Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2004/05:AU7
Ett utvidgat skydd mot könsdiskriminering
Sammanfattning
I betänkandet behandlas propositionen Ett utvidgat
skydd mot könsdiskriminering 2004/05:147 och fyra
motioner som väckts med anledning av propositionen.
Därutöver behandlas ett stort antal motioner från
den allmänna motionstiden hösten 2004 som avser
jämställdhetsfrågor.
Propositionen innehåller förslag till ändringar i
främst jämställdhetslagen (1991:433) och lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering. Förslagen i
propositionen innebär att skyddet mot diskriminering
som har samband med diskrimineringsgrunden kön
stärks så att det i princip kommer i nivå med
skyddet mot diskriminering som har samband med
diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder och sexuell läggning. Förutom att
stärka skyddet mot diskriminering på grund av kön är
syftet med förslaget att genomföra tre EG-direktiv,
främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar
där förslag läggs fram.
Propositionen bygger på en överenskommelse mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
juli 2005.
I ärendet finns 20 reservationer och 3 särskilda
yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Sättet att genomföra
likabehandlingsdirektivet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A6 (m).
Reservation 1 (m)
2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet
i lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering
Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5
i motsvarande del antar förslaget till lag om
ändring i lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering såvitt avser 9 § första stycket.
Därmed avslås motion 2004/05:A7 (fp).
Reservation 2 (m, fp, kd, c)
3. Undantagets omfattning i fråga om
prissättning på tjänster
Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 2
(kd).
4. Könsdiskriminerande åldersgränser
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A306 (v)
och 2004/05:A314 (s).
5. Undantaget för försäkringstjänster
Riksdagen med bifall till propositionen punkt 5
i motsvarande del antar förslaget till lag om
ändring i lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering såvitt avser 9 § andra stycket.
Därmed avslås motionerna 2004/05:A8 yrkande 1
(kd) och 2004/05:A9 yrkande 1 (c).
6. Undantaget från förbudet mot direkt
diskriminering i jämställdhetslagen
(1991:433)
Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 3
(kd).
7. Antagande av lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag enligt
bilaga 2 till
dels lag om ändring i lagen (2003:307) om förbud
mot diskriminering i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet föreslagit ovan
(propositionen punkt 5 i motsvarande del),
dels
lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
(propositionen punkt 1),
lag om ändring i lagen (1999:130) om åtgärder mot
diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk
tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning (propositionen punkt 2),
lag om ändring i lagen (1999:132) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av
funktionshinder (propositionen punkt 3),
lag om ändring i lagen (1999:133) om förbud mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning (propositionen punkt 4),
lag om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare (propositionen
punkt 6),
lag om ändring i lagen (2005:000) om ändring i
lagen (2005:000) om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare (propositionen
punkt 7), och
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
(propositionen punkt 8).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:147
i motsvarande delar.
8. Överfallsskyddet i hemförsäkringen
Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 2
(c).
9. Personligt betalningsansvar i samband
med separation
Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 3
(c).
10. Skyddet för föräldralediga
Riksdagen avslår motion 2004/05:A8 yrkande 4
(kd).
Reservation 3 (m, kd, c)
11. Fördelning av statens riskkapital
Riksdagen avslår motion 2004/05:A9 yrkande 4
(c).
Reservation 4 (c)
12. Övergripande frågor om jämställdhet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A270 (v),
2004/05:A290 (v) och 2004/05:A322 yrkande 2 (v).
13. Inriktningen på
jämställdhetspolitiken
Riksdagen avslår motion 2004/05:A291 (v).
Reservation 5 (m, kd) - motiv.
Reservation 6 (fp, c) - motiv.
Reservation 7 (v)
14. Män och jämställdhet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A321 yrkande 1
(mp).
15. Kvinnors representation
Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkandena
2 och 27 (kd).
Reservation 8 (kd)
16. EU-arbetet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A219 (s).
17. CEDAW
Riksdagen avslår motion 2004/05:A286 (v).
18. Den könssegregerade arbetsmarknaden
Riksdagen avslår motion 2004/05:N402 yrkande 1
(c).
19. En konkurrensutsatt offentlig sektor
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A261
yrkande 6 (c) och 2004/05:A352 yrkande 8 (kd).
Reservation 9 (m, fp, kd, c)
20. Löner och diskriminering
Riksdagen avslår motion 2004/05:A355 yrkande 5
(fp).
Reservation 10 (m, fp, kd, c)
21. Lönestatistik
Riksdagen avslår motion 2004/05:A300 (v).
22. Arbetsmarknaden och jämställdheten
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A315 (s),
2004/05:A322 yrkande 7 (v) och 2004/05:A345 (s).
23. Obetalt hemarbete
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363
yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 18 (kd).
Reservation 11 (kd)
24. Ett barnvänligt arbetsliv
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363
yrkande 34 (kd) och 2004/05:A352 yrkande 10 (kd).
Reservation 12 (kd)
25. Föräldraledighet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf363
yrkande 40 (kd), 2004/05:So395 yrkande 6 (c),
2004/05:A259 (kd) och 2004/05:A355 yrkande 10
(fp).
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (c)
26. Män och föräldraledighet
Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 17
(kd).
Reservation 16 (kd)
27. Skärpning av lagen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A271
yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s), 2004/05:A332
yrkandena 1 och 2 (fp), 2004/05:A352 yrkande 9
(kd) och 2004/05:A355 yrkande 7 (fp).
Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)
28. 5 § jämställdhetslagen
Riksdagen avslår motion 2004/05:A352 yrkande 11
(kd).
29. Forumfrågor m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:A355
yrkandena 6 och 8 (fp), 2004/05:A356 yrkande 10
(kd) och 2004/05:A361 (s).
Reservation 19 (fp)
Reservation 20 (kd)
Stockholm den 24 maj 2005
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Tina Acketoft
(fp), Stefan Attefall (kd), Camilla Sköld Jansson
(v), Patrik Norinder (m), Lars Lilja (s), Carl B
Hamilton (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Henrik
Westman (m), Ronny Olander (s), Ulf Holm (mp),
Luciano Astudillo (s), Sylvia Lindgren (s) och Ann-
Christin Ahlberg (s).
2004/05
AU7
Redogörelse för ärendet
I detta ärende behandlas dels regeringens
proposition 2004/05:147 Ett utvidgat skydd mot
könsdiskriminering och fyra motioner som har väckts
med anledning av propositionen, dels ett antal
motioner om jämställdhet som har väckts under
allmänna motionstiden hösten 2004.
Samtliga motioner anges i den följande
texten utan årtal (2004/05).
Ärendet och dess beredning
Bakgrund
Regeringen beslutade den 31 januari 2002 att
tillkalla en parlamentarisk kommitté,
Diskrimineringskommittén, med uppdrag att bl.a.
överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.
2002:11 samt tilläggsdir. 2003:69 och 2005:8). I
uppdraget ingick att göra en bedömning av om
ytterligare åtgärder är nödvändiga eller lämpliga
med hänsyn till tre EG-direktiv om
könsdiskriminering, nämligen:
Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari
1976 om genomförande av principen om
likabehandling av kvinnor och män i fråga om
tillgång till anställning, yrkesutbildning och
befordran samt arbetsvillkor (det s.k.
likabehandlingsdirektivet),
Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978
om successivt genomförande av principen om
likabehandling av kvinnor och män i fråga om
social trygghet (direktivet om social trygghet),
och
Rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december
1986 om tillämpningen av principen om
likabehandling av kvinnor och män med egen
rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för
kvinnor med egen rörelse under havandeskap och
moderskap (direktivet om egen rörelse).
Diskrimineringskommittén lade i maj 2004 fram
delbetänkandet Ett utvidgat skydd mot
könsdiskriminering (SOU 2004:55). I betänkandet
finns förslag till ändringar i bl.a.
jämställdhetslagen (1991:433) och lagen (2003:307)
om förbud mot diskriminering. Förslagen syftar bl.a.
till att genomföra de ovan nämnda EG-direktiven.
Betänkandet har remissbehandlats och en
remissammanställning finns tillgänglig i
Näringsdepartementet (dnr N2004/3887/JÄM).
Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Regeringen
har följt Lagrådets synpunkter.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ändringar i
främst jämställdhetslagen (1991:433) och lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering. Därutöver
lämnas förslag - väsentligen av följdkaraktär - till
ändringar i lagen (1999:130) om åtgärder mot
diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare och
sekretesslagen (1980:100).
Syftet med förslagen att genomföra främst det s.k.
likabehandlingsdirektivet i de delar som förslag
läggs fram och att stärka skyddet mot
könsdiskriminering i svensk lagstiftning så att det
i princip kommer i nivå med skyddet mot
diskriminering som har samband med
diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder och sexuell läggning. Förslagen
motsvarar i huvudsak den lagstiftning som
genomfördes den 1 juli 2003 i fråga om annan
diskriminering än könsdiskriminering (prop.
2002/03:65, bet. 2002/03:AU7, rskr. 2002/03:207).
Förslagen syftar också till att stärka
jämställdhetssträvandena i samhället. Regeringen
anför i propositionen att den räknar med att de nya
reglerna kommer att bidra till att förhållandena i
arbetslivet och i samhället i övrigt alltmer närmar
sig det övergripande jämställdhetspolitiska målet
att kvinnor och män har samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter.
Utskottets överväganden
Proposition 2004/05:147 Ett utvidgat
skydd mot könsdiskriminering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker propositionens förslag
till lagändringar. Utskottet avstyrker fyra
motioner med yrkanden om bl.a.
likabehandlingsdirektivets genomförande,
försäkringstjänster, undantaget från det
direkta diskrimineringsförbudet i
jämställdhetslagen m.m. Utskottet behandlar
också två motioner som väckts under den
allmänna motionstiden i höstas och som
behandlar frågan om könsdiskriminerande
åldersgränser. Även dessa motioner avstyrks
med hänvisning till de förslag som läggs i
propositionen.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m, fp, kd,
c), 3 (m, kd, c) och 4 (c).
Bakgrund
Utvecklingen inom EG-rätten har på senare år kommit
att innebära att det rättsliga skyddet mot
könsdiskriminering för närvarande är mindre
omfattande än skyddet mot diskriminering på andra
grunder. I diskrimineringskommitténs uppdrag ingick
som nämnts ovan bl.a. att göra en bedömning av om
ytterligare åtgärder var nödvändiga eller lämpliga
med hänsyn till likabehandlingsdirektivet,
direktivet om social trygghet och direktivet om egen
rörelse.
Likabehandlingsdirektivet syftar till att
fastställa en ram för bekämpning av
könsdiskriminering när det gäller tillgång till och
tillhandahållande av varor och tjänster för att i
medlemsstaterna genomföra principen om
likabehandling av kvinnor och män. Syftet med
direktivet om social trygghet är att på området
social trygghet och när det gäller andra inslag av
socialt skydd successivt genomföra principen om
likabehandling av kvinnor och män. Direktivet om
egen rörelse slutligen kan sägas syfta till att
säkerställa att principen om likabehandling av
kvinnor och män som är egenföretagare eller
medhjälpare vid utövandet av sådan verksamhet
genomförs på de områden som inte omfattas av
likabehandlingsdirektivet eller av direktivet om
social trygghet.
Den närmare innebörden av förslagen
I propositionen lämnas som nämnts förslag till
ändringar i främst jämställdhetslagen (1991:433) och
lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.
Som nämnts är syftet med förslagen att genomföra
främst det s.k. likabehandlingsdirektivet i de delar
där förslag läggs fram och att stärka skyddet mot
könsdiskriminering i svensk lagstiftning så att det
i princip kommer i nivå med skyddet mot
diskriminering som har samband med annan
diskrimineringsgrund.
Förslagen motsvarar i huvudsak den lagstiftning
som genomfördes den 1 juli 2003 i fråga om annan
diskriminering än könsdiskriminering (prop.
2002/03:65, bet. 2002/03:AU7).
Förslagen syftar också till att stärka
jämställdhetssträvandena i samhället.
Ändringar i jämställdhetslagen m.m.
I propositionen föreslås att trakasserier på grund
av kön och sexuella trakasserier definieras som två
separata företeelser i såväl jämställdhetslagen som
2003 års lag om förbud mot diskriminering.
Bakgrunden till förslaget är att
likabehandlingsdirektivet skiljer mellan
trakasserier i form av oönskade beteenden som har
samband med en persons könstillhörighet och sexuella
trakasserier i form av oönskade beteenden av sexuell
natur. De svenska diskrimineringslagarna använder i
dag sexuella trakasserier som en gemensam benämning
för båda formerna av beteenden. Genom att skilja på
trakasserier och sexuella trakasserier som två
näraliggande, men dock åtskilda rättsfigurer blir
det enligt regeringen tydligt att sexuella
trakasserier är av en delvis annan karaktär än
trakasserier som beror på någons kön men inte är av
sexuell natur.
Ett uttryckligt förbud införs mot diskriminering i
form av trakasserier på grund av kön och sexuella
trakasserier.
I 2003 års lag om förbud mot diskriminering finns
redan i dag ett förbud mot instruktioner att
diskriminera, men förbudet gäller inte
diskrimineringsgrunden kön. En ny bestämmelse om
förbud mot instruktioner att diskriminera förs också
in i jämställdhetslagen. Skäl för förslaget är att
likabehandlingsdirektivet förutsätter ett sådant
förbud och att skyddet mot könsdiskriminering ska
göras lika omfattande som skyddet mot annan
diskriminering.
Undantaget från förbudet mot direkt diskriminering
för ideellt eller annat särskilt intresse i 15 §
andra stycket upphävs. Ett nytt undantag från
förbudet mot direkt diskriminering föreslås komma
till uttryck i 17 § jämställdhetslagen. Undantaget
ska gälla vid beslut om anställning, befordran eller
utbildning för befordran om visst kön är nödvändigt
på grund av arbetets natur eller det sammanhang där
det utförs. De situationer där det nuvarande
undantaget enligt de äldre förarbetena ska vara
tillämpligt får i stort sett anses alltjämt ha
relevans. Dit hör de exempel som angetts där, dvs.
hänsyn till anständighetskänsla och krav på skydd
för den personliga integriteten,
teaterföreställningar och verksamheter som bygger på
ideologiska eller värderingsmässiga grunder.
Arbetsgivaren måste ha starka skäl för att få
tillämpa undantagsregeln.
Definitionerna av direkt och indirekt
könsdiskriminering och repressalieförbudets
omfattning i jämställdhetslagen anpassas till
motsvarande bestämmelser i de andra arbetsrättsliga
diskrimineringslagarna. Förslagen som gäller direkt
diskriminering är en språklig modernisering och en
anpassning av lagtexten till EG-rättens och de andra
diskrimineringslagarnas lydelse. När det gäller
indirekt diskriminering justeras ordalydelsen för
att bättre stämma överens med
likabehandlingsdirektivets definition och
fullständigt stämma överens med motsvarande
definition i 2003 års lag om förbud mot
diskriminering och 1999 års arbetsrättsliga lagar.
Förslagen syftar inte till någon ändring i sak av
diskrimineringsförbudets omfattning eller innebörd.
Ändringar i lagen om förbud mot diskriminering
Kön läggs till som en skyddad diskrimineringsgrund i
2003 års lag om förbud mot diskriminering i de
diskrimineringsförbud som avser
arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller
bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning,
medlemskap m.m. i arbetstagarorganisationer,
arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer,
tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder,
socialförsäkringssystemet och
arbetslöshetsförsäkringen.
När det gäller 9 § i lagen ska förbudet dock inte
gälla försäkringstjänster eller andra tjänster eller
bostäder om olika behandling av kvinnor och män kan
motiveras av ett berättigat mål och de medel som
används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå
målet.
På motsvarande sätt som i jämställdhetslagen
införs ett uttryckligt förbud mot diskriminering i
form trakasserier på grund av kön och sexuella
trakasserier.
Jämställdhetsombudsmannen ska enligt förslaget
utöva tillsyn över de nya förbuden mot
könsdiskriminering i 2003 års lag.
Ändringar i 1999 års lagar mot diskriminering,
utstationeringslagen och sekretesslagen
Därutöver lämnas förslag - väsentligen av
följdkaraktär - om ändringar i 1999 års lagar, dvs.
lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning, lagen
(1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder, lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning och i
lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare
och sekretesslagen (1980:100).
Ikraftträdande
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2005. Några särskilda övergångsbestämmelser föreslås
inte. Avsikten är att de nya reglerna ska vara
tillämpliga på sådan diskriminering som inträffar
efter det att bestämmelserna har trätt i kraft.
Motionerna
Nedan behandlas fyra motioner som väckts med
anledning av propositionen och två motioner från den
allmänna motionstiden hösten 2004 som tar upp frågan
om könsdiskriminerande åldersgränser.
Moderaterna föreslår i kommittémotion A6 ett annat
sätt att genomföra likabehandlingsdirektivet på. I
den mån det obestridligen behövs ska tillägg och
justeringar föras in i befintlig lagstiftningen
redan nu. I de fall detta inte är möjligt föreslås
att bestämmelserna förs samman i en provisorisk lag
som upphör att gälla i samma ögonblick som en
enhetlig diskrimineringslagstiftning införs. På sikt
är en enda lag med förbud mot diskriminering inom
alla samhällsområden det mest ändamålsenliga och
fruktbara. Nuvarande situation är djupt
otillfredsställande, bl.a. eftersom Sverige i dag
har en lång rad av delvis parallella och delvis
överlappande lagar mot diskriminering. Vidare bör de
fyra ombudsmännen mot diskriminering slås samman
till en gemensam myndighet.
Folkpartiet anför i kommittémotion A7 att
förslaget till ändring i 9 § lagen (2003:307) om
förbud mot diskriminering bör avslås eftersom
propositionen saknar en djupare analys av
diskrimineringsbegreppet och hur detta förhåller sig
till reglerna om positiv särbehandling. Inte heller
ger lagförslaget någon lösning på frågan om
könsdiskriminering vid försäkringstjänster.
Förslaget skapar oklarhet innan ett samlat förslag
till lagstiftning om diskriminering föreligger. Det
s.k. likabehandlingsdirektivet ska inte vara
införlivat med nationell rätt förrän den 13 december
2007, varför ytterligare analys av villkoren för
detta kan ske t.ex. inom ramen för
Diskrimineringskommitténs fortsatta arbete. Partiet
välkomnar förslaget i övrigt.
Kristdemokraterna menar i kommittémotion A8
yrkandena 1-4 att beaktande av kön som faktor vid
försäkringstekniska beräkningar måste anses
oförenligt med likabehandlingsprincipen.
Försäkringstjänster bör därför inte undantas från
diskrimineringsförbudet i 9 § lagen (2003:307) om
förbud mot diskriminering. Partiet oroas av att
diskrimineringsförbudet i bestämmelsen kan komma att
innefatta exempelvis taxibolag som erbjuder s.k.
tjejtaxa, vilket är en orimlig konsekvens av
förslaget. Lagen bör förtydligas så att inte den
typen av prissättning omfattas av lagens
förbudsområde. Vidare bör riksdagen besluta att
beaktandet av respekten för den civila gemenskapen
och religionens betydelse explicit ska framgå av
lagtexten i 17 § andra stycket jämställdhetslagen.
Diskrimineringsskyddet för föräldralediga måste
utökas. EU:s ministerråd har enats om att
föräldralediga ska garanteras rätten att återuppta
sitt arbete utan försämrade villkor efter
föräldraledighet. I dag kan föräldraledigheten vägas
in som skäl för förändring av tjänsten, vilket nu
inte blir förenligt med de nya EU-reglerna.
Centern anför i kommittémotion A9 yrkandena 1-4
att Sverige har drivit frågan om att
försäkringstjänster och framför allt
pensionsförsäkringar ska göras könsneutrala inom EU.
Könsneutrala försäkringstjänster är en viktig del i
jämställdhetsarbetet. De argument som nu framförs
mot att låta försäkringstjänster omfattas av
diskrimineringsförbudet håller inte.
Överfallsskyddet i hemförsäkringen bör även gälla då
en skadelidande utsatts för våld av en medförsäkrad
familjemedlem. Många personer som tecknar en
hemförsäkring utgår från att försäkringen även
täcker skador orsakade av våld i hemmet. Att som
flertalet försäkringsbolag undanta sådan skada från
det ersättningsberättigade området utgör
diskriminering. Kvinnor får ofta bära ett orimligt
stort ekonomiskt ansvar för mannens skulder vid
separationer. Ett personligt betalningsansvar bör
gälla för inköp och lån från den dag då begäran om
skilsmässa eller bodelning registreras eller
skilsmässan vunnit laga kraft. Banker ska därför
inte kunna välja vem som ska hållas
betalningsansvarig för inköp gjorda efter att
skilsmässa/bodelning registrerats hos
Skattemyndigheten. Vidare måste de resurser som
ställs till medborgarnas förfogande via Nutek,
Vinnova och ALMI för att nya företag ska kunna komma
till stånd fördelas så att kvinnor kan åtnjuta
resurserna lika mycket som män
Peter Pedersen (v) anser i motion A306 att
lämpliga åtgärder bör vidtas mot diskriminerande och
inte minst könsrelaterade åldersgränser. Regeringen
bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att
kartlägga förekomsten av olika åldersgränser som
används diskriminerande mot personer som uppnått
myndig ålder och, om sådana diskriminerande
åldersgränser finns, t.ex. utifrån kön föreslå
motverkande åtgärder.
Agneta Lundberg m.fl. (s) ger i motion A314
uttryck för att det är oacceptabelt att krogar har
olika åldersgräns beroende på kön och menar att en
översyn av reglerna därför bör göras i syfte att få
till stånd en förändring.
Utskottets ställningstagande
Sättet att genomföra likabehandlingsdirektivet
Det rättsliga skyddet mot könsdiskriminering är för
närvarande mindre omfattande än skyddet mot
diskriminering som har samband med
diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder och sexuell läggning. I 2003 års
lagstiftningsärende uttryckte regeringen den
principiella uppfattningen att
diskrimineringsskyddet ska vara så likartat som
möjligt för de olika diskrimineringsgrunderna och så
långtgående som är praktiskt och rättsligt möjligt
(prop. 2002/03:65 s. 63 f.). Utskottet delar denna
inställning.
I de förslag som nu läggs fram jämställs
diskriminering som har samband med kön i princip med
diskriminering som har samband med annan
diskrimineringsgrund. Utskottet välkomnar detta.
Utskottet kan inte ansluta sig till Moderaternas
förslag om en provisorisk lagstiftning. Något skäl
att avvakta genomförandet av EG-direktiven i de fall
där förslag nu förs fram föreligger inte enligt
utskottets uppfattning. Utskottet vill hänvisa till
att det i Diskrimineringskommitténs omfattande
uppdrag ingår att överväga en gemensam lagstiftning
mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden.
Kommittén ska också se över ombudsmännens
ansvarsområden och framtida organisation. Förslaget
att utvidga skyddet mot diskriminering som har
samband med diskrimineringsgrunden kön ligger i
linje med vad som tidigare anförts om att skapa ett
diskrimineringsskydd som är så likartat som möjligt
oavsett diskrimineringsgrund. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet motion A6 (m).
9 § lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering
Lagen om förbud mot diskriminering innehåller i 9 §
ett diskrimineringsförbud som gäller vid
yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster
och bostäder. I dag omfattar inte bestämmelsen
diskriminering som har samband med
diskrimineringsgrunden kön. I det svenska samhället
missgynnas kvinnor och män på grund av sitt kön i en
rad vardagssituationer vid tillhandahållande av
varor, tjänster och bostäder.
Regeringen föreslår nu att diskrimineringsförbudet
i bestämmelsen utvidgas till att också omfatta
diskriminering som har samband med
diskrimineringsgrunden kön. Förbudet syftar till att
motverka särbehandling mellan kvinnor och män.
Utskottet välkomnar förslaget.
Folkpartiet menar att den föreslagna utformningen
av 9 § skapar oklarheter och att bestämmelsen därför
inte bör ändras förrän ett samlat förslag till ny
diskrimineringslagstiftning föreligger.
Att ett direktiv inte behöver vara genomfört
förrän vid ett senare tillfälle är enligt utskottets
mening i sig inget skäl att avvakta en lagändring.
Tvärtom anser utskottet att förslaget ligger väl i
linje med de uttalanden som har gjorts tidigare.
Någon närmare redovisning av vilka oklarheter som
förslaget skulle skapa lämnas inte i motionen.
Utskottet anser för sin del att det inte finns skäl
att avvakta med att utvidga skyddet mot
diskriminering som har samband med kön på de
områden som täcks av 9 § lagen (2003:307) om förbud
mot diskriminering. Motion A7 (fp) avstyrks därför.
Utskottet återkommer till den närmare utformningen
av bestämmelsen i det följande avsnittet.
Undantagets omfattning och prissättning på tjänster
Skyddet mot könsdiskriminering i den föreslagna 9 §
kan enligt regeringen inte vara absolut, och två
undantag föreslås därför. Förbudet ska inte gälla
tillhandahållande av försäkringstjänster. Inte
heller ska förbudet gälla tillhandahållande av
tjänster eller bostäder om olika behandling av
kvinnor och män kan motiveras av ett berättigat mål
och de medel som används är lämpliga och nödvändiga
för att uppnå målet. Något undantag vid
tillhandahållande av varor föreslås inte.
Undantagsregeln har formulerats med utgångspunkt i
det nya EG-direktivet om likabehandling av kvinnor
och män.
Kristdemokraterna tar som framgått upp frågan om
diskrimineringsförbudets omfattning och ger uttryck
för att lagen bör förtydligas så att inte
prissättning av typen "tjejtaxa" i taxinäringen
omfattas av lagens förbud.
Undantagsbestämmelsen har getts en generell
utformning. Utrymmet för avsteg från
likabehandlingsprincipen är begränsat. Som betonas i
propositionen är en konsekvens av en generellt
hållen regel att undantagsområdet inte kan anges i
detalj. Vilka situationer som kan undantas från
bestämmelsen avgörs ytterst av EG-domstolen Till
stöd för tolkningen av undantagets omfattning anförs
dock att en faktor av avgörande betydelse är att ett
missgynnande för att kunna undantas från
diskrimineringsförbudet måste framstå som godtagbart
i den meningen att det inte uppfattas som stötande,
orättvist, oskäligt eller liknande. Skyddat boende
för kvinnor och män som utsatts för fysiskt eller
psykiskt våld eller annat utnyttjande anges i
propositionen som exempel på en företeelse som inte
bör omfattas av diskrimineringsförbudet. Enligt
regeringen bör rent kommersiella intressen däremot
inte omfattas av undantaget.
Så kallad tjejtaxa i taxinäringen är enligt
propositionen i varje fall typiskt sett en
prissättning som tillkommit i rent kommersiellt
intresse.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som
görs i propositionen i denna fråga. Utskottet
avstyrker därför motion A8 yrkande 2 (kd).
Könsrelaterade åldersgränser
En konsekvens av den förslagna utvidgningen av 9 §
är att det fortsättningsvis i princip strider mot
diskrimineringsförbudet att erbjuda olika villkor
till kvinnor och män vid tillhandahållande av bl.a.
tjänster. Som exempel på villkor som får anses
strida mot diskrimineringsförbudet anges i
propositionen skilda åldersgränser för kvinnor och
män för inträde på en nöjeslokal eller att bättre
service erbjuds till en man än till en kvinna.
I den mån motionerna A314 (s) och A306 (v) inte
kan anses tillgodosedda med det anförda avstyrker
utskottet desamma.
Undantagets omfattning i fråga om
försäkringstjänster
Diskrimineringskommittén föreslog i sitt
delbetänkande (SOU 2004:55) att förbudet mot
könsdiskriminering skulle omfatta
försäkringstjänster. Regeringen för inte fram det
förslaget nu. I propositionen anges dock att det är
regeringens utgångspunkt att diskriminering i fråga
om försäkringstjänster är oacceptabel och att detta
gäller oberoende av vad som följer av EG-rättens
utformning och minimikraven i det nya EG-direktivet.
Utskottet delar den uppfattningen. Här bör även
nämnas att lagutskottet nyligen har behandlat frågan
om könsneutrala pensionsförsäkringar (bet.
2004/05:LU17) och då - liksom vid tidigare
tillfällen - uttalat att försäkringspremier bör
kunna vara könsneutrala.
Som några av motionärerna anfört agerade Sverige i
EU-förhandlingarna med ambitionen att få till stånd
ett tydligt diskrimineringsförbud i fråga om
försäkringar. Utfallet av förhandlingarna beskrivs i
propositionen som att medlemsstaterna har fått en
nationell och tidsbegränsad möjlighet att välja att
antingen införa ett diskrimineringsförbud för
försäkringstjänster eller att avstå. Det finns
således inget direktivkrav att redan nu införa ett
diskrimineringsförbud som omfattar
försäkringstjänster.
Principerna för vad som ska anses vara
diskriminering och utformning av ett
diskrimineringsförbud som gäller försäkringar bör
enligt regeringen analyseras mer än vad som hittills
gjorts. En del av den analysen måste ta sin
utgångspunkt i att ett avtal om försäkring i det
enskilda fallet bygger på en riskbedömning från
försäkringsgivarens sida. Det kan enligt regeringen
även finnas skäl att närmare belysa
förutsättningarna för och eventuella konsekvenser av
en händelseutveckling där försäkringsbolagen i
Sverige förändrar sina beräkningsgrunder, men där
motsvarande åtgärder inte samtidigt vidtas i andra
medlemsstater i EU. Regeringen avser nu att
skyndsamt vidta de åtgärder som krävs för att ta
fram ett fullgott beredningsunderlag i frågan om
införandet av ett förbud mot könsdiskriminerande
försäkringar, inbegripet vilka konsekvenser ett
sådant förbud skulle kunna få.
Utskottet anser att detta arbete inte bör
föregripas och avstyrker därför motionerna A8
yrkande 1 (kd) och A9 yrkande 1 (c).
Omfattningen av undantaget från förbudet mot
direkt diskriminering i jämställdhetslagen
Kristdemokraterna anser att hänsyn till respekten
för den civila gemenskapen och religionens betydelse
uttryckligen bör framgå av ordalydelsen av 17 §
andra stycket jämställdhetslagen.
Regeringens förslag innebär att undantaget i 15 §
andra stycket jämställdhetslagen från förbudet mot
direkt diskriminering för ideellt eller annat
särskilt intresse upphävs. Undantaget från förbudet
ska i stället - vid sidan av lagens gällande
undantag för positiv särbehandling - gälla vid
beslut om anställning, befordran eller utbildning
för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av
arbetets natur eller det sammanhang där det utförs.
Den nya undantagsbestämmelsen finns i ett nytt andra
stycke till 17 §, punkt 1.
Regeringen anför i propositionen att de
situationer där det nuvarande undantaget ska vara
tillämpligt och den exemplifiering som finns i äldre
förarbeten - även med det förslag som nu läggs - i
stort sett alltjämt har relevans. Dit hör, som
nämnts tidigare, hänsyn till anständighetskänsla och
krav på skydd för den personliga integriteten,
teaterföreställningar och verksamheter som bygger på
ideologiska eller värderingsmässiga grunder. Som ett
särskilt fall där en arbetssökandes kön någon gång
bör kunna tillmätas betydelse anges i propositionen
att arbetsgivaren är en organisation eller liknande
som med hänsyn till verksamhetens ändamål eller
speciella förutsättningar bör ges en särskild
möjlighet att väga in könsfrågan i ett anställnings-
, utbildnings- eller befordransbeslut. Några exempel
då sådana överväganden kan göra sig gällande är
enligt propositionen kyrkor och trossamfund eller
kvinnoorganisationer såsom Riksorganisationen för
kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Utskottet
ansluter sig till propositionens bedömningar i denna
fråga.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A8 yrkande 3 (kd).
Överfallsskyddet i hemförsäkringen
I propositionen läggs inget förslag om det s.k.
överfallsskyddet i hemförsäkringen. Några närmare
överväganden i denna fråga redovisades inte i
lagstiftningsärendet då riksdagen antog en ny
försäkringsavtalslag (prop. 2003/04:150, bet.
2004/05:LU4, rskr. 2004/05:160). Lagutskottet som
har behandlat liknande yrkanden tidigare beklagade i
betänkande 2004/05:LU17 att några sådana
överväganden inte fanns i lagstiftningsärendet.
Lagutskottet utgick från att regeringen inom ramen
för det fortsatta uppföljningsarbetet med den nya
försäkringsavtalslagen kommer att överväga behovet
av en reglering för den situation som behandlas i
motionerna. Arbetsmarknadsutskottet delar den
bedömning som lagutskottet gett uttryck för. Med
hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motion A9 yrkande 2 (c).
Gemensamma lån vid separation
När två eller flera personer gemensamt tar ett lån
är de solidariskt ansvariga för skulden såvida de
inte har kommit överens om annat med långivaren.
Det solidariska ansvaret innebär att långivaren
har rätt att vända sig mot vem som helst av
låntagarna och utkräva hela skulden. Den låntagare
som i en sådan situation tvingas betala mer än vad
som belöper på honom eller henne har sedan rätt att
kräva övriga gäldenärer på vad som belöper på dem,
s.k. regressrätt.
Propositionen behandlar inte frågan om solidariskt
betalningsansvar i samband med separation.
Lagutskottet har tidigare behandlat liknande
yrkanden och då bl.a. uttalat (bet. 2004/05:LU14)
att lånevillkoren till alla delar måste betraktas
som en integrerad del av låneavtalet och att
ändringar i avtalet inte kan komma till stånd utan
att avtalets parter är överens om det enligt
grundläggande civilrättsliga principer. En ändring
av avtalsvillkoren måste alltså ske i samförstånd
med långivaren. Lagutskottet hänvisade vidare till
att utskottet vid tidigare behandling av liknande
yrkanden anfört att ett bifall skulle innebära en
genomgripande förändring av svensk rätt som
utskottet inte kunde ställa sig bakom.
Arbetsmarknadsutskottet delar de överväganden som
redovisas ovan och avstyrker därför motion A9
yrkande 3 (c).
Skyddet för föräldralediga
Som utskottet uttalat många gånger och i olika
sammanhang under åren hör det inte hemma på svensk
arbetsmarknad att bli missgynnad på grund av att man
som arbetstagare nyttjat sina lagstadgade
rättigheter som förälder. Utskottet har vid flera
tillfällen betonat vikten av att förslag läggs fram
som kan förbättra situationen för gravida och
föräldralediga och att detta sker som aviserats. I
yttrande 2004/05:AU3y till konstitutionsutskottet
har utskottet framhållit att ytterligare dröjsmål
när det gäller förstärkt skydd för föräldralediga
inte kan godtas.
Nyligen har det i Näringsdepartementet tagits fram
en promemoria (Ds 2005:15) Förstärkning och
förenkling - ändringar i anställningsskyddslagen och
föräldraledighetslagen. Där finns förslag om
ändringar i dessa lagar. Promemorian har utarbetats
av en arbetsgrupp inom departementet. Arbetsgruppen
har bearbetat de förslag avseende tidsbegränsade
anställningar och stärkt rätt till föräldraledighet
som Arbetslivsinstitutet hösten 2002 lämnade i
promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Promemorian (Ds
2005:15) remissbehandlas för närvarande.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som
anförts motion A8 yrkande 4 (kd).
Fördelning av riskkapital
Centerpartiet tar upp frågan om en lika fördelning
av de medel som samhället ställer till förfogande
via Nutek, Vinnova och Almi för att nya företag ska
kunna komma till stånd.
Almi som är ett statligt ägt bolag styrs främst
genom ägardirektiv till moderbolaget. Moderbolaget
lämnar i sin tur ägardirektiv till de regionala
bolagen. När det gäller Almi:s långivningsverksamhet
uttalas bl.a. i det senaste ägardirektivet att
bolaget inom finansieringsverksamheten ska sträva
efter att ha en jämn könsfördelning mellan kunderna.
Vidare ska inriktningen av finansieringsverksamheten
i högre grad vara tidigare skeden av existerande
företags förändrings- och förnyelseprocess. Nutek
och Vinnova sysslar företrädesvis med rådgivning
m.m.
Frågan om riskkapital behandlas även i
propositionen. Regeringen anför i detta sammanhang
att det inte går att bortse från könsmaktsordningen
i samhället. Den tar sig uttryck bl.a. i att
svårigheter att skaffa riskkapital och att få stöd
för att utveckla affärsidéer och liknande i
praktiken tycks vara särskilt besvärande för
kvinnor. Regeringen menar därför att lån eller
rådgivning i samband med start eller bedrivande av
näringsverksamhet som lämnas till kvinnor på mer
förmånliga villkor än till män därför i princip bör
vara tillåtet även om lagregeln i sig inte ger ett
explicit uttryck för principen om positiv
särbehandling. Utskottet vill peka på att syftet med
de nya lagreglerna är att närma sig det övergripande
jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska
ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter
och förutsätter därmed att detta kommer till
praktiskt uttryck i styrningen av de statliga
bolagen och myndigheterna. Utskottet avstyrker
motion A9 yrkande 4 (c).
Sammanfattning av utskottets ställningstagande
Sammanfattningsvis finner alltså utskottet att
riksdagen med bifall till propositionen bör anta
lagförslagen.
Utskottet behandlar ytterligare frågor om
jämställdhetslagen under rubriken Jämställdhetslagen
m.m. nedan.
Jämställdhetspolitiken - en bakgrund
Nedan lämnas en översiktlig beskrivning av hur
jämställdhetsarbetet är organiserat i Sverige.
Vidare redovisas det arbete som har bedrivits under
mandatperioden och det arbete som för närvarande är
pågående på området.
Sverige bäst i världen?
Sverige brukar beskrivas som ett av världens mest
jämställda länder.
I en jämförande forskningsstudie som Stiftelsen
världsekonomiskt forum (WEF) i Genève nyligen
presenterade, Women s Empowerment: Measuring the
Global Gender Gap, rankas Sverige som det land som
har den minsta "könsklyftan" av 58 i undersökningen
ingående nationer. I undersökningen, som är WEF:s
första försök att mäta och jämföra kvinnors
möjligheter och ställning i samhället världen runt,
har bl.a. områden som deltagande i förvärvslivet,
ekonomiska möjligheter, politiskt inflytande och
tillgång till utbildning studerats.
Organisation
Den organisatoriska uppbyggnaden i Sverige av
jämställdhetspolitiken inleddes redan 1980 då
Jämställdhetsombudsmannen, JämO, inrättades. Inom
Regeringskansliet ansvarar varje departement för
jämställdhetsfrågorna på sina ansvarsområden. Det
finns även en särskild jämställdhetsenhet. I april
2004 fastställdes en plan för genomförande av
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet
(N2004/3108/JÄM). Planen gäller t.o.m. 2009 och
syftar till att fördjupa och förstärka arbetet med
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.
Länsstyrelserna har på regional nivå ansvar för
att jämställdhetspolitikens mål får genomslag i
länen. JämO övervakar bl.a. att kvinnor och män i
arbetslivet har lika rättigheter oavsett kön. Övriga
statliga myndigheter har också ett ansvar för
jämställdhetsmålen, som bl.a. kommer till uttryck i
respektive myndighets regleringsbrev. Vidare har
varje myndighet enligt verksförordningen ansvar för
att beakta de krav som ställs på verksamheten när
det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. För
närvarande förbereds en förordning inom
Regeringskansliet som innebär att myndigheterna
också ska tillämpa jämställdhetsintegrering i sin
verksamhet.
Även inom riksdagen bedrivs ett aktivt
jämställdhetsarbete. I december 2004 presenterade en
arbetsgrupp inom riksdagen rapporten 15 förslag för
en jämställd riksdag (2004/05:URF1).
Riksdagsstyrelsen antog i april i år ett
handlingsprogram för riksdagens jämställdhetsarbete
och uppdrog åt riksdagsförvaltningen att återkomma
med en uppföljning av programmet efter
mandatperioden. Därutöver anordnades i maj ett
offentligt seminarium om riksdagsuppdraget ur
genusperspektiv. Ett aktivt jämställdhetsarbete
drivs även inom riksdagens förvaltning.
De övergripande målen för jämställdhet
Det övergripande målet för svensk
jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet (prop. 1993/94:147,
bet.1993/94:AU17). Utifrån detta övergripande mål
har följande delmål formulerats:
- En jämn fördelning av makt och inflytande.
- Samma möjligheter till ekonomiskt oberoende.
- Lika villkor och förutsättningar i fråga om
företagande, arbete, arbetsvillkor och
utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till
utbildning och möjligheter till utveckling av
personliga ambitioner, intressen och talanger.
- Delat ansvar för hem och barn.
- Frihet från könsrelaterat våld.
I regeringens skrivelse Jämt och ständigt (skr.
2002/03:140) framhöll regeringen att
jämställdhetsarbetet fortsättningsvis måste ges en
mer feministisk inriktning. Skrivelsen har
behandlats av arbetsmarknadsutskottet i betänkande
2003/04:AU2. I skrivelsen redovisas följande fem
s.k. fokusområden som särskilt skulle lyftas fram
under mandatperioden 2002-2006:
- Representation: jämn fördelning av makt och
inflytande.
- Lika lön för lika och likvärdigt arbete.
- Mäns våld mot kvinnor, prostitution och handel med
kvinnor för sexuella ändamål.
- Män och jämställdhet.
- Sexualiseringen av det offentliga rummet.
Ett aktivt arbete pågår inom alla fokusområden.
Bland annat har regeringen tidigare i år beviljat
stöd till 15 projekt som ska arbeta mot
sexualisering av det offentliga rummet. I
vårpropositionen 2005 föreslogs att 135 miljoner
kronor ska avsättas i budgetpropositionen för 2006
för ett ökat stöd till våldsutsatta kvinnor och
deras barn, en omorganisering av Rikskvinnocentrum
och ett ökat stöd för kvinnors organisering. I
mitten av maj 2005 anordnade Regeringskansliet en
hearing om mäns ansvar för jämställdhet. Det arbete
som bedrivs med representationsfrågor och
lönediskriminering beskrivs översiktligt nedan.
För att utvärdera de numera drygt tio år gamla
målen för jämställdhetspolitiken tillsatte
regeringen den 19 februari 2004 en särskild utredare
(N 2004:07). Sammanfattningsvis ska utredaren
överväga vilka mål som bör gälla för den framtida
jämställdhetspolitiken och lämna förslag till mål
och resultatindikatorer för dessa. Utredningen ska
redovisa sitt uppdrag senast den 1 augusti 2005
(dir. 2004:18, dir. 2004:173). Enligt vad utskottet
erfarit kommer utredningen bl.a. att föreslå en ny
sektorsövergripande jämställdhetsmyndighet.
Här ska också nämnas att regeringen den 1 juli
2004 beslutat att tillsätta en kommitté som ska göra
en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96).
I kommittédirektiven hänvisas bl.a. till uttalanden
av konstitutionsutskottet (2003/04:KU9) i samband
med behandlingen av motioner om en översyn av den
svenska författningen. Konstitutionsutskottet utgick
från att en analys av den framtida maktfördelningen
bl.a. sedd ur ett könsperspektiv skulle göras.
Jämställdhetsintegrering
Den metod som regeringen använder för att uppnå de
jämställdhetspolitiska målen är
jämställdhetsintegrering. I korthet innebär det att
jämställdhets- och könsperspektivet ska införlivas i
de sakpolitiska frågorna på alla nivåer och i alla
steg av beslutsprocessen. I december 2002 tillsatte
regeringen en styrgrupp för jämställdhetsintegrering
i Regeringskansliet. För att stärka arbetet med att
genomföra jämställdhetsintegreringen har regeringen
antagit en särskild plan utarbetad av styrgruppen
som gäller under perioden 2004-2009. En särskild
utredare (dir. 2005:7) tillsattes i januari 2005 för
att stödja arbetet med jämställdhetsintegrering i
den statliga verksamheten. Utredningens insatser ska
riktas till myndigheter under regeringen inklusive
Regeringskansliet. Uppdraget ska redovisas senast
den 31 januari 2006.
Det statliga bidraget till kvinnoorganisationer
har analyserats och utvärderats av Utredningen om
stöd till kvinnors organisering (Ju 2003:05). Inom
ramen för uppdraget skulle man även undersöka vilka
krav avseende jämställdhet som kan ställas generellt
på folkrörelser och föreningar för att de ska få
statligt bidrag.
Inom Regeringskansliet drivs för närvarande
projektet Jämna Pengar år 2004. Projektet har som
syfte att stärka styrningen av jämställdhetsfrågorna
och synliggöra kön i den statliga budgetprocessen
och statsbudgeten så att regeringens
jämställdhetspolitik på ett strukturerat och tydligt
sätt kommer till uttryck i form av mål inom alla
politikområden.
Internationellt arbete
Regeringen har i olika sammanhang betonat att
Sverige har ett särskilt ansvar för att driva på mot
ökad jämställdhet i Europa. Det har också varit ett
uttryckligt mål från regeringens sida att verka för
jämställdhet ska integreras i samtliga politiska
områden i EU.
Sverige har bl.a. tagit initiativ till ett
europeiskt jämställdhetsinstitut, European Gender
Institute. Enligt den faktapromemoria (2004/05FPM54)
som har upprättats i frågan ska institutet ge
tekniskt stöd till EU:s institutioner och
medlemsländer i syfte att bekämpa könsdiskriminering
och främja jämställdhet på gemenskapens alla
områden. Det är tänkt att institutet ska ha en
oberoende ställning i förhållande till
medlemsländernas myndigheter och EU-institutionerna.
Verksamheten föreslås komma i gång år 2007.
Genom Europarådets styrkommitté för
jämställdhetsfrågor, CDEG, prioriteras arbetet med
att främja lika möjligheter och rättigheter,
friheter och ansvar för kvinnor och män, att
förebygga och motverka våld mot kvinnor och
människohandel och att utveckla
jämställdhetsintegrering inom Europarådet och på
nationell nivå. Sverige ingår i styrkommitténs byrå
under perioden 2004-2005 och har åtagit sig
värdskapet för Europarådets 6:e ministerkonferens på
jämställdhetsområdet, som kommer att äga rum under
juni 2006.
Vid sidan av arbetet i EU bedrivs också ett
nordiskt jämställdhetsarbete i det Nordiska
ministerrådet. Till grund för samarbetet inom detta
område ligger ett nordiskt
jämställdhetssamarbetsprogram för perioden
2001-2005. Den genomgående tanken i
samarbetsprogrammet är att det är nödvändigt att
arbeta mer målmedvetet inom alla samhällsområden för
att främja jämställdhet, likvärdighet och lika
möjligheter för kvinnor och män och för att
eliminera de hinder för kvinnors och mäns utveckling
som fortfarande finns. Programmet ska stärka en bred
insats för att integrera ett könsperspektiv inom
alla politiska fält. Som huvudsatsningsområden under
perioden är följande områden utvalda: ett köns- och
jämställdhetsperspektiv i nordisk budgetpolitik, män
och jämställdhet samt kvinnofrid (motverka mäns våld
mot kvinnor). Ett nytt samarbetsprogram för perioden
2006-2010 kommer att beslutas i dagarna.
Sverige är också engagerat i ett nordiskt-baltiskt
samarbete i jämställdhetsfrågor.
Makt och inflytande
Inflytandefrågorna berör alla nivåer i och delar av
samhället. Regeringen har under mandatperioden
fokuserat på inflytandefrågorna inom följande
områden:
- politiska församlingar (riksdag, regering,
kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige),
-
- statliga styrelser (centralt och regionalt),
-
- statliga bolagsstyrelser,
-
- statliga kommittéer (utredningar m.m.) och
-
- chefsbefattningar i statlig och privat tjänst.
-
Kvinnors deltagande på lednings- och styrelsenivå i
svenskt näringsliv har studerats av Utredningen om
kvinnor på ledande poster i näringslivet (SOU
2003:16) som följde upp 1994 års rapport Mäns
föreställningar om kvinnor och chefskap.
När det gäller kvinnors representation i
börsnoterade företags styrelser pågår enligt vad
utskottet har inhämtat från Regeringskansliet ett
arbete i linje med vad som överenskommits i den s.k.
121-punktsöverenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna. Det går ut på att ta fram en
uppdragsbeskrivning till en sakkunnig person som ska
se över möjligheterna att föreslå lagregler i syfte
att åstadkomma ökad jämställdhet i börsbolagens
styrelser.
Jämnt på toppen är ett samarbete som bedrivits
mellan näringslivsenheten och jämställdhetsenheten
på Näringsdepartementet samt länsstyrelserna.
Projektets syfte var att påskynda processen i
näringslivet mot ökad jämställdhet mellan kvinnor
och män. Inom ramen för projektet har
länsstyrelserna erbjudits att lokalt anordna
seminarier för erfarenhetsutbyte och
kunskapsförmedling på temat kvinnor och män, makt
och ledarskap. Projektet Jämnt på toppen avslutades
i februari 2004.
Enligt en ny lag ska könsfördelningen bland
ledande befattningshavare redovisas i
årsredovisningar (prop. 2002/03:56, 2004/05:LU3,
rskr. 2004/05:89). Exempelvis ska uppgift lämnas om
fördelningen mellan kvinnor och män bland
styrelseledamöter, verkställande direktör och andra
personer i företagets ledning.
Arbetsmarknaden och jämställdheten
I februari 2003 beslutade regeringen om direktiv
(dir. 2003:18). En särskild utredare fick i uppdrag
att utreda könssegregeringen på den svenska
arbetsmarknaden. Uppgiften bestod bl.a. i att öka
kunskapen om hur könssegregeringen ser ut och hur
den förändrats under 1990-talet och att redogöra för
olika faktorer som bidrar till att den upprätthålls.
Uppdraget innebar också att redogöra för vilka
satsningar som gjorts för att bryta
könssegregeringen på arbetsmarknaden. Utredningen
redovisade sitt uppdrag i april 2004 i
slutbetänkande Den könsuppdelade arbetsmarknaden
(SOU 2004:43).
Anställningsformer
En utredning har tillsatts för se hur rätten till
heltidsanställning ska kunna stärkas (dir. 2004:50,
dir. 2005:31). Den särskilda utredaren ska bl.a.
överväga om det bör införas en reglering som
begränsar arbetsgivarens möjlighet att anställa på
deltid. Utredningen ska ha slutfört sitt uppdrag
senast den 30 november 2005. Även rätten att gå ned
i arbetstid utreds för närvarande (dir. 2004:156).
En särskild utredare har fått i uppdrag att föreslå
hur en lag om partiell tjänstledighet för
arbetstagare som önskar gå ned i arbetstid skulle
kunna utformas. Denna utredning ska ha slutfört sitt
uppdrag senast den 1 december 2005.
I den s.k. 121-punktsöverenskommelsen slås fast
att visstidsanställningarna måste minska.
Regeringen har nyligen beslutat att
Arbetsmiljöverket inom ramen för det s.k. HELA-
projektet ska få använda ytterligare drygt 7
miljoner kronor för informationsinsatser i arbetet
med att minska deltidsarbetslösheten. HELA-
projektets arbete syftar till att få bestående
resultat när det gäller möjligheter för människor
att kunna försörja sig på sitt arbete. Företag och
organisationer som vill erbjuda deltidsarbetslösa
att gå upp i arbetstid har fått ansöka om medel från
HELA för att genomföra förändringar i sättet att
organisera arbetet på arbetsplatsen.
Arbetsliv och föräldraskap
Arbetslivsinstitutet fick 2001 i uppdrag att
överväga om det finns behov av att förstärka skyddet
för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt
till ledighet i samband med föräldraskap. Uppdraget
har redovisats i Hållfast arbetsrätt -För ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56). Som nämnts ovan
har en arbetsgrupp på Näringsdepartementet därefter
utarbetat en departementspromemoria, Förstärkning
och förenkling - Ändringar i anställningsskyddslagen
och föräldraledighetslagen (Ds 2005:15), och då
beaktat de förslag avseende tidsbegränsade
anställningar och föräldraledighet som
Arbetslivsinstitutet lämnat. Promemorian är för
närvarande ute på remiss.
Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag
(dir. 2004:44) att göra en översyn av reglerna för
föräldraförsäkringen. Översynen ska göras med
utgångspunkt i att föräldraförsäkringen ska verka
för barnets bästa och bidra till en ökad
jämställdhet mellan könen. Utredningen ska slutföras
senast den 1 september 2005.
Jämställdhetslagen m.m.
Diskrimineringskommittén, som tillsattes 2002, har
ett mycket omfattande uppdrag som av regeringen
beskrivs som en i det närmaste total översyn av
lagstiftningen (dir. 2002:11 och tilläggsdir.
2003:69 och 2005:8). Utredningen ska ha avslutat
sitt uppdrag i januari 2006. Utredningen har
presenterat ett delbetänkande, Ett utvidgat skydd
mot könsdiskriminering (SOU 2004:55), som ligger
till grund för den proposition som utskottet har
behandlat ovan.
Löneskillnader och lönediskriminering
I den s.k. 121-punktsöverenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
de gröna uttrycker partierna att det är angeläget
att det skapas ekonomiskt utrymme för att minska
löneskillnaderna i Sverige. Kommuner och landsting
måste ges ökade resurser för att klara detta. Det är
viktigt att arbetsmarknadens parter använder
utrymmet för att höja lönerna i kvinnodominerade
yrken.
I 2005 års ekonomiska vårproposition föreslås att
JämO får ett tillskott på 2 miljoner kronor. Det
ökade stödet ska bl.a. möjliggöra en utökad tillsyn
över arbetsgivare för att motverka
lönediskriminering.
JämO har av regeringen fått i uppdrag att som
underlag till en uppföljning av jämställdhetslagen
redogöra för och kommentera de granskningar som
myndigheten gjort av hur arbetsgivare lever upp till
de nya bestämmelserna om lönekartläggning och
handlingsplan för lika lön. Uppdraget ska redovisas
senast den 1 oktober 2005. Efter granskning av
utvärderingsrapporten kommer regeringen att överväga
om och i så fall vilka åtgärder som behöver vidtas
t.ex. när det gäller tiden för att rätta till
missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.
Här kan också nämnas att arbetsmarknadsutskottet i
oktober 2003 arrangerade en hearing om
löneskillnader mellan kvinnor och män. Stenografiska
anteckningar från hearingen finns i en bilaga i
betänkande 2003/04:AU2.
Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett
arbete med att ta fram en nationell handlingsplan
mot lönediskriminering.
Övergripande frågor om jämställdhet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett antal motioner
som tar upp övergripande frågor om
jämställdhet. Utskottet avstyrker motionerna
bl.a. med hänvisning till det
utredningsarbete som pågår.
Jämför reservationerna 5 motiveringen (m,
kd), 6 motiveringen (fp, c) och 7 (v).
Motioner
Vänsterpartiet anför i partimotion A291 att det nu
är dags att kritiskt granska och analysera
jämställdhetspolitiken och att förändra den i
feministisk riktning. Alla måste delta i detta
arbete, och utgångspunkten bör vara att makt,
inflytande och resurser ska utjämnas. Intresset hos
män som grupp måste ställas mot kvinnors gemensamma
intressen. Mäns andel av makt, inflytande och
resurser måste minska och kvinnors öka.
Utgångspunkten för arbetet bör bl.a. vara att
kvinnor har ett gemensamt kollektivt intresse av att
inte låta sig förtryckas som kvinnor. - I
partimotion A322 yrkande 2 beskriver Vänsterpartiet
förhållandet att många ekonomiska och könsrelaterade
mekanismer på arbetsmarknaden upprätthåller och
stärker varandra. En arbetsmarknad som diskriminerar
kan påverka kvinnor att välja "kvinnoutbildningar"
och "kvinnoyrken". Värderingsdiskriminering gör
också att män i stället väljer för dem möjliga och
mer säkra och välbetalda yrken. Detta förstärker
den könsuppdelade arbetsmarknaden, och
föreställningarna om manligt och kvinnligt förblir
outmanade. Politiska beslut och lagförslag inom
arbetsmarknadspolitikens område måste därför föregås
av en helhetsanalys med könsperspektiv. - I
kommittémotion A270 betonar partiet att Sverige
fortfarande är ett samhälle som systematiskt
underordnar kvinnor och överordnar män. Könsuppdelad
statistik är central för att tydliggöra villkor och
resursfördelning mellan kvinnor och män, och sådan
kunskap är viktig för att få till stånd en
förändring. Det finns strukturella problem inom
dagens folkrörelser där frågor om jämställdhet av
många ses som en "icke-fråga". Särskilda
återrapporteringskrav för organisationer och
föreningar som uppbär statsbidrag måste därför
införas. Jämsides med detta ska könsdifferentierad
statistik krävas vid återrapportering till
bidragsgivande myndigheter från organisationer som
uppbär statliga bidrag på central och regional nivå.
- Vänsterpartiet menar i partimotion A290 att det
finns ett behov av att undersöka i vilken
utsträckning skillnader i makt och inflytande är
relaterade till strukturella förhållanden i det
svenska samhället eller till det förhållningssätt
samhällets institutioner har till personer med olika
kön men också i vilken mån andra förklaringsfaktorer
spelar in. En utredning bör därför tillsättas med
uppdrag att identifiera den strukturella
könsdiskrimineringen i Sverige. I den mån sådan kan
påvisas ska utredningen identifiera och analysera
mekanismerna bakom strukturell könsdiskriminering
och föreslå åtgärder för att motverka denna och för
att öka möjligheterna till inflytande och makt för
dem som främst riskerar att utsättas för en sådan
diskriminering.
Miljöpartiet tar i kommittémotion A321 yrkande 1
upp frågan om mäns ansvar i jämställdhetsarbetet.
Alla - män som kvinnor - har ett gemensamt ansvar
för att bryta den rådande könsmaktsordningen. Det är
inte männen eller kvinnorna som är problemet utan
snarare de konstruerade och förtryckande könsroller
som män och kvinnor socialiseras in i. Många
enskilda män vare sig kan eller vill passa in i
manlighetens norm och är därför också förlorare på
grund av att denna norm existerar. Eftersom
könsrollerna är konstruerade är de möjliga att
förändra. Regeringen bör stimulera män att ta ansvar
och att aktivt engagera sig i detta stora och
viktiga förändringsarbete på lokal, nationell och
internationell nivå. Ju fler män som aktivt
engagerar sig, desto mindre blir motståndet.
Regeringen bör också arbeta för att en
världskonferens om mansrollen anordnas i FN:s regi.
Utskottets ställningstagande
Inriktningen på jämställdhetspolitiken
Jämställdhetspolitikens övergripande mål är att
kvinnor och män ska ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga
områden i livet. Utskottet utgår från att det finns
en bred politisk samstämmighet kring målet som
sådant. Utifrån det övergripande målet har som
nämnts delmål formulerats för politikens inriktning.
Regeringen använder jämställdhetsintegrering för
att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. För
Regeringskansliets del innebär det att ett
jämställdhetsperspektiv ska finnas med i alla steg
av beslutsprocesserna inom samtliga politikområden
och att ansvaret för detta ligger inom respektive
område.
Under senare år har en kontinuerlig utveckling
skett inom jämställdhetsområdet, och en ökad kunskap
har vunnits om de mekanismer som ligger bakom de
ojämställda villkor som råder mellan könen. Trots
att ett aktivt jämställdhetsarbete ägt rum återstår
ännu mycket att göra. Män har privilegier i form av
mera makt och högre lön än kvinnor. Som utskottet
tidigare betonat (bet. 2002/03:AU2) måste det
fortsatta arbetet nu ta sin utgångspunkt i den
rådande könsmaktsordningen som innebär att kvinnor
som grupp är underordnade och män som grupp är
överordnade. Vänsterpartiet har i motion A291
framfört att jämställdhetspolitiken måste förändras
i feministisk riktning. Även regeringen har i olika
sammanhang gett uttryck för att jämställdhetsarbetet
fortsättningsvis måste ges en sådan inriktning.
Utskottet har ställt sig bakom detta (bet.
2002/03:AU2). Utskottet vidhåller sina då redovisade
ställningstaganden och avstyrker därför motion A291
(v).
Mål, resultatindikatorer och särskilda
återrapporteringskrav
Som redovisats ovan pågår för närvarande en översyn av
jämställdhetspolitikens mål, inriktning,
organisation och effektivitet (dir. 2004:18,
2004:173). I utredningens uppdrag ingår att överväga
vilka mål som bör gälla för den framtida
jämställdhetspolitiken och att föreslå
resultatindikatorer för målen. Målen ska utgå från
analysen av det offentliga åtagandet, de ska kunna
ingå i nuvarande modell för mål- och
resultatstyrning och de ska vara
verksamhetsanpassade.
En av de centrala styrprocesserna i
statsförvaltningen är budgetprocessen. Sverige har
tillsammans med övriga nordiska länder genom sin
anslutning till slutdokumentet från
Världskvinnokonferensen i Peking 1995 förpliktat sig
att integrera ett könsperspektiv i alla politiska
beslut (gender mainstreaming). Det gäller också de
nationella budgetarna som spelar en nyckelroll i
ländernas politiska prioriteringar. En statsbudget
med ett konsekvent, synligt och genomarbetat
könsperspektiv har stor betydelse för att säkra en
utveckling mot jämställdhet. Utskottet ser vissa
fördelar med det förslag som Vänsterpartiet för fram
i motion A270 om att särskilda återrapporteringskrav
för organisationer och föreningar som uppbär
statsbidrag bör införas, men det är svårt att
överblicka konsekvenserna och utskottet kan därför
inte ställa sig bakom motionen.
Inom Regeringskansliet pågår som nämnts ett arbete
med att integrera jämställdhetsperspektivet i
budgetprocessen (Jämna Pengar år 2004). Målet med
projektet är att stärka styrningen av
jämställdhetsfrågorna och att synliggöra faktorn kön
i den statliga budgetprocessen och statsbudgeten så
att regeringens jämställdhetspolitik på ett
strukturerat och tydligt sätt kommer till uttryck i
form av mål inom alla politikområden. Inom ramen för
projektet ska man se över budgetprocessens olika
riktlinjer, anvisningar, handledningar och cirkulär
för att förtydliga hur jämställdhetsperspektivet ska
integreras i budgetarbetet.
Parallellt med detta arbete pågår under perioden
2004-2006 ett nordiskt projekt om integrering av ett
köns- och jämställdhetsperspektiv i de nordiska
statsbudgetarna. Det projektet syftar bl.a. till att
etablera ett samarbete mellan finansministerier och
andra aktuella aktörer kring metoder för att
jämställdhetsbedöma den ekonomiska politiken och att
identifiera behov av fortsatt metodutveckling och
forskning.
Också de ideella organisationerna arbetar med
dessa frågor. Bland annat har jämställdhetsfrågor
och jämställd bidragsfördelning på senare år fått
stor uppmärksamhet såväl inom Riksidrottsförbundet
(RF) som i samband med den statliga bidragsgivningen
till idrotten. RF har bl.a. inom projektet
Förbundsutveckling genom den s.k. 3 R-metoden
undersökt hur makt och resurser inom idrotten
fördelas mellan flickor och pojkar och mellan
kvinnor och män. RF har för avsikt att på sin stämma
2005 lägga fram en ny jämställdhetsplan som bygger
på de kunskaper som RF fått bl.a. genom projektet.
Analys av beslut och lagförslag
I regeringens handlingsplan för
jämställdhetspolitiken under innevarande
mandatperiod har det angivits att det på alla
politikområden ska genomföras en jämställdhetsanalys
och fastställas mål och indikatorer för jämställdhet
inom politikområden där detta är möjligt.
Ett jämställdhetsperspektiv ska alltså genomsyra alla delar av
regeringens politik. För att politiska beslut och
lagförslag ska få önskad effekt är det som
Vänsterpartiet anför i motion A322 viktigt att
förslagen och besluten föregås av en
konsekvensanalys med könsperspektiv. Intresset av
att inte onödigtvis öka intresseorganisationens
administrativa börda bör även beaktas i
sammanhanget.
De utredningar som utförs inom ramen för Statens
offentliga utredningar ska enligt 15 §
kommittéförordningen ange om förslagen har betydelse
för jämställdheten mellan kvinnor och män. Våren
1997 gjordes en uppföljning av hur
jämställdhetsperspektivet beaktats i utredningarna.
En ny mer omfattande utvärdering pågår för
närvarande av hur kravet på
jämställdhetskonsekvenser uppfylls.
Regeringen styr myndigheternas arbete bl.a. genom
det uppdrag som ges i det årliga regleringsbrevet. I
verksförordningen ska chefen för myndigheten beakta
de krav som ställs på verksamheten när det bl.a.
gäller jämställdheten mellan kvinnor och män.
Strukturell könsdiskriminering
Med anledning av det som framförs i Vänsterpartiets
motion A290 om strukturell könsdiskriminering vill
utskottet anföra följande. Förhållandet mellan
strukturell diskriminering och
diskrimineringsgrunden kön har belysts av
Utredningen om den könssegregerade svenska
arbetsmarknaden (SOU 2004:43). Därutöver ska
Utredningen om strukturell diskriminering (dir.
2003:118, dir. 2005:12) bl.a. ta del av och redovisa
kunskaper om och åtgärder mot strukturell
diskriminering på grund av etnisk eller religiös
tillhörighet i andra länder liksom kunskap om och
åtgärder mot diskriminering på grund av kön i
Sverige och i andra länder. Utredningen ska också
redovisa i vilken mån det finns skillnader i hur
flickor och pojkar, kvinnor och män drabbas av
strukturell diskriminering på grund av etnisk eller
religiös tillhörighet. Utredningsuppdraget ska
redovisas senast i juni i år.
Här kan också nämnas att Integrationspolitiska
maktutredningen (dir. 2000:57) som avslutades i
april i förra året bl.a. fått i uppdrag att beskriva
och analysera fördelningen av makt och inflytande
inom olika delar av det svenska samhället ur ett
integrationspolitiskt perspektiv och att undersöka i
vilken utsträckning skillnader i makt och inflytande
kan förklaras av bl.a. kön. Det arbete som utfördes
inom ramen för utredningen har publicerats som
forskningsrapporter i departementsserien.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet Vänsterpartiets motioner A270 (v), A290
(v) och A322 yrkande 2 (v).
Mäns ansvar i jämställdhetsarbetet
Under en ganska lång tid var jämställdheten en fråga
som nästan enbart engagerade kvinnor, såväl
nationellt som internationellt. Männens roll i
jämställdhetsarbetet har nu under flera år varit en
prioriterad fråga i svensk politik liksom i det
nordiska samarbetet. Nordiska ministerrådet har som
ett av tre teman för det nordiska
jämställdhetsarbetet under perioden 2001-2005 valt
Män och jämställdhet. I likhet med Miljöpartiet
anser utskottet att det är viktigt att män är aktiva
i jämställdhetsarbetet. Utskottet kan också med
tillfredsställelse konstatera att regeringen
bedriver en politik för att understryka mäns ansvar
för jämställdheten. Som nämnts ovan arrangerades i
mitten av maj exempelvis en hearing om mäns ansvar
för jämställdhet. Regeringen avser att arbeta vidare
med dessa frågor och att även verka i
internationella forum. Vikten av det arbete som
bedrivs i de ideella organisationerna bör också
uppmärksammas i detta sammanhang. Som exempel kan
nämnas Riksorganisationen Manliga nätverket som är
en ideell och partipolitiskt obunden organisation
som verkar för jämställdhet och kvinnofrid och mot
mäns våld och övergrepp.
I likhet med Miljöpartiet anser utskottet att det
är viktigt att även i övrigt uppmärksamma och
involvera män i jämställdhetsarbetet på alla nivåer
av samhället. Som framgått ovan pågår också ett
sådant arbete. I den mån motionen inte kan anses
tillgodosedd genom vad som har anförts ovan
avstyrker utskottet motion A321 yrkande 1 (mp).
Makt och inflytande
Utskottets förslag i korthet
Här behandlar utskottet ett antal motioner
med yrkanden om bl.a. kvinnors makt och
inflytande och om FN:s konvention om
avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW). Utskottet avstyrker
motionerna.
Jämför reservation 8 (kd).
Motioner
Kristdemokraterna föreslår i kommittémotion A352
yrkande 27 att regeringen tar initiativ till
trepartssamtal mellan staten och arbetsgivar- och
arbetstagarparterna för att uppnå en ökad
representation av kvinnor på såväl styrelsenivå som
på ledande poster i övrigt. Tvingande lag om
kvotering när det gäller representation av kvinnor
och män i styrelser i näringslivet är fel väg att
gå. I yrkande 2 i samma motion betonas vikten av att
kvinnor och män finns representerade i någorlunda
lika delar i alla beslutande församlingar. FN har
riktat kritik mot hur Sverige lever upp till
konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW) när det gäller
andelen kvinnor på höga poster inom såväl offentlig
som privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att
ta på sig ledningsansvar bör därför kartläggas för
att sedan elimineras.
Christina Axelsson m.fl. (s) framhåller i motion
A219 att Sverige i dag har den största andelen
förvärvsarbetande kvinnor i EU. Sveriges regering
har varit tydlig med att Sverige ska ta ett särskilt
ansvar för att jämställdhetsaspekter integreras i
samtliga EU:s politikområden. Det räcker inte längre
med att bara kämpa för rättvisa i Sverige och med
svenska förhållanden. Svenska kvinnor behöver vara
med och skapa framtidens nya ideala värderingar och
förhoppningar i EU:s medlems- och kandidatländer.
Det är därför angeläget att Sverige fortsätter
jämställdhetsarbetet och föreslår kvinnor till olika
chefsposter i EU:s olika organ.
Siv Holma m.fl. (v) anser i motion A300 att
regeringen bör få i uppdrag att utforma en offentlig
könsuppdelad statistik över maktelitens
löneutveckling. Den bör synliggöra den s.k.
folkhemseliten som näringslivet och andra
elitgrupper utgör. Enligt LO-rapporten
"Folkhemseliten drar ifrån" har snittinkomsten de
senaste åren ökat väsentligt mycket mer för
näringslivets toppar och "folkhemseliten" än för en
industriarbetare. Det finns demokratiska
legitimitetsproblem med denna inkomstutveckling.
Vänsterpartiet anför i kommittéemotion A286 att
Sverige i dag trots formell jämställdhet mellan
kvinnor och män är ett samhälle som
systematiskt underordnar kvinnor och överordnar
män. För att utveckla det politiska
jämställdhetsarbetet måste hela samhället
inbegripas och fler verktyg skapas och
användas. Ett av de redan existerande
instrumenten återfinns i FN-konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW). Regeringen måste nu ta sitt
ansvar och utveckla en strategi för att
implementera konventionen och aktivt arbeta för
att konventionen utvecklas till ett levande
dokument som kan utgöra ett redskap för konkret
handling för organisationer, myndigheter och
politiska beslutsfattare på olika nivåer i
samhället.
Utskottets ställningstagande
Kvinnors representation
Representation, dvs. jämn fördelning av makt och
inflytande, är ett av de s.k. fokusområden som
fastställts för mandatperioden (skr. 2002/03:140,
2003/04:AU2). En jämn representation av kvinnor och
män i beslutande organ är en viktig demokratifråga.
För att kvinnor och män ska kunna delta och påverka
samhällsutvecklingen på lika villkor måste de vara
representerade inom alla samhällsområden och på alla
nivåer och ges samma förutsättningar till reellt
inflytande. Med fler kvinnor antas också kraften i
jämställdhetsarbetet öka. Andelen kvinnor i
politiken ses därför som en indikator på hur långt
ett samhälle har nått i fråga om jämställdhet. Med
en jämn fördelning mellan könen ökar också
förutsättningarna för ett bredare beslutsunderlag i
olika frågor.
Sverige har framgångsrikt arbetat för att öka
andelen kvinnor inom politiken, vilket har
uppmärksammats av CEDAW-kommittén, som har lovordat
regeringen för de imponerande framsteg som kvinnor
har gjort i fråga om representation i det politiska
beslutsfattandet. Kvinnors representation på andra
områden är dock inte lika omfattande. Som påpekats i
en motion har kommittén uttryckt sin oro för att
kvinnorepresentationen är fortsatt låg i
verkställande och beslutsfattande positioner inom
den privatekonomiska sektorn och i statliga
styrelser och styrelser i statligt kontrollerade
företag.
Som framgår av den ovan redovisade bakgrunden
pågår ett arbete för att öka kvinnors representation
i dessa sammanhang.
Könsfördelningen i statliga styrelser redovisas
varje år i budgetpropositionen. För att öka andelen
kvinnor tillämpar regeringen ett system med dubbla
nomineringar. Av 1 243 ledamöter i statens
offentliga utredningar 2004 var 45 % kvinnor och 55
% män. Andelen kvinnliga ordförande i utredningarna
var samma år 34 %. När det gäller chefer för
myndigheterna är regeringens målsättning att hälften
av de nyutnämnda myndighetscheferna ska vara kvinnor
och hälften män. Arbete med kvinnorepresentation
bedrivs även i andra sammanhang. Här kan nämnas EU-
projektet Women to the Top som JämO var engagerad i
åren 2003-2005. Projektet avslutades i februari
2005. Projektet hade som syfte att påskynda
processen med att få fler kvinnliga toppchefer i
näringsliv och offentlig förvaltning och var ett
samarbetsprojekt med Danmark, Estland och Grekland.
Projektet riktade sig till kvinnor som ville nå
högre chefsbefattningar, till beslutsfattare i
arbetslivet och till konsultföretag som rekryterade
toppchefer.
Därutöver bedrivs olika projekt inom näringslivet
för att kvinnors representation på ledande poster i
yrkeslivet ska öka. Studieförbundet Näringsliv och
Samhälle (SNS) har tillsammans med några av Sveriges
största företag bildat ett utvecklingspartnerskap
som har fått namnet Utmaningen och driver där
projektet Kvinnor till toppen. Projektet syftar till
att öka andelen kvinnor på ledande poster i
näringslivet. Arbetet kommer att fortsätta under
treårsperioden 2004-2006.
När det gäller kvinnors representation i
börsnoterade företags styrelser pågår som nämnts
ovan ett arbete i linje med vad som överenskommits i
den s.k. 121-punktsöverenskommelsen mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
En uppdragsbeskrivning ska tas fram till en
sakkunnig person som ska se över möjligheterna att
föreslå lagregler i syfte att åstadkomma ökad
jämställdhet i börsbolagens styrelser. Utskottet
välkomnar detta initiativ.
Med hänvisning till det arbete som pågår på
området avstyrker utskottet motion A352 yrkandena 2
och 27 (kd).
EU-arbetet
Genom Amsterdamfördraget har jämställdhetspolitiken
blivit en viktig del i EU-samarbetet. Det
internationella jämställdhetsarbetet är nära
sammankopplat med det nationella arbetet. Sverige
har varit drivande i utvecklingen mot ökad
jämställdhet i Europa. Regeringen har tydligt gett
uttryck för att man vill att Sverige ska ta ett
särskilt ansvar för att jämställdhetsaspekter
integreras i samtliga EU:s politikområden.
Bland annat har Sverige som nämnts tagit initiativ
till ett europeiskt jämställdhetsinstitut, European
Gender Institute. Det är viktigt att Sverige
fortsätter arbeta inom EU med jämställdhetsfrågor
och att Sverige i det arbetet tar på sig en
pådrivande roll. Med hänvisning till det arbete som
pågår avstyrker utskottet motion A219 (s).
CEDAW
Sverige var ett av de första länder som ratificerade
1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW). I Sverige liksom
inom EU och i andra internationella sammanhang pågår
en debatt och ett arbete där likabehandling och
mänskliga rättigheter står i fokus. Som utskottet
tidigare framhållit är skyddet mot diskriminering i
grunden en fråga om mänskliga rättigheter. Ett
aktivt arbete med konventionen pågår inom
Regeringskansliet. Bland annat bedrivs under 2005
ett informationsprojekt som riktas till
kvinnoorganisationer och andra organisationer i
Sverige i syfte att öka kännedomen om CEDAW och den
förut omnämnda handlingsplanen från Peking 1995.
Projektet kommer att utmynna i en nationell
konferens om FN:s arbete för kvinnors ställning i
samhället den 29-30 november 2005. Med hänvisning
till det arbete som pågår på området avstyrker
utskottet motion A286 (v).
Lönestatistik
En motion tar upp frågan om lönestatistik när det
gäller makteliten. Förtroendefrågor är av stor vikt
både inom den politiska sfären och inom
näringslivet. I den av Justitiedepartementet
utarbetade promemorian Ersättning till ledande
befattningshavare i näringslivet föreslås bl.a. att
bolagsstämman eller motsvarande alltid ska bestämma
arvode och annan ersättning som avser styrelsens
uppdrag till var och en av styrelseledamöterna och
att bolagsstämman i publika aktiebolag ska besluta
om riktlinjer för lön och annan ersättning till
ledande befattningshavare. Promemorian har
remitterats och beredning av förslagen pågår för
närvarande inom Regeringskansliet. Ett arbete pågår
alltså i syfte att öka öppenheten och förbättra
informationen om ledande befattningshavares
ersättningar.
När det gäller ersättning för förtroendeuppdrag
kan nämnas att Riksdagens arvodesnämnd respektive
Statsrådsarvodesnämnden fastställer ledamots-
respektive statsrådsarvoden. Uppgifter om dessa
ersättningar är offentliga. Med hänvisning till vad
utskottet anfört ovan avstyrks motion A300 (v).
Arbetsmarknaden och jämställdheten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar här ett antal motioner
som bl.a. tar upp olika frågor om den
könssegregerade arbetsmarknaden, lika lön för
lika och likvärdigt arbete och
lönediskriminering. Utskottet betonar det
stora ansvar som åvilar arbetsmarknadens
parter inom privat och offentlig sektor för
att uppnå ett jämställt arbetsliv. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.
Jämför reservationerna 9 (m, fp, kd, c) och
10 (m, fp, kd, c).
Motioner
Centerpartiet anför i kommittémotion N402 yrkande 1
att den könssegregerade arbetsmarknaden och
lönegapet mellan könen - som inte minskat på
decennier - är en demokratisk brist som har
kritiserats internationellt. I kommittémotion A261
yrkande 6 framhåller Centerpartiet att arbetslivet
fortfarande inte är jämställt. Kvinnor tjänar mindre
än män och har svårt att få högre befattningar. Den
offentliga sektorn har alltför ofta organiserat
arbetet efter tankemönstret att dess kvinnliga
personal har huvudansvaret för hem och barn och att
förvärvsarbetet måste anpassas därefter. Det främsta
sättet att åstadkomma förändringar inom kommun och
landsting är att konkurrensutsätta dem. De "mjuka"
yrkena måste uppvärderas på den svenska
arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna anför i kommittémotion A352
yrkande 8 att Sverige har en i europeiskt perspektiv
mycket könssegregerad arbetsmarknad trots att
svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de
högsta i världen. Den offentliga sektorn har blivit
en kvinnofälla. En ökad konkurrensutsättning av
verksamheter inom offentlig sektor, t.ex.
äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden.
Folkpartiet pekar i partimotion A355 yrkande 5 på
att lönegapet mellan könen har ökat de senaste tio
åren och att lönediskrimineringen nu måste brytas.
Det är därför dags att genomföra en ny
löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och
analysera löneskillnaderna, osakliga som sakliga,
och orsakerna och förklaringarna. Om vi ska få se
ett slut på de orättvisa lönerna och
könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två
centrala förändringar ske. För det första måste fler
kvinnor nå ledande befattningar och för det andra
krävs det en allmän press uppåt på lönerna inom de
kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns
inom skola, vård och omsorg.
Vänsterpartiet hävdar i partimotion A322 yrkande 7
att frågan om anställningsform har tydliga
kopplingar till etnicitet, kön och klass. För att nå
målsättningen om en jämställd och trygg
arbetsmarknad för alla är det av största vikt att
andelen visstidsanställningar minskar.
Tillsvidareanställningar ska utgöra normen. En
särskild utredning bör tillsättas med uppgift att
närmare utreda olika anställningsformers effekter ur
ett klass- och könsperspektiv.
Birgitta Gidblom (s) framhåller i motion A315 att
arbete med människor värderas för lågt. Dessa "vår
tids hjältar" måste få bekräftelse genom sina löner.
Pengar finns i samhället och dessa måste omfördelas
så att de som arbetar med människor ska känna att de
värderas högt.
Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) pekar i motion
A345 på att kvinnor fortfarande diskrimineras i
arbetslivet, hemmet och skolan. Kvinnor har
generellt sett lägre lön än män och tar ett större
ansvar för hemarbete, vilket i sin tur leder till
att många kvinnor känner sig trötta och utarbetade i
förtid. Arbetet med kvinnors rätt till heltid och
med deltid som en möjlighet måste påskyndas.
Arbetsgivarna inom offentlig sektor bör ges i
uppdrag att gå i bräschen för att erbjuda samtliga
anställda heltidstjänster.
Utskottets ställningstagande
Lika lön för lika och likvärdigt arbete är ett
område som länge har varit prioriterat i den svenska
jämställdhetspolitiken. Trots detta är kvinnors
löner fortfarande lägre än mäns.
Utskottet beskrev förra året (bet. 2003/04:AU2)
problemet med ojämställda löner som tudelat. Det ena
är att kvinnor och män ska ha lika lön för lika
eller likvärdigt arbete, vilket är ett område som
JämO har att övervaka enligt jämställdhetslagen. Det
andra är att kvinnor och män är separerade på
arbetsmarknaden på grund av dess struktur och sätt
att fungera. Kvinnor är som nämns i flera av
motionerna överrepresenterade i offentlig sektor där
s.k. kvinnoarbete inom vård och omsorg är särskilt
lågavlönat. Enligt statistik från SCB arbetade 1970
42 % av kvinnorna i offentlig sektor att jämföra med
21 % av männen. Drygt 20 år senare, 2003, arbetade
51 % av kvinnorna i den offentliga sektorn medan
männens andel där hade minskat till 19 %.
Utskottet vill redan här understryka det stora
ansvar som åvilar arbetsmarknadens parter inom
privat och offentlig sektor för att uppnå ett
jämställt arbetsliv. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen på området.
Den könssegregerade arbetsmarknaden
För att komma åt problemet med kvinnors löner måste
ett målinriktat arbete bedrivas på flera håll
samtidigt. Som nämnts tidigare kommer JämO att under
hösten ta fram ett underlag för en översyn av
jämställdhetslagen.
I utredningen om den könssegregerade svenska
arbetsmarknaden (SOU 2004:43) konstateras glädjande
nog att könsuppdelningen på arbetsmarknaden minskat
under nittiotalet. Det är dock inte fråga om någon
dramatisk minskning. Genom att kvinnor fortsatt att
bredda sina yrkesval har en fortsatt könsintegrering
kunnat ske. Den minskade könssegregeringen beror
enligt utredningen främst på en ökad kvinnoandel
inom många mansdominerade yrken som kräver högre
utbildning. Det är viktigt att arbetet för att bryta
den könssegregerade arbetsmarknaden fortsätter och
att både kvinnor och män breddar sin arbetsmarknad
och sina yrkesval. I detta arbete har bl.a. AMS en
viktig roll. AMS ska i samband med årsredovisningen
för 2005 redovisa genomförda åtgärder för att bryta
den könssegregerade arbetsmarknaden i förmedlings-
respektive programverksamheten. Regeringen anförde i
budgetpropositionen för 2005 att den delar
utredningens redovisade uppfattning om att det är
angeläget att arbeta för att få fler pojkar och män
att söka till flick- och kvinnodominerade
utbildningar och att det är angeläget med åtgärder
som på sikt påverkar det manliga
arbetskraftsutbudet.
Med hänsyn till vad som har anförts ovan avstyrker
utskottet motion N402 yrkande 1 (c).
En konkurrensutsatt offentlig sektor
Några motioner anser att den offentliga sektorn bör
konkurrensutsättas och menar att det är en lämplig
väg mot mer jämställda löner. Utskottet har vid ett
flertal tillfällen tidigare behandlat motioner med
liknande innehåll och uttalat att det är
otillfredsställande att arbetet med lika lön för
lika och likvärdigt arbete inte går fort nog på alla
arbetsplatser. Det är därför viktigt att parterna
förses med verktyg för att i förhandlingar och avtal
åstadkomma mer jämställda löner. Betydelsefulla
verktyg är bestämmelserna om lönekartläggning och
löneanalys som förts in i jämställdhetslagen. Ett
underlag för en översyn av jämställdhetslagen kommer
som nämnts att tas fram under hösten. Utskottet, som
återkommer till frågor som rör jämställdhetslagen
längre fram i betänkandet, är inte berett att
föregripa denna utvärdering och avstyrker därför
motionerna A261 yrkande 6 (c) och A352 yrkande 8
(kd).
Löner och diskriminering
Lönediskriminering förekommer tyvärr fortfarande.
Staten och kommunerna har ett särskilt ansvar i
detta hänseende. Ett stort ansvar för att lösa
problemet med de osakliga löneskillnaderna åvilar
även arbetsmarknadens parter i löneförhandlingar och
kollektivavtal. Inom Regeringskansliet pågår enligt
uppgift ett arbete med att ta fram en nationell
handlingsplan mot lönediskriminering. Den offentliga
sektorn ska vara en mönsterarbetsgivare och måste se
till att osakliga löneskillnader upphör.
Jämställdhetslagen föreskriver sedan 2001 att
osakliga löneskillnader ska kartläggas och åtgärdas.
I detta sammanhang kan nämnas att JämO under året,
enligt vad som anges i myndighetens regleringsbrev,
bl.a. ska redovisa tillgängliga nya metoder för
könsneutral lönesättning och lönekartläggning. Inom
ramen för EU:s ramstrategi för jämställdhet för
perioden 2001 till 2005 har Sverige under perioden
2002-2003 genomfört två likalöneprojekt: Project on
Equal Pay och Livsmedelsprojektet.
JämO genomför för närvarande en granskning av elva
statliga myndigheter och undersöker bl.a. lönerna ur
ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnors löner i den
statliga sektorn var år 2003 15 % lägre än männens
löner. Skillnaden i lön förklaras huvudsakligen av
att kvinnor oftare arbetar deltid, på lägre
befattningsnivåer och inom yrken med lägre
genomsnittslöner. Om hänsyn tas till dessa faktorer
kvarstår dock en oförklarad skillnad på 1 till 2
procentenheter.
Finansutskottet har nyligen i betänkande
2004/05:FiU18 behandlat frågor om den statliga
arbetsgivarpolitiken. Finansutskottet framhöll -
liksom vid flera tillfällen tidigare - att
regeringen och statsförvaltningen måste vara goda
föredömen i jämställdhetsarbetet. Vidare ansåg
utskottet att det är angeläget att regeringens
arbete med jämställdhet i statsförvaltningen
intensifieras och antar en mer operativ inriktning.
Det ansvariga statsrådet Sven-Erik Österberg har i
en interpellationsdebatt betonat regeringens ansvar
när det gäller att ange de övergripande strategiska
målen för politiken och att följa upp myndigheternas
arbetsgivarpolitik. Löneutvecklingen, särskilt
löneskillnaderna mellan kvinnor och män, måste
följas noga.
JämO kommer som nämnts att sammanställa ett
underlag för en uppföljning av jämställdhetslagen
som ska redovisas i höst. Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gemensamt i 121-
punktsöverenskommelsen förklarat att de är beredda
att skärpa lagen ytterligare om det behövs.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A355 yrkande 5 (fp).
Lönenivån
De samverkande partierna Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de Gröna har i 121-
punktsöverenskommelsen uttalat att det är angeläget
att det skapas ekonomiskt utrymme för att minska
löneskillnaderna. För att skapa detta utrymme måste
kommuner och landsting ges ökade resurser de
kommande åren. Utskottet vill betona att det är
arbetsmarknadens parter som har det främsta ansvaret
för lönebildningen i Sverige. I den mån motion A315
(s) inte kan anses tillgodosedd genom vad som
anförts ovan avstyrker utskottet motionen.
Anställningsform
Ett av regeringens mål för jämställdhetspolitiken är
att kvinnor och män ska ha samma möjlighet till
ekonomiskt oberoende. Ett annat mål är att lika
villkor och förutsättningar i fråga om företagande,
arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i
arbetet ska gälla för kvinnor och män.
Deltidsarbetslösheten för kvinnor utgör ett hinder
för dessa mål. Andelen kvinnor som innehar en
deltidsanställning överstiger väsentligt andelen män
med sådan anställning. Rätten till heltid är därmed
en jämställdhetsfråga. Regeringen har som nämnts
tillsatt en utredning med uppgift att utreda hur
rätten till heltidsanställning ska stärkas (dir.
2004:50, 2005:31). Utredaren ska överväga om det bör
införas en reglering som begränsar arbetsgivares
möjlighet att anställa på deltid till fall då det är
motiverat med hänsyn till t.ex. verksamhetens behov.
Utredningen ska redovisas senast den 30 november
2005. Också möjligheten till deltid är som nämnts
tidigare under utredning.
Det pågår således ett utredningsarbete i dessa
frågor. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion A322 yrkande 7 (v). I den mån
motion A345 (s) inte tillgodoses genom vad som har
anförts ovan avstyrker utskottet också den motionen.
Arbetsliv och föräldraskap
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner om arbetslivet och föräldraskapet
med yrkanden som rör bl.a.
föräldraledighetens omfattning och männens
uttag av föräldraledighet. Utskottet
avstyrker samtliga motioner bl.a. med
hänvisning till det utredningsarbete som
pågår.
Jämför reservationerna 11 (kd), 12 (kd), 13
(fp), 14 (kd), 15 (c) och 16 (kd).
Motionerna
Kristdemokraterna menar i partimotion Sf363
yrkandena 34 och 39 att villkoren för att kombinera
föräldraskap och arbetsliv måste vara goda. En
förutsättning är att vi skapar ett barnvänligt
arbetsliv. Det bör ses som en kompetenshöjning och
merit för både män och kvinnor att vara
föräldralediga för vård av barn. Stat och kommun
måste tillsammans med arbetsmarknadens parter ta sin
opinionsbildande roll på allvar för att förändra
synen på föräldraledighet. Liknande ståndpunkter
utvecklar Kristdemokraterna i kommittémotion A352
yrkandena 10 och 18. En nationell kampanj för ett
barnvänligt arbetsliv bör initieras. Andelen
föräldralediga pappor och synen på föräldralediga
måste förändras. Den offentliga sektorn bör vara ett
gott föredöme och på olika sätt uppmuntra manliga
anställda att ta ledigt med sina barn. Vidare måste
hemarbete och anhörigvård få ett meritvärde på
arbetsmarknaden. Den typen av arbete ställer stora
krav på organisation, simultankapacitet och
ekonomisk planering. Ekonomiska beräkningsgrunder
och teorier tar inte alltid hänsyn till oavlönat
arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats.
Sverige bör därför ta initiativ till internationella
överenskommelser som gör att hemarbete kan ingå i
eller komplettera BNP-måttet.
Annelie Enochson (kd) hävdar i motion A259 att
Sverige genom att ansluta sig till barnkonventionen
förbundit sig att ge föräldrarna lagstöd för att
kunna utöva sin viktigaste uppgift som fostrare av
sitt barn. Alla barn har rätt att växa upp i trygga
och stabila familjer med föräldrar som ger dem av
sin tid och lyssnar på dem. De föräldrar som vill
tillbringa mer tid med sina barn ska få den
möjligheten. 7 § föräldraledighetslagen (1995:583)
bör därför ändras så att den som väljer att vara
hemma med sina barn och därför vill minska sin
arbetstid ska kunna göra det utan att det finns
någon tidsbegränsning i lagen.
Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A352
yrkande 17 att det är viktigt för barns utveckling
att pappor stimuleras att ta ut mer av
föräldraledigheten. Familjers omständigheter ser
dock olika ut och det är därför självklart att
familjen själv ska besluta om vem som ska vara ledig
och under vilken tid. Det är fel väg att lagstadga
om ytterligare en eller fler pappamånader. Målet
måste vara att pappor ska vilja vara hemma med sina
barn, inte att de ska tvingas att ta ut tiden.
Studier bör därför göras av det varierande uttaget
av pappaledigheten över landet för att identifiera
stimulerande faktorer för ett ökat uttag. Hinder mot
ett ökat uttag av pappornas ledighet måste
undanröjas. I partimotion Sf363 yrkande 40 anför
Kristdemokraterna att rätten till tjänstledighet för
vård av barn bör utökas. En arbetstagare ska inte
behöva säga upp sig för att kunna vara hemma en
längre tid. Den lagstadgade rätten till hel
tjänstledighet för föräldrar bör förlängas till tre
år. Det ska vara möjligt för föräldrarna att dela på
ledigheten. Tre år är en rimlig tidsrymd också från
arbetsgivarsynpunkt. Därtill bör rätten till en
fjärdedels ledighet utökas från åtta år till tolv
år. Det förbättrar möjligheterna för de föräldrar
som så önskar att finnas till hands även för sina
8-12-åringar efter skoldagens slut.
Centern anser i kommittémotion So395 yrkande 6 att
arbetslagstiftningen bör moderniseras så att den
gynnar okonventionella lösningar och därmed stämmer
bättre överens med det moderna arbetslivet. Bland
annat bör en lagstadgad rätt att minska arbetstiden
till halvtid under barnets första åtta år införas
för alla föräldrar.
Folkpartiet konstaterar i partimotion A355 yrkande
10 att det inte bara är strukturellt inarbetade
könsmönster som avgör vem av föräldrarna som stannar
hemma med barnen. För att locka fler pappor att ta
ut föräldraledighet behöver de ekonomiska
instrumenten förbättras. Könsrollerna måste brytas
underifrån och med praktisk handling. För att detta
ska ske måste människor ges instrument att kunna
bestämma själva.
Utskottets ställningstagande
Delat ansvar för hem och barn är ett delmål för
jämställdhetspolitiken. Männens roll i
jämställdhetsarbetet är en prioriterad fråga i både
svenskt och nordiskt arbete. En del i detta arbete
är att männens del i ansvaret för hem och barn måste
öka.
Obetalt hemarbete
Statistik visar att kvinnorna sedan början av 1990-
talet har minskat sitt hemarbete markant. Skillnaden
mellan kvinnors och mäns hemarbete har därigenom
minskat. Kvinnor utför dock fortfarande mycket mer
hemarbete än män.
I åldersgruppen 20-84 år utgör kvinnors
tidsinsatser i hemarbetet 58 % och männens 42 %.
Kvinnor svarar alltså fortfarande för en långt
större del av det obetalda hemarbetet än männen. Som
utskottet uttalat flera gånger tidigare är det inte
en sak för riksdagen att uttala sig om vilket
meritvärde olika slag av erfarenhet och kompetens
ska ha. En av uppgifterna för jämställdhets- och
familjepolitiken är att både kvinnor och män ska
kunna kombinera ansvaret för barn med ansvaret för
sin försörjning. Utskottet har även behandlat
motioner om det obetalda hemarbetet tidigare och då
betonat föräldraförsäkringens roll i sammanhanget.
Den bidrar till möjligheter för båda föräldrarna att
kombinera förvärvsarbete och studier. Lösningen är
enligt utskottets uppfattning inte skapa ett system
som ger ökade möjligheter för den ena av två
föräldrar att stanna hemma och ta hand om hushåll
och barn. I stället krävs att båda tar aktiv del i
hemarbetet. Föräldraförsäkringen utreds som nämnts
för närvarande. Utskottet biträder alltjämt den ovan
redovisade uppfattningen. Utskottet avstyrker därför
motionerna Sf363 yrkande 39 (kd) och A352 yrkande 18
(kd).
Ett barnvänligt arbetsliv
Föräldraförsäkringens utformning kan bidra till en
förbättrad jämställdhet såväl i arbetslivet som i
hemmet. Också arbetstidens längd och förläggning har
betydelse för kvinnors och mäns möjlighet att
kombinera arbetslivet och livet i övrigt. Regeringen
tillsatte i oktober förra året en utredning med
uppdrag att bl.a. föreslå hur en lag om partiell
tjänstledighet för arbetstagare som önskar gå ned i
arbetstid skulle kunna utformas. Uppdraget ska vara
slutfört senast den 1 december 2005 (dir. 2004:156).
Med hänsyn till vad som anförts ovan i frågan om
det obetalda hemarbetet och mäns och kvinnors
möjligheter att kombinera ansvaret för barn med
ansvaret för sin försörjning och det
utredningsarbete som pågår avstyrker utskottet
motionerna Sf363 yrkande 34 (kd) och A352 yrkande 10
(kd).
Föräldraledighet
En arbetstagares rätt till föräldraledighet regleras
i föräldraledighetslagen (1995:584). Lagen ger
möjlighet till fem olika former av föräldraledighet
för vård av barn m.m. En förälder har bl.a. rätt
till hel ledighet tills barnet blivit 18 månader
eller, under förutsättning att föräldern då har hel
föräldrapenning, för tid därefter. Vidare har en
förälder rätt till förkortning av normal arbetstid
med upp till en fjärdedel tills, i huvudfallet,
barnet fyller åtta år. Föräldrapenning betalas ut
under högst 480 dagar totalt för föräldrarna. Av
dessa dagar ersätts 390 enligt s.k. sjukpenningnivå.
Resterande 90 dagar ersätts enligt den lägsta nivån,
dvs. med 60 kr per dag. Föräldrarna har rätt till
hälften var av ersättningsdagarna med möjlighet att
överlåta dagar till varandra förutom de dagar som
reserverats för mamman respektive pappan. Sedan år
2002 är två månader reserverade för vardera
föräldern.
Tillfällig föräldrapenning ska ge föräldrar
ekonomiskt stöd när barn blir sjuka eller när deras
ordinarie vårdnadshavare blir sjuk och föräldern
därför behöver avstå från sitt förvärvsarbete.
Som utskottet nämnt tidigare ses nu
föräldraledighetslagen över av en särskild utredare
(dir. 2004:44). Utredaren ska bl.a. studera och
belysa reglerna om föräldraförsäkring med beaktande
av att principen för nuvarande system om att
föräldrapenning ersätter inkomstbortfall vid
föräldraledighet ska behållas. Uppdraget ska göras
med bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) som grund. En av
barnkonventionens grundläggande principer är att
barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla
åtgärder som rör barn. Syftet med
föräldraförsäkringen är att stödja båda föräldrarnas
möjligheter att kombinera föräldraskap med
förvärvsarbete eller studier. Föräldraförsäkringen
har därmed en central roll även i
jämställdhetspolitiken. Översynen ska, enligt
direktiven, göras med utgångspunkt från att
föräldraförsäkringen ska verka för barnets bästa och
bidra till en ökad jämställdhet mellan könen.
Utskottet är inte berett att föregripa
utredningens arbete och avstyrker därför motionerna
Sf363 yrkande 40 (kd), So395 yrkande 6 (c), A259
(kd) och A355 yrkande 10 (fp).
Män och föräldraledighet
Enligt uppgift från Försäkringskassan är männens
uttag av föräldrapenning fortsatt lågt. Mäns andel
av uttagna dagar har dock ökat varje år under de
senaste sju åren. 1997 var nivån 9,9 % och 2004 hade
den fördubblats och låg på 18,7 %. Det finns
regionala skillnader beträffande i vilken
utsträckning män tar ut föräldrapenning. Exempelvis
var mäns andel av ersatta föräldrapenningdagar förra
året 19,4 % i Stockholms län att jämföra med 18,7 %
i hela landet. Försäkringskassan sammanställer viss
statistik i detta avseende.
Genom studier vet man att pappors utnyttjande av
föräldraledighet hänger samman med inkomst,
utbildning, arbetslivserfarenhet och ålder. Det har
konstaterats att män som arbetar på arbetsplatser
där män tidigare tagit ut föräldraledighet använder
sin föräldraledighet i större omfattning än andra.
Av betydelse i detta sammanhang är också mammans
inställning till föräldraledigheten och hennes
arbetssituation. Kunskapen hos män om att de har
rätt till hälften av föräldraledigheten är låg
enligt Försäkringskassan. I syfte att få föräldrar
att dela mer lika på föräldraledigheten genomför
Försäkringskassan i dagarna en landsomfattande
kampanj. Det ingår även i den översyn som nu görs av
föräldraförsäkringen att se över och belysa vilka
incitament som kan vara verkningsfulla för att
skillnaderna i uttag av föräldrapenning mellan
barnets föräldrar ska minska.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motion A352 yrkande 17 (kd).
Övriga frågor om jämställdhetslagen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Här behandlar utskottet några motioner om
bl.a. jämställdhetslagen, lämpligt forum i
diskrimineringstvister och JämO:s
ansvarsområde. Utskottet avstyrker samtliga
motioner med hänvisning till att
jämställdhetslagen ska utvärderas och till
Diskrimineringskommitténs pågående arbete.
Jämför reservationerna 17 (fp), 18 (kd), 19 (fp) och
20 (kd).
Folkpartiet menar i partimotion A355 yrkande 7 att
jämställdhetslagen bör skärpas. Respekten för
lagstiftningen är fortfarande låg. Finns det en lag
ska den följas. Enligt lagens 11 § ska en
handlingsplan för jämställda löner upprättas, och
planen ska ha genomförts inom tre år. Det finns
anledning att ifrågasätta metodiken när det gäller
kravet på handlingsplan. Den kommer inte åt det
allra största jämställdhetsproblemet, nämligen att
kvinnor tjänar mindre och har lägre inkomster än
män. Bestämmelserna i 10 och 11 §§
jämställdhetslagen bör utvärderas. JämO bör ges en
tydligare roll i lagstiftningen, och lagens
bestämmelser om att JämO i första hand ska försöka
få arbetsgivare att följa lagen frivilligt bör
slopas. Folkpartiet konstaterar i partimotion A355
yrkandena 6 och 8 att Arbetsdomstolen är dömande
instans i mål om könsdiskriminering. Det kan dock
ifrågasättas om representanter för arbetsmarknadens
parter, som är ansvariga för kollektivavtalen, också
ska fungera som domare när innehållet i avtalen
prövas. Diskrimineringstvister bör därför handläggas
i allmän domstol. Det finns paralleller med
Jämställdhetsnämnden även om nämnden har andra
uppgifter än Arbetsdomstolen. Partssammansatta organ
är inte den lämpligaste lösningen utan frågorna bör
prövas av oberoende organ.
Bestämmelserna om lönekartläggning och
jämställdhetsplaner tas också upp av Karin Pilsäter
(fp) i motion A332 yrkandena 1 och 2. De
bestämmelser som började gälla 2001 om kartläggning,
analys och framför allt handlingsplanen för
jämställda löner är så svårtillämpade att de i
stället för att påskynda och främja
jämställdhetsarbetet riskerar att motverka lagens
efterlevnad. Inte ens Regeringskansliet lever upp
till de krav som lagen ställer. Med en handlingsplan
kommer man inte åt det allra största
jämställdhetsproblemet, nämligen att kvinnor tjänar
mindre, dvs. har lägre inkomster än män. Som
instrument för att förändra det faktum att typiska
kvinnojobb särskilt inom offentliga sektorn är
lågbetalda och att kvinnor i högre grad jobbar
deltid är bestämmelsen om handlingsplan värdelös. 11
§ jämställdhetslagen bör avskaffas.
Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A352
yrkandena 9 och 11 att dagens lagstiftning frestar
parterna att inte ta sitt ansvar för att motverka de
osakliga löneskillnaderna. Jämställdhetsplanens
betydelse och funktion för jämställdhetsarbetet bör
därför utvärderas. Av 5 § jämställdhetslagen följer
att en arbetsgivare ska uppmuntra och underlätta
föräldraledighet. Lagen måste skärpas så att den
blir ett användbart skydd för kvinnor och män som
blir diskriminerade under sin föräldraledighet.
Regeringen bör föra fram de förslag som lades i
utredningen Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt
arbetsliv om ett särskilt förbud mot diskriminering
av föräldralediga och en regel om att
uppsägningstiden vid uppsägning på grund av
arbetsbrist av en anställd som är helt föräldraledig
ska börja löpa först när arbetstagaren helt eller
delvis återupptar sitt arbete. Kristdemokraterna
betonar i motion A356 yrkande 10 att
diskrimineringslagstiftningen måste skärpas.
Enskilda individer har mycket små möjligheter att
själva föra sin talan, bl.a. eftersom den förlorande
parten riskerar att få stå för motpartens
rättegångskostnader. Människor måste ges reella
möjligheter att själva åtgärda situationer där de
blivit diskriminerade.
Vänsterpartiet anför i partimotion A271 yrkandena
1-4 att samhället i dag präglas av en
samhällsstruktur som underordnar kvinnor och
överordnar män. I arbetet med att undanröja
diskriminering i lönesättningen är
jämställdhetslagen ett centralt verktyg. En
skärpning och ett förtydligande av 10 §
jämställdhetslagen när det gäller krav på
kartläggning och analys är nödvändigt. Eventuellt
kan en sådan skärpning innebära att JämO ges
sanktionsmöjligheter. Det är nödvändigt med en
skarpare markering av att arbetsgivaren samverkar
med facken. Regeringen bör utreda möjligheten för
JämO eller jämställdhetsnämnden att viteslägga
arbetsgivare för samverkansbrott enligt 2 §
jämställdhetslagen. Arbetsdomstolen har genom tre
domar meddelade under 2001 lagt fast en rättspraxis
i lönediskrimineringsmål som i praktiken gör
jämställdhetslagen verkningslös eftersom domstolen
tillåter att en allmän hänvisning till
marknadskrafterna får rättfärdiga löneskillnader
mellan kvinnor och män som annars skulle anses
utgöra diskriminering. Arbetsdomstolens tolkning av
lagen innebär att Sverige bryter mot tvingande EG-
rätt. Regeringen bör därför snabbutreda hur
jämställdhetslagen ska ändras för att den syn som
företräds i EG-rätten ska slå igenom i domstolens
rättstillämpning. Vidare bör regeringen återkomma
med förslag på hur jämställdhetslagen ska bli ett
effektivare verktyg mot strukturell
lönediskriminering.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) anser i motion A310 att
det bör ställas större krav på arbetsgivare att
åtgärda de könsbetingade löneskillnaderna.
Jämställdhetslagen måste därför skärpas så att en
arbetsgivare endast får ett år på sig att åtgärda
sådana löneskillnader. Därutöver bör
jämställdhetsplaner upprättas på alla arbetsplatser
och inte bara på sådana som har mer än tio
anställda.
Carina Ohlsson m.fl. (s) menar i motion A361 att
det finns ett behov att tydliggöra att
jämställdhetsarbetet är en prioriterad fråga och att
stärka detta arbete ytterligare. Regeringen bör
därför inom sitt ordinarie arbete låta se över
behovet av att utöka JämO:s ansvar till att bli
sektorsövergripande på jämställdhetsområdet eller
att en ny myndighet bildas. JämO eller den nya
myndigheten skulle utöver nuvarande arbetsuppgifter
i så fall kunna vara både ett kunskapscentrum som
sprider information, påskyndar implementeringen av
jämställdhets- och genusperspektivet och initierar
och bedriver forskning och vara ett stöd och en
garant för att jämställdhetsarbetet påskyndas.
Utskottets ställningstagande
Jämställdhetslagen
Jämställdhetslagen (1991:433) är ett viktigt verktyg
för att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga
om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor i
arbetet. Lagen innehåller i dag förbud mot vissa
former av trakasserier - utvidgning sker genom det
lagförslag som utskottet behandlat ovan - och mot
diskriminering på grund av kön när det gäller lön,
rekrytering, befordran, uppsägning m.m. I lagen
ställs krav på att arbetsgivare ska vidta aktiva
åtgärder för att uppnå jämställdhet på
arbetsplatserna. En arbetsgivare är bl.a. skyldig
att anstränga sig för att öka andelen arbetstagare
av underrepresenterat kön med målet att vartdera
könet är representerat med minst 40 % av
arbetstagarna
Lagen skärptes fr.o.m. januari 2001 då en ny
bestämmelse, 10 §, om s.k. lönekartläggning
infördes. Syftet med kartläggningen är att upptäcka,
åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och
andra anställningsvillkor. Arbetsgivaren ska varje
år kartlägga och analysera bestämmelser och praxis
om löner, andra anställningsvillkor och
löneskillnader mellan kvinnor och män som utför
arbete som är att betrakta som lika eller
likvärdigt. Kartläggningen och analysen av
löneskillnaderna ska ses som ett stöd i arbetet med
att få bort de osakliga löneskillnaderna.
Arbetsgivaren ska varje år också upprätta en
handlingsplan för jämställda löner (11 §). De
planerade åtgärderna ska genomföras så snart som
möjligt och senast inom tre år.
JämO övervakar tillsammans med
Jämställdhetsnämnden efterlevnaden av lagen. JämO
ska i första hand försöka förmå arbetsgivaren att
frivilligt följa föreskrifterna i lagen. JämO kan
dock utverka ett vitesföreläggande om en
arbetsgivare inte följer föreskrifterna om aktiva
åtgärder i 4-13 §§.
I sammanhanget kan nämnas att JämO i syfte att
kartlägga jämställdhetsarbetet nyligen skickat en
enkät till 6 000 arbetsgivare. Frågorna i enkäten är
en uppföljning av en undersökning som JämO och SCB
genomförde 1999. Resultatet av undersökningen kommer
enligt uppgift att publiceras i en rapport i
september 2005. JämO granskar för närvarande även
elva statliga myndigheters jämställdhetsarbete.
Skärpning av lagen?
Utskottet har tidigare framhållit att det är bekymmersamt att
det fortfarande är så många arbetsgivare som inte
lever upp till lagens krav på jämställdhetsplaner
(bet. 2003/04:AU2). Enligt utskottets mening är det
inte tillfredsställande att reglerna om aktiva
åtgärder ännu inte följs fullt ut av arbetsgivarna.
Det ska betonas att planerna inte är något
självändamål utan ett sätt att driva arbetet framåt.
I regeringsskrivelsen Jämt och ständigt (skr.
2002/03:140) angav regeringen att en utvärdering av
jämställdhetslagen borde ske någon gång under
mandatperioden. Som nämnts tidigare har JämO nu fått
i uppdrag att sammanställa ett underlag för en
uppföljning av lagen. Efter granskning av den
utvärderingsrapport som kommer att tas fram avser
regeringen enligt underhandsuppgift att ta ställning
till det behov som finns av att skärpa lagen, t.ex.
när det gäller tiden för att rätta till
missförhållanden i fråga om osakliga löneskillnader.
I den mån motionerna A352 yrkande 9 (kd) och A271
yrkandena 2 och 3 (v) inte kan anses tillgodosedda
genom det anförda avstyrks de.
Med hänvisning till den utvärdering av lagen som
alltså kommer att företas avstyrker utskottet även
motionerna A271 yrkandena 1 och 4 (v), A310 (s),
A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande 7 (fp).
5 § jämställdhetslagen
När det så gäller motion A352 yrkande 11 (kd) kan
nämnas att de förslag avseende tidsbegränsade
anställningar och föräldraledighet som
Arbetslivsinstitutet hösten 2002 lämnade i
promemorian Hållfast arbetsliv - för ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) nu har
bearbetats av en arbetsgrupp inom
Näringsdepartementet. Arbetsgruppen har nyligen
presenterat en promemoria om förstärkning och
förenkling i anställningsskyddslagen och
föräldraledighetslagen (Ds 2005:15). Frågan om 5 §
jämställdhetslagen som tas upp i motionen har
behandlats tidigare, senast i betänkande
2002/03:AU3. Utskottet hänvisade då till tidigare
uttalanden och anförde att regeln till sin karaktär
är framåtsyftande och avser att underlätta och
stimulera till föräldraledighet. Den grundar däremot
i princip inte några rättigheter för enskilda. En
arbetsgivare som inte uppfyller regeln kan
vitesföreläggas. Skyddet för kvinnor och män som är
föräldralediga eller avser att utnyttja sin rätt
till föräldraledighet tillgodoses i första hand
genom föräldraledighetslagen. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motion A352 yrkande
11 (kd).
Forumfrågor m.m.
I motion A355 yrkandena 6 och 8 (fp) tas frågan upp
om var diskrimineringstvister bör handläggas liksom
om Jämställdhetsnämndens sammansättning. Motion A361
(s) avser bl.a. JämO:s ansvarsområde. Utskottet har
tidigare i olika sammanhang behandlat motioner med
liknande yrkanden. I Diskrimineringskommitténs
mycket omfattande uppdrag ingår bl.a. att överväga
hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål ska
utformas. När det gäller denna fråga vill utskottet
återigen hänvisa till det tillkännagivande som
gjordes till regeringen på förslag av utskottet i
betänkande 2002/03:AU3, rskr. 2002/03:104. Utskottet
anförde där att ett överflyttande av
diskrimineringsmål med arbetsrättslig anknytning
till allmän domstol väcker flera frågor. En sådan
fråga är hur man bör se på mål som egentligen rör
diskriminering eller annan kränkning av
grundläggande rättigheter men där annan lagstiftning
åberopas, t.ex. lagen om anställningsskydd.
Utskottet uttalade att det är värdefullt att frågan
blir belyst i utredningen och att de olika förslag
som har förts fram i denna fråga bör övervägas noga.
Kommittén ska också överväga om det finns behov av
att i framtiden behålla något eller några särskilda
organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden och
Nämnden mot diskriminering har i dag och i vilka
former en sådan verksamhet i så fall ska bedrivas.
Även ombudsmännens ansvarsområde utreds och en
samordning eller sammanslagning av några eller
samtliga av ombudsmännen mot diskriminering ska
övervägas. I den mån lagstiftningen brister i
effektivitet eller det saknas skydd mot
diskriminering på vissa områden ska kommittén sträva
efter att åtgärda dessa brister. Kommittén är fri
att ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget som
aktualiseras under utredningsarbetet.
Diskrimineringskommittén fick nyligen förlängd
utredningstid och ska lämna sitt slutbetänkande den
31 januari 2006.
Utskottet, som inte vill föregripa det pågående
arbetet, avstyrker motionerna A355 yrkandena 6 och 8
(fp), A356 yrkande 10 (kd) och A361 (s).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Sättet att genomföra
likabehandlingsdirektivet (punkt 1) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2004/05:A6 (m).
Ställningstagande
Vi moderater vill skapa en tydlig, sammanhållen och
enhetlig diskrimineringslagstiftning. I likhet med
ett antal remissinstanser förordar vi att en enda
lag med förbud mot diskriminering inom alla
samhällsområden är det mest ändamålsenliga och
fruktbara på längre sikt. Det finns inget hållbart
motiv att dela upp lagstiftningen gällande
diskriminering i olika kategorier och därmed märka
ut människor beroende på av vilket skäl de blivit
diskriminerade. All diskriminering är lika
avskyvärd.
Sverige är som medlem i EU tvingat att genomföra
EG-direktiven i den mån det inte kan anses att
nuvarande lagstiftning redan uppfyller direktivens
intentioner och innehåll. Vi föreslår dock ett annat
sätt än regeringen att genomföra direktiven. I de
fall det obestridligen krävs tillägg och justeringar
i lagstiftningen för att kunna uppfylla
likabehandlingsdirektivet ska dessa föras in i
befintlig lagstiftning. När det inte är möjligt
föreslår vi att bestämmelserna förs samman i en
provisorisk lag som upphör att gälla när en enhetlig
diskrimineringslagstiftning genomförs.
Vi föreslår vidare att de fyra ombudsmännen slås
samman till en gemensam myndighet. Den nya
myndigheten ska även fortsättningsvis ha i uppdrag
att utöva tillsyn över diskriminering i arbetslivet.
Vad som anförts här bör ges regeringen till
känna. Det innebär att motion 2004/05:A6 (m)
tillstyrks.
2. Utvidgningen av diskrimineringsförbudet i
lagen (2003:307) om förbud mot
diskriminering (punkt 2) (m, fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser
ändringen i 9 § första stycket lagen (2003:307) om
förbud mot diskriminering (propositionen punkt 5 i
motsvarande del). Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A7 (fp).
Ställningstagande
Vi har vid flera olika tillfällen och i olika
sammanhang uttryckt att vi förordar en sammanhållen,
tydlig och enhetlig diskrimineringslagstiftning och
att ombudsmännen bör slås samman till en gemensam
myndighet. Det är beklagligt att regeringen ännu
inte återkommit till riksdagen med förslag i den
riktningen, i stället kommer löpande en rad
ändringar och komplement till olika delar av
diskrimineringslagstiftningen.
De förslag som regeringen nu för fram om förbud
mot könsdiskriminering vid tillhandahållande av
varor, tjänster och bostäder saknar en djupare
analys av diskrimineringsbegreppet och skapar
oklarheter. Tillämpningen av den föreslagna 9 §
riskerar att detaljreglera sådant som för de flesta
framstår som rimliga avvikelser mellan könen.
Exempelvis innebär den s.k. tjejtaxan inom
taxinäringen att fler kvinnor har råd att åka taxi
nattetid. På så vis minskar risken för att dessa
kvinnor ska råka ut för brott. Tjejtaxan har också
tillkommit på grund av den utsatthet som många
kvinnor upplever och som regeringen hänvisar till i
andra sammanhang, en utsatthet som gör att många
kvinnor känner rädsla för att vistas ensamma ute
sena kvällar.
Diskriminering är oacceptabel och
diskrimineringslagstiftningen ska ge skydd för
mänskliga rättigheter. Regeringens förslag i denna
del bär dock ett löjets skimmer över sig och visar
vilka grumliga resonemang som blir följden när
förslagen inte baseras på en sammanhållen analys.
Inte heller lägger regeringen fram något förslag
mot könsdiskriminering vid tillhandahållande av
försäkringstjänster, trots att
Diskrimineringskommittén föreslagit detta i sitt
delbetänkande (SOU 2004:55). Vi anser att
försäkringspremier så långt som möjligt bör vara
könsneutrala inom ramen för allmänna
försäkringsmässiga principer.
EU-direktivet om likabehandling av kvinnor och män
när det gäller tillgång till och tillhandahållande
av varor och tjänster ska införlivas i svensk rätt
först år 2007.
Förslaget om en utvidgning av
diskrimineringsförbudet i 9 § i 2003 års lag bör
alltså avslås i sin nuvarande utformning. I stället
bör regeringen senare återkomma med ett samlat
förslag till lagstiftning om diskriminering i
enlighet med ovanstående riktlinjer. Det anförda
innebär att motion A7 (fp) bör bifallas. Detta
betyder att vi inte nu behöver ta ställning till hur
ett undantag bör utformas, vilket det finns förslag
om i motionerna A8 yrkandena 1 och 2 (kd) och A9
yrkande 1 (c).
3. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (m,
kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A8 yrkande 4 (kd).
Ställningstagande
Alla typer av hinder eller diskriminering som män
eller kvinnor utsätts för med anledning av uttag av
föräldraledighet måste bekämpas. EU:s ministerråd
har enats om att garantera föräldralediga rätten att
återuppta sitt arbete utan försämrade villkor. I dag
kan föräldraledigheten vägas in som skäl för
förändring av tjänsten, vilket inte blir förenligt
med de nya EU-reglerna. Detta har vi även
uppmärksammat i motion A352 yrkande 11.
En enig riksdag har krävt ett förstärkt lagskydd
för föräldralediga. Trots att det nu är fem år sedan
riksdagen begärde det stärkta lagskyddet, har
regeringen ännu inte återkommit i frågan. Det är
mycket anmärkningsvärt. Detta måste nu ske
skyndsamt, vilket bör ges regeringen till känna. Det
innebär att motion A8 yrkande 4 (kd) tillstyrks.
4. Fördelning av statens riskkapital (punkt 11)
(c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A9 yrkande 4 (c).
Ställningstagande
I dag startas ungefär 30 % av alla nya företag av
kvinnor. Det är en alldeles för liten andel. Kvinnor
har betydligt svårare än män att få lån till sina
företagsidéer. Riskerna för kreditförluster är
minimala när det gäller lån till kvinnor men det har
inte uppmärksammats trots att det finns statistik
hos bl.a. Nutek som visar detta. Underskottet i
fråga om kvinnors företagande i Sverige är ett
slöseri med idéer och kreativitet som Sverige inte
har råd att underlåta att uppmuntra om vi ska
försvara den generella välfärden.
De medel som samhället fördelar för att nya
företag ska komma till stånd via Nutek, Vinnova och
Almi bör fördelas så att kvinnor kan få del av lika
mycket resurser som män. Trots att det är ett avsteg
från principen om en könsneutral hantering av
frågorna är det nödvändigt för att åstadkomma en
förbättring på ett svårhanterligt område.
Regeringen bör därför snarast undersöka
förutsättningarna för en lika fördelning av statens
riskkapital och återkomma till riksdagen med förslag
i ärendet.
Det anförda innebär att motion A9 yrkande 4 (c)
bör bifallas.
5. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13, motiveringen) (m, kd)
av Anders G Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Ställningstagande
Vi anser att utskottets ställningstagande i
avsnittet med rubriken Inriktningen på
jämställdhetspolitiken, tredje stycket, den mening
som börjar med "Som utskottet" och slutar med "är
överordnade" borde ersättas av en text med följande
lydelse:
Män har i alltför hög utsträckning makt och
inflytande i form av högre samhällspositioner och i
genomsnitt högre lön än kvinnor. Utgångspunkten för
jämställdhetsarbetet måste vara alla individers lika
värde samt rätt till samma möjligheter och respekt
för sin person och sina val oavsett kön.
6. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13, motiveringen)
av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp)
och Carl B Hamilton (fp).
Ställningstagande
Vi anser att utskottets ställningstagande i
avsnittet med rubriken Inriktningen på
jämställdhetspolitiken, tredje stycket, den mening
som börjar med "Som utskottet" och slutar med "är
överordnade" borde ha följande lydelse:
Utskottet betonar att det fortsatta arbetet nu måste
ta som en av sina utgångspunkter den rådande
könsmaktsordningen som innebär att kvinnor som grupp
är underordnade och män som grupp är överordnade.
7. Inriktningen på jämställdhetspolitiken
(punkt 13) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A291 (v).
Ställningstagande
Vänsterpartiet menar att den svenska
jämställdhetspolitiken inte förmått att på något
avgörande sätt utmana och förändra
könsmaktsordningen, dvs. den ordning som underordnar
kvinnor och överordnar män. Det är därför dags att
kritiskt granska och analysera
jämställdhetspolitiken. Vår analys av den förda
politiken visar att den nu nått vägs ände. Det
behövs nya verktyg om vi på allvar ska kunna utmana
könsmaktsordningen.
En aldrig så ambitiös jämställdhetslag förmår inte
komma till rätta med de löneskillnader som uppstår
för att män inte tar sin del av omsorgsansvaret. Det
saknas verktyg för att motverka ojämlikhet och
förtryck i relationer. Vi saknar politiska redskap
för att komma åt den ständigt pågående
könskonstruktionsprocessen inom skolan och
barnomsorgen, en process som formar små flickors och
pojkars könsidentitet, vilket i sig innefattar att
pojkar och män ges ett annat värde än flickor och
kvinnor. Politiken förmår inte heller nå
maktojämlikheten inom företagsvärlden och
finansmarknaden. De politiska verktygen har haft
svårt att komma åt könsdiskriminerande reklam, porr,
prostitution och sexualiserat våld. Konkret innebär
det att en översyn av de politiska verktygen måste
göras för att hitta nya sätt att komma åt de fel som
dagens metoder inte räcker till för att åtgärda.
Inriktningen av jämställdhetspolitiken måste
förändras i feministisk riktning. För att detta ska
vara möjligt krävs såväl förändringar i policy och
inriktning som förändringar av institutioner.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det innebär att motion A291 (v)
tillstyrks.
8. Kvinnors representation (punkt 15) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A352 yrkandena 2 och 27 (kd).
Ställningstagande
Enligt Kristdemokraternas uppfattning är
jämställdhet en fråga om demokrati. Kvinnor och män
ska ha samma rättigheter och möjligheter att påverka
och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det
viktigt att män och kvinnor finns representerade i
någorlunda lika delar i alla beslutande
församlingar. I Sverige kan vi glädjas över att ha
kommit långt på många områden och att vi har
världens mest jämställda parlament med 45 % kvinnor.
Men fortfarande är männen i klar majoritet i många
beslutande församlingar. Forskningen visar att den
erfarenhet som mannen respektive kvinnan har också
inverkar på de politiska besluten. En jämn
representation är alltså ett viktigt mål för att
skapa förutsättningar för bättre beslut som
innefattar både mäns och kvinnors kompetens,
perspektiv och prioriteringar.
Alla politiska partier har en skyldighet att lyfta
fram kvinnor för att kunna uppnå en ökad
jämställdhet. Det är viktigt att den politiska
ledningen i ett land är ett föredöme i
jämställdhetsfrågor. Handling måste överensstämma
med ord, i annat fall förlorar politiken och
politikerna trovärdighet. Jämställdhetsministern
kritiserar ofta näringslivet för att det finns för
få kvinnor på beslutande poster. Det gör det extra
viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för
egen del. Därför är det mycket anmärkningsvärt att
endast 30 % av myndighetscheferna i Sverige är
kvinnor. Vid de större myndigheterna, de med fler än
200 anställda, är tre av fyra myndighetschefer män.
I SCB:s jämställdhetsstatistik framgår det att
könsfördelningen bland ledamöter i statliga
bolagsstyrelser, där staten äger mer än 20 %, är 40
% kvinnor och 60 % män. Kvinnor är även
underrepresenterade i landsting och kommuner.
Könsfördelningen vad gäller förtroendeuppdrag i
kommuner och landsting var 41 % kvinnor och 59 %
män. På de riktigt tunga posterna ser det ännu värre
ut. Endast 30 % kvinnor hade ordförandeposten i
kommunerna, medan motsvarande inom landstingen var
44 %.
Inom statlig sektor är 35 % av cheferna kvinnor
och inom landstingssektorn är 48 % av cheferna
kvinnor. Det är endast inom kommunsektorn det finns
fler kvinnliga än manliga chefer. Där är
könsfördelningen 59 % kvinnor och 41 % män.
Även om Utrikesdepartementet arbetat med att få
kvinnor utnämnda till ambassadörer de senaste åren
är det långt kvar tills hälften av Sveriges
ambassadörer i utlandet är kvinnor. Detta är ett
underbetyg åt ett land som framhåller sig som
världens mest jämställda land.
Kristdemokraterna vill även peka på den kritik som
FN riktat mot Sverige bl.a. för att det finns så få
kvinnor på höga poster såväl inom offentlig som
privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på
sig ledningsansvar bör kartläggas för att kunna
elimineras.
Regeringen avser att undersöka förutsättningarna
för att införa någon form av kvoteringsbestämmelse i
lagstiftningen när det gäller representation av
kvinnor och män i styrelserna i näringslivet. Vi
anser att en tvingande lagstiftning är fel väg att
gå. Kristdemokraterna anser dels att staten bör
agera som ett föredöme när det gäller en jämn
könsfördelning i styrelser och i myndighets- och
bolagsledningar, dels att regeringen bör ta
initiativ till trepartssamtal mellan staten och
arbetsgivar- och arbetstagarparterna för att uppnå
en ökad representation av kvinnor på såväl
styrelsenivå som ledande poster. Målet bör vara att
minst 40 % av styrelseledamöterna i börsbolagen bör
vara kvinnor år 2006. Vad som här har anförts bör
ges regeringen till känna. Det innebär att motion
A352 yrkandena 2 och 27 (kd) tillstyrks.
9. En konkurrensutsatt offentlig sektor
(punkt 19) (m, fp, kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:A261 yrkande 6 (c) och 2004/05:A352 yrkande
8 (kd).
Ställningstagande
Svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de
högsta i världen. Trots detta har vi en i ett
europeiskt perspektiv mycket könssegregerad
arbetsmarknad. Kommuner och landsting har i huvudsak
varit kvinnornas arbetsmarknad. Den offentliga
sektorn har dock blivit en kvinnofälla. Kvinnors
möjligheter till karriär och löneutveckling har
begränsats eftersom det inte funnits flera
arbetsgivare att välja mellan. Att kvinnor ofta
väljer att arbeta mindre än heltid är många gånger
ett uttryck för att traditionella könsroller lever
kvar. Utbildning, yrkesval, position och inom vilken
bransch man arbetar påverkar också löneskillnaderna.
Det främsta sättet att tvinga fram förändringar är
att verksamheterna inom kommuner och landsting
utsätts för konkurrens. Den stelbenta strukturen
inom den offentliga sektorn håller lönerna nere, och
kvinnorna som arbetar där får långt ifrån den lön de
förtjänar. Fler aktörer som utför verksamheter
finansierade av den offentliga sektorn, t.ex.
äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden. Detta bör
ges regeringen till känna. Det innebär att
motionerna A261 yrkande 6 (c) och A352 yrkande 8
(kd) tillstyrks.
10. Löner och diskriminering (punkt 20) (m, fp,
kd, c)
av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Tina Acketoft (fp), Stefan Attefall (kd), Patrik
Norinder (m), Carl B Hamilton (fp) och Henrik
Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A355 yrkande 5 (fp).
Ställningstagande
Trots att lönediskriminering på grund av kön varit
förbjuden i lag sedan 1980 finns en uppenbar
lönediskriminering kvar. Inför internationella
kvinnodagen 2001 utlovade statsministern att de
osakliga löneskillnaderna inom offentlig och privat
sektor inom en treårsperiod skulle vara åtgärdade.
Det har nu gått över tre år och det är bara att
konstatera att statsministern inte hållit sitt
löfte. Faktum är att lönegapet i stället har ökat i
Sverige under de senaste tio åren. När hänsyn tagits
till skillnader mellan könen i ålder, utbildning,
arbetstid, sektor och yrkesgrupp blir kvinnornas lön
i genomsnitt 92 % av männens på arbetsmarknaden i
stort, enligt SCB. Utan denna vägning är resultatet
18 % lägre lön för kvinnor än för män. Regeringen
brukar jämföra löneskillnaderna med främst andra
länder i EU för att finna stöd för sin politik
eftersom snittet för kvinnors lön i EU uppgår till
75 % av männens. Sannolikt är det emellertid så att
den något mindre löneskillnaden i Sverige enbart
beror på att lönespridningen är sämre i Sverige. I
själva verket är det svårare för svenska kvinnor att
göra lönekarriär, och om man jämför andelen kvinnor
i de högre löneskikten hamnar Sverige i stället
bland de sämsta i EU.
Vi anser att det är dags att genomföra en ny
löneskillnadsutredning för att på nytt kartlägga och
analysera löneskillnaderna, osakliga som sakliga,
samt orsakerna och förklaringarna.
Om vi ska se ett slut på de orättvisa lönerna och
könssegregationen på svensk arbetsmarknad måste två
centrala förändringar ske. För det första måste fler
kvinnor nå ledande befattningar, för det andra krävs
det en allmän press uppåt på lönerna inom de
kvinnodominerade yrkena, vilka framför allt finns
inom skola, vård och omsorg.
Flertalet undersökningar visar att kvinnor i den
offentliga sektorn oftare anger att de saknar
inflytande över sitt arbete och därför upplever det
som stressigt. Detta innebär att den offentliga
sektorn oftare brister på ett sätt som får
konsekvenser på lönenivåer och jämställdhet.
Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan
lönenivåerna inom vissa av de kvinnodominerade
yrkena höjas. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi tillstyrker därför motion A355 yrkande 5 (fp).
11. Obetalt hemarbete (punkt 23) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 39 (kd) och 2004/05:A352
yrkande 18 (kd).
Ställningstagande
Med tanke på hur viktig omsorgen om barnen är
framstår dagens system, som inte inbegriper
omvårdnad i hemmet, som mycket otidsenligt. När
barnomsorgsfrågor diskuteras glöms ofta att
småbarnsperioden för de allra flesta är en relativt
kort period av livet. Hemarbete måste få ett
meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete ställer
stora krav på organisation, simultankapacitet och
ekonomisk planering. Hemarbete med barn måste
betraktas som den viktiga samhällsinsats det
faktiskt är.
Män och kvinnor arbetar ungefär lika mycket i tid
räknat, men proportionerna mellan hemarbete och
arbete utanför hemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40
% mindre på den s.k. öppna arbetsmarknaden. Ska fler
män lockas att ta ett större ansvar för hemarbetet
och omsorgen om barnen måste statusen för hemarbete
höjas på olika sätt. Den negativa bild som under
1970-90-talen getts av hemarbete är en viktig
förklaring till mäns svaga intresse för
jämställdhetspolitik.
Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte
alltid hänsyn till oavlönat arbete trots att det
utgör en stor samhällsinsats. BNP-måttet omfattar
inte hemarbete. Därmed fångar detta mått inte en
väsentlig del av det arbete som utförs. Sverige bör
ta initiativ till internationella överenskommelser
som gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera
BNP-måttet.
En speciell form av arbete i hemmet är
anhörigvård. Detta arbete kan också ske i annans
hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än av män.
Inte heller detta, ofta mycket krävande arbete,
genererar pensionspoäng eller värderas som
meritgrund. Kristdemokraterna anser att detta måste
förändras.
Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrks motionerna A352 yrkande 18 (kd)
och Sf363 yrkande 39 (kd).
12. Ett barnvänligt arbetsliv (punkt 24) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 34 (kd) och 2004/05:A352
yrkande 10 (kd).
Ställningstagande
Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare
och fackföreningar tillsammans måste arbeta fram
former för ett mer barnvänligt arbetsliv, ett
arbetsliv som också möjliggör ett aktivt
föräldraskap och där föräldraskap betraktas som en
kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift.
Utgångspunkten ska vara att förbättra situationen
för barnen och minska föräldrarnas stress.
Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta
område som inledning till ett mer långsiktigt
arbete. Arbetet bör ske tillsammans med
arbetsmarknadens parter.
Viktiga inslag i kristdemokratisk politik för att
möjliggöra kombinationen föräldraskap och arbetsliv
är en generös föräldraförsäkring inklusive en rimlig
grundnivå och högt tak, rätt till tre års
tjänstledighet, barndagar och tillgång till
barnomsorg av olika slag och med hög kvalitet som
kan väljas efter föräldrarnas önskemål och barnets
behov.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär
att motionerna Sf363 yrkande 34 (kd) och A352
yrkande 10 (kd) tillstyrks.
13. Föräldraledighet (punkt 25) (fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A355 yrkande 10 (fp) och avslår motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:So395 yrkande
6 (c) och 2004/05:A259 (kd).
Ställningstagande
Det faktum att kvinnor föder barn innebär inte att
män saknar förmåga att ta hand om och uppfostra
barn. Det innebär inte heller att kvinnor
automatiskt är bättre rustade för att sköta disken
och sortera tvätten i hemmet än vad männen är. Men
tusenåriga traditioner har cementerat
arbetsfördelningen mellan könen. Målsättningen att
skapa ett mer föräldravänligt arbetsliv och en
vardag som inte sliter sönder människor handlar
därför i mångt och mycket om att bryta inarbetade
könsmönster och att förbättra förutsättningarna för
båda föräldrarna att dela på ansvaret för familj och
barn.
Svenska pappor har en världsunik möjlighet att
vara hemma med sina barn. Förutom att det för varje
pappa som är hemma med sitt barn är en investering
för honom själv och för hans framtida relation till
sitt barn är det också en vinst för samhället. Delat
ansvar för hem och barn är en grundförutsättning för
att kvinnor ska få en starkare ställning på
arbetsmarknaden.
Svenska barn har ett privilegium som kan knyta
nära band med båda föräldrarna tidigt genom att
föräldraförsäkringen är könsneutral, i alla fall i
teorin. Folkpartiet anser att ett jämnare uttag av
föräldraförsäkringen är viktigt för både föräldrar,
barn och samhället, men det finns i dag tydliga
tecken i den politiska debatten på en övertro på att
en kvoterad eller utökad föräldraförsäkring skulle
vara lösningen på dagens jämställdhetsproblem. Men
en kvoterad föräldraförsäkring löser t.ex. inte de
bakomliggande strukturproblem som ger kvinnor färre
möjligheter att utveckla, starta och driva företag
och få tillgång till hälften av kapitalet och
makten. För att få ett slut på det ojämställda
samhället måste vi därför i stället börja se vad
"anställd i offentlig sektors låglöneproletariat"
innebär och vilka effekter det får på hela
samhället. För att locka fler pappor att ta ut
föräldraledighet behöver de ekonomiska instrumenten
förbättras. Könsrollerna måste brytas underifrån och
med praktisk handling, och för att detta ska ske
måste människor ges instrument att kunna bestämma
själva.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär
att motion A355 yrkande 10 (fp) tillstyrks och
motionerna So395 yrkande 6 (c), Sf363 yrkande 40
(kd) och A259 (kd) avstyrks.
14. Föräldraledighet (punkt 25) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd) och avslår motionerna
2004/05:So395 yrkande 6 (c), 2004/05:A259 (kd) och
2004/05:A355 yrkande 10 (fp).
Ställningstagande
Som en konsekvens av att vi vill göra det möjligt
för den som vill förlänga tiden tillsammans med sina
barn när de är små bör rätten till tjänstledighet
utökas. Man ska inte behöva säga upp sig för att
kunna göra detta. Den lagstadgade rätten till hel
tjänstledighet när man blir förälder bör därför
förlängas från dagens ett och ett halvt år till tre
år.
Det är en rimlig tidsrymd också sett från
arbetsgivarsynpunkt. Föräldrarna ska därefter ha
bibehållen rätt att återvända till sitt arbete. De
ska också kunna dela upp tjänstledigheten mellan sig
om båda föräldrarna förvärvsarbetar.
Därtill bör rätten till en fjärdedels
tjänstledighet utökas från åtta år till tolv år. Det
förbättrar möjligheterna för de föräldrar som så
önskar att finnas till hands även för sina 8-12-
åringar efter skoldagens slut.
Sverige har i dag ratificerat barnkonventionen.
Barnkonventionen ger en universell definition av
vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i
hela världen. Artiklarna 2, 3, 6 och 12 kallas för
de fyra huvudprinciperna.
Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska
komma i första rummet vid alla åtgärder som rör
barnet. Där står följande text:
Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra
barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som
behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de
rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess
föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer
som har lagligt ansvar för barnet, och skall för
detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings-
och administrativa åtgärder.
Sverige har alltså förbundit sig att ställa upp på
att låta föräldrarna få stöd i lagen för att kunna
utöva sin viktiga uppgift som fostrare av sitt barn.
Den viktigaste uppgiften här är att hjälpa
barnfamiljerna att få sina liv med kombinationen av
familjeliv och arbetsliv att fungera.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär
att motion Sf363 yrkande 40 (kd) tillstyrks och att
motion A259 (kd) avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd med det anförda. Övriga motioner
avstyrks.
15. Föräldraledighet (punkt 25) (c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:So395 yrkande 6 (c) och avslår motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 40 (kd), 2004/05:A259 (kd) och
2004/05:A355 yrkande 10 (fp).
Ställningstagande
Ett barnvänligt arbetsliv förutsätter förändringar
på i stort sett alla arbetsplatser. Det måste till
en friare syn på arbete och ökade möjligheter för
den enskilde att ha inflytande över arbetstider och
uppläggning av arbetet. Centerpartiet vill därför
att det tas initiativ till överläggningar mellan
arbetsmarknadens parter kring frågor om barnvänligt
arbetsliv och partiet framför sådana förslag i en
annan motion. Arbetslagstiftningen bör moderniseras
så att den gynnar okonventionella lösningar och
därmed stämmer bättre överens med det moderna
arbetslivet, med bl.a. krav på flexibel arbetstid
och en lagstadgad rätt för alla föräldrar att minska
sin arbetstid till halvtid under barnens första åtta
år. Vad jag anfört här bör ges regeringen till
känna. Det innebär att motion So395 yrkande 6 (c)
tillstyrks och motionerna Sf363 yrkande 40 (kd),
A259 (kd) och A355 yrkande 10 (fp) avstyrks.
16. Män och föräldraledighet (punkt 26) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A352 yrkande 17 (kd).
Ställningstagande
Undersökningar visar att många mammor och pappor
skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är
små. Yngre män uttrycker i dag att de ser framför
sig ett liv där det ryms tid för både familj och
yrkeskarriär. Unga människor söker hitta en livsrytm
som trots ofta stressiga arbeten ger nödvändiga
pauser för ett helhjärtat föräldraengagemang. Det är
samhällets uppgift att stödja deras möjligheter till
detta. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete
och vård av barn skulle medföra många positiva
effekter när det gäller ökad familjestabilitet,
jämställdhet och inte minst när det gäller
förbättrad kontakt mellan pappor och barn.
Statistiken visar att det är kvinnorna som har
huvudansvaret för barnen. De står för 83 % av de
uttagna dagarna i föräldraförsäkringen medan männen
står för 17 %. En studie som Jusek genomförde 2001
bland akademikermän som hade barn visade att 44 %
inte tagit någon pappaledighet alls. Endast 3 % hade
varit pappalediga i mer än sex månader. I en
undersökning som genomförts i år bland
nyutexaminerade akademiker har Jusek frågat hur
länge de önskar vara föräldralediga. Hela 42 % av
männen uppger att de vill vara hemma minst sex
månader. Bara 2 % nöjer sig med att vara hemma under
pappamånaden och lika få, 2 %, vill inte alls vara
pappalediga.
Målet måste vara att pappor ska vilja vara hemma
med sina barn, inte att de ska tvingas att ta ut
tiden. Kristdemokraterna anser att studier bör göras
av det varierande uttaget av pappaledighet över
landet för att identifiera stimulerande faktorer för
ett ökat uttag.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär
att motion A352 yrkande 17 (kd) tillstyrks.
17. Skärpning av lagen (punkt 27) (fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A355 yrkande 7 (fp) och avslår motionerna
2004/05:A271 yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s),
2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A352
yrkande 9 (kd).
Ställningstagande
Folkpartiet anser att jämställdhetslagen behöver
skärpas. Så som lagen är utformad ger den
arbetsgivare stora möjligheter att tillsammans med
de anställda på den enskilda arbetsplatsen själva
utforma sin jämställdhetsplan. Tanken med
jämställdhetsplanen är att den ska finnas och
fungera som ett hjälpmedel i jämställdhetsarbetet -
för alla arbetsgivare. Lagen talar om vilka områden
planen ska behandla, inte exakt vad den ska
innehålla. Alltså krävs det av arbetsgivare t.ex.
att de konkretiserar hur de anpassar arbetsmiljön
för både kvinnor och män samt hur de underlättar för
de anställda att kombinera förvärvsarbete och
familjeliv.
Bestämmelserna i 10-11 §§ jämställdhetslagen
handlar om kartläggning, analys och handlingsplan
för jämställda löner. Att kräva av arbetsgivare att
de ska kartlägga och analysera löneskillnader är ett
sätt att sätta fokus på sådana löneskillnader som
eventuellt förekommer endast på grund av
könstillhörighet. Det kan synliggöra problemet med
osakliga löneskillnader för arbetsgivare som aldrig
tidigare reflekterat över problemet. Det skulle
också kunna öka medvetenheten om att kvinnor och
mäns arbeten värderas olika och på så sätt förebygga
lönediskriminering.
Enligt 11 § skall en handlingsplan för jämställda
löner upprättas och senast inom tre år skall planen
ha genomförts. När det gäller handlingsplanen för
jämställda löner finns det däremot anledning att
ifrågasätta metodiken. Handlingsplanen kommer inte
åt det allra största jämställdhetsproblemet,
nämligen att kvinnor tjänar mindre och har lägre
inkomster än män. Det är möjligt att handlingsplanen
kan korrigera osakliga löneskillnader i enskilda
fall, men bara på den enskilda arbetsplatsen. För
att förändra det faktum att typiska kvinnojobb,
särskilt inom offentliga sektorn, är lågbetalda och
att kvinnor i högre grad jobbar deltid är
bestämmelsen om handlingsplan värdelös. Sommaren
2003 presenterade Jämställdhetsombudsmannen, JämO,
en undersökning som visade att endast 82 av 500
privata arbetsgivare uppfyllde lagens krav på
kartläggning, analys och handlingsplan för
jämställda löner.
Vi noterar att ungefär samma resonemang framförs i
motion A332, motionären vill dock att 11 §
jämställdhetslagen ska avskaffas. Vi menar att man i
första hand bör utvärdera 10-11 §§
jämställdhetslagen för att därefter ta ställning
till ett eventuellt avskaffande.
Respekten för lagstiftningen är alldeles för låg.
Det är inte acceptabelt att lagstiftningen i princip
nonchaleras av en stor del av arbetsgivarna. Det
finns ingen anledning att ursäkta den som inte
följer lagen. Som ett resultat av det motstånd från
arbetsmarknadens parter som fanns vid lagens
tillkomst präglas lagen, förarbetena och JämO:s
instruktioner av frivillighet och dialog. JämO bör
ges en tydligare roll, och lagens bestämmelse om att
JämO i första hand ska försöka få arbetsgivare att
följa lagen frivilligt bör slopas. Finns det en lag
- ska den följas. Vad som här har anförts bör ges
regeringen till känna. Det innebär att motion A355
yrkande 7 (fp) tillstyrks och motionerna A271
yrkandena 1-4 (v), A310 (s), A332 yrkandena 1 och 2
(fp) och A352 yrkande 9 (kd) avstyrks.
18. Skärpning av lagen (punkt 27) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A352 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna
2004/05:A271 yrkandena 1-4 (v), 2004/05:A310 (s),
2004/05:A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och 2004/05:A355
yrkande 7 (fp).
Ställningstagande
Svenska arbetsgivare har sedan 1992 en skyldighet
att upprätta en årlig jämställdhetsplan. Från och
med 2001 ska också en lönekartläggning ske.
Löneskillnader ska analyseras och en handlingsplan
upprättas för att komma till rätta med dem.
Kristdemokraterna ansåg att en försöksverksamhet
först skulle genomföras inom offentlig sektor för
att se till att lagstiftningen från 2001 inte bara
skulle bli en skrivbordsprodukt med ökad
administrativ börda. Det har dessvärre visat sig att
endast knappt 25 % av de privata företagen med mer
än 10 anställda har en jämställdhetsplan, vilket
varit en skyldighet sedan tio år tillbaka. Inom
offentlig sektor är motsvarande siffra 75 %.
Kristdemokraterna menar att det i första hand
åligger arbetsmarknadens parter att i
löneförhandlingar och genom kollektivavtal särskilt
beakta likalöneprincipen för lika och likvärdigt
arbete. Dagens lagstiftning frestar parterna att
inte ta sitt ansvar för att motverka de osakliga
löneskillnaderna. Hos parterna ligger de största
möjligheterna att utjämna orättfärdiga
löneskillnader. Ansvaret vilar såväl på arbetsgivare
som på arbetstagarorganisationer att se till att
jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument
i verksamheten. Kristdemokraterna anser att
jämställdhetsplanens betydelse och funktion i
arbetet för jämställdhet bör utvärderas.
Lagstiftningens roll kontra eldsjälarnas betydelse
för framgång bör särskilt belysas. Vad som här har
anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär
att motion A352 yrkande 9 (kd) tillstyrks samtidigt
som motionerna A271 yrkandena 1-4 (v), A310 (s),
A332 yrkandena 1 och 2 (fp) och A355 yrkande 7 (fp)
avstyrks.
19. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och avslår
motionerna 2004/05:A356 yrkande 10 (kd) och
2004/05:A361 (s).
Ställningstagande
Ansvaret för tillsynen av att jämställdhetslagen
efterlevs ligger hos JämO och Jämställdhetsnämnden
som är sammansatt av arbetsmarknadens parter.
Tyngdpunkten i granskningsverksamheten ligger hos
JämO medan nämndens uppgift begränsar sig till att
besluta om vitesförelägganden. JämO kan alltså
ansöka hos nämnden om att arbetsgivare som inte
följer jämställdhetslagen ska vitesföreläggas.
Hittills har endast en handfull ärenden, färre än
tio, avgjorts av Jämställdhetsnämnden. Med en skärpt
syn på efterlevnaden av lagen borde fler fall komma
upp i nämnden.
Under senare år har det förts en debatt om
Arbetsdomstolens, AD:s, roll och sammansättning. I
mål om köns- och lönediskriminering är AD dömande
instans. Ett organ som fack och arbetsgivare har
avgörande inflytande över är inte rätt plats att
avgöra diskrimineringsmål. Det har hävdats att detta
strider mot Europakonventionens krav om opartisk
rättegång. Även om Jämställdhetsnämnden har andra
uppgifter än AD finns det paralleller. Folkpartiet
anser att partssammansatta organ av denna modell
inte är den lämpligaste lösningen utan frågorna bör
prövas av oberoende organ. Diskrimineringsmål måste
föras över från Arbetsdomstol till vanlig domstol
för ett rättssäkert förfarande och en väg till mer
jämställda löner.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Det innebär att motion A355 yrkandena 6
och 8 (fp) tillstyrks och motionerna A356 yrkande 10
(kd) och A361 (s) avstyrks.
20. Forumfrågor m.m. (punkt 29) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion
2004/05:A356 yrkande 10 (kd) och avslår motionerna
2004/05:A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och 2004/05:A361
(s).
Ställningstagande
Kristdemokraternas grundläggande syn är att alla
människor har ett lika och unikt värde. Även om
detta verkar självklart, så är det likväl viktigt
att påpeka i dagens samhälle, där man mäter
människovärde i förmåga och funktion.
Diskriminering utgör ett allvarligt problem för
den enskilda människan vars naturliga rättigheter
förtrampas, men också för samhället i stort eftersom
den innebär ett skrämmande dåligt resursutnyttjande.
Grunden för diskriminering är att olika människor
klumpas ihop som en grupp som sedan tillskrivs vissa
egenskaper. Det krävs i grunden ett nytt synsätt i
vårt land där människor betraktas som unika
individer.
Det har i Sverige blivit svårt för enskilda
personer att föra talan mot organisationer och
företag på grund av att den enskilde kan drabbas av
höga rättegångskostnader. Orsaken är att
rättshjälpen och rättsskyddsförsäkringen inte
omfattar tvister som avser arbetslivet. Om inte den
enskilde får hjälp av sin fackförening, eller inte
tillhör en facklig organisation, är personen i en
mycket utsatt situation. Människor måste därför ges
reella möjligheter att själva kunna driva processer
när de blivit diskriminerade t.ex. genom förbättrade
möjligheter till rättshjälp, vilket vi utvecklar
närmare i reservation nr 23 i justitieutskottets
betänkande 2004/05:JuU1.
Motverkande av diskriminering i arbetslivet blir
riktigt effektiv först när arbetsgivaren drabbas av
direkta ekonomiska sanktioner såsom
skadeståndsanspråk. Ur ett internationellt
perspektiv är skadestånden i Sverige för dem som
drabbats av diskriminering i arbetslivet väldigt
låga. För att markera att diskriminering är
oacceptabelt anser vi att skadestånden bör höjas.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att
motion A356 yrkande 10 (kd) tillstyrks och
motionerna A355 yrkandena 6 och 8 (fp) och A361 (s)
avstyrks.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Undantaget från förbudet mot direkt
diskriminering i jämställdhetslagen (punkt
6) (kd)
av Stefan Attefall (kd).
Regeringen föreslår att undantaget från förbudet mot
direkt diskriminering i 15 § jämställdhetslagen
(1991:433) upphävs. I stället föreslår regeringen
att ett undantag - vid sidan av lagens gällande
undantag för positiv särbehandling - ska gälla vid
beslut om anställning, befordran eller utbildning
för befordran om visst kön är nödvändigt på grund av
arbetets natur eller det sammanhang där det utförs.
Kristdemokraterna vill lyfta fram respekten för
den civila gemenskapens och religionsfrihetens
betydelse vid tillämpningen av det nya undantaget i
17 § andra stycket i jämställdhetslagen. De
ideologiska eller värderingsmässiga grunder som en
verksamhet bygger på måste tillmätas avgörande
betydelse när en arbetsgivare åberopar
undantagsregeln i exempelvis ett anställningsärende.
Kristdemokraterna vill understryka vikten av att
den nya utformningen av lagtexten inte innebär någon
materiell skillnad i den praktiska tillämpningen av
lagstiftningen. Enligt den information vi fått från
företrädare för Regeringskansliet är det också så
lagtexten ska tolkas.
2. Skyddet för föräldralediga (punkt 10) (fp)
av Tina Acketoft (fp) och Carl B Hamilton (fp).
Rätten att vara ledig med lön en tid efter det att
man, som mor eller far, fått ett nytt barn är en
viktig och uppskattad del av vårt välfärdssystem.
Men möjligheten att vara hemma med barn under
ungefär ett år är inte problemfri.
Vittnesbörden blir allt fler om att gravida och
föräldralediga missgynnas på arbetsmarknaden. Vi har
full förståelse för att företagen vill ha rimliga
och flexibla regler, men det får inte sträcka sig
till en diskriminering av föräldralediga.
Vissa arbetsgivare tycks betrakta
föräldraförsäkringen som en slags "rabatt" vid
uppsägningar, genom att uppsägningslön inte utgår
till föräldralediga. Det finns säkert också en
psykologisk mekanism som gör det lättare att säga
upp en person som just nu inte är på arbetsplatsen.
Den synen på människor som tar på sig ansvaret att
ta hand om våra allra minst är inte acceptabel.
För att stärka anställningsskyddet för
föräldralediga måste LAS förändras så att den
föräldralediga tiden inte får räknas som
uppsägningstid. Uppsägningstiden bör starta den dag
man återupptar sitt arbete, det vill säga om man
blir uppsagd under föräldraledigheten så kan inte
arbetsgivaren därigenom undkomma att betala samma
uppsägningslön till den föräldralediga som för andra
uppsagda. Detta skulle medföra att det inte längre
är billigare att säga upp föräldralediga än andra.
Även vad gäller återanställningsrätten för
föräldralediga måste LAS stärkas. Detta ligger väl i
linje med det skydd gravida åtnjuter enligt EG-
rätten. Arbetstagare som inte kan tillträda en
anställning på grund av barnafödande eller
föräldraledighet faller i dag utanför lagens skydd.
Om man som uppsagd från en arbetsgivare under sin
föräldralediga tid erbjuds återanställning under
pågående föräldraledighet, så måste de flesta av
praktiska skäl tacka nej. Idag betyder detta att
återanställningsrätten då kan upphöra för
arbetstagaren. LAS bör därför förändras så att detta
förhindras, det vill säga så att anställningen kan
påbörjas då den begärda föräldraledigheten har
upphört.
Möjligheten att undanta två personer från
turordningsreglerna vid uppsägningar är viktig för
flexibiliteten i mindre företag, men det måste kunna
säkerställas att den inte utnyttjas för att
diskriminera föräldralediga. Därför måste
tillämpningen av undantagsregeln kunna prövas
rättsligt så att den inte missbrukas.
3. Män och jämställdhet (punkt 14) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Vi i Miljöpartiet anser att såväl kvinnor som män
har ett gemensamt ansvar för att bryta den rådande
könsmaktsordningen. Det är ett välkänt faktum att
kvinnor i många år arbetat för att lyfta upp såväl
analysen som effekterna av den rådande
könsmaktsordningen. Viktiga frågor har lyfts upp på
den politiska dagordningen, bland annat lika lön för
likvärdigt arbete, halva makten och åtgärder mot
trafficking och prostitution. Detta är självklara
krav utifrån den gröna ideologin och grundläggande
mänskliga rättigheter. Det är dock inte lika
självklart för alla delar av samhället, och även om
viktiga framsteg har gjorts så återstår mycket
arbete.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att
stimulera män att ta ett större ansvar och än mer
aktivt engagera sig i detta stora och viktiga
förändringsarbete som nu pågår i vårt aktiva
jämställdhetsarbete. En förändring blir möjlig när
fler män och kvinnor ser de strukturer och normer
som styr samhället. Ju fler män som aktivt engagerar
sig, desto lättare går förändringsarbetet.
Därför anser Miljöpartiet att det är viktigt att
män på alla nivåer involveras i jämställdhetsarbetet
och vill att regeringen ännu tydligare än hittills
ska stimulera en sådan utveckling. Detta gäller
givetvis också i det internationella arbetet.
I det stora jämställdhetsarbete som regeringen,
vänsterpartiet och miljöpartiet jobbar med så ingår
mäns ansvar för jämställdhet som en viktig punkt och
en flera initiativ har tagits. Jag väljer därför att
i dagsläget inte reservera mig på denna punkt.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
2004/05:147:
1. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
jämställdhetslagen (1991:433).
2. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1999:130) om åtgärder mot diskriminering i
arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning.
3. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1999:132) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av funktionshinder.
4. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1999:133) om förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning.
5. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2003:307) om förbud mot diskriminering.
6. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare.
7. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(2005:000) om ändring i lagen (2005:000) om
ändring i lagen (1999:678) om utstationering av
arbetstagare.
8. Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100).
Följdmotioner
2004/05:A6 av Anders G Högmark m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om genomförande av EG-direktivet om
likabehandling av diskriminering.
2004/05:A7 av Tina Acketoft m.fl. (fp):
Riksdagen avslår regeringens förslag så vitt avser ändring i 9
§ lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.
2004/05:A8 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
1. Riksdagen beslutar att försäkringstjänster skall
ingå i förbudet mot könsdiskriminering i enlighet
med Diskrimineringskommitténs förslag.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
förtydligande så att inte den typ av prissättning
som beskrivs i motionen räknas som diskriminering.
3. Riksdagen beslutar att det i samband med
undantagsreglerna vid direkt diskriminering i
jämställdhetslagen skall tas hänsyn till
ideologiska och värderingsmässiga grunder.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett utökat
diskrimineringsskydd för föräldralediga.
2004/05:A9 av Margareta Andersson m.fl. (c):
1. Riksdagen avslår regeringens förslag i 9 § om att
försäkringstjänster skall undantas från förbudet
mot könsdiskriminering.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
bör återkomma med förslag om möjligheten att
lagstifta om att överfallsskyddet i
hemförsäkringen även skall gälla för en
skadelidande som har utsatts för våld av en
medförsäkrad familjemedlem.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att personligt
betalningsansvar skall gälla för inköp och lån
från den dag begäran om skilsmässa eller bodelning
registrerats fram till skilsmässan vunnit laga
kraft.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att regeringen
snarast bör återkomma med förslag som förbättrar
förutsättningarna för en lika fördelning av
statens riskkapital mellan kvinnor och män.
Motioner från allmänna motionstiden
2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att villkoren för
att kombinera föräldraskap och arbetsliv måste
vara goda.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vård av barn
skall ges ett meritvärde även på arbetsmarknaden.
40. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i lagen i enlighet med vad
som anförs i motionen om utökad rätt till
tjänstledighet för vård av barn.
2004/05:So395 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt
för föräldrar att minska sin arbetstid till
halvtid under barnets första åtta år.
2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sveriges
könssegregerade arbetsmarknad samt lönegapet
mellan könen är en demokratisk brist.
2004/05:A219 av Christina Axelsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av att arbeta för ökad
jämställdhetspolitik i EU.
2004/05:A259 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändring i 7 §
föräldraledighetslagen (1995:583).
2004/05:A261 av Margareta Andersson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att motverka
könssegregationen på arbetsmarknaden.
2004/05:A270 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om återrapporteringskrav avseende
fördelning och innehåll ur ett könsmaktsperspektiv
för organisationer och föreningar som uppbär
statsbidrag samt för bidragsgivande myndigheter och
organisationer.
2004/05:A271 av Lars Ohly m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtydligande och
skärpning vad gäller krav på kartläggning och
analys i 10 § jämställdhetslagen.
2. Riksdagen begär att regeringen utreder
möjligheten för JämO eller Jämställdhetsnämnden
att viteslägga arbetsgivare för samverkansbrott
enligt 2 § jämställdhetslagen, enligt vad i
motionen anförs.
3. Riksdagen begär att regeringen utreder och
återkommer till riksdagen med förslag enligt vad i
motionen anförs om att EG-rättens syn på
lönediskriminering och marknadskrafter skall få
genomslag i rättstillämpningen.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av jämställdhetslagen så att
den även omfattar strukturell lönediskriminering.
2004/05:A286 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utveckla en strategi för att
implementera FN-konventionen om avskaffande av allt
slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).
2004/05:A290 av Lars Ohly m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som har
i uppdrag att identifiera och analysera mekanismerna
bakom strukturell könsdiskriminering i Sverige,
föreslå åtgärder för att motverka dessa och för att
öka möjligheterna till inflytande och makt för dem
som främst riskerar att utsättas för en sådan
diskriminering.
2004/05:A291 av Lars Ohly m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
jämställdhetspolitiken bör förändras i feministisk
riktning i enlighet med vad i motionen anförs om
feministisk strategi för att utmana
könsmaktsordningen.
2004/05:A300 av Siv Holma m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att upprätta en offentlig,
könsuppdelad lönestatistik för makteliten.
2004/05:A306 av Peter Pedersen (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
direktivet att kartlägga förekomsten av olika
åldersgränser som används diskriminerande mot
personer som uppnått myndig ålder, dvs.18 år, och om
sådana diskriminerande åldersgränser finns, t.ex.
utifrån kön, föreslå motverkande åtgärder.
2004/05:A310 av Birgitta Gidblom och Lennart
Klockare (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om jämställdhet på arbetsmarknaden.
2004/05:A314 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om diskriminerande åldersgränser.
2004/05:A315 av Birgitta Gidblom (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om löner.
2004/05:A321 av Ulf Holm m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
involvera och uppmärksamma män i
jämställdhetsarbetet på lokal, nationell och
internationell nivå och att regeringen stimulerar
en sådan utveckling.
2004/05:A322 av Lars Ohly m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att politiska
beslut inom arbetsmarknadsområdet i sina
förarbeten och analyser skall ha ett
könsmaktsperspektiv.
7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
särskild utredning som får till uppgift att
närmare utreda olika anställningsformers effekter
ur ett klass-, köns- och etnicitetsperspektiv.
2004/05:A332 av Karin Pilsäter (fp):
1. Riksdagen beslutar om att avskaffa 11 §
jämställdhetslagen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om svårigheterna med
att tillämpa 11 § jämställdhetslagen.
2004/05:A345 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnors rättigheter på
arbetsmarknaden.
2004/05:A352 av Annelie Enochson m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
kartläggande av de faktorer som kan hämma kvinnor
att ta ett ledningsansvar med anledning av FN:s
rapport om jämställdhetsläget i Sverige.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ökad
konkurrensutsättning inom offentlig sektor,
särskilt inom vård- och omsorgssektorn för att
främja kvinnors arbetsmarknad.
9. Riksdagen begär att regeringen utvärderar
jämställdhetslagens betydelse och funktion, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera en
nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
kartläggning av regionala skillnader av uttag av
pappaledighet med inriktning på att undanröja
hinder för ett ökat uttag.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
uppvärdera hemarbete och anhörigvård.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den bör ta
initiativ till trepartssamtal mellan stat,
arbetsgivar- och arbetstagarparter för att uppnå
en ökad representation av kvinnor på såväl
styrelsenivå som på ledande poster.
2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att diskrimineringstvister bör handläggas av allmänna
domstolar i stället för den partssammansatta Arbetsdomstolen (AD).
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpningar av jämställdhetslagen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Jämställdhetsnämndens sammansättning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att få föräldrar att dela på föräldraledigheten.
2004/05:A356 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om diskrimineringslagstiftningens utformning.
2004/05:A361 av Carina Ohlsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av en sektorsövergripande myndighet på jämställdhetsom-
rådet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skärpningar av
jämställdhetslagen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
Jämställdhetsnämndens sammansättning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att få föräl