Lagutskottets betänkande
2004/05:LU4
Ny försäkringsavtalslag
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:150
Ny försäkringsavtalslag och fyra motioner som väckts med anledning av
propositionen. Därutöver behandlar utskottet två motioner från den all-
männa motionstiden år 2004.
I propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen
föreslås ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsument-
försäkringslag. Lagförslaget innehåller bestämmelser om konsumentför-
säkringar (t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar
och reseförsäkringar), företagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäk-
ringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar
och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Genom den föreslagna refor-
men görs, enligt regeringen, en nödvändig modernisering av lagstiftning-
en. Grundsyftet är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer
av försäkringar. Regeringen anser att detta är angeläget med tanke på den
stora sociala betydelse som försäkringarna har för många.
Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med några
smärre lagtekniska justeringar. Samtliga motioner avstyrks.
I betänkandet finns en reservation och ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. En ny försäkringsavtalslag m.m.
Riksdagen
dels antar regeringens förslag till
a) försäkringsavtalslag med de ändringarna att i 1 kap. 3 § första
stycket ordet "patientskadeförsäkringar" skall bytas ut mot "patient-
försäkringar" samt att i 14 kap. 7 § tredje stycket orden "första styck-
et" skall bytas ut mot "andra stycket",
b) lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,
c) lag om statliga grupplivförsäkringar,
d) lag om ändring i äktenskapsbalken,
e) lag om ändring i utsökningsbalken,
f) lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till
förmån för ofödda,
g) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
h) lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
i) lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den interna-
tionella oljeskadefonden,
j) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
k) lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-
kassan,
l) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
m) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
n) lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensions-
sparande,
o) lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),
p) lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,
q) lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet
under krig eller krigsfara m.m.,
r) lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt,
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:150 samt avs-
lår motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10, 2004/05:L3 yrkandena
1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6, 2004/05:L348 och 2004/05:L393.
Reservation (m, fp, c)
2. Gruppförsäkringar
Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 1.
3. Uppföljning
Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 2.
Stockholm den 1 februari 2005
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne
Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s),
Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria
Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Viviann Gerdin
(c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia Nilsson (s), Johan
Löfstrand (s) och Mia Franzén (fp).
Allmän bakgrund
Historik
De första spåren av lagstiftning om försäkring förekommer i Sverige
redan i landskapslagarna. Till de skyldigheter som ålåg häradets invånare
hörde att lämna varandra hjälp vid oförvållade olyckor. Framför allt var
de skyldiga att samla pengar i en brandstod, som användes för den hä-
radsbo vars egendom brunnit upp av en olyckshändelse. Bestämmelser
om en sådan brandstodsplikt togs sedan upp i landslagarna, och de fördes
därifrån in i 24 kap. byggningabalken i 1734 års lag. I samma lag togs
även in en föreskrift om att häradsborna i varje landsort skulle bilda en
förening som hade att bestämma hur mycket som skulle betalas i brand-
stod för varje nytt hus. Vad gäller den frivilliga försäkringen blev försäk-
ring mot sjöfara tidigast föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Redan
den första sjölagen från år 1667 innehöll en försäkringsbalk. Bestämmel-
serna där ändrades genom Försäkrings- och Haveristadgan år 1750, som
drygt 100 år därefter ersattes av 1864 års sjölag. Privaträttsliga bestäm-
melser om sjöförsäkring togs sedan in i 1891 års sjölag.
År 1901 inleddes samarbete mellan de nordiska länderna beträffande
den centrala civilrättsliga lagstiftningen som inom loppet av några decen-
nier skulle leda fram till en långtgående harmonisering på detta område.
Justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige antog då ett lagstift-
ningsprogram som omfattade viktiga civilrättsliga ämnen. Det nordiska
samarbetet ledde till överensstämmande lagstiftning om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, om avbetalningsköp samt
om kommission, handelsagenter och handelsresande. År 1915 utökades
programmet med försäkringsavtal, och kommittéer om detta ämne tillsat-
tes i de nordiska länderna år 1918. Arbetet utmynnade i likartade lagar
om försäkringsavtal i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den svenska
lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) trädde i kraft den 8 april
1927, och motsvarande lagar trädde i kraft i Danmark och i Norge år
1930 samt i Finland år 1933.
Den nu gällande svenska lagen blev den första svenska lag som avser
hela försäkringsavtalsrätten. Bortsett från sjöförsäkring hade svensk lag-
stiftning före FAL i huvudsak reglerat endast den näringsrättsliga sidan
av den privata försäkringsverksamheten.
I syfte att se över de nordiska försäkringsavtalslagarna tillsattes Försäk-
ringsrättskommittén i Sverige år 1974 samt motsvarande kommittéer i
Norge samma år, i Danmark år 1975 och i Finland år 1977. Också detta
lagstiftningsarbete skedde alltså i nära nordiskt samarbete. Arbetet ledde
till att nya försäkringsavtalslagar infördes i Norge år 1989 och i Finland
år 1994. I Sverige bedömdes lagstiftningsbehovet särskilt angeläget för
konsumentförsäkringarnas del. På grundval av Försäkringsrättskommit-
téns delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag infördes en
särreglering för dessa försäkringar i konsumentförsäkringslagen
(1980:38; KFL). I Danmark pågår fortfarande en översyn av 1930 års
försäkringsavtalslag.
Redogörelse för ärendet
Försäkringsrättskommittén överlämnade inom ramen för sitt fortsatta
arbete år 1986 delbetänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och
år 1989 slutbetänkandet (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Kommittén
föreslog att två nya lagar, en personförsäkringslag och en skadeförsäk-
ringslag, skulle ersätta FAL och KFL. Efter remissbehandling bearbeta-
des förslagen vidare inom Justitiedepartementet, och resultatet av arbetet
presenterades i departementspromemorian (Ds 1993:39) Ny försäkrings-
avtalslag. I promemorian föreslogs att 1927 års försäkringsavtalslag och
1980 års konsumentförsäkringslag skulle ersättas med en försäkringsav-
talslag. Också promemorian remissbehandlades.
Särskilt mot bakgrund av den tid som gått sedan departementsprome-
morian remitterades har lagstiftningsprojektet kontinuerligt under de
senaste åren behandlats i referensgrupper, varvid olika frågor uppmärk-
sammats och förslag till lagtext diskuterats. I grupperna har deltagit före-
trädare för berörda myndigheter och organisationer, framför allt från
försäkringsbranschen. En hearing har hållits om lagstiftningsbehovet, och
en undersökning av innehållet i utländsk rätt har gjorts. För att komplette-
ra beredningsunderlaget ytterligare upprättades år 2002 i Justitiedeparte-
mentet en promemoria med ett fullständigt utkast till lagrådsremiss, som
remitterats för synpunkter.
På grundval av Försäkringsrättskommitténs betänkanden, departe-
mentspromemorian och beredningsunderlaget i övrigt föreslår regeringen
- efter att ha hört Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt
förslag till försäkringsavtalslag, lag om säkerhetsrätt i försäkringsersätt-
ning och lag om statliga grupplivförsäkringar samt förslag till ändringar i
ett antal lagar.
I propositionen tas även upp ett förslag från Personskadekommittén
om regressrätt för försäkringsbolagen. Kommitténs förslag lämnades i
betänkandet (SOU 2002:1) Samordning och regress. Betänkandet har
remissbehandlats.
Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo-
kratiska regeringen och Vänsterpartiet.
Med anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I ärendet
behandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden år
2004. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvud-
sakliga innehåll följande.
I propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen
skall ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsumentför-
säkringslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering av lag-
stiftningen.
Grundsyftet med reformen är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd
vid alla typer av försäkringar. Detta är angeläget med tanke på den stora
sociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt utformas
det enskilda skyddet så att man också underlättar för försäkringsbolagen
att bedriva en ekonomiskt rationell och konkurrenskraftig verksamhet
som tillgodoser det försäkringsbehov som finns i samhället. Den nya
lagstiftningen kan sålunda bidra till bättre förutsättningar för goda mark-
nadsförhållanden inom försäkringsbranschen. Nödvändigheten av ett gott
grundläggande försäkringsrättsligt regelverk har tydliggjorts vid den
senaste tidens diskussion om förhållandena i branschen.
Den nya försäkringsavtalslagen skall vara en samlad lag för stora delar
av försäkringsavtalsrätten. Lagen skall reglera konsumentförsäkringar
(t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseför-
säkringar), företagsförsäkringar och personförsäkringar (livförsäkringar,
sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar). Den skall även reglera
gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Som huvud-
regel skall lagen vara tvingande till försäkringstagarens eller den försäk-
rades förmån. Möjlighet att frångå lagens skydd genom avtal skall fram-
för allt gälla för företagsförsäkringen.
Lagen skall innehålla bestämmelser om bl.a.
* ?vad försäkringsbolagen skall vara skyldiga att informera om före
och efter avtalet,
*
* ?i vilka fall det finns en rätt till försäkring,
*
* ?när försäkringstagaren och försäkringsbolaget får säga upp försäk-
ringen,
*
* ?vilka begränsningar som försäkringsbolaget får ställa upp för sitt
ansvar,
*
* ?när och hur premien behöver betalas,
*
* ?hur försäkringsersättningen skall beräknas,
*
* ?hur skaderegleringen skall gå till,
*
* ?vem som har rätt till försäkringsersättningen,
*
* ?hur försäkringstagaren kan förfoga över sin personförsäkring, t.ex.
genom ett förmånstagarförordnande, och
*
* ?vilket skydd som finns mot utmätning.
*
Behovet av en reform är påtagligt framför allt för personförsäkringarna,
där ju den sociala betydelsen är särskilt tydlig. I dag regleras dessa för-
säkringar av 1927 års lag. Förslaget innebär att det nu kan införas en
tidsenlig lagstiftning också för personförsäkringarnas del, med ett starkt
skydd för försäkringstagarna i linje med vad som gäller för konsument-
försäkringarna. Förslaget innehåller här förbättringar för dem i en lång
rad avseenden. Bland nyheterna kan speciellt nämnas en rätt till försäk-
ring också vid personförsäkringar. Försäkringsbolagen skall få vägra
någon att teckna t.ex. en sjukförsäkring bara om det finns särskilda skäl.
Om någon vägras en försäkring, skall han eller hon kunna få sin rätt prö-
vad i domstol. En annan nyhet som kan framhållas är att försäkringstaga-
ren får en lagstadgad rätt att - om försäkringens art inte hindrar det -
återköpa en personförsäkring för att t.ex. flytta försäkringen till ett annat
bolag.
Väsentligt är också att det införs en lagstiftning för gruppförsäkringar
och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Kollektiva försäkringar av detta
slag förekommer numera i betydande utsträckning och har stor social
betydelse. För många människor ger dessa försäkringar, vid sidan om
socialförsäkringen, den huvudsakliga tryggheten och det största skyddet i
händelse av dödsfall, olycksfall och sjukdom. Men 1980 års lag är inte
tillämplig och 1927 års lag saknar särregler för de kollektiva försäkring-
arna. Lagstiftning på detta område är en av de mest angelägna delarna i
reformen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.
Ärendets beredning i utskottet
Företrädare för Sveriges Försäkringsförbund har inför utskottet framfört
allvarlig kritik mot förslagen i propositionen. Förslagen bör enligt för-
bundets mening inte läggas till grund för en ny försäkringsavtalslag.
Kritiken går bl.a. ut på att lagförslagen inte beaktar den avreglering som
skett under senare tid, att vissa av de föreslagna reglerna inte
överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet samt att lagtexten
och uttalanden i motiven i många fall strider mot varandra. I samband
med uppvaktningen överlämnade Sveriges Försäkringsförbund till
utskottet en omfattande promemoria vari den framförda kritiken
preciserats ytterligare.
Företrädare för Justitiedepartementet har därefter vid en utfrågning in-
för utskottet bemött Sveriges Försäkringsförbunds kritik. I samband här-
med överlämnades en promemoria med Justitiedepartementets kommen-
tarer till förbundets invändningar. I promemorian tillbakavisas Sveriges
Försäkringsförbunds kritik mot regeringens förslag. Såväl Sveriges För-
säkringsförbund som Justitiedepartementets promemorior finns tillgängli-
ga i lagstiftningsärendet (dnr 090-802-04/05 och 090-2027-04/05).
I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet. En skrivelse har även inkommit från Svenskt
Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Privattjänstemannakartellen,
PTK, Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt, och AFA. Därutöver har
Sveriges Försäkringsförbund inkommit med en skrivelse. I skrivelserna
begärs vissa ändringar i regeringens lagförslag. Utskottet redovisar skri-
velserna närmare i avsnittet Utskottets ställningstagande under rubriken
Ändringsförslagen. - Sveriges Försäkringsförbund har beretts tillfälle att
yttra sig över de två förstnämnda skrivelserna.
2004/05
LU4
Utskottets överväganden
En ny försäkringsavtalslag m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga mo-
tionsyrkanden. Jämför reservation (m, fp, c) och särskilt yttrande
(kd).
Gällande bestämmelser
Som redovisats inledningsvis återfinns nuvarande civilrättsliga lagregler
om försäkringsavtal dels i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL),
dels i konsumentförsäkringslagen (1980:38; KFL).
FAL skiljer mellan å ena sidan skadeförsäkring, som avser försäkring
mot ekonomisk förlust genom sakskada, genom ersättningsskyldighet -
främst vid ansvarsförsäkring - eller genom ren förmögenhetsskada, och å
andra sidan personförsäkring, som inbegriper liv-, sjuk- och olycksfalls-
försäkring. FAL är i huvudsak dispositiv, dvs. den gäller bara i den mån
inte annat anges i försäkringsvillkoren. De regler i FAL som är till för att
skydda försäkringstagaren är dock i ganska stor utsträckning tvingande.
KFL innehåller bestämmelser, som också mestadels är tvingande till
förmån för försäkringstagarsidan, om vissa typer av försäkring som kon-
sumenter tecknar. Det gäller hemförsäkring, villaförsäkring, fritidshusför-
säkring, reseförsäkring, trafikförsäkring eller annan motorfordonsförsäk-
ring och båtförsäkring, dock i princip inte gruppförsäkring och inte heller
försäkringar grundade på kollektivavtal. Vissa frågor som rör sådana
försäkringar (kollektiva försäkringar), bl.a. om ersättningen i förhållandet
till personer utanför försäkringsavtalet, regleras dock i FAL. I FAL ges
också regler om övriga typer av försäkringar, framför allt personförsäk-
ring och skadeförsäkringar för företag och offentliga rättssubjekt (före-
tagsförsäkring). FAL är alltså formellt tillämplig också på kollektiva
försäkringar, men i praktiken har lagen bara en begränsad betydelse för
sådana försäkringar. I stort sett saknas särskilda bestämmelser rörande
avtalsförhållandet vid kollektiva försäkringar.
FAL och KFL reglerar vissa frågor som har samband med avtalets in-
gående och upphörande samt olika allmänna spörsmål om parternas för-
pliktelser mot varandra. Något formkrav gäller inte för försäkringsavtal,
utan avtalets ingående regleras av allmänna principer. Bindande avtal
föreligger alltså som regel när antagande svar har givits på motpartens
anbud och denne tagit del av accepten. KFL innehåller en särskild regel
om skyldighet att sluta avtal (kontraheringsplikt). Försäkringsbolaget får
inte vägra att meddela en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller
allmänheten, om inte bolaget har särskilda skäl för denna vägran.
KFL saknar regler om vad en konsumentförsäkring skall omfatta och
om hur övriga avtalsvillkor skall utformas, bortsett från att villkor som
behandlar frågor som regleras av KFL på grund av lagens tvingande
karaktär inte får avvika från KFL till nackdel för försäkringstagaren.
Beträffande försäkringsproduktens utformning har försäkringsbolagen
alltså i princip fria händer. I FAL förekommer däremot en sådan särskild
reglering, som dock inte är fullständig, rörande vissa typer av skadeför-
säkring, nämligen sjö- och annan transportförsäkring samt brand-, krea-
turs- och ansvarsförsäkring.
Vissa frågor om förhållandet mellan försäkringsbolag och försäkrings-
tagare har lämnats helt oreglerade eller lagreglerna utformats så att avvi-
kelser från dem får göras. Bestämmelserna är då alltså dispositiva. Tan-
ken är i dessa fall att rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och
försäkringstagaren i det enskilda fallet skall kunna regleras också genom
avtalsvillkor. I praktiken finns således därigenom en stor del av försäk-
ringsrätten i försäkringsvillkoren.
Utskottet övergår härmed till att redovisa de allmänna utgångspunkterna
för regeringens lagförslag samt att under särskilda rubriker presentera
huvuddragen i propositionens förslag beträffande konsumentförsäkring,
företagsförsäkring, personförsäkring, gruppförsäkring och kollektivav-
talsgrundad försäkring samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser-
na. Redovisningen och presentationerna har i huvudsak bestämts av de
frågeställningar som tas upp i de i ärendet aktuella motionerna och gör
inte anspråk på att vara heltäckande.
Propositionen
Allmänna utgångspunkter
Regeringen anför i propositionen att samhället har genomgått betydande
och grundläggande förändringar sedan den nuvarande försäkringslagstift-
ningen utarbetades i början av förra seklet. Att de ekonomiska förutsätt-
ningarna är helt annorlunda än när 1927 års FAL trädde i kraft är uppen-
bart. Synen på försäkringens uppgift och ställning inom rättssystemet har,
enligt regeringen, också ändrats. Nya försäkringsprodukter har utvecklats,
och det finns en större efterfrågan på privata försäkringar, inte minst
personförsäkringar. Kollektiva försäkringar av olika slag förekommer i
dag i stor utsträckning. Försäkringsavtal ingås elektroniskt och på distans
och även i övrigt har formerna för avtalen ändrats. Av betydelse är också
att de svenska försäkringsbolagen numera verkar på en i hög grad interna-
tionell marknad.
Enligt propositionen är grundsyftet med en reformering av försäk-
ringsavtalsrätten att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer
av försäkringar. Detta är, anför regeringen, angeläget med tanke på den
stora sociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt bör
skyddet för dem utformas på ett sådant sätt att man också underlättar för
försäkringsbolagen att bedriva en ekonomiskt rationell och
konkurrenskraftig verksamhet som kan tillgodose det försäkringsbehov
som finns. En modern försäkringsavtalslag bör ge uttryck för en
traditionell svensk grundsyn, där försäkring inte ses som bara en
finansiell produkt bland andra utan där avtalets särdrag och parternas
ansvar särskilt betonas.
En modernisering av den civilrättsliga lagstiftningen är, anför reger-
ingen vidare, särskilt befogad i ljuset av de omfattande ändringar i försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) som trädde i kraft den 1 januari 2000. Re-
formen av rörelsereglerna innebar att principerna för försäkringsverksam-
heten liberaliserades och gavs en väsentligt mer marknadstillvänd ut-
formning. Reformen syftade till att ge försäkringsbolagen incitament att
utforma nya försäkringar och ge försäkringstagarna vidgade valmöjlighe-
ter. Genom den minskade offentliga kontrollen skall alltså åtskilligt i
stället regleras genom avtal mellan försäkringstagare och försäkringsbo-
lag, och de enskilda försäkringsavtalen har större betydelse än förr. Re-
geringen gjorde vid denna liberalisering klart att eventuella nackdelar
skall motverkas genom bestämmelser av civilrättslig karaktär eller om
information i en ny lag om försäkringsavtal (prop. 1998/99:87 s. 171).
Denna nära koppling mellan den näringsrättliga reformen och behovet av
en ny civilrättslig lagstiftning påpekades även från riksdagens sida (bet.
1998/99:FiU28).
Ett ytterligare skäl för en modernisering av lagstiftningen är, enligt re-
geringen, den internationella utvecklingen. Försäkringsmarknaden blir i
allt högre grad internationell. Inom de närmaste åren kommer man att
försöka upprätta en bättre gemensam finansmarknad i EU, alltså bl.a. för
försäkringstjänster. Det är angeläget att Sverige - i EU och annars inter-
nationellt - inte är uppbundet av otidsenliga regler utan kan verka utifrån
en modern försäkringslagstiftning med ett gott konsumentskydd. Även
om arbetet i huvudsak kommer att avse marknadsrättsliga frågor och inte
civilrätt, underlättas det väsentligt om det i grunden finns en modern
försäkringsavtalsrätt i de deltagande staterna. Regeringen understryker att
ett starkt civilrättsligt försäkringstagarskydd i den svenska lagen inte
negativt påverkar de svenska försäkringsbolagens konkurrensmöjligheter
i förhållande till de utländska. Den internationella privaträtten innebär att
de avtalsrättsliga reglerna gäller lika för svenska och utländska försäk-
ringsbolag, varvid riskens belägenhet normalt är avgörande för om svensk
eller utländsk rätt skall tillämpas. Avtalsrätten är i detta avseende princi-
piellt konkurrensneutral.
Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen såsom redo-
visats inledningsvis en ny försäkringsavtalslag som skall ersätta FAL och
KFL. Lagen föreslås bli en samlad lag för stora delar av försäkringsav-
talsrätten. Den nya lagen föreslås innehålla en inledande allmän avdel-
ning, en avdelning om skadeförsäkring, en avdelning om individuell
personförsäkring och en avdelning om kollektiv försäkring. Den föreslag-
na lagen är således avsedd att reglera konsumentförsäkringar (t.ex. hem-
försäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseförsäkringar),
företagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäkringar, sjukförsäkring-
ar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar samt kollektivavtals-
grundade försäkringar.
Regeringen anför att det är ett allmänt intresse att civilrättslig lagstift-
ning även av detta slag utgår från avtalsfrihet. Som framgår av förslagen i
propositionen tillåter man på flera punkter avvikelser i försäkringsvillko-
ren utan att det för den skull går ut över det skydd för försäkringstagaren
och andra som bör gälla på området. Enligt regeringen måste dock avtals-
friheten få vika när det finns ett samhälleligt intresse av det, t.ex. för att
tillgodose sociala hänsyn eller jämlikhet i avtalsförhållandet. Vidare bör i
största möjliga utsträckning hänsyn tas till vad som kan anses vara all-
mänt tillämpliga försäkringsvillkor, och lagen bör utformas så att den
ligger nära allmänna civilrättsliga principer samtidigt som försäkringsav-
talets särdrag tillräckligt beaktas. Det bör, anför regeringen vidare, undvi-
kas att lagstiftningen får en produktstyrande verkan, utan den bör riktas in
på parternas rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra och de
frågor som avtalet mera omedelbart aktualiserar när det gäller andra er-
sättningsberättigade och tredje man.
Den nya försäkringsavtalslagen föreslås gälla för försäkringar som
meddelas av enskilda försäkringsbolag och andra försäkringsföretag. Den
skall inte tillämpas på återförsäkring. I den mån inte särregler gäller, skall
lagen tillämpas även på trafikförsäkring och patientförsäkring. I lagen
föreslås en särskild bestämmelse om individuella personförsäkringar som
tecknas av arbetsgivare till förmån för anställda.
Reglerna är avsedda att vara tvingande vid all konsumentförsäkring.
Bestämmelserna skall vidare vara tvingande vid alla slag av individuell
personförsäkring. Vid företagsförsäkring föreslås vissa bestämmelser vara
tvingande i samma utsträckning som i dag. Reglerna föreslås också vara
tvingande vid gruppskadeförsäkring meddelad för grupper av anställda
och andra enskilda fysiska personer för ändamål som faller utanför när-
ingsverksamhet, liksom vid gruppersonförsäkring. Vid kollektivavtals-
grundad skade- och personförsäkring är avsikten att reglerna inte skall
vara tvingande om försäkringen följer en överenskommelse mellan en
arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation och, i fråga
om kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring, också i vissa andra fall. Av-
talsfrihet skall också råda vid sjöförsäkring och annan transportförsäkring
som inte är konsumentförsäkring och vid kreditförsäkring. I förhållande
till tredje man skall lagen alltid vara tvingande.
Konsumentförsäkring
Med konsumentförsäkring avses i förslaget till ny försäkringsavtalslag
individuell skadeförsäkring som en fysisk person eller ett dödsbo tecknar
huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Kon-
sumentförsäkring regleras i 2-7 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.
Den nya lagen föreslås innehålla allmänt hållna regler om informa-
tionsskyldighet för försäkringsbolagen som till stor del stämmer överens
med motsvarande bestämmelser i KFL. De föreslagna reglerna innebär
sammanfattningsvis följande. Försäkringsbolagen skall innan en försäk-
ring tecknas vara skyldiga att lämna information som underlättar kundens
val av försäkring (förköpsinformation). Informationen gäller försäkrings-
villkoren och andra förhållanden som gör att kunden kan bedöma kostna-
den för och omfattningen av försäkringen. Informationskravet får efterges
om kunden avstår från informationen eller om det möter hinder mot att
information lämnas. Snarast efter att ett försäkringsavtal har träffats skall
information också lämnas i form av en bekräftelse (efterköpsinformation).
I bekräftelsen skall bl.a. vissa begränsningar av försäkringsskyddet och
viktiga säkerhetsföreskrifter framhållas. Information skall därutöver läm-
nas också senare under försäkringstiden. Informationen skall i princip
lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är
tillgänglig för mottagaren. Ett försäkringsbolag som underlåter att lämna
föreskriven information skall med stöd av marknadsföringslagen kunna
åläggas att lämna sådan.
Liksom enligt KFL föreslås en rätt till konsumentförsäkring med i hu-
vudsak följande innehåll. Försäkringsbolaget skall få vägra någon att
teckna en konsumentförsäkring bara om det finns särskilda skäl. Försäk-
ringstagaren måste i princip godta de allmänna försäkringsvillkor som
försäkringsbolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. Som
särskilda skäl räknas bl.a. att risken som skall försäkras finns i utlandet.
Försäkringsbolagets möjligheter att vägra förnyelse av en konsumentför-
säkring föreslås begränsas på motsvarande sätt som dess möjlighet att
från början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.
När ett avtal om konsumentförsäkring träffas skall försäkringsbolaget,
om inget annat avtalats eller framgår av omständigheterna, som huvudre-
gel ha ett ansvar fr.o.m. dagen efter den då ett meddelande har sänts till
försäkringsbolaget om att försäkringstagaren önskar försäkringen. Försäk-
ringsbolaget föreslås dock ha rätt att förbehålla sig att ansvaret skall vara
knutet till att premien betalas. Ett avtal om konsumentförsäkring får i
princip inte slutas för längre tid än ett år, men om det inte sägs upp för att
upphöra vid försäkringstidens utgång skall det förnyas.
Försäkringstagaren skall enligt förslaget alltid få säga upp försäkringen
till försäkringstidens utgång. Försäkringen får också i vissa fall sägas upp
i förtid. Försäkringsbolagets rätt att säga upp försäkringen i förtid i den
föreslagna lagen överensstämmer i stora drag med KFL. Vid synnerliga
skäl skall försäkringsbolaget inte bara få säga upp försäkringen utan
också få ändra villkoren under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget
vill avtala om nya villkor i samband med att en försäkring förnyas, blir
det skyldigt att begära detta senast samtidigt med att krav ställs på premie
för den förnyade försäkringen.
Försäkringstagaren är skyldig att lämna riktiga och fullständiga svar på
de frågor som försäkringsbolaget ställer i samband med att en försäkring
tecknas eller förnyas.
Första premien behöver inte betalas tidigare än fjorton dagar från det
att försäkringsbolaget avsänt ett krav och senare premie inom en månad
från krav. Försäkringsbolaget blir inte fritt från ansvar på grund av pre-
miedröjsmål förrän försäkringen sagts upp och försäkringstagaren haft
minst fjorton dagar på sig att betala premien. Försäkringstagaren kan få
ett särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjukdom inte
kunnat betala premien.
Det s.k. berikandeförbudet i FAL, dvs. att en försäkrad inte skall kun-
na göra vinster genom ett försäkringsfall, förs inte vidare i den nya lagen.
Det gör däremot presumtionsregeln om att, om inte annat avtalas, den
försäkrade vid skada på den försäkrade egendomen har rätt till ersättning
bara för den ekonomiska skada som ligger i att värdet av själva egendo-
men minskas eller går förlorat. Liksom i FAL föreslås lagen innehålla
regler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäk-
ringsersättningen. Om inte något annat har avtalats beräknas ersättning
efter denna princip. Underförsäkring och dubbelförsäkring regleras på
samma sätt som i KFL. Den försäkrade får under vissa förutsättningar rätt
till ersättning för räddningskostnader, även om det innebär att det avtala-
de försäkringsbeloppet överskrids.
Försäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärenden skynd-
samt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att
den ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-
ringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott. Rätten till försäk-
ringsersättning preskriberas enligt samma regler som i KFL och rådande
praxis.
I den nya lagen tas in bestämmelser om domstolsprövning av försäk-
ringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller beslut att säga
upp en försäkring. Talan måste väckas inom sex månader från det att
försäkringsbolaget avsände meddelande om sitt beslut. Det föreslås också
att Försäkringsbolaget får möjlighet att utöva regress mot en skadevållare
när skadan omfattas av försäkringen och har ersatts av bolaget.
Företagsförsäkring
I förslaget till ny försäkringsavtalslag avses med företagsförsäkring en
individuell skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig
verksamhet och annan individuell skadeförsäkring som inte är konsu-
mentförsäkring. Bestämmelser om företagsförsäkring finns i 8 kap. för-
slaget till ny försäkringsavtalslag.
Regeringen föreslår att försäkringsbolaget skall informera om försäk-
ringen både innan den tecknas och under försäkringstiden enligt liknande
principer som föreslås för konsumentförsäkringens del. Information be-
höver emellertid inte lämnas om det kan antas att näringsidkaren saknar
behov av den. Underlåtenhet att informera sanktioneras med en mark-
nadsrättslig påföljd av i princip samma slag som vid konsumentförsäk-
ring.
I huvudsaklig överensstämmelse med regleringen i FAL föreslås i den
nya försäkringsavtalslagen dispositiva regler om ansvarstiden och försäk-
ringstagarens rätt att säga upp avtalet i förtid samt tvingande regler om
försäkringsbolagets rätt att säga upp avtalet och att ändra försäkringsvill-
koren. För företagsförsäkring föreslås bestämmelser om bl.a. upplys-
ningsplikt i väsentlig överensstämmelse med regleringen i FAL. Vid
dröjsmål med premien får försäkringsbolaget säga upp försäkringen med
tre dagars uppsägningstid, om inte dröjsmålet är av ringa betydelse.
I fråga om försäkringsersättning och skadereglering föreslås i huvud-
sak detsamma gälla som vid konsumentförsäkring. I fråga om preskrip-
tion överförs den gällande regleringen i FAL.
Individuell personförsäkring
Bestämmelser om individuell personförsäkring finns i 10-16 kap. försla-
get till ny försäkringsavtalslag.
I propositionen anförs att en viktig fråga för regeringen när det gäller
en ny försäkringsavtalslag är att det bör införas en rätt även till personför-
säkring. Av grundläggande betydelse är här, anför regeringen, de princi-
per som sedan lång tid bär upp den svenska ersättningsrätten och synen
på förhållandet mellan skadestånd och försäkring. Regelsystemet för
fördelningen av de ekonomiska förlusterna vid skador skall tillgodose
allmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och samtidigt leda till
det mest rationella utnyttjandet av det allmännas och enskildas ekonomis-
ka resurser. Ersättningsrätten tar sin utgångspunkt i att försäkringar är en
bättre lösning att fördela riskerna än traditionellt skadestånd, och försäk-
ringslösningar har sålunda satts i förgrunden. I ett sådant system, där
försäkringar alltså ges stor betydelse, finns, anför regeringen, särskild
anledning att säkerställa att den enskilde också kan få en försäkring.
När det gäller personförsäkring kan, enligt regeringen, den enskilde
sägas vara i minst lika hög grad som vid konsumentförsäkring beroende
av att en begäran om försäkring behandlas på ett korrekt och snabbt sätt.
Socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otill-
räckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika
sorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av
vikt att en försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd
som är anpassat efter hans eller hennes behov. En grundläggande ut-
gångspunkt måste visserligen, här liksom i fråga om skadeförsäkring,
vara att man inte kan begära att försäkringsbolagen skall gå ifrån den
försäkringstekniska bedömningen av risken. I propositionen redovisas att
de invändningar branschen gjort mot en kontraheringsplikt till stor del
tycks bygga på sådana farhågor, och att dessa alltså, enligt regeringens
mening, får anses omotiverade. Samtidigt bör det inte förekomma att en
försäkringsansökan, som enligt en försäkringsmässig bedömning kunnat
beviljas, avslås på osakliga grunder. Inte heller bör den omständigheten
att ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar
prövning leda till att den avslås på grund av sökandens hälsoutveckling
efter ansökningstidpunkten. Med denna ståndpunkt är det enligt regering-
en naturligt att ge konsumenten också en rätt att teckna personförsäkring,
dvs. liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring. Som nyss framhölls kan försäk-
ringsbehovet här ju ofta vara ännu starkare än då det gäller skadeförsäk-
ring.
En lagstiftning av detta slag är vidare, anför regeringen, avsedd att gäl-
la under lång tid. Att svenska försäkringsbolag i dag inte synes missbruka
sin möjlighet att vägra försäkringar kan inte anses som någon garanti mot
att man i framtiden, under andra samhällsförhållanden och andra ekono-
miska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam med att bevilja
försäkringsskydd. Även skäl av rättssäkerhetsnatur talar för en rätt till
försäkring. En möjlighet att i sista hand få avslagsbeslutet prövat av dom-
stol måste anses ha sådant värde för en försäkringstagare att man inte utan
tvingande skäl bör avstå från att här följa mönstret i KFL. Det kan inte
heller gärna få någon betydelse från konkurrenssynpunkt att ett försäk-
ringsbolag enligt svensk rätt undantagsvis kan bli tvunget att bevilja en
försäkringsansökan som man av något skäl helst velat avslå.
Med hänvisning till det anförda föreslår således regeringen att det lik-
som vid konsumentförsäkring skall finnas en rätt till personförsäkring.
Om det inte finns försäkringstekniska eller andra särskilda skäl för att
avslå ansökan, får en sökande alltså rätt att teckna en försäkring som
försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och som svarar
mot hälsotillståndet m.m. vid tiden för ansökan. Rätten till försäkring
innebär också, enligt regeringen, att försäkringsbolagen i svårförsäkrade
fall i första hand skall anpassa premien och andra villkor. Endast i sista
hand - när det inte går att meddela försäkring alls - kan försäkringsbola-
gen vägra någon försäkring helt och hållet. Ett undantag från rätten till
försäkring gäller i fråga om försäkringar som tecknas av näringsidkare till
förmån för dem själva.
Regeringen föreslår motsvarande informationsskyldighet vid person-
försäkringar som för konsumentförsäkringarna. Informationsreglerna
behöver inte följas i fråga om personförsäkringar som tecknas av närings-
idkare till förmån för dem själva när det kan antas att näringsidkarna
saknar behov av informationen. Särskilda informationskrav ställs upp för
försäkringsfall, bl.a. för att förebygga att dödsbon genom preskription går
miste om de rättigheter som följer av den avlidnes försäkringar. Ett för-
säkringsbolag som underlåter att lämna föreskriven information när för-
säkringstagaren är konsument kan med stöd av marknadsföringslagen
åläggas att lämna sådan information. Också när försäkringen har tecknats
av en näringsidkare kan försäkringsbolaget åläggas att lämna information.
Försäkringsbolaget får rätt att säga upp en tidsbegränsad personförsäk-
ring med viss uppsägningstid. Bolaget måste vid uppsägning fråga om
försäkringstagaren vill ha försäkringen förnyad. Bolagets möjligheter att
vägra förnyelse föreslås få begränsas på motsvarande sätt som dess möj-
lighet att från början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.
För vägran skall alltså krävas särskilda skäl. En tidsbegränsad försäkring
förnyas om ingen av parterna har sagt upp den.
Försäkringstagaren föreslås ha rätt att när som helst säga upp försäk-
ringen att upphöra omedelbart. Försäkringstagaren kan också få försäk-
ringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) eller få den återköpt av
försäkringsbolaget, om inte annat följer av försäkringens art eller av skat-
telagstiftningen. Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med
sparmoment, får försäkringstagaren fortsätta försäkringen som en ren
riskförsäkring, såvida inte annat har avtalats.
Försäkringsbolaget kan aldrig förbehålla sig rätt att säga upp en livför-
säkring till upphörande i förtid utom vid vissa kontraktsbrott. Vid sjuk-
och olycksfallsförsäkring kan försäkringsbolaget för vissa fall ta förbehåll
både om villkorsändring och om upphörande i förtid. Vid all personför-
säkring kan försäkringsbolaget förbehålla sig att ändra försäkringen vid
början av en ny premieperiod, om det behövs på grund av försäkringens
art eller någon annan särskild omständighet.
Försäkringstagaren och den försäkrade blir skyldiga att lämna riktiga
och fullständiga svar på de frågor som försäkringsbolaget ställer till dem i
samband med att en försäkring tecknas, utvidgas eller förnyas.
Bestämmelserna om premien utformas i stort sett i enlighet med vad
som föreslås gälla för konsumentförsäkringens del. Försäkringstagaren
får möjlighet att efter dröjsmål med annan premie än den första återuppli-
va försäkringen genom att betala den utomstående premien inom tre
månader från det en uppsägning fått verkan. Försäkringstagaren kan
genom förmånstagarförordnande bestämma vem försäkringsbeloppet
skall tillfalla.
Försäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärendena skynd-
samt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att
den ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-
ringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott.
Eftersom den föreslagna lagen ger en rätt att teckna och förnya person-
försäkring, föreslås i lagen bestämmelser om domstolsprövning av försäk-
ringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller säga upp en
försäkring i förtid.
Gruppförsäkring
En stor del av de försäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av
kollektiv natur som de gäller för en grupp av personer - arbetstagare,
föreningsmedlemmar eller andra - enligt villkor i ett avtal som sluts inte
med de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera
gruppen eller företräda dess intressen. De försäkringar som arbetsgivare
tecknar för sina anställda och som grundas på kollektivavtal (ka-
försäkringar) behandlas under nästa rubrik. Övriga kollektiva försäkringar
kallas här gruppförsäkringar. Varken FAL eller KFL innehåller särskilda
materiella bestämmelser om gruppförsäkring.
I propositionen anförs att försäkringsformen gruppförsäkring har sin
största praktiska och sociala betydelse vid personförsäkring men har på
senare år också blivit vanlig på skadeförsäkringens område. För många
människor utgör försäkringar av detta slag, vid sidan om socialförsäk-
ringen, det väsentliga skyddet i händelse av dödsfall, olycksfall eller
sjukdom. Genom att premierna är förhållandevis förmånliga är försäk-
ringsformen särskilt viktig för personer med låga inkomster, och den
förenklade riskprövningen gör ett försäkringsskydd möjligt också för
personer som på grund av sitt hälsotillstånd annars skulle ha svårt att
skaffa sig en personförsäkring, i varje fall för överkomlig kostnad. Också
för dem som omfattas av en ka-försäkring framstår gruppersonförsäkring-
en i vart fall som ett viktigt kompletterande skydd. Gruppskadeförsäkring
för konsumenter fyller också en viktig social funktion genom att den ger
personer som av någon anledning inte tecknat individuell konsumentför-
säkring ett skydd som motsvarar denna, i allmänhet mot lägre premie.
Eftersom det vanligen ingår ansvarsförsäkring i gruppskadeförsäkringen,
får den dessutom ett stort värde för tredje man när den försäkrade vållar
en skada. Finns det inte någon ansvarsförsäkring, saknar en skadelidande
ofta möjlighet att få ut något skadestånd av en privatperson som är ansva-
rig för skadan.
Regeringen anför i propositionen att det hör till de mest angelägna
uppgifterna när en ny försäkringsavtalslag skall införas att reglera frågor
om denna avtalstyp och den försäkring för enskilda gruppmedlemmar
som grundas på avtalet. Regleringen bör ansluta till den ordning som har
visat sig fungera i praxis och samtidigt tryggar de försäkrades skydd.
Mot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen att den nya
försäkringsavtalslagen skall reglera både frivillig och obligatorisk grupp-
skadeförsäkring och gruppersonförsäkring. Om försäkringsbolaget gett en
gruppföreträdare i uppdrag att fullgöra en skyldighet mot gruppmedlem-
marna, ansvarar bolaget normalt mot dem för företrädarens utförande av
uppdraget. Tillämpningsområdet föreslås begränsat så att vissa av de
tvingande bestämmelserna inte gäller vid försäkringar för högst en må-
nad. Gruppskadeförsäkring regleras i 17 kap. och gruppersonförsäkring i
19 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.
Avtal om frivillig gruppförsäkring skall anses ingånget mellan försäk-
ringsbolaget och gruppmedlemmen på grundval av gruppavtalet. Ett
sådant avtal kan också, enligt förslaget, ingås genom att gruppmedlem-
men låter bli att avböja försäkringen inom viss tid om detta föreskrivs i
gruppavtalet. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring anses ingånget mel-
lan försäkringsbolaget och företrädare för gruppen genom gruppavtalet.
Genom ett sådant avtal uppkommer inte någon betalningsskyldighet för
gruppmedlemmen mot bolaget. Vid frivillig gruppförsäkring anses
gruppmedlemmen som försäkringstagare. Vid obligatorisk gruppförsäk-
ring däremot anses den som slutit gruppavtalet som försäkringstagare.
Information skall lämnas innan ett gruppavtal ingås och också när en
försäkring har meddelats liksom senare under försäkringstiden. Särskilda
regler föreslås beträffande information om reservationsanslutning och om
försäkringsbesked. Ett sådant besked utfärdas till gruppmedlemmarna och
kan åberopas mot försäkringsbolaget, om den som fått beskedet är i god
tro. Marknadsrättsliga påföljder skall också kunna komma i fråga, bl.a.
om ett försäkringsbolag inte lämnar den föreskrivna informationen.
Avtalsfrihet föreslås gälla i fråga om tiden för inträdet av försäkrings-
bolagets ansvar, dock skall ansvar vid den avtalade tidpunkten inträda
mot alla som då tillhör gruppen.
Har inget annat avtalats, förnyas en gruppförsäkring för en tid av ett år
om inte avtalet sägs upp före försäkringstidens utgång. Om försäkrings-
bolaget säger upp försäkringen till försäkringstidens utgång, är bolaget
skyldigt att underrätta medkontrahenten och gruppmedlemmarna om
uppsägningen och uppsägningen får verkan en månad efter det att medde-
landena avsändes. En gruppmedlem föreslås få rätt att när som helst säga
upp eller avstå från försäkringen. Om en gruppmedlem lämnar gruppen,
skall ett efterskydd gälla under vissa förutsättningar. Efterskyddet föreslås
gälla en månad för gruppskadeförsäkring och tre månader för grupperson-
försäkring. Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från grup-
pens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade efter en månad.
Upphör försäkringsbolagets ansvar på grund av uppsägning från bolaget
eller från gruppen, har varje försäkrad rätt att få ett likvärdigt skydd ge-
nom fortsättningsförsäkring, med vissa undantag. Försäkringsbolaget
föreslås få en begränsad rätt att säga upp försäkringen i förtid. Motsva-
rande regler som för individuell försäkring skall gälla om bl.a. upplys-
ningsplikt.
Också vid gruppförsäkring skyddas den försäkrade mot följden av un-
derlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och, för per-
sonförsäkringens del, om återupplivning. För att gruppmedlemmen skall
kunna bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall åläggs försäkringsbolaget
att sända meddelande om uppsägning till medlemmen själv, oavsett vem
som skall betala premien enligt gruppavtalet. Dessutom skall meddelande
sändas till den som har ingått gruppavtalet med försäkringsbolaget om
denne enligt avtalet har förmedlat premien.
Kollektivavtalsgrundad försäkring
De föreslagna bestämmelserna om kollektivavtalsgrundad försäkring
skall tillämpas under förutsättning att försäkringen tecknas av en arbets-
givare för dennes anställda och meddelas enligt ett i försäkringsvillkoren
angivet kollektivavtal. Vidare skall försäkringen tecknas hos ett försäk-
ringsbolag enligt kollektivavtalet. Vissa särregler föreslås gälla för kol-
lektivavtalsgrundade försäkringar med individuellt innehåll. Bestämmel-
ser om kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring finns i 18 kap., och be-
stämmelser om kollektivavtalsgrundad personförsäkring i 20 kap. försla-
get till ny försäkringsavtalslag. I en särskild lag föreslås bestämmelser om
grupplivförsäkringarna som meddelas av staten.
I fråga om informationen skall i stort sett samma synpunkter bli avgö-
rande som vid gruppförsäkring. Information skall alltså lämnas innan ett
gruppavtal ingås och också när en försäkring har meddelats liksom senare
under försäkringstiden.
Vissa regler om individuell försäkring - t.ex. om ansvarsinträdet och
uppsägning - anses passa mindre väl för ka-försäkring och föreslås därför
bli ersatta av särbestämmelser, som närmare ansluter till kollektivavtals-
rätten. Försäkringen skall kunna avtalas att gälla fr.o.m. den dag som
anges i kollektivavtalet. Den försäkrade får både vid personförsäkring och
skadeförsäkring ha rätt till efterskydd enligt vad som anges i försäkrings-
villkoren.
Principerna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar vid indivi-
duell försäkring föreslås gälla också för ka-försäkring. Uppsägningstiden
skall vara minst en månad vid utebliven premiebetalning. Bestämmelser-
na om skadereglering m.m. vid individuell försäkring tillämpas också vid
ka-försäkring. Detsamma gäller för skadeförsäkringens del också i fråga
om bl.a. försäkringsersättning.
I lagen tas in en erinran om att den försäkrade när försäkringsskyddet
upphör har rätt till efterskydd, fribrev och fortsättningsförsäkring enligt
vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. En regel föreslås om att försäk-
ringsbelopp som tillfaller ett dödsbo för att täcka begravningskostnader,
vilket är vanligt vid kollektivavtalsgrundad försäkring, till viss del skall
vara skyddat från utmätning.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006. När det gäller skade-
försäkringar skall de nya bestämmelserna tillämpas på avtal som ingås
efter ikraftträdandet och äldre lag fortsätta att gälla för gamla avtal. I viss
omfattning föreslås att den nya lagen skall tillämpas också på avtal om
personförsäkringar som ingåtts före ikraftträdandet. De nya bestämmel-
serna om information skall sålunda gälla också för gamla avtal, men för
uppsägning och förlängning av avtalet skall i princip äldre lag tillämpas
på gamla avtal såvida försäkringen inte förnyats efter ikraftträdandet. På
motsvarande sätt blir det beträffande begränsningar i försäkringsbolagets
ansvar avgörande om försäkringen förnyats efter ikraftträdandet. Om en
tillämpning av äldre rätt skulle leda till resultat som är uppenbart oskäligt
mot försäkringstagaren, skall dock den nya lagen tillämpas i stället. Såvitt
angår premien skall det avgörande vara om premien skall erläggas efter
ikraftträdandet. För skaderegleringen föreslås det avgörande bli tidpunk-
ten för försäkringsfallet.
Motionerna
Motioner med yrkanden om helt avslag jämte vissa
tillkännagivanden
Inger René m.fl. (m) ser i motion L2 omfattande problem med den före-
slagna lagstiftningen. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde det viktigas-
te vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsprodukter till rimli
ga premier. Enligt motionärernas uppfattning motverkar de föreslagna
reglerna just detta. Motionärerna anser att regeringens förslag snarare
försvårar än förenklar för konsumenterna och dessutom blir olika försäk-
ringslösningar dyrare. Vidare anser motionärerna att remisstiden varit
alltför kort i förhållande till det omfattande lagförslaget och att viktiga
remissinstanser inte fått tillfälle att yttra sig, vilket är en stor brist. Där
över anser motionärerna att det är oacceptabelt att lagförslaget inte inne-
håller några nya preskriptionsregler. Enligt motionärerna är det också
anmärkningsvärt att regeringen fortfarande överväger vissa frågor som
gäller företagsförsäkring. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras
måste försäkringsbolagen ställas inför samtliga ändringar vid ett och
samma tillfälle. Motionärerna anser således att regeringens förslag, trots
det omfattande utredningsarbetet, har omfattande brister och att det krävs
ytterligare beredning innan ett nytt förslag kan läggas fram. Mot den
redovisade bakgrunden yrkar motionärerna avslag på propositionen (yr-
kande 1).
Regeringen föreslår en mer omfattande kontraheringsplikt än den som
redan gäller i dag. Detta innebär, enligt motionärerna, att man påtvingar
privata försäkringsbolag ett omfattande socialt ansvarstagande. De risker
som den nya kontraheringsplikten medför för försäkringsbolagen kom-
mer, anför motionärerna, att pressa upp premierna för samtliga försäk-
ringstagare. Enligt motionärernas uppfattning leder den föreslagna kon-
traheringsplikten till sämre och dyrare försäkringslösningar för konsu-
menterna. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll
(yrkande 2).
Den föreslagna kontraheringsplikten riskerar, anför motionärerna vida-
re, att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna eftersom det
inte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Enligt motionärer-
na bör regeringen i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att
förvänta sig av det skattefinansierade socialförsäkringssystemet och för
vilka situationer det behövs privata försäkringar. Gränsdragningen mellan
de skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäkringar
måste därför utredas. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yr-
kande 3).
Motionärerna menar också att en utvidgning av kontraheringsplikten
på sätt som föreslås i propositionen inte bör genomföras innan konse-
kvenserna av en sådan förändring utretts. Ett tillkännagivande begärs med
detta innehåll (yrkande 4).
Vidare anser motionärerna att det kan ifrågasättas om en lagstiftning
med sådan nationell särprägel som den regeringen föreslår verkligen
ligger i konsumenternas intresse. Alltför nationellt särpräglade regler,
som t.ex. de föreslagna reglerna om kontraheringsplikt, riskerar att av-
skräcka utländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska
marknaden. Följden av detta blir sämre konkurrens, högre priser och ett
sämre utbud av försäkringsprodukter. Trots det vällovliga syftet blir re-
sultatet alltså betydande nackdelar för konsumenterna. Alltför nationellt
särpräglade regler bör således undvikas för att underlätta konkurrens
mellan svenska och utländska försäkringsbolag. Motionärerna yrkar ett
tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 5).
Därutöver anser motionärerna att det är anmärkningsvärt att regering-
en, trots den långa utredningstiden, alltjämt överväger vissa frågor om
företagsförsäkring. Enligt motionärerna är det ett anständighetskrav att
om reglerna för företagsförsäkring ändras måste försäkringsbolagen stäl-
las inför samtliga förändringar vid ett och samma tillfälle. Ett tillkännagi-
vande begärs med detta innehåll (yrkande 6).
När det gäller s.k. stora risker anför motionärerna att parterna kan av-
tala om att utländsk lag skall gälla för försäkringen. På så sätt kan ut-
ländska försäkringsbolag i praktiken konkurrera med svenska bolag utan
att behöva ta hänsyn till de tvingande bestämmelserna om företagsförsäk-
ring. Mot denna bakgrund anser motionärerna att bestämmelserna bör
vara dispositiva, i vart fall beträffande försäkring av stora risker. Motio-
närerna föreslår ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 7).
Den rådgivningsliknande plikt som åläggs försäkringsbolagen i förhål-
lande till en näringsidkare som vill teckna en företagsförsäkring är unik i
svensk rätt när det gäller avtal mellan näringsidkare. Det finns åtskilliga
andra typer av avtal som en näringsidkare behöver ingå för sin rörelse och
som är minst lika komplicerade som tecknandet av företagsförsäkring.
För alla andra typer av avtal gäller huvudprincipen i svensk rätt att när-
ingsidkaren på egen bekostnad får skaffa sig den kompetens eller hjälp
som han anser sig ha behov av. Enligt motionärerna saknas det anledning
att frångå denna huvudprincip på försäkringsområdet och de anser att den
rådgivningsliknande plikt som föreslås i propositionen gentemot närings-
idkare bör avskaffas (yrkande 8).
Den föreslagna regleringen beträffande gruppförsäkring är, enligt mo-
tionärernas uppfattning, alltför detaljerad. Denna detaljrikedom riskerar
att förhindra utvecklingen av nya försäkringsprodukter. I motionen begärs
ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 9).
En omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.
Enligt motionärerna bör utredningen kompletteras med en analys av hur
omställningskostnaderna kommer att drabba försäkringstagarna (yrkande
10).
Viviann Gerdin m.fl. (c) yrkar i motion L3 avslag på regeringens proposi-
tion. Enligt motionärerna bör regeringen bereda ärendet vidare och däref-
ter återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. Ett sådant lagförslag
bör syfta till att uppnå större likheter mellan konsumenters och företaga-
res skydd (yrkande 1).
Motionärerna anför att det finns tvingande regler i den gällande KFL
som rör första premiebetalningen. Dessa regler föreslås nu överföras till
den nya försäkringsavtalslagen. Reglerna innebär att ett försäkringsbolag
inte får kräva kortare betalningsfrist än fjorton dagar vid betalning av
första premien, såvida inte avtalet har ingåtts just genom en första pre-
miebetalning. Vid försenad premiebetalning kan ett försäkringsbolag säga
upp försäkringen, men uppsägningen får bara verkan efter ytterligare en
fjortondagarsfrist. En konsument skulle alltså kunna vara skyddad i en
månad utan att någonsin behöva betala. En rimligare ordning vore att
konsumenten måste betala för den tid som försäkringen har gällt, om inte
försäkringsbiolaget medger annat. I motionen begärs ett tillkännagivande
med detta innehåll (yrkande 2).
Slutligen anser motionärerna att en bestämmelse som upphäver dis-
kriminerande avtalsvillkor bör tas in i den nya försäkringsavtalslagen.
Försäkringsbolag gör alltid riskbedömningar som bygger på generalise-
ringar, men vissa generaliseringar anser samhället vara olämpliga och
diskriminerande. Det är sådana som grundar sig på en egenskap som en
människa inte kan påverka och som inte heller bestämmer människans
karaktär och behov i övrigt. Kön är en sådan egenskap. Motionärerna
begär ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 3).
Motion med yrkande om avslag såvitt avser gruppförsäkringar
I motion L1 anför Yvonne Andersson m.fl. (kd) att den föreslagna re-
gleringen av gruppförsäkringar kan medföra att denna försäkringstyp kan
komma att försvinna eftersom de kommer att bli för dyra för försäkrings-
bolagen att tillhandahålla och för dyra att teckna för försäkringstagarna.
Om gruppförsäkringarna försvinner riskerar en stor grupp personer att stå
utan försäkring. De som har det sämst ställt omfattas i många fall inte av
någon annan försäkring än just en gruppförsäkring. Den föreslagna re-
gleringen slår således mot dem som har det svårast i samhället och som
ofta står utan försäkringsskydd. Därtill kommer, enligt motionärerna, att
de föreslagna reglerna beträffande gruppföreträdarnas ställning inte är
tillräckligt genomarbetade. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna
avslag på regeringens proposition såvitt avser de föreslagna reglerna om
gruppförsäkring (yrkande 1).
Motioner med yrkanden om vissa tillkännagivanden
I motion L4 anser Mia Franzén m.fl. (fp) att regeringens förslag har om-
fattande brister och motionärerna framhåller att det krävs ytterligare be-
redning innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen.
I motionen redovisas att de omfattande reglerna om information som
gäller vid konsumentförsäkring föreslås bli tvingande även vid avtal
mellan näringsidkare. Denna informationsregel föreslås bli tillämplig
oavsett företagsstorlek och ett försäkringsbolag kan avstå från att lämna
information endast när kunden kan antas sakna behov av den. Enligt
motionärernas uppfattning kan endast informationsfrågan leda till många
domstolsprocesser eftersom propositionen inte ger besked om i vilka
situationer informationen kan antas vara obehövlig. Den föreslagna re-
gleringen på detta område medför att försäkringsbolagen får ökade kost-
nader vilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. Mo-
tionärerna anför vidare att enligt förslaget skall försäkringsbolagen också
vara skyldiga att tillhandahålla delar av den kompetens som krävs för
bedömning av själva försäkringsbehovet, vilket är ett främmande inslag i
svensk rätt. Detta kommer att orsaka försäkringsbolagen ökade kostnader
vilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen
inte bör införas tvingande regler om företagsförsäkring (yrkande 1).
Vad gäller regler om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad för-
säkring välkomnar motionärerna att regler om dessa försäkringstyper förs
in i den nya försäkringsavtalslagen. Motionärerna anser dock att reglerna
är alltför detaljerade och att reglerna inte bör vara tvingande i den ut-
sträckning som föreslås. En detaljreglering motverkar flexibilitet och
produktutveckling. Den tillgodoser inte heller konsumenternas intressen
eftersom denna typ av försäkringar tecknas av organisationer som besitter
hög juridisk kompetens. Eftersom alla administrationskostnader påverkar
premien riskerar följden bli att gruppförsäkringar och kollektivavtals-
grundad försäkring förlorar i attraktionskraft. Mot denna bakgrund före-
slår motionärerna ett tillkännagivande om att det inte bör införas tvingan-
de regler om gruppersonförsäkringar (yrkande 2).
Vidare är motionärerna kritiska till den föreslagna rätten till personför-
säkring. Motionärerna är tveksamma till om de föreslagna reglerna kom-
mer att leda till att fler människor i praktiken får möjlighet att teckna
personförsäkring. Ett tillkännagivande begärs beträffande vad som anförs
i motionen om kontraheringsplikten vid personförsäkringar (yrkande 3).
Regeringens förslag om rätten till personförsäkring kan möjligen få
vissa positiva effekter för handikappade och svårt sjuka. Själva problema-
tiken för dessa grupper som i dag upplever otrygghet på grund av små
möjligheter att teckna försäkringar kommer dock att kvarstå. Enligt mo-
tionärerna måste gränsdragningen mellan de skattefinansierade trygghets-
systemen och de privata försäkringarna ses över. Ett tillkännagivande
begärs med detta innehåll (yrkande 4).
Arbetet med en ny försäkringsavtalslag har pågått under lång tid, men
trots detta läggs det inte fram något förslag till nya preskriptionsregler.
Enligt motionärerna är det välkänt att gällande preskriptionsregler medför
problem för såväl försäkringstagarna som försäkringsbolagen. Motionä-
rerna anser att en översyn av preskriptionsreglerna måste komma till
stånd snarast. Motionärerna begär ett tillkännagivande med detta innehåll
(yrkande 5).
Ökad administration och ett påtvingat högre risktagande kommer att
medföra ökade försäkringskostnader för samtliga försäkringstagare. Höj-
da premier drabbar personer med svag ekonomi hårdast. Någon verklig
konsekvensanalys av lagförslagets sociala och ekonomiska effekter har,
enligt motionärerna, inte gjorts. Motionärerna anser att regeringen skynd-
samt måste återkomma till riksdagen med en utförlig analys av de faktis-
ka kostnaderna för lagförslagets genomförande. Ett tillkännagivande
begärs i enlighet härmed (yrkande 6).
I motion L348, som väckts under den allmänna motionstiden år 2004,
anför Helena Bargholtz (fp) att rättsläget är oklart såvitt gäller frågan från
vilken tidpunkt preskriptionstiden skall börja räknas. Enligt motionären
bör denna oklarhet som kan leda till onödiga svårigheter för försäkrings-
tagarna undanröjas. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta
innehåll.
Anita Brodén (fp) påpekar i motion L393, som också väckts under den
allmänna motionstiden år 2004, att försäkringsbolag inte har någon skyl-
dighet att hålla sig informerat om när en person avlider som har tecknat
en försäkring hos bolaget. Försäkringsbolagen är inte heller skyldiga att
meddela efterlevande om utfallande försäkringar. Motionären begär ett
tillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen bör finnas
regler om samordning mellan myndigheter och automatisk försäkringsut-
betalning till efterlevande.
Utskottets ställningstaganden
Lagförslagen
Inledningsvis vill utskottet framhålla att det ligger i det allmännas intresse
att det finns goda förutsättningar för en väl fungerande försäkringsverk-
samhet. Lagstiftningen om försäkringsavtal måste därför vara anpassad
till rådande samhällsförhållanden samtidigt som långsiktighet säkerställs.
Detta är särskilt tydligt för en ersättningsrättslig ordning som den svens-
ka, som sedan länge bygger på att försäkringar har en framskjuten ställ-
ning i förhållande till skadestånd. Ett starkt skydd för försäkringstagarna
och andra ersättningsberättigade ger, enligt utskottets mening, bäst förut-
sättningar för goda marknadsförhållanden, vilket naturligtvis också måste
ligga i försäkringsbolagens eget intresse.
Som regeringen påpekat har samhället genomgått betydande och
grundläggande förändringar sedan den nuvarande lagstiftningen utarbeta-
des i början av förra seklet. Enligt utskottets mening är det uppenbart att
de ekonomiska förutsättningarna är helt annorlunda nu än när 1927 års
FAL trädde i kraft, att synen på försäkringens uppgift och ställning inom
rättssystemet har ändrats samt att nya försäkringsprodukter har utvecklats.
Ett omfattande utredningsarbete på försäkringsrättens område har
gjorts för att genomföra en modernisering av FAL. Arbetet har skett i
nära nordisk samverkan. Ett första resultat blev för svensk del KFL, som
trädde i kraft år 1981. Beträffande personförsäkring och företagsförsäk-
ring har reglerna däremot inte undergått några större ändringar under den
tid som FAL har gällt. Vidare saknas det uttryckliga regler för sådana
praktiskt viktiga kollektiva försäkringstyper som gruppförsäkring och
kollektivavtalsgrundad försäkring. Utskottet anser att det nu gällande
regelsystemet därigenom är både svåröverskådligt och ofullständigt, och i
vissa avseenden brister det allvarligt i möjligheten till förutsebarhet.
Mot denna bakgrund står det enligt utskottets mening klart att det är
hög tid att en ny försäkringsavtalslag införs, en lagstiftning som är anpas-
sad till samhällsutvecklingen, i Sverige och internationellt, och som sam-
tidigt kan utveckla och ge stabilitet på området för lång tid framåt. Som
regeringen påpekat är det också angeläget att det nordiska samarbete som
resulterat i nya försäkringsavtalslagar i Finland och Norge fullföljs även
för svensk del. Nödvändigheten av ett gott grundläggande försäkrings-
rättsligt regelverk har också tydliggjorts vid den senaste tidens diskussion
om förtroendet för försäkringsbranschen.
Som Lagrådet påpekat och som också berörts i några av motionerna
kan det i och för sig synas anmärkningsvärt att lagförslaget ytterst grun-
das på kommittébetänkanden som nu är över arton respektive femton år
gamla. Kommittéförslagen har emellertid varit föremål för upprepade
bearbetningar, synpunkter på de nya förslagen har inhämtats från såväl
myndigheter som sammanslutningar och försäkringsbranschen har haft
möjlighet att yttra sig och lämna upplysningar om den senaste tidens
utveckling på försäkringsområdet. Mot denna bakgrund anser utskottet,
liksom Lagrådet, att lagstiftningsärendet beretts på ett godtagbart sätt.
Utskottet delar också Lagrådets uppfattning att lagförslagets allmänna
uppbyggnad får godtas.
Med det anförda välkomnar utskottet regeringens förslag om en ny
försäkringsavtalslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering
av lagstiftningen. Med de föreslagna reglerna tillförsäkras försäkringsta-
garna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Enligt utskottets
mening är detta ytterst angeläget särskilt med tanke på den stora sociala
betydelse som försäkringarna har för många.
Sammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen är väl
ägnade att läggas till grund för en ny lagstiftning om försäkringsavtal.
Vad som anförts i motionerna L2 och L3 utgör enligt utskottets mening
inte skäl för att avstyrka en ny lagstiftning eller förorda några tillkännagi-
vanden från riksdagens sida. Inte heller i övrigt har det i lagstiftnings-
ärendet framkommit grund för andra ställningstaganden från utskottets
sida.
Vad gäller kravet i motion L1 yrkande 1 att propositionen bör avslås
såvitt gäller gruppförsäkringar vill utskottet peka på att hela propositionen
är präglad av en positiv syn vad gäller gruppförsäkringar och att den
föreslagna regleringen på detta område är i praktiken densamma som den
ordning som redan gäller i dag samtidigt som den tryggar de försäkrades
skydd. Även den ordning som i dag gäller för gruppföreträdare förs såle-
des vidare till den nya lagen. Enligt motionärerna leder den föreslagna
regleringen till särskilda svårigheter och fördyringar för vissa typer av
gruppförsäkringar där särskilda hänsyn gör sig gällande, t.ex. gruppför-
säkringar för poliskåren. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen
för den aviserade uppföljningen och utvärderingen av lagstiftningen
kommer att följa denna fråga och om det visar sig erforderligt återkom-
mer till riksdagen med eventuella ändringsförslag. Med det anförda anser
utskottet att förslaget i motion L1 yrkande 1 inte bör föranleda någon
åtgärd från riksdagen.
Med anledning av förslaget i motion L3 att det i den nya försäkrings-
avtalslagen bör införas en bestämmelse som upphäver diskriminerande
avtalsvillkor anser utskottet att det finns anledning erinra om att den
befintliga diskrimineringslagstiftningen även är tillämplig på försäkrings-
området.
Beträffande kravet i motion L348 att preskriptionsreglerna bör moder-
niseras delar utskottet motionärens uppfattning att det varit värdefullt om
preskriptionsreglerna kunnat reformeras inom ramen för det aktuella
lagstiftningsärendet. Som regeringen påpekat talar mycket för att enklare
och mera praktiskt hanterbara bestämmelser om preskription kan behö-
vas. Samtidigt innebär ett antal avgöranden från Högsta domstolen i
princip en stark ställning för försäkringstagarna. I propositionen redovisar
regeringen att reformbehovet påtalats relativt sent under beredningsarbe-
tet och att det för närvarande saknas underlag för några närmare över-
väganden beträffande detta regelsystem. Utskottet utgår från att regering-
en så snart erforderligt underlag finns återkommer till riksdagen med ett
förslag till reformering av detta praktiskt viktiga regelsystem.
Vad därefter gäller frågan om information vid försäkringsfall som be-
handlas i motion L393 vill utskottet framhålla att i propositionen föreslås
att när ett försäkringsfall har inträffat, skall försäkringsbolaget i skälig
omfattning informera försäkringstagaren och andra som har anspråk mot
bolaget om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av bety-
delse för dem att känna till. Om försäkringsbolaget får kännedom om ett
försäkringsfall som utgörs av försäkringstagarens död, skall det genast
underrätta dödsboet om försäkringsfallet (10 kap. 7 §). Regeringen anför i
propositionen att eftersom det inte är ovanligt att försäkringsbolagen
själva saknar relevanta upplysningar och eftersom det även är oklart i vad
mån sådana kan inhämtas på ett inte alltför betungande sätt har man valt
att inte föreslå en mer långtgående skyldighet för bolagen. Regeringen
avser dock att följa frågan och vid behov återkomma till riksdagen.
Utskottet delar regeringens bedömning men vill understryka betydel-
sen av att regeringen följer denna fråga i syfte att förebygga att dödsbon
genom preskription går miste om de rättigheter som följer av den avlidnes
försäkringar.
Ändringsförslagen
I den i ärendet inkomna skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet behandlas frågan om reglerna om kollektivavtals-
grundad personförsäkring i förslaget till ny försäkringsavtalslag skall
tillämpas på det kommunala Pensions- och Försäkringsavtalet (PFA). I
skrivelsen anförs att ett förtydligande bör göras i 20 kap. 1 § förslaget till
ny försäkringsavtalslag i syfte att klargöra att den nya lagens bestämmel-
ser skall tillämpas för PFA och liknande försäkringar.
I skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige
m.fl. organisationer begärs att det i övergångsreglerna införs en möjlighet
att få den nya försäkringsavtalslagen direkt tillämplig på redan ingångna
tillsvidaretecknade försäkringsavtal.
Skrivelsen från Sveriges Försäkringsförbund innehåller en begäran om
att bestämmelserna om personförsäkringar i anställningsförhållanden
bättre bör anpassas till rådande förhållanden på området.
Sveriges Försäkringsförbund har förklarat sig inte ha något att erinra
mot förslagen i skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet respektive skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorga-
nisationen i Sverige m.fl. organisationer.
De frågeställningar som aktualiseras i skrivelserna kräver ytterligare
ett i dagsläget tidsmässigt inte helt överblickbart beredningsarbete. Enligt
utskottets mening är det inte rimligt att ett sådant arbete nu riskerar att
försena riksdagens ställningstagande till den aktuella propositionen. Ut-
skottet anser därför att det får ankomma på regeringen att närmare analy-
sera frågeställningarna och vid behov återkomma till riksdagen med lag-
förslag. Eventuella ändringsförslag torde kunna bli föremål för riksdags-
behandling i god tid före årsskiftet.
Vad särskilt gäller önskemålen i skrivelsen från Svenska Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet om ett förtydligande i 20 kap. 1 § med
hänsyn till att det är oklart hur vissa typer av kollektiv personförsäkring
som börjat meddelas på senare tid skall bedömas enligt den nya lagstift-
ningen vill utskottet erinra om följande. Det väsentliga skälet för att en
försäkring skall falla under reglerna om kollektivavtalsgrundad försäkring
i 20 kap. och inte under de tvingande reglerna om gruppersonförsäkring i
19 kap. är att de försäkrades intresse i så fall kan tillvaratas genom kol-
lektivavtal som deras organisation har slutit om försäkringsskyddets
utformning. I enlighet med detta anser utskottet att så snart det föreligger
ett kollektivavtal som reglerar försäkringsförhållandet på sätt som anges i
20 kap. 1 § reglerna i 20 kap. bör tillämpas på försäkringen. En kollektiv
försäkring som visserligen utformas efter mönster av en kollektivavtals-
grundad försäkring men inte grundas på ett kollektivavtal faller däremot
under 19 kap.
Lagtekniska justeringar
Vad gäller lagförslagen bör uppmärksammas att de föreslagna ändringar-
na i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt föreslås träda i kraft den
1 januari 2006. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna framgår att
om skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmel-
ser tillämpas. Eftersom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har
upphört att gälla vid utgången av år 2004 skall lagförslaget avslås (se
prop. 2004/05:25, bet. SkU18, rskr. 134-136).
Därutöver bör vad gäller förslaget till ny försäkringsavtalslag i lagens
1 kap. 3 § första stycke ordet "patientskadeförsäkringar" bytas ut mot
ordet "patientförsäkringar", och i lagens 14 kap. 7 § tredje stycket bör
orden "första stycket" bytas ut mot orden "andra stycket".
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar de i propositionen
framlagda lagförslagen utom förslaget till lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som bör avslås. Vidare föreslår
utskottet att riksdagen beslutar vissa lagtekniska justeringar i förslaget till
ny försäkringsavtalslag i enlighet med vad som redovisats ovan. Ställ-
ningstagandet innebär att riksdagen avslår motionerna L1 yrkande 1, L2
yrkandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6, L348 och L393.
Uppföljning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande med begäran om uppfölj-
ning av den nya lagstiftningen. Utskottet hänvisar till aviserade
åtgärder från regeringen.
Motionen
Yvonne Andersson m.fl. (kd) välkomnar i motion L4 regeringens förslag
om en rätt till personförsäkring. Förslaget medför att varje individ skall
ha rätt att prövas som försäkringstagare, vilket motionärerna anser är
mycket tillfredsställande. Enligt motionärerna har den föreslagna re-
gleringen kritiserats från många håll. En av invändningarna har varit att
den utvidgade kontraheringsplikten riskerar att leda till fördyringar för
alla försäkringstagare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att lag-
stiftningen bör utvärderas. I motionen begärs ett tillkännagivande med
detta innehåll (yrkande 2).
Propositionen och utskottets ställningstagande
Regeringen anför i propositionen att lagstiftning av detta slag bör allmänt
följas upp så att den tillämpas på avsett sätt. I syfte att säkerställa att de
sociala skyddsaspekterna kring kontraheringsplikten verkligen får ge-
nomslag i praktiken avser regeringen att ge i uppdrag till t.ex. Konsu-
mentverket att följa försäkringsbolagens avslagspraxis. En kompletteran-
de möjlighet som skall övervägas är att det införs föreskrifter om skyldig-
het för bolagen att rapportera om sina avslagsbeslut.
Regeringen kommer att kontinuerligt följa utvecklingen och när det är
lämpligt vidta erforderliga åtgärder. En rätt till försäkring aktualiserar
gränsdragningen mellan socialförsäkringarna och de privata personför-
säkringarna. Den ovan nämnda uppföljningen av kontraheringsplikten
kan visa att det kan vara motiverat att i något avseende göra en översyn
av gränsdragningen.
Av redovisningen i propositionen framgår således hur regeringen avser
att följa upp den nya lagstiftningen. Utskottet utgår från att regeringen
inom ramen för det aviserade arbetet särskilt kommer att beakta eventuel-
la fördyringar för samtliga försäkringstagare på grund av den utvidgade
kontraheringsplikten.
På grund av det anförda anser utskottet att det inte finns någon anledning
för utskottet att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av
motionen. Riksdagen bör således avslå motion L4 yrkande 2.
Reservation
En ny försäkringsavtalslag m.m. (punkt 1)
av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Viviann
Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för regeringen vad
som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10,
2004/05:L3 yrkandena 1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6 och
2004/05:L348 samt bifaller delvis motion 2004/05:L393.
Ställningstagande
Vi anser att lagstiftningen på försäkringsavtalsrättens område är i behov
av en modernisering. Den framlagda propositionen har emellertid, enligt
vår uppfattning, påtagliga brister. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde
det viktigaste vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsproduk-
ter till rimliga premier. De föreslagna reglerna riskerar att motverka just
detta. Vi menar att regeringens förslag snarare försvårar än förenklar för
konsumenterna, och dessutom blir olika försäkringslösningar dyrare.
Därutöver anser vi att remisstiden varit alltför kort i förhållande till det
omfattande lagförslaget och att viktiga remissinstanser inte fått tillfälle att
yttra sig, vilket är en stor brist. Vidare är det anmärkningsvärt att lagför-
slaget inte är heltäckande, det innehåller t.ex. inte förslag till några nya
preskriptionsregler. Det är också anmärkningsvärt att regeringen fortfa-
rande överväger vissa frågor som gäller företagsförsäkring. Att genomfö-
ra en lagstiftning som mötts av en så kompakt kritik av en enig bransch
väcker också betänkligheter från många olika utgångspunkter. Mot den
redovisade bakgrunden föreslår vi att propositionen avslås i sin helhet och
omarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges tillfälle att ta ställ-
ning i frågan. Ställningstagandet innebär att riksdagen bifaller motionerna
L2 yrkande 1 och L3 yrkande 1.
Utgångspunkten för en omarbetning och ett nytt lagförslag bör vara
bl.a. följande.
Vi stöder de syften som anges i propositionen om att alla skall ha rätt
till ett fullgott försäkringsskydd. Den nu föreslagna utvidgningen av
kontraheringsplikten innebär att man skjuter över ett omfattande socialt
ansvar på privata försäkringsbolag och försäkringstagare och att den
eftersträvade effekten uteblir. Den ökade risk som en utvidgad kontrahe-
ringsplikt medför för försäkringsbolagen kan leda till att premierna för
samtliga försäkringstagare stiger. En utvidgning av kontraheringsplikten
riskerar också att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna
eftersom det inte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Sam-
hället bör i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att förvänta
sig av det skattefinansierade försäkringssystemet och för vilka situationer
det behövs privata försäkringar. Vi anser därför att gränsdragningen mel-
lan de skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäk-
ringar måste utredas. En utvidgning av kontraheringsplikten bör under
alla förhållanden inte genomföras innan konsekvenserna av en sådan
förändring utretts.
För att uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska för-
säkringsbolag anser vi att bestämmelser för försäkringar av stora risker
bör vara dispositiva. Dessutom anser vi att alltför nationellt särpräglade
regler, som t.ex. en utvidgad rätt till försäkring, riskerar att avskräcka
utländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska markna-
den, vilket leder till sämre konkurrens och ökade kostnader. Mot bak-
grund av ovanstående är det en brist att Konkurrensverket inte givits
tillfälle att yttra sig för att djupare analysera lagförslagets konkurrens-
rättsliga konsekvenser. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras
anser vi att försäkringsbolagen måste ställas inför samtliga ändringar vid
ett och samma tillfälle.
Arbetstagare har fram till nu via sin arbetsgivare eller sitt fackförbund
kunnat försäkra sig och sina familjer till mycket låga premier genom s.k.
gruppförsäkring. Gruppförsäkringarna har fram till nu även varit ett ore-
glerat försäkringsområde som ändå fungerat väl, varför behovet av en ny
lagstiftning på detta område verkligen kan ifrågasättas. Om lagstiftning
skall införas anser vi därför att det är mycket viktigt att en reglering av
dessa försäkringsformer inte görs tvingande eller alltför detaljerad. Efter-
som alla administrationskostnader påverkar premien riskerar en alltför
detaljerad reglering att leda till att gruppförsäkringar och kollektivavtals-
grundad försäkring förlorar i attraktionskraft, vilket påverkar såväl pro-
duktutveckling och flexibilitet som möjligheten till fortsatt låg premieni-
vå.
Ett omarbetat lagförslag bör också innehålla förslag till nya preskrip-
tionsregler samt nya överväganden vad gäller reglerna om den första
premiebetalningen.
En så omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.
En konsekvensanalys av en reforms sociala och ekonomiska följder måste
också göras innan ett nytt förslag presenteras för riksdagen
Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L2 yr-
kandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6 och L348 samt med
delvis bifall till motion L393, som sin mening ge regeringen till känna
Särskilt yttrande
En ny försäkringsavtalslag m.m.
av Yvonne Andersson (kd).
Kristdemokraterna har två yrkanden i sin motion med anledning av reger-
ingens förslag till ny försäkringsavtalslag. Det ena yrkandet går ut på att
nuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar. Det andra yr-
kandet innefattar en begäran om att det skall göras en utvärdering av den
utvidgade kontraheringsplikten. Vad gäller yrkandet om en utvärdering
anser jag att utskottsmajoriteten har tillgodosett våra önskemål. När det
gäller gruppförsäkringar är motionsyrkandet i praktiken tillgodosett efter-
som jag nämligen gör bedömningen att den föreslagna lagregleringen blir
så flexibel att den inte hindrar att nuvarande former av gruppförsäkringar
kommer att finnas kvar. Den nya lagstiftningen ger också konsumenten
och försäkringstagaren ett ökat skydd som vi kristdemokrater länge efter-
strävat.
Eftersom mina motionskrav i huvudsak är tillgodosedda har jag valt att
inte reservera mig. Jag kommer dock noga att följa hur den nya lagstift-
ningen kommer att tillämpas i praktiken.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. försäkringsavtalslag,
2. lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,
3. lag om statliga grupplivförsäkringar,
4. lag om ändring i äktenskapsbalken,
5. lag om ändring i utsökningsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån
för ofödda,
7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
9. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
10. lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internatio-
nella oljeskadefonden,
11. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),
12. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskas-
san,
13. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
14. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,
15. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,
16. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),
17. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
18. lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under
krig eller krigsfara m.m.,
19. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
Följdmotioner
2004/05:L1 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:
1. Riksdagen beslutar att det av försäkringsavtalslagen skall framgå att
nuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar och att reger-
ingens förslag i motsvarande del avslås.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av de utvidgade kontraheringsreglerna.
2004/05:L2 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kontraheringsplikt medför sämre och dyrare försäkrings-
lösningar för konsumenten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda gränsdragningen mellan de skattefinansierade so-
cialförsäkringssystemen och privata försäkringar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kontraheringsplikten inte bör utvidgas utan att konse-
kvenserna för detta utreds.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alltför natio-
nellt särpräglade regler, som de om kontraheringsplikt och företagsför-
säkring, bör undvikas för att underlätta konkurrens mellan inhemska
och utländska försäkringsbolag.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att för det fall reglerna om företagsförsäkring skall ändras,
måste försäkringsbolagen ställas inför samtliga förändringar vid ett
och samma tillfälle.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bestämmelserna om företagsförsäkring bör vara disposi-
tiva, i varje fall beträffande försäkring av "stora risker".
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den rådgivningsliknande plikt som enligt propositionen
åläggs näringsidkaren beträffande företagsförsäkringar bör avskaffas.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att reglerna för gruppförsäkringar bör göras mindre detalje-
rade.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utredningen bör kompletteras med en analys av hur om-
ställningskostnaderna drabbar försäkringstagarna.
2004/05:L3 av Viviann Gerdin m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150 till förmån för
vidare behandling i syfte att uppnå större likhet mellan konsumenters
och företagares skydd. Särskild vikt bör då fästas vid ökad trygghet för
småföretagare samt vid de här påföljande anmärkningarna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en konsument om inte annat har avtalats bör bli betal-
ningsansvarig för den tid försäkringen har varit i kraft.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en bestämmelse som motverkar diskriminering bör in-
lemmas i lagen.
2004/05:L4 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte införa tvingande lagstiftning i avtal om företagsför-
säkringar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte införa tvingande lagstiftning beträffande grupper-
sonförsäkringar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kontraheringsplikten beträffande personförsäkringar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av gränsdragningen mellan de skattefinansierade
socialförsäkringarna och de premiefinansierade personförsäkringarna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reglerna om preskription.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en skyndsam analys av reformens ekonomiska och sociala
effekter.
Motioner från allmänna motionstiden 2004/05
2004/05:L348 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av förtydligande i försäkringsavtalslagen.
2004/05:L393 av Anita Brodén (fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samordning mellan myndigheter samt automatisk försäkrings-
utbetalning till efterlevande.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
2004/05:LU4
RLU4 2004/05:LU4
2
1
1
2004/05:LU4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
2004/05:LU4
4
5
1999/2000:BoU6678
Utkast
2
2004/05:LU4 ALLMÄN BAKGRUND
2004/05:LU4
6
11
2004/05:LU4
Utkast
4
2004/05:LU4 UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN
2004/05:LU4
28
37
2004/05:LU4
Utkast
8
2004/05:LU4 RESERVATION
2004/05:LU4
30
40
2004/05:LU4
Utkast
29
2004/05:LU4 RESERVATION
SÄRSKILT YTTRANDE 2004/05:LU4
2
41
2004/05:LU4
Utkast
31
2004/05:LU4 BILAGA 1 FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG
BILAGA 1 2004/05:LU4
34
46
2004/05:LU4
Utkast
32
2004/05:LU4 BILAGA 2 REGERINGENS LAGFÖRSLAG
BILAGA 2 2004/05:LU4
36
183
2004/05:LU4
Utkast
35