Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2003/04:AU3

Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassanm.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:62 Avgift till den
kompletterande arbetslöshetskassan. I två motioner
yrkas avslag på propositionen.
Huvudförslaget i propositionen är att den
kompletterande arbetslöshetskassan, Alfa-kassan, ska
ta ut en avgift av dem som får ersättning från
grundförsäkringen enligt lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring och som inte tillhör någon
arbetslöshetskassa. Avgiften dras av från
ersättningen när den betalas ut. Storleken på
avgiften kommer att fastställas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer efter förslag
från Alfa-kassan.
Utskottet godtar regeringens förslag och föreslår
att den nya lagstiftningen, som innebär ändringar i
lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, träder i
kraft den 4 oktober 2004.
I betänkandet behandlas också 27 motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden hösten 2003 som tar
upp olika frågor om arbetslöshetsförsäkringen. Det
gäller bl.a. ersättningen till företagare och vid
studier. Samtliga motioner avstyrks, bl.a. med
hänvisning till pågående eller kommande
utredningsarbete.
Sammanlagt har företrädarna för Moderaterna,
Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet,
Centerpartiet och Miljöpartiet avgivit 12
reservationer, varav en är en fempartireservation
(m, fp, kd, c, mp) med krav om att regeringen ska
tillsätta en parlamentarisk utredning för att se
över företagares ekonomiska situation vid
arbetslöshet. Därutöver har avgivits 2 särskilda
yttranden i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Avgift till den kompletterande
arbetslöshetskassan

Riksdagen antar det i proposition 2003/04:62
enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor
med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
ska ha följande lydelse: "Denna lag träder i
kraft den 4 oktober 2004." Därmed avslås
motionerna 2003/04:A5 (m) och 2003/04:A6 yrkande
1 (kd).
Reservation 1 (m, kd)

2. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A6 yrkande
2 (kd) och 2003/04:A305 yrkande 17 (m).
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (kd)

3. Inträdesvillkor

Riksdagen avslår motion 2003/04:A292 yrkande 5
(v).
Reservation 4 (v, mp)

4. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A208 (kd),
2003/04:A284 (s), 2003/04:A330 yrkande 10 (kd)
och 2003/04:A338 (c).
Reservation 5 (m, kd)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (c)

5. Överhoppningsbar tid vid studier

Riksdagen avslår motion 2003/04:A330 yrkande 5
(kd).
Reservation 8 (kd)

6. Överhoppningsbar tid för särskilt
förordnad vårdnadshavare

Riksdagen avslår motion 2003/04:A346 (s).

7. Studier och a-kassa

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A238 (s),
2003/04:A253 (s), 2003/04:A267 (s), 2003/04:A330
yrkande 9 (kd) och 2003/04:A350 (s).
Reservation 9 (kd)

8. Familjehem

Riksdagen avslår motion 2003/04:A330 yrkande 8
(kd).
Reservation 10 (kd)

9. Företagares rätt till a-kassa

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A263
yrkande 20 (c), 2003/04:A285 (fp), 2003/04:A330
yrkande 7 (kd), 2003/04:N329 yrkandena 13 och 14
(c), 2003/04:N346 yrkande 13 (kd) och
2003/04:N414 yrkande 1 (mp).
Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

10. A-kassa och bemanningsföretagen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A204 (m)
och 2003/04:A330 yrkande 6 (kd).
Reservation 12 (kd)

11. Samordnat utbetalningsansvar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A231 (s),
2003/04:A254 (s), 2003/04:A273 (s) och 2003/04:A321
(s).

Stockholm den 2 mars 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Christer Skoog
(s), Camilla Sköld Jansson (v), Patrik Norinder (m),
Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman
(s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm
(mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio Rojas (fp),
Annelie Enochson (kd) och Mariam Osman Sherifay (s).
Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet
dels regeringens proposition 2003/04:62 Avgift till
den kompletterande arbetslöshetskassan och med
anledning av den två väckta motioner, dels motioner
som väckts under den allmänna motionstiden hösten
2003 som tar upp olika frågor om
arbetslöshetsförsäkringen. Motionerna refereras utan
årtal då alla härrör från 2003/04.
Propositionens och motionernas yrkanden återfinns
i bilaga 1 och regeringens lagförslag finns som
bilaga 2 till betänkandet. I anslutning till
utskottets beredning av ärendet har föreståndaren
för den s.k. Alfa-kassan, Hans Mattsson, lämnat
information om kassans verksamhet.

Bakgrund

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet
bildades de första arbetslöshetskassorna. Det var
kassor som bildades på frivillig grund av fackliga
organisationer. Syftet med arbetslöshetskassorna var
att bistå medlemmar vid arbetslöshet. Formerna för
statligt stöd till de arbetslösa diskuterades och
utreddes under flera årtionden, innan riksdagen år
1934 fattade beslut i frågan. Då valde riksdagen att
införa en frivillig försäkring administrerad av
erkända arbetslöshetskassor med statsbidrag.
Förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor trädde
i kraft 1935. Arbetslöshetskasseförordningen
ersattes 1974 med en lag om arbetslöshetsförsäkring.
Lagen kom att med olika ändringar gälla fram till
den 1 januari 1998 då de nu gällande lagarna - lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och
lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) -
infördes.
Lagstiftningen föregicks av ett utredningsarbete
som bl.a. resulterade i SOU 1996:150 En allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I
propositionen med samma namn (prop. 1996/97:107)
föreslog regeringen en rad förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen, däribland införandet av
begreppen grundförsäkring och
inkomstbortfallsförsäkring. Grundförsäkringen
ersatte det som fram till dess kallats kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). Som ett led i den
sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skapades
också förutsättningar för att en kompletterande
arbetslöshetskassa skulle kunna bildas. Denna skulle
handha arbetslöshetsförsäkring för till den kassan
anslutna personer, framför allt övergångsvis.
Verksamheten skulle även omfatta administration av
grundförsäkringen för arbetslösa som inte är
anslutna där eller medlemmar i någon annan
arbetslöshetskassa. Förslagen behandlades i
utskottets betänkande 1996/97:AU13. Utskottet godtog
i huvudsak regeringens förslag men förordade
förändringar i några för detta betänkande icke
relevanta delar. Riksdagen beslutade i enlighet med
arbetsmarknadsutskottets förslag.
Regeringen godkände i december 1997 den av
Arbetslöshetskassornas Samorganisation bildade
föreningen Arbetslöshetskassan Alfa, i det följande
kallad Alfa-kassan, som den kompletterande
arbetslöshetskassan. Alfa-kassan övertog den
verksamhet avseende KAS som fram till den 31
december 1997 bedrevs vid fyra länsarbetsnämnder i
landet och som från den 1 januari 1998 ersattes av
en grundförsäkring. Ett avtal ingicks mellan staten
och Alfa-kassan som reglerar bl.a. statens åtaganden
när det gäller förvaltningskostnader för
grundförsäkringen av icke-anslutna.
I den nu gällande arbetslöshetsförsäkringen krävs
det för att bli berättigad till ersättning från
inkomstbortfallsförsäkringen att den arbetslöse har
varit medlem i eller ansluten till en
arbetslöshetskassa i minst tolv månader
(medlemsvillkor). Vidare krävs att den arbetslöse
under en bestämd period utfört en viss mängd
förvärvsarbete (arbetsvillkor) och att han eller hon
bl.a. är aktivt arbetssökande (allmänna villkor).
Arbetslösa som uppfyller arbetsvillkoret och de
allmänna villkoren men inte medlemsvillkoret har
rätt till ersättning från grundförsäkringen. Sådan
ersättning kan även lämnas till den som i stället
för arbetsvillkoret uppfyller ett s.k.
studerandevillkor.
Arbetslöshetsersättning utges under längst 300
ersättningsdagar. En ersättningsperiod kan dock bli
förlängd med högst 300 dagar utan att den
arbetssökande behöver uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Under de första 100
ersättningsdagarna har den arbetslöse rätt att
begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten
inom sitt yrke och till närområdet.
Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen lämnas
i form av dagpenning, dvs. ett per dag beräknat
belopp. När det gäller inkomstbortfallsförsäkringen
lämnas dagpenning med 80 % av den försäkrades
tidigare normala dagsförtjänst, dock lägst 320 kr.
De första 100 dagarna i en ersättningsperiod lämnas
s.k. förhöjd dagpenning. Den högsta dagpenningen är
då 730 kr. Därefter är den högsta dagpenningen 680
kr. För arbetslösa som endast har grundförsäkring
lämnas ett s.k. grundbelopp med 320 kr per dag.
Detta belopp är inte baserat på tidigare
förvärvsinkomster.
Alfa-kassan administrerar grundförsäkringen, inte
bara för de egna anslutna som inte uppfyller
medlemsvillkoret, utan även för dem som varken är
medlemmar i en arbetslöshetskassa eller anslutna
till Alfa-kassan. Alfa-kassans förvaltningskostnader
för administrationen av grundbeloppet för icke-
anslutna finansieras genom statsbidrag från anslaget
22:8 under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.
Alfa-kassans kassaföreståndare, Hans Mattsson, har
vid en föredragning den 17 februari 2004 inför
utskottet uppgett bl.a. följande om kassan. Den 31
december 2003 var 54 000 personer anslutna till
kassan och antalet är ökande. Prognosen för nästa
årsskifte är 62 000 anslutna. Under 2003 övergick
omkring 3 000 personer från Alfa-kassan till andra
arbetslöshetskassor och till Alfa-kassan anslöt sig
under samma tid omkring 2 300 personer från andra
arbetslöshetskassor. Alfa-kassan informerar i
enlighet med sitt uppdrag de icke-anslutna som
uppbär ersättning från grundförsäkringen om
möjligheten att ansluta sig och därmed att i
framtiden eventuellt kunna uppbära ersättning från
inkomstbortfallsförsäkringen. Under 2003 uppbar 42
767 icke anslutna personer ersättning från
grundförsäkringen genom Alfa-kassans försorg. Av
dessa var 79 % 35 år eller yngre. Även de anslutna
är unga, 69 % är under 35 år. Arbetet med att
administrera grundersättning till de icke-anslutna
är tungrott. Av de som ansöker måste 80 %
komplettera sina ansökningar, av dem kommer inte
alla in med sina kompletteringar. Många fler än de
som är ersättningsberättigade ringer och ställer
frågor. Alfa-kassan har en högre andel avslagsbeslut
när det gäller grundförsäkringen än vad andra
arbetslöshetskassor har. När Näringsdepartementet
bedömer effektivitet i förvaltningen görs det i
förhållande till antalet ersättningstagare och inte
till hur många ansökningar som behandlats. Mycket av
Alfa-kassans arbete berör personer som inte är
berättigade till ersättning, vilket drabbar Alfa-
kassan negativt i effektivitetsmätningarna.
Vad gäller finansieringen kan utskottet konstatera
följande. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras dels
genom statsbidrag, dels genom insatser från
medlemmarna/de anslutna. Statens bidrag till
försäkringen finansieras via arbetsgivaravgift
respektive egenavgift enligt socialavgiftslagen.
Arbetsmarknadsavgiften enligt socialavgiftslagen
uppgår för närvarande till 3,70 % av
avgiftsunderlaget som arbetsgivaravgift och till
1,16 % som egenavgift. Enligt beräkningar i
budgetpropositionen för 2004 kommer
arbetsmarknadsavgiften att inbringa 32,9 miljarder
kronor under budgetåret.
Medlemmar i en arbetslöshetskassa bidrar till
försäkringens finansiering via sina medlemsavgifter.
Detta följer av att kassorna enligt LAK är skyldiga
att till staten betala ett visst belopp för varje
medlem. Avgiften, den s.k. finansieringsavgiften, är
bestämd så att kassan för varje medlem som fanns den
31 december det senast förflutna verksamhetsåret ska
betala ett belopp som motsvarar 131 % av den under
det löpande verksamhetsåret genomsnittligt
utbetalade dagpenningen enligt
inkomstbortfallsförsäkringen. Finansieringsavgiften
är alltså inte kopplad till arbetslöshetsnivån i
kassan utan till dagpenningen för de arbetslösa inom
kassans område. Förutom finansieringsavgiften ska
kassan för varje medlem betala en s.k.
utjämningsavgift som motsvarar 3 % av den gällande
högsta dagpenningen. Syftet med denna avgift är
åstadkomma en viss utjämning av medlemsavgifterna
mellan arbetslöshetskassorna.
Enligt LAK ska medlemsavgiften i kassan bestämmas
så att den tillsammans med andra inkomster antas
täcka kassans förvaltningskostnader,
finansieringsavgiften och utjämningsavgiften samt
övriga utgifter. Medlemsavgiften ska godkännas av
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.
Det som utskottet nu angett om medlem och
medlemsavgift gäller på motsvarande sätt beträffande
en ansluten och anslutningsavgiften.
Under år 2002 fakturerades arbetslöshetskassorna
totalt ca 2,8 miljarder kronor i
finansieringsavgift. Under motsvarande tid
utbetalades drygt 21,7 miljarder i inkomstrelaterad
ersättning. Finansieringsavgiften motsvarade alltså
knappt 13 % av utbetalningarna. Vid högre
arbetslöshet, allt annat lika, sjunker den andel av
utbetalningarna som medlemmarna står för via sin
medlemsavgift.
Skyldighet att betala medlemsavgift åligger medlem
under hela medlemskapet oavsett om han eller hon är
i arbete eller är arbetslös och oavsett vilken
ersättning som uppbärs. Någon motsvarande avgift
betalar inte en person som uppbär ersättning från
grundförsäkringen och som varken är medlem i någon
arbetslöshetskassa eller ansluten till Alfa-kassan.
En tjänstemannagrupp inom Näringsdepartementet har
utarbetat ett förslag om avgift till den
kompletterande arbetslöshetskassan i Ds 2003:39
Avgifter till Alfa-kassan. Promemorian har
remissbehandlats. Lagrådet har yttrat sig över
regeringens förslag till lagstiftning och föreslagit
ändringar som regeringen i huvudsak har följt i sitt
förslag i propositionen. Propositionen 2003/04:62
Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan
överlämnades till riksdagen den 15 januari 2004.

2003/04

AU3

Utskottets överväganden

1 Avgift till den kompletterande
arbetslöshetskassan m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet
proposition 2003/04:62 Avgift till den
kompletterande arbetslöshetskassan och två
motioner som väckts med anledning av
propositionen, båda med yrkande om avslag på
propositionen. En motion som väckts under den
allmänna motionstiden behandlas också i detta
avsnitt tillsammans med ett yrkande om
införande av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Utskottet godtar
regeringens förslag till ändringar i lagen om
arbetslöshetskassor och föreslår att
riksdagen antar lagförslaget med den
ändringen att ikraftträdandet sker måndagen
den
4 oktober 2004. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden.
Jämför reservationerna 1 (m, kd), 2 (m) och 3
(kd).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen två tillägg och
en ändring i lagen om arbetslöshetskassor (LAK). Två
av förslagen är relaterade till den avgift som
föreslås bli införd för dem som uppbär ersättning
från grundförsäkringen utan att tillhöra en
arbetslöshetskassa. Det tredje förslaget är ett
förtydligande av en hänvisning i lagtexten.

En avgift för att erhålla ersättning från
grundförsäkringen i vissa fall

Regeringen föreslår att den kompletterande
arbetslöshetskassan, i det följande kallad Alfa-
kassan, ska ta ut en avgift av dem som får
ersättning från grundförsäkringen enligt ALF och som
inte är anslutna till Alfa-kassan eller medlemmar i
en annan arbetslöshetskassa. Avgiften ska bidra till
att täcka Alfa-kassans förvaltningskostnader för
denna grupp ersättningsberättigade. Förslaget utgör
ett tillägg till LAK och föreslås utgöra första
stycket av en ny paragraf i lagen (87 a §).
Regeringen gör bedömningen att avgiften leder till
ökad rättvisa och likabehandling mellan dem som får
grundbeloppet och som varken är medlemmar i eller
anslutna till en arbetslöshetskassa och dem som får
grundbeloppet och är medlemmar eller anslutna och
som betalar medlems- respektive anslutningsavgift.
Ett annat skäl till förslaget är att skapa bättre
möjligheter för Alfa-kassan att ha en
kostnadseffektiv administration och att kunna
påverka den egna ekonomin utan att påräkna tillskott
från staten.

Avgiftens storlek och avgiftens erläggande

Det andra tillägget till lagen avser frågan om vem
som ska fastställa den föreslagna avgiften.
Tillägget utgör den nya paragrafen 87 b § LAK.
Förslaget innebär att regeringen, eller den
myndighet regeringen bestämmer, efter förslag från
Alfa-kassan, får meddela föreskrifter om storleken
på avgiften. Det avgörande för bestämmandet av nivån
på avgiften ska vara att kassan har tillräckliga
inkomster för att täcka de aktuella
förvaltningskostnaderna, dvs. att avgifterna
tillsammans med statsbidraget ska täcka dessa
kostnader. Avgiften ska lämpligen fastställas till
ett fast belopp per berättigad ersättningsdag enligt
grundförsäkringen. Avgiften ska enligt det
föreslagna andra stycket i 87 a § LAK betalas genom
att Alfa-kassan drar av avgiften vid utbetalning av
ersättningsbeloppet. Storleken på dagpenningbeloppet
fastställs enligt ALF. När dagpenningbeloppet
fastställts ska inkomstskatteavdrag först göras och
därefter ska avdrag för avgiften ske. Avdrag för
avgiften får inte göras gällande mot beslut om
utmätning av lön. Avgiften ska, mot bakgrund av att
den utgör en betalning av den tjänst Alfa-kassan
administrerar, inte ligga till grund för
skattereduktion.

Utjämningsavgift

Regeringen anser att 87 § tredje stycket LAK bör
förtydligas så att det framgår att även Alfa-kassan,
på samma sätt som övriga arbetslöshetskassor, ska
betala både finansieringsavgift och utjämningsavgift
till staten enligt 48 § LAK. Bestämmelsen har t.o.m.
den 31 december 2003 av dåvarande
tillsynsmyndigheten Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)
tolkats i enlighet med den nu föreslagna ändringen.

Ikraftträdande

Eftersom lagförslagen kommer att kräva stora
informationsinsatser liksom förändringar av både
administrativa rutiner och justeringar av datasystem
hos Alfa-kassan föreslår regeringen att lagförslagen
ska träda i kraft den 1 oktober 2004.

Motioner

Moderaterna och Kristdemokraterna har väckt var sin
motion med anledning av propositionen, båda med
avslagsyrkande. I motionerna har båda partierna,
Kristdemokraterna med ett särskilt yrkande,
redogjort för hur de skulle vilja att
arbetslöshetsförsäkringen var konstruerad. I detta
sammanhang behandlas även en motion av Moderaterna
från den allmänna motionstiden som närmare går in på
partiets förslag om en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

Moderaterna yrkar i kommittémotion A5 avslag på
propositionen. Partiet saknar ett helhetsgrepp i
arbetsmarknadspolitiken och menar att regeringen
bara lappar och lagar i det befintliga systemet.
Dessutom anser man att skälen till förslagen i
propositionen är otydliga och tveksamma. Det är
t.ex. tveksamt att låta arbetslösa människor som
inte är anslutna till någon arbetslöshetskassa
betala två gånger för samma stöd och hjälp. De har
genom att betala skatt bidragit till finansieringen
av arbetslöshetsförsäkringens ekonomiska grundskydd.
Därtill kommer att de inte ens får skattereduktion
för avgiften. Regeringens syfte med avgiften är att
införa likabehandling av arbetslösa och öka
rättvisan dem emellan. Moderaterna säger sig vara
övertygade om att detta inte kommer att uppnås.

Moderaterna vill i kommittémotion A305 (yrk. 17)
införa en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen ska vara en
omställningsförsäkring som administreras av staten.
Ersättning ska kunna utgå under en period av 300
dagar och det ska inte vara möjligt att kvalificera
sig för en ny ersättningsperiod annat än med arbete.
Eftersom det är en omställningsförsäkring är det
möjligt att avskaffa huvuddelen av de regel-,
kontroll- och sanktionssystem som finns i dagens
system. För att åstadkomma ett tydligare
försäkringsmässigt samband ska en utökning ske av
egenfinansieringen. Försäkringspremien ska relateras
direkt till lönen och utgöra 2 % på sådana inkomster
som är ersättningsberättigade. Premien ska vara
avdragsgill vid inkomstbeskattning.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A6 att
riksdagen ska avslå propositionen (yrk. 1) och vill
att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett
förslag om en ny allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (yrk. 2). Ett av regeringens
syften med propositionen är att göra regelsystemet
mer rättvist, men förslaget att en avgift tas ut av
de personer som ansöker om arbetslöshetsersättning i
form av grundbeloppet är inte rättvist.
Avgiftsbeläggningen drabbar dem som har det allra
sämst i vårt samhälle och som inte har kommit in i
trygghetssystemen. Det är inte rättvist att dessa
människor ska betala en extra skatt, i form av en
avgift, för att få ersättning. Rätten till
grundbelopp gäller för alla arbetslösa i Sverige.
Det finns ingen försäkringsmässig grund för denna
ersättning. Utbetalningarna kan inte jämföras med de
inkomstrelaterade utbetalningar som görs till
medlemmar i och anslutna till arbetslöshetskassorna.
För den enskilde innebär förslaget omkring 100 kr
mindre i ersättning i månaden, vilket sannolikt
kommer att öka belastningen på
socialbidragssystemet. Kostnaderna kommer därmed att
överföras från staten till kommunerna. Sverige
behöver i stället en reformerad
arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen ska vara
allmän och obligatorisk. Den ska vara aktiverande
och skapa incitament att skaffa nytt arbete.
Ersättningsnivån bör första året vara 80 % av den
lön som man hade vid inträdet i arbetslöshet och
grunda sig på de inkomster man faktiskt haft.
Försäkringen ska till en tredjedel vara
egenfinansierad.

Utskottets ställningstagande

Fråga om antagande av propositionen m.m.

Utskottet vill när det gäller regeringens förslag i
propositionen betona följande förhållanden. Personer
som tillhör en arbetslöshetskassa, som medlem eller
ansluten, betalar varje månad en avgift till kassan.
Avgiften ska betalas oavsett om personen arbetar
eller är arbetslös och oavsett vilken
arbetslöshetsersättning som uppbärs. Avgiften ska
betalas så länge personen är medlem eller ansluten
till kassan. Medlems- och anslutningsavgifterna är
avsedda att täcka bl.a. arbetslöshetskassornas
förvaltningskostnader och den avgift som kassorna är
skyldiga att betala till staten för
inkomstbortfallsförsäkringen
(finansieringsavgiften). Både den inkomstrelaterade
ersättningen och grundbeloppet är skattepliktig
inkomst.

Arbetslösa personer som varken är medlemmar i en
a-kassa eller anslutna till Alfa-kassan kan i dag
uppbära ersättning från grundförsäkringen utan att
betala någon avgift. Staten står alltså såväl för
själva ersättningen som för administrationen av
ersättningen. På detta sätt skiljer det sig från en
arbetslös person som är medlem i en kassa men enbart
berättigad till grundbelopp. En sådan person betalar
genom sin medlemsavgift både för finansieringen av
inkomstbortfallsförsäkringen och för
administrationen.
Huvudförslaget i propositionen innebär att en
avgift införs för personer som varken är medlemmar i
en a-kassa eller anslutna till Alfa-kassan när de
uppbär ersättning från grundförsäkringen.
Enligt propositionen ska den föreslagna avgiften
bidra till att täcka förvaltningskostnaderna för
denna grupp. Avgiften ska inte finansiera andra
förvaltningskostnader hos Alfa-kassan, t.ex.
kostnaderna för personer som ansöker om ersättning
men får avslag på sin ansökan. Avgiften ska inte
heller finansiera själva försäkringen. Utskottet
anser att utgångspunkten vid bedömningen av
avgiftens storlek bör vara de faktiska
förvaltningskostnaderna för den aktuella gruppen.
Utskottet inser samtidigt att det kan vara svårt att
exakt beräkna dessa kostnader. Vid bedömningen av
avgiftens storlek måste det beaktas att avsikten är
att avgiften tillsammans med statsbidraget ska täcka
förvaltningskostnaderna. Som sägs i propositionen
ska avgiften inte heller täcka samtliga kostnader
för administrationen av grundförsäkringen, utan
endast sådana kostnader som uppkommer vid behandling
av ärenden som leder till att ersättning betalas ut.
Den relevanta jämförelsen bör enligt utskottet göras
med en medlem/ansluten som uppbär ersättning enligt
grundförsäkringen. De administrationskostnader som
den berörda kassan har för dessa utbetalningar kan
antas överstiga vad den arbetslöse bidrar med via
sin medlemsavgift under motsvarande period. Det kan
med andra ord antas vara mer kostsamt att
administrera försäkringen för dem som är arbetslösa
än för dem som inte är det. - I propositionen finns
ett räkneexempel som utgår från den genomsnittliga
medlemsavgift/anslutningsavgift som
medlemmar/anslutna betalade under 2002. Utskottet
vill inte utesluta att den angivna nivån för den nya
avgiften är rimlig, men vill i klarhetens intresse
betona att medlems- och anslutningsavgifterna även
inkluderar bidrag till finansieringen av själva
försäkringsersättningen, något som det inte är fråga
om för de kategorier arbetslösa som propositionen
avser. Om avgiften för denna senare kategori
arbetslösa ändå skulle hamna på ungefär motsvarande
nivå som medlemsavgiften beror detta på det nyss
antydda förhållandet att administrationskostnaderna
är högre för arbetslösa än för icke arbetslösa.
Utskottet ansluter sig med det anförda till
propositionens tanke att åstadkomma större rättvisa
mellan olika kategorier personer som uppbär
ersättning från grundförsäkringen.
Ett annat skäl som anförs i propositionen för den
föreslagna avgiften är att ge Alfa-kassan bättre
möjligheter till en kostnadseffektiv administration
och möjlighet att påverka den egna ekonomin utan att
påräkna tillskott från staten. Utskottet är allmänt
sett positivt till att ge Alfa-kassan bättre
incitament att skapa en effektiv administration.
Utskottet vill också uppmärksamma följande. Enligt
gällande ordning för att överklaga
arbetslöshetskassans beslut ska beslut som fattats
med stöd av LAK och som inte avser ärenden om rätt
till medlemskap eller beslut av föreningsstämman
överklagas till den nya myndigheten Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen (IAF) och därefter till
regeringen. Detta innebär att Alfa-kassans beslut i
enskilda ärenden som avser den i propositionen
föreslagna avgiften ska överklagas till IAF. Beslut
i ärenden som avser rätten till ersättning
överklagas enligt ALF till allmän
förvaltningsdomstol, dvs. i första instans till
länsrätt. Den som vill överklaga ett beslut vad
avser både avgiften och ersättningen som sådan måste
alltså klaga enligt två skilda förfaranden. Om det
skulle visa sig att detta leder till onödigt krångel
utgår utskottet från att regelverket ses över.
När det gäller frågan om ikraftträdande föreslår
regeringen i propositionen att de nya reglerna ska
börja gälla den 1 oktober 2004. Ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen ansöks per kalendervecka.
Utskottet anser att det är en fördel om de nya
reglerna börjar att tillämpas en måndag och föreslår
därför att ikraftträdandet sker måndagen den 4
oktober 2004.
Utskottet, som konstaterar att tanken är att
avgiften lämpligen skulle kunna fastställas med ett
fast belopp per berättigad ersättningsdag enligt
grundförsäkringen, anser att avgiften enbart bör tas
ut på ersättning som avser tid efter
ikraftträdandet.
Utskottet ställer sig med det ovan anförda bakom
regeringens förslag i övrigt.
Moderaternas och Kristdemokraternas
avslagsyrkanden har principiella utgångspunkter.
Båda partierna avvisar det resonemang om rättvisa
mellan olika kategorier arbetslösa som propositionen
bygger på. I båda motionerna kopplas invändningarna
mot regeringsförslaget ihop med partiernas egna
förslag om en allmän, obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Utskottet återkommer strax
till denna fråga.
Utskottet kan inte ansluta sig till de argument
som Moderaterna och Kristdemokraterna framför till
stöd för sina avslagsyrkanden.
Utskottet tillstyrker propositionen med den
ändringen att de nya lagreglerna ska träda i kraft
den 4 oktober 2004 och avstyrker motionerna A5 (m)
och A6 yrkande 1 (kd).

Frågan om en allmän och obligatorisk försäkring

Arbets- och kompetenslinjen är grunden för svensk
arbetsmarknadspolitik. Det innebär att anställning
alltid går före åtgärd och att åtgärd går före
passivt utbetalande av kontantstöd.
Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta
den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet
under en omställningsperiod. Med det förstås att den
arbetslöse så fort som möjligt ska kunna övergå i
reguljärt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen får inte
bli en permanent försörjningsinrättning, varken på
heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad under
längre perioder. Det är viktigt att
arbetslöshetsförsäkringens regler svarar mot de
förutsättningar som råder på arbetsmarknaden från
tid till annan. Reglerna har också ändrats upprepade
gånger. Försäkringen var föremål för en
genomgripande översyn som så sent som 1997 ledde
till att de nu gällande lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetskassor kom
till. Dessutom genomfördes vissa mera omfattande
förändringar under hösten 2000 i anslutning till
införandet av aktivitetsgarantin.
Arbetslöshetsförsäkringens grundstruktur behölls
dock och arbetslinjen förstärktes. De senaste
ändringarna i sak av försäkringen trädde i kraft den
1 september 2003 och avsåg en förbättring och
effektivisering av samverkan mellan
arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsgarantin.
Att kontinuerligt anpassa regelsystemet är
nödvändigt eftersom både arbetsmarknaden och
samhället ständigt är i förändring.

IAF:s syfte är bl.a. att bidra till att
arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en aktiv och
tydlig omställningsförsäkring genom en förstärkt och
sammanhållen tillsyn i alla delar av försäkringen.
IAF har också den övergripande uppgiften att bidra
till rättssäkerhet och likabehandling i hela landet
av dem som söker arbetslöshetsersättning.
Behovet av IAF:s tillsynsverksamhet har
tydliggjorts i en annan ny myndighets,
Riksrevisionen (RiR), rapport RIR 2004:3
Arbetslöshetsförsäkringens hantering på
arbetsförmedlingen. Granskningen visar bl.a. att ju
bättre arbetsförmedlingarna kontrollerar att
försäkringsreglerna följs, desto fler arbetslösa
lyckas de placera i arbete. Rapporten pekar på
brister i förmedlingskontorens kontrollfunktioner.
Granskningen har också funnit förhållanden som tyder
på att kravet på en rättvis och enhetlig tillämpning
av reglerna inte är uppfyllt. Enligt RiR kan
effektivitetsförbättringar framför allt ske genom
förändringar i styrningen och regelverket kring
anvisningar, sanktionsförfarande och tillämpning av
förlängd ersättningsperiod. Utskottet noterar att
RiR:s kritik inte tar sikte på lagstiftningen på
området utan främst på den bristande
regeltillämpningen och det ringa
sanktionsanvändandet.
Utskottet utgår från att det arbete som IAF ska
fullgöra kommer att leda till bättre tillsyn och mer
likformig tillämpning av arbetslöshetsförsäkringens
regler.
Utskottet har vid flera tillfällen, senast i
budgetbetänkandet 2003/04:AU1, och i sitt yttrande
den 23 oktober 2003 till finansutskottet över ramar
för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14
Arbetsliv, kommenterat de olika borgerliga
alternativen till reformering av
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har där också
redovisat sin kritik mot förslagen om bl.a. kraftigt
ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag.
Utskottet avstyrker motionerna A6 yrkande 2 (kd)
och A305 yrkande 17 (m).

2 Allmänt om
arbetslöshetsförsäkringen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner
från den allmänna motionstiden som rör
allmänna frågor om arbetslöshetsförsäkringen.
Samtliga motioner avstyrks, bl.a. med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Jämför reservationerna 4 (v, mp), 5 (m, kd),
6 (v) och 7 (c).

Bakgrund

Som framgår av inledningen till betänkandet måste
den arbetslöse uppfylla vissa villkor för att ha
rätt till arbetslöshetsersättning. Ersättning lämnas
tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år. För
att erhålla ersättning från
inkomstbortfallsförsäkringen krävs att man utöver de
allmänna villkoren, t.ex. att stå till
arbetsmarknadens förfogande, också uppfyller ett
medlemsvillkor och ett arbetsvillkor. Medlemskap i
en arbetslöshetskassa får beviljas den som under en
sammanhängande period av fem veckor under minst fyra
veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17
timmar per vecka och fortfarande arbetar i en sådan
omfattning. För att ha rätt till en inkomstrelaterad
ersättning ska den sökande ha varit medlem under en
sammanhängande period av tolv månader och uppfyllt
arbetsvillkoret efter inträdet i
arbetslöshetskassan. Arbetsvillkoret är uppfyllt om
den sökande, under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde, har
förvärvsarbetat under minst sex månader och därvid
arbetat minst 70 timmar per kalendermånad eller
förvärvsarbetat under minst 450 timmar under en
sammanhängande tid av sex kalendermånader och varje
månad arbetat minst 45 timmar.

Den som uppfyller de allmänna villkoren och det
s.k. studerandevillkoret kan beviljas ersättning
enligt grundförsäkringen. Studerandevillkoret är
uppfyllt om den sökande avslutat en utbildning på
heltid som omfattat minst ett läsår och berättigat
vederbörande till studiestöd enligt studiestödslagen
(1999:1395) och därefter stått till arbetsmarknadens
förfogande via arbetsförmedlingen eller
förvärvsarbetat i minst 90 kalenderdagar under en
ramtid av tio månader i anslutning till att han
eller hon avslutat utbildningen.
En sökande får ingen ersättning förrän han eller
hon har varit arbetslös i fem dagar, de s.k.
karensdagarna, under en sammanhängande period av
tolv månader.

Motioner

Kristdemokraterna begär i kommittémotion A330 (yrk.
10) att regeringen utreder kopplingen mellan de
fackliga organisationerna och arbetslöshetskassorna.
Arbetslöshetsförsäkringen sköts av
arbetslöshetskassor som i de flesta fall har starka
band med olika fackliga organisationer.
Arbetslöshetskassorna finansieras nästan helt med
statliga medel och kassorna fattar myndighetsbeslut.
Två utredningar som presenterades 1999 ifrågasätter
dagens system med fristående arbetslöshetskassor som
är knutna till fackliga organisationer. Kritiken går
bl.a. ut på att arbetslöshetskassorna utgör ett
hinder för effektiv tillsyn. Partiet anser att
regeringen bör utreda en alternativ
organisationsmodell och konsekvenserna av att
förändra relationerna mellan arbetslöshetskassorna
och de fackliga organisationerna.

Vänsterpartiet begär i partimotion A292 (yrk. 5) att
regeringen lägger fram förslag om hur
kvalifikationsregler för rätt till
arbetslöshetsersättningen kan göras neutrala och
icke-diskriminerande för korttids- och
deltidsanställda. Könsmaktsordningen, som
systematiskt underordnar kvinnor och överordnar män,
präglar arbetsmarknaden. Kvinnor missgynnas och
diskrimineras på en rad områden, t.ex. när det
gäller a-kassan. Arbetslöshetsförsäkringen är en
omställningsförsäkring som bygger på anställning och
på inkomstbortfallsprincipen. Personer med
korttidsanställningar som har svårt att komma in på
arbetsmarknaden har också svårigheter att komma in i
och omfattas av trygghetssystemet. Även
deltidsarbetande har svårt att kvalificera sig i
försäkringen. Kvinnor och invandrare har högst andel
både deltids- och korttidsanställningar.

Lennart Axelsson (s) begär i motion A284 ett
tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen,
särskilt den s.k. 100-dagarsregeln om utvidgat
arbetssökande.

Torsten Lindström (kd) anser i motion A208 att det
är angeläget att regelverket för
arbetslöshetsförsäkringen ses över så att människor
stimuleras att prova nya jobb utan att riskera
ekonomiskt avbräck t.ex. i form av återkommande
karensperioder.

Annika Qarlsson och Roger Tiefensee (båda c) menar i
motion A338 att en översyn ska göras av
trygghetssystemen, inklusive
arbetslöshetsförsäkringen, så att de påverkar ett
jämställt föräldraskap positivt.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet redogjort för under rubriken Bakgrund
bildades de första arbetslöshetskassorna av fackliga
organisationer. Denna grund har visat sig vara
stabil och har därför behållits och utvecklats i
över 100 år. Administrationen av
arbetslöshetsförsäkringen har, trots att
försäkringen till allt större del blivit statligt
finansierad, legat kvar hos arbetslöshetskassorna.
Att arbetslöshetsförsäkringen administreras av
intresseorganisationerna, dvs. fackliga
organisationer och bransch- och
småföretagarorganisationer, innebär stora fördelar.
Detta har t.ex. garanterat en nära koppling till
lönepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och i
förlängningen till den ekonomiska politiken. I dag
finns också Alfa-kassan som är den kompletterande
arbetslöshetskassan för både anställda och
företagare.

Utskottet inser dock att det kan finnas en inbyggd
konflikt i att ge service och stöd åt de arbetslösa
och att utöva tillsyns- och kontrollfunktioner i
arbetslöshetsförsäkringen. Det är nödvändigt att
arbetslöshetsförsäkringen har hög legitimitet och
tilltro hos allmänheten. Tilltron kan brytas ned av
t.ex. fusk och missbruk av försäkringen. Det är
därför viktigt att tillsynen och kontrollen är väl
utbyggd, effektiv och synlig.
Den 1 januari 2004 inrättades IAF. Den nya
myndigheten ska svara för den samlade tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen, dvs. både av
arbetslöshetskassorna och Arbetsmarknadsverket. Den
övergripande uppgiften för IAF är att bidra till
rättssäkerhet och likabehandling i hela landet av
dem som söker arbetslöshetsersättning. På så sätt
kan IAF bidra till att stärka legitimiteten i
försäkringen. Utskottet vill också peka på att RiR
har beslutat att granska effektiviteten och
organisationen av arbetslöshetsförsäkringen.
Granskningsrapporten beräknas komma i december 2004.
När det gäller Kristdemokraternas motion A330
yrkande 10 vill utskottet påminna om att liknande
synpunkter på kopplingen mellan
arbetslöshetskassorna och de fackliga
organisationerna har behandlats vid ett flertal
tillfällen, senast i mars 2003 i betänkande
2002/03:AU4. Utskottet avstyrkte då yrkandet och
uttalade som tidigare att det inte finns skäl att
ändra den nuvarande ordningen.
Arbetslöshetsförsäkringen grundar sig på att
rätten till ersättning förutsätter en fast
förankring på arbetsmarknaden. För att få
arbetslöshetsersättning måste därför vissa villkor
vara uppfyllda, t.ex. medlems- och arbetsvillkoren.
Arbetsvillkoret grundar sig på att förvärvsarbete
ska ha utförts med en viss mängd under en viss tid.
Utformningen av villkoren avgör vilka som får och
inte får ersättning från försäkringen. Ett för lågt
krav innebär att även personer med en svag
förankring på arbetsmarknaden skulle ha rätt till
ersättning. Ett för högt krav skulle få motsatt
effekt. Det är fråga om en vansklig avvägning.
Risken finns alltid att enskilda faller utanför
systemet trots att deras situation framstår som
behjärtansvärd. Utskottet anser att den bedömning av
arbetsvillkoren som är gjord i lagstiftningen
innebär rimliga krav på sökandens anknytning till
arbetsmarknaden.
Utskottet har ändock förståelse för de synpunkter
som framförs i motion A292 (yrk. 5) om att vissa
grupper har svårt att kvalificera sig till
arbetslöshetsersättning, t.ex. de som är deltids-
och korttidsanställda. Dessa grupper har stor andel
kvinnor och invandrare. Enligt utskottets mening är
det angeläget att man i första hand gör
ansträngningar för att personer i denna situation
ska få fastare anknytning till arbetsmarknaden,
t.ex. genom att bereda dem heltidsarbete. Det har
under de senaste åren pågått åtgärder och insatser
för att stärka dessa möjligheter. För en närmare
redovisning av detta se betänkandena 2002/03:AU4 och
2003/04:AU1. Utskottet vill särskilt peka på
följande. Utskottet vill inledningsvis nämna den
pågående utredningen om den könssegregerade svenska
arbetsmarknaden (dir. 2003:18 och 2004:13). Enligt
kommittédirektiven ska utredningen främst öka
kunskapen om vad som vidmakthåller könssegregeringen
på arbetsmarknaden och var hindren för integrering
finns. Utredningen ska både ha ett svenskt och ett
internationellt perspektiv. Uppdraget skall
redovisas senast den 15 april 2004. Regeringen
uppdrog i december 2001 åt Arbetsmiljöverket (AV)
att bilda en styrgrupp för frågor om
deltidsarbetslöshet med ledamöter från
Arbetslivsinstitutet (ALI), Arbetsmarknadsverket
(AMV), Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Svenska
ESF-rådet. Styrgruppens uppgift var att påverka de
omständigheter som hindrar dem som arbetar deltid
och som vill arbeta mer att få önskad arbetstid samt
utifrån bestämda ramar fatta beslut om hur avsatta
medel ska användas. Verksamheten kom att kallas
Hela-projektet. Inom ramen för Hela-projektet
disponerar AV 150 miljoner kronor för åren 2003-2005
för att stimulera till minskad deltidsarbetslöshet.
Styrgruppen ska fördela medlen på vissa givna
områden t.ex. på kompetensutveckling och som
initiativmedel.
Initiativmedel innebär medel till arbetsplatser där
arbete pågår att stödja att heltidsarbete blir en
norm och deltid en möjlighet. AMS medverkan under
2004/05 handlar främst om insatser för att sprida
erfarenheterna av den projektverksamhet som
genomförts. AMS anser att den långsiktiga
arbetskraftssituationen inom vård och omsorg
motiverar krav på insatser för att åstadkomma
förändringar som medför att arbetskraften utnyttjas
bättre och att undersysselsättningen minskar. Vid
arbetsmarknadsutbildning inom vård och omsorg ska
arbetsgivare därför kunna erbjuda jobbgaranti med
önskad arbetstid. Som villkor gäller också att
länsarbetsnämnden bedömer att det genomförs åtgärder
hos arbetsgivaren för att komma till rätta med
ofrivillig deltid och timanställning inom
organisationen.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att
regeringen både i vårpropositionen 2002/03:100 och i
budgetpropositionen 2003/04:1 aviserade att en
utredning ska tillsättas för att undersöka
möjligheterna att införa rätt till
heltidsanställning. Utskottet har under hand erfarit
från Näringsdepartementet att beredning av
utredningsdirektiven pågår.
I sammanhanget kan också noteras att ALI i sitt
betänkande Hållfast arbetsrätt - för ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) behandlade
frågan om visstidsanställningar och föreslog
förändringar i lagstiftningen på detta område.
Betänkandet har remissbehandlats, och regeringen har
aviserat att en proposition i frågan kan väntas i
maj 2004.
När det gäller gruppen invandrare kan utskottet
nämna att AMS som ett led i sin återrapportering
till regeringen den 16 februari 2004 har uppgivit
att det pågår ett intensivt arbete på olika fronter
inom AMV vad gäller integrationsfrågorna. Bland
annat är det ett viktigt inslag i den utbildning som
för närvarande pågår för arbetsmarknadsnämndernas
ledamöter. Det särskilda introduktionsstödet för att
underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer
med utländsk bakgrund bedöms av AMS få allt större
betydelse under 2004. AMS anser att integrationen av
invandrare på arbetsmarknaden är en nyckelfråga både
inom arbetsmarknads- och integrationspolitiken.
Under 2004 kommer strategiska åtgärder att
genomföras för att optimera och snabba på inträdet
på arbetsmarknaden för invandrare. Försöksverksamhet
med arbetsplatsintroduktion (SIN) för vissa
invandrare fortsätter som en arbetsmarknadspolitisk
insats. SIN innebär att arbetsgivarna kan få ett
skräddarsytt introduktionsstöd när de anställer
invandrare. En specialutbildad arbetsförmedlare
fungerar som coach i upp till ett halvår. Stödet kan
exempelvis bestå i att arbetsförmedlaren och den
anställde gemensamt arbetar fram fungerande rutiner.
AMS bedömer att samarbetet med bl.a. Ombudsmannen
mot etnisk diskriminering (DO) och JämO kommer att
utvecklas och förbättras. Brytprojektet fortsätter,
i brytverksamheten har man under flera år utvecklat
metoder och arbetssätt med genusperspektiv. Under
2004 prioriterar AMS utvecklingsområdena
Mainstreaming, Könsperspektiv i vägledningen,
Projekt riktade till män och Teknikan. Enligt AMV:s
regleringsbrev för budgetåret 2004 ska AMS senast
den 18 juni 2004 redovisa vilka insatser som gjorts
för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden
samt analysera resultatet av dessa insatser.
Redovisningen ska också innehålla en redovisning av
brytprojekten.
Det kan också nämnas att regeringen våren 2003
tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att undersöka
hur näringslivets engagemang i arbetet för
integration av invandrare på arbetsmarknaden bättre
kan tas till vara av offentliga aktörer samt föreslå
hur en närmare samverkan på området kan komma till
stånd i olika hänseenden. Gruppen är sammansatt av
personer från Regeringskansliet och Svenskt
Näringsliv. Det har betonats att denna särskilda
form för samarbete mellan regering och näringsliv
ska ses mot bakgrund av det stora behovet att finna
vägar för en bättre integration av invandrare på
arbetsmarknaden. Arbetsgruppen ska avrapportera sitt
uppdrag den 30 april 2004 men avlämnade i december
2003 en delrapport. Arbetsgruppen har haft följande
principiella utgångspunkter:

· reguljärt arbete ska komma i första hand,
·
· företagens incitament att våga pröva medarbetare
med ny och okänd kompetens behöver stärkas,
·
· säråtgärder som riktar sig till invandrare som
grupp ska undvikas,
·
· krav på kunskaper i svenska språket måste vara
rimliga,
·
· diskriminering är oacceptabelt.
·
I delrapporten har arbetsgruppen redovisat fyra av
förslagen till förbättrad integration av invandrare
på arbetsmarknaden och dessa handlar om:

1. integrationsavtal mellan arbetsmarknadens
parter/"lärlingssystem",
2.
3. arbetsplatsförlagd bedömning av yrkeskompetens,
4.
5. utveckling av befintliga anställningsformer,
arbetspraktik och möjligheten till "prova-på-
jobb",
6.
7. ett utvecklat arbetssätt vid arbetsförmedlingen.
8.
Redovisningen ovan visar att det har vidtagits en
rad åtgärder och att det alltjämt pågår arbete för
att förbättra möjligheterna för de berörda grupperna
att få förvärvsarbete i en omfattning som svarar mot
deras arbetsutbud. Detta är enligt utskottet den typ
av insatser som man i första hand bör satsa på för
att komma till rätta med de problem som särskilt
Vänsterpartiet pekar på i sin motion.

Den s.k. 100-dagarsregeln som berörs i motion A284
har samband med arbetslöshetsförsäkringens
konstruktion som en omställningsförsäkring. Regeln,
som infördes från den 5 februari 2001, återfinns i 9
a § ALF och ger den arbetslöse rätt att under de
första 100 dagarna begränsa sitt sökande till
lämpliga arbeten inom sitt yrke och inom normalt
pendlingsavstånd. Därefter måste den arbetslöse vara
beredd att söka arbete även inom andra yrken och att
pendla längre bort eller flytta för att få ett
arbete. Tackar den arbetslöse nej till lämpligt
arbete sätts ersättningen ned under en tid. Sker det
tre gånger under samma ersättningsperiod upphör
rätten till ersättning helt. Innan en sådan
nedsättning av ersättningen sker ska en bedömning i
det enskilda fallet göras om det erbjudna arbetet
var lämpligt enligt 11 § ALF. Ett arbete ska anses
lämpligt bl.a. om det inom ramen för tillgången på
arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den
sökandes förutsättningar för arbetet och andra
personliga förhållanden. Utskottet anser att 100-
dagarsregeln utgör en naturlig del av en
omställningsförsäkring och att motionen inte ger
några övertygande skäl att ändra regeln.
När det gäller motion A208 om att stimulera
arbetslösa att prova nya jobb utan att de riskerar
att drabbas av ekonomiskt avbräck genom återkommande
karensdagar vill utskottet göra följande
klarläggande. Man kan av motionen få intrycket att
en arbetslös alltid drabbas av karensdagar när han
eller hon återgår i arbetslöshet efter att ha
påbörjat ett arbete. Så är inte fallet. En
ersättningsperiod inleds med fem karensdagar. Under
ersättningsperioden kan den arbetssökande påbörja
och prova flera arbeten inom en tolvmånaders-period
och sedan återgå till arbetslöshet utan att drabbas
av nya karensdagar. Utskottet anser att detta är en
rimlig avvägning.
Utskottet har tidigare behandlat motioner som
tagit upp problemet med föräldralediga som under
samma tid som föräldrapenning uppburits har arbetat
deltid i sådan omfattning att ett nytt arbetsvillkor
har uppfyllts. Vid en efterföljande arbetslöshet har
deras dagpenning grundats på deltidsarbetet, trots
att personen arbetade heltid före
föräldraledigheten. I betänkande 2002/03:AU4 uppgavs
att utskottet erfarit att det pågick arbete inom
Regeringskansliet för att finna en lösning på detta
problem. Den nu aktuella motionen A338 avser samma
fråga. Motionärerna vill få till stånd en översyn av
trygghetssystemen så att dessa kan påverka ett
jämställt föräldraskap positivt. Utskottet har vid
förnyad kontakt med Regeringskansliet fått uppgift
om att frågan inte längre är under beredning. Enligt
utskottets mening är det angeläget att i olika
avseenden uppmärksamma hur föräldralediga behandlas
i de olika socialförsäkringssystemen. Utskottet
utgår från att detta är något som kan beaktas i
samband med den översyn av försäkringssystemen som
utskottet återkommer till i det följande.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A208 (kd), A284 (s), A330
yrkande 10 (kd) och A338 (c). Utskottet avstyrker
också motion A292 yrkande 5 (v).

3 Överhoppningsbar tid

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet två
motioner från den allmänna motionstiden som
rör s.k. överhoppningsbar tid i
arbetslöshetsförsäkringen. Motionsyrkandena
avstyrks.
Jämför reservation 8 (kd).

Bakgrund

För ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen
krävs - som angetts ovan - att ett s.k.
arbetsvillkor ska vara uppfyllt. Detta villkor
innebär att den sökande under en tolvmånadersperiod
(ramtid) omedelbart före arbetslöshetens inträde ska
ha utfört en viss mängd arbete. När denna tid ska
bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då den
sökande varit hindrad att arbeta av ett antal
angivna skäl. Överhoppningsbar tid medför alltså att
den tid under vilken arbetsvillkoret ska vara
uppfyllt (tolvmånadersperioden) förlängs. Det
betyder att arbete som ligger längre tillbaka än
tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret. Den
överhoppningsbara tiden är begränsad till sju år.
Ett arbete som kvalificerar för arbete kan alltså
längst ligga åtta år tillbaka i tiden. Exempel på
överhoppningsbar tid är sådan tid som den sökande
varit förhindrad att arbeta på grund av sjukdom,
vård av eget barn under två år eller vård av
adoptivbarn i två år efter barnets ankomst i
familjen, utbildning under vissa förutsättningar
eller på grund av deltagande i vissa
arbetsmarknadspolitiska program. Även tid då den
sökande fått föräldrapenningförmåner får överhoppas.

Motioner

Kristdemokraterna vill i kommittémotion A330 (yrk.
5) stimulera deltagande i utbildning och föreslår
därför att studier ska betraktas som
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen i
proportion till omfattningen av tiden. Studier ska
enligt partiet inte behöva vara avslutade för att
man ska vara berättigad till a-kassa.

Raimo Pärssinen (s) anser i motion A346 att
begreppet vård av eget barn i samband med
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen
även ska inbegripa vård av sådana barn som en
försäkrad blivit särskilt förordnad vårdnadshavare
för.

Utskottets ställningstagande

Liknande frågor om arbetslöshetsförsäkringens regler
om överhoppningsbar tid vid studier som i motion
A330 (yrk. 5) har utskottet behandlat vid ett
flertal tillfällen tidigare, senast i betänkande
2002/03:AU4. Utskottet kan konstatera att studier
redan i dag är överhoppningsbar tid om de avslutats
efter fyllda 25 år eller om de har föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem
månader. Detta gäller under förutsättning att
studierna var på heltid och är avslutade. Här som i
andra sammanhang knyts ersättningsrätten till att
den sökande står till arbetsmarknadens förfogande.

När det gäller motion A346 om begreppet vård av
eget barn är följande att säga. Om inte någon av
föräldrarna är lämplig som vårdnadshavare, eller om
barnet tagits emot av familjehemsföräldrar eller om
båda föräldrarna har avlidit, ska vårdnaden om
barnet anförtros en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare (6 kap. i föräldrabalken). ALF ger
två olika möjligheter i fråga om överhoppningsbar
tid vid vård av barn. 16 § punkt 5 ALF avser vård av
eget barn som inte fyllt två år. 17 § punkt 1 ALF
avser tid då den sökande fått
föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Dessa två bestämmelser om
överhoppningsbar tid kan tidsmässigt vara
överlappande. Huvuddelen av
föräldrapenningförmånerna uppbärs normalt under
barnets första två år. I 4 kap. 2 § a) lagen om
allmän försäkring stadgas att en rättslig
vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård
om barnet likställs med förälder vid tillämpning av
bestämmelserna i kapitlet om
föräldrapenningförmåner. Föräldrapenning med
anledning av ett barns födelse utges under högst 480
dagar sammanlagt för föräldrarna. Lagen innehåller
vissa bestämmelser om användandet av dagarna mellan
föräldrarna, t.ex. de två "pappamånaderna".
Anledningen till regleringen i ALF om
överhoppningsbar tid för sökande som fått
föräldrapenning var att det ansågs rimligt att
föräldrar som fått föräldrapenningförmån efter det
att barnet fyllt två år även kunde räkna denna tid
som överhoppningsbar. Bestämmelsen kan tillämpas
redan före barnets födelse. Utskottet ser uppgiften
som särskilt förordnad vårdnadshavare som mycket
viktig. Den regel om överhoppningsbar tid för
föräldrar som uppbär föräldrapenningförmån, som
också denna kategori kan stödja sig på, tillgodoser
till viss del det behov som motionären efterfrågar.
Om det skulle visa sig att den nuvarande regleringen
innebär nackdelar för denna grupp vårdnadshavare,
utgår utskottet från att regeringen uppmärksammar
frågan. Utskottet, som alltså har förståelse för
tankarna bakom motion A346, är inte berett att i
nuläget ställa sig bakom förslaget.
Med hänvisning till det som anförs ovan avstyrker
utskottet motionerna A330 yrkande 5 (kd) och A346
(s).

4 Studier och a-kassa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner
från den allmänna motionstiden som rör
studier och a-kassa. Samtliga motionsyrkanden
avstyrks bl.a. med anledning av pågående
beredningar.
Jämför reservation 9 (kd).

Bakgrund

Normalt kan man inte få arbetslöshetsersättning
under studietid eftersom man då inte anses vara
arbetslös. Grundkravet för ersättningsrätt är att
vara anmäld till arbetsförmedlingen och stå till
arbetsmarknadens förfogande. Man måste alltså aktivt
söka arbete, och det får inte vara något som hindrar
den arbetssökande från att anta ett
arbetserbjudande. Huvudregeln är därför att
ersättning inte lämnas till den som deltar i
utbildning (10 § punkt 1 ALF). Om det finns
särskilda skäl får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer föreskriva att ersättning får
lämnas till en person som deltar i utbildning och
ange vilka villkor för rätt till ersättning som i
sådana fall ska gälla. I korthet innebär de nu
gällande undantagen följande.

Av betydelse är bl.a. om det är heltids- eller
deltidsstudier och om studierna finansieras med
någon form av studiestöd. I vissa fall kan
ersättning lämnas t.o.m. under avbrott eller
uppehåll i utbildningen. Om studier sker på heltid
utan studiestöd kan arbetslöshetsersättning utges
endast om

- det är en fortsättning på en heltidsutbildning som
tidigare bedrivits jämsides med ett heltidsarbete,
-
- heltidsarbete söks och
-
- tidigare arbete inte avslutats på grund av
studierna.
-
Vid deltagande i en orienteringskurs på hel- eller
deltid utan någon form av studiestöd kan
arbetslöshetsersättning utges om kursen uppfyller
vissa krav. En orienteringskurs är en kort
utbildning med huvudsyfte att orientera om olika
yrken och utbildningsvägar. Kurserna anvisas av
arbetsförmedlingen.

Vid utbildning på deltid utan studiestöd kan
arbetslöshetsersättning utges endast om
· tidigare arbete inte avslutats på grund av
studierna,
·
· heltidsarbete söks och
·
· den arbetslöse kan intyga att han eller hon är
beredd att avbryta studierna om de skulle hindra
från att ta ett arbete.
·
Vid utbildning på deltid med studiestöd kan
arbetslöshetsersättning utges endast om

- den arbetslöse bedrivit studier varaktigt (minst
en termin) före arbetslösheten vid sidan av ett
deltidsarbete,
-
- arbete söks i minst samma omfattning som tidigare
och
-
- den arbetslöse ofrivilligt fått lämna sitt arbete.
-
Om den studerande själv väljer att avbryta sina
studier utan avsikt att återuppta dem, anses de vara
avslutade och personen anses inte längre vara
studerande. Arbetslöshetsersättning kan då lämnas
under förutsättning att övriga villkor är uppfyllda.

Vid ferieuppehåll i utbildningen kan ersättning
lämnas i vissa fall. Det krävs att arbetsvillkoret
är uppfyllt och att det inte har gått mer än tolv
månader sedan arbetslöshetsersättning senast
uppbars. Ferieuppehållet ska dessutom överstiga 45
kalenderdagar. Särskilda regler gäller vid
arbetsmarknadsutbildningar.

Motioner

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A330
(yrk. 9) att studerande inte kan få
arbetslöshetsersättning enligt ALF under ferierna.
Det innebär stora påfrestningar framför allt för
äldre studerande med försörjningsansvar. Det har
förekommit att personer tvingats avbryta sina
studier för att åter få rätt till ersättning. Lagen
bör ändras så att det blir möjligt för studerande
att erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.

Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s) vill
i motion A238 att trygghetssystemen ska samverka för
att förstärka arbetslinjen och därmed stimulera
återgång i arbete efter perioder av sjukpenning
eller sjukersättning. Till exempel kan studier vara
en av de möjligheter som underlättar vägen tillbaka
till arbetslivet.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) anser i
motion A253 att den del av regelverket som avser
försäkran om att inte återuppta studier bör ses över
för att inte i onödan bidra till inaktivitet under
arbetslöshetsperioden. Vidare anser samma motionärer
i motion A350 att man bör ändra regelverket vad
gäller studieuppehåll. Den situation som avses är
när en person stegvis förkovrar sig och det uppstår
uppehåll mellan utbildningarna. Det krävs enligt
motionen att studieuppehållet varat i minst 45 dagar
för att sökanden ska vara ersättningsberättigad i
sådana fall. Detta krav bör tas bort.

I motion A267 pekar Kurt Kvarnström m.fl. (s) på
problemet att arbetslösa studerande under vissa
förutsättningar inte får a-kasseersättning under
sommaren. Målsättningen är att de som är sjuka och
måste byta arbete ska erbjudas en snabb och aktiv
rehabilitering. De berörda personerna bör ges en bra
ekonomisk trygghet under denna omställning t.ex. när
de studerar.

Utskottets ställningstagande

Liknande frågor om arbetslöshetsförsäkringens regler
vid studier har utskottet behandlat vid ett flertal
tillfällen. Förslagen har ofta utgått från den
omständigheten att studerande många gånger har svårt
att försörja sig under ferier och andra
studieuppehåll. Detta beror i stora delar på hur det
befintliga ersättningssystemet för studier är
uppbyggt.

Den i motion A350 nämnda perioden om 45 dagar
syftar på en bestämmelse i AMS författningssamling
(AMSFS 1997:13 10 §) som reglerar rätten till
ersättning under ferier. Innebörden av regeln är att
ersättning vid studieuppehåll kan ges endast om
uppehållet avser ferier och ferierna överstiger 45
dagar. Förutsättningen för sådan ersättning under
ferier är att studiestöd inte lämnas för någon del
av denna tid. Motionen tar upp problemet med att
utbildningar numera inte alltid är terminsuppdelade
på höst- och vårterminer. Regeln om ersättning under
ferier som överstiger 45 dagar tar sikte på
sommarlovet i den traditionella terminsuppdelade
utbildningen. Inom andra utbildningar kan både fler
och kortare uppehåll ingå i utbildningsplanen.
Utskottet menar att det kan finnas anledning att se
över regelverket som gäller uppehåll i utbildningen.
Utskottet utgår från att regeringen i beredningen av
den nedan omnämnda studiesociala utredningen även
beaktar de synpunkter som framförs i motionen.
Motion A253 avser försäkran att inte återuppta
studierna. Utskottet utgår från att motionen bl.a.
syftar på regeln i 16 § punkt 2 ALF som möjliggör
att tid kan hoppas över om denna ägnats åt
utbildning som hindrat sökanden att arbeta. Utöver
andra kriterier som anges för att bestämmelsen ska
kunna tillämpas måste utbildningen också vara
avslutad. Den sökande måste alltså på något sätt
visa att utbildningen är avslutad. Motionen kan
möjligen också avse den situationen att en person
efter studier anmäler sig som arbetslös och då
avkrävs en försäkran att studierna verkligen är
avslutade och att det inte bara är fråga om ett
avbrott i studierna. Bestämmelsen om
överhoppningsbar tid behöver inte aktualiseras om
personen har uppfyllt ett arbetsvillkor inom
ramtiden. En metod som enligt uppgift tillämpas av
en del arbetslöshetskassor - ibland benämnd
åttaveckorsregeln - är att sökanden skriftligt
försäkrar att utbildningen har avslutats. Skulle
personen sedan återuppta sina studier kan
arbetslöshetsersättning ha uppburits på felaktiga
grunder och reglerna om återbetalningsskyldighet bli
aktuella. Från den försäkrades synpunkt skulle detta
möjligen under vissa omständigheter kunna uppfattas
som ett tvång att avstå från studier, vilket också
är grunden för motionens yrkande. Utskottet vill för
sin del framhålla att denna tillämpning inte
formellt är en del av regelverket. Utskottet utgår
från att IAF inom ramen för sin uppgift att svara
för den samlade tillsynen av
arbetslöshetsförsäkringen, med den övergripande
uppgiften att bidra till rättssäkerhet och
likabehandling i hela landet, uppmärksammar
tillämpningsfrågor av detta slag.
Den studiesociala utredningen lämnade i december
2003 sitt betänkande SOU 2003:130 Studerande och
trygghetssystemen till regeringen. Utredningen
konstaterar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen
att regelverket upplevs som svårt och komplicerat av
många studerande. Det vore därför av värde, menar
utredningen, om informationen till studerande om
reglerna stärks. Utredningen har också identifierat
vissa problem i den praktiska tillämpningen.
Studerande som inte har eller kan få studiemedel
saknar t.ex. möjligheter att kombinera
arbetslöshetsersättning med fortsatta
deltidsstudier. För att förbättra för alla
studerande vill utredningen bl.a. att:

- reglerna blir färre och enklare så att
tillämpningen blir mer enhetlig,
-
- studerande kan kvalificera sig och få tillgång
till de försäkringssystem som bygger på
inkomstbortfallsprincipen t.ex. genom att
bidragsdelen i studiemedlet beskattas,
-
- studiemedlen värdesäkras i takt med den
samhällsekonomiska utvecklingen,
-
- studier på deltid kan kombineras med sjukskrivning
på deltid,
-
- skyddsbestämmelserna om sjukpenninggrundande
inkomst anpassas till ett flexibelt användande av
studiemedlen,
-
- vissa åldersgränser för studerande anpassas till
livslångt lärande.
-
Utredningen har också fört fram behovet av att
förbättra för studerande med barn.

Utskottet har under hand erfarit från
Socialdepartementet att betänkandet kommer att bli
föremål för remissbehandling.
Utskottet vill liksom tidigare framhålla att
kraven på utbildning inom såväl arbetslivet som
samhället i stort blir allt högre. Det är därför
viktigt att trygghetssystemen inte är utformade så
att personer avstår från studier. Utskottet finner
det inte meningsfullt att i detalj bemöta alla
synpunkter som framförs i motionerna utan anser att
regeringens vidare åtgärder med anledning av
utredningens förslag bör avvaktas. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motionerna A238 (s), A253
(s), A267 (s), A330 yrkande 9 (kd) och A350 (s).

5 Familjehem

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks ett motionsyrkande om
att arbete i familjehem ska berättiga till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Hänvisning sker till en nyligen aviserad
översyn av socialförsäkringssystemen.
Jämför reservation 10 (kd).

Motion

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A330
(yrk. 8) att familjehemmen efterfrågas alltmer för
familjevårdande uppgifter. Kommuner har i dag stora
svårigheter att rekrytera personer som kan erbjuda
familjehem. Uppdraget som familjehemsförälder måste
godkännas som ett arbete med rätt till
arbetsrättslig trygghet. Partiet anser att
arbetstagarbegreppet ska omfatta även personer
verksamma i familjehem och att verksamheten ska
berättiga till ersättning från a-kassan.

Utskottets ställningstagande

Frågan om familjehemsuppdrag ska jämställas med
förvärvsarbete och därigenom grunda rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har
behandlats vid ett flertal tillfällen i utskottet,
senast våren 2003 (bet. 2002/03:AU4). Utskottet kan
nu konstatera att en parlamentarisk kommitté har
tillkallats med uppdrag (dir. 2003:76) att ta fram
underlag till en nationell handlingsplan för den
sociala barn- och ungdomsvården. Utredningen ska
genomföra en samlad analys av den nuvarande sociala
barn- och ungdomsvårdens mål, innehåll, resultat och
organisation. Utifrån denna analys ska utredningen
eventuellt föreslå förändringar i målens innehåll
och utformning samt hur denna vård bäst bör
organiseras för att kunna uppnå dessa mål.

Här kan också nämnas en från ett projekt inom
Näringsdepartementet i maj 2003 lämnad promemoria,
Ds 2003:27 Företags- och anställningsformer i
förändring. Syftet med arbetet var att kartlägga nya
former för företagande och anställningsformer i
gränsområdet mellan egenföretagande och anställning.
När det gäller familjehemsföräldrar konstateras i
promemorian att ersättning utgår i form av arvode,
vilket innebär att verksamheten som
familjehemsförälder inte utgör grund för medlemskap
i arbetslöshetskassa. Verksamheten kan inte heller
tillgodoräknas i arbetsvillkoret och tiden kan inte
räknas som överhoppningsbar. Några av
arbetslöshetskassorna har till analysgruppen
framfört att reglerna uppfattas som orättvisa för
denna grupp och att det borde vara möjligt att göra
tiden med arvode överhoppningsbar.
Enligt vad utskottet inhämtat från
Regeringskansliet pågår arbete med att utforma
kommittédirektiv till en översyn av
socialförsäkringssystemen.
I avvaktan på regeringens beredning av frågan
avstyrker utskottet motion A330 yrkande 8 (kd).

6 Företagares rätt till a-kassa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner
från den allmänna motionstiden som rör
företagares rätt till a-kassa. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med
hänvisning till pågående beredningsarbete.
Jämför reservation 11 (m, fp, kd, c, mp).

Bakgrund

Den första lagstiftningen om frivillig
arbetslöshetsförsäkring från 1935 omfattade endast
anställda. Det var inte förrän genom införandet av
1973 års lag som företagarnas ställning i
arbetslöshetsförsäkringen stärktes. En företagare
fick då rätt till medlemskap i en
arbetslöshetskassa och kunde till följd av sitt
arbete som företagare bli ersättningsberättigad vid
arbetslöshet, detta under förutsättning att
verksamheten upphört. Därefter har regelverket
successivt utvecklats. Den nya lagen som trädde i
kraft 1998 innebär att en samlad bedömning av
relevanta förhållanden ska vara styrande för om en
företagare ska anses som arbetslös. I den nya lagen
ges företagare möjlighet att under vissa
förutsättningar få arbetslöshetsersättning även
under ett tillfälligt uppehåll i verksamheten.

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar i dag alltså
både arbetstagare och företagare. I princip gäller
samma regler för båda dessa grupper, men vissa
särregler finns för företagarna. Dessa regler
återfinns i 34-37 §§ ALF. Om en arbetslöshetskassa
konstaterar att en person är företagare gäller
särskilda kriterier vid bedömningen av om han eller
hon ska betraktas som arbetslös. En företagare anses
vara arbetslös när företagarens personliga
verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt.
Arbetslöshet kan som nämnts också anses föreligga
vid tillfälligt uppehåll i rörelsen. Förutsättningen
för detta är att uppehållet i rörelsen inte till
någon del är säsongsartat och att någon verksamhet
inte bedrivs i rörelsen. En företagare har endast
rätt till arbetslöshetsersättning vid ett sådant
tillfälligt upphörande i en och samma rörelse. Den
försäkrade måste anmäla sig som arbetslös och stå
till arbetsmarknadens förfogande.
Även när det gäller beräkning av dagpenningen
finns det skillnader mellan företagare och
anställda. För den som varit anställd baseras
normalt dagpenningen på de sex månaders arbete som
låg till grund för arbetsvillkoret. Vid bestämmandet
av företagarnas dagpenning är huvudregeln att den
ska beräknas på ett genomsnitt av inkomsterna från
rörelsen under de sista tre åren, exklusive
avvecklingsåret, närmast före arbetslöshetens
inträde. Om företaget lagts ned inom tolv månader
från starten kan ersättningen, om det är till fördel
för den sökande, i stället baseras på företagarens
tidigare anställning. Detta gäller dock endast under
förutsättning att han eller hon vid företagsstarten
uppfyllde ett arbetsvillkor.

Motioner

Kristdemokraterna begär i kommittémotion N346 ett
tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen.
Partiet anser att egenföretagare bör få samma rätt
till ersättning som anställda i de olika
försäkringssystemen (yrk. 13). Kristdemokraterna
anser vidare i kommittémotion A330 (yrk. 7) att en
översyn bör ske av företagares rätt till a-kassa.
Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är i sin
nuvarande form främst inriktade på arbetstagare. Ett
klart och tydligt regelverk är nödvändigt.
Tillämpningen av nuvarande a-kasseregler för
småföretagare skiljer sig mycket åt mellan olika
kassor. Problemet är störst när det gäller
bedömningen av nivån på ersättningen.

Centerpartiet anser i partimotion N329 att
småföretagare diskrimineras i trygghetssystemen,
däribland arbetslöshetsförsäkringen. Småföretagare
bör ges tillträde till a-kassan om företaget är helt
eller delvis vilande (yrk. 13). Make eller maka till
företagare ska få arbetslöshetsersättning på samma
villkor som andra arbetslösa (yrk. 14). I
kommittémotion A263 (yrk. 20) anser Centerpartiet
att den nuvarande utformningen av
arbetslöshetsförsäkringen hindrar utvecklingen inom
många kooperativ och ekonomiska och ideella
föreningar. Enligt partiet bör man förtydliga
reglerna så att de som verkar inom dessa
associationsformer kan erhålla ersättning. På det
sättet kan den enskildes engagemang inom den sociala
ekonomin fortsätta.
Miljöpartiet vill i kommittémotion N414 (yrk. 1)
att det tillsätts en utredning om företagarnas
ekonomiska situation vid arbetslöshet, så att de
inte missgynnas i förhållande till arbetstagare i
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen bör bl.a.
överväga möjligheterna för företagare att vara
deltidsarbetslösa.
Anna Grönlund (fp) menar i motion A285 att arbetet
med att jämställa enmansföretagare med löntagare när
det gäller trygghetssystemen, särskilt a-kassan,
omedelbart måste påbörjas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är viktigt att stimulera
företagandet. Ett väl utvecklat företagande leder
till fler arbetstillfällen och därigenom minskad
arbetslöshet. Frågan om arbetslöshetsförsäkringen
och företagare har ofta diskuterats i utskottet.
Företagare, uppdragstagare och verksamma i
kooperativ behöver likaväl som andra grupper
ekonomisk trygghet. Försäkringen får inte utformas
så att den blir ett hinder för nyföretagande.
Arbetslöshetsförsäkringen är i grunden en
löntagarförsäkring, men försäkringen har successivt
utvidgats - som beskrivits ovan - till att även ge
ett försäkringsskydd för företagare. En anledning
till att det behövs särskilda regler för företagare
är att en företagare har vissa möjligheter att styra
sina inkomster och därmed påverka utfallet av
försäkringen. Ersättningen till anställda bygger
däremot på förhållanden som den enskilde löntagaren
inte på samma sätt kan påverka och på intyg från
arbetsgivare.

Kravet på att den personliga verksamheten i
rörelsen ska ha upphört föranleds av att man vill
förhindra att arbetslöshetsersättning leder till
snedvridning av konkurrensen mellan företag.
Ersättningen från försäkringen ska inte
subventionera en rörelse som inte är ekonomiskt
bärkraftig. Arbetslöshetsförsäkringen får alltså
inte användas som ett företagsstöd. En sådan
användning skulle kunna leda till svårigheter för
redan etablerade företag eller för andra nystartade
företag. Företag som konkurrerar med företag som
indirekt subventioneras av någon typ av stöd kan
undanträngas från marknaden.
Ett projekt inom Näringsdepartementet har som
nämnts ovan lämnat en promemoria, Ds 2003:27
Företags- och anställningsformer i förändring.
Syftet med arbetet var att kartlägga nya former för
företagande och anställningsformer i gränsområdet
mellan egenföretagande och anställning. Av
promemorian framgår att omkring 600 000 av de i
Sverige totalt 842 000 företagen inte har några
anställda. Sammanfattningsvis framkommer att både
arbetslöshetskassor och de organisationer som
analysgruppen varit i kontakt med har framfört att
reglerna för företagare i arbetslöshetsförsäkringen
inte är tillräckligt utvecklade eller att de ger
utrymme för olika tolkningsmöjligheter.
Med hänvisning till det ovan under rubriken
Familjehem nämnda pågående arbetet i
Regeringskansliet med att utforma kommittédirektiv
till en översyn av socialförsäkringarna avstyrker
utskottet motionerna A263 yrkande 20 (c), A285 (fp),
A330 yrkande 7 (kd), N329 yrkandena 13 och 14 (c),
N346 yrkande 13 (kd) och N414 yrkande 1 (mp) i de
delar de inte kan anses tillgodosedda genom det som
utskottet anfört.

7 A-kassan och bemanningsföretagen

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks två motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden om a-kassan och
bemanningsföretagen. Utskottet anser att man
bör avvakta tills regeringen återkommer till
riksdagen i frågan.
Jämför reservation 12 (kd).

Motioner

Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A330
(yrk. 6) behovet av enhetliga regelsystem för
privata och offentligt organiserade
bemanningsföretag vad gäller a-kassan. Reglerna för
arbetslöshetskassan är olika beroende på om
bemanningsföretaget är privat eller offentligt
organiserat. En anställd i ett privat
bemanningsföretag betraktas alltid som
heltidsanställd oavsett vad den enskilde och
företaget har avtalat. Den enskilde kan därför inte
få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen vid
deltidsarbetslöshet. En deltidsanställd i ett annat
företag liksom i ett offentligt organiserat
bemanningsföretag kan däremot få
utfyllnadsersättning i motsvarande situation.
Partiet menar att samma regler måste gälla oavsett
om man arbetar i ett privat eller offentligt
organiserat bemanningsföretag.

Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (båda m) anser i
motion A204 att arbetslöshetsförsäkringens regler
för anställda i bemanningsföretag är alltför
stelbenta och inte passar in i ett land som måste få
fler att arbeta. En arbetslös person som har
anlitats för uthyrning måste kunna få ersättning
från försäkringen vid ny arbetslöshet under
förutsättning att personen står till
arbetsmarknadens förfogande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen under
senare år behandlat motioner som tagit upp frågor om
bemanningsföretag, senast hösten 2002 (bet.
2002/03:AU1). Riksdagen beslutade 1999, på förslag
från utskottet, om ett tillkännagivande om behovet
av en översyn av bemanningsföretagen
(1999/2000:AU1). Regeringskansliet tillsatte under
hösten 2001 en arbetsgrupp med uppdrag att inventera
de problem som kan vara förknippade med anställning
i ett bemanningsföretag. Utskottet har under hand
erfarit från Näringsdepartementet att frågan på
senare tid i huvudsak varit relaterad till arbetet
inom EU med att få fram ett direktiv på området.
Eftersom dessa förhandlingar har dragit ut på tiden
finns det nu planer på att departementets
arbetsgrupp ska återuppta sitt arbete. Beredningen
av frågan är alltså inte avslutad utan pågår
alltjämt inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer
till riksdagen i frågan så snart det är möjligt. I
avvaktan på detta finner utskottet inte skäl att ta
ställning till förslagen i sak utan avstyrker
motionerna A204 (m) och A330 yrkande 6 (kd).

8 Övrigt

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlar utskottet övriga
motioner på arbetslöshetsförsäkringens område
som väckts under den allmänna motionstiden.
Samtliga motioner avstyrks.

Motioner

Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s) anser i
motion A231 att regeringen bör se över
avstängningsreglerna i a-kassan vid uppsägning på
egen begäran. Effekten av en skärpning av lagen som
innebar att avstängningstiden ökades från 20 till 45
dagar har varit marginell när det gäller antalet som
sagt upp sig. Det har däremot fått stora
konsekvenser för dem som blivit avstängda.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) betonar
i motion A254 behovet av att skyndsamt följa upp
frågan om samordnat utbetalningsansvar mellan a-
kassan och försäkringskassan.

Åsa Lindestam (s) menar i motion A273 att bl.a.
många långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna är
i stort behov av att höja sin kunskapsnivå.
Flexiblare användande av ersättningar och samverkan
mellan olika myndigheter skulle kunna bidra till
vuxnas lärande och öka deras möjligheter att komma
in på arbetsmarknaden.

Rolf Lindén m.fl. (s) anser i motion A321 att en
översyn av reglerna kan vara nödvändig för att ge
möjlighet för arbetslösa att få högskoleutbildning
med ersättning motsvarande a-kassan.

Utskottets ställningstagande

Reglerna om avstängning från ersättning på grund av
att den försäkrade slutat på egen begäran ändrades
så att avstängningstiden förlängdes från 20 till 45
dagar från den 1 januari 1996. Skälen var bl.a.
finansiella men syftet var också att stärka
arbetslinjen i försäkringen. I den proposition där
förslaget lades fram (prop. 1995/96:25) uttalade
regeringen att de avstängningstider som gällde (20
dagar) hade sitt ursprung i en helt annan
arbetsmarknadssituation och ett helt annat
statsfinansiellt läge än det som rådde då. Vidare
sades det att de resurser som samhället ställer till
förfogande för att komma till rätta med
arbetslösheten måste utnyttjas fullt ut för att
hjälpa alla de arbetslösa som ofrivilligt har fått
lämna sina arbeten eller som inte givits en chans
att komma in på arbetsmarknaden. Det fanns också
försäkringsmässiga skäl till ändringen. En person
som själv framkallar ett "försäkringsfall" ska
normalt inte ha rätt till ersättning. Utskottet
ville också understryka att avstängningsregeln
endast gäller den som lämnat sitt arbete utan giltig
anledning.

I motion A231 påstås att antalet personer som sagt
upp sig själva endast förändrats marginellt sedan
lagändringen. Utskottet vill först uppmärksamma att
det i förarbetena inte finns något uttalat syfte att
hålla nere antalet egna uppsägningar, utan det var i
huvudsak skäl av det slag som ovan redovisats som
var bakgrunden till ändringen. Utskottet har inte
tillgång till någon statistik som bekräftar
uppgifterna i motionen. Utskottet anser att skälen
till ändringen fortfarande har giltighet. Det
aktuella läget på arbetsmarknaden med en ökande
arbetslöshet och ökade kostnader för försäkringen
talar inte heller för den föreslagna ändringen av
avstängningsreglerna.
När det gäller samordnat utbetalningsansvar, som
tas upp i motion A254, har utskottet tidigare
framhållit vikten av att regeringen så snart det är
möjligt lägger fram ett konkret förslag för
riksdagen i frågan. Utskottet kan konstatera
följande. I betänkande SOU 2001:81 Utbetalning av
aktivitetsstödet framfördes bl.a. att det borde vara
rationellt med färre inblandade aktörer vid
utbetalningen av aktivitetsstödet.
Riksförsäkringsverket (RFV) angav i sitt
remissyttrande över betänkandet att utredningen inte
utrett de delar som är av väsentlig betydelse för
socialförsäkringen och dess administration. Vidare
ansåg RFV att beslutsunderlaget var bristfälligt och
kostnadsberäkningarna missvisande och otydliga.
Därefter har först RFV och sedan Statskontoret
utrett frågan. Statskontoret redovisade sitt uppdrag
den 20 december 2002 i rapporten Alternativ
administration av aktivitetsstöd. Effekter för
socialförsäkringens administration (2002:28). I
rapporten jämförs tre alternativ med ett
nollalternativ, där nollalternativet är ett med
hjälp av IT-teknik rationaliserat nuläge där de
allmänna försäkringskassorna ombesörjer
administrationen av aktivitetsstödet. Statskontoret
konstaterade att nollalternativet syntes vara mest
kostnadseffektivt för socialförsäkringens
administration om hänsyn också tas till de
administrativa kostnaderna vid
arbetslöshetskassorna. Efter beredning av rapporten
beslutade regeringen i november 2003 att lägga
betänkande SOU 2001:81 till handlingarna. Såvitt
utskottet känner till bereds inte längre frågan om
samordnat utbetalningsansvar i Regeringskansliet.
Med anledning av ovanstående vill utskottet åter
framhålla betydelsen av ett samordnat
utbetalningsansvar mellan olika aktörer på
arbetsmarknadsområdet. Utskottet utgår från att
regeringen tar nödvändiga initiativ i frågan för att
så snart det är möjligt kunna lägga fram ett konkret
förslag för riksdagen.
Utökade möjligheter till ekonomiska stödformer för
vuxnas lärande tas upp i motionerna A273 och A321.
Utgångspunkten i svensk utbildningspolitik är som
framgår av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och
utvecklingen av vuxenutbildningen att den framtida
vuxenutbildningen ska möta människor och tillgodose
deras behov av lärande utifrån den enskilda
personens önskemål, behov och förutsättningar och
stödja vuxnas delaktighet i det livslånga lärandet.
Det s.k. Kunskapslyftet var när det infördes den
största satsningen på vuxenutbildning någonsin i
Sverige. Kunskapslyftet vände sig i första hand till
arbetslösa som helt eller delvis saknade treårig
gymnasiekompetens. Syftet var att de som hade störst
behov av utbildning skulle få möjlighet att bygga på
med nya kunskaper. Fram till den 1 juli 2001, då ett
nytt enhetligt studiestödssystem infördes, fanns det
flera andra typer av studiestöd med skilda villkor.
Det var svårt för en enskild studerande att hålla
sig underrättad om vilka regler för rätt till
studiestöd som gällde i hans eller hennes fall. I
synnerhet gällde det studerande i vuxenutbildning.
Grundtanken med den nya studiestödslagen är att
likartade regler ska gälla för alla
utbildningsområden. Lagen reglerar bl.a.
möjligheterna att erhålla studiebidrag och
studiemedel. Från och med 2003 ersattes
Kunskapslyftet av ett särskilt riktat statsbidrag
som utges till kommunerna motsvarande ungefär 47 000
årsstudieplatser. Detta bidrag kommer att ingå i det
generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m.
årsskiftet 2005/06.
Här ska också nämnas att ett nytt
rekryteringsbidrag till vuxna infördes den 1 januari
2003. Bidraget är ett viktigt inslag i
vuxenutbildningen. Syftet är att rekrytera personer
över 25 år som är eller riskerar att bli arbetslösa
eller som har något funktionshinder och som bedöms
ha behov av kompletterande utbildning. Bidraget är
ett utpräglat rekryteringsstöd och lämnas under
högst 50 veckor. Det är inte ett generellt
studiestöd till alla vuxenstuderande.
Rekryteringsbidraget är i sin helhet ett bidrag men
följer i möjligaste mån
studiestödssystemets grundprinciper för att
fortsatta studier med studiestöd ska vara möjligt.
Utskottet vill också peka på den tidsbegränsade
bristyrkesutbildningen för redan anställda som är en
arbetsmarknadsutbildning. Den riktar sig i första
hand till personer med utländsk högskoleutbildning
inom något bristyrke men som i dag arbetar med
arbetsuppgifter de är överkvalificerade för.
Målgruppen är även andra anställda som vill utbilda
sig inom ett bristyrke. Om arbetsgivaren efter
utbildningen kan erbjuda mer kvalificerade
arbetsuppgifter ska arbetsgivaren betala normal lön
under utbildningstiden. Till övriga deltagare lämnas
aktivitetsstöd. Den som vid arbetslöshet skulle
varit berättigad till arbetslöshetsersättning får
samma ersättning som skulle ha lämnats vid
arbetslöshet, dvs. lägst 320 kr per dag. Den som
inte är berättigad till sådan ersättning får
aktivitetsstöd med 223 kr per dag.
Till sist vill utskottet återigen hänvisa till den
studiesociala utredningens betänkande SOU 2003:130
Studerande och trygghetssystemen. Utredningens
uppdrag var att ge en samlad bild av hur den
ekonomiska och sociala situationen ser ut för
studerande under hela studietiden. Några av de
slutsatser som utredningen har fört fram är behovet
av att studier kan kombineras med sjukskrivning på
deltid och att skyddsbestämmelserna om
sjukpenninggrundande inkomst anpassas till ett
flexibelt användande av studiemedlen. Utredningen
ska bli föremål för remissbehandling. Det kommande
beredningsarbetet bör avvaktas.
Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks
motionerna A231 (s), A254 (s), A273 (s) och A321
(s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Avgift till den kompletterande
arbetslöshetskassan (punkt 1) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m),
Henrik Westman (m) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår proposition 2003/04:62, dels
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
framförs under Ställningstagande i reservation 1.
Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:A5 (m)
och 2003/04:A6 yrkande 1 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen ska avslå regeringens
proposition 2003/04:62 Avgift till den
kompletterande arbetslöshetskassan. Det är mycket
tveksamt att låta arbetslösa människor som inte
tillhör någon arbetslöshetskassa betala en avgift
för att få det grundskydd vid tillfällig
arbetslöshet de redan betalat skatt för. De får
härigenom betala två gånger för samma sak. Avgiften
berättigar inte ens till skattereduktion. Regeringen
uppger att syftet med avgiften är att öka rättvisan
och införa likabehandling av arbetslösa. Vi delar
Statskontorets, Kommunförbundets och
Landstingsförbundets bedömning att propositionen
inte kommer att leda till rättvisa och
likabehandling av arbetslösa. Vi anser att
arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en
omställningsförsäkring där incitamenten att ta ett
nytt arbete är stora. Vi vill därför införa en
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vi anser alltså att propositionen bör avslås och att
det som vi anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motionerna A5 (m) och A6
yrkande 1 (kd) bör bifallas av riksdagen.

2. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A305 yrkande 17 (m) och avslår motion
2003/04:A6 yrkande 2 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att reformera
arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill införa en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla.
Försäkringen ska vara en omställningsförsäkring som
administreras av staten. Ersättning ska kunna utgå
under en period av 300 dagar, och det ska inte vara
möjligt att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod annat än med arbete. Eftersom det
är en omställningsförsäkring är det möjligt att
avskaffa huvuddelen av de regel-, kontroll- och
sanktionssystem som finns i dagens system. För att
åstadkomma ett tydligare försäkringsmässigt samband
ska en utökning ske av egenfinansieringen.
Försäkringspremien ska relateras direkt till lönen
och utgöra 2 % på sådana inkomster som är
ersättningsberättigande. Premien ska vara
avdragsgill vid inkomstbeskattning.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till känna. Det
innebär att motion A305 yrkande 17 (m) bör bifallas
av riksdagen och motion A6 yrkande 2 (kd) avslås i
den mån den inte är tillgodosedd med vad som
anförts.

3. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A6 yrkande 2 (kd) och avslår motion
2003/04:A305 yrkande 17 (m).

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att
reformera arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill införa
en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
för alla. Den ska vara aktiverande och skapa
incitament att skaffa nytt arbete. Ersättningen bör
första året vara 80 % av den lön som man hade vid
inträdet i arbetslöshet och grunda sig på de
inkomster man faktiskt haft. I försäkringen ska
egenfinansieringen vara högre än i dag och uppgå
till en tredjedel men med kompensation genom
generellt sänkt inkomstskatt. Med ett sådant system
tydliggörs sambandet mellan en dåligt fungerande
lönebildning, höjd arbetslöshet och kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A6 yrkande 2 (kd) bör
bifallas av riksdagen medan motion A305 yrkande 17
(m) bör avslås i den mån den inte är tillgodosedd
med vad som anförts.

4. Inträdesvillkor (punkt 3) (v, mp)

av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A292 yrkande 5 (v).

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är en
omställningsförsäkring som bygger på anställnings-
och inkomstbortfallsprincipen. För att få rätt till
ersättning fordras att den arbetslöse uppfyller både
ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor. För den
som har ett fast heltidsarbete är det inga problem
att uppfylla dessa villkor. Däremot är det svårt för
deltidsarbetande och för dem som har olika former av
tillfälliga anställningar. Kvinnor och invandrare
har högst andel både deltids- och
korttidsanställningar. Vi anser därför att
regeringen bör lägga fram förslag om hur
kvalifikationsregler för rätt till
arbetslöshetsersättningen kan göras neutrala och
icke-diskriminerande för korttids- och
deltidsanställda. Könsmaktsordningen, som
systematiskt underordnar kvinnor och överordnar män,
präglar arbetsmarknaden. Kvinnor missgynnas och
diskrimineras på en rad områden, t.ex. när det
gäller a-kassan.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till
känna. Det anförda innebär att motion A292
yrkande 5 (v) bör bifallas av riksdagen

5. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.
(punkt 4) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m),
Henrik Westman (m) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A330 yrkande 10 (kd) och avslår motionerna
2003/04:A208 (kd), 2003/04:A284 (s) och 2003/04:A338
(c).

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör utreda en alternativ
organisationsmodell och konsekvenserna av att
förändra relationerna mellan arbetslöshetskassorna
och de fackliga organisationerna.
Arbetslöshetsförsäkringen är en märklig försäkring.
Den sköts av från staten fristående
arbetslöshetskassor med i de flesta fall starka band
till olika fackliga organisationer. Samtidigt är de
beslut a-kassorna fattar myndighetsbeslut, och deras
verksamhet finansieras nästan helt med statliga
medel. Två utredningar från Statskontoret och från
Riksrevisionsverket som presenterades 1999
ifrågasätter dagens system med fristående
arbetslöshetskassor som är knutna till fackliga
organisationer. Kritiken går bl.a. ut på att
arbetslöshetskassorna utgör ett hinder för effektiv
tillsyn samt att statsbidragen inte är utformade på
ett sätt som stimulerar till god hushållning med
skattebetalarnas pengar.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till känna. Det
anförda innebär att motion A330 yrkande 10 (kd) bör
bifallas av riksdagen medan motionerna A208 (kd),
A284 (s) och A338 (c) bör avslås.

6. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.
(punkt 4) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A284 (s) och avslår motionerna 2003/04:A208
(kd), 2003/04:A330 yrkande 10 (kd) och 2003/04:A338
(c).

Ställningstagande

Vänsterpartiet står bakom den gällande
arbetslöshetsförsäkringen som är en
omställningsförsäkring. Syftet med försäkringen är
att den skall ge en rimlig ersättning till de
arbetslösa som aktivt söker lämpliga arbeten.
Vänsterpartiet vill understryka vikten av en hög
sökaktivitet hos de arbetslösa som uppbär a-kassa. I
dagens regelverk finns dock en inkonsekvens i kravet
att efter 100 ersättningsdagar generellt utöka
sökområdet både yrkesmässigt och geografiskt
samtidigt som ersättningsnivån sänks. För att
försäkringen ska upprätthålla sin legitimitet krävs
att större hänsyn tas till hur verkligheten ser ut
för många människor i hela Sverige. Det kan inte
vara skäligt att alltid kräva att t.ex. äldre
arbetslösa ska söka alla kategorier av arbeten i
hela landet. I stället för krav på flyttning borde
större vikt läggas vid att möjliggöra pendling inom
det regionala arbetsmarknadsområdet.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A284 (s) bör bifallas
av riksdagen medan motionerna A208 (kd), A330
yrkande 10 (kd) och A338 (c) bör avslås.

7. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.
(punkt 4) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A338 (c) och avslår motionerna 2003/04:A208
(kd), 2003/04:A284 (s) och 2003/04:A330 yrkande 10
(kd).

Ställningstagande

Under de senaste åren har mycket gjorts för att
föräldraskapet ska delas mer jämlikt mellan mamman
och pappan. Det är många som försöker att få
arbetsliv och familjeliv att fungera. Det är inte
alltid som detta understöds av trygghetssystemen.
Bland annat kan de föräldrar som delat på
föräldraledigheten och arbetat deltid vid en
efterföljande arbetslöshet drabbas av en rejält
sänkt dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Jag
anser därför att en översyn ska göras av
trygghetssystemen, inklusive
arbetslöshetsförsäkringen, så att de påverkar ett
jämställt föräldraskap positivt.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A338 (c) bör bifallas
av riksdagen medan motionerna A208 (kd), A284 (s)
och A330 yrkande 10 (kd) bör avslås.

8. Överhoppningsbar tid vid studier (punkt 5)
(kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A330 yrkande 5 (kd).

Ställningstagande

Jag vill stimulera deltagande i utbildning och
föreslår därför att studier ska betraktas som
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen i
proportion till omfattningen av tiden. Studierna ska
inte behöva vara avslutade för att man ska vara
berättigad till a-kassa, under förutsättning att man
uppfyller kraven i övrigt.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A330 yrkande 5 (kd)
bör bifallas av riksdagen.

9. Studier och a-kassa (punkt 7) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A330 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna
2003/04:A238 (s), 2003/04:A253 (s), 2003/04:A267 (s)
och 2003/04:A350 (s).

Ställningstagande

Det gällande regelverket på
arbetslöshetsförsäkringens område får till följd att
studerande inte kan få arbetslöshetsersättning under
ferierna. Detta innebär stora påfrestningar för alla
studerande men framför allt för äldre studerande med
försörjningsansvar. Det har förekommit att personer
tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt
till ersättning. Jag anser att bestämmelserna bör
ändras så att det blir möjligt för studerande att
erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A330 yrkande 9 (kd)
bör bifallas av riksdagen medan motionerna A238 (s),
A253 (s), A267 (s) och A350 (s) bör avslås.

10. Familjehem (punkt 8) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A330 yrkande 8 (kd).

Ställningstagande

Familjehemmen fyller en viktig uppgift. Efterfrågan
på deras tjänster för familjevårdande uppgifter blir
också bara större och större från kommunernas sida.
Samtidigt har kommuner i dag stora svårigheter att
rekrytera personer som kan erbjuda familjehem. En
orsak till dessa rekryteringsproblem kan vara de
ekonomiska villkor som gäller för
familjehemsföräldrar. Enligt nuvarande regler har en
familjehemsförälder t.ex. inte rätt att vara
ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i sin
egenskap av familjehemsförälder. Ersättning från a-
kassan lämnas inte trots gjorda inbetalningar.
Uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas
som ett arbete med rätt till arbetsrättslig
trygghet. Jag anser att arbetstagarbegreppet i
försäkringen ska omfatta även personer verksamma i
familjehem och att verksamheten ska berättiga till
ersättning från a-kassan.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A330 yrkande 8 (kd)
bör bifallas av riksdagen.

11. Företagares rätt till a-kassa (punkt 9) (m,
fp, kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft (fp), Henrik
Westman (m), Ulf Holm (mp), Mauricio Rojas (fp)
och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed delvis
motionerna 2003/04:A263 yrkande 20 (c), 2003/04:A285
(fp), 2003/04:A330 yrkande 7 (kd), 2003/04:N329
yrkandena 13 och 14 (c), 2003/04:N346 yrkande 13
(kd) och 2003/04:N414 yrkande 1 (mp).

Ställningstagande

Vi är övertygade om att ett gott småföretagarklimat
är bra för hela Sverige. En övervägande del av
företagen i landet har inte några anställda. Att
vara egenföretagare har i allt större utsträckning
kommit att bli ett komplement till en regelrätt
anställning. Ett problem för småföretagarna är att
deras intressen är dåligt tillvaratagna i det
sociala försäkringssystemet, trots att de kan vara
lika eller t.o.m. mer sårbara än de som är
anställda. I vissa avseenden är regelverket direkt
diskriminerande mot småföretagare. Vi anser därför
att en parlamentarisk utredning ska tillsättas för
att skyndsamt se över företagares ekonomiska
situation vid arbetslöshet. I utredningen bör även
ingå att överväga möjligheterna för företagare att
vara deltidsarbetslösa samt att se över reglerna som
gäller för dem som verkar inom kooperativa,
ekonomiska och ideella föreningar. Ett annat problem
är nivån på ersättningen för företagare. Tydliga
tillämpningsföreskrifter saknas. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen till känna vad i
reservationen anförs om tillsättande av en
parlamentarisk utredning om företagares ekonomiska
situation vid arbetslöshet.

Det anförda innebär att motionerna A263 yrkande 20
(c), A285 (fp), A330 yrkande 7 (kd), N329 yrkandena
13 och 14 (c), N346 yrkande 13 (kd) och N414 yrkande
1 (mp) bör bifallas av riksdagen, i förekommande
fall i motsvarande delar.

12. A-kassa och bemanningsföretagen
(punkt 10) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A330 yrkande 6 (kd) och avslår motion
2003/04:A204 (m).

Ställningstagande

Det finns ett behov av ett enhetligt regelsystem för
privata och offentligt organiserade
bemanningsföretag vad gäller a-kassan. En anställd i
ett privat bemanningsföretag betraktas t.ex. alltid
som heltidsanställd oavsett vad den enskilde och
företaget har avtalat. Den enskilde kan därför inte
få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen vid
deltidsarbetslöshet. En deltidsanställd i ett annat
företag liksom i ett offentligt organiserat
bemanningsföretag kan däremot få utfyllnad i
motsvarande situation. Jag menar att samma regler
måste gälla oavsett om man arbetar i ett privat
eller offentligt organiserat bemanningsföretag.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A330 yrkande 6 (kd)
bör bifallas av riksdagen medan motion A204 (m) bör
avslås.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (fp, c)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp)
och Mauricio Rojas (fp).

Enligt vår uppfattning behövs en ny
arbetslöshetsförsäkring som är allmän, obligatorisk
och som utgör en del av den generella
välfärdspolitiken. Den ska vara utformad som en
omställningsförsäkring. Den enskilde blir tryggare
och rörligheten på arbetsmarknaden gynnas av ett bra
försäkringsskydd vid arbetslöshet. Det behövs därför
en arbetslöshetsförsäkring som ger ett bra
inkomstskydd under en begränsad tid. En utgångspunkt
måste vara att allt arbete, oavsett
anställningsform, ska löna sig. En viktig
strukturreform är att öka egenfinansieringen så att
kostnaden för arbetslösheten blir tydligare.
Försäkringen ska bygga på enkla och överblickbara
regler som är anpassade till dagens arbetsmarknad.
De nu gällande medlemsvillkoren och
kvalifikationskraven för a-kassan är problematiska
och krångligt utformade med en mängd olika
begränsande komponenter. Bland de grupper på
arbetsmarknaden som drabbas extra hårt av
regelverket finns företagare, invandrade svenskar,
unga svenskar och de som är delägare i olika former
av kooperativa verksamheter.

2. A-kassa och bemanningsföretagen (punkt 10)
(m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
I motion A204 pekar Ulla Löfgren och Jeppe
Johnsson (båda m) på vissa problem som är
förknippade med en anställning i ett
bemanningsföretag. Med anledning av motionen vill vi
avge följande särskilda yttrande. Det finns bland
arbetsgivare ett uttalat behov av de tjänster som
bemanningsföretagen har att erbjuda. För många
personer är arbetet i ett bemanningsföretag vägen
mot en fast anställning. Inte minst många invandrare
har kommit in på arbetsmarknaden genom ett
bemanningsföretag. Många personer som har fått fast
anställning hos en kund till det bemanningsföretag
som de arbetat hos söker sig tillbaka till
bemanningsföretaget eftersom de uppskattar
omväxlingen i arbetet. Bemanningsföretagen är inte
bara till nytta för individen utan även för
samhället eftersom de bidrar till att öka
flexibiliteten och lösa flaskhalsar i produktionen.
Vi instämmer i motionärernas konstaterande att
reglerna i arbetslöshetsförsäkringen både är
stelbenta och diskriminerande mot privata
bemanningsföretag. Enligt nuvarande regler ska en
anställd i ett bemanningsföretag anses vara
tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot
medlemmens arbetsutbud oavsett hur
anställningsförhållandet benämns i
anställningsavtalet. Motsvarande gäller inte för
andra företag. Vidare kan en arbetslös inte
acceptera erbjudanden om korta arbeten från
bemanningsföretag utan att riskera sin
ersättningsrätt. Skälet till detta är att anställda
vid bemanningsföretag till skillnad från anställda
vid andra slags företag inte får någon ersättning
under arbetslösa perioder mellan olika uppdrag.
Dessa skillnader är otillfredsställande och innebär
att bemanningsföretagen och deras anställda
diskrimineras. Liksom motionärerna anser vi att a-
kassereglerna ska vara lika för alla anställda,
oavsett i vilket slags företag de arbetar.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:62

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor

Följdmotioner

2003/04:A5 av Anders G Högmark m.fl. (m):

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

2003/04:A6 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

- Riksdagen avslår proposition 2003/04:62 Avgift
till den kompletterande arbetslöshetskassan.
-
- Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med ett förslag om en ny allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med
de principer som beskrivs i motionen.
-

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att småföretagare
bör ges tillträde till a-kassan om företaget är
helt eller delvis vilande.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att make eller
maka till företagare skall få ta del av
arbetslöshetsersättning på samma villkor som
andra.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om företagarnas ekonomiska situation vid
arbetslöshet så att dessa inte missgynnas i
förhållande till arbetstagare vid ersättning från
arbetslöshetskassan.

2003/04:A204 av Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rätt till a-kassa för
anställda vid bemanningsföretag.

2003/04:A208 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en översyn av
regelverket i arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A231 av Göran Norlander och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om avstängning från a-kassan
vid uppsägning på egen begäran.

2003/04:A238 av Lilian Virgin och Christer
Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att åtgärder skall samverka
för att förstärka arbetslinjen.

2003/04:A253 av Jan Björkman och Kerstin Andersson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om regelverket vad avser
försäkran om att inte återuppta studier.

2003/04:A254 av Jan Björkman och Kerstin Andersson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt
följa upp frågan om samordnat utbetalningsansvar.

2003/04:A263 av Margareta Andersson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förtydliga
reglerna kring rätten att erhålla ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den
sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan
fortsätta.

2003/04:A267 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om a-kassan och studiestödet
vid rehabilitering och studier.

2003/04:A273 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om samverkan mellan
myndigheter vad gäller vuxnas lärande.

2003/04:A284 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A285 av Anna Grönlund (fp):

Riksdagen begär att regeringen omedelbart påbörjar
arbetet med att jämställa enmansföretagare med
löntagare vad gäller trygghetssystemen och då
primärt a-kassan.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om hur kvalifikationsregler för rätt till
arbetslöshetsersättning kan göras neutrala och
icke-diskriminerande.

2003/04:A305 av Anders G Högmark m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införande av en
allmän arbetslöshetsförsäkring.

2003/04:A321 av Rolf Lindén m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om studier och a-kassa.

2003/04:A330 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om studier som
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
enhetliga regelsystem i privata och offentliga
bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
lagen om företagares rätt till a-kassa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
familjehemsförälders rätt till a-kassa.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätt till a-kassa
för studenter under ferier.

10. Riksdagen begär att regeringen utreder
kopplingen mellan fackliga organisationer och
arbetslöshetskassorna i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2003/04:A338 av Annika Qarlsson och Roger Tiefensee
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn skall göras
av trygghetssystemen så att de påverkar ett
jämställt föräldraskap positivt.

2003/04:A346 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillämpningen av
arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A350 av Jan Björkman och Kerstin Andersson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att ta
bort regeln om 45 dagars studieuppehåll i
arbetslöshetsförsäkringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om
arbetslöshetskassor

dels att 87 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya
paragrafer, 87 a och 87 b §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
87 §[1]1
-----------------------------------------------------
För den kompletterande kassan gäller i övrigt
bestämmelserna i denna lag med följande undantag.
Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första
stycket 2 om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen
i 3 § om minsta antal medlemmar, bestämmelsen i 8 §
om att registrering i vissa fall får vägras samt
bestämmelserna i 82-84 §§ om fusion gäller inte.
-----------------------------------------------------
Bestämmelserna i 3 §, 5 § Bestämmelserna i 3 §, 5
första stycket 12, 34-47 § första stycket 12,
a §§ samt 60 § om 34-47 a §§ samt 60 § om
medlemskap, medlemskap,
medlemsförteckning, medlemsförteckning,
medlemsavgift m.m., i 48 medlemsavgift m.m., i 48
§ om finansieringsavgift, § om finansieringsavgift
och i 95-97 §§ och och utjämningsavgift,
111-115 §§ om samt i 95-97 §§ och
överklagande, omprövning 111-115 §§ om
och ändring gäller för de överklagande, omprövning
anslutna i stället för och ändring gäller för de
medlemmarna. Vad som sägs anslutna i stället för
i 31 och 61 §§ om medlem medlemmarna. Vad som sägs
gäller även den som är i 31 och 61 §§ om medlem
ansluten till den gäller även den som är
kompletterande ansluten till den
arbetslöshetskassan. kompletterande
arbetslöshetskassan.
-----------------------------------------------------
I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket
gäller för den kompletterande arbetslöshetskassan
följande. Till styrelseledamot får utses medlemmar,
förtroendevalda eller anställda i de organisationer
som är medlemmar i föreningen. Styrelseledamöterna
får inte vara styrelseledamöter, kassaföreståndare
eller ombud vid föreningsstämma i en annan
arbetslöshetskassa.
Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda
ombud gäller i den kompletterande
arbetslöshetskassan på motsvarande sätt ombud som
utses av medlemsorganisationerna. För sådana ombud
gäller vad som i tredje stycket sägs om
styrelseledamot i den kompletterande kassan.
-----------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[1]:1 Senaste lydelse 2000:1461.
-----------------------------------------------------
87 a §
-----------------------------------------------------
Den kompletterande
arbetslöshetskassan skall
ta ut en avgift av dem
som får ersättning enligt
grundförsäkringen enligt
lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring
och som inte är anslutna
till kassan eller
medlemmar i en annan
arbetslöshetskassa.
Avgiften skall bidra till
att täcka kassans
förvaltningskostnader för
denna grupp
ersättningsberättigade.
Avgiften betalas genom
att den dras av när
ersättningen enligt
grundförsäkringen betalas
ut. Avdrag för betalning
av preliminär skatt skall
göras innan avgiften dras
av från ersättningen.
Avdrag för avgiften får
inte göras gällande mot
beslut om utmätning av
lön enligt 7 kap.
utsökningsbalken.
-----------------------------------------------------
87 b §
-----------------------------------------------------
Regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer får, efter
förslag från den
kompletterande
arbetslöshetskassan,
meddela föreskrifter om
storleken på avgiften
enligt 87 a §.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2004.