Regeringens proposition 2003/04:30

Ny smittskyddslag m.m.

Prop.

 

2003/04:30

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 november 2003

Marita Ulvskog

Morgan Johansson

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

En ny smittskyddslag skall införas. Smittskyddslagen skall ges en klarare inriktning på smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor. De smitt- skyddsåtgärder som riktar sig till objekt eller djur skall i sin helhet regle- ras i andra lagar. Det övergripande målet för smittskyddet och vissa allmänna riktlinjer skall anges i smittskyddslagen. Tyngdpunkten i smitt- skyddsarbetet bör ligga på det frivilliga förebyggande arbetet. Särregle- ring av hivinfektion bör begränsas så långt möjligt.

Landstinget skall även fortsättningsvis ha ansvaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Undantag skall dock liksom i dag gälla för åtgärder som riktar sig mot objekt och djur för vilka kom- munerna och vissa nationella myndigheter har ansvaret. Ansvaret för direkta smittskyddsåtgärder skall vila på smittskyddsläkarna och de be- handlande läkarna.

Bestämmelserna i smittskyddslagen skall omfatta alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som inte endast innebär ett ringa hot mot människors hälsa. Möjligheterna till smittskyddsåtgärder som kan vara integritetskränkande begränsas till vissa s.k. allmänfarliga sjukdomar.

Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighets- åtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Den som har anledning att misstänka att han eller hon bär på en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smittrisk. Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjuk- dom skall vara skyldig att lämna information om smittan till andra män- niskor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd

risk för smittöverföring kan uppkomma. Den som misstänks bära på

1

vissa smittsamma sjukdomar skall vara skyldig att söka läkare, låta sig Prop. 2003/04:30 undersökas samt genom att ge upplysningar till läkaren medverka till

smittspårning. Om det behövs av smittskyddsskäl skall den enskilde er- bjudas psykosocialt stöd. Vid allmänfarlig sjukdom skall den enskilde erbjudas den vård eller behandling som behövs av smittskyddsskäl. Om det av smittskyddsskäl finns behov av särskilda behandlingsinsatser skall detta erbjudas den enskilde.

Den behandlande läkaren skall ge den smittade medicinska och prak- tiska råd vid samtliga smittsamma sjukdomar som omfattas av smitt- skyddslagen. Om det är fråga om smitta av en allmänfarlig sjukdom skall den behandlande läkaren även besluta om individuellt utformade förhåll- ningsregler för den smittade i syfte att förhindra smittspridning. Förhåll- ningsreglerna kan endast omfatta ett eller flera av de moment som anges i smittskyddslagen.

En möjlighet att underrätta en närstående som utsätts för påtaglig smittrisk när den som bär på en allmänfarlig sjukdom inte själv infor- merat om sjukdomen skall införas.

Länsrätten skall under vissa förutsättningar kunna besluta om läkar- undersökning när den enskilde motsätter sig detta. Isolering av den som bär på en allmänfarlig sjukdom får ske om vissa särskilda förutsättningar är uppfyllda. Beslut om isolering fattas av länsrätten. Isolering får bestå i högst tre månader. Fortsatt isolering i perioder om högst sex månader får medges av länsrätten efter ansökan av smittskyddsläkaren. I vissa bråds- kande fall får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig isolering som kan pågå i högst två veckor. I mål om isolering och fortsatt isolering skall en sakkunnig höras vid den muntliga förhandlingen. En stödperson skall utses för den som isolerats om den isolerade inte motsätter sig det.

Lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter skall upphävas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.

2

Innehållsförteckning

Prop. 2003/04:30

1

Förslag till riksdagsbeslut..................................................................

7

2

Lagtext

...............................................................................................

8

 

2.1

Förslag till smittskyddslag ..................................................

8

 

2.2 ..........................

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

26

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar........................................

27

2.4Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) 29

2.5

Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282) ....30

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt ........................................................

31

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om

 

behandlingen av häktade och anhållna m.fl......................

32

2.8

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...

33

2.9Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).........................................................................

37

2.10Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande

verksamheter .....................................................................

38

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall.................................................

39

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1473) om

undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål..............

40

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare ..................................................

41

2.14Förslag till lag om ändring i karantänslagen (1989:290)..43

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med sär-

skilda bestämmelser om vård av unga ..............................

44

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1996:981) om

besöksinskränkningar vid viss tvångsvård........................

45

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring .....................................................

46

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1997:982) om

anmälan av vissa allvarliga sjukdomar .............................

47

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

 

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område........

48

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:544) om

 

 

vårdregister .......................................................................

49

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård...............................

50

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om

 

 

patientnämndsverksamhet.................................................

51

3

Ärendet och dess beredning.............................................................

52

4

Nuvarande rättslig reglering............................................................

52

 

4.1

Smittskyddslagen ..............................................................

53

 

4.2

Annan lagstiftning på smittskyddets område....................

55

4.3Lagstiftning beträffande åtgärder mot objekt och djur,

m.m. ..................................................................................

56

 

3

 

4.4

Straffrättsliga regler ..........................................................

59

Prop. 2003/04:30

5

Utländsk rätt ....................................................................................

59

 

6

Smittspridning i Sverige och omvärlden .........................................

60

 

 

6.1

Smittskyddssituationen internationellt..............................

60

 

 

6.2

Situationen i Sverige .........................................................

62

 

 

6.3

Nya sjukdomar och problem.............................................

68

 

7

Internationellt samarbete .................................................................

69

 

8

Smittsamma sjukdomar och mänskliga rättigheter .........................

72

 

 

8.1

FN-konventioner ...............................................................

72

 

 

8.2

Europarådets konventioner ...............................................

73

 

 

8.3

Uttalanden och rekommendationer rörande hiv/aids ........

74

 

 

8.4

Särskilt om Europakonventionen......................................

77

 

9

Allmänna överväganden och utgångspunkter .................................

83

 

10

Sjukdomarna i smittskyddslagen och anmälningsförfarandet.........

86

 

 

10.1

Sjukdomarna i smittskyddslagen ......................................

86

 

 

10.2

Anmälningsförfarandet .....................................................

91

 

11

Individens skyldigheter och rättigheter ...........................................

95

 

12

Vissa smittskyddsåtgärder.............................................................

100

 

 

12.1

Allmänna förebyggande åtgärder....................................

100

 

 

12.2

Smittspårning ..................................................................

106

 

 

12.3

Medicinska och praktiska råd samt förhållningsregler ...

110

 

 

12.4

Underrättelse till närstående ...........................................

117

 

 

12.5

Den behandlande läkarens uppgifter i övrigt..................

119

 

 

12.6

Smittskyddsläkarens uppgifter i övrigt ...........................

121

 

13

Tvångsåtgärder ..............................................................................

124

 

 

13.1

Allmänna principer för användning av tvångsåtgärder...

124

 

 

13.2

Tvångsundersökning .......................................................

127

 

 

13.3

Isolering ..........................................................................

131

 

 

13.4

Stödperson.......................................................................

142

 

14

Objektinriktade åtgärder................................................................

145

 

 

14.1

Regleringen av objektinriktade smittskyddsåtgärder......

145

 

 

14.2

Samverkan och samordning............................................

155

 

15

Vårdrelaterade infektioner.............................................................

158

 

16

Nationell styrning och organisatoriska frågor ...............................

162

 

16.1Ansvaret för smittskyddsåtgärder och smittskydds-

 

 

organisationen .................................................................

162

 

16.2

Nationell styrning och uppföljning .................................

168

 

16.3

Tillsyn och disciplinpåföljder .........................................

175

17

Straffrättsliga aspekter på smittskyddet.........................................

177

18

Bastuklubbar och andra liknande verksamheter............................

185

19

Uppgiftsskyldighet och sekretess ..................................................

188

20

Ekonomiska förmåner ...................................................................

194

20.1Kostnadsfrihet för undersökning, vård och behandling

samt läkemedel................................................................

194

4

 

20.2

Ersättning till smittbärare och vid objektinriktade smitt-

Prop. 2003/04:30

 

 

skyddsåtgärder och vissa andra ekonomiska förmåner...

200

21

Övriga frågor .................................................................................

202

 

21.1

Karantänslagstiftningen ..................................................

202

 

21.2

Sakkunnig och vissa andra processuella frågor ..............

203

 

21.3

Följdändringar i andra författningar................................

205

22

Ekonomiska konsekvenser ............................................................

206

23

Författningskommentar .................................................................

208

 

23.1

Förslaget till smittskyddslag ...........................................

208

 

23.2

Förslaget till lag om ändring i miljöbalken.....................

248

23.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar......................................

249

23.4Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen

(1971:511).......................................................................

250

23.5Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

(1973:282).......................................................................

250

23.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt ......................................................

250

23.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl....................

251

23.8Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).......................................................................

251

23.9Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).......................................................................

252

23.10Förslaget till lag om upphävande av lagen (1987:375)

om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande

 

verksamheter ...................................................................

252

23.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om

 

vård av missbrukare i vissa fall.......................................

252

23.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1473) om

undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål............

253

23.13Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:225) om

ersättning till smittbärare ................................................

253

23.14Förslaget till lag om ändring i karantänslagen

(1989:290).......................................................................

253

23.15Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga........................

254

23.16Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:981) om

besöksinskränkningar vid viss tvångsvård......................

254

23.17Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring ...................................................

254

23.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:982) om

 

anmälan av vissa allvarliga sjukdomar ...........................

254

23.19

Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om

 

 

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område......

254

23.20

Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:544) om

 

 

vårdregister .....................................................................

255

23.21Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård.............................

255

5

23.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1656) om

Prop. 2003/04:30

 

patientnämndsverksamhet...............................................

255

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Smittskydd, samhälle

 

 

och individ (SOU 1999:51) .................................................

256

Bilaga 2 Författningsförslag i betänkandet Smittskydd, samhälle

 

 

och individ (SOU 1999:51) .................................................

261

Bilaga 3

Utdrag ur Socialstyrelsens rapport angående vissa smitt-

 

 

skyddsfrågor ........................................................................

300

Bilaga 4

Stödperson och sakkunnig enligt smittskyddslagen

 

 

(2003:000) ...........................................................................

313

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag................................................

320

Bilaga 6

Lagrådets yttrande ...............................................................

347

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 2003...

356

Rättsdatablad..........................................................................................

357

6

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2003/04:30

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.smittskyddslag,

2.lag om ändring i miljöbalken,

3.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar,

4.lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

5.lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),

6.lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

7.lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

8.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9.lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

10.lag om upphävande av lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastu- klubbar och andra liknande verksamheter,

11.lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

12.lag om ändring i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål,

13.lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

14.lag om ändring i karantänslagen (1989:290),

15.lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

16.lag om ändring i lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård,

17.lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

18.lag om ändring i lagen (1997:982) om anmälan av vissa allvarliga sjukdomar,

19.lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

20.lag om ändring i lagen (1998:544) om vårdregister,

21.lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung- domsvård,

22.lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet.

7

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till smittskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Smittskyddets mål

1 § Samhällets smittskydd skall tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar.

Lagens tillämpningsområde

2 § I denna lag ges föreskrifter om smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor.

Bestämmelser om smittskyddsåtgärder som rör djur eller livsmedel eller andra objekt finns i miljöbalken, livsmedelslagen (1971:511), lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658).

Definitioner

3 § Med smittsamma sjukdomar avses i denna lag alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa.

Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

De allmänfarliga sjukdomarna och vissa andra smittsamma sjukdomar skall anmälas eller bli föremål för smittspårning enligt bestämmelserna i denna lag. Sådana sjukdomar benämns anmälningspliktiga sjukdomar respektive smittspårningspliktiga sjukdomar.

De allmänfarliga sjukdomarna anges i bilaga till denna lag.

Allmänna riktlinjer för smittskyddet

4 § Smittskyddsåtgärder skall bygga på vetenskap och beprövad erfaren- het och får inte vara mer långtgående än vad som är försvarligt med hän- syn till faran för människors hälsa. Åtgärderna skall vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet.

När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till bar- nets bästa kräver.

Åtgärder som den enskilde motsätter sig får vidtas endast om inga andra möjligheter står till buds.

Prop. 2003/04:30

8

5 § Insatser inom smittskyddet skall vara av god kvalitet.

Prop. 2003/04:30

Den som är verksam inom smittskyddet skall ha kompetens och er-

 

farenhet som är lämplig för uppgiften.

 

6 § Den som är verksam inom smittskyddet skall värna både om skyddet

 

för osmittade och om dem som bär på en smittsam sjukdom. De smittade

 

skall få det stöd och den vård som behövs från smittskyddssynpunkt.

 

Ansvaret för smittskyddet

 

7 § Socialstyrelsen ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell

 

nivå och skall ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt

 

smittskydd. Socialstyrelsen skall följa och vidareutveckla smittskyddet.

 

Smittskyddsinstitutet skall som expertmyndighet följa och analysera

 

det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgär-

 

der för att landets smittskydd skall fungera effektivt.

 

8 § Varje landsting ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas

 

inom landstingsområdet, i den mån annat inte följer av denna lag.

 

Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också en kommun som

 

inte ingår i ett landsting.

 

9 § I varje landsting skall det finnas en smittskyddsläkare.

 

En smittskyddsläkare utses av en sådan nämnd som avses i 10 § hälso-

 

och sjukvårdslagen (1982:763). I frågor som inte gäller smittskydds-

 

läkarens myndighetsutövning skall denne verka under nämnden.

 

Smittskyddsläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid en smittskydds-

 

enhet eller vid en infektionsklinik inom landstinget att fullgöra uppgifter

 

som smittskyddsläkaren har enligt denna lag.

 

10 § Myndigheter inom smittskyddet, andra berörda myndigheter, läkare

 

samt annan hälso- och sjukvårdspersonal skall samverka för att före-

 

bygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar.

 

2 kap. Förebyggande åtgärder och anmälan av sjukdomsfall

 

Den enskildes skyldighet att förebygga smittspridning

 

1 § Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighets-

 

åtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

 

2 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på

 

en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att

 

skydda andra mot smittrisk.

 

Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom är skyl-

 

dig att lämna information om smittan till andra människor som han eller

 

hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöver-

 

föring kan uppkomma.

 

9

Information om förebyggande åtgärder

Prop. 2003/04:30

3 § Landstinget, och under landstinget smittskyddsläkaren, skall se till att allmänheten har tillgång till den information och de råd som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot smitta som kan hota liv eller hälsa.

Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som är verksamma inom smittskyddet skall vid behov upplysa patienter om åtgärder för att förebygga smittsamma sjukdomar.

Anmälan av sjukdomsfall och epidemiologisk övervakning

4 § Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal skall vara uppmärk- samma på förekomsten av smittsamma sjukdomar och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas från smittskyddssynpunkt.

5 § En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av all- mänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, skall utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i det landsting där den an- mälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Smittskyddsinstitutet.

Anmälningsskyldigheten gäller även

läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik,

den som är ansvarig för ett sådant laboratorium, och

läkare som utför obduktion.

6 § En anmälan enligt 5 § skall innehålla uppgifter om

1.den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer eller samordningsnummer samt adress,

2.den sannolika smittkällan,

3.de sannolika smittvägarna,

4.de åtgärder som läkaren vidtagit för att hindra smittspridning, och

5.andra uppgifter av betydelse för smittskyddet.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter

om anmälan enligt 5 §,

om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga om viss sjukdom,

om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga om till vem anmälan skall göras,

om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 5 § i fråga om kra- vet på att anmälan skall ske utan dröjsmål, samt

om undantag för uppgift i anmälan enligt 6 § vid viss sjukdom.

3 kap. Utredning av sjukdomsfall

Läkarundersökning

1 § Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom eller en annan smittspårningspliktig sjukdom är

skyldig att utan dröjsmål söka läkare och låta läkaren göra de undersök-

10

ningar och ta de prover som behövs för att konstatera om smittsamhet föreligger.

En läkare som misstänker att en patient bär på en sådan sjukdom skall skyndsamt undersöka patienten och ta de prover som behövs.

Om patienten misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom och inte samtycker till undersökning och provtagning skall läkaren utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren.

2 § Om någon som med fog kan misstänkas bära på en allmänfarlig sjuk- dom motsätter sig den undersökning som behövs för att konstatera om smittsamhet föreligger, får länsrätten på ansökan av smittskyddsläkaren besluta om tvångsundersökning. Beslut om sådan undersökning får med- delas endast om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas.

Vid undersökningen får det inte förekomma ingrepp som kan förorsaka annat än obetydligt men.

Den läkare som utfört undersökningen skall omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om resultatet av denna.

3 § Om den som undersökts för en allmänfarlig sjukdom byter behand- lande läkare, skall den läkare som övertar behandlingsansvaret omedel- bart underrätta den tidigare behandlande läkaren och smittskyddsläkaren om detta.

Smittspårning

4 § Om en behandlande läkare konstaterar eller misstänker att en under- sökt patient har smittats av en allmänfarlig sjukdom eller en annan smitt- spårningspliktig sjukdom, skall läkaren eller annan hälso- och sjukvårds- personal med särskild kompetens för uppgiften försöka få upplysningar från patienten om vem eller vad som kan ha överfört smittan och om andra personer som kan ha smittats. Den enskilde patienten är skyldig att lämna de upplysningar som han eller hon förmår lämna.

Om den som enligt första stycket ansvarar för smittspårning på grund av uppgifter från patienten misstänker att andra personer kan ha smittats skall han eller hon se till att dessa underrättas om att de kan ha smittats av sjukdomen och uppmanas att uppsöka läkare.

5 § Om en behandlande läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal som har ansvar för smittspårningen i ett enskilt fall finner att han eller hon saknar möjlighet att fullgöra smittspårningen, skall han eller hon underrätta smittskyddsläkaren om detta. Smittskyddsläkaren får överta smittspårningsärendet eller överlämna det till en annan person med sär- skild kompetens och erfarenhet för uppgiften. Sådant övertagande eller överlämnande får också ske om smittskyddsläkaren finner att smittspår- ningen i ett enskilt fall inte utförs på ett tillfredsställande sätt.

Har smittspårningsärendet tagits över av smittskyddsläkaren skall den enskilde patienten lämna sådana upplysningar som avses i 4 § första stycket till honom eller henne.

Prop. 2003/04:30

11

6 § Om en person som har underrättats enligt 4 § andra stycket om miss- Prop. 2003/04:30 tanke om att han eller hon kan ha smittats av en allmänfarlig sjukdom

inte utan dröjsmål låter sig undersökas av läkare, skall den som enligt 4 § första stycket ansvarar för smittspårningen utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren.

Innehållet i anmälan

7 § En anmälan enligt 1 § tredje stycket eller 6 § skall innehålla uppgifter om

1.den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer eller samordningsnummer samt adress, och

2.andra uppgifter som bedöms kunna vara av betydelse för smitt- skyddsläkarens fortsatta åtgärder.

En sådan anmälan skall alltid innehålla en redogörelse för de omstän- digheter på vilka den behandlande läkaren grundar sin misstanke om att en person bär på en allmänfarlig sjukdom.

4 kap. Vissa smittskyddsåtgärder

Råd och stöd

1 § Den behandlande läkaren skall ge den som bär på eller misstänks bära på en smittsam sjukdom som omfattas av bestämmelserna i denna lag individuellt utformade medicinska och praktiska råd om hur han eller hon skall undvika att utsätta andra för smittrisk.

Den som är i behov av psykosocialt stöd för att kunna hantera sin sjukdom eller för att ändra sin livsföring skall erbjudas detta. Sådant stöd kan ges av den behandlande läkaren eller av annan hälso- och sjukvårds- personal med särskild kompetens för uppgiften.

Förhållningsregler

2 § Den behandlande läkaren skall besluta om individuellt utformade förhållningsregler i syfte att hindra smittspridning för den som bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom. Förhållningsreglerna får endast avse

1.inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande i viss annan verksamhet,

2.förbud mot att donera blod och organ,

3.förbud mot att låna ut eller på annat sätt överlåta begagnade injek- tionsverktyg,

4.skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför icke-medi- cinska ingrepp om smittbärarskap,

5.skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap,

6.skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta ett beteende som mini- merar risken för smittspridning,

7.skyldighet att iaktta särskilda hygienrutiner, eller

8.skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare.

12

Förhållningsreglerna skall meddelas skriftligt så snart det är möjligt samt tas in i den undersöktes patientjournal. Läkaren skall så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna följs.

3 § Om patienten begär det skall smittskyddsläkaren pröva beslutet om förhållningsregler enligt 2 §. Smittskyddsläkaren får efter en sådan begä- ran eller på eget initiativ ändra förhållningsreglerna på det sätt han eller hon finner mest ändamålsenligt. Smittskyddsläkarens beslut skall med- delas den behandlande läkaren och av denne tas in i patientjournalen.

Patienten skall av den behandlande läkaren informeras om möjligheten att få förhållningsreglerna prövade av smittskyddsläkaren.

4 § Om den behandlande läkaren misstänker eller får veta att en patient som bär eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom inte iakttar eller kommer att iaktta förhållningsreglerna skall läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren.

Anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att han eller hon själv kan se till att patienten får det stöd som behövs för att ändra sitt beteende.

5 § Om någon som bär på en allmänfarlig sjukdom tas in på en kriminal- vårdsanstalt, eller med tvång på en vårdinrättning, skall den läkare som ansvarar för hälso- och sjukvården där underrättas av den behandlande läkaren, när denne får kännedom om intagningen, om smittan och om de förhållningsregler som meddelats den intagne.

Kan den intagne inte tas om hand på ett sådant sätt att smittspridning kan förhindras, skall den ansvarige läkaren anmäla detta till smittskydds- läkaren.

Vård och behandling

6 § Den som bär på en allmänfarlig sjukdom skall av behandlande läkare erbjudas den vård och behandling som behövs för att förebygga eller minska risken för smittspridning. Om det finns behov av särskilda behandlingsinsatser för att förändra ett smittfarligt beteende skall detta också erbjudas den enskilde.

7 § Om den behandlande läkaren får veta eller misstänker att en patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte följer erbjuden medicinsk behandling och detta innebär en smittrisk för andra människor skall läka- ren anmäla detta till smittskyddsläkaren.

Anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att patienten i fortsättningen kommer att följa behandlingen.

Underrättelse till närstående

8 § Om en behandlande läkare får veta eller misstänker att en patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte informerat en närstående om sjuk- domen och läkaren bedömer att den närstående löper påtaglig risk att smittas skall läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren.

Prop. 2003/04:30

13

Smittskyddsläkaren skall, om han eller hon gör samma bedömning som den behandlande läkaren, underrätta den närstående om smittrisken och hur den kan förebyggas.

Innehållet i anmälan

9 § I en anmälan enligt 4 §, 7 § eller 8 § första stycket skall den behand- lande läkaren ange

1.den smittades eller misstänkt smittades namn, personnummer eller samordningsnummer samt adress, och

2.andra uppgifter som bedöms kunna vara av betydelse för smitt- skyddsläkarens fortsatta åtgärder.

5 kap. Isolering

Förutsättningar för isolering

1 § Den som bär på en allmänfarlig sjukdom får isoleras om

1.det av omständigheterna klart framgår att den enskilde inte är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt som möjligt minska risken för smittspridning, eller

2.det finns grundad anledning anta att den enskilde inte följer de för- hållningsregler som har beslutats.

Beslut om isolering får meddelas endast om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas.

2 § Länsrätten beslutar i fråga om isolering enligt 1 § efter ansökan av smittskyddsläkaren. Till ansökan skall smittskyddsläkaren foga en utred- ning om den enskildes situation och behov samt om vidtagna och er- bjudna åtgärder. Utredningen skall också innehålla en individuell vård- plan som visar vilka insatser som behövs för att tillgodose den enskildes behov av vård eller stöd för att minska risken för smittspridning och på vilket sätt sådana insatser kan tillhandahållas.

3 § Om någon bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom och genom sitt beteende utsätter någon annan för omedelbar risk att smittas får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig isolering. Ett sådant beslut förfaller om det inte senast inom fyra dagar underställs länsrätten.

Tillfällig isolering som fastställts av länsrätten får bestå i högst två veckor, räknat från den dag beslutet verkställdes.

4 § Isolering enligt 1 eller 3 § skall ske på en vårdinrättning som drivs av ett landsting.

5 § Isolering enligt 1 § får bestå i högst tre månader, räknat från den dag beslutet verkställdes. I denna tid inräknas inte tillfällig isolering.

Efter ansökan av smittskyddsläkaren får länsrätten besluta om fortsatt isolering. Sådant beslut får avse högst sex månader åt gången, räknat från prövningstillfället.

Prop. 2003/04:30

14

Sådan ansökan skall ha kommit in till rätten innan tiden för gällande beslut om isolering har löpt ut. Isoleringen skall fortsätta i avvaktan på att rätten beslutar med anledning av ansökan.

6 § Har beslut fattats om isolering enligt 1 § skall smittskyddsläkaren genast underrätta det landsting eller den kommun som svarar för sådana insatser som den isolerade behöver. Smittskyddsläkaren skall därvid lämna de uppgifter om den enskilde som behövs för planering av insat- serna.

Landstinget eller kommunen skall i samråd med smittskyddsläkaren förbereda lämpliga åtgärder för att tillgodose den enskildes behov då isoleringen upphör.

7 § Begär den isolerade att isoleringen skall upphöra är smittskydds- läkaren skyldig att utan dröjsmål pröva den isolerades begäran.

8 § Finns inte längre skäl för isolering enligt 1 eller 3 § skall smitt- skyddsläkaren omedelbart besluta att isoleringen skall upphöra. Frågan om isoleringens upphörande skall övervägas fortlöpande.

Isoleringens innehåll

9 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § skall tas väl om hand. Nöd- vändiga förberedelser skall göras för att den enskilde efter isoleringen skall få den vård eller det stöd han eller hon behöver för att minska ris- ken för smittspridning. Han eller hon skall även under isoleringen få det stöd och den hjälp som behövs för att risken för smittspridning skall förebyggas eller minskas så långt som möjligt.

Den isolerade skall ges möjlighet till sysselsättning och sådan fysisk träning som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes ålder och hälso- tillstånd.

Den isolerade skall ges möjlighet att dagligen vistas utomhus under minst en timme, om det inte finns synnerliga hinder mot detta.

10 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § har rätt att föra telefonsamtal och ta emot besök i den utsträckning det kan ske med hänsyn till vården och ordningen på vårdinrättningen. Besök kan förbjudas, om ändamålet med isoleringen annars skulle motverkas.

Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § har rätt att sända och ta emot brev och andra försändelser.

11 § Beslut i frågor som avses i 9 § andra och tredje styckena samt 10 § första stycket meddelas av chefsöverläkaren efter samråd med smitt- skyddsläkaren.

Särskilda befogenheter vid isoleringen

12 § Den som är isolerad enligt 1 eller 3 § får hindras att lämna vård- inrättningens område eller den del av inrättningen där han eller hon skall vistas och får i övrigt underkastas den begränsning av rörelsefriheten

Prop. 2003/04:30

15

som är nödvändig för isoleringen. Rörelsefriheten får också inskränkas Prop. 2003/04:30 när det behövs av hänsyn till den isolerades egen eller andras säkerhet.

13 § Från den som isolerats enligt 1 eller 3 § får omhändertas

1.narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller så- dana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälso- farliga varor,

2.sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

3.injektionssprutor eller kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen,

4.andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, eller

5.annan egendom som kan skada honom eller henne själv eller någon annan eller vara till men för ordningen på vårdinrättningen.

14 § Om det är nödvändigt får den som skall isoleras enligt 1 eller 3 § kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas när han eller hon kommer till vårdinrättningen, för kontroll av att den isolerade inte bär på sig egen- dom som avses i 13 §. Detsamma gäller om det under vistelsen på vård- inrättningen uppkommer misstanke att sådan egendom kommer att på- träffas hos den isolerade.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer in- gående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som om- ständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara när åtgärden utförs.

Chefsöverläkaren beslutar om kroppsvisitation eller ytlig kropps- besiktning.

15 § Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till den som isolerats enligt 1 eller 3 § får undersökas för kontroll av att de inte innehåller egendom som avses i 13 §. Om en försändelse innehåller sådan egendom får den omhändertas.

16 § Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor omhändertagits enligt 13 eller 15 § eller har sådan egendom påträffats där någon är isolerad enligt 1 eller 3 § utan att det finns någon känd ägare till egendomen, skall chefsöver- läkaren låta förstöra eller sälja egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om för- verkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Detsamma gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

16

Vistelse utanför vårdinrättningen

Prop. 2003/04:30

17 § Den som är isolerad enligt 1 § får ges tillstånd att under viss kort tid vistas utanför vårdinrättningens område, om det är påkallat av särskilda skäl som gäller den isolerade själv eller hans eller hennes närstående eller utgör ett led i den planerade vården eller behandlingen av den isolerade. Tillståndet får förenas med särskilda villkor.

18 § Tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område och medde- lande av villkor i samband med sådan vistelse enligt 17 § beslutas av smittskyddsläkaren efter samråd med chefsöverläkaren. Smittskyddsläka- ren får återkalla tillståndet om förhållandena kräver det.

Smittskyddsläkaren får överlåta åt chefsöverläkaren att pröva frågor om tillstånd att tillfälligt vistas utanför sjukhusets område.

Stödperson

19 § Chefsöverläkaren skall se till att den som har isolerats enligt 1 § upplyses om sin rätt att få en stödperson.

När den isolerade begär det, skall en stödperson utses. En stödperson kan utses också i annat fall, om den isolerade inte motsätter sig det.

Stödpersonen skall bistå den isolerade i personliga frågor så länge denne är isolerad enligt denna lag och, om den isolerade och stödper- sonen samtycker till det, även under fyra veckor efter det att isoleringen har upphört. Stödpersonen har rätt att besöka den isolerade under förut- sättning att besöket kan genomföras på sådant sätt att det inte finns någon risk för smittspridning. Stödpersonen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om den isolera- des hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt.

20 § Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, ut- över vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltnings- lagen (1986:223), nämligen

14 § om muntlig handläggning,

15 § om anteckning av uppgifter,

16 och 17 §§ om parters rätt att få ta del av uppgifter,

20 § om motivering av beslut,

21 § om underrättelse om beslut,

26 § om rättelse av skrivfel och liknande, och

27 § om omprövning av beslut.

21 § Chefsöverläkaren skall anmäla till en sådan nämnd som avses i 20 § första stycket när det kan finnas skäl att utse en stödperson.

I en sådan anmälan skall chefsöverläkaren ange den isolerades inställ- ning till att få en stödperson. Om den isolerade inte har uttryckt en klar uppfattning skall nämnden kontakta den isolerade eller vårdpersonal med kännedom om denne för att få besked om den isolerade vill ha en stöd- person.

17

När isoleringen upphör för den som har en stödperson skall nämnden underrättas om detta samt om huruvida stödpersonens uppdrag fortsätter därefter.

22 § Om den isolerade önskar att stödpersonens uppdrag skall övergå till ett uppdrag som kontaktperson enligt 3 kap. 6 § socialtjänstlagen (2001:453) när isoleringen upphört och stödpersonen samtycker till det, skall den nämnd som avses i 20 § första stycket underrätta socialnämn- den i den kommun där den isolerade är folkbokförd om hans eller hennes önskemål.

23 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till en stödpersons säkerhet, skall chefsöverläkaren lämna ut nödvändiga upplysningar om den isole- rade till stödpersonen eller till den nämnd som avses i 20 § första stycket.

Särskilt förordnande att fullgöra chefsöverläkares uppgifter

24 § Landstinget får förordna någon inom hälso- och sjukvården legiti- merad befattningshavare, som har tillräcklig kompetens och erfarenhet, att i chefsöverläkares ställe fullgöra de uppgifter som chefsöverläkaren har enligt 9–23 §§ vid isolering enligt 1 eller 3 §.

Vad som sägs i denna lag om chefsöverläkaren gäller också den som förordnats enligt första stycket.

6 kap. Smittskyddsläkaren

Smittskyddsläkarens ansvar

1 § Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom det område där han eller hon verkar enligt 1 kap. 9 §. Smittskyddsläkaren skall planera, organisera och leda smittskyddet och verka för effektivitet, samordning och likformighet.

2 § I smittskyddsläkarens uppgifter ingår att

1.se till att allmänheten har tillgång till den information som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot smittsamma sjukdomar,

2.ge råd och anvisningar om smittskyddsåtgärder för grupper som är särskilt utsatta för smittrisk,

3.se till att förebyggande åtgärder vidtas,

4.stödja behandlande läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal samt andra som är verksamma inom smittskyddet i arbetet mot smitt- samma sjukdomar och när det behövs ge råd om lämpliga åtgärder,

5.följa upp anmälningar om inträffade sjukdomsfall och se till att behövliga åtgärder vidtas för att finna smittkällan och personer som kan ha utsatts för smittrisk samt att ändamålsenliga råd och förhållningsregler ges till dem som kan ha smittats,

6.bevaka att de som bär på en smittsam sjukdom får det stöd eller den vård som påkallas av sjukdomen eller smittrisken, samt

7.fortlöpande följa smittskyddsläget i området.

Prop. 2003/04:30

18

3 § Efter att ha fått en anmälan enligt 3 kap. 1 § tredje stycket eller 3 kap. 6 § skall smittskyddsläkaren utreda ärendet och vidta de åtgärder som behövs för att få till stånd läkarundersökning av den som misstänks vara smittad, om en sådan läkarundersökning inte är obehövlig. I utredningen skall det ingå ett personligt samtal med den enskilde om inte skäl talar mot detta.

4 § Efter att ha fått en anmälan enligt 4 kap. 4 § första stycket, 4 kap. 5 § andra stycket eller 4 kap. 7 § första stycket skall smittskyddsläkaren ut- reda den enskildes situation och behov samt vilka insatser som behövs för att förebygga smittspridning. I utredningen skall det ingå ett person- ligt samtal med den enskilde om inte skäl talar mot detta.

5 § Om smittskyddsläkaren uppmärksammar brister i smittskyddet skall han eller hon påpeka detta för den myndighet eller annan som har att av- hjälpa bristerna. Om bristerna inte avhjälps och detta medför fara från smittskyddssynpunkt skall smittskyddsläkaren anmäla förhållandena till respektive tillsynsmyndighet.

6 § Smittskyddsläkarna skall samarbeta med varandra och med behand- lande läkare i smittskyddsfrågor och lämna de uppgifter som behövs för verksamheten.

7 § Smittskyddsläkaren skall skyndsamt underrätta de myndigheter eller den kommun, som ansvarar för att smittskyddsåtgärder vidtas mot djur eller objekt som sprider eller misstänks sprida smittsam sjukdom, om iakttagelser som är av betydelse för det objektinriktade smittskyddet.

Smittskyddsläkaren skall på begäran få fortlöpande information om de beslut som fattas och de andra åtgärder som vidtas eller planeras med stöd av miljöbalken, livsmedelslagen (1971:511), lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen (1999:658) när det är av betydelse för smittskyddet för människor.

Smittskyddsläkaren, andra berörda myndigheter och kommunen har rätt till samråd med anledning av den information som lämnas enligt för- sta eller andra stycket.

8 § En smittskyddsläkare får, om det är lämpligt och smittskyddsläkarna är överens om det, överlämna ett smittskyddsärende till en smittskydds- läkare i ett annat landsting.

Uppgiftsskyldighet

9 § Om smittskyddsläkaren för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag behöver uppgifter om en person som smittats av en allmän- farlig sjukdom, är följande personer och myndigheter skyldiga att på begäran av smittskyddsläkaren lämna honom eller henne de uppgifter som behövs,

1.myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av betydelse för smittskyddet, och

2.personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning

står under tillsyn av Socialstyrelsen.

Prop. 2003/04:30

19

10 § Den som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet Prop. 2003/04:30 samt läkare och andra som är ansvariga inom hälso- och sjukvården skall

lämna upplysningar till smittskyddsläkaren om denne i ett enskilt fall begär det och behöver det för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

11 § Om smittskyddsläkaren vid en utredning enligt 4 § har anledning att anta att socialnämnden, polismyndigheten eller den lokala kriminal- vårdsmyndigheten kan lämna upplysningar som behövs för utredningen, skall smittskyddsläkaren underrätta berörd myndighet.

En sådan underrättelse skall innehålla uppgifter om den enskildes identitet och de förhållningsregler han eller hon skall följa för att före- bygga smittspridning.

12 § Uppmärksammar socialnämnden, polismyndigheten eller den lokala kriminalvårdsmyndigheten, efter att ha fått underrättelse enligt 11 §, i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den smittade inte följer med- delade förhållningsregler, skall detta anmälas till den smittskyddsläkare som lämnat underrättelsen. Om denne enligt 8 § överlämnat ärendet till smittskyddsläkaren i ett annat landsting, skall anmälan i stället göras till den smittskyddsläkaren.

Den skyldighet som avses i första stycket gäller i två månader från det att underrättelsen enligt 11 § mottagits.

7 kap. Ersättning

1 § Läkemedel som har förskrivits av läkare mot en allmänfarlig sjukdom och som läkaren bedömer minska risken för smittspridning är kostnads- fria för patienten.

2 § Undersökning, vård och behandling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning och som ges inom landstingets hälso- och sjuk- vård eller av en läkare som får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller enligt vårdavtal med landstinget är kostnadsfri för patienten om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom.

3 § Kostnadsfrihet enligt 1 och 2 §§ gäller

1.den som enligt 2 kap. 1–6 §§ socialförsäkringslagen (1999:799) är bosatt i Sverige,

2.den som utan att vara bosatt här har rätt till förmåner enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om

tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre- tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen1, samt

3.utländska sjömän när det gäller undersökning, vård, behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis enligt en internationell över- enskommelse rörande vissa lättnader för sjömän vid behandling för köns- sjukdom av den 1 december 1924.

1 EGT 149, 5.7.1971, s. 2 (Celex 31971R 1408).

20

4 § Landstinget svarar för kostnader för läkemedel som avses i 1 § och för åtgärder som avses i 2 §.

8 kap. Överklagande m.m.

Överklagande hos domstol

1 § Smittskyddsläkarens beslut enligt denna lag får överklagas hos all- män förvaltningsdomstol om beslutet gäller

1.förhållningsregler enligt 4 kap. 3 §,

2.tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 §,

3.avslag på begäran om upphörande av isolering enligt 5 kap. 7 §,

4.avslag på begäran om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i samband med sådan vistelse enligt 5 kap. 18 §, eller

5.återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område enligt 5 kap. 18 §.

Chefsöverläkares beslut enligt 5 kap. 16 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut enligt 5 kap. 11 § i fråga om den som isolerats enligt 5 kap. 1 §.

Andra beslut av smittskyddsläkare eller chefsöverläkare enligt denna lag får inte överklagas.

2 § I andra mål än sådana som avser tvångsundersökning enligt 3

kap.

2 §, isolering enligt 5 kap. 1 §, tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 §,

fort-

satt isolering enligt 5 kap. 5 § eller upphörande av isolering enligt 5 kap. 8 § krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

3 § Frågor som ankommer på länsrätt enligt denna lag prövas av den länsrätt inom vars domkrets den som har beslutat i frågan eller ansökt om åtgärden har sin verksamhet.

Handläggningen i domstol

4 § Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.

5 § Länsrätten skall ta upp mål om tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §, förhållningsregler enligt 4 kap. 3 §, isolering enligt 5 kap. 1 §, fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § och upphörande av isolering enligt 5 kap. 8 § till avgörande inom en vecka från den dag då ansökan eller överklagan- det kom in. Länsrätten får dock förlänga denna tid om det finns särskilda skäl.

Ett mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § vari beslutet underställts länsrätten skall tas upp till avgörande snarast och senast fyra dagar från den dag underställningen skedde. Om beslutet om tillfällig isolering inte är verkställt när det underställs, skall målet tas upp till avgörande inom fyra dagar från den dag beslutet verkställdes.

I mål om isolering enligt 5 kap. 1 §, tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § och fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § får länsrätten fatta beslut i målet i avvaktan på att målet slutligt avgörs.

Prop. 2003/04:30

21

6 § I mål om isolering enligt 5 kap. 1 §, fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § eller upphörande av isolering enligt 5 kap. 8 § skall länsrätten och kam- marrätten hålla muntlig förhandling, om detta inte är uppenbart obehöv- ligt. Muntlig förhandling skall alltid hållas i sådana mål om någon part begär det. Parterna skall upplysas om sin rätt att begära muntlig förhand- ling. Den isolerades stödperson har rätt att närvara vid och skall om möj- ligt underrättas om förhandlingen.

Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en förhandling uteblir, får rätten förordna att han eller hon skall häm- tas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

7 § När muntlig förhandling hålls i mål om isolering enligt 5 kap. 1 § eller fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § skall länsrätten höra lämplig sak- kunnig, om det inte är uppenbart obehövligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen skall för viss tid förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten.

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 § första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall utan hinder av sekre- tessen lämnas ut sådana uppgifter om den smittade som behövs för en sakkunnigs uppdrag.

8 § Vid handläggningen i kammarrätt av andra mål enligt denna lag än mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § skall nämndemän ingå i rät- ten.

9 § I mål i allmän förvaltningsdomstol om isolering enligt 5 kap. 1 §, till- fällig isolering enligt 5 kap. 3 §, fortsatt isolering enligt 5 kap. 5 § eller upphörande av isolering enligt 5 kap. 8 § skall offentligt biträde förord- nas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

10 § Vid delgivning med enskild i mål enligt denna lag gäller inte 12 och 15 §§ delgivningslagen (1970:428).

11 § Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förord- nas i beslutet.

Biträde av polismyndighet

12 § Polismyndighet skall lämna biträde på begäran av smittskydds- läkaren

1.för att genomföra tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 §,

2.för att föra den som skall isoleras enligt 5 kap. 1 § eller isoleras till- fälligt enligt 5 kap. 3 § till vårdinrättningen, eller

3.för att återföra den som har avvikit från en vårdinrättning, där han eller hon enligt beslut skall vara tillfälligt isolerad eller isolerad, eller den som inte har återvänt till vårdinrättningen sedan hans eller hennes till- stånd att vistas utanför vårdinrättningens område har gått ut eller åter- kallats.

Prop. 2003/04:30

22

9 kap. Övriga bestämmelser

Prop. 2003/04:30

Tillsyn

1 § Socialstyrelsen har tillsyn över smittskyddet i landet. Vid tillsynen enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 9–17 §§ och 8 kap. 16 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Vissa bemyndiganden

2 § Om riksdagens beslut om ändring i bilagan inte kan avvaktas, får regeringen föreskriva att bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer på en viss smittsam sjukdom som förekommer eller inom kort kan förekomma här i landet, om sjukdomen bedöms uppfylla kriterierna i 1 kap. 3 § andra stycket.

En sådan föreskrift får meddelas endast om det vid lagens ikraft- trädande inte var känt

att sjukdomen uppfyller kriterierna i 1 kap. 3 § andra stycket, eller

att smittspridning av sjukdomen skulle kunna förekomma i landet. Föreskrifter som meddelas med stöd av denna paragraf skall snarast

underställas riksdagens prövning.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka andra smittsamma sjukdomar än allmänfarliga som skall vara anmälningspliktiga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka andra smittsamma sjukdomar än allmän- farliga som skall vara smittspårningspliktiga.

4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som krävs för ett ändamålsenligt smittskydd samt till skydd för enskilda.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på Försvarsmakten, i den mån föreskrifterna inte gäller tvångsåtgärd mot enskild.

5 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet enligt denna lag om landet kommer i krig eller krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har befunnit sig i.

6 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet enligt denna lag, om det vid en fredstida kris som har betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd finns behov av samordnade nationella åtgärder eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda insatser inom smittskyddet.

1. Denna lag (nya lagen) träder i kraft den 1 juli 2004, då smittskydds- lagen (1988:1472) (gamla lagen) skall upphöra att gälla.

23

2. Förhållningsregler som har meddelats enligt 16 § eller ändrats enligt Prop. 2003/04:30 17 § gamla lagen gäller längst till och med den 31 december 2004.

3.Om tvångsundersökning som smittskyddsläkaren har beslutat enligt 36 § gamla lagen inte har genomförts före den nya lagens ikraftträdande, skall smittskyddsläkaren senast den 5 juli 2004 ansöka hos länsrätten om tvångsundersökning enligt 3 kap. 2 § nya lagen. Till dess ansökan har prövats av länsrätten gäller den gamla lagen i tillämpliga delar.

4.Om en patient vid ikraftträdandet är tvångsisolerad enligt 38 § gamla lagen skall smittskyddsläkaren senast den 5 juli 2004 ansöka hos länsrätten om isolering enligt 5 kap. 1 § nya lagen. Till dess ansökan har prövats av länsrätten gäller den gamla lagen i tillämpliga delar.

5.Den som vid lagens ikraftträdande är isolerad enligt beslut av smitt- skyddsläkaren med stöd av 39 § gamla lagen skall anses tillfälligt iso- lerad enligt beslut av smittskyddsläkaren med stöd av 5 kap. 3 § nya lagen. Härvid skall smittskyddsläkarens beslut om isolering anses ha fattats vid ikraftträdandet.

6.Om ett mål om tvångsisolering enligt 38 eller 39 § gamla lagen inte är slutligt avgjort vid ikraftträdandet skall rätten pröva förutsättningarna för isolering enligt 5 kap. 1 § eller 5 kap. 3 § enligt nya lagen.

7.Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader som har uppkommit före ikraftträdandet.

24

Prop. 2003/04:30

Bilaga

Allmänfarliga sjukdomar

-campylobacterinfektion

-difteri

-infektion med enterohemorragisk E.coli (EHEC)

-giardiainfektion

-gonorré

-hepatit A-E

-hivinfektion

-infektion med HTLV I eller II

-klamydiainfektion

-kolera

-infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA)

-mjältbrand

-paratyfoidfeber

-pest

-infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G

-polio

-rabies

-salmonellainfektion

-shigellainfektion

-svår akut respiratorisk sjukdom (SARS)

-syfilis

-tuberkulos

-tyfoidfeber

-virala hemorragiska febrar exkl. denguefeber och sorkfeber (nefropathia epidemica)

25

2.2

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

 

 

Prop. 2003/04:30

Härigenom föreskrivs att det i miljöbalken skall införas två nya para-

grafer, 9 kap. 14 och 15 §§, av följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

14 §

 

 

 

 

 

 

Kommunen skall utan dröjsmål

 

 

underrätta smittskyddsläkaren om

 

 

iakttagelser som kan vara av bety-

 

 

delse för smittskyddet för män-

 

 

niskor.

 

 

 

 

 

 

15 §

 

 

 

 

 

 

Vid misstanke om att ett säll-

 

 

skapsdjur som innehas av privat-

 

 

person eller ett objekt bär på en

 

 

allvarlig smittsam sjukdom

som

 

 

kan föras över till människor, skall

 

 

kommunen

omedelbart

vidta

de

 

 

åtgärder som behövs för att spåra

 

 

smittan och undanröja risken för

 

 

smittspridning. Om det är nödvän-

 

 

digt för att förhindra spridning av

 

 

sjukdomen får kommunen låta för-

 

 

störa föremål av personlig natur

 

 

och låta avliva sällskapsdjur som

 

 

innehas av privatpersoner.

 

 

 

Den som har drabbats av ett be-

 

 

slut enligt första stycket andra

 

 

meningen har rätt till skälig er-

 

 

sättning av kommunen.

 

 

 

 

Första

och andra

styckena

 

 

gäller inte om åtgärder vidtas en-

 

 

ligt livsmedelslagen

(1971:511),

 

 

lagen (1992:1683) om provtag-

 

 

ning på djur, m.m., epizootilagen

 

 

(1999:657)

eller

zoonoslagen

(1999:658).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

26

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §1

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut

som inte innefattar prövning av målet i sak.

 

 

 

 

Åtgärder

 

som

avser endast

Åtgärder

som avser

endast

beredandet av ett mål och som inte

beredandet av ett mål och som inte

är av sådant slag att de bör

är av sådant slag att de bör

förbehållas

lagfarna domare får

förbehållas lagfarna domare får

utföras av en annan tjänsteman vid

utföras av en annan tjänsteman

länsrätten

som

har

tillräcklig

som har tillräcklig kunskap och

kunskap och

erfarenhet.

Närmare

erfarenhet och som är anställd vid

bestämmelser

om

detta

meddelas

länsrätten eller vid en tingsrätt på

av regeringen.

 

 

samma

ort

som

länsrätten.

 

 

 

 

 

Närmare

bestämmelser

om

detta

 

 

 

 

 

meddelas av regeringen.

 

 

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

 

1.mål av enkel beskaffenhet,

2.mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt- ningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat- ter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte- revision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3. mål om omedelbart omhän- dertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedel- bart omhändertagande enligt 13 §

3. mål om omedelbart omhän- dertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedel- bart omhändertagande enligt 13 §

1 Senaste lydelse 2003:409.

Prop. 2003/04:30

27

lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfälligt omhändertagan- de enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2–4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskriv- ningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om sam- arbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verk- ställighet av straff m.m.,

lagen (1988:870) om vård av miss-

Prop. 2003/04:30

brukare i vissa fall, mål om vård i

 

enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag,

mål om

tillfällig

isolering enligt

5 kap.

3 §

smittskyddslagen

(2004:000), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2–4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskriv- ningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om sam- arbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verk- ställighet av straff m.m.,

4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatte- författningarna,

5.mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

28

2.4

Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen

 

Prop. 2003/04:30

 

(1971:511)

 

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att det i livsmedelslagen (1971:511) skall införas

en ny paragraf, 27 a §, av följande lydelse.

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

27 a §

 

 

 

 

 

 

 

Efter

en

underrättelse

från

 

 

smittskyddsläkaren

om att

smitta

 

 

sprids

eller

misstänks

spridas

 

 

genom

livsmedel

skall

tillsyns-

myndigheten omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

29

2.5

Förslag till lag om ändring i sjömanslagen

Prop. 2003/04:30

 

(1973:282)

 

 

Härigenom föreskrivs att 9 § sjömanslagen (1973:282) skall ha

 

följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

9 §1

En sjöman har rätt att frånträda sin befattning på fartyget

1. om det är fara för att fartyget skall uppbringas av krigförande eller

utsättas för krigsskada, eller

 

2. om en sjukdom som avses i

2. om någon av följande sjuk-

1.1 eller 1.2 bilagan till smitt-

domar har vunnit utbredning i den

skyddslagen (1988:1472) har vun-

hamn som fartyget är destinerat

nit utbredning i den hamn som

till:

fartyget är destinerat till.

– difteri

 

– fläckfeber

 

– gula febern

 

– hepatit A-E

 

– hepatit non A non B non C

 

non D non E

 

– kolera

 

– meningokockinfektion

 

– mjältbrand

 

– paratyfoidfeber

 

– pest

 

– polio

 

– rabies

 

– salmonellainfektion

 

– shigellainfektion

 

– tuberkulos

 

– tyfoidfeber

 

– virala hemorragiska febrar

 

exkl. nefropathia epidemica

 

– återfallsfeber.

Rätten att frånträda befattningen gäller dock inte om sjömannen har godtagit att följa med fartyget under de angivna förhållandena.

Vill en sjöman frånträda sin befattning på grund av förhållande som avses i första stycket skall sjömannen underrätta arbetsgivaren utan dröjsmål efter det att han eller hon fått kunskap om förhållandet. Sjö- mannen har därefter rätt att frånträda befattningen innan fartyget anlän- der till det område där förhållandet råder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 2003:369.

30

Nuvarande lydelse
Om en intagen behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas en- ligt de anvisningar som ges av läkare. Kan erforderlig undersök- ning och behandling ej lämpligen ske inom anstalten bör den all- männa sjukvården anlitas. Om det behövs, får intagen föras över till allmänt sjukhus. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminal- vården kännedom om att en inta- gen lider av en sådan smittsam sjukdom som enligt smittskydds- lagen (1988:1472) utgör en sam- hällsfarlig sjukdom, skall styres- mannen underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas. Föreskrif- ter om psykiatrisk tvångsvård för en intagen ges i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

37 §1

Om en intagen behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas en- ligt de anvisningar som ges av läkare. Kan erforderlig undersök- ning och behandling ej lämpligen ske inom anstalten bör den all- männa sjukvården anlitas. Om det behövs, får intagen föras över till allmänt sjukhus. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminal- vården kännedom om att en inta- gen lider av en sådan smittsam sjukdom som enligt 1 kap. 3 § andra stycket smittskyddslagen (2004:000) utgör allmänfarlig sjukdom, skall styresmannen underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smitt- spridning. Föreskrifter om psykiat- risk tvångsvård för en intagen ges i lagen (1991:1129) om rättspsy- kiatrisk vård.

Förlossning av intagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus. Om det behövs, skall kvinnan i god tid före förlossningen överföras dit eller till annan institution där hon kan erhålla lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad särskilda föreskrifter.

Beträffande behandlingen av en intagen, som har förts över till en sådan sjukvårdsinrättning som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård för frivillig psykiatrisk vård, tillämpas föreskrifterna i 18–24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård samt bestämmelserna i 8 § andra och tredje styckena lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård om befogenhet för kriminalvårds- styrelsen och regeringen att besluta om särskilda restriktioner beträffande en viss intagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 1991:1133.

Prop. 2003/04:30

31

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om

Prop. 2003/04:30

 

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

 

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av

 

häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 §1

Vid behandlingen skall hänsyn tas till den häktades hälsotillstånd. En häktad som bedöms behöva hälso- och sjukvård eller som begär att läkare skall tillkallas, skall så snart som möjligt undersökas av läkare, om

inte sådan undersökning uppenbarligen är onödig.

 

En läkares anvisningar om vår-

En läkares anvisningar om vår-

den av en häktad som är sjuk skall

den av en häktad som är sjuk skall

iakttas. Behöver den häktade sjuk-

iakttas. Behöver den häktade sjuk-

husvård,

skall

sådan

beredas

husvård, skall

sådan beredas

honom eller henne så snart som

honom eller henne så snart som

möjligt. Föreskrifter om psykiat-

möjligt. Föreskrifter om psykiat-

risk tvångsvård finns i lagen

risk tvångsvård finns i lagen

(1991:1129) om

rättspsykiatrisk

(1991:1129) om

rättspsykiatrisk

vård. Får hälso- och sjukvårdsper-

vård. Får hälso- och sjukvårdsper-

sonal inom kriminalvården känne-

sonal inom kriminalvården känne-

dom om att en häktad lider av en

dom om att en häktad lider av en

smittsam

sjukdom som

enligt

smittsam sjukdom som enligt 1

smittskyddslagen

(1988:1472) ut-

kap. 3 § andra stycket smittskydds-

gör en samhällsfarlig sjukdom,

lagen (2004:000) utgör allmän-

skall chefen för förvaringslokalen

farlig sjukdom, skall chefen för

underrättas om detta, om det be-

förvaringslokalen

underrättas, om

hövs med hänsyn till fara för att

det inte står klart att det inte finns

smittan skall spridas.

 

risk för smittspridning.

Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, behövs läkares medgivande till transporten.

Förlossning av en häktad kvinna skall om möjligt ske på sjukhus.

Om det finns anledning till det, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 1998:602.

32

2.8

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

Prop. 2003/04:30

 

(1980:100)

 

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 och 2 §§ samt 14 kap. 2 § sekretess-

lagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse.

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

7 kap.

 

 

 

 

 

 

 

1 §2

 

 

 

Sekretess gäller, om inte annat

Sekretess gäller, om inte annat

följer av 2 §, inom hälso- och sjuk-

följer av 2 §, inom hälso- och sjuk-

vården för uppgift om enskilds

vården för uppgift om enskilds

hälsotillstånd eller andra person-

hälsotillstånd eller andra person-

liga förhållanden, om det inte står

liga förhållanden, om det inte står

klart att uppgiften kan röjas utan

klart att uppgiften kan röjas utan

att den enskilde eller någon honom

att den enskilde eller någon när-

närstående lider men. Detsamma

stående till den enskilde lider men.

gäller i annan medicinsk verksam-

Detsamma gäller i annan medi-

het,

såsom

rättsmedicinsk

och

cinsk verksamhet, såsom rätts-

rättspsykiatrisk undersökning,

in-

medicinsk

och

rättspsykiatrisk

semination,

befruktning utanför

undersökning, insemination,

be-

kroppen, fastställande av könstill-

fruktning utanför kroppen, fast-

hörighet, abort, sterilisering, kast-

ställande

av

könstillhörighet,

rering, omskärelse, åtgärder

mot

abort, sterilisering, kastrering, om-

smittsamma sjukdomar och ären-

skärelse, åtgärder mot smittsamma

den hos nämnd med uppgift att

sjukdomar och ärenden hos nämnd

bedriva patientnämndsverksamhet.

med uppgift att bedriva patient-

 

 

 

 

nämndsverksamhet.

 

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patient- journal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälso- tillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften behövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften läm- nas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

En

landstingskommunal

eller

En

landstingskommunal

eller

kommunal myndighet som bedri-

kommunal myndighet som bedri-

ver verksamhet som avses i första

ver verksamhet som avses i första

stycket får lämna uppgift till annan

stycket får lämna uppgift till annan

sådan myndighet för forskning och

sådan myndighet för forskning och

framställning av statistik eller för

framställning av statistik eller för

administration

verksamhets-

administration

verksamhets-

området, om det inte kan antas att

området, om det inte kan antas att

den

enskilde

eller

någon

honom

den

enskilde

eller

någon

när-

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

 

 

 

 

 

 

2 Senaste lydelse 2002:254.

 

 

 

 

 

33

närstående lider men om uppgiften

stående till den enskilde lider men

Prop. 2003/04:30

röjs. Vidare får utan hinder av sek-

om uppgiften röjs. Vidare får utan

 

retessen uppgift lämnas till enskild

hinder av sekretessen uppgift

 

enligt vad som föreskrivs i lagen

lämnas till enskild enligt vad som

 

(1984:1140)

om

insemination,

föreskrivs i lagen (1984:1140) om

 

lagen (1988:711)

om

befruktning

insemination, lagen (1988:711) om

 

utanför

kroppen,

lagen

befruktning utanför kroppen, lagen

 

(1988:1473)

om

undersökning

(1988:1473) om undersökning be-

 

beträffande HIV-smitta i brottmål,

träffande vissa smittsamma sjuk-

 

lagen (1991:1129) om rätts-

domar i brottmål, lagen (1991:1129)

 

psykiatrisk vård och smittskydds-

om rättspsykiatrisk vård och smitt-

 

lagen (1988:1472).

 

skyddslagen (2004:000).

 

 

 

 

 

2 §3

 

Sekretessen enligt 1 § gäller inte

 

 

1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller

 

rättspsykiatrisk vård, om beslutet angår frihetsberövande åtgärd,

 

2. beslut enligt smittskyddslagen

2. beslut enligt smittskyddslagen

 

(1988:1472), om beslutet angår

(2004:000), om beslutet angår fri-

 

frihetsberövande åtgärd och avser

hetsberövande åtgärd,

 

annan sjukdom än som anges i 1.3

 

 

bilagan till nämnda lag,

 

 

3.beslut i ärende om ansvar eller behörighet för personal inom hälso- och sjukvården,

4.beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av patient- journal.

Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal inom hälso- och sjukvården gäller sekretess för uppgifter som avses i 1 §, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs.

14 kap.

2 §4

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1.förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,

2.omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3.tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften före- kommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt ytt- rande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förunder- sökning i brottmål.

3

Senaste lydelse 1994:595.

 

4

Senaste lydelse 2002:1124.

34

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgiv- ning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos myndighet som dri- ver televerksamhet om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos myndigheten begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgif- ten omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns syn- nerliga skäl.

Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan

antas föranleda annan påföljd än böter.

 

 

 

För uppgift som omfattas av

För uppgift som omfattas av

sekretess enligt 7 kap. 1–6 och

sekretess enligt 7 kap. 1–6 och

34 §§, 8 kap. 8 § första stycket,

34 §§, 8

kap. 8 § första stycket,

9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §,

9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §,

8 § första eller andra stycket eller

8 § första eller andra stycket eller

9 § gäller vad som föreskrivs i

9 § gäller vad som föreskrivs i

fjärde stycket endast såvitt angår

fjärde stycket endast såvitt angår

misstanke om brott för vilket inte

misstanke om brott för vilket inte

är föreskrivet lindrigare straff än

är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i två år. Dock hindrar

fängelse i två år. Dock hindrar

sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller

sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller

34 § inte att uppgift som angår

34 § inte att uppgift som angår

misstanke om brott enligt 3, 4 eller

misstanke om brott enligt 3, 4 eller

6 kap. brottsbalken mot någon som

6 kap. brottsbalken mot någon som

inte har fyllt arton år lämnas till

inte har fyllt arton år lämnas till

åklagarmyndighet eller polismyn-

åklagarmyndighet

eller polismyn-

dighet.

dighet. Inte heller hindrar sekre-

 

tess enligt 7 kap. 1 eller 4 § att

 

uppgift som gäller misstanke om

 

brott för vilket inte är föreskrivet

 

lindrigare straff än fängelse i ett

 

år och som avser överföring eller

 

försök till överföring av sådan

 

allmänfarlig sjukdom som avses i

 

1 kap.

3 §

smittskyddslagen

 

(2004:000) lämnas till åklagar-

 

myndighet eller polismyndighet.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som inte fyllt arton år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller när- stående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma

Prop. 2003/04:30

35

Prop. 2003/04:30

gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det vän- tade barnet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

2.Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla såvitt avser beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472).

36

2.9

Förslag till lag om ändring i hälso- och

Prop. 2003/04:30

 

sjukvårdslagen (1982:763)

 

Härigenom föreskrivs att 29 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

 

skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

29 §1

Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verk- samheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock bestämma över diagnostik eller vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller hon har tillräcklig kompetens och erfarenhet för detta.

Ansvaret för ledningsuppgifter rörande den psykiatriska tvångsvården utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verk- samhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa upp-

gifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare.

 

 

 

 

 

Ansvaret

för ledningsuppgifter

Ansvaret

för

ledningsuppgifter

rörande tvångsisolering

enligt

rörande isolering enligt 5 kap. 1 §

smittskyddslagen (1988:1472)

ut-

och tillfällig isolering enligt 5 kap.

övas av en läkare med specialist-

3 § smittskyddslagen (2004:000)

kompetens

(chefsöverläkare).

Är

utövas av en läkare med specialist-

verksamhetschefen inte en läkare

kompetens

(chefsöverläkare). Är

med sådan

kompetens,

fullgörs

verksamhetschefen

inte

en läkare

dessa uppgifter av en särskilt ut-

med

sådan

kompetens,

fullgörs

sedd chefsöverläkare eller av en

dessa uppgifter av en särskilt ut-

befattningshavare som förordnats

sedd chefsöverläkare eller av en

enligt 50 a § smittskyddslagen.

 

befattningshavare som förordnats

 

 

 

 

 

enligt

5 kap.

24 §

smittskydds-

 

 

 

 

 

lagen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 1998:533.

37

2.10Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastu- klubbar och andra liknande verksamheter skall upphöra att gälla vid ut- gången av juni månad år 2004.

Prop. 2003/04:30

38

Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är verk- sam vid ett LVM-hem kännedom om att en intagen har en sådan smittsam sjukdom som enligt
1 kap. 3 § andra stycket smitt- skyddslagen (2004:000) utgör all- mänfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hemmet under- rättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 26 a § lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 a §1 Får någon som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen och är verk- sam vid ett LVM-hem kännedom om att en intagen har en sådan smittsam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) ut- gör en samhällsfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hemmet underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 1995:1317.

Prop. 2003/04:30

39

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1988:1473) om undersök- ning beträffande HIV-smitta i brottmål samt 1 § skall ha följande lydelse.

Lag om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Den som skäligen kan misstän- kas för ett sexualbrott, varigenom infektion av HIV (humant immun- bristvirus) har kunnat överföras till målsäganden, skall undersökas med avseende på sådan infektion, om målsäganden begär det.

Undersökning enligt första stycket skall på målsägandens be- gäran ske även i fråga om den som är skäligen misstänkt för något annat brott, om det på grund av särskilda omständigheter kan befa- ras att infektion av HIV har kunnat överföras till målsäganden genom brottet.

Den som skäligen kan misstän- kas för ett sexualbrott, varigenom hivinfektion eller annan allvarlig blodsmitta har kunnat överföras till målsäganden, skall undersökas med avseende på sådan infektion, om målsäganden begär det.

Undersökning enligt första stycket skall på målsägandens be- gäran ske även i fråga om den som är skäligen misstänkt för något annat brott, om det på grund av särskilda omständigheter kan befa- ras att hivinfektion eller annan allvarlig blodsmitta har kunnat överföras till målsäganden genom brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2003/04:30

40

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare

Härigenom föreskrivs att 3, 8 och 10 §§ lagen (1989:225) om ersätt- ning till smittbärare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 §

En smittbärare har rätt till smittbärarpenning, om han måste avstå från

förvärvsarbete på grund av

 

 

 

1. beslut enligt smittskyddslagen

1. beslut enligt smittskyddslagen

(1988:1472) eller livsmedelslagen

(2004:000)

eller

livsmedelslagen

(1971:511)

eller föreskrifter som

(1971:511)

eller föreskrifter som

har meddelats med stöd av sist-

har meddelats med stöd av sist-

nämnda lag, eller

 

nämnda lag, eller

 

2. läkarundersökning eller häl-

2. läkarundersökning eller häl-

sokontroll

som

smittbäraren

sokontroll

som

smittbäraren

genomgår utan att beslut enligt 1

genomgår utan att beslut enligt 1

har fattats men som syftar till att

har fattats men som syftar till att

klarlägga om han är smittad av en

klarlägga om han är smittad av en

samhällsfarlig sjukdom eller har

allmänfarlig sjukdom eller har en

en sjukdom, en smitta, ett sår eller

sjukdom, en smitta, ett sår eller en

en annan skada som kan göra livs-

annan skada som kan göra livs-

medel som han hanterar otjänligt

medel som han hanterar otjänligt

till människoföda.

 

till människoföda.

 

 

 

 

8 §

 

 

Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren inte följer förhållningsregler som har getts med stöd av smittskyddslagen (1988:1472) eller särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smitt- skyddslagen (2004:000) eller sär- skilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sist- nämnda lag.

10 §

En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i sam- band med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmel- serna i smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sist- nämnda lag.

En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i sam- band med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmel- serna i smittskyddslagen (2004:000) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sist- nämnda lag.

Prop. 2003/04:30

41

Ersättning enligt första stycket utges inte till den del ersättning för resan kan utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt per- sonskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

2.Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla såvitt avser beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472).

Prop. 2003/04:30

42

I denna lag finns vissa bestäm- melser till skydd mot att karan- tänssjukdomar förs in i landet eller sprids till utlandet genom land-, luft- eller sjötrafik.

2.14Förslag till lag om ändring i karantänslagen (1989:290)

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 14 §§ karantänslagen (1989:290) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag ges som komplette- ring av smittskyddslagen (1988:1472) vissa bestämmelser till skydd mot att karantänssjukdomar förs in i landet eller sprids till utlandet genom land-, luft- eller sjötrafik.

Regeringen får meddela bestämmelser, som avviker från denna lag, om det behövs med hänsyn till överenskommelse med Danmark, Finland eller Norge.

3 §

Miljö- och hälsoskyddsnämnden svarar för att sanitära åtgärder vidtas beträffande laster, bagage och annat gods, transportmedel och djur. För andra smittskyddsåtgärder enligt denna lag svarar smittskyddsläkaren.

Om den som berörs av en smitt-

Om den som berörs av en smitt-

skyddsåtgärd motsätter sig åtgär-

skyddsåtgärd motsätter sig åtgär-

den, får den vidtas endast om den

den, får den vidtas endast om den

har stöd i smittskyddslagen

har

stöd

i

smittskyddslagen

(1988:1472) eller någon annan lag.

(2004:000) eller någon annan lag.

 

14 §

 

 

 

Den som på grund av en karantänssjukdom har

 

 

1. tagits in på sjukhus,

 

 

 

 

2. meddelats en förhållnings-

2. isolerats enligt 5 kap. 1 § en-

regel om isolering enligt smitt-

ligt smittskyddslagen (2004:000),

skyddslagen (1988:1472), eller

eller

 

 

 

3. tvångsisolerats enligt smitt-

3.

tillfälligt

isolerats enligt

skyddslagen får inte resa ut ur lan-

5 kap.

3 §

smittskyddslagen får

det. Smittskyddsläkaren skall vidta

inte resa ut ur landet. Smittskydds-

de åtgärder som behövs för att

läkaren skall vidta de åtgärder som

hindra den smittade från att lämna

behövs för att hindra den smittade

landet.

från att lämna landet.

I andra fall än som avses i första stycket får den som för smitta av en karantänssjukdom inte vägras att lämna landet. Han skall dock i god tid före avresan meddela den smittskyddsläkare som underrättats om sjuk- domsfallet enligt smittskyddslagen om tidpunkten för avresan och målet för resan. Smittskyddsläkaren skall underrätta hälsovårdsmyndigheten på ankomstorten om avresan och andra omständigheter av betydelse för att förhindra smittspridning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2003/04:30

43

Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är verk- sam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att den unge har en sådan smittsam sjukdom som en- ligt 1 kap. 3 § andra stycket smitt- skyddslagen (2004:000) utgör all- mänfarlig sjukdom, skall förestån- daren för hemmet underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning.

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med

Prop. 2003/04:30

 

särskilda bestämmelser om vård av unga

 

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestäm-

 

melser om vård av unga skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

12 §1

För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn skall det finnas särskilda ungdomshem.

Om socialnämnden har beslutat att den unge skall vistas i ett hem som avses i första stycket skall Statens institutionsstyrelse anvisa plats i ett sådant hem.

Får någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och är verk- sam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att den unge har en sådan smittsam sjukdom som en- ligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfarlig sjukdom, skall föreståndaren för hemmet underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smitt- spridning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 1995:1316.

44

2.16

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:981) om

Prop. 2003/04:30

 

besöksinskränkningar vid viss tvångsvård

 

Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1996:981) om besöks-

 

inskränkningar vid viss tvångsvård skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §

Denna lag gäller beträffande besök på vårdinstitutioner och sjukvårds- inrättningar till dem som är tvångsintagna för vård enligt

1.lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

2.lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

3.lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

4.lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, och

5.lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Lagen gäller också för besök till dem som är tvångsisolerade eller tillfälligt omhändertagna enligt smittskyddslagen (1988:1472).

Lagen gäller också för besök till dem som är isolerade enligt 5 kap. 1 § eller tillfälligt isolerade enligt

5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:000).

4 §

Vad som sägs i 3 § gäller inte

1. besök av personer för vilka 14 § andra stycket 1 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga är tillämplig,

2. inskränkningar i den intagnes

2. inskränkningar i den intagnes

rätt när 43 a § smittskyddslagen

rätt när 5 kap. 12 § smittskydds-

(1988:1472) är tillämplig, och

lagen (2004:000) är tillämplig, och

3. när 8 § andra stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård är tillämpligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

45

2.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

Prop. 2003/04:30

 

arbetslöshetsförsäkring

 

 

Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-

 

säkring skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

16 §1

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av

1.styrkt sjukdom,

2.avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på hel- tid i minst 5 månader,

3.tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall,

4.frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5.vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livs- medelslagen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (2004:000) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livs- medelslagen,

7.utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden som liknar makars, eller

8.vård av närstående när hel ersättning lämnats enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 2000:1460.

46

2.18

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:982) om

Prop. 2003/04:30

 

anmälan av vissa allvarliga sjukdomar

 

Härigenom föreskrivs att lagen (1997:982) om anmälan av vissa all-

 

varliga sjukdomar skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Regeringen får, för att skydda

Regeringen får, för att skydda

 

liv, personlig säkerhet eller hälsa

liv, personlig säkerhet eller hälsa

 

meddela

föreskrifter om anmälan

meddela föreskrifter om anmälan

 

av andra misstänkta eller konstate-

av andra misstänkta eller konstate-

 

rade allvarliga sjukdomar än så-

rade allvarliga sjukdomar än så-

 

dana som skall anmälas enligt

dana som skall anmälas enligt

 

smittskyddslagen (1988:1472).

smittskyddslagen (2004:000).

 

Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela föreskrifter om an- mälan. Föreskrifterna får inte innebära skyldighet att lämna ut uppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

47

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

Prop. 2003/04:30

 

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

 

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverk-

 

samhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4kap.

2 §

Den som utövar verksamhet som avses i 1 § får inte

1. behandla sådana smittsamma

1. behandla sådana smittsamma

sjukdomar som enligt smittskydds-

sjukdomar som enligt smittskydds-

lagen (1988:1472) är anmälnings-

lagen (2004:000) är anmälnings-

pliktiga sjukdomar,

pliktiga sjukdomar,

2.behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,

3.undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hyp- nos,

4.behandla annan med användande av radiologiska metoder,

5.utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling, eller

6.prova ut eller tillhandahålla kontaktlinser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

48

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:544) om

Prop. 2003/04:30

 

vårdregister

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:544) om vårdregister skall ha

 

följande lydelse.

 

 

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

Den som bedriver vård får utföra automatiserad behandling av person-

 

uppgifter i vårdregister.

 

 

 

 

Med vård enligt denna lag avses

Med vård enligt denna lag avses

 

vård enligt hälso- och sjukvårds-

vård enligt hälso- och sjukvårds-

 

lagen

(1982:763),

tandvårdslagen

lagen (1982:763),

tandvårdslagen

 

(1985:125), lagen (1991:1128) om

(1985:125), lagen (1991:1128) om

 

psykiatrisk

tvångsvård och lagen

psykiatrisk

tvångsvård och lagen

 

(1991:1129)

om

rättspsykiatrisk

(1991:1129)

om

rättspsykiatrisk

 

vård samt smittskydd enligt smitt-

vård samt smittskydd enligt smitt-

 

skyddslagen (1988:1472).

skyddslagen (2004:000).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

49

Nuvarande lydelse
Om den dömde behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas en- ligt de anvisningar som ges av läkare. Kan nödvändig undersök- ning och behandling inte lämp- ligen genomföras vid det särskilda ungdomshemmet, bör den all- männa sjukvården anlitas. Om det behövs, får den dömde föras över till ett allmänt sjukhus. Får någon som tillhör hälso- och sjukvårds- personalen och är verksam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att den dömde har en sådan smittsam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hem- met underrättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård ges i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

19 §

Om den dömde behöver hälso- och sjukvård, skall han vårdas en- ligt de anvisningar som ges av läkare. Kan nödvändig undersök- ning och behandling inte lämp- ligen genomföras vid det särskilda ungdomshemmet, bör den all- männa sjukvården anlitas. Om det behövs, får den dömde föras över till ett allmänt sjukhus. Får någon som tillhör hälso- och sjukvårds- personalen och är verksam vid ett särskilt ungdomshem kännedom om att den dömde har en sådan smittsam sjukdom som enligt

1 kap. 3 § andra stycket smitt- skyddslagen (2004:000) utgör all- mänfarlig sjukdom, skall den som förestår vården vid hemmet under- rättas, om det inte står klart att det inte finns risk för smittspridning. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård ges i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Om det finns anledning till det, skall den som enligt första stycket vis- tas utanför det särskilda ungdomshemmet stå under bevakning eller vara underkastad särskilda föreskrifter. Tiden för sådan vistelse skall räknas in i verkställighetstiden.

I fråga om behandlingen av den som har förts över till en sådan sjuk- vårdsinrättning som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen om rättspsykiatrisk vård för frivillig psykiatrisk vård, tillämpas föreskrifterna i 18–24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård samt bestäm- melsen i 8 § andra stycket lagen om rättspsykiatrisk vård om befogenhet för Statens institutionsstyrelse att besluta om särskilda restriktioner.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2003/04:30

50

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1656) om patientnämnds- verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Föreskrifter om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och i lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård.

Föreskrifter om stödpersoner vid psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och i lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård. Föreskrifter om stödpersoner finns även i smitt- skyddslagen (2004:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2003/04:30

51

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2003/04:30

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för Socialdepartementet i september 1996 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utvärdera det svenska smittskyddet med tonvikt på smitt- skyddslagen (1988:1472) och övriga författningar som hör till smitt- skyddet (S 1996:07). Kommittén antog namnet 1996 års Smittskydds- kommitté.

Kommittén lade i mars 1999 fram betänkandet Smittskydd, samhälle och individ (SOU 1999:51). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Författningsförslagen i betänkandet finns i bilaga 2. Betänkan- det har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Socialdepartementet (S1999/4118/FH).

Regeringen gav i juli 2000 Socialstyrelsen i uppdrag att utreda vissa smittskyddsfrågor med anknytning till Smittskyddskommitténs förslag. Socialstyrelsen redovisade uppdraget i januari 2001 (S1999/4118/FH). Ett utdrag ur rapporten finns i bilaga 3. Socialstyrelsens rapport har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upp- rättats och finns tillgänglig i Socialdepartementet (S1999/4118/FH).

Under beredningen av betänkandet har en promemoria om stödper- soner och sakkunniga enligt smittskyddslagen utarbetats inom Social- departementet. Promemorian finns i bilaga 4. Promemorian har remiss- behandlats. Promemorian och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Socialdepartementet (S1999/4118/FH).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 24 april 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa ändringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag. Regeringens överväganden beträf- fande Lagrådets yttrande återfinns i avsnitt 9, 17, 21 och i författnings- kommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lag- texten. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

4 Nuvarande rättslig reglering

De huvudsakliga bestämmelserna om åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar finns i smittskyddslagen (1988:1472) och smittskyddsförordningen (1989:301). Bestämmelser om smittskydd finns även i ett antal andra lagar och förordningar. I detta avsnitt ges en över- siktlig redogörelse för de viktigaste författningarna på smittskydds- området.

52

4.1

Smittskyddslagen

Prop. 2003/04:30

Smittskyddslagens (1988:1472) syfte är att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. Lagen omfattar i princip alla smittsamma sjuk- domar men de materiella reglerna i lagen avser endast vissa smittsamma sjukdomar. Sjukdomarna indelas i samhällsfarliga och övriga smittsam- ma sjukdomar. För de samhällsfarliga och vissa av de övriga smittsamma sjukdomarna föreligger anmälningsplikt. Riksdagen bestämmer i lag vil- ka sjukdomar som skall anses samhällsfarliga medan regeringen beslutar om vilka övriga smittsamma sjukdomar som skall ingå bland de anmäl- ningspliktiga sjukdomarna. Regeringen kan under vissa förutsättningar föreskriva att en ny sjukdom skall omfattas av bestämmelserna om sam- hällsfarliga sjukdomar. Ett sådant beslut skall snarast underställas riks- dagen.

Huvudansvaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas åvilar landstinget. I varje landsting skall finnas en smittskyddsläkare som skall utses av den nämnd som utövar ledningen av hälso- och sjukvården. En- ligt smittskyddslagen svarar kommunen för att smittskyddsåtgärder vid- tas mot djur, livsmedel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanlägg- ningar och andra objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar. Bestämmelser om åligganden för kommunen som har till syfte att förebygga och förhindra bl.a. uppkomst och spridning av smitta finns emellertid även i t.ex. livsmedelslagen (1971:511) och miljöbalken.

Den enskildes rättigheter och skyldigheter

Den som har anledning att misstänka att han har smittats av en samhälls- farlig sjukdom är skyldig att utan dröjsmål söka läkare samt att låta läka- ren göra de undersökningar och ta de prover som behövs. Den under- sökte är skyldig att följa de förhållningsregler som meddelas honom. Förhållningsreglerna kan prövas av smittskyddsläkaren på den under- söktes begäran. Smittskyddsläkaren är vidare oförhindrad att ändra för- hållningsreglerna på det sätt han finner mest ändamålsenligt. Smitt- skyddsläkarens beslut rörande förhållningsregler kan överklagas hos all- män förvaltningsdomstol.

Den som smittats av en samhällsfarlig sjukdom är även skyldig att medverka till smittspårning och lämna upplysningar om varifrån smitta kan ha kommit och vart den kan ha förts vidare.

I smittskyddslagen finns vidare bestämmelser om rätt till kostnadsfri undersökning, vård eller behandling samt de läkemedel som behövs från smittskyddssynpunkt vid samhällsfarlig sjukdom.

Åligganden för läkare och smittskyddsläkare

Varje läkare åläggs i smittskyddslagen en allmän skyldighet att vara uppmärksam på samhällsfarliga och andra anmälningspliktiga sjukdomar och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Läkaren är vidare under vissa förutsättningar skyldig att undersöka den som har anledning att anta att han smittats av en samhällsfarlig sjukdom. Vid konstaterad smitta föreligger även skyldighet att behandla.

53

Om det inte är uppenbart att patienten inte är smittad skall läkaren vidare informera om sjukdomens art och smittsamhet samt meddela de förhållningsregler som patienten skall iaktta för att undvika smittsprid- ning. Den behandlande läkaren har vidare en skyldighet att så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna följs. Om läkaren har anledning att anta att förhållningsreglerna inte kommer att följas skall läkaren skynd- samt underrätta smittskyddsläkaren.

Till den behandlande läkarens skyldigheter vid samhällsfarlig sjukdom hör vidare att bedriva smittspårning. Han skall söka få reda på av vad eller vem den smittade har blivit smittad, vilka andra som kan ha blivit smittade av samma smittkälla samt till vem den smittade kan ha fört smittan vidare. Om läkaren därvid finner anledning anta att en person smittats av sjukdomen i fråga, skall läkaren på lämpligt sätt underrätta denne om hans skyldighet att söka läkare. Om den misstänkt smittade inte kan förmås inställa sig för undersökning skall smittskyddsläkaren underrättas.

Konstaterade fall av anmälningspliktig sjukdom skall anmälas till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet. Vissa sjukdomar skall också anmälas till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Anmälningsskyldighet föreligger också i vissa andra fall, t.ex. när smitta av vissa anmälningspliktiga sjukdomar påträffas i samband med obduktion eller vid analys vid mikrobiologiskt laboratorium.

Utöver vad som nämnts ovan har den behandlande läkaren också en skyldighet att underrätta smittskyddsläkaren om den smittade eller miss- tänkt smittade avbryter pågående behandling utan att den behandlande läkaren är införstådd med det.

Smittskyddsläkaren skall planera, organisera och leda smittskyddet samt därutöver bl.a. verka för samordning och likformighet av smitt- skyddet, fortlöpande följa smittskyddsläget i landstinget och verka för att förebyggande åtgärder vidtas. Han skall vidare hjälpa andra som är verk- samma inom smittskyddet, undervisa berörd hälso- och sjukvårdsperso- nal, lämna allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor samt även i övrigt verka för ett effektivt smittskydd. Utöver dessa allmänna uppgifter har smittskyddsläkaren även myndighetsutövande uppgifter, bl.a. att fatta beslut rörande tvångsåtgärder. I smittskyddslagen finns bestämmelser om skyldighet för smittskyddsläkaren och andra som är verksamma på smittskyddsområdet att samarbeta och lämna uppgifter till varandra.

I smittskyddslagen finns också en rad bestämmelser om uppgiftsläm- nande som medför att den sekretess som annars skulle gälla enligt sekre- tesslagen (1980:100) bryts. En kortfattad redogörelse för dessa finns i avsnitt 19.

Tvångsåtgärder

De personinriktade tvångsåtgärder som medges enligt smittskyddslagen är tvångsundersökning, tillfälligt omhändertagande och tvångsisolering. Innan en tvångsåtgärd vidtas bör smittskyddsläkaren söka nå rättelse på frivillig väg om det kan ske utan risk för smittspridning.

Prop. 2003/04:30

54

Smittskyddsläkaren får besluta om tvångsundersökning av någon som

Prop. 2003/04:30

är skyldig att låta sig undersökas men som inte utan dröjsmål gör detta,

 

under förutsättning att det föreligger en grundad misstanke i det enskilda

 

fallet att personen blivit smittad. Ett beslut om tvångsundersökning kan

 

inte överklagas. Om det ännu inte står klart om en person är smittad eller

 

ej av en samhällsfarlig sjukdom får smittskyddsläkaren under vissa förut-

 

sättningar besluta om tillfälligt omhändertagande under högst sju dagar.

 

Beslut om tillfälligt omhändertagande får överklagas hos länsrätten.

 

Som en yttersta åtgärd för att förhindra smittspridning av samhälls-

 

farlig sjukdom kan tvångsisolering tillgripas. Beslut om tvångsisolering

 

kan fattas dels om den smittade inte frivilligt medverkar till de åtgärder

 

som behövs för att förhindra smittspridning, dels om det finns grundad

 

anledning anta att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler

 

och underlåtenheten innebär uppenbar risk för smittspridning. Länsrätten

 

beslutar om tvångsisolering på ansökan av smittskyddsläkaren. Isole-

 

ringen får pågå i högst tre månader, men kan förlängas i högst sex måna-

 

der åt gången genom beslut av länsrätten. I brådskande fall kan smitt-

 

skyddsläkaren fatta beslut om tvångsisolering. Beslutet skall då omedel-

 

bart underställas länsrättens prövning.

 

Åtgärder mot djur och objekt

 

Den kommunala nämnden svarar för att åtgärder vidtas mot objekt som

 

sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar. Nämnden har

 

befogenhet att meddela de förbud och förelägganden som behövs för att

 

hindra spridning av en samhällsfarlig sjukdom. Ett föreläggande eller

 

förbud får förenas med vite. Om beslutet inte följs, eller även annars i

 

brådskande fall, kan nämnden besluta om rättelse på den enskildes

 

bekostnad. Nämnden kan vidare i vissa fall låta förstöra föremål av per-

 

sonlig natur och låta avliva sällskapsdjur. Särskilda ersättningsregler

 

gäller för dessa fall.

 

Tillsyn

 

Tillsynen över smittskyddet utövas av Socialstyrelsen och omfattar all

 

verksamhet som bedrivs av myndigheter och andra som har ålagts ett an-

 

svar enligt smittskyddslagen. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om

 

frågor inom smittskyddet som inte gäller vaccination.

 

4.2 Annan lagstiftning på smittskyddets område

Karantänslagen (1989:290) med anslutande förordning kompletterar smittskyddslagen med vissa bestämmelser till skydd mot att s.k. karan- tänssjukdomar förs in i landet eller sprids till utlandet genom land-, luft- eller sjötrafik. Med karantänssjukdom avses gula febern, kolera och pest.

Lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter har också till syfte att skydda människor från smitta. I lagen föreskrivs att tillställning eller sammankomst till vilken allmän- heten har tillträde inte får anordnas, om den med hänsyn till utformning,

55

inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall

Prop. 2003/04:30

äga rum och den verksamhet som förekommer eller är avsedd att före-

 

komma eller annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för be-

 

sökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan be-

 

sökare. Förbudet omfattar även verksamhet som är att jämställa med till-

 

ställning eller sammankomst dit allmänheten har tillträde. Den som bry-

 

ter mot förbudet skall dömas till fängelse i högst två år eller, om omstän-

 

digheterna är mildrande, till böter.

 

I lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare finns bestämmelser

 

om rätt till ersättning av allmänna medel för personer som är smittbärare,

 

men som inte har förlorat arbetsförmågan och därför inte har rätt till

 

sjukpenning eller sjuklön. Enligt lagen kan s.k. smittbärarpenning utgå

 

om smittbäraren måste avstå från förvärvsarbete på grund av

 

1.beslut enligt smittskyddslagen eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen eller

2.läkarundersökning eller hälsokontroll utan att beslut har fattats men som syftar till att klarlägga om han är smittad av en samhällsfarlig sjukdom, en smitta eller ett sår eller annan skada som kan göra livs-

medel som han hanterar otjänligt till människoföda.

Utöver smittbärarpenning ges även rätt till resekostnadsersättning. Ekonomiska förmåner i samband med smitta finns även reglerade i

lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv- smittade och förordningen (1968:235) med särskilda bestämmelser om gratis undersökning och behandling av sjömän vid vissa smittsamma sjukdomar. I detta sammanhang kan även nämnas att lagen (1962:381) om allmän försäkring och förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar innehåller bestämmelser om ekonomiska förmåner i form av bl.a. tillfällig föräldrapenning i samband med smitta hos barnet respektive avgiftsfrihet för vård och åtgärder enligt smittskyddslagen.

Enligt förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom kan en enskild eller ett företag få ersättning från staten för kostnader och förluster som orsakats av att en myndighet ingripit enligt smittskydds- lagen (dock endast beträffande vissa sjukdomar) eller enligt livsmedels- lagstiftningen för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom. För- ordningen innehåller närmare bestämmelser om i vilka fall sådan ersätt- ning kan ges och hur ersättningen beräknas. Bland annat finns en särskild bestämmelse om möjlighet till ersättning om en myndighet låtit avliva ett sällskapsdjur.

4.3Lagstiftning beträffande åtgärder mot objekt och djur, m.m.

Epizootilagen (1999:657)

Epizootilagen innehåller bestämmelser om allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdomar). Med allmänfarliga sjukdomar avses i lagen så- dana sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället. De

56

sjukdomar som omfattas av epizootilagen anges i verkställighetsföre- skrifter av Statens jordbruksverk.

I lagen finns bestämmelser om förebyggande åtgärder och bekämp- ning. Tillsynen över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av den utövas centralt av Jordbruksverket och inom länet av länsstyrelsen. Staten ersätter den som på grund av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen har drab- bats av viss förlust eller kostnad.

Zoonoslagen (1999:658)

Lagen innehåller bestämmelser om sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa (zoonoser) och som inte omfattas av epizootilagen. En förutsättning för att en zoonos skall om- fattas av lagen är att det finns tillräckliga kunskaper om den för effektiv kontroll och bekämpning. Zoonoserna anges i verkställighetsföreskrifter av Statens jordbruksverk. För närvarande omfattas endast salmonella av lagen. Tillsynen utövas enligt lagen centralt av Jordbruksverket och inom länet av länsstyrelsen.

I zoonoslagen regleras bl.a. vilka åtgärder som skall vidtas när det finns misstanke om att en zoonos har inträffat. Lagens bestämmelser motsvarar till stora delar dem som finns i epizootilagen.

Lagen (1992:1683) om provtagning på djur m.m.

Lagen avser bl.a. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjuk- domar och åtgärder för att hindra spridning av smittsamma djursjuk- domar. Lagen omfattar bl.a. zoonoser. Jordbruksverket får föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning. Verket får vidare besluta bl.a. om avlivning av djur, isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur. Om inte annat föreskri- vits utövar Jordbruksverket tillsynen över efterlevnaden av sådana före- skrifter och beslut som meddelats med stöd av lagen. Möjlighet finns att delegera viss tillsyn. Tillsynsmyndigheten får meddela förelägganden och förbud.

Livsmedelslagen (1971:511)

Livsmedelslagen innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till att före- bygga uppkomst och förhindra spridning av smitta via livsmedel. Med livsmedel avses matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan mat- vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig. Med livsmedel avses även dricksvatten. Lagens bestämmelser gäller med vissa undantag inte hantering av livsmedel i enskilt hushåll samt mindre förskolor eller fri- tidshem. I lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen finns detaljerade bestämmelser om bl.a. livsmedels beskaffenhet, hantering och saluhållande. Vidare finns bestämmelser om personalhygien och om livsmedelslokal.

Prop. 2003/04:30

57

Livsmedelsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen medan länsstyrelsen utövar den närmare till- synen inom länet. Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgif- ter inom miljö- och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen inom kommu- nen i den mån regeringen inte föreskrivit att den skall utövas av Livs- medelsverket. Tillsynsmyndighetens befogenheter framgår av lagen.

Miljöbalken

Enligt 1 kap. miljöbalken är målet med balken att främja en hållbar ut- veckling och att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer en hälsosam och god miljö. I 2 kap. miljöbalken finns rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler. Bestämmelser om hälsoskydd finns i 9 kap. Med stöd av dessa och därtill anslutande bestämmelser kan ingripanden göras i syfte att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Enligt 9 kap. avses med olägenhet för människors hälsa en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. I 9 kap. finns vidare bestämmelser som föreskriver att bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för män- niskors hälsa inte uppkommer och att de skall hållas fria från ohyra och andra skadedjur samt att ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egen- dom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra upp- komsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Härutöver finns bestämmelser bl.a. om avloppsanläggningar och anläggningar för grundvattentäkter. Vidare finns regler som medger möjlighet att meddela föreskrifter i olika hänseenden om sådan behövs för att inte olägenhet för människors hälsa skall uppstå.

Enligt 26 kap. skall tillsynsmyndigheten kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och bestämmelser som följer av balken. Den närmare för- delningen av tillsynsansvaret framgår av förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. När det gäller tillsynen över miljö- och hälso- skyddet inom kommunen, med undantag för sådan miljöfarlig verksam- het som kräver tillstånd, anges dock direkt i balken att den skall utövas av den eller de nämnder som kommunen bestämmer. För att kunna utöva tillsyn har myndigheterna rätt till tillträde och att få göra undersökningar samt att meddela förelägganden och förbud.

Bestämmelser om ersättning vid olika ingripanden från det allmänna finns i 31 kap. miljöbalken.

Arbetsmiljölagen (1977:1160)

Arbetsmiljölagen skall bl.a. skydda arbetstagare mot ohälsa. Till de fak- torer som kan orsaka ohälsa räknas också smittämnen. Arbetsmiljöverket utövar den löpande tillsynen.

Prop. 2003/04:30

58

4.4

Straffrättsliga regler

Prop. 2003/04:30

Gällande svensk rätt saknar särskilda straffbestämmelser som tar sikte på handlingar som medför att smittsamma sjukdomar överförs från en per- son till en annan. I brottsbalken finns flera bestämmelser som allt efter omständigheterna i det enskilda fallet kan bli tillämpliga då smitta har överförts eller riskeras att överföras.

De bestämmelser som kan bli aktuella att tillämpa vid överföring av smitta återfinns i brottsbalkens 3 kap. (om brott mot liv och hälsa) och 13 kap. (om allmänfarliga brott). I 3 kap. finns bestämmelser om mord, dråp, misshandel, vållande till annans död, vållande till kroppsskada eller sjukdom samt framkallande av fara för annan som kan komma att tilläm- pas då en gärning riktar sig mot en enskild person. Vilken bestämmelse som kan komma ifråga beror på omständigheterna i det enskilda fallet, men en uppdelning kan göras mellan sådana fall då smitta har överförts och då så inte har skett. En annan uppdelning kan göras mellan fall då gärningen har begåtts uppsåtligen och då den har begåtts av oaktsamhet. Riktar sig gärningen mot allmänheten kan bestämmelserna i 13 kap. om spridande av gift eller smitta eller vårdslöshet med gift eller smittämne tillämpas.

Lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brott- mål innehåller vissa bestämmelser om provtagning i syfte att tillgodose målsägandens intresse av att kunna få reda på om han eller hon utsatts för smittrisk.

5 Utländsk rätt

En jämförelse mellan svensk och utländsk smittskyddslagstiftning är svår att göra, eftersom hänsyn måste tas både till de grundläggande skill- naderna mellan de olika staternas rättsordningar samt andra faktorer som ett lands klimat, ekonomi, drog- och sexualpolitik, flyktingpolitik m.m. Vissa iakttagelser kan dock göras.

Smittskyddskommittén konstaterade vid sin granskning av de nordiska länderna samt ett antal andra europeiska stater att samtliga stater hade övergripande lagar som reglerar smittskyddet. Behandlingen av hiv- infektion varierar dock starkt. Liksom den svenska smittskyddslagen (1988:1472) omfattar de allmänna smittskyddslagarna i Norge, Finland och Tyskland hivinfektion; även den franska smittskyddslagen innehåller ett par bestämmelser rörande denna. Storbritanniens smittskyddslag är i vissa fall tillämplig på aids. Smittskyddslagarna i Danmark, Österrike, Nederländerna och Italien omfattar vare sig hivinfektion eller aids.

Skyldighet för sjukvårdspersonal att anmäla förekomsten av vissa svåra sjukdomar till en central instans förekommer i alla de studerade staterna. Hivinfektion är en anmälningspliktig sjukdom i Danmark, Norge, Finland och Tyskland. I Danmark, Norge, Österrike, Frankrike och Italien skall fall av aids anmälas. Anmälan av hivinfektion och aids sker på frivillig basis i Nederländerna och Storbritannien.

I många länder, t.ex. Danmark, Norge, Finland, Tyskland och Stor-

britannien, finns möjlighet att stänga av personer som är smittade av

59

vissa allvarliga sjukdomar från arbete eller skola. I vissa länder före-

Prop. 2003/04:30

kommer också förbud för personer som lider av vissa sjukdomar att an-

 

vända allmänna kommunikationsmedel.

 

Möjligheter att i särskilda fall vidta tvångsåtgärder för att förhindra

 

smittspridning finns i samtliga staters smittskyddsreglering. Det kan t.ex.

 

röra sig om tvångsundersökning, tvångsvaccinering, stängning av verk-

 

samheter eller övervakning. Tvångsisolering är en åtgärd som i de flesta

 

länder förekommer i någon form, men isolering p.g.a. hivinfektion eller

 

aids med stöd av smittskyddslagens regler kan endast ske i ett fåtal län-

 

der. Isolering på grund av hivinfektion kan (förutom i Sverige) ske i

 

Norge och Tyskland. De allra flesta tyska delstaterna begagnar sig dock

 

inte av denna möjlighet. I Storbritannien kan isolering av aidssjuka äga

 

rum under vissa bestämda omständigheter. Tvångsomhändertagande av

 

personer som smittats av hivinfektion kan emellertid i många länder ske

 

enligt författningar om psykiatrisk vård eller narkomanvård, om den

 

smittade även har psykisk sjukdom eller är missbrukare.

 

I många länder använder sig domstolarna av bestämmelserna i respek-

 

tive lands strafflag om misshandel och motsvarande brott för att bedöma

 

gärning som inneburit överföring eller risk för överföring av hivinfektion

 

eller annan svår sjukdom. Den danska, norska och österrikiska straff-

 

lagen har särskilda ansvarsbestämmelser som tar sikte på gärningar som

 

innebär att smittsam sjukdom överförs eller riskerar att överföras från en

 

person till en annan.

 

Sammanfattningsvis kan konstateras att skillnaderna är betydande. Att

 

försöka dra någon slutsats om lagstiftningens inverkan på respektive

 

lands epidemiologiska situation låter sig knappast göras; vad som är

 

orsak och verkan är svårt att säga.

 

6 Smittspridning i Sverige och omvärlden

I kapitlet redogörs för förekomsten av smittsamma sjukdomar såväl nationellt som i ett internationellt perspektiv. För att ge en bild av smitt- skyddssituationens föränderlighet ges i det avslutande avsnittet några exempel på bl.a. nyupptäckta samband mellan smittämnen och olika sjukdomar.

6.1

Smittskyddssituationen internationellt

 

Det globala läget

 

Under de senaste tjugo åren har nya allvarliga infektionssjukdomar upp-

 

trätt eller kunnat identifieras, som t.ex. hivinfektion, legionella och blö-

 

darfeber orsakad av ebolavirus. Andra sjukdomar har återuppstått, upp-

 

trätt i nya regioner eller uppträtt på ett förändrat sätt. Uppkomsten av

 

bakterier som är resistenta mot antibiotika och andra läkemedel är ett

 

exempel på förändringar som medfört betydande folkhälsoproblem i hela

 

världen. Resistenta smittämnen har uppträtt bl.a. när det gäller tuber-

 

kulos, malaria, tyfoidfeber och pneumokocker. På så nära håll som i våra

 

grannländer Estland och Lettland beräknas en femtedel av de nyupp-

60

täckta fallen av tuberkulos uppvisa resistens. Med hänsyn till bl.a. resi- stensproblemen har enligt Världshälsoorganisationen (WHO) även in- fektioner som erhålls vid vård på sjukhus blivit ett allt större och allvar- ligare problem.

Samtidigt kan konstateras att utbredningen av några av de sjukdomar som sedan lång tid utgjort ett hot mot många människors hälsa tagit en positiv riktning. Smittkoppor förklarades vara utrotade år 1980 och WHO har förklarat som mål att polio skall vara utrotad år 2005.

Flera av de sjukdomar som drabbar ett stort antal människor förekom- mer främst i utvecklingsländerna. Emellertid utgör infektionssjukdomar ett problem även i de industrialiserade länderna. Så är t.ex. diarrésjuk- domar en av de vanligast förekommande infektionsgrupperna världen över varvid huvuddelen orsakas av livsmedelsburna mikroorganismer. Livsmedelsburna infektioner, orsakade av t.ex. hepatit A, salmonella och campylobacter, skapar problem av större omfattning även i de industria- liserade länderna. Även hepatit B och hepatit C är globalt förekommande i stor omfattning. Enligt beräkningar lever t.ex. mer än 350 miljoner människor med kronisk hepatit B.

De sexuellt överförbara sjukdomarna utgör ett stort problem världen över. WHO uppskattade att ungefär 333 miljoner nya fall inträffade bland vuxna under år 1995. En ökning av förekomsten av sexuellt över- förbara sjukdomar har märkts i nästan hela Europa de senaste åren. Hiv/aids förekommer nu på alla kontinenter. FN:s samlade program mot hiv/aids i världen (UNAIDS) uppskattar att över 40 miljoner människor levde med hivinfektion i slutet av år 2002 och att antalet nysmittade människor årligen överskrider fem miljoner. Av dessa nysmittade män- niskor är omkring 2,2 miljoner män, 2 miljoner kvinnor och 800 000 barn under 15 år. De trender som enligt UNAIDS kan ses när det gäller utbredningen av hiv/aids i världen är att det föreligger tecken på en snabb ökning av antalet fall såväl i vissa länder i Asien som i vissa delar av Östeuropa. I Ryssland har utvecklingen av hivinfektion från år 1999 varit närmast explosiv och vid slutet av år 2001 beräknades mellan 150 000 och 300 000 ryssar vara infekterade. Hösten 2001 rapporterades i Estland 60 nya hivfall per vecka. Emellertid syns tecken på att spridningen av hivinfektion minskat i länder som är hårt drabbade men där man aktivt satsat på förebyggande insatser, bl.a. Uganda och Thailand. Vidare synes förekomsten av nya fall av hiv/aids minska eller i vart fall stabiliseras i vissa andra regioner. Så har t.ex. antalet aidsfall minskat i de nordeuro- peiska länderna, i Australien och Nya Zeeland samt i USA. Orsakerna till dessa förändringar är bl.a. tillgången till ny medicinsk behandling och behöver inte innebära att riskerna för smittspridning i sig har minskat.

WHO har förklarat att tuberkulos återigen är ett akut hot mot den glo- bala folkhälsan bl.a. på grund av problemen med resistenta tuberkel- bakterier. Drygt 95 % av dem som bär på tuberkulos finns i utvecklings- länderna. I stora delar av Östeuropa, däribland de baltiska staterna, har emellertid antalet fall av tuberkulos ökat och förekomsten av tuberkulos synes också ha ökat bland utlandsfödda personer i Europa. Däremot har förekomsten av difteri kunnat hejdas genom vaccination och denna in- fektion är nu mycket ovanlig i industriländerna. Vaccinationens bety- delse visas bl.a. genom att nya difteriepidemier uppträdde i f.d. Sovjet-

Prop. 2003/04:30

61

unionen när vaccinationsprogrammen sviktade. Efter massiva vaccina-

Prop. 2003/04:30

tionsinsatser är emellertid spridningen i regionen nu under kontroll.

 

Nordisk jämförelse

En uppfattning om förekomsten av smittsamma sjukdomar i de nordiska länderna kan erhållas genom jämförelser baserade på antalet anmälda fall i respektive land. Sådana officiella uppgifter, liksom motsvarande upp- gifter från de baltiska länderna och nordvästra Ryssland, finns nu sam- lade på en Internetsida som respektive lands motsvarighet till Smitt- skyddsinstitutet ligger bakom (http://www.epinorth.org). Det bör emel- lertid framhållas att jämförelser måste göras med viss försiktighet efter- som länderna använder sig av något olika rapporterings- och redo- visningssystem samt då undersöknings- och rapporteringsbenägenheten också kan variera.

Den allmänna situationen i Norge, Danmark, Finland och Sverige ser relativt likartad ut. Så är t.ex. diarrésjukdomar ett allmänt spritt problem i samtliga länder. Sedan mitten av 1990-talet har t.ex. noterats en ökning av hepatit A bland narkotikamissbrukare i samtliga dessa nordiska län- der. De sexuellt överförbara sjukdomarna gonorré, syfilis och klamydia har visat ett likartat mönster i alla de nordiska länderna; en tydlig ned- gång i antalet fall under 1980-talet och första halvan av 1990-talet har från år 1996 och framåt förbytts i en klar uppgång. För gonorré och syfi- lis verkar toppen ha varit nådd under år 2000, medan antalet anmälda fall av klamydia fortsatte att öka stadigt även under åren 2001 och 2002.

Även om situationen på ett allmänt plan är likartad för de nordiska länderna föreligger påtagliga skillnader beträffande förekomsten av en- skilda sjukdomar. Finland har t.ex. en högre förekomst av tuberkulos och syfilis vilket åtminstone till viss del kan förklaras med närheten till Ryssland där dessa sjukdomar ökat. Danmark skiljer sig också ganska markant från övriga nordiska länder genom en högre förekomst av hivinfektion.

6.2Situationen i Sverige

Det epidemiologiska läget i Sverige följs bl.a. genom den rapportering av inträffade sjukdomsfall som görs till Smittskyddsinstitutet. För att belysa utvecklingen beträffande förekomsten av vissa smittsamma sjukdomar visas i tabell A uppgifter om för de enligt smittskyddslagen klassifi- cerade samhällsfarliga sjukdomarna och i tabell B redogörs för några av de övriga anmälningspliktiga sjukdomarna som har en större inhemsk spridning.

62

Tabell A Antalet kliniskt anmälda fall av samhällsfarliga sjukdomar

Prop. 2003/04:30

1989-1995 (fall anmälda av behandlande läkare) och 1997–2002 (samtliga

 

 

anmälda fall).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjukdom

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

2002

 

Gonorré

1 100

617

367

246

244

427

529

505

 

Hepatit A

245

294

274

600

693

184

169

76

 

Hepatit B (akut)

266

254

211

294

154

214

722

289

 

Hepatit B (bärare)

1 014

1 469

1 996

1 059

711

884

859

893

 

Hepatit C

2 359

4 028

2 872

4 608

3 497

3 493

3 382

 

Hivinfektion

304

327

390

247

241

211

277

287

 

Klamydia

29 319

20 986

14 963

13 785

13 905

16 710

22 266

24 692

 

Meningokocksjukdom

103

130

88

75

81

64

75

47

 

Paratyfoid

42

54

22

29

26

94

21

25

 

Salmonella

5 005

5 534

4 344

3 562

4 700

5 141

4 711

3 894

 

Shigella

768

686

755

561

631

468

540

379

 

Syfilis

89

121

96

69

48

39

78

128

 

Tuberkulos

595

519

619

506

456

493

440

438

 

Tyfoid

31

28

22

30

20

12

10

12

 

Övriga samhälls-

<10

<10

<10

<10

<10

<10

<10

<10

 

farliga sjukdomar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Avdelningen för epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Tabell B Antalet kliniskt anmälda fall av några anmälningspliktiga sjuk- domar 1989–1995 (fall anmälda av behandlande läkare) och 1997-2002 (samtliga anmälda fall).

Sjukdom

1989

1991

1993

1995

1997

1999

2001

2002

Campylobacter

1 861

4 275

4 485

5 580

6 881

7 669

8 577

7 137

EHEC

143

69

96

129

Legionella

18

75

42

44

114

91

84

94

Yersinia

753

549

579

610

Källa: Avdelningen för epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

I jämförelse med många andra länder är läget i Sverige gott beträffande flertalet av de allvarliga smittsamma sjukdomarna. Sedan 1980-talet har dock det skett en rad förändringar som påverkat smittskyddssituationen i Sverige. Positiva förändringar har ägt rum genom olika åtgärder som medfört en markant minskning av ett antal olika smittsamma sjukdomar. Ett flertal av de samhällsfarliga sjukdomarna förekommer endast som något enstaka fall eller har inte alls förekommit under den senaste tioårs- perioden. Detta gäller t.ex. polio (1 fall) och difteri (0 fall). Oavsett detta utgör infektionssjukdomarna fortfarande ett väsentligt problem. Nya pro- blem har uppmärksammats, bl.a. förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier. Vidare är Sverige i dag mer utsatt för smittsamma sjukdomar genom det ökade utbytet med omvärlden. Några faktorer som haft bety- delse är människors allt mer omfattande utlandsresor, den ökade invand- ringen och handeln med livsmedel. Malaria, som inte längre är en in- hemsk sjukdom, är ett exempel på omvärldens betydelse. De ca 200 fall som anmäls varje år utgörs av personer av svensk eller utländsk härkomst som samtliga har smittats utomlands. Invandringens betydelse visar sig bl.a. i statistiken genom att antalet anmälningar för vissa sjukdomar öka- de markant de första åren under 1990-talet då Sverige mottog ett mycket stort antal asylsökande. När det gäller t.ex. tuberkulos där antalet svensk-

63

födda smittade sjunkit påtagligt under den senaste tioårsperioden ses en ökning av antalet smittade med utländsk härkomst.

Mag- och tarmsjukdomar

Diarrésjukdomar och andra smittsamma mag- och tarmsjukdomar är mycket vanligt förekommande i Sverige. Särskilt uppmärksammat de senaste åren är calicivirus som varit framträdande i ett flertal vatten- och livsmedelsburna utbrott. En sjukdom som utgör ett inhemskt problem av stor betydelse är campylobacterinfektion. Antalet campylobacterinfek- tioner har fortsatt att öka under de senaste tio åren. Mellan 30 och 40 % av fallen rör sig om inhemskt smittade personer. Fram till mitten av 1990-talet förekom inte spridning av enterohemorragisk E.coli O157 (EHEC) i någon nämnvärd utsträckning i Sverige. Situationen föränd- rades dock år 1995 då tre större utbrott inträffade med sammanlagt drygt 100 smittade personer. Större utbrott inträffade även under år 1996 och år 1997 och omfattade respektive år ett hundratal smittade personer. Där- emot har antalet inhemskt smittade fall av salmonella varit relativt kon- stant sedan mitten av 1980-talet. Av de totalt mellan 3 500 och 5 000 fall av salmonellainfektion som årligen anmäls utgörs 10–15 % av inhemskt smittade personer. Trots farhågorna om effekterna av Sveriges inträde i EU har därefter inte noterats några tecken på en ökad förekomst av inhemska salmonellafall.

Sexuellt överförbara sjukdomar

De sexuellt överförbara sjukdomarna minskade kraftigt under den första halvan av 1990-talet. Syfilis försvann praktiskt taget som en inhemsk sjukdom och nästan alla gonorréfall kunde spåras tillbaka till importerad smitta. År 1996 rapporterades endast 221 gonorréfall i Sverige, den lägsta siffran någonsin sedan anmälningsplikten infördes i början av 1900-talet. Klamydiafallen minskade med 50 % från år 1990 till år 1995. Därefter har situationen försämrats dramatiskt för alla dessa tre sexuellt överförbara sjukdomar. År 2002 kan man se att nästan hela den framgång i minskad sjuklighet som vunnits från år 1990 till år 1995 har suddats ut. Det finns nu pågående spridning av såväl syfilis som gonorré i landet, främst bland män som har sex med män, men även bland heterosexuella. Ökningstakten i antalet klamydiafall är accelererande. Åldersmässigt skiljer sig de tre sjukdomarna något, i det att syfilis och gonorré främst drabbar personer mellan 30 och 40 år, medan klamydia framför allt är de unga vuxnas sjukdom, med en topp i åldersgruppen 20–25 år. I den åldersgruppen smittas ca 4 % av befolkningen årligen av klamydia.

Särskilt om hivinfektion

Vid införandet av nu gällande smittskyddslag var förekomsten av hiv- infektion ett ganska nytt fenomen och de närmare kunskaperna om såväl sjukdomen som de epidemiologiska förhållandena var begränsade. Bland annat tack vare intensiv forskning har kunskaperna om hivinfektion för- bättrats betydligt de senaste tio åren. Antalet anmälda fall av hivinfektion

Prop. 2003/04:30

64

har hållit sig på en relativt konstant nivå sedan flera år. Antalet anmäl-

Prop. 2003/04:30

ningar har sedan år 1994 legat kring 250 fall årligen. Statistiken visar

 

vidare klart att smittspridningen inom Sverige är begränsad.

 

Sedan år 1985 och fram till och med år 2002 har totalt 5 926 personer

 

anmälts med hivinfektion i Sverige, varav 4 354 män och 1 572 kvinnor.

 

Årligen har runt 250 nya fall av hivinfektion anmälts. Medelåldern bland

 

de diagnostiserade har legat runt 30–35 år. Smittan har erhållits huvud-

 

sakligen genom homosexuell kontakt (42 %), heterosexuell kontakt

 

(35 %) och genom intravenöst missbruk (17 %). Andra smittvägar har

 

varit marginellt förekommande och det bör observeras att inte någon per-

 

son har smittats av blodprodukter i Sverige efter år 1986. Majoriteten av

 

de heterosexuellt smittade har varit av utländsk härkomst medan för-

 

hållandet är det motsatta beträffande övriga smittvägar. Beträffande före-

 

komsten i olika delar av Sverige kan konstateras att drygt 60 % av de

 

hivpositiva är bosatta i Stockholm och drygt 20 % i övriga storstads-

 

områden (Göteborg och Malmö).

 

Sedan år 1985 och fram till slutet av år 2002 har vidare totalt 1 852 fall

 

med aidsdiagnos anmälts. Mellan åren 1995 och 2002 minskade antalet

 

nyanmälda hivfall från 198 fall till 56 fall. På dessa sju år har alltså

 

antalet nya aidsfall sjunkit med tre fjärdedelar. Behandlingsmetoderna

 

har också medfört att antalet aidssjuka som avlidit kraftigt minskat.

 

Samtidigt bör dock erinras om att antalet nyanmälda fall av hivinfektion

 

inte har minskat.

 

Anmälningsstatistiken visar att utvecklingen av förekomsten av hiv-

 

infektion i Sverige inte blev sådan som befarades i mitten av 1980-talet.

 

Smittspridningen i Sverige är klart begränsad. I diagrammet nedan åter-

 

finns nästan alla relevanta data om den svenska hiv-epidemin i mycket

 

koncentrerad form.

 

Diagram Antalet kliniskt anmälda fall av hivinfektion åren 1987–2002 fördelat på smittväg och smittland.

250

 

Sex mellan män och kvinnor

 

 

200

Sex mellan män

150

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intravenöst missbruk

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1987

90

93

96

99

2

88

91

94

97

2000

89

92

95

98

1

 

 

Sannolikt smittad i Sverige

 

Sannolikt smittad utomlands

 

Källa: Avdelningen för epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

65

En betydande del av forskningen kring hivinfektion och aids har ägnats åt att ta fram effektiva behandlingsmetoder. Fram till år 1987 tog vården främst sikte på behandling för att lindra de hiv-relaterade sjukdomarna. Det första hiv-läkemedlet, AZT, godkändes i Sverige år 1987. Härefter har utvecklingen gått snabbt när det gäller tillgången på mer effektiva mediciner. Av betydelse för utvecklingen har bl.a. varit nya kunskaper om hivinfektion. Fram till början av 1990-talet visste man inte säkert hur hivinfektionen bröt ned immunförsvaret. Studier har emellertid visat, i motsats till vad man tidigare trott, att produktionen av virus pågår under hela infektionen och att nedbrytningen av immunförsvaret således främst torde orsakas av en ökande mängd virus.

Forskningen har vidare visat att hivviruset har en stor förmåga att för- ändra sig. Dessa kunskaper har tillsammans med tillgången till förfinade metoder att mäta virusnivåerna i blodet kunnat leda till effektivare behandling. Sedan år 1995 tillämpas i Sverige regelmässigt en behand- ling där olika hiv-läkemedel kombineras. Kombinationsbehandlingen har visat sig ha goda resultat när det gäller att förhindra utvecklingen av aids, vilket visats bl.a. i Smittskyddsinstitutets anmälningsstatistik över antalet aidsfall (se ovan). Det har visats att behandlingen lett till minskade virus- nivåer i blodet. Emellertid vet man inte hur smittsamheten påverkas och långtidseffekterna av behandlingen är ännu okända. Även om det inte anses troligt att kombinationsbehandlingen kan bota hivinfektion är den rådande ståndpunkten i dag att det finns hopp om att behandlingen skall medföra att sjukdomen för många kan förvandlas till en kronisk sjukdom.

Behandlingen är emellertid inte problemfri. Vissa patienter har trots behandling haft stigande virusnivåer och det finns risk för resistens- utveckling, dvs. att viruset utvecklar motståndskraft mot läkemedlen. Behandlingen ställer vidare stora krav på den enskilde patienten genom mycket strikta medicinrutiner och problem med biverkningar. Det börjar dessutom nu stå klart att biverkningsproblemen är betydande; förutom att en del drabbas av en vanställande omfördelning av kroppsfettet utvecklar allt fler behandlande patienter diabetes och det finns misstanke om en koppling mellan medicinering och hjärtinfarkt.

Till skillnad från framgångarna när det gäller medicinsk behandling har något verksamt vaccin mot hivinfektion inte kunnat tas fram och det anses tveksamt om ett fungerande vaccin kommer att finnas inom den närmaste 10-årsperioden. Däremot har förebyggande behandling, bl.a. AZT-medicinering, blivit möjlig att ge i samband med att en person ut- satts för risk att smittas av hivinfektion. Det är visat att sådan profylax skyddar fostret från att smittas av sin hivpositiva mor vid förlossning och att viss skyddseffekt erhållits bl.a. för sjukvårdspersonal som drabbats av ett smittotillbud.

Hepatiter

Den inhemska spridningen av hepatit B har varit relativt begränsad under 1990-talet. Som framgår av tabell A har antalet anmälda akut insjuknade legat runt 200 fall årligen, varav majoriteten smittats i Sverige. Omvärl- dens betydelse för den epidemiologiska situationen i Sverige visas tydligt av statistiken över anmälda fall av kroniska smittbärare av hepatit B. Den absoluta majoriteten av dessa kroniska smittbärare har smittats utom-

Prop. 2003/04:30

66

lands. Hepatit A är däremot i första hand en inhemsk sjukdom. Fram till

Prop. 2003/04:30

år 1994 anmäldes närmare 300 fall årligen. Efter ett utbrott bland intra-

 

venösa missbrukare i mitten av 1990-talet med 620 rapporterade fall år

 

1997 har förekomsten sjunkit till mera normala nivåer. Smittspridningen

 

av hepatit C synes enligt statistiken vara hög. Majoriteten av de anmälda

 

fallen utgörs dock av personer som smittats flera år före anmälan.

 

Orsaken till detta är att man först på 1990-talet fått tillgång till till-

 

förlitliga analysmetoder och därför kunnat fastställa förekomsten av

 

hepatit C hos människor som smittats långt tidigare.

 

Antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner

 

Bakterier som har utvecklat resistens mot antibiotika har blivit ett mycket

 

stort problem runt om i världen. Även om tecken pekar på en oroande

 

utveckling också i Sverige uppfattas dock den inhemska situationen som

 

mycket bättre än i många länder. Några totalresistenta bakterier har inte

 

upptäckts i Sverige, varför någon typ av antibiotikabehandling finns för

 

praktiskt taget alla bakterier som orsakar vårdrelaterade infektioner. Där-

 

emot har man uppmärksammat en ökning när det gäller multiresistenta

 

bakterier, dvs. bakterier som är resistenta mot flera antibiotikapreparat

 

samtidigt. Så ökade t.ex. förekomsten av pneumokocker med nedsatt

 

känslighet för penicillin under mitten av 1990-talet, främst i södra

 

Sverige. Trenden av ökande antal fall i södra Sverige syns dock ha

 

kunnat brytas genom att särskilda åtgärdsprogram sattes in. Inom vården

 

har man på senare år främst uppmärksammat en ökad utbredning av

 

meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA). Ett långvarigt utbrott i

 

Västra Götaland åren 1998–2000 kunde hävas först efter det att stora

 

extra resurser satts in för smittspårning och vårdhygieniska åtgärder. För

 

närvarande pågår spridning av MRSA på sjukhus i flera landsting, men

 

främst i Stockholm. Multiresistenta stammar av salmonella har vidare

 

blivit allt vanligare under de senaste åren.

 

För att skärpa övervakningen av förekomsten av antibiotikaresistenta

 

bakterier och av användandet av antibiotika har skapats särskilda orga-

 

nisationer för bevakning och utvecklande av åtgärdsprogram, bl.a. Refe-

 

rensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) och Strategigruppen för ratio-

 

nell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (STRAMA).

 

I samarbete med dessa organisationer har Smittskyddsinstitutet numera

 

en relativt god kännedom om läget när det gäller antibiotikaresistens vid

 

luft- och urinvägsinfektioner som behandlas inom öppenvården samt om

 

antibiotikaförbrukningen i landet.

 

På senare tid har även särskild uppmärksamhet ägnats åt s.k. vårdrela-

 

terade infektioner, dvs. infektioner som har samband med sjukvårds-

 

eller tandvårdsbehandling. Man vet att sådana infektioner utgör ett pro-

 

blem inom den svenska sjukvården men kunskaperna om omfattningen är

 

mycket bristfälliga bl.a. på grund av att väl fungerande rapporterings-

 

system inte finns och att forskning om de svenska förhållandena är spar-

 

samt förekommande.

 

67

Fästingburna sjukdomar

Prop. 2003/04:30

De fästingburna infektionssjukdomarna, som t.ex. borrelia och TBE (fäs- tingburen encefalit), har särskilt uppmärksammats under de senaste tio åren. Förekomsten av borreliainfektion synes ha ökat i Sverige. Årligen uppskattas mellan 5 000 och 10 000 fall förekomma. Borrelia är vanligt förekommande längs hela Sveriges kustområden samt i södra och mellersta delarna av Sverige. Att statistiken vad gäller borreliainfektion är så dålig beror på att diagnostiken är svår eftersom laboratorietest saknas och en stor del av de antibiotikakurer som förskrivs mot sjuk- domen grundar sig på mer eller mindre stark misstanke om smitta. När det gäller TBE, mot vilken speciell behandling saknas, diagnosticeras mellan 40 och 120 fall årligen och spridningen av denna sjukdom synes vara koncentrerad till vissa delar av Sverige.

6.3Nya sjukdomar och problem

Som redogjorts för i tidigare avsnitt är smittskyddssituationen föränder- lig. Nya smittsamma sjukdomar har uppträtt och det har uppstått situatio- ner som medfört nya problem. Utvecklingen av den medicinska forsk- ningen har också givit ökade möjligheter att upptäcka smittämnen och påvisa nya samband mellan smittämnen och olika sjukdomar. Det har bl.a. visat sig att sjukdomar som inte tidigare betraktats som infektions- sjukdomar är orsakade av bakterier eller virus. Så har kunnat påvisas att magsår och sannolikt också magcancer orsakas av en bakterie, Helico- bacter pylori. Vidare är det nu klarlagt att den viktigaste orsaken till can- cer i livmoderhalsen är infektion med humant papillomavirus (s.k. ”köns- vårtor” eller kondylom). Studier har också visat på möjliga samband mel- lan bakterier/virus och t.ex. diabetes och multipel skleros (MS).

En sjukdom som under de senaste åren väckt särskilt intresse är Creutzfeldt Jacobs sjukdom (CJS). CJS är en sedan länge känd s.k. prion- sjukdom som främst angriper hjärnan. Den hittills kända varianten är ärftlig eller uppkommer spontant av okänd orsak, men man har också kunnat påvisa smitta vid kontakt med t.ex. hjärnvävnad. Förekomsten av denna form av CJS är mycket låg i Sverige. Våren 1996 rapporterades uppträdandet av ett tiotal särpräglade fall av CJS i Storbritannien, den s.k. nya varianten av CJS (med engelsk förkortning v.CJD). Misstankar fanns att denna form av CJS kunde kopplas till konsumtion av kött från djur som hade smittats av bovin spongiform encefalopati (BSE; en djur- sjukdom som också tillhör gruppen prionsjukdomar). Båda sjukdoms- formerna står numera under särskild övervakning såväl nationellt som internationellt. I Sverige har inte några fall av v.CJD påvisats och inte heller har några fall av BSE bland den svenska boskapen påträffats, trots att ca 65 000 nötkreatur testats för sjukdomen vid slutet av 2002. Det är inte sannolikt att en epidemi av v.CJD kommer att uppstå i Sverige.

En annan fråga som hänger samman med förekomst av smittämnen hos djur är s.k. xenotransplantationer (dvs. transplantation av organ från djur till människa). Det är i dag inte känt om vissa former av virus eller andra smittämnen kan överföras till människan via djurorgan eller djurvävnad. Med hänsyn bl.a. till de okända smittriskerna tillsatte regeringen år 1997

68

en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra en översyn av bl.a. Prop. 2003/04:30 förutsättningarna för sådana transplantationer. Kommittén överlämnade

år 1999 sitt betänkande Från en art till en annan – transplantation från djur till människa (SOU 1999:120) till regeringen. Betänkandet är för närvarande under beredning inom Regeringskansliet.

Under första hälften av november 2002 inträffade ett flertal fall av lunginflammation i Guangdong-provinsen i södra Kina. Mycket brist- fällig information om detta utbrott nådde omvärlden. I slutet av februari 2003 stod det klart dels att man i Hong Kong hade ett utbrott en tidigare okänd akut infektionssjukdom – svår akut respiratorisk sjukdom (SARS) dels att detta med stor sannolikhet hade sitt ursprung i Guangdong. Från en spridning i åtminstone 11 städer i den kinesiska provinsen Guangdong i november 2002 fick sjukdomen sedan global utbredning med sannolika fall rapporterade från 30 länder, varav Kina har varit värst drabbat. Flest fall i Kina har rapporterats från Peking, Guangdong, Hongkong, Taiwan och Shanxi, men i början av maj 2003 hade fall rapporterats från 21 av landets 31 provinser. Utanför Kina rapporterades sjukdomen främst från Toronto i Kanada, Singapore och Hanoi i Vietnam. Genom ett av WHO välorkestrerat samarbete kunde forskarvärlden på dryga två månader i detalj beskriva denna nya sjukdom, dess klinik, smittvägar och epide- miologi samt identifierat ett helt nytt smittämne. Detta nya smittämne – ett tidigare okänt coronavirus – har med säkerhet kunnat knytas till den nya sjukdomen, det fullständiga genomet sekvenserats och snabbdiag- nostik utvecklats.

7 Internationellt samarbete

På internationellt plan bedrivs, bl.a. inom FN och EU, ett omfattande arbete för att minska utbredningen av smittsamma sjukdomar i världen. Mycket av arbetet inom de internationella organisationerna består av framtagande av olika typer av handlingsplaner och program. Det mer konkreta smittskyddsarbetet utförs vanligen av mindre organ och sam- manslutningar, men då ofta inom ramen för de stora organisationernas program.

Arbetet inom FN

 

Bland det arbete som bedrivs inom Världshälsoorganisationen (WHO)

 

för att motverka smittsamma sjukdomar märks t.ex. utarbetande av över-

 

enskommelser, upprättande av övervaknings- och informationssystem

 

samt bedrivande av vaccinations- och forskningsprogram. En viktig del

 

av WHO:s verksamhet är arbetet genom de s.k. Collaborating Centres,

 

dvs. ett laboratorium eller en institution som har experter på diagnos och

 

epidemiologi vad gäller smittsamma sjukdomar och zoonoser samt som

 

samarbetar med liknande institutioner globalt.

 

WHO:s tjugoandra Världshälsoförsamling antog år 1969 en över-

 

enskommelse om det sanitära arbetet mellan länderna, International

 

Health Regulations (IHR). Överenskommelsen, som reviderats vid ett

 

antal tillfällen, ligger till grund för den svenska karantänslagstiftningen

69

 

(se kapitel 21.1). IHR:s syfte är att ge största möjliga skydd mot att vissa sjukdomar sprids internationellt med minsta möjliga hinder för den inter- nationella trafiken. De sjukdomar som regleras i IHR är för närvarande gula febern, kolera och pest. Härutöver finns några särskilda stadganden om malaria. För närvarande pågår en översyn av bestämmelserna, som bl.a. har givit för handen att IHR:s nuvarande roll bör ändras och utvid- gas, särskilt för att bättre täcka in aktuella allvarligare hälsohot och ett effektivare rapporteringssystem. Vid Världshälsoförsamlingens möte i maj 2003 antogs en resolution som uppmanar WHO att inrätta en särskild arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett förslag till ny reglering.

Med stöd från WHO har olika övervakningssystem för smittsamma sjukdomar upprättats, bl.a. för läkemedelsresistent tuberkulos och för livsmedelsburna infektioner och förgiftningar. För att stödja global över- vakning av antibiotikaresistens har WHO tagit fram informations- systemet WHONET.

Fram till mitten av 1990-talet hade WHO huvudansvaret för bekämp- ningen av hiv/aids genom sitt globala aidsprogram. År 1996 bildades ett övergripande FN-organ, UNAIDS, i syfte att förbättra samordningen inom FN-systemet. Enligt programmets strategiska plan skall UNAIDS leda och stödja åtgärder som syftar till att förhindra överföring av hiv- infektion, sörja för förbättrad omsorg om och bättre stöd till redan smit- tade, nedbringa individernas och samhällets utsatthet för smitta samt lindra epidemins effekt på hälsa, uppehälle och välbefinnande såväl för den enskilde som för samhället. UNAIDS försöker identifiera effektiva handlingssätt och strategier för förebyggande arbete och vård. Stöd ges till forskning som syftar till att utveckla nya hjälpmedel och angreppssätt. Vidare hjälper UNAIDS regeringar, samhällsgrupper och andra aktörer med att bygga upp kompetens för att själva kunna motverka epidemin, samt bedriver bl.a. verksamhet inom området övervakning och kontroll.

Den globala spridningen av hiv/aids har under de senaste åren upp- märksammats på högsta politiska nivå såväl inom FN-systemet som i andra internationella organ. I FN:s millenniedeklaration från år 2000 slås det fast att ett av de så kallade millennieutvecklingsmålen skall vara att bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar. År 2001 hölls en sär- skild session om hiv/aids i FN:s generalförsamling. Vid denna session antogs en deklaration om behovet av omedelbara åtgärder för att bekäm- pa den globala spridningen av hiv/aids. I deklarationen framhölls bl.a. att insatser för att förebygga smittspridning är det enda sätt på vilket epide- min kan stoppas. Samtidigt måste de smittade ges vård, stöd och behand- ling och deras mänskliga rättigheter säkerställas. Särskilt viktigt är det att minska utsatta människors sårbarhet. Det konstaterades att det behövs nationella sektorsövergripande handlingsplaner mot hiv/aids för att kun- na möta dessa utmaningar. Vid sessionen beslutades även att en global hälsofond skall skapas i syfte att förhindra den globala spridningen av hiv/aids men även spridning av tuberkulos och malaria. I januari 2002 konstituerades den globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria (GFATM) med sekretariat i Genève. Fonden finansierar för närvarande en stor mängd insatser mot dessa sjukdomar på nationell nivå. Hittills har insatser för 1,5 miljarder US-dollar beviljats.

Prop. 2003/04:30

70

Arbetet inom EU

Prop. 2003/04:30

Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, fick EG särskilda befogenheter på folkhälsans område. Artikel 3 anger som politisk målsättning att gemenskapens verksamhet, på de villkor och i den takt som anges i fördraget, skall innefatta ”bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå”. Genom ikraftträdandet av Amsterdamsföredraget har frågan om integrering av hälsoskyddsaspekter i all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder fått ökad tyngd i EU. I artikel 152.1 anges inledningsvis att en hög hälsoskyddsnivå skall säkerställas vid utform- ningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskaps- åtgärder. Vidare skall gemenskapens insatser komplettera den nationella politiken och inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa. När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård.

Skyddet för hälsan har även inverkan på grundreglerna om fri rörlighet för varor och personer. Enligt artikel 95 skall förslag till åtgärder för att upprätta den inre marknaden bl.a. utgå från en hög hälsoskyddsnivå. Principerna för den inre marknaden har kompletterats med restriktioner. Den fria rörligheten för varor kan begränsas med stöd av artikel 30, vil- ken tillåter vissa restriktioner för import och transitering i syfte att skydda människors liv och hälsa. Enligt artikel 46 och rådets direktiv av den 25 februari 1964 (64/221/EEG) finns i viss mån även möjlighet att i detta syfte inskränka den fria rörligheten för personer.

Kommissionen presenterade i maj 2002 ett meddelande om den fram- tida folkhälsostrategin i gemenskapen (KOM [2000] 285) I meddelandet görs bl.a. en genomgång av de trender och de utmaningar som den euro- peiska gemenskapen står inför på folkhälsoområdet. Vidare betonas att gemenskapens samlade befogenheter i frågor som rör människors hälsa skall utnyttjas för att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå i all gemen- skapspolitik.

I september 2002 fattade rådet och Europaparlamentet beslut om ett nytt folkhälsoprogram som kommer att löpa mellan åren 2003 och 2008 (2002/1786/EG). Beslutet innebär att den nuvarande strukturen med flera separata program (bl.a. programmet för AIDS och andra smittsamma sjukdomar) ersätts av ett samlat program. Programmet är inriktat på tre övergripande åtgärdsområden: bättre information för att förbättra folk- hälsan, snabba åtgärder vid hälsorisker samt arbete med bestämnings- faktorer i hälsa. Inom programmet kommer stor vikt att läggas vid åtgär- der för att minska ojämlikhet i hälsa. Programmet kommer att utgöra ett viktigt instrument i arbetet med folkhälsofrågorna inom samtliga politik- områden inom gemenskapen och därmed bidra till att en samlad folk- hälsopolitik utvecklas.

Inom EG bedrivs ett omfattande arbete för att förebygga smittsamma sjukdomar inom ramen för det ovan beskrivna programmet. Rådet och Europaparlamentet fattade år 1998 beslut om att inrätta ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar (1998/2119/EG). Nätverkets uppgift skall bl.a. vara ett utbyta informa- tion om utbrott av smittsamma sjukdomar och åtgärder som vidtas för att skydda befolkningen. Vidare skall man främja samarbete mellan med-

71

lemsstaterna t.ex. genom samordning av de nationella övervaknings-

Prop. 2003/04:30

systemen. Ett antal undernätverk har inrättas under nätverkskommittén

 

för att fortlöpande utbyta information om utbrott av olika sjukdomar.

 

Under de senaste åren har problemet med antibiotikaresistens upp-

 

märksammats alltmer inom EU. I juni 2001 presenterade kommissionen

 

ett meddelande om en strategi inom gemenskapen mot antimikrobiell

 

resistens vilken innehåller en genomgång av hur gemenskapen insatser

 

inom humanmedicin samt veterinärmedicin och växtskydd skall kunna

 

bidra till att minska spridningen av antimikrobiell resistens. Vid hälso-

 

rådet i november 2001 antogs även en rekommendation om återhållsam

 

användning av antimikrobiella substanser inom humanmedicinen.

 

I juli 2003 presenterade kommissionen ett förslag till förordning om

 

inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av

 

sjukdomar (KOM [2003] 441). Enligt förslaget skall centrumets huvud-

 

uppgifter bestå av epidemiologisk övervakning, tidig varning och res-

 

pons, vetenskapliga yttranden, teknisk assistans till medlemsländerna och

 

tredje land samt stöd och utveckling för beredskap vid nya hälsohot.

 

Kommissionen förväntar sig att centrumet skall vara operationellt och

 

fungera som en fristående myndighet från och med 2005. Förslaget är för

 

närvarande föremål för behandling i rådet och i Europaparlamentet.

 

Samarbete i närområdet

 

Insatser mot smittsamma sjukdomar har hög prioritet i det samarbete som

 

sker i närområdet, såväl inom det bilaterala samarbetet som i det inter-

 

nationella samarbete som bedrivs inom bl.a. Nordiska Ministerrådet,

 

Östersjöstaternas råd och Barentsrådet samt inom ramen för EU:s nord-

 

liga dimension. Inom nordliga dimensionen upprättas ett parterskap om

 

hälsa och socialt välbefinnande, inom vilket smittsamma sjukdomar ut-

 

gör ett prioriterat område.

 

Ett av de initiativ som tagits under senare år är den särskilda aktions-

 

grupp mot smittsamma sjukdomar som inrättades vid mötet i Östersjö-

 

staternas råd i Kolding år 2000. Inom de fem områden har utpekats som

 

särskilt prioriterade – epidemiologisk övervakning, hiv/aids, tuberkulos,

 

antibiotikaresistens och primärvård – har konkreta samarbetsprojekt nu

 

kommit i gång. Vid mötet i Östersjöstaternas råd i St. Petersburg år 2002

 

underströks vikten av de pågående insatserna och att ytterligare åtgärder

 

är nödvändiga rörande hiv/aids, hälsa i fängelser, reformer inom hälso-

 

sektorn samt folkhälsoutbildning.

 

8Smittsamma sjukdomar och mänskliga rättigheter

8.1FN-konventioner

Inom FN finns två grundläggande konventioner om mänskliga rättig- heter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala

72

och kulturella rättigheter. Utöver dessa, som antogs 1966, har också ett

Prop. 2003/04:30

flertal särskilda konventioner antagits.

 

I konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter finns bl.a.

 

bestämmelser om rätten till livet, förbud mot tortyr m.m. rätten till dom-

 

stolsprövning och särskilda rättssäkerhetsgarantier i domstolsförfarandet

 

och rätten till privat- och familjeliv m.m. Avsteg från förpliktelserna en-

 

ligt konventionen får göras om det föreligger ett allmänt nödläge som

 

hotar nationens fortbestånd. Emellertid är förbudet mot tortyr och för-

 

budet mot retroaktiv strafflagstiftning s.k. absoluta rättigheter, dvs. av-

 

steg får aldrig göras från dessa förbud.

 

Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella

 

rättigheter innehåller bestämmelser som är avsedda att garantera envar

 

vissa minimirättigheter i ekonomiskt, socialt och kulturellt hänseende.

 

Konventionen har karaktär av målsättningskonvention. Staterna skall till

 

fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att säkerställa att de i konven-

 

tionen inskrivna rättigheterna gradvis förverkligas i sin helhet genom alla

 

därtill ägnade medel. Konventionsstaterna erkänner rätten för envar att

 

såväl fysiskt som psykiskt åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa. Staterna skall

 

därvid vidta åtgärder som är nödvändiga för att bl.a. förhindra uppkoms-

 

ten av, behandla och kontrollera epidemier, folk- och yrkessjukdomar

 

samt andra sjukdomar.

 

Konventionen om barnets rättigheter förenar medborgerliga och poli-

 

tiska rättigheter med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De

 

grundläggande allmänna principerna i barnkonventionen som också skall

 

genomsyra alla andra artiklar i barnkonventionen är förbud mot diskri-

 

minering, principen om barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt

 

rätten att uttrycka sina åsikter. Barnkonventionen erkänner barnets rätt att

 

åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård. Den principiella

 

skillnaden mellan barnkonventionen och andra internationella konven-

 

tioner är att barnkonventionen kräver mer än enbart en hälso- och sjuk-

 

vård som är inriktad på att bota sjukdomar. Den definition av hälsa som

 

används följer WHO:s helhetssyn, dvs. hälsa definieras inte enbart som

 

avsaknad av sjukdom utan innebär också en möjlighet för individen att

 

utvecklas fysiskt, psykiskt och socialt.

 

8.2 Europarådets konventioner

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) antogs år 1950. Den europeiska sociala stadgan antogs år 1961. Sedan den 1 januari 1995 är konventionen införlivad i den svenska nationella rätten (jfr lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

Europakonventionen innehåller bestämmelser om medborgerliga och politiska rättigheter. De särskilda fri- och rättigheterna återfinns i art. 2–14. Konventionens materiella regler har utvidgats genom fem tilläggs- protokoll bl.a. rörande äganderätten, rätten till personlig rörelsefrihet och vissa bestämmelser om brottmål. Den femte av dessa har dock inte undertecknats av Sverige.

73

Enligt art. 15 får avvikelser göras från åtagandena enligt konventionen

Prop. 2003/04:30

och tilläggsprotokollen då särskilda omständigheter föreligger. Så är fal-

 

let under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens.

 

Vissa rättigheter, t.ex. rätten till liv enligt art. 2 och förbudet mot tortyr

 

m.m. enligt art. 3, är dock absoluta vilket innebär att avvikelser inte får

 

göras från dessa rättigheter.

 

Frågor om huruvida en stat har uppfyllt sina förpliktelser enligt kon-

 

ventionen prövas vid en särskild domstol, den europeiska domstolen för

 

de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen), vars beslut blir bindande

 

för berörd medlemsstat.

 

Den europeiska sociala stadgan innehåller bestämmelser som grovt kan

 

delas in i kategorierna skydd avseende arbete (t.ex. rätten till arbete och

 

arbetsvillkor), socialt skydd (bl.a. hälso- och sjukvård och rätt till socialt

 

bistånd) samt skydd rörande områden utanför arbetsmiljön (bl.a. rättig-

 

heter för barn och familj). Stadgan innehåller ett antal rättsgrundsatser

 

och principer som har karaktär av programförklaringar som följs av 19

 

artiklar med bindande förpliktelser. Såvitt gäller frågor om rätten till

 

hälsa sägs i inledningen att ”Envar äger rätt att komma i åtnjutande av all

 

hjälp som kan bidraga till att giva honom bästa möjliga hälsa”. Denna

 

grundsats motsvaras av art. 11 enligt vilken ratificerande stat förbinder

 

sig att trygga den enskildes rätt att bevaras vid god hälsa genom att vidta

 

erforderliga åtgärder i syfte att bl.a. i möjligaste mån undanröja orsaker-

 

na till ohälsa, att tillhandagå med råd och upplysningar till hälsans för-

 

bättrande och för utvecklande av känslan av personligt ansvar i hälso-

 

angelägenheter samt att i möjligast mån förebygga uppkomsten av epide-

 

mier, folksjukdomar och andra sjukdomar.

 

Europarådets ministerkommitté har också antagit ytterligare konven-

 

tioner rörande de mänskliga rättigheterna. Här kan särskilt nämnas den

 

europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller

 

förnedrande behandling eller bestraffning (antogs år 1987) och den euro-

 

peiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och människo-

 

värdet vid tillämpning av biologi och medicin (antagen år 1996). Enligt

 

den först nämnda konventionen, som utgör ett komplement till art. 3 i

 

Europakonventionen, skall en särskild kommitté, Europarådets tortyr-

 

kommitté, genom besök på fängelser, institutioner och dyl. undersöka

 

hur personer behandlas under frihetsberövande. Avsikten är att kommit-

 

tén om möjligt skall förstärka sådana personers skydd. Resultat och

 

rekommendationer redovisas i landrapporter. Syftet med den andra kon-

 

ventionen är att ge ett minimiskydd för människor och mänskliga rättig-

 

heter inom området för biomedicin.

 

8.3 Uttalanden och rekommendationer rörande hiv/aids

Frågor om förhållandet mellan hiv/aids och mänskliga rättigheter har varit föremål för diskussioner i olika internationella organ och ett stort antal resolutioner, deklarationer och rekommendationer har antagits. Dessa dokument är till skillnad från konventionerna inte bindande för de medverkande staterna, men staterna förväntas ta dem under allvarligt övervägande. Ofta kan rekommendationerna sägas ge uttryck för en in-

ternationell opinion i en viss fråga.

74

Världshälsoorganisationen

Prop. 2003/04:30

Världshälsoorganisationen (WHO) har i flera resolutioner och andra dokument betonat vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna som förutsättning för en framgångsrik hivprevention. Diskriminerande behandling av hivpositiva och aidssjuka skall förhindras och man har tagit avstånd från exempelvis åtgärder som innebär tvångsvis screening.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter

Frågor om hiv/aids och mänskliga rättigheter har sedan slutet av 1980- talet behandlats i ett flertal resolutioner och rapporter av såväl FN:s kommission för mänskliga rättigheter som dess underkommission för förhindrande av diskriminering och skydd för minoriteter. I resolutionen 1989/11 fastslog FN:s kommission för mänskliga rättigheter att alla män och kvinnor är berättigade till skydd mot diskriminering som är relaterad till deras hälsotillstånd. I ett antal efterföljande resolutioner fastslås att diskriminering som grundas på hiv/aids är förbjuden enligt de internatio- nella reglerna om mänskliga rättigheter och staterna uppmanas att för- säkra sig om att deras lagar, handlingsprogram m.m. respekterar de mänskliga rättigheterna, däribland individens rätt till privatliv och integ- ritet, samt förbjuder diskriminering grundad på hiv/aids.

I resolutionen 1997/27 inbjuds staterna att efterfölja vissa riktlinjer

 

rörande de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter och olika

 

åtgärder som staterna bör vidta för att tillse att de mänskliga rättigheterna

 

respekteras och för att uppnå de hivrelaterade folkhälsomålen. I doku-

 

mentet läggs stor vikt vid frågor om diskriminering och det betonas åter-

 

kommande att diskriminering av hivpositiva eller aidssjuka utgör ett brott

 

mot de mänskliga rättigheterna. Enligt riktlinjerna utgör folkhälsa sällan

 

ett legitimt skäl för inskränkningar av mänskliga rättigheter när det gäller

 

hiv/aids. Inskränkande åtgärder kan vara effektiva vid smittsamma sjuk-

 

domar som sprids genom sociala kontakter (”contagious by casual

 

contact”) och som kan botas, men är ineffektiva när det gäller hivinfek-

 

tion. I dokumentet tas avstånd från tvångstestning och man framhåller

 

vikten av sekretesskydd rörande uppgifter om den enskildes hälso-

 

tillstånd och personliga förhållanden. Beträffande rätten till frihet och

 

personlig säkerhet framhålls i riktlinjerna att frihetsberövande åtgärd,

 

t.ex. isolering, inte får äga rum enbart på den grunden att individen är

 

hivpositiv. Däremot kan det enligt riktlinjerna i särskilda undantagsfall

 

vara berättigat med begränsningar av friheten då det rör sig om avsiktliga

 

och farliga beteenden. Sådana exceptionella fall skall dock bli behand-

 

lade enligt vanliga hälsobestämmelser eller strafflagar med tillbörlig hän-

 

syn till det processuella skyddet.

 

Europarådet

 

Inom Europarådet har tre rekommendationer antagits som rör hiv/aids

 

och frågor om etik och mänskliga rättigheter; ministerkommitténs

 

rekommendation (R (87)25) om en gemensam europeisk folkhälsopolicy

 

rörande bekämpningen av aids och rekommendation (R (89)14) om

 

etiska frågor rörande hivinfektion i hälso- och sjukvården m.m. samt

75

 

parlamentets rekommendation 1116 (1989) angående aids och mänskliga rättigheter. Härutöver har ministerkommittén antagit två rekommen- dationer som tar upp frågor dels om hiv/aids och andra smittsamma sjuk- domar på fängelser (R (93) 6), dels om den medicinska behandlingen av hivinfektion (R (94) 10).

När rekommendationen (R (89)14) om etiska frågor rörande hivinfek- tion i hälso- och sjukvården m.m. antogs av ministerkommittén lade Sverige ned sin röst. Sverige hade allvarliga invändningar mot vissa punkter rörande hivpositivas rättigheter, provtagning samt karantän och isolering. I rekommendationen anges ett antal principer som medlems- staterna bör ta hänsyn till vid upprättandet av nationella handlings- program för bekämpningen av hivinfektion. I rekommendationen fram- hålls generellt att respekten för hivpositivas och aidssjukas mänskliga och sociala rättigheter är av avgörande betydelse för framgången av före- byggande folkhälsoprogram.

De principer som behandlas i rekommendationen rör områdena för folkhälsoprogram, hälsopersonal, epidemiologisk forskning, sociala för- hållanden (t.ex. arbete och skola) och försäkringsfrågor. Vad som här främst är av intresse är de principer som rör folkhälsoprogram och kon- trollåtgärder. I rekommendationen förespråkas frivilliga åtgärder och aktiva informationsinsatser såväl på individnivån som för den allmänna befolkningen, varvid särskilt framhålls vikten av att nå sådana grupper som är särskilt utsatta för risk att smittas av hivinfektion. Medlems- staterna skall vidare tillse att rapportering av aidsfall, och i förekom- mande fall hivfall, endast äger rum för epidemiologiska syften och under tillbörlig konfidentialitet.

Rekommendationens principer grundas på den vetenskapliga kunska- pen om hivinfektion och dess spridningssätt och på det förhållandet att det saknas botemedel och vaccin mot sjukdomen. Med hänsyn härtill är enligt rekommendationen frivillig provtagning kombinerad med rådgiv- ning det mest effektiva sättet att förhindra spridning av hivinfektion. Ministerkommittén tar uttryckligen avstånd från screening som äger rum under tvång och betraktar sådana åtgärder som oetiska och ineffektiva medel. Enligt uttalanden i rekommendationens ”explanatory memoran- dum” ligger det slutliga avgörandet om individen skall genomgå prov- tagning för hivinfektion hos honom själv och inte hos samhället. Enligt rekommendationen skall också partnerspårning ske med den smittades samtycke. Undantag görs dock för vissa speciella situationer då den smittade vägrar att medverka till att kontakta en ovetande person som sjukvårdspersonalen känner till. Ministerkommittén tar vidare uttryck- ligen avstånd från alla former av tvångsisolering av hivpositiva eller aidssjuka. Grunden för denna princip är enligt ”explanatory memoran- dum” att en sådan åtgärd anses vara oetisk och ineffektiv med hänsyn till att hivinfektion inte smittar genom vanlig social kontakt, till den långa tid som råder innan aids utvecklas samt till avsaknaden av botemedel.

Prop. 2003/04:30

76

8.4

Särskilt om Europakonventionen

Prop. 2003/04:30

I avsnittet redogörs närmare för de artiklar som är av störst intresse för smittskyddslagens bestämmelser om tvångsåtgärder, nämligen art. 5 om rätten till personlig frihet och art. 8 om rätten till skydd för privat- och familjeliv m.m.

Innebörden av Europakonventionens artiklar har tolkats och bestämts genom den praxis som utvecklats av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolen. Den fortsatta redo- görelsen av konventionsbestämmelserna bygger därför på Strasbourg- organens avgöranden. Det bör noteras att endast domstolens ställnings- taganden är juridiskt bindande för staterna, även om kommissionens av- göranden kan vara en viktig källa för tolkningen av konventionen när det gäller frågor som ännu inte har prövats av domstolen. Den 1 november 1998 infördes ett nytt system för prövning enligt Europakonventionen, varigenom dessa organ ersattes med en ny domstol, som också kallas Europadomstolen.

När det gäller tolkningen av konventionen följer av internationella bestämmelser (1969 års Wien-konvention om traktaträtten) att konven- tionen bl.a. skall tolkas med hänsyn till dess ändamål och syfte (”object and purpose”). Europadomstolen har slagit fast att konventionen är ett levande instrument som måste tolkas i enlighet med rådande förhållan- den. Domstolen väger därvid många gånger in vad som kan anses vara en gemensam europeisk syn på förhållanden. Av betydelse är då bl.a. Europarådets rekommendationer och hur frågan bedömts i de olika euro- peiska länderna.

Skyddet mot olagliga och godtyckliga frihetsberövanden är ett centralt moment i Europakonventionen. I art. 5 garanteras rätten till personlig fri- het och säkerhet. Artikeln reglerar alla slags frihetsberövanden men inte andra begränsningar i rörelsefriheten. Artikeln innehåller en uttömmande uppräkning av i vilka fall frihetsberövande är tillåtet. Enligt Europadom- stolens praxis skall uppräknade fall ges en restriktiv tolkning. De sär- skilda fallen tas upp under sex punkter. Härutöver innehåller artikeln be- stämmelser som skall ge garantier för rättssäkerhet vid frihetsberövandet.

För samtliga fall av frihetsberövande gäller att frihetsberövandet skall äga rum i den ordning lagen föreskriver och dessutom vara lagligt (law- ful). I Europadomstolens praxis har dessa begrepp i många fall inte be- handlats separat. Vad som avses härmed är att frihetsberövandet skall stå i överensstämmelse med bestämmelserna i den nationella lagen (såväl när det gäller den materiella grunden som när det gäller det processuella förfarandet) och med bestämmelserna i konventionen samt att det inte är godtyckligt. Det ställs således krav på rimliga rättssäkerhetsgarantier vid frihetsberövandet. Att frihetsberövandet skall stå i överensstämmelse med konventionen innebär även att den nationella lagen i sig måste vara förenlig med konventionen.

Vid prövningen av huruvida frihetsberövandet har ägt rum i enlighet med den nationella lagen accepterar Europadomstolen oftast statens tolk- ning.

Huvudsakligen anses ett frihetsberövande vara godtyckligt om det inte står i överensstämmelse med det i artikeln särskilt godtagna ändamålet

eller med artikeln i övrigt. Även om frihetsberövandet är lagligt i kon-

77

ventionens mening kan det vid vissa av de uppräknade fallen i artikeln ändå anses vara godtyckligt om frihetsberövandet inte bedöms vara pro- portionerligt i förhållande till ändamålet. När det gäller straffrättsliga fri- hetsberövanden har såväl kommissionen som domstolen varit obenägna att ifrågasätta den nationella straffrättsliga bedömningen. På motsvarande sätt har man inte ansett sig kunna ifrågasätta den materiella grunden för beslut om utvisning eller utlämnande vid frihetsberövande. Däremot har Europadomstolen i mål som avsett frihetsberövande av psykiskt sjuka vid prövningen av godtycklighet granskat frihetsberövandet med grund i de materiella omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. huruvida det finns tillförlitliga bevis om personens hälsotillstånd och om frihetsberövandet i övrigt är motiverat med hänsyn till omständigheterna (se mer om detta nedan). I de fall granskningen även omfattar en bedömning av den mate- riella grunden tillåts staterna dock en viss tolkningsmarginal (”margin of appreciation”).

Av de fall där frihetsberövande får äga rum enligt artikel 5 är det främst de som anges i p. 1.b och p. 1.e som är av intresse i smittskydds- sammanhang. I p. 1.b medges frihetsberövande med anledning av att någon har underlåtit att uppfylla föreläggande av domstol eller som syf- tar till fullgörande av en i lag föreskriven skyldighet medan p. 1.e tillåter frihetsberövande till förhindrande av smittsam sjukdom eller av en per- son som är psykisk sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller lösdrivare.

Frihetsberövanden enligt art. 5.1.b

Enligt art. 5.1.b medges frihetsberövande i två fall. Det ena fallet tar sikte på situationen då någon underlåtit att uppfylla ett föreläggande meddelat av domstol och det andra då frihetsberövande sker i syfte att få till stånd ett fullgörande av en i lag föreskriven skyldighet. Europadomstolen har varnat för att ge bestämmelsen en extensiv tolkning. Såväl kommissionen som Europadomstolen har framhållit att det måste vara fråga om en specifik konkret skyldighet och inte om en allmän skyldighet att leva ett laglydigt liv. Frihetsberövandet får inte heller ha till syfte att straffa för en redan utförd handling. Det måste vidare finnas klara tecken på att den som berövas friheten inte varit beredd att frivilligt fullgöra sin skyldig- het.

Skyldigheterna som skall fullgöras enligt art. 5.1.b kan vara av mycket skiftande art. Så har t.ex. godtagits frihetsberövanden av personer som inte uppfyllt skyldighet att undergå psykiatrisk undersökning, att undergå blodprovstagning, att betala böter, att vistas på viss ort eller att fullgöra militärtjänst.

Frihetsberövanden enligt art. 5.1.e

Denna punkt tar upp ett antal artskilda omständigheter där frihetsberö- vande är tillåtet. Europadomstolen har i ett antal fall som rört frihets- berövande av psykiskt sjuka personer givit vägledande principer för tillåtligheten av omhändertagandet enligt art. 5.1.e.

Prop. 2003/04:30

78

Sammanfattningsvis innebär dessa principer följande. Psykisk sjukdom är ett flexibelt begrepp vars innebörd kan förändras med tiden. Inte under några förhållanden får en person anses vara psykiskt sjuk bara därför att hans åsikter eller uppförande avviker från vad som är normalt. Utöver att frihetsberövandet måste vara i överensstämmelse med syftet för in- skränkningen enligt art. 5.1.e måste frihetsberövandet också vara moti- verat med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet.

För att frihetsberövandet inte skall anses godtyckligt måste vidare föl- jande villkor vara uppfyllda. Personen i fråga måste på ett tillförlitligt sätt och med stöd av objektiv medicinsk sakkunskap visas lida av psykisk sjukdom. I brådskande fall kan dock ett frihetsberövande ske utan att medicinsk utredning hunnit inhämtas men ett sådant frihetsberövande får endast vara av kort varaktighet. Den psykiska sjukdomen måste vidare i sig vara av sådan art och grad att den motiverar ett frihetsberövande. Fri- hetsberövandet får endast fortsätta så länge störningen består.

Europadomstolen har i flera rättsfall sagt att även om Europadomstolen har det sista ordet när det gäller huruvida dessa krav är uppfyllda har den svarande staten tillåtits viss tolkningsmarginal vid bedömningen av situa- tionen. Domstolen har vidare i flera fall accepterat att staten när det gäller personer som kan vara farliga för allmänheten har rätt att inta en försiktig hållning vid bedömningen av huruvida personen skall släppas fri med hänsyn till att hans tillstånd har förbättrats.

När det gäller tiden för frihetsberövandet nämns inte något om detta i artikeln utom såvitt avser vissa frihetsberövanden av straffrättslig art. Emellertid har kommissionen i fall rörande frihetsberövanden vid bl.a. utvisning ansett att vid bedömningen av lagligheten av sådana beslut hänsyn även kan tas till varaktigheten av frihetsberövandet. I de fall som avsett frihetsberövande av psykiskt sjuka personer har Europadomstolen dock utgått från att dessa kan vara obestämda till tiden och beroende av utvecklingen av personens psykiska hälsotillstånd.

Europadomstolen har inte prövat frågan om frihetsberövande vid risk för smittspridning av allvarlig sjukdom. Troligen medger inte Europa- konventionen en rätt till tvångsisolering vid alla fall av smittsam sjuk- dom. Även i dessa fall torde krav på nödvändigheten och proportiona- liteten av frihetsberövandet ställas. Begreppet smittsam sjukdom torde avse sådana sjukdomar som på erkänt medicinskt vetenskapliga grunder klassificeras som smittsamma sjukdomar. En motsvarande tillämpning av de krav som ovan redovisats beträffande psykiatriska tvångsomhänder- taganden bör emellertid leda till att det måste vara fråga om en allvarlig smittsam sjukdom och att det finns klara skäl som kan rättfärdiga tvångsisoleringen. Den svenska smittskyddslagens bestämmelser om till- fälligt omhändertagande och tvångsisolering torde allmänt sett inte för- anleda problem i förhållande till konventionen. Med hänsyn bl.a. till att tvångsisolering, med undantag för hivinfektion, är ett erkänt instrument av de internationella organen och till att någon enhetlig syn inte synes föreligga mellan de olika europeiska ländernas bedömning av för vilka sjukdomar tvångsisolering får äga rum är det rimligt att anta att det före- ligger ett visst utrymme för den enskilda staten att bestämma om nöd- vändigheten av tvångsisolering. Det kan dock inte uteslutas att Europa- domstolen skulle ha en restriktiv syn på tvångsisolering vid hivinfektion med hänsyn bl.a. till innehållet i Europarådets ministerkommittés rekom-

Prop. 2003/04:30

79

mendation (R (89) 14) om etiska frågor rörande hivinfektion i hälso- och sjukvården m.m.

Vid införandet av Europakonventionen i svensk lag gjorde Fri- och rättighetskommittén (Fri- och rättighetsfrågor, SOU 1993:40) en över- siktlig genomgång av svensk lagstiftnings överensstämmelse med kon- ventionens regler och praxis. Såvitt avser smittskyddslagen berördes endast tvångsisolering och denna fråga togs upp som exempel på frihets- berövande enligt svensk lag. Enligt kommitténs bedömning torde tvångs- isolering stå i överensstämmelse med art. 5 i konventionen. Frågan diskuterades dock inte närmare.

Här kan också nämnas att regler om den tvångsisolerades rättigheter infördes i smittskyddslagen efter påpekanden från Europarådets tortyr- kommitté i en rapport om Sverige från 1992.

Garantier för rättssäkerhet vid frihetsberövande

I artikel 5 ställs, under p. 2–4, särskilda villkor som har till syfte att garantera rättssäkerheten för den som frihetsberövats. Den som frihets- berövats har rätt till underrättelse om skälen för frihetsberövandet. Den som frihetsberövats har också rätt att få lagligheten av frihetsberövandet snabbt prövad av domstol. Med domstol har även godtagits annat organ som uppfyller kraven på oberoende och judiciell procedur. Ett organ som enbart är rådgivande och inte beslutande är dock inte godtagbart. Dom- stolsprövningen skall omfatta lagligheten av frihetsberövandet varvid domstolen måste göra en prövning av de faktiska omständigheterna som ligger bakom frihetsberövandet. Däremot behöver prövningen inte om- fatta rena lämplighetsöverväganden. Huruvida kravet på en snabb pröv- ning är uppfyllt är enligt Europadomstolens praxis beroende på omstän- digheterna i det enskilda fallet. Tiden räknas fram till dess att slutligt beslut föreligger.

I fråga om personer som frihetsberövats p.g.a. psykisk sjukdom har Europadomstolen slagit fast att de har rätt att bli hörda personligen eller, om det är nödvändigt, genom någon form av representant. Vidare har domstolen framhållit att när det är fråga om psykiskt sjuka personer kan krav ställas på särskilda processuella garantier.

Rätten till skydd för privat- och familjeliv

Enligt artikel 8 har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Skyddet enligt artikeln är emellertid inte absolut utan kan begränsas under vissa förutsättningar. Dessa förutsätt- ningar är att inskränkningen har stöd i lag, tillgodoser något av de ända- mål som räknas upp i artikeln samt är nödvändig i ett demokratiskt sam- hälle för att tillgodose ändamålet. De ändamål för vilka inskränkningar får göras är statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekono- miska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.

Att en inskränkning skall ha stöd i lag innebär enligt Europadom- stolens praxis inte enbart att inskränkningen skall regleras i lag. Lagen måste dessutom uppfylla vissa krav på rättssäkerhet; den skall vara till-

Prop. 2003/04:30

80

gänglig och förutsebar för allmänheten. Detta innebär bl.a. att grunderna för inskränkningen skall vara tillräckligt preciserade i lagen.

Att inskränkningen skall vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle innebär enligt Europadomstolens praxis att den skall vara motiverad av ett starkt samhällsbehov och att skälen för inskränkningen är relevanta och tillräckliga. Vidare måste inskränkningen stå i rimlig proportion till det syfte som skall tillgodoses. Nödvändigheten av åtgärden skall av- göras i belysning av alla omständigheter i målet. Staterna har tillerkänts viss frihet att avgöra nödvändigheten.

I rätten till privatliv ingår bl.a. den fysiska integriteten. Art. 8 omfattar bl.a. skydd mot medicinska undersökningar, även sådana av mindre bety- delse. Något avgörande av Europadomstolen rörande frågor om medicin- ska tvångsundersökningar finns inte. Kommissionen har dock prövat ett antal fall som rört tvångsundersökningar som ägt rum främst på straff- rättens område och därvid accepterat de skäl staterna uppgivit för ingri- pandena. Så har t.ex. kommissionen godtagit blodprovstagning vid miss- tänkt trafikonykterhetsbrott med hänsyn till skyddet för andras rättig- heter, psykiatrisk undersökning i brottmål med hänsyn till förebyggande av oordning eller brott och till skyddet för hälsa samt provtagning i faderskapsmål med hänsyn till skyddet för andra personers rättigheter.

Tvångsundersökning i smittskyddssyfte torde kunna anses vara moti- verad av hänsyn till skyddet för hälsa. Det torde också få anses föreligga ett starkt samhälleligt intresse av att snabbt kunna upptäcka förekomsten av en allvarlig smittsam sjukdom för att kunna vidta åtgärder mot vidare smittspridning. Det kan dock tänkas att Europadomstolen skulle fästa avseende vid om det finns möjlighet till domstolsprövning av beslutet. En sådan möjlighet saknas i den gällande svenska smittskyddslagen (1988:1472).

Vidare kan tvångsundersökning också innebära ett frihetsberövande enligt art. 5, närmare bestämt ett frihetsberövande i syfte att tvinga per- sonen att fullgöra en i lag föreskriven skyldighet (art. 5.1.b). Så har t.ex. kommissionen i ett mål rörande ett beslut av domstol om tagande av blodprov i ett faderskapsmål varit av den åsikten att genomförandet av en blodprovstagning under tvång utgör ett berövande av friheten även om frihetsberövandet är mycket kortvarigt.

Enligt 13 § smittskyddslagen är den som misstänks ha smittats eller är smittad av en samhällsfarlig sjukdom skyldig att följa de förhållnings- regler som meddelats av den behandlande läkaren. Förhållningsreglerna kan innebära allt från hygieniska åtgärder till att avhålla sig från att utöva visst arbete eller från umgänge med andra. De skyddade intressena i art. 8 är allmänt formulerade och har i Strasbourgorganens praxis kommit att beröra sinsemellan mycket olika förhållanden. Vidare är inte alla åt- gärder en stat vidtar mot den enskildes privatliv att anse som ett ingrepp i artikelns mening. Av betydelse är t.ex. hur omfattande ingreppet kan anses vara och i vad mån en åtgärd är förenad med sanktioner. Mot bak- grund av dessa förhållanden får det anses vara oklart i vad mån nu nämnda skyldighet enligt smittskyddslagen generellt sett innebär en inskränkning av i artikeln skyddade intressen. Emellertid kan det inte uteslutas att art. 8 kan bli tillämplig i enskilda fall. I sådana fall torde inskränkningen dock kunna anses vara förenlig med art. 8 med hänsyn till skyddet för hälsa.

Prop. 2003/04:30

81

Skydd mot insamlande och användning av information om en person omfattas också av rätten till privatliv. Strasbourgorganen har främst behandlat mål som rört utlämnande av uppgifter. Europadomstolen har därvid uttalat att skyddet av personliga uppgifter, inte minst medicinska uppgifter, är av fundamental betydelse för en persons åtnjutande av rätten till respekt för privat- och familjelivet. Samtidigt har domstolen konsta- terat att andra intressen kan utgöra skäl för inskränkningar i skyddet av personliga uppgifter.

Kommissionen har ansett att lämnandet av uppgifter om att en intagen var hivpositiv till den personal som var direkt ansvariga för hans vård och som själva hade tystnadsplikt var berättigat såsom nödvändigt för att skydda andra personers rättigheter. Kommissionen fäste särskild vikt vid att uppgifterna var sekretesskyddade även hos berörd personal.

I ett annat mål hade Europadomstolen att pröva huruvida bl.a. röjandet i en brottsmålsdom av en persons identitet och hivstatus samt beslut om tidsbegränsning av sekretessen rörande medicinska uppgifter utgjorde en kränkning av respekten för privatlivet. Europadomstolen ansåg att all- männa intressen, såsom utredande av brott och insyn i rättegångsför- farandet, kan vara ett legitimt syfte för inskränkningar av den personliga integriteten. Samtidigt konstaterade domstolen att skyddet av personliga uppgifter är av fundamental betydelse för en persons åtnjutande av rätten till respekt för privat- och familjeliv. Europadomstolen uttalade, bl.a. med hänvisning till Europarådets rekommendation (R (89)14) om etiska frågor rörande hivinfektion i hälso- och sjukvården m.m., vidare att sär- skilt när det gäller hivinfektion måste intresset av att skydda mot att uppgifter lämnas ut till andra mot personens vilja väga tungt vid bedömningen av om åtgärden står i proportion till syftet med åtgärden.

Smittskyddslagen innehåller ett flertal bestämmelser avseende utbyte mellan smittskyddsaktörerna av uppgifter rörande enskilds hälsotillstånd och personliga förhållanden, bl.a. 20–24 a §§ om anmälan av inträffat sjukdomsfall eller påträffat smittämne, anmälningar om bl.a. brott mot meddelade förhållningsregler enligt 25 § och om underlåtelse att inställa sig för undersökning 26 § samt övriga bestämmelser om uppgiftsskyldig- het som t.ex. enligt 8 § och 29–31 §§. Uppgiftsutbytet får anses vara motiverat med hänsyn till skyddet för hälsa och skyddet för andra per- soners rättigheter. Uppgifterna är vidare sekretesskyddade hos den mot- tagande myndigheten.

Skyddet för familjeliv kan komma i fråga när någon är frihetsberövad och det föreligger inskränkningar i rätten att mottaga besök eller på annat sätt upprätthålla kontakten med familjen. Strasbourgorganen har i ett an- tal mål framhållit att frihetsberövanden i form av häktning eller intagning på kriminalvårdsanstalt nödvändigtvis måste medföra vissa inskränk- ningar men samtidigt får begränsningarna i kontakten med familjen inte vara oproportionerliga. Motsvarande bedömning har gjorts rörande fri- hetsberövades rätt till korrespondens.

Prop. 2003/04:30

82

9

Allmänna överväganden och utgångspunkter

Prop. 2003/04:30

Regeringens förslag: Målet med smittskyddslagens bestämmelser skall vara att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar. Åtgärderna skall vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet.

Regeringens bedömning: En humanistisk människosyn bör ligga till grund för samhällets smittskydd. Smittskyddslagen bör i första hand rikta in sig på åtgärder som syftar till att förhindra spridning av smitta från person till person och på åtgärder som riktar sig till män- niskor. Tyngdpunkten i smittskyddsarbetet bör ligga på det frivilliga förebyggande arbetet. Särreglering av hivinfektion bör undvikas.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna stödjer inrikt- ningen på förslaget till ny smittskyddslag. De flesta remissinstanser, bl.a.

Vårdförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Läkarförbund och flera landsting, välkomnar att förslaget utgår från människors lika värde och respekt för människors integritet. Många remissinstanser, varav flera landsting, instämmer i att smittskyddsarbetet bör ha sin tyngdpunkt i det frivilliga förebyggande arbetet. Flera av remissinstanserna, däribland ett par landsting och Smittskyddsläkareföreningen, påpekar att huvudintres- set för smittskyddslagen är att värna om de osmittade men att detta inte utesluter att hänsyn tas till de smittades situation. Ett par remissinstanser, däribland Landstingsförbundet, ställer sig frågande till varför man anser att det finns behov av att göra så omfattande ändringar i smittskydds- systemet, som faktiskt har fungerat bra. Flertalet remissinstanser, där- ibland en majoritet av landstingen och Riksförbundet för sexuell upp- lysning, framhåller att det är positivt att särregleringen av hivinfektion minskar. Ett par remissinstanser anser att det behövs en tydlig markering så att tillämpningen av bestämmelserna i smittskyddslagen sker i över- ensstämmelse med målen i FN:s barnkonvention.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I ett internationellt perspektiv är situationen i Sverige gynnsam när det gäller spridningen av smittsamma sjukdomar. Den inhemska spridningen av mera allvarliga smittsamma sjukdomar är begränsad. För ett flertal smittsamma sjuk- domar, däribland de sexuellt överförbara sjukdomarna, har antalet ny- smittade personer under den senaste 10–15-årsperiden minskat markant eller legat på konstant nivå. Dock har det de senaste åren märkts en ökning av främst klamydia och gonorré. Samtidigt kan det konstateras att smittsamma sjukdomar fortfarande tillhör de vanligast förekommande sjukdomarna och att de utgör ett väsentligt problem både för samhället och för enskilda individer. Vidare är risken för spridning av smittsamma sjukdomar från andra länder större än tidigare på grund av det utökade utbytet med omvärlden. Det är också nödvändigt att ha en beredskap mot förändringar i karaktären eller spridningen av smittsamma sjukdomar som gör att dessa på nytt kan bli ett allvarligt hot mot befolkningen i Sverige, exempelvis på grund av att smittämnen blir resistenta mot läke- medel. Det finns därför ett behov av en lagstiftning som ger samhället

83

möjligheter att vidta åtgärder för att skydda befolkningen från smitt- samma sjukdomar, samtidigt som den enskilde skyddas från onödigt långtgående ingrepp.

Spektrat av smittsamma sjukdomar är mycket vitt och omfattar såväl mycket allvarliga sjukdomar med hög dödlighet som mera ordinära sjuk- domar. Emellertid är inte behovet av åtgärder likartat för samtliga sjuk- domar. Lagen måste av detta skäl vara utformad så att den så långt det är möjligt tar hänsyn till att behovet av åtgärder är skiftande beroende på vilken sjukdom det är frågan om och hur den epidemiologiska situatio- nen ser ut. Ett grundläggande krav som måste beaktas vid bedömningen av vilken åtgärd som får eller skall vidtas, oavsett om den bygger på fri- villighet eller ej, är att åtgärden i fråga är motiverad utifrån en epide- miologisk bedömning. I lagen måste också ges möjlighet att snabbt kunna möta nya och oväntade problem. Dessa förhållanden bör beaktas när det gäller utformningen av bestämmelser rörande såväl anmälnings- system som andra direkta smittskyddsåtgärder.

Syftet med smittskyddslagstiftningen måste primärt vara att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar och inte att tillförsäkra den en- skilde erforderlig vård. En smittskyddslag måste dock ge ett skydd även åt den som är smittad. I likhet med vad som konstaterades vid tillkomsten av nuvarande smittskyddslag torde detta kräva en särskild reglering vid sidan av hälso- och sjukvårdslagen. De särskilda skyldigheter – för såväl samhället som för den enskilde individen – och de åtgärder som erfordras för ett effektivt smittskydd talar också för en särskild lag.

Regeringen anser att det finns skäl för större tydlighet när det gäller syftet med smittskyddslagens bestämmelser än vad som är fallet i nuva- rande smittskyddslag. Till skillnad från vad som gäller i nuläget bör det övergripande målet för smittskyddet och vissa allmänna riktlinjer anges i smittskyddslagen. Det bör av smittskyddslagen även framgå att en huma- nistisk människosyn bör ligga till grund för samhällets smittskydd. Större vikt bör också läggas vid det frivilliga förebyggande arbetet samt det ansvar var och en, såväl smittade som osmittade, har för att förhindra smittspridning. Av dessa skäl anser regeringen att det uttryckligen skall anges i smittskyddslagen att bestämmelserna skall tillämpas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet. Till skillnad från kommittén som föreslog att detta bör anges i målet för smittskyddslagen ansåg Lagrådet att kravet på respekt för andra människors lika värde och enskildas integritet bör anges bland de allmänna riktlinjer för smittskyd- det som anges i lagen. Regeringen ansluter till Lagrådets uppfattning i detta avseende.

Smittskyddslagen bör i första hand inrikta sig på åtgärder som syftar till att förhindra spridning av smitta från person till person och på åtgär- der som riktar sig till människor. Den dubbelreglering som finns i nuva- rande lagstiftning av objektinriktade åtgärder bör så långt det är möjligt undvikas för att inte skapa oklarhet om ansvaret för åtgärder. Åtgärder mot objekt och djur som sprider smitta bör således i sin helhet regleras i andra lagar. Dessa förändringar bör enligt regeringens uppfattning kom- ma till uttryck i en ny smittskyddslag.

Tyngdpunkten i smittskyddsarbetet måste ligga på det frivilliga före- byggande arbetet. Det huvudsakliga smittskyddsarbetet genomförs på fri- villighetens väg och möjligheterna till tvångsåtgärder spelar i praktiken

Prop. 2003/04:30

84

inte någon framträdande roll. Detta bör också prägla lagstiftningen på smittskyddsområdet. I de fall då ingrepp i den enskildes frihet eller integritet anses befogade måste ingreppet anses vara nödvändigt och pro- portionerligt med hänsyn till andra människors liv och rättigheter. Regeringen vill framhålla att samhällets smittskydd bör vara förankrat i en humanistisk människosyn där principerna om alla människors lika värde samt den enskilda människans värdighet och självbestämmanderätt är viktiga inslag. Detta bör prägla synen på smittade människor. Den humanistiska människosynen talar enligt regeringens uppfattning för stor tydlighet när det gäller skyddet för individen. En modern smittskyddslag måste tillgodose alla rimliga krav på rättssäkerhetsgarantier för enskilda, inbegripet avgränsningar av hur mycket tvång som får tillgripas och vill- koren därför.

Var och en skall ha ett ansvar för att så långt möjligt vidta rimliga för- siktighetsåtgärder för att skydda såväl sig själv som andra mot att utsättas för risk att smittas av smittsamma sjukdomar. Samtidigt måste dock den som bär på eller misstänker sig bära på en smittsam sjukdom i många situationer ha ett särskilt ansvar för att förhindra vidare spridning av sjukdomen. Vikten av att samhället tillhandahåller det stöd och den hjälp den enskilda individen behöver för att kunna ta sitt ansvar och uppfylla de krav som smittskyddslagen ställer på honom eller henne bör också framgå av smittskyddslagens bestämmelser.

I FN:s konvention om barnets rättigheter slås det fast att barn, på grund av sin sårbarhet, behöver vård och skydd samt att barnet har rätt till hälsa, liv och utveckling samt vila och fritid. Det betonas också att det är familjen som har det primära ansvaret för den vård och det skydd barnet behöver, samtidigt som barnet är i behov av samhälleligt skydd. Det är en självklarhet att bestämmelserna i barnkonventionen bör tas i beak- tande när smittskyddsåtgärder vidtas. Det gäller såväl i de fall som barnet själv bär på en smittsam sjukdom som i de fall åtgärder behöver vidtas för att förhindra att barn smittas.

Många av problemen med den nuvarande regleringen kring smitt- samma sjukdomar har att göra med att den har kommit att tillämpas på hivinfektion, som skiljer sig från de tidigare kända smittsamma sjuk- domarna för vilka bestämmelserna ursprungligen utformats. Smittsam- heten är, såvitt man för närvarande kan bedöma, livslång. Samtidigt har kunskaperna om hivinfektion ökat jämfört med slutet av 1980-talet då nuvarande smittskyddslag tillkom. Det kan konstateras att det under de senaste tio åren gjorts betydande framsteg såväl när det gäller de medi- cinska kunskaperna om sjukdomen som när det gäller uppehållande behandling. De nya behandlingsmetoder som framtagits verkar kunna skapa möjligheter att hindra inträdet av aidsrelaterade sjukdomar och därmed skapa förutsättningar för ett längre och friskare liv för många av de smittade. Det finns skäl för att arbeta för en förändring av synen på sjukdomen så att synen blir mer realistisk och tolerant, varvid utrymme skapas för öppenhet kring sjukdomen. En del i ett sådant arbete bör enligt regeringen vara att så långt möjligt undvika särreglering av hivinfektion i olika sammanhang.

Prop. 2003/04:30

85

10

Sjukdomarna i smittskyddslagen och

Prop. 2003/04:30

 

anmälningsförfarandet

 

10.1Sjukdomarna i smittskyddslagen

Regeringens förslag: Smittskyddslagen skall omfatta alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa.

De allmänfarliga sjukdomarna utgörs av smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där möjlighet finns att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade. De allmänfarliga sjukdomarna skall anges i en bilaga till smittskyddslagen. Vid samtliga allmänfarliga sjukdomar skall förhåll- ningsregler meddelas, tvångsundersökning, isolering och tillfällig isolering kunna komma i fråga samt de övriga bestämmelser som rör allmänfarliga sjukdomar kunna tillämpas.

Om riksdagens beslut om ändring i bilagan inte kan avvaktas får regeringen under vissa förutsättningar föreskriva att bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar skall tillämpas på en smittsam sjukdom som förekommer eller inom kort kan komma att förekomma här i lan- det. En sådan föreskrift skall snarast underställas riksdagens prövning.

Smittskyddskommitténs förslag: Möjligheterna till tvångsåtgärder begränsas till vissa sjukdomar som utgör ett större och mer allvarligt hot mot befolkningens hälsa och som betecknas allmänfarliga sjukdomar. De allmänfarliga sjukdomarna definieras som sjukdomar som kan överföras mellan människor och som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser för den som smittas. De allmänfarliga sjukdomarna skall anges i en för- ordning. I kommitténs förslag saknas en skyldighet att meddela förhåll- ningsregler. I övrigt överensstämmer kommitténs förslag i huvudsak med regeringens förslag.

Socialstyrelsens förslag: Begreppen smittsamma sjukdomar och all- mänfarliga sjukdomar skall definieras i lagen. Allmänfarliga sjukdomar definieras som sjukdomar med särskilt hög smittsamhet eller hög dödlig- het eller som kan ge upphov till svårt lidande eller vars spridnings- förmåga är sådan att den kan ge allvarliga negativa konsekvenser hos befolkningen och där möjligheter finns till individuella förebyggande åtgärder. I förslaget återfinns även en förteckning över vilka sjukdomar som bör klassificeras som allmänfarliga sjukdomar.

Remissinstanserna om Smittskyddskommitténs förslag: Flertalet remissinstanser är kritiska till kommitténs förslag till definition av all- mänfarliga sjukdomar. Ett par instanser framhåller att ställningstagandet att begreppet allmänfarliga sjukdomar endast skall avse sjukdomar som sprids mellan människor utgör en onödig begränsning av möjligheterna att bekämpa smittsamma sjukdomar. Vidare ifrågasätter näst intill samt- liga instanser som uttalat sig i frågan kommitténs förslag i fråga om vilka sjukdomar som skall ingå i förteckningen över allmänfarliga sjukdomar. Flera instanser konstaterar att en del sjukdomar som föreslagits inte mot-

86

svarar de kriterier som anges i definitionen och att det saknas andra sjuk- domar vilka torde uppfylla de uppställda kriterierna. En del remiss- instanser framhåller att andra sjukdomar bör ingå bland de allmänfarliga sjukdomarna, bl.a. nämns klamydia, gonorré, syfilis, salmonellainfektion, enterohemorragisk E.coli (EHEC) och hepatit A som sjukdomar som bör betecknas som allmänfarliga.

Remissinstanserna om Socialstyrelsens förslag: Ett par remiss- instanser framhåller att förslaget till definition av smittsamma sjukdomar är för detaljerat och i stället bör överföras till lagens förarbeten. För- slagen till definition av allmänfarliga sjukdomar och förteckning över dessa sjukdomar får ett blandat bemötande. Ett par remissinstanser är positiva till förslaget till definition medan några andra instanser förordar kommitténs förslag. De flesta instanser framhåller att de sjukdomar som föreslås ingå bland de allmänfarliga sjukdomarna representerar sjuk- domar som är rimliga att prioritera i smittskyddsarbetet. Förslagen att enterohemorragisk E.coli (EHEC), meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) och campylobacterinfektion skall ingå bland de allmänfarliga sjukdomarna får stöd av en del instanser. Ett par instanser framhåller att vancomycinresistenta enterokocker (VRE) bör ingå bland de allmän- farliga sjukdomarna. Riksförbundet för sexuell upplysning framhåller att det är orimligt att klassificera sjukdomar som klamydia, gonorré och syfilis som allmänfarliga sjukdomar.

Skälen för regeringens förslag

Sjukdomar som omfattas av smittskyddslagen

Begreppet smittsamma sjukdomar omfattar såväl mycket allvarliga smitt- samma sjukdomar med hög dödlighet som mer ordinära sjukdomar. Smittskyddslagen skall omfatta alla smittsamma sjukdomar som kan spridas till eller mellan människor. En begränsning skall dock göras till sjukdomar som kan innebära ett inte ringa hot mot människors hälsa. Någon närmare definition av vad som avses med smittsam sjukdom bör inte göras i smittskyddslagen. De remissvar som inkommit rörande sjuk- domsbegreppet visar tydligt hur svårt det är att ge en uttömmande defi- nition av begreppet smittsam sjukdom. I författningskommentaren ges vissa exempel på vad som enligt regeringens mening bör omfattas av be- greppet smittsam sjukdom i smittskyddslagen. Under senare år har medi- cinska upptäckter lett till ökad kunskap om de biologiska mekanismer som ligger bakom överföringen av smittsamma sjukdomar såväl mellan människor som från djur till människa. I en del fall är vad som orsakar sjukdomen och hur smittöverföringen går till ännu inte fullständigt klar- lagt. I lagen måste således ges utrymme för att snabbt kunna ta hänsyn till medicinska upptäckter som görs.

Indelningen av sjukdomar i smittskyddslagen

Vid utformningen av smittskyddslagens bestämmelser måste beaktas att behovet av åtgärder skiftar beroende på vilken sjukdom det är fråga om och hur den epidemiologiska situationen ser ut. Bestämmelser om smitt- skyddsåtgärder behöver därför anpassas till det verkliga behovet för de

Prop. 2003/04:30

87

olika sjukdomarna. Behovet av åtgärder beror emellertid inte enbart på vilken sjukdom det är frågan om utan även på den befintliga epidemio- logiska situationen. Ett grundläggande krav för att en åtgärd skall vidtas bör vara att den är motiverad vid en epidemiologisk bedömning.

De effektivaste åtgärderna mot smittspridning är vanligen preventiva insatser som information om smittvägar och om vilka skyddsåtgärder den enskilde bör vidta samt medicinsk behandling för redan smittade per- soner. Dylika insatser är relevanta beträffande alla de sjukdomar som lagen föreslås omfatta. I vissa situationer bör emellertid samhället kunna ta till åtgärder som inkräktar på den enskildes integritet för att hindra smittspridning, oavsett om den enskilde på frivillig väg är beredd att medverka eller ej.

Åtgärder som innebär större ingrepp i den enskildes integritet bör vara förbehållna vissa allvarliga sjukdomar där behov av sådana åtgärder finns. Sådana sjukdomar bör i smittskyddslagen ha en särskild benäm- ning. Regeringen föreslår att de betecknas allmänfarliga sjukdomar. Tvångsåtgärder enligt smittskyddslagen skall endast kunna vidtas om en person misstänks bära på en sådan allmänfarlig sjukdom.

I syfte att uppnå större flexibilitet föreslår Smittskyddskommittén att en definition av allmänfarliga sjukdomar skall anges i lagen och att en förteckning över de allmänfarliga sjukdomarna skall anges av regeringen i en förordning. Regeringen har övervägt denna möjlighet men funnit att klassificeringen av allmänfarliga sjukdomar är av sådan betydelse för enskildas integritet att en förteckning över de allmänfarliga sjukdomarna skall anges i lag och inte i förordning.

Regeringen har inledningsvis framhållit att bestämmelserna i smitt- skyddslagen måste ta hänsyn till att behovet av åtgärder skiftar beroende på vilken sjukdom det är fråga om och hur den epidemiologiska situatio- nen ser ut. Det bör av detta skäl i smittskyddslagen tydligt anges vilka överväganden som gjorts för att välja ut de smittsamma sjukdomar för vilka det skall finnas möjlighet till åtgärder som innebär större ingrepp i den enskildes integritet. Av detta följer bl.a. att det finns skäl att i smitt- skyddslagen tydligt ange vilka kriterier som skall ligga till grund för att en smittsam sjukdom skall kunna klassificeras som allmänfarlig. Rege- ringen anser av denna anledning att en definition av vad som avses med allmänfarliga sjukdomar skall anges i lagen.

De definitioner av begreppet allmänfarliga sjukdomar som föreslagits av Smittskyddskommittén respektive Socialstyrelsen skiljer sig i flera avseenden från varandra. Vid remissbehandlingen har betydande kritik riktats mot såväl Smittskyddskommitténs som Socialstyrelsens förslag till definition vilket visar hur svårt det är att formulera en definition som fångar in just de sjukdomar som bör klassificeras som allmänfarliga. I båda de föreslagna definitionerna finns det emellertid vissa kriterier som utgör ett mått på den fara som sjukdomen utgör för den enskildes hälso- tillstånd. Det är enligt regeringens uppfattning rimligt att en allmänfarlig sjukdom skall vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande för den som smittas. Här bör dock även finnas en möjlighet att väga in andra allvarliga konsekvenser i stort av spridning av sjukdomen, t.ex. om spridningsmönstret är sådant att man riskerar att få en stor ut- bredning. En sjukdom som i de flesta fall inte är av allvarlig art kan om spridningspotentialen är stor ändå ge upphov till såväl dödsfall som

Prop. 2003/04:30

88

många allvarliga fall. Flera remissinstanser har framhållit att det i många fall finns möjligheter för den smittade att vidta åtgärder för att förhindra vidare smittspridning även vid sjukdomar som via objekt, djur eller livs- medel kan överföras från människa till människa. Det bör av detta skäl inte vara ett krav att sjukdomen överförs direkt från en människa till en annan. Övervägande skäl talar i stället för att en förutsättning för att en sjukdom skall räknas som allmänfarlig skall vara att det finns möjlighet att förhindra smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade. Sjukdomar som smittar från objekt till människa men sedan inte vidare, t.ex. stelkramp, bör naturligtvis inte omfattas av begreppet. Det hindrar dock inte att smittsamma sjukdomar som normalt sett inte smittar mellan människor men där det inte kan uteslutas att så kan ske, t.ex. mjältbrand och rabies, bör kunna klassificeras som allmänfarliga sjukdomar. Mot denna bakgrund anser regeringen att allmänfarliga sjukdomar skall defi- nieras som smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga kon- sekvenser och där möjlighet finns att förebygga smittspridning genom åtgärder riktade till den smittade. Vid en bedömning av om en sjukdom omfattas av kriterierna bör man vidare utgå från förutsättningarna för smittspridning i Sverige.

Vid samtliga allmänfarliga sjukdomar skall enligt regeringens förslag förhållningsregler meddelas, tvångsundersökning, isolering och tillfällig isolering kunna komma i fråga samt de övriga bestämmelser som enligt förslaget till smittskyddslag rör allmänfarliga sjukdomar kunna tillämpas. Mot denna bakgrund anser regeringen att följande sjukdomar skall klassi- ficeras som allmänfarliga sjukdomar:

campylobacterinfektion,

difteri,

infektion med enterohemorragisk E.coli (EHEC),

giardiainfektion,

gonorré,

hepatit A-E,

hivinfektion,

infektion med HTLV I eller II,

klamydiainfektion,

kolera,

infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA),

mjältbrand,

paratyfoidfeber,

pest,

infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G,

polio,

rabies,

salmonellainfektion,

shigellainfektion,

svår akut respiratorisk sjukdom (SARS),

syfilis,

tuberkulos,

tyfoidfeber samt

virala hemorragiska febrar exkl. denguefeber och sorkfeber (nefro- pathia epidemica).

Prop. 2003/04:30

89

Samtliga smittsamma sjukdomar som ovan anges kan spridas till eller från människor, ge någon eller några av de konsekvenser för människors hälsa som anges i definitionen samt är möjliga att förhindra spridning av genom åtgärder som riktas till den smittade. I förhållande till de sjuk- domar som enligt gällande smittskyddslag klassificeras som samhälls- farliga innebär regeringens förslag att tvångsåtgärder överhuvudtaget inte skall kunna vidtas vid fläckfeber, gula febern, andra hepatiter än hepatit A-E, meningokockinfektion, ulcus molle och återfallsfeber. Vidare inne- bär förslaget bl.a. att förhållningsregler skall meddelas, tvångsåtgärder kunna vidtas och övriga bestämmelser som rör allmänfarliga sjukdomar kunna tillämpas även vid campylobacterinfektion, enterohemorragisk E.coli, giardiainfektion, HTLV I eller II, meticillinresistenta gula stafy- lokocker och pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G.

I detta sammanhang bör det noteras att klassificeringen av allmän- farliga sjukdomar inte kan ses som ett mått på en sjukdoms allvarlighets- grad. Meningokockinfektion är exempelvis en mycket allvarlig sjukdom som sprids på ett sätt som gör att den inte är möjlig att förebygga genom individinriktade åtgärder. För andra allvarliga sjukdomar, t.ex. gula febern, saknas det förutsättningar för smittan att spridas i Sverige.

Den nuvarande smittskyddslagen innehåller en undantagsbestämmelse om att regeringen i brådskande fall kan föreskriva att bestämmelserna om samhällsfarliga smittsamma sjukdomar även får tillämpas på en annan smittsam sjukdom. Enligt nuvarande smittskyddslag får sådana föreskrif- ter meddelas om det vid tillkomsten av bilagan inte var känt att sjuk- domen hade hög smittsamhet eller kunde få explosiv utbredning. En sådan föreskrift skall omedelbart underställas riksdagens prövning. Denna bestämmelse har tillämpats enbart i samband med att regeringen i april 2003 fattade beslut om att bestämmelserna om samhällsfarliga sjuk- domar skall tillämpas på svår akut respiratorisk sjukdom (SARS).

Regeringen anser att motsvarande bestämmelse skall tas in i den nya lagen, eftersom det naturligtvis inte kan uteslutas att en plötslig föränd- ring i sjukdomspanoramat eller avsiktlig spridning av smittämnen i terrorsyfte kan göra ett snabbt beslut nödvändigt. Av detta följer att det fortsättningsvis bör finnas en möjlighet för regeringen att i brådskande fall meddela föreskrifter om att bestämmelserna om allmänfarliga sjuk- domar skall tillämpas för en smittsam sjukdom som uppfyller kriterierna för allmänfarlig sjukdom om det vid tillkomsten av lagen inte var känt att sjukdomen uppfyllde kriterierna för allmänfarliga sjukdomar eller inte var känt att smittspridning av sjukdomen skulle kunna förekomma i Sverige. Regeringen anser att en sådan reglering ger smittskyddslagen tillräcklig flexibilitet.

Prop. 2003/04:30

90

10.2

Anmälningsförfarandet

Prop. 2003/04:30

Regeringens förslag: En läkare som i sin verksamhet misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom skall utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren och till Smittskyddsinstitutet. Anmälningsskyldigheten gäller även läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik, den som är ansvarig för ett sådant laboratorium som vid analys misstänker eller finner smittämne av sådan sjukdom samt läkare som i samband med obduktion misstänker eller konstaterar fall av sådan sjukdom. Rege- ringen får meddela föreskrifter om vilka andra smittsamma sjukdomar än allmänfarliga som skall vara anmälningspliktiga. En anmälan skall innehålla vissa uppgifter som uppräknas i lagen. Skyldigheten att underrätta relevanta objektansvariga myndigheter skall föras över från den behandlande läkaren till smittskyddsläkaren.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Socialstyrelsens förslag: En särskild definition av anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar skall anges i lagen. I förslaget ingår även en för- teckning över vilka sjukdomar som skall räknas in i denna kategori.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stödjer i stort kommit- téns förslag beträffande anmälningsförfarandet. Många remissinstanser, bl.a. Vårdförbundet, Svenska Läkaresällskapet och flera landsting, anser att vissa andra yrkesgrupper än läkare skall ha anmälningsskyldighet, såsom medicinskt ansvariga sjuksköterskor, barnmorskor och verksam- hetsansvariga för enskilda boenden. Flera instanser, bl.a. Smittskydds- läkareföreningen, Vårdförbundet och flera landsting, påtalar att andra laboratorier än mikrobiologiska laboratorier, t.ex. kemiska laboratorier, analyserar prov från människa och att även dessa kan upptäcka smitt- samma sjukdomar hos människa. Vidare konstaterar en del av instan- serna, bl.a. Statens veterinärmedicinska anstalt, att det förekommer att laboratorier där läkare ej arbetar undersöker prov från människa.

En del instanser, bl.a. några landsting, anser det vara en förbättring att anmälningar skall göras redan vid misstanke om sjukdom, eftersom man därigenom kan få tillfälle att vidta lämpliga åtgärder i ett tidigare skede och därmed skapa bättre förutsättningar för att effektivt förhindra smitt- spridning. Ett par instanser, bl.a. Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund, påpekar att förslaget att även misstanke om smittsam sjukdom skall anmälas kommer att försvåra statistisk bearbetning och epidemiologisk uppföljning.

Flertalet remissinstanser, varav flera kommuner, är positiva till att an- svaret att anmäla fall av smitta som kan härröra från objekt eller djur till kommunen och andra myndigheter skall föras över till smittskyddsläka- ren. Ett par remissinstanser anser däremot att läkare, för att inte fördröja att viktig information når kommunen, även fortsättningsvis bör anmäla vissa fall av smittsamma sjukdomar till den kommunala nämnden.

De remissinstanser som uttalat sig i frågan instämmer i förslaget att anmälan beträffande hivinfektion och andra sexuellt överförbara sjuk- domar skall vara identitetsskyddad.

91

Bakgrund: Enligt bestämmelser i den gällande smittskyddslagen före- ligger skyldighet för bl.a. behandlande läkare att anmäla förekomsten av vissa smittsamma sjukdomar till smittskyddsläkaren i det landsting läka- ren har sin verksamhet och till Smittskyddsinstitutet. Vid vissa sjuk- domsfall skall anmälan även göras till den kommunala nämnd som full- gör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

De sjukdomar som skall anmälas enligt lagen (s.k. anmälningspliktiga sjukdomar) utgörs dels av de samhällsfarliga sjukdomarna, dels av vissa andra smittsamma sjukdomar som i och för sig inte utgör ett lika stort hot mot befolkningens hälsa men vars utbredning och variationer i samhället det ändå är angeläget att följa. Riksdagen beslutar om vilka sjukdomar som skall anses som samhällsfarliga, medan regeringen bestämmer vilka övriga sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga. Förteckningar över ifrågavarande sjukdomar återfinns i bilagor till smittskyddslagen respek- tive smittskyddsförordningen.

Även annan sjukdom än de förtecknade skall anmälas, om sjukdomen är eller misstänks vara smittsam samt har fått en anmärkningsvärd ut- bredning inom ett område eller uppträder i elakartad form. Det kan t.ex. vara fråga om en tidigare känd eller okänd sjukdom som lokalt eller regionalt fått en anmärkningsvärd spridning.

Anmälningsskyldigheten åvilar läkare när denne i sin verksamhet kon- staterar att någon smittats av en anmälningspliktig sjukdom. Även läkare som vid obduktion finner smitta av anmälningspliktig sjukdom är skyldig att anmäla detta, liksom läkare vid mikrobiologiskt laboratorium som finner smittämne av anmälningspliktig sjukdom (laboratorier skall dock inte anmäla de samhällsfarliga sjukdomar som upptas under 1.3 i smitt- skyddslagens bilaga). Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om vissa undantag i anmälningsskyldigheten för läkare vid mikrobiologiskt labo- ratorium.

Smittskyddslagen stipulerar att anmälan skall göras då ett sjukdomsfall konstaterats, dvs. när det klart fastställts att patienten är smittad av viss sjukdom. För att få en enhetlig och korrekt rapportering har Smittskydds- institutet utarbetat en förteckning för s.k. klinisk anmälan och för labora- torieanmälan. Eftersom det i vissa fall föreligger behov av att uppmärk- samma smittskyddsläkarna redan på misstanke om smittsam sjukdom bör, enligt Smittskyddsinstitutets förteckning, även osäkra fall anmälas.

Anmälan skall som huvudregel göras senast dagen efter det att läkaren fått vetskap om att den undersökte smittats. För sjukdomar som upptas under 1.3 i bilagan till smittskyddslagen skall anmälan dock göras inom sju dagar. Misstänker läkaren att flera patienter smittats av samma an- mälningspliktiga sjukdom skall han, genom telefonsamtal eller på annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta. Anmä- lan per telefon skall göras även i vissa andra brådskande situationer, bl.a. vid fall av listeria, difteri eller meningokockinfektion.

Rör det sig om en samhällsfarlig sjukdom skall anmälan innehålla upp- gift om den smittades namn, personnummer och adress, den sannolika smittkällan, de sannolika smittvägarna, de förhållningsregler som läkaren meddelat och de åtgärder han vidtagit för att hindra smittspridning samt andra uppgifter av betydelse för smittskyddet. Gäller anmälan sjukdom som upptas under 1.3 i bilagan till smittskyddslagen skall dock uppgift om identitet eller sannolik smittkälla inte lämnas. I stället skall en kod

Prop. 2003/04:30

92

bestående av de två första och de fyra sista siffrorna i den smittades personnummer anges (den s.k. rikskoden) jämte uppgift om hemortslän. Saknar den smittade personnummer (vilket t.ex. kan vara fallet med asyl- sökande) skall i stället en reservkod användas. Anmälan av anmälnings- pliktig sjukdom som inte är samhällsfarlig skall innehålla uppgift om den smittades identitet och de övriga uppgifter som behövs för att följa sjuk- domens utbredning.

Smittskyddsläkaren är skyldig att vidta de åtgärder som erfordras då anmälan inkommit. Smittskyddsläkaren skall vidare på basis av inkomna anmälningar föra s.k. smittbärarförteckning över hepatit B, tuberkulos och tyfoidfeber.

Varken i den lagstadgade laboratorierapporteringen eller i den s.k. fri- villiga rapporteringen redovisas det totala antalet analyserade prov, utan endast positiva prov redovisas. Smittskyddsinstitutet begär alltid in all- männa provtagningsuppgifter då det gäller klamydia och gonorré. Dess- utom samlar Smittskyddsinstitutet sedan år 2000 in uppgifter från de bakteriologiska laboratorierna om under föregående år antal analyserade odlingar från blod, hjärn-ryggmärgsvätska, nässvalg samt allmänna odlingar. För smittsamma virus- och parasitsjukdomar finns inte någon samlad statistik beträffande det totala antalet analyserade prov.

Skälen för regeringens förslag: Ett anmälningsförfarande för smitt- samma sjukdomar har två syften. Det ena är att snabbt ge kunskaper om inträffade fall för att direkta åtgärder skall kunna vidtas. Det andra är att ge mera långsiktiga kunskaper om utbredningen av sjukdomarna för att bl.a. ge grund för utvärderingen av smittskyddet och utvecklandet av åtgärdsstrategier. Med utgångspunkt i dessa syften anser regeringen att behandlande läkare skall göra anmälan av dels allmänfarlig sjukdom, dels vissa andra smittsamma sjukdomar som bör följas upp av epide- miologiska skäl. Även läkare vid mikrobiologiskt laboratorium samt obducerande läkare skall vara skyldiga att göra anmälan. Anmälan skall i likhet med vad som gäller enligt befintliga bestämmelser göras till smitt- skyddsläkaren och till Smittskyddsinstitutet.

Flera remissinstanser har påpekat att det händer att andra laboratorier än mikrobiologiska laboratorier samt laboratorier där läkare ej tjänstgör utför mikrobiologisk diagnos av prov från människa. Mot denna bak- grund anser regeringen att anmälningsskyldigheten även skall omfatta andra laboratorier än mikrobiologiska som utför mikrobiologisk diagno- stik och annan person än läkare som är ansvarig för ett sådant labora- torium. Regeringen har övervägt möjligheten att vissa andra yrkes- grupper, t.ex. medicinskt ansvariga sjuksköterskor och barnmorskor, skall omfattas av skyldigheten att anmäla fall av anmälningspliktig sjuk- dom men funnit att det i nuläget ej finns skäl att frångå principen att läkare skall ansvara för att anmälan sker.

Regeringen anser att behandlande läkare inte längre skall vara skyldiga att göra anmälan till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. I kommitténs undersökning framkom det att kommunerna i dag relativt ofta får kunskap om fall av inträffad sjuk- dom alltför sent och att anmälningarna inte sällan är ofullständigt ifyllda. Denna underrättelseskyldighet bör i stället läggas direkt på smittskydds- läkaren. I hans eller hennes skyldigheter skall således ingå att underrätta de myndigheter eller den kommun som ansvarar för att smittskydds-

Prop. 2003/04:30

93

åtgärder vidtas mot objekt eller djur. Smittskyddsläkaren har den över- gripande bilden av smittskyddsarbetet och har lättare än behandlande läkare att identifiera vilka ytterligare myndigheter som bör informeras. Smittskyddsläkaren har dessutom i uppgift att verka för en samordning av smittskyddsåtgärderna.

Vilka konkreta sjukdomar förutom de allmänfarliga som skall anmälas bör bestämmas av regeringen i en förordning för att medge nödvändig flexibilitet.

Både konstaterade fall och kliniskt misstänkta fall skall anmälas. Den anmälningsskyldige läkaren behöver således inte ha ställt fullständig diagnos innan han eller hon gör sin anmälan, vilket medför att viktiga tidsvinster kan göras. Åtgärder mot smittspridning kan då sättas in så tidigt som möjligt. För att misstanke skall föreligga krävs det dock att det finns något konkret som tyder på att den smittsamma sjukdomen är för handen, t.ex. att patienten uppvisar symtom som är typiskt för sjuk- domen. En del remissinstanser, bl.a. Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Läkarförbund, har påpekat att förslaget att anmälan skall ske redan vid misstanke av sjukdom kan medföra att kvaliteten på anmäl- ningarna försämras vilket leder till att statistisk bearbetning och epide- miologisk uppföljning försvåras. Värdet av anmälningsförfaranden är i hög grad avhängigt av att kvalitet kan upprätthållas i anmälnings- förfarandet. Av detta skäl måste det finnas tydliga bestämmelser för i vilka fall som en anmälan skall göras både vid misstänkta fall och vid konstaterade fall. Med hänsyn till vikten av att bedömningarna blir enhetliga i landet och de svårigheter som kan föreligga för bl.a. den enskilde läkaren att bedöma när anmälan av en anmälningspliktig sjuk- dom skall ske är det angeläget att regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen ges möjlighet att meddela närmare före- skrifter om anmälan av en anmälningspliktig sjukdom. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen skall även få meddela närmare föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten i fråga om anmälan av viss sjukdom, till vem anmälan skall göras samt kravet på att anmälan skall ske utan dröjsmål.

Innehållet i anmälan bör i princip motsvara vad som gäller enligt nuva- rande smittskyddslag. Uppgifter skall således lämnas om den smittades identitet, den sannolika smittkällan, de sannolika smittvägarna, de åtgär- der som läkaren vidtagit för att förhindra smittspridning och andra upp- gifter av betydelse för smittskyddet.

Enligt befintliga bestämmelser föreligger ett skydd för den smittades identitetsuppgifter samt smittkälla då det gäller sjukdomar som omfattas av 1.3 i bilagan till smittskyddslagen, dvs. gonorré, hivinfektion, klamy- dia, syfilis och ulcus molle. Det kan ifrågasättas om detta skydd bör be- hållas. Avsaknad av identitetsuppgifter i anmälan kan medföra att åtgär- der för att begränsa smittspridningen fördröjs. Utredningsarbetet under- lättas om den smittades identitet är känd. Bristen på identitetsuppgifter kan dessutom innebära att smittskyddsläkarens arbete med att följa smitt- samhet försvåras, bl.a. i sådana fall då en hivsmittad patient även har en annan smittsam sjukdom (t.ex. tuberkulos). Dessa svårigheter talar för att undantaget för vissa sjukdomar bör upphävas. Regeringen har inled- ningsvis anfört att särreglering av hivinfektion i olika sammanhang bör undvikas. Vissa skäl kan dock anföras mot att identitetsskyddet för de

Prop. 2003/04:30

94

sexuellt överförbara sjukdomarna skall behållas. Det har bl.a. framförts

Prop. 2003/04:30

att uppgivandet av identitetsuppgifter vad gäller de ifrågavarande sjuk-

 

domarna kan motverka möjligheten att minska smittspridningen, efter-

 

som det kan befaras att en person som misstänker att han eller hon kan

 

vara smittad av dylik sjukdom avhåller sig från att uppsöka sjukvården

 

om hans eller hennes identitetsuppgifter sprids. Kravet på att identitets-

 

uppgifter skall lämnas kan vidare få till följd att behandlande läkare i

 

enskilda fall helt underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet av hän-

 

syn till patientens integritet.

 

Vid en avvägning finner regeringen att övervägande skäl talar för att

 

skyddet för identitetsuppgifter vid anmälan av fall av de sexuellt över-

 

förbara sjukdomar som omfattas av anmälningsplikt för närvarande skall

 

kvarstå. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen

 

skall därför ges behörighet att föreskriva om undantag för uppgift i

 

anmälan för viss sjukdom.

 

11 Individens skyldigheter och rättigheter

Regeringens förslag: Ett ansvar för att förhindra spridning av smitt- samma sjukdomar skall vila på såväl smittade som osmittade personer. Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighets- åtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjuk- domar. Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på en smittsam sjukdom skall vara skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smittrisk. Den som vet att han eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom skall vara skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kom- mer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittöverföring kan uppkomma.

Den enskilde skall liksom i dag vara skyldig att söka läkare och låta sig undersökas samt genom att ge upplysningar till läkaren medverka vid smittspårning vid allmänfarliga sjukdomar och vissa andra smitt- spårningspliktiga sjukdomar. Om det behövs av smittskyddsskäl skall den enskilde erbjudas psykosocialt stöd. Vid allmänfarlig sjukdom skall den enskilde erbjudas den vård eller behandling som behövs av smittskyddsskäl. Om det av smittskyddsskäl finns behov av särskilda behandlingsinsatser skall detta erbjudas den enskilde.

Vid provtagning för hivinfektion skall det även fortsättningsvis finnas en rätt att vara anonym.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Merparten av instanserna har en positiv inställ- ning till kommitténs förslag. En del instanser framhåller att det är bra att samhället skall ha en skyldighet att ge stöd och hjälp till den enskilde för att denne skall kunna ta sitt ansvar för att förhindra smittspridning. En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Föreningen läkare mot AIDS och Stiftelsen Noaks Ark-Röda korset, delar kommitténs uppfattning att den

som är smittad av en allmänfarlig sjukdom skall vara skyldig att infor-

95

mera andra som kan utsättas för smittrisk. Riksförbundet för hivpositiva, Riksförbundet för sexuell upplysning och Riksförbundet för sexuellt lika- berättigande motsätter sig däremot informationsplikten eftersom de anser att den invaggar osmittade personer i falsk trygghet. Flera remissinstan- ser ser det som olyckligt att det lämnas åt den enskilde att avgöra när beaktansvärd risk föreligger och konstaterar att uttrycket beaktansvärd risk behöver definieras närmare. Socialstyrelsen anser att informations- plikten bör vara kopplad till de medicinska och praktiska råd som den smittade får av sin läkare. De instanser som yttrat sig instämmer i att det även framgent skall finnas möjlighet att vara anonym vid provtagning för hivinfektion.

Bakgrund: I den nuvarande smittskyddslagen åläggs den som smittats eller misstänks ha smittats av en smittsam sjukdom vissa skyldigheter. Den som har anledning att misstänka att han har smittats av en samhälls- farlig sjukdom är skyldig att utan dröjsmål söka läkare samt att låta läka- ren göra de undersökningar och ta de prover som behövs. För att skyldig- heten skall inträda krävs att konkret misstanke om smitta föreligger. Den som smittats av en samhällsfarlig sjukdom är även skyldig att medverka till smittspårning och lämna upplysningar om varifrån smitta kan ha kommit och vart den kan ha förts vidare. Någon sanktion mot den som inte medverkar till smittspårning finns emellertid inte.

Den smittade är skyldig att följa de förhållningsregler som meddelas honom avseende hans kontakter med läkaren, hygien, isolering i hemmet, arbetet och skolgång samt livsföring i övrigt. Genom förhållningsregler har den enskilde bl.a. kunnat åläggas att informera t.ex. sexualpartner eller andra personer som han kommer i kontakt med på ett sådant sätt att risk för smittöverföring uppkommer.

En särskild fråga gäller vilken rätt den enskilde har att vara anonym vid provtagning. Enligt patientjournallagen (1985:562) skall uppgifter om provtagning och analysresultat antecknas i den enskilde patientens journal. Journalen skall alltid innehålla uppgift om patientens identitet. Enligt ett särskilt stadgande i lagen får emellertid regeringen, eller myn- dighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om undantag för identitetsuppgifter vid provtagning för viss sjukdom. Bestämmelsen in- fördes mot bakgrund av den oro som fanns för att vissa grupper skulle avhålla sig från hivprovtagning för att de inte vill att deras identitet skall bli känd. Enligt förordningen (1986:198) om provtagning för infektion av hiv har den enskilde rätt att vara anonym vid provtagningen; begär patienten anonym provtagning skall uppgifter om hans eller hennes iden- titet inte föras in i journalen. Visar analysen att patienten är smittad upp- hör emellertid rätten till anonymitet och fullständiga uppgifter förs in i journalen. Patienten behåller dock sin anonymitet i den anmälan som behandlande läkare har att göra till smittskyddsläkaren och Smittskydds- institutet.

Skälen för regeringens förslag

Alla individer har ett intresse av och ett ansvar för att förhindra smitt- spridning. Var och en bör så långt möjligt vidta rimliga försiktighets- åtgärder för att skydda såväl sig själv som andra mot att utsättas för risk att smittas. Detta bör komma till uttryck i en särskild bestämmelse i

Prop. 2003/04:30

96

smittskyddslagen. Samtidigt är det ofrånkomligt att den som bär på en smittsam sjukdom har ett särskilt ansvar för att undvika att andra utsätts för smitta. Den smittade har många gånger i kraft av vetskapen om att han eller hon är smittad större möjlighet att vidta åtgärder för att minska smittrisken. De åtgärder som skall vidtas utgör ofta relativt begränsade inskränkningar i livsföringen. Den som vet eller har anledning att miss- tänka att han eller hon bär på en smittsam sjukdom skall därför ha en lagfäst skyldighet att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smittrisk. Bestämmelsen omfattar således situationer där en enskild person vet att han eller hon utsatts för smittrisk och därför har anledning att misstänka att smittöverföring kan ha förekommit. Skyldigheten skall gälla samtliga smittsamma sjukdomar som omfattas av förslaget till smittskyddslag. Någon särskild sanktion vid underlåtenhet att vidta de försiktighetsåtgärder som kan krävas bör inte införas. Här får i stället tillämpas straffbestämmelser eller tvångsåtgärder i form av isolering och tillfällig isolering när förutsättningarna för det är uppfyllda. Behovet av åtgärder varierar mellan olika sjukdomar och situationer som den enskil- de kan befinna sig i. Skyldigheten bör därför ges en allmän utformning. De medicinska och praktiska råd som läkaren skall ge den enskilde och de förhållningsregler som vid allmänfarliga sjukdomar skall meddelas den smittade (se avsnitt 12.3) får naturligtvis stor betydelse som vägled- ning för vad den smittade har att iaktta.

I fall med barn som smittbärare är det i första hand barnets vårdnads- havare som svarar för att åtgärder vidtas på ett sådant sätt att smittrisk inte uppkommer. Det är viktigt att barnets rättigheter respekteras sam- tidigt som barnets skyldigheter att vidta nödvändiga åtgärder bör öka i takt med stigande ålder och ökad mognad.

Den som bär på en allmänfarlig sjukdom skall av behandlande läkare erbjudas den vård och behandling som behövs för att eliminera eller minska risken för smittspridning. I likhet med vad som gäller i dag bör den smittade dock inte ha någon skyldighet att genomgå medicinsk be- handling. I de fall som den smittade inte vill genomgå behandling får det åligga honom eller henne att på andra sätt undvika att utsätta andra för smittrisk.

I den mån det ställs krav på den enskilde bör samhället också genom stöd och annan hjälp underlätta för den enskilde att ta sitt ansvar. Olika psykiska och sociala faktorer har betydelse för huruvida den smittade har förmåga att ta ansvar för att inte utsätta andra för smittrisk. Kommitténs kartläggning över tvångsisolering visar att majoriteten av dem som tvångsisolerats haft svåra missbruksproblem och/eller allvarliga psykiska störningar. Åtgärder i form av bl.a. psykosocialt stöd kan i sådana fall vara av stor betydelse för den enskildes möjligheter att uppfylla sitt an- svar. Det skall därför uttryckligen framgå av smittskyddslagen att den smittade skall erbjudas psykosocialt stöd om det av smittskyddsskäl be- hövs för att han eller hon skall kunna hantera sin sjukdom eller för att ändra sin livsföring. Det skall på samma sätt framgå att den som bär på en allmänfarlig sjukdom och som är i behov av särskilda behandlings- insatser för att ändra ett smittfarligt beteende skall erbjudas detta.

Smittskyddsläkaren bör ha till uppgift att bevaka att den smittade får de stöd- eller behandlingsinsatser som behövs. I de fall den smittade inte

Prop. 2003/04:30

97

får erforderlig hjälp eller stöd kan han eller hon vända sig till smitt- skyddsläkaren (se vidare avsnitt 12.6).

Det bör vidare framhållas att det skall finnas behov av det psykosociala stödet eller de särskilda behandlingsinsatserna av smittskyddsskäl, dvs. de skall ha betydelse för huruvida den smittade kan ta sitt ansvar för att skyd- da andra mot smittrisk. Bestämmelserna omfattar således inte insatser den smittade kan behöva på grund av ett allmänt behov av stöd eller hjälp.

Informationsplikten

En särskild fråga rör skyldigheten för en smittad person att underrätta andra om att han eller hon bär på en smittsam sjukdom. En sådan plikt kan medföra stora svårigheter för den smittade. Det kan t.ex. röra sig om en rädsla för att inleda en kärleksrelation eller för att bli utlämnad till andra personer om ens smittbärarskap blir känt. Ett argument som några remissinstanser, däribland Riksförbundet för hivpositiva, Riksförbundet för sexuell upplysning och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, framfört mot informationsplikten är att den invaggar människor i en falsk säkerhet, eftersom man tar för givet att den som är smittad talar om detta. För att en informationsplikt skall finnas talar emellertid flera omständlig- heter. En utgångspunkt måste enligt regeringens uppfattning vara att den enskilde själv måste få avgöra om han eller hon vill utsätta sig för risken att smittas. Tidigare har regeringen framhållit att såväl smittade som osmittade har ett ansvar för att smittspridning undviks. För att även den osmittade personen skall kunna bidra till den försiktighet som är nöd- vändig bör han eller hon också ha insikt i de förhållanden som råder. Även om den smittade vidtar försiktighetsmått, t.ex. sexualbeteende som begränsar risken för smittspridning, kvarstår i regel en viss risk för smitt- överföring. I remissbehandlingen har flera remissinstanser, bl.a. Före- ningen läkare mot AIDS, exempelvis framhållit att om man överhuvud- taget kan föra ett resonemang om ett delat ansvar mellan en känt hiv- positiv och en hivnegativ måste man acceptera skyldigheten att informera sin sexualpartner. Mot denna bakgrund anser regeringen att övervägande skäl talar för att den som bär på vissa allvarliga smittsamma sjukdomar skall vara skyldig att informera en person som han eller hon kommer i sådan kontakt med att risk för smittöverföring uppkommer. Detta prin- cipiella ställningstagande skall enligt regeringens förslag inte begränsas till enbart hivinfektion utan samma krav skall ställas även när det gäller andra allmänfarliga sjukdomar. Informationsplikten har också betydelse exempelvis vid lungtuberkulos samt salmonellainfektion. Även vid dessa sjukdomar underlättar information om sjukdomen och dess smittvägar inte enbart för den osmittade att skydda sig utan ger även båda parter möjlighet att gemensamt försöka identifiera olika risksituationer och till- sammans försöka undvika dem.

Som framgår av författningskommentaren innebär bestämmelsen inte en allmän skyldighet för den enskilde att i alla sammanhang informera om vad det är för sjukdom som han eller hon har, utan skyldigheten gäller endast vid vissa situationer då en person utsätts för en reell smitt- risk som inte är alltför obetydlig. När en sådan risk föreligger beror på den enskilda situationen och på sjukdomens smittvägar. Det är, som flera remissinstanser framfört, dock inte rimligt att en person som bär på en

Prop. 2003/04:30

98

allmänfarlig sjukdom skall kunna avstå från att informera andra männi- skor om sin smitta om individen inte själv tycker att han eller hon utgör någon risk. Det bör här framhållas att den smittade för att kunna fullgöra sin skyldighet måste få det stöd och de råd, i form av adekvat kunskap om sjukdomen och dess smittvägar, han eller hon behöver för att kunna iden- tifiera personer som är utsatta för smittrisk och för att kunna informera riskutsatta personer på ett sakligt sätt. De medicinska och praktiska råd samt förhållningsregler som den behandlande läkaren är skyldig ge den smittade bör fungera som en vägledning för den smittade i dessa avseenden.

Vad gäller informationsplikten för smittade barn är det rimligt att utgå från att barnets föräldrar åtar sig denna plikt i den utsträckning som situa- tionen kräver, med hänsyn till barnets mognad och ålder.

Informationsskyldigheten får också betydelse i situationer då den smittade söker vård. Till skillnad från den situation då det är frågan om sexuell kontakt kan den smittade oftast inte själv vidta några skydds- åtgärder då han eller hon är föremål för vård och behandling. Här skall uppmärksammas att särskilda föreskrifter rörande skyddsåtgärder vid blodsmitta och vid smittfarligt arbete har utgivits av Arbetsmiljöverket. Vidare har Socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och allmänna råd beträf- fande förebyggande åtgärder mot spridning av bl.a. hepatit B och även utgett generella rekommendationer rörande förebyggande åtgärder mot infektioner i vården. Om de rekommendationer som getts följs torde ris- kerna för smittöverföring i de flesta fall vara mycket begränsade. Det kan visserligen hävdas att vårdpersonal alltid skall iaktta nödvändiga för- siktighetsåtgärder eftersom patienten själv kan vara ovetande om sin in- fektion och personalen inte heller kan förlita sig på att informationen verkligen ges. Emellertid medför uppgifter från patienten att vårdperso- nalen kan vidta de särskilda skyddsåtgärder som eventuellt är nödvän- diga. Det bör därför åligga den som bär på en allmänfarlig sjukdom att också informera vårdpersonal i sådana situationer då smittrisk föreligger. Samtidigt vill regeringen framhålla vikten av att den enskilde blir bemött på ett värdigt sätt inom t.ex. vården och att berörda yrkesutövare har sådana kunskaper att de kan korrekt hantera situationen då den enskilde upplyser om sin sjukdom.

Skyldighet att medverka vid smittutredning

De allra flesta människor som tror sig vara smittade av en allvarligare smittsam sjukdom torde självmant söka läkare och låta sig undersökas. En lagfäst skyldighet innebär dock en betydelsefull markering av att en- var skall bidra till att minska spridningen av smittsamma sjukdomar. Någon generell sanktion mot den som underlåter att uppsöka läkare eller att låta sig läkarundersökas är dock inte lämplig. I vissa fall, som be- handlas i avsnitt 13.2, är emellertid smittskyddsintresset av att läkar- undersökning kommer till stånd så starkt att undersökning bör kunna äga rum även om den enskilde motsätter sig detta.

Beträffande den enskildes medverkan vid smittspårningsarbetet (se av- snitt 12.2.) kan konstateras att smittspårningsarbetet förefaller vara väl förankrat hos både smittade och osmittade personer. Det föreligger inga skäl emot att bibehålla en skyldighet för den enskilde att medverka i detta arbete. En sådan skyldighet medför en markering av varje individs

Prop. 2003/04:30

99

ansvar för att bidra till att motverka spridning av smittsamma sjukdomar.

Prop. 2003/04:30

Någon sanktion bör dock inte införas mot den som vägrar medverka vid

 

smittspårning. Ett framgångsrikt smittspårningsarbete bygger i hög grad

 

på en förtroendefull relation mellan patient och läkare.

 

Skyldigheten att på de angivna sätten medverka vid smittutredning bör

 

motsvara vad som gäller i fråga om den behandlande läkarens skyldighet

 

att utföra läkarundersökning och smittspårning (se avsnitt 12.2 och 12.5).

 

Det innebär att skyldigheterna omfattar de allmänfarliga sjukdomarna

 

och sådana sjukdomar där det av epidemiologiska skäl föreligger anled-

 

ning att bedriva smittspårning. I avsnitt 12.2 föreslås att regeringen eller

 

efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen får meddela närmare

 

föreskrifter om i vilka fall en annan smittsam sjukdom än en allmänfarlig

 

sjukdom skall bli föremål för smittspårning.

 

Rätten till anonymitet vid provtagning för hivinfektion

 

Enligt förordningen (1986:198) om provtagning för infektion av HIV har

 

den som vill ta prov för att kontrollera om han eller hon har smittats av

 

hivinfektion rätt att göra detta anonymt. Bestämmelsen infördes mot

 

bakgrund av att alla tänkbara ansträngningar för att snabbt hindra sprid-

 

ning av hivinfektion ansågs behöva vidtas och att det fanns en oro för att

 

personer skulle avhålla sig från provtagning av den anledningen att de

 

inte ville att deras identitet skulle bli känd.

 

En utgångspunkt för regeringens förslag till ny lagstiftning på smitt-

 

skyddsområdet är att hivinfektion i princip inte bör särbehandlas i för-

 

hållande till andra allvarliga sjukdomar och att särreglering av denna

 

sjukdom så långt det är möjligt bör undvikas. Uppgifter som Smitt-

 

skyddskommittén samlat in tyder på att möjligheten till anonymitet har

 

minskat i betydelse. Endast en liten andel av patienterna synes begära att

 

få anonym provtagning och ytterst få förefaller finna anledning att upp-

 

rätthålla denna anonymitet inför vårdpersonalen. Samtidigt finns det fort-

 

farande en mindre grupp patienter som av olika skäl är rädda för att

 

identitetsuppgifter skall komma till andras kännedom. Det är osäkert

 

vilka effekterna skulle bli om möjligheten till anonymitet togs bort.

 

Rätten till anonymitet tycks inte ha medfört några stora problem i den

 

praktiska verksamheten. Övervägande skäl talar därför för att i nuläget

 

inte avskaffa detta undantag för hivinfektion.

 

12 Vissa smittskyddsåtgärder

12.1 Allmänna förebyggande åtgärder

Regeringens förslag: Landstinget och under landstinget smittskydds-

 

läkaren skall se till att allmänheten har tillgång till den information

 

och de råd som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot

 

smitta. Smittskyddsläkaren skall se till att förebyggande åtgärder vid-

 

tas. Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal skall vid behov

 

upplysa patienter om åtgärder för att förebygga smittsamma sjuk-

 

domar.

100

 

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig har inga in- vändningar mot förslaget. En del remissinstanser, varav flera landsting, anser att det är utopiskt att landstingen skall tillse att enskilda nås av in- formation och råd och att formuleringen bör ändras så att landstinget skall verka för att uppnå denna målsättning.

Bakgrund

Allmänt om förebyggande åtgärder mot smittsamma sjukdomar

Förebyggande insatser är en mycket viktig del av smittskyddsarbetet. Prevention kan delas in i primär-, sekundär- och tertiärprevention. Med primärprevention menas åtgärder för att förhindra att människor smittas av en smittsam sjukdom. Sekundärpreventiva insatser kan vara uppma- ning till provtagning, behandling och kontaktspårning. Bland sekundär- preventiva åtgärder vid kroniska infektioner ingår också olika psyko- sociala insatser för den smittade. Med tertiärprevention avses åtgärder som syftar till att förhindra att samma person på nytt smittas av en smitt- sam sjukdom samt till att lindra följdverkningarna av en sjukdom. Råd- givning i samband med behandling inklusive regelbundna återbesök kan ses som en tertiärpreventiv åtgärd.

Preventiva insatser görs mot i stort sett samtliga smittsamma sjuk- domar. Den enskilde får bl.a. information om hur fortsatt smittspridning samt återinsjuknande skall undvikas då han söker vård på en läkarmot- tagning för en misstänkt smittsam sjukdom. Hälso- och sjukvårds- personalen får information och utbildning om smittsamma sjukdomar genom smittskyddsläkaren. Vidare har de i sitt arbete hjälp av allmänna råd, utredningar och rapporter från Socialstyrelsen samt information från Smittskyddsinstitutet.

Det mer övergripande preventiva arbetet i ett län utförs till stor del av smittskyddsläkaren. Smittskyddsläkarens insatser riktar sig dels till hälso- och sjukvårdspersonal, dels till allmänheten. I stort sett all hälso- och sjukvårdspersonal kommer i sitt dagliga arbete i kontakt med patien- ter som har olika typer av smittsamma sjukdomar, och där förebyggande åtgärder behöver vidtas. Riktade utbildningar samt telefonrådgivning till personal inom landsting och kommun förekommer också. Smittskydds- läkaren når allmänheten med information bl.a. via massmedia.

Insatser för att förebygga smittsamma sjukdomar vidtas även i andra sammanhang både av hälso- och sjukvårdspersonal och av andra yrkes- grupper. Ett sådant område är insatser för att förebygga vårdrelaterade infektioner inom hälso- och sjukvården och inom den kommunala om- sorgen (se avsnitt 15). Ett annat viktigt område rör åtgärder för att före- bygga infektioner hos barn, t.ex. på daghem och skola. I rapporten Smitta i förskolan har Socialstyrelsen exempelvis tagit fram en kunskaps- översikt över möjligheterna att förebygga smittspridning utifrån såväl det smittade barnets behov som behovet att förhindra spridning till andra barn i barngruppen.

Prop. 2003/04:30

101

Särskilt om förebyggande åtgärder mot sexuellt överförbara sjukdomar

Prop. 2003/04:30

Det förebyggande arbetet mot sexuellt överförbara sjukdomar har en lång tradition i Sverige. De primärpreventiva åtgärderna består främst av in- formation och de sekundärpreventiva bl.a. av kontaktspårning och be- handling av smittade. När förekomsten av hivinfektion blev känd i landet vidtogs snabbt en rad åtgärder för att begränsa smittspridningen. En sär- skild delegation, Aids-delegationen, inrättades med uppgift att bedöma behovet av och initiera information till olika grupper, att följa och initiera angelägen forskning samt att bedöma och påtala behov av omedelbara åtgärder. Aids-delegationen avslutade sitt arbete år 1992 och arbets- uppgifterna överfördes till det nybildade Folkhälsoinstitutet.

Information, rådgivning och provtagning för sexuellt överförbara sjuk- domar sker på många öppenvårdsmottagningar. Ett av syftena med råd- givningen vid behandlingsbara sexuellt överförbara sjukdomar är att patienterna skall förstå hur de skall skydda sig i framtiden så att de inte återinsjuknar. Många landsting har bildat särskilda enheter för behand- ling av sexuellt överförbara sjukdomar, s.k. Sesam-mottagningar. Före- byggande åtgärder vad gäller hivinfektion sker även på infektionsklini- kerna, där en stor del av hivtesterna utförs. Vid vissa infektionskliniker finns mottagningar med särskild inriktning på hiv/aids. Det finns även andra särskilda mottagningar som arbetar med prevention av hivinfektion och andra sexuellt överförbara sjukdomar, t.ex. ungdomsmottagningar och särskilda mottagningar för män som har sex med män. I kommuner ges information om sexuellt överförbara sjukdomar vid bl.a. sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna. Med tanke på att nya årskullar varje år står inför sin sexualdebut är sex- och samlevnadsundervisningen en verksamhet som ständigt måste hålla hög kvalitet och aldrig får upphöra.

Informationsinsatser för att hindra spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar görs bl.a. av Statens folkhälsoinstitut (FHI), landsting och kommuner samt av olika organisationer. FHI har i detta arbete en central roll och disponerar anlaget Insatser mot aids (se avsnitt 16.2). En del av anslaget Insatser mot aids går till förebyggande projekt i landsting och kommuner. Projekten är ofta riktade till viktiga målgrupper som ung- domar, män som har sex med män, invandrare och flyktingar samt hiv- positiva och deras närstående. Därutöver har särskilda medel tillfälligtvis utbetalats för hivpreventivt arbete i storstadsregionerna.

Institutet har haft regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till natio- nell handlingsplan för prevention av hiv/aids och andra sexuellt över- förbara sjukdomar. En samrådsgrupp har bildats med institutet som sammankallande och med Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Smitt- skyddsläkarföreningen och Landstingsförbundet som övriga deltagande som ett led i att genomföra detta uppdrag. En uppföljning av hur arbetet med den nationella handlingsplanen har bedrivits överlämnades till regeringen i november 2002.

Frivilligorganisationer har en viktig roll inom det preventiva arbetet mot sexuellt överförbara sjukdomar, och då särskilt hivinfektion. Orga- nisationerna har speciella möjligheter att nå sina målgrupper och de kan arbeta på ett friare sätt än vad myndigheterna har möjlighet till. Sådana frivilligorganisationer stöds av statliga medel från FHI. De tre organisa-

102

tioner som får det mesta stödet är Riksförbundet för sexuell upplysning, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande och Stiftelsen Noaks Ark- Röda korset. Det finns även ett antal frivilligorganisationer med särskild inriktning på att stödja hivpositiva. Riksförbundet för hivpositiva är en paraplyorganisation för sex självhjälpsgrupper/föreningar för hivpositiva. Preventiva insatser bland invandrargrupperna anses vara angelägna, bl.a. för att minska smittspridningen kring de redan smittade och för att mot- verka att invandrarna från länder med hög hivprevalens smittas vid besök i hemlandet. Invandrarnas egna organisationer och föreningar spelar en viktig roll i detta arbete.

Att hivsmitta sprids mellan narkomaner genom infekterade injektions- redskap uppmärksammades redan i början av den svenska hivepidemin. Liksom beträffande andra riskutsatta grupper består det hivpreventiva arbetet bl.a. av rådgivning och information. Både inom och utanför EU är det relativt vanligt att förse injektionsmissbrukare med rena sprutor och kanyler i syfte att hjälpa dem att skydda sig mot hiv och andra infek- tioner som kan smitta via blod. Ett annat syfte är att nå gruppen med information och erbjudande om behandling. I Sverige finns sedan mitten av 1980-talet sprututbytesprogram i Malmö och Lund. Socialstyrelsen har med anledning av riksdagens tillkännagivande i betänkande 1999/2000:SoU10 om vissa narkotikafrågor m.m. med krav på underlag för slutligt ställningstagande till programmen utvärderat verksamheten. Regeringen avser återkomma till riksdagen med förslag om program- mens framtid.

I juni 2001 hölls en särskild session om hiv/aids i FN:s generalförsam- ling. För att följa upp de beslut som då fattades med beslut på nationell nivå har regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av samhällets insatser mot hiv/aids. Utredarens huvud- uppgift är att lämna fram ett förslag till en nationell handlingsplan i syfte att begränsa spridningen och konsekvenserna av hiv/aids. Utredaren skall bl.a. utvärdera de insatser som vidtagits inom ramen för de särskilda statliga medel som avsatts för insatser mot hiv/aids. Mot bakgrund av ovanstående skall utredaren lämna förslag till framtida inriktning av anslaget Insatser mot aids och till hur medlen skall administreras.

Vaccinationsverksamheten

Tillgången till vaccin har haft stor betydelse för att förhindra utbred- ningen av smittsamma sjukdomar i världen. Vaccinationsprogrammen i Sverige har bl.a. medfört drastiska minskningar av förekomsten av all- varliga sjukdomar som t.ex. difteri och polio. Vidare har spridningen av de tidigare allmänt förekommande barnsjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund starkt begränsats.

I Sverige finns ingen allmän skyldighet att låta sig vaccineras. Emeller- tid föreligger en möjlighet att införa obligatorisk vaccination vid krig eller andra utomordentliga förhållanden. Även om det inte föreligger någon skyldighet att låta sig vaccineras, verkar samhället för att vaccina- tioner skall erbjudas medborgarna. Rekommendationer om vaccinations- program har givits av Socialstyrelsen i allmänna råd. Vad gäller vaccina- tionsprogram finns för närvarande rekommendationer om det s.k. allmänna vaccinationsprogrammet för barn samt om riktade vaccinationsprogram

Prop. 2003/04:30

103

till vissa grupper av befolkningen som löper större risk än andra att smittas av viss sjukdom. Syftet med det allmänna vaccinationsprogram- met för barn är att befolkningen skall erhålla ett grundskydd mot vissa smittsamma sjukdomar. I övrigt kan vaccinationer äga rum i form av en individuellt upplagd förebyggande behandling, t.ex. inför en utlandsresa.

Lagregler som ger uttryckligt besked om vem som har kostnadsansva- ret för en vaccination saknas. I allmänhet ses vaccination som en indi- viduell förebyggande åtgärd som den enskilde själv får bekosta. Vissa undantag finns dock. I somliga fall kan vaccinering i det enskilda fallet anses vara behövlig med hänsyn till det allmänna behovet av smittskydd och därför vara kostnadsfri enligt smittskyddslagen. Med hänsyn till ansvaret enligt arbetsmiljölagstiftningen för vidtagande av åtgärder mot hälsorisker i arbetet kan arbetsgivare i vissa fall vara skyldig att stå för kostnaden. Vaccinationsprogrammet för barn finansieras inom ramen för barn- och skolhälsovården, och kommunerna respektive landstingen sva- rar för kostnaderna. Vidare förekommer att enskilda landsting frivilligt påtagit sig kostnadsansvar för vaccinationer i vissa sammanhang, t.ex. när det gäller vaccination av patienter på vårdhem.

De flesta landstingen i landet har regionala rådgivande vaccinations- grupper i vilka smittskyddsläkaren spelar en central roll. De enskilda sjukvårdshuvudmännen beslutar, med beaktande av Socialstyrelsens all- männa råd på området, om innehållet i och omfattningen av vaccina- tionsverksamheten.

Socialstyrelsen utövar tillsyn över vaccinationsverksamheten. Inom Socialstyrelsen har funnits ett rådgivande organ, Socialstyrelsens expert- grupp för vaccinationsfrågor, som består av representanter för Social- styrelsen, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet, Svenska Läkarsäll- skapet, Arbetsmiljöverket och smittskyddsläkarna. Expertgruppens upp- gifter har bl.a. varit att lämna råd och upplysningar i vaccinationsfrågor, följa utvecklingen på området, föreslå åtgärder och verka för samordning av vaccinationsåtgärderna. I syfte att tydliggöra de olika myndigheternas ansvar för vaccinationsfrågorna och höja kvaliteten på underlaget för det medicinska, epidemiologiska och ekonomiska bedömningarna pågår för närvarande en omstrukturering av formerna för arbetet.

Ansvaret för att kontinuerligt följa upp vaccinationsprogrammens genomförande och immunitetsläget hos befolkningen åvilar Smittskydds- institutet. De redskap som används för uppföljning är dels undersök- ningar av vaccinationstäckningen dels den epidemiologiska statistiken över smittsamma sjukdomar och undersökningar av immunitetsläget hos befolkningen. Smittskyddsinstitutet skall även genomföra forskning kring nya vacciner.

För försörjningen av vaccinationspreparat svarar kommersiella vaccin- producenter. Det finns inte något nationellt organ med ett generellt ansvar för att det finns tillgång till vaccin i landet. I stället är det lands- tingen och andra som genomför vaccinering som förutsätts ta ansvar för att det finns tillgång till vaccin. Socialstyrelsen har på regeringens upp- drag utrett hur ett nationellt ansvar för vaccinationsförsörjningen och lagerhållning av vaccin skulle kunna utformas för vissa viktigare vacci- ner. I sin redovisning av uppdraget föreslår Socialstyrelsen att Apoteket AB får ett preciserat nationellt ansvar för att upprätthålla en god försörj- ning av viktigare vacciner, nämligen sådana vacciner som ingår i Social-

Prop. 2003/04:30

104

styrelsens rekommendationer eller sådana där internationella krav på vaccination finns. Bolagets ansvar föreslås omfatta bevakning, licens- försäljning samt lagerhållning av vacciner och vissa antidoter. Apoteket AB:s årliga extrakostnad för detta åtagande bedöms uppgå till ca 750 000 kronor. Inom ramarna för överenskommelsen mellan staten och Lands- tingsförbundet om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2003, den s.k. Dagmaröverenskommelsen, avsattes därför medel för detta ändamål för år 2003. I det avtal mellan staten och Apoteket AB om bolagets verksamhet som slöts den 31 januari 2003 regleras att bolaget skall ha ett nationellt ansvar för vaccinationsförsörjningen i enlighet med Socialstyrelsens förslag.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår i avsnitt 16 att landstingen även fortsättningsvis skall ha det övergripande ansvaret för smittskyddet och för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Undantag gäller dock för åtgärder som riktar sig mot objekt och djur för vilka kommunerna och vissa nationella myndigheter har ansvaret. Landstingen har ett övergripande ansvar för att smittskyddet planeras och organiseras samt att besluta om vilka resurser som skall ges smittskyddsverksamheten. Smittskyddsläkaren svarar för organisationen och planeringen i detalj. Ansvaret för de direkta smittskyddsåtgärderna skall även i fortsättningen vila på smittskyddsläkarna och de behandlande läkarna.

Förebyggande insatser av olika slag omfattar såväl information och rådgivning som olika projekt som har till syfte att hindra att den enskilde får en smittsam sjukdom. Kunskaper om smittvägar och åtgärder för att förhindra smittspridning är en förutsättning för att såväl smittade som osmittade personer skall kunna ta sitt ansvar för att förhindra smittsprid- ning. Förebyggande insatser bedrivs av hälso- och sjukvårdspersonal, myndigheter och frivilligorganisationer. Smittskyddsläkarna har en cen- tral roll i det förebyggande arbetet och utför till stora delar det över- gripande förebyggande arbetet inom landstinget. Smittskyddsläkarna har redan i praktiken ansvaret för att se till att förebyggande åtgärder vidtas.

Regeringen har inledningsvis framhållit att tyngdpunkten i smitt- skyddsarbetet måste ligga på det frivilliga förebyggande arbetet. Av detta skäl anser regeringen att ansvaret för att förebyggande åtgärder vidtas bör anges i lagen. En uttrycklig bestämmelse om att landstinget och under landstinget smittskyddsläkaren skall se till att allmänheten har till- gång till den information och de råd som behövs för att var och en skall kunna skydda sig mot smitta skall därför föras in i smittskyddslagen. På motsvarande sätt skall det framgå att smittskyddsläkaren skall se till att förebyggande åtgärder vidtas samt att läkare och annan hälso- och sjuk- vårdspersonal vid behov skall upplysa patienterna om åtgärder för att förebygga smittsamma sjukdomar.

Vaccinationsverksamheten är ett exempel på preventiva åtgärder som haft stor betydelse för att begränsa spridningen av smittsamma sjuk- domar. De allmänna vaccinationsprogrammen har bl.a. medfört drastiska minskningar av förekomsten av allvarliga sjukdomar som t.ex. difteri och polio. Vaccinationsverksamheten är i dag inte lagreglerad och lands- tingen beslutar själva om innehållet i och omfattningen av verksamheten. Enligt nuvarande smittskyddslag (1988:1472) och smittskyddsförord- ningen (1989:301) får Socialstyrelsen meddela föreskrifter om smitt-

Prop. 2003/04:30

105

skyddet som inte gäller vaccination. Visserligen har Socialstyrelsen gett

Prop. 2003/04:30

ut rekommendationer om vaccinationsprogram i allmänna råd och det

 

finns såväl nationella som regionala organ som har en rådgivande roll

 

och som verkar för samordning av åtgärderna.

 

Innehållet i och omfattningen av vaccinationsprogram för barn samt

 

riktade vaccinationsprogram till vissa grupper av befolkningen som löper

 

större risk än andra att smittas av viss sjukdom är enligt regeringens upp-

 

fattning exempel på åtgärder där det är viktigt att de vaccinationer som

 

erbjuds befolkningen eller vissa riskgrupper är likartade över landet.

 

Regeringen anser av detta skäl att vaccinationsverksamheten i sin helhet

 

inte bör uteslutas från de möjligheter att meddela föreskrifter som ges

 

Socialstyrelsen enligt förslaget till ny smittskyddslag. En sådan möjlighet

 

bör dock enligt regeringens bedömning inte omfatta kostnadsansvaret för

 

vaccinationer eller prissättningen på de vaccinationer som erbjuds.

 

12.2

Smittspårning

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Den behandlande läkaren skall ha ansvar för att

 

 

 

smittspårning bedrivs. Smittspårning skall även kunna bedrivas av

 

 

 

annan hälso- och sjukvårdspersonal som har kompetens för detta. I

 

 

 

sådana fall skall de också ha det formella ansvaret. Den som ansvarar

 

 

 

för smittspårningen skall ha skyldighet att underrätta en person som

 

 

 

kan ha smittats. Smittskyddsläkaren skall ha ett övergripande ansvar

 

 

 

för smittspårningen. Skyldighet att bedriva smittspårning skall alltid

 

 

 

gälla vid allmänfarliga sjukdomar. Regeringen eller efter regeringens

 

 

 

bemyndigande Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om

 

 

 

vilka andra smittsamma sjukdomar än allmänfarliga som skall bli

 

 

 

föremål för smittspårning.

 

 

 

 

 

 

 

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med

 

regeringens förslag.

 

 

Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-

 

slag. I Socialstyrelsens förslag ingår även att den behandlande läkaren

 

skall överväga smittspårning vid varje nytt fall, konstaterat eller miss-

 

tänkt, av andra anmälningspliktiga sjukdomar än allmänfarliga.

 

 

Remissinstanserna om Smittskyddskommitténs förslag: Flertalet

 

remissinstanser är i huvudsak positiva till kommitténs förslag. Riksför-

 

bundet för sexuellt likaberättigande anser dock att smittspårning,

 

åtminstone såvitt avser hivinfektion, borde bygga på individens frivilliga

 

medverkan. En del remissinstanser konstaterar att det är viktigt att lag-

 

texten utformas så att möjligheten att smittspåra vid sjukdomar som inte

 

anges i lagen kvarstår. Merparten av instanserna stöder förslaget till

 

utvidgning av personkretsen som kan ansvara för smittspårning. Lands-

 

tinget Västernorrland ser dock en risk att möjligheten för läkare att över-

 

lämna smittspårningen till annan kan missbrukas.

 

 

Remissinstanserna om Socialstyrelsens förslag: Flertalet remiss-

 

instanser som yttrat sig är i stort sett positiva till Socialstyrelsens förslag

 

i fråga om vid vilka sjukdomar som smittspårning skall ske.

 

 

Bakgrund: Smittspårning, dvs. arbetet med att identifiera smittkällan

 

och med att söka efter möjliga smittade personer, är ett av de viktigaste

106

 

 

 

 

instrumenten för att förhindra spridningen av smittsamma sjukdomar. Här behandlas främst den del av smittspårningen som avser att söka upp människor som kan ha smittats av sjukdomen. Smittutredningar för att söka efter en smittkälla i miljön behandlas i avsnitt 14.

Den nuvarande smittskyddslagens regler om smittspårning gäller endast de samhällsfarliga sjukdomarna. Det primära ansvaret för smitt- spårningen åvilar den behandlande läkaren. Genom att ställa frågor till den som smittats av samhällsfarlig sjukdom skall läkaren söka få veta av vad eller av vem patienten kan ha blivit smittad och vilka andra som kan ha blivit smittade av samma smittkälla. Läkaren skall också försöka få reda på till vem som den smittade kan ha fört smittan vidare. Den som smittats har en lagstadgad skyldighet att medverka i smittspårningen. Någon sanktion mot den som vägrar delta finns emellertid inte.

Om behandlande läkare finner anledning att misstänka att någon smittats av samhällsfarlig sjukdom skall han på lämpligt sätt underrätta denne om hans skyldighet. Låter den misstänkt smittade inte utan dröjs- mål undersöka sig skall läkaren underrätta smittskyddsläkaren om detta. Smittskyddsläkaren skall även underrättas om behandlande läkare inte omgående och utan svårighet kan nå den misstänkt smittade med under- rättelse om skyldigheten att genomgå undersökning. Vidare skall behand- lande läkare anmäla till smittskyddsläkaren då fall av samhällsfarlig sjukdom har konstaterats. Efter sådan anmälan har smittskyddsläkaren att se till att ytterligare åtgärder vidtas, om han anser att sådana behövs för att hindra smittspridning. Detta innebär bl.a. att smittskyddsläkaren skall se till att smittspårning kommer till stånd om han finner brister i denna. Efter underrättelse från behandlande läkare om att någon som misstänks vara smittad av en samhällsfarlig sjukdom vägrar låta sig undersökas skall smittskyddsläkaren vidta de åtgärder som krävs för att få till stånd en läkarundersökning.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1989:18) framhålls att den läkare som anser sig sakna kompetens vad gäller smitt- spårning kan överlämna behandlingsansvaret för den smittade och där- med också ansvaret för smittspårningen till annan läkare. Han kan vidare överlåta det praktiska arbetet på kurator eller sjuksköterska, men han har då kvar det formella ansvaret för smittspårningen. För att få råd om hur smittspårningen skall bedrivas kan läkaren vända sig till smittskydds- läkaren.

Som nämnts ovan skall behandlande läkare på lämpligt sätt underrätta den misstänkt smittade om skyldigheten att låta sig undersökas. För de sexuellt överförbara sjukdomarna framhålls i de allmänna råden att det i första hand är den smittade själv som bör kontakta den eller dem som han kan ha blivit smittad av och den eller dem som han själv kan ha fört smittan vidare till. I annat fall åvilar detta den som bedriver smittspår- ningen.

Det är stor skillnad i förfaringssättet då det gäller smittspårning av sexuellt överförbara sjukdomar och den uppföljning som sker vid sjuk- domar som sprids via objekt såsom vatten och livsmedel. Samarbetet mellan myndigheter är särskilt viktigt då det gäller den senare typen av sjukdomar; då smittspridningen inte sker mellan människor är den en- skilde patienten eller läkaren sällan i stånd att peka ut smittkällan. Det är

Prop. 2003/04:30

107

ofta först då smittskyddsläkaren fått uppgifter om flera likartade fall som han kan se ett mönster för smittans väg.

Då det är fråga om sexuellt överförbara sjukdomar används ofta be- greppet kontaktspårning i stället för smittspårning. Kontaktspårningen bygger alltid på ett möte mellan patienten och en behandlare som utför utredningen. Ofta räcker det med ett informationsutbyte dessa två emel- lan för att utredningen skall kunna slutföras. På hudklinikernas särskilda enheter för sexuellt överförbara sjukdomar har kontaktspårningen lång tradition och stark förankring, och det är nästan uteslutande kuratorer som sköter kontaktspårningen där. Allmänläkare utför oftare kontakt- spårningen själva, i bland med hjälp av en sjuksköterska.

De flesta vetenskapliga undersökningar som gjorts har syftat till att belysa värdet av smittspårningen som sådan eller att finna den mest kost- nadseffektiva metoden. Kunskapen om hur smittspårning rent faktiskt går till är emellertid begränsad. Av studier som Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen genomfört beträffande smittspårning av klamydia fram- går bl.a. att läkarna i alltför stor utsträckning inte bedriver kontakt- spårning i enlighet med sina skyldigheter och att detta främst beror på tidsbrist. Enligt studierna förekommer vidare att läkare i bland helt underlåter att genomföra kontaktspårning och i stället ger ett recept till patienten själv och ett till partnern. I Smittskyddskommitténs betänkande återfinns en utförlig redogörelse för hur smittspårningsarbetet bedrivs i praktiken och hur smittspårningen uppfattas av läkare och patienter.

Skälen för regeringens förslag: För att förebygga vidare smittsprid- ning är det mycket viktigt att man så tidigt som möjligt når personer som kan misstänkas ha smittats. Särskilt viktig framstår smittspårningen vid sjukdomar som kan vara symtomfria, t.ex. hivinfektion, eftersom den smittade i dessa fall inte har en naturlig anledning att själv uppsöka läkare. Samtidigt kan konstateras att smittspårningsarbetet kan vara resurskrävande. Den kartläggning som gjorts av Smittskyddskommittén visar dock att smittspårning i många fall är en mycket effektiv metod och att smittspårning i stor utsträckning är accepterad som metod.

Mot bakgrund av vad som nu sagts skall smittskyddslagen även i fort- sättningen innehålla en uttrycklig skyldighet att aktivt bedriva smittspår- ning och också en skyldighet för den enskilde patienten att så långt han eller hon förmår medverka till att ge upplysningar. Liksom i dag skall ansvaret för smittspårningen ligga på den behandlande läkaren.

Det har visat sig att det i praktiken många gånger är kuratorer, sjuk- sköterskor eller barnmorskor som genomför smittspårningen, även om det är den behandlande läkaren som har det formella ansvaret. Rege- ringen ser inga hinder mot att smittspårning bedrivs av annan hälso- och sjukvårdspersonal, under förutsättning att personalen har kompetens för detta. Emellertid framstår det som befogat att den som utför det praktiska arbetet också har det formella ansvaret för smittspårningen. Det skall alltså anges i smittskyddslagen att uppgiften att bedriva smittspårning också kan fullgöras av hälso- och sjukvårdspersonal som har särskild kompetens för detta. Liksom i dag skall den som ansvarar för smittspår- ningen ha skyldighet att underrätta en person som misstänks ha smittats.

I vilka fall skyldigheten att smittspåra bör gälla måste bedömas med hänsyn till det epidemiologiska behovet av vidare åtgärder. Det är enligt regeringens uppfattning självklart att samtliga allmänfarliga sjukdomar

Prop. 2003/04:30

108

bör omfattas. Härutöver bör skyldigheten att bedriva smittspårning även omfatta andra sjukdomar som kan leda till allvarligare konsekvenser för den drabbade eller som om de får en större spridning kan utgöra en belastning för folkhälsan. I sin redovisning konstaterar Socialstyrelsen bl.a. att behandlande läkare alternativt smittskyddsläkare vid varje fall av nytt, misstänkt eller konstaterat fall av anmälningspliktiga sjukdomar skall överväga smittspårning. Med hänsyn till de svårigheter som kan föreligga för den enskilde läkaren att bedöma när smittspårning skall ske och till vikten av att bedömningarna blir enhetliga i landet bör regeringen eller efter regeringens bemyndigande Socialstyrelsen få meddela närmare föreskrifter om vilka andra smittsamma sjukdomar än allmänfarliga som skall bli föremål för smittspårning. Det finns dock inget som hindrar att smittspårning genomförs även i andra fall om det av epidemiologiska skäl är motiverat och den smittade frivilligt medverkar till det.

Även om nu angiven skyldighet att bedriva smittspårning främst syftar till att finna de människor som kan ha smittats skall skyldigheten att fråga patienten om smittvägar i förekommande fall även omfatta even- tuella smittkällor i miljön.

I vissa smittspårningssituationer behövs en särskild kompetens och överblick över smittskyddsläget. Detta kan vara fallet t.ex. vid smitta som härrör från objekt eller djur eller vid större utredningar av smitta mellan människor. Smittskyddsläkaren bör av denna anledning ha ett övergripande ansvar för att se till att smittspårning äger rum. Smitt- skyddsläkarens roll bör här i första hand vara att underrätta dem som primärt ansvarar för åtgärden och samordna åtgärderna. När smittskydds- läkaren får en anmälan om inträffat sjukdomsfall bör han eller hon så- ledes ha skyldighet att se till att erforderlig smittutredning kommer till stånd. Detta innebär inte att smittskyddsläkaren själv behöver genomföra det praktiska smittspårningsarbetet. Ansvaret härför åvilar i första hand berörd behandlande läkare. I vissa lägen kan det dock vara motiverat att smittskyddsläkaren själv tar direkta kontakter, t.ex. då det är fråga om större utbrott och det behövs för att snabbt få överblick över smittsprid- ningen eller lokalisera en smittkälla.

Trots den viktiga funktion som smittspårning har för smittskydds- arbetet är arbetet inte alltid utan problem och det krävs såväl kompetens som tid. All smittspårning innebär ett intrång i människors integritet och etiska problem kan uppstå i samband med denna verksamhet, t.ex. när det gäller svårt sjuka patienter. Det förekommer att behandlande läkare har svårt att fullgöra sin skyldighet att bedriva smittspårning. Många av de problem som kan föreligga vid smittspårning torde kunna förebyggas genom att den enskilde läkaren får tillgång till råd och riktlinjer för hur arbetet skall bedrivas. Smittskyddsläkaren bör kunna ge råd i enskilda ärenden och också kunna göra utbildningsinsatser för att förbättra smitt- spårningsarbetet. I smittskyddsläkarens ansvar ligger också att uppmärk- samma eventuella problem och vidta åtgärder för att komma tillrätta med dem. I detta ligger även att följa upp att möjligheten för läkare att över- lämna smittspårningen till annan hälso- och sjukvårdspersonal med sär- skild kompetens inte missbrukas.

Det måste emellertid också finnas en uttrycklig möjlighet för smitt- skyddsläkaren att överta smittspårningsärendet eller överlämna det till någon annan med tillräcklig kompetens och erfarenhet. En behandlande

Prop. 2003/04:30

109

läkare, eller i förekommande fall annan hälso- och sjukvårdspersonal,

Prop. 2003/04:30

som i ett enskilt ärende inte anser sig vara i stånd att utföra smitt-

 

spårningen, skall därför ha skyldighet att underrätta smittskyddsläkaren.

 

Smittskyddsläkaren får i ett sådant fall överta smittspårningsärendet eller

 

överlämna det till annan person med kompetens för uppgiften. För att

 

säkerställa att smittspårning verkligen utförs på ett tillfredsställande sätt

 

skall vidare smittskyddsläkaren också ha möjlighet att överta eller över-

 

lämna ett ärende då han eller hon sätt finner att smittspårningsarbetet är

 

bristfälligt.

 

12.3Medicinska och praktiska råd samt förhållningsregler

Regeringens förslag: Den behandlande läkaren skall ge den som bär på eller misstänks bära på en smittsam sjukdom som omfattas av smittskyddslagen individuellt utformade medicinska och praktiska råd om hur han eller hon skall undvika att utsätta andra för smittrisk. Om det är fråga om en allmänfarlig sjukdom skall den behandlande läkaren även besluta om individuellt utformade förhållningsregler i syfte att förhindra smittspridning. Förhållningsreglerna får endast avse ett eller flera av de moment som anges i smittskyddslagen. Om den smittade begär det skall smittskyddsläkaren pröva beslutet om förhåll- ningsreglerna. Om den behandlande läkaren misstänker eller får veta att en person som bär på eller misstänks bära på en allmänfarlig sjuk- dom inte iakttar eller inte kommer att iaktta förhållningsreglerna skall läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer delvis med rege-

 

ringens förslag. I kommitténs förslag återfinns ingen skyldighet för

 

behandlande läkare att meddela förhållningsregler.

 

Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-

 

ringens förslag.

 

Remissinstanserna om Smittskyddskommitténs förslag: En klar

 

majoritet av remissinstanserna anser förslaget att förhållningsreglerna

 

skall ersättas med icke bindande medicinska och praktiska råd vara en

 

klar försämring. Framför allt betonar flera instanser att det behövs en

 

möjlighet att kunna avstänga en person med smittsam sjukdom från visst

 

arbete eller viss verksamhet. Några remissinstanser, bl.a. Riksförbundet

 

för hivpositiva, betonar vikten av att ta bort förhållningsreglerna då dessa

 

medfört stora svårigheter i kontakten mellan patient och läkare. Före-

 

ningen läkare mot AIDS framhåller däremot att man inte har erfarenheten

 

att skyldigheten att meddela förhållningsregler äventyrar relationen

 

mellan läkare och patient. De flesta remissinstanser instämmer i förslaget

 

att de medicinska och praktiska råden skall vara individuellt utformade.

 

Remissinstanserna om Socialstyrelsens förslag: Flertalet remiss-

 

instanser, däribland Länsrätterna i Stockholms län och Kronobergs län

 

samt flera landsting, stödjer Socialstyrelsens förslag att bibehålla den

 

behandlande läkarens skyldighet att meddela förhållningsregler. Riksför-

 

bundet för sexuellt likaberättigande och Riksförbundet för sexuell upp-

 

lysning avstyrker förslaget till avstängning från yrkesverksamhet, i vart

 

fall rörande hivinfektion.

110

 

Merparten av instanserna välkomnar att det regleras vilka moment som förhållningsregler skall kunna omfatta. En del remissinstanser efterlyser att förhållningsregler skall kunna meddelas även beträffande andra mo- ment. Flera remissinstanser påpekar att begreppen säkrare sex och säker sex behöver specificeras. Riksförbundet för hivpositiva, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande och Nätverket Positiv Påverkan avstyrker för- slaget om skyldighet att informera sexualpartner. Landstingsförbundet anser att man borde överväga att ge förhållningsreglerna en mindre detal- jerad utformning.

Bakgrund: Den behandlande läkaren är enligt gällande smittskyddslag skyldig att meddela den som undersöks för samhällsfarlig sjukdom de förhållningsregler som behövs för att hindra smittspridning. Meddelade förhållningsregler skall tas in i den undersöktes patientjournal. Den en- skilde är skyldig att följa reglerna. Uppgifter om meddelade förhåll- ningsregler skall av behandlande läkare lämnas i den anmälan som han har att göra till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet.

Förhållningsreglerna får avse den undersöktes kontakter med läkaren, hygien, isolering i hemmet, arbete och skolgång samt livsföring i övrigt och skall avpassas både till den sjukdom som är ifråga och till den smittades person. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1989:18) bör i förhållningsreglerna ingå en uppmaning om fort- satt läkarkontakt.

För att söka åstadkomma enhetlighet över landet har smittskydds- läkarna enats om vissa grundläggande förhållningsregler för de olika sjukdomarna. Dessa ges ut som s.k. smittskyddsblad. Förutom själva för- hållningsreglerna innehåller smittskyddsbladen bl.a. information till läkare och patient om sjukdomen ifråga. De standardiserade reglerna kan anpassas av behandlande läkare till den enskilde patienten genom stryk- ningar och tillägg.

Smittskyddslagen reglerar inte i vilken form förhållningsreglerna skall lämnas. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd anges emellertid att patienten, utöver muntlig information, även bör erhålla förhållnings- regler i skriftlig form. Den skriftliga handlingen är till för att patienten skall kunna erinra sig och förstå innebörden av reglerna. I de allmänna råden understryks vidare att det är viktigt att läkaren ger sig tid att munt- ligen gå igenom reglerna och förvissa sig om att patienten verkligen för- står dessa.

Är patienten missnöjd med förhållningsreglerna kan han begära att smittskyddsläkaren prövar dem. Smittskyddsläkaren får ändra reglerna på det sätt han finner mest ändamålsenligt. Detta innebär att smitt- skyddsläkaren fritt kan bedöma vilka regler som är lämpliga från smitt- skyddssynpunkt, och att prövningen även kan leda till att givna regler skärps. Vid prövningen kan smittskyddsläkaren behöva ytterligare beslutsunderlag. Han har möjlighet att begära ytterligare information från den som ansökt om prövning eller inhämta uppgifter från bl.a. läkare och andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården. Smittskydds- läkarens beslut kan överklagas till länsrätten. Enligt uppgifter som kom- mittén inhämtat från ett flertal smittskyddsläkare är det mycket ovanligt att smittskyddsläkaren gör en formell prövning av förhållningsreglerna. Vanligare är att patienterna informellt kontaktar smittskyddsläkaren för att höra sig för om meddelade förhållningsregler är rimliga. Enligt kom-

Prop. 2003/04:30

111

mitténs kartläggning hade beslut om förhållningsregler inte varit föremål för domstolsprövning.

Övertas behandlingsansvaret för en patient av en läkare från en annan skall den nye läkaren självständigt ta ställning till vilka förhållningsregler som skall gälla. Eventuella ändringar skall anmälas till smittskydds- läkaren. De förhållningsregler som smittskyddsläkaren själv meddelat får emellertid inte ändras av den nye läkaren.

Den behandlande läkaren är skyldig att så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna följs. Möjligheterna att utöva denna kontroll är emellertid av naturliga skäl starkt begränsade. Läkaren kan inte hålla uppsikt över patienten i dennes dagliga liv. I förarbetena uttalas att läka- ren på olika sätt bör vara uppmärksam på tecken som tyder på att patien- ten inte hörsammat förhållningsreglerna. Det är därför nödvändigt att läkaren har tillräckligt täta kontakter med patienten även då denne avbö- jer behandling eller då sådan inte finns. Läkaren bör även vara lyhörd för de upplysningar han kan få från myndigheter eller enskilda. Finner den behandlande läkaren anledning att anta att patienten inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhållningsregler skall han skyndsamt under- rätta smittskyddsläkaren. Vilka förhållanden som skall föreligga för att underrättelse skall ske får avgöras från fall till fall. Efter att ha fått en sådan underrättelse har smittskyddsläkaren att vidta de åtgärder som be- hövs för att hindra vidare smittspridning.

I smittskyddskommitténs betänkande återfinns en utförlig redovisning av kunskapsläget gällande olika beteendevetenskapliga aspekter av sprid- ningen av smittsamma sjukdomar samt den utvärdering som kommittén lät genomföra av hur förhållningsreglerna och smittskyddslagens övriga bestämmelser uppfattas och påverkar de människor som berörs av be- stämmelserna.

Skälen för regeringens förslag

Medicinska och praktiska råd

Regeringen har inledningsvis framhållit att tyngdpunkten i smittskydds- arbetet bör ligga på frivilliga åtgärder. De allra flesta människor som bär på en smittsam sjukdom försöker att följa de råd och anvisningar som ges för att förhindra att andra smittas. Regeringen har även föreslagit att en skyldighet för den som bär på en smittsam sjukdom att medverka till att smittspridning förhindras skall föras in i smittskyddslagen (se avsnitt 11). För att den smittade skall kunna fullgöra denna skyldighet behöver han eller hon bl.a. ges information om vad han eller hon kan göra för att för- hindra att smitta sprids vidare. I sådana fall blir den behandlande läka- rens uppgift att genom stöd och råd se till att patienten får hjälp att i sitt dagliga liv iaktta nödvändiga försiktighetsåtgärder. Denna uppgift inne- fattar att ge patienten medicinska och praktiska råd av skiftande slag. En sådan roll är en naturlig del av en läkares arbetsuppgifter även utan sär- skild reglering i smittskyddslagen. Denna typ av insatser är dock i många fall en förutsättning för att den enskilde skall kunna vidta frivilliga insat- ser för att förhindra smittspridning samt för att den smittade skall kunna leva upp till de skyldigheter som följer av smittskyddslagen. Av detta skäl anser regeringen att det uttryckligen skall framgå av smittskydds-

Prop. 2003/04:30

112

lagen att den behandlande läkaren skall ge den enskilde medicinska och praktiska råd om hur han eller hon skall undvika att utsätta andra för smittrisk. Denna skyldighet skall omfatta samtliga smittsamma sjuk- domar som omfattas av förslaget till smittskyddslag.

Förhållningsregler

Den kartläggning som kommittén gjort visar att läkarna i de allra flesta fall sköter meddelande av förhållningsregler på ett nyanserat sätt och i enlighet med de intentioner som finns i lagens förarbeten. I de flesta fall synes förhållningsregler enligt kommittén kunna anses som okontro- versiella. Frågan om vilka försiktighetsåtgärder den enskilde skall vidta har dock varit mer kontroversiell då det gäller hivinfektion. Diskussionen har härvid rört vilket ansvar som skall åläggas den smittade, bl.a. när det gäller frågan om att informera andra om sin smitta, och hur förhållandet till läkaren påverkas av dennes skyldighet att kontrollera om den enskilde uppfyller sitt ansvar. En del läkare har påpekat olika problem rörande skyldigheten att följa upp att patienten följer sina förhållningsregler och förena denna roll med rollen som behandlande läkare. Samtidigt upp- fattar flera läkare att lagens bestämmelser fungerar som ett viktigt stöd i deras arbete.

Även om kommitténs kartläggning visat att bestämmelserna om tvingande förhållningsregler i många fall inte inneburit några stora pro- blem finns flera frågor, av såväl praktisk som principiell natur, som bör beaktas. Det kan t.ex. konstateras att den nuvarande smittskyddslagen inte innehåller någon direkt sanktion mot den som inte följer givna förhållningsregler. Att beteckna förhållningsreglerna som tvingande är av detta skäl en sanning med modifikation. Ytterst kan samhället ingripa med tvångsåtgärder men endast under särskilda villkor och då i syfte att skydda andra mot smittspridning. Vidare är nuvarande bestämmelser om förhållningsregler begränsade till de samhällsfarliga sjukdomarna.

En annan fråga gäller förhållningsreglernas inverkan på relationen mellan patienten och läkaren. Vid remissbehandlingen har det framkom- mit att det råder en delad uppfattning om vilken inverkan förhållnings- reglerna har på relationen mellan patienten och läkaren. En del instanser, bl.a. Riksförbundet för hivpositiva, har betonat vikten av att ta bort för- hållningsreglerna då dessa medfört stora svårigheter i kontakten mellan patient och läkare, medan andra instanser, bl.a. Föreningen läkare mot AIDS, framhållit att man inte har erfarenheten att skyldigheten att med- dela förhållningsregler äventyrar relationen mellan läkare och patient.

Ytterligare en viktig fråga är vilka möjligheter läkaren har till kontroll av att patienten följer meddelade förhållningsregler. Kontrollmöjlig- heterna är i praktiken begränsade och läkarens möjlighet att få informa- tion är ofta begränsad till uppgifter från patienten själv. Enligt nuvarande lag skall läkaren skyndsamt anmäla om han har anledning anta att patienten inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhållnings- regler. Detta kan medföra stora svårigheter, eftersom vissa patienter av rädsla för anmälan undanhåller information om misslyckanden att följa förhållningsregler, vilket bl.a. minskar möjligheterna för läkaren att kunna diskutera frågan och ge patienten stöd.

Prop. 2003/04:30

113

Inledningsvis har regeringen konstaterat att de allra flesta människor som bär på en smittsam sjukdom försöker att följa de råd och anvisningar som ges för att förhindra att andra smittas. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas om det är rimligt att tvingande förhållningsregler meddelas rutinmässigt. Smittskyddskommittén föreslår av detta skäl att förhåll- ningsreglerna avskaffas och i sin helhet ersätts med en skyldighet för den behandlande läkaren att vid samtliga smittsamma sjukdomar som omfat- tas av förslaget till smittskyddslag ge den smittade medicinska och prak- tiska råd. Den behandlande läkaren föreslås få en skyldighet att anmäla till smittskyddsläkaren om den som bär på en smittsam sjukdom inte iakttar de försiktighetsåtgärder som krävs för att skydda andra människor mot smitta. Samtidigt konstaterar kommittén att man utifrån det underlag som funnits tillgängligt inte kunnat ta ställning till frågan om en even- tuell förbudsmöjlighet när det gäller smittades utövning av yrke eller del- tagande i annan verksamhet där han eller hon kan utsätta andra för risk att smittas.

I remissbehandlingen av kommitténs förslag har det framkommit att de flesta av instanserna betraktar förhållningsreglerna som ett viktigt instru- ment i smittskyddsarbetet. Förhållningsregler skapar en tydlighet genom att patienten får besked om vilka försiktighetsåtgärder som det är nöd- vändigt att han eller hon iakttar för att förhindra vidare smittspridning. Behovet av att bibehålla en möjlighet att avstänga en smittad person från yrkesutövning har betonats särskilt av många remissinstanser. I de allra flesta fall kan man utgå från att denna fråga kan regleras på frivillig väg. Även om flertalet som bär på en allmänfarlig sjukdom är beredda att följa de medicinska och praktiska råd som de får av den behandlande läkaren kommer det dock alltid att finnas ett antal fall då frivilliga åtgär- der inte är tillräckliga. Vidare är det sannolikt inte lättare för den behandlande läkaren att följa upp om den smittade vidtagit de försiktig- hetsåtgärder som krävs för att hindra andra från att smittas än att följa upp om den smittade iakttar eller kommer att iaktta meddelade förhåll- ningsregler.

Förhållningsregler utgör enligt regeringens uppfattning ett viktigt stöd i smittskyddsarbetet. Det skulle av detta skäl ge fel signaler om de togs bort ur smittskyddslagen. Det kan inte enbart vara den enskildes ensak att avgöra om han eller hon behöver iaktta försiktighetsåtgärder för att för- hindra att andra människor smittas. Att avstå från att dela injektions- verktyg vid sjukdomar som smittar via blodet eller att iaktta försiktig- hetsåtgärder vid sexuellt umgänge vid hivinfektion eller andra sexuellt överförbara sjukdomar bör exempelvis vara grundläggande krav ur smitt- skyddshänseende. Det är dessutom nödvändigt att bibehålla en möjlighet att stänga av en smittad person från utövning av yrke eller annan syssel- sättning där han eller hon kan utsätta andra för risk att smittas. Vid en samlad bedömning anser regeringen att övervägande skäl talar för att en skyldighet för behandlande läkare att besluta om förhållningsregler för den som misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom skall finnas kvar.

Regeringen har inledningsvis framhållit att en humanistisk människo- syn skall ligga till grund för samhällets smittskydd och att detta talar för stor tydlighet när det gäller skyddet för den enskilde. För att stärka den enskildes ställning och minska risken för godtycke anser regeringen att skyldigheten att besluta om förhållningsregler skall begränsas till vissa

Prop. 2003/04:30

114

moment som uttryckligen anges i smittskyddslagen. I sin redovisning har Socialstyrelsen föreslagit att följande moment skall kunna ingå i förhåll- ningsreglerna; inskränkningar i sysselsättning, arbete, barnomsorg eller boende, förbud att donera blod och organ, förbud att låna ut begagnade injektionsverktyg, skyldighet att informera vårdgivare om smittbärar- skap, skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap, skyldig- het att iaktta säker sex samt skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare.

En del remissinstanser har efterlyst att förhållningsregler skall kunna beslutas även beträffande andra moment, t.ex. om var inom vården en patient skall vårdas eller en skyldighet att genomföra behandling om sådan är epidemiologiskt motiverad. Regeringen har dock funnit att sådana förhållningsregler skulle strida mot att principerna om att förhåll- ningsregler skall riktas till den smittade samt att den enskilde inte skall vara skyldig att genomgå vård eller behandling. Av kommitténs betän- kande framgår emellertid att åtgärder som rör hygien är vanligt före- kommande försiktighetsåtgärder vid många smittsamma sjukdomar. En möjlighet att meddela förhållningsregler i fråga om skärpta hygienrutiner bör därför enligt regeringens bedömning finnas.

Mot denna bakgrund anser regeringen att de förhållningsregler för den smittade som den behandlande läkaren skall besluta om endast skall kunna avse ett eller flera av följande moment:

-inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande i viss annan verksamhet,

-förbud mot att donera blod och organ,

-förbud mot att låna ut eller på annat sätt överlåta begagnade injek- tionsverktyg,

-skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför icke medi- cinska ingrepp om smittbärarskap,

-skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap,

-skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta beteende som minskar risken för smittspridning,

-skyldighet att iaktta särskilda hygienrutiner, eller

-skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare. Förhållningsreglerna skall meddelas skriftligt så snart det är möjligt.

Liksom i dag skall förhållningsreglerna tas in i den undersöktes patient- journal och läkaren så långt det är möjligt se till att förhållningsreglerna följs.

Enligt regeringens förslag till ny smittskyddslag har gruppen allmän- farliga sjukdomar avgränsats så att den omfattar de sjukdomar vid vilka det finns behov av individinriktade åtgärder, som t.ex. förhållningsregler. Förteckningen över allmänfarliga sjukdomar har bl.a. anpassats till beho- vet av att kunna avstänga smittade personer från arbetet. Det finns därför inte anledning att utvidga skyldigheten att besluta om förhållningsregler till andra smittsamma sjukdomar än de allmänfarliga.

Förhållningsreglerna kan innebära inskränkningar i den enskildes grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det är därför viktigt att nöd- vändigheten av dem prövas noga i varje enskilt fall och att smittskydds- intresset vägs mot den enskildes integritet och rörelsefrihet. Att avstänga en person från arbetet eller någon annan verksamhet som han eller hon

Prop. 2003/04:30

115

dagligen vistas i och där man har en viktig del av sina sociala kontakter är naturligtvis ett stort ingrepp i den enskildes frihet och integritet. Av detta skäl är det självklart att skyldigheten för den behandlande läkaren att besluta om förhållningsregler måste användas med stor försiktighet.

Det är särskilt viktigt att förhållningsregler används med försiktighet när det är frågan om barn som är smittbärare. Möjligheten för barnet att delta t.ex. inom förskoleverksamhet är många gånger av stor betydelse för barnets förutsättningar att utvecklas. Av detta skäl bör de förhåll- ningsregler som skall meddelas alltid anpassas efter barnets ålder och utveckling samt vara utformade så att de medför ett så litet intrång i bar- nets livsföring som möjligt. Möjligheten att vidta alternativa åtgärder för att förhindra smittspridning, t.ex. att erbjuda personal och andra barn som riskerar att smittas vaccinering, bör så långt det är möjligt prövas som ett led i strävan att utforma förhållningsreglerna så att intrånget i barnets livsföring begränsas.

Här kan anföras att det även beträffande en del andra sjukdomar kan framstå som viktigt att nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas. Rege- ringen har av denna anledning ovan föreslagit att den behandlande läka- ren skall ha en skyldighet att ge medicinska och praktiska råd vid samt- liga smittsamma sjukdomar som omfattas av kommitténs förslag till smittskyddslag.

Anmälan till smittskyddsläkaren och åtgärder vid sådan anmälan

Om den behandlande läkaren har anledning att befara att en person som bär eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom inte iakttar eller inte kommer att iaktta de förhållningsregler som meddelats skall läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren. En sådan anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att patienten kan få det stöd som behövs för att ändra sitt beteende genom läkarens försorg (se avsnitt 12.5). Smittskyddsläkaren skall i första hand ta kontakt med den behandlande läkaren och den smittade för att försöka finna andra lösningar för att förmå den smittade att följa förhållningsreglerna och förhindra att den smittade inte utsätter andra människor för risk att smittas, bl.a. genom sin yrkesverksamhet. Sådana lösningar kan t.ex. vara att försöka finna andra arbetsuppgifter där risk för smittspridning inte förekommer. Om det visar sig omöjligt att få en frivillig lösning till stånd har smittskyddsläkaren möjlighet att överväga om ytterligare åtgärder bör vidtas. Det kan i så fall bli frågan om att ansöka om isolering om förutsättningarna för detta bedöms vara uppfyllda. Regeringen anser att det i likhet med vad som gäller i dag inte bör finnas någon särskild sanktion för det fall att någon bryter mot en förhållningsregel. Det är inte troligt att en sådan sanktion i efterhand skulle få någon större effekt på smittspridningen.

Prövning och överklagande av förhållningsregler

I nu gällande smittskyddslag finns en möjlighet för den smittade att begära att smittskyddsläkaren skall ompröva givna förhållningsregler. En sådan möjlighet skall behållas även i den nya smittskyddslagen. Den behandlande läkaren skall upplysa smittbäraren om rätten att få för-

Prop. 2003/04:30

116

hållningsreglerna prövade. I sådana fall skall smittskyddsläkaren ha möj-

Prop. 2003/04:30

lighet att ändra reglerna på det sätt han eller hon finner mest ändamåls-

 

enligt. Smittskyddsläkaren bör även ha möjlighet att på eget initiativ

 

ändra förhållningsreglerna.

 

På samma sätt som gäller i nuvarande smittskyddslag bör det finnas en

 

möjlighet för smittbäraren att överklaga smittskyddsläkarens beslut om

 

förhållningsregler. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en be-

 

stämmelse om rätt att överklaga smittskyddsläkarens beslut om förhåll-

 

ningsregler hos allmän förvaltningsdomstol skall finnas i den nya

 

smittskyddslagen.

 

12.4 Underrättelse till närstående

Regeringens förslag: Den behandlande läkaren skall vara skyldig att anmäla till smittskyddsläkaren om han eller hon får veta eller misstän- ker att en patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte informerat en närstående om sjukdomen och detta medför att den närstående löper påtaglig risk att smittas. Smittskyddsläkaren skall om hon eller han gör samma bedömning underrätta den närstående om smittrisken och hur den kan förebyggas.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag. I kommitténs förslag är det den behandlande läkaren som skall vara skyldig att informera närstående som utsätts för smittrisk.

Socialstyrelsens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I Socialstyrelsens förslag ingår dessutom att smittskyddsläkaren skall kunna informera andra än närstående om de utsätts för smittrisk.

Remissinstanserna om Smittskyddskommitténs förslag: De flesta instanser uttrycker stöd för kommitténs förslag i stort. Förslaget om att den behandlande läkaren skall underrätta närstående som utsätts för på- taglig smittrisk får ett blandat bemötande av instanserna. De flesta instanser instämmer i behovet av en möjlighet att underrätta närstående. Ett par instanser, bl.a. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, avvi- sar förslaget helt. Några remissinstanser framhåller att förslaget riskerar hota relationen mellan läkare och patient. Flera remissinstanser, varav flera landsting, anser att det är smittskyddsläkaren som bör informera en närstående i de fall som detta bör ske.

Remissinstanserna om Socialstyrelsens förslag: Förslaget att smitt- skyddsläkaren skall informera även andra än närstående om de utsätts för smittrisk får ett blandat bemötande. En del instanser, bl.a. en del lands- ting, tillstyrker förslaget om att smittskyddsläkaren skall få befogenhet att informera dem som utsätts för smittrisk. Riksförbundet för sexuell upplysning och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande avstyrker för- slaget. Flera instanser, bl.a. Länsrätten i Stockholms län, ifrågasätter om det, utöver den information om smittrisk som skall ges till närstående, finns ett behov av en sådan regel. Svenska Läkaresällskapet anser att förslaget medför en oroande uppluckring av sjukvårdssekretessen. Flera instanser påpekar att förslaget kräver en mycket noggrann precisering av under vilka förutsättningar information skall ges och vilka personer som

skall informeras.

117

Skälen för regeringens förslag: En fråga som särskilt bör tas upp är de fall då den som är smittad av en allmänfarlig sjukdom utsätter en när- stående ovetande person för risk att smittas. Enligt gällande regler kan inte den behandlande läkaren underrätta den riskutsatta personen och det har förekommit att tvångsisolering tillgripits i sådana fall. Regeringen anser att tvångsisolering som huvudregel inte bör användas i syfte att skydda någon enstaka individ. I de fall då det endast är en person som bedöms vara utsatt för smittrisk bör man i första hand försöka hitta andra lösningar. Mot denna bakgrund finns det ett behov av att i vissa fall kunna underrätta en närstående om smittan. Detta innebär visserligen en begränsning av nuvarande sekretesskydd men det är å andra sidan en för den enskilde betydligt mindre ingripande åtgärd än isolering. Av detta skäl föreslår regeringen att en möjlighet att informera närstående som utsätts för påtaglig risk att smittas när den som bär på smitta av allmän- farlig sjukdom har underlåtit att själv informera om smittrisken skall införas.

Vissa remissinstanser har framfört att den föreslagna möjligheten till sekretessgenombrott innebär ett hot mot relationen mellan patient och läkare. För relationen mellan patienten och den behandlande läkaren torde det vara en fördel om det inte är den behandlande läkaren som har till uppgift att informera närstående. Regeringen anser till skillnad från kommittén att underrättelsen inte bör lämnas av den behandlande läkaren utan av smittskyddsläkaren. Den behandlande läkarens skyldighet bör därvid begränsas till att anmäla till smittskyddsläkaren att en patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte informerat en närstående om att han eller hon bär på en sådan sjukdom och detta medför att den närstående utsätts för påtaglig risk för att smittas. Smittskyddsläkaren skall i sin tur om han eller hon gör samma bedömning som den behandlande läkaren underrätta den närstående om smittrisken och om hur den kan förebyg- gas. Att behovet av att informera närstående om smittrisk prövas av smittskyddsläkaren bidrar också till enhetlighet i tillämpningen av smitt- skyddslagens regler. Regeringen förutsätter att en sådan underrättelse kommer att kunna ske utan onödigt dröjsmål.

I sin redovisning har Socialstyrelsen föreslagit att smittskyddsläkaren skall ges möjlighet att även informera andra personer i den smittades omgivning som löper risk för att bli smittade på grund av att den smittade underlåter att följa meddelade förhållningsregler. Att utvidga den före- slagna möjligheten för smittskyddsläkaren att informera närstående som utsätts för påtaglig risk att smittas när den som bär på smitta har under- låtit att själv informera om smittrisken till att i vissa fall kunna omfatta även andra personer, t.ex. arbetskamrater eller skolkamrater, skulle med- föra att en mycket vid krets av personer skulle kunna informeras om smittan. En sådan möjlighet skulle för många framstå som mycket integ- ritetskränkande. Flera remissinstanser har framhållit att en sådan möjlig- het skulle medföra att sekretessen inom hälso- och sjukvården urholkas avsevärt. En del instanser har vidare påtalat att det finns avsevärda svå- righeter med att på ett tydligt sätt avgränsa den grupp som skall infor- meras. I fall då en större grupp individer utsätts för risk för smitta, t.ex. vid utbrott av luftburen smitta, är i många fall en möjlighet till sekretess- genombrott inte nödvändig för att smittskyddsläkaren skall kunna infor- mera berörda personer om att en smittrisk föreligger och hur man skyd-

Prop. 2003/04:30

118

dar sig mot denna. En skyldighet för smittskyddsläkaren att även infor-

Prop. 2003/04:30

mera andra än närstående som utsätts för smittrisk vore mot denna bak-

 

grund alltför långtgående.

 

12.5 Den behandlande läkarens uppgifter i övrigt

Regeringens förslag: Den behandlande läkaren är skyldig att under- söka den som misstänks bära på en smittspårningspliktig sjukdom, att anmäla till smittskyddsläkaren om någon som misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom inte vill låta sig undersökas eller inte följer er- bjuden behandling och detta innebär en smittrisk för andra människor samt att anmäla vissa andra förhållanden till smittskyddsläkaren.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta instanser uttrycker stöd för kommitténs förslag i stort. Få instanser uttalar sig i frågan om när den behandlande läkaren skall informera smittskyddsläkaren om att en smittad inte iakttar försiktighetsåtgärder.

Bakgrund: Varje läkare åläggs i den nuvarande smittskyddslagen en allmän skyldighet att vara uppmärksam på samhällsfarliga och andra anmälningspliktiga sjukdomar och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Om läkaren har kompetens för uppgiften och inte är förhindrad att utföra den, är läkaren vidare skyldig att undersöka den som har anled- ning att anta att han smittats av en samhällsfarlig sjukdom. Läkaren skall ta de prov som behövs för att kunna konstatera om den undersökte smit- tats av sjukdomen. Vid konstaterad smitta föreligger även skyldighet att behandla. Läkaren skall vidare, om det inte är uppenbart att patienten inte är smittad, informera om sjukdomens art och smittsamhet samt meddela de förhållningsregler som patienten skall iaktta för att undvika smitt- spridning. Undersöknings- och behandlingsskyldigheten gäller dock för en läkare i privat verksamhet endast om läkaren får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.

Utöver vad som nämnts ovan har den behandlande läkaren bl.a. också en skyldighet att underrätta smittskyddsläkaren om den smittade eller misstänkt smittade avbryter pågående behandling utan att den behand- lande läkaren är införstådd med det.

Skälen för regeringens förslag: Läkaren har ett allmänt vård- och behandlingsansvar enligt annan lagstiftning på hälso- och sjukvårdens område. Detta omfattar också bl.a. sådan läkarundersökning och behand- ling som regleras i smittskyddslagen. Läkarens primära ansvar är dock riktat till den enskilde patienten. Önskemålet om att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar medför emellertid att läkaren i viss mån också måste ha skyldighet att vidta åtgärder som syftar till att andra inte skall utsättas för smittrisk. Detta motiverar uttryckliga bestämmelser härom i smittskyddslagen. Utöver skyldigheten att bedriva smittspårning och ge medicinska och praktiska råd samt i vissa fall meddela förhållningsregler rörande hur den enskilde skall bete sig bör i smittskyddslagen också slås fast att läkaren är skyldig att undersöka en person som misstänks ha

119

smittats samt att göra anmälan till smittskyddsläkaren vid vägran att låta sig undersökas.

Läkarundersökning utgör ett viktigt led i det smittutredande arbetet och denna skyldighet har inte ifrågasatts. Vikten av att kunna konstatera om en person är smittad gäller både vid de allmänfarliga sjukdomarna och för andra sjukdomar där smittspårning aktualiseras. Läkarens skyldighet att undersöka en person som misstänks bära på en smittsam sjukdom skall därför omfatta både allmänfarliga sjukdomar och andra smittsamma sjukdomar för vilka smittspårning skall komma i fråga (se avsnitt 12.2).

Om den som misstänks ha blivit smittad inte vill låta sig läkarunder- sökas skall läkaren också ha skyldighet att anmäla detta till smittskydds- läkaren. Med hänsyn till att tvångsundersökning enligt regeringens för- slag bara kan äga rum vid allmänfarliga sjukdomar skall dock anmäl- ningsskyldigheten vara begränsad till sådana sjukdomar. Motsvarande bestämmelse skall gälla i de fall läkaren vid smittspårning får uppgift om att en person kan ha utsatts för smittrisk och denne inte frivilligt låter sig undersökas.

Utöver det rent medicinska omhändertagandet skall den behandlande läkaren ge patienten ett personligt stöd så att han eller hon kan hantera sin sjukdom (se avsnitt 11). Om läkaren finner att en patient är i behov av ytterligare psykosocialt stöd eller särskilda behandlingsinsatser, bör han eller hon i samråd med patienten försöka ordna detta. Om patienten med- ger det kan läkaren även vända sig till smittskyddsläkaren som torde ha större möjligheter att få till stånd sådana insatser.

Det kan förekomma situationer då den smittade patienten trots läkarens insatser inte förmår att ta sitt ansvar gentemot andra människor. Om en smittad som bär eller misstänks bära på en allmänfarlig sjukdom bryter mot en förhållningsregel skall läkaren därför fortfarande ha en skyldighet att anmäla förhållandet till smittskyddsläkaren som härefter får bedöma vilka åtgärder som är nödvändiga. En anmälan till smittskyddsläkaren skall också göras om den behandlande läkaren får veta eller misstänker att en patient som bär på en allmänfarlig sjukdom inte följer erbjuden medicinsk behandling och detta innebär en smittrisk för andra männi- skor. I motsats till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse skall dock inte skyldigheten inträda så snart läkaren uppmärksammat att den smittade utsätter eller kan misstänkas utsätta andra för smittrisk. Läkaren bör först få en möjlighet att själv hjälpa den enskilde att komma till rätta med sina problem om detta ter sig meningsfullt.

Prop. 2003/04:30

120

12.6

Smittskyddsläkarens uppgifter i övrigt

Prop. 2003/04:30

Regeringens förslag: Smittskyddsläkaren skall ha ett samlat ansvar för smittskyddet inom det område där han eller hon verkar. Smitt- skyddsläkaren skall planera, organisera och leda smittskyddet och verka för effektivitet, samordning och likformighet. Smittskyddsläka- ren skall bl.a. stödja hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam inom smittskyddet, ge råd om smittskyddsåtgärder för grupper som är särskilt utsatta för smittrisk, följa upp anmälningar om inträffade sjukdomsfall och se till att behövliga åtgärder vidtas för att finna smittkällan, bevaka att enskilda som bär på en smittsam sjukdom får det stöd eller den vård som påkallas av sjukdomen eller smittrisken samt fortlöpande följa smittskyddsläget i området. Smittskyddsläkaren skall vidare påpeka brister i smittskyddet och vid behov underrätta till- synsmyndighet.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag. I kommitténs förslag ingår även att smittskyddsläkaren skall ha ett ansvar för att stödja enskilda som bär på en smittsam sjukdom samt en uttrycklig skyldighet att anmäla till respektive tillsynsmyndighet om ansvarig huvudman inte erbjuder det stöd och den vård som den en- skilde behöver för att smittspridning skall motverkas.

Remissinstanserna: I stort får kommitténs förslag stöd av de flesta in- stanser. En del kritiska synpunkter framförs dock rörande vissa av de föreslagna utökningarna av smittskyddsläkarens uppgifter. Ett par instan- ser anser att smittskyddsläkarens uppgifter förskjuts i riktning mot den behandlande läkarens, vilket i vissa lägen innebär en tveksam dubbelroll. Särskilt riktas kritik mot att smittskyddsläkaren skall ha till uppgift att stödja enskilda. Flera av landstingen anser att kravet att smittskyddsläka- ren i vissa fall skall hålla ett personligt samtal med den enskilde om inte särskilda skäl talar däremot är för långtgående. Vad gäller smittskydds- läkarens befogenhet att göra påpekanden om förhållanden som kan hota smittskyddet och skyldighet att anmäla sådana förhållanden till tillsyns- myndighet är remissinstanserna splittrade. Flera remissinstanser pekar på att smittskyddsläkaren är i beroendeställning till landstinget och det är lätt för smittskyddsläkaren att underlåta att driva ärenden som innebär kostnader för eller kritik mot sin egen huvudman.

Bakgrund: Smittskyddsläkaren skall enligt den nuvarande smitt- skyddslagen planera, organisera och leda smittskyddet samt därutöver bl.a. verka för samordning och likformighet av smittskyddet, fortlöpande följa smittskyddsläget i landstinget och verka för att förebyggande åtgär- der vidtas. Han skall vidare hjälpa de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, läkare och andra som är verksamma inom smittskyddet i deras arbete samt undervisa berörd hälso- och sjukvårdspersonal och hälsoskyddspersonal i smittskydds- frågor. Vidare skall smittskyddsläkaren lämna allmänheten råd och upp- lysningar i smittskyddsfrågor samt även i övrigt verka för ett effektivt smittskydd. Utöver dessa allmänna uppgifter har smittskyddsläkaren även myndighetsutövande uppgifter, bl.a. att fatta beslut rörande tvångs- åtgärder och att pröva förhållningsregler.

121

I smittskyddslagen finns bestämmelser om skyldighet för smittskydds- läkaren och andra som är verksamma på smittskyddsområdet att sam- arbeta och lämna uppgifter till varandra.

Skälen för regeringens förslag:

Smittskyddsläkaren har som framgått en central roll i samhällets smitt- skydd. Smittskyddsläkaren får genom sitt arbete en samlad bild av smitt- skyddsläget inom det område där han eller hon verkar och är den som många gånger har den bästa kompetensen för att avgöra vilka insatser som behövs, både generellt och i enskilda fall. Med undantag för vissa beslut om tvångsingripanden som rör enskilda individer anser regeringen att smittskyddsläkarens huvudsakliga uppgifter inte bör förändras. Smitt- skyddsläkaren skall således även i fortsättningen ha det samlade led- ningsansvaret för smittskyddsarbetet inom det område där han eller hon är verksam. I detta ligger att smittskyddsläkaren har att följa upp smitt- skyddsläget inom området, se till att behövliga åtgärder för smittutred- ning vidtas och verka för en effektiv samordning av erforderliga smitt- skyddsåtgärder, oavsett var det direkta ansvaret för vidtagande av sådana åtgärder ligger. Smittskyddsläkaren bör vidare även fortsättningsvis ha ansvaret för att olika förebyggande åtgärder vidtas. Med hänsyn till att smittskyddsläkaren är den som har bäst överblick och erfarenhet av olika typer av smittsamma sjukdomar är det också av stor betydelse att smitt- skyddsläkaren stödjer och biträder behandlande läkare, sjukvårdspersonal och andra som är verksamma inom smittskyddet. Smittskyddsläkarens uppgifter när det gäller bl.a. förebyggande åtgärder, smittspårning, för- hållningsregler, underrättelse av närstående, tvångsåtgärder och objekt- inriktade åtgärder återges i avsnitt 12.1, 12.2, 12.3, 12.4, 13 och 14. Regeringens överväganden när det gäller huvudmannaskapet för smitt- skyddsläkarorganisationen återfinns i avsnitt 16.1.

Med hänsyn till regeringens överväganden när det gäller isolering och strävandena att minska användningen av denna tvångsåtgärd bör smitt- skyddsläkaren ha ett uttryckligt ansvar för att bevaka att den smittade får tillgång till det stöd eller den vård som behövs för att minska risken för smittspridning. Redan i dag lägger smittskyddsläkarna i många fall ned ett betydande arbete på att få till stånd frivilliga åtgärder i sådana fall då den smittade haft svårt att uppfylla sina skyldigheter enligt smittskydds- lagen. Med hänsyn till bl.a. vikten av att den enskilde tidigt får behövlig hjälp och stöd bör smittskyddsläkaren emellertid ha en lagfäst skyldighet att bevaka att detta äger rum. Smittskyddsläkaren skall därför dels ges en generell skyldighet att bevaka att den enskilde smittade får det stöd eller den vård som behövs, dels ha ansvaret för den utredning som skall ligga till grund för en eventuell ansökan om isolering. En sådan utredning bör bestå i bl.a. kontakter med den behandlande läkaren och vid behov sam- tal med den smittade själv. Beroende på vilka problem som finns får smittskyddsläkaren sedan ta kontakt med ansvariga vårdgivare för en bedömning av vilken åtgärd som behövs. Regeringen förutsätter att smittskyddsläkaren samverkar med berörda huvudmän och att dessa medverkar till att få till stånd de åtgärder som behövs. Om smittskydds- läkaren tagit kontakt med berörda huvudmän och påtalat behovet av olika

Prop. 2003/04:30

122

insatser ligger naturligtvis ansvaret för att åtgärder vidtas därefter på huvudmännen.

Flera remissinstanser har pekat på att smittskyddsläkaren är i beroen- deställning till landstinget och att erfarenheterna hittills visar att det är lätt för smittskyddsläkaren att underlåta att driva ärenden som innebär kostnader för eller kritik mot sin egen huvudman. En uttrycklig skyldig- het för smittskyddsläkaren att anmäla till respektive tillsynsmyndighet om ansvarig huvudman inte erbjuder det stöd och den vård som den enskilde behöver för att smittspridning skall motverkas skulle som ett par remissinstanser framhåller ställa särskilda krav på smittskyddsläkarens oberoende och anställningsform. I avsnitt 16.1 framhåller regeringen att en nackdel med ett landstingskommunalt huvudmannaskap för smitt- skyddsläkarorganisationen är den beroendeställning som smittskydds- läkaren kan få till landstingen. Regeringen konstaterar dock att det i den nuvarande situationen inte finns tillräckliga skäl för att föreslå något annat än ett fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap. En följd av detta ställningstagande är enligt regeringens bedömning att det skulle föra för långt att införa en uttrycklig skyldighet för smittskyddsläkaren att anmäla till respektive tillsynsmyndighet om ansvarig huvudman inte erbjuder det stöd eller den vård som den enskilde behöver för att mot- verka risken för smittspridning.

Flera av remissinstanserna har påtalat att smittskyddsläkarens uppgifter med kommitténs förslag förskjuts i riktning mot den behandlande läka- rens, vilket i vissa lägen kan innebära en tveksam dubbelroll. Särskilt riktas kritik mot att smittskyddsläkaren skall ha till uppgift att stödja enskilda. Regeringen anser att den behandlande läkarens och smitt- skyddsläkarens uppgifter i princip bör hållas isär. Avsikten är inte att smittskyddsläkaren skall ta över den behandlande läkarens roll och själv t.ex. ge omfattande samtalsstöd till den enskilde. Undantagsvis kan det vara lämpligt att smittskyddsläkaren själv fortsätter kontakten med den smittade. Smittskyddsläkarens skyldighet att bevaka att den smittade får behövligt stöd eller vård torde främst aktualiseras genom en anmälan om att en smittad person inte följer meddelade förhållningsregler, genom att den smittade själv vänder sig till smittskyddsläkaren för att han eller hon inte får hjälp eller genom en anhållan om hjälp från behandlande läkare i enskilda fall. Smittskyddsläkaren skall däremot inte bedriva någon gene- rell tillsyn eller rutinmässigt kontrollera samtliga rapporterade sjukdoms- fall. I lagen skall dock uttryckligen anges att smittskyddsläkaren skall ha befogenhet att göra påpekanden om brister i smittskyddet. Om påpekan- det inte följs skall smittskyddsläkaren kunna anmäla förhållandet till till- synsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan därefter, om det behövs, utfärda föreläggande om rättelse, eventuellt i förening med vite.

Samverkan och samarbete

Eftersom ansvaret för det samlade smittskyddet i samhället är uppdelat på många aktörer och huvudmän och att dessa i förhållande till varandra har ett självständigt ansvar krävs väl utvecklad samverkan och samarbete mellan dessa. Inte minst krävs samordning och täta kontakter mellan aktörerna då det är frågan om smittutredningar som omfattar såväl män- niskor som djur och objekt (se även avsnitt 14). Motsvarande krav ställs

Prop. 2003/04:30

123

också då det är frågan om smitta som spridit sig mellan olika kommuner

Prop. 2003/04:30

eller landsting.

 

I smittskyddsläkarens ansvar för det regionala smittskyddet ligger

 

också en skyldighet att verka för samordning av smittskyddsåtgärderna

 

oberoende av om dessa är personinriktade eller objektinriktade. Det är

 

härvid av stor vikt att han eller hon samverkar med andra aktörer inom

 

smittskyddet, t.ex. andra smittskyddsläkare och ansvariga kommunala

 

nämnder. Ofta behövs också samverkan och samarbete med myndigheter

 

som ansvarar för åtgärder mot smittsamma sjukdomar som rör djur, t.ex.

 

länsveterinär och Statens jordbruksverk. Den nya smittskyddslagen skall

 

därför innehålla särskilda bestämmelser om samverkan och samarbete.

 

13 Tvångsåtgärder

13.1Allmänna principer för användning av tvångsåtgärder

Regeringens bedömning: Ett antal allmänna principer bör vara väg- ledande vid regleringen av tvångsåtgärder. Tvångsåtgärder bör utgöra den sista utvägen när alla andra alternativ uttömts. Etiska och epide- miologiska bedömningar bör vara avgörande för om tvångsåtgärder skall få vidtas i en viss situation.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stor utsträckning med regeringens förslag, men kommittén anger vissa ytterligare principer till ledning för när tvångsåtgärder får vidtas, bl.a. att smittrisken skall vara överhängande och att samhället skall ha fullgjort sitt ansvar gent- emot den smittade genom att erbjuda honom eller henne frivillig vård och behandling för sjukdomen och för andra problem som har betydelse för smittspridningen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är i huvudsak positiva till kommitténs förslag när det gäller grundläggande principer för när tvångsåtgärder skall få vidtas. Kammarrätten i Jönköping och Länsrätten i Göteborg är tveksamma till om förslaget är förenligt med Europakonventionen vad avser tvångsåtgärder vid hivsmitta. Region Skåne är kritisk mot att man styr tvånget mot den straffrättsliga delen och anser att huvudprincipen bör vara att stärka den mildaste formen av tvång, dvs. föreskrifterna.

Skälen för regeringens bedömning

Den nuvarande smittskyddslagen innehåller relativt långtgående skyldig- heter som har ansetts motiverade av hänsyn till samhällsskyddet. Den kartläggning som gjorts av Smittskyddskommittén visar att tvångsåt- gärder i praktiken har tillgripits i mycket få fall och att åtgärderna gene- rellt använts på ett nyanserat och bra sätt. Regeringen vill starkt betona att tvångsåtgärder endast får vidtas som en sista utväg. Samtidigt får dock hänsyn tas till att tvång måste kunna tillgripas i vissa situationer. Man kan inte heller bortse från att den nuvarande kontrollerade situa-

124

tionen kan komma att förändras i framtiden, exempelvis genom upp- komsten av nya eller förändrade smittsamma sjukdomar.

Det är mycket svårt att bedöma vilken effekt de tvångsingripanden som har gjorts har haft på smittspridningen. Vad som kan konstateras är att de personer som tvångsisolerats med stöd av nuvarande smittskydds- lag (i huvudsak hivpositiva personer) genomgående har haft särskilt behov av vård eller stöd. Det har rört sig om ett litet antal mycket vård- krävande personer som har behov av tillsyn och omhändertagande under en lång tid. För flera av dessa personer har tvångsisoleringen orsakats av brister i utbudet av adekvata former av vård och omhändertagande. Det måste anses otillfredsställande att tvångsisolering synes ha kommit att användas i brist på annan vård eller stöd.

Vidare har man kunnat iaktta att innehållet i omhändertagandet utveck- lats till att bli en särskild form av vård och omhändertagande för personer med psykiska problem och/eller missbruksproblem. Det är tveksamt om smittskyddslagen egentligen ger stöd för en långtgående social rehabili- tering under tvång, även om detta skulle minska risken för framtida smittspridning. Vidare anser regeringen att man bör sträva efter att be- gränsa de långa isoleringstider som i vissa fall har förekommit.

När det gäller tvångsundersökning framgår av kommitténs kartlägg- ning att även denna åtgärd i praktiken varit begränsad till vissa sjuk- domar, främst klamydiainfektion och andra sexuellt överförbara sjuk- domar. Kartläggningen visar vidare vissa skillnader i antalet beslut om tvångsundersökningar mellan olika smittskyddsläkare i landet, vilka inte enbart kan förklaras med skillnader i förekomst av sjukdomar och lik- nande. Det är angeläget att skillnader i tillämpningen av bestämmelserna om tvångsundersökning motverkas så långt möjligt genom utformning av tydliga bestämmelser i smittskyddslagen.

Sammantaget bedömer regeringen att det föreligger behov av vissa förändringar av nuvarande bestämmelser om tvångsåtgärder med ut- gångspunkt från etiska och epidemiologiska hänsynstaganden. Det bör tydligare markeras att isolering och tvångsundersökning endast bör användas som en sista utväg när andra åtgärder visat sig otillräckliga.

Allmänna principer för när tvång skall få vidtas

Med utgångspunkt i de grundläggande värderingar som redovisats i av- snitt 9 anser regeringen att vissa principer bör vara vägledande vid regle- ringen av tvångsåtgärder. Alla principerna är dock inte tillämpliga på tvångsundersökning. Enligt regeringens mening utgör dessa principer en rimlig avvägning mellan samhällets intresse av ett effektivt smittskydd och individens krav på skydd mot långtgående ingripanden i den privata sfären.

För det första anser regeringen att det skall röra sig om en smittsam sjukdom som kan ha allvarliga konsekvenser för människors liv eller hälsa. Tvångsåtgärder kan inte anses vara motiverade vid snabbt övergå- ende infektioner som i allmänhet läker ut utan bestående men eller vid sjukdomar vars följder kan begränsas genom en förhållandevis snabb och enkel behandling. Med allvarliga konsekvenser avses således att det skall vara fråga om en sjukdom som t.ex. är livshotande, långvarig, medför svårt lidande eller kan ge bestående skador.

Prop. 2003/04:30

125

Det skall vidare föreligga en påtaglig risk att andra människor smittas av sjukdomen om inte tvångsåtgärder vidtas. I detta ligger för det första att det måste vara fråga om en sjukdom som är starkt smittsam eller som det i övrigt kan vara svårt att skydda sig mot. Vidare krävs att omstän- digheterna kring den enskilde smittade är sådana att risken att andra människor kan smittas är påtaglig.

Det bör vidare krävas att åtgärder som begärs av smittbäraren för att skydda andra mot smitta skall vara adekvata och rimliga samt möjliga för honom eller henne att uppfylla. I detta krav ligger att begärd åtgärd skall leda till att smittrisken konkret minskar. De krav som ställs på den enskilde får dock inte vara orimligt långtgående.

Ytterligare en förutsättning för att tvångsåtgärder skall få vidtas är att smittbäraren har nekat till, visat att han eller hon inte inser innebörden av eller inte förmått vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra mot smitta. Föreligger inte sådana omständigheter saknas skäl för att an- vända tvångsåtgärder. Det måste alltså finnas omständigheter i det en- skilda fallet som visar att den enskilde inte vill eller förmår iaktta nöd- vändiga försiktighetsåtgärder. En sådan omständighet kan vara att den enskilde brutit mot en förhållningsregel som meddelats honom eller henne av den behandlande läkaren.

Tvångsåtgärder skall endast användas när andra alternativ som står till buds är otillräckliga för att skydda andra mot smitta. Det innebär att de möjligheter som finns att få den smittade att ändra sitt beteende på frivillig väg skall ha uttömts eller bedömts vara otillräckliga. När det gäller barn under 18 år förutsätter regeringen att risken för smittspridning kan hanteras genom alternativa åtgärder och att användning av tvångs- åtgärder ytterst sällan kommer att aktualiseras.

Man skulle kunna överväga att som ett krav för användning av tvångs- åtgärder också ange att samhället måste ha fullgjort sitt ansvar gentemot den smittade genom att erbjuda honom eller henne frivillig vård och behandling för sjukdomen och för andra problem som har betydelse för smittspridningen. Ett sådant förslag redovisas av Smittskyddskommittén. Regeringen anser dock att detta inte kan vara ett absolut krav för att tvångsåtgärder skall få vidtas. Syftet med tvångsåtgärderna är att kunna ingripa för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar med allvar- liga konsekvenser för enskilda och samhället. Ofta krävs ett snabbt ingri- pande från samhällets sida. Regeringen vill dock starkt betona att huvudmännen för olika vårdformer har ett stort ansvar för att vård och behandling erbjuds. Om det i ett enskilt fall visar sig vara svårt eller ta alltför lång tid att anordna vård i frivillig form får detta dock inte utgöra ett hinder för att nödvändiga åtgärder för att förhindra smittspridning vidtas.

Slutligen är det rimligt att kräva att den aktuella tvångsåtgärden skall framstå som adekvat för sitt ändamål och motiverad från epidemiologisk synpunkt. Om den risk för smittspridning som kan motverkas med åtgär- der enbart föreligger för någon eller några individer i den smittades omedelbara närhet bör det i regel inte finnas skäl att tillgripa isolering. I de fall man vet vilka som kan smittas torde det i allmänhet finnas andra möjligheter att skydda dessa personer, t.ex. genom att de informeras om smittrisken. Undantagsvis kan det dock vara motiverat att ingripa med tvång även om endast någon enstaka person är utsatt för smittrisk. Detta

Prop. 2003/04:30

126

kan t.ex. gälla då den som utsätts för smittrisk är barn eller en person

Prop. 2003/04:30

som av andra skäl har svårt att skydda sig själv.

 

Förhållandet mellan tvångsåtgärderna och Europakonventionen m.m.

Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna medger tvångsåtgärder i vissa fall till skydd mot smittsamma sjukdomar. Förutsättningarna för att tvång skall vara berättigat eller vilken omfattning tvånget får ges har ännu inte prövats av Europadomstolen. Ett mål som gäller tvångsisolering enligt den svenska smittskyddslagen är för närvarande anhängigt vid Europadomstolen, men dom har ännu inte meddelats. Ett flertal rekommendationer, däribland Europarådets rekommendation (R(89)14), tar avstånd från tvångsåtgärder när det gäller hivinfektion. Emellertid innebär de nu uppställda rekvisiten att förutsättningarna för bl.a. isolering mot den enskildes vilja ytterligare begränsas i förhållande till nuvarande regler. Detta tillsammans med övriga rättssäkerhetsgarantier samt en regel om att beslut om tvångs- undersökning skall fattas av domstol gör att regeringen anser att den föreslagna regleringen av tvångsåtgärder får anses vara förenlig med konventionen.

13.2Tvångsundersökning

Regeringens förslag: Länsrätten får på ansökan av smittskyddsläka- ren besluta om tvångsundersökning av någon som med fog kan miss- tänkas bära på en allmänfarlig sjukdom om den enskilde motsätter sig den undersökning som behövs för att konstatera om smittsamhet före- ligger. En förutsättning för ett sådant beslut är att det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas. Vid undersökningen får inte förekomma ingrepp som kan förorsaka annat än obetydligt men.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga invändningar mot förslaget i denna del. Flera landsting anser dock att smittskydds- läkarens möjlighet att besluta om tvångsundersökning skall behållas. Landstinget Gävleborg anser att kriteriet påtaglig risk för att andra människor smittas måste förtydligas.

Bakgrund

Vid misstanke om att en person bär på en smittsam sjukdom kan tvångs- undersökning aktualiseras. Smittskyddsläkaren får enligt 26 § smitt- skyddslagen (1988:1472) besluta om tvångsundersökning av någon som är skyldig att låta sig undersökas men som inte utan dröjsmål gör detta. Den behandlande läkaren har skyldighet att i vissa fall underrätta smitt- skyddsläkaren om sådana personer. Sådan underrättelse skall göras om den behandlande läkaren i smittspårningsarbetet finner att en person som

kan misstänkas ha smittats av samhällsfarlig sjukdom inte låter sig

127

undersökas. Enligt smittskyddsförordningen skall smittskyddsläkaren omedelbart underrättas om en person som är skyldig att låta sig läkar- undersökas inte utan svårighet kan nås omgående. När smittskyddsläka- ren erhåller underrättelse om att någon inte låter sig undersökas utan dröjsmål skall han försöka få till stånd en läkarundersökning. Om det kan ske utan risk för smittspridning bör han först försöka få personen att fri- villigt låta sig läkarundersökas. För att verkställa ett beslut om tvångs- undersökning kan smittskyddsläkaren begära biträde av polis.

Underrättelser enligt 26 § smittskyddslagen och beslut om tvångsundersökning

Majoriteten av underrättelser om att någon inte låter sig undersökas utan dröjsmål har avsett klamydia. Förklaringen till detta torde främst ligga i den omfattande förekomsten av klamydia jämfört med andra sjukdomar vid vilka sådana underrättelser förekommit. Enligt kommitténs undersök- ning har samtliga smittskyddsläkare erhållit sådan underrättelse de undersökta åren om än i mycket skiftande omfattning. Av naturliga skäl, bl.a. med hänsyn till befolkningsstorleken, står Stockholms län för den övervägande andelen underrättelser.

Det är endast i några få procent av fallen som underrättelser om att någon inte låter sig undersökas utan dröjsmål leder till beslut om tvångs- undersökning. De flesta tvångsbesluten avser misstänkt klamydia. Den kartläggning som Smittskyddskommittén har gjort tyder på att det före- ligger stora variationer mellan länen såväl när det gäller antal under- rättelser i förhållande till folkmängden i länet som beträffande antalet tvångsundersökningar som följd av sådan underrättelse.

Den absoluta majoriteten av ärenden som rört underrättelse om att någon inte låter sig undersökas utan dröjsmål avslutas genom att berörd person frivilligt låter sig undersökas. Det förekommer också att ärenden skrivs av, t.ex. på grund av ofullständiga personuppgifter eller på grund av att personen av andra anledningar inte kunnat nås. I vissa fall har ärenden skrivits av på grund av att smittskyddsläkaren inte ansett att det förelegat epidemiologiska skäl till tvångsåtgärden.

En ur epidemiologisk synvinkel intressant fråga är i vad mån tvångs- undersökningarna leder till att människor med smittsam sjukdom upp- täcks. Uppgifterna härom är osäkra, men tyder på att en negativ diagnos är relativt vanlig vid genomförd tvångsundersökning. Vid exempelvis klamydia kan detta dock bero på att så lång tid har gått att den person som undersökts har upphört att vara smittbärare.

Smittskyddsläkarens åtgärder när tvångsundersökning aktualiseras

Smittskyddsläkarna försöker i de allra flesta fallen att få berörd person att frivilligt söka läkare för undersökning. Det är ytterst sällsynt att beslut om tvångsundersökning meddelas utan att smittskyddsläkaren har försökt att få kontakt med personen. Beslut om tvångsundersökning fattas van- ligen först efter det att den berörda personen uppmanats en eller flera

Prop. 2003/04:30

128

gånger. Rutinerna varierar dock mellan olika smittskyddsläkare. När tvångsundersökningar har genomförts har det oftast skett med biträde av polis.

Skälen för regeringens förslag

Med hänsyn till de principer som ställts upp i föregående avsnitt bör tvångsundersökning endast komma i fråga vid de s.k. allmänfarliga sjuk- domarna. Till grundförutsättningarna måste vidare höra dels att det före- ligger konkreta omständigheter som talar för att den enskilde kan vara smittad, dels att det föreligger en påtaglig risk för att andra kan smittas.

Härutöver gäller att åtgärden skall vara motiverad av smittskyddshän- syn. Syftet med undersökningen skall således vara att man med resultatet som grund skall kunna avgöra om det krävs åtgärder för att förhindra smittspridning. Det är däremot inte berättigat att genomföra tvångsunder- sökning för att kunna bedöma om det finns behov av medicinsk behand- ling av sjukdomen som sådan.

För att tvångsundersökning skall kunna äga rum krävs att det finns konkreta omständigheter som talar för att personen har varit i sådan kontakt med en smittad person eller en annan smittkälla att det föreligger en påtaglig risk för att han eller hon har smittats. Tydliga symtom på smitta av en viss sjukdom kan vara en sådan omständighet. Tillräcklig misstanke kan t.ex. uppstå på medicinska grunder då en patient av någon anledning uppsöker läkare antingen på grund av vad patienten berättar eller genom iakttagelser som läkaren gör. Det kan vidare vara så att läka- ren eller smittskyddsläkaren får uppgifter om att en person utsatts för smittrisk. I sådana fall måste dock krav ställas på uppgifternas konkretion och trovärdighet. Allmänt hållna uppgifter om att en person utsatts för smittrisk räcker inte.

Tvångsundersökning kan aldrig vara motiverad om risken att andra kan smittas är obetydlig. Det måste finnas en påtaglig risk för att detta kan inträffa. Här bör göras en individuell bedömning med utgångspunkt i omständigheterna kring den enskilde. Om det inte finns anledning att tro att den misstänkt smittade kommer att föra smittan vidare kan inte skyddsbehovet för andra människor anses vara så starkt att tvångsunder- sökning får genomföras.

I förhållande till nu gällande bestämmelser om tvångsundersökning blir förutsättningarna för tvångsundersökning i den nya smittskyddslagen mer begränsade. Beträffande formerna för undersökningen saknas anled- ning att ändra de regler som nu gäller. Liksom i dag bör det således vid undersökningen inte få förekomma sådana ingrepp som kan riskera den enskildes hälsa eller i övrigt förorsaka annat än obetydliga men. Vidare bör det även fortsättningsvis finnas möjlighet att begära polishandräck- ning för genomförande av undersökningen.

Regeringen anser dock att en förändring bör göras beträffande vem som beslutar om tvångsundersökning. Regeringen finner att övervägande skäl talar för att i detta avseende behandla tvångsundersökning på samma sätt som tvångsisolering. Tvångsundersökning innebär ett sådant bety- dande integritetsintrång att beslut bör fattas av domstol. Det som talar för en domstolsprövning är bl.a. de rättssäkerhetsgarantier som omgärdar ett domstolsförfarande och att en rättslig prövning torde innebära att en mer

Prop. 2003/04:30

129

enhetlig praxis utvecklas rörande i vilka fall tvångsundersökning kan

Prop. 2003/04:30

anses befogad.

 

Vad som kan tala emot domstolsprövning är att det kan föreligga ett

 

smittskyddsintresse av att snabbt få till stånd en läkarundersökning. Ett

 

alternativ skulle därför kunna vara att ge den enskilde en rätt att över-

 

klaga smittskyddsläkarens beslut om tvångsundersökning. Emellertid

 

skulle ett sådant förfarande i praktiken vara betydelselöst eftersom

 

snabbhetsintresset i dessa fall torde kräva att undersökningen genomförs

 

omedelbart. Dessutom ställs det redan i dag höga krav på skyndsam

 

handläggning i domstolarna av vissa typer av mål. Utöver den nuvarande

 

smittskyddslagens allmänna krav på skyndsam handläggning av smitt-

 

skyddsmål föreslår regeringen vissa ytterligare kortare tidsfrister. Här-

 

igenom bör tillgången till ett snabbt förfarande vara tillräckligt säker-

 

ställd.

 

Vid vilka sjukdomar skall tvångsundersökning kunna äga rum?

 

Tvångsundersökning skall kunna ske om någon kan antas bära på en all-

 

mänfarlig sjukdom. Dessa sjukdomar är av sådan allvarlig karaktär att

 

det är rimligt att acceptera det ingrepp i den enskildes integritet som

 

tvångsundersökningen utgör. Enligt det förslag som regeringen redogör

 

för i avsnittet 13.3 kan vid dessa sjukdomar även isolering och tillfällig

 

isolering komma i fråga. Vid dessa sjukdomar finns ett uppenbart behov

 

av att snabbt kunna diagnostisera sjukdomen för att kunna ingripa med

 

nödvändiga smittskyddsåtgärder.

 

Regeringen har konstaterat att tvångsundersökning i praktiken har

 

förekommit i en del fall av misstänkt klamydiainfektion. Klamydia-

 

infektion kan ha relativt allvarliga konsekvenser för den enskilde, exem-

 

pelvis är en inte ovanlig komplikation infertilitet hos kvinnor. Förmod-

 

ligen har också möjligheten att genomföra tvångsundersökning viss bety-

 

delse för benägenheten att frivilligt låta undersöka sig. En ökning av kla-

 

mydiainfektion och andra sexuellt överförbara sjukdomar har noterats på

 

senare tid, vilket är oroande. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvår-

 

den når dem som har smittats och att dessa får de råd och förhållnings-

 

regler som behövs för att undvika fortsatt smittspridning. Det som sagts

 

nu är relevant även för gonorré och syfilis, även om dessa sjukdomar inte

 

är lika vanligt förekommande. Även vid övriga allmänfarliga sjukdomar

 

bör tvångsundersökning kunna genomföras, även om frågan förmodligen

 

kommer att aktualiseras relativt sällan. Det finns ett starkt intresse av att

 

snabbt kunna diagnostisera dessa sjukdomar för att kunna bedriva smitt-

 

spårning samt kunna ge den enskilde de förhållningsregler som motiveras

 

av sjukdomen.

 

130

13.3Isolering

Regeringens förslag: Den som bär en allmänfarlig sjukdom får isoleras om

-det av omständigheterna klart framgår att den enskilde inte är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt som möjligt minska risken för smittspridning, eller

-det finns grundad anledning anta att den enskilde inte följer de

förhållningsregler som har beslutats.

Beslut om isolering får endast meddelas om det finns en påtaglig risk för att andra människor kan smittas.

Beslut om isolering fattas av länsrätten efter ansökan av smittskydds- läkaren. Isolering får bestå i högst tre månader. Rätten får efter ansökan från smittskyddsläkaren besluta om fortsatt isolering i perioder om högst sex månader åt gången. Frågan om isoleringen skall upphöra skall ome- delbart prövas av smittskyddsläkaren om den isolerade begär det. Ett avslag på en sådan begäran får överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol. Om det inte längre finns skäl för isolering skall smittskyddsläkaren omedelbart besluta om att isoleringen skall upphöra.

Tillstånd för den som är isolerad att vistas utanför vårdinrättningens område får förenas med särskilda villkor.

I vissa brådskande fall får smittskyddsläkaren besluta om tillfällig iso- lering, som kan pågå i högst två veckor. Ett sådant beslut förfaller om det inte inom fyra dagar underställs länsrätten.

Smittskyddskommitténs förslag: Smittskyddskommittén föreslog delvis andra rekvisit för isolering, att isolering skulle få pågå i högst två perioder om tre månader samt att länsrätten som ett alternativ till isole- ring skulle kunna meddela föreskrifter om skyldighet för den enskilde att undergå vård och behandling inom psykiatrin eller missbrukarvården m.m.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen och en del smittskyddsläkare bedömer att möjligheterna att tvångsisolera någon minskar betydligt.

Riksförbundet för sexuell upplysning, Riksförbundet för hivpositiva och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande motsätter sig att isolering skall kunna äga rum vid hivinfektion. Landstinget Dalarna pekar på att det finns risk för att vissa individer i stället för tvångsvård kommer att dömas till fängelse enligt brottsbalken. Några remissinstanser, bl.a. Socialstyrelsen och Länsrätten i Stockholms län, är tveksamma till tids- begränsningen av isoleringen. Några instanser anser att den föreslagna begränsningen till sammanlagt sex månader är för kort. Örebro läns landsting, Västerbottens läns landsting och Smittskyddsläkarföreningen anser att frågan om hur lagen ställer sig till alternativa driftsformer av sjukhus bör belysas ytterligare. Några remissinstanser, bl.a. Kammar- rätten i Jönköping och Länsrätten i Stockholms län, anser att det vore lämpligare om en begäran om isoleringens upphörande i första hand prö- vas av smittskyddsläkaren och att ett sådant beslut är överklagbart hos förvaltningsdomstol. Flera länsrätter ifrågasätter varför länsrätten skall underrättas av smittskyddsläkaren om att isoleringen har upphört i de fall länsrätten inte har ett pågående mål. Jämtlands läns landsting frågar sig i

Prop. 2003/04:30

131

vilken ordning rätten skall fatta beslut i de fall föreskrifter måste för- vandlas till isolering. Landstinget Kronoberg och Landstinget i Kalmar län m.fl. anser att förslaget att länsrätten får besluta om föreskrifter som den enskilde skall följa är en form av tvångsbehandling och att förslaget behöver utredas mer.

Bakgrund

Den behandlande läkaren har enligt 25 § smittskyddslagen (1988:1472) skyldighet att underrätta smittskyddsläkaren om det finns anledning att anta att en patient som för eller misstänks föra smitta av en samhälls- farlig sjukdom inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhåll- ningsregler. Enligt samma lagrum skall den behandlande läkaren också anmäla om en sådan patient avbryter pågående behandling utan att den behandlande läkaren är införstådd med detta.

Smittskyddsläkaren skall vidta de åtgärder som behövs för att för- hindra vidare smittspridning när han eller hon har fått en underrättelse om att det finns anledning att anta att en patient inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhållningsregler. I paragrafen anges vidare att smittskyddsläkaren innan han tillgriper en tvångsåtgärd bör söka nå rättelse på frivillig väg.

Länsrätten kan på ansökan av smittskyddsläkaren fatta beslut om tvångsisolering i två fall. Det ena är om den som för smitta inte medver- kar frivilligt till de åtgärder som behövs för att hindra smittspridning. Ett beslut om tvångsisolering kan också fattas om det finns grundad anled- ning anta att den smittade inte följer meddelade förhållningsregler och underlåtenheten innebär en uppenbar risk för smittspridning. Det bör härvid uppmärksammas att tvångsisolering endast kan äga rum beträf- fande en person som konstaterats vara smittad av en samhällsfarlig sjuk- dom. Om det är fråga om någon som endast misstänks vara smittad och denne inte frivilligt medverkar till nödvändiga åtgärder kan det däremot bli fråga om ett tillfälligt omhändertagande.

Om länsrättens beslut inte kan avvaktas på grund av risken för smitt- spridning kan smittskyddsläkaren omedelbart fatta beslut om tvångsiso- lering. Smittskyddsläkarens beslut skall dock omedelbart underställas länsrättens prövning.

Smittskyddsläkaren får i vissa fall besluta att den som misstänks vara smittad av en samhällsfarlig sjukdom, skall omhändertas i avvaktan på resultatet av läkarundersökning. Tillfälligt omhändertagande får dock inte beslutas beträffande hivinfektion och de andra sjukdomarna som tas upp under 1.3 i bilagan till lagen. Förutsättningen för tillfälligt omhän- dertagande är att det av särskilda skäl behövs för att förhindra smittsprid- ning. Omhändertagandet får äga rum under högst sju dagar från och med den dagen personen togs in på sjukhus. Tillfälligt omhändertagande har endast förekommit i något enstaka fall mellan åren 1989 och 1997.

Tvångsisolering får pågå under högst tre månader från den dag den smittade togs in på sjukhus på grund av beslutet om isolering. Om smitt- skyddsläkaren bedömer att det finns behov av isolering även efter denna tid skall han före tremånaderstidens utgång ansöka om förlängning av tvångsisoleringen hos länsrätten. Ett beslut om fortsatt isolering får avse högst sex månader åt gången. Någon yttersta gräns för hur länge iso-

Prop. 2003/04:30

132

leringen sammanlagt får pågå finns inte. I propositionen anges att tvångs- isolering skall pågå så länge det finns risk för smittspridning på grund av att den smittade inte frivilligt underkastar sig de åtgärder och inskränk- ningar i sin livsföring som är nödvändiga för att hindra smittans vidare spridning. Först när situationen för den isolerade har ändrats på ett sådant sätt att förutsättningar för tvångsisolering inte längre föreligger kan beslutet om tvångsisolering hävas. Isoleringstidens längd blir således enligt propositionen beroende av den isolerades inställning till sin situa- tion och sin omgivning.

Tvångsisolering skall ofördröjligen upphöra när det inte längre finns skäl för den. Smittskyddsläkaren skall vidare ofördröjligen pröva frågan om tvångsisoleringens upphörande när den isolerade begär det. Avslår han begäran kan den isolerade överklaga detta beslut.

Som ovan redogjorts för fattas beslut rörande tvångsisolering av läns- rätten och flertalet av de beslut som fattas av smittskyddsläkaren, t.ex. rörande tillstånd att vistas utanför sjukhusområdet, kan överklagas till länsrätten. Beträffande handläggningen av dessa mål gäller huvudsak- ligen bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Vissa kompletterande bestämmelser finns dock i smittskyddslagen. Dessa innebär i korthet följande. Smittskyddsmålen skall handläggas skyndsamt. Om smitt- skyddsläkaren fattat beslut om omedelbar tvångsisolering eller om målet rör ansökan om fortsatt tvångsisolering skall länsrätten ta upp målet till avgörande inom en vecka från den dag då ansökan kom in eller under- ställning skedde. Huvudregeln är vidare att muntlig förhandling skall hållas i mål om tvångsisolering eller om upphörande av tvångsisolering. I mål som rör tvångsisolering skall vidare nämndemän ingå i rätten.

Handläggningen före beslut om tvångsisolering

Som tidigare redogjorts för skall den behandlande läkaren underrätta smittskyddsläkaren om läkaren misstänker att en smittad eller misstänkt smittad person inte följer meddelade förhållningsregler. Det övervägande antalet sådana underrättelser hänför sig till storstadsområdena Stockholm och Göteborg. Hos de flesta smittskyddsläkare är dock underrättelser om att en patient inte kommer att följa eller inte följer meddelade förhåll- ningsregler relativt sporadiskt förekommande.

Majoriteten av underrättelserna har föranletts av att den smittade per- sonen avbrutit föreskriven läkarkontakt. Övriga fall har huvudsakligen avsett underlåtenhet att vid sexuellt umgänge använda skydd och/eller informera om sin sjukdom. Några få fall har avsett underlåtenhet att in- formera sjukvårdspersonal eller sprutdelning.

Smittskyddsläkarens åtgärder efter underrättelse om brott mot förhållningsregler

Av kommitténs kartläggning framgår att handläggningsrutinerna vid ärenden som avser brott mot förhållningsregler varierar dels mellan smittskyddsläkarna, dels hos den enskilde smittskyddsläkaren beroende på vad underrättelsen avser. I allmänhet kontaktas inledningsvis den behandlande läkaren för närmare uppgifter om omständigheterna och i de

Prop. 2003/04:30

133

allra flesta fallen begärs också journalhandlingarna in för kontroll av vilka förhållningsregler som givits.

Som framgår av föregående avsnitt har de allra flesta ärenden avsett avbruten läkarkontakt. Enligt de uppgifter kommittén erhöll söker smitt- skyddsläkaren få kontakt med den berörda personen, antingen genom brev eller samtal, för att förmå honom eller henne att återuppta kontakten med läkaren. Ett flertal ärenden har rört personer som saknar adress eller som har oklara adressuppgifter. Detta har bl.a. gällt missbrukare men även utländska medborgare som t.ex. sökt asyl i Sverige. I de sistnämnda fallen är det inte ovanligt att osäkerhet föreligger om dessa personer överhuvudtaget längre vistas i Sverige. För smittskyddsläkaren innebär detta således att arbetet många gånger består i att söka leta reda på den berörde personen. Under förutsättning att andra uppgifter inte framkom- mer om smittfarligt beteende leder inte ärenden som avser avbruten läkarkontakt till andra än nu beskrivna åtgärder.

Det förekommer också att underrättelser avser underlåtenhet att med- verka vid smittspårning. Det kan härvid anmärkas att det inte finns någon sanktion enligt smittskyddslagen mot en person som inte medverkar vid smittspårning. Smittskyddsläkaren saknar således möjlighet att tillgripa någon tvångsåtgärd i dessa fall. Enligt kommitténs intervjuer med smitt- skyddsläkarna uppger flera smittskyddsläkare att man vid sådana ärenden framhåller i brev och i vissa fall även vid telefonkontakt vikten av att smittspårning genomförs och att man även upplyser vederbörande om dennes skyldighet att delta. För det fall personen i fråga ändå inte med- verkar avstår man emellertid från vidare åtgärder.

Beträffande brott mot andra förhållningsregler än att vederbörande skall ha läkarkontakt har, som framgår av föregående avsnitt, sådana ärenden i huvudsak avsett hivinfektion och det har varit fråga om fall där personen underlåtit att vid sexuellt umgänge använda skydd och/eller informera om sin sjukdom. Av såväl Socialstyrelsens undersökningar som kommitténs intervjuer med smittskyddsläkarna framgår att ett flertal åtgärder vidtas för att förmå den enskilde att på frivillig väg följa givna förhållningsregler. Det skall också här anmärkas att den absoluta majo- riteten av ärenden enligt 25 § smittskyddslagen inte har lett till ansökan om tvångsisolering.

Ett viktigt moment efter underrättelse om brott mot förhållningsregler som nu är i fråga är att kontrollera vilka förhållningsregler som givits och vad som är orsaken till att personen inte lyckats följa dessa. Av kartlägg- ningen framgår att smittskyddsläkarna i de allra flesta fallen har en eller flera samtalskontakter med den berörda personen. Åtgärder som har genomförts har bl.a. varit att utforma förhållningsregler som är särskilt anpassade för den enskilde personen, att föranstalta om samtalskontakter med kuratorer eller psykologer och att föranstalta om insatser inom nar- komanvård m.m.

Enligt en uppskattning av smittskyddsläkaren i Stockholm handläggs ett ärende som avser brott mot förhållningsregler i regel mellan tre och sex månader innan en ansökan om isolering görs. I vissa fall kan det dock vara fråga om betydligt längre tid. I några fall har smittskydds- läkaren också omgående fattat beslut om isolering med stöd av 39 § smittskyddslagen.

Prop. 2003/04:30

134

Tvångsisolering enligt nuvarande smittskyddslag

Prop. 2003/04:30

Flertalet mål rörande tvångsisolering enligt den nuvarande smittskydds- lagen har handlagts vid länsrätten i Stockholms län. Smittskyddsmålen rör nästan enbart hivpositiva personer, men enstaka mål rörande personer som smittats av tuberkulos, hepatit B respektive hepatit C har förekom- mit.

Smittskyddsläkarnas ansökningar om tvångsisolering leder oftast till att länsrätten bifaller ansökan. Avslag har dock också förekommit, bl.a. på grund av att det inte visats att den smittade inte följt eller inte kommer att följa förhållningsreglerna.

Besluten om tvångsisolering har med några få undantag rört hivposi- tiva personer. Under perioden 1989–1998 tvångsisolerades 65 personer, varav 62 hivpositiva. Smittskyddskommitténs kartläggning av 52 av dessa personer visar att fler män än kvinnor tvångsisolerades och att ungefär hälften var av svensk härkomst. I majoriteten av fallen var det fråga om personer med en omfattande missbruksproblematik som indi- rekt orsakade det smittfarliga beteendet. För ett flertal av dessa miss- brukare förelåg också en psykiatrisk diagnos som försvårat eller omöjlig- gjort ett undanröjande av risken för smittspridning.

I de flesta fall förlängdes tvångsisoleringen efter tremånadersperiodens utgång. Den genomsnittliga tiden för tvångsisolering låg mellan sex och nio månader, men en sammanlagd isoleringstid på över två år förekom i ett relativt stort antal fall. En person var isolerad i över sju år. Skälen för fortsatt isolering har främst varit risk för återfall i missbruk och därmed sammanhängande risk för smittfarligt beteende.

Enligt uppgifter för perioden mellan åren 1998–2001 prövade länsrät- ten i Stockholms län 16 ansökningar om tvångsisolering, varav 14 bi- fölls. Ett mål avslutades med avvisning medan ett mål avskrevs. De flesta smittskyddsmålen under den aktuella perioden, 31 stycken, rörde dock förlängning av pågående tvångsisolering. Samtliga ansökningar om för- längning bifölls.

Omhändertagandet under tvångsisoleringen

Tvångsisolering skall enligt smittskyddslagen ske på ett sjukhus som drivs av ett landsting. De personer som tvångsisoleras i Sverige omhän- dertas på den särskilda enheten för omhändertagande enligt smittskydds- lagen vid Danderyds sjukhus i Stockholms läns landsting.

Enligt smittskyddslagens bestämmelser skall den tvångsisolerade tas väl om hand och få det stöd och den hjälp som behövs samt motiveras att ändra sin inställning och livsföring så att tvångsisoleringen kan upphöra. Den isolerade får inte utan stöd i smittskyddslagen underkastas annan inskränkning i sin frihet än vad som påkallas av ändamålet med iso- leringen. I lagen ges närmare föreskrifter om rätt till sysselsättning och fysisk träning, rätt att vistas utomhus samt rätt att ta emot telefonsamtal och besök. Beslut om inskränkningar i rättigheterna fattas av chefsöver- läkaren respektive verksamhetschefen vid den särskilda enheten efter samråd med smittskyddsläkaren. Smittskyddslagen innehåller vidare be- stämmelser om förbud mot innehav av narkotika och alkoholhaltiga

135

drycker, förfarandet när sådana varor påträffas samt kontroll genom kroppsvisitation och kroppsbesiktning m.m.

Den isolerade får ges tillstånd att under viss tid vistas utanför sjuk- husets område. Enligt förarbetena till smittskyddslagen kan sådant till- stånd beviljas bl.a. av personliga skäl, t.ex. för att närvara vid en begrav- ning, men också för att ge möjlighet att pröva huruvida den smittade kla- rar av att leva på ett sådant sätt att smittspridning kan förhindras.

Under tvångsisoleringen försöker man bl.a. att främja sociala kontakter utanför sjukhuset, både med anhöriga och med sociala nätverksorganisa- tioner. Tillstånd att vistas utanför sjukhusområdet har beviljats relativt ofta. Tillstånd för att besöka anhöriga har beviljats för kortare tid men även för flera dagar. I många fall, främst när det gäller narkotikamiss- brukare, har upphörandet av tvångsisoleringen föregåtts av en tids vis- telse på behandlingshem eller i familjehem. Effekterna av tvångsisole- ringen är svåra att bedöma. Av kommitténs kartläggning framgår att smittskyddsläkaren i de flesta fall inte hade erhållit uppgifter om nytt smittfarligt beteende. Detta behöver dock inte innebära att det smitt- farliga beteendet upphört. Vidare måste beaktas att ett inte obetydligt antal av dem som varit föremål för tvångsisolering var avlidna vid tiden för kartläggningen och att flera har dömts till längre fängelsestraff och/eller blivit föremål för utvisning.

Skälen för regeringens förslag

De principer som tidigare angetts innebär att isolering mot den enskildes vilja endast får äga rum i vissa särskilda fall då det finns ett omedelbart behov av åtgärden för att skydda andra. Åtgärden skall vara motiverad av smittskyddsskäl. Isolering får heller inte innebära någon form av tvångs- vård. Vid isolering under tvång skall inriktningen vara att den smittade så snart som möjligt skall få tillgång till erforderliga alternativa åtgärder.

Ett starkt behov av en möjlighet att isolera en person som har konsta- terats bära på smitta mot dennes vilja föreligger endast vid ett fåtal sjuk- domar. I praktiken har tvångsisolering under den tid den nuvarande smittskyddslagen varit i kraft nästan uteslutande förekommit vid hiv- infektion. Man måste dock räkna med att det kan uppstå behov av tvångsisolering även vid vissa andra allvarliga sjukdomar. Det finns ett antal allvarliga sjukdomar som är sällsynta i Sverige men där en framtida smittspridning inte kan uteslutas, vilket kan medföra ett behov av att till- gripa tvångsåtgärder som isolering. Detta måste självfallet beaktas i smittskyddslagen.

Till skillnad från utredningen anser regeringen inte att det behöver anges som rekvisit att sjukdomen är starkt smittsam eller smittar på ett sådant sätt att människor har svårt att skydda sig mot smittrisk samt att sjukdomen befinner sig i ett smittsamt skede. Det sistnämnda rekvisitet skulle medföra stora tillämpningssvårigheter och regeringen anser att den avgränsning som görs av de sjukdomar vid vilka tvångsisolering kan förekomma är tillräcklig. Utredningen föreslår vidare att det skall krävas att den enskilde har erbjudits det psykosociala stöd och den vård eller behandling som behövs från smittskyddssynpunkt i frivillig form. Detta bör naturligtvis alltid ske, men regeringen anser att det skulle vara olämpligt att ange det som ett rekvisit för isolering. Även i sådana fall

Prop. 2003/04:30

136

där lämplig vård eller behandling inte har kunnat erbjudas måste det fin- nas en möjlighet att besluta om isolering när de förutsättningar som anges i smittskyddslagen är uppfyllda, med hänsyn till att ett skyndsamt agerande kan vara av stor betydelse för att förhindra fortsatt smitt- spridning.

En grundläggande förutsättning för att isolering skall få tillgripas är enligt regeringens mening att det finns en påtaglig risk för att andra män- niskor kan smittas om inte isolering äger rum. Dessutom bör det krävas att det antingen av omständigheterna klart framgår att den smittade inte är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt det är möjligt minska risken för smitt- spridning eller att det finns grundad anledning anta att den smittade inte iakttar eller inte kommer att iaktta de förhållningsregler som meddelats.

Regeringen har övervägt att i enlighet med kommitténs förslag införa en möjlighet för länsrätten att meddela föreskrifter som den enskilde skall följa. Flera remissinstanser har framfört att den föreslagna regle- ringen skulle kunna betraktas som en form av tvångsvård. Ett problem är också svårigheterna att garantera att den enskilde verkligen erbjuds den vård och det stöd som han eller hon enligt meddelade föreskrifter skall undergå. Mot bakgrund av de svårigheter som kan tänkas uppstå vid tillämpningen av en sådan bestämmelse är regeringen inte beredd att lägga fram ett förslag med denna innebörd.

Vissa bestämmelser om isoleringen

Med hänsyn till att isolering under tvång innebär en yttersta rätt att bruka våld mot enskilda skall isolering äga rum i offentligt driven verksamhet. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande smittskyddslag skall isole- ring under tvång äga rum på en vårdinrättning som drivs av ett landsting.

Enligt gällande smittskyddslag kan landstinget förordna annan inom hälso- och sjukvården legitimerad befattningshavare att i chefsöverläka- res ställe fullgöra uppgifter enligt smittskyddslagen vid tvångsisolering som avser hivpositiva. Smittskyddskommittén föreslår att detta undantag inte skall behållas med hänsyn till att de medicinska inslagen ökat i vår- den av hivpositiva. Ansvaret för ledningsuppgifter rörande isolering före- slås utövas av läkare med specialistkompetens eftersom det bl.a. erford- ras bedömningar som ställer särskilda krav på hög medicinsk kompetens och erfarenhet. Regeringen anser att det inte är givet att den som bör ges ansvaret för att övertyga den isolerade om att han eller hon måste bete sig på ett sätt som förhindrar att smitta förs vidare till andra människor alltid bör vara läkare. Även om smittskyddslagens bestämmelser om isolering har en generell inriktning har beslut om tvångsisolering i rättstillämp- ningen kommit att i huvudsak gälla för den som är smittad av hivinfek- tion. Den som är smittad av hivinfektion kan inte, såvitt hittills känt, behandlas till smittfrihet. Man kan alltså inte räkna med att behovet av isolering skulle kunna bortfalla på den grunden att den isolerade blir frisk. Behovet av isolering bortfaller däremot givetvis, om den isolerade ändrar sitt beteende på sådant sätt att risken för smittspridning inte längre kvarstår. Detta betyder att insatser för att motivera den intagne att ändra sin inställning och livsföring kommer i förgrunden. Här blir behovet av psykiatrisk och psykologisk expertis självfallet större än av specialist-

Prop. 2003/04:30

137

kompetens inom infektionsmedicin. Självfallet måste även nödvändiga läkarresurser finnas tillgängliga för att bl.a. ge den isolerade lämplig medicinsk behandling. Det är dock inte nödvändigt att den som har led- ningsansvaret för verksamheten är läkare. Eftersom flera andra yrkes- grupper inom hälso- och sjukvården har en lämplig psykoterapeutisk utbildning och erfarenhet bör möjligheten att kunna lägga lednings- ansvaret på någon annan finnas kvar. Regeringen är således inte beredd att lägga fram ett förslag med den innebörd kommittén föreslagit.

Innehållet i isoleringen

Även om avsikten med isolering under tvång är att personen snabbt skall överföras till behövlig vård eller omsorg får isoleringstiden inte bli endast ett passivt frihetsberövande. Den enskilde skall under isolerings- tiden erbjudas behövlig medicinsk vård men också sådant stöd eller sådan hjälp som behövs för att han eller hon skall kunna uppfylla de krav som ställs från smittskyddssynpunkt. Det är viktigt att den behandlande läkaren blir delaktig i besluten rörande omhändertagandet av den isole- rade. För att isoleringstiden skall bli så kort som möjligt är det vidare av vikt att aktiva åtgärder vidtas för att erforderlig vård eller omsorg skall kunna anordnas för den enskilde. Smittskyddsläkaren bör ha ett stort ansvar för att initiera sådana åtgärder hos berörd kommun eller landsting.

Den isolerade får endast underkastas de begränsningar i livsföringen som är nödvändiga med hänsyn till faran för smittspridning. Han eller hon skall ha rätt till fysisk träning, daglig utevistelse och fritidssyssel- sättning. De isolerade skall också ha rätt till kontakt med omvärlden, genom t.ex. telefonsamtal eller besök, i den omfattning som vården, ris- ken för smittspridning och ordningen på vårdinrättningen ger utrymme för detta. Detta innebär inte några ändringar mot vad som gäller enligt nuvarande smittskyddslag.

Liksom enligt nu gällande bestämmelser bör den enskildes rörelse- frihet få underkastas den begränsning som är nödvändig för att genom- föra isoleringen. Det måste också finnas möjligheter till sådana inskränk- ningar som är nödvändiga med hänsyn till den isolerades egen säkerhet men också med hänsyn till säkerheten för andra isolerade eller för perso- nalen. Syftet med isoleringen gör att utrymmet för att tillåta vistelser utanför vårdområdet måste vara mycket begränsat. Är situationen sådan att den isolerade kan vistas utanför vårdinrättningen en längre tid torde det inte längre föreligga grund för isolering. Dock bör den isolerade, om det kan ske med hänsyn till risken för smittspridning, få möjlighet att göra korta besök, t.ex. för att delta i aktiviteter anordnade av frivillig- organisationer eller för besök hos behandlande läkare eller myndigheter. Undantagsvis bör även starka privata skäl kunna motivera att den isole- rade får lämna vårdinrättningen.

Det saknas anledning till ett särskilt förbud mot innehav av narkotika, alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel vid isolering av smitt- skyddsskäl. Olovligt innehav av narkotika är straffbelagt enligt narko- tikastrafflagen (1968:64), men det bör finnas möjlighet för en intagen att t.ex. inneha ett sömnmedel som klassificeras som narkotika eller dricka lättöl till maten, om missbruksproblem inte föreligger. Bestämmelsen i smittskyddslagen bör i stället utformas så att möjlighet ges att omhänder-

Prop. 2003/04:30

138

ta berusningsmedel liksom annan egendom som kan skada den isolerade eller annan eller vara till men för ordningen.

Någon anledning att ändra beslutsordningen rörande frågor om be- gränsningar i den enskildes rörelsefrihet eller tillstånd att vistas utanför vårdinrättningen föreligger inte. Smittskyddsläkaren skall besluta om till- stånd att vistas utanför vårdinrättningens område och verksamhetens chef i övriga frågor. Den isolerade skall också ha rätt att överklaga besluten.

Det kan finnas skäl att uppställa villkor i samband med att tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område ges. Det kan exempelvis röra sig om förbud att använda berusningsmedel.

Tidsbegränsning av isoleringen

Isolering är avsedd att vara en mer akut präglad åtgärd som så snart som möjligt skall ersättas med adekvat vård eller omhändertagande i andra former. Enligt regeringens bedömning bör isolering äga rum i högst tre månader. En möjlighet till förlängning måste dock finnas i de fall fortsatt risk för smittspridning finns och de alternativa åtgärder som behövs ännu inte har kunnat genomföras. Länsrätten bör därför på ansökan av smitt- skyddsläkaren kunna besluta om fortsatt isolering i högst sex månader. Om skälen för isolering kvarstår efter en sådan period kan ytterligare förlängning i perioder om högst sex månader ske.

Det har ifrågasatts om det är förenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter att inte ange en yttersta gräns för hur lång den sammanlagda isoleringstiden kan bli. Syftet med smittskyddslagens bestämmelser om isolering talar dock emot en sådan begränsning, efter- som skälen för isolering kan kvarstå så länge den enskilde är smittbärare. Några mål rörande frihetsberövanden vid smittsamma sjukdomar har ännu inte prövats av Europadomstolen, så det är svårt att med säkerhet uttala sig om hur de nu föreslagna bestämmelserna skulle bedömas av dessa organ. I de rättsfall som avsett frihetsberövande av psykiskt sjuka personer har domstolen utgått från att de kan vara obestämda till tiden och beroende av utvecklingen av personens psykiska hälsotillstånd. Smittskyddslagstiftningens och tvångsbestämmelsernas huvudsyfte att skydda andra från att smittas kan naturligtvis leda till att man ser annor- lunda på frihetsberövande i form av tvångsisolering vid smittsam sjuk- dom. Regeringen bedömer dock att de starka rättssäkerhetsgarantier som finns i regleringen om tvångsåtgärder medför att den får anses förenlig med Europakonventionens artiklar. Det är dock viktigt att understryka isoleringens karaktär av sista utväg och att stora ansträngningar måste göras under pågående isolering för att ordna lämpliga former av vård och behandling mot psykiska problem och missbruk samt andra stödåtgärder för den enskilde.

Vid bedömningen av om skäl för fortsatt isolering föreligger bör smitt- skyddsskälen och i synnerhet risken för andra människor att drabbas av smittsamma sjukdomar med allvarliga konsekvenser för individen stå i förgrunden. Detta måste sedan vägas mot det omfattande ingrepp i den enskildes integritet och rörelsefrihet som en fortsatt isolering innebär. De patienter som skulle kunna komma i fråga för förlängning av isolerings- tiden är t.ex. patienter som är mycket vårdkrävande och som har behov av tillsyn under lång tid och omhändertagande för att kunna ändra ett

Prop. 2003/04:30

139

smittfarligt beteende. Utgångspunkten skall dock vara att isolering i normalfallet inte skall behöva pågå i mer än tre månader.

Tillfällig isolering

Det kan inte uteslutas att det kan uppkomma vissa situationer där smitt- risken är så allvarlig att det inte är möjligt att avvakta den tid som erford- ras för att anordna alternativa frivilliga åtgärder eller att invänta domsto- lens beslut om isolering. Smittskyddsläkaren bör därför ges en möjlighet att om det föreligger en omedelbar smittrisk besluta om tillfällig isole- ring. Av rättssäkerhetsskäl skall beslutet dock senast inom fyra dagar underställas domstolsprövning.

Enligt nuvarande smittskyddslag skall beslut om tvångsisolering som i brådskande fall fattas av smittskyddsläkare enligt 39 § underställas läns- rättens prövning. Liknande bestämmelser om underställande finns i 7 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, 15 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och 12 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.

Tillfällig isolering kan komma i fråga både då det gäller en person som bär på en allmänfarlig sjukdom och då det är fråga om en person som misstänks bära på en sådan sjukdom. Det huvudsakliga syftet med till- fällig isolering i sistnämnda fall är att förhindra smittspridning till dess att man klarlagt riskerna härför och vidtagit nödvändiga smittskydds- åtgärder. Om personen visar sig inte bära på en smittsam sjukdom skall den tillfälliga isoleringen därför omedelbart upphöra. Om den smittade personen eller den misstänkt smittade personen är beredd att frivilligt medverka till nödvändiga åtgärder finns självfallet inte grund för beslut om tillfällig isolering. Tillfällig isolering skall ses som en självständig åtgärd och får inte användas rutinmässigt eller som ett sätt att få till stånd isolering utan att avvakta domstolsprövning.

Förhållandet till tvångsåtgärder enligt annan lagstiftning

Förhållandet mellan smittskyddslagens bestämmelser om isolering mot den enskildes vilja och tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiat- risk tvångsvård (LPT), lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) vid hivinfektion har behandlats i såväl förarbeten till gällande smitt- skyddslag som till respektive vårdlag. Någon anledning att särskilt reg- lera samordningsfrågorna ansågs inte föreligga men i förarbetena angavs vissa riktlinjer.

I propositionen till nu gällande smittskyddslag (prop. 1988/89:5, s. 74) sägs bl.a. att om förutsättning föreligger för ett tvångsomhändertagande enligt både LVM och smittskyddslagen bör vård enligt LVM väljas om missbrukaren kan tas om hand på ett sådant sätt att det inte finns grundad anledning befara att han skall sprida hivsmitta under den tid som beslutet om LVM-vård består. I annat fall bör framställningen till länsrätten avse tvångsisolering enligt smittskyddslagen. Vidare uttalas att den som vår- das enligt LVM skall omhändertas för tvångsisolering enligt smitt- skyddslagen om han inte kan beredas fortsatt LVM-vård utan risk för att

Prop. 2003/04:30

140

han skall sprida hivsmitta. I ett sådant fall bör dock beslutet om LVM- vård bestå.

I propositionen behandlades vidare samordningen mellan smitt- skyddslagen och den dåvarande lagen (1966:293) om beredande av slu- ten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) och det slogs fast att LSPV borde väljas i första hand om det i ett enskilt fall samtidigt förelåg förutsättning för vård enligt LSPV och tvångsisolering enligt smittskyddslagen. Om den som var tvångsisolerad insjuknade i en psykisk sjukdom borde han enligt propositionen beredas vård enligt LSPV om förutsättningarna för vård enligt den lagen var uppfyllda. Beslutet om tvångsisolering borde dock bestå tills vidare om den psykiatriska vården beräknades pågå endast under en kortare tid.

Frågan berörs också i förarbetena till lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. I prop. 1990/91:58, s. 93 görs samma bedömning som i för- arbetena till den nuvarande smittskyddslagen.

Regeringen anser att de bedömningar som har gjorts i samband med dessa lagstiftningsärenden fortfarande är relevanta trots de ändringar som nu föreslås i regleringen av tvångsåtgärder. De riktlinjer som ovan redo- visats bör alltså vara vägledande även vid tillämpningen av den nya smittskyddslagen. Det som i kommentarerna sägs om hivsmitta bör dock utsträckas till att gälla även andra allmänfarliga sjukdomar vid vilka iso- lering kan förekomma. Det bör emellertid tydligare framhållas att den smittade i första hand skall få vård mot missbruk eller psykisk sjukdom och att tvångsisolering enligt smittskyddslagen skall vara en sista utväg även vid överväganden om vilken tvångslagstiftning som bör tillämpas. Vård enligt LVM och LPT bör normalt vara organiserad så att eventuella smittrisker kan hanteras.

Förhållandet till straffrätten

Om en person som bär på en smittsam sjukdom av allvarlig art medvetet eller av oaktsamhet smittat eller utsatt annan person för risk att smittas skall handlandet i första hand prövas i straffrättslig ordning. Det för med sig att isolering aldrig får vara ett alternativ till ett straffrättsligt ingri- pande, vare sig det är fråga om straffprocessuella frihetsberövanden såsom häktning eller om det rör sig om verkställighet av fängelsestraff. Detta utesluter inte att isolering kan komma i fråga om den smittade beter sig på ett sådant sätt att risk för fortsatt smittspridning föreligger och det inte är aktuellt med annat frihetsberövande eller om den smittade senare utsätter andra för smittrisk.

Möjligheter att framtvinga alternativa åtgärder

En så ingripande åtgärd som isolering under tvång bör endast tillgripas sedan man har uttömt alla andra möjligheter att komma till rätta med ett smittfarligt beteende hos en individ.

Om en smittbärare visar sig ha behov av särskild vård eller särskilt stöd för att kunna ta sitt ansvar i smittskyddssammanhang har den behandlande läkaren och smittskyddsläkaren, då ärendet kommit till hans eller hennes kännedom, ett särskilt ansvar för att se till att sådan vård

Prop. 2003/04:30

141

eller stöd erbjuds den enskilde. Smittskyddsläkaren får genom regering-

Prop. 2003/04:30

ens förslag till ny smittskyddslag ett stort ansvar för utredningen om

 

behovet av åtgärder, vilket gör det nödvändigt med kontakter med ansva-

 

riga huvudmän. Regeringen förutsätter att huvudmännen normalt söker

 

medverka till att få till stånd erforderliga åtgärder. Smittskyddskommit-

 

tén föreslår att en lagstadgad rätt för berörd tillsynsmyndighet att före-

 

lägga en enskild kommun eller ett landsting att inom en viss tid för-

 

anstalta om en bestämd insats enligt hälso- och sjukvårdslagen, social-

 

tjänstlagen (1980:620) eller lagen (1993:387) om stöd och service till

 

vissa funktionshindrade skall införas i smittskyddslagen. Regeringen

 

anser att en sådan regel skulle kunna ha fördelar ur smittskyddssynpunkt.

 

Införandet av en sådan befogenhet för tillsynsmyndigheten vore dock en

 

principiell förändring som regeringen inte är beredd att överväga enbart

 

med avseende på smittskyddet. Det åligger berörda huvudmän att

 

bedöma vilka insatser som bör genomföras enligt gällande lagar på

 

hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område. Det underlag som

 

regeringen har till sitt förfogande visar dock att det finns brister när det

 

gäller vårdinsatser för smittbärare som är psykiskt sjuka eller miss-

 

brukare. Regeringen vill därför starkt betona vikten av att samtliga

 

berörda myndigheter och huvudmän tar sitt ansvar för att erforderlig vård

 

och behandling kommer till stånd i dessa fall.

 

13.4 Stödperson

Regeringens förslag: En stödperson skall utses när den som isolerats begär det. Också i annat fall skall en stödperson kunna utses, dock inte om den isolerade motsätter sig det. Stödpersonen skall kunna bistå den isolerade i personliga frågor så länge som isoleringen pågår.

Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till stödpersonens säkerhet skall chefsöverläkaren, utan hinder av sekretess, lämna ut nödvändiga upplysningar om den isolerade till stödpersonen eller patientnämnden.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att även personer som isoleras tillfälligt med stöd av 5 kap. 3 § smittskyddslagen skall ha rätt till en stödperson.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Socialstyrelsen påtalar dock att ett förfarande med stödperson vid en tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskydds- lagen skulle medföra mer administration än mervärde för den isolerade. Socialstyrelsen tillstyrker därför endast ett förfarande med stödperson vid isolering enligt 5 kap. 1 § smittskyddslagen. Patientnämnden i Stockholm påpekar att förslaget bör kompletteras med en sekretessbrytande bestäm- melse så att stödpersoner, för sin egen säkerhets skull, skall kunna ta del av uppgifter om den tvångsisolerades hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Nämnden jämför med den möjlighet som sakkunniga före- slås ges i 8 kap. 7 § tredje stycket smittskyddslagen.

142

Skälen för regeringens förslag: Patienter som är intagna för vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har enligt bestämmelser i dessa lagar rätt att få en stödperson. Stödpersonens uppgift är att ge patienten personligt stöd. Stödpersonen skall utses när patienten begär det. Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. Stödpersonen har rätt att besöka patienten på vårdinrättningen och har rätt att närvara vid muntlig förhandling inför länsrätten.

Nuvarande smittskyddslag innehåller inte några bestämmelser om stödperson. Liksom för personer som vårdas med stöd av LPT och LRV finns emellertid ett behov av personligt stöd för personer som isolerats med stöd av smittskyddslagen. Även om den isolerade normalt har rätt till offentligt biträde i mål enligt smittskyddslagen skulle en stödperson vara viktig för den isolerade inte bara i direkt anslutning till den rättsliga prövningen av förutsättningarna för isolering utan över huvud taget i olika situationer under pågående isoleringsperiod. Även om personalen på vårdinrättningen försöker att ge den isolerade stöd i svåra situationer kan det vara psykologiskt betydelsefullt för den isolerade att en utom- stående person håller en fortlöpande kontakt med honom eller henne under isoleringstiden. Behovet av stödperson får anses vara störst för dem som isolerats efter ett beslut om isolering eller efter ett beslut om fortsatt isolering. Vid tillfällig isolering kan isoleringen enligt förslaget bestå i högst två veckor. Under remissförfarandet har påpekats att ett system med stödperson även för dem som har isolerats för så kort period inte kommer att leda till något större mervärde för den isolerade. Likaså kommer det, vid ett större utbrott av en allmänfarlig sjukdom där flera personer samtidigt behöver isoleras tillfälligt, att vara svårt att hinna utbilda tillräckligt många stödpersoner. Regeringen delar uppfattningen att behovet av stödperson inte är lika stort vid beslut om tillfällig isolering och föreslår därför att den isolerade skall ha rätt till stödperson endast efter beslut om isolering eller efter beslut om fortsatt isolering.

Uppgiften för en stödperson enligt smittskyddslagen bör allmänt sett vara att svara för personligt bistånd som den isolerade behöver på grund av frihetsbegränsningen vid isoleringen. En rätt för stödpersonen att besöka den isolerade där denne isolerats bör läggas fast dock med det förbehållet att besöket skall kunna genomföras på sådant sätt att risk för smittspridning inte finns. Biståndet bör också kunna gälla åtgärder i anslutning till rättslig prövning av isoleringen. En regel bör införas om skyldighet för stödpersonen att iaktta tystnadsplikt beträffande uppgifter om den isolerades hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt som stödpersonen fått kännedom om i denna verksamhet.

Chefsöverläkaren skall se till att den isolerade så snart hans eller hen- nes tillstånd medger det blir upplyst om sin rätt att få hjälp av en stöd- person. Vidare åligger det chefsöverläkaren att anmäla till patientnämn- den att stödperson behöver utses.

Den isolerade bör inte påtvingas en stödperson. Den isolerade kan ha starka skäl, t.ex. med hänsyn till den personliga integriteten, att avböja biträde av en stödperson. En stödperson bör därför utses i första hand när den isolerade begär det. Det bör dock också vara möjligt att utse en stöd- person även om den isolerade inte framställer en begäran om det. Beho-

Prop. 2003/04:30

143

vet av stöd kan vara särskilt påtagligt t.ex. om den isolerade saknar stöd från närstående. Den isolerades psykiska tillstånd kan samtidigt vara sådant att han eller hon inte tar något initiativ till att få hjälp. Stödperson bör då kunna utses om den isolerade inte motsätter sig detta. Det bör ankomma på personalen att uppmärksamma och anmäla behov av stöd- person i sådana fall som här avses.

Vid val av stödperson bör den isolerades uppfattning tillmätas stor betydelse. Om det är möjligt bör förtroendenämnden utse den som den isolerade själv begär. Nämnden bör kunna byta ut en redan utsedd stöd- person, om den isolerade eller någon annan begär det, och det finns skäl för detta. Vidare bör stödpersonen entledigas från sitt uppdrag, om den isolerade förklarar att han eller hon inte längre önskar bistånd från stöd- personen.

Uppgiften att förordna stödpersoner bör anförtros den nämnd som utgör förtroendenämnd enligt lagen om patientnämndsverksamhet m.m. Det bör vara enskilda som på frivillig bas fungerar som stödpersoner. Rekryteringen bör ske bland personer som är särskilt intresserade av hit- hörande frågor. Helst bör de ha kunskaper om och erfarenheter från sjuk- vården och socialtjänsten. Sådana yrkeskategorier som t.ex. kuratorer och socialarbetare kan vara särskilt lämpade. I andra fall kan viss utbildning behöva anordnas för dem som åtar sig uppdrag som stödperson.

Uppdraget att vara stödperson är förenat med viss ekonomisk ersätt- ning. Frågan om kostnaderna för arvoden och annan ersättning skall lösas efter mönster från gällande system med ekonomisk ersättning till kon- taktpersoner enligt socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Det innebär att sjukvårdshuvudmännen skall svara för dessa kostnader.

Stödinsatserna bör avse tiden från det förordnande erhålls till dess iso- leringen upphör. Eftersom det många gånger kan vara olyckligt att bryta en väl fungerande kontakt anser regeringen att en möjlighet skall ges att låta uppdraget som stödperson fortgå en tid efter isoleringens upp- hörande. Chefsöverläkaren skall snarast underrätta patientnämnden när isoleringen har upphört för isolerad som har en förordnad stödperson till hjälp och om stödpersonens uppdrag fortsätter. Enligt 3 kap. 6 § SoL kan socialtjänsten utse en kontaktperson med uppgift att hjälpa den enskilde i personliga angelägenheter, om den enskilde begär det eller samtycker till det. Det förekommer att en stödperson för en patient, som vårdas med stöd av LPT eller LRV, efter vårdens avslutande förordnas att vara en kontaktperson för patienten. Eftersom det är av stor vikt att det stöd som ges en person med psykiska problem präglas av kontinuitet och trygghet finns det ett intresse av att man bör skapa ett system där samordning av de olika insatserna för den enskilde förbättras. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att uppdraget som stödperson skall kunna fortgå fyra veckor efter isoleringens avslutande, varefter patientnämnden, under för- utsättning att den isolerade och stödpersonen samtycker därtill, skall ha en underrättelseskyldighet gentemot socialnämnden. Socialnämnden får därefter i samråd med den enskilde och stödpersonen ta ställning till om stödpersonen skall förordnas som kontaktperson enligt SoL.

Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till stödpersonens säker- het skall chefsöverläkaren lämna ut nödvändiga upplysningar om den isolerade till stödpersonen eller patientnämnden. Detta mot bakgrund av att det finns situationer då det är viktigt att den isolerade får en stödper-

Prop. 2003/04:30

144

son men då det för stödpersonens säkerhet kan finnas behov av att kunna

Prop. 2003/04:30

lämna ut mer information om den isolerade än vad som i dag är möjligt

 

på grund av bestämmelser om sekretess.

 

Vanligen löses detta problem genom att en patient ger tillstånd till

 

uppgiftslämnandet. En del patienter vill dock inte att en annan person

 

skall ha vetskap om deras bakgrund. Även JO har uppmärksammat att

 

det finns situationer då en stödpersons säkerhet måste anses väga tyngre

 

än patientens integritet. Den isolerade får vid avvägningen om han eller

 

hon vill ha en stödperson ta med i beräkningen att stödpersonen kan få ta

 

del av sekretessbelagda uppgifter. Då syftet är att alla som vill, skall få

 

en stödperson är det viktigt att inte de isolerade, på grund av att informa-

 

tion om dem lämnas ut, blir tveksamma till att begära en stödperson som

 

de egentligen behöver. Regeringen föreslår att chefsöverläkaren skall

 

lämna ut nödvändiga upplysningar om den isolerade till stödpersonen

 

eller patientnämnden, om det finns särskilda skäl med hänsyn till stöd-

 

personens säkerhet. Det är dock viktigt att betona att man först skall tala

 

med den isolerade och genom individuellt anpassad information försöka

 

att få denne att själv lämna uppgifterna till stödpersonen, eller att ge

 

samtycke till att personalen talar med stödpersonen. Förslaget motsvarar

 

helt 26 a § i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Vidare vill rege-

 

ringen erinra om att stödpersoner inte får röja eller utnyttja vad han eller

 

hon under uppdraget har fått veta om den isolerades hälsotillstånd eller

 

personliga förhållanden i övrigt.

 

14 Objektinriktade åtgärder

14.1Regleringen av objektinriktade smittskyddsåtgärder

Regeringens förslag: Smittskyddslagen skall ges en klarare inriktning på att förhindra att smitta sprids från person till person och på åtgärder som riktar sig till människor. De smittskyddsåtgärder som riktas mot objekt och djur skall i sin helhet regleras i andra lagar. I miljöbalken skall kommunerna ges ett direkt ansvar för att vidta åtgärder för att spåra smittskällan och undanröja risken för smittspridning. Kommu- nernas ansvar för smittskyddsåtgärder riktade mot djur begränsas uttryckligen till sådana sällskapsdjur som innehas av privatpersoner. Vissa bestämmelser som ger befogenhet att låta förstöra föremål av personlig natur och rätt att avliva sällskapsdjur om det är nödvändigt för att förhindra spridning av allvarlig smittsam sjukdom samt en bestämmelse som ger uttrycklig rätt till ersättning i nu berörda fall förs in i miljöbalken.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag. Kommittén föreslog dock att kommunerna endast skulle vidta smittskyddsåtgärder i sin egenskap av tillsynsmyndighet.

Remissinstanserna: Många av remissinstanserna, bl.a. Statens jord- bruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt, är positiva till att renodla smittskyddslagen och att i linje därmed flytta över bestämmelser

rörande objektinriktade smittskyddsåtgärder till annan lagstiftning. Flera

145

remissinstanser påpekar att det är viktigt att gränsen mellan kommuner- nas ansvar för smittskyddsåtgärder enligt miljöbalken och Jordbruks- verkets, länsstyrelsernas och Livsmedelsverkets ansvar är tydlig. Svenska kommunförbundet och Jordbruksverket påtalar t.ex. att det bör klargöras vem som skall ansvara för smitta i zoobutiker och djurparker. Några in- stanser ifrågasätter om kommunerna förfogar över den kompetens som behövs för att genomföra kommitténs förslag. Flera remissinstanser, däribland flera landsting, anser att smittskyddsläkaren när någon insjuk- nat i en smittsam sjukdom och misstanke uppkommer om att objektrela- terad smitta föreligger skall tillse att källan till smitta utreds. Malmö kommun föreslår ett tillägg till miljöbalken för att tydliggöra att de av- vägningar som föreskrivs i balken inte utgör något hinder för den kom- munala nämnden att vidta åtgärder som smittskyddet fordrar. Halmstads och Jönköpings kommuner anser att ansvaret för utredning av objekts- bunden smitta bör ligga på den myndighet som har tillsynsansvaret för berörd anläggning.

Bakgrund

Enligt den nuvarande smittskyddslagen svarar kommunen för att åtgärder vidtas mot objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjuk- domar. Samtidigt finns bestämmelser om smittskyddsåtgärder som rör djur, livsmedel och andra objekt i miljöbalken, livsmedelslagen (1971:511), lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m., epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658). En redogörelse för bestämmel- serna i dessa lagar och vissa problem i tillämpningen återfinns nedan.

Det kommunala smittskyddsarbetet enligt gällande smittskyddslag

Kommunen skall enligt den nuvarande smittskyddslagen svara för att åtgärder vidtas mot sådana djur, livsmedel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanläggningar och andra objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar. Ärenden som rör smittskydd utgör dock endast en liten del av de ärenden som handläggs vid de aktuella förvalt- ningarna bl.a. beroende på att flertalet anmälningar rör personer som misstänks ha smittats utomlands. Enligt kommitténs undersökning för- anleder färre än tio ärenden enligt smittskyddslagen per år någon åtgärd av kommunerna utöver mottagandet av anmälan.

Vad som avses med att kommunen svarar för att åtgärder vidtas mot djur och objekt som sprider eller misstänks sprida smittsamma sjukdomar är inte närmare angivet i lagtexten. Av förarbetena framgår dock att i kommunens ansvar ingår att söka lokalisera smittkälla. För att fullgöra sina uppgifter enligt smittskyddslagen har den kommunala nämnden givits befogenhet att vidta vissa tvångsåtgärder. För att förhindra sprid- ning av en samhällsfarlig sjukdom kan nämnden utfärda förelägganden och förbud, vilka kan förenas med vite, samt förordna om rättelse på den enskildes bekostnad. Vidare får nämnden om det är nödvändigt för att hindra spridning av samhällsfarlig sjukdom låta förstöra föremål av personlig natur och låta avliva sällskapsdjur. Den enskilde som drabbas av beslut har i vissa fall rätt till ersättning. Tvångsåtgärder synes emeller-

Prop. 2003/04:30

146

tid sällan ha tillgripits. Ett beslut av den kommunala nämnden kan över- klagas till länsrätten.

Livsmedelslagen (1971:511)

När det gäller livsmedel har kommunen förutom det i smittskyddslagen föreskrivna ansvaret också ett ansvar att i egenskap av tillsynsmyndighet enligt livsmedelslagen ingripa om livsmedel sprider eller misstänks sprida smitta. Vid vissa livsmedelsanläggningar, främst mejerier och stora slakterier, ligger i stället det direkta tillsynsansvaret på Livsmedels- verket.

Ett av livsmedelslagens huvudsyften är att tillförsäkra konsumenterna livsmedel som inte är skadliga för hälsan. Med livsmedel avses även dricksvatten. Lagens bestämmelser gäller i princip all livsmedelshan- tering utom hantering av livsmedel i enskilt hushåll eller i kök i förskola eller fritidshem med högst två avdelningar. Livsmedelslagstiftningen innehåller generella bestämmelser om bl.a. hanteringen av livsmedel och livsmedels beskaffenhet, personalhygien samt livsmedelslokal. Detalje- rade bestämmelser finns i livsmedelsförordningen (1971:807) och i Livs- medelsverkets föreskrifter. I lagen föreskrivs bl.a. att livsmedel som kan vara otjänligt till människoföda inte får saluhållas och att en person som har eller antas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda ej får vara sysselsatt i livsmedelshanteringen. Ansvaret för att de materiella reglerna i lagen följs åvilar primärt den som hanterar livsmedel. För att se till att lagen följs får emellertid tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden och förbud som uppenbart behövs och får även vidta rättelse på den enskildes bekostnad. Vidare får en vara som saluhålls eller avses salu- hållas i strid med livsmedelslagens bestämmelser tas om hand och under vissa förutsättningar förstöras.

Eftersom livsmedelslagen är den lag som kommunen generellt tilläm- par vid hantering av livsmedel tillämpas bestämmelserna i denna lag i första hand även vid misstänkt eller konstaterad smittspridning från livs- medel. Möjligheterna till ingripanden är i princip desamma enligt smitt- skyddslagen och livsmedelslagen. Livsmedelslagens bestämmelser är dock inte begränsade till enbart samhällsfarliga sjukdomar. Beträffande den rätt till ersättning som kan utgå till den enskilde vid ingripanden enligt smittskyddslagen eller livsmedelslagen hänvisas till avsnitt 20.2.

Miljöbalken

I miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1999, har femton lagar som berör miljö- och hälsoskyddsområdet sammansmälts. Av dessa är det främst hälsoskyddslagen (1982:1080), miljöskyddslagen (1969:387) och renhållningslagen (1979:596) som är av intresse från smittskydds- synpunkt. I den följande redogörelsen kommer endast hälsoskyddslagen att beröras särskilt. Målet med miljöbalken är att främja en hållbar ut- veckling och tillförsäkra levande och kommande generationer en hälso- sam och god livsmiljö. I det andra kapitlet återfinns allmänna hänsyns- regler som skall gälla all verksamhet och alla åtgärder enligt balken. Med

Prop. 2003/04:30

147

åtgärd avses här sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet. Hänsynsreglerna innebär bl.a. att alla försiktighetsmått som behövs skall vidtas så fort det finns risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Hälsoskyddslagen upphörde som nämnts att gälla när miljöbalken trädde i kraft. Flertalet av hälsoskyddslagens bestämmelser har emellertid inarbetats i balken eller i en till balken ansluten förordning. I miljöbalken återfinns dessa regler framförallt i kapitlet med särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (kap. 9). Tillämpningsområ- det för hälsoskyddsreglerna i miljöbalken är detsamma som för reglerna i den upphävda hälsoskyddslagen och syftar till att förebygga och undan- röja olägenheter för människors hälsa. Bestämmelserna tar sikte på olägenheter som har anknytning till användning av egendom, fast eller lös, dvs. olägenheter som har koppling till den fysiska miljön. I 3 § i kapitlet ges en definition av begreppet olägenhet för människors hälsa, som omfattar detsamma som det tidigare begreppet sanitär olägenhet enligt hälsoskyddslagen. Definitionen anger vilka störningar som är av sådan karaktär att balkens skyddsregler är tillämpliga. Med olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Någon exemplifiering görs inte i lagen. I förarbetena till balken anges däremot exempel på sådana störningar, nämligen buller, kyla, drag, lukt, ohyra och andra skadedjur. Kapitlet rymmer vidare bestämmelser om att bostäder och lokaler för allmänna ändamål inte skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa uppstår och att de skall hållas fria från ohyra och skadedjur. Vidare föreskrivs att ägare eller bru- kare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Härutöver finns bestämmelser om bl.a. avloppsanläggningar och anläggningar för grundvattentäkter. Bestämmelser om tillsyn finns i ett särskilt kapitel (26 kap.). Den närmare fördelningen av olika myndig- heters ansvar och åligganden i detta hänseende anges emellertid i förord- ningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. I balken föreskrivs dock att tillsynen över miljö- och hälsoskyddet inom kommunen, med undan- tag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, skall utövas av den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer. I en uttrycklig be- stämmelse i balken anges vidare att tillsynsmyndigheten skall kontrollera efterlevnaden av miljöbalken och de bestämmelser som följer av balken. Genom bestämmelsen understryks att tillsynsmyndigheten inte endast har rätt utan även en skyldighet att bedriva kontrollerande tillsyn genom myndighetsutövning med de verktyg som står till buds genom miljö- balkens regler. Tillsynsmyndigheten har rätt att meddela förelägganden och förbud, vilka får förenas med vite. En nyhet i förhållande till bl.a. hälsoskyddslagen är att tillsynsmyndigheten – om ett föreläggande eller beslut inte blir åtlytt – kan ansöka om verkställighet av beslutet hos kronofogdemyndigheten. Det finns emellertid fortfarande möjlighet att i stället förordna om rättelse på den enskildes bekostnad.

En förutsättning för att med stöd av miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd kunna ingripa mot djur eller objekt som sprider smitta är att förekomsten av smittämnen kan anses utgöra en sådan störning som om- fattas av begreppet olägenhet för människors hälsa. Något klarläggande

Prop. 2003/04:30

148

av vad som avses med detta begrepp görs inte i förarbetena till vare sig den tidigare gällande hälsoskyddslagen eller den nu gällande miljöbal- ken. Det bör dock beaktas att hälsoskyddslagen har kommit att tillämpas på vitt skilda störningar som ansetts innebära fara för hälsan. Det har t.ex. varit fråga om buller från olika verksamheter, ventilation i lokaler och utsläpp av avloppsvatten. När det gäller djur har ärenden rört t.ex. verksamheter med djur som medfört en påträngande dålig lukt eller t.ex. att hundar skällt oavbrutet under en längre tid. Risken för smittspridning synes också ha varit ett av motiven för flera av bestämmelserna, bl.a. när det gäller djurhållning. Vidare finns inte något uttalande som motsäger att smittämnen kan anses ingå i olägenhet för människors hälsa. Beträf- fande det tidigare begreppet ”sanitär olägenhet” synes frågan dock inte ha ställts på sin spets vid någon rättslig prövning.

Att vissa åtgärder kan vidtas mot objekt med stöd av miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd är klart. Befogenheterna motsvarar härvid till viss del de befogenheter som ges i smittskyddslagen. Det är oklart i vilken mån bestämmelserna om hälsoskydd medger direkta ingripanden mot djur. Att den kommunala nämnden kan besluta om åtgärder mot skadedjur är klart. Vidare kan nämnden, i sin egenskap av tillsynsmyn- dighet, exempelvis meddela förbud mot att ha ett djur som medför olägenhet för människors hälsa i en bostad. Miljöbalkens bestämmel- serna ger inte något uttryckligt stöd för ingripande åtgärder som riktar sig direkt mot andra djur än skadedjur.

När det gäller rätt till ersättning skall noteras att miljöbalken inte inne- håller några regler om rätt till ersättning vid ingripanden enligt bestäm- melserna om hälsoskydd.

Epizootilagen (1999:657)

Epizootilagen innehåller bestämmelser om allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdomar). Med allmänfarliga sjukdomar avses i lagen sådana sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster för samhället. De sjukdomar som omfattas av epizootilagen anges i verkställighetsföre- skrifter av Statens jordbruksverk.

I lagen finns bestämmelser om förebyggande åtgärder och bekämp- ning. Den som har anledning att misstänka att epizootiska sjukdomar har drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveteri- nären eller annan veterinär. Till dess ett besked av en veterinär föranleder något annat skall den som har djuren i sin vård göra vad som rimligen kan begäras för att förhindra eller begränsa smittspridning. Veterinären skall omedelbart göra en undersökning för att fastställa sjukdomens art och i övrigt göra vad som är nödvändigt för att förhindra att smitta sprids. Veterinären skall skyndsamt underrätta Jordbruksverket och läns- styrelsen. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta Statens veterinär- medicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk skall Fiskeriverket under- rättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan över-

Prop. 2003/04:30

149

föras till människor skall även Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet

Prop. 2003/04:30

och smittskyddsläkaren underrättas.

 

Vidare ges bestämmelser om åtgärder som kan vidtas av veterinär eller

 

myndighet som regeringen bestämmer, exempelvis förbud mot att besöka

 

eller lämna eller utföra transporter till eller från ett visst område. Rege-

 

ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan vidare med-

 

dela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om vissa andra åtgärder

 

som slakt eller avlivning av djur, oskadliggörande av döda djur m.m.,

 

smittrening, skyddsympning, undersökning av djur i kontrollsyfte samt

 

djurhållning m.m. Det finns också bestämmelser om skyldighet för slak-

 

teriinrättningar, bearbetningsanläggningar m.fl. att på olika sätt bistå vid

 

bekämpningen av epizootiska sjukdomar.

 

Tillsynen över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och beslut som

 

har meddelats med stöd av den utövas centralt av Jordbruksverket och

 

inom länet av länsstyrelsen. Staten utger ersättning till den som på grund

 

av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen drabbas

 

av olika förluster och kostnader. Ersättning för produktionsbortfall läm-

 

nas dock som huvudregel endast med 50 procent av den kostnad eller

 

förlust som bortfallet medför utom för de allvarligaste sjukdomarna som

 

räknas upp i epizootiförordningen (1999:659).

 

Zoonoslagen (1999:658)

 

Lagen innehåller bestämmelser om sjukdomar och smittämnen hos djur

 

som kan spridas naturligt från djur till människa och tvärtom (zoonoser)

 

och som inte omfattas av epizootilagen. En förutsättning för att en

 

zoonos skall omfattas av lagen är att det finns tillräckliga kunskaper om

 

den för effektiv kontroll och bekämpning. Zoonoserna anges i verkstäl-

 

lighetsföreskrifter av Statens jordbruksverk. För närvarande omfattas

 

endast salmonella av lagen.

 

Lagens bestämmelser motsvarar till stora delar de som finns i epizooti-

 

lagen. Den som yrkesmässigt håller djur åläggs skyldighet att låta utföra

 

och bekosta undersökningar av djur, föra anteckningar och lämna upp-

 

gifter om verksamheten. Närmare föreskrifter om detta meddelas av

 

regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

 

En veterinär som har anledning att misstänka att ett fall av zoonos har

 

inträffat skall omedelbart göra en undersökning och vidta erforderliga

 

åtgärder för att förhindra smittspridning. Vidare finns bestämmelser om

 

underrättelser som skall lämnas till olika myndigheter. Därefter följer

 

bestämmelser om provtagning eller undersökning av djur samt olika åt-

 

gärder som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan

 

meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta om. Tillsynen

 

utövas enligt lagen centralt av Jordbruksverket och inom länet av länssty-

 

relsen. I enskilda fall finns möjlighet att låta veterinär utöva tillsynen.

 

Vidare ges bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenheter.

 

150

Lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.

Lagen om provtagning på djur, m.m. avser bl.a. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar samt åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma djursjukdomar. Ett av lagens huvudsyften är att möjlig- göra för myndigheter att genomföra tvingande kontroller hos djurägare som inte ansluter sig till frivilliga kontrollprogram. Lagens tillämpnings- område är inte begränsat till vissa sjukdomar. Genom lagen öppnas möj- lighet till bl.a. provtagning, undersökning, avlivning, isolering och andra begränsningar enligt lagen. Provtagning eller undersökning får utföras på bl.a. djur och djurprodukter. Enligt lagens förarbeten är främst djur som används i animalieproduktionen eller i övrigt för produktion av livsmedel aktuella för provtagning, men någon uttrycklig begränsning görs inte i lagen. Lagen ger befogenheter att vidta vissa åtgärder, men föreskriver inte någon skyldighet att vidta dessa. Jordbruksverket har i egenskap av tillsynsmyndighet ansvar för att kontrollera att det som föreskrivs eller beslutas enligt lagen efterlevs. Verket får överlåta viss tillsyn inom länet till länsstyrelsen. Verket kan också överlåta åt en kommun att inom kommunen kontrollera att föreskrifter och beslut följs rörande dels han- tering av djurkadaver och annat djuravfall, dels kontroll rörande mjölk- produktion. Lagen medger möjlighet att föreskriva att djurägare skall bekosta bl.a. provtagning och undersökning. Enligt uppgift från Jord- bruksverket står dock verket för kostnader vid utredning av akut sjuk- dom.

Vissa problem rörande ansvaret för smittskyddsåtgärder riktade mot objekt och djur

Kritik har riktats mot gällande reglering av det objektinriktade smitt- skyddet för att ansvarsfördelningen inte är tillräckligt tydlig. Den före- liggande regleringen av ansvaret i olika lagar innebär att ansvaret för att ingripa i bland kan åvila olika myndigheter samtidigt och att problem därvid kan uppstå bl.a. rörande ledningsansvar. Detta har framför allt visat sig vid större och kostnadskrävande utbrottsutredningar. Frågor rörande ansvaret för åtgärder och det därmed sammanhängande kost- nadsansvaret har, enligt vad kommittén erfarit, främst uppstått då smitta som kan överföras till människor förekommer eller misstänks förekom- ma hos djur. I smittskyddslagen har den kommunala nämnden ålagts ansvar för att vidta åtgärder mot djur. Enligt den befintliga lagstiftningen vad gäller kontroll och bekämpning av smittsamma djursjukdomar är det Jordbruksverket som i första hand har att vidta olika åtgärder. Denna dubbla reglering har emellanåt medfört osäkerhet beträffande vilken myndighet som har ansvar för att erforderlig utredning och andra åtgär- der kommer till stånd.

Det har också påpekats att ansvarsfördelningen mellan smittskydds- läkaren och den kommunala nämnd som ansvarar för objektinriktade åtgärder bör göras tydligare. Med detta sammanhänger vidare att kunska- perna om ett inträffat fall av smittsam sjukdom relativt ofta erhålls så sent att det inte är meningsfullt med ytterligare utredning och att anmäl- ningarna är ofullständigt ifyllda.

Prop. 2003/04:30

151

Problem rörande samordningen mellan smittskyddslagen och livs- medelslagen har framförts föreligga i främst i två avseenden. Det ena gäller den konflikt som kan uppstå vid frågan om avstängning av en per- son från livsmedelshanteringen. Behandlande läkare kan vid samhälls- farlig sjukdom meddela en förhållningsregel av innebörd att en person skall avhålla sig från sitt arbete om risk för smittspridning föreligger. Ett beslut om avstängning kan också fattas av tillsynsmyndigheten med stöd av livsmedelslagen. Detta kan leda till att tillsynsmyndigheten och behandlande läkare i ett enskilt fall av smitta kan göra skilda bedöm- ningar rörande behovet av att avstänga en person från arbete. Det andra problemet består i att bestämmelserna rörande anmälningsskyldigheten i smittskyddslagen och livsmedelslagstiftningen skiljer sig ifråga om i vilka situationer sjukdom eller smitta skall anmälas och i fråga om vem som skall göra den aktuella anmälan. Komplicerade regler och otillräck- lig samordning uppges leda till vissa brister i anmälningsförfarandet.

Skälen för regeringens förslag

Ett effektivt smittskydd kräver att det inte föreligger tveksamhet om vem som har ansvaret för att vidta en viss åtgärd. En klarare ansvarsfördel- ning i lagstiftningen bör eftersträvas och befintlig dubbelreglering undan- röjas så långt det är möjligt. Regeringen anser att kommunerna även fort- sättningsvis skall ha ett ansvar för smittskyddsåtgärder riktade mot objekt och djur, dock med tydliga begränsningar när det gäller åtgärder mot djur. Detta innebär således att kommunerna i princip skall ha ansvar för att utreda och åtgärda smitta som härrör eller misstänks härröra från objekt eller vissa djur.

Regeringen har tidigare framhållit att smittskyddslagen tydligare bör inriktas på åtgärder för att förhindra att sjukdomar sprids mellan männi- skor. Smittskyddslagens bestämmelser om objektinriktade åtgärder synes ha tillämpats i liten utsträckning. De kommunala nämndernas arbete har främst ägt rum med stöd av bestämmelser i annan lagstiftning. Detta talar för att de kommunala smittskyddsåtgärderna i sin helhet bör regleras i de andra lagar som reglerar kommunens åligganden i dessa hänseenden. De lagar som därvid främst reglerar kommunens ansvar är livsmedelslagen och miljöbalken.

Bestämmelser om hälsoskydd i miljöbalken

En förutsättning för att ingripa mot objekt eller djur som sprider smitta enligt miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd är att förekomsten av smittämne kan anses utgöra en sådan störning som omfattas av begreppet olägenhet för människors hälsa. Med detta begrepp avses enligt balkens definition en störning som enligt medicinsk och hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. I förarbetena nämns buller, kyla, drag, lukt, ohyra och skadedjur som exempel på sådana störningar. Smitta från objekt eller djur torde dock på samma sätt som t.ex. ohyra kunna leda till en sådan negativ hälsoeffekt som omfattas av lagens definition. Det är därför inte nödvändigt att jus-

Prop. 2003/04:30

152

tera bestämmelsen om olägenhet för människors hälsa för att balkens regler om hälsoskydd skall vara tillämpliga på smitta.

När det gäller miljöbalken är det i egenskap av tillsynsmyndighet som den kommunala nämnden i dag har att ingripa mot störningar som inne- bär olägenhet för människors hälsa. Tillsynsansvaret innebär att myndig- heten skall svara för kontrollen av att reglerna i den berörda lagstift- ningen följs. Detta innebär en skyldighet att ingripa när ägare eller nytt- janderättshavare av berörd egendom inte vidtar de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

För att ta ställning till om ett ingripande skall ske måste en skälighets- avvägning göras. Ingripanden kan ske också med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Även vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall dock en avvägning göras. Regeringen bedömer dock att smittsprid- ning eller befarad smittspridning inte torde kunna utgöra en sådan olägenhet som man på grund av t.ex. tekniska och ekonomiska avväg- ningar får acceptera. Vidare bör det enligt regeringens bedömning inte vara möjligt för kommunen att vid smittspridning eller befarad smitt- spridning avvakta att en ägare eller nyttjanderättshavare av berörd egen- dom vidtar åtgärder. För att de åtgärder som smittskyddet kräver skall kunna vidtas snabbt och effektivt införs i 9 kap. miljöbalken i stället en direkt skyldighet för kommunen att vidta åtgärder för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning.

I samma bestämmelse i 9 kap. miljöbalken införs även en särskild befogenhet för kommunen att låta förstöra föremål av personlig natur och avliva sällskapsdjur som innehas av privatpersoner. Möjligheten att förstöra personliga föremål införs trots att sådan förstöring knappast har förekommit under senare tid. Med hänsyn bl.a. till att nya sjukdomar med hittills okända smittvägar kan uppträda är det dock inte otänkbart att ett behov av en sådan åtgärd kan uppkomma. Kommunernas rätt att avliva sällskapsdjur införs eftersom de nuvarande bestämmelserna i miljöbalken endast ger kommunen ett uttryckligt stöd för ingripanden mot skadedjur. De nya bestämmelserna i miljöbalken motsvarar i stort de som finns i smittskyddslagen och införs nu i miljöbalken för att undan- röja frågan om balkens tillämplighet i dessa avseenden.

I de fall kommunen har låtit förstöra föremål av personlig natur före- ligger enligt gällande bestämmelser i smittskyddslagen rätt till ersättning. När ett sällskapsdjur har avlivats kan ersättning i stället utbetalas med stöd av bestämmelserna i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden enligt smittskyddslagen för att för- hindra spridning av smittsam sjukdom. Motsvarande möjlighet till ersätt- ning saknas vid ingripanden enligt hälsoskyddsreglerna i miljöbalken. Miljöbalkens bestämmelser skall därför kompletteras med en bestäm- melse som ger uttrycklig rätt till ersättning i nu berörda fall.

Bestämmelser om kommunens rätt till tillträde och provtagning vid misstanke om smittsam sjukdom hos sällskapsdjur eller annat objekt följer av 28 kap. miljöbalken.

Prop. 2003/04:30

153

Förhållandet mellan miljöbalken och den lagstiftning som rör djur

Prop. 2003/04:30

Det är främst den nu rådande dubbelregleringen beträffande ansvar för åtgärder mot djur som sprider och misstänks sprida smitta som har vållat problem i praktiken. Den nuvarande regleringen av smittskyddsåtgärder mot djur innebär att kommunerna genom smittskyddslagens bestämmel- ser har ett generellt ansvar för att sådana vidtas. Samtidigt har Jordbruks- verket och i vissa fall även länsstyrelsen samt enskilda veterinärer en skyldighet att vidta olika åtgärder för att förebygga och bekämpa smitt- samma djursjukdomar enligt bestämmelser i epizootilagen och zoonos- lagen och en befogenhet att vidta åtgärder enligt lagen om provtagning på djur m.m.

Sällskapsdjur som innehas av privatpersoner kan sägas höra nära samman med den enskilde och dennes bostad och det är därför naturligt att se sådana djur som en personlig egendom som bör omfattas av hälso- skyddsbestämmelserna i miljöbalken. Beträffande övriga djur har Jord- bruksverket och länsstyrelsen större kompetens och större resurser än en enskild kommun. I praktiken är det vidare redan i dag så att det är Jord- bruksverket och inte kommunen som tar ansvaret för insatser vid större utbrott som rör djur. Regeringen anser därför att kommunernas ansvar för smittskyddsåtgärder riktade mot djur uttryckligen skall begränsas till sådana sällskapsdjur som innehas av privatpersoner. Det innebär bl.a. att kommunerna inte skall ha något ansvar för sällskapsdjur som är föremål för yrkesmässig uppfödning eller yrkesmässig försäljning, t.ex. i zoo- butiker och djurparker.

Regeringen gör bedömningen att det även beträffande sällskapsdjur som innehas av privatpersoner i många fall är Jordbruksverket och läns- styrelserna som har kompetens och resurser att vidta åtgärder. Det ansvar som vilar på Jordbruksverket och länsstyrelserna enligt epizootilagen, zoonoslagen och lagen om provtagning på djur, m.m. för åtgärder mot smitta hos djur bör av detta skäl inte förändras. För att det inte skall före- ligga oklarhet beträffande vem det är som har ansvaret för att ingripa mot sällskapsdjur anser regeringen att kommunernas ansvar bör begränsas till sådana åtgärder som inte vidtas enligt lagen om provtagning på djur, epizootilagen, zoonoslagen och livsmedelslagen. Det innebär att kom- munerna inte kommer att behöva ingripa i de fall som Jordbruksverket, Livsmedelsverket, länsstyrelsen eller enskilda veterinärer har befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa smittsamma djursjuk- domar hos sällskapsdjur som innehas av privatpersoner. Sammantaget bör enligt regeringens uppfattning detta leda till att ansvaret beträffande åtgärder mot djur som sprider eller misstänks sprida smitta tydliggörs och att situationer där det föreligger oklarhet om vem som har ansvar att ingripa så långt som möjligt begränsas. Regeringen förutsätter att Jord- bruksverket tillsammans med länsstyrelserna, kommunerna, Socialsty- relsen och smittskyddsläkarna kommer att se till att det upprättas tydliga riktlinjer för vem det är som har ansvaret för att i olika situationer vidta påkallade åtgärder beträffande sällskapsdjur som innehas av privat- personer.

154

Ansvaret för smittutredningen

Prop. 2003/04:30

Flera remissinstanser har framfört att smittskyddsläkaren när någon insjuknat i en smittsam sjukdom och misstanke uppkommer om smitta från objekt eller djur skall se till att källan till smitta utreds och att kom- munerna skall ta vid om åtgärder behöver tillgripas för att eliminera en smittkälla i miljön. Regeringen har tidigare framhållit vikten av en klar ansvarsfördelning mellan aktörerna inom smittskyddet. I likhet med gäl- lande bestämmelser bör kommunen och andra myndigheter även i fort- sättningen ha ett självständigt ansvar för åtgärder som riktas mot objekt och djur, varvid landstingen, smittskyddsläkaren inbegripen, inte bör ha några befogenheter över kommunens eller myndigheternas arbete. Av detta följer att kommunen också måste ges ansvaret för den utredning som skall ligga till grund för åtgärder enligt miljöbalken.

14.2Samverkan och samordning

Regeringens förslag: Anmälningsförfarandet enligt smittskyddslagen förenklas genom att anmälningar skall göras enbart till smittskydds- läkaren och Smittskyddsinstitutet. Skyldigheten för smittskyddsläka- ren, andra berörda myndigheter och kommunen att informera och samråda med varandra stärks.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta instanser är positiva till kommitténs för- slag. Socialstyrelsen anser att förslaget att kommunen vid en under- rättelse från smittskyddsläkaren skall vidta de åtgärder som krävs inte är tillräckligt för ett optimalt smittskydd vid objektrelaterad smitta. För- slaget att det i livsmedelslagen och miljöbalken bör införas en skyldighet att informera och samråda med smittskyddsläkaren får ett positivt bemö- tande av flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser anser att det vid vissa rutinåtgärder inte alltid bör vara nödvändigt med information till smittskyddsläkaren.

Bakgrund: Smittskyddsläkaren har bl.a. på grund av sin kompetens på smittskyddsområdet och den samlade information han erhåller ålagts olika övergripande uppgifter. Smittskyddsläkaren skall t.ex. om anmäl- ningarna enligt smittskyddslagen ger anledning därtill se till att sådana åtgärder vidtas som behövs för att hindra smittspridning. För det objekt- inriktade smittskyddsarbetets del kan enligt förarbetena en sådan åtgärd vara att samordna flera miljö- och hälsoskyddsnämnders smittskydds- åtgärder. Vidare ingår bland smittskyddsläkarens särskilda uppgifter att planera, organisera och leda smittskyddet. Detta anges kunna innebära bl.a. att smittskyddsläkaren vid epidemisk spridning av smittsam sjuk- dom måste ta ledningen över det samlade smittskyddsarbetet. Smitt- skyddsläkaren skall också hjälpa bl.a. kommunala nämnder som fullgör uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet. Enligt departementschefen skall landstinget emellertid inte vara ett överordnat organ med ansvar också för kommunens uppgifter. Smittskyddsläkaren har således vare sig rätt att ge direktiv till kommunen eller skyldighet att vidta sådana

155

objektinriktade åtgärder som inte kommer till stånd genom kommunens försorg.

Med hänsyn till behovet av samarbete och samordning när det gäller smittskyddsarbetet föreskrivs i smittskyddslagen att smittskyddsläkaren och de kommunala nämnderna skall samverka dels med varandra, dels med myndigheter, behandlande läkare och andra som bedriver verksam- het av betydelse för smittskyddet. Härutöver har nämnderna ålagts skyl- dighet att informera smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för hans verksamhet och samråda med honom om beslut och andra viktiga åtgärder som berör smittskyddet. Någon särskild form för samverkan och samråd föreskrivs dock inte i lagen.

Att döma av de uppgifter som inhämtats synes samarbetet mellan de kommunala förvaltningarna och smittskyddsläkaren i allmänhet fungera väl. Vid de smittskyddsärenden som föranleder vidare utredning har för- valtningarna regelmässigt kontakt med smittskyddsläkarna. Samarbetet är dock sällan formaliserat genom skriftliga avtal eller liknande. Enligt en rapport från Statskontoret är de kommunala förvaltningarnas sam- arbete med kontaktläkare och distriktsläkare liksom med länsveterinär vanligen av mer sporadisk karaktär. Samverkan med den behandlande läkaren består ofta enbart av läkarnas anmälningar av sjukdomsfall enligt smittskyddslagen.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att ansvaret för att smittskyddsåtgärder vidtas även i fortsättningen kommer att vara uppdelat mellan flera aktörer. Det är därför av stor vikt att dessa aktörer samverkar och att de smittskyddsåtgärder som behöver vidtas samordnas. Detta gäller i synnerhet vid smittutredningar som inbegriper både människor, djur och objekt. Smittskyddsläkaren kommer enligt för- slaget till ny smittskyddslag att även i fortsättningen ha ett samlat ledningsansvar för smittskyddet för människor inom det landsting där han eller hon är verksam. I smittskyddsläkarens uppgifter ingår därvid att se till att behövliga åtgärder vidtas och att verka för en effektiv samord- ning av smittskyddsåtgärderna.

Ett effektivt smittskydd kräver att den som har att svara för smitt- skyddsåtgärder utan onödig tidsfördröjning får kännedom om förhållan- den som kan påkalla sådana åtgärder. Det gäller såväl de myndigheter som har ansvar för smittskyddsåtgärder enligt livsmedelslagen och miljö- balkens hälsoskyddsbestämmelser, i regel kommunen men enligt livs- medelslagen även i vissa fall Livsmedelsverket, som de myndigheter som svarar för åtgärder enligt lagstiftningen rörande bekämpning av smitta hos djur.

Den nuvarande ordningen som innebär att den behandlande läkaren skall anmäla vissa fall av smittsamma sjukdomar till den kommunala nämnden har inte fungerat tillfredsställande. För att åstadkomma en snabbare och mera effektiv rapportering skall anmälningsförfarandet en- ligt smittskyddslagen förenklas genom att anmälningar skall göras enbart till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet (se även avsnitt 10.2). Smittskyddsläkarens kompetens och överblick över ett större område och den samlade informationen han eller hon erhåller gör det möjligt för smittskyddsläkaren att bedöma vem som bör vidta åtgärder och att sam- ordna sådana åtgärder, inte minst vid sådana utbrott som omfattar flera kommuner. Smittskyddsläkaren bör därför få en uttrycklig skyldighet att

Prop. 2003/04:30

156

underrätta berörd myndighet då smittskyddsläkaren får uppgift om före- komst eller misstänkt förekomst av smittsam sjukdom som påkallar åtgärder. De myndigheter till vilka sådana underrättelser skall lämnas kan förutom kommunerna vara t.ex. Livsmedelsverket, Jordbruksverket eller länsstyrelsen.

Med hänsyn till behovet av samarbete mellan berörda aktörer bör även en skyldighet för andra myndigheter att underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser av betydelse för smittskyddet för människor komma till uttryck i aktuella författningar. Den bestämmelse om skyldighet för kommunerna att underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor som finns i nuvarande smittskyddslag skall av detta skäl föras över till miljöbalkens bestämmel- ser om hälsoskydd. I epizootilagen och zoonoslagen finns redan en skyl- dighet för länsstyrelsen att underrätta smittskyddsläkaren vid misstänkt fall av zoonos eller sådan epizootisk sjukdom som kan överföras till människor. I syfte att säkerställa att smittskyddsläkaren utan onödig tidsförskjutning får kännedom om förhållanden som kan påkalla åtgärder anser regeringen att motsvarande underrättelseskyldighet även bör föras in i vissa förordningar (livsmedelsförordningen (1971:807) och förord- ningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion).

Det är vidare av stor betydelse för smittskyddsarbetet att det inte råder någon tvekan om när ansvaret för att vidta åtgärder inträder. Det får inte uppkomma situationer där ovisshet råder om kommunens eller myndig- hetens skyldighet att agera, vilket till viss del förelegat vid tillämpningen av nuvarande smittskyddslag. Av detta skäl föreslår regeringen att ovan nämnda underrättelseskyldighet för smittskyddsläkaren skall komplette- ras med en bestämmelse i livsmedelslagen varigenom berörd myndighet, oftast kommunen, ges ett ansvar för att senast efter en sådan under- rättelse vidta de åtgärder som behövs för att spåra och eliminera smitt- källan. Kommittén föreslog även att motsvarande bestämmelse skulle föras in i miljöbalken och lagen om provtagning på djur, m.m. Rege- ringens förslag till ny bestämmelse i miljöbalken (se avsnitt 14.1) innebär emellertid en skyldighet för kommunen att vidta nödvändiga smitt- skyddsåtgärder redan så snart den uppmärksammats på förekomst eller misstänkt förekomst av smitta. Denna skyldighet gäller oavsett om miss- tanken grundar sig på en underrättelse från smittskyddsläkaren, upp- lysningar från allmänheten eller på information från annat håll. På mot- svarande sätt framgår av bestämmelser i epizootilagen och zoonoslagen att åtgärder skall vidtas omedelbart vid misstanke om epizootisk sjukdom eller zoonos. Regeringen har av detta skäl inte funnit någon anledning att i dessa författningar införa en särskild bestämmelse om att den berörda myndigheten skall vidta åtgärder efter en underrättelse från smittskydds- läkaren. Inte heller i lagen om provtagning på djur m.m. kan det anses nödvändigt att införa en sådan skyldighet.

Till följd av den stora betydelse som samarbetet mellan berörda aktörer har för det samlade smittskyddet anser regeringen att smittskyddslagen skall kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för berörda myn- digheter att i förevarande fall efter begäran från smittskyddsläkaren, annan berörd myndighet eller kommun fortlöpande informera och sam- råda med varandra. Med hänsyn till att kommuner och övriga myndig- heter har ett självständigt ansvar för vidtagande av smittskyddsåtgärder

Prop. 2003/04:30

157

bör dock inte smittskyddsläkaren eller någon annan berörd myndighet ha

Prop. 2003/04:30

rätt att besluta vilka åtgärder den ansvariga myndigheten skall vidta. Det

 

slutliga avgörandet skall således även fortsättningsvis ligga på respektive

 

ansvarig myndighet. Regeringen förutsätter emellertid att stor hänsyn tas

 

till smittskyddsläkarens uppfattning.

 

15 Vårdrelaterade infektioner

Regeringens bedömning: Anmälningsförfarandet för smittsamma sjukdomar enligt smittskyddslagen bör användas som ett led i den nationella övervakningen av vårdrelaterade infektioner.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens förslag. I kommitténs förslag ingår även att smittskydds- läkaren skall ges ett ansvar för att bevaka att huvudmän för sjukhus, sjukhem, den kommunala hälso- och sjukvården samt hemsjukvården vidtar de åtgärder som krävs för att hindra smittspridning.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan är positiva till kommitténs förslag. Flera remissinstanser anser det vara positivt att smittskyddsläkaren får en starkare roll avseende vårdrelaterade infektioner. En del av dessa remissinstanser anser dock att ytterligare utredning eller förtydliganden behövs. Flera remissinstanser, varav flera landsting, påpekar att man måste klargöra smittskyddsläka- rens ansvar i förhållande till hygienläkare och övrig personal.

Bakgrund

Förekomsten av vårdrelaterade infektioner och infektionshygieniska frågor har under de senaste åren väckt särskild uppmärksamhet, bl.a. på grund av oro för att sådana infektioner ökar inom vården. Infektioner i samband med sjukhusvård är emellertid inte något nytt problem och sedan 1960-talet har en särskild hygienisk verksamhet funnits inom sjuk- vården. Det bör noteras att frågorna inte berördes i förarbetena till gäl- lande smittskyddslag.

Att det i Sverige finns problem med vårdrelaterade infektioner inom den slutna sjukvården och inom kommunernas hälso- och sjukvård är klarlagt, men däremot är det okänt om problem föreligger inom övrig offentlig öppenvård och inom tandvården. Kunskaperna om problemens omfattning är bristfälliga, bl.a. på grund av att väl fungerande rapporte- ringssystem inte finns och att forskning om de svenska förhållandena är sparsamt förekommande. Flera infektioner som här är av intresse har t.ex. inte varit anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Såväl den obligatoriska rapporteringsskyldigheten av ”oväntade infektioner” enligt den s.k. Lex Maria och uppgiftsskyldigheten till Socialstyrelsens sluten- vårdsregister ger endast ofullständiga uppgifter om förekomsten av vård- relaterade infektioner. Viss frivillig registrering och rapportering före- kommer, bl.a. genom den frivilliga laboratorierapporteringen till Smitt- skyddsinstitutet.

158

Ansvar och organisation

Prop. 2003/04:30

Hälso- och sjukvård bedrivs i såväl landstingens som kommunernas regi. Landstingen har enligt tandvårdslagen (1985:125) också ansvaret för tandvården. Kommunal hälso- och sjukvård omfattar hälso- och sjukvård till personer som bor i kommunernas särskilda boendeformer samt viss hemsjukvård. Den omfattar dock inte läkarvård. Landstingen och kom- munerna har således det övergripande ansvaret för vårdens bedrivande och därmed också det övergripande ansvaret för de vårdhygieniska frå- gorna. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall det finnas sär- skilda verksamhetschefer som svarar för verksamheten på enheter inom den landstingsdrivna vården. Inom kommunernas verksamhetsområde skall finnas s.k. medicinskt ansvariga sjuksköterskor. Hälso- och sjuk- vårdspersonalen har också ett personligt ansvar enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område för att bl.a. arbetet utförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. I alla landsting finns s.k. hygiensektioner med särskilt ansvariga läkare och sjuksköterskor. Några formella mandat att genomföra vissa åtgärder har dessa inte utan deras roll är främst rådgivande. Någon motsvarande sär- skild organisation finns inte inom den kommunala vården.

Även smittskyddslagen är tillämplig på förhållanden inom vården. Smittskyddsläkarens ansvar för att adekvata åtgärder vidtas mot smitt- samma sjukdomar gäller därför formellt även smitta som sprids inom sjukhusen. Enligt praxis bedriver smittskyddsläkaren dock sällan utred- ningar eller vidtar åtgärder, med undantag för de samhällsfarliga sjuk- domarna, inom sådana lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård. Problem med vårdrelaterade infektioner förutsätts i stället lösas av sjuk- vårdshuvudmännen med hjälp av hygienläkare och andra specialister.

Beträffande det statliga ansvaret kan nämnas att vårdhygieniska frågor ingår i Socialstyrelsens ansvar för tillsynen över hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har bl.a. utfärdat rekommendationer på området. Smitt- skyddsinstitutet har vidare till uppgift att bl.a. stödja och samordna bekämpningen av vårdrelaterade infektioner.

Socialstyrelsens översyn av vårdrelaterade infektioner

En särskild verksamhetsöversyn över hygienverksamheten inom hälso- och sjukvården genomfördes av Socialstyrelsen under åren 1996 och 1997. Med anledning av vad som framkommit vid denna översyn över- lämnade Socialstyrelsen till Socialdepartementet år 1998 ett kunskaps- underlag om vårdrelaterade infektioner och hygien i den svenska hälso- och sjukvården ”Vårdrelaterade infektioner” (SoS-rapport 1998:19) och den omarbetade handboken ”Att förebygga infektioner i sjukvården II” (SoS-rapport 1998:12).

Enligt Socialstyrelsens rapporter finns det i dag brister inom hygien- området på flera håll. Ett grundläggande problem är bristerna i övervak- ningen av infektionerna vilket gör att det inte går att få en samlad bild av omfattningen av antalet vårdrelaterade infektioner. Beträffande den sjuk- hushygieniska verksamheten bedöms läkare och sjuksköterskor vid hygiensektionerna arbeta i stort enligt gällande rekommendationer. Ett

problem anses dock vara att verksamheten är starkt koncentrerad till

159

sluten vård och att hygienverksamheten inte når ut till t.ex. den kommu- nala hemsjukvården i önskvärd omfattning. Ett annat problem som har framförts är brister i kunskaper och utbildning om infektionshygien hos personal och ansvariga inom hälso- och sjukvården. Särskilt påpekas detta utgöra ett problem inom den kommunala vården.

Till följd av rapporterna presenterade Socialstyrelsen i en skrivelse till regeringen förslag till åtgärder för att åstadkomma förbättringar på områ- det (S98/6129/HS). En särskild fråga om införande av bestämmelser i smittskyddslagen rörande rapporteringsskyldighet till smittskyddsläkare och nationell myndighet överlämnades till Smittskyddskommittén.

Med utgångspunkt i ovan nämnda underlag har Socialstyrelsen in- kommit till regeringen med en skrivelse med förslag till lagbestämmelser beträffande vårdrelaterade infektioner (S2000/3063/HS). I skrivelsen föreslås bl.a. att en uttryckligt bestämmelse om att hälso- och sjukvården och tandvården skall vara organiserade så att tillgång till infektions- hygienisk kompetens är säkerställd skall föras in i hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125), att verksamhetschefen eller den som han delegerat uppgiften till skall anmäla till vårdgivaren, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren när en patient drabbats av en vårdrelaterad infektion i hälso- och sjukvården samt att verksamhets- chefer och ansvariga vid mikrobiologiska laboratorier skall vara skyldiga att på vårdgivares begäran lämna ut uppgifter om resultat av utförda provtagningar.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag även utarbetat ett förslag till nationell handlingsplan mot antibiotikaresistens (S2000/3321/FH). I förslaget till handlingsplan föreslås bl.a. åtgärder beträffande övervak- ning av antibiotikaresistens och antibiotikaförskrivning, infektionsföre- byggande åtgärder, förbättrad diagnostik och antibiotikaanvändning samt läkemedelsinformation och marknadsföring. Förslaget till handlingsplan innefattar även förslag som rör användningen av antibiotika i veterinär- medicin, i livsmedel, som växtskyddsmedel och i miljön.

Såväl Socialstyrelsens förslag till lagbestämmelser beträffande vård- relaterade infektioner som förslaget till nationell handlingsplan mot antibiotikaresistens har remissbehandlats.

Skälen för regeringens bedömning: Kunskaperna om den egentliga omfattningen av vårdrelaterade infektioner är mycket bristfälliga. Social- styrelsen konstaterar dock i sina rapporter att sådana infektioner utgör ett betydande, kanske ökande, problem inom hälso- och sjukvården oavsett vårdgivare. Enligt regeringen finns det all anledning att se allvarligt på situationen. Hälso- och sjukvård skall enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Det är själv- klart att detta innebär att riskerna för den enskilde patienten att utsättas för smitta i samband med vården begränsas så långt det är möjligt.

En särskild fråga är spridningen av antibiotikaresistenta smittämnen. Förekomsten av sådana smittämnen är mindre vanlig i Sverige än i många andra länder men tecken har uppmärksammats även här på en oroande utveckling. Den betydelse tillgången till verksam medicinsk behandling mot de smittsamma sjukdomarna haft för det gynnsamma smittskyddsläge Sverige befinner sig i får inte underskattas. Det är enligt regeringens uppfattning av stor vikt att man genom olika förebyggande

Prop. 2003/04:30

160

åtgärder motverkar uppkomsten och spridningen av antibiotikaresistenta smittämnen.

Smittskyddskommittén stannade vid att lyfta fram vissa frågor som rör övervakningen av och ansvaret för åtgärder mot vårdrelaterade infek- tioner. Det framgår enligt kommitténs underlag klart att det föreligger stora brister i den kontinuerliga infektionsövervakningen inom hälso- och sjukvården. Regeringen anser att det är av stor vikt att det finns nationell och regional övervakning av vårdrelaterade infektioner. Ett led i en sådan övervakning är anmälningsskyldigheten enligt smittskyddslagen. Om anmälningsskyldigheten omfattar även fall av vissa vårdrelaterade infek- tioner av betydelse ges bättre möjlighet att upptäcka och följa uppkoms- ten av aktuella infektioner, inte minst inom öppenvården och de kommu- nala vårdformerna. Det bör här erinras om att ett antal vårdrelaterade infektioner (meticillinresistenta gula stafylokocker [MRSA], pneumo- kocker med nedsatt känslighet för penicillin samt vancomycinresistenta enterokocker [VRE]) redan förts in i den förteckning över smittsamma sjukdomar som skall vara anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Regeringen förslår dessutom i avsnitt 10 att infektion med meticillin- resistenta gula stafylokocker (MRSA) och infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G skall klassificeras som allmän- farliga sjukdomar enligt den nya smittskyddslagen. Förslaget till ny smittskyddslag innebär vidare att regeringen ges möjlighet att meddela närmare föreskrifter om vilka andra sjukdomar än de allmänfarliga som skall anmälas enligt smittskyddslagen. I detta sammanhang kommer regeringen att ta ställning till om fler vårdrelaterade infektioner bör om- fattas av anmälningsskyldigheten.

En annan fråga som regeringen vill lyfta fram och som direkt berör det egentliga smittskyddet är frågor om ansvaret för övervakning av och åt- gärder för att minska de vårdrelaterade infektionerna. Enligt Socialstyrel- sens rapport finns i alla landsting hygiensektioner med hygienläkare och hygiensköterskor som bl.a. har en rådgivande roll i förhållande till övriga aktörer. Denna infektionshygieniska verksamhet är främst koncentrerad till den slutna vården. Infektionshygienisk kompetens saknas i dag inom viss öppenvård och inom stora delar av den kommunala hälso- och sjuk- vården. Organisation för att komma tillrätta med vårdrelaterade infek- tioner saknas på många håll, t.ex. inom den kommunala omsorgen. Pro- blem har enligt kommitténs underlag även påpekats gälla bl.a. gräns- dragningen mellan verksamhetschefernas, hygiensektionernas och smitt- skyddsläkarens ansvar. Det bör framhållas att smittskyddsläkaren enligt regeringens förslag skall ha det samlade ansvaret för smittskyddet inom sin region och ansvar därmed också för att adekvata smittskyddsåtgärder vidtas vid i princip varje utbrott av smittsamma sjukdomar. Enligt vad som framkommit av kommitténs underlag vidtar smittskyddsläkaren i praktiken sällan några åtgärder inom sjukvårdens lokaler. Problemet med vårdrelaterade infektioner har förutsatts kunna lösas av sjukvårdshuvud- männen med hjälp av hygienläkare och andra specialister. Detta bör enligt regeringen vara utgångspunkten även i fortsättningen.

Av Socialstyrelsens rapporter framgår det klart att frågan om vård- relaterade infektioner sträcker sig över flera ansvarsområden och berör frågor såväl på det egentliga smittskyddsområdet som inom andra om- råden, däribland vårdens organisation och utformning av vårdlokaler.

Prop. 2003/04:30

161

Rapporten pekar på behovet av vårdhygieniska kunskaper för såväl den

Prop. 2003/04:30

egentliga vårdpersonalen som övrig personal inom vården, oavsett om

 

den bedrivs på sjukhus eller i annan form. Vidare visar rapporten på att

 

samverkan mellan de olika aktörerna, bl.a. hygienansvariga, smittskydds-

 

läkare och vårdgivare, är av stor betydelse. Vid remissbehandlingen av

 

kommitténs betänkande har flera instanser påpekat att förslagen beträf-

 

fande vårdrelaterade infektioner bör utredas ytterligare och att smitt-

 

skyddsläkarens ansvar i förhållande till hygienläkare och övrig personal

 

behöver klargöras. I sin rapport framhåller Socialstyrelsen att det finns

 

behov av en bred långsiktig strategi avseende vårdrelaterade infektioner.

 

Åtgärder för att övervaka och kontrollera vårdrelaterade infektioner

 

framhålls bl.a. vara en viktig beståndsdel i en samlad strategi för att mot-

 

verka uppkomsten och spridningen av smittämnen som är resistenta mot

 

antibiotika. De förslag till lagbestämmelser beträffande vårdrelaterade

 

infektioner som Socialstyrelsen utarbetat ansluter av denna anledning till

 

stor del till myndighetens förslag till nationell handlingsplan mot anti-

 

biotikaresistens. Av detta skäl anser regeringen att det är lämpligt att ta

 

ställning till behovet av lagbestämmelser beträffande vårdrelaterade

 

infektioner i samband med att regeringen tar ställning till förslaget till

 

nationell handlingsplan mot antibiotikaresistens.

 

16

Nationell styrning och organisatoriska frågor

 

16.1

Ansvaret för smittskyddsåtgärder och

 

 

 

smittskyddsorganisationen

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Landstinget skall även fortsättningsvis ha an-

 

 

 

svaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget.

 

 

 

Undantag skall liksom i dag gälla för åtgärder som riktar sig mot

 

 

 

objekt och djur för vilka kommunerna och vissa nationella myndig-

 

 

 

heter har ansvaret. Smittskyddsläkaren skall ha det samlade ansvaret

 

 

 

för smittskyddet inom det område där han eller hon verkar. Smitt-

 

 

 

skyddsläkaren skall planera, organisera och leda smittskyddet och

 

 

 

verka för effektivitet, samordning och likformighet. Smittskydds-

 

 

 

läkaren skall ges möjlighet att delegera uppgifter till biträdande

 

 

 

smittskyddsläkare.

 

 

 

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med

 

regeringens förslag. I kommitténs förslag ingår även att fler än en smitt-

 

skyddsläkare skall kunna förordnas inom ett landstingsområde samt att

 

två eller flera landsting skall kunna samverka om smittskyddsläkare.

 

 

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan stöd-

 

jer kommitténs förslag om fortsatt landstingskommunalt huvudmanna-

 

skap för smittskyddsläkarorganisationen. De flesta remissinstanserna är

 

positiva till möjligheten att flera landsting skall kunna samverka om en

 

smittskyddsläkare. Däremot är flera remissinstanser, varav många lands-

 

ting, negativa till att flera smittskyddsläkare skall kunna utses i ett lands-

 

ting. Andra instanser har synpunkter på hur ansvaret i så fall skall för-

 

delas mellan dem. Flera instanser påtalar att en av smittskyddsläkarna

162

 

 

 

 

måste ha det övergripande ansvaret för smittskyddet inom landstinget om det skall finnas möjlighet att utse flera smittskyddsläkare inom ett lands- ting.

Bakgrunden för regeringens förslag

Statskontorets utvärdering av den nuvarande smittskyddsorganisationen

Statskontoret har på kommitténs uppdrag gjort en genomgång och utvär- dering av den nuvarande smittskyddsorganisationen. Utvärderingen begränsades till att avse smittskyddsorganisationen i snäv bemärkelse på lokal, regional och nationell nivå, dvs. kommunerna, landstingen med smittskyddsläkarna, Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet (SMI). Enligt Statskontoret fungerar organisationen i huvudsak väl även om vissa brister konstaterades. En sådan var svårigheten att utöva en natio- nell samordning och styrning av verksamheten. Detta sammanhänger dels med att smittskyddsverksamheten berör så många olika aktörer utan någon gemensam central myndighet, dels med att det saknas en samlad nationell uppföljning som kan ge statsmakterna underlag för beslut om inriktning och prioriteringar m.m.

En analys av förutsättningarna för en förstärkt nationell samordning och styrning av verksamheten samt hur skärpta krav på tillsyn och upp- följning kan tillgodoses har därefter på kommitténs uppdrag gjorts av Statskontoret. I uppdraget ingick även att ange förutsättningarna för ett eventuellt statligt huvudmannaskap för smittskyddsläkarorganisationen.

I tillämpliga delar redovisas i de följande avsnitten vad som fram- kommit vid Statskontorets utvärdering. En mer utförlig genomgång åter- finns i kommitténs betänkande samt i Statskontorets rapport nr 1998:25 ”Smittskyddsarbetets organisation”.

Landstinget och smittskyddsläkarna

Landstinget är enligt smittskyddslagen huvudman för smittskyddet med undantag för objektinriktade åtgärder och för sådana konkreta åtgärder som åvilar de enskilda läkarna enligt smittskyddslagens bestämmelser. I varje landsting skall enligt smittskyddslagen finnas en smittskyddsläkare som utses av den nämnd som inom landstinget utövar ledningen av hälso- och sjukvården. I frågor som inte gäller myndighetsutövning skall smittskyddsläkaren verka under nämnden. Detta innebär enligt förar- betena att landstinget har det övergripande ansvaret för att smittskyddet planeras och organiseras samt avgör vilka resurser som skall avsättas för verksamheten. Den direkta ledningen av smittskyddsarbetet, verksam- hetsplanering och organisation av smittskyddsarbetet i detalj ligger där- emot på smittskyddsläkaren.

Smittskyddslagen innehåller, utöver bestämmelserna om smittskydds- läkaren, inte några regler om hur smittskyddet inom landstinget skall vara organiserat. Landstingen kan således själva bestämma hur smitt- skyddet skall organiseras under smittskyddsläkarens ledning. Vad som sägs om landsting i smittskyddslagen gäller också kommuner som inte ingår i landsting.

Prop. 2003/04:30

163

I smittskyddslagen föreskrivs inte några särskilda behörighetskrav för smittskyddsläkaren. Enligt förarbetena följer av namnet att det skall vara fråga om en läkare. Vidare förutsätts att endast sådan läkare som har till- räckliga kunskaper om infektionssjukdomar, i klinisk bakteriologi eller i klinisk virologi utses. Endast en smittskyddsläkare kan utses i ett lands- ting. Skälet härtill är enligt propositionen att mycket av de vinster som uppnås genom att beslutsfattandet och ansvaret för det övergripande smittskyddsarbetet samlas hos smittskyddsläkaren annars skulle kunna gå förlorat. Det finns emellertid inte något hinder mot att smittskyddsläka- ren delegerar uppgifter som åvilar honom till läkare och annan personal som organisatoriskt knyts till honom. Den myndighetsutövning som an- kommer på smittskyddsläkaren enligt smittskyddslagen får emellertid endast utövas av smittskyddsläkaren personligen eller av hans ersättare när han själv är förhindrad.

Något hinder mot att smittskyddsläkaren förenar sin smittskyddsläkar- tjänst med arbete vid t.ex. en infektionsklinik finns inte. I propositionen noterades att olägenheter kunde uppstå till följd härav men tillräckliga skäl ansågs inte finnas för att i smittskyddslagen ställa upp hinder mot en sådan ordning. Departementschefen förutsatte att smittskyddsläkartjäns- ten i de flesta landsting skulle innebära en heltidstjänst. Av Statskon- torets utvärdering framgår dock att flera smittskyddsläkare även var verksamma som läkare inom den ordinarie vården. Hälften av smitt- skyddsläkarna arbetade deltid som infektionsläkare. Vad avser smitt- skyddsenhetens placering i landstingsorganisationen framgår av utvärde- ringen att den i fem fall var knuten till en infektionsklinik, i två fall till ett bakteriologiskt laboratorium och i ett fall till en hygienavdelning. Den övriga organisationen skilde sig stort mellan landstingen. Vid sju av smittskyddsenheterna, däribland enheterna i de tre storstadsområdena, fanns biträdande smittskyddsläkare. Smittskyddsläkare som saknade biträdande smittskyddsläkare hade ersättare vid frånvaro men ersättaren hade inte något anställningsförhållande vid smittskyddsenheten. Förutom smittskyddsläkare och biträdande smittskyddsläkare förekommer det att sjuksköterskor, socionomer, psykologer och jurister tjänstgör vid de större smittskyddsenheterna.

I Statskontorets utvärdering konstateras att det finns stora skillnader mellan de olika landstingens resursinsatser för att lösa likartade upp- gifter. Statskontoret konstaterar vidare att smittskyddsläkaren fortfarande i flera landsting har den dubbla rollen att både vara behandlande läkare och ha ställning som myndighet. Enligt Statskontoret kan därvid hans roll som behandlande läkare komma i konflikt med rollen som smittskydds- läkare, vilket kan medföra att smittskyddsarbetet inte får den prioritet och självständighet i förhållande till vården som avsetts. Statskontoret fram- håller också att denna dubbla ställning kan vara tveksam från rättssäker- hetssynpunkt.

Närmare om smittskyddsläkarens uppgifter

Smittskyddsläkaren har enligt nuvarande smittskyddslag ett flertal upp- gifter av både allmän art och av myndighetskaraktär. De myndighets- utövande uppgifterna består bl.a. i att pröva och ändra meddelade för- hållningsregler och besluta om vissa tvångsåtgärder. Dessa uppgifter har

Prop. 2003/04:30

164

närmare berörts i avsnitt 10, 12, 13 och 14. I det följande redogörs därför främst för smittskyddsläkarens samlade ansvar för smittskyddet samt för dennes samverkan och samarbete med andra aktörer på smittskyddets område.

Smittskyddsläkaren har att planera, organisera och leda smittskyddet. Landstinget drar som nämnts upp riktlinjerna för och anslår medel till smittskyddsverksamheten. Den uppgift som ankommer på smittskydds- läkaren är att mer i detalj planera och organisera verksamheten liksom att ha den direkta ledningen över smittskyddsarbetet. I förarbetena anges bl.a. att smittskyddsläkaren vid en epidemisk spridning av smitta har att ta ledningen över det samlade smittskyddsarbetet. Någon direktivrätt mot t.ex. miljö- och hälsoskyddsnämnder eller läkare har han dock inte. Smittskyddsläkaren skall vidare verka för samordning och likformighet av smittskyddet. Detta innefattar främst att samordna olika aktörers verk- samhet på smittskyddsområdet och att verka för gemensamma bedöm- ningsgrunder och ett enhetligt handlande. Härutöver skall han verka för att förebyggande åtgärder vidtas. Ett exempel på förebyggande åtgärder är arbetet kring vaccinationer. Andra exempel är upplysning och infor- mation till allmänheten. Till förebyggande åtgärder hör också upprättan- det av epidemiplaner. Det förebyggande arbetet kan även utföras i sam- arbete med andra. Exempel härpå är bl.a. särskilda handlingsplaner för preventivt hivarbete. Alla landets smittskyddsenheter deltar vidare i s.k. STRAMA-grupper som har till syfte att hindra spridning av antibiotika- resistenta bakterier.

En ytterligare uppgift för smittskyddsläkaren är att fortlöpande följa smittskyddsläget i landstinget. Övervakning av de anmälningspliktiga sjukdomarna i smittskyddslagen bygger på de anmälningar av inträffade sjukdomsfall som behandlande läkare gör. Smittskyddsläkarens informa- tionsbehov tillgodoses i stor utsträckning genom dessa anmälningar. Nästan alla smittskyddsläkare får emellertid rapporter om smittsamma sjukdomar även på annat sätt t.ex. genom muntliga meddelanden från personal inom hälso- och sjukvården, laboratorierapporter, media- information och uppgifter från enskilda. I smittskyddsläkarens arbete ingår även att i övrigt övervaka smittskyddsläget t.ex. beträffande influensa, antibiotikaresistenta bakterier, vaccinationstäckning i skolan och immunitetsläget avseende difteri, stelkramp och polio.

Smittskyddsläkaren skall också hjälpa kommunala nämnder som full- gör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet, läkare och andra som är verksamma inom smittskyddet i deras smittskyddsarbete. I förarbetena framhålls att det är av stor vikt att smittskyddsläkaren, som besitter sak- kunskap på området, biträder andra som är verksamma inom smitt- skyddet och att den som behöver hjälp i sitt smittskyddsarbete har rätt att få sådan av smittskyddsläkaren. Att undervisa berörd hälso- och sjuk- vårdspersonal samt hälsoskyddspersonal i smittskyddsfrågor är en annan uppgift för smittskyddsläkaren. Smittskyddsläkaren skall också lämna allmänheten råd och upplysningar i smittskyddsfrågor. Slutligen skall smittskyddsläkaren även i övrigt verka för ett effektivt smittskydd. Bestämmelsen innebär ett generellt åliggande att även på annat sätt än som ovan beskrivits verka för ett effektivt smittskydd.

När det gäller smittskyddsläkarnas kontakter med andra aktörer inom smittskyddet var enligt Statskontorets utvärdering smittskyddsläkarnas

Prop. 2003/04:30

165

kontaktnät omfattande. Kontakterna var generellt tätast med infektions- kliniker, behandlande läkare, mikrobiologiska laboratorier, sjukhus- hygien och Smittskyddsinstitutet. Med framförallt följande organ före- kom därutöver kontakt varje månad; ungdomsmottagningar, lokala media, länsveterinärer, miljö- och hälsoskyddskontor, kuratorer vid sär- skilda mottagningar för sexuellt överförbara sjukdomar och distrikts- sköterskor.

Ett effektivt smittskydd ställer krav på samarbete och samordning. I smittskyddslagen har därför tagits in en bestämmelse vari föreskrivs bl.a. att smittskyddsläkarna och de kommunala nämnderna skall samverka med varandra och med myndigheter, behandlande läkare och andra som bedriver verksamhet av betydelse för smittskyddet.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande organisationen för smittskyddsläkarna har i allt väsentligt fungerat väl. Frågan är om det ändå finns skäl att överväga en övergång till ett statligt huvudmannaskap. Ett argument som talar för detta är rättssäkerhetsaspekterna. Desto fler befogenheter smittskyddsläkaren har att fatta ingripande beslut mot en- skilda, desto starkare blir kraven på enhetlig tillämpning och på ett stat- ligt ansvar. Regeringens förslag innebär att fler befogenheter att vidta tvångsåtgärder mot enskilda flyttas från smittskyddsläkaren till förvalt- ningsdomstol. Den föreslagna regleringen tillgodoser enligt regeringens mening de rättssäkerhetskrav som kan ställas. Ett annat skäl som fram- förts för ett statligt huvudmannaskap för smittskyddsläkarorganisationen är att det kan vara en svaghet att smittskyddsläkaren är beroende av landstingets prioriteringar och resurstilldelning. Regeringen föreslår ett ökat ansvar för smittskyddsläkaren att bevaka bl.a. att enskilda som bär på en smittsam sjukdom får det stöd eller den vård som påkallas av sjuk- domen eller smittrisken samt få till uppgift att påpeka brister i smittskyd- det. I dessa fall är det viktigt att smittskyddsläkaren har en stark och obe- roende ställning i förhållande till kommun och landsting. I den nuvarande situationen anser dock inte regeringen att det finns tillräckliga skäl för att föreslå något annat än ett fortsatt landstingskommunalt huvudmanna- skap. Med de ovan redovisade förändringarna av smittskyddsläkarnas uppgifter och en förstärkt tillsyn torde det inte vara nödvändigt att ändra huvudmannaskapet för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet i smitt- skyddsarbetet.

Liksom enligt gällande smittskyddslag bör landstingen vidare även i fortsättningen ha frihet att själva bestämma över hur smittskyddet skall organiseras i landstinget. Med hänsyn till olikheterna i de lokala behoven och förutsättningarna ter det sig svårt att i detalj lagreglera hur organisa- tionen skall se ut. Det bör här dock beaktas att organisationen måste utformas så att den kan uppfylla de mål samt de krav på kvalitet och kompetens som anges i förslaget till ny smittskyddslag (se avsnitt 16.2).

En särskild fråga rör kravet enligt nu gällande smittskyddslag på att det skall finnas en smittskyddsläkare inom varje landstingsområde. Av Statskontorets utvärdering av smittskyddsorganisationen framgår att i hälften av landstingen arbetar smittskyddsläkaren deltid med dessa upp- gifter varvid smittskyddsläkartjänsten kombineras med annan läkartjänst. Enligt regeringens mening är det önskvärt att smittskyddsläkarens roll renodlas. Med hänsyn till bl.a. smittskyddsläkarens övervakande och myndighetsutövande roll framstår det inte som lämpligt att smittskydds-

Prop. 2003/04:30

166

läkaren samtidigt arbetar som t.ex. behandlande läkare. Det kan emeller- tid med hänsyn till befolkningsunderlaget vara svårt för mindre landsting att inrätta en heltidstjänst som smittskyddsläkare. Med hänsyn till detta föreslog Smittskyddskommittén att en möjlighet skall öppnas för lands- tingen att samverka om en smittskyddsläkare. En fördel med en sådan lösning skulle vara att landstingen får möjlighet att rekrytera smitt- skyddsläkare med hög kompetens och som helhjärtat kan ägna sig åt sin uppgift. En nackdel skulle kunna vara att smittskyddsläkaren i sådant fall kan förlora något av sin lokala förankring. Regeringen har tidigare fram- hållit att det faktum att ansvaret för det samlade smittskyddet i samhället är uppdelat på många aktörer ställer krav på en stark samordning av smittskyddet. I smittskyddsläkarens ansvar för det regionala smittskyddet ligger ett ansvar att verka för samordning av smittskyddsåtgärderna oberoende av om dessa är personinriktade eller objektinriktade. Vid utbrott som skulle kunna leda till svåra påfrestningar på samhället i fred (t.ex. en influensapandemi) och vid andra större utbrott är det särskilt angeläget att smittskyddsläkaren kan fokusera på samordningen av smitt- skyddet inom landstinget. Regeringen är därför inte beredd att lägga ett förslag om att öppna en möjlighet för landstingen att samverka om smittskyddsläkare.

Av Statskontorets utvärdering framgår att arbetsuppgifterna för smitt- skyddsläkaren i storstadsregionerna kan vara så omfattande att en smitt- skyddsläkare inte är tillräcklig. I dag har frågan praktiskt lösts så att s.k. biträdande smittskyddsläkare utsetts. Dessa kan dock inte ges några for- mella bemyndiganden enligt nuvarande smittskyddslag, något som smitt- skyddsläkarföreningen framhållit som en brist. Regeringen har övervägt alternativet att ge landstingen en möjlighet att utse flera smittskydds- läkare som på eget ansvar har att utföra de uppgifter som åligger dem enligt smittskyddslagen. Vid remissbehandlingen framkom det dock att en del remissinstanser är tveksamma till en sådan lösning. Ett argument är att förutsättningarna för samordning och likformighet i handlägg- ningen av smittskyddsärendena blir sämre om det finns fler än en smitt- skyddsläkare i varje landsting. Några remissinstanser anser att om det öppnas en möjlighet att ha fler än en smittskyddsläkare inom ett lands- ting är det viktigt att klargöra att en av dem skall ha ställning som chef och ha det samlade ansvaret för att planera, organisera och leda smitt- skyddet inom landstinget. Mot bakgrund av de synpunkter som fram- kommit är regeringen inte beredd att föreslå att landstingen ges möjlighet att utse fler än en smittskyddsläkare. På grund av den stora omfattning som arbetsuppgifterna kan ha i vissa landsting anser regeringen dock att det finns ett behov av att ge smittskyddsläkaren en formell möjlighet att delegera uppgifter till biträdande smittskyddsläkare. En sådan möjlighet får dock inte omfatta det samlade ansvaret för smittskyddet inom det område där smittskyddsläkaren verkar.

Prop. 2003/04:30

167

16.2

Nationell styrning och uppföljning

Prop. 2003/04:30

Regeringens förslag: Målet för smittskyddet och vissa allmänna rikt- linjer skall anges i smittskyddslagen. Socialstyrelsen skall ansvara för samordning av smittskyddet på nationell nivå och ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Smittskyddsinstitutet skall som expertmyndighet ha till uppgift att följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgär- der för att landets smittskydd skall fungera effektivt. Regeringen skall få meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet om det vid en freds- tida kris som har betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd finns behov av samordnande nationella åtgär- der eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda insatser inom smittskyddet.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i stort med rege- ringens förslag. I kommitténs förslag ingår även att ett nationellt smitt- skyddsanslag skall inrättas.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser stödjer förslaget att det övergripande målet för smittskyddet och vissa allmänna riktlinjer skall anges i smittskyddslagen. Ett par instanser framhåller att det gagnar smittskyddsarbetet att det finns angivet att smittskyddet skall vara av god kvalitet och att de som är verksamma inom området skall ha lämplig kompetens. Ett par remissinstanser anser att dessa riktlinjer bör förtyd- ligas och knytas an till lagen exempelvis genom att ange att de som är verksamma inom smittskyddet skall ha lämplig kompetens från smitt- skyddssynpunkt. De instanser som yttrat sig stödjer förslaget att ge regeringen rätt att besluta om samordnande nationella åtgärder även vid svåra påfrestningar på samhället i fredstid. Förslaget om nationellt smittskyddsanslag får ett positivt bemötande av de flesta av de instanser som berör frågan. Riksrevisionsverket tolkar dock orsaken till att förslag på ett nationellt smittskyddsanslag framläggs som att ansvarsfördel- ningen inte till alla delar är klarlagd och menar att det är väsentligt att ansvar såväl för olika smittskyddsåtgärder som för kostnader klargörs.

Bakgrund

I det föregående avsnittet redogjordes för landstingets ansvar för att smittskyddsåtgärder vidtas och smittskyddsläkarens samlade ansvar för smittskyddet inom landstinget. I det följande avsnittet återfinns en redo- görelse för de uppgifter inom smittskyddet som åvilar myndigheter på nationell nivå samt för mål och uppföljning inom smittskyddsområdet.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har enligt smittskyddslagen tillsyn över smittskyddet. Tillsynsansvaret omfattar all verksamhet som bedrivs av myndigheter och andra som har ålagts ett ansvar enligt smittskyddslagen. För att kunna fullgöra sin tillsynsverksamhet har Socialstyrelsen rätt att få till-

gång till de handlingar och upplysningar som behövs samt att inspektera

168

den smittskyddsverksamhet som bedrivs. De som kan bli föremål för sådan inspektion är de som har särskilda uppgifter inom smittskyddet, nämligen smittskyddsläkare, kommunala nämnder med uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt hälso- och sjukvårdspersonal. Socialstyrelsen har vidare befogenhet att meddela de förelägganden som behövs för att lagen eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen efterlevs. Ett föreläggande får förenas med vite.

Socialstyrelsen får med stöd av smittskyddslagen och smittskyddsför- ordningen meddela föreskrifter om frågor inom smittskyddet som inte gäller vaccination. Tillsynsresor görs för att se hur smittskyddet fungerar i praktiken. I bland kan den direkta tillsynen medföra att problem upp- märksammas vilket i sin tur kan leda till att en föreskrift eller allmänt råd meddelas. Föreskrifter och allmänna råd kan också utfärdas med hänsyn till behovet av sådana på grund av de uppenbara risker som föreligger i samband med vissa verksamheter eller på grund av att man vill skapa en nationell strategi eller en enhetlig tillämpning. Smittskyddsenheten vid myndigheten initierar och tillsätter ett flertal arbetsgrupper med experter inom många för smittskyddet viktiga områden. Smittskyddsenheten har vidare täta smittskyddsläkarkontakter. Anmälningar från bl.a. patienter handläggs av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter.

Smittskyddsinstitutet

Smittskyddsinstitutet (SMI) skall enligt smittskyddsförordningen fort- löpande sammanställa anmälningar till institutet enligt smittskyddslagen och med lämpliga mellanrum sända ut redogörelser för dessa till berörda myndigheter, läkare och veterinärer. I övrigt har institutet inte några i smittskyddslagen eller smittskyddsförordningen reglerade uppgifter.

Enligt instruktionen är SMI central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och främja skyddet mot sådana sjukdomar. SMI skall följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internatio- nellt, aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks samt i dessa frågor samverka med berörda myndigheter och organisationer. Institutet skall även lämna Socialstyrelsen och andra be- rörda information om det epidemiologiska läget och föreslå åtgärder som detta kan föranleda, följa och analysera immunitetsläget i utvalda befolk- ningsgrupper, ta initiativ till åtgärder som medför ett gott skydd i landet mot smittsamma sjukdomar, även i kris och krig, upprätthålla ett för lan- dets smittskydd relevant förråd av bakterier, virus och andra ämnen, stödja och samordna bekämpning av sjukhusinfektioner. SMI skall också bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskydds- området samt som centralt expertorgan stå till förfogande för att mot av- gift utföra diagnostik av unik natur. Institutet har vidare en central roll i det svenska smittskyddets kontakter med bl.a. andra länders smittskydds- och forskningsorganisationer och representerar i olika former Sverige i WHO och EU.

SMI:s bevakning av infektionsläget baseras till stor del på rapportering enligt smittskyddslagen. Utifrån denna bevakning och genom utredningar av utbrott kan SMI ge expertråd och underlag till de lokala, regionala och nationella instanser som har ansvar för olika uppgifter inom smittskyd-

Prop. 2003/04:30

169

det. En viktig del i den epidemiologiska bevakningen är också att sam- verka med bl.a. infektionskliniker, mikrobiologiska laboratorier och smittskyddsläkare.

Statens folkhälsoinstitut

Statens folkhälsoinstitut (FHI) disponerar anslaget 14:1 Insatser mot aids under utgiftsområde 9 (se även avsnitt 12.1). En samrådsgrupp har bildats med FHI som sammankallande och med Smittskyddsinstitutet, Social- styrelsen, Smittskyddsläkarföreningen och Landstingsförbundet som övriga deltagande. En del av anslaget går till ekonomiskt stöd till fri- villigorganisationer. De tre organisationer som får det mesta stödet är Riksförbundet för sexuell upplysning, Riksförbundet för sexuellt lika- berättigande och Stiftelsen Noaks Ark-Röda korset. Ekonomiskt stöd lämnas också till de hivsmittades frivilligorganisationer på riksnivå och till sådana invandrarorganisationer som spelar en viktig roll i det hivpreventiva arbetet. En del av aidsanslaget går till olika förebyggande projekt i landsting och kommun.

Mål- och uppföljning av den samlade folkhälsopolitiken

I propositionen mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) presenterar rege- ringen grunderna för mål och uppföljning av den samlade folkhälso- politiken. I propositionen föreslår regeringen att det övergripande natio- nella folkhälsomålet skall vara att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Regeringen pekar vidare på att det är särskilt viktigt att motarbeta ojämlikheter i hälsa som bottnar i kön, klasstillhörighet, etnisk eller kulturell bakgrund, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller ålder. I syfte att följa upp insatserna inom folkhälsopolitiken presenteras elva målområden för den samlade folkhälsopolitiken.

Regeringen framhåller i propositionen att insatser för att förebygga smittspridning är en viktig del av folkhälsoarbetet och därmed viktiga för att det skall gå att nå det övergripande folkhälsomålet. Gott skydd mot smittspridning skall därför utgöra ett särskilt målområde inom folkhälso- politiken. Samtidigt bidrar flera andra målområden till att skapa förutsätt- ningar för en minskad smittspridning, t.ex. trygga och goda uppväxtvill- kor, sunda och säkra miljöer och produkter, en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård, trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa samt goda matvanor och säkra livsmedel.

I propositionen konstaterar regeringen att uppföljningen och utvärde- ringen av insatserna för en bättre folkhälsa bör bedrivas inom ramen för den befintliga ansvarsfördelningen mellan myndigheterna. Statens folk- hälsoinstitut (FHI) skall få i uppgift att stödja och samordna arbetet samt att ansvara för den samlade uppföljningen. Vidare konstaterar regeringen att det krävs ytterligare underlag för att bestämma de indikatorer och den statistik som bäst mäter sambanden mellan bestämningsfaktorer och hälsa. I mars 2003 redovisade FHI ett uppdrag från regeringen att i sam- arbete med berörda statliga myndigheter och kommun- och landstings- förbunden initiera ett sådant utvecklingsarbete samt lämna förslag på

Prop. 2003/04:30

170

vilka befintliga indikatorer för hälsans bestämningsfaktorer och delmål inom respektive målområde som bör ingå i uppföljningsarbetet.

Behovet av uppföljning och utvärdering av smittskyddsverksamheten

I Statskontorets rapport (se avsnitt 16.1) konstateras att dagens uppfölj- ning av smittskyddet har luckor. Den information som finns från olika huvudmän är svår att jämföra och sammanställa. Vidare finns inte någon nationell uppföljning av smittskyddsverksamheten i egentlig mening utan den information som produceras är mest inriktad på professionens behov. Statskontoret anser att en nationell uppföljning bör utvecklas för att till- godose statsmakternas behov av att få en samlad bild som underlag för beslut om lagstiftning, dimensionering av anslag m.m. Uppföljningen bör avse tillståndet inom smittskyddsområdet, de samlade kostnaderna för smittsamma sjukdomar, prestationer av statliga, landstingskommunala och kommunala huvudmän, samt slutligen en beskrivning och i vissa fall mätning av verksamhetens effekter. Den samlade informationen kan i sin tur läggas till grund för samhällsekonomiska analyser för olika smitt- samma sjukdomar.

Skälen för regeringens förslag

Nationell samordning och styrning

Smittskyddsverksamheten omfattar ett stort antal olika huvudmän på central, regional och lokal nivå. Det kan ifrågasättas om statens möjlig- heter till nationell samordning och styrning i nuläget är tillräckliga, sär- skilt med hänsyn till att en hotande allvarlig epidemi kan tänkas upp- komma som kräver snabba samordnade åtgärder. Det finns därför ett behov av att utvidga regeringens rätt att meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet vid krig eller krigsfara till att även gälla vid kriser i fredstid som har betydande inverkan på myndigheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Härigenom kan regeringen besluta om samord- nade nationella åtgärder och ur ett nationellt perspektiv av andra sär- skilda insatser inom smittskyddet. En översyn av behovet av extraordi- nära smittskyddsåtgärder till följd av naturlig eller avsiktlig spridning av smittämnen har även inletts i Sverige. I januari 2003 fattade regeringen beslut att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av behovet av sådana extraordinära smittskyddsåtgärder som är nödvän- diga för att förhindra att en spridning av en allvarlig smittsam sjukdom leder till en svår påfrestning på samhället i fred (dir. 2003:12). Utred- ningens slutbetänkande Extraordinärt smittskydd (SOU 2003:83) pre- senterades den 15 september 2003 och är för närvarande föremål för remissbehandling.

För att förbättra förutsättningarna för en nationell samordning finns det skäl att fastställa vilken instans som under riksdag och regering har det övergripande nationella ansvaret för att befolkningen ges ett gott skydd mot smittsamma sjukdomar. Vid remissbehandlingen har ett par instanser framhållit att ansvaret för att initiera och samordna smittskyddsarbetet vid större utbrott som berör hela landet eller flera landsting bör ligga på Smittskyddsinstitutet. Övervägande skäl talar dock enligt regeringens

Prop. 2003/04:30

171

uppfattning för att detta ansvar bör anförtros Socialstyrelsen. Social- styrelsen har redan i dag ett ansvar för samordningen av smittskyddet såväl i egenskap av tillsynsmyndighet som genom befogenheterna att utfärda allmänna råd och föreskrifter. Socialstyrelsen har vidare till upp- gift att följa och vidareutveckla smittskyddsarbetet och genom allmänna råd och föreskrifter utfärda riktlinjer till vägledning för tillämpningen av smittskyddslagen. Genom att ansvaret regleras i lagen får Socialstyrelsen ett uttryckligt ansvar för att initiera och samordna smittskyddsarbetet vid större utbrott som berör hela landet eller flera landsting. I ansvaret för att samordna smittskyddet på nationell nivå ligger att Socialstyrelsen skall initiera ett utvecklingsarbete i syfte att öka samarbetet och samordningen mellan olika huvudmän. Detta innebär dock inte att Socialstyrelsen får direktivrätt över andra myndigheter som ansvarar för smittskydds- åtgärderna.

Vid sidan av Socialstyrelsen har Smittskyddsinstitutet en central roll i det nationella smittskyddsarbetet i egenskap av nationellt expertorgan. Av stor betydelse är bl.a. de råd och underlag för bedömning av vidare insatser som institutet kan ge med grund i den epidemiologiska bevak- ningen och genom institutets uppgifter i det internationella samarbetet. Regeringen anser att Smittskyddsinstitutet även fortsättningsvis skall ges rollen av ett nationellt expertorgan på smittskyddsområdet och att man i denna roll skall följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgärder för att landets smittskydd skall fungera effektivt. Ett viktigt led i detta arbete bör vara att stödja landsting och kommuner vid större eller ovanliga smittutbrott och att bistå Social- styrelsen med kunskapsunderlag av betydelse för samordningen av smitt- skyddet i landet.

Mål och riktlinjer för smittskyddsverksamheten

Den nuvarande smittskyddslagen har i stor utsträckning karaktären av en ren förfarandelag. Den ger sålunda inga mål för smittskyddsverksam- heten, vare sig på central, regional eller lokal nivå. Klart utformade mål och riktlinjer för smittskyddsverksamheten ger ökade förutsättningar för en enhetlig tillämpning av regelverket och en jämnare kvalitetsutveck- ling. De kan också vara ett stöd för den statliga tillsynen av verksam- heten.

I avsnitt 9 föreslår regeringen att målet för samhällets smittskydd skall vara att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smitt- samma sjukdomar. I den nya smittskyddslag som regeringen nu föreslår skall förutom målet för smittskyddet även vissa allmänna riktlinjer för smittskyddet anges. Riktlinjerna innefattar bl.a. kvalitets- och kom- petenskrav samt krav på att smittskyddsåtgärderna skall vidtas med respekt för alla människors lika värde och enskildas integritet och inte får vara mer långtgående än vad som är försvarligt med hänsyn till faran för människors hälsa.

Inledningsvis har regeringen framhållit vikten av att bestämmelserna i FN:s barnkonvention tas i beaktande när smittskyddsåtgärder vidtas. Hänsynen till barnets bästa är enligt regeringens uppfattning av så stor vikt i smittskyddsarbetet att det bör komma till uttryck i en särskild bestämmelse i smittskyddslagen. Regeringen anser följaktligen att det av

Prop. 2003/04:30

172

de inledande riktlinjerna för smittskyddet skall framgå att det vid åtgär- der som rör barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

Uppföljning och utvärdering

I propositionen Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) konstaterar rege- ringen att insatser för att förebygga smittspridning är en viktig del av folkhälsoarbetet och därmed viktiga för att det skall gå att nå det över- gripande folkhälsomålet; att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Av detta skäl har rege- ringen föreslagit att gott skydd mot smittspridning skall utgöra ett särskilt målområde inom folkhälsopolitiken. I den rapport med förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet som Statens folkhälsoinstitut redovisade i mars 2003 ingår förslag till delmål och indikatorer inom smittskyddsområdet som en integrerad del av den samlade uppföljningen av det övergripande folkhälsomålet. Dessa förslag är föremål för remiss- behandling. Regeringen avser därefter att besluta om hur arbetet med att utveckla uppföljningen och utvärderingen av det övergripande folkhälso- målet skall bedrivas och i det sammanhanget även behandla frågor som rör uppföljningen av samhällets skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar.

Regeringen instämmer i Statskontorets bedömning att dagens uppfölj- ning av smittskyddet har luckor och att den information som finns är svår att jämföra. Den samlade uppföljningen av det övergripande folkhälso- målet syftar till att ge en övergripande bild av utvecklingen på folkhälso- området. Inte heller den uppföljningen har förutsättningar att i egentlig mening ge något samlad underlag för beslut om smittskyddsverksam- heten. Det är enligt regeringens bedömning angeläget att vid sidan av den mer övergripande uppföljningen av den samlade folkhälsopolitiken få till stånd en fördjupad uppföljning av smittskyddsverksamheten i syfte att åstadkomma ett samlat underlag för beslut om lagstiftning och verksam- het inom smittskyddsområdet.

Inledningsvis i detta avsnitt har regeringen pekat på behovet av att för- bättra förutsättningarna för en nationell samordning och av detta skäl föreslagit att Socialstyrelsen ges ett ansvar för att samordna smittskyddet på nationell nivå. I ansvaret för att samordna smittskyddet på nationell nivå ligger att Socialstyrelsen skall initiera ett utvecklingsarbete i syfte att öka samarbetet och samordningen mellan olika huvudmän. I detta ligger också enligt regeringens uppfattning att Socialstyrelsen har ett ansvar att i samverkan med berörda myndigheter, kommuner och lands- tingen initiera ett utvecklingsarbete i syfte att utveckla metoder och ruti- ner för en nationell uppföljning och utvärdering av landets smittskydd.

Särskilda statliga medel för insatser mot hiv/aids

I avsnitt 12.1 har regeringen redogjort för det förebyggande arbetet beträffande hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt de särskilda statliga medel som finns avsatta för detta ändamål. Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 2002:68) med uppdrag att göra en

Prop. 2003/04:30

173

samlad översyn av samhällets insatser mot hiv/aids. I uppdraget ingår bl.a. att lämna förslag till hur uppföljningen och utvärderingen av de in- satser som vidtas inom ramen för de särskilda statliga medlen skall för- bättras samt till hur samverkan mellan statliga myndigheter, landsting, kommuner och frivilligorganisationer skall stärkas. Vidare skall utre- daren lämna förslag till framtida inriktning av anslaget Insatser mot aids och till hur anslaget skall administreras. Med utgångspunkt i utredarens förslag avser regeringen att återkomma beträffande inriktningen på de särskilda statliga medlen samt till hur dessa insatser mot hiv/aids bör hanteras inom ramen för samhällets samlade smittskydd.

Nationellt smittskyddsanslag

Det har med nuvarande smittskyddslag i bland, särskilt i inledningen av en smittutredning, förelegat oklarhet om vem som slutligen skall bära kostnaderna för provtagning och dylikt. I sådana fall kan det finnas en risk för att utredningen försenas eller t.o.m. att provtagning inte sker i den omfattning som vore önskvärd. Det kan vidare vara svårt för mindre kommuner att ta kostnadsansvaret för mera omfattande utredningar och provtagningar, trots att de är angelägna. Det har därför framförts förslag om inrättande av ett nationellt smittskyddsanslag. De problem som i praktiken förekommit vid större utbrott har dock ofta haft anknytning till oklarheter om kostnadsansvaret för åtgärderna och till det förhållande att det kan bli fråga om mycket höga provtagningskostnader. Det är därför av stor betydelse för smittskyddsarbetet att det inte råder någon tvekan om när ansvaret för att vidta åtgärder inträder. Det får inte uppkomma situationer där ovisshet råder om kommunen eller annan myndighet har en skyldighet att agera, vilket till viss del förelegat vid tillämpningen av nuvarande smittskyddslag.

Ett effektivt smittskydd kräver enligt regeringens uppfattning att det inte föreligger tveksamhet om vem som har ansvaret för att vidta en viss åtgärd. En klarare ansvarsfördelning i lagstiftningen bör således efter- strävas och befintlig dubbelreglering undanröjas så långt det är möjligt. Regeringen har tidigare framhållit att smittskyddslagen klarare bör inriktas på åtgärder för att förhindra att sjukdomar sprids mellan män- niskor. I avsnitt 14 föreslår därför regeringen att kommunens ansvar för smittskyddsåtgärder riktade mot djur skall begränsas till sådana säll- skapsdjur som innehas av privatpersoner. Regeringen föreslår även att smittskyddsläkaren bör få en uttrycklig skyldighet att underrätta berörd myndighet då smittskyddsläkaren får uppgift om förekomst eller miss- tänkt förekomst av smittsam sjukdom som påkallar åtgärder samt att skyldigheten för smittskyddsläkaren, kommunerna och andra berörda myndigheter att informera och samråda med varandra skall stärkas.

De förtydliganden av ansvarsfördelningen mellan olika aktörer som ansvarar för delar av smittskyddet som nu föreslås bör enligt regeringens uppfattning sammantaget medföra att de situationer där det föreligger tveksamhet om vem det är som har ansvaret för att vidta en viss åtgärd minskar betydligt. Det bör således inte finnas några hinder mot att den kommun eller myndighet som har ansvaret för en åtgärds genomförande även fortsättningsvis också skall ha det totala kostnadsansvaret härför. Regeringen är av denna anledning inte beredd att i nuvarande läge föreslå

Prop. 2003/04:30

174

att medel avsätts till ett nationellt smittskyddsanslag. Ett sådant anslag

Prop. 2003/04:30

skulle kunna leda till att kommuner blir benägna att vältra över kostna-

 

derna för smittskyddsåtgärder på staten i stället för att anstränga sig att

 

sköta smittskyddsarbetet på ett kostnadseffektivt sätt.

 

16.3 Tillsyn och disciplinpåföljder

Regeringens förslag: Socialstyrelsen skall ha tillsyn över smittskyd- det i landet.

Regeringens bedömning: Det disciplinära ansvaret enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område bör inte utökas.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer delvis med rege- ringens förslag. I kommitténs förslag ingår även att tillsynen över smitt skyddsverksamheten skall samordnas med Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvården i stort.

Socialstyrelsens förslag: Det disciplinära ansvaret enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall utökas till att omfatta fall då läkare och annan sjukvårdspersonal inte uppfyller sina skyldigheter enligt smittskyddslagen.

Remissinstanserna om Smittskyddskommitténs förslag: De instan- ser som uttalat sig i frågan delar kommitténs bedömning att Socialsty- relsen skall ha tillsyn över smittskyddet i landet. Flera remissinstanser anser att tillsynen även fortsättningsvis bör ligga på Socialstyrelsens centrala enhet då det är där specialistkunskaperna finns vilket bör inne- bära en mer enhetlig tillämpning.

Remissinstanserna om Socialstyrelsens förslag: Ett par instanser uttalar sig positivt om förslaget till utökning av det disciplinära ansvaret enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Flera remissinstanser, däribland Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Landstingsförbundet och Vårdförbundet, anser att det inte är lämpligt med en specialreglering av dessa frågor på smittskyddsområdet utan att en översyn bör göras i ett bredare sammanhang.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tillsyn

Statskontoret framhåller i sin utvärdering av smittskyddet att statens till- syn i dag ger begränsade möjligheter att påverka att verksamhet i lands- ting och kommuner har önskvärd omfattning, inriktning och kvalitet. Den nuvarande tillsynen av smittskyddsverksamheten, vilken utövas av en centralt placerad enhet hos Socialstyrelsen, har enligt Statskontoret en mycket blygsam omfattning. Statskontoret anser bl.a. att antalet inspek- tioner bör ökas kraftigt och att en viss andel inspektioner strikt bör avse kontroll mot lagstiftningen.

Den statliga tillsynen är enligt regeringens uppfattning ett viktigt medel för att öka enhetlighet och kvalitetsmedvetande inom smittskyd-

det. Det är självklart att tillsynsmyndigheten då också måste utöva tillsyn

175

i formell mening, dvs. göra påpekanden om brister och i sista hand utöva de befogenheter som lagstiftningen ger att genomdriva åtgärderna. Smitt- skyddsverksamheten styrs av annan lagstiftning än hälso- och sjukvården och det är därför enligt regeringens uppfattning inte självklart att en sam- ordning med den regionala tillsynen över hälso- och sjukvården medför några större samordningsvinster. Socialstyrelsens uppfattning om för- delarna med att ha specialistkunskaperna inom området koncentrerade måste tillmätas stor vikt. Det är vidare styrelsen som bör vara bäst skic- kad att avgöra hur den tillsyn som myndigheten ansvarar för skall bedrivas. Det finns enligt regeringens bedömning inga skäl att i detta sammanhang slå fast hur tillsynen över smittskyddet i landet skall orga- niseras. Regeringen delar dock Statskontorets uppfattning att tillsynen bör intensifieras, särskilt avseende kontrollen av hur smittskyddslagstift- ningen följs.

Disciplinpåföljder

Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som inte uppfyller sina skyldigheter kan bli föremål för disciplinåtgärder enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Av 5 kap. 2 § i denna lag framgår att disciplinpåföljd endast kan komma i fråga för hälso- och sjukvårdspersonal när det gäller yrkesutövning som har bety- delse för patientsäkerheten. Smittspårning och en del andra åtgärder en- ligt smittskyddslagen får dock i vissa fall betraktas som rena smitt- skyddsåtgärder.

Socialstyrelsen har i sin redovisning av regeringens uppdrag angående vissa smittskyddsfrågor tagit upp behovet av att utöka det disciplinära ansvaret enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om- råde för läkare och annan sjukvårdspersonal som inte uppfyller sina skyldigheter enligt smittskyddslagen. Socialstyrelsen har konstaterat all- varliga brister när det gäller smittspårning vid framför allt klamydia- infektion. Vid remissbehandlingen av Socialstyrelsens redovisning ut- tryckte ett par instanser stöd för Socialstyrelsens förslag. Flera remiss- instanser framhöll dock att det inte är lämpligt med en specialreglering av dessa frågor på smittskyddsområdet utan att en utökning av det disciplinära ansvaret skulle kräva en mer omfattande översyn.

Regeringen vill framhålla att det är av största vikt att läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal fullgör sina skyldigheter enligt smitt- skyddslagen. I den mån som sådana åtgärder kan bedömas ha betydelse för patientsäkerheten bör också underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt smittskyddslagen kunna föranleda disciplinåtgärder enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. En bedömning av om så är fallet görs av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd i varje enskilt fall. Regeringen delar dock uppfattningen att det krävs ytterligare utredning för att man skall kunna överväga att utvidga området för disci- plinära åtgärder till att omfatta även åtgärder som inte har direkt bety- delse för patientsäkerheten. Regeringen är av detta skäl inte beredd att i nuläget lämna ett sådant förslag. Regeringen avser dock att undersöka frågan ytterligare och överväga möjliga åtgärder i ett bredare perspektiv.

Prop. 2003/04:30

176

17

Straffrättsliga aspekter på smittskyddet

Prop. 2003/04:30

Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) införs en bestäm- melse om att sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 § inte hindrar att uppgift som gäller misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och som avser överföring eller försök till överföring av allmänfarlig sjukdom lämnas till åklagar- eller polis- myndighet.

Lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål skall omfatta även vissa andra sjukdomar som kan överföras via gärningsmannens blod.

Regeringens bedömning: En ny straffbestämmelse för gärningar som innebär att en person utsätter annan för fara att smittas av livs- hotande sjukdom bör inte införas.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer delvis med rege- ringens förslag. Kommittén ansåg dock att en ny straffbestämmelse och en ny särskild regel om ansvarsfrihet vid samtycke borde införas och pla- ceras i brottsbalken.

Remissinstanserna: Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO), Riksförbundet för hivpositiva (RFHP) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) avvisar förslaget till ny straffbestämmelse. HomO, RFHP och RFSL anser att det är bättre att behålla nuvarande lagstiftning samt undanröja eventuellt förekommande brister. HomO och RFSL menar att det även i det nuvarande regelverket finns behov av en ändring som innebär att samtycke befriar från straff- ansvar.

Riksåklagaren delar kommitténs bedömning att nuvarande bestämmel- ser skapar ett flertal tillämpningssvårigheter, men anser även att den nu föreslagna straffbestämmelsen har en alltför generellt utformad brotts- beskrivning samtidigt som avsikten med bestämmelsen i första hand är att straffrättsligt reglera sexuellt överförande av hivsmitta eller beteenden som medför sådan risk. Riksåklagaren menar att om en bestämmelse med detta avgränsade utrymme skall införas bör den systematiskt placeras i smittskyddslagen och inte i brottsbalken. Riksåklagaren delar kommit- téns förslag att reglerna i sekretesslagen bör ändras om den nya straff- bestämmelsen införs. I annat fall kan Riksåklagaren inte se hur man på ett effektivt sätt skall kunna bedriva förundersökning och lagföra dessa brott.

Andra remissinstanser ställer sig positiva till kommitténs förslag om en ny straffbestämmelse. Remissinstanserna är däremot inte lika överens om utformningen av paragrafen.

Bakgrund

Gällande svensk rätt saknar straffbestämmelser som specifikt tar sikte på handlingar som medför att smittsamma sjukdomar överförs från en per- son till en annan. Nu gällande smittskyddslag innehåller inte några straff- bestämmelser, och inte heller i brottsbalken finns några ansvarsbestäm-

melser som är särskilt avpassade för överföring av smittsamma sjuk-

177

domar från en person till en annan. Brottsbalken innehåller emellertid flera bestämmelser som alltefter omständigheterna i det enskilda fallet kan bli tillämpliga på förfaranden som innebär att smitta överförs eller riskeras att överföras. Tillämpningen av dessa bestämmelser har emeller- tid varit långt ifrån okomplicerad.

Majoriteten av de rättsfall rörande smittspridning som har förekommit har gällt handlingar av sexuell natur som inneburit att överföring eller risk för överföring av hivsmitta förelegat. Något enstaka avgörande handlar om hepatit.

Kortfattad historisk bakgrund och något om frågans tidigare behandling

I 1968 års smittskyddslag fanns en särskild bestämmelse om straff för den som hade könsligt umgänge trots att han eller hon led av venerisk sjukdom och hade vetskap eller misstanke om detta. När smittskydds- lagens regler år 1985 gjordes tillämpliga på hivinfektion upphävdes straffbestämmelsen. Skälet till ändringen var bl.a. en önskan att stärka förtroendet för smittskyddsarbetet. Det ansågs finnas en risk för att straffhotet avskräckte den som drabbats av venerisk sjukdom från att söka läkare, vilket bl.a. hängde samman med att smittskyddsläkaren under vissa förutsättningar var skyldig att anmäla misstanke om sådant brott. Det förhållandet att hivinfektion inte var botbar medförde vidare andra hänsynstaganden än de som gällt tidigare, bl.a. ansågs det inte rimligt att av den smittade kräva fullständig sexuell avhållsamhet för all framtid. I propositionen (prop. 1985/86:13) framhölls särskilt att upp- hävandet av den särskilda straffbestämmelsen inte innebar att könsligt umgänge vid venerisk sjukdom fortsättningsvis skulle vara straffritt. Det hänvisades i stället till straffbestämmelserna i 3 och 13 kap. brottsbalken. Vid tillkomsten av den nuvarande smittskyddslagen ansågs det inte heller finnas skäl att återinföra en liknande straffbestämmelse.

I 1968 års smittskyddslag fanns även en bestämmelse enligt vilken den som bröt mot meddelade föreskrifter om isolering och inskränkning i sin verksamhet kunde straffas med böter. Någon regel som straffbelägger brott mot förhållningsregler infördes inte i 1988 års smittskyddslag, eftersom det ansågs tveksamt om böter skulle förmå den enskilde att vidta rättelse.

Under 1990-talet framfördes bl.a. i riksdagsmotioner förslag till en sär- skild straffbestämmelse och till straffskärpning för medvetet överförande av hivinfektion.

Närmare om tillämpliga bestämmelser i brottsbalken

Under 1990-talet har ett antal fall rörande gärningar som inneburit att hivinfektion överförts eller riskerat att överföras till annan prövats av domstolarna. Då bestämmelserna i brottsbalken har tillämpats på gär- ningarna har en mängd centrala straffrättsliga regler kommit att aktua- liseras, t.ex. frågor om adekvans, påföljd och verkan av samtycke m.m. En särskild svårighet i dessa fall är vidare frågan vilket uppsåt gärnings- mannen haft med sitt handlande.

Prop. 2003/04:30

178

I svensk straffrätt finns olika former av uppsåt. Vanligtvis talar man om direkt uppsåt, indirekt uppsåt och eventuellt uppsåt. Den uppsåtsform som hittills har haft störst aktualitet i samband med gärningar som inne- bär överförande av eller risk för överförande av hivinfektion är det eventuella uppsåtet. I rättsfallet NJA 2002 s. 449 behandlas uppsåts- begreppet utförligt.

Om uppsåt inte föreligger kan det bli aktuellt att döma för brott begångna av oaktsamhet (vållande till kroppsskada eller sjukdom, vållan- de till annans död eller framkallande av fara för annan). Det subjektiva rekvisitet oaktsamhet föreligger när gärningsmannen åtminstone borde förstå att en viss effekt skall eller riskerar att inträffa. Vad gäller gär- ningar som har inneburit överföring eller risk för överföring av hivinfek- tion har domstolarna vid bedömningen av frågan vad som kan anses vara normal aktsamhet lagt vikt vid de råd och förhållningsregler som ges till skydd för smittspridningen. Vilka förhållningsregler som meddelats och vad för annan information som givits har även betydelse vid bedöm- ningen av om en viss gärningsman i det enskilda fallet kan anses ha handlat av oaktsamhet.

I de fall där smitta verkligen har överförts kan det bli aktuellt att döma för mord, dråp, vållande till annans död, misshandel eller vållande till kroppsskada eller sjukdom. Den som uppsåtligen berövar annan livet döms för mord eller, om brottet är att anse som mindre grovt, för dråp. Om den utsatte inte dör kan det bli aktuellt att döma för försök till mord eller dråp. Den som av oaktsamhet orsakar annans död döms för vållande till annans död eller grovt vållande till annans död. Enligt Smittskydds- kommitténs genomgång har såvitt känt något åtal för fullbordat mord eller dråp beträffande gärning som inneburit överföring av hivsmitta inte prövats i Sverige. Frågan om ansvar för försök till mord har dock prövats av tingsrätt i åtminstone ett fall. Domstolen fann då att de objektiva för- utsättningarna för försök till mord förelåg, men att det inte var styrkt att gärningsmannen hade uppsåt att döda. Straffbestämmelserna om grov misshandel samt grovt vållande till annans död har ansetts kunna tilläm- pas då en person genom oskyddat sexuellt umgänge smittat annan med hivinfektion.

Ansvar för misshandel eller grov misshandel inträder om någon upp- såtligen tillfogar annan kroppsskada, sjukdom eller smärta. Åsamkar någon av oaktsamhet annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom. Att hiv- infektion är en sjukdom i bestämmelsernas mening och att ett tillfogande i bestämmelsernas mening föreligger då sjukdom överförs genom sexu- ellt umgänge har accepterats av domstolarna.

För att ansvar skall föreligga enligt någon av de ovan nämnda bestäm- melserna fordras att det är utrett att gärningsmannens handlande orsakat sjukdomen. När det gäller sexuellt umgänge har i praxis misshandel an- setts föreligga då smitta överförts vid ett enda samlag (NJA 1995 s. 119). En annan svårighet i sammanhanget är att man måste kunna konstatera att smittan överförts från just den aktuella gärningsmannen, något som kan vålla svårigheter då målsäganden haft flera partners.

I praxis har man, då en gärning som inneburit att hivinfektion överförts vid sexuellt umgänge rubricerats som vållande till annans död, misshan-

Prop. 2003/04:30

179

del eller vållande till kroppsskada eller sjukdom, regelmässigt gjort bedömningen att det rört sig om ett grovt brott.

Om smitta inte överförts kan det bli aktuellt att döma för försök till något av de tidigare angivna brotten. Här krävs dock att det subjektiva rekvisitet är uppsåt, eftersom straffrättsligt ansvar för försök till viss gär- ning endast kan komma i fråga vid uppsåtliga gärningar. I praxis har vid ett flertal tillfällen förekommit att bestämmelserna om försök till grov misshandel tillämpats i fall då en hivsmittad haft oskyddat samlag med annan utan att denne smittats.

Framkallande av fara för annan föreligger då någon av grov oaktsam- het utsätter annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvar- lig sjukdom. Hivinfektion räknas som allvarlig sjukdom i bestämmelsens mening. Faran för sjukdomen måste ha varit konkret; en bedömning måste göras i det enskilda fallet om en person verkligen skulle kunnat komma att smittas.

Särskilt om samtycke

I 24 kap. 7 § BrB stadgas att en gärning som begås med samtycke från den mot vilken den riktas endast utgör brott om gärningen är oförsvarlig med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter. Enligt praxis medför normalt sett inte ett samtycke till misshandel att gärningsmannen befrias från straffrätts- ligt ansvar. Undantag görs om fråga är om ringa misshandel. Även då fråga är om oaktsamhetsbrott som rör våld mot person (vållande till kroppsskada eller sjukdom samt framkallande av fara för annan) torde utrymmet för samtyckets ansvarsbefriande verkan vara mycket begrän- sat. Ett samtycke skall dock beaktas vid bestämmandet av gärningens straffvärde. Enligt 29 kap. 3 § BrB skall samtycke beaktas som förmild- rande omständighet då straffvärdet bestäms. Med hänsyn härtill kan man till och med utdöma lindriga straff än vad som är föreskrivet för brottet. Betydelsen av ett samtycke kan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet skifta, alltifrån att inte tillmätas någon betydelse alls till att helt befria från ansvar.

Allmänfarliga brott

Vid allmänfarliga brott är gärningarna riktade mot allmänheten. Till skillnad från vad som gäller för brotten mot enskild behöver det inte klarläggas vem angreppet riktar sig mot. För de flesta allmänfarliga brott gäller att fler än en person skall vara i farozonen.

De allmänfarliga brott som här kan komma i fråga är spridande av gift eller smitta samt vårdslöshet med gift eller smittämne. Spridande av gift eller smitta begås uppsåtligen, medan det för vårdslöshet med gift eller smittämne räcker med oaktsamhet. För att man skall kunna döma till ansvar krävs i båda fallen att någon framkallat allmän fara för männi- skors liv eller hälsa t.ex. genom att överföra eller sprida allvarlig sjuk- dom. Straffrättsligt ansvar föreligger även vid försök till spridande av gift eller smitta.

Prop. 2003/04:30

180

Sekretessfrågor vid utredning av brott

Prop. 2003/04:30

I vissa fall kan hälso- och sjukvårdssekretessen brytas vid misstanke om brott. När detta kan ske regleras i 14 kap. 2 § femte stycket sekretess- lagen (1980:100). Där föreskrivs att uppgift inom hälso- och sjukvården som angår misstanke om brott får lämnas till åklagarmyndighet, polis- myndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet endast om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse. Sekretessen hindrar inte heller att uppgift som rör misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt 18 år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet. Av de brott som det i dag kan bli aktuellt att döma för vid överföring eller risk för överföring av smittsam sjukdom är det endast för mord, dråp, våldtäkt och spridande av smitta (grovt brott) som det inte är föreskrivet lindrigare straff än två års fängelse. Detta innebär bl.a. att hälso- och sjukvårdssekretessen som huvudregel inte får brytas vid grov misshandel (minimistraff fängelse ett år), vållande till kroppsskada eller sjukdom, grovt brott (minimistraff fängelse 14 dagar) eller framkallande av fara för annan (minimistraff böter), vilka är de brottsrubriceringar som vanligen åsätts nu aktuella gärningar.

Ovan har nämnts att uppgifter om t.ex. meddelade förhållningsregler kan utgöra viktig bevisning i mål som rör överföring av smitta, bl.a. då det gäller att bedöma gärningsmannens uppsåt. För att polis och åklagare skall få tillgång till den misstänktes patientjournal krävs emellertid i princip, då misstanken rör grov misshandel eller annat brott för vilket är föreskrivet ett lindrigare minimistraff än fängelse två år, att den miss- tänkte själv efterger sekretessen. Detta kan dock vara svårt att uppnå.

Ovan beskrivna regler om sekretess inverkar även på möjligheten att höra vissa vittnen vid rättegång. I rättegångsbalkens 36 kap. 5 § finns begränsningar i möjligheten att ställa frågor till ett vittne (det s.k. fråge- förbudet) samt vissa bestämmelser om vittnesplikt. Vård- och viss social- tjänstpersonal får enligt denna bestämmelse höras som vittnen om något som i deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband där- med erfarit endast om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Skyldighet att vittna föreligger för annan än försvarare i mål angående brott som avses i 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen. Detta innebär i nu diskuterat sammanhang att personalen endast kan höras vid misstanke om sådana brott som enligt 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen medför att vårdsekretessen bryts. Motsvarande bestämmelser som gäller hörande av vittnen tilläm- pas då fråga är om företeende av skriftlig handling inför domstol, 38 kap. 2 § rättegångsbalken.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I svensk rätt saknas straffbestämmelser som specifikt tar sikte på fall då en person agerar på ett sådant sätt att smittsam sjukdom överförs från honom eller henne till en annan person. I rättspraxis har ett flertal be- stämmelser i brottsbalken tillämpats på gärningar som inneburit att smitta överförts eller riskerat att överföras vid sexuellt umgänge. Tillämpningen

av bestämmelserna i brottsbalken vid denna typ av gärningar har dock

181

visat sig vara förenad med en hel del svårigheter. Ett av problemen är förutsägbarheten när det gäller hur en viss gärning kommer att bedömas straffrättsligt. Men även tillämpningen beträffande uppsåt och samtycke är problematisk. Svårigheterna gäller bl.a. bedömningen av vilken risk för smittoöverföring som föreligger i det enskilda fallet, vilken betydelse samtycke av en informerad motpart skall tillmätas och bedömningen av gärningsmannens avsikt med sitt handlande. Det kan således vara förenat med stora svårigheter att avgöra om en gärning som inneburit att smitta överförts eller kunnat överföras begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Hur en gärning rubriceras har emellertid stor inverkan på straffmät- ningen. Skillnader i påföljdshänseende kan bl.a. bero på om smitta verk- ligen överförts eller om så inte skett samt om målsäganden hunnit avlida vid tiden för domstolsprövningen (omständigheter som i nu diskuterade fall vanligtvis ligger utanför gärningsmannens kontroll).

Kommitténs förslag, som utgick ifrån att en ny bestämmelse i brotts- balken skulle införas, kan i och för sig ses som en god ansats till att lösa en del av de tillämpningsproblem som beskrivits ovan. En viktig fråga är dock hur en särskild bestämmelse som tar sikte på situationer i vilka en person utsätter andra för fara att smittas av en allvarlig sjukdom skall av- gränsas. Även om flertalet rättsfall rörande smittspridning har rört hiv- infektion vore det mycket olämpligt att införa en bestämmelse som enbart avser denna sjukdom. Det finns inga principiella skäl att se annor- lunda på fall där någon utsätter någon för risken att smittas av en annan allvarlig sjukdom än hivinfektion. En generell bestämmelse om orsakan- de av smittfara riskerar dock att få ett mycket vitt tillämpningsområde där en mängd olika handlingar skulle kunna omfattas av straffbestäm- melsens rekvisit. Därigenom uppnås inte heller en större förutsägbarhet och ökad rättssäkerhet för den enskilde.

Med den av kommittén föreslagna bestämmelsen – vare sig den place- ras i brottsbalken eller i den föreslagna smittskyddslagen - uppkommer också frågan om i vilka fall den skall tillämpas med företräde före brotten i brottsbalken. Så kallad brottskonkurrens föreligger således. Lagrådsremissens förslag till straffbestämmelse – som var placerad i smittskyddslagen – liksom i princip kommitténs förslag, byggde på att bestämmelsen var subsidiär i förhållande till bestämmelserna i brotts- balken, nämligen såtillvida att om gärningen var belagd med strängare straff i brottbalken skulle de bestämmelserna vinna företräde. Tillämp- ningsområdet för bestämmelsen är således, med den valda utformningen, mycket begränsat. Det kan inte heller uteslutas att utformningen av straffbestämmelsen skulle kunna medföra att handlingar, som innebär risk för överförande av smittsamma sjukdomar eller där överförande av sådan sjukdom skett, bedöms som mindre allvarliga än enligt nuvarande regelsystem.

Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt bestämmelsens utformning i olika delar. Man har bl.a. pekat på att förhållandet mellan den föreslagna straffbestämmelsen och brottet framkallande av fara för annan enligt 3 kap. 9 § brottsbalken måste klargöras då båda bestämmelserna före- skriver straff för den som utsätter annan för fara för sjukdom, i det ena fallet livshotande sjukdom och i det andra fallet allvarlig sjukdom. Lag- rådet anförde att ett klargörande skulle kunna uppnås om man i en för- teckning slog fast vilka sjukdomar som skulle omfattas av bestämmelsen.

Prop. 2003/04:30

182

På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen utarbetat förslag till sådana förteckningar.

I regeringens remiss till Lagrådet har, i anslutning till det då aktuella förslaget om en särskild straffbestämmelse för orsakande av smittfara, som ett exempel på när samtycket bör befria från straffansvar angivits att samtycket är givet i en långvarig kärleksrelation mellan den smittade och den osmittade, där parterna är noga med att begränsa smittrisken. I remissen görs bedömningen att brottsbalkens bestämmelser sammantaget ger tillräckliga möjligheter att beakta de straffbefriande eller förmild- rande omständigheter som kan föreligga.

Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter och med hänsyn till vad som i övrigt har anförts gör regeringen den bedömningen att det på nu förelig- gande underlag inte finns skäl att föreslå en ny straffbestämmelse för gärningar som innebär att en person utsätter annan för fara att smittas av livshotande sjukdom.

Sekretessfrågor vid utredning av brott som rör överföring av smitta

Enligt nuvarande bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) saknas möj- lighet att bryta hälso- och sjukvårdssekretessen i övervägande antalet fall som rör brott som innebär överföring eller risk för överföring av smitt- sam sjukdom.

Sekretessen för den enskildes personliga förhållanden gör sig starkt gällande inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Detta är av stor betydelse för att den enskilde med förtroende skall våga vända sig till sin läkare eller socialhandläggare. I mål som rör överföring av smitt- sam sjukdom är det emellertid för utredningens skull av stor betydelse att polis och åklagare kan få del av uppgifter beträffande när den misstänkte konstaterats vara smittad, vilken information om sjukdomen han eller hon fått av sin läkare, vilka råd som givits honom eller henne m.m.

Regeringen föreslår därför en ändring i sekretesslagen så att sekretess inte skall hindra vårdpersonal eller personal vid socialtjänsten att lämna de uppgifter som behövs till åklagare eller polis då det föreligger miss- tanke om brott eller försök därtill, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och som avser överföring eller försök till över- föring av sådan allmänfarlig sjukdom som omfattas av bestämmelserna i smittskyddslagen (se 1 kap. 3 § och bilagan).

Lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål

Vid vissa typer av brottsliga gärningar som innebär att smitta kan över- föras från gärningsmannen till målsäganden kan det vara av intresse för målsäganden att få kännedom om gärningsmannens eventuella sjuk- domstillstånd. En sådan kännedom kan oftast fås genom att blodprov tas från gärningsmannen. Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är emeller- tid medborgarna gentemot det allmänna skyddade mot varje påtvingat kroppsligt ingrepp. Blodprov anses vara ett sådant ingrepp. Begräns- ningar i detta skydd får enbart göras i lag och då bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning

Prop. 2003/04:30

183

får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den, 2 kap. 12 § RF.

Begränsningar i ovan nämnda skydd återfinns i dag, såvitt här är av intresse, dels i rättegångsbalken, dels i lagen (1988:1473) om undersök- ning beträffande HIV-smitta i brottmål med därtill hörande förordning. Enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken får i vissa fall kroppsbesiktning (t.ex. blodprov) företas på den som är skäligen misstänkt för ett brott som kan medföra fängelse, om syftet med kroppsbesiktningen är att få fram omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Däremot får kroppsbesiktning inte vidtas i syfte att upptäcka eventuellt brott. Eftersom frågan om den misstänkte är smittad eller inte måste ha konkret betydelse för bedömningen av gärningen är möjligheterna att enligt bestämmelserna i rättegångsbalken få till stånd provtagning i syfte att få vetskap om en eventuell smitta tämligen begränsade.

Ytterligare möjlighet att besluta om provtagning ges, som ovan nämnts, i lagen om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål. Lagen reglerar, till skillnad från bestämmelserna i rättegångsbalken som avser alla typer av smittsamma sjukdomar, endast provtagning beträf- fande hivinfektion. Syftet med lagen är att tillgodose målsägandens intresse av att kunna få reda på om han utsatts för smittrisk och under- sökning kan endast äga rum på målsägandens begäran. Risken för smitta måste ha uppstått genom en brottslig gärning. Beslut om undersökning fattas av åklagare eller domstol. Undersökning kan ske i fråga om den som skäligen kan misstänkas för sexualbrott varigenom hivinfektion kunnat överföras. Vidare kan undersökning ske i fråga om den som är skäligen misstänkt för något annat brott, men då endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att hivinfektion kunnat överföras genom brottet. Att särskilda omständigheter skall ha förelegat innebär enligt förarbetena att konkreta omständigheter skall peka på att hivinfek- tion verkligen kan ha överförts. Dels måste händelseförloppet ha varit sådant att det, med hänsyn till sjukdomens smittvägar, verkligen finns risk för smittoöverföring. Dels krävs att det finns särskild anledning att tro att den misstänkte är smittad. Det räcker inte med att han tillhör en särskild riskgrupp, utan misstanken om smitta måste vara mer konkret. Som typfall anges i förarbetena att den misstänkte själv i samband med brottet uttalat att han är smittad. Målsäganden och åklagaren skall under- rättas om resultatet av en undersökning enligt lagen. En hänvisning i sek- retesslagen 1 kap. 2 § och 7 kap. 1 § medför att undantag i sekretessen gäller i dessa fall.

Regeringen anser att det saknas skäl att endast låta hivinfektion om- fattas av lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål. Även vad gäller vissa andra svåra smittsamma sjukdomar kan det vara av vikt för den som utsatts för smittrisk vid brottslig gärning att få reda på om gärningsmannen är smittad. Att utvidga lagen till att om- fatta alla allmänfarliga sjukdomar skulle emellertid i nuläget föra alltför långt. Regeringen anser dock att vissa allvarliga sjukdomar som kan överföras genom att målsäganden kommer i kontakt med gärningsman- nens blod bör omfattas av lagen. Härmed avses förutom hivinfektion även hepatit B och C. Även i fråga om dessa sjukdomar kan det ta avse- värd tid för målsäganden att få veta om han eller hon själv är smittad. Som en konsekvens av den föreslagna ändringen måste även lagens

Prop. 2003/04:30

184

rubrik ändras. Regeringen är för närvarande inte beredd att föreslå några

Prop. 2003/04:30

ytterligare utvidgningar av lagens tillämpningsområde. Utifrån ett brotts-

 

offerperspektiv kommer regeringen dock att överväga detta.

 

18Bastuklubbar och andra liknande verksamheter

Regeringens förslag: Lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastu- klubbar och andra liknande verksamheter upphävs.

Smittskyddskommitténs förslag: Kommittén föreslår att lagen om bastuklubbar upphävs. De s.k. bastuklubbarna skall i stället regleras i ordningslagen (1993:1617) och där jämställas med offentliga tillställ- ningar. Något generellt förbud kommer därmed inte att gälla, men en bastuklubb kan upplösas om det där förekommer något som strider mot lag eller om verksamheten medför oordning eller fara för de närvarande.

Remissinstanserna: Av de relativt få remissinstanser som har syn- punkter på förslaget i denna del anser några att lagen bör avskaffas utan att någon ny reglering införs (Kalmar tingsrätt, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, Riksförbundet för hiv- positiva, Riksförbundet för sexuell upplysning och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) medan ett fåtal vill ha kvar ett förbud mot bastuklubbar och liknande verksamheter (Rikspolisstyrelsen, Åklagar- myndigheten i Göteborg). Folkhälsoinstitutet bedömer att det kan vara svårt att motivera bastuklubbslagen av smittskyddsskäl, men anser att de föreslagna kompletteringarna i ordningslagen bör vara tillräckligt för att förhindra en eventuell smittspridning. Riksåklagaren ser svårigheter för polis att upptäcka och informera sig om hur ordningsförhållandena ser ut på klubbarna och när ett ingripande är nödvändigt enligt den föreslagna ordningen.

Bakgrund

Syftet med lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter är att skydda människor från smitta (i första hand hivinfektion). I lagen föreskrivs att tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har tillträde inte får anordnas, om den med hänsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och den verksamhet som förekommer eller är av- sedd att förekomma eller annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare. Förbudet omfattar även verksamhet som är att jäm- ställa med tillställning eller sammankomst dit allmänheten har tillträde. Den som bryter mot förbudet skall dömas till fängelse i högst två år eller, om omständigheterna är mildrande, till böter.

Bastu- och videoklubbar för homo- och bisexuella män (fortsättnings- vis benämnda bastuklubbar) blev allmänt kända i Sverige under 1970-

talet. Vid tidpunkten för införandet av lagen (1987:375) om förbud mot

185

s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter (bastuklubbslagen) våren 1987 fanns det i landet cirka tio sådana klubbar, främst i stor- städerna. Verksamheten utmärkte sig genom att den möjliggjorde till- fälliga sexuella kontakter i klubblokalen.

Eftersom verksamheten vid dessa klubbar ansågs innebära en risk för spridning av smitta, framför allt av hivinfektion, valde regeringen att föreslå ett förbud mot verksamheter som var ägnade att främja tillfälliga sexuella kontakter. I propositionen (prop. 1986/87:149) till bastuklubbs- lagen uttalade departementschefen att hivsmittan fått en allt vidare sprid- ning och inte längre var begränsad till vissa riskutsatta grupper. Hon menade att det därför var nödvändigt att vidta åtgärder mot miljöer som var särskilt farliga från smittskyddssynpunkt. Enligt departementschefen sade det sig självt att en miljö där människor träffas och har anonyma, sexuella kontakter som en naturlig och ofta avsedd umgängesform utgjorde en utomordentlig grogrund för spridning av hivinfektion och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Vidare framhölls att eftersom hivinfektion utgjorde ett utomordentligt hot mot befolkningens hälso- tillstånd kunde verksamheter som underminerar arbetet med att begränsa smittspridningen inte godtas. Till sådana verksamheter ansågs bastu- klubbarna för homo- och bisexuella män höra, och man fann hetero- sexuella klubbar med samma inriktning lika farliga. Man menade att särskilda lagstiftningsåtgärder var nödvändiga för att möjliggöra ingri- panden mot klubbarna; någon befintlig lagstiftning ansågs i princip inte tillämplig. Då det gällde formen för de rättsliga åtgärderna diskuterades i propositionen två varianter. Den ena lösningen innebar att det genom förelägganden i det enskilda fallet skulle ges möjlighet att framtvinga en förändring av verksamheten på klubbarna så att dessa kunde godtas från smittskyddssynpunkt. Fördelen med denna lösning ansågs bl.a. vara att den epidemiologiska grunden för ett ingripande klart skulle komma till uttryck.

Departementschefen menade dock att en sådan ordning skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter, inte minst beträffande tillsynen över verksamheten. Det alternativ som i stället förordades – och genomfördes

– var en generell kriminalisering av verksamheten genom ett straffsank- tionerat förbud. I bastuklubbslagen förbjuds således anordnande av till- ställning och sammankomst till vilken allmänheten har tillträde om den, med hänsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och den verksamhet som före- kommer eller är avsedd att förekomma eller annan omständighet, är sär- skilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare.

Ett problem som uppmärksammades vid konstruktionen av bastu- klubbslagen var klubbarnas relation till den grundlagsskyddade mötes- friheten. Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna bl.a. tillförsäkrad mötesfrihet. Mötesfriheten definieras i RF som en frihet att ordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för fram- förande av konstnärligt verk. Undervisningssituationer, föredrag, debatter och diskussioner omfattas av mötesfriheten liksom gudstjänster och sam- mankomster för religionsutövning. Vidare omfattas teater- och biograf- föreställningar, konserter, poesiaftnar m.m. Att något är ”konstnärligt” i

Prop. 2003/04:30

186

lagens mening har inte en kvalitativ innebörd utan tar närmast hänsyn till formen för yttrandet. Även framförande av film vars konstnärliga värde kan diskuteras är grundlagsskyddat. Grundlagsskydd föreligger däremot inte då det enligt ”vanligt språkbruk” framstår som helt främmande att överhuvudtaget tala om konstnärligt verk.

Vid sin granskning av förslaget till bastuklubbslag uttalade Lagrådet att det inte kunde uteslutas att den föreslagna lagstiftningen under vissa förhållanden kunde innebära en begränsning i mötesfriheten. Det var där- för viktigt att den förbjudna verksamheten avgränsades så klart som möjligt. Även departementschefen utgick från att den aktuella klubbverk- samheten i vissa fall kunde omfattas av mötesfriheten.

Det kan nämnas att varken Norge, Finland eller Danmark har något förbud mot bastuklubbar.

Tillämpningen av reglerna

Det är främst polismyndigheten i Stockholm som har haft erfarenhet av bastuklubbslagens tillämpning. I Stockholm har ett antal årliga kontroller genomförts av lokaler på grund av misstanke om brott mot bastu- klubbslagen. Bara ett litet antal kontroller har utmynnat i åtal. I det fåtal mål om brott mot bastuklubbslagen som har prövats av domstol har den centrala frågan varit om tillställningen i fråga varit särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge med annan besökare. Särskild vikt har därvid fästs vid lokalernas utformning och inredning.

Några statistiska uppgifter om antalet personer som i Sverige smittats av hivinfektion genom sexuella kontakter på bastuklubbar har inte kunnat erhållas. De undersökningar som kommittén har tagit del av och de upp- gifter som man har fått från vissa sjukhuskliniker i Stockholmsområdet tyder på att det i viss utsträckning förekommer att anonyma sexuella kontakter vid sådana sammankomster och tillställningar som avses i bastuklubbslagen uppges som motiv för hivtestning och som möjlig smittkälla.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter (bastuklubbslagen) bör bedömas ur ett smittskyddsperspektiv. En central fråga är då om bastu- klubbslagen haft någon inverkan på hivepidemin. Verksamheten på bastuklubbarna, att utöva anonymt sexuellt umgänge med tillfälliga kon- takter, underlättar ett högriskbeteende, dvs. oskyddat sexuellt umgänge med tillfälliga kontakter. Motsvarande beteende förekommer dock även på andra ställen där möjlighet att ingripa enligt bastuklubbslagen saknas.

Det har inte kunnat beläggas att förbudet i bastuklubbslagen haft den åsyftande effekten på epidemins förlopp. Med hänsyn härtill anser rege- ringen att ett totalförbud mot bastuklubbar inte längre kan anses moti- verat av smittskyddsskäl. Detta innebär dock inte att den på klubbarna utövade verksamheten är riskfri från smittskyddssynpunkt. Det kan över- vägas om det behövs en möjlighet till ingripande om förhållandena i ett enskilt fall är sådana att det kan antas föreligga konkret risk för smitt- spridning. I princip finns inte stöd för ingripanden mot bastuklubbarna (om fråga inte är om ingripande på grund av brott enligt brottsbalken eller liknande) enligt annan befintlig lagstiftning än bastuklubbslagen. Ordningslagen (1993:1617) innehåller visserligen bestämmelser om vad

Prop. 2003/04:30

187

som gäller vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar,

Prop. 2003/04:30

men i normalfallet kan den verksamhet som sker vid bastuklubbarna var-

 

ken betraktas som allmän sammankomst eller offentlig tillställning enligt

 

lagens nuvarande lydelse. Någon typ av lagändring skulle således krävas

 

för att möjliggöra ingripanden vid missförhållanden på bastuklubbar i det

 

enskilda fallet.

 

Införandet av en reglering i exempelvis ordningslagen som ger möjlig-

 

het till ingripande i det konkreta fallet kan dock antas medföra relativt

 

stora tillämpningssvårigheter. För att ett ingripande skall kunna ske blir

 

det då nödvändigt att konstatera dels att det är fråga om en sådan verk-

 

samhet som omfattas av bestämmelserna, dels att det föreligger en kon-

 

kret risk för smittspridning i det enskilda fallet. Vinsterna ur smitt-

 

skyddssynpunkt med en sådan ordning torde bli små. Vidare förbättras

 

möjligheterna att informera den som besöker bastuklubbar och liknande

 

inrättningar om smittrisker och säkrare sexualbeteende om förbudet mot

 

bastuklubbar upphävs.

 

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att lagen om

 

förbud mot s.k. bastuklubbar och andra liknande verksamheter bör upp-

 

hävas samt att det saknas skäl att reglera verksamheter av detta slag i

 

annan lagstiftning.

 

19 Uppgiftsskyldighet och sekretess

Regeringens förslag: Smittskyddsläkaren skall beträffande personer som är smittade av allmänfarliga sjukdomar ha rätt att inhämta upp- gifter från myndigheter samt personal inom enskild hälso- och sjuk- vård som i sin yrkesutövning står under tillsyn av Socialstyrelsen.

Smittskyddsläkaren har rätt att i ett enskilt fall på begäran få upp- lysningar från och del av uppgifter i handlingar hos kommunala nämnder som fullgör uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet samt från sjukvårdspersonal om detta behövs för att han eller hon skall kunna fullgöra sina smittskyddsuppgifter.

Beslut om frihetsberövande åtgärder enligt smittskyddslagen skall inte omfattas av sekretess.

Om smittskyddsläkaren vid en utredning efter anmälan om smitt- farligt beteende hos den enskilde har anledning att anta att vissa myn- digheter kan lämna upplysningar som behövs för utredningen skall smittskyddsläkaren underrätta berörd myndighet, som efter en sådan underrättelse i sin tur skall anmäla till smittskyddsläkaren om man i sin verksamhet uppmärksammar förhållanden som tyder på att en smittad inte följer meddelade förhållningsregler.

Vid allmänfarliga sjukdomar skall smittskyddsläkaren i vissa fall underrätta närstående till en smittad om smittrisken och hur den kan förebyggas. Om en person som bär på smitta av en allmänfarlig sjuk- dom tas in på en kriminalvårdsanstalt eller med tvång på en annan vårdinrättning skall den läkare som där ansvarar för hälso- och sjuk- vården underrättas av den behandlande läkaren om smittan och de för- hållningsregler som getts till den intagne.

188

Regeringens bedömning: En generell rätt för smittskyddsläkaren att lämna uppgifter om en enskild till socialtjänsten eller till vårdansvariga enligt hälso- och sjukvårdslagen för att han eller hon skall kunna få erforderlig vård, stöd eller behandling bör inte införas.

Smittskyddskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Kommittén förslår dock att smittskyddsläkaren skall få lämna uppgifter till socialtjänsten eller vårdansvariga enligt hälso- och sjukvårdslagen om en enskild för att han eller hon skall kunna få erfor- derlig vård, stöd eller behandling.

Remissinstanserna: Många remissinstanser är tveksamma till för- slagen och anser att ytterligare analys av de föreslagna bestämmelserna behövs. Några remissinstanser menar att förslaget innebär en alltför långtgående uppluckring av sjukvårdssekretessen. Kalmar tingsrätt, Stockholms läns landsting och Riksförbundet för hivpositiva stödjer för- slaget.

Bakgrund

I smittskyddslagen finns en rad bestämmelser om uppgiftslämnande som medför att den sekretess som annars skulle gälla enligt sekretesslagen (1980:100) bryts. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet har tidigare nämnts. Smittskyddsläkaren har för att kunna fullgöra sina uppgifter rätt att på begäran i ett enskilt fall få upplysningar från och ta del av upp- gifter från den kommunala nämnden samt hos läkare och andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården (8 §). När det gäller hivinfektion finns dessutom vissa särregler. Vidare finns regler om skyldighet för myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter som är av betydelse för smittskyddet och för personal inom enskild hälso- och sjukvård som står under tillsyn av Socialstyrelsen, att på smittskydds- läkarens begäran lämna för honom behövliga uppgifter om smittbärare vid vissa samhällsfarliga sjukdomar (29 §).

Enligt gällande reglering finns vissa sekretessbrytande bestämmelser som syftar till att minska risken för smittspridning då en smittad person befinner sig på kriminalvårdsanstalt eller inrättning för tvångsvård. Behandlande läkare skall enligt 32 § smittskyddslagen underrätta läkare som ansvarar för hälso- och sjukvård vid kriminalvårdsanstalt eller in- rättning för tvångsvård då en patient med hivinfektion intagits på anstal- ten eller vårdinrättningen. Vidare har hälso- och sjukvårdspersonal som är verksam vid bl.a. kriminalvårdsanstalt, LVM-hem och s.k. särskilda ungdomshem skyldighet att i vissa fall underrätta styresmannen vid anstalten respektive den som förestår hemmet om att en intagen har en samhällsfarlig sjukdom (37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL), 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 26 a § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), 12 § 3 st lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och 19 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård).

Prop. 2003/04:30

189

Sekretessen i smittskyddsmål

Prop. 2003/04:30

Beslut enligt smittskyddslagen omfattas som huvudregel av sekretess enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. Undantag görs dock i 7 kap. 2 § 2 p. för beslut som angår frihetsberövande åtgärd, utom då det är fråga om sådana smittsamma sjukdomar som anges i 1.3 bilagan till smittskydds- lagen (dvs. gonorré, hivinfektion, klamydia, syfilis och ulcus molle).

Undantaget för beslut som angår frihetsberövande innebär att beslutet är offentligt. Motsvarande undantag från sekretess gäller också vid beslut om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.

I sekretesslagen finns vidare i 12 kap. särskilda bestämmelser om sek- retess vid domstolar. Dessa bestämmelser är tillämpliga även på förvalt- ningsdomstolarnas handläggning av mål och ärenden enligt smittskydds- lagen. Av bestämmelserna följer att om en domstol i sin rättskipande eller rättsvårdande verksamhet från domstol eller annan myndighet erhåller en uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen även hos domstolen (12 kap. 1 §). Sekretess vid domstol för en uppgift upphör dock om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling, varmed menas att uppgiften faktiskt åberopats eller föredragits vid förhandlingen. Förvaltningsdomstolar har emellertid en relativt vittgående möjlighet att hålla förhandling inom stängda dörrar, vilket innebär att förhandlingen inte är offentlig. Enligt 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får rätten utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) förordna om att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar om det kan antas att vid förhandlingen kommer att förebringas uppgift för vilken sekretess gäller hos domstolen. Om förhandlingen hålls inom stängda dörrar bibe- hålls sekretessen för uppgifter som har förebringats vid förhandlingen, om inte domstolen förordnar om annat (12 kap. 3 § 2 st. sekretesslagen). Om en uppgift tas in i domstolens dom eller beslut upphör normalt all sekretess för den uppgiften (12 kap. 4 §). Domstolen kan dock, när målet avslutas, förordna att sekretessen skall bestå. Under förutsättning att sekretess fortfarande gäller för en uppgift kan domstolen även sekretess- belägga uppgifter i domskälen. Domslutet kan i princip inte sekretess- beläggas. Om beslutet omfattas av undantagsregeln i 7 kap. 2 § saknar domstolen också möjlighet att sekretessbelägga de uppgifter som ingår i domen eller beslutet.

Undantagsreglerna i 7 kap. 2 § om vissa besluts offentlighet innebär således att de uppgifter som framgår av själva domen eller beslutet blir offentliga. För övriga uppgifter som finns tillgängliga i målet kan dom- stolen förordna att sekretessen skall bestå.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Regeringen anser att de grundsatser som anges i motiven till gällande smittskyddslag (prop. 1988/89:5) bör gälla även fortsättningsvis. Det innebär att utgångspunkten bör vara att endast sådana uppgifter som är relevanta för smittskyddsarbetet får lämnas och endast till den som ound- gängligen behöver uppgifterna i sin verksamhet. Bestämmelserna om utlämnande får dock inte utformas så restriktivt att smittskyddet starkt försvåras.

190

Nuvarande smittskyddslag innehåller flera sekretessbrytande bestäm- melser som införts i syfte att bl.a. smittskyddsläkaren skall få tillgång till för honom nödvändiga uppgifter. Enligt regeringens uppfattning är nuva- rande bestämmelser i huvudsak nödvändiga och också tillräckliga för att ge goda möjligheter till nödvändigt informationsutbyte, även med beak- tande av de förändringar av smittskyddslagstiftningen som nu föreslås. I några fall finns det dock anledning att göra vissa ändringar. Regeringen anser att de bestämmelser som anges i det följande innebär en rimlig avvägning mellan smittskyddets behov och den enskildes intresse av sekretess.

Allmänna bestämmelser om utlämnande av uppgifter

I gällande smittskyddslag finns särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter mellan smittskyddsläkaren och berörda myndigheter m.fl. som syftar till att möjliggöra ett så effektivt smittskyddsarbete som möj- ligt, nämligen 8 § respektive 12 § andra stycket. Enligt 8 § har smitt- skyddsläkaren rätt att få upplysningar och ta del av handlingar hos kom- munala nämnder som ansvarar för det objektinriktade smittskyddet och hos läkare och andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården. Smittskyddsläkaren har å sin sida enligt 12 § 2 st. skyldighet att i vissa fall lämna uppgifter till andra smittskyddsläkare och till behandlande läkare. Dessa bestämmelser har stor betydelse för smittskyddsarbetet och bör enligt regeringen bibehållas även i en förändrad smittskyddslag.

Uppgiftslämnande i samband med utredning hos smittskyddsläkaren

Smittskyddsläkaren får enligt regeringens förslag ett uttryckligt ansvar för att bevaka att den smittade får tillgång till det stöd eller den vård som krävs för att minska smittspridningen. För att nödvändig utredning skall kunna komma till stånd krävs bl.a. att smittskyddsläkaren får tillgång till den information som behövs och att smittskyddsläkaren kan lämna nöd- vändiga uppgifter till bl.a. socialnämnd och ansvariga för vård inom hälso- och sjukvården. Enligt 29 § i nu gällande smittskyddslag har smittskyddsläkaren rätt att få uppgifter från bl.a. nu nämnda myndigheter och personer beträffande vissa av regeringen föreskrivna samhällsfarliga sjukdomar. En motsvarande bestämmelse bör finnas även i den nya lagen. Regeringen anser dock att rätten för smittskyddsläkaren att in- hämta uppgifter bör omfatta samtliga allmänfarliga sjukdomar. Beträf- fande denna mycket begränsade grupp av sjukdomar föreligger ett sådant smittskyddsintresse av att åtgärder vidtas att det inte finns skäl att göra ytterligare begränsningar av när smittskyddsläkaren skall ha rätt att få uppgifter från andra myndigheter.

För att den enskilde skall kunna få erforderlig vård, behandling eller annat stöd kan det finnas skäl för smittskyddsläkaren att lämna uppgifter till socialtjänsten eller vårdansvariga enligt hälso- och sjukvårdslagen. Smittskyddskommittén föreslår att smittskyddsläkaren uttryckligen ges en sådan rätt i smittskyddslagen. Redan i dag finns det dock möjlighet att lämna ut uppgifter om uppgiftslämnandet kan anses vara till förmån för den enskilde. Om den enskilde samtycker kan uppgifterna i regel lämnas

Prop. 2003/04:30

191

ut. Även om en generell rätt för smittskyddsläkaren att lämna uppgifter om den enskilde kan motiveras av smittskyddsskäl, skulle en sådan rätt enligt regeringens mening innebära ett alltför långtgående ingrepp i den enskildes integritet. När det gäller att få till stånd nödvändig vård och behandling eller annat stöd bör smittskyddsläkarens uppgiftslämnande därför inte utvidgas utöver vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning.

Enligt 30–31 §§ i gällande smittskyddslag skall smittskyddsläkaren i vissa fall underrätta bl.a. socialnämnd och polismyndighet om patienten inte har följt eller misstänks inte ha följt för honom eller henne medde- lade förhållningsregler. Underrättade myndigheter har härefter skyldighet att anmäla förhållanden som tyder på att förhållningsreglerna inte följs. Bestämmelserna synes ha använts i mycket begränsad omfattning och det kan därför ifrågasättas om denna rapporteringsskyldighet bör bibehållas. Även rent principiella skäl kan anföras mot att t.ex. socialnämnden här- igenom får en övervakningsfunktion inom smittskyddet vilket kan ha negativ inverkan på förtroendet mellan klienten och handläggande socialtjänsteman. Det kan dock undantagsvis förekomma situationer då de bestämmelser som beskrivits ovan inte ger smittskyddsläkaren till- räckliga möjligheter att utreda huruvida en smittad som anmälts av sin behandlande läkare, utsätter andra för smittrisk. Skäl föreligger därför att ålägga vissa myndigheter, däribland socialtjänsten, en tidsbegränsad skyldighet att anmäla förhållanden som tyder på att en smittad bryter mot förhållningsregler. Denna möjlighet får dock endast användas då det är nödvändigt för smittskyddsläkarens utredning rörande behovet av insat- ser för en enskild smittad. Uppgiftsskyldigheten bör omfatta samtliga allmänfarliga sjukdomar.

Som framgår av avsnitt 12.4 skall smittskyddsläkaren under vissa förutsättningar informera en person som är närstående till den som är smittad av en allmänfarlig sjukdom och som är utsatt för påtaglig smitt- risk. Skälen för att ålägga smittskyddsläkaren denna underrättelse- skyldighet anges i avsnitt 12.4.

Utlämnande av uppgifter om smittade personer som intagits på kriminalvårdsanstalt eller inrättning för tvångsvård

Bestämmelserna om skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal att underrätta föreståndare för hem, styresman för häkte m.fl. enligt LVM och andra lagar som ovan nämnts infördes med hänsyn till bl.a. att den behandlande läkaren har begränsade möjligheter att kontrollera att den smittade följer förhållningsregler då han eller hon är tvångsomhänder- tagen. Med hänsyn till att särskilda åtgärder kan krävas för att minska riskerna för smittspridning inom anstalten eller vårdinrättningen bör mot- svarande bestämmelser behållas. Som påpekats i tidigare förarbeten (prop. 1995/96:23) får det anses föreligga ett särskilt ansvar för att per- soner som blivit föremål för tvångsomhändertagande inte skall utsättas för risk att smittas av allvarliga smittsamma sjukdomar. Bestämmelserna bör omfatta allmänfarliga sjukdomar.

Enligt 32 § i gällande smittskyddslag skall den ansvarige läkaren vid kriminalvårdsanstalten eller vårdinrättningen underrätta den behandlande läkaren om han finner att den intagne smittade inte kan tas om hand på ett sådant sätt att smittspridning kan förhindras. I praktiken torde förhål-

Prop. 2003/04:30

192

landena dock vara sådana att den behandlande läkaren inte kan vidta andra åtgärder än en formell anmälan till smittskyddsläkaren. Det fram- står därför som mer ändamålsenligt att den ansvarige läkaren direkt kon- taktar smittskyddsläkaren då problem med smittrisk uppstår vid anstalten eller vårdinrättningen. Med hänsyn härtill bör det uttryckligen anges i lagen att den ansvarige läkaren i sådant fall skall underrätta smitt- skyddsläkaren.

Hälso- och sjukvårdspersonalens upplysningsskyldighet är något mera långtgående enligt bestämmelserna i LVM och LVU och för verkställig- het av sluten ungdomsvård än enligt 37 § KvaL. Enligt de förstnämnda bestämmelserna skall föreståndaren för vården i princip alltid underrättas med undantag för sådana situationer där det står klart att det inte finns risk för smittspridning. Underrättelseskyldighet enligt kriminalvårds- lagen föreligger endast om underrättelse behövs med hänsyn till faran för smittspridning. Motiven för de olika formuleringarna är enligt prop. 1995/96:23 att de som vårdas enligt LVU eller LVM i mycket stor ut- sträckning har allvarliga missbruksproblem vilket ökar risken för sprid- ning av smittsamma sjukdomar. Emellertid förekommer även inom kriminalvården intagna med sådant allvarligt missbruk eller med sådana psykiska eller sociala störningar som kan medföra en ökad risk för smitt- spridning. Enligt regeringens mening finns det därför inga tungt vägande skäl för att uppgiftsskyldigheten enligt kriminalvårdslagens bestämmel- ser utformas annorlunda än vad som gäller enligt bl.a. LVM. Till detta kommer att den aktuella underrättelseskyldigheten rör allvarliga smitt- samma sjukdomar, vilket talar för att styresmannen vid kriminalvårds- anstalten i regel bör få kännedom om att en intagen är smittad av en sådan sjukdom. Motsvarande bör även gälla uppgiftsskyldigheten enligt lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Nu berörda bestämmelser har tillkommit mot bakgrund av de särskilda förhållanden som råder vid tvångsomhändertaganden. Uppgiftslämnandet innebär inte att de utlämnade uppgifterna inte längre är skyddade, efter- som sekretess råder vid samtliga nu berörda verksamheter. Här bör också uppmärksammas att det även vid andra verksamheter kan finnas behov av att föreståndare eller personal underrättas om att någon som vistas vid verksamheten bär på en smittsam sjukdom. Det skulle dock föra för långt att öppna ytterligare möjligheter att lämna ut sekretesskyddade uppgifter.

Sekretess för domar och beslut i smittskyddsmål

De undantag för frihetsberövande åtgärder som regleras i 7 kap. 2 § sek- retesslagen har motiverats av att det av rättssäkerhetsskäl är väsentligt att det finns möjligheter till insyn i dessa mål. Regeringen anser att på mot- svarande sätt som i dag skall sekretessen inom hälso- och sjukvården inte gälla beslut enligt smittskyddslagen om beslutet angår frihetsberövande åtgärd. Beträffande övriga beslut gör sig offentlighetsintressena däremot inte lika starkt gällande, varför undantaget från sekretess bör begränsas till de beslut som nu nämnts.

En särskild fråga är dock om sekretess fortfarande skall gälla beslut om frihetsberövande vid sådana sjukdomar som anges i 1.3 bilagan till nu gällande smittskyddslag. I praktiken handlar det nästan uteslutande om beslut som rör hivinfektion.

Prop. 2003/04:30

193

Rättssäkerhetsskäl talar starkt för att även beslut som rör frihetsberö-

Prop. 2003/04:30

vande av hivpositiva bör vara offentliga. Med hänsyn till att ett frihets-

 

berövande utgör ett allvarligt ingrepp i den enskildes personliga frihet är

 

det av stor vikt att sådana beslut kan bli föremål för offentlig insyn och

 

kontroll. De relativt långvariga frihetsberövanden det här kan vara fråga

 

om, även med de begränsningar som regeringen föreslår, understryker

 

också behovet av offentlig insyn i dessa mål.

 

Regeringen har även betonat vikten av en förändrad syn på hivinfek-

 

tion och framhållit att hivinfektion bör behandlas på samma sätt som

 

andra allvarliga smittsamma sjukdomar i lagstiftningen. Det framstår

 

också som svårt att motivera att en åtskillnad görs mellan nu aktuella fri-

 

hetsberövanden och frihetsberövanden vid t.ex. psykisk sjukdom eller

 

sådant missbruk som motiverar tvångsvård enligt LVM. Uppgifterna i

 

dessa mål torde i flera fall vara likartade med de uppgifter som fram-

 

kommer i ett mål om isolering vid hivinfektion.

 

Mot dessa argument får vägas den stora betydelsen hälso- och sjuk-

 

vårdssekretessen har för den enskildes förtroende för kontakterna med

 

sjukvården. Fortfarande förekommer ofta fördomar och obefogad rädsla

 

inför hivinfektion, även om allmänhetens kunskaper och syn på sjuk-

 

domen har blivit mer nyanserade och realistiska. Regeringen vill dock

 

framhålla de möjligheter som domstolarna har att begränsa vilka upp-

 

gifter som redovisas i domen. I princip är det endast de omständigheter

 

och resonemang som ligger till grund för domslutet nödvändiga. I övrigt

 

kan sekretessen behållas. Oavsett de invändningar som kan göras väger

 

rättssäkerhetsaspekterna så tungt att regeringen finner att undantaget för

 

vissa sjukdomar inte bör behållas i den nya smittskyddslagen.

 

20

Ekonomiska förmåner

 

20.1

Kostnadsfrihet för undersökning, vård och

 

 

 

behandling samt läkemedel

 

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Vid allmänfarlig sjukdom skall undersökning,

 

 

 

vård och behandling som läkaren bedömer minska risken för smitt-

 

 

 

spridning vara kostnadsfri för patienten om den ges inom landstingets

 

 

 

hälso- och sjukvård eller av en läkare som uppbär ersättning enligt

 

 

 

lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning eller enligt vårdavtal med

 

 

 

landstinget. Läkemedel som har förskrivits av läkare mot en allmän-

 

 

 

farlig sjukdom och som bedöms minska risken för smittspridning skall

 

 

 

vara kostnadsfria för patienten.

 

 

 

 

 

 

 

Smittskyddskommitténs förslag: Kommitténs förslag innebär att

 

kostnadsfri undersökning, vård och behandling skall ges även vid sjuk-

 

dom som påkallar smittspårning. Vidare föreslog kommittén att patien-

 

tens kostnadsfrihet för läkemedel som förskrivits av läkare och som har

 

inverkan på smittspridningen i princip bör omfatta samtliga sjukdomar

 

som omfattas av förslaget till smittskyddslag. Kommittén föreslog dock

 

att regeringen skall kunna meddela närmare föreskrifter om vilka smitt-

 

samma sjukdomar som skall omfattas av kostnadsfriheten.

194

 

 

 

 

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stort inget att invända mot kommitténs förslag. Flera av remissinstanserna anser att precise- ringar krävs vad gäller när och vid vilka åtgärder kostnadsfrihet skall gälla för att få en likformighet i hela landet. Några landsting och Lands- tingsförbundet anser att rätten till ersättning bör belysas närmare med tanke på att det här finns en stor risk att landstingen får vidkännas ökade kostnader. Statskontoret och Landstinget i Jönköpings län anser att reg- lerna om högkostnadsskydd bör tillämpas även för de sjukdomar som omfattas av smittskyddslagen. Flera remissinstanser anser tvärtom att kostnadsfriheten skall vara mer omfattande. Särskilt anser en del instan- ser att även personer som tillfälligt vistas i Sverige skall kunna få del av de kostnadsfria förmånerna om det behövs från smittskyddssynpunkt.

Bakgrund: Enligt gällande smittskyddslag är all undersökning, vård eller behandling vid samhällsfarlig sjukdom kostnadsfri för den enskilde inom landstingets hälso- och sjukvård. Kostnadsfriheten gäller såväl un- dersökning för att utreda om patienten är smittad av en samhällsfarlig sjukdom som den vård och behandling som därefter krävs. En grund- läggande förutsättning är dock att åtgärden behövs från smittskyddssyn- punkt. Enligt förarbetena får detta inte ges en för begränsad tolkning utan kostnadsfriheten skall gälla alla åtgärder som kan leda till att smittsam- heten upphör, minskar eller hålls tillbaka. Sjukdom som inte har något samband med den samhällsfarliga sjukdomen liksom skador och kompli- kationer som uppträder efter det att sjukdomen har upphört att vara smitt- sam eller som inte påverkar smittsamheten skall däremot inte medföra gratis hälso- och sjukvård.

Även undersökning hos en privatpraktiserande läkare är kostnadsfri för den enskilde under förutsättning att läkaren får ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL). Kostnadsfriheten i sist- nämnda fall omfattar dock inte efterföljande vård och behandling hos sådan läkare.

Vidare är all läkemedelsbehandling som behövs vid en samhällsfarlig sjukdom kostnadsfri oavsett om den förskrivs av läkare inom den offent- liga sjukvården eller av privatläkare och oavsett om den senare får ersätt- ning enligt LOL eller ej. Även såvitt gäller läkemedel anges i förarbetena att bestämmelsen inte får ges en för begränsad tolkning. Förutom läke- medel som leder till smittfrihet omfattas också läkemedel som minskar smittsamheten genom att t.ex. nedbringa mängden smittämne eller hämma dess tillväxt.

De kostnadsfria förmånerna gäller dock inte alla utan är begränsade till dem som är bosatta i Sverige enligt 2 kap. 1–6 §§ socialförsäkringslagen (1999:799). För asylsökande och vissa andra utlänningar som söker uppehållstillstånd för att de är i behov av skydd finns bestämmelser om kostnadsfrihet vid bl.a. vård och åtgärder i förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar. Här skall också uppmärksammas att rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemed- lemmar flyttar inom gemenskapen medför bl.a. att ett krav i nationell lag- stiftning på bosättning i landet inte kan upprätthållas beträffande dem som omfattas av förordningen.

Kostnadsansvaret för de ovan redovisade förmånerna är uppdelat mel- lan landstinget och staten. Landstinget svarar för kostnader för undersök-

Prop. 2003/04:30

195

ning, vård och behandling inom landstingets hälso- och sjukvård och för undersökning av privatläkare som får ersättning enligt LOL samt för läkemedel som förordnats inom den egna hälso- och sjukvården. För övriga kostnader svarar staten. Hit hör kostnader för läkemedel som för- skrivits av privatläkare. Härutöver svarar staten för kostnader för under- sökning, vård och behandling, dock inte läkemedel, av en patient som inte är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) om läkaren är privat verksam och har ersättning enligt LOL samt visar att han inte har kunnat få betalt av patienten. Ersättning för de kost- nader som staten skall svara för utbetalas av Socialstyrelsen.

För hälso- och sjukvård som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen får landstingen ersättning från sjukförsäkringen enligt förordningen (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ekonomiska förmåner i samband med smitta finns även reglerade i lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv- smittade och förordningen (1968:235) med särskilda bestämmelser om gratis undersökning och behandling av sjömän vid vissa smittsamma sjukdomar.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen har inte funnit anledning till några förändringar av nuvarande bestämmelser om kostnadsfrihet. Emellertid får de förändringar i indel- ningen av sjukdomarna i smittskyddslagen som regeringen föreslagit vissa konsekvenser för vilka sjukdomar som skall omfattas av kostnads- friheten.

Grunden för kostnadsfrihet vid undersökning, vård och behandling är enligt nuvarande bestämmelser att dessa åtgärder behövs från smitt- skyddssynpunkt. Enligt förarbetena får detta inte ges en alltför begränsad tolkning. Kostnadsfriheten skall gälla samtliga åtgärder som kan leda till att smittsamheten upphör, minskar eller hålls tillbaka. Enligt regeringens mening bör detta synsätt gälla även fortsättni