Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner skall undvika att ge reglerna en sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till samboende.
Barn har rätt till en familj. Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, omtanke och förståelse, men också ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemenskap till människans djupaste behov – behovet av att bli sedd och inte vara utbytbar. En viktig förutsättning för att en familj ska fungera är att alla respekterar vissa grundläggande värden som jämställdhet och respekt för varje människas integritet. En annan är att familjen inte fungerar som en sluten enhet utan snarare som en bas för ett vidare samhällsengagemang. Det är viktigt att inse att familjer kan se olika ut.
Vid utformandet av regler beträffande familjeformer måste man alltid ha barnens bästa som absolut prioritet. Vuxnas önskningar att proklamera sin kärlek till varandra får aldrig ske på bekostnad av barnens behov av en så stabil och kärleksfull uppväxtmiljö som möjligt.
Äktenskapet är den tryggaste juridiska formen för samlevnad mellan kvinna och man och därigenom även den stabilaste familjeformen för barn att växa upp i. Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att, så långt som möjligt, ha vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av dessa. Detta har större förutsättningar att uppfyllas om barnets föräldrar har ingått äktenskap med varandra. Enligt all tillgänglig statistik är det nämligen större risk för att barn till föräldrar som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar jämfört med barn vars föräldrar är gifta. Vid en separation är risken givetvis större att barnet förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena föräldern.
Kristdemokraterna anser, för barnens skull, att samhället i opinionsbildning och lagstiftning ska framhålla att en medveten vilja till stabil familjegemenskap bäst markeras genom äktenskapet. I proposition 1973:32 om äktenskapets ingående och upplösning sägs också uttryckligen att man vid utformning av regler om skatter och sociala förmåner bör undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig. Denna intention har tyvärr inte fullföljts. Därför är det angeläget att rätta till utformningen av regler som fortfarande innebär ekonomiska nackdelar för gifta par.
Det finns olika juridiska samlevnadsformer som har olika innebörd. Det är viktigt att människor är medvetna om vilka lagar som gäller för de olika samlevnadsformerna.
En väsentlig skillnad mellan äktenskap och samboende är att endast maka, inte sambo, har rätt till underhållsbidrag då samlevnaden upphör eller har rätt till arv eller rätt till att leva i oskiftat bo, då samlevnaden upplöses genom ena partens död.
Inom social- och skatterätten, liksom i föräldrabalken, har lagstiftaren strävat efter att så långt möjligt behandla samboende under äktenskapsliknande förhållanden på samma sätt som äktenskap. I praktiken kan det dock vara svårt att avgöra om ett samboende är äktenskapsliknande. Lagstiftaren har därför valt att uppställa särskilda rekvisit för att likställa samboförhållanden med äktenskap. Det vanligaste rekvisitet är det som framgår i inkomstskattelagen 1 kap. 20 §: ”Bestämmelser om makar skall tillämpas också på sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn.”
Gifta har högre förmögenhetsskatt än ogifta som inte omfattas av ovanstående rekvisit. Fribeloppet för sådana samboende uppgår tillsammans till 2 000 000 kronor, men för gifta till 1 500 000 kronor.
För en skattskyldig folkpensionär som är gift är det särskilda grundavdraget 139,69 procent av prisbasbeloppet medan det för övriga folkpensionärer är 157,49 procent. En ensamstående pensionär betalar således lägre skatt än en gift, givet den taxerade inkomsten.
Folkpension i form av hel förtidspension per år utgör för ogifta 90 procent av prisbasbeloppet och för gifta 72,5 procent. Med gift pensionsberättigad likställs den som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad likställs den som är gift men ”stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat”.
Vad gäller ålderspension i form av tilläggspension och i form av folkpension enligt äldre bestämmelser är motsvarande belopp 90 procent av basbeloppet för den som är ogift och 78,5 procent för gift (enligt definitionerna ovan).
Flera alternativa familjeformer existerar i vårt samhälle. Oavsett hur familjen ser ut är familjen barnets viktigaste miljö och alla familjer har rätt till hjälp och stöd i svåra situationer för att kunna göra barnets hemmiljö så stabil som möjligt. Diskussioner förs kring hur man från lagstiftarens sida ska förhålla sig till andra samlevnadsformer än äktenskapet. Många anser att äktenskapet inte längre ska ha den särställning som det har idag. Det Kristdemokraterna ifrågasätter vid hävdandet av sådana åsikter är om man då verkligen ser till barnens bästa eller enbart till vuxnas önskningar. Kristdemokraterna är självklart inte emot att vuxna människor ska få leva tillsammans och visa varandra sin kärlek på det sätt de önskar. Däremot anser vi att äktenskapet ska ha en särställning. Vi tror på att sätta barns behov i första rummet, och för barnen är äktenskapet fortfarande den familjeform som i större utsträckning än andra utgör en stabil uppväxtmiljö.
Vid separationer är det alltid barnen som är de stora förlorarna. Barnen har både behov av och rätt till båda föräldrarna. Idag försöker man genom lagstiftning och på annat sätt efter separation tillgodose detta, exempelvis genom umgängesrätt och gemensam vårdnad. Det bästa sättet att uppfylla barnens rätt är dock naturligtvis att öka incitamenten för att makarna skall kunna hålla ihop familjen och överbrygga de samlevnadsproblem som kan uppstå. Här har samhället, staten och kommunerna ett mycket stort ansvar. Kristdemokraterna står bakom en utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning som dessutom bör omfatta förebyggande relationsvård. När krisen kommer ska man snabbt kunna få hjälp. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. Alla familjer ska få den hjälp och det stöd de behöver. Kristdemokraterna ser även positivt på familjeterapi och vill därför rekommendera att denna modell används ute i kommunerna.
I vårt föränderliga och globaliserade samhälle ökar familjens roll som identitetsskapare och balanspunkt. Perfekta familjer och felfria föräldrar existerar självfallet inte. Precis som i alla andra mänskliga sammanhang uppstår konflikter och det begås misstag också inom familjen. Trots sina brister är familjen den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla nära gemenskap som behövs för att människor ska växa. Fungerar inte familjen som en bas fungerar inte heller samhället. Övergrepp och förtryck kan aldrig tolereras inom familjen, lika litet som någon annanstans. Men att sådant förekommer kan aldrig tas till intäkt för att avfärda familjen som samlevnadsform.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |