Trafikutskottets betänkande
2003/04:TU2
Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m. m.
I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:105
Flyttning av fordon i vissa fall, m.m. jämte två följdmotioner och två
motioner från den allmänna motionstiden 2002.
I propositionen föreslås
att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så
att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas
med stöd av lagens besämmelser. Vidare föreslås att en markägares möjlighet
att begära att ett fordon flyttas utvidgas till att gälla även om markägaren
inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt
bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering.
Utskottet förutsätter att en ingående uppföljning kommer att ske av
den nya lagstiftningen så att regelsystemet inte får oönskade konsekvenser
för enskilda markägare eller motverkar syftet att effektivisera möjligheten
att forsla bort övergivna fordon.
Utskottet tillstyrker regeringens
lagförslag och avstyrker motionerna.
I propositionen föreslås vidare en
mindre ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).
Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 januari 2004.
Till betänkandet har fogats en reservation
(kd, c).
1. Lagen om flyttning av fordon
i vissa fall
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:105 i denna del och avslår motionerna
2002/03:T15, 2002/03:T16, 2002/03:T213 yrkande 3 och 2002/03:T444.
Reservation
(kd, c)
2. Yrkestrafiklagen
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:105 i denna del.
Stockholm den 30 september 2003
På
trafikutskottets vägnar
Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström
(m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny
Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s), Monica Green (s), Runar Patriksson
(fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström (m),
Mikael Johansson (mp), Carl-Axel Roslund (m), Christer Winbäck (fp) och
Karin Thorborg (v).
Lagen om flyttning av fordon i vissa fall
Utskottets
förslag i korthet
Utskottet anser det viktigt att effektivisera möjligheterna
att forsla bort och skrota övergivna fordon. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens lagförslag. Motionsförslag om statligt eller kommunalt
kostnadsansvar för fordonsflyttning när inte avgiften kan tas ut av
fordonsägaren
avstyrks med hänvisning bl.a. till förutsatt uppföljningsarbete.
Regeringens
bedömningar och förslag
Flyttning av cyklar och andra oregistrerade
fordon
I 1 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall definieras
fordon som varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller
medar och som inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor.
Definitionens ordalydelse ger vid handen att cyklar och andra typer av
fordon som inte registreras, t.ex. mopeder klass II, omfattas av lagens
tillämpningsområde. Trots detta finns det uttalanden i lagens förarbeten
som inger tvivel om det verkligen varit lagstiftarens avsikt att cyklar
och andra oregistrerade fordon skulle omfattas av lagens bestämmelser. I
förarbetena används nämligen begreppet bil i det närmaste som en synonym
till det i lagen använda begreppet fordon.
Enligt regeringen kan det
diskuteras om det över huvud taget bör vara möjligt att flytta oregistrerade
fordon med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Ofta hittas
sådana fordon – framför allt cyklar – under sådana förhållanden att
de
betraktas som hittegods och behandlas som sådant med stöd av lagen (1938:121)
om hittegods. Enligt Vägverket har det dock blivit allt vanligare att
oregistrerade fordon, främst cyklar, men även mopeder klass II, parkeras
så att de utgör ett hinder för andra trafikanter. Detta kan antas vara
särskilt vanligt i områden kring järnvägsstationer och andra
resecentrum.
Regeringen föreslår därför att lagen (1982:129) om flyttning av fordon
i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra
oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare
införs en bestämmelse i lagen som innebär att den myndighet som beslutat
att ett sådant fordon skall flyttas skall underrätta fordonets ägare om
det genom märkning på fordonet eller på annat sätt omedelbart framgår vem
som äger det. I annat fall skall myndigheten kungöra flyttningen genom
anslag i sin lokal.
Regeringen föreslår också bl.a. att bestämmelserna
justeras så att till fordonet hörande föremål, t.ex. låsanordningar, inte
får tillfogas onödig skada.
Utökad möjlighet för markägare att begära
flyttning
I 2 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall
anges i vilka fall ett fordon får flyttas med stöd av lagen. Gemensamt
för de flesta situationer är att fordonet är uppställt i strid med
föreskrifter om förbud mot stannande eller parkering. Endast i ett fåtal
situationer får ett fordon flyttas trots att det inte är uppställt i strid
mot bestämmelser om stannande och parkering, nämligen om fordonet är ett
fordonsvrak eller om det står uppställt så att fara för trafikolyckor
uppstår eller hinder uppkommer i trafiken.
Av propositionen framgår vidare
att om en markägare varken har förbjudit parkering eller meddelat villkor
för parkering finns det i dag ingen möjlighet att med stöd av regelverket
om flyttning av fordon i vissa fall flytta ett fordon som ställts upp mot
markägarens vilja annat än om fordonet står uppställt så att fara för
trafikolyckor uppstår eller hinder i trafiken uppkommer eller fordonet
utgör ett fordonsvrak.
Enligt Vägverket är det inte sällan förekommande
att ett fordon ställs upp på enskild mark utan markägarens samtycke, men
där denne inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för
parkering enligt bestämmelserna i lagen om kontrollavgift vid olovlig
parkering. Vägverket har därför föreslagit att lagen om flyttning av fordon
i vissa fall ändras så att den medger att markägaren kan begära att sådana
fordon flyttas. Vägverkets förslag har vunnit stöd hos remissinstanserna.
Även regeringen ansluter sig till Vägverkets bedömning att möjligheterna
för markägare att begära flyttning av fordon bör utökas.
Enligt Vägverkets
förslag skall ett fordon få flyttas först sedan ägaren av det underrättats
om att fordonet är uppställt mot markägarens vilja, eller i varje fall
efter det att markägaren påbörjat sådana underrättelseförsök. Dessa
förfaranderegler innebär att det i praktiken blir svårt att flytta oregistrerade
fordon med stöd av bestämmelsen. Bestämmelsen bör därför uttryckligen
inskränkas till att gälla endast registrerade fordon. Det kan härvid
konstateras att oregistrerade fordon, såsom cyklar, ofta torde kunna flyttas
med tillämpning av lagen (1938:121) om hittegods i det fall de varit
uppställda under en längre tid på enskild mark.
Det är viktigt att den
utökade möjlighet för markägare att begära flyttning av fordon som nu
föreslås förenas med sådana bestämmelser om när flyttning av ett fordon
får ske som tar till vara fordonsägarens rättssäkerhet. En förutsättning
för att ett fordon skall få flyttas i den nu aktuella situationen måste
naturligtvis vara att fordonets ägare är medveten om att markägaren inte
tillåtit parkeringen och därför inte accepterar att fordonet står uppställt
på dennes mark. Vägverket har därför föreslagit att flyttning får ske
först sedan ägaren har underrättats om att fordonet är uppställt mot
markägarens vilja och det efter denna underrättelse förflutit minst sju
dagar. Regeringen ansluter sig till Vägverkets förslag.
Det torde dock
förekomma fall där ägaren till ett fordon som är uppställt mot markägarens
vilja av olika skäl inte kan anträffas. Som Vägverket konstaterar bör det
även i dessa fall vara möjligt för markägaren att begära att fordonet
skall flyttas. För att tillvarata fordonsägarens rätt bör dock tiden från
det att markägaren inleder sina försök att underrätta fordonsägaren vara
längre än i de fall fordonets ägare nås av markägarens underrättelse.
Enligt regeringen och Vägverket bör en månad förflyta innan fordonet får
flyttas i de fall markägaren inte lyckats anträffa fordonsägaren.
I 7 §
lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall regleras vem som
skall stå för de kostnader som uppkommer i samband med att ett fordon
flyttas. Enligt huvudregeln skall kostnaderna belasta ägaren av fordonet.
Kostnader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten eller, om
flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen.
Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket, som bl.a. reglerar
olovlig parkering, skall dock sådana kostnader som inte kan tas ut av
fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall flyttas, dvs.
markägaren. Vägverket har föreslagit att samma bestämmelse skall tillämpas
när fordon flyttas med stöd av den utvidgade rätten för markägare att
begära att fordon flyttas.
Flera remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen
och Stockholms kommun, har ifrågasatt om enskilda markägare som begär att
ett fordon skall flyttas över huvud taget bör bära något kostnadsansvar.
Enligt dessa remissinstanser är det rimligt att det allmänna står för
kostnaderna även i dessa fall. Andra remissinstanser, bl.a. Österåkers
kommun, anser i likhet med Vägverket att markägaren bör stå för kostnaderna
när denne har begärt flyttningen. Några remissinstanser, bl.a. Svenska
Kommunförbundet, menar att den nuvarande bestämmelsen om markägarens
kostnadsansvar bör ändras så att den myndighet som har verkställt flyttningen
får välja om kostnaden skall bäras av markägaren eller myndigheten.
I
samband med att den flyttningsgrund som anges i 2 § andra stycket lagen
om flyttning av fordon i vissa fall infördes i lagen diskuterades
kostnadsansvaret (prop. 1983/84:104 s. 29 f.). Då anfördes bl.a. att det är
ett allmänt intresse att fordon som har parkerats olovligt på tomtmark
kan flyttas. Några skäl att i fråga om beslutanderätt eller rätt att
verkställa beslut särbehandla sådana flyttningsfall ansåg regeringen då
inte föreligga. Eftersom flyttning från tomtmark emellertid också ofta
sker i markägarens intresse måste det allmänna inte med nödvändighet stå
för sådana flyttningskostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren. Om
flyttning av ett fordon sker på begäran av en markägare bör denne därför
stå för de kostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren.
Regeringen,
som nu kan konstatera att remissinstanserna har olika uppfattning om hur
ansvaret för de kostnader som uppkommer när ett fordon flyttas bör fördelas,
finner inte anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes
år 1984.
I propositionen föreslår regeringen mot denna bakgrund att en
markägare ges möjlighet att begära flyttning av registrerade fordon som
har parkerats på dennes mark även om han eller hon inte har förbjudit
parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i
lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.
Fordonet får
dock inte flyttas förrän sju dagar efter det att fordonsägaren underrättats
om att parkeringen är mot markägarens vilja. Om fordonsägaren inte kan
anträffas får fordonet flyttas först en månad efter det att markägaren
påbörjat försök att underrätta fordonets ägare. Om kostnaderna för
flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare skall kostnaderna bäras av
den som begärt flyttningen.
Regeringen bedömer vidare att inga ändringar
bör göras i de nuvarande bestämmelserna om när äganderätten till ett
flyttat fordon övergår till den som har verkställt flyttningen.
Överklagande,
ikraftträdanden m.m.
Regeringen konstaterar att det är långt ifrån
självklart hur en överklagandeordning bör konstrueras och att en rad faktorer
måste beaktas för att finna en lämplig ordning. Som exempel kan nämnas
att en ordning för överklagande bör samordnas med den ordning som gäller
för överprövning av felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift.
Om man har två olika ordningar för prövningen av
överklagande av beslut enligt lagen om flyttning av fordon i vissa fall
och av felparkeringsavgifter finns risken för att två olika instanser
prövar samma grundläggande fråga, dvs. om fordonet har varit uppställt i
strid med en föreskrift om stannande eller parkering. Detta skapar en
risk för att instanserna kommer till olika slut. Ett sådant system bör
naturligtvis så långt möjligt undvikas. Bilden kompliceras dessutom av
att Polisverksamhetsutredningen i sitt delbetänkande Polisverksamhet i
förändring (SOU 2002:70) har föreslagit att ordningen för överprövning av
felparkeringsavgifter modifieras. Det förslaget bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
Eftersom i första hand fordonsägaren eller den
som har begärt flyttningen skall ersätta kostnaden för flyttningen och
övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen om flyttning av fordon i
vissa fall kommer, enligt regeringen, det ökade antalet fordon som flyttas
inte att leda till ökade kostnader för de myndigheter som verkställer
flyttningarna.
Sammanfattningsvis är frågan om överklagande så komplicerad
att den enligt regeringens bedömning behöver utredas vidare. Denna
omständighet bör dock inte förhindra att de förslag regeringen nu tagit upp
i propositionen genomförs.
Regeringen föreslår att lagändringarna träder
i kraft den 1 januari 2004.
Motionsförslag
I två motioner som väckts
med anledning av propositionen tas frågor upp som rör kostnaderna för att
flytta fordon.
I motion 2002/03:T15 av Sven Bergström m.fl. (c) välkomnar
Centerpartiet tanken att utöka möjligheterna för markägare att begära
flyttning av fordon. Det är dock beklämmande, menar motionärerna, att
regeringen inte kan föreslå denna ändring utan att samtidigt göra det
allmännas problem till markägarens problem. Ett övergivet fordon kan skapa
säkerhetsproblem både för miljö och människor, och därför är det rimligt
att markägaren har ett ansvar att anmäla övergivna fordon till polismyndigheten.
Det kan dock inte vara rimligt att utforma den nya lagen så att den
motverkar markägares vilja att anmäla övergivna fordon.
Det kan inte heller
vara principiellt rimligt att en markägare som har oturen att få fordon
dumpade på sin mark får stå för kostnaderna för flyttning av fordonet.
Denna kostnad bör, enligt motionärernas mening, bäras av den som dumpar
fordonet eller, om han eller hon inte kan återfinnas, av det allmänna,
detta med hänvisning till det allmännas intresse i att slippa farliga och
störande övergivna fordon på våra gator och i vår natur.
I motion
2002/03:T16 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) framhålls att lagstiftningens
huvudregel, att kostnaderna för flyttningen skall belasta ägaren av fordonet,
är den enda rimliga.
Som anges i propositionen, uppstår dock fall där
fordonsägaren inte kan anträffas eller där kostnaderna inte kan tas ut av
denne. I dessa fall bör, såsom i dag är fallet för fordon som flyttas av
säkerhets- och naturvårdsskäl, kostnaderna bäras av staten eller, om
flyttningsbeslutet verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen. Det
är inte rimligt att en privatperson, såsom regeringen föreslår, skall
lida ekonomisk skada till följd av att ett fordon utan tillåtelse parkerats
och övergivits på dennes mark. Allmänintresset motiverar att det allmänna
står för kostnaderna.
Kristdemokraterna föreslår därför att flyttning av
fordon enligt det i propositionen föreslagna nya tredje stycket i lagens
2 § bekostas av stat eller kommun, beroende på vilken myndighet som
verkställt flyttningsbeslutet. Dock bör den som begär flyttning av fordon
enligt 2 § andra stycket, dvs. från plats som är reglerad enligt lagen om
kontrollavgift vid olovlig parkering, fortsättningsvis bära kostnaderna
i de fall dessa inte kan tas ut av fordonsägaren.
I två motioner från
allmänna motionstiden hösten 2002 tas frågor upp som bl.a. rör övergivna
bilar i naturen.
I motion 2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) pekar
motionären på skönhetsfläckar i vårt vackra landskap. Övergivna arbetsredskap,
skrotupplag som är störande utan inhägnader och bilar som av någon anledning
övergivits vid eller på vägarna. Dessa bilar utgör dessutom en sanitär
olägenhet. Inte sällan rinner bensin, olja och batterisyra ut och förorenar
marken. Det i många fall ovissa ägarförhållandet försvårar och försenar
bortforslandet av skrotbilarna. En landsomfattande kampanj med syfte att
på ett miljömässigt riktigt tillvägagångssätt omhänderta övergivna bilar
och övrigt skrot i naturen bör genomföras i samverkan mellan staten och
kommunerna (yrkande 3).
I motion 2002/03:T444 av Agneta Lundberg och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s) ser motionärerna mycket positivt
på de nya bilskrotningsreglerna med avgiftskrav och premieutbetalning. I
motionen framhålls dock att det förekommer att ägaren till fordon som är
uppställt på annans mark mot markägarens vilja inte kan anträffas. Även
för dessa fall bör möjligheten finnas att flytta fordonet. Det är därför
angeläget att det skyndsamt utarbetas regler för hur man förfar med detta
både från rättssäkerhetssynpunkt för fordonsägare men också utifrån att
det vidtas åtgärder för att effektivisera möjligheterna att forsla bort
och skrota övergivna bilar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet ser
positivt på regeringens förslag för att underlätta flyttning av cyklar
och andra oregistrerade fordon. Enligt utskottets mening är det vidare
angeläget att effektivisera möjligheterna att forsla bort och skrota
övergivna bilar. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag att ge
ökade möjligheter för markägare att begära flyttning av fordon även när
de inte utgör omedelbara och allvarliga hot mot trafiksäkerheten och
naturvården.
Som uppmärksammats i motionerna 2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16
(kd) kan dock flyttning av fordon innebära oönskade ekonomiska konsekvenser
för markägaren. Utskottet vill här klargöra att huvudregeln i fråga om
kostnaderna för flyttning av fordon är att kostnaderna skall belasta ägaren
av fordonet enligt 7 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall. Kostnader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten eller,
om flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen.
Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket samma lag, dvs. vid
olovlig parkering, skall dock sådana kostnader som inte kan tas ut av
fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall flyttas, dvs.
markägaren. Regeringen föreslår att samma bestämmelse skall tillämpas när
fordon flyttas med stöd av den utvidgade rätten för markägare att begära
att fordon flyttas.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det
allmänna inte med nödvändighet bör stå för sådana flyttningskostnader som
inte kan tas ut av fordonsägaren. I det sammanhanget vill utskottet påminna
om att kostnaderna bärs av det allmänna om det handlar om fordonsvrak,
eller i det fall fordonet är uppställt så att fara för trafikolyckor
uppstår eller hinder uppstår i trafiken.
Som framhållits i propositionen
sker ofta en flyttning av fordon i markägarens eget intresse. Även med
den nyligen höjda skrotningspremien och det aktiva arbete som Stiftelsen
Håll Sverige Rent bedriver för att forsla bort och skrota övergivna fordon
kan dock inte uteslutas att enskilda markägare kan komma att drabbas av
orimliga kostnader. Utskottet förutsätter därför att en ingående uppföljning
kommer att ske av den nya lagstiftningen så att regelsystemet inte får
oönskade konsekvenser för enskilda markägare eller motverkar syftet att
effektivisera möjligheten att forsla bort övergivna fordon. I det
sammanhanget bör också ses över vilka effekter producentansvarets införande
får på skrotfonden och om skrotfonden möjligen kan användas för detta
ändamål i framtiden.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens
förslag till ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall och avstyrker motionerna 2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16 (kd).
Med
anledning av motionerna 2002/03:T213 (c) och 2002/03:T444 (s) från allmänna
motionstiden 2002 som mer allmänt tar upp frågor om övergivna bilar i
naturen vill utskottet framhålla att övergivna fordon vid vägkanter och
i naturen kan utgöra ett allvarligt miljöproblem. Det är därför enligt
utskottets uppfattning angeläget att övergivna bilar kan forslas bort och
skrotas. Utskottet välkomnar därför att regeringen i propositionen föreslår
ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, så att
bl.a. flyttning av övergivna bilar i naturen underlättas. Utskottet vill
också anföra att Stiftelsen Håll Sverige Rent för närvarande genomför en
skrotbilskampanj. En viktig del av kampanjens syfte är att skrotbilarna
skall tas om hand på ett miljöriktigt sätt, så att gifter som bl.a. bly
och kvicksilver inte läcker ut. I början av september 2003 hade drygt 83
000 skrotbilar anmälts till kampanjen.
Som utskottet ser det ligger
regeringens förslag i propositionen och kampanjen som Stiftelsen Håll
Sverige Rent nu genomför väl i linje med vad som efterfrågas i motionerna.
Motionerna 2002/03:T213 (c) yrkande 3 och 2002/03:T444 (s) avstyrks
därför.
Yrkestrafiklagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker
regeringens förslag till justering av yrkestrafiklagen (1998:490).
Regeringens
förslag
Regeringen anför att vid den ändring av 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen
som gjordes i samband med att den nya fordonslagen (2002:574) beslutades,
så föll av misstag ordet ”om” bort i inledningen av första stycket 2
(se
prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:TU13, rskr. 2001/02:80 och SFS 2002:580).
Regeringen föreslår att detta misstag nu rättas till. Regeringen föreslår
därför att ordet ”om” läggs till i inledningen av första stycket 2 i
6
kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490).
Utskottets ställningstagande
Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till justering av yrkestrafiklagen (1998:490).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden
har föranlett följande reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Lagen
om flyttning av fordon i vissa fall, punkt 1 (kd, c)
av Johnny Gylling
(kd) och Sven Bergström (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:105 i denna del, bifaller
delvis motionerna 2002/03:T15 och 2002/03:T16 och avslår motionerna
2002/03:T213 yrkande 3 och 2002/03:T444.
Ställningstagande
Vi ser positivt
på regeringens förslag för att underlätta flyttning av cyklar och andra
oregistrerade fordon. Enligt vår mening är det vidare angeläget att
effektivisera möjligheterna att forsla bort och skrota övergivna fordon. Vi
välkomnar därför regeringens förslag att ge ökade möjligheter för markägare
att begära flyttning av fordon även när de inte utgör omedelbara och
allvarliga hot mot trafiksäkerheten och naturvården.
Lagstiftningens
huvudregel, att kostnaderna för flyttningen i första hand skall belasta
ägaren av fordonet, anser vi vara rimligt. Vi är dock medvetna om att
fall kan uppstå då fordonsägaren inte kan anträffas eller där kostnaderna
inte kan tas ut av denne. Detta kan leda till betydande kostnader för den
markägare som oförskyllt råkat drabbas av att övergivna fordon dumpas på
hans eller hennes marker.
Vi anser därför att kostnader som inte kan tas
ut av fordonsägaren i dessa fall bör bäras av staten eller, om
flyttningsbeslutet
har verkställts av kommunal myndighet, av kommunen, dvs. den reglering
som gäller för fordon som flyttas av ordnings- och säkerhetsskäl eller av
naturvårdsskäl.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
finansiering av ett utökat kostnadsansvar för det allmänna i enlighet med
vad som ovan anförts. I avvaktan på att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med en lämplig finansieringslösning bör dock de föreslagna
lagändringarna träda i kraft.
Vad som nu anförts bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks regeringens föreslagna
lagändringar. Av utskottets ställningstagande följer att motionerna
2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16 (kd) tillstyrks delvis medan motionerna
2002/03:T213 (c) yrkande 3 och 2002/03:T444 (s) avstyrks.
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition
2002/03:105 Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m.m.:
att
riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1982:129)
om flyttning av fordon i vissa fall,
lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1998:490).
Följdmotioner
2002/03:T15 av Sven Bergström m.fl. (c):
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
kostnaderna för att flytta fordon i vissa fall skall täckas av det allmänna
i de fall då fordonsägaren inte kan hittas.
2002/03:T16 av Lars Gustafsson
m.fl. (kd):
Riksdagen beslutar om sådan ändring av 7 § tredje stycket
lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, att kostnader för
flyttning som sker med stöd av 2 § tredje stycket samma lag ej skall bäras
av markägaren, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motioner från
allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:T213 av Rigmor Stenmark
(c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omhändertagande av övergivna bilar och övrigt skrot.
2002/03:T444
av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):
Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
avyttring av skrotbilar.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag