Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
Regeringen har gjort det till en permanent arbetsmetod att presentera antagandepropositioner till europeiska rambeslut utan att samtidigt redovisa fullständiga förslag till svensk följdlagstiftning. Vi har vid flera tillfällen påpekat att relevanta förslag till svensk lagstiftning bör läggas fram samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen. Detta skulle möjliggöra en öppen process kring hur en svensk definition av ett givet rambeslut skall se ut.
Regeringen förutskickar i förevarande proposition förändringar i lagstiftningen såväl vad avser höjda straffgränser som ytterligare kriminalisering, till följd av rambeslutets krav. Vi ifrågasätter inte behovet av att stärka barnens rätt och vikten av att bekämpa brottslighet mot barn. Likväl anser vi att regeringen borde ha ytterligare preciserat utformningen av en svensk följdlagstiftning i detta fall.
Genom Amsterdamfördraget tillskapades rambeslut som ny form av rättsligt instrument inom tredje pelaren. Rambeslut ersatte institutet gemensam åtgärd. rådet får, jämlikt avdelning VI artikel 34.2 i Unionsfördraget, fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och författningar. Detta får ske på initiativ av kommissionen eller en enskild medlemsstat. Ett beslut att anta ett rambeslut förutsätter enhällighet i rådet.
Rambeslut är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som skall uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Rambeslut kan inte skapa rättigheter eller skyldigheter för enskilda personer så länge de inte har införlivats med nationell rätt (de saknar så kallad direkt effekt).
Justitieutskottet har uttalat att det är möjligt för riksdagen att godkänna ett utkast till rambeslut och först därefter fatta beslut om den lagstiftning som nödvändiggörs av beslutet. Att avvakta med följdlagstiftning på detta sätt borde emellertid enligt utskottet endast ske när det är påkallat av de tidsramar som gäller för EU:s antagande av rambeslutet.
Det europeiska konventet om EU:s framtid har presenterat förslag om att tillnärmningen av lagstiftning inom exempelvis materiell straffrätt skall ske genom direktiv (det som i en ny konstitution för unionen kommer att benämnas europeisk ramlag), i stället för, som i dag, genom rambeslut. Vi välkomnar en sådan ordning. Innan detta realiserats är det emellertid viktigt att regeringen anstränger sig mer för att redovisa hur man avser uppfylla lagstiftning påkallad av rambeslut inom det svenska rättssystemet.
Bristen på insyn i processen och problemen med att följdlagstiftning inte presenteras samtidigt som antagandepropositionen har framförts ett antal gånger. Lagrådet har vid ett antal tillfällen konstaterat att beredningen av rambesluten skiljer sig från vad som normalt tillämpas i samband med internationella överenskommelser som kräver lagstiftning.
Det finns ingen anledning att beredningskraven skall ställas lägre när det gäller rambeslut och därav föranledd lagstiftning än vid andra former av internationella överenskommelser. Lagrådet anser att rambeslut, särskilt i de fall de innebär mer komplicerade rättsliga ställningstaganden, bör göras till föremål för en bred och omfattande debatt före riksdagens godkännande.
Emedan rambeslut binder medlemsstaterna vad avser utförandet är möjligheterna att vid tillfället för behandlingen av genomförandepropositionen framföra synpunkter på lagstiftningen begränsade. Det intressanta är möjligheten att få en analys av ett kommande rambesluts effekter på svensk lagstiftning redan före godkännandepropositionen. Sedan ett rambeslut väl godkänts finns det ingen anledning att behandla de grundläggande rättspolitiska frågor som rambeslutet kan ge anledning till. Detta skapar ett demokratiskt problem för Sveriges lagstiftande församling. Då genomförandepropositionen presenteras är riksdagens händer bundna.
Regeringen konstaterar i proposition 2003/04:7 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder att tiden för genomförande av t.ex. rambeslutet om terroristbrott blev knapp. Detta anser man sig ha reparerat dels genom att genomförandetiden numera generellt sätts ut till två år, dels genom att godkännandepropositioner remitteras. Regeringen lovar i samma proposition att ”noga följa dessa frågor”. Det är ändå tveksamt huruvida denna process lämnar utrymme för eftertanke och analys på det sätt som krävs för en gedigen och ändamålsenlig lagstiftningsprocess. Det bör också i sammanhanget framföras att regeringen, trots ovan nämnda uttalanden, presenterar förevarande godkännandeproposition helt i avsaknad av förslag till följdlagstiftning.
Vi ställer oss bakom den gemensamma europeiska kampen mot grov organiserad brottslighet och strävan efter ett gemensamt område av frihet och säkerhet. Däremot är vi övertygade om att kampen inte går förlorad om varje instrument tas fram med beaktande av rättssäkerhetsaspekter och genom parlamentarisk insyn. Dagens system är enligt vårt förmenande inte tillräckligt bra i dessa avseenden.
Vi anser att man måste efterkomma de krav som framställts av svensk rättsexpertis.
Därför presenterade vi i december 2001 rapporten Analys, förarbete och förankring i det europeiska samarbetet i vilken vi ställde upp ett antal krav.
Bland annat anförde vi att
regeringen bör lägga fram relevanta förslag till följdändringar i den svenska lagstiftningen samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen,
regeringen bör ta initiativ till en ”förenklad remissrunda” hos svensk rättsexpertis före beslut om antagande av rambeslut samt att
regeringen bör ta initiativ till en analys av hur övriga medlemsstaters rättsordningar fungerar i praktiken.
Kraven på bättre förankring har tillgodosetts i det avseendet att ett mer normalt remissförfarande har tillämpats beträffande utkastet till proposition. I allt väsentligt kvarstår dock de synpunkter som tidigare påpekats.
|
Stockholm den 15 oktober 2003 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Anita Sidén (m) |