Justitieutskottets betänkande

2004/05:JUU32

Tillträdesförbud

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2004/05:77 Lag om
tillträdesförbud vid idrottsarrangemang jämte två motioner som väckts
med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås en ny lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.
Innebörden av den nya lagen är att en person får förbjudas att få
tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för
idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en
idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den som bryter mot ett tillträdesförbud
döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbud
får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk
att personen kommer att begå brott under kommande idrottsarrangemang.
Tillträdesförbudet skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan
förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas
av allmän åklagare efter ansökan av den idrottsorganisation som anordnar
det eller de arrangemang som förbudet avses skydda eller av
specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund för den aktuella
idrottsverksamheten. Åklagarens beslut kan prövas av allmän domstol.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår
motionerna.
I ärendet finns fem reservationer (m, fp, kd, c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang m.m.
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om tillträdesförbud vid
idrottsarrangemang,2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:77.

2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju34 yrkande 1 och 2004/05:Ju35
yrkande 1.
Reservation 1 (m, fp, kd)
Reservation 2 (c)

3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 2.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 2.
Reservation 4 (fp, c)

5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 3.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 28 april 2005
På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),
Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask
(m), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe
Johnsson (m), Göran Norlander (s), Johan Linander (c), Joe Frans (s),
Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp),
Christer Erlandsson (s) och Karin Granbom (fp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang och i affärslokaler
har varit föremål för diskussioner och överväganden i lagstiftningssammanhang
under lång tid. Möjligheterna att genom någon form av straffsanktionerat
förbud utestänga personer från arrangemangen och lokalerna har därvid
kommit i fokus.
Trygghetsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Trygghet mot brott
- Rollfördelning och samverkan (SOU 1995:146) att bestämmelsen om olaga
intrång skulle utvidgas till att avse även platser dit allmänheten har
tillträde. Förslaget ledde inte till lagstiftning.
Inom Justitiedepartementet utarbetades därefter en promemoria med förslag
till en särskild lag om tillträdesförbud (Ds 2002:25). Enligt förslaget
skulle en idrottsorganisation eller en näringsidkare kunna förbjuda en
person att under viss tid få tillträde till och vistas på en idrottsanläggning
eller i en affärslokal. Promemorians förslag mötte kritik vid
remissbehandlingen. Remisskritiken riktade sig främst mot förslaget avseende
affärslokaler. Den fick till följd att det inte utarbetades någon
lagrådsremiss i fråga om något av förslagen.
Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats en ny departementspromemoria
med förslag till en lag om tillträdesförbud (Ds 2004:40). Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2004/6907/L5).
Lagrådet har granskat förslaget, och regeringen har följt de synpunkter
som Lagrådet lämnat.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Justitieutskottet har berett kulturutskottet tillfälle att yttra sig
över propositionen jämte följdmotioner. Kulturutskottets yttrande finns
i bilaga 3.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang
förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud
vid idrottsarrangemang, som innebär i huvudsak följande.
En person får förbjudas att få tillträde till och vistas på en inhägnad
plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang
anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). Den
som bryter mot ett tillträdesförbud döms till böter eller fängelse i
högst sex månader. Tillträdesförbud får inte avse den som är under 15
år.
Tillträdesförbud får beslutas, om det på grund av särskilda omständigheter
finns risk för att personen kommer att begå brott under kommande
idrottsarrangemang. Brottet skall till sin typ vara sådant att det kan
anses vara ägnat att störa ordningen eller säkerheten under arrangemanget.
Sådana brott kan t.ex. vara misshandel och skadegörelse. Vid riskbedömningen
skall särskilt beaktas om personen tidigare har begått ett sådant brott
under eller annars i samband med idrottsarrangemang. Brott som personen
begått före 15 års ålder får inte beaktas.
Tillträdesförbud skall gälla för en viss tid, högst ett år, men kan
förlängas med som mest ett år i taget. Beslut om tillträdesförbud fattas
av allmän åklagare. Tillträdesförbud får beslutas på ansökan av den
idrottsorganisation som anordnar det eller de arrangemang som förbudet
avses skydda. Också specialidrottsförbundet inom Sveriges Riksidrottsförbund
för den aktuella idrottsverksamheten får ansöka om förbud. Åklagarens
beslut kan prövas av allmän domstol. Åklagaren får häva eller ändra ett
förbud, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det.
För förfarandet hos åklagaren gäller vissa särskilda regler i lagen om
tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och därutöver vissa bestämmelser
i förvaltningslagen (1986:223). Domstolens handläggning regleras enligt
särskilda bestämmelser i den nya lagen och i övrigt enligt lagen (1996:242)
om domstolsärenden. I vissa fall kan frågan om förbud prövas i mål om
allmänt åtal för brott.
I propositionen föreslås vidare att lagen (1998:620) om belastningsregister
skall gälla även uppgifter om tillträdesförbud.
I propositionen berörs också frågan om det bör införas en möjlighet att
vid straffansvar utestänga personer från affärslokaler.
Den nya lagen och ändringarna i lagen om belastningsregister föreslås
träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden
Lag om tillträdesförbud
I propositionen föreslås att skyddet mot brottslighet under idrottsarrangemang
förstärks. Det föreslås ske genom att det införs en lag om tillträdesförbud
vid idrottsarrangemang. Lagen innebär att det blir möjligt att avlägsna
en person som överträtt ett förbud beslutat av åklagare att vistas på
en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning. Vidare kan
straffansvar följa vid en sådan överträdelse.
Behovet av ett stärkt skydd mot den idrottsrelaterade brottsligheten
skall ses mot bakgrund av att det under 1990-talet i många fall har
förekommit brott i samband med idrottsarrangemang. Återkommande inslag
vid arrangemangen har varit s.k. läktarvåld och annat våld inne på och
utanför idrottsarenor men också användning av pyrotekniska varor utan
tillstånd inne på arenorna, skadegörelsebrott och annan brottslighet.
Problemen förekommer fortfarande, främst i samband med fotbolls-,
ishockey- och bandymatcher. Idrottsorganisationerna har visserligen redan
i dag ett system för att avstänga personer från sina arrangemang.
Möjligheter att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot den som överträder
ett sådant förbud saknas dock. Som redovisas i propositionen (s. 21)
har därför företrädare för idrottsrörelsen under lång tid efterlyst ett
straffansvar för den som överträder förbud att närvara vid idrottsarrangemang.

Det finns visserligen möjligheter att ingripa mot här aktuella beteenden
redan i dag eftersom de utgör brott. Straffprocessuella tvångsmedel kan
normalt sett tillgripas mot dem som är misstänkta för brott. Vidare ger
polislagen (1984:387) möjligheter att avvisa eller avlägsna personer
för att de stör eller utgör en omedelbar fara för den allmänna ordningen
eller för att avvärja att de begår brott. Polisen använder även särskilda
supporterpoliser som bl.a. samarbetar med idrottsföreningar, arenaägare
och supportergrupper för att förebygga brottslighet och analyserar
hotbilden inför varje match så att polisen och arrangören kan vidta
lämpliga säkerhetsåtgärder. Dessutom gör idrottsrörelsen fortlöpande
stora ansträngningar för att öka säkerheten i samband med och under
idrottsarrangemangen. Idrottsorganisationerna arbetar också med en
förebyggande verksamhet för ungdomar i syfte att introducera ungdomarna
i en supporterkultur som tar avstånd från bråk och liknande.
Enligt vad som anges i propositionen (s. 16) förekommer trots detta
idrottsanknuten brottslighet i en inte obetydlig omfattning. Brotten
drabbar polismän och ordningsvakter. De drabbar också privatpersoner
och andra enskilda. Även allmänheten påverkas genom att trivseln och
känslan av trygghet försämras. Dessutom kan brottsligheten få särskilt
allvarliga konsekvenser i den speciella miljö som idrottsarrangemangen
utgör. Vid arrangemangen samlas ofta ett stort antal människor på en
begränsad yta. Våldsamheter på läktarna, otillåten användning av
pyrotekniska varor, skadegörelsebrott och andra brott kan medföra eller
innebära fara för svåra personskador och omfattande ekonomiska skador.

Enligt gällande rätt bestämmer normalt den som med äganderätt eller
annan rätt förfogar över en plats vem som får vistas där. Straffbestämmelsen
om olaga intrång gäller dock inte när den som har förbjudits att besöka
en plats ändå gör det, om platsen är tillgänglig för allmänheten. Därmed
gäller inte heller polislagens möjligheter att avvisa eller avlägsna en
person från platsen i syfte att avvärja en brottslig gärning. Detta
innebär att en idrottsorganisation som anordnar ett idrottsarrangemang
på en plats dit allmänheten har tillträde visserligen kan förbjuda en
viss person att närvara vid arrangemanget, t.ex. därför att han eller
hon tidigare har gjort sig skyldig till våldsbrott under organisationens
idrottsarrangemang. Det saknas dock möjligheter att avlägsna eller
straffrättsligt ingripa mot den som överträder ett sådant förbud. Det
kan därför hävdas att rätten att utestänga vissa personer inte kan utövas
på ett effektivt sätt. Samtidigt har anordnaren enligt ordningslagen
(1993:1617) ett ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet vid
arrangemangen.
Kulturutskottet har i sitt yttrande framhållit att olika åtgärder som
idrottsrörelsen vidtagit för att bemästra problemen med brott i samband
med idrottsarrangemang tyvärr har visat sig otillräckliga. En väg som
prövats är att förbjuda vissa särskilt brottsbenägna personer att besöka
idrottsevenemang. Sådana förbud har dock inte haft den önskade effekten,
bl.a. därför att det inte funnits någon möjlighet att avlägsna eller
straffrättsligt ingripa mot den som överträtt ett sådant förbud.
Kulturutskottet välkomnar därför regeringens förslag att införa en lag om
tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Enligt kulturutskottet är
förslaget väl ägnat att göra tillträdesförbuden mer verkningsfulla och
att i förlängningen minska den idrottsrelaterade brottsligheten och
skapa större säkerhet vid idrottsarrangemang.
Justitieutskottet delar kulturutskottets bedömning att de tillträdesförbud
som idrottsrörelsen hittills själv beslutat om inte varit tillräckligt
effektiva. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att det införs
en möjlighet för åklagare att fatta beslut om att vid straffansvar
utestänga vissa brottsbenägna personer från idrottsarrangemang. Härigenom
tillgodoses behovet av att förstärka skyddet mot den idrottsrelaterade
brottsligheten genom fler ingripandemöjligheter för att motverka brott
och därigenom öka tryggheten och trivseln i samband med idrottsarrangemang.
I sammanhanget bör framhållas att lagstiftningen även kan förväntas
åstadkomma en förebyggande och avskräckande effekt bland presumtiva
brottslingar och minska nyrekryteringen till de grupper som ägnar sig
åt idrottsrelaterad brottslighet. Det sistnämnda är av särskild vikt i
fråga om unga personer.
Utskottet anser att även övriga i propositionen föreslagna ändringar är
påkallade och lämpligt avvägda.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag.
Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m.
I motion Ju34 (m) anförs att brott begångna av en person före 15 års
ålder skall kunna beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om
tillträdesförbud. I motion Ju35 (c) föreslås att reglerna om tillträdesförbud
även skall avse den som är under 15 år.
I det av utskottet nyss tillstyrkta förslaget till lag om tillträdesförbud
vid idrottsarrangemang har det uttryckligen angetts dels att tillträdesförbud
inte får avse den som är under 15 år (1 § andra stycket), dels att brott
som personen begått före 15 års ålder inte får beaktas vid riskbedömning
enligt lagen (2 § andra stycket). I propositionen (s. 34 f.) anför
regeringen som skäl för sina förslag i nu aktuella delar bl.a. följande.

En utgångspunkt vid bedömningen av hur personer under 15 år skall
behandlas är att det inte får dömas till påföljd för brott som någon begått
före 15 års ålder (1 kap. 6 § brottsbalken). Det innebär samtidigt att
den som är under 15 år saknar möjlighet att få skuldfrågan för en påstådd
brottslig gärning prövad. Detsamma gäller den som är 15 år eller äldre
men som begått gärningen innan han eller hon fyllt 15 år. Vidare skulle
en överträdelse av ett tillträdesförbud, som beslutats efter en
riskbedömning där sådana gärningar beaktats, inte kunna medföra straffansvar
för den som inte fyllt 15 år. Enligt regeringens mening bör sådana
gärningar inte kunna åberopas i en riskbedömning och läggas till grund
för tillträdesförbud.
Beträffande frågan om personer under 15 år ändå skall kunna få
tillträdesförbud anför regeringen att personerna inte skulle kunna lagföras
för överträdelser av förbuden. De bör inte heller underkastas en sådan
process som föreslås för hanteringen av frågor om tillträdesförbud.
Till detta kommer att det framstår som inkonsekvent att den som är under
15 år skulle kunna bli föremål för förbud medan den som är äldre inte
kan få förbud med anledning av brott före 15 års ålder. Riskbedömningen
för personer under 15 år skulle vidare riskera att bli en helt annan än
den som skall göras för andra personer. Åklagaren skulle tvingas bortse
från påstådda brottsliga gärningar.
Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att rekryteringen
till grupper som ägnar sig åt idrottsrelaterad brottslighet bör motarbetas.
Övervägande skäl talar dock emot motionärernas förslag. Utskottet anser,
i likhet med regeringen, att rättssäkerhetsskäl talar emot båda förslagen
eftersom skuldfrågan sällan är klar när den misstänkte är under 15 år.
Förslaget om att tillträdesförbud även skall avse den som är under 15
år framstår därtill som inkonsekvent i förhållande till straffmyndiga
personer eftersom en överträdelse av tillträdesförbudet inte kan medföra
straffansvar för den som är under 15 år. Utskottet anser alltså, i likhet
med regeringen, att brott som begåtts före 15 års ålder inte skall
beaktas vid riskbedömningen i samband med beslut om tillträdesförbud och
att tillträdesförbud inte skall kunna avse personer under 15 år. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju34 och Ju35 i nu behandlade
delar.
Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation
I motion Ju34 (m) föreslås att tillträdesförbud skall kunna beslutas
även om det är annan än en idrottsorganisation som anordnar
idrottsarrangemanget, t.ex. företag och sponsorer.
I propositionen föreslås att tillträdesförbud får avse idrottsarrangemang
som anordnas av en idrottsorganisation (1 § första stycket). I
författningskommentaren till det aktuella lagrummet (s. 58 f.) anges att med
idrottsorganisationer avses idrottsföreningar som är anslutna till ett
specialidrottsförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund samt idrottsaktiebolag
och alliansföreningar som har en koppling till de vanliga idrottsföreningarna.
Dessutom avses specialidrottsförbunden, som anordnar landskamper, och
specialidrottsdistriktsförbunden. Förbud får därutöver även avse
idrottsarrangemang som anordnas av andra idrottsorganisationer.
Det anförda innebär att tillträdesförbud kan avse arrangemang som
anordnas av den organiserade idrottsrörelsen eller av andra
idrottsorganisationer.
Enligt propositionen (s. 29) är det dock främst arrangemang som ordnas
av den organiserade idrottsrörelsen som har drabbats av den idrottsanknutna
brottsligheten. Idrottsevenemang som arrangeras av andra idrottsorganisationer,
t.ex. vissa föreningar för kampsport, har hitintills varit relativt
förskonade från problem med idrottsanknuten brottslighet. De intressen
som lagstiftningen syftar till att skydda gör sig dock enligt regeringen
också gällande avseende de sistnämnda evenemangen.
Utskottet konstaterar att frågan om tillträdesförbud bör kunna beslutas
oberoende av vem som anordnar idrottsarrangemanget ytterst handlar om
att bestämma ett straffbart område. Det är därför viktigt att begränsa
möjligheten till situationer där det verkligen är påkallat med ett förbud.
Här beaktar utskottet att idrottsarrangemang på sådana platser som
skall omfattas av lagstiftningen oftast anordnas av idrottsorganisationer
och inte av t.ex. fysiska personer. Det har inte heller framkommit några
uppgifter som visar att det finns något väsentligt behov av att
tillträdesförbud skall kunna beslutas i fall då annan än idrottsorganisation
anordnar idrottsarrangemang. Utskottet gör därför, liksom de flesta
remissinstanser, bedömningen att endast idrottsarrangemang arrangerade
av idrottsorganisationer bör omfattas. Några större svårigheter att i
rättstillämpningen avgöra vad som avses med idrottsorganisationer kan
utskottet inte förutse. Motion Ju34 bör i denna del avslås.
Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang
I motion Ju35 (c) begärs att tillträdesförbud även skall kunna beslutas
för andra evenemang än idrottsarrangemang, t.ex. musikarrangemang.
Utskottet konstaterar att propositionen inte uppmärksammar förekomsten
av eventuell brottslighet i samband med andra typer av arrangemang än
idrottsarrangemang. Utskottet har inte heller i övrigt någon information
om att det förekommer någon brottslighet vid t.ex. musikarrangemang som
är av samma karaktär och omfattning som vid idrottsarrangemang. Utskottet
har sålunda i dagsläget inget underlag för att föreslå en ordning som
innebär att tillträdesförbud skulle kunna omfatta även andra arrangemang
än idrottsarrangemang. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju35 i nu behandlad del.
Brott och ordningsstörningar i affärslokaler
I motion Ju34 (m) efterfrågas ett förstärkt skydd vid brott och
ordningsstörningar i affärslokaler genom att vissa personers tillträde till
affärslokaler förbjuds.
I propositionen (s. 17 f.) gör regeringen bedömningen att skillnaden
mellan den föreslagna regleringen av tillträdesförbud för idrottsarrangemang
och en eventuell reglering om tillträdesförbud för affärslokaler är
sådan att det finns skäl att nu endast överväga och föreslå
lagstiftningsåtgärder som tar sikte på att förstärka skyddet för
idrottsarrangemang.
Regeringen motiverar sitt ställningstagande i huvudsak enligt följande.

När det gäller affärslokaler har dessa en stor och ofta avgörande
betydelse för den enskildes dagliga livsföring. Han eller hon måste t.ex.
kunna handla mat, uträtta ärenden på bank och apotek och kanske besöka
en optiker. Ett straffsanktionerat förbud att besöka vissa affärslokaler
skulle därför kunna drabba den enskilde hårt. Detta gäller särskilt i
fråga om mindre orter med endast ett mycket begränsat urval affärslokaler,
t.ex. matvaruaffärer eller banklokaler. Sådana hänsyn till grundläggande
behov gör sig inte gällande i samma utsträckning i fråga om förbud att
närvara vid idrottsarrangemang. När det gäller affärslokaler skulle
dock frågan behöva övervägas noggrant.
Ett straffsanktionerat förbud att besöka affärslokaler skulle dessutom
kunna innebära ett större ingrepp i den grundlagsfästa rörelsefriheten
och därmed kräva särskilda överväganden.
En särskilt viktig skillnad mellan idrottsarrangemangen och affärslokalerna
är enligt regeringen att idrottsorganisationerna redan har ett system
för att avstänga personer från sina arrangemang. Beslut om avstängning
fattas efter en formell hantering, som innefattar kommunicering med den
enskilde. Beslutet dokumenteras och den avstängde underrättas om innehållet.
Beslutet kan i regel omprövas på begäran av honom eller henne.
Idrottsorganisationerna har även särskild personal vid sina arrangemang, bl.
a. ordningsvakter, som t.ex. kan avvisa avstängda personer i samband
med biljettkontrollen. Vid arrangemangen finns dessutom ofta polismän
närvarande. Organisationerna har alltså ett befintligt system för att
hålla oönskade personer borta från arrangemangen. Detta sammanhänger
med att de enligt ordningslagen (1993:1617) har ett ansvar för att
upprätthålla ordningen och säkerheten vid arrangemangen.
Utskottet behandlade i april 1999 (bet. 1998/99:JuU22 s. 12) en motion,
vari begärdes att de som besöker en butik trots förbud av butiksinnehavaren
skulle kunna dömas för olaga intrång. Utskottet hyste förståelse för
att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot t.ex. snatterier genom
att förbjuda en viss person tillträde till butiken. Utskottet ansåg
dock att beredningen av Trygghetsutredningens betänkande (SOU 1995:146)
inte skulle föregripas. Förslaget ledde, som tidigare nämnts, inte till
lagstiftning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att brott och ordningsstörningar
är ett stort problem för många näringsidkare. Utskottet har därtill
alltjämt förståelse för att en butiksinnehavare kan vilja freda sig mot
t.ex. snatterier genom att förbjuda en viss person tillträde till butiken.
Utskottet är dock med hänvisning till de av regeringen anförda skälen
i dag inte berett att gå motionsönskemålet till mötes. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår motion Ju34 i här behandlad del.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (m, fp,
kd)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15
år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 1 och
avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är ett allvarligt problem att idrottsevenemang störs av personer
vilkas intresse för arrangemanget synes begränsat liksom att vissa
supportrar inte respekterar normerna för sportsligt uppträdande. För
såväl publik som utövare och arrangörer skapas otrygghet och otrivsel
samtidigt som brott begås och ungdomar dras in i mer eller mindre
kriminella nätverk. Kostnaderna för säkerhetsarrangemang i form av poliser
och vakter blir höga för både arrangörerna och samhället. Vi välkomnar
därför regeringens förslag om tillträdesförbud. Det är inte rimligt att
notoriska bråkmakare skall få förstöra arrangemang utan att det får
konsekvenser.
Vi delar dock inte utskottsmajoritetens uppfattning i följande avseende.

Vi anser att brott som begåtts före 15 års ålder skall beaktas vid
riskbedömningen för beslut om tillträdesförbud. Det finns ett tydligt
problem med nyrekrytering av yngre personer till de gäng som ställer
till bråk. Såsom förslaget utformats av regeringen blir de unga användbara
verktyg för äldre kamrater, eftersom deras uppförande inte får regelrätta
konsekvenser. Mot bakgrund av att straffmyndighetsåldern är 15 år finns
svårigheter med att förorda tillträdesförbud för yngre. Vi menar att
det kan accepteras och t.o.m. vara fostrande om det faktum att man
deltagit i eller varit initiativtagare till ordningsstörningar, förstörelse
etc. innebär att man riskerar att drabbas av konsekvenser senare. Vid
sidan av dessa konsekvenser gäller också att en person kan avvisas från
ett arrangemang om han eller hon stör den allmänna ordningen. En sådan
åtgärd torde vara tillräcklig när det gäller mycket unga.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med lagförslag i enlighet
med vad vi nu anfört. Vi ställer oss alltså bakom motion Ju34 i nu
behandlad del. Motion Ju35 i nu behandlad del bör däremot avslås av
riksdagen.

2. Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m., punkt 2 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillträdesförbud även för personer under 15
år m.m. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 1 och
avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 1.
Ställningstagande
Våld och hot i samband med idrott har blivit en allt vanligare företeelse,
och det har t.o.m. gått så långt att vissa klubbar tvingats spela
matcher utan publik. Att helt utestänga alla åskådare från en match är
i dag tillåtet även om åtgärden drabbar personer som inte skulle begå
brott, medan det inte är möjligt att vid straffansvar utestänga de
huliganer som förstör för det stora flertalet skötsamma supportrar och
andra åskådare från arenan. Jag välkomnar regeringens förslag till
tillträdesförbud för personer som tidigare begått brott i samband med
idrottsarrangemang om det finns risk för fortsatt brottslighet.
Det finns dock begränsningar i den föreslagna lagen om tillträdesförbud
som riskerar att leda till att våldet på idrottsarenorna kan fortsätta.
Straffbarhetsåldern i Sverige är i dag 15 år, och det är min mening
att den så skall förbli. Men det får inte betyda att barn under 15 år
skall kunna uppträda hur som helst utan att det får några negativa
konsekvenser för dem. Eftersom tillträdesförbudet inte skall ses som ett
utdömt straff utan som en borttagen möjlighet att få komma in på
idrottsarrangemanget menar jag att även personer under 15 år skall kunna
stängas ute från arenorna på ett effektivt sätt.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lagstiftning
om tillträdesförbud gällande även personer under 15 år. Detta innebär
att jag ställer mig bakom motion Ju35 i nu behandlad del. Motion Ju34
i denna del bör däremot avslås av riksdagen.

3. Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation,
punkt 3 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om idrottsarrangemang som anordnas av annan än
idrottsorganisation. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34
yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att inte bara arrangemang ordnade av "den organiserade
idrottsrörelsen" skall omfattas av lagen om tillträdesförbud. Av resonemangen
i propositionen framgår att det även skall kunna gälla idrottsaktiebolag
och alliansföreningar. Vår uppfattning är att lagens syfte måste vara
att förebygga den brottslighet som kan uppkomma vid idrottsarrangemang
oavsett anordnare. I den frågan delar vi Justitiekanslerns (JK) bedömning.
JK har pekat på att det i rättstillämpningen kan uppkomma svårigheter
när det gäller att avgränsa vad som är en idrottsorganisation. Till
detta kan enligt vår mening läggas att idrottsevenemang som ordnas av
helt fristående organisationer, företag och sponsorer givetvis bör
omfattas av samma skydd från statsmakterna som arrangemang ordnade av
den organiserade idrottsrörelsen.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett
lagförslag med den inriktning vi nu angett.

4. Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang, punkt 4 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju35 yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen har valt att inte alls ta upp frågan om tillträdesförbud vid
andra arrangemang än idrottsarrangemang. Vi menar att det även finns
ett växande behov av att kunna utfärda tillträdesförbud vid t.ex.
musikarrangemang. Sådana arrangemang sker dessutom ofta på samma arenor
som matcherna spelas på.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag
till hur tillträdesförbudslagstiftningen skall kunna tillämpas även vid
andra arrangemang och andra situationer än idrottsarrangemang.

5. Brott och ordningsstörningar i affärslokaler, punkt 5 (m, fp, kd,
c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om brott och ordningsstörningar i affärslokaler.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju34 yrkande 3.
Ställningstagande
Snatterier och ordningsstörningar utgör för många affärsinnehavare stora
problem som bl.a. ur ett näringspolitiskt perspektiv inte kan accepteras.
Svårigheterna avseende avgränsningar m.m. måste gå att övervinna, och
vi anser att utskottsmajoritetens argumentation om att den enskilde
skulle drabbas hårt om han eller hon inte får tillträde till ortens
enda butik eller apotek inte är övertygande. Det är tvärtom orimligt
att en person som återkommande stjäl eller uppför sig illa skall kunna
fortsätta på samma sätt på bekostnad av andra kunders och affärsinnehavares
rättigheter. Vi utgår dessutom ifrån att åklagaren eller den som beslutar
i ett sådant ärende tar hänsyn till rådande omständigheter i eventuella
extremfall.
Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett
lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:77 Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang:
Regeringen
föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,
lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.
Följdmotioner
2004/05:Ju34 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även gärningar som begåtts av ungdomar under 15
år skall tas med vid riskbedömning och beslut om tillträdesförbud.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även arrangemang anordnade av andra än
idrottsorganisationer skall kunna innefattas av lagen.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag om
förstärkt skydd för affärslokaler.
2004/05:Ju35 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag på hur även tillträdesförbud skall kunna gälla dem som är under
15 år.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag på hur även andra arrangemang än idrottsarrangemang skall kunna
använda sig av tillträdesförbud.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Kulturutskottets yttrande 2004/05:KrU2y