
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:48</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 29 januari</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 16.49</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>--------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Aktuell debatt: Säkerhetstjänstkommissio-
nens betänkande</pre><pre>Anf.  1  LARS OHLY (v):
Herr talman! Ärade åhörare!
Tänk dig ett land där hundratusentals människor
övervakas och registreras för sina åsikters skull.
Tänk dig ett land där uppgifter om sexualitet,
kärleksliv, fritid, resor och vänskapliga relationer
registreras i hemlighet.
Tänk dig ett land där hundratusentals privata
samtal avlyssnas utan människors vetskap, där möten
buggas, där säkerhetspolisen avlyssnar vad som sägs i
styrelser och på medlemsmöten och där yrkesförbud
för många av de övervakade gäller för vissa tjänster
utan att de vet om det eller har någon möjlighet att
försvara sig mot anklagelser som hämtats från hemli-
ga registeruppgifter.
Tänk dig ett land där regeringen i det längsta för-
nekar att detta pågår.
Tänk dig ett land där detta avslöjas.
Tänker du på Sverige?</pre><pre>Anf.  2  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Säkerhetstjänstens arbete har under
flera decennier diskuterats. Det är naturligt, med
tanke på hur mycket som har hänt. Det har i dessa
diskussioner funnits en naturlig bitterhet över att man
inte har kunnat få fram all den sanning man önskat.
Det är mot den bakgrunden som regeringen tillsatte
Säkerhetstjänstkommissionen efter att tidigare ha
utrett den så kallade IB-affären genom Enn Kokk.
Men nu ville regeringen att allting skulle komma
fram, och man gav också den oberoende kommissio-
nen särskilda befogenheter, ja, man gav den befogen-
heter till och med att höra människor under straf-
fansvar, en rätt som annars brukar vara exklusiv för
våra domstolar. Men det här var viktigt. Det här var
någonting som betydde mycket för många människor.
Säkerhetstjänstkommissionen kom med sitt be-
tänkande nu i december. Den har gjort ett grundligt
och mycket bra arbete. Tack vare kommissionen har
vi nu fått ett mycket omfattande material. Där har
man kunnat konstatera ett nätverk med rapportörer
som har kommit från säkerhetstjänsten. Där har fun-
nits rapportörer som har informerat om kommunister
på arbetsplatser. Människor som i sitt arbete har fått
sin verksamhet rapporterad till olika personer är na-
turligtvis någonting mycket allvarligt.
Initiativet kom från Försvarsstaben, har man kun-
nat slå fast. Men det är också så att ledande socialde-
mokrater har haft en framträdande roll. Allt detta och
mycket mera har kommit fram i Säkerhetstjänstkom-
missionens betänkande.
En hel del har varit känt sedan tidigare. Men det
har också kommit fram saker som nu gör att det har
skapats behov och möjligheter att vidta de föränd-
ringar som behövs för att kunna gå vidare i det arbete
som pågår för att polisen och säkerhetspolisen ska
kunna bekämpa och förebygga brott samtidigt som
hela tiden den enskildas integritet behöver stärkas.
Kommissionen har i sitt betänkande kunnat slå
fast att det under 50- och 60-talen var hundratusentals
människor som blev avlyssnade, och ett stort antal
människor har registrerats. Vi vet sedan tidigare att
under perioden 1969-1996, då Registernämnden har
funnits till tjänst för att hjälpa de personer som på ett
orimligt sätt har fått konsekvenser av att de har blivit
registrerade, är det åtta personer i vilkas fall man har
funnit att det har varit på det sättet, och de har sedan
också fått skadestånd.
Jag kommer nu att ta initiativ till att Register-
nämnden också får i uppdrag att i första hand se över
de personer som kan vara i samma situation, nämli-
gen i första hand från andra världskriget fram till
1969, och att Registernämnden gör ett lika bra och
grundligt arbete som man har gjort under den senare
period som jag nyss nämnde.
Men vi ska också i det här sammanhanget, och det
tycker jag är viktigt i dagens diskussion, inte bara se
bakåt utan också se framåt. Här är det naturligtvis en
väldigt svår balansgång. För att kunna bekämpa till
exempel nynazistisk brottslighet behöver vi ge Säker-
hetspolisen och polisen möjlighet till telefonavlyss-
ning. Det är viktigt att man ändå ger polisen det red-
skapet, men utan att det ska kränka enskildas integri-
tet.
Rättssäkerheten har ju blivit mycket bättre än det
vi talade om, på 50- och 60-talet. Vi har en ny polis-
datalag som gör att man alltså inte får registrera en-
bart för till exempel politisk åskådning, filosofisk
åskådning, religiös åskådning, sexuell läggning och
mycket mera. Det här är en utvidgning av det förbud
som redan finns i regeringsformen, där det slås fast
att man inte får registrera för enbart politiska åsikter.
Nu har kommissionen sagt att i de analysdatabaser
som finns kan det finnas en risk - man har inte hittat
några konkreta fall, men man kan säga att det finns en
risk - för att misstag ändå begås. Det ska man väl
också till en början slå fast: Det är klart att misstag
kan begås. Det gäller att eliminera den risken så
mycket som möjligt, och det ligger ju i allas intresse,
inte minst Säkerhetspolisens. För att kunna gå vidare
med det här och alltså minska den risken får dialogen
med Rikspolisstyrelsen och Säkerhetspolisen fortsät-
ta. Vi måste utveckla rutinerna för det. Vi måste fort-
sätta se till att Registernämnden utvecklas och fort-
sätter sitt arbete där man alltså har möjlighet att kart-
lägga allt det här och analysera överallt. Det är vik-
tigt. Det är ett stort steg för att förstärka rättssäkerhe-
ten. Vi måste också, vilket pågår sedan en tid tillbaka,
med en översyn av polisdatalagen se till att vi ger de
redskap som behövs, men utan att kränka den enskil-
das integritet. Det är viktigt för att upprätthålla trygg-
heten för alla våra medborgare och ytterst försvara
demokratin.
Kommissionen kommer också med allvarlig kritik
mot telefonavlyssning. Det är naturligtvis oerhört
oroväckande. De människor som utsätts för telefo-
navlyssning är i en utsatt position, just därför att de
inte känner till det. Det är naturligt, om det är en
hemlig telefonavlyssning. Det finns en inbyggd pro-
blematik av just det skälet. För att komma till rätta
med det bör man införa ett system med ett offentligt
ombud - det kan vara en advokat eller en tidigare
domare - som tar personens intresse till vara i dom-
stolen när en domstol ska besluta om det ska vara
telefonavlyssning eller inte. På så sätt blir det en
motvikt mot åklagaren och det ges en möjlighet att
överklaga ett tingsrättsbeslut, något som annars na-
turligtvis inte sker om åklagaren vill ha telefonav-
lyssning och domstolen bifaller åklagarens yrkande.
Överskottsinformationen vid telefonavlyssning
har också diskuterats. Det är något som vi har disku-
terat. Jag har också tidigare tagit initiativ till att man
ser över hur det ska kunna regleras. Arbetet pågår nu.
Inom kort kommer man att kunna presentera ett
eventuellt förslag på hur man ska kunna använda
telefonavlyssningens överskottsinformation i framti-
den.
Den lag som har använts av Säkerhetspolisen vid
hemlig telefonavlyssning har också diskuterats, näm-
ligen 1952 års lag som faktiskt är en tidsbegränsad
lag. Det är också en diskussion som har funnits länge,
om den lagen ska permanentas.
På samma sätt har nu diskussioner kommit till
stånd om hur man ställer sig till den rättsliga grunden
för telefonavlyssning, nämligen olovlig kårverksam-
het. Med tanke på att det inte har lett till några åtal,
möjligtvis något enstaka, bör man se över använ-
darområdet. Det är själva kärnan i problematiken,
användarområdet.
För att kunna bekämpa och förebygga brott behö-
ver vi telefonavlyssning. Vi behöver också kunna
kartlägga planerad brottslighet. Det är ett sätt att ge
trygghet åt våra medborgare och ytterst att försvara
demokratin. Men det arbetet måste gå hand i hand
med rättssäkerheten. Annars har vi förlorat kampen
redan från början. Det är för att gå vidare på den
vägen som vi nu vill ge Registernämnden ett nytt
uppdrag för att ta vara på de människor som kan ha
fått orimliga konsekvenser av att de har blivit avlyss-
nade. Vi vill också se framåt och införa ett system
med offentligt ombud, fortsätta översynen av polis-
datalagen, reglera överskottsinformationen och på
olika sätt fortsätta arbetet med att utveckla de rutiner
som behövs - allt detta för att förstärka demokratin i
vårt land.</pre><pre>Anf.  3  LARS OHLY (v):
Herr talman! Den här frågan är inte ny. Den har
diskuterats under minst 30 år. Det har gjorts utred-
ningar, utredningar som nu framstår som falsarier.
Där står de - Anders Björck, Carl Lidbom, Enn
Kokk, JK - med skammen av att ha blivit avslöjade:
De sade inte allt.
Men den största skammen och det största ansvaret
bär naturligtvis de regeringar, de ministrar som har
känt till, vetat om och förnekat.
Man har bara erkänt det som man överbevisats
om. Nu är vi framme vid en bevisning som det är
svårt att värja sig mot. Då ändrar argumentationen
karaktär. Då säger Ingvar Carlsson, en av de ansvari-
ga, att det var rätt med hänvisning till hotbilden.
Demokrati försvarad med antidemokratiska meto-
der var rätt. Författningsskyddande verksamhet för-
svarad med författningsvidriga metoder - det var rätt.
Man har inte hittat några brottsmisstankar. Det
finns inte något åtal eller några fällande domar. Den
siffra som kommissionen nämner, 130 000 övervaka-
de, är sannolikt i underkant.
Självklart ska brott beivras - brott mot demokra-
tin, mot vårt statsskick, brott som innebär förberedel-
ser för kupper och intriger mot vår parlamentariska
demokrati. Men inte i något enda fall har man funnit
några sådana bevis.
De brott som har begåtts har begåtts av Säpo, av
IB, av agenter i Säkerhetspolisens tjänst. Det tydli-
gaste exemplet är Gunnar Ekberg, en brottsling som
själv har bombhotat flygplatser, en människa med
mycket tvivelaktigt rykte. Han stod i statens tjänst,
för att försvara staten mot dem som man aldrig kun-
nat överbevisa om vare sig brott eller brottsförbere-
delse.
Säpo och IB begick brott genom att fortsätta re-
gistrera åsikter, tidningsprenumerationer, nyårshäls-
ningar i strid med 1969 års lag och 1977 års grundlag.
Här finns människor som har kränkts. Här finns
människor som har blivit fråntagna rätten att söka
vilka arbeten de vill. Här finns till och med männi-
skor som har suttit fängslade trots att de uppenbarli-
gen har blivit utsatta för justitiemord. Jag tänker på
Hugo Gjerswold, som satt fängslad på Fritiof Enboms
uppgifter. Hugo Gjerswold dog i höstas utan upprät-
telse, utan ursäkt.
Jag vill ge den nuvarande regeringen ett erkän-
nande. Det här var ett beslut som var nödvändigt, som
kom till efter en mycket stark kamp från många,
bland annat Vänsterpartiet. Men det var ett bra beslut
därför att denna kommission har haft förutsättningar
som ingen kommission tidigare har haft. Det leder
fram till att vi kan finna en hög trovärdighet i Säker-
hetstjänstkommissionens slutsatser. Men tidigare
regeringar står där med skammen av att ha försvarat
olagligheter.
Nu säger justitieministern att vi måste gå vidare.
Det är rätt. Vi måste blicka bakåt för att se och förstå
vad som hänt, men vi måste också blicka framåt för
att förhindra att det sker igen.
Registernämnden, som har till uppgift att gå ige-
nom eventuella övergrepp som skett i övervakningens
spår, består av socialdemokrater och moderater. Ut-
öka Registernämnden! Se till att andra partier med en
kritisk hållning till övervakningen och åsiktsregistre-
ringen kommer med. Stärk den parlamentariska kon-
trollen över Säpos verksamhet.
Lyft över en del av Säpos verksamhet till den
vanliga polisen! Övervakning av organisationer och
enskilda i syfte att identifiera förberedelse till brott är
sådant som den civila polisen bör hantera.
Överskottsinformationen och hur den hanteras
måste regleras i lag. Vi kan inte ha ett tillstånd där
människor riskerar att utsättas för övergrepp på grund
av information som man egentligen inte har haft rätt
att skaffa.
Det måste finnas en tydlig rågång, inte bara mel-
lan staten och ett parti utan också mellan den polisiä-
ra och den militära underrättelsetjänsten.
Vi måste få en säkerhetstjänst som fyller sin upp-
gift. Då krävs mindre av Kalle Anka-analyser, mindre
av bluff och argument för att förstärka sin egen posi-
tion och sina egna anslagsäskanden och mer av san-
ning och ärlighet.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  4  GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Det öppna samhället har sina fien-
der, men det är aldrig deras åsikter som är hotet.
Tvärtom är det öppna samhället det allra bästa för att
bemöta allsköns typ av extrema åsikter. Det som är
hotet är de som har en tro på att deras övertygelse
också ger dem rätten att använda våld mot andra
människor och samhället för att tvinga andra till un-
derkastelse och lydnad. Där finns hotet. Där måste
också gränsen dras mellan det som ett öppet samhäl-
les säkerhetstjänst ska syssla med och det som den
inte ska syssla med.
Vi måste också komma ihåg att när det gäller des-
sa hot har vi en historia bakom oss som vi inte ska
glömma när vi för denna debatt här i dag. Runtom-
kring i Europa såg vi efter andra världskriget liksom i
dag att det öppna samhället hade sina fiender som
också var beredda att sätta handling bakom orden. Vi
såg det i länder som Estland, Lettland och Litauen. Vi
såg det i Tjeckoslovakien efter Pragkuppen. Vi såg
det i land efter land. Vi såg det under nazitiden.
Självfallet fanns det också de i vårt samhälle som
inte bara hyllade diktaturerna utan faktiskt samarbe-
tade med regimerna. De lät sig utbildas där och fick
direktiv för sin verksamhet här. De tog emot pengar.
De förklarade programmatiskt att den kamp som
dessa diktaturer bedrev för socialismen ville de be-
driva tillsammans med dem internationellt liksom här
i Sverige.
Men det var inte bara dem. Här fanns också själv-
fallet liksom i andra länder de som ansåg att deras
åsikter gav dem rätten att tvinga andra till underkas-
telse. Bara för att ge en fond och bakgrund till den
miljö som präglade Sverige kan det finnas skäl att
läsa upp ett kort citat ur partiprogrammet för det parti
som har begärt dagens debatt, inte för att den begäran
är orimlig, tvärtom, utan för att ge en bakgrund.
I det partiprogram som gällde fram till 1985, det
vill säga fyra år före murens fall skriver man i kapitel
10: Men i oktoberrevolutionen 1917 tog arbetarna
och bönderna makten i Ryssland. Fascismen försökte
krossa sovjetmakten. Men efter det andra världskriget
förlorade kapitalismen ytterligare mark i Europa.
Herr talman! Det är så man beskrev demokratins
förlust och hur diktaturerna segrade över de öppna
samhällena. Man fortsatte: År 1949 segrade folkre-
volutionen i Kina och de imperialistiska inkräktarna
fördrevs. I dag har en tredjedel av jordens befolkning
slagit in på socialismens väg. Man skriver sedan om
hur dessa regeringar ska vara de internationella stöd-
jepunkterna för befrielserörelser i olika länder.
Det är självfallet att det fanns de som tog dessa
texter på allvar och inte bara såg det som ord utan
mening. De fanns framför allt i de grupper som bröt
sig ut ur bland annat Vänsterpartiet och formerade
andra grupper. Men det allvarliga misstaget, och som
också måste vara till grund för den diskussion vi för
här i dag, är det misslyckande som det öppna sam-
hället upplevde när det gällde att dra gränsen mellan
dem som hade åsikter, hur befängda de än var, och
dem som på olika grunder kunde misstänkas att om-
sätta dem i handling.
När man läser Säkerhetstjänstkommissionens rap-
port framgår det två saker. Det är dels att det var
berättigat att ha kontroll, dels att den inte kunnat dra
gränsen mellan rätten till åsikt och fri opinionsbild-
ning å ena sidan och de faktiska hoten mot det öppna
samhällets institutioner å andra sidan. Vi har det i
form av den telefonavlyssning som inte borde ha skett
och den hantering av överskottsinformation som har
skett bristfälligt.
Jag tror att det i hög grad bottnar i att regeringarna
under denna tid inte tillräckligt tydligt vågade stå upp
för att det behövs en övervakning och kontroll och
därför inte heller såg till att skapa sig lagrum och
utrymme för att värna rättssäkerheten och integriteten
för de enskilda. Jag tror att det beror på att hemlig-
hetsmakeriet kring det som var olagligt och en sam-
manblandning mellan regeringsmakt och parti också
ledde till att vi fick ett hemlighetsmakeri kring hem-
lighetsmakeriet. Det skapade en dubbelmoral som är
oacceptabel för det öppna samhället.
Om det finns några slutsatser vi bör dra är det att
det öppna samhället måste försvara sig utmed tre
olika linjer. Det måste vara ett tydlig krav på de olika
institutioner som har uppgifterna.
För det första ska det öppna samhället försvara sig
genom sin öppenhet. Det får aldrig leda till att man
gör avsteg från det som rättssäkerheten och integrite-
ten ställer krav på.
För det andra måste man kunna dra gränslinjen
mellan dem som har åsikter och dem som utgör ett
faktiskt hot.
För det tredje måste vi bygga ut formerna för att
värna rättssäkerheten och kontrollen över dem som
kontrollerar. Vi måste se till att väktarna är bättre på
att vaktas och att väktarna har väktare som slår vakt
om integriteten för de enskilda.
Justitieministern har pekat på några vägar att göra
detta. Det finns fler. Det är detta som bör ligga till
grund för debatten om Säkerhetstjänstkommissionens
rapport.</pre><pre>Anf.  5  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! En säkerhetspolis behövs, tyvärr.
Det har under hela efterkrigstiden i vårt land funnits
grupper som eftersträvat diktatur. Det har funnits
befogade misstankar om att det inom dessa grupper
funnits personer som har varit beredda att med våld
arbeta för att demokratin avskaffas.
Under efterkrigstidens två första decennier har det
främst gällt det svenska kommunistpartiet. Partiet
hade dessutom nära förbindelser med en mycket
mäktig diktaturstat på andra sidan Östersjön som
bekände sig till samma ideologi. Denna stat gav di-
rekt ekonomiskt stöd till det svenska partiet, som
därmed bröt mot lagen mot tagande av utländska
understöd. Partimedlemmar reste till utbildningar i ett
land som ockuperats av diktaturstaten eller till dikta-
turstaten själv.
I sin officiella politik förnekade eller försvarade
det svenska partiet under denna tid diktaturstatens
alla brott och övergrepp. Under 1960-talet luckrades
denna hållning upp och den politiska hållningen änd-
rades, men kontakterna med diktaturerna fortsatte tills
regimerna föll i slutet av 1980-talet. Så sent som i
slutet av 1970-talet kunde företrädare för diktatursta-
ten direkt påverka ställningstaganden på det svenska
partiets kongress.
Hur är det då med självinsikten inom det parti
som har begärt dagens debatt?
Partiet, som bytt namn till Vänsterpartiet, firade
häromåret sin historia under de föregående 80 åren. I
en artikel i början av denna månad om Säkerhet-
stjänstkommissionens rapport hävdar ordföranden i
partiets ungdomsförbund att den egna organisationen
i 100 år fört en kamp för demokrati och social rättvisa
i vårt land.
Under de senaste decennierna har det inre hotet
mot den svenska demokratin främst kommit från
ytterlighetsrörelser på både vänster- och högerkant.
Säkerhetspolisen behövs, men den måste förstås ar-
beta under lagarna och på ett sätt som är acceptabelt i
en demokrati. Arbetet måste förstås också bedrivas
frikopplat från olika politiska partier.
Vad dagens debatt gäller är om den färska rap-
porten visar att arbetet bedrivits så under efterkrigsti-
den. Det arbete kommissionen lagt ned sedan den
tillsattes våren 1999 är berömvärt och har påtagligt
ökat vår kunskap om vad som skett. Att få till stånd
denna sanningskommission var inte lätt. Socialdemo-
kraterna och delvis andra partier motsatte sig kom-
missionens tillsättande. I riksdagsdebatter hösten
1997 och våren 1998 argumenterade den dåvarande
justitieministern mot behovet av en sådan kommis-
sion.
Resultaten är i flera avseenden förskräckande:
- Antalet registrerade personer var mycket stort,
över 100 000. Många registrerades på lösa grun-
der. Det förbud som infördes i slutet av 1960-talet
mot registrering enbart på grund av politisk åsikt
har många gånger överträtts. Och detta åtminstone
så sent som för ett par år sedan. Uppgifter som
lämnats ut i samband med personalkontroll har
lett till att personer som registrerats enbart på
grund av åsikt inte fått anställning. Det mest kän-
da fallet är snickaren Leander.
Kommissionen kommenterar dagens så kallande
analysdatabaser och säger att det kan "göras gällande
att anteckningar av detta slag strider mot grundlagens
förbud mot åsiktsregistrering".
- Det sätt som den i lag reglerade telefonavlyss-
ningen använts kritiseras skarpt. Kritik riktas ock-
så mot domstolarnas tillämpning av bestämmel-
serna. Övervakarna Justitiekanslern och Justitie-
ombudsmannen har inte skött sin uppgift. Särskild
kritik riktas mot hanteringen av så kallad över-
skottsinformation, bland annat för personalkon-
troll. Lagarna om telefonavlyssning har inte följts.
- På flera andra tunga områden riktas också allvar-
lig kritik.
- En särskild fråga är om det har skett en samman-
blandning mellan den övervakning som skett ge-
nom olika säkerhetstjänster och olika partiers
verksamhet. Har statsnyttan blandats ihop med
partinyttan? Frågan gäller främst den organisation
som brukar kallas IB och det socialdemokratiska
partiet.
Frågan är inte helt lättutredd, delvis för att alla
aktörer inte längre är i livet.
Det har sedan tidigare varit känt att IB under sina
olika namn huvudsakligen har varit bemannat med
socialdemokrater. Ledningen för IB har också haft
goda kontakter med mycket högt uppsatta socialde-
mokrater. Det har också varit känt att många social-
demokrater på olika arbetsplatser lämnat information
till IB om aktiva kommunister. Den informationen
har sedan i många fall slussats vidare.
En fråga som har varit omstridd är om informa-
tionen också har gått åt andra hållet. Har IB lämnat
information till det socialdemokratiska partiet?
Vad gäller informationsvägarna kan kommissio-
nen belägga att de inte har varit enkelriktade. Infor-
mationen har också gått från IB till det socialdemo-
kratiska partiet.
Justitieministern har kommenterat en del av det
som behöver ändras inför framtiden. Det är bra. Vi
har all anledning att återkomma till de frågorna och
de lärdomar vi kan dra av kommissionens rapport.
Till det kommer en fråga som jag inte uppfattade
att justitieministern nämnde, nämligen hur han som
representant för dagens socialdemokratiska regering
ser på den sammanblandning av statsnytta och parti-
nytta som uppenbarligen skett.</pre><pre>Anf.  6  PETER ALTHIN (kd):
Herr talman! Ärade åhörare och övriga! Ledamö-
ter, närvarande och frånvarande! Detta är en debatt
som är viktig - jag vill påstå att den är nödvändig -
för rättvisa, integritet, trygghet och sanning och emot
lättsinne och olagligheter.
Den demokratiska staten måste naturligtvis kunna
säkerställa att den kan försvara sig mot dem som har
för avsikt att skada landet genom att främja främ-
mande makts intresse och så vidare. Det är en själv-
klarhet. För det ändamålet har vi en säkerhetspolis
och säkerhetstjänster som naturligtvis spelar en viktig
roll. I deras verksamhet blir ett led att ha en viss kon-
troll över rörelser och deras medlemmar och sympati-
sörer. Men denna kontroll och övervakning måste ske
under helt demokratiska former. Annars kan vi inte
bibehålla den demokratiska staten. Detta borde också
vara en självklarhet, men så har det inte varit i för-
fluten tid.
Yttrandefrihet och tryckfrihet ger varje medborga-
re rätt att meddela sig och att meddela sina upplys-
ningar och uttrycka sina åsikter. Då är det naturligtvis
ett rättssäkerhetskrav att säkerhetstjänsternas befo-
genheter mot de enskilda medborgarna styrs av klara
regler.
Som alla som har läst den gigantiska rapporten
numera känner till - och kanske kände till det tidigare
- infördes förbud mot åsiktsregistrering redan 1969.
Så kom betänkandet, och jag vill påstå att uppvak-
nandet för många av oss blev dramatiskt. Hundratu-
sentals svenskar registrerades som säkerhetsrisker,
ofta - kanske oftast - helt utan skäl. En olaglig åsikts-
registrering av - vill jag påstå - gigantiska mått be-
drevs vid sidan av en legitim bevakning av verkliga
och potentiella hot. Jag påstår att detta är en fasans-
full bild av ett Sverige som är okänt för de flesta.
Kommissionen konstaterar till sin förvåning - får
man möjligen tro - att långt fler än man tidigare har
trott har registrerats för sina åsikter. Sug på det!
Långt fler än vad man har trott har registeras för sina
åsikter. Det är en utomordentligt hård kritik som
kommissionen riktar mot hur statliga myndigheter har
missat balansgången mellan å ena sidan rättsstatens
principer och individens rättigheter, å andra sidan
värnandet av den demokratiska nationens säkerhet.
Telefonavlyssning och hantering av överskottsin-
formationen har enligt kommissionen inneburit - och
detta är viktigt - otillbörligt intrång i enskilda männi-
skors integritet.
Det är utomordentligt allvarligt att inte heller de
instanser som ska värna om medborgarnas integritet
har levt upp till sitt ansvar. Åklagare och domstolar
har medverkat till att enskilda medborgares integritet
har kränkts. Kontrollorganen har alltså misslyckats.
Vem bär ansvaret för detta, juridiskt, politiskt och
moraliskt? Hemlig telefonavlyssning har använts i
Sverige på ett närmast lättsinnigt sätt i en gigantisk
omfattning. Justitieombudsmannen och Justitiekans-
lern har enligt kommissionen okritiskt godtagit säker-
hetstjänsternas förklaringar och kanske - lyssna! -
rentav solidariserat sig med dessa. Justitieombuds-
mannen och Justitiekanslern har fått signaler om
övergrepp mot enskilda utan att agera.
Det finns i kommissionen en forskarrapport som
heter Det grå brödraskapet och som är skriven av
Lars Olof Lampers. Den handlar bland annat om IB.
Studien bekräftar att den högsta socialdemokratiska
partiledningen har varit inblandad från början. Lam-
pers skriver vidare att under resans gång har oriktiga
uppgifter lämnats av företrädare för regeringen. För-
svarsministrar, statsministrar och partisekreterare har
lämnat oriktiga uppgifter. Man frågar sig: På vilket
sätt och när får man använda lögn och oriktiga upp-
gifter?
Rapportens slutsats och varning är att det finns en
risk för att förbudet mot åsiktsregistrering fortfarande
kanske överträds.
Min fråga till statsrådet är: Kan justitieministern
garantera att det i dag inte förekommer olaglig åsikts-
registrering inom det offentliga Sverige? Vilka är
åtgärderna?
Vi vill ha svaret. Jag vill ha svaret, parlamentet
vill ha svaret och vi vill inte ha några oriktiga upp-
gifter utan vi vill ha slut på lögner och lättsinnigheter
och klara svar.
Thomas Bodström bär ansvaret i dag, och inte för
förfluten tid. Jag motser ett svar.
(Applåder)</pre><pre>Anf.  7  KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Vi verkar i ett öppet, demokratiskt
samhälle med starkt skydd för såväl den enskildes
integritet som förenings-, yttrande- och tryckfrihet.
Vi har valt den politiska debatten och hävdar of-
fentlighetsprincipen därför att vi tilltror öppenhet som
den starkaste grunden för vårt gemensamma samhäl-
le. Detta vårt öppna samhälle måste självfallet ges en
organisatorisk struktur som säkrar grundläggande fri-
och rättigheter, främjar öppenhet och politisk debatt
och balans mellan beslutande och granskande organ -
allt för att medborgarna ska känna trygghet, tillit och
förtroende för den gemensamma strukturen.
Låt mig, herr talman, också betona det självklara.
Vår öppna demokrati kräver ett aktivt och offensivt
säkerhetstänkande och en säkerhetstjänst. Denna är
till sin natur inte offentlig. Men det är av yttersta vikt
att medborgarna även i denna slutna del kan känna
sig trygga och att de vet att det finns klara spelregler
för arbetet, rättsvårdande instanser som bevakar den
enskildes rättssäkerhet och granskande instanser som
säger ifrån när ord och handling inte följs åt.
Den verklighet som präglade säkerhetstänkandet
runt andra världskriget och tiden därefter har med
åren kommit att resa en hel del frågor, inte bara i
Sverige utan också i andra länder.
Det är naturligt och nödvändigt att över tiden göra
rejäla genomlysningar för att lära av historien. Men
kraven och frågorna har mötts med tystnad och/eller
förnekelse. Förnekelse ligger måhända också i verk-
samhetens natur, men i vårt öppna demokratiska
samhälle är det inte naturligt att medborgarnas före-
trädare också blir en del av det hemliga. I 30 års tid
har frågan om politiska kopplingar legat som ett öp-
pet sår, en källa till misstroende och till hinder för
enskilda människors möjligheter i olika sammanhang.
I 30 års tid har vi mött bortförklaringar och förnekel-
ser i varierande ordalydelser. Det har inte låtit trovär-
digt att höra om bykar som skulle tvättas men sedan
aldrig verkade komma i närheten av någon tvättbalja.
Det underlag som nu tagits fram och det betän-
kande som Säkerhetstjänstkommissionen avlämnat är
välkommet om än senkommet. Speciellt glädjande är
det att notera signalen om att kommissionen inte
förvägrats tillgång till något material som den önskat
ta del av och att de inte ens behövt utnyttja den sär-
skilda lagstiftning som skapades för arbetet även om
de antyder att den indirekt kan ha tjänat sitt öppnande
syfte.
Med all respekt för tidsandan, herr talman, vill jag
säga att detta är en både diger, intressant och anmärk-
ningsvärd läsning. Det tydliggörs nu klart att IB
byggdes upp med den socialdemokratiska ledningens
godkännande och stöd. Detta grå brödraskap byggdes
upp inom rörelsen i akt och mening att slå två flugor i
samma smäll. Mottot kan ha varit att det som var bra
för socialdemokratin var bra för staten och tvärtom.
En sådan intressesymbios har vi sett i andra samman-
hang, och den kan följa av ett långt maktinnehav. En
sådan intressesymbios hör inte hemma i en öppen
demokrati. Den måste kritiseras med skärpa. Det får
inte hända igen.
Det underlag som nu tagits fram belägger att det
grå brödraskapet inte bara existerat i sinnevärlden
utan i verkligheten i samverkan med det socialdemo-
kratiska partiet. Det pekar också på att de uppgifter
som på detta sätt togs fram kan ha fått betydande
konsekvenser för enskilda människor. Eftersom upp-
gifterna, i vart fall till dels, har präglats av att de
utgjorde partiintern information kränktes enskilda
människor mångfalt, till exempel de så kallade med-
delarna som trodde att uppgifterna samlades för det
egna partiet och de människor som har fått sin integ-
ritet kränkt till följd av denna insamling.
Den kritik som kommissionen riktar mot omfat-
tande och långvarig telefonavlyssning, hantering av
så kallad överskottsinformation och de brister i
brandväggar mellan olika system som förevarit har
medfört att enskilda människor kommit rejält i kläm.
Mest berömt är väl fallet Leander.
Men vi har också fått klart för oss att de grans-
kande organen, de som tydligt ska säkra rättstrygg-
heten, inte reagerat mot utdragna telefonavlyssningar,
mot avsaknad av lagstöd för de åtgärder som vidtagits
och mot att tillsynsmyndigheterna inte reagerat utan
sanktionerat denna rättsutveckling. Det är en allvarlig
kritik som kommissionen utdelar.
Men nu är det dags att sätta punkt för förnekelsens
epok, dra lärdom av det som nu redovisats och söka
förhindra att det upprepas i framtiden. Jag frågar om
regeringen är beredd att, liksom i Norge, pröva möj-
ligheterna för människor att få ta del av sina historis-
ka akter. Är man beredd att ta initiativ för att åter-
ställa den rättssäkerhet som så uppenbart kommit i
kläm under historiens gång för att läka de sår och det
misstroende som skapats till följd av bristerna i vår
historiska säkerhetstjänsts arbete och struktur?
(Applåder)</pre><pre>Anf.  8  GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman! Det här är en berättelse om männi-
skor. Det är en berättelse om över hundratusen män-
niskor som sades tro på fel saker, som misstänktes
hysa andra åsikter än maktens, som sades vara på fel
plats vid fel tid eller som sades ha fel vänner. Det är
en berättelse om människor som fick sina telefon-
samtal avlyssnade, som blev hindrade i sina karriärer,
som blev buggade på möten eller som lärde känna
människor som visade sig spionera på dem. Det är en
berättelse om människor vars sexualitet och kär-
leksliv registrerades.
Mycket i Säkerhetstjänstkommissionens rapport
ter sig absurt, särskilt när man betänker att säkerhet-
stjänstens uppgift faktiskt är att undanröja hot mot
rikets säkerhet. Det som i USA kallas McCarthyism
lyser igenom när medlemmar i organisationer som en
gång kan tänkas ha haft samröre med en annan orga-
nisation som en gång kan tänkas ha haft en kommu-
nist som medlem avlyssnas. En fredsriksdag kontrol-
lerades därför att en av dem som tagit initiativ till den
råkade vara med i en organisation som också råkade
innehålla kommunister. Fredsriksdagen befarades
användas i suspekta syften, och deltagarna telefo-
navlyssnades. Skulle deltagarna på en fredsriksdag
verkligen innebära ett hot mot rikets säkerhet? Under
samma tid på 50- och 60-talet satt ett antal kommu-
nister i riksdagens andra kammare. Avlyssnades där-
för alla riksdagsledamöter? Ansågs andra kammaren
kanske utgöra grund för suspekt verksamhet? Givet-
vis inte, men medan riksdagsledamöterna skonades
vanärades engagerade människor.
Herr talman! Det här är en berättelse om männi-
skor som i många fall aldrig fått upprättelse. När
Miljöpartiet lade fram den första motionen om en
sanningskommission i enlighet med den vi fått till,
var det därför att många av de flera tusen som hind-
rats i sina arbeten och sina liv faktiskt inte fått den
ersättning de förtjänar. Det var för att vi skulle få
svart på vitt vilka grova kränkningar människor blivit
utsatta för av säkerhetstjänsten och dess hantlangare,
hantlangare som Johan som var infiltratör i Svenska
Fredskommittén. 1963 besöker en källa, Johan,
Fredskommitténs sekreterare. Till sina uppdragsgiva-
re kunde han senare lämna inte bara de sedvanliga
medlemslistorna utan också en skiss över sekretera-
rens lägenhet. Sekreteraren blev kartlagt in på minsta
badrumstvål. Människor som denna sekreterare för-
tjänar upprättelse och ersättning. De förtjänar att få
veta om de var registrerade. Säpos register måste
öppnas fullt ut.
Herr talman! Säkerhetstjänstkommissionen kon-
staterar att det även i dag finns påtaglig risk för att
förbudet mot åsiktsregistrering överträds. Övergrep-
pen upphörde inte i och med kommunismens fall och
kalla krigets slut. De upphörde inte med förbudet mot
åsiktsregistrering 1969. 30 år efter att fredsaktivistens
lägenhetsskiss blev överlämnad till säkerhetstjänsten
avlyssnade Säpo Grön Ungdoms lokaler i Stockholm.
Samma år fotograferades samtliga deltagare i Offen-
sivs sommarläger för identifiering. Från 1996 och
drygt ett år framåt övervakades en miljöaktivist i
Sydsverige skäligen misstänkt för olovlig kårverk-
samhet. Det var en barock anklagelse som skulle
innebära att man byggde upp en egen poliskår. Från
1989 och framåt finns sopinhämtning och rotande i
aktivistgruppers sopor i säkerhetstjänstens arbetsme-
toder. Minst ett möte på Fältbiologernas kansli 1996
övervakas. År 2000 registreras en person av Säpo
sedan hon gripits för politiskt klotter på ett pendeltåg.
Samma kultur som härskade i säkerhetstjänsten
när 100 000 personer registrerades verkar fortfarande
sitta kvar i väggarna. En verksamhet med ett arv av
integritetskränkande register, regisserade bombhot
och förtal kan helt enkelt inte tilltros att göra ett bra
arbete. En myndighet utan analysförmåga och verklig
kompetens att bedriva en bra verksamhet har fått
fortsätta om än inte oförändrat men tämligen ostört
fram till i dag. Det är dags att vi på allvar vågar ta
diskussionen om säkerhetstjänstens framtid.
Miljöpartiets ståndpunkt är att Säpo i dess nuva-
rande form bör avvecklas. I stället bör flera arbets-
uppgifter som i dag ingår i Säpo övergå till den re-
guljära polisen. För att försvara det demokratiska
samhället bör vi också bereda plats för en ny och
kraftigt bantad myndighet som inte bär på sin före-
gångares kultur. Det ska vara en myndighet som
sköter de uppgifter som riksdagen, och inte regering-
en, kommer fram till utifrån en nutida säkerhetspoli-
tisk analys om välgrundad och aktuell hotbild. Det
ska vara en myndighet i vilken alla riksdagens partier,
likt i Tyskland, har insyn genom ett granskningsor-
gan, egen administration och egna tjänstemän. Da-
gens registernämnd som är satt att granska Säpo är
alltför lättantastlig när till och med deras personal är
utlånad av - just det - Säpo. De brister i JO och JK
som kommissionen uppdagat visar tydligt att en stark
kontroll av säkerhetstjänsten är viktigt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är
viktigt att vi också drar politiska slutsatser utifrån den
rapport som nu ligger på vårt bord.
Ett samhälle som för bara några decennier sedan
gjorde sig skyldigt till registrering av drygt 100 000
personer och än grövre kränkningar av flera tusen och
till planer på att vid politisk oro arrestera flera hundra
får inte upprepa sina misstag. Men risken är över-
hängande att så sker.
Riksdagen godkänner - utan överblick över följ-
der och politiska konsekvenser - ramlagar från EU
om terroristbekämpning. Nyligen uppdagades att de
listor över personer, aldrig misstänkta eller anklagade
för något brott, som polisen upprättade vid demon-
strationen mot EU-toppmötet i Malmö våren 2001
fortfarande är sparade.
Herr talman! Bara några veckor efter det att de
statliga övergreppen redovisats av Säkerhetstjänst-
kommissionen föreslår en annan kommission att
människor ska fråntas rätten att misstro statens av-
sikter. Maskering vid demonstration ska till varje pris
förbjudas. Mot bakgrund av registreringen och över-
greppen svindlar förslagen.
Herr talman! Det är dags att lära av historien!
(Applåder)</pre><pre>Anf.  9  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Bo Könberg frågade mig här om
sambandet mellan det socialdemokratiska partiet och
det som kallas för IB. Detta var ju ett av skälen till att
den här kommissionen tillsattes. Man har kommit
fram till att initiativet togs från försvarsstaben, inte
Socialdemokraterna, men att det finns ledande före-
trädare för Socialdemokraterna som har fått informa-
tion om det här.
Det här har Enn Kokk tidigare utrett och kommit
fram till. Jag har ingen anledning att ha någon annan
uppfattning än det som redovisas här.
Lars Ohly och Gustav Fridolin har talat om Sä-
kerhetspolisen och om man eventuellt bör se över den
verksamheten eller hur det här ska organiseras. Det är
en fråga som funnits under lång tid. Jag delar uppfatt-
ningen att man bör titta närmare på det här. Men vi
har nu 11 september-kommittén som just har en över-
syn av bland annat Säkerhetspolisen och andra myn-
digheter och hur de fungerar. Det kommer en rapport
därifrån inom kort - till den sista mars. Därefter är
jag beredd att fortsätta den diskussionen. Jag kan
mycket väl tänka mig att förändringar behöver göras
just av det skäl som nämnts, att det kan vara så att
Säkerhetspolisen gör saker som kanske den öppna
polisen i stället bör göra.
Sedan vill jag återigen understryka, som också
sagts här tidigare, att Säkerhetspolisen behövs. Man
kan också säga att det tyvärr är på det som sätt som
har sagts. Men den behövs för brottsbekämpningens
skull och för det brottsförebyggande. Vi behöver
faktiskt också ha en viss kontroll över de personer
som till exempel lastar in väskor på Arlanda - även
fortsättningsvis bör man kunna veta vilka de perso-
nerna är - liksom att en viss kontroll sker innan man
anställer de personerna. Så måste det förstås vara.
Men det här innebär ju inte att det ska vara en felaktig
eller olaglig registrering.
Jag fick en fråga här av Peter Althin om jag kan
garantera att några felaktigheter inte begås. Det jag
kan garantera är att lagen inte på något sätt medger
det. Svaret på detta finns i grundlagen, i RF. Man får
alltså inte registrera någon enbart av politiska skäl.
Men det gäller också polisdatalagen där det här, som
jag sagt, utvidgas. Följande anges i 5 §:
"Uppgifter om en person får inte behandlas enbart
på grund av vad som är känt om personens ras eller
etniska ursprung, politiska åsikter eller religiösa eller
filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening,
hälsa eller sexuella läggning." Där är det alldeles
glasklart.
Sedan kan ingen människa någonsin garantera att
inte andra människor gör något fel någonstans. Det
kan inte jag och inte Peter Althin - ja, ingen - garan-
tera. Däremot kan man hela tiden sträva efter att
minska den risken. Utöver den i och för sig alldeles
tydliga lagreglering som finns här går det alltså att
fortsätta arbetet med polisdatalagen, som pågår och
som har pågått innan kommissionen kom med sitt
betänkande, men också att fortsätta att utveckla Säpos
rutiner och Registernämndens uppdrag.
Det är någonting som också Säkerhetspolisen
önskar. Jag besökte dem senast i går, och de talade
just om hur viktigt det är för dem att kunna bedriva
arbetet på ett rättssäkert sätt och att inte behöva bli
misstänkliggjorda för det. Här ligger det alltså i allas
intresse att vi hela tiden fortsätter det arbetet för att
sträva efter att få ett effektivt och bra arbete för poli-
sen och för Säkerhetspolisen, men utan att kränka den
enskildes rätt. Det arbetet kommer att fortsätta från
regeringens sida men också naturligtvis arbetet med
de lagändringar som behövs härifrån riksdagen.</pre><pre>Anf.  10  LARS OHLY (v):
Herr talman! Det finns en bred enighet i denna
riksdag och i de inlägg som har hörts om vikten av att
se till att detta inte upprepas. Enigheten störs väl lite
grann enbart av Gunnar Hökmark och Bo Könberg
som tror att debatten handlar om ifall de övervakade
hade rätt eller fel politisk analys. Men det är inte det
som det handlar om. Det handlar om illegal åsiktsre-
gistering, illegal övervakning av människor och
kränkningar av deras integritet. Detta görs utan att det
funnits bevis eller ens brottsmisstanke mot dem som
övervakades.
Den demokratiska staten har rätt att försvara sig.
Men man har inte rätt att döma människor ohörda.
Man har inte rätt att förstöra möjligheterna för männi-
skor att få arbete och att leva ett liv utan att övervakas
nästan varje minut.
Den svenska vänstern har inte varit någon vänster
som förberett brott mot staten. Den har inte varit en
politisk rörelse som haft några träningsregler för
gerillaaktivister. Det har inte varit några förberedelser
för statskupper. Inte heller har det varit några förbe-
redelser för brott mot enskilda. Det har den svenska
extremhögern däremot stått för.
Nu måste man fråga sig: Vad var egentligen orsa-
ken till att detta kunde ske? Det var ju inte bara att det
fanns de inom Säkerhetspolisen och den militära
underrättelsetjänsten och inom IB som tyckte att det
här var roligt - vi ska hålla koll på de här aktivister-
na; här kommer vi att kunna få väldigt mycket anslag
för att kunna anställa väldigt mycket människor som
kan utföra väldigt mycket jobb och så kan vi därmed
argumentera för vår fortsatta existens.
Nej, det handlade också om politiska övervägan-
den. Där har Socialdemokraterna som regeringsparti
under huvuddelen av den här perioden det allra
största ansvaret. Socialdemokraterna tillät inte bara
detta ske utan var också aktiva i uppbyggnaden av de
olagligheter som har begåtts. Socialdemokraterna
försökte, precis som sagts här från talarstolen, slå två
flugor i en smäll: att övervaka politiska motståndare
och vinna kampen om arbetsplatserna - att försöka
förhindra att människor sammanslöt sig i olika orga-
nisationer för att påverka politiskt och att förhindra
dem att ha en rätt att utöva sin demokratiska möjlig-
het att påverka såväl i fackföreningsrörelsen som i
samhället i stort.
Till grund för detta låg en kompetens hos Säker-
hetspolisens analys som måste vara något av det
värsta som någonsin har uppdagats. Här är ju Säker-
hetstjänstkommissionen kristallklar: De visste inte
vad de sysslade med.
Detta är ju ett lustmord på säpochefer. Det är till
och med så att man undrar hur Säkerhetstjänstkom-
missionen kan undgå att anmäla P-G Winge för men-
ed när han säger som han gör inför Säkerhetstjänst-
kommissionen trots att Säkerhetstjänstkommissionen
och vi numera vet att det han påstår inte var sant.
Man har gjort politiska analyser som har grundat sig
på helt andra saker än verkligheten. Nu återstår arbe-
tet.
I mitt sista inlägg återkommer jag till de politiska
krav som måste ställas. Jag tycker att justitieministern
har en bra attityd och en bra inställning till att detta
inte är slutpunkten utan att det tvärtom kräver nya
åtgärder. Men utöver detta måste vi också ge dem
som drabbats upprättelse. De måste få en ursäkt, och
de är i många fall värda skadestånd. Öppna Säpos
register och se till att de som har drabbats känner att
de också kan känna tilltro till den demokratiska sta-
ten!
(Applåder)</pre><pre>Anf.  11  GUNNAR HÖKMARK (m):
Herr talman! Säkerhetstjänstkommissionens rap-
port är nyttig, och den är viktig. Den har visat att det
öppna samhället i Sverige inte har kunnat slå vakt om
den rättssäkerhet och den integritet som varje med-
borgare har. Det finns av det skälet en lång rad olika
slutsatser vi behöver dra av detta.
En av de viktigaste slutsatserna är att den dub-
belmoral som har funnits på olika håll måste avslöjas.
Det är dels den dubbelmoral som har bottnat i det så
kallade grå brödraskapet och den sammanblandning
av stat och parti som skapat ett hemlighetsmakeri
bortom det som var möjligt att lagligt kontrollera. Det
är dels den dubbelmoral som innebar att man inte, av
opinionsmässiga skäl, vågade stå för den övervakning
som behövde göras och som därmed ledde till ett
slags tysthetens samförstånd mellan olika institutio-
ner.
Både Peter Althin och Bo Könberg har, liksom
jag, pekat på de olika brister som har funnits, bland
annat hos JK och andra övervakande organ. De som
kontrollerar måste också kontrolleras av kontrollanter
och väktare som vi kan lita på. De måste ha sin grund
i en öppen samhällsdebatt.
Men det finns en annan del av dubbelmoralen som
ger en bild av att den övervakning som skedde över
huvud taget inte hade någon grund. Jag tror att Lars
Ohly å sin sida bidrar till denna.
Orden hade väl någon mening för några. Det
fanns väl några som trodde vad som stod i program-
men och som verkade i den riktningen. Någon grund
fanns det väl för misstänksamhet mot dem som tog
emot pengar, mot dem som utbildade sig på främ-
mande stats territorium och mot dem som fick direk-
tiv därifrån. Någon grund fanns det väl, Lars Ohly?
Svara gärna på den frågan!</pre><pre>Anf.  12  BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Lars Ohly beklagar att jag och Gun-
nar Hökmark kritiserar Vänsterpartiets historia under
efterkrigstiden. Jag förstår mycket väl att han inte
uppskattar det, men icke desto mindre kommer vi att
fortsätta med den kritiken och är fullt beredda att
fortsätta att ta debatten om den historia som Vänster-
partiet har bakom sig och som Lars Ohly så gärna vill
dölja.
Vi i Folkpartiet har drivit på för att den här san-
ningskommissionen skulle tillsättas. Vi är, som jag
nämnde i mitt förra inlägg, mycket glada över att den
har kommit till. Innehållet är mycket mer imponeran-
de än någon vågade hoppas på ens bland dem av oss
som var anhängare av att den skulle komma.
Resultatet är, som jag konstaterade, i flera avse-
enden förskräckande. Vi kan konstatera att lagbrott
har begåtts, men de har i många fall begåtts av det
offentliga och av myndigheter. Man har använt sig av
en lagstiftning på ett sätt som inte stämmer. Det gör
kommissionen till en milstolpe vad gäller att teckna
efterkrigstidens historia.
Justitieministern tog upp den fråga jag ställde om
sambandet mellan Socialdemokraterna och IB, och
han hänvisade därvid till det som Enn Kokk hade
utrett.
Det jag pekade på i mitt inledningsanförande var
att det som kommissionen nu slår fast är att informa-
tion inte bara har gått via arbetsplatsombud och IB till
säkerhetstjänsten utan också har gått åt andra hållet
och att Socialdemokraterna är det enda parti som har
fått direktinformation från IB på den här punkten.
Det har självfallet varit av godo för svensk demo-
krati att svensk socialdemokrati beslutsamt bekämpat
kommunismen. Men vad kommissionen visar är att
detta ibland har skett på ett sätt som inte är accepta-
belt i en rättsstat. Partinytta har blandats ihop med
statsnytta.
Jag skulle vilja ha en kommentar till från justitie-
ministern utöver ett allmänt hänvisande till en utred-
ning som man själv har bedrivit inom socialdemokra-
tin och som i vissa avseenden är överspelad av kom-
missionens betänkande.</pre><pre>Anf.  13  PETER ALTHIN (kd):
Herr talman! Jag och andra har nu under debatten
pekat på det förflutna, som enligt kommissionen inte
är särskilt positivt - fyllt av oriktiga uppgifter, lögner,
kränkning av enskilda medborgares integritet på ett
förödande sätt. Det är det förflutna.
Man ska också blicka framåt - vi kristdemokrater
blickar alltid framåt. Frågan är: Hur ska vi nu garan-
tera att icke olagliga åsiktsregistreringar fortsätter?
Det är en oerhört viktig frågeställning. Hur ska vi
kunna garantera att kontrollorganen lever upp till sitt
ansvar? Man skulle kunna säga så här: Vem ska kon-
trollera kontrollanterna?
