Finansutskottets betänkande
2004/05:FIU25
Ändrade avgifter för insättningsgarantin (prop. 2004/05:92)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 2004/05:92
Ändrade avgifter för insättningsgarantin. Regeringen föreslår att det
sammanlagda årliga avgiftsuttaget för banker och andra institut som
omfattas av insättningsgarantin låses fast till den nuvarande miniminivån
som är 0,1 % av de garanterade insättningarna. Insättningsgarantin får
användas för att ersätta insättningar upp till 250 000 kr per kund och
institut vid en eventuell konkurs.
Syftet med förslaget är att undvika en höjning av garantiavgiften vid
flytt av större bestånd av insättningar till det svenska
insättningsgarantisystemet
fram till dess att Insättningsgarantiutredningens förslag lett till
lagstiftning. Sådana förflyttningar kan förväntas ske enligt regeringen
mot bakgrund av den ökade graden av integration på de finansiella
marknaderna inom EU samt den nya företagsformen europabolag.
Nordeakoncernen planerar att omvandla dotterbankerna i de övriga nordiska
länderna till filialer och bilda ett europabolag. Det kan innebära att
Nordeas kunder i dessa länder kommer att omfattas av den svenska
insättningsgarantin. Enligt dagens regler kan det innebära att avgiften
för insättningsgarantin måste höjas, inte bara för Nordea utan också
för de andra instituten inom insättningsgarantisystemet.
Förslaget i propositionen motverkar således att de institut som omfattas
av insättningsgarantin drabbas av en stor kostnadshöjning vid flytt av
insättningar till det svenska insättningsgarantisystemet. Enligt regeringen
kan det antas att förslaget förhindrar att instituten överför en del av
kostnaden för insättningsgarantin till konsumenterna och att ökningar
av kostnadsuttaget kan undvikas i konsumentledet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag och föreslår att riksdagen
antar regeringens lagförslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Ändrade avgifter för insättningsgarantin
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)
om insättningsgaranti. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:92.
Stockholm den 7 april 2005
På finansutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s),
Mikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia
Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Agneta Ringman (s),
Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer Nylander (fp), Roger
Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Yvonne Ruwaida (mp), Tommy Ternemar (s),
Cecilia Widegren (m) och Siv Holma (v).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I proposition 2004/05:92 Ändrade avgifter för insättningsgarantin
föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Regeringens förslag
återges i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Ingen motion har väckts i ärendet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Insättningsgarantidirektivet
Insättningsgarantisystemet infördes den 1 januari 1996 genom lagen om
insättningsgaranti. Lagen genomför EG-direktivet om system för garanti
av insättningar (insättningsgarantidirektivet). Direktivet innebär bl.
a. att varje medlemsstat är skyldig att upprätta system för garanti av
insättningar. Systemen skiljer sig åt mellan medlemsländerna både i
fråga om finansiering och administration.
Direktivet bygger på hemlandsprincipen och föreskriver att insättningsgarantin
ska omfatta inte bara insättningar i den medlemsstat där institutet har
sitt säte utan även insättningar i institutets filialer i andra EU-
eller EES-länder. Direktivet föreskriver även att utländska filialer,
vars insättningar täcks av en lägre garantinivå i hemlandet, har rätt
att ingå i värdlandets insättningsgarantisystem, för att säkerställa
att insättningsgarantin inte används som konkurrensmedel av värdlandet.
Den svenska insättningsgarantin
När insättningsgarantin infördes var det primära syftet enligt regeringen
att stärka konsumentskyddet, men insättningsgarantin ska även bidra
till att stabiliteten i det finansiella systemet bevaras (prop. 1995/96:60,
bet. 1995/96:NU7). Garantin garanterar insättningar i banker,
kreditmarknadsföretag och vissa värdepappersföretag upp till 250 000 kr per
insättare och institut. Garantin omfattar dock endast tillgodohavanden
som är nominellt bestämda och tillgängliga med kort varsel.
Insättningsgarantinämnden administrerar insättningsgarantisystemet och
nämnden finansieras genom årliga avgifter från instituten. Den årliga
avgiften för instituten är beroende av nivån på behållna avgiftsmedel
i förhållande till de garanterade insättningarna.
Den målsatta nivån uppgår till 2,5 % av insättningarna. Avgiften ska
uppgå till 0,1 % av insättningarna vid utgången av närmast föregående
år, om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till minst 2,5 % av
insättningarna. Om de behållna avgiftsmedlen understiger denna nivå,
ska avgift tas ut med det belopp som krävs för att uppnå nivån, dock
lägst 0,1 % och högst 0,3 % av insättningarna. 2004 uppgick de behållna
avgiftsmedlen till ca 13,7 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 2,9 %
av de garanterade insättningarna.
Europabolagsförordningen
Europabolagsförordningen trädde i kraft 2004 (prop. 2003/04:112, bet.
2003/04:LU26) och skapade en ny europeisk associationsform - europabolag.
Europabolag underlättar för ett institut att bedriva verksamhet i flera
olika länder genom en filialstruktur. Ett europabolag är en europeisk
associationsform för gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform.
Bolaget måste ha sitt säte och huvudkontor i en och samma medlemsstat
inom EU och kan enbart bildas av bolag som har verksamhet i två eller
flera medlemsstater. Om två eller flera institut, som omfattas av
garantisystem i olika länder, bildar ett europabolag kommer garantisystemet
i det land där europabolaget har sitt säte att ta över hela ansvaret
för de garanterade medlen i europabolaget.
Insättningsgarantinämnden påpekade i sitt remissvar över Justitiedepartementets
promemoria Europabolag (Ds 2003:15) de konsekvenser som europabolagsförordningen
kan få för insättningsgarantisystemet. Nämnden anförde att om två eller
flera institut som omfattas av garantisystemen bildar ett europabolag
kommer det garantisystem där europabolaget har sitt säte att ta över
hela ansvaret för de garanterade medlen och/eller de skyddade tillgångarna.
Nämnden uppmärksammade särskilt den ombildning till europabolag som
planeras av Nordea och som beräknades vara slutförd tidigast under år
2005. Nämnden påpekade att den svenska insättningsgarantin kommer att
garantera också bolagets insättningar i utlandet (de nordiska länderna)
som tidigare skyddades av respektive lands garantisystem. Då drabbas
även övriga institut som omfattas av insättningsgarantin.
Utskottets överväganden
Ändrade avgifter för insättningsgarantin
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i lagen om
insättningsgaranti.
Propositionen
Avgifter för insättningsgarantin
Regeringen föreslår att det sammanlagda årliga avgiftsuttaget för
instituten som omfattas av insättningsgarantin låses fast till 0,1 % av
de garanterade insättningarna. Samtliga remissinstanser tillstyrker
förslaget.
Regeringen anför som skäl att de nuvarande bestämmelserna om
insättningsgarantin bygger på sakförhållanden som har förändrats sedan garantin
infördes. Den ökade graden av t.ex. samarbetet på de finansiella
marknaderna och Nordeas ombildning till europabolag väntas leda till en
ökning av mängden insättningar i det svenska insättningsgarantisystemet.
Mot bakgrund av den förestående ändringen av systemet
(Insättningsgarantiutredningens betänkande1Den 7 mars 2005 presenterade
Insättningsgarantiutredningen betänkandet Reformerat system för
insättningsgarantin,
SOU 2005:16.) och den nuvarande stabila situationen för instituten som
täcks av insättningsgarantin framstår det enligt regeringen som mindre
lämpligt att enligt gällande regelsystem ta ut en väsentligt höjd avgift
av samtliga institut. Detta gör att en temporär lösning som innebär att
den årliga avgiften låses fast till 0,1 % av de garanterade insättningarna
framstår som motiverad.
Den ökade graden av integration på de finansiella marknaderna inom EU
har enligt regeringen visat att det kan uppstå konsekvenser för och
frågor kring insättningsgarantisystemen som inte uppmärksammades när
insättningsgarantidirektivet tillkom. Detta har tydliggjorts genom
ikraftträdandet av europabolagsförordningen och tillskapandet av möjligheten
att slå samman bolag i olika EU-länder till ett europabolag.
När det gäller de konsekvenser som skillnader i avgiftsuttag mellan
olika länders insättningsgarantisystem får för svenska bankers
konkurrenskraft anför regeringen att det kan konstateras att detta främst är
en följd av att insättningsgarantidirektivet inte innehåller några
harmoniserade regler om finansiering av och avgiftsuttag för garantiåtagandet.
Insättningsgarantidirektivet är för närvarande föremål för en översyn
av kommissionen (se MARKT/1000/05). Regeringen anser att frågan om
konkurrensneutralitet i finansieringen utgör en viktig del av detta arbete
och kommer att verka för att den ges tillräcklig uppmärksamhet.
