Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU18

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på grundav brott

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i mål
om utvisning på grund av brott jämte en motion (m)
som väckts med anledning av propositionen.
Propositionen har tagits fram i samarbete mellan
regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de
gröna.

I propositionen föreslås att det i utlänningslagen
(1989:529) införs en uttrycklig skyldighet för
domstolarna att, när de överväger att utvisa en
utlänning på grund av brott och utlänningen har barn
i Sverige, särskilt beakta barnets behov av kontakt
med utlänningen, hur kontakten har varit samt hur
den skulle påverkas av en utvisning. Syftet med
lagförslaget är att principen om barnets bästa
enligt 1 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen
skall få ett ökat genomslag och att domstolarna i
samband med bedömningen av utlänningens anknytning
till det svenska samhället i högre utsträckning än
nu skall införskaffa ett bredare beslutsunderlag
inför sitt avgörande i utvisningsfrågan.
Vidare föreslås att det i lagen (1991:2041) om
särskild personutredning i brottmål, m.m. införs en
skyldighet för socialnämnden att, när utvisning på
grund av brott kan vara aktuell, på begäran av bl.a.
rätten eller åklagaren lämna upplysningar om
huruvida utlänningen har barn i Sverige. Om så är
fallet skall socialnämnden lämna upplysningar om
barnets behov av kontakt med utlänningen, hur
kontakten har varit och hur den skulle påverkas av
att utlänningen utvisas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2004.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionens yrkanden bl.a. om avslag på
förslaget om ändring i utlänningslagen och att det
skall krävas exceptionella skäl för att samhället
skall avstå från utvisning på grund av brott.
I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på
grund av brott

Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:113
och avslår motion 2003/04:Sf46.
Reservation (m)

Stockholm den 6 maj 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Anita
Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann
Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare
(s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c),
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök
(m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt
Kvarnström (s) och Kalle Larsson (v).

2003/04

SfU18

Utskottets överväganden

Domstolarnas skyldighet att beakta
ett barns behov av en
utvisningshotad förälder m.m.
Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att införa en uttrycklig skyldighet i
utlänningslagen för domstolarna att, när de
överväger att utvisa en utlänning på grund av
brott och utlänningen har barn i Sverige,
särskilt beakta barnets behov av kontakt med
den utvisningshotade föräldern. Därmed bör
riksdagen avslå motionsyrkanden bl.a. om
avslag på förslaget om ändring i
utlänningslagen och att det skall krävas
exceptionella skäl för att samhället skall
avstå från utvisning på grund av brott.
Riksdagen bör vidare bifalla förslaget om
införande av en skyldighet för socialnämnden
att, i de fall utvisning på grund av brott
kan vara aktuell, på begäran av bl.a. rätten
eller åklagaren lämna upplysningar om
huruvida utlänningen har barn i Sverige och,
om så är fallet, om barnets behov av kontakt
med den utvisningshotade föräldern.
Jämför reservation (m).

Gällande bestämmelser

Det är endast svenska medborgare som har en
ovillkorlig rätt att vistas här i landet. En
utlänning kan varken med stöd av svensk lag eller
internationell rätt göra anspråk på att vara
likställd med en svensk medborgare i detta avseende.

Om en utlänning gör sig skyldig till brott kan
domstolarna enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen
(1989:529), förutom att utdöma påföljd för brottet,
besluta att utlänningen skall utvisas. En utlänning
får utvisas för brott som kan leda till fängelse,
dock endast om han eller hon döms till strängare
straff än böter. Dessutom krävs att det på grund av
gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter
kan antas att personen kommer att göra sig skyldig
till fortsatt brottslighet här i landet eller att
brottet med hänsyn till den skada, fara eller
kränkning som det har inneburit för enskilda eller
allmänna intressen är så allvarligt att han eller
hon inte bör få stanna kvar. Utvisning kan enligt 4
kap. 14 § utlänningslagen gälla för viss tid eller
på livstid.
När en domstol överväger om en utlänning skall
utvisas skall den ta hänsyn till utlänningens
anknytning till det svenska samhället och särskilt
beakta utlänningens levnadsomständigheter,
familjeförhållanden och hur länge utlänningen har
vistats i Sverige. En utlänning som har vistats här
med permanent uppehållstillstånd i minst fyra år när
åtal väcks eller som då har varit bosatt här i minst
fem år, får utvisas endast om det finns synnerliga
skäl. Detsamma gäller för en medborgare i ett annat
nordiskt land som har varit bosatt här i minst två
år när åtal väcks. Även för flyktingar med behov av
fristad i Sverige liksom för utlänningar som kommit
till Sverige före 15 års ålder är förutsättningarna
för utvisning begränsade (4 kap. 10 §
utlänningslagen).
Enligt den s.k. portalparagrafen i 1 kap. 1 §
utlänningslagen skall i fall som rör ett barn det
särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och
utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.
Enligt 6 kap. 8 § utlänningsförordningen
(1989:547) skall domstolen, om det uppkommer en
fråga om utvisning på grund av brott och det kan
antas att det finns hinder mot verkställighet av
utvisningen, inhämta yttrande från Migrationsverket.
Den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, den s.k. Europakonventionen, gäller
sedan den 1 januari 1995 som svensk lag. Enligt
artikel 8 i konventionen har envar rätt till skydd
bl.a. för sitt privat- och familjeliv.
Inskränkningar däri får ske om de har stöd i lag och
är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle bl.a. med
hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna
säkerheten, landets ekonomiska välstånd,
förebyggandet av oordning eller brott och skyddandet
av andra personers fri- och rättigheter.
Enligt lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m. skall rätten
inhämta yttrande från den lokala
kriminalvårdsmyndigheten när det i ett brottmål
behövs en särskild utredning bl.a. om den
misstänktes personliga förhållanden, antingen för
att avgöra påföljdsfrågan eller annars. Samma
skyldighet gäller för åklagaren, innan allmänt åtal
väckts. Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall
ombesörja den utredning som behövs för yttrandet och
får, om det behövs för yttrandet, förordna en
särskild personutredare att bistå med utredning.

Propositionen

Bestämmelsen i 4 kap. 10 § utlänningslagen är för
närvarande utformad på ett sätt som innebär att
domstolarna särskilt skall beakta bl.a. utlänningens
familjeförhållanden i samband med bedömningen av
utlänningens anknytning till det svenska samhället.
I begreppet familjeförhållanden ingår naturligtvis
relationen mellan utlänningen och hans eller hennes
barn. Av departementspromemorian Barnperspektivet i
mål om utvisning på grund av brott (Ds 2002:41)
framgår att det ofta råder brist på upplysningar om
förekomsten av barn till en utvisningshotad person
och hur dessa kommer att påverkas av utvisningen.
Domstolarna saknar därför ofta förutsättningar för
att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att
beakta konsekvenserna för sådana barn inför ett
beslut om utvisning. Principen om barnets bästa kan
därmed riskera att få mindre genomslag än som varit
avsett, vilket enligt regeringen vore olyckligt.

Regeringen anser att det är oacceptabelt att
domstolar underlåter att beakta konsekvenserna för
berörda barn av att en förälder utvisas och föreslår
därför en ändring i 4 kap. 10 § utlänningslagen som
inskärper betydelsen av att en sådan utredning är
nödvändig. Ändringen bör enligt förslaget träda i
kraft den 1 juli 2004.
Enligt nämnda departementspromemoria har domstolar
inför beslut i utvisningsfrågan normalt endast
tillgång till yttranden från den lokala
kriminalvårdsmyndigheten och från Migrationsverket i
fråga om verkställighetshinder samt uppgifter från
den tilltalade själv om dennes familjeförhållanden.
Den lokala kriminalvårdsmyndighetens yttranden är
dock i första hand avfattade i syfte att utgöra
underlag i påföljdsfrågan. Möjligheterna att inhämta
yttranden från de lokala kriminalvårdsmyndigheterna
och från Migrationsverket är enligt regeringen inte
tillräckliga för att tillgodose domstolarnas behov
av allsidig information om situationen för
utvisningshotades barn. För att domstolarna skall få
ett så bra underlag som möjligt om ett barns behov
av kontakt med utlänningen, hur denna kontakt har
varit samt hur kontakten skulle påverkas av en
utvisning bör domstolarnas, åklagarnas och de lokala
kriminalvårdsmyndigheternas möjligheter att begära
yttrande av andra myndigheter vidgas. Regeringen
föreslår därför att en särskild bestämmelse tas in i
6 § lagen om särskild personutredning i brottmål,
m.m. som ålägger socialnämnderna att på begäran av
de aktuella myndigheterna lämna upplysningar om ett
barns behov av kontakt med en utvisningshotad
förälder. Ändringen föreslås träda i kraft den 1
juli 2004.
Omkring 200 barn årligen kan beräknas bli berörda
av utvisning av en förälder på grund av brott. De
föreslagna lagändringarna torde enligt regeringen
inte medföra ökade kostnader för rättsväsendet.
Kostnaderna för kommunerna beräknas uppgå till högst
en miljon kronor.

Motion

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf46 yrkande
1 avslag på förslaget om ändring i utlänningslagen.
Motionärerna påpekar att syftet med förslaget redan
är tillgodosett genom gällande lagstiftning.

I samma motion yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om att Sveriges åtaganden enligt
Europakonventionen, som gäller som svensk lag,
upprätthålls även utan regeringens förslag om
ändring av utlänningslagen.
I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det
borde krävas starka och exceptionella skäl för att
samhället skall avstå från utvisning i fall när
detta är vad som normalt följer på en gärning för
vilken någon dömts till ansvar. Enligt motionärerna
är det inte självklart att ett barn behöver eller
mår bra av kontinuerlig kontakt med en förälder som
dömts till fängelse för grova brott. Dessutom finns
risk för att barn kan komma att utnyttjas av en
förälder som försöker undandra sig utvisning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att syftet
med förslaget i princip redan är tillgodosett med
nuvarande lagstiftning och att Sveriges åtaganden
enligt Europakonventionen fullgörs även utan den
föreslagna ändringen i utlänningslagen. Denna
uppfattning har även kommit till uttryck i Lagrådets
yttrande. Utskottet anser det dock högst
otillfredsställande att konsekvenserna för de barn
vars förälder hotas av utvisning inte utreds på sätt
som avsetts. Utskottet instämmer därför i
regeringens uppfattning att det behövs en lagändring
för att inskärpa domstolarnas skyldigheter
härvidlag.

Med tanke på att lagförslaget inte innebär någon
egentlig ändring i sak anser utskottet att risken
för att ett barn kan komma att utnyttjas av en
förälder som försöker undandra sig en utvisning på
grund av brott inte bör överdrivas. Dessutom kommer
det att vara socialnämndernas uppgift att bistå med
underlag. Som framhålls i propositionen har dessa
särskild kunskap och kompetens att utreda och bedöma
barns behov. Barnets behov är det primära och det är
självfallet avhängigt av hur kontakten med föräldern
varit under tiden före domstolsavgörandet. Av
utredningen bör det därför framgå om föräldern i
fråga har vårdnad om barnet, lever tillsammans med
barnet i en familjegemenskap, deltar aktivt i den
faktiska vården om barnet eller i andra fall hur
kontakten med barnet ser ut och kommer att förändras
om föräldern utvisas. Med en sådan utredning som
underlag bör enligt utskottets mening bestämmelsen i
portalparagrafen om barnets bästa få genomslag på
avsett sätt när domstolarna skall ta ställning i
utvisningsfrågan.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om ändring i 4 kap. 10 § utlänningslagen och
avstyrker motion Sf46.
Vidare tillstyrker utskottet förslaget om ökad
möjlighet för bl.a. domstolar att begära yttrande av
socialnämnd i fråga om barns behov av kontakt med en
utvisningshotad förälder.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation.

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på
grund av brott

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag till riksdagsbeslut
borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m. och avslår
förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) samt tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservationen. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf46 och bifaller
delvis proposition 2003/04:113.

Ställningstagande

Den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, Europakonventionen, gäller som svensk
lag och skall självfallet respekteras av svenska
domstolar. Sveriges åtaganden enligt konventionen
upprätthålls även utan det nu aktuella förslaget.
Förslaget om ändring i utlänningslagen om skyldighet
för domstolar att beakta barns behov av umgänge med
en utvisningshotad förälder synes främst ta sikte på
att kodifiera gällande praxis. Eftersom syftet med
lagförslaget tillgodoses genom nu gällande
lagstiftning anser vi att propositionen skall avslås
i denna del. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att respekten för
Europakonventionen skall upprätthållas. Enligt vår
uppfattning skall lagstiftning endast tillgripas när
så är oundgängligen nödvändigt. Om inget verkligt
behov av ny lagstiftning föreligger bör
försiktighetsprincipen tillämpas och ny lag inte
införas.

Vi anser att det måste krävas mycket starka och
exceptionella skäl för att samhället skall avstå
ifrån en utvisning om detta är vad som normalt
följer på gärning som någon dömts till ansvar för.
Det är inte heller självklart att ett barn eller en
ungdom behöver eller ens mår bra av kontinuerlig
kontakt med en förälder som dömts till fängelse för
grova brott. Det finns också risk för att barn kan
komma att utnyttjas av en förälder som försöker
undandra sig det straff som ett brott borde leda
till. För att ett utvisningsbeslut skall kunna
förhindras med hänvisning till barnet bör det därför
krävas att den dömde varit aktiv vårdnadshavare
eller ensam vårdnadshavare för barnet. Även detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i
mål om utvisning på grund av brott har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.

Följdmotion

2003/04: Sf46 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att respekten för
artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga
rättigheter skall upprätthållas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det borde krävas
starka och exceptionella skäl för att samhället
skall avstå från utvisning i fall när detta är vad
som normalt följer på en gärning för vilken någon
dömts till ansvar.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag