Justitieutskottets betänkande
2003/04:JUU9
Rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:12
om Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt
utnyttjande av barn och barnpornografi jämte en följdmotion.
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen skall godkänna det inom
Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om bekämpande av
sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet innehåller
bl.a. bestämmelser om vilka gärningar som skall utgöra straffbart sexuellt
utnyttjande av barn och vad som skall utgöra straffbara förfaranden med
barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar
skall kunna leda till.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut. Vidare
avstyrker utskottet motionen.
I ärendet finns en reservation och ett särskilt yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Godkännande av rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn
och barnpornografi
Riksdagen godkänner det i bilaga 2 intagna utkastet till rambeslut om
bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:12.
2. Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju1.
Reservation (m)
Stockholm den 4 december 2003
På justitieutskottets vägnar
Susanne Eberstein
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice
Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s),
Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),
Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s),
Leif Björnlod (mp) och Karin Granbom (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Den 24 februari 1997 antog rådet en gemensam åtgärd om åtgärder mot
människohandel och sexuellt utnyttjande av barn (EGT L 63, 4.3 1997 s. 2),
i vilken medlemsstaterna enades om att se över sin relevanta straffrättsliga
lagstiftning för att tillförsäkra att vissa beteenden är straffbelagda
och för att stimulera till rättsligt samarbete.
Regeringen har under förhandlingsarbetet informerat och samrått med
riksdagens justitieutskott och EU-nämnd.
Till grund för regeringens nu aktuella förslag ligger en inom
Justitiedepartementet utarbetad promemoria om Sveriges antagande av rambeslutet
(Ju2003/4644/L5). Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet.
Rambeslutet kan förväntas antas så snart samtliga medlemsstater förankrat
det i sina nationella parlament och hävt sina nationella parlamentsförbehåll.
Enligt uppgift från Justitiedepartementet är det endast Sverige som ännu
inte har hävt sitt parlamentsförbehåll. För antagande av rambeslutet krävs
enhällighet. Medlemsstaterna skall därefter genomföra bestämmelserna i
rambeslutet senast inom två år från att rådet formellt har antagit
rambeslutet.
Den svenska versionen av utkastet till rambeslut finns i bilaga 2 och i
bilaga 3 finns utkast till uttalanden från olika medlemsstater till rådets
protokoll när rambeslutet antas.
Bakgrund
I en handlingsplan, som antogs av Europeiska rådet i Wien (EGT C 19, 23.
1.1999 s. 1-15), liksom i slutsatserna från Europeiska rådets möte i
Tammerfors i oktober 1999 (slutsats 48) uppmanas till ytterligare
lagstiftningsåtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn. I Europeiska
kommissionens
meddelande Resultattavla för framsteg i skapandet av ett område med frihet
och rättvisa i Europeiska unionen [KOM (2000) 167 slutlig] angav också
kommissionen, med särskild hänvisning till barnpornografi på Internet,
att den hade för avsikt att före utgången av år 2000 lägga fram förslag
i syfte att anta åtgärder som i synnerhet fastställer gemensamma bestämmelser
om de inslag i straffrätten som har anknytning till sexuellt utnyttjande
av barn.
Den 29 maj 2000 antog rådet ett beslut om bekämpande av barnpornografi på
Internet (EGT L 138, 9.6.2000 s. 1). Beslutet innebär inga
lagstiftnings-åtaganden
och från svensk sida har bedömningen gjorts att beslutets innehåll är väl
förenligt med den svenska regleringen på området (prop. 2003/04:12 s. 5).
Europeiska kommissionen lade den 22 januari 2001 fram ett förslag till
rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och
barnpornografi (EGT C 62E, 27.2.2001, s. 327-330). Kommissionens förslag
behandlades i faktapromemoria EUJu2001/646 (regeringens promemoria till
riksdagen 2000/01:105).
Europaparlamentet yttrade sig över förslaget den 12 juni 2001 (EGT C 53E,
28.2.2002, s. 108).
Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 14-15 oktober 2002 nåddes
en principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner det inom
Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om åtgärder för att
bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet
innehåller bestämmelser om vilka gärningar som skall utgöra straffbart
sexuellt utnyttjande av barn och vad som skall utgöra straffbara förfaranden
med barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar
skall kunna leda till. Därutöver finns bl.a. bestämmelser om ansvar och
påföljder för juridiska personer, jurisdiktion och brottsoffer. Regeringen
redovisar i propositionen sin bedömning av de lagändringar som rambeslutet
föranleder. I propositionen läggs dock inte fram några förslag till ändrad
lagstiftning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med sådana
förslag i senare sammanhang.
Utskottets överväganden
Godkännande av rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn
och barnpornografi
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om
bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Vidare
avstyrker utskottet en motion om att propositioner om godkännande av
rambeslut också bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
Jämför reservationen (m).
Rambeslutet syftar till att stärka unionens tillvägagångssätt när det
gäller sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Genom rambeslutet
skapas gemensamma minimiregler i medlemsstaterna när det gäller straffrättsliga
åtgärder, däribland straffrättsliga påföljder, i kampen mot sexuellt
utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet avser vidare att, i
fråga om sexuellt utnyttjande av barn, följa upp bestämmelserna i den
gemensamma åtgärden av den 24 februari 1997 om åtgärder mot människohandel
och sexuellt utnyttjande av barn med ytterligare lagstiftningsåtgärder.
Därutöver är rambeslutet avsett att särskilt visa Europeiska unionens
beslutsamhet att genomföra gemensamma straffrättsliga bestämmelser i fråga
om barnpornografi som utgör ett ökande fenomen bl.a. genom att Internet
och ny teknik används för dess spridning.
I artikel 1 anges vissa definitioner som används i rambeslutet. Det gäller
definitioner av barn, barnpornografi, datorsystem och juridisk person.
Vilka brott som har samband med sexuellt utnyttjande av barn och som skall
vara straffbara i medlemsstaterna anges i artikel 2. Varje medlemsstat
skall vidta nödvändiga åtgärder för att straffbelägga följande avsiktliga
handlingar:
a) att tvinga ett barn till prostitution eller deltagande i pornografiska
föreställningar, eller att dra vinning av eller på något annat sätt
utnyttja ett barn för sådana ändamål,
b) att rekrytera ett barn till prostitution eller deltagande i pornografiska
föreställningar,
c) att ägna sig åt sexuell aktivitet med ett barn om
(i) tvång, våld eller hot brukas,
(ii) pengar eller andra former av betalning eller ersättning lämnas som
betalning för barnets sexuella aktivitet, eller
(iii) missbruk av en erkänd förtroendeställning eller av makt eller
inflytande över barnet förekommer.
Artikel 3 innehåller bestämmelser om barnpornografibrott. Enligt punkt 1
skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att straffbelägga
följande avsiktliga handlingar, oavsett om de utförs med hjälp av datorsystem
eller inte, när de begåtts orättmätigt:
a) framställning av barnpornografi,
b) distribution, spridning eller överföring av barnpornografi,
c) utbjudande eller tillhandahållande av barnpornografi,
d) förvärv eller innehav av barnpornografi.
I punkt 2 anges att medlemsstat får göra undantag från straffrättsligt
ansvar för vissa handlingar avseende barnpornografi, bl.a. när offret är
över 18 år.
Enligt artikel 4 åläggs medlemsstaterna att kriminalisera anstiftan,
medhjälp och försök i vissa fall.
Artikel 5 innehåller bestämmelser om påföljder och försvårande omständigheter.
Varje medlemsstat skall enligt punkt 1 vidta nödvändiga åtgärder för att
de brott som avses i artiklarna 2-4 skall beläggas med straffrättsliga
påföljder som innebär ett längsta frihetsberövande om minst ett till tre
år.
Varje medlemsstat skall också vidta nödvändiga åtgärder för att följande
brott skall beläggas med straffrättsliga påföljder som innebär ett längsta
frihetsberövande om minst fem till tio år:
a) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att tvinga ett barn
till prostitution eller deltagande i pornografiska föreställningar" och
de brott som avses i artikel 2 c (i).
b) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att dra vinning av
eller på något annat sätt utnyttja ett barn för sådana ändamål" och de
brott som avses i artikel 2 b, i båda fallen i den mån de hänför sig till
prostitution och minst en av följande omständigheter anses föreligga:
- Offret är ett barn som enligt den nationella lagstiftningen inte uppnått
sexuell myndighetsålder.
- Gärningsmannen har medvetet eller genom hänsynslöshet satt barnets liv
på spel.
- Brottet har begåtts med användande av grovt våld eller har vållat barnet
svår skada.
- Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation enligt
definitionen i gemensam åtgärd 98/733/RIF, oavsett den straffnivå som
anges i den gemensamma åtgärden.
c) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att dra vinning av
eller på något annat sätt utnyttja ett barn för sådana ändamål" och de
brott som avses i artikel 2 b, i båda fallen i den mån de hänför sig till
pornografiska föreställningar, artikel 2 c (ii) 2 c (iii) och artikel 3.
1 a, 3.1 b och 3.1 c om offret är ett barn som enligt den nationella
lagstiftningen inte uppnått sexuell myndighetsålder och minst en av de
omständigheter som anges i den andra, tredje och fjärde strecksatsen i
denna punkt anses föreligga.
Vidare anges i punkt 3 att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som
är nödvändiga för att säkerställa att en fysisk person som har dömts för
något av de brott som avses i artiklarna 2-4 i förekommande fall kan
avstängas, tillfälligt eller permanent, från utövande av sådan verksamhet
som hänför sig till tillsyn av barn.
Enligt punkt 4 får varje medlemsstat fastställa andra påföljder, inbegripet
påföljder som inte är straffrättsliga, för handlingar avseende barnpornografi
enligt artikel 1 b (iii).
Artiklarna 6 och 7 innehåller bestämmelser om ansvar och påföljder för
juridiska personer. Under vissa förutsättningar skall också juridiska
personer kunna hållas ansvariga och ådömas i vart fall administrativa
avgifter eller straffrättsliga böter för brott som har begåtts till deras
förmån av personer som är verksamma i den juridiska personen. Något krav
på att införa straffrättsligt ansvar för juridiska personer föreligger
inte. Bestämmelserna har karaktären av standardbestämmelser som återfinns
i flera andra rambeslut inom ramen för samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor.
En medlemsstat skall enligt artikel 8 punkt 1 vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att fastställa sin behörighet beträffande brott som avses
i artiklarna 2, 3 och 4, när
a) brottet har begåtts helt eller delvis inom medlemsstatens territorium,
b) gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten, eller
c) gärningen har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad
inom medlemsstatens territorium.
I punkt 2 anges dock att en medlemsstat får besluta att den inte kommer
att tillämpa eller endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter
kommer att tillämpa bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b och 1 c, när
brottet begås utanför dess territorium.
Vidare anges i punkterna 3-6 vissa ytterligare åtgärder som medlemsstaterna
skall vidta i fråga om sin behörighet att lagföra nu aktuella brott. Därvid
föreskrivs i punkt 6 att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att möjliggöra att åtminstone de allvarligaste brotten som
avses i artikel 2 kan åtalas i enlighet med nationell lag efter det att
offret uppnått myndighetsålder.
Artikel 9 innehåller bestämmelser om skydd av och hjälp till brottsoffer.
Enligt punkt 1 skall medlemsstaterna fastställa att utredning eller
lagföring av brott som omfattas av rambeslutet inte skall vara beroende av
brottsoffers anmälan eller anklagelse, åtminstone i de fall där brottet
helt eller delvis har begåtts på medlemsstatens territorium.
Vidare anges i punkt 2 att offer för brott enligt artikel 2 anses som
särskilt utsatta brottsoffer enligt artiklarna 2.2, 8.4 och 14.1 i rådets
rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i
straffrättsliga förfaranden (EGT L 82, 22.3.2001, s. 1-4).
Enligt punkt 3 skall varje medlemsstat vidta alla de åtgärder som är
möjliga för att garantera brottsoffrets familj lämpligt stöd. Särskilt
skall varje medlemsstat, där det är lämpligt och möjligt, tillämpa artikel
4 i det rambeslut som anges i punkt 2 på den familj som det hänvisas till.
I artikel 12 anges att medlemsstaterna skall ha vidtagit nödvändiga
åtgärder för att följa bestämmelserna i rambeslutet senast två år efter det
att rambeslutet trätt i kraft (punkt 1).
Rambeslutet träder enligt artikel 13 i kraft samma dag som det offentliggörs
i Europeiska unionens officiella tidning.
Som skäl för att anta rambeslutet anför regeringen att ett effektivt
förebyggande och en effektiv bekämpning av brottslighet i form av sexuellt
utnyttjande av barn och barnpornografi förutsätter ett gott straffrättsligt
skydd för barn inte bara i Sverige utan också internationellt. Det är
enligt regeringen därför viktigt att de polisiära och straffrättsliga
åtgärderna i kampen mot denna brottslighet stärks inom EU. Regeringen
anför vidare att det får anses föreligga ett betydande mervärde i att på
EU-nivå tillskapa gemensamma definitioner av vilka handlingar som skall
utgöra sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi samt vilka påföljder
dessa brott skall kunna leda till. Därigenom skapas ett gemensamt rättsområde
som underlättar det polisiära och rättsliga samarbetet för att förebygga
och bekämpa sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. En förhoppning
är enligt regeringen att rambeslutet kommer att bidra till att underlätta
arbetet för de rättsvårdande myndigheterna att utreda och beivra dessa
brottstyper.
Regeringen bedömer att svensk lagstiftning till huvudsaklig del motsvarar
de åtaganden som följer av rambeslutet. I vissa begränsade delar torde
enligt regeringen dock krävas ändringar i svensk lagstiftning för att
svensk lag fullt ut skall svara mot rambeslutets bestämmelser.
När det gäller rambeslutets krav på vilka handlingar som skall vara
straffbara bedömer regeringen att de gärningar som åtminstone i vissa fall
inte är kriminaliserade enligt gällande rätt är när någon
- rekryterar barn mellan 15 och 18 år till pornografiska föreställningar
eller drar vinning av eller på annat sätt utnyttjar barn i den åldern,
utan att barnet utsatts för otillbörlig påverkan,
- drar vinning av eller på annat sätt utnyttjar barns deltagande i
pornografiska föreställningar utan att deltagandet främjas, eller
- gör sig skyldig till försök till gärningar som motsvarar sexuellt
ofredande enligt 6 kap. 7 § brottsbalken.
I fråga om rambeslutets bestämmelser om påföljder bedömer regeringen att
straffskalorna enligt tillämpliga svenska bestämmelser i brottsbalken
inte fullt ut uppfyller de krav som uppställs i rambeslutet. Enligt
regeringen kan, beroende på omständigheterna, minsta föreskrivna maximistraff
för vissa brott behöva ändras enligt följande:
- förförelse av ungdom i 6 kap. 10 §; minsta föreskrivna maximistraff
skall vara 1 år (det är för närvarande 6 månader),
- grovt sexuellt tvång i 6 kap. 2 §; minsta föreskrivna maximistraff skall
vara 5 år (det är för närvarande 4 år),
- sexuellt ofredande i 6 kap. 7 §; minsta föreskrivna maximistraff skall
vara 5 år (det är för närvarande 2 år), och
- grovt barnpornografibrott i 16 kap. 10 a §; minsta föreskrivna maximistraff
skall vara fem år (det är för närvarande 4 år).
Regeringen bedömer vidare att rambeslutets krav på doms- och lagföringsrätt
i princip motsvarar svenska bestämmelser på området. Sverige bör enligt
regeringen emellertid i den ordning som föreskrivs i rambeslutet lämna
underrättelse om att Sverige inte kommer att tillämpa bestämmelserna om
behörighet i artikel 8 punkt 1 c om brottet begåtts utanför Sverige.
Enligt regeringens bedömning möjliggör svenska preskriptionsregler i allt
väsentligt lagföring efter det att målsägandens myndighetsålder uppnåtts
på det sätt som krävs enligt artikel 8 punkt 6. Regeringen anser att det
emellertid kan finnas skäl att ytterligare analysera denna fråga. En sådan
fördjupad analys bör göras inom ramen för beredningen av Sexualbrottskommitténs
betänkande.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om
åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Enligt regeringen avser den att senare återkomma till riksdagen med de
förslag på lagstiftningsåtgärder som rambeslutet föranleder.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att de polisiära
och straffrättsliga åtgärderna i kampen mot brottslighet i form av sexuellt
utnyttjande av barn och barnpornografi stärks inom EU. Genom att tillskapa
gemensamma definitioner av vilka handlingar som skall utgöra dessa brott
samt vilka påföljder de skall kunna leda till uppnås ett gemensamt
rättsområde som underlättar det polisiära och rättsliga samarbetet för att
förebygga och bekämpa brotten i fråga. Utskottet gör således ingen annan
bedömning än regeringen när det gäller behovet av det aktuella rambeslutet.
Vidare konstaterar utskottet att det behov av ny lagstiftning som rambeslutet
ger upphov till redovisas utförligt i propositionen. Utskottet finner
dock anledning att göra ett visst påpekande rörande regeringens redovisning
av huruvida svenska straffskalor uppfyller vad som föreskrivs i rambeslutet
beträffande påföljder enligt artikel 5 punkt 2 b. Enligt denna bestämmelse
skall brott enligt artikel 2, som består i att dra vinning av eller på
något annat sätt utnyttja barn för prostitutionsändamål samt att rekrytera
barn för sådana ändamål, under vissa angivna försvårande omständigheter
kunna rendera ett minsta maximistraff om åtminstone 5 år. Regeringen anför
härvid att om gärningen är att bedöma som förförelse av ungdom enligt 6
kap. 10 § brottsbalken torde svenska straffskalor vara otillräckliga,
eftersom maximistraffet för det brottet är fängelse i 6 månader (prop. s.
35). Utskottet vill framhålla att med beaktande av de försvårande
omständigheter som enligt rambeslutet skall föreligga i dessa fall torde de
brottsliga gärningar som härvid kan komma i fråga enligt svensk rätt vara
att bedöma som t.ex. sexuellt tvång enligt det brottets grövsta grad.
Brottet förförelse av ungdom förefaller således inte relevant i sammanhanget.
Med den straffskalehöjning för grovt sexuellt tvång som regeringen bedömer
vara nödvändig torde enligt utskottets mening de svenska straffskalor som
här kan bli aktuella svara mot rambeslutets krav.
Sammantaget tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen
godkänner det aktuella utkastet till rambeslut.
I motion 2003/04: Ju1 (m) tas upp en mer principiell fråga rörande riksdagens
behandling av godkännande av rambeslut. Motionärerna anser att regeringen
bör ges till känna vad i motionen anförs om att propositioner om godkännande
av EU:s rambeslut inom det rättsliga området också bör innehålla förslag
om svensk följdlagstiftning. Utskottet vill härvid framhålla att riksdagen
vid ett flertal tillfällen sedan några år har godkänt utkast till rambeslut
utan att följdlagstiftningen samtidigt har presenterats (senast bet.
2002/03:JuU15). När detta skedde första gången under riksmötet 1999/2000
gjorde utskottet ett principiellt uttalande att det inte kunde se något
avgörande skäl mot att godta ett rambeslut vid ett tillfälle och fatta
beslut om lagstiftningen vid ett senare tillfälle (bet. 1999/2000:JuU20
s. 5 och 6). Att avvakta med lagstiftningen borde enligt utskottet emellertid
inte ske annat än när det var påkallat av de tidsramar som gällde för
EU:s antagande av rambeslutet.
Den genom praxis godtagna ordningen att riksdagen kan godkänna ett rambeslut
som ännu inte föreligger i slutligt skick har vidare kommit till klart
uttryck genom en ändring i 10 kap. 2 § regeringsformen (RF), som trädde
i kraft den 1 januari 2003. Inte heller i detta sammanhang uttalades något
krav på att ett godkännande av ett utkast till rambeslut förutsätter att
förslag på följdlagstiftning samtidigt läggs fram (bet. 2001/02:KU18 s.
26-30). Konstitutionsutskottet aviserade att det avsåg att inom ramen för
sin allmänna granskning av regeringsärendenas handläggning enligt 12 kap.
1 § RF granska regeringens hantering när det gäller inhämtandet av
riksdagens godkännande enligt 10 kap. 2 § RF inför regeringens deltagande
i rambeslut och andra beslut på andra och tredje pelarens område inom EU
(a. bet. s. 29). En sådan granskning genomfördes under riksmötet 2002/03.
Konstitutionsutskottet uttalade att traditionellt remissförfarande skall
tillämpas vid beredningen av en proposition om godkännande av rambeslut
i samma utsträckning som vid lagstiftningsärenden (bet. 2002/03:KU10 s.
64). Utskottet insåg att de tidsramar som gäller för antagandet av en
överenskommelse i ministerrådet kan medföra svårigheter för regeringen
att tillämpa ett traditionellt remissförfarande. Emellertid ville utskottet
understryka att underhandskontakter med myndigheter kan ersätta
remissbehandling av traditionellt slag endast då detta är oundgängligen påkallat
av de tidsramar som gäller för EU:s antagande av en överenskommelse eller
i andra undantagssituationer.
I sammanhanget bör tilläggas att justitieutskottet redan före
konstitutionsutskottets granskning hade inom ramen för sitt uppföljningsarbete
gjort en motsvarande granskning på utskottets område. Granskningen omfattade
alla rambeslut och beslut om tillträde till olika internationella
konventioner under perioden 1995/96-2001/02. Utskottet kunde efter en jämförelse
med senare lagstiftningsärenden konstatera att regeringen i
godkännandepropositionen i allt väsentligt gjort en korrekt bedömning av
lagstiftningsbehovet.
Det kan vidare konstateras att regeringen i budgetpropositionen för 2004
anför att en kartläggning av hur det svenska remissförfarandet används
avseende frågor med EU-anknytning kommer att genomföras (prop. 2003/04:1
utg.omr. 1, s. 15). Mot bakgrund av vad som nu anförts finner justitieutskottet
inte anledning att frångå sina tidigare uttalanden i principfrågan rörande
riksdagens behandling av propositioner om godkännande av rambeslut.
Motionen avstyrks därför.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservation. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut, punkt 2 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju1.
Ställningstagande
Det kan konstateras att regeringen har gjort det till en permanent
arbetsmetod att avlämna propositioner om godkännande av rambeslut till
riksdagen utan att samtidigt redovisa förslag till svensk följdlagstiftning.
Vi anser inte att detta är en tillfresställande lagstiftningsteknik.
Bristen på insyn i lagstiftningsprocessen och de problem som uppstår när
följdlagstiftning inte presenteras samtidigt som propositionen om godkännande
av ett rambeslutet har påtalats flera gånger. Det betydelsefulla är enligt
vår uppfattning möjligheten att redan i samband med propositionen om
godkännande få en analys av det kommande rambeslutets effekter på svensk
lagstiftning. Sedan ett rambeslut väl godkänts saknas utrymme att behandla
de grundläggande rättspolitiska frågor som rambeslutet kan ge upphov till.
Detta skapar ett demokratiskt problem. Regeringen bör åläggas att i
fortsättningen presentera förslag till följdlagstiftning i propositionen
om godkännande av rambeslut. Vad som nu anförts bör med bifall till
motionen 2003/04:Ju1 ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut, punkt 2 (fp)
Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp) anför:
I likhet med vad vi tidigare uttalat rörande den principiella frågan
beträffande riksdagens behandling av propositioner om godkännande av
rambeslut vill vi inte ifrågasätta regeringens förmåga till analys och
problemlösning vid genomförandet av rambeslutens innehåll i svensk
lagstiftning. Vår erfarenhet är dock att det är först i samband med att det
konkreta förslaget till lagstiftning granskas, inom ramen för den
parlamentariska processen, som eventuella brister eller problemområden upptäcks.
Vi vill därför ånyo framhålla att det är mycket viktigt att riksdagen
ges möjlighet att ta ställning till konsekvenserna av rambeslutet på
nationell nivå samtidigt som man antar rambeslutet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:12 Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för
att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi:
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen
upprättade utkastet till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande
av barn och barnpornografi.
Följdmotion
2003/04:Ju1 av Beatrice Ask m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även
bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
Bilaga 2
Utkast till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och
barnpornografi
Bilaga 3
Utkast till uttalanden från olika medlemsstater