Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU13

Moderniserad konkurrensövervakning

---

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag om moderniserad
konkurrensövervakning som läggs fram i proposition
2003/04:80. Förslagen grundar sig på en ny EG-
förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som
börjar gälla den 1 maj 2004, samtidigt som de nya
medlemsstaterna träder in i EU. Syftet med de nya
reglerna är att effektivisera tillämpningen av EG:s
konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt
övervakning av allvarligare konkurrensbegränsningar
såsom karteller. EU-reformen innebär bl.a. att EG-
kommissionen och alla nationella
konkurrensmyndigheter inom EU kommer att samarbeta
inom ett nätverk. Genom detta samarbete kommer
hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än
för närvarande att delegeras till nationella
konkurrensmyndigheter och domstolar.

Den svenska konkurrenslagen skall även framöver
kunna tillämpas parallellt med EG:s
konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked -
individuella undantag och icke-ingripandebesked -
skall, efter mönster från EG-rätten, avvecklas. I
stället skall det gälla ett generellt undantag i
konkurrenslagen, och det är företagens ansvar att
bedöma om deras avtal är förenliga med
konkurrensreglerna. Systemet med de svenska
gruppundantagen skall dock bibehållas tills vidare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2004. I en reservation (m, fp, kd, c) välkomnas
moderniseringen av tillämpningen av
konkurrenslagstiftningen, samtidigt som vissa
synpunkter framförs. Det rör sig om rättssäkerhet
vid undersökningar hos företag och om
Konkurrensverkets service till företagen. När det
gäller frågan om rättssäkerhet utgår utskottet från
att regeringen följer utvecklingen och vidtar de
åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa
rättssäkerheten.
I betänkandet behandlas även motionsyrkanden
rörande konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet
avstyrker dem och redovisar sin syn i frågan. I en
reservation (m, fp, kd, c) redovisas dessa partiers
gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.
Utskottet avstyrker vidare ett flertal
motionsyrkanden som ur olika aspekter betonar vikten
av konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. Sammantaget anser utskottet att
regeringens arbete på området styrs av en klar vilja
att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet
mellan offentlig och privat verksamhet. Utskottet
förutsätter att frågan ges hög prioritet och att
regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I en
reservation (m, fp, kd, c) efterlyses åtgärder från
regeringens sida senast under riksmötet 2004/05 för
att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig
och privat sektor. Utskottet avstyrker också några
motioner med krav på att regeringen skall anmodas
att tillsätta en utredning med uppgift att göra en
utvärdering av genomförda om- och avregleringar.
Utskottet hänvisar till att regeringen i december
2003 beslöt att tillsätta en särskild utredare med
uppdrag att genomföra en sådan utvärdering.
Slutligen avstyrker utskottet motionsyrkanden om
kriminalisering av karteller, med hänvisning till
att regeringen i november 2003 fattade beslut om att
frågan om kriminalisering av förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning skall utredas. Utskottet förutsätter att
regeringen hösten 2004 lämnar en lägesrapport i
budgetpropositionen för år 2005. I en reservation
(m, fp, kd, c) föreslås att riksdagen skall göra ett
nytt tillkännagivande i frågan, eftersom
reservanterna anser att det lämnade
utredningsuppdraget inte helt står i
överensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konkurrenspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419
yrkande 15, 2003/04:MJ432 yrkande 7,
2003/04:MJ476 yrkande 1, 2003/04:N248 yrkande 12,
2003/04:N293 yrkande 1 och 2003/04:N412 yrkande
7.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Moderniserad konkurrensövervakning

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i konkurrenslagen (1993:20). Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:80 punkt
1.
b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1994: 1845) om tillämpningen
av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:80 punkt 2.
c) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol
m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:80 punkt 3.
d) Riksdagen avslår motion 2003/04:N14 yrkandena
2-4.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Ändring i sekretesslagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:N14 yrkande 1.

4. Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi236
yrkande 2, 2003/04:N208, 2003/04:N226 yrkandena 1
och 2, 2003/04:N227 yrkande 4, 2003/04: N248
yrkande 13, 2003/04:N293 yrkandena 2, 4 och 6,
2003/04:N316 yrkande 2, 2003/04:N327 yrkandena 10
och 11, 2003/04:N329 yrkande 4, 2003/04:N337
yrkande 2, 2003/04:N346 yrkandena 8 och 9,
2003/04: N347 yrkande 8 och 2003/04:N412 yrkande
4.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

5. Utvärdering av om- och avregleringar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T458,
2003/04:N306 och 2003/04: N355.

6. Kriminalisering av karteller

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ432
yrkande 8, 2003/04:N293 yrkande 3, 2003/04:N412
yrkande 8 och 2003/04:Bo297 yrkande 17.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 27 april 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s), Ann-
Marie Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Karl
Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina
Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Anne-
Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh
Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)
och Håkan Larsson (c).

2003/04

NU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:80 om moderniserad
konkurrensövervakning,
dels 1 motion som väckts med anledning av
propositionen,
dels 1 motion från den allmänna motionstiden
2002/03,
dels 19 motioner från den allmänna motionstiden
2003/04.

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1
juli 1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är
baserad på den s.k. förbudsprincipen, vilken utgår
från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är
skadliga och därför skall vara förbjudna. Efter
mönster från EG-rätten innehåller lagen två
principiella förbud, nämligen mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)
och mot missbruk från ett eller flera företags sida
av en dominerande ställning (19 §). Dessa
bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar
81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till
syfte eller effekt att hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande
ett eller flera företags missbruk av dominerande
ställning), vilka ingår i de grundläggande
konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I
konkurrenslagen finns också bestämmelser rörande
företagskoncentrationer.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I EG-rätten finns som ovan beskrivits förbud mot
visst samarbete mellan företag och mot missbruk av
dominerande ställning. Ett samarbete genom ett
sådant avtal eller förfarande som är övervägande
positivt för konsumenterna kan för närvarande ges
individuellt undantag från förbudet. Vidare utfärdar
kommissionen generella undantag för vissa
avtalstyper som är positiva från konsumentsynpunkt
(gruppundantag). Kommissionen kan också besluta att
inte ingripa mot vissa avtal eller förfaranden
(icke-ingripandebesked). I princip motsvarande
regler finns i den svenska konkurrenslagen.

Rådet har nu ändrat sina regler. Det övergripande
syftet är att frigöra resurser för att kunna
fokusera på allvarligare överträdelser av EG-
förbuden och att effektivisera ingripandena mot
dessa. I EG-rätten införs nu ett generellt, ständigt
gällande undantag (legalundantag) från förbudet mot
samarbete mellan företag, när samarbetet är
övervägande positivt för konsumenterna. De
individuella undantagen avskaffas, liksom icke-
ingripandebeskeden. Gruppundantagen blir dock kvar.
Nya förfaranderegler införs. Reglerna skall
tillämpas från den 1 maj 2004.
För att vinna överensstämmelse med EG-rätten
föreslår regeringen förändringar i konkurrenslagen
så att individuella undantag och icke-
ingripandebesked avskaffas. Liksom i EG-rätten
införs enligt förslaget ett generellt, ständigt
gällande undantag för företagssamarbete som är
övervägande positivt. Företagen får på eget ansvar
pröva om undantaget är tillämpligt på det egna
avtalet eller förfarandet.
Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
(särskild utredare: justitierådet Severin
Blomstrand) föreslog i sitt delbetänkande Reformerad
konkurrensövervakning - konsekvenser i Sverige av
EG:s nya tillämpningsförordning (SOU 2003:73) att
reglerna om gruppundantag skall avskaffas, eftersom
företagen kan få erforderlig vägledning bl.a. genom
EG:s gruppundantag och kommissionens
tillkännagivanden. Förslaget har fått ett splittrat
mottagande vid remissbehandlingen.
Regeringen konstaterar att EG-rätten inte medför
någon skyldighet för Sverige att avskaffa
gruppundantagen. För företagen innebär avskaffandet
av icke-ingripandebesked och individuella undantag
och införandet av ett legalundantag stora
förändringar. Företagens behov av vägledning kommer
därmed att öka, särskilt under en övergångsperiod
när det i övrigt genomgripande systemskiftet sker.
Till bilden hör också att det på ett område - taxi -
inte finns någon EG-rättslig motsvarighet.
Regeringen bedömer därför att systemet med
nationella gruppundantag bör behållas tills vidare.
EG-rätten tillåter att nationella organ samtidigt
tillämpar EG:s förbudsregler mot företagssamarbete
och nationella förbudsregler, s.k. parallell
tillämpning. Dock har nu införts en EG-regel som
anger att när handeln mellan medlemsstaterna i EU
(samhandeln) kan påverkas av ett avtal e.d. och
nationell konkurrensrätt tillämpas, måste också
motsvarande EG-regel tillämpas. Därvid får inte den
nationella rätten leda till förbud mot ett avtal
e.d. som inte omfattas av EG-förbudet eller som
täcks av EG:s legalundantag eller ett EG-
gruppundantag. I det tidigare nämnda
utredningsförslaget angavs mot den bakgrunden att de
svenska förbuden inte skulle vara tillämpliga på
sådana avtal e.d. som kan påverka samhandeln. I
stället skulle EG-rätten tillämpas. Ett stort antal
remissinstanser har invänt mot detta.
Regeringen anser att parallell tillämpning
alltjämt skall vara möjlig, i vart fall tills
vidare. Viktiga faktorer som ligger till grund för
detta ställningstagande är risken för att skillnader
annars uppstår mellan svensk konkurrensrätt och EG-
rätten. Av betydelse är också företagens behov av
förutsebarhet i ett läge där en genomgripande
omdaning sker, där det råder osäkerhet om hur
samhandelsbegreppet kommer att tolkas i EG-rätten
och där det finns ett behov av att vinna konkreta
erfarenheter av det nya systemet.
Regeringens förslag innehåller vidare nya
förfaranderegler, som bygger på utredningens
överväganden. Dessa omfattar bl.a. hanteringen av
yttranden till domstol som kommissionen eller
Konkurrensverket med stöd av EG-rätten avger på eget
initiativ. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 2004.

Utskottets överväganden

Inledning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:80 om
moderniserad konkurrensövervakning och en motion som
väckts med anledning av propositionen. Vidare
behandlas 20 motioner från de allmänna
motionstiderna 2002/03 och 2003/04, i vilka följande
områden är föremål för yrkanden:
konkurrenspolitikens inriktning, konkurrens på lika
villkor mellan offentlig och privat sektor,
utvärdering av om- och avregleringar och
kriminalisering av karteller. Betänkandet inleds med
ett avsnitt om konkurrenspolitikens inriktning.
Därefter behandlas propositionen och den motion som
väckts med anledning härav. Slutligen behandlas de
tre återstående områdena som aktualiserats genom
motionerna under de allmänna motionstiderna -
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor, utvärdering av om- och avregleringar
och kriminalisering av karteller.

Konkurrenspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet
redogör för sin syn på inriktningen av denna
politik, vilken överensstämmer med den som
riksdagen tidigare ställt sig bakom. Jämför
reservation 1 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N248 (m) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om vikten av att
bekämpa monopol. En renodling av statens och
kommunernas roll, där dessa inte agerar domare och
spelare på samma gång, skapar förutsättningar för
fler livskraftiga företag med fler aktiva och
engagerade ägare, anför motionärerna. De anser att
Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att
kunna bevaka konkurrensen på olika områden. De räder
som verket gjort mot vissa branscher där det
befarats bristande konkurrens - fenomenet bristande
konkurrens drabbar nya aktörer hårt - har varit bra
och bör utvecklas, säger motionärerna. De menar att
privata monopol och kartellbildningar inte hör hemma
i en marknadsekonomi och att tendenser härtill måste
bekämpas med kraft.

Ett uttalande om konkurrens på lika villkor
föreslås i motion 2003/04: MJ476 (m), med referens
till skånsk livsmedelsproduktion. Denna är en
tillväxtmotor som med konkurrensmässigt lika villkor
mycket väl kan hävda sig på marknaden, både
nationellt och internationellt, säger motionärerna.
I motion 2003/04:K419 (fp) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om en moderniserad
konkurrenslagstiftning, samordnad med Förenta
staternas. Den inre marknaden skall vårdas genom en
stark konkurrensmyndighet, domstol och tydliga
regler för rörlighet för personer, tjänster, varor
och kapital, anför motionärerna.
Det behövs en effektivare konkurrenspolitik för
dagligvaruhandeln, anförs det i motion 2003/04:MJ432
(fp). Sverige har för höga matpriser, säger
motionärerna och hänvisar till att
livsmedelspriserna år 2001 låg 11 % högre i Sverige
än i EU (6 % högre om mervärdesskatten räknas bort).
Ungefär hälften av prisskillnaden beräknas bero på
bristande konkurrens i Sverige. Inom Sverige finns
också betydande prisskillnader mellan olika regioner
- i Stockholms län är maten 11 % dyrare än i
Göteborg. Bristen på konkurrens är mycket allvarlig
och gör att konsumenterna får betala mer för maten
än de skulle ha behövt om dagligvarumarknaden
fungerat mer effektivt, anför motionärerna. För att
marknaden skall fungera måste antalet aktörer bli
fler, antingen genom nyföretagande eller genom att
utländska aktörer etablerar sig på marknaden. Detta
kan underlättas genom effektiv konkurrenspolitik och
genom att kommunerna underlättar för nyetableringar,
sägs det.
Ett tillkännagivande om att konkurrenslagen bör
göras effektivare begärs i motion 2003/04:N293 (fp).
Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som
sätts upp av etiska principer och lagstiftning är
det bästa verktyget för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan och hushålla med
begränsade resurser, anför motionärerna. De menar
att en effektiv konkurrens i första hand alltid
gynnar konsumenterna och att konkurrensen är den
kanske viktigaste drivkraften till teknisk
utveckling och ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin
förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som
förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt
utövar fusionskontroll, säger motionärerna. De anser
att en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning
är viktig för att en effektiv konkurrens skall råda
i det privata näringslivet. Staten skall sätta ramar
och övervaka spelreglerna på marknaden, men om
staten är både domare och spelare på marknaden är
risken stor att konkurrensen snedvrids, anför
motionärerna. De menar att en viktig orsak till att
Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan
är det höga prisläget, till följd av bristande
konkurrens och delvis omfattande regleringar. En hel
del viktiga avregleringar har redan gjorts i
Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen
fortfarande bristfällig, framför allt på de
marknader där hushållen är köpare, t.ex.
detaljhandel och tjänsteproduktion, säger
motionärerna. De hänvisar härvid till de rapporter
som Konkurrensverket presenterade i december 2002
och anser att regeringen inte bör fördröja
beredningen av dem utan så snart som möjligt vidta
åtgärder och lägga fram förslag. För att göra
konkurrensen mer effektiv krävs det, enligt
motionärerna, konkreta åtgärder på följande områden:
ökad avreglering; skärpning av konkurrenslagen och
effektivisering av övervakningen; resurstillskott
till Konkurrensverket; granskning av nya
regeringsförslag utifrån såväl ett
småföretagsperspektiv som ett konkurrensperspektiv;
identifiering och avveckling av kvarvarande
konkurrenshämmande regleringar i den privata
sektorn.
I motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om en effektivare
konkurrenspolitik. En viktig orsak till att Sverige
placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det
höga prisläget, till följd av bristande konkurrens
och delvis omfattande regleringar, säger
motionärerna, i likhet med vad som sades i den
nyssnämnda motionen 2003/04:N293 (fp).
Marknadsekonomin förutsätter en effektiv
konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning,
prissamverkan och som utövar fusionskontroll, anför
motionärerna. De menar att den svenska
konkurrenspolitiken, som bör harmoniseras med
utvecklingen inom EU, kan dämpa prisstegringstakten.
Det finns många indikationer på att en stor del av
det potentiella nyföretagandet hindras av ett
alltför omfattande regelverk, varför en ökad
avreglering bör ske för att ge utrymme för
konkurrens, säger motionärerna. De anser också att
konkurrenslagen bör skärpas och att övervakningen
bör bli effektivare, varvid såväl privata som
offentliga monopol och oligopol skall motverkas.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2003 motionsyrkanden rörande
konkurrenspolitikens inriktning, liknande de här
aktuella (bet. 2002/03:NU10). Utskottet erinrade
därvid om sin syn i frågan. I en reservation (m, fp,
kd, c) redovisades dessa partiers gemensamma syn på
konkurrenspolitikens inriktning.

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln berörs i en
motion. Konkurrensverket gavs i februari 2002 i
uppdrag av regeringen att dels genomföra fördjupade
undersökningar av konkurrensförhållanden i
dagligvaruhandeln, dels analysera prisnivån i
Sverige jämfört med andra länder. Uppdraget
redovisades i december 2002 i två rapporter. I den
ena rapporten, Dagligvaruhandeln - struktur,
ägarform och relation till leverantörer (2002:6),
redovisades den del av uppdraget som avser
konkurrensförhållandena i dagligvaruhandeln. I den
andra rapporten, De svenska priserna kan pressas!
(2002:5), jämfördes Sveriges prisnivå för den
privata konsumtionen med EU-genomsnittet. Enligt
Konkurrensverkets bedömning förklarar bristande
konkurrens i Sverige omkring hälften av
prisskillnaden gentemot EU. Vidare kan noteras att
en parlamentariskt sammansatt kommitté har i uppdrag
att se över plan- och bygglagen (1987:10; PBL) och
lämna förslag till lagändringar (dir. 2002:97). I
uppdraget ingår att analysera hur
konkurrensaspekterna beaktas vid den fysiska
planeringen och att pröva om och i så fall hur
planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad
konkurrens inom bl.a. handeln. Slutbetänkandet skall
lämnas senast den 31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på
konkurrenspolitikens inriktning senast våren 2003.
De bedömningar som då gjordes äger fortfarande
giltighet. Utskottet anser sålunda att en effektiv
konkurrens är en viktig förutsättning för en väl
fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till
ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett
innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och
Sveriges internationella konkurrenskraft. För
konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett
utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med
god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den
samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,
eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar
nytänkande och bidrar till att utveckla nya
produkter och tjänster till nytta för konsumenterna,
vilket i sin tur ökar produktiviteten och dämpar
prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en
viktig uppgift att fylla inom ramen för
näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt
perspektiv.

Konkurrenspolitiken skall ha följande allmänna
inriktning:
- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre
marknad; hinder för tillträdet skall avlägsnas och
EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas
också i Sverige.
- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som
allvarligt skadar konsumentintresset kan inte
accepteras; de medel som staten förfogar över för
att upptäcka och ingripa när företag sätter
konkurrensen ur spel måste bli effektivare.
- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande
konkurrens måste väga tungt när offentliga regler
som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.
- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens
råder skall öka. På nya marknader skall strukturer
och regler stödja uppkomsten av en balanserad och
väl fungerande konkurrens.
- När offentliga aktörer agerar på
konkurrensmarknader får det inte ske på ett sådant
sätt att det privata företagandet hämmas.
Myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet.
- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen;
en policy för det svenska statsstödet skall
understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner
som skadar svensk industri.
- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av
sunda konkurrensförhållanden i den globala ekonomin
och i samarbete med andra länder ingripa mot
internationella konkurrensbegränsningar.

Utskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen
utvecklas till att gälla i fler delar av den svenska
ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga
konkurrensmarknader. I detta sammanhang vill
utskottet framhålla att offentliga aktörer i större
utsträckning än för närvarande bör försöka dela upp
upphandlingar för att främja konkurrensen. I annat
fall kan resultatet bli att det efter någon tid
endast finns kvar företag med monopolliknande
ställning som kan delta i kommande upphandlingar.

Det är vidare väsentligt att konkurrensen är
verksam även inom den globala ekonomin. För ett
litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende
är det av yttersta vikt att sunda
konkurrensförhållanden råder på den globala nivån
och att internationella konkurrensbegränsningar
motverkas.
Frågan om avregleringar behandlas i ett senare
avsnitt i betänkandet.
Konkurrensen inom dagligvaruhandeln har, som
redovisats, berörts i en motion. Konkurrensverket
har presenterat två rapporter på området, i vilka
bl.a. konstateras att prisnivån i Sverige ligger
över den genomsnittliga nivån inom EU. Utskottet
vill framhålla det angelägna i att åtgärder vidtas
för att eliminera sådana prisskillnader som inte är
rationellt motiverade.
Avslutningsvis vill utskottet betona att
konsumentperspektivet måste stå i fokus i
konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget
självändamål, utan åtgärder för att stärka
konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att
ge konsumenten en starkare ställning på marknaden. I
det sammanhanget vill utskottet understryka vikten
av samordning i insatserna från de ansvariga
myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här
aktuella motioner i berörda delar.

Moderniserad konkurrensövervakning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om
moderniserad konkurrensövervakning, vilket
grundar sig på en ny EG-förordning som börjar
gälla den 1 maj 2004. Syftet är att
effektivisera tillämpningen av EG:s
konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked
- individuella undantag och icke-
ingripandebesked - skall avvecklas, medan
systemet med de svenska gruppundantagen skall
bibehållas tills vidare. Lagändringarna skall
träda i kraft den 1 juli 2004. Riksdagen bör
också avslå en motion som väckts med
anledning av propositionen. Jämför
reservation 2 (m, fp, kd, c).

Inledning

Propositionen

I proposition 2003/04:80 om moderniserad
konkurrensövervakning föreslås, som tidigare nämnts,
ett antal förändringar i konkurrensövervakningen.
Förslagen till förändringar grundar sig på en ny EG-
förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som
börjar gälla den 1 maj 2004, samtidigt som de nya
medlemsstaterna träder in i EU. Syftet med de nya
reglerna är att effektivisera tillämpningen av EG:s
konkurrensregler och möjliggöra övervakning av
allvarligare konkurrensbegränsningar såsom
karteller. EU-reformen innebär bl.a. att EG-
kommissionen och alla nationella
konkurrensmyndigheter inom EU kommer att samarbeta
inom ett nätverk. Genom detta samarbete kommer
hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än
för närvarande att delegeras till nationella
konkurrensmyndigheter och domstolar.

Enligt förslaget skall den svenska konkurrenslagen
kunna tillämpas parallellt med EG:s
konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked -
individuella undantag och icke-ingripandebesked -
föreslås, efter mönster från EG-rätten, avvecklas. I
stället skall det gälla ett generellt undantag i
konkurrenslagen, och det är företagens ansvar att
bedöma om deras avtal är förenliga med
konkurrensreglerna. Regeringen föreslår att systemet
med de svenska gruppundantagen skall bibehållas
tills vidare. Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 juli 2004.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) sägs allmänt -
utan förslag till riksdagsbeslut - att motionärerna
välkomnar den moderniseringsreform av tillämpningen
av konkurrenslagstiftningen som genomförs inom EU.
En väl fungerande konkurrensövervakning är viktig
för att den inre marknadens potential skall kunna
förverkligas, sägs det. Motionärernas bedömning är
att de reformer som nu genomförs kommer att göra att
kommissionen kan verka effektivare för att förhindra
konkurrensbegränsande beteenden samtidigt som
företagens regelbörda lättas. Bedömningen är också
att regeringens förslag i huvudsak är väl övervägda.

Förhållandet mellan EG-rätten och nationell
rätt

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att möjligheten till
parallell tillämpning av konkurrenslagen och
artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget bör bibehållas.
Rådets förordning om tillämpning av
konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i
fördraget (1/2003) ger inte anledning till
följdändringar i svensk sektorslagstiftning när det
gäller ensidiga förfaranden.

Regeringen understryker att moderniseringsarbetet
avseende en ny tillämpningsförordning utgör en
genomgripande omdaning av EG:s konkurrensrättsliga
system för företagen, med vittgående organisations-
och arbetsfördelningsfrågor. De nationella
konkurrensmyndigheterna och domstolarna får kraftigt
ökade roller. Ett nätverk skapas, omfattande
kommissionen och konkurrensmyndigheterna. För
närvarande finns det betydande oklarheter i fråga om
hur nätverket och systemet i övrigt kommer att se ut
i sina detaljer och till sitt verkningssätt.
Regeringen ser detta inte som en sådan brist i
moderniseringsarbetet som hade kunnat avhjälpas. Det
kan inte uteslutas att nätverkets funktionssätt kan
påverkas av hur olika medlemsstater förfar i valet
mellan att behålla system med parallell tillämpning
av nationella konkurrensregler för företagen
respektive att ha en annan ordning. Det krävs därför
tid för att vinna konkreta erfarenheter av det nya
systemet. Till detta kommer osäkerheten om hur
samhandelsbegreppet kommer att uttolkas. Vidare
konstaterar regeringen att det inte finns några EG-
rättsliga hinder mot en samtidig tillämpning av EG-
rätten och nationell rätt. Lagrådet har inte motsatt
sig att systemet med parallell tillämpning behålls.
Regeringen finner alltså att övervägande skäl
talar för att inte nu genom en lagändring avskaffa
möjligheten till samtidig tillämpning av artiklarna
81 respektive 82 i EG-fördraget och förbudsreglerna
i konkurrenslagen. Samtidigt avses erfarenheterna av
nyordningen följas. Det är en naturlig uppgift för
Konkurrensverket att uppmärksamma utvecklingen i
dessa avseenden och att rapportera till regeringen
när så är befogat, sägs det.

De nationella domstolarnas roll

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i konkurrenslagen så
att ett yttrande från kommissionen eller från
Konkurrensverket skall få beaktas av rätten utan
åberopande av part. Parterna skall beredas tillfälle
att yttra sig över yttrandet. En viktig nyhet med
moderniseringsreformen är att de nationella
domstolarna nu får tillämpa EG-fördragets artikel
81.3. Detta innebär att en domstol får avgöra när
kriterierna för undantag i artikeln är uppfyllda
beträffande ett visst avtal eller förfarande som
kommer under domstolens prövning. Genom artikel 15 i
den nya tillämpningsförordningen har också formerna
för samarbetet mellan kommissionen och de nationella
domstolarna - till skillnad från i den tidigare
förordningen - fått en uttrycklig reglering. Syftet
är att tillämpningen av EG-rätten skall bli enhetlig
och få ett effektivt genomslag inom hela EU. Detta
har kommissionen velat säkerställa främst genom att
kommissionen på eget initiativ skall kunna avge
yttranden i mål inför nationella domstolar. Även de
nationella konkurrensmyndigheterna ges en sådan rätt
att yttra sig till domstolarna i respektive
medlemsstat.

Regeringen anser, i likhet med den tidigare nämnda
Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.,
att det är lämpligt med en lagreglering som innebär
att ett yttrande av kommissionen eller
Konkurrensverket i dess helhet kan läggas till grund
för domen i ett dispositivt mål även utan parternas
åberopande. Det bör också vara möjligt att i
nationell lag föreskriva hur ett yttrande av
aktuellt slag får behandlas av domstolen. Genom en
uttrycklig bestämmelse i konkurrenslagen bör således
klargöras att domstolen får beakta innehållet utan
parts åberopande, oavsett om artiklarna 81 eller 82
måste tillämpas redan på grund av EG-rätten, menar
regeringen.

Individuella undantag och icke-ingripandebesked

Propositionen

Hörnstenar i reformeringen av konkurrensrätten vid
införandet av 1993 års konkurrenslag var övergången
till den s.k. förbudsprincipen och det system som
infördes med ansökan om icke-ingripandebesked och
anmälan för undantag. När det gäller individuella
undantag finns regler om undantag från förbudet i 6
§ konkurrenslagen i 8 § samma lag. Konkurrensverket
får i det särskilda fallet besluta om undantag från
förbudet för ett avtal som 1. bidrar till att
förbättra produktionen eller distributionen eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt
framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsumenterna en
skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, 3.
bara ålägger de berörda företagen begränsningar som
är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och 4. inte
ger de berörda företagen möjlighet att sätta
konkurrensen ur spel för en väsentlig del av
nyttigheterna i fråga.

Icke-ingripandebesked regleras för närvarande i 20
§ konkurrenslagen. Denna bestämmelse innebär att
Konkurrensverket efter ansökan av ett företag får
förklara att ett avtal eller ett förfarande inte
omfattas av något av förbuden i 6 § eller 19 §
enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller
som annars är tillgängliga för verket och att det
därför inte finns anledning för verket att ingripa
enligt konkurrenslagen. Den grundläggande skillnaden
mellan icke-ingripandebesked och undantag är att ett
icke-ingripandebesked förutsätter att förfarandet
inte är förbjudet enligt konkurrenslagen, medan
undantag beviljas för ett avtal som i och för sig är
konkurrensbegränsande men beträffande vilket
förutsättningarna i 8 § är uppfyllda. En annan
skillnad är att ett icke-ingripandebesked innefattar
en prövning av om avtalet eller förfarandet strider
mot förbuden i såväl 6 som 19 §§, medan undantag kan
medges endast från förbudet i 6 §.
Regeringen föreslår nu att möjligheten att efter
anmälan till Konkurrensverket få ett individuellt
undantag skall ersättas av en generell, alltid
tillämplig undantagsregel. Möjligheten att ansöka om
icke-ingripandebesked skall avskaffas. Företagen
skall själva bedöma om deras avtal och förfaranden
är förenliga med konkurrensreglerna.
Regeringens samlade bedömning är att
förhandskontrollen har haft betydelse för den
svenska konkurrensrätten. Starka skäl talar dock nu
för att den skall slopas, anser regeringen. En
övervakning av allvarliga konkurrensbegränsningar
kräver stora resurser och en förhandskontroll binder
resurser hos Konkurrensverket, varför också
effektivitetsskäl talar för att den svenska
förhandskontrollen skall slopas. Därtill kommer att
en svensk förhandskontroll kan komma att motverka en
effektiv resursallokering inom nätverket och störa
det nya systemets funktion. Vidare finns en risk för
att företag med svag eller ingen anknytning till den
svenska marknaden i brist på annan möjlighet till
vägledning inom EU skulle belasta Konkurrensverket
med anmälningar. Mot bakgrund av det anförda finner
regeringen att övervägande skäl talar för att nu
slopa den svenska förhandskontrollen. Det sagda bör
gälla både när EG-rätten och när konkurrenslagen är
tillämplig.
Regeringen finner vidare att - med den föreslagna
ordningen - undantagsregeln i 8 § konkurrenslagen
behöver ändras och göras direkt tillämplig, utan
föregående beslut av Konkurrensverket. Dock bör den
- liksom motsvarande regler inom EG-rätten -
fortsatt ha samma materiella innehåll i form av de
tidigare nämnda fyra kumulativa kriterierna som
uppställs för undantagets tillämplighet.
Samtliga bestämmelser rörande anmälningar för
undantag, ansökningar om icke-ingripandebesked,
automatiska undantag samt immunitet vid
handläggningen av ansökningar eller anmälningar
föreslås alltså utgå. Det inkluderar även icke-
ingripandebeskeden enligt lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregeler såvitt avser
artiklarna 81 och 82.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås
tillkännagivanden om vikten av att säkerställa en
rättssäker tillämpning av undantagen i
konkurrenslagen efter att systemet med
förhandsanmälan avskaffas och om behovet av att
Konkurrensverket, åtminstone under en
övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur
villkoren för undantag från konkurrenslagens förbud
skall uppfyllas. Regeringen har föreslagit att
möjligheterna att efter anmälan till
Konkurrensverket få ett individuellt undantag skall
ersättas av en generell, alltid tillämplig
undantagsregel, erinrar motionärerna om. De
konstaterar att detta innebär en förändring av den
nationella konkurrensrätten i linje med den
förändring som sker på EU-nivå och finner detta
naturligt. För att slå vakt om rättstryggheten och
underlätta tillämpningen av lagen är det dock
viktigt att Konkurrensverket, åtminstone under en
övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur
villkoren skall uppfyllas, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket har en allmän serviceskyldighet som
kommer till uttryck i verkets instruktion
(1996:353). Där sägs (6 §) att verket i lämplig
omfattning skall informera företag och andra berörda
om avgöranden i konkurrensärenden. Konkurrensverket
skall vidare informera om tillämpningen av
konkurrenslagen och om EU:s konkurrensregler och i
övrigt främja ett konkurrensinriktat synsätt.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet kommer
företagen på motsvarande sätt som för närvarande att
ha möjlighet att kontakta Konkurrensverket för
information och vägledning om de nya reglerna och
hur de skall tillämpas. Konkurrensverket kommer dock
inte att kunna ge annat än generell vägledning i det
enskilda fallet.
På Konkurrensverkets hemsida finns information om
det nya regelverket. Verket har vidare under åren
2003 och 2004 deltagit i ett antal seminarier som
behandlat tillämpningen av det nya regelverket. I
seminarierna har företrädare för företagen deltagit,
dvs. advokater, jurister och branschorganisationer
och även enskilda företag. I september 2004 kommer
Konkurrensverket att arrangera ett seminarium för
branschorganisationer och företag för att ge
information och svara på frågor om den praktiska
tillämpningen av det nya regelverket. Verket
planerar också att kontakta vissa länsstyrelser för
att inbjuda dem att, med medverkan från verket,
ensamma eller i samarbete med regionala
företagsorganisationer anordna seminarier som riktas
till företag.

Gruppundantag

Propositionen

Beträffande den nuvarande ordningen avseende EG:s
gruppundantag redovisas i propositionen att inom EU
har rådet bemyndigat kommissionen att i
förordningsform undanta vissa typer av avtal från
förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. För
närvarande har kommissionen sålunda befogenhet att
anta gruppundantagsförordningar på områdena
vertikala avtal, immateriella rättigheter,
specialisering, forskning och utveckling,
försäkringar samt vissa transportområden.
Kommissionen har utnyttjat denna befogenhet och
utfärdat ett antal gruppundantagsförordningar. Genom
dessa undantas vissa typer av avtal från
tillämpningen av förbudet i artikel 81. Det gäller
avtal som till sin karaktär kan strida mot
bestämmelserna i artikel 81.1, men som allmänt sett
uppfyller kraven för undantag enligt artikel 81.3. I
december 1999 antog kommissionen ett nytt
gruppundantag för vertikala avtal och samordnade
förfaranden. Det nya gruppundantaget ersatte fr.o.m.
den 1 juni 2000 de tre tidigare gruppundantagen för
ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal och
franchiseavtal. När det gäller horisontella avtal
har tidigare gruppundantag för avtal mellan företag
om forskning och utveckling samt
specialiseringsavtal ersatts med nya, vilka trädde i
kraft den 1 januari 2001. Eftersom horisontellt
samarbete, särskilt om priser, generellt sett har en
mer konkurrensbegränsande effekt än vertikal
samverkan, har inte något generellt gruppundantag
införts, utan kommissionen har i stället i
riktlinjeform angett i vilka fall ingripanden inte
kommer att ske mot ett sådant samarbete.

När det gäller den nuvarande ordningen avseende
gruppundantag i svensk konkurrensrätt noteras i
propositionen att när konkurrenslagen trädde i kraft
den 1 juli 1993 infördes svenska, tidsbegränsade
gruppundantag på motsvarande sätt som i EU. En
ordning med undantag för grupper av avtal ansågs
viktig, bl.a. av det skälet att det nya systemets
förutsebarhet ansågs öka och att den administrativa
hanteringen av ärenden om individuella undantag
begränsades. Gruppundantag ger undantag bara från
förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 6 §
och hindrar alltså inte en tillämpning av förbudet i
19 § konkurrenslagen mot missbruk av en dominerande
ställning. Vid tillkomsten av konkurrenslagen
infördes - efter mönster från EG-rätten -
gruppundantag för ensamåterförsäljaravtal, exklusiva
inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för
motorfordon, patentlicensavtal,
specialiseringsavtal, forsknings- och
utvecklingsavtal, franchiseavtal och know-how-
licensavtal. Dessa har efter hand ersatts med nya
motsvarigheter till kommissionens senare utfärdade
förordningar. Ett motsvarande gruppundantag för
försäkringssektorn infördes några år efter
konkurrenslagens ikraftträdande. Vid lagens
ikraftträdande infördes även ett gruppundantag för
kedjor i detaljhandeln. Detta undantag upphörde att
gälla vid utgången av år 2001. Ett gruppundantag för
taxiavtal tillkom år 2001 och bygger på den relativt
omfattande svenska praxis som fram till dess
utvecklats vid prövningen av individuella undantag
enligt konkurrenslagen. Bortsett från taxiavtalen
bygger således de svenska gruppundantagen på
motsvarigheter i EG-rätten.
För närvarande finns förordningar om gruppundantag
för följande grupper av avtal: vertikala avtal i
allmänhet; vertikala avtal inom motorfordonssektorn;
specialiseringsavtal; avtal om forskning och
utveckling; avtal inom försäkringssektorn; avtal om
tekniköverföring; avtal om viss taxisamverkan.
Ambitionen med de svenska gruppundantagen är att
avtal som från allmän synpunkt är övervägande
positiva till sina verkningar bör omfattas av
gruppundantag. Dessa avtal skall inte behöva anmälas
för undantag hos Konkurrensverket. Det har också
eftersträvats en rättslig likhet med kommissionens
gruppundantag, varför en generell återhållsamhet med
avvikelser från EG-rätten har ansetts motiverad. När
det gäller avtal om viss taxisamverkan gäller,
enligt 18 e § första stycket konkurrenslagen,
förbudet i 6 § samma lag inte för ett skriftligt
avtal mellan taxiföretag eller mellan en
beställningscentral och taxiföretag under följande
förutsättningar: 1. om avtalet avser gemensam
transportverksamhet genom samverkan i en
beställningscentral eller på annat sätt i syfte att
uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana
ekonomiska fördelar, 2. om avtalet behövs för att
tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång
till taxiservice, och 3. om avtalet omfattar högst
40 taxifordon. Vidare finns, som tidigare nämnts,
ett särskilt gruppundantag för avtal om viss
taxisamverkan (SFS 2000:1029). Detta undantag är
tillämpligt i den mån undantag inte är föreskrivet
enligt den generella regeln i 18 e § och gäller
följande: gemensam marknadsföring; uppsägningstid
som inte överstiger sex månader från
uppsägningstillfället eller i fråga om en ekonomisk
förening att uppsägning inte får göras förrän efter
viss tid efter inträdet, om tiden inte uppgår till
sex månader eller mer; skyldighet för ett anslutet
taxiföretag att utföra köruppdrag och ställa bilar
till förfogande i enlighet med fastställd
servicenivå; skyldighet för ett anslutet taxiföretag
att under avtalstiden inte konkurrera med den
gemensamma transportverksamheten samt att överlåta
sina affärsförbindelser, inklusive rätten att
fastställa priset till kund, till
beställningscentralen.
Regeringens bedömning är att systemet med
gruppundantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen
bör behållas tills vidare. Utredningen om
effektivisering av det konkurrensrättsliga
regelverket för företagen m.m. föreslog att de
svenska gruppundantagen skall avskaffas. Regeringen
konstaterar att det inte finns någon EG-rättslig
skyldighet för medlemsstaterna att avskaffa
nationella gruppundantag. Regeringen delar
utredningens uppfattning att företagens behov av
vägledning ökar genom införandet av ett ständigt
gällande, generellt undantag från förbudet i 6 §
konkurrenslagen. Detta beror på att företagen genom
den slopade förhandskontrollen i form av
individuella undantag och icke-ingripandebesked
själva får ta ansvaret för bedömningen av frågan om
huruvida deras ekonomiska dispositioner ligger inom
ramen för det konkurrensrättsliga regelverket.
Regeringen konstaterar att slopandet av
förhandskontrollen innebär att gruppundantagens
funktion att avlasta företagen från anmälningar för
individuell prövning upphör. I den meningen har ett
motiv som åberopats för de svenska
gruppundantagsreglerna fallit bort. Emellertid
avlöses den bördan av en ny, genom att den lättnad
för företagen som uppkommer om förhandskontrollen
avskaffas troligen inte uppväger andra
extrakostnader som företagen ådrar sig. Företagen
kan förväntas komma att behöva juridisk och
ekonomisk rådgivning för att få tillförlitliga
bedömningar av tillåtligheten av sina ekonomiska
dispositioner. En slopad förhandskontroll kan
därför, enligt regeringen, inte motiveras med att
det skulle innebära en regelförenkling som lättar
bördan för företagen. Samtidigt innebär det anförda
att behov av administrativ lättnad kvarstår för
företagen, åtminstone under en övergångsperiod.
Regeringen konstaterar vidare att det när det nya
systemet träder i funktion kommer att saknas en
sådan normgivning i gruppundantagens detaljerade
föreskriftsform som avgränsar förbudsområdet i 6 §
konkurrenslagen. Tillämpning av de EG-rättsliga
gruppundantagsreglerna, utan den direkta, rättsliga
koppling till konkurrenslagen som finns i det
nuvarande systemet, framstår för regeringen som en
försvagning för företagen i fråga om förutsebarhet
och rättslig säkerhet. Särskild betydelse får detta
i ett skede när en nyordning införs som innebär att
icke-ingripandebesked och individuella undantag
avskaffas. EG:s gruppundantag binder ju inte de
svenska rättstillämpande organen när samhandeln inte
är berörd. Regeringen finner att systemet med
bindande föreskrifter om gruppundantag ger större
rättssäkerhet och förutsebarhet för företagen än
utredningsförslaget när nyordningen skall inledas.
Betydelsen av de svenska gruppundantagen är i det
moderniserade systemet starkt beroende av hur
gränsen för påverkan på samhandeln dras.
Kommissionen planerar att ta fram ett
tillkännagivande om hur den tolkar detta begrepp.
Ytterst avgörande blir dock EG-domstolens framtida
ställningstaganden. Till detta kommer att stora
systemförändringar nu är aktuella, bl.a. slopandet
av icke-ingripandebesked och individuella undantag.
Regeringen anser att företagens behov av
förutsebarhet är särskilt markant vid ett sådant
systemskifte med övergång till ett ständigt
gällande, generellt undantag från förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. De
nu anförda omständigheterna innebär, enligt
regeringens mening, att det föreligger övervägande
materiella skäl för att åtminstone tills vidare
behålla systemet med gruppundantag. Lagrådet har
uttalat att det inte har anledning att motsätta sig
den bedömningen.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) framläggs inget
förslag till riksdagsbeslut avseende gruppundantag,
men regeringens bedömning i frågan kommenteras.
Motionärerna ser med tillfredsställelse på att
regeringen frångått förslaget att avskaffa systemet
med gruppundantag från förbudet i 6 §
konkurrenslagen som lades fram av Utredningen om
effektivisering av det konkurrensrättsliga
regelverket för företagen m.m. Motionärernas
bedömning är att gruppundantagen för närvarande
tjänar att öka rättssäkerheten för företagen, utan
att de har några avsevärda negativa effekter på
konkurrensen.

Ålägganden och åtaganden

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att nuvarande regel om
att Konkurrensverket skall få ålägga företag att
upphöra med överträdelser av förbuden i 6 och 19
§§ konkurrenslagen och artiklarna 81 och 82 i EG-
fördraget bör behållas. Vidare föreslår regeringen
att en kompletterande regel skall införas i
konkurrenslagen om att Konkurrensverket får godta
åtaganden från företag. Ett sådant beslut får
förenas med vite. Beslut om vite skall fattas av
Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

Undersökningar

Propositionen

Regeringen föreslår under rubriken Undersökningar
följande:

- Lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska
gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler
skall inte tillämpas på undersökningar enligt den
nya tillämpningsförordningen. De bestämmelser som
behövs till följd av förordningen införs i stället i
konkurrenslagen.
- Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel
21.3 i förordningen skall prövas av Stockholms
tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket.
- Stockholms tingsrätt får efter ansökan besluta
att Konkurrensverket får genomföra en undersökning
hos ett företag för att utreda om företaget har
överträtt artikel 81 eller 82 i EG-fördraget,
förutom enligt vad som gäller för närvarande, även
efter begäran av en konkurrensmyndighet i annan
medlemsstat i EU.
- Förfarandereglerna i konkurrenslagen görs
tillämpliga på undersökningar som Konkurrensverket
genomför på begäran av kommissionen.
- Ålägganden enligt 45 § konkurrenslagen skall
kunna utfärdas av Konkurrensverket på begäran av en
konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i EU.

När det gäller kommissionens undersökningar hos
företag i Sverige gäller enligt artikel 20 i
förordningen att kommissionen har rätt att genomföra
alla nödvändiga inspektioner hos företag och
företagssammanslutningar. Dessa bestämmelser gäller
direkt i Sverige och någon svensk lagreglering
behövs inte, sägs det i propositionen. Om emellertid
ett företag motsätter sig en inspektion som har
beslutats enligt artikel 20, skall den berörda
medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd för att
inspektionen skall kunna genomföras och begära
handräckning av verkställande myndighet när det är
lämpligt.

Beträffande undersökningar hos andra än det
berörda företaget innehåller förordningen den
nyheten att kommissionens undersökning kan ske även
i privata utrymmen. Ett beslut om detta av
kommissionen gäller direkt i medlemsstaterna och får
enligt artikel 21.3 andra stycket inte ifrågasättas
av en nationell rättslig myndighet. Myndigheten
skall emellertid kontrollera att kommissionens
beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de
planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga
eller alltför långtgående i förhållande till framför
allt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är,
men också med avseende på betydelsen av den
bevisning som avses, det berörda företagets
medverkan och den rimliga sannolikheten för att de
räkenskaper och affärshandlingar som inspektionen
avser förvaras i de lokaler för vilka bemyndigande
begärs.
När det gäller undersökning på begäran av en
konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i EU får,
enligt artikel 22.1 i förordningen, medlemsstaternas
konkurrensmyndigheter företa inspektioner eller
andra undersökningsåtgärder enligt nationell lag på
uppdrag av en myndighet i en annan medlemsstat inom
EU för att konstatera om det föreligger en
överträdelse av artikel 81 eller artikel 82 i EG-
fördraget.
Slutligen gäller beträffande undersökning på
begäran av kommissionen enligt artikel 22.2 i den
nya tillämpningsförordningen att medlemsstaternas
konkurrensmyndigheter skall genomföra de
inspektioner som kommissionen anser nödvändiga
enligt artikel 20.1 eller som den har beslutat om
enligt artikel 20.4.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att slå vakt om hög
rättssäkerhet vid undersökningar i samband med
utredningar om överträdelser av förbud, i synnerhet
vid undersökningar i privata utrymmen. Vad avser
regeringens förslag om undersökningar,
förhandsgodkännande, förfaranderegler, m.m. anser
sig motionärerna inte ha någon anledning att i sak
göra någon annan bedömning än regeringen. De betonar
dock starkt vikten av att slå vakt om
rättssäkerheten, i synnerhet vid undersökningar i
privata utrymmen. Den nya förordningen ger inget
utrymme för nationella rättsliga myndigheter att
ifrågasätta kommissionens beslut att genomföra en
sådan undersökning, konstaterar motionärerna.
Däremot krävs ett godkännande från en nationell
rättslig myndighet. Denna myndighet får, som nämnts,
inte pröva om en inspektion skall ske men kan pröva
om de planerade tvångsåtgärderna är proportionerliga
och om kommissionens beslut är formellt korrekt.
Regeringen, liksom utredningen, anser att Stockholms
tingsrätt skall utfärda sådana förhandsgodkännanden.
Inte heller på denna punkt finner motionärerna
anledning att göra någon annan bedömning.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om rättssäkerhet vid den typ av
undersökningar hos företag som här är aktuell -
enligt artikel 21.3 i tillämpningsförordning 1/2003
- har behandlats i proposition 1993/94:211 om
handräckning vid Eftas övervakningsmyndighets
undersökningar hos företag i Sverige. Där
refererades (s. 14) till ett i sammanhanget centralt
rättsfall inom EG-rätten - mål 46/87 Hoechst m.fl.
(REG 1989 s. 2859). I Hoechstfallet uttalade EG-
domstolen att berörda nationella regler skall vara
sådana att varje fysisk och juridisk person skall
vara tillförsäkrad skydd mot godtyckliga och
oproportionerliga ingrepp av offentliga myndigheter
i den privata sfären. Domstolen gjorde dock den
begränsningen att den nationella myndigheten inte
får göra någon egen prövning av behovet av
undersökningen. Den nationella myndighetens ansvar
får mot denna bakgrund anses vara inskränkt till att
hindra vad som närmast kan betraktas som
myndighetsmissbruk, sades det i den nyssnämnda
propositionen. Vidare framhöll regeringen att svensk
rätts regler om ansvar för felaktig
myndighetsutövning och allmänna principer för
tvångsmedelsanvändning är tillräckliga i detta
avseende.

Samarbete inom nätverket

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att skyldigheten enligt
EG-förordningen för konkurrensmyndigheter att
underrätta kommissionen om planerade beslut inte bör
föranleda någon lagstiftningsåtgärd. Vidare anses
nuvarande regler i sekretesslagen vara tillräckliga,
också när den nya förordningen träder i kraft.
Regeringen föreslår vidare ett par ändringar i
konkurrenslagen. En innebär att regeringen skall
utse de organ som skall vara konkurrensmyndigheter
enligt förordningens olika artiklar och att en
upplysning om detta skall tas in i konkurrenslagen.
En annan ändring innebär att särskild talerätt,
enligt nuvarande 23 § andra stycket konkurrenslagen,
inte skall finnas när Konkurrensverket har skrivit
av ett ärende på grund av att en annan
konkurrensmyndighet inom EU handlägger eller har
handlagt samma ärende.

I propositionen redovisas skälen för regeringens
bedömning och förslag under följande fyra rubriker:
Konkurrensmyndigheter enligt artikel 35, Samarbetet
inom nätverket, Sekretess och Den särskilda
talerätten. Här återges vad som sägs i avsnittet om
sekretess, eftersom denna fråga är föremål för
yrkande i motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c).
Samarbetet mellan medlemsstaternas
konkurrensmyndigheter innefattar informationsutbyte
mellan dem och undersökningar som en
konkurrensmyndighet genomför på uppdrag av en annan
konkurrensmyndighet. Flera remissinstanser har pekat
på behovet av sekretess vid detta utbyte av
information. Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
har gjort bedömningen att sådana uppgifter som
Konkurrensverket får från kommissionen eller andra
konkurrensmyndigheter i EU omfattas av sekretess
enligt 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen
(1980:100). När det gäller uppgifter som
Konkurrensverket inhämtar på uppdrag av kommissionen
eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat
har utredningen föreslagit att sekretesskydd bör
beredas dessa uppgifter genom en komplettering av 4
kap. 5 § sekretesslagen. Av förarbetena till 8 kap.
6 § andra stycket sekretesslagen framgår dock att
sistnämnda lagrum omfattar uppgifter om enskildas
ekonomiska eller personliga förhållanden som
Konkurrensverket dels får från utlandet, dels
inhämtar inom landet med tillämpning av förordning
17/62 (prop. 1992/93:120 s. 17), påpekar regeringen.
Den nya tillämpningsförordningen innebär ingen
förändring härvidlag. Sekretess enligt 8 kap. 6 §
andra stycket kommer således att gälla för uppgifter
som finns hos Konkurrensverket oavsett om de, inom
ramen för förordningen, erhållits från - eller
inhämtats på uppdrag av - kommissionen eller en
annan medlemsstats konkurrensmyndighet. Detsamma
torde, enligt regeringens bedömning, gälla för
sådana uppgifter hos en länsstyrelse som biträder
Konkurrensverket. Någon ändring i 4 kap. 5 §
sekretesslagen är därför inte påkallad.
I propositionen redovisas Lagrådets yttrande över
lagrådsremissen avseende de aktuella lagförslagen, i
vilket Lagrådet har berört frågan om behovet av en
ändring i sekretesslagen enligt följande:

I betänkandet SOU 2003:73 föreslogs vissa
ändringar i 4 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).
Ändringarna var föranledda av de nya bestämmelser
som enligt utredningsförslaget skulle föras in i
45 § andra stycket och 47 § andra stycket
konkurrenslagen.

I remissprotokollet (avsnitt 13.3, under
rubriken "Sekretess") anförs att någon ändring i
4 kap. 5 § sekretesslagen inte är påkallad. Det
hänvisas härvid till 4 kap. 1 § och 8 kap. 6 §
andra stycket sekretesslagen.
Lagrådet har för sin del inte övertygats om att
det inte behöver göras någon ändring i 4 kap. 5 §
sekretesslagen. Lagrådet har emellertid inte
underlag för något bestämt ställningstagande.
Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna om
sekretess i konkurrensmyndigheternas verksamhet -
som i dag är både komplicerade och svårtolkade -
bli föremål för förnyade överväganden. Härvid bör
bl.a. betydelsen av artikel 28 i
tillämpningsförordningen beaktas.

Regeringen delar dock inte - med hänvisning till vad
som nyss redogjorts för - den tveksamhet som
Lagrådet givit uttryck för. I sammanhanget vill
regeringen också erinra om bestämmelserna i 4 kap. 1
§ sekretesslagen om sekretess med hänsyn till
förestående inspektioner etc. (jfr prop. 1992/93:120
s. 18 och prop. 1993/94:211 s. 13).

En annan fråga är om Konkurrensverket kan lämna ut
uppgifter som inhämtats med stöd av konkurrenslagen
till andra nationella konkurrensmyndigheter i EU och
kommissionen med tillämpning av artikel 12 i den nya
förordningen. Regeringen menar att Konkurrensverket
har en sådan möjlighet med stöd av 1 kap. 3 § tredje
stycket sekretesslagen.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås att
riksdagen skall besluta att anta det förslag till
lag om ändring i sekretesslagen som framläggs i
motionen. Motionärerna anser att regeringen utan
goda skäl intagit en annan ståndpunkt än såväl
Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
och Lagrådet som flera remissinstanser när det
gäller frågan om hur godtagbar sekretess skall
garanteras vid utbyte av information mellan svenska
konkurrensmyndigheter och antingen
konkurrensmyndigheter i andra länder eller
kommissionen. Den moderniserade
konkurrensövervakningen kräver ökat utbyte av
information mellan konkurrensmyndigheter och
domstolar i medlemsländerna och kommissionen, en
information som kan röra affärshemligheter eller
andra för berörda företag känsliga uppgifter,
påpekar motionärerna. De anser att det därför är av
stor vikt att noggrann sekretessprövning sker i
varje enskilt fall. Den nyssnämnda utredningen
menade att sekretesslagen bör ändras så att där
klart framgår att sekretess gäller uppgifter som
Konkurrensverket inhämtar på uppdrag av kommissionen
eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat,
erinrar motionärerna om. Regeringen menar däremot
att en sådan ändring inte är nödvändig, trots att
Lagrådet uttryckt tveksamhet inför regeringens
ståndpunkt, konstaterar motionärerna. De anser att
detta är anmärkningsvärt, särskilt som regeringen i
propositionen inte anses ha redovisat grunden för
sin bedömning, och de föreslår att sekretesslagen
skall ändras i enlighet med vad som föreslagits av
utredningen.

Vissa kompletterande uppgifter

Offentlighets- och sekretesskommittén (dir. 1998:32)
ser för närvarande över utrikessekretessen,
däribland EG-relaterade frågor. Kommittén skall,
enligt direktiven, göra en kartläggning av
myndigheternas hantering av frågor om
utrikessekretess. En sådan kartläggning skall ta
sikte på frågor om sekretess såväl i EU-samarbetet
som i annat internationellt samarbete.
Kartläggningen skall utmynna i en bedömning av om
det behövs ändringar i reglerna om utrikessekretess
eller andra åtgärder, t.ex. en särreglering för EU-
samarbetet, samt i så fall förslag till sådana
ändringar. De frågor beträffande 4 kap. 5 § och 8
kap. 6 § andra stycket sekretesslagen som här är
aktuella kommer att ingå i underlaget för kommitténs
ställningstaganden. Kommittén skall redovisa sitt
arbete senast den 31 augusti 2004.

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) finns ett
konkret förslag till lag om ändring i
sekretesslagen, vilket helt överensstämmer med det
förslag som Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
lade fram i sitt delbetänkande. Det bör dock noteras
att motionärernas lagförslag inte direkt kan
användas som underlag för ett förslag till
riksdagsbeslut. I regeringens förslag till ändring i
konkurrenslagen omnämns inte kommissionen i 45 §
andra stycket eller 47 § andra stycket
konkurrenslagen, vilket är fallet i utredningens
förslag. Detta får följdverkningar på den i motionen
föreslagna lydelsen av 4 kap. 5 § sekretesslagen.
Det kan vidare noteras att enligt motionärerna skall
den föreslagna lagändringen träda i kraft den 1 maj
2004. De övriga aktuella lagförslagen i
propositionen har dock den 1 juli 2004 som
ikraftträdandedatum. Riksdagen planeras fatta beslut
i ärendet i mitten av maj 2004.

Ny företagskoncentrationsförordning

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i lagen (1994:1845)
om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler, genom vilken
hänvisningen i 5 § till rådets förordning 4064/89
ersätts av en hänvisning till rådets förordning
139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av
företagskoncentrationer.

Konsekvenser av förslagen

Propositionen

Propositionens avsnitt om konsekvenser av förslagen
innehåller inget förslag till riksdagsbeslut eller
särskild bedömning av regeringen. I propositionen
sägs bl.a. följande:

Sammanfattningsvis kommer Konkurrensverket att
behöva förändra sin verksamhet och självt aktivt
söka upp konkurrensbegränsningar, vilket kommer
att ta resurser i anspråk. Därtill kommer att
betydande resurser kommer behöva avsättas för
verkets medverkan i det europeiska samarbetet. Å
andra sidan kommer resurser att frigöras till
följd av att förhandskontrollen avskaffas. Till
detta kommer att verket redan nu i betydande
utsträckning deltar i arbete på europeisk nivå.
Regeringen har inte nu underlag för att bedöma om
Konkurrensverkets behov av resurser förändras med
anledning av de nu framlagda förslagen.
Eventuella anslagsbehov som följer av ovanstående
förändringar föreslås finansieras inom
utgiftsområdesramen.

När det gäller länsstyrelserna bedömer
regeringen att dessa inte kommer att belastas av
den nya ordningen i någon omfattning som har
betydelse.
I vad mån Marknadsdomstolen och Stockholms
tingsrätt påverkas av utredningens förslag blir
givetvis beroende av utvecklingen hos
Konkurrensverket. Företagens framtida
processbenägenhet kan påverka resursbehovet hos
dessa domstolar och även hos de allmänna
domstolarna i övrigt. Eventuella merkostnader
anser regeringen bör kunna finansieras inom
befintliga ramar.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) framläggs inte
något förslag till riksdagsbeslut i här aktuellt
avseende, men propositionens avsnitt om konsekvenser
av förslagen kommenteras i motivtexten. Där sägs att
motionärerna anser sig återigen ha anledning att
peka på bristerna i det beslutsunderlag som
regeringen tillställer riksdagen. Regeringen anser,
som redovisats, att den inte har underlag för att
bedöma om Konkurrensverkets behov av resurser
förändras med anledning av de nu framlagda
förslagen. Motionärerna menar att det är regeringens
uppgift att tillse att ett sådant underlag tas fram
och tillställs riksdagen som underlag för riksdagens
beslut. Deras bedömning är att Konkurrensverkets
behov av resurser sammanhänger med vilka uppgifter
som verket åläggs. När regeringen föreslår att
verket skall åläggas ytterligare arbetsuppgifter är
det därför inte orimligt att anta att detta kräver
ytterligare resurser, anför motionärerna. De erinrar
om att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet i sina
respektive budgetmotioner för år 2004 föreslog högre
anslag än regeringen till Konkurrensverket. Detta
förefaller mot bakgrund av den föreliggande
propositionen som än mer välmotiverat, säger
motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket disponerar för år 2004 ett anslag
på 82,5 miljoner kronor (prop. 2003/04:1 utg.omr.
24, bet. 2003/04:NU1). Ökningar av Konkurrensverkets
anslag för år 2004 föreslogs i respektive partiers
budgetförslag enligt följande: Moderata
samlingspartiet: + 5 miljoner kronor; Folkpartiet:
+ 12 miljoner kronor; Kristdemokraterna:
+ 9 miljoner kronor; Centerpartiet: + 3 miljoner
kronor.

Inför budgetberedningen av Konkurrensverkets
anslag för år 2005 kommer regeringen att ha tillgång
till ett mer komplett underlag för att kunna bedöma
verkets resursbehov med anledning av dels de här
aktuella förändringarna, dels även eventuellt andra
tillkommande uppgifter, sägs det från
Näringsdepartementets sida.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först propositionen om
moderniserad konkurrensövervakning i dess helhet.
Därefter behandlas frågan om behovet av ändring i
sekretesslagen till följd av samarbetet inom
nätverket, bestående av EG-kommissionen och de
nationella konkurrensmyndigheterna inom EU, vilken
aktualiserats i motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c).

Moderniserad konkurrensövervakning

Utskottet har i föregående avsnitt om
konkurrenspolitikens inriktning framhållit vikten av
en effektiv konkurrens. Den är en förutsättning för
en väl fungerande samhällsekonomi och syftar till
att ge konsumenterna en starkare ställning på
marknaden.

Den nu aktuella propositionen om en moderniserad
konkurrensövervakning ser utskottet som ett led i
strävandena att effektivisera konkurrensen. Detta
gäller t.ex. förslaget om att slopa individuella
undantag och icke-ingripandebesked. Hos
Konkurrensverket kommer därigenom att frigöras
resurser, vilka kan användas för övervakning och
bekämpning av allvarliga konkurrensstörningar.
Vidare är det en fördel med överensstämmelse mellan
svensk konkurrensrätt och EG-rätt i detta avseende.
Inom EG-rätten kommer, som redovisats, individuella
undantag och icke-ingripandebesked att avskaffas den
1 maj 2004.
Enligt den nya ordningen kommer företagen själva
att få ta ställning till om det aktuella avtalet
eller förfarandet är övervägande positivt för
konsumenterna och därmed förenligt med
konkurrensrätten. I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd,
c) framhålls vikten av en rättssäker tillämpning av
undantagen i konkurrenslagen efter att systemet med
förhandsanmälan avskaffas. Vidare betonas att
Konkurrensverket bör hjälpa företagen med råd om hur
villkoren för undantag från konkurrenslagens förbud
skall uppfyllas. Motionärerna har rätt i att
slopandet av systemet med förhandsanmälan innebär en
förändring för företagen. Samtidigt bör det dock
noteras att företagen sedan konkurrenslagen har
varit i kraft i tio år har erhållit kunskaper om och
erfarenheter av lagens innehåll och hur den skall
tillämpas. Som redovisats kommer företagen även
framöver att ha möjlighet att kontakta
Konkurrensverket för information och vägledning om
gällande regler. Verket har också deltagit i
seminarier kring de nya reglerna och skall under
hösten 2004 arrangera ett seminarium för
branschorganisationer och företag för att ge
information och svara på frågor om den praktiska
tillämpningen av det nya regelverket. Med detta
anser utskottet att det inte finns något behov för
riksdagen att göra ett tillkännagivande i saken, och
den nämnda motionen avstyrks följaktligen i berörda
delar.
När det gäller gruppundantagen delar utskottet
regeringens bedömning att dessa bör behållas tills
vidare. Systemet med bindande föreskrifter om
gruppundantag ger rättssäkerhet och förutsägbarhet
för företagen. Detta är särskilt viktigt vid det
förestående systemskiftet med slopande av
individuella undantag och icke-ingripandebesked och
övergång till ett ständigt gällande, generellt
undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag. I motion 2003/04:N14 (m,
fp, kd, c) görs - utan något förslag till
riksdagsbeslut - motsvarande bedömningar beträffande
gruppundantagen.
Ett inslag i den moderniserade
konkurrensövervakningen är det utökade samarbetet
mellan kommissionen och medlemsstaternas
konkurrensmyndigheter i ett nybildat nätverk
(European Competition Network, ECN). Inom ramen för
detta nätverk kommer att skapas mekanismer för
information och samråd. Utskottet ser positivt på
detta arbete och ser det som en del av
effektiviseringen av konkurrensövervakningen.
I anslutning till det samarbete som kommer att ske
inom nätverket tas i den nyssnämnda motionen upp en
fråga som rör rättssäkerhet. Det gäller de
situationer då nationella rättsliga myndigheter
skall genomföra undersökningar på uppdrag av EG-
kommissionen vid utredningar om överträdelser av
förbud och då i synnerhet vid undersökningar i
privata utrymmen. Som tidigare redovisats har
motsvarande frågor behandlats våren 1994 i en
proposition om handräckning vid Eftas
övervakningsmyndighets undersökningar hos företag i
Sverige. Den bedömning som då gjordes var att svensk
rätts regler om ansvar för felaktig
myndighetsutövning och allmänna principer för
tvångsmedelsanvändning var tillräckliga för att
hindra sådant som närmast kan betraktas som
myndighetsmissbruk. Enligt utskottets mening är det
möjligt att tillämpa motsvarande resonemang i det
här aktuella fallet. Utskottet förutsätter att
regeringen följer utvecklingen och vidtar de
åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa
rättssäkerheten. Något tillkännagivande av riksdagen
i frågan är sålunda inte erforderligt, och motionen
avstyrks i berörd del.
När det gäller konsekvenserna av de här aktuella
förändringarna i konkurrensrätten sägs i
propositionen att regeringen inte nu har underlag
för att bedöma om Konkurrensverkets resursbehov
förändras med anledning av dem. Detta kritiseras i
motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) - dock utan något
förslag till riksdagsbeslut. Motionärerna förmodar
att förslagen i propositionen kommer att medföra
ökade arbetsuppgifter för Konkurrensverket och att
verket därmed kan komma att behöva ytterligare
resurser. Utskottet nöjer sig i detta sammanhang med
att konstatera att frågan om Konkurrensverkets
anslag för budgetåret 2005 kommer att beredas på
sedvanligt sätt under hösten 2004 inför
budgetpropositionen för år 2005.
Sammantaget tillstyrker utskottet alltså
propositionen och avstyrker den nämnda motionen i
berörda delar.

Ändring i sekretesslagen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås - i
anslutning till regeringens bedömningar avseende
samarbetet inom nätverket mellan EG-kommissionen och
medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter -
att riksdagen skall besluta om en ändring i
sekretesslagen för att garantera sekretess vid
utbyte av information mellan svenska
konkurrensmyndigheter och konkurrensmyndigheter i
andra EU-länder eller EG-kommissionen.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att
utskottet tillmäter frågan om sekretess i här
aktuella avseenden lika stor vikt som motionärerna.
Eftersom den information och de uppgifter som kan
komma att bli föremål för utbyte genom den nya
ordningen kan röra sig om affärshemligheter eller
andra för de berörda företagen känsliga uppgifter är
det en fullständig självklarhet att dessa uppgifter
skall behandlas med tillbörlig sekretess. Det
föreligger således ingen skillnad mellan utskottets
bedömning och motionärernas när det gäller själva
sakfrågan om sekretess.
Utskottet vill också erinra om, som redogjorts
för, att frågan om utrikessekretess, inklusive EG-
relaterade frågor, för närvarande är föremål för
översyn av Offentlighets- och sekretesskommittén.
Kommittén skall redovisa sitt arbete senast den 31
augusti 2004. Utskottet förutsätter att frågan
belyses i kommitténs arbete.
Med det anförda avstyrker utskottet motion
2003/04:N14 (m, fp, kd, c) även i denna del.

Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som tar
upp olika aspekter av konkurrens på lika
villkor mellan offentlig och privat sektor.
Sammantaget anser utskottet att regeringens
arbete på området styrs av en klar vilja att
uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet
mellan offentlig och privat verksamhet.
Utskottet förutsätter att frågan ges hög
prioritet och att regeringen återkommer till
riksdagen i frågan. Jämför reservation 3 (m,
fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N248 (m) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om att öka
etableringsfriheten och att uppmuntra
privatiseringar och konkurrensutsättning inom den
offentliga sektorn. Stat, landsting och kommuner bör
koncentrera sig på sådana verksamheter där
offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna
enskilda och kooperativa initiativ, anför
motionärerna. De säger att kommunerna många gånger
bedriver verksamhet som kan och bör skötas av
privata aktörer. Många små företag har kommuner,
landsting och myndigheter som sina kunder, påpekar
motionärerna vidare. De menar att det finns
anledning att se över lagen om offentlig upphandling
men även konkurrenslagen, lagen om otillbörligt
upphandlingsbeteende och kommunallagen för att
förverkliga de principer om affärsmässighet,
konkurrens och icke-diskriminering som skall gälla
för offentlig upphandling. I vissa fall är också
ansvarsfördelningen oklar, påstår motionärerna. De
inblandade myndigheterna är Nämnden för offentlig
upphandling, Konkurrensverket, Kammarkollegium och
Kommerskollegium. Motionärerna vill se över denna
splittrade myndighetsbild och anser att nämnden bör
slås samman med Konkurrensverket, vilket tydligare
skulle visa att upphandlingslagen i första hand är
en konkurrenslagstiftning.

Riksdagen bör begära att regeringen skall lägga
fram förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande
offentlig verksamhet, anförs det - med likartade
motiveringar - i motionerna 2003/04:N316 (m) och
2002/03:Fi236 (m). Staten, landstingen och
kommunerna bedriver en omfattande näringsverksamhet,
vilken medför betydande problem för en fri och
rättvis konkurrens, säger motionärerna. De anser att
när staten eller en kommun engagerar sig som ägare i
företag betyder det i praktiken att dessa företag
kan agera på marknaden med den statliga respektive
den kommunala beskattningsrätten som eget kapital.
De finansiella riskerna blir betydligt mindre än för
de privata konkurrenterna och i praktiken tillåts
aldrig statliga eller kommunala företag att gå i
konkurs, vilket får till följd att de offentligt
ägda företagen indirekt subventioneras i förhållande
till företag som får söka sitt riskkapital på
marknadens villkor, säger motionärerna. De menar att
konkurrensförhållandena snedvrids ytterligare av att
en rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt
verksamhet. Statligt och kommunalt ägande kan aldrig
fullt ut förenas med en sund och rättvis konkurrens,
även om riktlinjerna är att företagen skall drivas
under strikt kommersiella villkor, eftersom
politiker kan påverkas av motstridiga intressen i
sin dubbla roll som ägare och lagstiftare respektive
lokal myndighetsutövare, anför motionärerna. De
påpekar att en stor del av de anmälningar som kommer
till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,
landsting och statliga organ. Den statliga,
kommersiella verksamheten utgör också ett betydande
problem, säger motionärerna. I Konkurrensverkets
statistik över företag som missbrukat sin
dominerande ställning återfinns SAS AB, Telia Sonera
AB, SJ AB och Posten AB, och nästan häften av alla
domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande
ställning rör företag med statlig ägarinblandning.
Även beträffande ifrågasatt konkurrensbegränsande
beteende, där medborgarnas anmälningar registreras,
utgör de statliga och kommunala bolagen en stor del,
påpekar motionärerna. När det gäller myndigheternas
konkurrensbegränsande verksamhet har
Konkurrensverket närmast obefintliga möjligheter att
ingripa med hjälp av konkurrenslagen, eftersom den
avser företag och därmed inte är tillämplig på den
offentliga sektorns konkurrenssnedvridning. De stora
bristerna i konkurrensneutralitet mellan offentlig
näringsverksamhet och privata bolag behöver åtgärdas
genom skärpta krav på upphandlingar, redovisningar
och affärsmässighet, anför motionärerna.
Statskontoret kartlade i rapporten Staten som
kommersiell aktör (2000:16) den verksamhet som
statliga myndigheter och bolag bedrev i konkurrens
med privata företag, erinrar motionärerna om. I
rapporten redovisades en lista över myndigheter som
hade konkurrenspåverkande verksamhet. Av de 99
myndigheter och affärsverk som fanns på listan sålde
70 något i konkurrens medan 53 konkurrerade med
småföretag. Myndigheter skall inte syssla med
verksamhet som snedvrider konkurrensen och som inte
är myndighetsutövning, och regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag om att avveckla
denna typ av konkurrenssnedvridning, anför
motionärerna.
I motion 2003/04:N208 (m) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om att regeringen
skyndsamt skall lägga fram förslag till beslut om
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor. Trots förslag från Konkurrensrådet
och i en remissbehandlad departementspromemoria (Ds
2001:17) har regeringen hittills inte varit beredd
att skrida till handling i den nämnda frågan, säger
motionären. Hon noterar att regeringen intar
ståndpunkten att frågan bör utredas vidare och att
den hänvisar bl.a. till att ett förslag skall ha
uppslutning från både offentlig och privat sektor.
Att sådan enighet ställs som villkor för
regeringsförslag är inget motionären har lagt märke
till tidigare.
Följande tre tillkännagivanden begärs i motion
2003/04:N293 (fp): om att införa åtgärder för att
reda ut konkurrenssituationen mellan privata och
offentliga utförare; om åtgärder för att underlätta
tillträde till olika marknader; om att ta bort
selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala
stöd till företag. Kraftfulla åtgärder måste vidtas
från regeringens sida för att driva på
avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för
privata initiativ i kommuner och landsting, anför
motionärerna. De påpekar samtidigt att det privata
utbudet på vissa håll kan vara mycket begränsat.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
ändringar i de lagar som styr den obligatoriska,
kommunala verksamheten vad gäller sådana
bestämmelser som förhindrar uppkomsten av
konkurrerande alternativ till det rådande monopolet
i det allmännas regi, anser motionärerna. Detta
skulle skapa möjligheter för många småföretagare att
utveckla egna verksamheter inom tjänstesektorn.
Konkurrensbegränsande förfaranden från olika
kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas,
säger motionärerna och menar att regeringen har
intagit en alltför avvaktande hållning. Inrättandet
av Konkurrensrådet har inte räckt. Liksom i
föregående motion noteras att regeringen ännu inte
har lagt fram något förslag om införande av en
konfliktlösningsregel i konkurrenslagen. Regeringen
måste omedelbart vidta åtgärder för att reda upp
konkurrenssituationen mellan offentlig och privat
sektor, anför motionärerna. De hänvisar vidare till
en rapport av Konkurrensverket, Vårda och skapa
konkurrens (2002:2), i vilken en rad åtgärder har
föreslagits och som motionärerna anser omedelbart
bör genomföras. Det rör sig om följande: Inför
särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att
ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande
förfaranden än de som omfattas av konkurrenslagen;
avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt
myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt
verksamhet; ändra kommunallagen så att företag ges
bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är
förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar
driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader; ge
den myndighet som har tillsynen över den offentliga
upphandlingen rätt att föra talan om en
marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit
mot lagen om offentlig upphandling; integrera
tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga
myndighetsuppgifter på konkurrensområdet; ersätt
successivt nuvarande form av
inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade
inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter
emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;
klargör att kommunernas och landstingens inköp från
egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;
komplettera upphandlingsreglerna för att komma till
rätta med avbrutna anbudstävlingar; inför
bestämmelser om att myndigheterna skall beakta
effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att
företagen skall få bättre möjligheter att få
lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.
I motion 2003/04:N226 (fp) begärs
tillkännagivanden om vikten av att en ökad andel av
den offentliga sektorns verksamhet läggs ut på
entreprenad och om att Konkurrensverket bör granska
välfärdssektorn. En större del av såväl kommunernas
som landstingens verksamhet måste läggas ut på
entreprenad, vilket skulle öppna marknader för inte
minst kvinnors nyföretagande inom välfärdssektorn,
anför motionären. Han anser att vård, skola och
omsorg naturligtvis skall vara offentligt
finansierade via skattsedeln och ges till människor
utifrån deras behov, men denna princip innebär inte
att all verksamhet också måste utföras i offentlig
regi. Konkurrensverket har under senare år i
särskilda räder slagit till mot bl.a. bensinbolag
som har försökt begränsa konkurrensen, konstaterar
motionären och undrar varför inte verket också kan
göra tillslag mot t.ex. de landsting som har en
andel av marknaden som överstiger 95 % och som
därigenom försätter privata företagare i en omöjlig
konkurrenssituation.
I en annan motion - 2003/04:N227 (fp) - av samme
motionär begärs ett tillkännagivande av riksdagen om
att det för all kommunal verksamhet som erbjuder
kommersiellt gångbara varor eller tjänster åt
allmänheten bör krävas tillstånd från länsstyrelsen.
Detta är nödvändigt för att komma till rätta med att
kommunernas förvaltningar eller kommunalt ägda
företag erbjuder tjänster åt allmänheten som
konkurrerar ut privata företag.
Turistnäringens konkurrensförhållanden i relation
till offentlig näringsverksamhet är föremål för
yrkande i motion 2003/04:N337 (fp). Konkurrensverket
avlämnade år 1998 en rapport, Konkurrenshinder för
småföretag (1998:2), i vilken verket framförde
uppfattningen att myndigheter inte bör bedriva
verksamhet på väl fungerande konkurrensmarknader och
efterlyste en precisering från statsmakternas sida
under vilka förutsättningar som sådant skall få ske,
säger motionärerna. Verket efterlyste också regler
som säkerställer att stöd inte snedvrider
konkurrensen, hämmar eller omöjliggör verksamhet i
företagen. De missförhållanden som Konkurrensverket
påtalade har relevans även inom turistnäringen, där
ett stort antal kommuner bedriver näringsverksamhet
inom ramen för sina turistbyråer, i kommunala
stiftelser och i hel- eller delägda bolag, menar
motionärerna. De påpekar att regelrätta bidrag till
privata företag också förekommer, bl.a. inom ramen
för den svenska regionalpolitiken och EU:s
regionalpolitik. Även annan offentlig
näringsverksamhet förekommer inom området, framför
allt i form av turistanläggningar av olika slag,
bl.a. campingplatser, hotell och restauranger.
Kommuner har på detta sätt i flera fall lyckats
uppnå marknadsdominerande ställning, vilket har
försvårat nyetableringar och förhindrat uppkomsten
av privata verksamheter, anför motionärerna.
I motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om kommunernas roll i
näringspolitiken. Kommuner och myndigheter bedriver
i ökad utsträckning näringsverksamhet på
konkurrensmarknader, t.ex. i form av
tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning
och catering, säger motionärerna. De anser att
kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på
marknader där privata företag konkurrerar, eller
skulle kunna konkurrera, och där inte sociala eller
hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt
ägande. Många småföretag har problem med att
offentligt stöd i olika former ges till deras
konkurrenter, uppger motionärerna och hänvisar till
att Konkurrensverket har kartlagt problemet och
funnit en rad exempel på kommuner som verkar
konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som
gett penningbidrag, tillhandahållit gratis eller
subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror,
m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt
kommunallagen, men förekommer ändå, hävdar
motionärerna. Det är främst små företag som råkar
illa ut och det är mycket svårt att överklaga ett
kommunalt stöd som innebär stöd till en konkurrent,
säger motionärerna. De anser att den offentliga
sektorn måste reformeras och att stat, landsting och
kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter
där offentliga insatser kan förväntas vara
överlägsna enskilda och kooperativa initiativ
bedrivna i små, decentraliserade företag. En del av
den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på
entreprenad, och politikerna måste i högre grad än
hittills renodla sin roll som konsumentföreträdare
och inte samtidigt ta på sig dubbelrollen som
producentföreträdare, anför motionärerna.
Två tillkännagivanden begärs i motion 2003/04:N346
(kd) - om rättvis konkurrens mellan offentlig och
privat sektor och om avveckling av snedvridande
företagsstöd. Motiveringen bakom är likartad den i
nyssnämnda motion 2003/04:N412 (kd). Dessutom anser
motionärerna att Konkurrensverket bör ges ett vidgat
uppdrag att övervaka också kommunallagens
efterlevnad. Om det framkommer att en kommun brutit
mot lagen avseende otillbörlig näringsverksamhet bör
någon form av marknadsstörningsavgift kunna dömas
ut, anför motionärerna.
Ett tillkännagivande om konkurrenssnedvridande
kommunal verksamhet begärs i motion 2003/04:N347
(kd). En kommun skall inte engagera sig i sådana
aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra,
menar motionärerna. De anser att det kommunala
engagemanget på turismens område skapar svårigheter
såväl för redan etablerade företag som för företag
som vill komma in på marknaden. Det är fel om den
kommunala turistverksamhetens uppbyggnad finansieras
med skattemedel och den fortsatta driften sker med
kommunala driftsbidrag, vilket ger en annan
kostnadsbild än för de privata aktörerna, anför
motionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag
eller fördelaktiga lån till en av företagarna på
orten eller ett kommunägt bolag förfogar över
resurser som inte konkurrerande aktörer får utnyttja
på samma villkor, snedvrids konkurrensen. Inga
sysselsättningsaspekter kan berättiga ett sådant
beteende, anser motionärerna.
I motion 2003/04:N327 (c) begärs ett
tillkännagivande om att staten har ett ansvar i fall
när konkurrensen mellan privata entreprenörer på en
offentligt tillhandahållen tjänst är så svag att
konsumenterna inte enkelt kan välja bort företag som
tummar på kvaliteten. Vidare föreslås ett
tillkännagivande om att de speciella
samhällsintressen som det statliga utförandet i
vissa fall skall representera kan, i fall av väl
genomförd reglering eller kontraktering, tillgodoses
lika bra av privata entreprenörer till både lägre
kostnader och högre kvalitet. Centerpartiet anser
att det finns områden då statligt ägande är att
föredra framför enskilt, t.ex. tillhandahållandet av
grundläggande infrastruktur som vägar, järnvägar,
el- och bredbandsnät, m.m., vilka representerar
strategiska nationella intressen, säger
motionärerna. De anser att en fri konkurrens mellan
operatörerna ligger i konsumenternas intresse. Väl
använd kan reglering eller kontraktering av
marknader som ställs till förfogande för privata
entreprenörer vara ett bättre instrument än ett
statligt utförande, anför motionärerna. Det kan
handla om att post skall delas ut i hela landet, att
naturliga monopol inte får ta ut för höga priser
eller att friskolor inte får avvisa vissa elever.
Riksdagen bör begära att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder
i syfte att förbättra möjligheterna att driva
företag inom vårdsektorn, anförs det i motion
2003/04:N329 (c). Jämställdhetsarbete handlar ofta
mer om att förändra normer och strukturer än att
använda politiska instrument som kvotering, säger
motionärerna. De anser dock att det finns områden
där politiken på ett enkelt sätt skulle kunna bidra
till att bryta upp sociala konstruktioner om
begreppen kvinnligt och manligt genom att slå hål på
gamla maktstrukturer och därmed släppa fram kvinnor
som vill bli företagare. Ett sådant område är hälso-
och sjukvården, där kvinnorna är fler än männen vad
gäller att driva företag, men där allt färre tillåts
att starta eget, anför motionärerna. De menar att
detta är ytterligare en faktor som håller tillbaka
både kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare
och en bättre mångfald och kvalitet i vården.
Vårdentreprenörer vittnar om svårigheterna att
arbeta långsiktigt och om de stora risker som är
förbundna med att försöka driva företag inom
välfärdssektorn, säger motionärerna avslutningsvis.

Vissa kompletterande uppgifter

Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas
agerande när det offentliga uppträder som antingen
köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om
offentlig upphandling, lagen (1994:615) om
ingripande mot otillbörligt beteende avseende
offentlig upphandling, kommunallagen (1991:900) och
konkurrenslagen (1993:20). Ansvaret för dessa lagar
ligger på tre olika utskott, nämligen finans-,
konstitutions- och näringsutskotten.

Riksdagen avslog våren 2003 motionsyrkanden som
tog upp olika aspekter av konkurrens på lika villkor
mellan offentlig och privat sektor (bet. 2002/03:
NU10). Sammantaget ansåg utskottet att regeringens
arbete på området styrs av en klar vilja att uppnå
och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan
offentlig och privat verksamhet och att arbetet har
hög prioritet. I en reservation (m, fp, kd, c)
efterfrågades kraftfulla åtgärder från regeringens
sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte
att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner
och landsting.
Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som har
bestått av representanter från såväl offentlig som
privat sektor, har haft två huvudsakliga uppgifter.
Den första har gällt att rådet skulle belysa
enskilda fall och försöka undanröja
konkurrenskonflikter genom dialog och kontakter
mellan berörda parter. Rådets andra uppgift har
varit att försöka åstadkomma en samsyn mellan
företrädare för offentlig och privat sektor om hur
de långsiktiga spelreglerna på området bäst skall
formuleras. Konkurrensrådet redovisade sina samlade
erfarenheter och de resultat som uppnåtts i
betänkandet Konkurrens på lika villkor mellan
offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De
problem som rådet redovisade uppstår främst när
privata och offentliga aktörer möts på samma
marknad, dvs. när det allmänna bedriver
säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet
har verksamheter där privata och offentliga aktörer
konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare
tid. Rådet ansåg att problemen kan lösas antingen
genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka
eller genom att konkurrensförutsättningarna görs så
lika som möjligt. I fråga om lagreglering anfördes
att parterna i rådet i grunden har olika uppfattning
om behovet av lagändringar. Det bedömdes därför inte
vara möjligt att finna lösningar som fullt ut
tillgodoser alla krav och önskemål som framförts.
Rådet enades dock om att i betänkandet presentera
ett sätt att åstadkomma mer konkurrensneutrala
villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en
bestämmelse som tar sikte på att korrigera
konkurrenssnedvridande beteenden från offentliga
aktörer. Rådets rekommendation är en
missbruksbestämmelse där de offentliga aktörerna i
händelse av lagöverträdelse inte drabbas av
ekonomiska sanktioner för redan inträffat agerande,
utan enbart vitesbelopp om den berörda aktören inte
rättar sig efter ett beslut. Rådet ansåg att
möjligheten för en enskild att föra en
skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.
Enligt rådet kan vidare många av de identifierade
konkurrensproblemen lösas på lokal nivå.
Rådet hade ursprungligen en begränsad
verksamhetstid på tre år, t.o.m. år 2000, men fick
förlängning i olika omgångar (dir. 2002:157). Vid
årsskiftet 2003/04 upphörde rådets verksamhet.
Konkurrensverket fick inför Konkurrensrådets
upphörande, i sitt regleringsbrev för år 2004, i
uppdrag att i avvaktan på eventuella nya lagregler
särskilt följa de frågor som rör konkurrens på lika
villkor mellan privat och offentlig verksamhet som
beretts inom ramen för Konkurrensrådets verksamhet
fram till den 31 december 2003. I detta ligger bl.a.
att verket skall följa utvecklingen på marknaden
samt uppmärksamma eventuella nya
konkurrenskonflikter i ljuset av det befintliga
konkurrensrättsliga regelverket.
Regeringen beslöt vidare i februari 2004 att ge
Konkurrensverket i uppdrag att, med utgångpunkt i de
erfarenheter som gjorts i Konkurrensrådets arbete
med frågor angående konkurrens på lika villkor
mellan privat och offentlig sektor, analysera och
föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare
förbättra marknadens funktionssätt beträffande
konkurrensen mellan privata och offentliga aktörer.
Konkurrensverket skall inom ramen för uppdraget
sprida information om goda exempel på en fungerande
konkurrens och om hur konkurrenssnedvridande
förfaranden kan undvikas. Uppdraget skall
rapporteras till Näringsdepartementet senast den 1
oktober 2004.
Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har
en departementspromemoria utarbetats, Konkurrens på
lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds
2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att
en konfliktlösningsregel skall införas i
konkurrenslagen. Enligt förslaget skall förbud i
enskilda fall kunna meddelas mot offentlig
konkurrenshämmande verksamhet som bedöms vara
skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall
meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av
Konkurrensverket, och föreslås kunna förenas med
vite. Promemorian innehöll även förslag om att
Konkurrensrådet skulle knytas till Konkurrensverket.
Vidare föreslogs att Marknadsdomstolen skall
förstärkas med en expert som har särskilda insikter
i den berörda offentliga verksamheten. Såväl
betänkandet som departementspromemorian har
remissbehandlats.
Regeringen uttalade våren 2002 i proposition
2001/02:167 om ändringar i konkurrenslagen för
effektivare kartellbekämpning, m.m. att en
lagreglering av konkurrensproblem mellan offentlig
och privat näringsverksamhet, som ytterst innebär
prövning i domstol, bör grundas på bredast möjliga
uppslutning från berörda aktörer. Regeringen
konstaterade att departementspromemorians förslag
till särskild regel i konkurrenslagen hade givit
upphov till ytterligare diskussioner och synpunkter
från olika utgångspunkter om hur en eventuell
lagreglering bör utformas. Det är angeläget att
dessa frågor analyseras, och beredningen av
lagförslaget kommer därför att fortsätta, sades det
i propositionen. Inriktningen i det arbetet angavs
vara att ett förslag till lagregel som har en
uppslutning både från offentlig och privat sektor
skulle kunna presenteras före utgången av år 2002.
Våren 2003 noterade utskottet i betänkande
2002/03:NU10 om vissa konkurrenspolitska frågor att
enligt uppgift från Näringsdepartementet pågick
beredningsarbetet, då med inriktning på att ett
förslag till lagregel skulle kunna presenteras i en
lagrådsremiss under våren 2003.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår
fortsatt beredningsarbete inom Regeringskansliet.
När det gäller lagen om offentlig upphandling (som
finansutskottet ansvarar för) beslöt riksdagen våren
2002 om vissa ändringar i lagen (prop. 2001/02:142,
bet. 2001/02:FiU12). Riksdagen anmodade regeringen
att göra en förnyad prövning av ställningen för
Nämnden för offentlig upphandling i samband med en
av regeringen aviserad översyn av
myndighetsstrukturen när det gäller konsument- och
konkurrensfrågor. Riksdagen beslöt vidare att
upphandlande enheter får hänvisa till kriterier för
miljömärken, om kriterierna för märket har
utarbetats på grundval av vetenskaplig information.
Regeringen uppmanades därvid att fortsätta sitt
arbete med att verka för att EU:s regler och andra
internationella regler på sikt ändras så att det
blir möjligt att ta större hänsyn till miljön vid
upphandling. Riksdagen avslog regeringens förslag om
att direktupphandling skall medges när
upphandlingens värde understiger fem prisbasbelopp.
Beslut fattades också om en förbättring av
möjligheterna för leverantörer att ansöka om
överprövning av en upphandlande enhets beslut om att
en viss leverantör skall tilldelas
upphandlingskontraktet, med innebörd att en
upphandlande enhet skall vara skyldig att på eget
initiativ lämna upplysningar till anbudssökande och
anbudsgivare om tilldelningsbeslutet och att enheten
skall vara skyldig att lämna sådana uppgifter till
varje leverantör som så begär. I budgetpropositionen
för år 2003 (prop. 2002/03:1) angavs att regeringen
inte har för avsikt att vidta några åtgärder när det
gäller myndighetsstrukturen inom konkurrensområdet,
men att det kan finnas anledning att återkomma till
frågan om organisationen för Nämnden för offentlig
upphandling i samband med att regeringen tar
ställning till hur sanktionssystemet inom den
offentliga upphandlingen skall vara utformat. I
budgetpropositionen angavs tidpunkten för denna
proposition till våren 2003. Någon proposition har
dock ännu inte lagts fram.
När det gäller lagen om ingripande mot
otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling
gavs Konkurrensverket i 2003 års regleringsbrev i
uppdrag att kartlägga hur lagen har tillämpats och
huruvida det finns skäl att se över lagen.
Konkurrensverket redovisade uppdraget i februari
2003. I rap-porten dras följande slutsatser: Lagens
räckvidd är mycket begränsad, vilket innebär litet
eller inget incitament för företag att klaga på
otillbörliga beteenden; lagen är komplicerad och
oklar på flera punkter; den institutionella
strukturen på upphandlingsområdet, med två
myndigheter och tre domstolsordningar som har att
tillämpa två lagar på det som kan vara ett och samma
förfarande, är splittrad; få klagomålsärenden har
blivit ännu färre under de senaste åren, varvid en
viktig förklaring är lagens oklarheter och
ineffektiva sanktionssystem, snarare än att
problemen på upphandlingsområdet skulle ha minskat.
Rapporten analyseras inom Näringsdepartementet.
Kommunernas möjlighet att selektivt stödja
företag, som berörs i några motioner, begränsas av
kommunallagens bestämmelser. I den mån en kommun
skulle utnyttja de undantagsvisa möjligheter som
finns att bevilja stöd är den skyldig att beakta
EU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som
regel ett godkännande av kommissionen innan ett stöd
kan utbetalas. EU:s statsstödsregler har även s.k.
direkt effekt, vilket innebär att ett enskilt
företag kan vända sig till svensk domstol eller till
kommissionen med klagan om statligt stöd som
misstänks vara otillåtet. Stöd som konstateras vara
otillåtet skall återbetalas. EG-kommissionen har
också på egen hand initierat granskningsförfarande i
några fall av icke anmälda kommunala stöd och prövar
då förenligheten med EG-rätten.
Konkurrensverket presenterade våren 2002 rapporten
Vårda och skapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av
statsmakternas uttalande hösten 2000 (prop.
1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4) om att andelen av
den samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka
gjorde Konkurrensverket en analys av erfarenheterna
av konkurrenslösningar inom den offentliga sektorn
och bedömningar av förutsättningarna för att öka den
konkurrensutsatta delen av den svenska ekonomin. I
rapporten föreslogs bl.a. att uppdragsverksamhet,
stödfunktioner m.m. som inte tillhör statliga
myndigheters kärnverksamhet skall
konkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas och
att den offentliga upphandlingen skall
effektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner
som anger konkreta mål, områden och tidsplaner för
konkurrensutsättning skall upprättas. Erfarenheterna
talar för att man inte bör börja med att
konkurrensutsätta vård och omsorg, utan att man
först måste lära av entreprenader på "hårda"
områden, såsom lokalvård och transporter, sades det.
Att ha viss verksamhet kvar i egen regi är ett sätt
att behålla beställarkompetensen. All offentlig
verksamhet som gäller myndighetsutövning kan inte
eller får inte konkurrensutsättas. Det måste också
finnas reella förutsättningar för konkurrens när man
börjar tillämpa konkurrenslösningar. I rapporten
föreslogs en lång rad åtgärder på olika områden.
Konkurrensverket har också, på regeringens
uppdrag, analyserat konkurrensen på marknaden för
tandvård och belyst skillnader i konkurrenshänseende
mellan den offentligt drivna tandvården och
privattandvården. I rapporten Tandvård och
konkurrens (2004:1), som presenterades i januari
2004, redovisas konkurrenshinder på marknaden och
lämnas förslag om hur konkurrensen skall förbättras.
Rapporten kommer att analyseras inom
Regeringskansliet, där olika departement är berörda.
Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i mars
2004 en fråga (fr. 2003/04:822) av Lars Lindén (kd)
om vilka åtgärder han avser att vidta för att
offentlig skattefinansierad näringsverksamhet inte
fortsättningsvis skall tillåtas konkurrera ut
privata företag. Han hänvisade i sitt svar till att
det av regeringen tillsatta Konkurrensrådet har
uppmärksammat en rad problem som uppkommer då
offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt
verksamhet, och rådet har vid olika tillfällen
uttalat sig kritiskt mot sådan verksamhet. Sådan
offentlig verksamhet kan innebära kännbara problem
särskilt för småföretagarna som ofta är de som
bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga
aktörer också agerar. Enligt näringsministerns
mening är det viktigt att offentliga aktörer har en
väl genomtänkt konkurrenspolicy för den del av
verksamheten som de avser att konkurrensutsätta. Han
erinrade vidare om att Konkurrensrådets mandat
upphörde vid årsskiftet 2003/04 och att
Konkurrensverket har fått i uppdrag att, i avvaktan
på eventuella nya lagregler, särskilt följa de
frågor som rör konkurrens på lika villkor mellan
privat och offentlig verksamhet, som hittills har
beretts inom ramen för Konkurrensrådet.
Konkurrensverket har även fått regeringens uppdrag
att följa upp Konkurrensrådets verksamhet och att
informera om goda exempel. Dessa uppgifter har
uttryckligen lagts på Konkurrensverket just för att
regeringen vill förvissa sig om att frågorna
fortsatt uppmärksammas och tas om hand, uppgav
näringsministern. Därtill bereds inom
Regeringskansliet fortsatt frågan om en eventuell
lagreglering på detta område, sade han.
Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade vidare i
mars 2004 en fråga (fr. 2003/04:919) av Maria
Larsson (kd) om vilka åtgärder han avser att vidta
för att underlätta för kvinnor att starta och driva
företag inom vård och omsorg. Det har blivit allt
vanligare att arbeta med välfärdstjänster i privat
regi i stället för i kommun och landsting, sade
näringsministern. År 2002 hade 12 % av de anställda
inom välfärdstjänsterna en privat arbetsgivare,
vilket är en kraftig ökning jämfört med år 1995, då
motsvarande andel var 7 %. Kommunerna och
landstingen köper i allt större utsträckning
verksamhet från privata företag och organisationer i
stället för att utföra tjänsterna i egen regi,
uppgav näringsministern. Sedan 1990-talets början
har antalet företagare, både med och utan anställda,
ökat kraftigt inom vård och omsorg. Bland
företagarna utan anställda inom vård och omsorg är
de flesta kvinnor. I den nationella handlingsplanen
för utveckling av hälso- och sjukvården har
regeringen klart uttalat att alternativa
driftsformer i den öppna vården och omsorgen skall
stimuleras genom att fler kooperativa, privata och
ideella vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med
sjukvårdshuvudmännen, sade näringsministern vidare.
Regeringen följer noga landstingens arbete med att
följa intentionerna i den nationella
handlingsplanen. För åren 2002-2004 har 42 miljoner
kronor anslagits för att främja företagande bland
kvinnor och invandrare. Med stöd av dessa medel
arbetar Verket för näringslivsutveckling (Nutek) med
att stödja kvinnors företagande genom rådgivning och
kompetensutvecklingsinsatser i projekt som drivs av
Almi Företagspartner AB:s regionala bolag och
nyföretagarcentrum. Aktiviteterna har varit mycket
uppskattade, och regeringen avser att fortsätta med
insatser för att främja kvinnors företagande även
efter år 2004, sade näringsministern.

Utskottets ställningstagande

En bärande princip inom näringspolitiken är att
likvärdiga villkor skall gälla för olika aktörer på
marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar
på konkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på
ett sådant sätt att det privata företagandet hämmas;
myndighetsuppgifter skall hållas isär från
kommersiell verksamhet. Enligt de riktlinjer för
konkurrenspolitiken som riksdagen fattat beslut om
skall andelen av den samlade ekonomin där konkurrens
råder öka, och på nya marknader skall strukturer och
regler stödja uppkomsten av en balanserad och väl
fungerande konkurrens. Vidare gäller att statligt
stöd inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt
stöd till svenska företag får inte innebära att
andra företag konkurreras ut. Policyn för det
svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i
EU mot subventioner som skadar svensk industri.

I vissa av de här aktuella motionerna begärs
tillkännagivanden om avveckling av snedvridande
företagsstöd. Utskottet har tidigare i avsnittet om
konkurrenspolitikens inriktning angett att en av
grundpelarna i konkurrenspolitiken är att statligt
stöd inte får snedvrida konkurrensen. Det bör också
noteras att EU:s statsstödsregler även gäller
kommunalt stöd.
Beträffande förhållandet mellan småföretag och den
offentliga sektorn vill utskottet framhålla - i
linje med det tidigare sagda - att en självklar
utgångspunkt är att sund konkurrens skall råda
mellan privat och offentlig verksamhet. Samtidigt
vill utskottet betona att förhållandena i olika
kommuner och landsting kan variera påtagligt. På
vissa håll kan det privata utbudet vara mycket
begränsat. Utskottet vill också framhålla att vissa
aktiviteter inom den kommunala verksamheten kan ha
olika sociala funktioner, t.ex. aktiviteter där
funktionshindrade får en meningsfull sysselsättning.
När det gäller frågan om införande av en
konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som
efterfrågas i några motioner, bereds denna fråga,
som redovisats, inom Regeringskansliet. Utskottet
förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen
i frågan. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om det uppdrag som Konkurrensverket har när det
gäller konkurrens på lika villkor mellan privat och
offentlig verksamhet. Verket skall följa
utvecklingen, uppmärksamma eventuella
konkurrenskonflikter, föreslå åtgärder för att
förbättra marknadens funktionssätt m.m. Uppdraget
skall redovisas till Näringsdepartementet senast den
1 oktober 2004. Utskottet tillmäter
Konkurrensverkets arbete på detta område stor vikt.
Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete
på området styrs av en klar vilja att uppnå och
upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig
och privat verksamhet. Utskottet förutsätter att
frågan ges hög prioritet och att regeringen vidtar
erforderliga åtgärder utifrån Konkurrensverkets
rapport. Mot denna bakgrund finner utskottet inte
anledning till något tillkännagivande av riksdagen
av det slag som föreslås i de här aktuella
motionerna. De avstyrks därmed i berörda delar.

Utvärdering av om- och avregleringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med krav på att
regeringen skall anmodas att tillsätta en
utredning med uppgift att göra en utvärdering
av genomförda om- och avregleringar.
Regeringen beslöt i december 2003 att
tillsätta en särskild utredare med uppdrag
att genomföra en sådan utvärdering.

Motionerna

I motion 2003/04:T458 (s) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om nödvändigheten av
en utvärdering av de avregleringar som genomförts i
Sverige. Ett väl fungerande samhälle måste ha högt
ställda krav när det gäller den grundläggande
infrastrukturen och samhällsservicen, säger
motionärerna. De konstaterar att Sverige under 1900-
talet, via i huvudsak statliga insatser, har byggt
upp en grundstruktur för samhällsservice när det
gäller transporter, kommunikationer och
energiförsörjning, men att det under de senaste
15-20 åren har skett stora förändringar beträffande
utformningen av systemen. I skenet av utvecklingen
såväl i Sverige som internationellt är tiden inne
för uppföljning, utvärdering och eftertanke, anför
motionärerna. De påpekar att Sverige tillhör de
europeiska länder som ligger i framkant när det
gäller att omsätta liberaliseringsintentionerna i
EG-lagstiftningen med avseende på avregleringar och
den inre marknadens realiserande. Resultatet av
konkurrensutsättning har bl.a. blivit färre svenska
aktörer och fler utländska, säger motionärerna. De
anser att det finns starka invändningar mot
utvecklingen i infrastrukturbranscherna under 1990-
talet i avregleringarnas spår. En kärnfråga för dem
är att personalen anses ha kommit att pressas på ett
ibland oacceptabelt sätt. En annan viktig fråga är,
enligt motionärerna, att kvaliteten och
långsiktigheten i företagens agerande emellanåt
hamnat i kläm på ett betänkligt sätt. Riksdag och
regering har ett ansvar för samhällsservice och
infrastruktur, anför motionärerna. De anser att det
är hög tid att de omfattande förändringarna inom
samhällsservicen och infrastrukturen utvärderas med
avseende på kvalitet, service och de anställdas
villkor i syfte att skapa en långsiktigt hållbar
verksamhet.

Även i motion 2003/04:N306 (s) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om utvärdering av
avregleringar - i detta fall avseende de statliga
bolagen. De senaste åren har avregleringar skett
inom posten, taxibranschen, tele, energi, flyget och
järnvägen, konstaterar motionärerna. De påpekar att
avregleringar kan vara ett medel för staten att lösa
strukturella och ekonomiska problem och kanske också
ett sätt att nå likvärdig, god och fungerande
service i hela landet för medborgarna. För att ta
reda på detta bör de avregleringar som har
genomförts under 1980- och 1990-talen utvärderas,
anför motionärerna. De anser att det är angeläget,
inte minst utifrån konsumenternas perspektiv, att
utvärdera servicen, kvaliteten, tillgängligheten och
prisutvecklingen. Järnvägssektorn i Sverige, som är
ett strategiskt instrument i samhällsbyggandet och
därmed kräver ett långsiktigt planeringstänkande,
har genomgått en kraftig och snabb förändring, säger
motionärerna. De hänvisar vidare till undersökningar
av fackförbundet SEKO som visar att det bl.a.
beträffande Posten finns en vilsenhet hos kunderna
över en försämrad servicenivå. Inom elbranschen
dominerar ett fåtal bolag, och
produktionskapaciteten har minskat med 10 %, uppger
motionärerna avslutningsvis.
I motion 2003/04:N355 (c) begärs att riksdagen
skall anmoda regeringen att tillsätta en utredning
om de regionala konsekvenserna av avreglering och
bolagisering i syfte att eliminera de negativa
följderna för främst landsbygden. Utöver allmänna
effekter har avreglering och bolagisering av statlig
verksamhet under 1990-talet medfört regionala
konsekvenser, vilka inneburit att dessa som regel
varit större och mer negativa i landsbygdsregionerna
än i andra områden, säger motionärerna. De hävdar,
med hänvisning till telemarknaden, flygsektorn och
elmarknaden, att den typ av problem som
avregleringarna och bolagiseringarna skapat inom den
tidigare statliga företags- och infrastruktursektorn
i första hand ger landsbygdsregionerna sämre
service, ökad sårbarhet och dålig säkerhet. Detta
kan i förlängningen leda till att företag, men även
hushåll, avstår från nyetablering i eller
inflyttning till landsbygden på grund av de risker
och nackdelar som avregleringarna och
bolagiseringarna skapat, befarar motionärerna. De
vill mot denna bakgrund att riksdagen skall ställa
sig bakom ett krav på att de nämnda problemen skall
analyseras närmare och att de aktuella
avregleringarnas och bolagiseringarnas regionala
effekter skall kartläggas i syfte att åstadkomma en
utveckling av den statliga servicen i landsbygden
och ett eliminerande av de risker som det nuvarande
systemet fört med sig.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tillsatte i december 2003 en särskild
utredare (chefsekonom Dan Andersson) med uppgift
(dir. 2003:151) att, utifrån de utvärderingar som
gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-,
inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaderna,
utvärdera och göra en samlad analys av de
långsiktiga effekterna för konsumenterna,
näringslivet, arbetsmarknaden och samhällsekonomin i
olika delar av Sverige. Utredaren skall även,
utifrån de genomförda utvärderingarna, föreslå de
åtgärder som kan behövas för att ytterligare
förbättra marknadernas funktion.

Utvärderingen skall bl.a. belysa konkurrens-,
pris- och kvalitetsutveckling samt medborgarservice.
Utredaren bör genomföra uppdraget huvudsakligen
genom en analys av redan gjorda utvärderingar samt
genom att belysa frågeställningar i övrigt som kan
ha betydelse för uppdraget. Utredaren skall även
föreslå åtgärder som kan öka de positiva effekterna
av genomförda regelreformeringar. En ökad konkurrens
har bl.a. inneburit ändrade förutsättningar för
samverkan mellan offentlig och privat sektor.
Utredaren skall analysera möjligheten att främja
tekniskt framåtskridande, forskning och utveckling
genom nya samverkansmodeller. Förslagens olika
förväntade effekter skall också redovisas. Förslagen
skall beakta EU:s regelverk och den pågående
utvecklingen inom EU för berörda sektorer.
Möjligheterna att utnyttja effekterna av
internationaliseringen och EU:s inre marknad skall
beaktas. Utredaren skall i sitt arbete och inför
framtagandet av eventuella förslag på postområdet
samråda med Post- och kassaserviceutredningen.
Utredaren skall, vad gäller redovisning av
eventuella förslags konsekvenser för små företag,
samråda med Näringslivets regelnämnd.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 november
2004.

Utskottets ställningstagande

Som konstateras i de tre här aktuella motionerna
2003/04:T458 (s), 2003/04: N306 (s) och 2003/04:N355
(c) genomfördes främst under 1990-talet om- och
avregleringar av ett antal marknader. Enligt
utskottets mening är det befogat att - som förordas
i de nämnda motionerna - nu göra en utvärdering av
dessa om- och avregleringar.

Regeringen tillsatte, som redovisats, i december
2003 en särskild utredare med uppdrag att utifrån de
utvärderingar som gjorts av regelreformeringar inom
tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och
järnvägsmarknaderna, utvärdera och göra en samlad
analys av de långsiktiga effekterna för
konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och
samhällsekonomin i olika delar av Sverige. Utredaren
skall även föreslå de åtgärder som kan behövas för
att ytterligare förbättra marknadernas funktion.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att de tre aktuella motionerna är tillgodosedda, och
de avstyrks därmed.

Kriminalisering av karteller

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om
kriminalisering av karteller. Regeringen
fattade i november 2003 beslut om
tilläggsdirektiv till Utredningen om en
effektivisering av det konkurrensrättsliga
regelverket för företagen m.m., som innebär
att frågan om kriminalisering av förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan
företag respektive förbud mot missbruk av
dominerande ställning skall utredas.
Utskottet avser att aktivt följa frågan och
förutsätter att regeringen hösten 2004 lämnar
en lägesrapport i budgetpropositionen för år
2005. Jämför reservation 4 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I fyra motioner tas frågan om en kriminalisering av
karteller upp.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om
kriminalisering av karteller, anförs det i motion
2003/04:MJ432 (fp). Eftersom dagligvaruhandeln
kontrolleras av få aktörer ökar risken för
karteller, säger motionärerna. De anser att
karteller skall kriminaliseras och att
Konkurrensverket skall få större möjligheter att
kontrollera marknaden.
Även i motion 2003/04:N293 (fp) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om en utredning av
kriminalisering av kartellsamarbete. Kartellbildning
är mycket skadlig för samhällsekonomin och måste
betraktas som en brottslig handling. Det finns ett
starkt konsumentintresse av att olagliga karteller
bekämpas effektivt, eftersom det i slutändan alltid
är konsumenterna som får stå för kostnaderna för en
ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller
sämre utbud, anför motionärerna. De anser att
karteller också innebär en orättmätig
förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet
till de företag som bryter mot konkurrenslagen.
Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma
i en marknadsekonomi, varför tendenser till detta
måste bekämpas med kraft, säger motionärerna. De
menar att kartellsamarbete skall kriminaliseras och
beläggas med höga böter. De tar också avstånd från
det "tjallerisystem" som riksdagen beslutade om
våren 2002 (det s.k. leniencyprogrammet) och som
innebär bl.a. att konkurrensskadeavgiften för det
företag som avslöjar en kartellbildning kan sättas
ned. Riksdagen gjorde våren 2002 ett
tillkännagivande om att regeringen skall utreda
frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och
återkomma till riksdagen i frågan, erinrar
motionärerna om. De konstaterar - ett och ett halvt
år efter riksdagens beslut - att regeringen har
negligerat att tillsätta den begärda utredningen. En
mycket viktig princip i det demokratiska systemet är
att riksdagens beställningar skall efterkommas av
regeringen, anför motionärerna. De påpekar att om
regeringen av någon anledning inte anser att detta
är möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i
en proposition. Tillkännagivanden är ett instrument
som riksdagen förfogar över för att anmoda
regeringen att vidta åtgärder i en fråga, och det
får inte uppstå en situation där det kan skapas
intryck av att regeringen inte tillmäter detta
instrument dess rättmätiga betydelse, säger
motionärerna. De anser att det därför är nödvändigt
att riksdagen återigen anmodar regeringen att utan
vidare tidsspillan tillsätta nämnda utredning.
Också i motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett
tillkännagivande av riksdagen om kriminalisering av
karteller. Den senaste tiden har det uppdagats
alltfler olagliga karteller, där företag inom flyg-,
olje- och byggbranscherna ertappats med
prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte
att ge sig själva ekonomiska fördelar på andras
bekostnad, säger motionärerna. De menar att den
gällande konkurrenslagstiftningen, där enbart
företagsböter utdöms, är otillräcklig och att
lagstiftningen bör vässas genom en kriminalisering
av karteller. Riksdagen har, på förslag av
Kristdemokraterna tillsammans med övriga borgerliga
partier och Miljöpartiet, anmodat regeringen att
utreda kriminalisering av karteller, vilket skedde
mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja,
erinrar motionärerna om. De förutsätter att ett
förslag till ändrad lagstiftning snarast föreläggs
riksdagen.
Slutligen föreslås även i motion 2003/04:Bo297
(kd) att riksdagen skall begära att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag till
lagstiftning som innebär en kriminalisering av
kartellsamverkan. Den risk som företag för
närvarande tar att upptäckas och belastas med
konkurrensskadeavgift har inte visat sig vara
tillräckligt avskräckande, anför motionärerna. De
drar en parallell till den insiderlagstiftning som
tillkom i mitten av 1980-talet, vilken innefattar
straff i stället för sanktionsavgift. Regeringen har
tidigare hävdat att rättsväsendet inte har
tillräckliga resurser för att klara den ytterligare
belastning som kriminalisering innebär, säger
motionärerna. De anser att det rimligtvis bör
ankomma på regeringen att tillförsäkra
rättsmyndigheter sådana resurser att brott kan
utredas och lagföras.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen beslöt våren 2002, på förslag av
regeringen, om införande av ett program - det s.k.
leniencyprogrammet - för eftergift och nedsättning
av konkurrensskadeavgift, med syfte att främja
avslöjandet och bekämpandet av skadliga karteller
(prop. 2001/02: 167, bet. 2001/02:NU16). Beslutet
innebar att konkurrensskadeavgift får efterges för
ett företag som har överträtt förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om
företaget anmäler överträdelsen till
Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt
underlag för att ingripa mot överträdelsen och något
annat företag som deltagit i överträdelsen inte har
gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall
också lämna Konkurrensverket all information om
överträdelsen som företaget har tillgång till.
Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att
företaget samarbetar fullt ut med Konkurrensverket
under utredningen av överträdelsen och att det har
upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att
medverka i överträdelsen. Konkurrensskadeavgift
skall dock inte få efterges om företaget har haft
den ledande rollen i överträdelsen och det med
hänsyn till omständigheterna därför är uppenbart
oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgiften får
vidare sättas ned om ett företag i väsentlig mån har
underlättat utredningen inte bara av den egna
överträdelsen utan även av andras medverkan. Har
detta skett i högst väsentlig mån får avgiften
efterges helt. Syftet är att alla kartellmedlemmar
skall ha ett incitament att medverka i
Konkurrensverkets utredning. I två reservationer (c;
fp) avvisades regeringens förslag.

Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete
behandlades också i nyssnämnda sammanhang. Riksdagen
gjorde därvid, på förslag av utskottet, ett
tillkännagivande om att regeringen skall utreda
frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och
återkomma till riksdagen i frågan (bet.
2001/02:NU16). I en reservation (s, v) avvisades
kravet på en utredning.
Våren 2003 gjorde riksdagen - genom att ställa sig
bakom en reservation (m, fp, kd, c, mp) - ett
förnyat tillkännagivande i frågan om kriminalisering
av kartellsamarbete och anmodade regeringen att
omedelbart tillsätta den av riksdagen tidigare
begärda utredningen och återkomma till riksdagen i
frågan (bet. 2002/03:NU10, rskr. 2002/03:194). I
reservationen - som alltså blev riksdagens beslut -
erinrades om riksdagens nyssnämnda tillkännagivande
från våren 2002. Kriminalisering kan vara ett
verksamt instrument vid bekämpningen av
kartellsamarbete och att förlita sig till enbart en
administrativ sanktionsavgift, som programmet för
nedsättning av konkurrensskadeavgift,
leniencyprogrammet, innebär, kan leda till att
företagen kalkylerar med risk för upptäckt och
eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot
den vinst som kartellsamarbetet väntas ge, sades
det. Olagligt kartellsamarbete bör jämställas med
annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering
av olagligt kartellsamarbete blir lagen också mer
tydlig och kan därmed ha en preventiv effekt. Den
begärda utredningen bör också noga följa
utvecklingen av leniencyprogrammet och ta med
erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. I
reservationen, vilken som nämnts blev riksdagens
beslut, konstaterades att regeringen hade negligerat
att tillsätta den våren 2002 begärda utredningen.
Det framhölls att en mycket viktig princip i det
demokratiska systemet är att riksdagens
beställningar skall efterkommas av regeringen. Om
regeringen av någon anledning inte anser att detta
är möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i
en proposition. Tillkännagivanden är ett instrument
som riksdagen förfogar över för att anmoda
regeringen att vidta åtgärder i en fråga, och det
får inte uppstå en situation där det kan skapas ett
intryck av att regeringen inte tillmäter detta
instrument dess rättmätiga betydelse, sades det.
Utskottsmajoriteten (s, v) ansåg inte att det
behövdes något förnyat tillkännagivande i frågan
våren 2003. Karteller är till stor skada för
samhällsekonomin och för konsumenterna, anförde
utskottsmajoriteten och framhöll att en effektiv
kartellbekämpning är mycket angelägen och att
leniencyprogrammet är ett led i en sådan
effektivisering. Mot bakgrund av att programmet
trädde i kraft den 1 augusti 2002 och att
erfarenheterna av det därmed av naturliga skäl var
mycket begränsade kunde utskottsmajoriteten inse
problemen med ett utredningsarbete om
kriminalisering av kartellsamarbete.
Utskottsmajoriteten menade dock att det är en viktig
princip i det demokratiska systemet att riksdagens
beställningar skall efterkommas av regeringen.

Utredning

Regeringen gav i november 2003 tilläggsdirektiv till
Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
Uppdraget utvidgades därmed (dir. 2003:175) efter
ställningstaganden av riksdagen till att omfatta
frågan om kriminalisering av förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning. I uppgiften ingår det tekniska uppdraget
att ta fram en konkret lagstiftningsmodell och att
göra en fördjupad lagteknisk analys. Utvecklingen
inom EG-rätten behöver följas liksom utvecklingen
inom andra EU-stater m.fl. när det gäller
kriminalisering på konkurrensrättens område.
Kriminaliseringens inverkan på det befintliga
programmet för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift skall ingå i analysen. Också
processuella frågor skall analyseras.

Särskilda utgångspunkter vid fullgörandet av
uppdraget skall enligt direktiven vara följande. Det
är naturligt att lagstiftningsmodellen inte kan
omfatta alla överträdelser av förbuden i artiklarna
81 och 82 EG-fördraget respektive 6 och 19 §§
konkurrenslagen. Kriminaliseringsmodellen skall
därför inriktas på vad som bör betecknas som
särskilt allvarliga fall och gälla ett kärnområde av
sådana skadliga beteenden. En jämförelse skall ske
med vad som tillämpas i fråga om grova
förmögenhetsbrott. Här får utredaren bl.a.
uppmärksamma karteller av konspiratorisk art, vilka
är instrument för att manipulera marknaden i syfte
att ekonomiskt gynna de samverkande på ett sätt som
leder till eller är ägnat att leda till stor skada
för konkurrensen. Den utveckling inom EG-rätten som
följer av att EU:s råd i december 2002 antog
förordningen (EG) nr 1/2003 om tillämpning av
konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 behöver
uppmärksammas av utredaren, som bör pröva om
utvecklingen inverkar på kriminaliseringsaspekterna.
I bilden ingår bl.a. samarbetet inom det nätverk av
konkurrensmyndigheter som har bildats.
Utredaren skall vidare noga följa utvecklingen av
programmet för eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift samt ta med de praktiska
erfarenheterna i bilden. I analysen skall ingå
kriminaliseringens inverkan på programmet.
Utgångspunkten måste vara att något system med s.k.
kronvittnen inte är aktuellt för svenskt
vidkommande. Ett sådant system innebär att den som
anger en medbrottsling går fri från straffrättsligt
ansvar. Utredaren bör överväga om det på något sätt
går att åstadkomma en ordning där en kriminalisering
inte motverkar syftet med programmet för eftergift
och nedsättning. Kan så inte ske på lämpligt sätt,
får utredaren överväga vilka slutsatser
lagstiftningsmodellen för kriminalisering föranleder
i fråga om nämnda program. Det krävs även en
fördjupad analys av de processuella frågorna, såsom
förutsättningarna för brottsutredningar och
lagföring. Marknadsförhållandena och
konsumentbehoven är föränderliga över tid. I
uppdraget ingår att överväga hur detta förhållande
påverkar ett system som bygger på kriminalisering. I
fråga om den framtagna modellen skall det göras en
konsekvensanalys som omfattar också beräknad
resursåtgång för alla berörda. Utredaren skall vad
gäller redovisning av förslagets konsekvenser för
små företag samråda med Näringslivets regelnämnd.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den
31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Ett av de två principiella förbuden i
konkurrenslagen är förbudet mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, dvs.
mot kartellbildning. Karteller är till stor skada
för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt
allvarliga är karteller som rör prisbildning,
anbudsgivning eller marknadsuppdelning. Under senare
tid har avslöjanden och misstankar om olagligt
samarbete mellan företag varit aktuella inom olika
branscher, t.ex. bensinbranschen, flygbranschen och
byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är
ett uttryck för de stora vinster som företagen gör
på konsumenternas, konkurrenternas och
skattebetalarnas bekostnad. Riksdagen beslöt våren
2002, som redovisats, om införande av ett program
med regler om eftergift och nedsättning av
konkurrensskadeavgift med syfte att främja
avslöjandet och bekämpandet av skadliga karteller.

Riksdagen har, som redogjorts för, vid två
tillfällen - genom tillkännagivanden våren 2002 och
våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete. Utskottet
konstaterar nu att regeringen i november 2003 gav
Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
tilläggsdirektiv, genom vilket utredningsuppdraget
har utvidgats till att omfatta frågan om
kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag respektive förbud mot
missbruk av dominerande ställning. Detta innebär en
utvidgning i förhållande till riksdagens
beställning, som enbart avsåg karteller.
Utredningsuppdraget avser alltså också frågan om
kriminalisering av missbruk av dominerande
ställning, vilket utskottet finner lämpligt.
Å andra sidan har en viss avgränsning gjorts i
förhållande till rikdagens beställning. I direktiven
sägs att kriminaliseringsmodellen skall inriktas på
vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall
och gälla ett kärnområde av sådana skadliga
beteenden. En jämförelse skall ske med vad som
tillämpas i fråga om grova förmögenhetsbrott.
Utskottet finner den angivna avgränsningen rimlig.
Härigenom undviks olika svåra problem som - enligt
vad utskottet erfarit - tidigare (ej genomförda)
utredningsförslag var behäftade med genom att
förbudsområdet gjordes för stort. En grundläggande
svårighet är att marknadsdelning eller prissamarbete
mellan små eller medelstora företag kan öka deras
konkurrenskraft gentemot de stora företagen, vilket
kan bli till nytta för konsumenterna genom lägre
priser m.m. Detta problem kan inte lösas genom att
dagsböter utdöms för mindre allvarliga fall, utan i
stället skulle det krävas ett dispenssystem för
sådan fall som kan betecknas som nyttiga. Problemen
som kan uppstå om förbudsområdet görs för stort
beskrivs i utredningsdirektiven, varvid bl.a. nämns
trögheter och beslutssvårigheter för företagen samt
en betydande administrativ resursåtgång. Utskottet
anser att frågan om kriminalisering är av största
vikt och avser aktivt att följa densamma. Utskottet
förutsätter att regeringen hösten 2004 lämnar en
lägesrapport i budgetpropositionen för år 2005.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella
motionerna i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ432 yrkande
7, 2003/04:MJ476 yrkande 1, 2003/04:N248 yrkande 12,
2003/04:N293 yrkande 1 och 2003/04:N412 yrkande 7
och bifaller delvis motion 2003/04: K419 yrkande 15.

Ställningstagande

Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken
överensstämmer med den som kommer till uttryck i de
här aktuella motionerna från företrädare för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och
Kristdemokraterna, liksom i tidigare motioner från
Centerpartiet. Likartade synpunkter framfördes också
i en reservation (m, fp, kd, c) våren 2003 i det
tidigare nämnda betänkandet 2002/03:NU10. En vital
konkurrens skärper effektiviteten och ökar
välståndet, varför insatser för att främja
konkurrensen är viktiga inslag i en politik som
stärker Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin
förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som
förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt
utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng
konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv
konkurrens skall råda i det privata näringslivet.
Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och
gynnar konsumenterna. En sund konkurrens på alla
marknadsområden är en förutsättning för gott
konsumentinflytande. En självständig och kunnig
konsument är grunden för en väl fungerande marknad
och verkligt inflytande.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som
sätts upp av etiska principer och lagstiftning är
det bästa verktyget för att tillgodose
konsumenternas efterfrågan och hushålla med
begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar
alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen
är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk
och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens
stimulerar en kontinuerlig förnyelse av
produktionsapparaten och leder därmed till en
effektiv användning av samhällets resurser, dvs.
graden av konkurrens på olika marknader spelar en
central roll för marknadsekonomins funktionssätt och
för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en
fungerande konkurrens är fritt tillträde till
marknaderna. Många offentliga regleringar som införs
för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas
om det rådde fritt tillträde till marknaden. I
kombination med den tekniska och ekonomiska
utvecklingen utgör det fria tillträdet det främsta
botemedlet mot tendenser till
konkurrensbegränsningar och monopol.
Statens roll i samhällsekonomin skall vara att
sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,
ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.
När staten agerar såväl domare som spelare på
marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids
och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt
i de företag som har de bästa förutsättningarna.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig
dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga
prisläget, till följd av bristande konkurrens och
delvis omfattande regleringar. En strategi för att
öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse
med andra länder måste innehålla ett antal reformer
för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det
allmänna prisläget, som också i stor utsträckning
beror på höga skatter. En hel del viktiga
avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom
en del sektorer är konkurrensen fortfarande
bristfällig. Det gäller framför allt i fråga om de
marknader där hushållen är köpare, exempelvis
detaljhandel och tjänsteproduktion. Ett tydligt
exempel på det nyss sagda utgör de rapporter som
Konkurrensverket presenterade i december 2002.
Enligt en rapport - De svenska priserna kan pressas!
(2002:5) - låg den svenska prisnivån för den privata
konsumtionen år 2001 nästan 20 % över den
genomsnittliga nivån inom EU (17 % exklusive
mervärdesskatt). Regeringen bör inte fördröja
beredningen av dessa rapporter utan så snart som
möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att
de svenska konsumenterna inte skall behöva drabbas
av onödigt höga priser. En angelägen förändring är
att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen
avseende reglering av handelsändamålet i detaljplan.
För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det
konkreta åtgärder på olika områden. En ökad
avreglering bör ske för att ge utrymme för
konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas
och övervakningen bli effektivare. Konkurrensverket
bör ges ökade resurser och en mer framträdande roll.
Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån
ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett
konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande
regleringar i den privata sektorn bör identifieras
och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag bör
snarast genomföras.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Därmed
tillstyrker vi samtliga här aktuella
motioner i berörda delar, med undantag för
den del av yrkandet i motion 2003/04:K419
(fp) i vilken en samordning med Förenta
staternas konkurrenslagstiftning förordas.

2. Moderniserad konkurrensövervakning (punkt 2)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. a) (= utskottet)
b) (= utskottet)
c) (= utskottet)
d) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs
i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:N14 yrkandena
2-4.

Ställningstagande

Vi välkomnar - i likhet med vad som görs i motion
2003/04:N14 (m, fp, kd, c) - den
moderniseringsreform av tillämpningen av
konkurrenslagstiftningen som genomförs inom EU. En
väl fungerande konkurrensövervakning är viktig för
att den inre marknadens potential skall kunna
förverkligas. Vår bedömning är att de reformer som
nu genomförs kommer att göra att EG-kommissionen kan
verka effektivare för att förhindra
konkurrensbegränsande beteende samtidigt som
företagens regelbörda lättas.

Vår bedömning är också att regeringens förslag i
huvudsak är väl övervägda. Vi ser med
tillfredsställelse på att regeringen frångått det
förslag om att avskaffa systemet med gruppundantag
från förbudet i 6 § konkurrenslagen som lades fram
av Utredningen om effektivisering av det
konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.
Vår bedömning är att gruppundantagen för närvarande
tjänar syftet att öka rättssäkerheten för företagen,
utan att de har några avsevärda negativa effekter på
konkurrensen.
Regeringen har, som redovisats, föreslagit att
möjligheterna att - efter anmälan till
Konkurrensverket - få ett individuellt undantag
ersätts av en generell, alltid tillämplig
undantagsregel. Detta innebär en förändring av den
nationella konkurrensrätten i linje med den
förändring som sker på EU-nivå, vilket förefaller
naturligt. För att slå vakt om rättstryggheten och
underlätta tillämpningen av lagen är det dock
viktigt att Konkurrensverket, åtminstone under en
övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur
villkoren skall uppfyllas. Att så blir fallet bör
riksdagen genom ett tillkännagivande anmoda
regeringen att tillse. Motion 2003/04:N14 (m, fp,
kd, c) blir därmed tillgodosedd i berörda delar och
tillstyrks.
Vad avser regeringens förslag om undersökningar,
förhandsgodkännande, förfaranderegler, m.m. har vi
ingen anledning att i sak göra någon annan bedömning
än regeringen. Den aktuella förordningen ger inget
utrymme för nationella rättsliga myndigheter att
ifrågasätta kommissionens beslut att genomföra en
sådan undersökning. Däremot krävs ett godkännande
från en nationell rättslig myndighet. Denna
myndighet får då inte pröva om en inspektion skall
ske men kan pröva om de planerade tvångsåtgärderna
är proportionerliga och om kommissionens beslut är
formellt korrekt. Regeringen, liksom utredningen,
anser att Stockholms tingsrätt skall utfärda sådana
förhandsgodkännanden. Inte heller på denna punkt har
vi anledning att göra någon annan bedömning.
Vi vill dock betona vikten av att kraftfullt slå
vakt om rättssäkerheten. Detta gäller i synnerhet
vid undersökningar i privata utrymmen, som blir
möjliga i och med den nya förordningen. Som tidigare
redovisats har likartade frågor behandlats våren
1994 i en proposition om handräckning vid Eftas
övervakningsmyndighets undersökningar hos företag i
Sverige. Den bedömning som då gjordes var att svensk
rätts regler om ansvar för felaktig
myndighetsutövning och allmänna principer för
tvångsmedelsanvändning var tillräckliga för att
hindra sådant som närmast kan betraktas som
myndighetsmissbruk. Detta är dock, enligt vår
mening, inget som innebär att det i det nu aktuella
fallet skulle vara obehövligt med ett uttalande av
riksdagen i frågan. Riksdagen bör sålunda genom ett
tillkännagivande anmoda regeringen att vidta
åtgärder så att rättssäkerheten garanteras. Motion
2003/04:N14 (m, fp, kd, c) tillstyrks därmed i
berörd del.
Slutligen har vi återigen anledning att peka på
bristerna i det beslutsunderlag som regeringen
tillställer riksdagen. Regeringen skriver att den
inte har underlag för att bedöma om
Konkurrensverkets behov av resurser förändras med
anledning av de aktuella förslagen. Vi menar att det
är regeringens uppgift att tillse att ett sådant
underlag tas fram, och tillställs riksdagen som
underlag för riksdagens beslut. Vår bedömning är att
Konkurrensverkets behov av resurser sammanhänger med
vilka uppgifter som verket åläggs. När regeringen
föreslår att verket skall åläggas ytterligare
arbetsuppgifter är det därför inte orimligt att anta
att detta kommer att kräva ytterligare resurser. Vi
vill erinra om att Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
hösten 2003 i sina respektive budgetmotioner
föreslog högre anslag till Konkurrensverket än vad
regeringen gjorde. Detta förefaller mot bakgrund av
den föreliggande propositionen som än mer
välmotiverat.
Sammantaget tillstyrker vi alltså propositionen
och motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) i berörda
delar.

3. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig
och privat sektor (punkt 4)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi236 yrkande
2, 2003/04:N208, 2003/04:N226 yrkandena 1 och 2,
2003/04:N248 yrkande 13, 2003/04:N293 yrkandena 2, 4
och 6, 2003/04:N316 yrkande 2, 2003/04: N327
yrkandena 10 och 11, 2003/04:N329 yrkande 4,
2003/04:N337 yrkande 2, 2003/04:N346 yrkandena 8 och
9, 2003/04:N347 yrkande 8 och 2003/04: N412 yrkande
4 och avslår motion 2003/04:N227 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med vad som anförs i de här
aktuella motionerna att kraftfulla åtgärder måste
vidtas från regeringens sida för att driva på
avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för
privata initiativ i kommuner och landsting.

De stora offentliga monopol som för närvarande
svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,
åldringsvård, etc. bör stegvis avregleras så att en
privat tjänsteproduktion inom dessa områden
skyndsamt kan utvecklas. Det är viktigt att kommunal
eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut
jobb eller hindrar tillväxt i privat verksamhet.
Samtidigt kan det privata utbudet på vissa håll vara
mycket begränsat. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag om ändringar i de lagar som styr den
obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller
sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av
konkurrerande alternativ till det rådande monopolet
i det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter
för en mängd småföretagare att utveckla och
expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn i
form av kooperativ och egna företag. Inte minst för
de kvinnor som nu till stor del svarar för den
offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt
att övergå från att vara anställd till att bli egen
företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på
områden som nu är stängda för privata alternativ
kommer det att leda till nya arbetstillfällen,
samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare
användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning
skulle det dessutom leda till en mer småskalig
företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och
en förbättrad välfärd för medborgarna.
Vidare vill vi betona betydelsen av att
konkurrensbegränsande förfaranden från olika
kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt
vår uppfattning har regeringen intagit en alltför
avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin
frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte
räckt. Rådet, som nu har avvecklats, har inte haft
några sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för
att komma till rätta med missbruk från företrädare
för stat, kommuner och landsting riktat mot privata
entreprenörer i syfte att gynna den egna
produktionen. Vi anser att det inte räcker att genom
diskussion och informationsspridning om goda exempel
söka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata
entreprenörer kan konkurrera på samma villkor som
offentliga producenter.
Regeringens hantering av frågan om införande av en
konfliktlösningsregel i konkurrenslagen utgör ett
flagrant exempel på den avvaktande attityd och brist
på handling som har kännetecknat regeringens
agerande. Trots förslag från Konkurrensrådet i
december 2000 och i en departementspromemoria
utarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har
regeringen ännu inte lagt fram något förslag för
riksdagen. Vagheten i regeringens avsikt och
planering åskådliggörs med all önskvärd tydlighet av
de uppgifter om beredningsläget som erhålls från
Näringsdepartementet. Våren 2003, när motsvarande
fråga behandlades av utskottet (bet. 2002/03:NU10),
uppgavs att beredningsarbetet bedrevs med inriktning
på att ett förslag till lagregel skulle kunna
presenteras i en lagrådsremiss under våren 2003. Nu
sägs endast att beredning pågår, utan någon närmare
precisering av när regeringen avser att lägga fram
ett förslag till riksdagen. Detta är inte
acceptabelt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen
att skyndsamt till riksdagen lägga fram förslag om
införande av en konfliktlösningsregel i
konkurrenslagen.
Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att senast
under riksmötet 2004/05 vidta åtgärder för att reda
upp konkurrenssituationen mellan offentlig och
privat sektor. Konkurrensverket har i den tidigare
nämnda rapporten Vårda och skapa konkurrens, liksom
i andra rapporter, föreslagit en rad åtgärder som vi
anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om
följande:
- Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det
möjligt att ingripa mot andra slag av
konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som
omfattas av konkurrenslagen.
- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt
myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt
verksamhet.
- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre
möjligheter att få prövat i domstol om det är
förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar
driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader.
- Ge den myndighet som har tillsynen över den
offentliga upphandlingen rätt att föra talan om en
marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit
mot lagen om offentlig upphandling.
- Integrera tillsynen av den offentliga
upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på
konkurrensområdet.
- Ersätt successivt nuvarande form av
inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade
inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter
emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer.
- Klargör att kommunernas och landstingens inköp
från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna.
- Komplettera upphandlingsreglerna för att komma
till rätta med avbrutna anbudstävlingar.
- Inför bestämmelser om att myndigheterna skall
beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning
och att företagen skall få bättre möjligheter att få
lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker vi
de här aktuella motionerna i berörda delar, dock med
undantag för motion 2003/04:N227 (fp), där det
föreslås att det för all kommunal verksamhet som
erbjuder kommersiellt gångbara varor eller tjänster
åt allmänheten bör krävas tillstånd från
länsstyrelsen.

4. Kriminalisering av karteller (punkt 6)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne
Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko
Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ432 yrkande
8, 2003/04:N293 yrkande 3, 2003/04:N412 yrkande 8
och 2003/04:Bo297 yrkande 17.

Ställningstagande

Kartellbildning är enligt vår mening mycket skadlig
för samhällsekonomin. Det finns ett starkt
konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas
effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna
som får svara för kostnaderna för en ineffektiv
konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.
Karteller innebär också en orättmätig
förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet
till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen
- genom tillkännagivanden våren 2002 och våren 2003
- anmodat regeringen att utreda frågan om
kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen har
- i november 2003 - gett Utredningen om
effektivisering av det konkurrensrättsliga
regelverket för företagen m.m. tilläggsdirektiv,
genom vilket utredningsuppdraget har utvidgats till
att omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
respektive förbud mot missbruk av dominerande
ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden
av riksdagen innan regeringen har skridit till
handling är flagrant. Vi menar att en mycket viktig
princip i det demokratiska systemet är att
riksdagens beställningar skall efterkommas av
regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som
riksdagen förfogar över för att anmoda regeringen
att vidta åtgärder i en fråga. Det får inte uppstå
en situation där det kan skapas ett intryck av att
regeringen inte tillmäter detta instrument dess
rättmätiga betydelse.
Regeringens beslut om tilläggsdirektiv innebär
emellertid inte att riksdagens beställning har
effektuerats på ett adekvat sätt. En avgränsning har
gjorts, genom att det i direktiven sägs att
kriminaliseringsmodellen skall inriktas på vad som
bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla
ett kärnområde av sådana skadliga beteenden. En
jämförelse skall ske med vad som tillämpas i fråga
om grova förmögenhetsbrott. Riksdagens beslut avsåg
dock en generell kriminalisering av
kartellsamarbete. Den avgränsning som har gjorts i
utredningsuppdraget står, enligt vår mening, inte
helt i överensstämmelse med andan i riksdagens
beslut. Riksdagen bör därför i ett nytt
tillkännagivande anmoda regeringen att ge
utredningen kompletterande direktiv så att uppdraget
belyser såväl en generell som en partiell
kriminalisering av kartellbildning. Med detta blir
motionerna 2003/04:MJ432 (fp), 2003/04:N293 (fp),
2003/04:N412 (kd) och 2003/04:Bo297 (kd)
tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:80

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m.

Motion med anledning av proposition
2003/04:80

2003/04:N14 av Per Bill m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar anta motionens förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
säkerställa en rättssäker tillämpning av
undantagen i konkurrenslagen efter att systemet
med förhandsanmälan avskaffas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
Konkurrensverket, åtminstone under en
övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur
villkoren för undantag från konkurrenslagens
förbud skall uppfyllas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att slå
vakt om hög rättssäkerhet vid undersökningar vid
utredningar om överträdelser av förbud, i
synnerhet vid undersökningar i privata utrymmen.

Motion från allmänna motionstiden
2002/03

2002/03:Fi236 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande
offentlig verksamhet i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Motioner från allmänna motionstiden
2003/04

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en moderniserad
konkurrenslagstiftning, samordnad med Förenta
staternas.

2003/04:T458 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av en
utvärdering av de avregleringar som genomförts i
Sverige.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektivare
konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriminalisering av
karteller.

2003/04:MJ476 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om konkurrens på lika villkor.

2003/04:N208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att regeringen
skyndsamt framlägger förslag till beslut om
konkurrens på lika villkor mellan offentlig och
privat sektor.

2003/04:N226 av Tobias Krantz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att en
ökad andel av den offentliga sektorns verksamhet
läggs ut på entreprenad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.

2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det för all
kommunal verksamhet som erbjuder kommersiellt
gångbara varor eller tjänster åt allmänheten bör
krävas tillstånd från länsstyrelsen.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att bekämpa
monopol (avsnitt 5.4.1).

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att öka
etableringsfriheten och att uppmuntra
privatiseringar och konkurrensutsättning inom den
offentliga sektorn (avsnitt 5.4.2).

2003/04:N293 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att göra
konkurrenslagen effektivare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen
mellan privata och offentliga utförare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda en
kriminalisering av kartellsamarbete.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
underlätta tillträde till olika marknader.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort
selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala
stöd till företag.

2003/04:N306 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utvärdera
avregleringarna av de statliga bolagen.

2003/04:N316 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande
offentlig verksamhet i enlighet med vad i motionen
anförs.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten har ett
ansvar i fall när konkurrensen mellan privata
entreprenörer på en offentligt tillhandahållen
tjänst är så svag att konsumenterna inte enkelt
kan välja bort företag som tummar på kvaliteten.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de speciella
samhällsintressen som det statliga utförandet i
vissa fall skall representera kan, i fall av väl
genomförd reglering/kontraktering, tillgodoses
lika bra av privata entreprenörer till både lägre
kostnader och högre kvalitet.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt
återkommer till riksdagen med förslag på åtgärder i
syfte att förbättra möjligheterna att driva företag
inom vårdsektorn.

2003/04:N337 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om turistnäringens
konkurrensförhållanden i relation till offentlig
näringsverksamhet.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rättvis konkurrens
mellan offentlig och privat sektor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avveckling av
snedvridande företagsstöd.

2003/04:N347 av Lars Lindén m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.

2003/04:N355 av Håkan Larsson och Sven Bergström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning om de
regionala konsekvenserna av avreglering och
bolagisering i syfte att eliminera de negativa
följderna för främst landsbygden.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i
näringspolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en effektivare
konkurrenspolitik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kriminalisering av
karteller.

2003/04:Bo297 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär
en kriminalisering av kartellsamverkan.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i
konkurrenslagen (1993:20)

2. Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1845) om tillämpningen
av Europeiska gemenskapernas
konkurrens- och statsstödsregler

3. Förslag till lag om ändring i
lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m.m.