
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:6</div>
<div class="sidhuvud_datum">Tisdagen den 15 oktober</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 14.00 - 15.44</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 8 oktober.
2 §  Anmälan om förändring i regeringens sam-
mansättning</pre><pre>Från statsminister Göran Persson hade följande
skrivelse inkommit:</pre><pre>Till riksdagens talman
Förändring i regeringens sammansättning
Jag har i dag med verkan från och med denna dag
entledigat statsrådet Ingela Thalén.
Stockholm den 10 oktober 2002
Göran Persson</pre><pre>3 §  Återtagande av plats i riksdagen</pre><pre>Talmannen meddelade att Ingela Thalén (s) återtagit
sin plats i riksdagen fr.o.m. torsdagen den 10 oktober.
Talmannen meddelade att samtidigt skulle uppdra-
get upphöra för Jan Emanuel Johansson (s) att ersätta
statsrådet Ingela Thalén, för Niclas Lindberg (s) att
ersätta statsrådet Mona Sahlin, för Mariam Osman
Sherifay (s) att ersätta talmannen Björn von Sydow (s)
och för Christer Erlandsson (s) att ersätta Pär Nuder.</pre><pre>4 §  Anmälan om ersättare</pre><pre>Talmannen anmälde att Jan Emanuel Johansson (s)
inträtt som ersättare för statsrådet Mona Sahlin fr.o.m.
den 10 oktober och tills vidare, Niclas Lindberg (s)
inträtt som ersättare för talmannen Björn von Sydow
fr.o.m. den 10 oktober och tills vidare samt att Mariam
Osman Sherifay (s) inträtt som ersättare för Pär Nuder
fr.o.m. den 10 oktober 2002 t.o.m. den 16 september
2003.</pre><pre>5 §  Val</pre><pre>Anf.  1  BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Valberedningen har enhälligt godkänt
gemensamma listor för valen av ledamöter och supple-
anter i riksdagens krigsdelegation, fullmäktige i Riks-
banken m.fl. myndigheter och organ.
I egenskap av vice ordförande i valberedningen ber
jag att till talmannan få överlämna de gemensamma
listorna.</pre><pre>Talmannen meddelade att en promemoria med före-
slagna namn hade delats ut till kammarens ledamöter.
Valen av ledamöter och suppleanter i Nordiska rådet
avsåg riksmötet 2002/03. Valen till styrelsen för Stiftel-
sen Riksbankens Jubileumsfond skulle gälla fr.o.m. den
1  november 2002 t.o.m. den 31 oktober 2006. Övriga
val avsåg tiden från valet till dess nytt val skulle förrät-
tas under början av nästa valperiod.</pre><pre>6 §  Val av ledamöter i riksdagens krigsdelega-
tion</pre><pre>Företogs val av femtio ledamöter i riksdagens krigs-
delegation.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter i
riksdagens krigsdelegation för riksdagens innevarande
valperiod:</pre><pre>Göran Persson (s), statsminister
Anna Lindh (s)
Bo Lundgren (m)
Lars Leijonborg (fp)
Lennart Nilsson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Alf Svensson (kd)
Gudrun Schyman (v)
Sven-Erik Österberg (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Britt Bohlin (s)
Bo Könberg (fp)
Agne Hansson (c)
Ingela Thalén (s)
Beatrice Ask (m)
Kjell Nordström (s)
Lars Ångström (mp)
Inger Davidson (kd)
Tone Tingsgård (s)
Linnéa Darell (fp)
Lars Bäckström (v)
Anita Johansson (s)
Per Westerberg (m)
Berit Andnor (s)
Urban Ahlin (s)
Karin Pilsäter (fp)
Leif Jakobsson (s)
Anders Björck (m)
Mats Odell (kd)
Åsa Torstensson (c)
Ola Rask (s)
Berit Jóhannesson (v)
Carina Hägg (s)
Yvonne Ångström (fp)
Gunilla Carlsson (m)
Sonia Karlsson (s)
Maria Wetterstrand (mp)
Carin Lundberg (s)
Helena Höij (kd)
Kristina Zakrisson (s)
Erik Ullenhag (fp)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Reynoldh Furustrand (s)
Lars Ohly (v)
Kenneth Johansson (c)
Martin Nilsson (s)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Göran Magnusson (s)
Tobias Krantz (fp)
Stefan Attefall (kd)</pre><pre>7 §  Val av fullmäktige i Riksbanken</pre><pre>Företogs val av elva fullmäktige i Riksbanken.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till fullmäktige i
Riksbanken för riksdagens innevarande valperiod:</pre><pre>Jan Bergqvist, f.d. riksdagsledamot
Sinnika Bohlin (s)
Johan Gernandt, advokat
Bengt Westerberg, f.d. riksdagsledamot
Lennart Nilsson (s)
Kjell Nordström (s)
Mats Odell (kd)
Kenneth Kvist, f.d. riksdagsledamot
Susanne Eberstein (s)
Peter Egardt, verkställande direktör
Karin Pilsäter (fp)</pre><pre>8 §  Val av suppleanter för fullmäktige i Riksban-
ken</pre><pre>Företogs val av elva suppleanter för fullmäktige i
Riksbanken.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter för
fullmäktige i Riksbanken för riksdagens innevarande
valperiod:</pre><pre>Carin Lundberg (s)
Sonia Karlsson (s)
Stephan Tolstoy, auktoriserad revisor
Camilla Dahlin Andersson, jur.kand.
Lars U Granberg (s)
Marianne Carlström (s)
Göran Hägglund (kd)
Siv Holma (v)
Tomas Eneroth (s)
Margareta af Ugglas, f.d. riksdagsledamot
Tommy Waidelich (s)</pre><pre>9 §  Val av Riksdagens revisorer</pre><pre>Företogs val av tolv Riksdagens revisorer.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till Riksdagens
revisorer för riksdagens innevarande valperiod:</pre><pre>Ingemar Josefsson, f.d. riksdagsledamot
Anita Jönsson (s)
Anders G Högmark (m)
Gunnar Andrén (fp)
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s)
Kenneth Lantz (kd)
Per Rosengren (v)
Bengt Silfverstrand, f.d. riksdagsledamot
Margit Gennser, f.d. riksdagsledamot
Nils-Göran Holmqvist (s)
Karl-Gösta Svenson, f.d. riksdagsledamot</pre><pre>10 §  Val av ordförande och två vice ordförande
för Riksdagens revisorer</pre><pre>Företogs val av ordförande och två vice ordförande
till Riksdagens revisorer.</pre><pre>Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen utsågs
för riksdagens innevarande valperiod</pre><pre>ordförande för Riksdagens revisorer
Ingemar Josefsson, f.d. riksdagsledamot</pre><pre>förste vice ordförande för Riksdagens revisorer
Anders G Högmark (m)</pre><pre>andre vice ordförande för Riksdagens revisorer
Per Rosengren (v)</pre><pre>11 §  Val av suppleanter för Riksdagens reviso-
rer</pre><pre>Företogs val av tolv suppleanter för Riksdagens re-
visorer.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter för
Riksdagens revisorer för riksdagens innevarande valpe-
riod:</pre><pre>Conny Öhman (s)
Ulla Wester (s)
Ingvar Eriksson, f.d. rikdagsledamot
Nina Lundström (fp)
Ann-Kristine Johansson (s)
Ann-Marie Fagerström (s)
Gunilla Tjernberg (kd)
Marie Engström (v)
Märta Johansson, f.d. rikdagsledamot
Lennart Hedquist (m)
Ingvar Johnsson, f.d. rikdagsledamot
Patrik Norinder (m)</pre><pre>12 §  Val av ordförande och ersättare för ordför-
anden i Riksdagens besvärsnämnd</pre><pre>Företogs val av ordförande och ersättare för ordför-
anden i Riksdagens besvärsnämnd.</pre><pre>Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen utsågs
för riksdagens innevarande valperiod</pre><pre>ordförande
f.d. presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ek-
berg</pre><pre>ersättare för ordföranden
regeringsrådet Stig Brink</pre><pre>13 §  Val av ledamöter i Riksdagens besvär-
snämnd</pre><pre>Företogs val av fyra ledamöter i Riksdagens besvär-
snämnd.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter i
Riksdagens besvärsnämnd för riksdagens innevarande
valperiod:</pre><pre>Sylvia Lindgren (s)
Morgan Johansson (s)
Kent Olsson (m)
Helene Petersson (s)</pre><pre>14 §  Val av suppleanter i Riksdagens besvär-
snämnd</pre><pre>Företogs val av fyra suppleanter i Riksdagens be-
svärsnämnd.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter i
Riksdagens besvärsnämnd för riksdagens innevarande
valperiod:</pre><pre>Lennart Klockare (s)
Raimo Pärssinen (s)
Inger René (m)
Jan Ertsborn (fp)</pre><pre>15 §  Val av ledamöter i Nordiska rådets svenska
delegation</pre><pre>Företogs val av tjugo ledamöter i Nordiska rådets
svenska delegation.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter i
Nordiska rådets svenska delegation för riksmötet
2002/03.</pre><pre>Anita Johansson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Chris Heister (m)
Heli Berg (fp)
Margareta Israelsson (s)
Per Erik Granström (s)
Ragnwi Marcelind (kd)
Lennart Gustavsson (v)
Marianne Carlström (s)
Kent Olsson (m)
Sinnika Bohlin (s)
Gabriel Romanus (fp)
Agne Hansson (c)
Lars Wegendal (s)
Inger René (m)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Barbro Feltzing (mp)
Tuve Skånberg (kd)
Berndt Sköldestig (s)
Runar Patriksson (fp)</pre><pre>16 §  Val av suppleanter i Nordiska rådets svens-
ka delegation</pre><pre>Företogs val av tjugo suppleanter i Nordiska rådets
svenska delegation.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter i
Nordiska rådets svenska delegation för riksmötet
2002/03.</pre><pre>Britt Bohlin (s)
Paavo Vallius (s)
Bo Lundgren (m)
Lars Leijonborg (fp)
Eva Arvidsson (s)
Michael Hagberg (s)
Alf Svensson (kd)
Elina Linna (v)
Ann-Kristine Johansson (s)
Ola Sundell (m)
Lennart Nilsson (s)
Marita Aronson (fp)
Maud Olofsson (c)
Monica Green (s)
Göran Lennmarker (m)
Ronny Olander (s)
Maria Wetterstrand (mp)
Gunilla Tjernberg (kd)
Lena Ek (c)
Sverker Thorén (fp)</pre><pre>17 §  Val av ledamöter i den svenska delegationen
till Parlamentariska församlingen i konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)</pre><pre>Företogs val av åtta ledamöter i den svenska dele-
gationen till Parlamentariska församlingen i konferen-
sen om säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter i den
svenska delegationen till Parlamentariska församlingen
i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) för riksdagens innevarande valperiod.</pre><pre>Tone Tingsgård (s)
Martin Nilsson (s)
Göran Lennmarker (m)
Cecilia Nilsson Wigström (fp)
Urban Ahlin (s)
Elisebeht Markström (s)
Annelie Enochson (kd)
Lars Ohly (v)</pre><pre>18 §  Val av suppleanter i den svenska delegatio-
nen till Parlamentariska församlingen i konferensen
om säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)</pre><pre>Företogs val av åtta suppleanter i den svenska dele-
gationen till Parlamentariska församlingen i konferen-
sen om säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till suppleanter i
den svenska delegationen till Parlamentariska försam-
lingen i konferensen om säkerhet och samarbete i Eu-
ropa (OSSE) för riksdagens innevarande valperiod.</pre><pre>Håkan Juholt (s)
Margareta Israelsson (s)
Gunnar Hökmark (m)
Allan Widman (fp)
Carina Ohlsson (s)
Tomas Eneroth (s)
Holger Gustafsson (kd)
Karin Thorborg (v)</pre><pre>19 §  Val av ledamöter i styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens Jubileumsfond</pre><pre>Företogs val av fem ledamöter i styrelsen för Stiftel-
sen Riksbankens Jubileumsfond.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till ledamöter i
styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond för
tiden från valet till dess nytt val skulle förrättas under
fjärde året därefter.</pre><pre>Lennart Kollmats (fp), riksdagsledamot
Majléne Westerlund Panke (s), riksdagsledamot
Lars Lilja (s), riksdagsledamot
Eva Österberg, professor
Mats Larsson, professor</pre><pre>20 §  Val av ordförande i styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens Jubileumsfond</pre><pre>Företogs val av ordförande i styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens Jubileumsfond.</pre><pre>Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen utsågs
till</pre><pre>ordförande
professor Eva Österberg</pre><pre>21 §  Val av personliga suppleanter i styrelsen för
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond</pre><pre>Företogs val av fem personliga suppleanter i styrel-
sen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.</pre><pre>Sedan de av Beatrice Ask för dessa val avlämnade
gemensamma listorna godkänts av kammaren befanns
följande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, valda till personliga
suppleanter i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubi-
leumsfond för tiden från valet till dess nytt val skulle
förrättas under fjärde året därefter.</pre><pre>personlig suppleant för riksdagsledamoten Lennart
Kollmats (fp)
Yvonne Ångström (fp), riksdagsledamot</pre><pre>personlig suppleant för riksdagsledamoten Majléne
Westerlund Panke (s)
Ronny Olander (s), riksdagsledamot</pre><pre>personlig suppleant för riksdagsledamoten Lars Lil-
ja (s)
Christina Nenes (s), riksdagsledamot</pre><pre>personlig suppleant för professor Eva Österberg
Eva Haettner-Aurelius, professor</pre><pre>personlig suppleant för professor  Mats Larsson
Margareta Ihse, professor</pre><pre>22 §  Utökning av antalet suppleanter i utskotten
och EU-nämnden</pre><pre>Enligt ett av valberedningen framlagt förslag beslu-
tade kammaren att utöka antalet suppleanter i utskotten
och EU-nämnden enligt följande:</pre><pre>från 17 till 23 i konstitutionsutskottet
från 17 till 22 i finansutskottet
från 17 till 21 i skatteutskottet
från 17 till 22 i justitieutskottet
från 17 till 21 i lagutskottet
från 17 till 24 i utrikesutskottet
från 17 till 20 i försvarsutskottet
från 17 till 22 i socialförsäkringsutskottet
från 17 till 22 i socialutskottet
från 17 till 22 i kulturutskottet
från 17 till 22 i utbildningsutskottet
från 17 till 22 i trafikutskottet
från 17 till 23 i miljö- och jordbruksutskottet
från 17 till 21 i näringsutskottet
från 17 till 21 i arbetsmarknadsutskottet
från 17 till 22 i bostadsutskottet
från 17 till 27 i EU-nämnden</pre><pre>23 §  Val av extra suppleanter i utskotten och EU-
nämnden</pre><pre>Företogs val av extra suppleanter i utskotten och
EU-nämnden.</pre><pre>Kammaren medgav att valen fick ske i ett samman-
hang.</pre><pre>Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till</pre><pre>suppleanter i konstitutionsutskottet
Anders Björck (m)
Mauricio Rojas (fp)
Tina Acketoft (fp)
Peter Althin (kd)
Agne Hansson (c)
Lotta N Hedström (mp)</pre><pre>suppleanter i finansutskottet
Marita Aronson (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Stefan Attefall (kd)
Claes Västerteg (c)
Gustav Fridolin (mp)</pre><pre>suppleanter i skatteutskottet
Erling Bager (fp)
Christer Nylander (fp)
Agne Hansson (c)
Ingegerd Saarinen (mp)</pre><pre>suppleanter i justitieutskottet
Sverker Thorén (fp)
Cecilia Nilsson Wigström (fp)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Margareta Andersson (c)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)</pre><pre>suppleanter i lagutskottet
Ana Maria Narti (fp)
Ingvar Svensson (kd)
Johan Linander (c)
Ulf Holm (mp)</pre><pre>suppleanter i utrikesutskottet
Henrik S Järrel (m)
Kent Olsson (m)
Gunnar Nordmark (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Mats Odell (kd)
Lena Ek (c)
Lars Ångström (mp)</pre><pre>suppleanter i försvarsutskottet
Anders Björck (m)
Rigmor Stenmark (c)
Mikael Johansson (mp)</pre><pre>suppleanter i socialförsäkringsutskottet
Karin Enström (m)
Nyamko Sabuni (fp)
Erik Ullenhag (fp)
Kenneth Johansson (c)
Åsa Domeij (mp)</pre><pre>suppleanter i socialutskottet
Marita Aronson (fp)
Linnéa Darell (fp)
Rosita Runegrund (kd)
Lars-Ivar Ericson (c)
Leif Björnlod (mp)</pre><pre>suppleanter i kulturutskottet
Henrik Westman (m)
Axel Darvik (fp)
Dan Kihlström (kd)
Sven Bergström (c)
Mikaela Valtersson (mp)</pre><pre>suppleanter i utbildningsutskottet
Liselott Hagberg (fp)
Anita Brodén (fp)
Olle Sandahl (kd)
Birgitta Sellén (c)
Kerstin-Maria Stalin (mp)</pre><pre>suppleanter i trafikutskottet
Anders G Högmark (m)
Lennart Fremling (fp)
Marie Wahlgren (fp)
Lars Gustafsson (kd)
Kerstin Lundgren (c)</pre><pre>suppleanter i miljö- och jordbruksutskottet
Patrik Norinder (m)
Ola Sundell (m)
Heli Berg (fp)
Mikael Oscarsson (kd)
Roger Karlsson (c)
Maria Wetterstrand (mp)</pre><pre>suppleanter i näringsutskottet
Hans Backman (fp)
Nina Lundström (fp)
Birgitta Carlsson (c)
Barbro Feltzing (mp)</pre><pre>suppleanter i arbetsmarknadsutskottet
Birgitta Ohlsson (fp)
Maria Larsson (kd)
Lars-Ivar Ericson (c)
Mona Jönsson (mp)</pre><pre>suppleanter i bostadsutskottet
Mikael Odenberg (m)
Solveig Hellquist (fp)
Allan Widman (fp)
Agne Hansson (c)
Yvonne Ruwaida (mp)</pre><pre>suppleanter i EU-nämnden
Anders G Högmark (m)
Inger René (m)
Göran Lennmarker (m)
Tobias Krantz (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Ingvar Svensson (kd)
Annelie Enochson (kd)
Agne Hansson (c)
Maud Olofsson (c)
Gustav Fridolin (mp)</pre><pre>24 §  Avsägelse</pre><pre>Talmannen meddelade att Helena Bargholtz (fp) av-
sagt sig uppdraget som suppleant i EU-nämnden.</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>25 §  Kompletteringsval till EU-nämnden</pre><pre>Talmannen meddelade att Folkpartiet liberalernas
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans anmält
Bo Könberg som suppleant i EU-nämnden.</pre><pre>Talmannen förklarade vald  till</pre><pre>suppleant i EU-nämnden
Bo Könberg (fp)</pre><pre>26 §  Svar på interpellation 2002/03:5 om freds-
förhandlingarna i Filippinerna</pre><pre>Anf.  2  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Alice Åström har frågat mig vilka ini-
tiativ den svenska regeringen kommer att ta för att för-
vissa sig om att sanktioner mot enskilda inte vidtas i
strid med de mänskliga rättigheterna och om den svens-
ka regeringen kommer att ta några initiativ och agera
för att bevara fredsprocessen i Filippinerna genom att
inte acceptera att CPP/NPA förs upp på EU:s terrorist-
lista.
I mitt anförande till FN:s generalförsamling den 19
september i år var terrorism ett självklart tema. Kampen
mot all form av terrorism är en angelägen uppgift för
hela världssamfundet. Det påmindes vi om i Bali här-
omdagen. Den hotar allas vår säkerhet, det öppna sam-
hället och demokratin. Vi får aldrig ge vika för terro-
risternas påtryckningar. Den legitima kampen mot ter-
rorism har därför den svenska regeringens fulla stöd.
Kampen mot terrorismen får dock under inga omstän-
digheter strida mot folkrätten eller kränka de mänskliga
rättigheterna. Detta var också ett självklart och centralt
budskap i mitt anförande till generalförsamlingen.
Den svenska uppfattningen är att respekt för
mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten bidrar
till säkerhet, stabilitet och förhindrande av terrorism.
Jag betonar alltid vikten av respekten för mänskliga
rättigheter i alla bilaterala samtal som berör frågor om
terrorism. Det gör även mina kolleger i regeringen och
statsförvaltningen. Då statssekreterare Gun-Britt An-
dersson besökte Filippinerna i maj i år togs detta expli-
cit upp i samtalen med dåvarande utrikesministern och
vicepresidenten Guingona.
De officiella direkta fredssamtalen med paraplyor-
ganisationen National Democratic Front (NDF) suspen-
derades i juni 2001 sedan New People's Army (NPA)
tagit på sig ansvaret för ett flertal mord på bl.a. parla-
mentariker och andra folkvalda. Det förekommer dock
fortfarande kontinuerliga kontakter mellan NDF och
företrädare för regeringen. Kontakterna förmedlas via
regeringens officiella fredspanel. Panelen har precis
enats om ett förslag till fredsplan som för närvarande
diskuteras i regeringen. Förhoppningsvis finns en be-
redskap på båda sidor att enas om en plattform, som
kan tjäna som utgångspunkt för en framtida tredje
samtalsrunda i Oslo mellan parterna. Sveriges regering
stöder denna process och kommer vid varje möjligt
tillfälle att uppmana den filippinska regeringen att söka
en konstruktiv lösning för att skapa en varaktig fred i
Filippinerna.
Vad gäller respekten för mänskliga rättigheter i för-
hållande till sanktioner mot individer, har regeringen
aktivt medverkat till att EU:s regelverk ska uppfylla alla
krav på respekt för mänskliga rättigheter. Den 27 de-
cember 2001 antog EU:s ministerråd ett särskilt regel-
verk för bekämpande av terrorism, för att genomföra
FN:s säkerhetsråds resolution 1373 (2001) på samma
tema. Regelverket innebär att EU har upprättat egna
sanktionslistor över individer och organisationer vilkas
tillgångar ska frysas i EU-länderna. För att någon ska
kunna föras upp på listorna måste ett antal fasta kriteri-
er vara uppfyllda. Enligt dessa måste det finnas ett
beslut av en behörig myndighet, som visar att den som
föreslås varit inblandad i en terroristhandling. Ett sådant
beslut måste vidare grunda sig på allvarliga och trovär-
diga bevis eller indicier. Underlag som kommer från
länder utanför EU granskas därvid särskilt för att säker-
ställa att det uppfyller EU:s krav på rättssäkerhet och
mänskliga rättigheter. Enligt praxis anses även organi-
sationer som offentligen tagit på sig ansvar för terro-
risthandlingar uppfylla kriterierna. Härutöver innehåller
regelverket även andra förbättringar jämfört med tidiga-
re ur rättssäkerhetssynpunkt, t.ex. möjligheter att få
undantag från sanktionerna samt krav på en regelbun-
den översyn av namnen på listan.
EU behandlar förslag till listning i en särskild ar-
betsgrupp med tjänstemän från alla medlemsstater. För
att ett förslag ska kunna antas måste enighet råda. Alla
EU:s medlemsstater gör därför en självständig bedöm-
ning av om förslagen uppfyller kriterierna i regelverket.
Slutligen vill jag understyrka att den svenska rege-
ringen är mycket noga med att se till att kriterierna är
uppfyllda när vi tar ställning till om vi ska säga ja till ett
förslag. Om kriterierna inte är uppfyllda beträffande ett
förslag säger regeringen givetvis nej till förslaget.</pre><pre>Anf.  3  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för sva-
ret. Anledningen till debatten om fredsförhandlingarna i
Filippinerna och till att jag skrev den här interpellatio-
nen är påtryckningar och mycket tydliga pressmedde-
landen från just National Democratic Front där man
uttrycker sin starka oro över att Nederländerna har sagt
sig vilja föra upp dessa två organisationer på EU:s ter-
roristlista.
National Democratic Front är den organisation som
i dag sitter i fredsförhandlingar med den filippinska
regeringen. Organisationen ser med stor oro på att den-
na terrorlistning skulle innebära att alla fredsförhand-
lingar i Filippinerna skulle falla samman.
Vi från Vänsterpartiet tycker att detta är mycket all-
varligt. Den här situationen har också rått under en
väldigt lång tid i Filippinerna.
Både Amnesty och andra människorättsorganisatio-
ner har ständigt i sina återkommande rapporter kritise-
rat den filippinska regeringen på en mängd olika punk-
ter för att den bryter mot mänskliga rättigheter och för
att den utsätter befolkningen för förföljelse.
När det gäller den eventuella terrorlistningen kan
man inte väga in bara kriterierna utan också vilken del i
processen som dessa organisationer befinner sig i. Vi
ser med oro på att länder som inte respekterar mänskli-
ga rättigheter också använder sig av terrorlistorna som
ett redskap för att kunna förhindra oppositionen i dessa
länder.
Jag är mycket väl medveten om att den svenska ut-
rikesministern och även andra ministrar har lyft fram
frågor som har rört mänskliga rättigheter när det gäller
terrorbekämpningen. Men likväl är skyddet för mänsk-
liga rättigheter och skyddet för den enskilda individen
inte tillräckligt starkt. Ett tydligt exempel just i den här
frågan är att Sison, som är en av ledarfigurerna i ett av
dessa partier och en av ledarpersonerna i förhandlings-
panelen i National Democratic Front, i dag är utsatt för
sanktioner från de nederländska myndigheterna och har
fått sina tillgångar frysta. Han är vräkt från sin bostad,
och hans möjligheter att delta i denna fredsprocess har
egentligen helt underminerats.
Nu är det ju inte den svenska regeringen som har
gjort detta utan den nederländska. Men vi tycker att det
är viktigt att lyfta fram denna fråga till den svenska
regeringen och att fråga den svenska regeringen vilka
åtgärder man tänker vidta och hur man tänker lyfta fram
denna fråga i EU-sammanhang för att också Sison ska
få de mänskliga rättigheter som alla andra har. Han har
ju tidigare getts politisk flyktingstatus i Nederländerna
just på grund av förföljelserna från den filippinska
myndigheten. I dag står han rättslös i Nederländerna
utan möjlighet att delta i den politiska processen. Där-
för tycker jag att detta är en viktig fråga att debattera
eftersom den visar på de problem som terrorbekämp-
ningen och terrorlistorna kan få i framtiden när man
listar organisationer i ett mycket känsligt läge i
fredsprocesser runtomkring i världen. Där väger fak-
tiskt det ena legitima skälet mot det andra legitima
skälet, och det är inte så enkelt som att tala om terro-
ristorganisationer eller icke, utan man får också se i
vilket sammanhang och i vilken process som man be-
finner sig i.
nf.  4  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Det fruktansvärda terroristattentat som
vi häromdagen såg på Bali - allt tyder ju på att det var
ett terroristattentat - visar hur viktigt det är att vi fort-
sätter att gemensamt bekämpa terrorismen.
Precis som Alice Åström säger är det viktigt att vi
också hela tiden slår vakt om rättssäkerheten och
mänskliga rättigheter. Jag tror att Sveriges regering har
varit en av de regeringar, om inte den regering, som
tydligast kämpat för att rättssäkerheten och mänskliga
rättigheter ska garanteras i kampen mot terrorismen.
Vi har därför haft många stora diskussioner om
detta och har ofta protesterat när vi upplevt att rege-
ringar har försökt använda kampen mot terrorismen
som utgångspunkt för att bekämpa politiska minoriteter
eller politisk opposition. Det har gällt tidigare t.ex. när
vi diskuterat kurder med Turkiet, palestinier med Israel
eller Tjetjenien med Ryssland.
Däremot tror jag att man ska akta sig för att börja
säga att organisationer är goda organisationer bara för
att de befinner sig i opposition. Utan att gå in på om de
här organisationerna ska terroriststämplas eller inte -
det är en diskussion som förs inom EU i dag som inte är
färdig - ska man komma ihåg att de organisationer som
Alice Åström här tar upp har gjort sig skyldiga till ett
antal politiska mord och har erkänt att de mördat sena-
torer, borgmästare och parlamentariker. De senaste
morden var i år, så det är ingen gammal företeelse utan
i högsta grad någonting som sker nu och som är aktu-
ellt. Därför tycker jag inte att det finns någon anledning
att agera till förmån för den typen av organisationer. Vi
ska värna de organisationer som själva respekterar
mänskliga rättigheter och som kämpar med demokratis-
ka medel.
Oavsett vad vi tycker om organisationerna ska vi
naturligtvis se till att en fredsprocess kan fortsätta, så att
inte våldet blir värre. Därför tycker jag att det var bra
när den filippinske ministern - som faktiskt i dag har
besökt Sverige på sin rundresa i Europa - också klar-
gjorde att oavsett hur det går med terroristlistorna och
oavsett om organisationerna tas upp på terroristlistorna
avser man att fortsätta fredssamtalen, bl.a. för att mar-
kera för organisationerna i Filippinerna att de har
mycket större möjligheter att faktiskt komma någon
vart i fredssamtalen och att fredssamtalen fortsätter
även om de är stämplade som terroristorganisationer.
Därmed har vi alla ett ansvar för att sätta press på den
här typen av organisationer att de måste upphöra med
våldshandlingar.
nf.  5  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag delar utrikesministerns åsikt att det
är viktigt att visa att vi inte accepterar att organisationer
använder terroristhandlingar som ett medel i sitt politis-
ka arbete. Vad vi också måste se - utrikesministern
säger ju att man måste kämpa med demokratiska medel
- är den stora konflikten och de stora svårigheterna när
det gäller att kunna kämpa med demokratiska medel i
länder där regeringen inte tillåter att man med just de-
mokratiska medel kan få uttrycka sin åsikt och där man
kan få delta i det politiska livet. I stället har man en
regering som inte ger några möjligheter till att med
demokratiska medel förändra i ett land. Detta gör att
debatten och diskussionen blir svår.
ANC, för att gå ett antal år tillbaka i tiden, skulle i
dag faktiskt uppfylla väldigt många av kriterierna för
vad som är en terroristorganisation. ANC erkände också
i fredsprocessen att man hade begått flera mord och att
man hade utfört handlingar under sin period för kampen
för befrielse.
Detta gör att frågan inte är så enkel att man kan säga
att alla organisationer som över huvud taget använder
våld ska på något sätt kunna terroriststämplas, med de
effekter som det i dag ger. Därför tycker jag att det här
är en viktig debatt, och debatten är inte enkel.
När det gäller de här organisationerna och sett till
den enskilde individ som nu har terroriststämplats av
Nederländerna, där man har infört sanktioner, fick Si-
son när han flydde och kom till Nederländerna status
som politisk flykting, som flykting undan det förtryck
som han utsatts för av den filippinska regeringen. Det
har alltså varit en ömsesidig process. Trots detta är det,
när sanktioner införs, viktigt att se till att människor
inte vräks från sin bostad och att människor inte fråntas
möjligheten att försörja sig och möjligheten att delta i
en process.
Det här är rättssäkerhetsgarantier som jag tycker att
det är viktigt att vi månar om, så att vi inte hamnar i en
situation där vi säger att människor som begår brott
eller utför avskyvärda handlingar på något sätt förlorar
all rätt till rättssäkerhet, rätten till prövning, rätten till
en bostad och de bitarna. Jag hoppas att utrikesminis-
tern tar med sig detta i diskussionen i EU och i diskus-
sionen med Nederländerna om hur man gör när sådana
här sanktioner införs mot enskilda individer.
I Sverige har vi ju haft tre fall där vi i hög grad sett
följderna av att bli utsatt för sådana här sanktioner. Jag
tror att vi alla gladdes när de här svenskarna blev avför-
da från FN:s terrorlista och slapp det rättsosäkra läge
som de då befann sig i. Jag hoppas att utrikesministern
agerar även för att människor i andra länder i EU får
denna rättssäkerhet och inte blir utsatta för den här
typen av sanktioner som innebär att man kränker de
mänskliga rättigheterna.
nf.  6  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Först vill jag göra några klarläggan-
den. Det är väldigt viktigt att inte jämföra ANC och
CPP. Även om man ser brister i de mänskliga rättighe-
terna i Filippinerna går det inte att göra en jämförelse
mellan deras regering och apartheidregimen, och inte
heller - det vill jag väldigt bestämt framhålla - mellan
de svenskar som stod på FN:s sanktionslista och Sison.
Det handlar trots allt om en organisation som har ta-
git på sig ett antal politiska mord och mord på politiker
så sent som i år. Det återstår att se vad EU säger när det
gäller organisationen och dess ordförande. Däremot är
det i och för sig i enlighet med reglerna att man kan
förlora sin flyktingstatus om man bedöms som terrorist
och terroristledare.
Jag möter väldigt ofta tveksamhet från andra länder
när vi argumenterar för rättssäkerhet och mänskliga
rättigheter. De vill ibland gärna liksom låta påskina att
vi därmed går terroristernas ärenden och att vi inte tar
kampen mot terrorismen på tillräckligt stort allvar.
Därför tycker jag att det är extra viktigt att vi som
verkligen slåss för mänskliga rättigheter och rättssäker-
het hela tiden håller de här gränserna tydliga och fak-
tiskt kämpar för de organisationer som med fredliga
medel deltar i politiska förhandlingar och som repre-
senterar en politisk opposition och inte de som gör sig
skyldiga till terroristhandlingar.
Det finns alla möjligheter för fredsförhandlingarna i
Filippinerna att fortsätta. Den organisation som har
utpekats som en terroristorganisation och där beslut har
fattats om att det är en terroristorganisation, en av de
islamiska organisationerna i Filippinerna, fortsätter man
förhandlingarna med. De har sagt att de accepterar ett
stillestånd när det gäller de väpnade attackerna. Det blir
på samma sätt om det skulle bli så att andra organisa-
tioner omfattas av terroriststämpel - accepterar de bara
vapenstillestånd kommer fredsförhandlingarna att fort-
sätta. För oss som ett land som verkligen arbetar för
mänskliga rättigheter och rättssäkerhet tycker jag att det
är viktigt att inte försvara dem som begår politiska
mord, de organisationer som står långt bort ifrån våra
egna värderingar om hur den politiska kampen ska
föras.</pre><pre>Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Det är oerhört viktigt att man lyfter
upp de här sakerna till debatt. Jag tycker inte att det är
så väldigt enkelt och klart att säga att de här organisa-
tionerna ska man ta avstånd från och de här är man
beredd att skydda. Jag tycker inte att gränsdragningen
alltid är fullt så enkel. Med tanke på den blivande
fredsprocessen och att den samlingsorganisation som
sitter i förhandlingspanelen själv uttrycker en stark oro
över att fredsprocessen i och med detta kommer att ta
slut tycker jag att det är oerhört viktigt att ta deras oro
på allvar.
Där kommer man i ett dilemma när ska man delta i
en fredsprocess. T.ex. Norge, som är ganska aktivt
inblandat i en fredsprocess, hamnar i en situation att de
som man egentligen ska samarbeta med är organisatio-
ner som är terroriststämplade i andra sammanhang. Det
finns listor, frysning av medel osv. Där tycker jag att
man hamnar i samma svårighet: Vad innebär det om
man terroriststämplar någon som man fortfarande ska
ha förhandlingar med? Det är där jag tycker att man
hamnar i en ganska knepig och svår situation.
Men jag hoppas, herr talman, att den svenska rege-
ringen fortsätter att driva frågan om mänskliga rättig-
heter och rättssäkerhet i dessa svåra situationer. Jag
hoppas också att utrikesminister Anna Lindh har rätt i
att fredsprocessen inte kommer att påverkas av eventu-
ella beslut inom EU som jag i och för sig hoppas kom-
mer att innebära att man i det här läget inte terrorist-
stämplar organisationerna. Och om man skulle göra det
hoppas jag att fredsförhandlingarna fortsätter och att det
filippinska folket får en möjlighet till fred.</pre><pre>Anf.  8  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Vi kommer att fortsätta att arbeta för
att garantera rättssäkerheten och de mänskliga rättighe-
terna. Vi kommer också att fortsätta att arbeta för att vi
får se en fredlig utgång när det gäller Filippinerna. Men
jag tror att det är viktigt att vi ställer tryck också på de
här organisationerna så att de inte tror att de kan fort-
sätta med fredsförhandlingar och samtidigt använda
militära våldsaktioner. De får faktiskt omvandlas till ett
politiskt parti och arbeta i enlighet med konstitutionen.
Det tror jag är det viktigaste för en fredlig utgång för
Filippinerna.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>27 §  Svar på interpellationerna 2002/03:4 och 7
om kvinnornas situation i Iran</pre><pre>Anf.  9  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Agne Hansson och Helena Bargholtz
har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att
intensifiera arbetet med att stödja en demokratisk ut-
veckling i Iran, vilka åtgärder jag är beredd att vidta för
att stödja och förbättra kvinnors situation i Iran samt
om jag är beredd att verka för att en resolution, som
fördömer den iranska regimens kränkningar av mänsk-
liga rättigheter, tas fram i FN:s generalförsamling. Jag
väljer att besvara dessa frågor i ett och samma svar.
Jag delar Agne Hanssons och Helena Bargholtz
uppfattning att situationen beträffande respekten för de
mänskliga rättigheterna i Iran är djupt otillfredsställan-
de. Trots att Iran är part till flera av FN:s centrala kon-
ventioner om de mänskliga rättigheterna bryter man
kontinuerligt mot dessa. Det gäller inte minst frågor
som dödsstraff, försvinnanden, straffrihet för politiskt
betingade brott, likhet inför lagen och, som interpel-
lanterna nämner, även kvinnors och barns rättigheter.
Det är också därför frågor som rör demokrati, mänskli-
ga rättigheter, inklusive yttrandefrihet och kvinnors,
barns och minoriteters rättigheter är centrala ämnen i
Sveriges och EU:s samtal med företrädare för den
iranska regeringen. När jag besökte Iran i slutet av april
tog jag därför upp dessa frågor vid samtliga möten.
Sveriges och EU:s ståndpunkt är att dialog är bättre
än isolering för att kunna påverka situationen i Iran. Ska
vi ha möjlighet att påverka andra länder och få dem att
arbeta för demokrati och respekt för mänskliga rättig-
heter måste vi också tala med dem. Det är också det
budskap vi får från förespråkare för mänskliga rättig-
heter som är verksamma i Iran.
Sedan 1997 har EU en s.k. allomfattande dialog
med företrädare för den iranska regeringen. Dialogen
syftar bl.a. till att påverka Iran i frågor som rör demo-
krati och mänskliga rättigheter. Vi avser att fortsätta
denna dialog, dels därför att den skapar många kontakt-
ytor och därigenom större möjligheter för EU att stödja
de krafter i Iran som verkar för en demokratisk utveck-
ling, dels därför att den ger kunskap om utvecklingen i
landet. Därutöver planerar EU att inleda en särskild
dialog om mänskliga rättigheter med Iran. Inom ramen
för denna dialog är diskriminering av kvinnor en prio-
riterad fråga.
Vi följer med intresse de reformer på olika sam-
hällsområden som president Khatami försöker genom-
föra. Såväl parlamentsvalen 2000 som presidentvalet
2001 blev tydliga framgångar för reformkrafterna, vil-
ket gav en tydlig signal om det iranska folkets stöd för
fortsatta reformer. Detta är positivt. En stor del av stö-
det för president Khatami och reformkrafterna har
kommit från kvinnliga väljare.
Den 17 juni i år beslöt Allmänna rådet att ge EU-
kommissionen mandat att inleda förhandlingar med Iran
om ett avtal om handel och samarbete. Genom ett så-
dant avtal vill vi visa vårt stöd för det iranska folkets
reformvilja och aktivt hjälpa de krafter som verkar för
en demokratisk utveckling. I samband med beslutet om
att inleda förhandlingar beslutade man även om att
knyta förhandlingarna till den politiska dialogen och en
överenskommelse om terrorismbekämpning. Inom
samtliga dessa områden ställer vi tydliga krav på paral-
lella framsteg. Det ger en stark signal om stöd till de
krafter i Iran som vill se en förändring. Förhandlingarna
om avtalet väntas inledas i oktober.
Vi uppmanar Irans regering att ratificera och tilläm-
pa FN:s konvention om eliminering av all sorts diskri-
minering mot kvinnor. Vid mitt besök i Teheran i år
gavs kvinnornas situation särskild uppmärksamhet. Jag
fick tillfälle att tala med många kvinnor, däribland
framträdande parlamentariker och opinionsbildare. Jag
uttryckte vårt stöd för kvinnors rättigheter i det iranska
samhället och tog med ledande politiker upp några av
de fall där rättigheterna allvarligt kränks.
FN:s särskilde rapportör om våld emot kvinnor pla-
nerar att besöka Iran i början av november. Vi välkom-
nar detta och räknar med att besöket genomförs. Vi
förutsätter att Iran samarbetar konstruktivt med den
särskilde rapportören.
EU har under en rad år lagt fram en resolution om
de mänskliga rättigheterna i Iran, såväl i FN:s general-
församling som i FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna. I årets resolution i kommissionen för
mänskliga rättigheter uttryckte EU särskild oro över
begränsningar av pressfriheten, arresteringar av parla-
mentariker, återupptagande av offentliga spöstraff och
utdömandet av dödsstraff, inklusive steningsdomar.
Tyvärr förlorade EU i år omröstningen med en enda
röst. Detta innebar bl.a. att mandatet för FN:s särskilde
rapportör inte förlängdes.
Sverige och EU fortsätter aktivt att arbeta för ökad
respekt för de mänskliga rättigheterna i Iran. Sverige
förordar starkt att EU ska lägga fram en resolution vid
FN:s generalförsamling i höst. Inom EU-kretsen råder
dock olika uppfattningar om detta. Vi hoppas att pro-
cessen inom EU leder fram till beslutet att en resolution
ska läggas fram.</pre><pre>Anf.  10  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för
svaret.
Vi är överens om att respekten för de mänskliga rät-
tigheterna i Iran är djupt otillfredsställande. Det är väl
det lindrigaste man kan säga i fallet Iran. Grova kränk-
ningar pågår kontinuerligt, det förekommer dödsstraff
och försvinnanden. Politiker måste godkännas av den
religiösa makten om de ska ställa upp i val till parla-
ment och också bli godkända av landets religiösa led-
ning.
Reformivrare tystas ned av det iranska rättsväsen-
det. Kvinnorna har en särskilt svår situation, och det är
den som vi vill peka på med våra interpellationer här.
Det finns anledning att lyfta fram frågan och sätta ljus
på den för att försöka att åstadkomma en förändring.
I svaret fokuseras mycket på vad EU och FN kan
göra. Men även vi som land har naturligtvis möjligheter
att agera. Det är bra att utrikesministern vid det besök
som det hänvisas till i svaret har tagit upp dessa mino-
riteters ställning och rättigheter. Det kom tyvärr inte till
allmänhetens kännedom vad som avhandlades vid be-
söket, och därför är det bra att det nu kommer fram i
svaret.
Jag vill livligt ställa mig bakom den uppmaning om
ratificering och tillämpning av FN:s konvention om
eliminering av alla sorters diskriminering mot kvinnor.
Den bör få ett så brett stöd som möjligt. Vi får inte
förtröttas i vår fortsatta kamp för en förändring till det
bättre.
Vi är också ense om att en dialog är den bästa vä-
gen. Det är viktigt att det kontinuerligt och med kraft
förs en sådan på alla plan.
I svaret säger utrikesministern att EU planerar att
inleda en särskild dialog med Iran om mänskliga rättig-
heter. Det borde EU ha gjort för länge sedan. Inom
denna dialog är diskriminering av kvinnor en priorite-
rad fråga, och det är bra. Frågan är i vilken mån vi från
svensk sida som enskilt EU-land och andra EU-länder
kan göra för att förstärka den dialogen.
Vi följer med intresse de reformer på olika sam-
hällsområden som president Khatami försöker att ge-
nomföra, säger utrikesministern i svaret. Möjligen finns
det en motsägelse där. Jag uppfattar inte att det är några
reformer på gång i Iran. Situationen är otillfredsställan-
de. Jag menar att vi ännu inte kan se några förbättring-
ar. Det är angeläget att vi får veta från vilket utgångslä-
ge som vi ska gå vidare. På den punkten kan jag inte se
att det pågår någonting. Därför är dessa åtgärder än mer
viktiga.
Allmänna rådets mandat till EU-kommissionen att
inleda förhandlingar med Iran om handel och samarbete
måste också, som jag ser det, omges med tydliga krav
på motprestation av demokratisk natur så att processen
verkligen kommer till stånd. Det får inte bli ett utbyte
som stärker, gynnar eller ger legitimitet åt den sittande
regimens handlande, för i så fall hamnar vi ju snett.
Tydliga krav på parallella framsteg ställs, sägs det i
svaret. Jag vill avsluta med att fråga utrikesministern
vilka garantier det finns för att det verkligen ska bli en
start på processen och en förbättring av situationen i
Iran.</pre><pre>Anf.  11  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret på
min interpellation.
Situationen i Iran har förvärrats på ett drastiskt sätt
den senaste tiden. Tyvärr finns det några länder i EU
som inte är beredda att ge sitt stöd för en sådan resolu-
tion som utrikesministern talar om, och jag har uppfat-
tat att det gäller Grekland, Spanien och Italien. Därför
är det särskilt angeläget att Sverige mycket aktivt driver
denna fråga.
Skarpa resolutioner från både EU och FN skulle vi-
sa att Europas länder kraftfullt tar avstånd från de brott
mot mänskliga rättigheter som den iranska regimen
dagligen gör sig skyldig till. Det är av största vikt att
utrikesministern och Sveriges regering agerar aktivt för
sådana resolutioner. Om detta är utrikesminister och jag
helt överens. Men i ett annat avseende är jag inte över-
ens.
Man har från europeisk och svensk sida under de
senaste åren försökt att föra fram den nuvarande presi-
denten i Iran, Khatami, som en reformvänlig person
med mål att införa demokrati i Iran. Är detta inte en
myt?
Khatami var under åtta år Khomeinis propaganda-
minister för Islamic Guidance. Han hade under Kho-
meinis tid en nyckelroll inom förtryckarapparaten och
lär personligen ha varit ansvarig för massavrättningar
av 30 000 politiska fångar under inte mindre än två
månader 1988. Förhoppningar om att en sådan person
skulle vilja införa demokrati i Iran och reformera den
fundamentalistiska syn som styr landet förefaller naivt.
Khatami har varit president i över fem år, och enligt
alla oberoende människorättsorganisationer har inga
nämnvärda förbättringar skett. På de flesta punkter har
situationen i stället förvärrats. Khatami och hans kabi-
nett har gång på gång visat stöd för steningar av kvin-
nor, senast i form att ett uttalande från Khatamis rådgi-
vare i kvinnofrågor, Zahra Shojai, som i ett uttalande i
juli sade att steningarna är nödvändiga för att skydda
familjens normer och att de som blir stenade till döds
förtjänar straffet. Detta kan man läsa om i en artikel i
Financial Times som publicerades i juli.
Under Khatamis tid som president har 25 fall av
steningar förekommit, varav två ägde rum för cirka tre
veckor sedan, alltså den 25 september, i västra Iran.
Denna gång var det en man och en kvinna som stenades
till döds efter att ha suttit av ett 15 år långt straff.
Kan verkligen Khatami sägas föra en folkstödd re-
formprocess? Det bör då påpekas att över 800 personer
kandiderade till presidentvalet, men det var endast fem
av dem som godkändes av de styrande, dvs. de som inte
var alltför kritiska mot regimen och som gav sitt stöd
till präststyret. De reformlagar som parlamentet har
antagit under senare år har tillbakavisats av Väktarnas
råd. Som en följd av detta kan nämnas att flickor fortfa-
rande kan giftas bort vid nio års ålder, och inte vid 14
års ålder som det iranska parlamentet krävt.
Den s.k. kritiska dialogen med vår tids religiösa
fascism har inte gett resultat under de senaste fem åren.
Bevis på detta är bl.a. de fem offentliga avrättningar
som ägde rum förra söndagen, dagen innan en EU-
delegation anlände. Dessa män fick inte ens använda
sig av en försvarsadvokat.
Det är därför dags att föra en skarpare politik mot
den iranska regimen. Sverige och resten av den demo-
kratiska världen måste kraftfullt markera att vi inte kan
acceptera det omänskliga förtryck som är det iranska
folkets vardag.</pre><pre>Anf.  12  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):
Herr talman! Jag skulle kort vilja säga några ord om
Vänsterpartiets ställningstagande i frågan.
Vi instämmer i utrikesministerns uttalande om att
den politiska situationen i Iran är en kamp mellan kon-
servativa och reformvänliga.
Vi vill sätta fokus på reformvänliga krafters uttalan-
den om stening av kvinnor i Iran, senast i form av ett
uttalande från den iranske premiärministerns rådgivare i
kvinnofrågor, Zahra Shojai. Hon har sagt att steningar-
na var nödvändiga för att skydda familjens normer och
att de som blev stenade till döds förtjänade straffet.
Uttalandet från premiärministerns rådgivare är ett
typiskt exempel på att den patriarkala strukturen, dvs.
könsmaktsordningen, är djupt förankrad i Iran. Det
maktmönstret genomsyrar förhållandet mellan könen på
alla områden, såväl i familjen som i statsapparater och i
de politiska församlingarna.
Vi vill understryka vikten av att inte göra det grova
våldet mot kvinnor i Iran till ett kulturellt eller ett reli-
giöst betingat våld. Iran är ett typiskt exempel på patri-
arkatets djupa förankring i religiös fundamentalism,
särskilt i dess statsbärande form.
En sak förenar de religioner som är dominerande i
världen, och det är motståndet mot kvinnors lika rättig-
heter. Kvinnoförtrycket är religionernas gemensamma
bas, och där stöder de varandra.
Vi som lever i världens mest jämlika land borde föra
fram frågan om en skarp resolution i FN:s generalför-
samling om detta. Vi vet att detta ärende diskuterades
den 9 oktober mellan EU:s medlemsstater, men bordla-
des till utrikesministermötet den 21 oktober.
Vi har även fått information om att de flesta euro-
peiska länder, däribland Sverige, stöder framförandet av
en resolution för att fördöma den iranska regimen för
brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Där vill
jag säga att kvinnors rättigheter är också mänskliga
rättigheter. Därför anser vi att det är särskilt angeläget
att Sverige aktivt driver denna fråga.</pre><pre>Anf.  13  ROSITA RUNEGRUND (kd):
Herr talman! Först vill jag tacka Agne Hansson och
Helena Bargholtz för att de har ställt den här interpella-
tionen och för det svar som har givits.
Mitt deltagande i den här debatten är också ett stöd
till de iranska kvinnorna. I svaret nämner ministern
detta med stening. Denna avskyvärda handling har
faktiskt stöd, som det har framkommit här, av Khatami
och hans kabinett.
Jag håller också med Agne Hansson om att det är
viktigt att en dialog förs. Men under fem år har det
pågått en dialog, och det har inte framkommit något
nämnvärt utanför Iran om vad den här dialogen egentli-
gen har givit.
Helena nämnde frågan om åldern på flickor vid gif-
termål. Man kan säga att det också är pedofili enligt lag,
alltså att flickor på nio år får giftas bort, vilket är myck-
et allvarligt och som jag tycker att utrikesministern ska
lyfta fram, och det mycket skarpt.
Jag har en fråga när det gäller förhandlingar om av-
talen med Iran. Det ska inledas förhandlingar nu i okto-
ber. Min fråga till utrikesministern är: Hur ingår etiska
uppförandekoder, och ställs det krav under de här för-
handlingarna på mänskliga rättigheter?
Jag vill också ställa en andra fråga. Utrikesministern
säger i sitt svar att man förutsätter att Iran samarbetar
konstruktivt med den särskilde rapportören. Vad grun-
dar utrikesministern den förutsättningen på, eftersom
utrikesministern själv säger i svaret att Iran kontinuer-
ligt bryter mot mänskliga rättigheter?</pre><pre>Anf.  14  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Först kan jag instämma i beskrivning-
en av de problem som Agne Hansson med flera gör.
Det vi ser i Iran är en kraftmätning och en strid
mellan reformkrafter och konservativa. Sedan kan man
i och för sig fråga hur reformvänliga reformkrafterna är.
Även om man t.ex. kan ifrågasätta en del i president
Khatamis bakgrund, kan vi i dag se att han hör till dem
som vill se reformer i Iran. Men polariseringen är ju
väldigt tydlig. 80 av 290 i det iranska parlamentet är
åtalade. Överför de siffrorna till svenska riksdagen! 80
av 290 står alltså under åtal i dag.
När jag var Iran träffade jag talmannen i det iranska
parlamentet. Han hade - och jag hoppas att den svenska
talmannen inte behöver upprepa något sådant - tagit ut
alla reformvänner i strejk från parlamentet när man
försökte att ta de åtalade och också fängsla de först
åtalade. Då gick parlamentarikerna i strejk till dess att
de slapp fängelsestraffet. Det säger en del om de oer-
hörda spänningarna och polariseringen.
Finns det då några reformer som diskuteras? Ja, det
finns flera reformer som är under diskussion men som
inte kan genomföras på grund av Väktarrådet, de kon-
servativas starka kraft i dag. De diskuteras bland re-
formvännerna i parlamentet och har presidentens stöd.
Dit hör t.ex. att höja den absurda giftermålsåldern nio
år. Dit hör också att minska Väktarrådets roll, så att
Väktarrådet t.ex. inte ska vara tvunget att godkänna
parlamentariker och politiker, som naturligtvis är ett
stort hinder för att få reformprocessen att fortsätta. Dit
hör även att stärka rättssäkerheten. Men allt det här är
alltså sådant som i stor utsträckning blockeras av Väk-
tarrådet i dag.
Sedan vill jag också säga när det gäller den oerhört
brutala och barbariska situationen med stening att de
försäkringar vi fick när vi var där i april var att det inte
skulle förekomma någon mer stening och att detta hade
upphört. Vi har därför varit noga med att försöka få
bekräftelse på det som vi har hört efter april. Vi har
fortfarande inte fått bekräftat att det har skett steningar,
men det innebär naturligtvis inte att det inte kan ha skett
ändå utan att vår ambassad eller vi har lyckats få infor-
mation och bekräftelse på det. Men det som man var
väldigt tydlig med då och det som man har varit väldigt
tydlig med senare är att regeringen fördömer detta och
att regeringen är fullständigt emot detta. Därför var det
uttalande som sprids av premiärministerns rådgivare
fullständigt obegripligt också för mig. Det är självklart
något som vi måste fortsätta att på alla sätt bekämpa.
Agne Hansson frågade också vad ett enskilt land
kan göra, vad Sverige kan göra. Vi följde upp det bila-
terala besök som vi gjorde i Iran, där vi tog upp alla de
här frågorna och hade en ordentlig diskussion om dem,
med att sedan ha ett seminarium i Sverige ett par måna-
der senare om kvinnors roll och rättigheter i Mellanös-
tern och inte minst i Iran. Där deltog bl.a. två iranska
kvinnliga advokater som tillhör dem som arbetar för
mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i Iran.
Wallenbergsinstitutet har också startat utbildningar för
att iranska representanter ska kunna få utbildning i
mänskliga rättigheter. Sedan gäller det naturligtvis för
oss att fortsätta att arbeta med andra EU-länder för att
på alla sätt garantera kvinnors rättigheter i den fortsatta
diskussionen med Iran.</pre><pre>Anf.  15  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är en bred enighet i debatten om
att det här inte är tillfredsställande. Det är klart att det
finns reformister också i Iran, men det är naturligtvis
nyanser i förhållande till vad vi kan se i vårt land. Vad
vi kan göra som enskilt land är att ta upp de här frågor-
na av och till, föra debatt kring dem och föra upp dem i
ljuset. Det är viktigt att göra det.
Jag fick inte något svar på vad utrikesministern tror
att vi i fortsättningen kan få för garantier för och verk-
ligt tydliga tecken på att reformprocessen kommer i
gång i landet. Det gäller t.ex. FN:s särskilda rapportör
om våld mot kvinnor som planerar att göra ett besök i
november. Det är bara att hoppas att det kan ske och att
Iran då medverkar konstruktivt. Men frågan är med
vilken tyngd som FN-rapportörerna kan agera när de
tidigare har fått den här resolutionen nedröstad i gene-
ralförsamlingen. Även här är frågan på vilket sätt vi
som land kan ge stöd och underlätta rapportörens arbe-
te.
Om jag har fattat det rätt ska EU nu arbeta på två
sätt mot Iran, dels i dialog, dels genom att lägga fram
resolutionsförslaget i FN:s generalförsamling. Och jag
stöder det livligt och fullt. Men det är då viktigt att
dialogen institutionaliseras, att den är målinriktad, att
det är identifierbara kort- och långsiktiga krav som
ställs och att diskriminering av kvinnor och kvinnornas
situation är med i prioriteringen i det sammanhanget.
Det är också viktigt att dialogen ges bredd och leder till
konkreta resultat som är synliga och påtagliga. Vilka
garantier har vi för det, och vad gör vi från svensk sida
för att få det dithän?
När det gäller resolutionsförslaget vill jag livligt till-
styrka att det kommer till stånd och att det kommer att
få en majoritet i generalförsamlingen den här gången.
Vad gör utrikesministern för bedömning i det samman-
hanget?</pre><pre>Anf.  16  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill fråga utrikesministern om hon
träffade den här iranska kvinnoministern Zahra Shojai
vid sitt besök. Utrikesministern har tidigare talat om att
hon hade kontakter med olika kvinnliga politiker, och
viktiga kvinnor i Iran över huvud taget. I så fall tycker
jag att det skulle vara intressant att höra om den här
kvinnoministern framförde liknande synpunkter. Det
var tydligen helt obekant för utrikesministern att hon
hyste de här synpunkterna.
Det är ju tråkigt att Khatami väljer en kvinnlig mi-
nister som sin rådgivare, han har kanske inte så många
kvinnliga ministrar, som har en så tråkig, fundamenta-
listisk inställning i de här frågorna.
Det var min ena fråga. Sedan vill jag också fråga
hur utrikesministern ser på Sveriges möjligheter att
påverka de här motvilliga länderna till att vara med på
EU:s och FN:s resolutioner. Och vad är deras argument
för att inte ställa upp på resolutionerna? Tror de inte att
det är förskräckligt för i första hand kvinnor i Iran?
Man ska komma ihåg att även män stenas och hängs -
även om majoriteten är kvinnor. Man gör det på mycket
lösa boliner. Jag har hört att det räcker att en kvinna
t.ex. går på en fest som hennes man eller pappa inte
gillar eller att hon dricker alkohol vid något tillfälle.
Det är tydligen mycket godtyckligt när man kan dömas
till de här steningarna.
Jag undrar också varför Khatami, som ändå är pre-
sident, inte kan stoppa steningarna. Är han så otroligt
maktlös? Är Väktarnas råd så vansinnigt starka att han
bara är en papperspresident, en marionett? Det har ändå
inträffat 25 fall av stening under hans tid. Nu sade utri-
kesministern att det inte finns något bevis för att de
senaste steningarna, de steningar som man ju har lovat
att avskaffa, har ägt rum. Däremot finns det bevis för att
det har skett hängningar i Iran. Det har vi sett hemska
bilder på, lyftkranar med anordningar där alltså också
män hängs. Så visst förekommer det otäcka dödsstraff
under vidriga omständigheter.
Slutligen vill jag fråga utrikesministern en sak till.
Eftersom de här påtryckningarna mot Iran inte har lyck-
ats något vidare - vilka skulle vara de mest framgångs-
rika påtryckningarna för att få till stånd en ändring i
Iran? Är detta Väktarnas råd, som tydligen styr så
starkt, så att säga oemottagliga för allt? Är de i stort sett
som afghanska fundamentalister? Eller kan man tänka
sig det som Rosita Runegrund var inne på, nämligen att
koppla mänskliga rättigheter till de här ekonomiska
förhandlingarna? Kan det vara ett sätt? Ska man t.o.m.
fundera på någon typ av ekonomiska sanktioner?</pre><pre>Anf.  17  SERMIN ÖZÜRKÜT (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för hennes
förtydligande av de oerhörda spänningarna och av de
konservativa krafterna i Iran. Än en gång vill jag under-
stryka vikten av att inte glömma bort den patriarkala
strukturen när vi gör vår analys av problematiken.</pre><pre>Anf.  18  ROSITA RUNEGRUND (kd):
Herr talman! Jag vill stryka under detta med den
särskilde rapportören för Iran. Jag tror att det är oerhört
viktigt att FN får ha kvar en rapportör i Iran som kan
visa på de oegentligheter som pågår. Man kunde läsa i
en dagstidning att Iran öppnar sig mot Afghanistan och
att man har stora problem med droger. Vi får ju ta emot
brev från olika håll. Man har stora problem med sexuell
exploatering av barn och ungdomar. Det är trafficking.
Man har problem med droger. Även detta skulle kom-
ma till vår kännedom om FN hade rapportörer i Iran.
Jag tycker att det har varit en bra debatt. Jag tycker
att det är bra att vi har fått reda på så mycket mer. Jag
hoppas också att vi kan fortsätta att trycka på den irans-
ka regeringen och detta råd och hela tiden visa på hur
kvinnorna, speciellt kvinnorna, är utsatta i Iran.</pre><pre>Anf.  19  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag tycker också att det är väldigt bra
att vi har de här debatterna. Det är klart att det också
påverkar. Det är så vi ökar kunskapen om Iran och
dessutom visar dem som finns i Iran att vi följer situa-
tionen väldigt nära.
Agne Hansson frågade vilka garantier det finns för
att reformprocessen lyckas. Garantier finns ju tyvärr
aldrig. Men arbetet måste fortsätta.