Ikraftträdande
Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli
2005 och anför som skäl att i och med att europabolagsförordningen trädde
i kraft 2004 finns det möjlighet att ombilda koncernstrukturen till ett
europabolag med utländska filialer, med de konsekvenser för insättningsgarantin
som framgår ovan. Eventuella lagändringar med anledning av
Insättningsgarantiutredningens arbete kommer troligtvis enligt regeringen att
träda i kraft någon gång under år 2006. Särskilt med tanke på den
ombildning av Nordeakoncernen som redan är påbörjad, och som kommer att
få konsekvenser för samtliga institut som ingår i insättningsgarantisystemet,
bör de nya reglerna enligt regeringen gälla när 2006 års avgiftsuttag
beräknas.
Finansutskottets ställningstagande
Inledning
Insättningsgarantin innebär att staten garanterar kundernas insättningar
hos alla banker, sådana värdepappersbolag som tar emot kundmedel på
konto och kreditmarknadsföretag, och garantin gäller när instituten har
försatts i konkurs. Garantin gäller för de flesta typer av konton och
ger ersättning upp till 250 000 kr per kund och institut. Garantin gäller
inte för konton i handeln (Statoil m.fl.) och heller inte för sparkassor.
Systemet finansieras genom avgifter som tas ut av instituten. De tre
senaste åren har avgiftsuttaget varit 0,1 %. Insättningsgarantin skyddade
vid utgången av 2003 insättningar till ett värde av 475 miljarder kronor.
Insättningsgarantin hanteras av Insättningsgarantinämnden och den har
fonderade medel för insättningsgarantin som en beredskap för betalningar
vid ett ersättningsfall. Medlen förvaltas av nämnden och kan användas
med mycket kort varsel. Marknadsvärdet på nämndens tillgångar uppgår
till drygt 13 miljarder kronor (uppgift från nämndens hemsida).
Nordea AB har 2003 meddelat att man genom fusion av de fyra nordiska
bankkoncernerna avser att bilda ett europabolag som kommer att ha sitt
säte i Sverige. Den förändringsprocess som Nordea har startat och som
ska leda till att ett europabolag bildas beräknas vara slutförd under
år 2005. De preliminära beräkningar som Insättningsgarantinämnden har
gjort visar att avgiften för insättningsgarantin avseende kalenderåret
2006 sannolikt kommer att beräknas till 0,3 % som en direkt följd av
bolagsbildningen. De banker (vid sidan av Nordea) som har de största
beloppen av garanterade insättningar skulle därmed vardera få en avgift
som är ca 170 miljoner kronor högre än den annars skulle vara. Sannolikt
skulle en högre avgift behöva tas ut även året därpå.
Den 7 mars 2005 presenterade Insättningsgarantiutredningen betänkandet
Reformerat system för insättningsgarantin, SOU 2005:16. Utredningen
förslår att systemet byggs om. För spararna har förslagen ingen betydelse,
utom att garantin inte längre ska gälla för vissa konton med uttagsavgifter.
Förslaget innebär dock en omfördelning av kostnaderna mellan olika
långivare. Avgiften för enskilda institut ska sättas så att den reflekterar
risken i deras engagemang (riskdifferentiering). Förslaget medför därför
kraftigt sänkta avgifter för storbankerna och ökande avgifter för de
mindre bankerna. Utredningen gör bedömningen att någon ökad belastning
på banksystemet inte förutses - den genomsnittliga avgiften i systemet
förutspås ungefärligen motsvara dagens avgift. Däremot förutses spridningen
mellan instituten öka väsentligt. Betänkandet ska enligt uppgift från
Finansdepartementet skickas ut på remiss under våren 2005.
Ställningstagande
Finansutskottet anser, i likhet med regeringen, att en ombildning av
Nordeakoncernen till ett europabolag kan medföra att Insättningsgarantinämnden
blir tvungen att höja avgiften för samtliga de institut som omfattas av
insättningsgarantisystemet om reglerna inte ändras. Avgiftshöjningen
påverkar således inte bara det institut som bildar europabolag utan
även övriga institut som omfattas av garantin. Utskottet anser därför
att lagen om insättningsgaranti bör ändras på sätt som regeringen
föreslagit och anser därför att riksdagen bör bifalla regeringens lagförslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:92 Ändrade avgifter för insättningsgarantin:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag