Justitieutskottets betänkande
2004/05:JUU16

Sexualbrotten


Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:45
En ny sexualbrottslagstiftning jämte fem följdmotioner. Vidare behandlar
utskottet ett stort antal motioner som väckts under den allmänna
motionstiden åren 2003 och 2004.
I propositionen föreslås bl.a. ett nytt 6 kap. i brottsbalken som syftar
till att öka skyddet mot sexuella kränkningar och att ytterligare
förstärka den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Straffmaximum
för vissa allvarliga sexualbrott höjs. Det införs särskilda straffbestämmelser
om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn där kravet
på tvång slopas. Preskriptionstiden för vissa allvarliga sexualbrott
mot barn förlängs genom att den tiden börjar löpa först från den dag
barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Lagen (1998:408) om förbud
mot köp av sexuella tjänster arbetas in i brottsbalken samtidigt som
tillämpningsområdet utvidgas något.
I följdmotionerna framställs yrkanden om bl.a. avskaffande av möjligheten
att döma någon för mindre grov våldtäkt. Det stora flertalet yrkanden
i följdmotionerna och övriga motioner avser frågeställningar som inte
direkt berör regeringens lagförslag. De yrkandena avser bl.a. krav på
en utredning om en eventuell framtida samtyckesreglerad våldtäktsbestämmelse
samt en översyn av rekvisiten i och förlängd preskriptionstid för
barnpornografibrottet.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I ärendet föreligger 23 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Utredning om en samtyckesreglering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 1, 2004/05:Ju23 yrkande
1, 2004/05:Ju24 yrkande 1, 2004/05:Ju26 yrkande 3 och 2004/05:Ju271
yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m, kd, c)

2.      Hjälplöst tillstånd
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken
såvitt avser 6 kap. 1 § andra stycket. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju24
yrkande 2 och 2004/05:Ju26 yrkande 4.
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)

3.      Utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 1.
Reservation 4 (fp)

4.      Mindre grov våldtäkt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken
såvitt avser 6 kap. 1 § tredje stycket. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju22
yrkande 2, 2004/05:Ju23 yrkande 2 och 2004/05:Ju26 yrkande 1.
Reservation 5 (m, kd)
Reservation 6 (c)

5.      Ansvarsfrihetsregel
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken
såvitt avser 6 kap. 14 §, dock med den ändringen att bestämmelsen får
den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen
delvis proposition 2004/05:45 i denna del.

6.      Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om ändring i brottsbalken
i den mån det inte omfattas av beslutet i det föregående, ochb) lag om
ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:45 i denna del.

7.      Gärningsmannaskapet vid våldtäkt
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 2.
Reservation 7 (c)

8.      Sexuell handling med tvångsprostituerad
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 7.
Reservation 8 (c)

9.      Olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju23 yrkande 3.
Reservation 9 (m)

10.     Lärare och elev
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju511.

11.     Samlag med avkomling
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju24 yrkande 4.
Reservation 10 (m, fp, kd)

12.     Smygfilmning m.m.
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkandena 5 och 6.
Reservation 11 (m, fp, kd, c)

13.     Översyn av sexköpsförbudet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A321 yrkande 7.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

14.     Förbud mot sexköp inom EU m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju368 och 2004/05:U306 yrkandena
2 och 8.
Reservation 13 (v)

15.     Barnpornografibrottets rekvisit
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K333 yrkande 2, 2003/04:Ju366,
2004/05:Ju25 yrkande 3, 2004/05:Ju362, 2004/05:Ju374 yrkande 2,
2004/05:Ju438 och 2004/05:Ju464.
Reservation 14 (m, fp, c)
Reservation 15 (kd)

16.     Straffmätning och skadestånd vid barnpornografibrott m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju276, 2004/05:Ju330 yrkande 11
och 2004/05:Ju374 yrkande 7.

17.     Avskaffad preskriptionstid för sexualbrott mot barn
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju451 yrkande 6.
Reservation 16 (kd)

18.     Preskriptionstiden för barnpornografibrott
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju23 yrkande 4, 2004/05:Ju24 yrkande
3 och 2004/05:Ju25 yrkande 2.
Reservation 17 (m, fp, kd, c)

19.     Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju23 yrkande 5.
Reservation 18 (m)

20.     Kontaktförsök med barn på Internet
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 4.
Reservation 19 (fp, kd, c)

21.     Översyn av rättegångsbalken
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 8.
Reservation 20 (c)

22.     Utbildning inom rättsväsendet
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju25 yrkande 5.
Reservation 21 (fp, c)

23.     Förebyggande arbete
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande 9.
Reservation 22 (c)

24.     Statistik om sexuella övergrepp mot barn
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 13 och 2003/04:So504
yrkande 8.
Reservation 23 (fp, c)

25.     Övriga motioner angående sexualbrott m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju236 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju261
yrkande 1, 2003/04:Ju297, 2003/04:Ju313 yrkandena 1-4, 2003/04:Ju314
yrkande 1, 2003/04:Ju318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju332 yrkandena 1-4,
2003/04:Ju348 yrkande 4, 2003/04:Ju350, 2003/04:Ju365, 2003/04:Ju444
yrkandena 11 och 14, 2003/04:Ju452 yrkande 1, 2003/04:Ju453 yrkandena
7 och 8, 2003/04:Ju474 yrkande 1, 2003/04:Ju479 yrkande 20, 2003/04:So419
yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 9, 2004/05:Ju229 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Ju232 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ju309, 2004/05:Ju330 yrkandena
8, 9 och 12, 2004/05:Ju374 yrkandena 1 och 3-6, 2004/05:Ju393, 2004/05:Ju445
yrkande 1, 2004/05:Ju484 yrkandena 1-4 och 6, 2004/05:Ju502 och
2004/05:Sf319 yrkande 7.

Stockholm den 15 februari 2005
På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Johan Pehrson (fp),
Britta Lejon (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask
(m), Lennart Nilsson (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Göran Norlander (s), Johan Linander (c), Joe Frans (s),
Cecilia Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp),
Christer Erlandsson (s) och Karin Granbom (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
1998 års Sexualbrottskommitté överlämnade i mars 2001 betänkandet
Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande
frågor (SOU 2001:14). Kommittén hade i uppdrag att göra en total översyn
av sexualbrottsbestämmelserna, dvs. såväl det materiella innehållet som
systematik, lagteknik och språk. I betänkandet föreslås en ny reglering
av sexualbrotten samt förslag i angränsande frågor. Remissvaren finns
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2001/1805/L5).
Den del av betänkandet som behandlar kommitténs förslag till särskilda
bestämmelser om straffansvar för människohandel för sexuella ändamål
har lett till lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop.
2001/02:124, bet. 2001/02:JuU27, rskr. 2001/02:270, SFS 2002:436).
Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 14-15 oktober 2002 nåddes
en s.k. politisk överenskommelse om innehållet i ett rambeslut om
åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Inom Justitiedepartementet utarbetades en promemoria om Sveriges
antagande av rambeslutet (dnr Ju2003/4644/L5). Promemorian innehåller bl.
a. en bedömning av de lagändringar som rambeslutet föranleder. Remissvaren
finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2003/4644/L5). Riksdagen
godkände utkastet till rambeslut den 16 december 2003 (prop. 2003/04:12,
bet. 2003/04:JuU9, rskr. 2003/04:108). Rambeslutet antogs den 22
december 2003 (EUT L 13, 20.1.2004, s. 44). Rambeslutet finns i bilaga 4.

Inom Justitiedepartementet utarbetades en promemoria med utkast till ny
lagstiftning angående sexualbrotten. Remissvaren finns tillgängliga i
Justitiedepartementet (dnr Ju2001/1805/L5).
I propositionen behandlas förslagen i 1998 års Sexualbrottskommittés
betänkande, med undantag för de förslag som redan lett till lagstiftning.
Vidare lämnas i propositionen förslag till de lagändringar som krävs
för att fullgöra de åtaganden som följer av det ovan nämnda rambeslutet.

Regeringen har i huvudsak beaktat Lagrådets synpunkter. Regeringen har
i några frågor gjort en annan bedömning än Lagrådet. Här kan nämnas
Lagrådets synpunkter om en tänkbar uppmjukning av rekvisitet hjälplöst
tillstånd i våldtäktsparagrafens andra stycke.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen presenteras förslag till en reformerad sexualbrottslagstiftning.
Förslagen syftar till att öka skyddet mot sexuella kränkningar och att
ytterligare förstärka den sexuella integriteten och självbestämmanderätten.
De föreslagna ändringarna rör såväl avgränsningen av det kriminaliserade
området och straffskalor som regler om domsrätt och preskription.
I propositionen föreslås genomgripande förändringar av bestämmelserna
om sexualbrott. Det införs ett nytt 6 kap. i brottsbalken.
Bestämmelsen om våldtäkt utvidgas. Fler gärningar kommer i framtiden
att bedömas som våldtäkt, till exempel genom att kravet på tvång sätts
lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande
arbetas in i våldtäktsbestämmelsen.
I syfte att ytterligare förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att
utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret
i sexualbrott som riktar sig mot barn införs det särskilda straffbestämmelser
om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Tillämpningsområdet
för sådana brott utvidgas genom att kravet på tvång tas bort.
Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärps bl.a. genom att
tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta köp av sexuella handlingar
av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena
prostitutionsförhållanden. Det införs en särskild straffbestämmelse med
avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering, vilken innebär
att skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas för sådant ändamål
förstärks ytterligare. Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas.
Straffet är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott
fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Sexköpslagen arbetas in i 6 kap. brottsbalken, och tillämpningsområdet
utvidgas till att omfatta även den som nyttjar en sexuell tjänst som
någon annan betalar för.
Därutöver höjs straffmaximum för brotten grovt sexuellt tvång, köp av
sexuell handling av barn, grovt koppleri och grovt barnpornografibrott.

Dessutom föreslås förändringar i de svenska domsrättsreglerna och
preskriptionsreglerna när det gäller sexuella övergrepp mot barn.
Kravet på dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma för allvarliga
i utlandet begångna sexualbrott mot barn under 18 år tas bort.
Det föreslås att preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn
förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först från den
dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Bestämmelsen skall också
omfatta det nya brottet om grovt utnyttjande av barn för sexuell posering
samt straffbestämmelsen om koppleri.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005.
Utskottets överväganden
En ny sexualbrottslagstiftning
Allmänna utgångspunkter
Utskottets bedömning i korthet
I detta avsnitt ställer sig utskottet bakom det huvudsyfte regeringen
redovisat för den föreslagna reformen av 6 kap. brottsbalken, nämligen
att ytterligare förstärka och tydliggöra varje människas rätt till
absolut personlig och sexuell integritet samt sexuellt självbestämmande.
Vidare bör barns och ungdomars skydd mot att utsättas för sexuella
kränkningar stärkas ytterligare.
Syftet med att kriminalisera sexuella övergrepp och andra sexuella
kränkningar är givetvis - på samma sätt som med all annan kriminalisering
- att motverka förekomsten av dem. Avsikten är dessutom att påverka
människors värderingar och på så sätt understödja den allmänt omfattade
insikten att sexuella övergrepp är skadliga och kränkande gärningar som
måste bekämpas.
Utgångspunkten för den nu gällande lagstiftningen är att varje människa
i varje situation har rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet
och att hans eller hennes önskan att inte ha samlag eller annat sexuellt
umgänge ovillkorligen skall respekteras. När det gäller barn under 15
år är den sexuella självbestämmanderätten utan betydelse. Barn under 15
år har behov av ett absolut skydd mot sexuella handlingar. Även barn i
åldern 15-18 år har behov av ett särskilt straffrättsligt skydd mot
vissa sexuella handlingar, trots att de uppnått åldern för sexuellt
självbestämmande. För såväl barn som vuxna är det skyddet för den
personliga och sexuella integriteten som är det primära skyddsintresset
bakom den nuvarande lagstiftningen.
Enligt utskottets mening får det inte råda någon som helst tvekan om
att grundsynen bakom regleringen av sexualbrotten skall präglas av
inställningen att varje människa har rätt att själv bestämma över sin
egen kropp och sexualitet samt en ovillkorlig rätt att vara fredad från
oönskade angrepp som kränker denna rätt. Kränkningen är den gemensamma
nämnaren för alla sexualbrott. Genom att inte beakta den personliga och
sexuella integriteten samt den sexuella självbestämmanderätten har
förövaren av ett sexualbrott kränkt offret.
Enligt utskottets mening bör det huvudsakliga syftet med en reform av
6 kap. brottsbalken vara att ytterligare förstärka och tydliggöra varje
människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet samt
sexuellt självbestämmande. Vidare bör en reform syfta till att i
lagstiftningen på olika sätt ytterligare lyfta fram och förstärka skyddet
för barn och ungdomar mot att utsättas för sexuella kränkningar. En
reform bör vidare i allmänhet innebära en ytterligare fokusering på
kränkningen som sådan vid övergrepp av olika slag.
Regeringen framhåller också just dessa frågeställningar i propositionen.
Utgångspunkten för regeringens överväganden är att alla oavsett ålder
har rätt till en oinskränkt kroppslig integritet och att leva fria från
alla sexuella kränkningar samt att varje person, sedan han eller hon
fyllt femton år, i princip själv skall bestämma över sin kropp och
sexualitet.
Utskottet anser därför att det finns skäl att välkomna regeringens
förslag. Till enskildheter i förslaget återkommer utskottet i det följande.

Utskottet vill emellertid framhålla att en av de grundläggande principerna
i svensk straffprocessrätt är att den åtalade gärningen skall styrkas
och att det är åklagaren som har bevisbördan i brottmål. Principen gäller
alla typer av gärningar. En annan grundläggande princip är att en
misstänkt person inte har någon skyldighet att lämna uppgifter till polis
eller åklagare under förundersökningen. En tilltalad har också rätt att
tiga sig genom en rättegång. Beviskraven kan särskilt i fråga om mål om
sexualbrott vara svåra att uppfylla. En ökad lagföring ställer stora
krav på kunskap om och förståelse för målsägandens utsatta situation
hos de aktörer som kommer i kontakt med målsäganden. Dessa krav måste
samtidigt balanseras mot det oeftergivliga kravet på rättssäkerhet under
hela rättsprocessen.
När det gäller olika frågor om bemötande av parter och bevispersoner i
domstolen får å ena sidan det grundläggande kravet att domstolen skall
förhålla sig objektiv och opartisk vid sin prövning av åtalet inte
glömmas bort. Å andra sidan hindrar detta inte att domstolen i sin
processledning bör låta sig vägledas av det förhållandet att personer som
utsatts för ett sexuellt övergrepp har genomgått en traumatisk och
förnedrande händelse som sätter djupa spår. Det är också en stor påfrestning
för brottsoffret att gå igenom en förundersökning och rättegång. Kunskap
om dessa mekanismer är avgörande för att garantera en rättssäker process.
Mot denna bakgrund är det viktigt att rättsprocessen genomförs på ett
korrekt och lyhört sätt. Ett led i detta är att se till att rättsprocessen
inte glider in på frågor om offrets allmänna livsföring som saknar
betydelse för prövningen av åtalet. Domstolen har enligt 46 kap. 4 §
rättegångsbalken en skyldighet att se till att inget onödigt dras in i
målet. Vidare skall rätten vid förhör avvisa frågor som uppenbart inte
hör till saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga.
Uppgifter som inte har betydelse för målet bör heller inte redovisas
i domen.
Oaktat det nyss sagda händer det att relativt ingående frågor ställs
till kvinnan om klädsel, sexuella erfarenheter och hennes allmänna
livsföring, utan att det har någon betydelse för prövningen av åtalet.
Att frågorna tillåts kan bero på slentrian men kan också ses som ett
uttryck för att ett förlegat synsätt tillåts få genomslag i rättegången.
Därför måste inte bara rättens ordförande, utan även åklagare, försvarare,
ombud och andra som uppträder inför rätten lägga vikt vid att undvika
onödiga frågor och formuleringar som är eller kan uppfattas som kränkande,
diskriminerande eller nedlåtande. Målsägandebiträdet har en viktig
funktion att fylla i sammanhanget. Det förtjänar att påpekas att en
målsägande till skillnad från ett vittne inte har någon skyldighet att
svara på de frågor som ställs. En målsägande som upplever att en fråga
är kränkande är alltså inte skyldig att svara på den.
Samtycke
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser i likhet med regeringen att den s.k. Bulgariendomen
inte medför någon förpliktelse för Sverige enligt Europakonventionen
att införa en våldtäktsbestämmelse baserad enbart på bristande samtycke.
Utskottet avstyrker i detta avsnitt motionsyrkanden med krav på en
utredning om ett sådant våldtäktsbrott, huvudsakligen med hänvisning
till den fokusering en sådan reglering riskerar att medföra på
våldtäktsoffret under rättegången.
Jämför reservation 1 (m, kd, c) och särskilt yttrande 1 (fp, v).
En grundläggande frågeställning vid utformningen av en ny
sexualbrottslagstiftning är om de nya bestämmelserna bör utformas med
utgångspunkt
i ett uttryckligt krav på bristande samtycke.
I motionerna Ju22 (v), Ju23 (m), Ju24 (kd), Ju26 (c) och Ju271 (s) begärs
att frågan om en våldtäktsbestämmelse baserad på bristande samtycke
utreds. Motionärerna pekar huvudsakligen på betydelsen av Europadomstolens
avgörande i det s.k. Bulgarienmålet.
Europadomstolens uppgift är att pröva om rättssystemen och rättstillämpningen
i Europarådets medlemsstater är förenliga med de åtaganden som staterna
gjort enligt Europakonventionen. Konventionens ålägganden kan följas på
olika sätt. Det är alltså inte så att rättsreglerna måste vara desamma
i alla länder. Det avgörande är att medlemsstaterna uppfyller sina
åtaganden att ha rättssystem som säkerställer skyddet för enskildas
rättigheter enligt konventionen, inte hur detta åstadkoms. Dessa är
utgångspunkterna även i fråga om tolkningen av Bulgariendomen (Europadomstolens
dom av den 4 december 2003 M.C. mot Bulgarien; ansökan nr 39272/98).
Bulgarienmålet avser i grunden en anmälan om våldtäkt i Bulgarien enligt
vilken en 14-årig flicka gjorde gällande att hon hade blivit våldtagen
av två män, 20 och 21 år gamla. En förundersökning inleddes men avskrevs
sedermera med motiveringen att det inte hade visats att de båda männen
hade använt våld eller hot. Det hade inte heller visats att flickan vid
tillfället hade gjort motstånd eller försökt tillkalla hjälp. Vid
Europadomstolen hävdade flickan att det bulgariska rättssystemet som helhet
inte kunde anses ge ett tillräckligt effektivt skydd mot våldtäkt och
andra sexuella övergrepp, eftersom åtal endast kom i fråga i sådana
fall där offret gjort aktivt motstånd. Hon gjorde också gällande brister
i myndigheternas sätt att utreda det specifika ärendet och åberopade
som grund för sin talan förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling
i artikel 3 i konventionen och rätten till respekt för privatliv i
artikel 8 i konventionen.
Europadomstolen framhöll i domen att medlemsstaterna enligt artiklarna
3 och 8 i konventionen har en positiv skyldighet att införa lagstiftning
som effektivt bestraffar våldtäkt och att tillämpa denna lagstiftning
på ett effektivt sätt genom brottsutredningar och åtal (p. 153). Den
noterade vidare att det tidigare enligt olika länders lagstiftning om
våldtäkt krävts bevis om att gärningsmannen utövat fysiskt våld och att
offret gjort fysiskt motstånd, men att det senare kravet efter hand
övergivits i europeiska länder. Domstolen konstaterade i stället att
bristande samtycke används som grundläggande kriterium när frågan om
våldtäkt prövas. Det var enligt domstolen fallet såväl i länder som
valt att utforma sin lagstiftning med direkt krav på bristande samtycke
som i länder som valt en utformning med krav på våld och hot. Mot bl.a.
den bakgrunden sammanfattade domstolen att medlemsstaternas positiva
skyldighet enligt konventionen numera får anses innebära en skyldighet
att kriminalisera och effektivt lagföra sexuella handlingar som utförts
utan samtycke även om offret inte gjort fysiskt motstånd (p. 156-159
och 166).
Vid sin prövning av målet fann Europadomstolen att den bulgariska
regeringen inte hade redovisat någon rättspraxis eller doktrin som
motbevisade klagandens påstående om att det bulgariska rättssystemet vid
bedömande av straffansvar för våldtäkt framför allt fäster vikt vid om
offret gjort fysiskt motstånd. Enligt domstolen var ett sådant
förhållningssätt alltför snävt för att leva upp till de krav som
Europakonventionen
ställer på medlemsstaterna när det gäller effektiv lagföring av våldtäkt.
Det bulgariska rättssystemet medgav alltså med en sådan tillämpning
inte ett tillräckligt effektivt skydd mot våldtäkt och andra sexuella
övergrepp. Domstolen fann därför att en kränkning av klagandens rättigheter
enligt konventionen hade ägt rum.
Regeringen anför i propositionen att redan det förhållandet att
Bulgariendomen avser en prövning i ett specifikt fall där domstolen haft
att pröva om just det bulgariska rättssystemet kan anses leva upp till
konventionens krav, påkallar viss försiktighet när det gäller möjligheten
att dra generella slutsatser av avgörandet. Enligt regeringens bedömning
kan Bulgariendomen inte tolkas så att Sverige, för att inte bryta mot
konventionens krav, skulle vara skyldigt att utforma de svenska
straffbestämmelserna om sexualbrott på ett visst specifikt sätt. Av
Europadomstolens uttalanden följer nämligen att det inte är den bulgariska
strafflagstiftningen i sig och utformningen av den som domstolen har
invändningar mot. Domstolen konstaterar i stället att utformningen av
den bulgariska våldtäktsbestämmelsen med krav på våld eller hot inte
nämnvärt skiljer sig från utformningen av liknande bestämmelser i andra
medlemsstaters lagstiftning. Det avgörande enligt domstolen är inte hur
länderna väljer att utforma sin lagstiftning utan på vilket sätt de i
praktiken väljer att tillämpa den. Vad som är avgörande är vilken
innebörd som ges begrepp som våld eller hot när de används i
våldtäktsbestämmelser.
Domstolen uttalar som exempel att kravet på "force" i vissa rättssystem
är uppfyllt genom det faktum att gärningsmannen genomför en sexuell
handling (sexual act) utan samtycke eller genom att han eller hon håller
offrets kropp och påverkar denna för att genomföra den sexuella handlingen
utan samtycke (se p. 169-171). Att som i det bulgariska fallet göra
frågan om fysiskt motstånd till en huvudfråga vid prövningen av
straffansvaret för våldtäkt var enligt domstolen inte förenligt med de krav
som domstolen i sitt tidigare resonemang (se p. 153-163) slagit fast
att konventionen ställer på medlemsstaterna. I Bulgariendomen pekar
domstolen i stället på vikten av att i sådana mål utreda och göra en
allsidig bedömning av alla föreliggande omständigheter. Mot bakgrund av
det nu sagda är det regeringens uppfattning att ett bibehållande av
våld eller hot som krav för straffansvar för våldtäkt mot vuxna inte i
sig står i strid med den tolkning som Europadomstolen nu gjort av
konventionen när det gäller skyddet mot sexuella övergrepp. Inte heller
Lagrådet har - i anslutning till frågan om Bulgariendomens betydelse
för svensk rätt - berört utformningen av första stycket i våldtäktsbestämmelsen
där kravet på tvång regleras. Lagrådets synpunkter handlade i stället
bl.a. om en tänkbar uppmjukning av rekvisitet hjälplöst tillstånd i
paragrafens andra stycke. Till det sagda bör även läggas regeringens
uttalande om utgångspunkten för såväl den nuvarande som den föreslagna
sexualbrottslagstiftningen, dvs. att varje människas önskan att inte ha
samlag eller annat sexuellt umgänge ovillkorligen skall respekteras. I
rättsfallet NJA 2004 s. 231 har Högsta domstolen slagit fast att bristen
på samtycke är det grundläggande kriteriet när frågan om våldtäkt och
sexuellt tvång prövas. I praxis och förarbeten har också uttalats att
kravet på tvång i våldtäktsbestämmelsen är uppfyllt om gärningsmannen
betvingar offrets kroppsrörelser, t.ex. tvingar isär benen, eller om
gärningsmannen håller fast offrets armar (se rättsfallen NJA 1988 s. 40
och 1993 s. 310). Vidare bör det framhållas att frågan om offret gjort
motstånd saknar betydelse för tillämpningen av den svenska
våldtäktsbestämmelsen.
Med dessa utgångspunkter finns det enligt regeringens bedömning inte
heller i övrigt skäl att ifrågasätta den föreslagna våldtäktsbestämmelsens
överensstämmelse med vad Europadomstolen uttalat i Bulgariendomen.
Sammanfattningsvis innebär detta sålunda att den s.k. Bulgariendomen
inte kan anses medföra någon förpliktelse enligt Europakonventionen för
Sverige att införa en våldtäktsbestämmelse av visst specifikt innehåll,
t.ex. en som enbart är baserad på frågan om bristande samtycke. Det
finns dessutom flera skäl som med styrka talar emot att införa en
samtyckesreglering.
Regeringen anför som skäl mot en sådan reglering bl.a. följande. Med
utgångspunkt i att samtycket i en tänkt våldtäktsbestämmelse också skulle
kunna avse tyst samtycke är det sannolikt att den misstänkte till sitt
fredande ofta skulle åberopa att det förelegat ett sådant tyst samtycke
från offrets sida. Under utredningen av en sådan invändning kommer det
att bli av särskilt intresse hur offret handlat och betett sig i övrigt
i samband med gärningen. I sådana fall finns det en uppenbar risk att
utredningen till stora delar kommer att koncentreras på offret. Även
Lagrådet har pekat på en sådan risk. Frågor som rör hur offret markerade
att hon eller han inte var intresserad av ett sexuellt umgänge blir då
av avgörande betydelse. Vad som skett vid gärningen och vilket förhållande
parterna hade eller hade haft skulle få en större betydelse än i dag
för att bringa klarhet i om det förelegat ett samtycke. Redan i dag
kritiseras ofta från olika håll den fokusering på offret som kan förekomma
i ett våldtäktsmål, när det centrala för bedömningen i stället borde
vara vad den misstänkte har gjort. Det enligt regeringens mening viktigaste
argumentet emot införande av en våldtäktsbestämmelse baserad på bristande
samtycke är just denna fokusering på offret. Vid en sammanvägning av de
skäl som talar för och emot en ändring så att våldtäktsbestämmelsen
baseras på endast ett bristande samtycke finner regeringen att någon
sådan ändring inte bör komma till stånd. Kommittén har gjort samma
bedömning och i princip alla remissinstanser har delat den bedömningen.

Av sexualbrottskommitténs redogörelse för engelsk rätt, som innehåller
en bestämmelse om våldtäkt som baseras på bristande samtycke, framgår
bl.a. att statistiken vad gäller polisanmälningar och åtal som avser
misstanke om våldtäkt inte är bättre än i Sverige. Enligt kommittén ger
det engelska exemplet också stöd för farhågor om de följder en reglering
baserad endast på bristande samtycke kan få, nämligen den att offret
hamnar i centrum för brottsutredningen (SOU 2001:14 s. 135 f.).
Utskottet delar regeringens uppfattning att den s.k. Bulgariendomen
inte medför någon förpliktelse för Sverige att utforma
sexualbrottslagstiftningen
på något speciellt angivet sätt. Utskottet ansluter sig också i övrigt
till de överväganden som regeringen gjort när det gäller lämpligheten
av att uttryckligen bygga straffansvaret för våldtäkt enbart på frågan
om bristande samtycke. Frågan övervägdes ingående av Sexualbrottskommittén,
som inte fann skäl för en sådan reglering. Den övervägande andelen
remissinstanser motsatte sig också en våldtäktsbestämmelse enbart baserad
på bristande samtycke. I sammanhanget bör nämnas att regeringen i
propositionen aviserar en översyn av den föreslagna sexualbrottslagstiftningen.
Regeringen anför i denna del bl.a. att en uppföljning särskilt bör
fokusera på våldtäktsbrottet och hur tillämpningen i det avseendet har
fallit ut samt det särskilda skyddet för barn mot sexuella kränkningar.
Men också andra frågor kan komma i fråga för en sådan uppföljning (prop.
s. 24 f.). Mot bakgrund härav föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna Ju22, Ju23, Ju24, Ju26 och Ju271 i här behandlade delar.
En ny bestämmelse om våldtäkt
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag till ny lydelse
av våldtäktsparagrafen. Utskottet behandlar vidare motionsyrkanden med
innebörd att ytterligare fall skall bli bedömda som s.k. utnyttjandefall.
Slutligen behandlar utskottet motionsyrkanden med innebörd att möjligheten
att bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov avskaffas respektive att
den frågan utreds samt att uttrycket "mindre grovt" ersätts med uttrycket
"mindre allvarligt". Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Jämför reservationerna 2-6 (m, fp, kd, c).
Normalfallet av våldtäkt
Våldtäktsbrottet föreslås i propositionen utvidgas så att det för
straffansvar skall vara tillräckligt att gärningsmannen framtvingat den
sexuella handlingen genom misshandel eller annars med våld eller genom
hot om brottslig gärning. Vad gäller kravet på våld sänks det jämfört
med nuvarande reglering. Enligt den föreslagna bestämmelsen räcker det
med sådant våld som betecknas som våld mot person. När det gäller graden
av hot innebär regeringens förslag att hot om brottslig gärning skall
kunna leda till ansvar för våldtäkt, om övriga förutsättningar är
uppfyllda. Detta innebär att det inte längre behöver vara frågan om hot
av det slag som utgör ett s.k. råntvång, dvs. hot om omedelbart förestående
våld mot liv eller hälsa eller annat mer betydelsefullt intresse. Även
andra lindrigare former av hot kommer att kunna anses som tillräckliga
för ansvar för våldtäkt. Som exempel på det senare kan nämnas att någon
tvingar en annan person till samlag genom att börja slå sönder den andres
tillhörigheter. Agerandet verkar här tvingande genom att det innefattar
ett hot om fortsatt skadegörelse. Uttrycket "sexuellt umgänge" ersätts
med uttrycket "sexuell handling". Straffansvaret för våldtäkt skall
liksom i dag, förutom samlag, omfatta varje annan sexuell handling som
med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är
jämförlig med samlag (1 § första stycket).
Utskottet välkomnar de förändringar av våldtäktsbestämmelsen som
regeringens förslag innebär. Utskottet tillstyrker propositionen i denna
del.
Hjälplöst tillstånd
I propositionen föreslås att tillämpningsområdet för våldtäkt utvidgas
till att också omfatta fall där någon med en person genomför ett samlag
eller en sexuell handling som är jämförlig med samlag genom att
otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning
eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning
eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst
tillstånd. Begreppet vanmakt utmönstras ur lagtexten (1 § andra stycket).

I några motioner berörs rekvisitet "hjälplöst tillstånd" i 1 § andra
stycket.
Sålunda begärs i motion Ju24 (kd) att rekvisitet "hjälplöst tillstånd"
skall ersättas med "särskilt utsatt situation". I motion Ju26 (c) begärs
att det sist i stycket skall läggas till "eller i en särskilt utsatt
situation". Slutligen begärs i motion Ju25 (fp) en utredning om en
utvidgning av rekvisitet "hjälplöst tillstånd". Motionärerna pekar på
Lagrådets yttrande i denna del och anför att regeringens förslag riskerar
att medföra att vissa straffvärda situationer kommer att falla utanför
våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde.
Sexualbrottskommittén föreslog att våldtäktsbestämmelsen borde utvidgas
till att omfatta även sådana sexuella övergrepp där gärningsmannen
utnyttjar att ett brottsoffer, på grund av berusning eller ett liknande
tillstånd, inte har förmåga att värja sig. Förslaget innebär att en
viss del av den nuvarande bestämmelsen i 3 § om sexuellt utnyttjande
flyttas till 1 §. Kommittén har motiverat denna utvidgning med att det
finns brister i den nuvarande regleringen, då den i praktiken, oavsett
gärningsmannens handlande, tycks leda till att offrets berusning får en
avgörande betydelse för den rättsliga rubriceringen. Kommittén menar
också att den sexuella kränkning som ett offer i en sådan situation
utsätts för är jämförbar med den som ett offer för våldtäkt utsätts för,
varför straffvärdet bör vara lika högt i båda fallen. Mot en sådan
ordning har riktats kritik av flera remissinstanser som menar att såväl
systematiska som semantiska skäl talar för att de aktuella fallen, liksom
i dag, bör hänföras till bestämmelsen om sexuellt utnyttjande.
Regeringen anför i propositionen att den i och för sig har förståelse
för remissinstansernas synpunkter och kan instämma i att den av kommittén
föreslagna ordningen innebär att den systematik som våldtäktsparagrafen
är uppbyggd med delvis rubbas. Frågan är emellertid om det ändå kan
finnas skäl att låta de nu aktuella fallen omfattas av våldtäktsbrottet,
som avser de allvarligaste sexuella kränkningarna. För dessa fall av
sexuellt utnyttjande gäller visserligen som regel att gärningsmannen
inte behöver använda sig av något våld eller hot utan i stället kan dra
fördel av och utnyttja att brottsoffret, på grund av berusning eller
andra omständigheter, befinner sig i en så hjälplös eller utsatt situation
att något våld eller hot inte är nödvändigt. I den senare situationen
kan offret t.ex. vara helt ur stånd att försvara sig eller kanske ens
uttrycka en vilja. Oavsett att något våld eller tvång i formell mening
inte har förekommit i dessa sammanhang anser emellertid regeringen, i
likhet med kommittén, att den sexuella kränkning som offret i en sådan
situation utsätts för är lika allvarlig som kränkningen vid en våldtäkt.
Det kan därför i många fall framstå som stötande att ett sexuellt
övergrepp mot en person som är så hjälplös eller befinner sig i en så
utsatt situation att något våld i våldtäktsparagrafens mening inte behövs
för att utföra gärningen inte kan betecknas som våldtäkt, utan tvärtom
i stället i praktiken leder till att gärningsmannen döms för ett mindre
allvarligt brott. Regeringen ansluter sig därför, i likhet med flertalet
remissinstanser, till kommitténs förslag att de nu aktuella fallen är
så klandervärda att de också bör omfattas av våldtäktsbegreppet.
Lagrådet uttalade, bl.a. mot bakgrund av Bulgariendomen, att det kan
övervägas att mjuka upp kravet på "hjälplöst tillstånd" och låta
bestämmelsen omfatta även det fallet att en person befinner sig i en
särskilt utsatt situation.
Regeringen anför att kravet på att ett offer befinner sig i ett hjälplöst
tillstånd kan vara uppfyllt utan att fysisk oförmåga eller en förlust
av kroppskontrollen förelegat. Även att offret på grund av omständigheterna
psykiskt upplever en oförmåga att värja sig kan konstituera ett hjälplöst
tillstånd (jfr rättsfallet NJA 1997 s. 538). Högsta domstolen har vidare
i NJA 2004 s. 231 som ytterligare exempel på en situation som kan utgöra
ett hjälplöst tillstånd anfört någon som till följd av berusning eller
drogpåverkan saknar hämningar. Att låta bestämmelsen omfatta även fall
då en person befunnit sig i en särskilt utsatt situation kan leda till
svårigheter att avgränsa tillämpningsområdet. Här nämner regeringen att
i straffbestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken
används redan ett snarlikt rekvisit, nämligen "med utnyttjande av någons
utsatta belägenhet" (se prop. 2003/04:11). Rekvisitet används där i en
helt annan kontext och avser ett flertal situationer, t.ex. att någon
befinner sig i vanmakt, lider av förståndshandikapp, är beroende av den
som tillhandahåller honom eller henne narkotika eller befinner sig i
ett ekonomiskt skuldförhållande. Den betydelse rekvisitet fått i det
sammanhanget är inte lämplig i det nu angivna avseendet. Dessutom kan
vissa utsatta situationer redan i dag omfattas av begreppet hjälplöst
tillstånd. Det valda begreppet hjälplöst tillstånd ger också utrymme
för ytterligare förtydliganden och tolkning i praxis. Regeringen anser
därför att övervägande skäl talar emot att i lagtexten föra in begreppet
särskilt utsatt situation.
Utskottet välkomnar den av regeringen föreslagna utvidgningen av
våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde till de s.k. utnyttjandefallen.
Det bör påpekas att i den nu behandlade delen av våldtäktsbestämmelsen,
som avser de s.k. utnyttjandefallen, befriar inte samtycke från ansvar.
Utskottet delar regeringens bedömning att vissa avgränsningsproblem
kan uppstå om begreppet särskilt utsatt situation skulle ingå som
rekvisit i våldtäktsbrottet. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet
regeringens förslag i denna del och avstyrker motionerna Ju24 och Ju26
i här behandlade delar. Enligt utskottets mening föreligger det i
dagsläget inte skäl att initiera någon utredning rörande denna fråga, bl.
a. mot bakgrund av den av regeringen aviserade utvärderingen av den nya
sexualbrottslagstiftningen. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion Ju25 i här behandlad del.
Mindre grov våldtäkt
Det föreslås i propositionen inga förändringar i våldtäktsbrottets
straffskalor. Minimistraffet är två år och maximistraffet sex år. Är
brottet, med hänsyn till omständigheterna vid brottet, att anse som
mindre grovt skall straffet bestämmas till fängelse i högst fyra år (1
§ tredje stycket). Regeringens förslag innebär bl.a. att det nuvarande
uttrycket "mindre allvarligt" ersätts med uttrycket "mindre grovt".
Några motioner berör förslaget i 1 § tredje stycket om möjligheten att
bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov. En motsvarande bestämmelse
finns i dag i 1 § andra stycket. Sålunda begärs i motion Ju26 (c) att
det inte skall finnas någon straffskala för mindre grova fall utan dessa
skall bedömas vara av normalgraden. Motionärerna framhåller att en
våldtäkt alltid är en mycket allvarlig kränkning av brottsoffret och att
det därför inte bör finnas något utrymme för att bedöma en sådan gärning
som mindre grov. I motion Ju23 (m) begärs att uttrycket mindre grovt
skall ersättas med uttrycket mindre allvarligt. Motionärerna pekar på
den inkonsekvens som kommer att uppstå mellan regleringarna av våldtäkt
mot vuxna respektive mot barn och det bristande förtroende för lagstiftningen
som detta kan komma att medföra. I motion Ju22 (v) begärs en utredning
om slopande av möjligheten att döma någon för mindre grov våldtäkt.
Motionärerna framhåller bl.a. att bestämmelsen riskerar att påverka
anmälningsbenägenheten.
Regeringen anför i propositionen att den nu föreslagna utvidgningen av
våldtäktsbestämmelsen innebär att ett jämfört med i dag tämligen stort
antal gärningar kommer att kunna bedömas som våldtäkt. Förflyttningen
av utnyttjandefallen från nuvarande 3 § om sexuellt utnyttjande till 1
§ om våldtäkt innebär en straffskärpning för dessa fall. Även om
utgångspunkten givetvis är att de gärningar som nu flyttas in i
våldtäktsbestämmelsen, och som omfattar många vitt skilda situationer, som
huvudregel har ett mycket högt straffvärde kan det inte uteslutas att
det även kan förekomma fall som i och för sig är straffvärda och väl
bör omfattas av benämningen våldtäkt, men för vilka ett minsta straff
om fängelse i två år är alltför ingripande. Som exempel kan nämnas fall
där en gärningsman otillbörligt utnyttjar det förhållandet att brottsoffret
sover och genomför en sexuell handling som inskränker sig till att
könsdelarna kommer i beröring med varandra. Utöver den kränkning som
övergreppet i sig innebär förekommer inte några förödmjukande eller
förnedrande inslag. Gärningen avbryts av att brottsoffret vaknar och
gör klart att han eller hon inte är intresserad av något sexuellt umgänge
och gärningsmannen upphör med sina närmanden. Enligt regeringens bedömning
bör det mot bakgrund av det anförda även i fortsättningen finnas en
möjlighet att döma för våldtäkt enligt en mindre sträng straffskala.
Regeringen vill i detta sammanhang understryka att den aktuella
bestämmelsen även fortsättningsvis bör tillämpas med restriktivitet. För
lagstiftaren finns det emellertid inte någon möjlighet att förutse alla
de situationer som kan komma att omfattas av bestämmelsen. För att
undvika orimliga resultat i rättstillämpningen bör därför möjligheten
att döma enligt en lägre straffskala finnas kvar även i en reformerad
lagstiftning. Avsikten är dock inte att få till stånd någon mildare
straffvärdebedömning än den som för närvarande förekommer för våldtäktsbrott.

Lagrådet har anfört att inte heller uttrycket "mindre grovt" går fritt
från kritik, eftersom uttrycket kan föra tanken till brott som är mindre
grova än brott som enligt fjärde stycket skall bedömas som grov våldtäkt,
dvs. brott av normalgraden. Lagrådet har också påpekat att uttrycket
"mindre allvarligt" förekommer i den föreslagna 5 §, även om de ringa
fallen där har getts en särskild brottsrubrik, sexuellt utnyttjande av
barn. Av dessa skäl föreslår Lagrådet att man använder uttrycket "mindre
allvarligt" i 1 § tredje stycket. Regeringen har i och för sig förståelse
för Lagrådets bedömning men anser trots detta att uttrycket mindre grovt
språkligt sett är att föredra framför mindre allvarligt, som kan leda
tankarna fel. Dessutom framstår, enligt regeringens mening, risken för
feltolkning som mycket liten med tanke på de straffskalor som föreskrivs
i våldtäktsbestämmelsen och hänvisningen i tredje stycket till första
och andra styckena. Enligt regeringen talar alltså övervägande skäl för
att uttrycket "mindre allvarligt" ersätts med "mindre grovt". För att
det inte skall råda något tvivel om vilken brottsrubriceringen är för
de nu aktuella fallen bör emellertid rubriceringen "våldtäkt" komma
till direkt uttryck i lagtexten.
Sammanfattningsvis anser regeringen sålunda att våldtäktsparagrafen
även i fortsättningen bör innehålla en bestämmelse med möjlighet att
döma för våldtäkt enligt en lindrigare straffskala. Med hänsyn till den
föreslagna utvidgningen av våldtäktsbestämmelsen bör enligt regeringens
mening våldets eller hotets art inte längre lyftas fram som en omständighet
som skall beaktas särskilt vid bedömningen. Den bedömningen bör i stället
göras utifrån en objektiv prövning av samtliga omständigheter vid
gärningstillfället. Liksom enligt den nuvarande lagstiftningen skall
förhållandet mellan offret och gärningsmannen sakna självständig betydelse
för frågan om ett brott skall hänföras till den nu aktuella bestämmelsen.

Utskottet delar regeringens bedömning att det även i framtiden bör finnas
en möjlighet att döma för våldtäkt enligt en lindrigare straffskala,
särskilt mot bakgrund av den föreslagna utvidgningen av våldtäktsbestämmelsens
tillämpningsområde. Som regeringen anfört talar övervägande skäl för
att ersätta rekvisitet "mindre allvarligt" med begreppet "mindre grovt".
Det bör understrykas att bestämmelsen även i framtiden bör tillämpas
restriktivt. Det föreligger inte tillräckliga skäl att nu initiera en
utredning om ett eventuellt borttagande av det föreslagna tredje stycket.
Regeringen har som framgått ovan aviserat en utvärdering av den nya
sexualbrottslagstiftningen och anger i propositionen att den särskilt
skall fokusera på våldtäktsbrottet. Mot bakgrund härav tillstyrker
utskottet regeringens förslag i dessa delar och avstyrker motionerna
Ju22, Ju23 och Ju26 i här behandlade delar.
Grov våldtäkt
Tillämpningsområdet för när en våldtäkt kan bedömas som grov utvidgas
enligt regeringens förslag genom att det nuvarande kravet på "livsfarligt
våld" ersätts med det lägre kravet "om våldet eller hotet varit av
särskilt allvarlig art". Vid bedömningen av om ett våldtäktsbrott är
grovt skall också särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret
eller på annat sätt deltagit i övergreppet (1 § fjärde stycket). Regeringen
anför i propositionen att den, i likhet med flera remissinstanser, delar
kommitténs bedömning att det nu finns behov av att något utvidga
tillämpningsområdet för grov våldtäkt. En sådan ordning får också anses
överensstämma väl med den allmänt sett strängare syn på sexualbrotten
som gjort sig gällande under senare år.
Utskottet välkomnar den något utvidgade möjligheten att bedöma en
våldtäktsgärning som grov, som regeringens förslag innebär. Utskottet
tillstyrker propositionen i denna del.
Lagförslagen i övrigt och ikraftträdande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ikraftträdande och övriga
lagförslag, dock med ett förtydligande i den av regeringen föreslagna
bestämmelsen om ansvarsfrihet i vissa fall.
Jämför särskilda yttrandet 2 (mp).
Vad gäller förslagen i övrigt i propositionen syftar även de till att
öka skyddet mot sexuella kränkningar och att ytterligare förstärka den
sexuella integriteten och självbestämmanderätten.
I syfte att ytterligare förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att
utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret
i sexualbrott som riktar sig mot barn införs det särskilda straffbestämmelser
om bl.a. våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn. Straffansvaret
utvidgas genom att kravet på tvång tas bort.
Förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn skärps bl.a. genom att
tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta köp av sexuella handlingar
av barn som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena
prostitutionsförhållanden. Det införs en särskild straffbestämmelse med
avseende på utnyttjande av barn för sexuell posering, vilken innebär
att skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas för sådant ändamål
förstärks ytterligare. Det straffbara området utvidgas. Straffet är
böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst
sex månader och högst sex år.
Sexköpslagen arbetas in i 6 kap. brottsbalken och tillämpningsområdet
utvidgas till att omfatta även den som nyttjar en sexuell tjänst som
någon annan betalar för.
Därutöver höjs straffmaximum för bl.a. brotten grovt sexuellt tvång,
grovt koppleri och för grovt barnpornografibrott.
Dessutom föreslås förändringar i de svenska domsrättsreglerna och
preskriptionsreglerna när det gäller sexuella övergrepp mot barn.
Kravet på dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma för allvarliga
i utlandet begångna sexualbrott mot barn under 18 år tas bort.
Det föreslås att preskriptionstiden för vissa sexualbrott mot barn
förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa först från den
dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Bestämmelsen skall också
omfatta det nya brottet om grovt utnyttjande av barn för sexuell posering
samt straffbestämmelsen om koppleri.
Regeringen föreslår i 14 § en ansvarsfrihetsregel som delvis motsvarar
den nuvarande åtalsbegränsningsregeln i 13 §. I författningskommentaren
anför regeringen bl.a. att bestämmelsen är tillämplig vid följande brott,
när de riktar sig mot barn under 15 år, nämligen sexuellt utnyttjande
av barn, sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell
posering och sexuellt ofredande. Om det vid dessa brott är uppenbart
att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet skall inte dömas
till ansvar. Vid bedömningen skall enligt bestämmelsen hänsyn tas till
den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått
gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt. Avsikten är att
bestämmelsen skall tillämpas med stor restriktivitet. För att något
övergrepp inte skall ha skett erfordras att barnet i ålder befinner sig
nära gränsen för den sexuella självbestämmanderätten, dvs. 15 år. Den
som har begått gärningen bör endast vara obetydligt äldre och kommit
obetydligt längre i sin mognad. Vidare bör hänsyn tas till omständigheterna
i övrigt, i första hand parternas relation till varandra och omständigheterna
under vilka den sexuella handlingen företogs. Det krävs naturligtvis
att barnet deltagit i den sexuella handlingen helt frivilligt, dvs.
utan att tvång eller någon annan form av otillbörlig påverkan har använts.
Gärningar begångna mot någon som står under fostran av eller har ett
liknande förhållande till gärningsmannen eller gärningar mot en person
för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en
myndighets beslut torde inte kunna omfattas av ansvarsfrihetsregeln
(prop. s. 152 f.).
Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 april 2005.

Konstitutionsutskottet uttalade under riksmötet 1975/76 att som allmän
riktlinje bör gälla att en författning skall träda i kraft först efter
erforderligt rådrum för information om författningens innehåll m.m.
Utskottet förordade att planeringen av arbetet med nya lagar och andra
författningar sker med utgångspunkt i att om möjligt minst fyra veckor
bör förflyta mellan en författnings kungörande och dess ikraftträdande
(bet. 1975/76:KU51 s. 8). Under riksmötet 1995/96 uttalade
konstitutionsutskottet
att en aspekt som var av särskilt intresse i sammanhanget var till vem
författningarna riktar sig. Konstitutionsutskottet ansåg att det var av
särskild vikt att författningar som riktar sig till enskilda publiceras
i god tid innan de träder i kraft (bet. 1995/96:KU30 avsnitt 5).
Konstitutionsutskottet har i årets granskningsbetänkande vidhållit sina
tidigare uttalanden att författningar i normalfallet inte bör komma ut
från trycket senare än fyra veckor före ikraftträdandet (bet. 2004/05:KU10
s. 50).
Utskottet delar regeringens bedömning om omfattningen av den föreslagna
ansvarsfrihetsregeln. Utskottet föreslår dock ett förtydligande i den
föreslagna 14 § för att det inte skall råda någon tvekan om att
bestämmelsen endast är tillämplig i de fall där brottsoffret är under 15 år.
Ändringen framgår av utskottets lagförslag i bilaga 3. När det gäller
frågor om ikraftträdande av författningar delar utskottet
konstitutionsutskottets
bedömningar. Det finns inte skäl att föreslå ett tidigare ikraftträdandedatum
än den 1 april 2005.
Utskottet har intet att anföra rörande propositionens lagförslag i övrigt.
Utskottet tillstyrker propositionen i dessa delar.
Ytterligare utvidgning av våldtäktsbrottet, m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden med förslag om att
samtliga som deltagit i ett sexuellt övergrepp skall kunna dömas för
våldtäkt och att detsamma skall gälla den som köper sex av en prostituerad,
med vetskap om att hon tvingats till detta. Vidare behandlas ett yrkande
med begäran om förtydliganden rörande vilken grad av tvång som avses i
6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken. Utskottet avstyrker motionerna,
huvudsakligen med hänvisning till gällande rätt.
Jämför reservationerna 7-9 (m, c).
I några motioner framförs att vissa förfaranden bör kunna bedömas som
våldtäkt. Vidare begärs vissa andra förtydliganden i lagtexten. Sålunda
begärs i motion Ju26 (c) att samtliga som deltagit i ett sexuellt
övergrepp skall kunna dömas för våldtäkt, oavsett i vilken utsträckning
respektive gärningsman deltagit i övergreppet. I motion Ju26 begärs
vidare att den som köper sex av en prostituerad, medveten om att hon
tvingats till prostitution av t.ex. en människohandlare, skall kunna
dömas för våldtäkt. I motion Ju23 (m) begärs att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tydliggör vilken grad av
tvång som krävs i 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken för att rekvisiten för
respektive brott skall anses vara täckta.
En grundläggande straffrättslig princip är att var och en för sig skall
bedömas efter sitt handlande och efter det uppsåt som ligger honom eller
henne till last. Det kan leda till att ett händelseförlopp som innefattar
två eller flera personers agerande - som vid en ytlig betraktelse
framstår som likartade - kan leda till olika domslut för de inblandade
gärningsmännen. Denna princip är lagfäst i 23 kap. 4 § brottsbalken.
Vad gäller motionärernas önskemål i Ju26 kan nämnas att det i och för
sig torde vara möjligt att åtala och döma flera personer som deltagit
i en gruppvåldtäkt för att i sällskap och i samråd ha utfört gärningen
under förutsättning att var och en av gärningsmännen uppfyller rekvisiten
för våldtäktsbrottet. Om de förutsättningarna inte föreligger avseende
någon eller flera av de inblandade torde det vara möjligt att i vissa
fall åtala de personerna för medhjälp till grov våldtäkt. En person som
döms för medhjälp till grov våldtäkt kan ådömas ett långt fängelsestraff.
Utskottet vill också framhålla att det i rättspraxis finns exempel på
att samtliga som medverkat vid ett våldtäktsbrott kan dömas för våldtäkt
(se RH 2004:58). Högsta domstolen beviljade inte, efter överklagande av
den tilltalade, prövningstillstånd, i följd varav hovrättens dom vann
laga kraft (Högsta domstolens mål B 3233-04).
Utskottet anser att gällande regler medger en nyanserad straffmätning.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlad
del.
Om en sexköpare otillbörligt utnyttjar det förhållandet att en prostituerad
befinner sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 1 §
andra stycket brottsbalken kan ansvar för våldtäkt komma i fråga under
förutsättning att sexköparen har insikt om de förhållanden som konstituerar
det hjälplösa tillståndet. För våldtäkt kan dömas även, i fall som
omfattas av 1 § första stycket, om tvångshandlingen utförs av någon annan
än den som utför den sexuella handlingen, förutsatt att den senare haft
uppsåt till, dvs. känt till, tvånget. En utvidgning av våldtäktsbestämmelsens
tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål synes kunna
leda till svåra tillämpningsproblem. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion Ju26 i här behandlad del.
När det slutligen gäller motion Ju23 noterar utskottet att den föreslagna
och av utskottet tillstyrkta våldtäktsbestämmelsens första stycke innebär
att den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om
brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa
eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens
art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för
våldtäkt. Utskottet noterar vidare att bestämmelsen om sexuellt tvång
i 2 § innebär att den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket,
genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell
handling, döms för sexuellt tvång. Utskottet anser inte att det behövs
något förtydligande i lagtexten. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion Ju23 i här behandlade del.
Lärare och elev samt samlag med adoptivbarn
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande med begäran om
ett återinförande av det absoluta förbudet mot samlag mellan lärare och
elever i åldersgruppen 15-18 år. Vidare behandlar utskottet ett yrkande
om att brottet samlag med avkomling även skall omfatta samlag mellan
adoptivförälder och adoptivbarn. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna med hänvisning till innehållet i gällande rätt respektive en
framtida översyn av brottet samlag med avkomling.
Jämför reservation 10 (m, fp, kd).
I motion Ju511 (kd) begärs att det år 1984 avskaffade absoluta förbudet
mot samlag mellan lärare och elever i åldersgruppen 15-18 år skall
återinföras.
Enligt regeringens förslag döms - för sexuellt utnyttjande av person i
beroendeställning till fängelse i högst två år - den som förmår en person
att företa eller tåla en sexuell handling genom att allvarligt missbruka
att personen befinner sig i beroendeställning till gärningsmannen (6
kap. 3 §). Förslaget motsvarar i gällande rätt, i nu aktuellt avseende,
bestämmelsen om sexuellt utnyttjande i 6 kap. 3 § brottsbalken. För
att en beroendeställning skall föreligga krävs, liksom enligt gällande
rätt, att det är fråga om ett avhängighetsförhållande mellan gärningsmannen
och den mot vilken brottet riktas. Beroendeställningen kan t.ex. ha sin
grund i ekonomiska mellanhavanden eller i ett anställnings- eller
lydnadsförhållande. Den kan också grundas på förhållandet mellan en på
kriminalvårdsanstalt intagen person och en tjänsteman där. Ställningen
kan även vara av annat slag. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd
i dessa hänseenden.
Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.
I samband med avskaffandet av det generella straffansvaret för lärare
att ha sexuellt umgänge med elever uttalade utskottet att det delade
regeringens uppfattning att den dåvarande regleringen gick för långt
(bet. 1983/84:JuU25 s. 18 f.). Utskottet uttalade vidare bl.a. att
utgångspunkten när bestämmelsen infördes var att lärare hade en ställning
som var ägnad att för elever skapa ett beroendeförhållande till lärare.
Enligt utskottet kunde man inte utgå från att det då, år 1984, i alla
skiftande skolformer och i alla konkreta situationer fanns ett sådant
beroendeförhållande mellan lärare och elev att det var motiverat med
ett straffsanktionerat, absolut förbud i det angivna hänseendet. I de
fall där straffansvaret tedde sig befogat kunde det enligt utskottets
mening regelmässigt sägas att läraren grovt missbrukat elevens
beroendeställning.
Utskottet har ingen annan uppfattning än när det absoluta förbudet för
sexuella handlingar mellan lärare och elev avskaffades, dvs. att
straffvärda fall omfattas av den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 3 §
brottsbalken. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju511.
I motion Ju24 (kd) föreslås att samlag mellan adoptivförälder och
adoptivbarn skall omfattas av straffbestämmelsen rörande samlag med
avkomling. Motionärerna pekar på bl.a. det förhållandet att såväl biologiska
som adoptivbarn, i arvsrättsligt hänseende, kan komma att stå i
beroendeställning till såväl sina föräldrar som respektive far- och
morföräldrar.
Enligt den föreslagna lydelsen av 6 kap. 7 § brottsbalken döms den, i
de fall någon av bestämmelserna i 6 kap. 1-6 §§ inte är tillämplig, som
har samlag med eget barn eller dess avkomling för samlag med avkomling
till fängelse i högst två år. I motsvarande fall döms den som har samlag
med helsyskon för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. -
Bestämmelsen reglerar samlag mellan vissa släktingar och motsvarar
nuvarande 6 kap. 6 §. Någon saklig förändring har inte gjorts i förhållande
till gällande rätt. Som en konsekvens av att begreppet sexuellt umgänge
utmönstrats ur 6 kap. brottsbalken rubriceras brotten numera samlag med
avkomling respektive samlag med syskon.
Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.
Enligt Sexualbrottskommittén motiverar i och för sig redan arvsgenetiska
skäl de nu aktuella straffbuden. Det finns också vissa etiska skäl för
kriminaliseringen. Detta eftersom kriminaliseringen medför en förstärkning
av den allmänt rådande uppfattningen att det är skadligt och förkastligt
med sexuella handlingar mellan närstående, men också för att den allmänna
djupt omfattade tabuföreställningen om incest bör respekteras. Enligt
kommittén har det inte framkommit något som ger tillräcklig anledning
att föreslå någon ändring i sak av bestämmelsen.
Regeringen anför att ett flertal remissinstanser framfört betydande
kritik mot kommitténs bedömning. Vissa anser att tillämpningsområdet
bör utvidgas medan andra anser att paragrafen bör upphävas. Kritiken
ger vid handen att en rad komplicerade frågor behöver övervägas. En
sådan fråga är huruvida bestämmelsen över huvud taget bör finnas kvar.
Om regleringen skall finnas kvar bör frågan om vilken grund den vilar
på, liksom frågan om regleringens närmare omfattning övervägas ingående.
Regeringen anser sig inte ha ett sådant beredningsunderlag att det är
lämpligt att föreslå några förändringar av bestämmelsen, varför frågan
bör övervägas närmare. I avvaktan på en sådan översyn anser regeringen
att regleringen bör finnas kvar (prop. s. 83 f.).
Utskottet delar regeringens uppfattning att straffstadgandet bör bli
föremål för en översyn och förutsätter att frågan om en utvidgad
kriminalisering i enlighet med motionärernas önskemål blir föremål för
ingående överväganden i den kommande översynen. Med detta uttalande
anser utskottet att motion Ju24 får anses vara tillgodosedd i här
behandlad del.
Smygfilmning m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om kriminalisering
av smygfilmning. Vidare behandlar utskottet ett yrkande om att elektronisk
spridning utan samtycke av känsliga bilder bör bedömas som sexuellt
ofredande. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena med
hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.
Jämför reservation 11 (m, fp, kd, c).
I motion Ju26 (c) begärs att regeringen återkommer till riksdagen med
lagförslag som innebär att s.k. smygfilmning kriminaliseras. Vidare
föreslås att elektronisk spridning av känsliga bilder eller filmer utan
den avbildades samtycke bör bedömas som sexuellt ofredande. Motionärerna
pekar på den kränkning det innebär för brottsoffren att både ovetande
bli fotograferade, när de t.ex. befinner sig i duschen, och därutöver
drabbas av att dessa bilder eller filmer görs tillgängliga för ett stort
antal människor på Internet.
Vad gäller smygfilmning har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1996 s.
418 uttalat att det inte finns något generellt förbud att utan samtycke
fotografera en enskild person.
När det sedan gäller spridning på Internet av kränkande fotografier
eller film utan målsägandens samtycke finns underrättsavgöranden som
avser falska kontaktannonser på Internet samt spridande av kränkande
fotografier till grannar och liknande som bedömts som grovt förtal.
Vidare finns ett tingsrättsavgörande där gärningsmannen utöver kränkande
bilder angett målsägandens e-postadress. Detta bedömdes som sexuellt
ofredande.
Regeringens förslag till ny lydelse av brottet sexuellt ofredande
återfinns i 6 kap. 10 §. Bestämmelsen skall omfatta den som sexuellt berör
ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka
i någon handling med sexuell innebörd. Den skall också omfatta den som
blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag
eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt
som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Bestämmelsen
skall vara subsidiär i förhållande till straffbestämmelserna om våldtäkt,
sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning,
våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot
barn, samlag med avkomling, samlag med syskon, utnyttjande av barn för
sexuell posering och köp av sexuell handling av barn. Paragrafen motsvarar
delar av nuvarande 7 § första stycket och 7 § tredje stycket och är
tillämplig både när det gäller gärningar som riktar sig mot barn och
gärningar som riktar sig mot vuxna. Kriminaliseringens räckvidd i dessa
delar är avsedd att vara i princip densamma som tidigare (prop. s. 148
f.).
Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt propositionen i denna del.
Utskottet konstaterar att de av motionärerna berörda frågeställningarna
inte är föremål för direkta överväganden i propositionen.
I betänkandet Sexuell exploatering av barn i Sverige (SOU 2004:71)
redovisas bl.a. att det för sexuellt ofredande krävs att offret varit
medvetet om handlingen. Små barn som fotograferas pornografiskt är inte
medvetna om att de utsätts för brott, varför åtal inte kan väckas för
sexuellt ofredande. Utredningen anför att regeringen bör överväga om bl.
a. detta förhållande bör föranleda någon ytterligare översyn av 6 kap.
brottsbalken (s. 193). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.
Det bör i sammanhanget också redovisas att den parlamentariskt sammansatta
Integritetsskyddskommittén (dir. 2004:51) har i uppdrag att bl.a.
kartlägga och analysera sådan lagstiftning som berör den personliga
integriteten samt överväga om det, vid sidan av befintlig lagstiftning,
behövs generellt tillämpliga bestämmelser till skydd för den personliga
integriteten och i så fall lämna förslag på en sådan reglering. Det kan
röra sig om straffbestämmelser eller skadeståndssanktionerade regler.
I direktiven anges olika exempel på vad som kan utgöra kränkningar av
den personliga integriteten, bl.a. nämns olovlig ljudupptagning,
fotografering och filmupptagning. Kommittén får, om den anser det lämpligt,
lämna ett eller flera delbetänkanden. Kommittén skall slutredovisa
sitt arbete senast den 30 mars 2007.
Utskottet, som inte vill föregripa det pågående berednings- och
utredningsarbetet, föreslår att riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlade
delar.
Översyn av sexköpsförbudet, m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett motionsyrkande om en översyn av
sexköpsförbudet. Vidare behandlar utskottet yrkanden om att Sverige
inom EU skall verka bl.a. för att ett sexköpsförbud skall gälla i
samtliga unionens medlemsländer. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
samtliga motionsyrkanden med hänvisning huvudsakligen till redan genomförda
åtgärder och pågående arbete.
Jämför reservationerna 12-13 (m, fp, kd, v, c) och särskilda yttrandet
3 (mp).
I propositionen föreslås att lagen (1998:408) om förbud mot köp av
sexuella tjänster upphävs och i stället införs en ny bestämmelse i
brottsbalken, 6 kap. 11 §, som behandlar köp av sexuella tjänster.
Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med den nuvarande lagen, men det
kriminaliserade området utsträcks till att omfatta, förutom den som
skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, även den
som nyttjar en tillfällig sexuell förbindelse som någon annan betalar.
För att tydliggöra att det för straffansvar räcker att vid ett enstaka
tillfälle skaffa eller låta skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse
mot ersättning ändras brottsbenämningen från köp av sexuella tjänster
till köp av sexuell tjänst. Detta innebär inte någon ändring i sak (prop.
s. 103 och 150). En motsvarande bestämmelse rörande barn som inte fyllt
18 år med rubriceringen köp av sexuell handling av barn föreslås i 6
kap. 9 §. Maximistraffet i 9 § föreslås bli fängelse två år och i 11 §
fängelse sex månader.
Som framgår ovan tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
I några motioner berörs sexköpsförbudet och åtgärder mot prostitution
inom Europeiska unionen.
Sålunda begärs i motion A321 (mp) en översyn av sexköpsförbudet för att
se vilka effekter det fått för prostitutionen och de prostituerade. I
motion Ju368 (v, -) begärs att regeringen inom Europeiska unionen driver
frågan om ett prostitutionsfritt EU. Motionärerna pekar bl.a. på att
vissa länder legaliserat eller är på väg att legalisera prostitution.
Liknande förslag framställs i motion U306 (kd). Motionärerna föreslår
där att regeringen bör verka inom EU för att det genomförs opinionsbildande
åtgärder som riktas mot sexköpare och potentiella sexköpare. Vidare
föreslås att regeringen inom unionen bör verka för att hindra
liberaliseringsvågen inom EU rörande synen på prostitution.
Brottsförebyggande rådet gjorde en utvärdering av sexköpslagen efter
att den varit i kraft under ett år (BRÅ-rapport 2000:4). Vissa av de
tillämpningsproblem som BRÅ påpekade behandlades av Sexualbrottskommittén.
Kommitténs överväganden ligger till grund för regeringens förslag i
dessa delar.
Socialstyrelsen presenterade en rapport i augusti 2000 om prostitutionen
i Sverige under åren 1998-1999 (SoS-rapport 2000:5). Uppdraget att
kartlägga prostitutionen hade framför allt sin bakgrund i kriminaliseringen
av köp av sexuella tjänster (SOU 2001:14 s. 307 f.). Socialstyrelsen
har därefter i lägesbeskrivningen Kännedom om prostitution 2003 följt
upp frågan om prostitutionens omfattning och utveckling. I lägesbeskrivningen
anges bl.a. att gatuprostitutionen uppges vara mindre omfattande än när
sexköpsförbudet infördes. Sexköparna i gatumiljön uppges ha blivit färre
och trafiken i samband med gatuprostitutionen mindre omfattande i de
tre storstäderna.
Den av regeringen aviserade översynen av den nya sexualbrottslagstiftningen
kan komma att omfatta den nya regleringen av sexköpsförbudet.
Regeringen har därutöver i beslut den 21 oktober 2004 gett en
interdepartemental arbetsgrupp i uppdrag att utarbeta ett förslag till en
nationell handlingsplan för det fortsatta arbetet med att bekämpa
prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt
kvinnor och barn (N2004/7678/JÄM). Handlingsplanen skall omfatta bl.a.
åtgärder för förebyggande av prostitution och handel med människor för
sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn. Vidare skall en utveckling
ske av arbetet inom rättsväsendet, polisen och socialtjänsten mot
prostitution och handel med människor för sexuella ändamål. En skrivelse
om handlingsplanen är planerad att överlämnas till riksdagen under hösten
2005.
Utskottet kan i dagsläget inte se några bärande skäl för att initiera
en översyn av sexköpsförbudet beaktande bl.a. Socialstyrelsens nyligen
presenterade lägesbeskrivning och regeringens kommande handlingsplan.
Utskottet föreslår mot bakgrund härav att riksdagen avslår motion A321
i här behandlad del.
Vad gäller åtgärder mot prostitution inom EU har utskottet tidigare
behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterade då att regeringen
driver ett aktivt arbete inom EU mot människohandel och prostitution.
Mot bakgrund av det arbete som regeringen bedrev inom EU fann utskottet
då inte skäl föreligga för något initiativ från riksdagens sida (bet.
2002/03:JuU5 s. 11).
Den ovan nämnda handlingsplanen för det fortsatta arbetet med att bekämpa
prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, särskilt
kvinnor och barn, skall även inbegripa insatser på EU-nivå.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är viktigt att
Sverige är drivande inom EU i kampen mot prostitution och dess
skadeverkningar. Mot bakgrund av det arbete som regeringen bedriver i dessa
frågor inom EU får motionerna Ju368 och U306 anses tillgodosedda i dessa
delar.
Barnpornografibrottets rekvisit, m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden som rör
barnpornografibrottet. I motionerna föreslås bl.a. en översyn av brottets
ålders-
och innehavsrekvisit samt att preskriptionstiden förlängs. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden med hänvisning
till pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet.
Jämför reservationerna 14-17 (m, fp, kd, c).
I propositionen föreslår regeringen att straffmaximum för grovt
barnpornografibrott höjs från fängelse fyra år till sex år. Straffskärpningen
föreslås för att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer av EU:s
rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Regeringen anför även att det utifrån sakliga utgångspunkter finns
skäl för en sådan straffskärpning. Någon generell höjning av straffen
för grovt barnpornografibrott är dock inte avsedd (prop. s. 118 f.).
Som framgår ovan tillstyrker utskottet propositionen i denna del.
En stort antal motionsyrkanden berör barnpornografibrottet och sammanhängande
frågor.
Sålunda begärs i motionerna 2003/04:Ju366 (kd), Ju362 (kd, m, fp, v, c),
Ju438 (kd) och Ju464 (kd) en allmän översyn av barnpornografibrottets
rekvisit. Motionärerna pekar bl.a. på det behov av en översyn av brottet
som den snabba tekniska utvecklingen medfört. I motionerna Ju25 (fp)
och Ju374 (c) framhålls särskilt barnpornografibrottets åldersrekvisit.
Motionärerna åberopar särskilt vissa domstolsuttalanden som grund för
en översyn av brottet i den delen. Behovet av en översyn rörande
innehavsrekvisitet framhålls i motion 2003/04:K333 (kd, v, c, mp).
Motionärerna pekar bl.a. på det förhållandet att det inte är straffbart att
lagra bilder på s.k. cyberhårddiskar.
I motion Ju330 (c) föreslås att elektronisk spridning av barnpornografi
tydligare än i dagsläget skall vara en försvårande omständighet vid
straffmätningen. Motionärerna framhåller att den elektroniska spridningen
innebär en ytterligare allvarlig kränkning av barnet, särskilt mot
bakgrund av att bilderna under mycket lång tid kan finnas tillgängliga
för pedofiler på Internet.
Förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott efterfrågas i motionerna
Ju23 (m), Ju24 (kd) och Ju25 (fp). Motionärerna hävdar bl.a. att en
förlängd preskriptionstid ökar möjligheterna att lagföra de personer
som ursprungligen spridit barnpornografin. I motion 2003/04:Ju451 (kd)
föreslås att preskriptionstiden tas bort, alternativt förlängs, för
alla sexualbrott mot barn.
I motion Ju374 (c) föreslås att barnpornografibrott skall vara
skadeståndsgrundande.
Rikskriminalpolisens arbete mot barnpornografi berörs i motion Ju276
(s). Motionärerna föreslår att polisen utvecklar den nuvarande "tipskanalen"
till en s.k. nationell hotline för bekämpande av barnpornografi på
Internet och pekar bl.a. på den "Hotline" som för närvarande drivs av
Rädda Barnen.
Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige avgav
betänkandet Sexuell exploatering av barn i Sverige (SOU 2004:71) i juni
2004. I betänkandet uppmanas regeringen bl.a. att utreda ett antal frågor
som rör barnpornografibrottet. Det handlar t.ex. om frågor om brottet
skall vara skadeståndsgrundande och om den kränkning spridningen av
barnpornografiska bilder innebär för barnen t.ex. kan föranleda åtgärder
rörande preskriptionstiderna för sexualbrott mot barn. Vidare berörs
barnpornografibrottets ålders- och innehavsrekvisit. Slutligen berör
utredningen Rädda Barnens EU-finansierade "Hotline", som ger allmänheten
möjlighet att anmäla barnpornografiskt material som de hittat på Internet.
De utåtriktade arbetsmetoder som Rädda Barnen använt bör enligt
utredningen tas till vara av polisen när Rädda Barnens projekt avslutas
under år 2005. Det bör enligt utredningen vara lika enkelt att tipsa
polisen om barnpornografi som att tipsa tullen om narkotika (SOU 2004:71
s. 193 f.). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att barnpornografibrottet
är så heltäckande som möjligt och möjliggör en effektiv bekämpning av
denna allvarliga och för barnen mycket kränkande brottslighet. Som
framgår ovan har utredningen påtalat ett översynsbehov beträffande i
princip samtliga frågeställningar som motionärerna tar upp. Utskottet
har inhämtat att det fortsatta översynsarbetet har påbörjats inom
Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att beredningen av här aktuella
frågor bedrivs skyndsamt, men vill inte föregripa regeringens
ställningstaganden i dessa frågor. Mot bakgrund härav får här behandlade
motioner anses tillgodosedda.
Övrigt
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om bl.a. en tydlig
tidsplan för den aviserade utvärderingen av den nya sexualbrottslagstiftningen,
kriminalisering av kontaktförsök med barn på Internet och en översyn
av rättegångsbalken i syfte att förbättra den psykosociala miljön för
våldtäktsoffer under rättegången. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
samtliga yrkanden med hänvisning bl.a. till pågående utredningsarbete,
en kommande handlingsplan och pågående arbete inom rättsväsendet.
Jämför reservationerna 18-23 (m, fp, kd, c).
Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen
I motion Ju23 (m) begärs att den utvärdering regeringen aviserat av den
nya sexualbrottslagstiftningen skall redovisas när den varit i kraft i
två år. Motionärerna framhåller mot bakgrund av bl.a. vissa remissinstansers
kritik mot regeringens förslag samt delar av Lagrådets yttrande att det
är önskvärt att redan nu fastställa en tydlig tidsplan för uppföljningsarbetet.

Regeringen anför i denna del bl.a. att bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken
behandlar ämnen som berör de allra flesta människor på ett djupt personligt
plan. Det är mot den bakgrunden självklart att regleringen fortlöpande
är föremål för diskussion och utveckling. Lagstiftaren har därför
anledning att överväga bestämmelsernas avgränsning och undersöka om
straffvärda beteenden tillkommit, ökat i omfattning eller blivit kända.
Synen på och kunskapen om sexualbrotten förändras och utvecklas över
tiden och det är givetvis viktigt att lagstiftningen följer den
förändringen. Det finns också skäl att fortlöpande följa utvecklingen på
området för att vara uppmärksam på om tillämpningen av lagstiftningen
står i överensstämmelse med dess syfte. Om lagstiftningen brister i
effektivitet eller det visar sig att det saknas skydd på områden där
ett sådant behövs skall dessa brister undanröjas. Det är därför självklart
att regeringen kommer att följa tillämpningen av de lagändringar som nu
föreslås och hur praxis utvecklats i dessa hänseenden. Detta förutsätter
emellertid att bestämmelserna har varit i kraft en sådan tid att det
finns underlag för att bedöma och utvärdera regleringen. En utgångspunkt
bör vara att en uppföljning kan initieras inom ett par år (prop. s. 24
f.).
Utskottet välkomnar regeringens förslag att den nya sexualbrottslagstiftningen
skall utvärderas. En lagstiftning kan, särskilt på detta område, inte
vara statisk. Nya samhällsföreteelser och utvecklingen på en rad områden
kan medföra krav på lagstiftningsåtgärder. Många av de motioner som
behandlas i betänkandet ger uttryck för ett sådant synsätt. För att en
utvärdering skall vara meningsfull och utgöra en bra grund för eventuella
nya lagstiftningsåtgärder är det viktigt att den lagstiftning som blir
föremål för översynen har varit i kraft under sådan tid att korrekta
slutsatser kan dras. Enligt utskottets mening är det för tidigt att
presentera en utvärdering redan två år efter det att lagändringarna
trätt i kraft. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att riksdagen avslår
motion Ju23 i här behandlad del.
Kriminalisering av kontaktförsök med barn på Internet
I motion Ju25 (fp) begärs att vuxnas sexkontaktförsök med unga på
Internet kriminaliseras, oavsett om ersättning utlovats eller utgetts av
den vuxne. Motionärerna framhåller att det är oacceptabelt att polisen
inte kan ingripa mot sådana kontaktförsök med barn och pekar på att
liknande förfaranden i England kriminaliserats som s.k. grooming.
Utskottet har inhämtat att det i den engelska Sexual Offences Act 2003
finns ett straffstadgande rörande "Meeting a child following sexual
grooming etc". Något förenklat innebär bestämmelsen att om en person
över 18 år avsiktligt träffar eller reser för att träffa en person under
16 år som den vuxne träffat eller kommunicerat med, t.ex. på Internet,
minst två gånger tidigare och avser att vid mötet begå vissa angivna
gärningar, t.ex. andra brott enligt den angivna Sexual Offences Act
2003, döms den vuxne till viss angiven påföljd.
Regeringen har, som framgått ovan, aviserat en utvärdering av den nya
sexualbrottslagstiftningen. Om den av motionärerna beskrivna företeelsen
ökar i omfattning och medför beaktansvärda risker för barn att utsättas
för sexuella övergrepp utgår utskottet från att frågeställningen blir
föremål för överväganden i samband med den aviserade utvärderingen.
Utskottet - som inte anser att det behövs någon åtgärd från riksdagens
sida - föreslår att riksdagen avslår motion Ju25 i här behandlad
del.
Översyn av rättegångsbalken
I motion Ju26 (c) begärs att det görs en översyn av rättegångsbalken i
syfte att förbättra den psykosociala miljön för brottsoffren i rättssalen.
Motionärerna pekar på att många våldtäktsoffer lider under rättegången
och beskriver det som att utsättas för en andra våldtäkt.
Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström har av Justitiedepartementet
fått i uppdrag att bl.a. undersöka hur den som utsatts för ett sexuellt
övergrepp upplever brottsutredningen och den fortsatta rättsprocessen
samt överväga och lämna förslag på vad som kan göras för att minska
påfrestningarna på målsäganden under hela rättsprocessen med bibehållna
rättssäkerhetskrav (dnr Ju2004/5535/P). Uppdraget skall redovisas senast
den 15 augusti 2005.
I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Domstolsverket ges verket i
uppdrag att bl.a. redovisa de åtgärder som vidtagits för att säkerställa
ett korrekt bemötande av brottsoffer i domstol, bl.a. kvinnor som utsatts
för olika former av sexualbrott.
Utskottet, som noterar att de ovan redovisade regeringsuppdragen ligger
i linje med motionärernas önskemål, anser att motion Ju26 får anses
tillgodosedd i här behandlad del.
Utbildningsinsatser inom rättsväsendet
I motion Ju25 (fp) begärs utbildningsinsatser inom rättsväsendet avseende
sexualbrott. Motionärerna framhåller att ökade kunskaper om sexualbrotten
och deras effekter på brottsoffren kan leda till såväl bättre bemötande
av brottsoffren som fler fällande domar.
Av Domstolsverkets årsredovisning för år 2003 framgår bl.a. följande.
Domstolsväsendet är som kunskapsorganisation beroende av en kontinuerlig
satsning på kompetensutveckling och detta har därför varit ett prioriterat
område under år 2003. Men eftersom behoven har varit större än vad
tillgängliga medel har tillåtit har prioriteringar mellan viktiga insatser
fått göras. Den huvudsakliga inriktningen under år 2003 har varit att
bibehålla och utveckla de utbildningsprogram som byggts upp för nyutnämnda
ordinarie domare, fiskaler och notarier liksom även ledarskapsutbildningen
och den återkommande utbildningen för domare, föredragande och
domstolssekreterare. Besparingskraven under verksamhetsåret har medfört bl.
a. att ett antal seminarier och kurser inte har kunnat genomföras
(Domstolsverkets Årsredovisning 2003 s. 20).
I budgetpropositionen för år 2005 anförde regeringen att Domstolsväsendet
som kunskapsorganisation är beroende av en kontinuerlig satsning på
kompetensutveckling. Det är angeläget att Domstolsverkets arbete med
att utveckla och bibehålla kompetensen inom domstolsväsendet fortsätter
(prop. 2004/05:1 utg.omr. 4. Rättsväsendet s. 124).
I den av Domstolsverket framtagna utbildningsplanen, vilken skulle följas
från år 2000, framgår bl.a. följande rörande ordinarie domare.
Utbildningsplanen innebär stora förändringar jämfört med tidigare förhållanden.
För att säkerställa en hög kompetens i domstolarna innehåller planen
obligatoriska såväl grundläggande som återkommande utbildningsinsatser.
Enligt planen skall utbildningen kompletteras med fördjupnings- och
specialkurser.
I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Domstolsverket ges verket i
uppdrag att bl.a. redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa
att domstolsverksamheten håller hög kvalitet. Vidare skall verket
redovisa bl.a. de insatser som gjorts i enlighet med den framtagna
utbildningsplanen och åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett korrekt
bemötande av brottsoffer i domstol, bl.a. kvinnor som utsatts för olika
former av sexualbrott.
Utskottet har inhämtat att Domstolsverket för närvarande genomför en
utbildningssatsning avseende den nya sexualbrottslagstiftningen.
Utbildningen omfattar 50 ordinarie domare och kommer att vara genomförd
någon gång under våren 2005. Det finns planer på ytterligare
utbildningsinsatser rörande den nya sexualbrottslagstiftningen längre fram i
tiden. Domstolsverket har vidare, efter förfrågan från ett antal domare,
under hösten 2004 inlett ett utbildningsprogram rörande humanjuridik
vari ingår bl.a. sexualbrottslagstiftningen. Programmet omfattar i
dagsläget 30 domare.
I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Åklagarmyndigheten anges att
myndigheten genom fortsatt verksamhetsutveckling skall säkerställa att
åklagarnas brottsbekämpning effektiviseras avseende bl.a. vålds- och
sexualbrott, främst begångna mot kvinnor och barn.
I regleringsbrevet för budgetåret 2005 för Rikspolisstyrelsen ges
styrelsen i uppdrag att i årsredovisningen redovisa och kommentera bl.a.
de åtgärder som polismyndigheterna vidtagit för att ytterligare höja
polisens kompetens i brottsofferarbetet.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid ett flertal tillfällen,
senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 2005.
Utskottet uttalade i samband härmed, den 25 november 2004, bl.a. att
utskottet instämde i vad som anförts i motionerna om betydelsen av att
de anställda inom rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.
Utskottet såg det också som självklart att de som kommer i kontakt med
myndigheterna, t.ex. brottsoffer och vittnen, skall få ett korrekt och
professionellt bemötande från myndighetsföreträdare. Utskottet konstaterade
samtidigt att det inom rättsväsendets olika myndigheter kontinuerligt
vidtas omfattande åtgärder för att öka kompetensen hos all personal.
Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda rutiner och ett
bra bemötande av dem som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter.
Även om mycket alltså har gjorts och görs ute på rättsväsendets
myndigheter för att tillgodose dessa behov är det angeläget att ansträngningarna
intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för att höja kompetensen
och uppfylla skyldigheter i detta avseende bör prioriteras inom ramen
för respektive myndighets anslag och vara ett självklart inslag i
verksamheten. Arbetet skall bedrivas målmedvetet och vidtagna åtgärder
redovisas (bet. 2004/05:JuU1 s. 25 f.).
Utskottet har samma uppfattning som tidigare, dvs. att det delar
motionärernas uppfattning om vikten av såväl hög kompetens hos rättsväsendets
företrädare som ett bra och värdigt bemötande av bl.a. sexualbrottsoffer.
Mot bakgrund härav och med beaktande av de insatser som görs i dessa
frågor finner utskottet inte skäl föreligga för något initiativ från
riksdagens sida. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju25 i
här behandlad del.
Förebyggande arbete mot sexualbrott
I motion Ju26 (c) framhålls vikten av ett kontinuerligt förebyggande
arbete mot sexualbrott. Motionärerna pekar bl.a. på det viktiga arbetet
med att förändra nedvärderande attityder mot kvinnor samt forskning om
vad som får personer att begå sexualbrott.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om vikten av förebyggande
arbete mot och kunskap om sexualbrott, kan konstatera att regeringen
vidtagit en rad åtgärder på detta område de senaste åren. I sammanhanget
kan nämnas det ovan nämnda arbetet med en nationell handlingsplan för
det fortsatta arbetet med att bekämpa prostitution och handel med
människor för sexuella ändamål, särskilt kvinnor och barn (dnr N2004/7678/JÄM).
Av underlaget till den arbetsgrupp som arbetar med handlingsplanen
framgår bl.a. att regeringens övergripande mål med jämställdhetspolitiken
är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Vidare framgår att
regeringen sedan länge prioriterat bekämpningen av alla former av mäns
våld mot kvinnor och våld mot barn inklusive arbetet mot prostitution
och handel med människor för sexuella ändamål på både nationell, regional
och internationell nivå. Handlingsplanen skall omfatta åtgärder för bl.
a. förebyggande av prostitution och särskilda ytterligare förebyggande
åtgärder för att motverka efterfrågan på människor, särskilt kvinnor
och barn, för prostitution och handel med människor för sexuella ändamål.
Vidare skall planen omfatta åtgärder för utveckling av arbetet inom
rättsväsendet och socialtjänsten mot prostitution och handel med människor
för sexuella ändamål.
Utredningen Ombildning av Rikskvinnocentrum avgav i december 2004
betänkandet Nytt nationellt kunskapscentrum - ombildning av RKC (SOU
2004:117). I betänkandet föreslås bl.a. ett nytt nationellt centrum som
skall vara en permanent statlig verksamhet samt ett kunskaps- och
resurscenter om mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer.
Centrumets övergripande mål skall vara att motverka våld mot kvinnor
och verka för att våldsutsatta kvinnor får ett adekvat bemötande och
stöd. Centrumet skall uppmärksamma kvinnor som misshandlats och våldtagits,
barn som bevittnar våld och män som misshandlar och våldtar. I betänkandet
framhålls att centrumet i sina utbildningar samt vid insamling av
forskning och spridande av information skall uppmärksamma bl.a. gruppen
män som misshandlar och våldtar (SOU 2004:117 s. 100).
Utskottet finner, mot bakgrund av det arbete som pågår och med beaktande
av de förslag som lämnats i utredningsbetänkandet, inte skäl föreligga
för några initiativ från riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att
riksdagen avslår motion Ju26 i här behandlad del.
Statistik om sexuella övergrepp mot barn
I motionerna 2003/04:Ju444 (fp) och 2003/04:So504 (fp) begärs förbättrad
statistik om sexuella övergrepp mot barn. Motionärerna pekar på att det
av statistiken inte går att utläsa hur stor del av polisanmälningarna
rörande sexuella övergrepp mot barn under 15 år som leder till lagföring
i domstol och att det inte går att utläsa hur stor del av dessa brott
som begås inom familjen.
Av den officiella kriminalstatistiken framgår bl.a. hur många av samtliga
brottsanmälningar rörande brott enligt 6 kap. 1-7 §§ där målsäganden
var under 15 år. Vidare framgår av statistiken rörande samma grupp
målsägande hur många av de anmälningarna som under år 2003 ledde till bl.
a. beslut om åtal respektive åtalsunderlåtelse (tabell 170). Det framgår
inte av statistiken hur många av dessa anmälningar som ledde till
fällande domar.
Utskottet har tidigare uttalat behov av en förbättrad kriminalstatistik,
se bl.a. betänkande 2003/04:JuU1 s. 37.
I budgetpropositionen för år 2005 redovisade regeringen att det inom
rättsväsendets myndigheter pågår arbete med att utveckla ett nytt sätt
att strukturera informationen om brott (STUK). Tanken är att denna
struktur på sikt skall ersätta dagens brottskodningssystem. Genom STUK
skall det bli möjligt att registrera fler uppgifter om brottet, vilket
innebär bl.a. bättre möjligheter att erhålla information om brottsoffrets
kön m.m. Regeringen anförde vidare bl.a. att det är viktigt att statistiken
utvecklas löpande men att det är osäkert vad alla de systemförändringar
som är på gång innebär för dess utveckling och kvalitet. Det förekommer
fortfarande kvalitetsbrister i statistiken. Det är av största vikt att
samtliga myndigheter inom rättsväsendet som bidrar med underlag till
statistiken tar sitt ansvar i det arbetet. Justitiedepartementet avser
att noga följa utvecklingen för att se om ytterligare åtgärder behöver
vidtas.
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden om vikten av en förbättrad
kriminalstatistik i allmänhet. Mot bakgrund av det omfattande arbete
som pågår på detta område behövs ingen åtgärd från riksdagens sida, och
utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 och
2003/04:So504 i här behandlade delar.
Övriga motioner angående sexualbrott m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner som väcktes under den
allmänna motionstiden åren 2003 och 2004 och som rör sexualbrotten.
Utskottet konstaterar att frågorna som tas upp i motioner behandlats,
direkt eller indirekt, i de föregående avsnitten.
Flera motioner som väcktes under allmän motionstid åren 2003 och 2004
tar upp olika frågor om sexualbrottslagstiftningen, barnpornografibrottet
och preskription.
Behovet av en översyn av sexualbrottslagstiftningen och beredningen av
Sexualbrottskommitténs förslag och tas upp i motionerna 2003/04:Ju261
(kd) och 2003/04:So419 (v).
I ett antal motioner berörs några grundläggande straffprocessuella frågor.
Sålunda begärs i motion Ju502 (s) att det i våldtäktsmål införs omvänd
bevisbörda, dvs. att den åtalade skall bevisa att han är oskyldig. En
reglering som innebär omvänd bevisbörda för vissa omständigheter i
våldtäktsmål, t.ex. samtycke till fysiska skador och/eller förnedring,
förordas i motion 2003/04:Ju332 (c). I motionerna 2003/04:Ju365 (s) och
2003/04:Ju453 (kd) begärs att domstolen endast skall bedöma gärningsmannens
agerande i våldtäktsmål. Motionärerna framhåller att brottsoffrets
beteende respektive sexualhistoria inte skall tillåtas påverka domstolens
överväganden vid bedömningen av om åtalet är styrkt.
Några av motionerna tar upp frågor kring våldtäktsparagrafen. Sålunda
föreslås i motion Ju330 (c) att våldtäktsbestämmelsen skall baseras på
en samtyckesreglering. I motionerna 2003/04:Ju332 (c), 2003/04:Ju444
(fp), 2003/04:Ju453 (kd) och 2003/04:Ju479 (fp) begärs att våldtäktsparagrafen
även skall omfatta fall där brottsoffret av olika skäl befinner sig i
ett hjälplöst tillstånd. I motion 2003/04:Ju332 begärs vidare att
samtliga som deltagit i ett sexuellt övergrepp skall kunna dömas för
våldtäkt, oavsett på vilket sätt var och en av förövarna deltagit i
övergreppet. Det föreslås i motion 2003/04:Ju348 (c) att en person som
köper sexuella tjänster med vetskap om att den andra personen tvingats
till sådan verksamhet skall kunna dömas för våldtäkt. Krav på skärpt
minimistraff för våldtäkt framförs i motion 2003/04:Ju332.
Vad gäller sexuella övergrepp mot barn föreslås i motionerna Ju229 (kd),
Ju330 (c) och Ju374 (c) att dessa särregleras i brottsbalken och, i
den förstnämnda motionen, att straffen skall skärpas. I motion Ju374
föreslås vidare en utökad kriminalisering av förberedelse till sexuella
övergrepp mot barn.
I några motioner föreslås att vissa förfaranden skall bedömas som
sexuellt ofredande eller ofredande. Det gäller sådana handlingar som att
filma någon utan dennes vetskap, motion Ju393 (fp), och att utan samtycke
elektroniskt sprida känsliga bilder eller filmer, motionerna Ju330 och
Ju374.
Ett antal motioner tar upp frågor kring lagen (1998:408) om köp av
sexuella tjänster. Sålunda föreslås i motion 2003/04:Ju297 (kd) att lagen
skall inarbetas i brottsbalken. I motion 2003/04:Ju452 (v) föreslås en
utvidgad kriminalisering i enlighet med Sexualbrottskommitténs förslag.
Skärpta straff för sexköp föreslås i motionerna 2003/04:Ju236 (kd),
2003/04:Ju474 (fp), Ju232 (kd) och Ju445 (fp). En kriminalisering av
försäljning av sex föreslås i motionerna 2003/04:Ju313 (kd), 2003/04:Ju314
(fp) och Ju484 (kd). Vidare föreslås en utvärdering av lagen i motion
2003/04:Ju350 (s).
I ett antal motioner tas frågor om preskription upp.
Sålunda föreslås i motion Ju309 (kd) att preskriptionstiden för sexualbrott
tas bort. Fördubblad preskriptionstid för sexualbrott mot barn föreslås
i motion 2003/04:Ju318 (c). Yrkanden om förlängd preskriptionstid för
barn framställs även i motionerna 2003/04:Ju444, 2003/04:So504 och Sf319
(samtliga fp). I motion Ju374 (c) föreslås förlängd preskriptionstid
för barnpornografibrott.
Utskottet kan konstatera att de ämnen som tagits upp i de nu aktuella
motionerna redan behandlats, direkt eller indirekt, i föregående avsnitt.
Utskottet hänvisar därför till vad som anförts där. Utskottet föreslår
att riksdagen avslår samtliga här behandlade motionsyrkanden.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Utredning om en samtyckesreglering, punkt 1 (m, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en utredning rörande en samtyckesreglering.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 1, 2004/05:Ju23
yrkande 1, 2004/05:Ju24 yrkande 1 och 2004/05:Ju26 yrkande 3 och bifaller
delvis motion 2004/05:Ju271 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Europadomstolens s.k. Bulgariendom har medfört en omfattande debatt i
Sverige huruvida det skall införas en våldtäktsbestämmelse enbart baserad
på bristande samtycke. En stor del av Lagrådets yttrande berör den domen.

Frågan om en eventuell samtyckesreglering är komplicerad och kan beröra
grundläggande straffprocessuella frågeställningar, t.ex. frågan om
bevisbördans placering.
Våldtäktsmål medför redan i dagsläget att rättsväsendet har att hantera
svåra bevisfrågor. Det gäller t.ex. i mål när gärningsmannen invänder
att brottsoffret samtyckt till samlag, medan kvinnan å andra sidan uppger
att hon känt sig hotad eller tvingad till den sexuella handlingen. Om
teknisk eller annan muntlig bevisning saknas i de fallen är det svårt
för åklagaren att få en fällande dom. Beroende på hur en samtyckesreglering
utformas är det inte säkert att domstolarnas uppgift underlättas. - Det
är i sammanhanget viktigt att poängtera att grundläggande rättssäkerhetskrav
aldrig får efterges.
En våldtäktsbestämmelse baserad på bristande samtycke riskerar, med
oförändrade regler avseende bevisbördans placering, att ytterligare
sätta fokus på målsägandens agerande. Å andra sidan är det inte otänkbart
att en genomtänkt och väl formulerad våldtäktsbestämmelse av sådan
innebörd kan få andra positiva följder. Förtydliganden kan t.ex. göras
rörande innebörden av befintliga beviskrav. Det är vidare möjligt att
en sådan reglering kan leda till ökad anmälningsbenägenhet och i slutändan
fler fällande domar. Frågan om en våldtäktsbestämmelse baserad på
bristande samtycke bör därför bli föremål för ytterligare överväganden i
en ny utredning.
Det får ankomma på regeringen att låta utreda en våldtäktsbestämmelse
baserad på bristande samtycke i enlighet med vad vi här anfört.
Det anförda innebär att vi, i relevanta delar, ställer oss bakom här
behandlade motionsyrkanden.

2.      Hjälplöst tillstånd, punkt 2 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,
att uttrycket "hjälplöst tillstånd" skall ersättas med uttrycket
"särskilt utsatt situation" i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju24 yrkande 2, bifaller delvis
proposition 2004/05:45 i denna del och avslår motion 2004/05:Ju26 yrkande
4.
Ställningstagande
Jag välkomnar regeringens förslag att utvidga våldtäktsbestämmelsen
till att omfatta även de s.k. utnyttjandefallen. Regeringens förslag
innebär dock att vissa gärningar som bör rubriceras som våldtäkt kommer
att erhålla en annan brottsrubricering. Det beror på att nuvarande praxis
rörande rekvisitet "hjälplöst tillstånd" kommer att vara vägledande för
domstolarna även i framtiden med regeringens förslag. Kriminaliseringens
omfattning ändras därmed inte i tillräcklig utsträckning. Förslaget
innebär alltså i denna del att brottsoffren, oftast kvinnor, inte värnas
på ett fullgott sätt. I likhet med Lagrådet anser jag därför att rekvisitet
"hjälplöst tillstånd" i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken skall
ersättas med uttrycket "särskilt utsatt situation". Genom en sådan
förändring skulle den svenska lagstiftningen vara förenlig med
Europadomstolens praxis.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju24 och delvis
bakom propositionen i denna del. Motion Ju26 bör avslås i här behandlad
del.

3.      Hjälplöst tillstånd, punkt 2 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2
borde ha följande lydelse:
Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,
att sist i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken tillägga uttrycket
"eller i en särskilt utsatt situation". Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Ju26 yrkande 4, bifaller delvis proposition 2004/05:45 i denna
del och avslår motion 2004/05:Ju24 yrkande 2.
Ställningstagande
Jag instämmer i Lagrådets kritik att rekvisitet "hjälplöst tillstånd"
i 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken bör mjukas upp. En sådan förändring
kan medföra att lagstiftningen därmed kan anses ligga i linje med
Europadomstolens praxis. Det av regeringen valda rekvisitet innebär att
nuvarande praxis rörande "hjälplöst tillstånd" kommer att vara vägledande
för domstolarna även i framtiden. Att mjuka upp det rekvisitet, vilket
såväl Sexualbrottskommittén som Lagrådet föreslagit, skulle möjliggöra
att straffstadgandet fångar upp vissa situationer som nu riskerar att
falla utanför våldtäktsbestämmelsens tillämpningsområde. För att uppnå
detta skall lagtexten i 6 kap. 1 § andra stycket kompletteras med
uttrycket "eller i en särskilt utsatt situation".
Det finns åtskilliga fall där offret inte vågat eller kunnat säga nej
till att genomföra en sexuell handling trots att hon inte befunnit sig
i ett hjälplöst tillstånd. Sådana situationer är enligt min mening ändå
klart straffvärda och skulle omfattas av våldtäktsbestämmelsen med det
ovan föreslagna tillägget i 1 § andra stycket.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju26 och delvis
bakom propositionen i denna del. Motion Ju24 bör avslås i här behandlad
del.

4.      Utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd, punkt 3 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en utvidgning av begreppet hjälplöst tillstånd.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi delar Lagrådets kritik av rekvisitet "hjälplöst tillstånd". Det
hjälper inte att föra över de s.k. utnyttjandefallen till våldtäktsbestämmelsen
eftersom nuvarande praxis rörande rekvisitet "hjälplöst tillstånd" kommer
att vara vägledande för domstolarna även i framtiden. Regeringens
jämförelse med rekvisiten för människohandel är inte ett hållbart argument
för att avfärda Lagrådets resonemang.
Tillämpningsområdet för rekvisitet "hjälplöst tillstånd" bör vidgas, t.
ex. genom att i paragrafen använda uttrycket "särskilt utsatt situation"
eller annat liknande uttryck.
Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
förslag på en utvidgning av tillämpningen av våldtäktsparagrafens andra
stycke i enlighet med vad vi här anfört.

5.      Mindre grov våldtäkt, punkt 4 (m, kd)
av Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen beslutar, i enlighet med vad som anförs i reservationen,
att uttrycket "mindre grovt" i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken
ersätts med uttrycket "mindre allvarligt". Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju23 yrkande 2, bifaller delvis proposition 2004/05:45
i denna del och avslår motionerna 2004/05:Ju22 yrkande 2 och 2004/05:Ju26
yrkande 1.
Ställningstagande
Vi delar regeringens uppfattning att det bör finnas en möjlighet att
bedöma våldtäktsgärningar som mindre allvarliga, bl.a. mot bakgrund av
att fler gärningar än i dagsläget kommer att falla under våldtäktsbestämmelsen.

Lagrådet har dock kritiserat regeringens val av uttrycket "mindre grovt",
bl.a. mot bakgrund av inkonsekvensen i förslaget jämfört med de fall
som avser våldtäkt mot barn där motsvarande bestämmelse innehåller
uttrycket "mindre allvarligt". Lagrådet har föreslagit att uttrycket
"mindre allvarligt" skall användas både i 1 och 5 §§. Vi delar Lagrådets
kritik. Det är för övrigt den formulering som används i den nu gällande
lydelsen av våldtäktsbestämmelsen i den delen. Förslaget är dessutom i
visst avseende stötande genom att - felaktigt - ge signaler om att
lagstiftarens synsätt skiljer sig åt och betraktar våldtäkter mot vuxna
som värre än de mot barn.
Vi anser sålunda att uttrycket "mindre grovt" skall ersättas med uttrycket
"mindre allvarligt" i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju23 i denna del
och delvis propositionen i denna del. Motionerna Ju22 och Ju26 bör i
här behandlade delar avslås.

6.      Mindre grov våldtäkt, punkt 4 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår, i enlighet med vad som anförs i reservationen,
regeringens förslag såvitt avser 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 1 och avslår
proposition 2004/05:45 i denna del och motionerna 2004/05:Ju22 yrkande
2 och 2004/05:Ju23 yrkande 2.
Ställningstagande
En våldtäkt medför en mycket allvarlig kränkning av en människas sexuella
integritet och rätt att bestämma över sin egen kropp. Lagstiftningen på
detta område bör spegla det allmänna rättsmedvetandet. Det är därför
olyckligt att regeringen i sitt förslag bibehåller möjligheten för
domstolarna att bedöma en våldtäktsgärning som mindre grov, vilket de
facto innebär att straffminimum för våldtäktsbrottet är fängelse 14
dagar. Enligt min mening finns det inte något utrymme att bedöma en
våldtäkt som mindre grov. Det stycket skall därför utgå ur lagtexten.
Det
anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju26 i här behandlad
del. Propositionen i denna del samt motionerna Ju22 och Ju23 bör i här
behandlade delar avslås.

7.      Gärningsmannaskapet vid våldtäkt, punkt 7 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att samtliga som deltagit i ett sexuellt
övergrepp skall kunna dömas för våldtäkt. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:Ju26 yrkande 2.
Ställningstagande
Det behövs en översyn av våldtäktsbestämmelsens gärningsmannabegrepp.
Vid en gruppvåldtäkt kan i dagsläget och enligt regeringens förslag
endast de som genomfört samlaget eller annan med samlag jämförlig
handling dömas som gärningsmän. Övriga personer som deltagit i övergreppet
kan endast dömas för medhjälp till huvudbrottet eller som gärningsmän
avseende annat brott, trots att deras handlande kanske varit en nödvändig
förutsättning för våldtäktens fullbordan. Jag menar att samtliga personer
som deltar i ett sådant övergrepp, oavsett vars och ens specifika
handlande, skall kunna dömas för våldtäkt.
Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med
vad jag här anfört.

8.      Sexuell handling med tvångsprostituerad, punkt 8 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bedömningen av sexuell handling med
tvångsprostituerad. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 7.

Ställningstagande
En stor del av de kvinnor som smugglas till Sverige av cyniska
människohandlare tvingas prostituera sig och lever ständigt under hot. Jag
menar att den som köper sex av en prostituerad, medveten om att hon
tvingats till det, skall kunna dömas för våldtäkt. Den sexköpare som på
detta sätt utnyttjar och ytterligare kränker dessa kvinnor med sitt
agerande skall inte kunna fly undan sitt berättigade straffrättsliga
ansvar genom att skylla på människohandlarna. Straffvärdet är avsevärt
högre än det som blir aktuellt som påföljd för överträdelse av
sexköpsförbudet.
Det ankommer på regeringen att snarast återkomma med ett lagförslag i
enlighet med vad jag här anfört.

9.      Olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§, punkt 9 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om olaga tvång i 6 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken.
Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju23 yrkande 3.
Ställningstagande
I motiven till de nya 1 och 2 §§ i 6 kap. brottsbalken använder sig
regeringen av olika hänvisningar till brottet olaga tvång i 4 kap. 4 §
brottsbalken. Det är olyckligt i och med att det gör paragrafernas reella
innebörd mycket svårtillgänglig.
En lämpligare ordning är t.ex. att det direkt i lagtexten hänvisas till
relevanta lagrum eller där explicit anges vilken grad av tvång som krävs
för att respektive brott skall föreligga.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
ett förslag som tillgodoser vad vi här anfört.

10.     Samlag med avkomling, punkt 11 (m, fp, kd)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om samlag med avkomling. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju24 yrkande 4.
Ställningstagande
Brotten samlag med avkomling respektive samlag med syskon i regeringens
förslag är i sak identiska med gällande rätt, om än med nya rubriceringar.
Såväl arvsgenetiska som socialetiska argument utgör starka skäl för
att dessa handlingar alltjämt skall vara kriminaliserade.
Vad gäller brottet samlag med avkomling kan arvsrättsliga aspekter
medföra att ett barn står i en beroendeställning till en förälder respektive
far- eller morförälder och därmed utgöra skäl för kriminaliseringen. En
sådan beroendeställning kan självfallet även uppkomma gentemot ett
adoptivbarn. Vi anser att kriminaliseringen av sexuella relationer på
grund av släktskap skall gälla oavsett om släktskapet är biologiskt
eller har uppkommit genom adoption.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.

11.     Smygfilmning m.m., punkt 12 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om smygfilmning m.m. Därmed bifaller riksdagen
motion 2004/05:Ju26 yrkandena 5 och 6.
Ställningstagande
Såväl den snabba tekniska utvecklingen som vissa domstolsavgöranden
talar starkt för en översyn av rekvisiten för brottet sexuellt ofredande.

Ett antal domstolsavgöranden där personer ovetande blivit filmade eller
fotograferade nakna i t.ex. duschen har inte blivit bedömda som sexuellt
ofredande, trots den kränkning förfarandet innebär för brottsoffret.
Möjligheterna att på Internet och via mobiltelefoner sprida kränkande
bilder till ett stort antal personer på mycket kort tid utgör också
skäl för en översyn av brottet. Brottsoffer kan bli mycket kränkta av
att intima bilder, som de kanske inte ens kände till existerar och än
mindre samtyckt till att spridas, är tillgängliga för i princip vem som
helst med tillgång till Internet.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med förslag som stärker den
enskildes integritet enligt vad vi här anfört.

12.     Översyn av sexköpsförbudet, punkt 13 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en översyn av sexköpsförbudet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:A321 yrkande 7.
Ställningstagande
Den s.k. sexköpslagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Syftet med
lagen var att klargöra att prostitution är en form av sexualiserat våld
som män utsätter kvinnor för och att detta måste bekämpas. Fokus sattes
därmed på sexköparen. Omdömena om lagen har varit både positiva och
negativa. Vissa menar att den medfört negativa konsekvenser framför
allt för de prostituerade, eftersom prostitutionen gått under jorden
med allt hårdare villkor som följd. Verksamheten bedrivs i dag i stor
utsträckning via Internet och inte, som tidigare var fallet, på gatan.
Det var då lättare för samhället att nå de prostituerade. Samtidigt
finns tecken på att efterfrågan minskat sedan lagen infördes.
Sex år har nu gått sedan lagen infördes och vi anser att det är dags
att göra en ordentlig översyn av sexköpsförbudet för att få en fullständig
bild av vilka effekter förbudet medfört för t.ex. prostitutionens
omfattning och vad Internets användning inneburit, i syfte att förbättra
lagstiftningen.
Det får ankomma på regeringen att tillse att en utvärdering kommer till
stånd i enlighet med vad vi här anfört.

13.     Förbud mot sexköp inom EU m.m., punkt 14 (v)
av Rolf Olsson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förbud mot sexköp inom EU m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju368 och bifaller delvis motion 2004/05:U306
yrkandena 2 och 8.
Ställningstagande
Europeiska unionen driver med kraft frågor om bekämpande av människohandel
med kvinnor och barn, vilket är bra. Däremot görs väldigt lite inom EU
avseende den sista länken i kedjan, nämligen sexköparna. Få analyser
görs av sexköparens betydelse för människohandelns omfattning och vilka
åtgärder som kan vidtas.
I vissa länder går utvecklingen dessutom mot att de prostituerade kan
ansluta sig till socialförsäkringssystemet, vilket sänder helt fel
signaler till sexköpare.
Jag anser att regeringen bör bryta denna utveckling och aktivt inom EU
verka för en prostitutionsfri union, bl.a. genom att verka för att
medlemsstaterna förbjuder sexköp.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju368 och, i
tillämpliga delar, motion U306.

14.     Barnpornografibrottets rekvisit, punkt 15 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om barnpornografibrottets åldersrekvisit. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju25 yrkande 3 och 2004/05:Ju374
yrkande 2, bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju366, 2004/05:Ju362,
2004/05:Ju438 och 2004/05:Ju464 samt avslår motion 2003/04:K333 yrkande
2.
Ställningstagande
Barnpornografibrottets åldersrekvisit har kritiserats för att vara
otydligt och har föranlett tillämpningsproblem för domstolarna. Det finns
underrättsavgöranden med påpekanden om behov av förtydliganden i denna
del. Vi menar att det behövs en översyn av rekvisitet för att barn under
18 år skall omfattas av bestämmelsen.
Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju25, Ju374,
2003/04:Ju366, Ju362, Ju438 och Ju464 i tillämpliga delar. Motion
2003/04:K333 bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

15.     Barnpornografibrottets rekvisit, punkt 15 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om barnpornografibrottets rekvisit. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju464 och bifaller delvis motionerna
2003/04:K333 yrkande 2, 2003/04:Ju366, 2004/05:Ju25 yrkande 3, 2004/05:Ju362,
2004/05:Ju374 yrkande 2 och 2004/05:Ju438.
Ställningstagande
Barnpornografibrottet är bl.a. mot bakgrund av den snabba tekniska
utvecklingen inte heltäckande. Det kan exemplifieras bl.a. med att
brottets innehavsrekvisit innebär att det inte är olagligt att titta på
barnpornografiska bilder på Internet. Det är angeläget att snabbt
förbättra polisens möjligheter att bekämpa denna allvarliga typ av
brottslighet.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
ett lagförslag i enlighet med vad jag här anfört.
Det anförda innebär att jag i tillämpliga delar ställer mig bakom här
behandlade motionsyrkanden.

16.     Avskaffad preskriptionstid för sexualbrott mot barn, punkt 17
(kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om preskriptionstiden för sexualbrott mot barn.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju451 yrkande 6.
Ställningstagande
Det är inte ovanligt att barn förtränger sexuella övergrepp. Barnet kan
kanske först i vuxen ålder bearbeta händelserna och anmäla brottsligheten
till polisen. Det motiverar enligt min mening att sexuella övergrepp
mot barn inte skall preskriberas, dvs. preskriptionstiden för sådana
brott bör avskaffas.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet med vad jag här anfört.

17.     Preskriptionstiden för barnpornografibrott, punkt 18 (m, fp, kd,
c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Peter Althin (kd), Jeppe
Johnsson (m), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju23 yrkande 4, 2004/05:Ju24
yrkande 3 och 2004/05:Ju25 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi välkomnar regeringens förslag att preskriptionstiden för vissa
sexualbrott mot barn skall börja löpa först när barnet fyller eller skulle
ha fyllt arton år. Förslaget är dock inte tillräckligt omfattande, t.ex.
omfattas inte barnpornografibrott av den föreslagna förlängningen av
preskriptionstiden. Rädda Barnen har föreslagit att den förlängda
preskriptionstiden bör omfatta även barnpornografibrott. Vi delar Rädda
Barnens uppfattning. Barn som blivit utsatta för övergrepp och fotograferade
i samband med detta riskerar att drabbas av att dessa bilder cirkulerar
på Internet under mycket lång tid. Det medför en ytterligare mycket
allvarlig kränkning av barnet. Genom en förlängd preskriptionstid ges
bättre möjligheter att lagföra de personer som ursprungligen spridit
barnpornografin.
Det ankommer på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som tillgodoser vad vi här anfört.

18.     Utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen, punkt 19 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tidpunkten för utvärdering av den nya
sexualbrottslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju23
yrkande 5.
Ställningstagande
Med hänsyn till att det nya 6 kap. brottsbalken kommer att medföra
förändringar i rättstillämpningen är det angeläget att reformen följs
upp och utvärderas, särskilt mot bakgrund av den kritik som en del
remissinstanser framfört mot vissa delar av förslaget samt de synpunkter
som lämnats av Lagrådet. Vi delar således regeringens uppfattning att
en utvärdering bör initieras efter ett par år. Det är dock önskvärt att
redan nu fastställa en tidsplan för det arbetet. Vi föreslår att en
första utvärdering skall presenteras när det nya 6 kap. brottsbalken
varit i kraft i två år.
Det ankommer på regeringen att tillgodose vad vi här anfört om när en
första utvärdering av den nya sexualbrottslagstiftningen skall presenteras.

19.     Kontaktförsök med barn på Internet, punkt 20 (fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Peter Althin (kd), Johan Linander (c) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kontaktförsök med barn på Internet. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 4.
Ställningstagande
Det stora antalet ungdomsportaler på Internet används, tyvärr, även av
vuxna personer som söker tillfälliga sexuella kontakter med barn. Dessa
vuxna visar inte sällan ett uttalat intresse för någon form av sexuell
handling med barn utan att någon form av ersättning utlovas eller ens
diskuteras. Svensk lag kriminaliserar inte sådana kontaktförsök. För
att ytterligare stärka det straffrättsliga skyddet för barn bör vuxnas
kontaktförsök med barn på Internet som syftar till sexuella handlingar
kriminaliseras. Det nya brottet skall inte innehålla något krav på att
ersättning utlovas eller utges av den vuxne till barnet.
I England har liknande beteenden som åtföljs av att den vuxne påbörjar
en resa för att träffa barnet i vissa syften kriminaliserats, s.k.
grooming.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett
lagförslag i enlighet med vad vi här anfört.

20.     Översyn av rättegångsbalken, punkt 21 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om en översyn av rättegångsbalken. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 8.
Ställningstagande
Många våldtäktsoffer känner obehag inför och lider under rättegången.
Våldtäktsoffren kan ibland uppfatta själva rättegången som en andra
våldtäkt. Den psykosociala miljön i rättssalen för brottsoffer måste
förbättras. Det bör därför göras en översyn av rättegångsbalken för att
förbättra situationen för brottsoffer under rättegången.
Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning som tillgodoser
vad jag här anfört.

21.     Utbildning inom rättsväsendet, punkt 22 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om utbildning inom rättsväsendet. Därmed bifaller
riksdagen motion 2004/05:Ju25 yrkande 5.
Ställningstagande
Det är viktigt att den som utsatts för sexualbrott bemöts med respekt
och kunskap, från den första poliskontakten till domstolsförhandlingen.
Det är därför viktigt att omfattande utbildningsinsatser görs inom
rättsväsendet. Ökade kunskaper om hur brottsoffer reagerar förbättrar
möjligheterna till bra förundersökningar och därmed till fler fällande
sexualbrottsdomar. Detta medför också att riskerna minskar för ett
felaktigt, i vissa fall olämpligt, bemötande från rättsväsendets olika
aktörer.
Det får ankomma på regeringen att genom medelstilldelning och direktiv
i regleringsbrev tillgodose vad vi här anfört.

22.     Förebyggande arbete, punkt 23 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förebyggande arbete mot sexualbrott. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju26 yrkande 9.
Ställningstagande
Det förebyggande arbetet mot sexualbrott måste intensifieras. Regeringens
insatser på detta område är inte tillräckliga. Män som ser kvinnor som
sexobjekt skall påverkas, och det måste skapas forum för pojkar och män
där de kan diskutera sin roll och sitt ansvar för ett jämställt samhälle.
Det är också viktigt med forskning om vad som får en person att begå
sexualbrott.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose vad
jag här anfört.

23.     Statistik om sexuella övergrepp mot barn, punkt 24 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förbättrad statistik avseende sexuella övergrepp
mot barn. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 13
och 2003/04:So504 yrkande 8.
Ställningstagande
Statistiken avseende sexuella övergrepp mot barn under 15 år är i
dagsläget inte tillfredsställande. Det går t.ex. inte att utläsa hur stor
del av anmälda sexualbrott mot dessa barn som leder till åtal och
lagföring i domstol. Av statistiken framgår inte heller hur många av dessa
brott som begås inom familjen.
Det ankommer på regeringen att tillse att statistiken över sexuella
övergrepp mot barn under 15 år förbättras i enlighet med vad vi här
anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju444
och 2003/04:So504 i här behandlade delar.

Särskilda yttranden

1.      Utredning om en samtyckesreglering, punkt 1 (fp, v)
Johan Pehrson (fp), Rolf Olsson (v) och Karin Granbom (fp) anför:
Vi utgår från att regeringen i den kommande översynen av den nya
sexualbrottslagstiftningen kommer att redovisa bl.a. utvecklingen av
Europadomstolens praxis och sexualbrottslagstiftningen i våra grannländer
i samtyckesfrågan. På det sättet blir frågan om en framtida samtyckesreglering
av våldtäktsbrottet på ett naturligt sätt föremål för förnyade överväganden
i samband med den aviserade utvärderingen. Mot bakgrund härav avstår vi
från att yrka bifall till motion Ju22 i denna del.

2.      Ikraftträdande (mp)
Leif Björnlod (mp) anför:
Ett så tidigt ikraftträdande som möjligt av den nya sexualbrottslagstiftningen,
t.ex. dagen efter det att riksdagen antagit lagförslagen, skulle av
flera skäl vara önskvärt. Med beaktande av den massmediala bevakningen
av detta lagstiftningsärende skulle allmänhetens behov av information
om den nya lagstiftningen i detta fall kunna anses vara tillgodosett.
Mot bakgrund av de skäl majoriteten anfört i denna del avstår jag dock
från att framställa något yrkande rörande dagen för lagändringarnas
ikraftträdande.

3.      Översyn av sexköpsförbudet, punkt 13 (mp)
Leif Björnlod (mp) anför:
Sexköpsförbudet har haft många positiva följder, bl.a. minskad
gatuprostitution. Vissa kritiker menar dock att sexköpsförbudet medfört
negativa konsekvenser genom att verksamheten gått under jorden, med allt
hårdare villkor för de prostituerade. En skillnad nu jämfört med när
förbudet infördes är att en stor del av kontakterna mellan prostituerade
och sexköpare sker via Internet, vilket gjort det allt svårare för
myndighetspersoner att komma i kontakt med prostituerade för olika
stödinsatser.
Jag utgår från att även sexköpsförbudet kommer att ingå i den aviserade
utvärderingen av den nya sexualbrottslagstiftningen. Mot den bakgrunden
avstår jag från att yrka bifall till motion A321 i här behandlad del.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i brottsbalken,
lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627).
Följdmotioner
2004/05:Ju22 av Ulla Hoffmann och Siv Holma (båda v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättande av en utredning om konsekvenserna för
svensk lagstiftning och brottsutredningar beträffande sexualbrotten med
anledning av den s.k. Bulgariendomen och som grundas på principen om
samtycke.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om slopandet av möjligheten att utdöma straffansvar för
mindre grov våldtäkt.
2004/05:Ju23 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vidare utreda kravet på samtycke avseende sexualbrott.
2.      Riksdagen beslutar att uttrycket "mindre allvarlig" skall
användas i 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken i stället för "mindre
grovt" som regeringen föreslår.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förtydligande av lagtexten rörande sexuellt tvång.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förlängd preskriptionstid för barnpornografibrott.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utvärdering av den föreslagna sexualbrottslagstiftningen
efter två år.
2004/05:Ju24 av Peter Althin m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör genomföra en noggrann analys av
frågan om bristande samtycke som grund för straffansvar vid våldtäktsbrott
i relation till Europakonventionen och återkomma till riksdagen i ärendet.
2.      Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna
lydelsen av 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken så att uttrycket
"hjälplöst tillstånd" ersätts av "särskilt utsatt situation", enligt vad
i motionen anförs.
3.      Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen
med förslag till ny lagstiftning enligt vad i motionen anförs om
preskriptionstiden avseende barnpornografibrott.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om den vidare beredningen av lydelsen av 6 kap. 7 § första
stycket brottsbalken så att detta omfattar alla samlag eller motsvarande
sexuella handlingar med eget barn, dess avkomling eller med adoptivbarn.

2004/05:Ju25 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att rekvisitet "hjälplöst tillstånd" i den föreslagna
våldtäktsbestämmelsen bör vidgas och att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett sådant förslag.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förlängning av preskriptionstiderna gällande brotten
barnpornografi, människohandel för sexuella ändamål, köp av sexuell
handling av barn, utnyttjande av barn för sexuell posering och sexuellt
ofredande av barn.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av åldersrekvisitet gällande barnpornografibrott.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kriminalisering av vuxnas kontaktförsök med barn i
syfte att skaffa sig sexuellt umgänge, utan att krav på någon form av
ersättning skall gälla.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utbildningsinsatser för rättsväsendet gällande
sexualbrott.
2004/05:Ju26 av Johan Linander m.fl. (c):

1.      Riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att
brottsbalken 6:1 tredje stycket utgår.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att då någon blir våldtagen av två eller flera,
oberoende av på vilket sätt de aktivt tagit del i gärningen, skall samtliga
inblandade kunna dömas för våldtäkt.
3.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
ett förslag som uppfyller Europadomstolens krav på att varje sexuell
handling som inte bygger på samtycke skall vara straffbar enligt
Bulgariendomen.
4.      Riksdagen beslutar med ändring av regeringens förslag att
brottsbalken 6:1 andra stycket skall ges följande lydelse: "Detsamma gäller
den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som
enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt
utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller
annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller
annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst
tillstånd eller i en särskilt utsatt situation."
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av
känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna
betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den som genom att i smyg filma eller fotografera
någon kränker dennes sexuella integritet skall kunna dömas för sexuellt
ofredande.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den som i ond tro haft sexuellt umgänge med
tvångsprostituerad bör kunna dömas för våldtäkt.
8.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag på en översyn
av rättegångsbalken i syfte att förbättra den psykosociala miljön i
rättssalen för brottsoffren.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett förebyggande arbete för att förhindra sexualbrott.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K333 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, mp):

2.      Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att förtydliga
och utvidga förbudet mot innehav av barnpornografi med hänvisning till
den tekniska utveckling som skett sedan lagen trädde i kraft.
2003/04:Ju236 av Torsten Lindström (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att intensifiera arbetet mot köp av sexuella tjänster.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av skärpta straff vid köp av sexuella tjänster.

2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över lagstiftningen avseende brott av sexuell
karaktär.
2003/04:Ju297 av Maria Larsson (kd):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om
att lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster skall arbetas in i 6
kap. brottsbalken i enlighet med vad som föreslås i 1998 års
sexualbrottskommittés betänkande Sexualbrotten (SOU 2001:14) så att därmed
brottsbalkens generella regler om förverkande av pengar som har överlämnats
vid köp av sexuella tjänster kan gälla.
2003/04:Ju313 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg (båda kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behov av sådan ändring av sexköpslagen att försäljning
av sexuella tjänster förbjuds.
2.      Riksdagen begär att regeringen utreder lämpliga straffpåföljder,
med inriktning på vård och rehabilitering i ändamålsenliga inrättningar,
för försäljning av sexuella tjänster.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en snabb gallring ur aktuella register när tilldömd
vård är över.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om undantag från straffansvar för den prostituerade som
anger sig själv för att få vård och hjälp att ta sig ur prostitutionen.

2003/04:Ju314 av Tina Acketoft (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning av möjligheterna att kriminalisera både
säljare och köpare av sex.
2003/04:Ju318 av Annika Qarlsson och Lena Ek (båda c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att preskriptionstiderna för alla sexualbrott mot
barn skall fördubblas.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att alla preskriptionstider för brott begångna mot
barn inte börjar löpa förrän barnet fyllt 15 år.
2003/04:Ju332 av Johan Linander m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en höjning av minimistraffet för våldtäkt.
2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av 6 kap. 1 § brottsbalken så att den som har sexuellt umgänge med någon
genom att otillbörligt utnyttja att denna person befinner sig i vanmakt
eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning också
kan dömas för våldtäkt.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att om någon blir våldtagen av två eller flera personer,
oberoende av på vilket sätt de aktivt tagit del i gärningen, skall
samtliga inblandade kunna dömas för våldtäkt.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en förändring av bevisbördan så att den
som påstår att offret samtyckt till skador och förnedring också måste
bevisa att så var fallet.
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den bör kunna dömas till våldtäkt som har sexuellt
umgänge med en person som man vet är tvingad till prostitution.
2003/04:Ju350 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om bättre säkerhet för kvinnor.
2003/04:Ju365 av Åsa Lindestam (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnors utsatthet.
2003/04:Ju366 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begreppet barnpornografibrott utvidgas och
förtydligas.
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

11.     Riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till
lagstiftning med innebörden att den som tilltvingar sig sexuellt umgänge
genom att utnyttja offrets oförmåga att värja sig på grund av självförvållad
berusning eller annan drogpåverkan skall dömas för våldtäkt.
13.     Riksdagen begär att regeringen vidtar erforderliga åtgärder
för att mer specifik statistik utarbetas om sexuella övergrepp mot barn.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förlängning av preskriptionstiden för sexualbrott
mot barn.
2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ta bort preskriptionstiden vid sexuella övergrepp
mot barn.
2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

1.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
riksdagen om ändring av lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster i
enlighet med vad i motionen anförs.
2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

7.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring
i 6 kap. brottsbalken om sexualbrott gällande våldtäktsbegreppet i
enlighet med vad i motionen anförs.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottsoffrets beteende eller sexualhistoria inte
skall ha någon betydelse när domstolen skall bedöma ansvarsdelen.
2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa straffen för sexköpare.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en skärpning av lagstiftningen gällande brotten
sexuellt utnyttjande och våldtäkt.
2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
beredningen av Sexualbrottskommitténs förslag skall påskyndas.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om erforderliga åtgärder för att möjliggöra att mer
specifik statistik utarbetas om sexuella övergrepp mot barn.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förlängning av preskriptionstiden för sexualbrott
mot barn.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Ju229 av Torsten Lindström (kd):

1.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till skärpt lagstiftning vid sexuella övergrepp på barn i
enlighet med vad i motionen anförs.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förhållningssättet vid sexuella övergrepp på
barn.
2004/05:Ju232 av Torsten Lindström (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att intensifiera arbetet mot köp av sexuella tjänster.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av skärpta straff vid köp av sexuella tjänster.

2004/05:Ju271 av Anders Bengtsson (s):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om våld mot kvinnor.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över möjligheterna till att bättre sprida
information om vad som är ett sexuellt övergrepp.
2004/05:Ju276 av Niclas Lindberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förstärkning av Rikskriminalpolisens arbete mot barnpornografibrott.

2004/05:Ju309 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om att ta bort
preskriptionstiden för sexualbrott.
2004/05:Ju330 av Johan Linander m.fl. (c):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att underlåtenhet att inhämta samtycke vid sexuellt
umgänge bör räcka som rekvisit för våldtäkt.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sexuella övergrepp på minderåriga bör särregleras
i brottsbalken.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att elektronisk spridning av barnpornografi tydligare
än i dag bör utgöra en försvårande omständighet vid straffmätningen.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av
känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna
betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.
2004/05:Ju362 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, fp, v, c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av barnpornografilagen.
2004/05:Ju368 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v, -):
Riksdagen begär att regeringen i EU driver frågan om ett omställningsprogram
i syfte att skapa ett prostitutionsfritt EU enligt vad i motionen anförs.

2004/05:Ju374 av Annika Qarlsson (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att elektronisk spridning av bilder eller filmer av
känslig art utan den avbildades medgivande i lagens mening bör kunna
betraktas som ofredande eller sexuellt ofredande.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att barn är alltid barn i lagens mening till den dag
de fyller 18 år.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att även förberedelser till övergrepp skall kriminaliseras.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sexuella övergrepp på minderåriga bör särregleras
i brottsbalken.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att preskriptionstiden för barnpornografibrott börjar
löpa först den dag barnet fyller 18 år.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta göra en översyn av preskriptionstiderna för
barnpornografibrott.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att barnpornografibrott är skadeståndsgrundande.
2004/05:Ju393 av Birgitta Ohlsson och Christer Winbäck (båda fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra det till ett brott att smygfilma individer utan deras
vetskap.
2004/05:Ju438 av Rosita Runegrund och Ingemar Vänerlöv (båda kd):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag så
att barnpornografibrottet utvidgas och förtydligas enligt vad i motionen
anförs.
2004/05:Ju445 av Birgitta Ohlsson (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa straffen för sexköpare.
2004/05:Ju464 av Peter Althin m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda en utvidgning av de legala möjligheterna att bekämpa
barnpornografi via Internet.
2004/05:Ju484 av Ingemar Vänerlöv och Tuve Skånberg (båda kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behov av sådan ändring av lagen att försäljning av
sexuella tjänster förbjuds.
2.      Riksdagen begär att regeringen utreder lämpliga straffpåföljder,
med inriktning på vård och rehabilitering i ändamålsenliga inrättningar,
för försäljning av sexuella tjänster.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en snabb gallring ur aktuella register när tilldömd
vård är över.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om undantag från straffansvar för den prostituerade som
anger sig själv för att få vård och hjälp att ta sig ur prostitutionen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om obligatoriskt deltagande i rehabiliteringsprogram för
den som döms för köp av sexuella tjänster, oavsett om påföljden är
fängelse eller böter.
2004/05:Ju502 av Åsa Lindestam (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändring av ansvarsfrågan i våldtäktsmål.
2004/05:Ju511 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återinföra ett generellt förbud för lärare att ha sexuellt
umgänge med sina underåriga elever i åldern 15-18 år.
2004/05:U306 av Sven Brus m.fl. (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om särskilda opinionsbildande insatser riktade till
sexköpare och potentiella sexköpare.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att hindra liberaliseringsvågen gällande prostitution
inom EU.
2004/05:Sf319 av Anita Brodén m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en kraftfull förlängning av preskriptionstiden vid
sexuellt utnyttjande av barn.
2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en
utvärdering skall göras av vilka konsekvenser den s.k. sexköpslagen har
fått.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag












Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i brottsbalken

Regeringens förslag     Utskottets förslag
6 kap.
14 §
Den som har begått en gärning enligt 5 §, 6 § första stycket, 8 § första
stycket eller 10 § första stycket, skall inte dömas till ansvar om det
är uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot barnet
med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder och utveckling mellan den
som har begått gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.     Den
som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § första stycket mot ett
barn under femton år eller enligt 8 § första stycket eller 10 § första
stycket, skall inte dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen
inte inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa
skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen
och barnet samt omständigheterna i övrigt.

Bilaga 4
Rådets rambeslut 2004/68/RIF