Ett arbete som naturligtvis är väldigt viktigt är bl.a.
det som Helena Bargholtz frågar om, handelsavtalet. Vi
har i dag fått ett beslut om att vi både ska sätta i gång
ett handelsavtal och en dialog om mänskliga rättigheter
och att dessa saker delvis ska kopplas samman. Han-
delsavtalet är bra, för det innebär att Iran också måste
följa internationella handelsregler, de gemensamt över-
enskomna reglerna. Det blir ju en annan press när man
har ett handelsavtal.
Dessutom ska det parallellt ske en dialog kring
mänskliga rättigheter. Tanken med en sådan dialog, och
det gäller också det som Sermin Özürküt och Rosita
Runegrund frågar om, är också att man sätter upp väl-
digt tydliga mål. Målet kan t.ex. vara att man ska av-
skaffa dödsstraffet, i första hand naturligtvis de här
barbariska formerna av dödsstraff men också dödsstraf-
fet generellt. Så sätter man upp tydliga benchmarks. Det
förbereds alltså från början att om man inte kommer till
några resultat ska den här dialogen kunna avslutas, och
då kan det också påverka handelsavtalet. Därmed upp-
hör även de förbättringar som kan finnas för Iran i ett
handelsavtal.
Jag tror att det är den vägen som är viktig att gå med
tanke på det som Helena Bargholtz säger om att man
eventuellt ska införa ekonomiska sanktioner eller isole-
ra dem. Det här är en bättre väg. Väktarrådet är väldigt
viktigt, och Väktarrådet vill nog gärna se att man blir så
isolerad som möjligt. Därför är det bättre att ha den här
dialogen kring mänskliga rättigheter och se till att man
verkligen fortsätter att stärka reformkrafterna.
Sedan gäller det resolutionerna, och resolutionerna
tar självklart också upp kvinnors rättigheter, kvinnors
situation. Den här resolutionen röstades ned i Kommis-
sionen för mänskliga rättigheter, men vi har nu diskus-
sioner om att lägga fram den i FN:s generalförsamling.
Tyvärr är det så att EU-länderna inte alls är eniga i dag.
Vi gör allt vi kan för att påverka andra länder, men det
är en ganska stor splittring i dag, och vi måste vara
eniga för att gemensamt kunna lägga fram en resolu-
tion.
Vi hoppas naturligtvis att vi ska kunna lägga fram
en resolution. Vi hoppas att rapportören ska kunna ha
ett idogt arbete i Iran och att det kan bidra till en fortsatt
dialog och en fortsatt reformprocess.
Jag vill också svara på frågan om den särskilda råd-
givaren. Jag träffade aldrig den särskilda rådgivaren
som senare har uttalat sig på det här viset om stening.
Det politiska systemet verkar inte riktigt kunna påverka
den här delen, den religiösa delen, av rättsväsendet. De
steningsdomar som tidigare har avkunnats har däremot
alla överklagats. Det vi vet, eller det vi har trott oss
veta, är att det fortfarande inte har blivit något besked,
att det fortfarande inte har fattats några beslut efter
överklagandena.</pre><pre>Anf.  20  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är verkligen bara att beklaga att
inte ens EU kan samla sig omkring en kraftfull politik
mot Iran i det här fallet. När det gäller de här avtalen
om handel och annat undrar jag: Finns det någon tydlig
strategi där, och ett krav på att avbryta detta om man
inte når framgång? Det är viktigt att man verkligen
sätter tryck med tydliga krav på Iran i det här fallet.
Sedan är det naturligtvis viktigt att man på bred
front tar upp de här frågorna. Det gäller både interna-
tionellt, i varje land och att man driver opinion inom
EU, i FN och på olika andra sätt. Jag tycker att den här
debatten har visat att utrikesministern har ett brett poli-
tiskt stöd härifrån Sverige för att fortsätta driva de här
frågorna framåt mycket kraftfullt. Jag hoppas att utri-
kesministern också kommer att få framgång för att
förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i
Iran. Ett råd är bara att inte lita alltför mycket på Kha-
tamis reformvänlighet i det här sammanhanget. Men ta
fasta på de reformivrare som trots allt finns - även om
de är få.</pre><pre>Anf.  21  HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill också tacka utrikesministern
för den här debatten. Den är väldigt viktig också för de
reformkrafter som finns utanför Iran och som arbetar
för bättre villkor i Iran.
Jag måste säga att det är inte bara beklagligt att EU
inte kan enas om en resolution utan också djupt genant.
Som stark EU-vän tycker jag att det är väldigt tråkigt att
man inte kan komma överens om detta, att det tydligen
finns länder som tycker att det inte är så viktigt hur
kvinnor behandlas.
Att föra sådana här debatter i de demokratiska par-
lamenten måste vi fortsätta med. Jag vet att parlamenta-
rikerna i England har gått tillsammans i en gemensam
aktion för att förbättra villkoren i Iran. Vi kanske kunde
fundera om vi kan göra något gemensamt parlamenta-
riskt utspel i de här frågorna.
Det är också viktigt att man får en garanti för att
handelsavtalet och de mänskliga rättigheterna kopplas
ihop, så att det inte blir något handelsavtal om Iran inte
är berett att också garantera mänskliga rättigheter och
att inte stena vare sig män eller kvinnor.
Jag har en alldeles egen fundering. Jag begär inte att
utrikesministern ska ha synpunkter på den, men jag vill
ändå förmedla den. Om det blir allvar av konflikten
mellan Irak och USA funderar jag vad det kan få för
spill-over-effekter på Iran. Kan man kanske tänka sig
att det så småningom blir en Afghanistanliknande situ-
ation i Iran också? Detta är som sagt min fundering, och
om utrikesministern vill svara blir jag glad. Men jag vet
att det är en jättesvår och besvärlig fråga just nu.</pre><pre>Anf.  22  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Herr talman! Jag tror möjligen att den sista frågan
blir svår att svara på inom ramen för ett knappt två
minuter långt avslutningsinlägg. Vi kanske kan komma
tillbaka till den.
Jag vill också tacka för debatten.
När det gäller handelsavtalet delar jag er uppfattning
att det är viktigt att man har en koppling mellan han-
delsavtal och dialogen om mänskliga rättigheter. Det
tycker andra EU-länder också. Det är därför det är så
viktigt att vi har en sådan här klausul som finns i man-
datet för att göra ett handelsavtal, att det kopplas till
dialogen om mänskliga rättigheter och det finns en
möjlighet att avbryta detta om man upplever att man
inte kommer någonvart när det gäller dialogen om
mänskliga rättigheter.
Jag vill också till försvar för mina EU-kolleger som
inte vill se en sådan här situation säga att det inte inne-
bär att alla tycker att det är riktigt och naturligt att för-
trycka kvinnor och förtrycka mänskliga rättigheter.
Deras argument är att det försvårar den här dialogen om
man samtidigt har en resolution om Iran. Vi gör en
annan bedömning. Vi menar att läget är så allvarligt att
vi måste ta en resolution om Iran fast vi samtidigt vill
fortsätta dialogen.
För att avsluta med något positivt om utvecklingen i
Iran som kan ge lite hopp för framtiden kan jag säga att
vi ser att över 60 % av de universitetsstuderande som
nu börjar faktiskt är kvinnor. Jag tror att det också kan
ge en liten fingervisning om att vi har en mer positiv
roll för kvinnor att vänta i framtidens Iran. Det skulle
förvåna mig om regimen lyckas fortsätta att förtrycka
en så stor grupp av de här unga studenterna, som där-
med också har visat sitt engagemang.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>28 §  Svar på interpellation 2002/03:1 om upp-
sägningar inom Ericsson</pre><pre>Anf.  23  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Ragnwi Marcelind har frågat vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att komma till rätta med
vad hon kallar de strukturella problemen i Gävle samt
hur stort statligt stöd jag avser att avsätta för dessa
åtgärder.
Bakgrunden till frågan är bl.a. ytterligare varsel och
neddragningar på arbetsmarknaden i Gävle och Sandvi-
ken. Bl.a. har Ericsson varslat ytterligare 320 anställda
om uppsägning.
I maj i år besvarade jag en liknande fråga av Mar-
celind, i samband med att Hans Karlsson redovisat det
uppdrag regeringen tilldelat honom med anledning av
Ericssons dåvarande varsel och neddragningar i Sveri-
ge.
Jag framhöll då, och vill understryka det i dag igen,
att regeringen för en långsiktig och strategiskt inriktad
politik för att förbättra de lokala arbetsmarknadernas
funktion och för att utveckla näringslivet i Sverige. Det
innebär bl.a. en långtgående decentralisering av olika
insatser till främst den regionala nivån. Inom ramen för
arbetsmarknads-, närings- och den regionala utveck-
lingspolitiken har bl.a. länsarbetsnämnderna och läns-
styrelserna stora resurser och befogenheter för att möta
kriser i samband med strukturomvandlingar och för att
kunna verka för en hållbar tillväxt. Det är min och rege-
ringens förhoppning att mycket av resurserna ska finnas
och fördelas lokalt. Det innebär både möjligheter och
ansvar för lokala aktörer.
I dag bedrivs ett omfattande arbete för att på olika
sätt ta till vara möjligheterna att utveckla näringslivet i
Gävle. Det pågår bl.a. många aktiviteter där statliga
resurser samverkar med resurser lokalt för att utveckla
kommunen. I mitt svar vill jag beröra ett av alla dessa
exempel, och det rör högskolan.
Högskolan i Gävle är en viktig utvecklingskraft,
som har vuxit kraftigt under senare år. Det handlar bl.a.
om nya utbildningar och metoder, utbyggnader inom
Gävle Teknikpark, Drivhuset (stimulans för nyföreta-
gande) och uppbyggnad av nya kluster. I budgetpropo-
sitionen kunde vi också berätta att regeringen nu flyttar
belastningsskadecentret från Arbetslivsinstitutet till
Högskolan i Gävle. Detta innebär att drygt 23 miljoner
kronor överförs till Högskolan, och dessutom kommer
ytterligare medel att tillföras under en övergångsperiod.
För år 2003 handlar det om 8 miljoner kronor för ett
samarbetsavtal.
Jag har tidigare i år besökt Länsarbetsnämnden i
Gävleborg, och jag kommer att fortsätta att följa ut-
vecklingen i Gävle noga liksom länsarbetsnämndens
behov av resurser.
Med de goda generella förutsättningar för en lång-
siktig positiv utveckling som finns i Gävle är det min
uppfattning att det också finns goda möjligheter att
åstadkomma en positiv utveckling av näringslivsstruk-
turen, bl.a. med hjälp av de relativt stora statliga resur-
ser som fördelas till regionen men också genom det
stora engagemang och de idéer som finns inom kom-
munen från både politiker och företagare.</pre><pre>Anf.  24  RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Tack för svaret, Ulrica Messing!
Jag utgår från att Ulrica Messing, som precis som
jag kommer från Gävle, känner en stark oro över ut-
vecklingen hemma. Vi har problem på arbetsmarkna-
den, med 9 % av gävleborna som är arbetslösa eller satt
i program. Med Ericssons senaste varsel är det över
1 600 personer som de senaste två åren har förlorat sina
jobb. Korsnäs har i sommar varslat 135 tjänstemän och
Sandvik 140. Kockens lägger ned hela sin verksamhet
och flyttar den från Gävle. Vi kan dessutom avläsa på
våra halvårssiffror när det gäller befolkningstendensen
att trenden nu har brutits och det är en negativ trend, i
alla fall första halvåret.
I detta läge svarar Ulrica Messing på min oro med
en ton som jag hoppas att jag uppfattar fel, men det
låter som en lite nonchalant fortsättning av den opti-
mistiska valrörelselöftestonen. Jag är medveten om att
Gävle har många goda förutsättningar, men då krävs det
också att staten och regeringen tar situationen i Gävle
på allvar och sätter in tidiga åtgärder, innan konsekven-
serna av de förlorade arbetstillfällena gör att människor
varken vågar bo eller investera i vår hemkommun. Det
går alltså inte att avvakta i tro på att förutsättningarna
ska bli bättre längre fram.
Vi vet att konkreta jobb kan skapas i Gävle nu. I den
rapport som Gävle kommun skickade till regeringen
och som Messing själv har svarat på - även om det
också var i lite diffusa ordalag - finns det en bilaga med
konkreta projekt som exempelvis lantmäteriet har
framme och som kan startas och t.o.m. forceras fram
om bara regeringen kunde lägga pengar och stötta verk-
samheten.
Det gäller t.ex. förbättringar av den rikstäckande
databasen med höjduppgifter som telekomföretagen
dels använder för utplacering av 3 G-master, dels vill
använda för att skapa positioneringstjänster, location
based services, LBS.
Det gäller även pengar för att snabba på digitalise-
ringen av papperskartor, som jag också har motionerat
om, både historiska kartor och detaljplanekartor. Inom
lantmäteriet tror man att det förutom många svenskar
finns mängder av amerikaner som skulle köpa dessa
kartor via nätet då landets historiska kartor finns till-
gängliga i digital form.
Digital geografisk information och fastighetsinfor-
mation skapar möjligheter för hela 3 G-branschen. Det
har också Lantmäteriets generaldirektör pratat med
Mona Sahlin om, så kunskapen finns hos regeringens
företrädare. Och om Lantmäteriet fick pengar till det
här skulle det också ge bättre förutsättningar för 3 G.
Högskolan har beslutat att starta en utbildning av
lantmätare, vilket jag motionerade om i fjol. Nu kom
regeringens budget. Det finns inte en krona avsatt för
den utbildningen. Här skulle det finnas en konkret möj-
lighet för Ulrica Messing och regeringen att visa att
man tar situationen i Gävle på allvar.
Just nu pågår ett omfattande arbete inom Högskolan
i Gävle med GIS-institutet och hos företagen i GIS-
klustret i Gävle med att utforma en ansökan om pengar
för utveckling av innovationssystem. För att Gävle ska
kunna utvecklas till Europas GIS-huvudstad fordras
pengar till forsknings- och utvecklingsverksamheten.
Jag skulle kunna fortsätta att exemplifiera och kommer
att göra det i mitt andra inlägg. Min fråga är då bara: Är
det detta som Ulrica Messing menar när hon i sitt svar
till mig säger att regeringen är intresserad av att stödja
Gävle för att vi ska få en framkomlig väg? Då skulle
man ju kunna ge konkreta bevis på det genom att av-
sätta ekonomiska resurser för de här olika initiativen.</pre><pre>Anf.  25  OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Jag vill bredda den här debatten till att
handla om situationen i Gävleborgs län. Varsel och
uppsägningar på Ericsson i Hudiksvall och Flextronics i
Söderhamn bidrar i högsta grad till den svaga arbets-
marknaden.
Trots att länet när det gäller regional BNP hävdar
sig väl är arbetslösheten näst högst i landet och utbild-
ningsnivån låg. Nu är det kärvt på arbetsmarknaden,
men så här har det sett ut under en längre period. Till-
växtavtalet och andra regionalpolitiska instrument är
bra, men det finns inga klara målsättningar på rikspla-
net som visar hur man långsiktigt ska förbättra t.ex.
sysselsättningen och utbildningsnivån i Gävleborgs län.
Vänsterpartiet vill ha tydliga och klara regionala
målsättningar där resurserna fördelas utifrån länens
olika förutsättningar och möjligheter. Det finns t.ex.
redan i dag delar av Sverige som har uppnått 80-
procentsmålet när det gäller sysselsättningen, och 50 %
av ungdomarna går vidare till högskolestudier. Är mi-
nistern beredd att stödja tydliga regionala mål för ut-
bildning och sysselsättning?
I finansplanen står det att rätten till meningsfullt ar-
bete är grunden för regeringens tillväxtpolitik och att de
regionala skillnaderna som finns kommer att beaktas
när åtgärder för att nå målen utformas. Borde då inte
Gävleborgs län prioriteras än mer när vi har den näst
högsta arbetslösheten och en låg utbildningsnivå? Hur
tänker ministern beakta de regionala skillnaderna i
regeringens arbete på ett mer konkret sätt?
På länsstyrelserna upprättas länsstrategier för varje
läns utveckling, ett arbete som har pågått i många år
men som inte uppmärksammas särskilt mycket av rege-
ringen när det gäller hur resurserna ska fördelas. I den
parlamentariska regionkommittén, som jag var ledamot
i, fick vi en rapport från Statskontoret, regeringens eget
organ, som visade att dessa tyvärr inte hade någon ef-
fekt på vilken regionalpolitik som fördes. De blev mest
dammsamlare på departementet och redovisas dessutom
inte för riksdagen. Och nu när infrastruktursatsningarna
ska göras, när Vägverket och Banverket redovisar sina
planer för hur de vill ha det framöver, visar det sig att
man t.ex. skjuter utbyggnaden av dubbelspåret, Bo-
mansberget-Älvkarleby, ytterligare framåt i tiden. Det
gäller också motorvägen mellan Hudiksvall och Enång-
er. Tar man då hänsyn till länsstyrelsernas strategier?
Gävleborgs län bidrar i högsta grad till Sveriges
handelsöverskott. Det är koncentrerat till tung skogs-
och stålindustri, men det vi behöver är fler små och
medelstora företag för att öka sysselsättningen. Till-
gången på riskkapital måste då öka i vårt län, och vi i
Vänsterpartiet vill införa regionala riskkapitalfonder. Vi
tycker att det är rimligt att staten skjuter till en del
pengar av vinsterna från vattenkraften i de här fonder-
na. Kommuner och landsting kan placera delar av sina
pensionsfonder där i stället för på börsen, som lands-
tinget i Gävleborg nu har gjort och förlorat mångmil-
jonbelopp. De storföretag som finns i länet borde också
placera delar av sitt kapital i sådana här fonder för att
trygga länets utveckling och därmed de egna företagen.
Visst är det bra med Almi och Nutek och Norrlands-
fonden, som på olika sätt bidrar till kapitalförsörjning-
en, men det saknas en helhetssyn, och regeringen kon-
staterar i budgetpropositionen att det finns ett underut-
bud av finansieringskapital i regionalpolitiskt priorite-
rade områden till små och medelstora företag. På vilket
sätt vill ministern då öka riskkapitaltillgången i Gävle-
borgs län för att få högre sysselsättning i små och me-
delstora företag? Det blir min sista fråga.</pre><pre>Anf.  26  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag delar självklart samma oro som
både Ragnwi Marcelind och Owe Hellberg ger uttryck
för. Det är en oro för hur vi på kort sikt ska hjälpa de
enskilda personer och de familjer som drabbas av varsel
- många av dem kommer säkert att drabbas också av
arbetslösheten - så att de ska känna en trygghet i för-
ändringen och våga pröva nya utbildningar och nya
arbeten. Jag delar också oron för hur vi på lång sikt ska
kunna bredda den näringslivsstruktur som finns i vårt
län och hur vi på olika sätt ska kunna stärka Gävle som
motor i vårt län för utveckling.
Jag tror att vi måste göra saker både på kort sikt och
på lång sikt. Jag tror dessutom att vi ska göra detta i
nära samarbete med de politiker och företagare som
finns lokalt och regionalt.
I den mån riksdagen kan fördela tillväxt handlar det
väldigt mycket om hur vi kan fördela högskoleplatser
över landet, hur vi kan sprida de statliga arbetstillfälle-
na, så att de kompletterar och berikar det näringsliv som
finns lokalt, och hur vi kan komplettera marknaden när
den inte fungerar med t.ex. tillgång på riskkapital för
småföretagare. Men det är ändå lokalt och regionalt
som de bästa idéerna finns. Det är där som de enskilda
företagarna som brinner för något också behöver stöd
för att kunna förverkliga sina drömmar.
På kort sikt gör vi väldigt mycket från regeringens
sida, och jag vill nämna några av de sakerna. Eftersom
det lät på Ragnwi Marcelind som att vi inte gjorde nå-
got alls vill jag ta några exempel.
I vårt län finns nu en samrådsgrupp med länsarbets-
direktören, landshövdingen och företrädare för Erics-
son, som är den industri som har lagt de största och
tyngsta varslen. Där finns också representanter för
kommunen som varje vecka följer utvecklingen när det
rör varslen.
På länsarbetsnämnden i Gävleborg finns det fortfa-
rande pengar kvar på det anslag som har fördelats för
det här året när det handlar om arbetsmarknadspolitiska
program. Där hade man t.o.m. september förbrukat 656
miljoner kronor av sina 824. Det finns dessutom resur-
ser avsatta för extrapersonal. AMS har också försäkrat
oss på Näringsdepartementet, i de kontakter vi har haft,
att man har beredskap att sätta in ytterligare resurser när
det rör arbetsmarknadsutbildningen, om det skulle fin-
nas ett behov av det. Det är viktigt att komma ihåg
detta, eftersom det handlar om insatser på kort sikt.
Sedan är alla de frågor som rör infrastrukturen i vårt
land också oerhört viktiga.
När det gäller Lantmäteriet har regeringen i år för-
delat pengar för att man ska kunna digitalisera kartma-
terial, en viktig del av Lantmäteriets arbete.
Jag vet att Gävle kommun har sökt pengar hos oss
för ett utvecklingsprojekt för bl.a. bredbandstjänster och
3 G, som Ragnwi Marcelind nämnde. De pengarna
finns inte i Regeringskansliet, utan de finns på Nutek
och Vinnova, och det har vi också berättat för Gävle
kommun. Vi har dessutom avsatt en tid i början av
november då vi ska sitta ned och gemensamt gå igenom
övriga frågor som Gävle kommun har skickat till rege-
ringen, frågor som de ser en möjlighet att utveckla
Gävle kring när det handlar om näringslivsstrukturen.
Redan i dag kunde vi som läser Arbetarbladet se att
det pågår en aktiv verksamhet runt hamnen, och ham-
nen i Gävle kommun innebär ju en viktig kontakt med
Östersjöländer och Baltikum som vi vill utöka vårt
samarbete med och som vi, med koppling till den tradi-
tionella industri som vi har, tror att vi kan ha ett bra
samarbete med. Nu har man skrivit en första överens-
kommelse med två engelska bolag som vill gå in som
delägare i hamnen och som dessutom är beredda att
tillskjuta mycket pengar. Det är ytterligare ett exempel
på att det finns idéer lokalt som kan behöva stöd från
regeringen för att utvecklas. Den typen av stöd ska vi
fortsätta med när det gäller riskkapital, när det gäller
infrastruktur och när det gäller en del annat. Men på
kort sikt är det oerhört viktigt att vi ser till att enskilda
personer inte är oroliga i onödan.</pre><pre>Anf.  27  RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Tack än en gång, Ulrica, för ditt in-
lägg.
Jag är faktiskt väl medveten om att det finns enormt
stora och många initiativ i Gävle kommun lokalt. Det
var just det som visade sig också i Hans Karlsson-
rapporten, som bara förstärkte alla de förslag som fanns
men som har lagts till handlingarna, som så mycket
annat. Det är det som jag tycker är så tråkigt, att Ulrica
Messing och departementet inte har tagit de här försla-
gen riktigt på allvar.
Vad hjälper det om vi har samrådsgrupper, om de så
skulle träffas varje dag eller varje vecka, om det inte
konkret ur dessa samrådsgrupper kom förslag som kun-
de genomföras med ekonomiska resurser att genomföra
dem? Ulrica Messing tar upp det vi kan läsa om i hem-
tidningarna i dag om att det finns utländska intressenter
som är intresserade av att investera i Gävle hamn.
Kommunalrådet säger till tidningarna att det är en in-
tressant tanke.
Jag oroar mig för att samma sak kommer att hända
som när Sydkraft ville köpa Gävle energi och den soci-
aldemokratiska ideologiska retoriken slog till alla
bromsar och kommunalrådet stod med rumpan bar - om
man får uttrycka sig så i riksdagen. Han kunde inte
genomföra sina intentioner angående försäljningen,
eftersom privat ägande och vinst hindrade genomföran-
det.
Hur ska försäljningen av Gävle hamn kunna gå till
om det inte får handla om privat ägande? Jag är orolig
för att precis samma situation uppstår. Då står vi där
igen och behöver få fram de ca 400 miljoner kronor
som det handlar om för att klara att utveckla hamnen.
Den skulle, som Owe Hellberg sade, kunna bli en regi-
onal angelägenhet som vi skulle kunna ha stor glädje av
framöver, inte minst eftersom även Stockholmsregionen
inom en nära framtid har ett stort behov av en funge-
rande Gävle hamn.
Ulrica Messing sade också att AMS försäkrar oss att
de ska hjälpa till att ta fram pengar. Vi har många andra
problem i vårt län. Vi kan titta på Samhall och hur ar-
betshandikappade sitter utan arbete uppe i Hudiksvall.
De har suttit utan i två månader, eftersom det inte finns
några pengar till att sätta dem i sysselsättning. Detta
breder ut sig över hela landet.
Det finns en rad problemsituationer som vi måste ta
tag i. Det finns konkreta förslag. Arbetsskadehantering-
en hos försäkringskassorna t.ex. skulle placeras ut på tre
orter i Sverige, i norra Sverige, i mellersta Sverige och i
södra Sverige. I dag har det kommit ett pressmeddelan-
de från Socialdepartementet om att det blir Umeå. Jag
uppfattar det som en kompensation för att vi har fått
belastningsskadecentret till Gävle.
Min fråga gäller om belastningsskadecentret fullt ut
flyttas över till Högskolan i Gävle. Eller är det en delvis
utflyttning? Det har kommit tecken på det, och jag är
intresserad av att få en kommentar kring det. Då är det
inte en sådan tillgång som vi har trott, om det fortfaran-
de delvis ska finnas kvar uppe i Umeå.
När Fastighetsmäklarnämnden skulle tas i bruk
första gången fanns det en diskussion kring att den om
den skulle placeras utanför Stockholmsregionen bäst
skulle passa i Gävle. Nu är det förhandlingar med Här-
nösand, eftersom de å sin sida också måste kompense-
ras för att de har ett besvärligt läge. Jag tycker att det
vore mycket opraktiskt av regeringen att med tanke på
de tillgångar vi har för övrigt i Gävle kommun flytta
Fastighetsmäklarnämnden till Härnösand. Vi borde
tillsammans kämpa för att få den till Gävle.
Det finns mycket att göra. Jag känner en viss oro för
att vi målar ut något slags ljuv bild av att det går att lösa
problemen så småningom. Jag tror att vi måste ta
många tuffa tag redan nu i de första stegen.</pre><pre>Anf.  28  OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Jag försökte påvisa behovet av att här i
Sveriges riksdag tydliggöra de regionala skillnaderna.
Vi är dåliga på det. Att inte ens länsstyrelsernas strate-
gier eller redovisningar landar på riksdagens bord så att
vi kan diskutera dem är något som har uppmärksam-
mats, inte minst i den parlamentariska regionkommit-
tén. Man borde faktiskt kunna göra något åt det utan att
tillsätta en ny utredning.
Jag ställer också två frågor till ministern utifrån de
skrivningar som finns i budgetpropositionen och som vi
ska utveckla tillsammans, eftersom vi delar på jobbet i
dessa frågor. Den ena gäller hur man konkret ska beakta
de regionala skillnaderna. På vilket sätt ska det ske?
Hur ska det redovisas?
Jag tror inte riktigt på modellen att man gör särskil-
da utryckningsinsatser i krislägen. Det kan man göra
kortsiktigt, men vi måste också ha en annan strategi.
Frågan om riskkapital är avgörande. Jag vet att idéerna
finns, men det är väldigt många som har ont om pengar
när det gäller att omsätta idéerna. Vi behöver ett samlat
grepp om riskkapitalfrågorna. Jag undrar hur ministern
vill tackla den frågan.</pre><pre>Anf.  29  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tror att Owe Hellberg och jag är
överens om att paket inte löser problemen på lång sikt.
Det kan verka effektivt och kraftfullt att kräva snabba
åtgärder och snabba paket av regeringen. Det är ungefär
som ett fyrverkeri. Det sprakar till just då. Men vem blir
glad över innehållet i paketet om det blir lika mörkt och
svårt efteråt? Jag tror att vi ska vara överens om att
verkligheten inte är så enkel att vi löser problemet med
snabba åtgärder.
Vi är också överens om att det finns stora regionala
skillnader och att den svåraste utmaning som den natio-
nella politiken har är att försöka se de regionala effek-
terna av våra politiska beslut. Ett erkännande från rege-
ringen som också riksdagen har ställt sig bakom i den
regionalpolitiska proposition som vi debatterade förra
hösten är just möjligheterna till de regionala tillväxt-
programmen.
Vi har blivit överens om att mindre av resurserna
ska fördelas från de nationella myndigheterna och från
regeringen själv. Mer ska ligga på de regionala myn-
digheterna och på regeringens förlängda arm så att
lokala företrädare från näringslivet, politiken och de
lokala och regionala myndigheterna får ta ett ansvar för
sina prioriteringar. Man ska ta hänsyn till de regionala
behoven. En av de stora utmaningarna på området
handlar om tillgången till riskkapital.
Det pågår en process kring tillväxtprogrammen. Vi
ska ta fram de regler och villkor som ska gälla för nästa
generations tillväxtavtal. Jag är beredd att i samband
med detta arbete också fundera över statens engage-
mang på regional nivå i vidare mening. Vi gjorde ett
grannlaga arbete i den regionalpolitiska propositionen.
När man tittar på hur många ingångar regeringen har
för att på lokal nivå norr om Dalälven stötta företagsut-
veckling kan man häpna. Vi är genom styrelser, bolag
och myndigheter involverade i över 230 olika organisa-
tioner. Det är klart att vi måste fundera över om det är
det bästa sättet att samordna och sprida våra resurser.
Jag är inte säker på det.
Detta är för att på lång sikt stötta de idéer som finns
lokalt. På kort sikt finns det pengar i Gävleborgs län,
både på länsarbetsnämnden och de lokala arbetsför-
medlingarna. Det finns också pengar kvar på länsstyrel-
sen för regional utveckling.
Jag hoppas att varenda krona som vi har delat ut ska
användas lokalt och regionalt. Det var ett av skälen till
att jag träffade länsarbetsdirektören för att diskutera om
de åtgärder som riksdagen har beslutat om fungerar för
den struktur och de arbetslösa som finns i vårt län. Efter
samtalet är jag väldigt optimistisk inför att man har
idéer och är beredd att ta kraftfulla tag för att stötta
enskilda personer i den utveckling och förändring som
måste ske i vårt näringsliv.
Vi har gjort flera konkreta saker. Den satsning vi
har gjort på lantmäteriet är ett bevis på det. Den gigan-
tiska satsning som har gjorts på vår högskola är ett
annat. På fem år har högskolan i Gävleborgs län vuxit
med 69 %. Det är klart att det är oerhört viktigt om vi
tittar på den gamla tradition som finns på våra bruksor-
ter och hur svårt vi fortfarande har, trots närheten till
högskolan, att stimulera fler unga att vidareutbilda sig.
Som svar på Owe Hellbergs fråga om arbetslösheten
skulle jag vilja säga att en ambition för alla lokala och
regionala aktörer i arbetet med tillväxtprogrammen bör
vara att bryta ned de nationella mål vi har för syssel-
sättning, arbetslöshet och antalet högskolestuderande
till regional nivå.</pre><pre>Anf.  30  RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Tack, Ulrica! Jag har fullt förtroende
för att Ulrica Messing gör allt som står i hennes makt
för att åtminstone försöka få den byråkrati som oftast
förekommer i de regionala sammanhangen att bli lite
enklare så att pengarna verkligen går att få loss till de
ändamål de är avsedda för. Där har vi haft en del pro-
blem i vårt län när det gällt länsarbetsnämnden osv.
När det gäller Högskolan i Gävle är det jättebra att
vi stimulerar fram fler högskoleplatser. Det har varit en
fantastisk tillväxt. Problemet är att vi inte har lika lätt
att rekrytera elever från vårt eget hemlän, utan vi får
dem från andra regioner. Det vi borde försöka förändra
i vårt hemlän är just den attityd vi har till företagande.
Vi vet också att det finns en mängd projekt som jobbar
med den frågan. I vårt hemlän är man fostrad att utbilda
sig för att bli arbetstagare. Man är inte fostrad att ens
våga tänka tanken att starta eget. Här har Ulrica Mes-
sing en enorm möjlighet att vara med och påverka.
Simplexgruppen som tillsattes lyckades inte för-
enkla en enda regel. Många av de unga stupar i dag på
att regelsystemet är så komplicerat, även om Ulrica
säger att man kan gå in på Internet och få svar på all-
ting. Så enkelt är det inte. De flesta man pratar med i
den här delen av landet säger att det är för svårt att
komma i gång med eget företagande.
Tiden går fort när man ska hålla en sådan här inten-
siv debatt som berör så många människor. Jag ville dra
i gång den därför att jag anser att det är viktigt för mig
som gävlebo att stå upp och försvara vårt län och se till
att det ska få allt som går för att vi ska få behålla män-
niskor. Vi vet att vi behöver det, inte minst skatteintäk-
terna, för att klara välfärden för våra gamla och sjuka
framöver. Jag är glad att vi tillsammans kan dra det
lasset vidare och hela tiden försöka sätta tummen på de
ömma punkterna för att få i gång ett resonemang om
vad som är angeläget för Gävle och Gävleborgs län.</pre><pre>Anf.  31  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag får tacka för möjligheten att börja
den diskussionen, eftersom Ragnwi Marcelind ställde
den här interpellationen.
Jag tror att vi är överens om att mycket måste göras
för att bredda näringslivet och för att stärka de idéer
som finns lokalt och regionalt. En del av dem handlar
om långsiktig infrastruktur, men en del handlar också
om det som Ragnwi Marcelind tar upp nu sist, nämligen
attityder och förhållningssätt. Det är klart att vi har
mycket kvar att göra när nya generationer studenter
fortfarande tycker att det är mindre hög tröskel till att
låna 250 000 för att köpa en ny bil än till att låna
250 000 för att skaffa sig ett nytt yrke. Det är oerhört
viktigt att vi sänker den tröskeln så att fler känner en
lust att utbilda sig och också ser det som en investering.
Där har högskolan i vårt län en viktig roll - att stötta
lokala företagare och lokalt näringsliv, men också att få
fler att läsa på högskolan så att det som finns runt hög-
skolan fortsätter att växa och utvecklas som det just nu
gör i t.ex. Drivhuset.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>29 §  Meddelande om frågestund</pre><pre>Talmannen meddelade att vid frågestunden torsda-
gen den 17 oktober kl. 14.00 skulle följande statsråd
närvara:
Jordbruksminister Margareta Winberg, utrikesmi-
nister Anna Lindh, statsrådet Jan O Karlsson, socialmi-
nister Lars Engqvist och näringsminister Björn Rosen-
gren.</pre><pre>30 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen, m.m.</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM2 Företagens sociala ansvar
KOM(2002)347 till näringsutskottet
2002/03:FPM5 Förslag till RÅDETS BESLUT om
antagande av MODINIS-programmet
KOM(2002)425 till trafikutskottet</pre><pre>31 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
2002/03:2 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
2002/03:7 Ändring av övergångsbestämmelser för vissa
finansiella företag</pre><pre>32 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 11 oktober</pre><pre>2002/03:34 av Ulla Löfgren (m) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Viltvårdsavgiften
2002/03:35 av Rosita Runegrund (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Konsekvenser av ett fiskestopp
2002/03:36 av Sven-Gunnar Persson (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Internationella åtaganden vid fiskestopp
2002/03:37 av Rosita Runegrund (kd) till socialminister
Lars Engqvist
De nya läkemedelsförmånerna</pre><pre>den 14 oktober</pre><pre>2002/03:38 av Martin Andreasson (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Förfalskade konkursansökningar
2002/03:39 av Inger René (m) till justitieminister Tho-
mas Bodström
Polismyndigheten i Västra Götaland</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 22 oktober.</pre><pre>33 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 9 oktober</pre><pre>2002/03:3 av Ragnwi Marcelind (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Uppsägningar inom Ericsson</pre><pre>den 11 oktober</pre><pre>2002/03:10 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Assyrier/syrianers situation i Turkiet
2002/03:11 av Karin Thorborg (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Palestiniernas situation</pre><pre>den 15 oktober</pre><pre>2002/03:5 av Michael Hagberg (s) till näringsminister
Björn Rosengren
Utbyggnaden av riksväg 55
2002/03:16 av Cecilia Wikström (fp) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Problem i telekommunikationsnätet
2002/03:24 av Ragnwi Marcelind (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Samhalls arbetsbrist
2002/03:25 av Eva Flyborg (fp) till näringsminister
Björn Rosengren
Konsultarvoden vid sammangående mellan Telia och
Sonera
2002/03:26 av Yvonne Ångström (fp) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Mobiltelefontäckning
2002/03:27 av Tomas Eneroth (s) till näringsminister
Björn Rosengren
Åtgärder mot svarttaxi</pre><pre>Svar 2002/03:3 redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 oktober.
Övriga svar redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 22 oktober.</pre><pre>34 §  Kammaren åtskildes kl. 15.44.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes av talmannen.</pre>