Beslut vid regeringssammanträde den 6 februari 2003.
- kartlägga gruppen ungdomar i åldern 16-24 år som
inte studerar och inte heller återfinns inom
arbetskraften(1) eller har någon annan känd
sysselsättning,
- analysera samhällets insatser för att stödja de
ungdomar inom den kartlagda gruppen som är i behov
av särskilt stöd för att utbilda sig eller
etablera sig på arbetsmarknaden och vid behov lämna
förslag på konkreta åtgärder,
- lämna förslag till förbättringar när det gäller
statistik och annan kunskapsinsamling på området.
(1) Arbetskraften omfattar de personer som arbetar och arbetslösa som är aktivt arbetssökande.
De cirka 925 000 ungdomar i åldrarna 16-24 år som finns i Sverige i dag utgör engeneration med möjligheter och goda förutsättningar. För de flesta ungdomar sker övergången till vuxenlivet utan några större problem. Andra ungdomar har svårt att planera sin framtid och finna en inriktning på sina strävanden. En mindre grupp ungdomar riskerar att hamna i en utsatt situation, som gör att de kan få svårigheter att försörja sig och att aktivt delta i samhällslivet.
Andelen elever som slutar grundskolan utan gymnasiebehörighet har de senaste åren uppgått till drygt tio procent. Det senaste året har andelen minskat något. Flickorna har i högre grad gymnasiebehörighet än pojkarna. De elever som saknar behörighet till gymnasiet börjar ofta på ett individuellt program (IV). Det finns ett samband mellan elevernas val av studieväg och resultat i gymnasieskolan å ena sidan och föräldrarnas utbildningsnivå å andra sidan. Statistik visar att ju högre utbildning föräldrarna till en elev i gymnasieskolan har, desto bättre betyg har eleven generellt sett. Våren 2001 lämnade 76 procent av de elever, som påbörjat sina gymnasiestudier på nationellt eller specialutformat program tre år tidigare, gymnasieskolan med slutbetyg.
Bland eleverna med slutbetyg från gymnasieskolan har andelen med grundläggande behörighet till högskolestudier varierat mellan 80 och 85 procent under de senaste åren. Flickorna har i något högre grad behörighet för högskolestudier än pojkarna.
Andelen ungdomar som tar emot ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen var högre 2001 jämfört med 1990. År 1990 hade sju procent av ungdomar i åldern 18-24 år fått ekonomiskt bistånd någon gång under året. Motsvarande siffra för 2001 var åtta procent. De unga biståndstagarna tog också emot bistånd under längre tid 2001 jämfört med 1990. Det genomsnittliga antal månader som de unga biståndstagarna fått bistånd var 3,6 månader under 1990 jämfört med 4,9 månader under 2001. Ökningen av andelen ungdomar som i dag får bistånd under en längre period kan tyda på att det i gruppen finns andra problem än arbetslöshet.
I Statistiska centralbyråns redovisning av den huvudsakliga sysselsättningen bland befolkningen (Arbetskraftsundersökningen 2001, AKU) görs en indelning i kategorierna "sysselsatta, arbetslösa, studier, värnpliktstjänstgöring, arbete i eget hushåll samt övrigt". Enligt redovisningen har andelen studerande i åldern 16-24 år ökat kraftigt mellan 1990 och 2001, både när det gäller kvinnor och män. Samtidigt har kategorin övrigt, som alltså omfattar dem som varken är sysselsatta, arbetslösa, studerar, gör värnplikten eller arbetar i eget hushåll, ökat markant - från 29 000 eller tre procent av befolkningen i åldern 16-24 1990 till 84 000 eller nio procent 2001. När de ungdomar som arbetar eller vistas utomlands samt de ungdomar som är förtidspensionerade(2) eller sjuka utan arbete räknas bort, kvarstår 55 200 eller sex procent av ungdomarna 2001. Denna grupp är relativt jämnt fördelad mellan könen. För ungdomarna i åldern 16-19 år beror ökningen av gruppen "övrigt"
i stor utsträckning på att färre är sysselsatta på sommaren
(juni, juli och augusti). Bland ungdomarna i åldern 20-24 år är det däremot färre som inte är sysselsatta under sommaren. Detta innebär att den egentliga målgruppen för undersökningen 2001 utgörs av 26 700 ungdomar då sommarmånaderna exkluderas. Trenden att en större andel av ungdomarna än tidigare varken studerar eller arbetar bekräftas i departementspromemorian Arbetskraftsutbudet och välfärden (Ds 2002:30).
(2) Fr.o.m. 1 januari 2003 gäller att ungdomar i åldern 19-29 år får aktivitetsersättning i stället för förtidspension
Att vara utan sysselsättning är en riskfaktor för den fysiska och psykiska hälsan. Att som ung befinna sig utanför skola och arbetsliv kan dock vara självvalt och kanske består den situationen endast under en begränsad tid.
I dag saknas närmare kunskap om den ungdomsgrupp som inte studerar och inte heller återfinns inom arbetskraften eller har någon annan känd sysselsättning. Därför är det inte möjligt att bedöma om de stödinsatser som i dag kan erbjudas från samhällets sida är tillräckliga för att kunna hjälpa de ungdomar i gruppen, som kan befaras riskera att ofrivilligt och långvarigt hamna utanför arbetskraften. Ytterligare kunskap behövs alltså om denna ungdomsgrupp.
En särskild utredare skall göra en kartläggning av gruppen ungdomar i åldrarna 16-24 år som inte studerar och inte heller återfinns inom arbetskraften eller har någon annan känd sysselsättning. Kartläggningen skall ge svar på vad ungdomarna gör, hur de försörjer sig, vad de har för bakgrund, vilken social situation de har, hur de upplever sin fysiska och psykiska hälsa, om situationen är tillfällig, vilka regionala skillnader som finns m.m.. I de delar av kartläggningen där det är möjligt skall utredaren belysa hur lång tid invandrade ungdomar varit bosatta i Sverige. I kartläggningsarbetet skall utredaren beakta förslagen i Statens skolverks rapport "Det kommunala uppföljningsansvaret - finns det?" angående vad de ungdomar gör som tackar nej till en plats i gymnasieutbildning eller avbryter en gymnasieutbildning (dnr 2002:2046) och förslagen i Skolverkets rapport "Efter skolan" - angående vad som händer efter genomgången gymnasieutbildning (dnr 2000:3153).
Utredaren skall också analysera samhällets insatser på såväl statlig som kommunal nivå för att stödja de ungdomar inom den kartlagda gruppen som kan anses ha behov av särskilt stöd för att kunna studera eller etablera sig på arbetsmarknaden.
Utredaren skall också vid behov lämna förslag på åtgärder som kan förbättra stödet för de ungdomar i den kartlagda gruppen som inte får ett tillräckligt stöd i dag. I uppdraget ingår härvid att överväga hur statens respektive kommunernas roll och ansvar skall fördelas. De förslag som lämnas i slutbetänkandet från Gymnasiekommittén 2000, Åtta vägar till kunskap - en ny struktur för gymnasieskolan (SOU 2002:120), som syftar till ett förtydligat kommunalt uppföljningsansvar, skall särskilt beaktas.
Utredaren skall också lämna förslag till förbättringar när det gäller statistik och annan kunskapsinsamling på området. I detta arbete skall kunskapsläget inom svensk ungdomsforskning beaktas.
Hur kan statistik och kunskap byggas upp i framtiden? På vilket sätt kan olika kunskapskällor komplettera varandra? Vid insamlandet av denna statistik och kunskap, är det viktigt att i den mån det är möjligt, hänsyn tas till att ungdomar inte är en homogen grupp utan en heterogen grupp, där olika social, etnisk och kulturell bakgrund medför olika förutsättningar och villkor.
Vidare skall utredaren lämna de förslag till författningsändringar och förändringar i övrigt som översynen kan ge anledning till.
Vid kunskapsinsamlingen är det viktigt att höra de berörda ungdomarna själva. Hur beskriver de sin situation? Vilka är orsakerna till eventuella problem? Vilka förväntningar har de på sin framtid? Vilket stöd behöver de för sin fortsatta utveckling? I sammanhanget är det viktigt att belysa såväl flickors/unga kvinnors som pojkars/unga mäns situation.
En utgångspunkt för utredarens arbete skall vara de ungdomspolitiska mål som riksdagen har fattat beslut om och som anger inriktningen för den nationella ungdomspolitiken
(prop. 1998/99:115, bet. 1999/2000:KrU4, rskr. 1999/2000:53).
Utredaren skall i sitt arbete beakta regeringens övergripande mål om jämställdhet mellan könen, såväl i kartläggningen som i förslagen på konkreta åtgärder.
Utredaren skall bedriva arbetet i nära samarbete med de statliga myndigheter som berörs av utredarens arbete, bl.a.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Barnombudsmannen, Statens skolverk, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Statistiska centralbyrån, Ungdomsstyrelsen, Integrationsverket och Institutet för psykosocial medicin.
Utredaren skall samråda med andra viktiga aktörer, som t.ex.
Svenska kommunförbundet och företrädare för ett antal kommuner som aktivt arbetar med den kartlagda gruppen.
Utredaren skall även ge berörda ungdomar möjlighet att lämna synpunkter på utredningens innehåll.
Utredaren skall i sitt arbete beakta den diskussion som pågår inom EU och i övrigt ta tillvara internationella erfarenheter.
Om utredningen lägger förslag till nya eller förändrade åtgärder, skall dessa kostnadsberäknas och förslag till finansiering lämnas.
Utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2003.
(Utbildningsdepartementet)