För den demokratiska rättsstatens fortbestånd är
det viktigt att detta inte händer igen. Socialdemokra-
terna har ett tungt ansvar för det förflutna och har
naturligtvis, så länge de sitter i regeringsställning, ett
tungt ansvar framöver också för att detta icke fortgår.
När det gäller telefonavlyssning kommer justitie-
ministern med förslaget om offentligt ombud. Det
tycker jag är ett steg i rätt riktning.
Frågan till justitieministern är: Får det offentliga
ombudet samma information som åklagare och polis?
Annars blir det mera ett gisslantagande av den stack-
ars advokat eller före detta domare som ska sitta som
offentligt ombud.
Sammanfattningsvis: Det förflutna är inte särskilt
lyckat. Låt oss alla gemensamt se till att det icke
upprepas och att vi får en rättsstat utan olaglig åsikts-
registrering.</pre><pre>Anf.  14  KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Justitieministern berättade att han är
beredd att se över strukturen när det gäller säkerhet-
stjänsten och frågor som hänger samman med det. Jag
tycker att det låter bra, och jag ser fram mot det ar-
betet.
Det som däremot låter otydligt i mina öron är just
de åtgärder som regeringen aviserar för att säkra
systemet, om jag får säga så. Förslaget till föränd-
ringar när det gäller polisdatalagen och det offentliga
ombudet aviseras. Men de granskande och rättsvår-
dande instanserna har uppenbart inte haft förutsätt-
ningar, har inte kunnat eller har på annat sätt inte
mäktat med att göra det jobb som de har till uppgift
att göra. Här krävs det också insatser för att bygga ett
mer rättssäkert system i vår demokratiska öppenhets
anda.
Lars Ohly låter som om han beskriver en söndags-
skoleklass på utflykt när han beskriver Vänsterns
historia.
Gör inte om felet, Lars Ohly, att förneka kom-
munismens hot genom tiderna mot vårt öppna demo-
kratiska samhälle. Förnekelsens epok måste vara slut.
Dra lärdom, som sagt var, och säkra att det inte hän-
der på nytt.
Det gäller att vi hittar vägar att återupprätta den
tilltro till vårt säkerhetssystem som inte bara är nag-
gat i kanten utan också allvarligt skadat, att göra det
tydligt att respekten för den enskildes integritet inte
får stå tillbaka för effektivitetsskäl inom en myndig-
het. Människor vill inte - Centerpartiet vill inte - ha
en storebror-ser-dig-stat, utan vill ha en stat som
säkrar trygghet och mänskliga fri- och rättigheter.
Här behöver regeringen visa hur man är beredd att
ta hand om och säkra att den information som i dag
förekommer i strid med lagstiftningen anpassas till
lagstiftningen samt säkra öppenhet och återställa
trygghet.</pre><pre>Anf.  15  GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman! När makthavare får uppgifter, som
de Säkerhetstjänstkommissionen lämnar, på sitt bord
bör hon få en tanke i sitt huvud: Vilka kommer i
framtiden att nekas anställning med hänvisning till en
anteckning i ett register?
Den kultur som fortfarande verkar styra Säpos
verksamhet måste avvecklas. Det innebär i praktiken
att Säpo i dess nuvarande form måste bli nutidshisto-
ria. Den som här vägrar hålla med mig borde sam-
vetsgrant svara på ett par frågor.
År 1963 överlämnades en skiss på en fredsakti-
vists lägenhet till Säpo. Varför? 1965 registrerades
den sedermera folkpartistiske riksdagsledamoten Per
Gahrton. Varför? Var han ett hot mot rikets säkerhet?
1969 förbjöds åsiktsregistrering, men 1993 avlyssna-
des Grön Ungdom. Varför? Var vi ett hot mot rikets
säkerhet? 1996 infiltrerades Fältbiologerna. Varför?
Vilken subversiv verksamhet trodde man att de be-
drev? 2000 registrerades en kvinna för politiskt klot-
ter i ett pendeltåg. Varför? Jo, herr talman, därför att
en viss kultur, en viss historia och ett visst arv fortfa-
rande präglar Säkerhetspolisen.
Som kommissionen konstaterar har registreringen
i sig tidvis snarare blivit mål än medel. Den som inte
vågar kräva Säpos avvecklande vågar heller inte göra
upp med detta. Registreringen slår fortfarande blint.
Nästa gång kan det vara ditt barn som får en anteck-
ning i ett register efter att ha skrivit "Nej till EMU"
på ett pendeltågssäte. Vill vi leva i det samhället?
Thomas Bodström! Jag vet att du inte kan svara
på frågan om registreringen av Gahrton, avlyssningen
av Grön Ungdom eller infiltreringen av Fältbiologer-
na, men svara i vart fall på denna fråga: Vill du admi-
nistrera det samhället? Eller kommer de förändringar
som du aviserar att innehålla upprättelse och ersätt-
ning för de drabbade, ett öppnande av Säpos register,
en ersättning av Registernämnden, så att det blir en
total insyn för alla riksdagens partier, och ett Säpo
som ersätts av mer resurser till den reguljära polisen
och en ny och kraftigt bantad myndighet?</pre><pre>Anf.  16  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får väl upprepa det som jag tidi-
gare har sagt, nämligen att kommissionen har kommit
fram till att initiativet togs av försvarsstaben men att
framträdande socialdemokrater har varit ledande och
att information har givits till Socialdemokraterna och
också att många av dem som var anställda inom IB
var socialdemokrater. Det här har delvis slagits fast
av Enn Kokks tidigare utredning.
Man tillsätter ju den här kommissionen för att få
reda på sanningen och inte för att på något sätt få
beröm för olika saker. Och vi får alltså möjlighet att
vidta de förändringar som behövs. Det har här talats
om att vi ska öppna Säpos register. Det går naturligt-
vis inte att nu öppna registret helt och hållet. Det är
fullkomligt omöjligt. Däremot kommer det från den 1
mars att ges en ökad möjlighet för enskilda att få veta
vad de har registrerats för med anledning av den
verksamhet som bedrevs med stöd av tidens bestäm-
melser. Det är viktigt just för att man ska få reda på
saker och ting som gäller en själv, men en total öp-
penhet skulle inte vara möjlig med tanke på att det
fortfarande pågår väldigt mycket verksamhet och att
det finns många som planerar brott i Sverige. Det kan
vi inte komma ifrån.
Jag kan rekommendera Gustav Fridolin att åka till
Säkerhetspolisen. Man lär sig väldigt mycket. Man
lär sig hur tydliga regler det finns och att det här inte
sker helt utan några regler, som Gustav Fridolin sä-
ger. Man lär sig väldigt mycket. Jag har lärt mig väl-
digt mycket, och jag tror också att Gustav Fridolin
skulle lära sig väldigt mycket av att besöka Säker-
hetspolisen och se hur man arbetar med åsiktsregist-
rering och hur man förebygger mycket allvarliga brott
mot enskilda människor och olika attentat som plane-
ras.
Men, som sagt, det behöver vidtas åtgärder. Jag
har nämnt dem tidigare. Jag har nu fått frågor om hur
man ska kunna se till att den här telefonavlyssningen
bedrivs mera rättssäkert. Jag har då berättat att vi
planerar att införa ett offentligt ombud som ska ga-
rantera det här. Då har Peter Althin frågat vad det får
för roll. Blir det bara en gisslan? Nej, självklart inte.
Det är självklart att det ska få en roll som part och få
tillgång till allt material som ligger till grund för en
eventuell telefonavlyssning, och genom att man får
rollen som part har man möjlighet att få det här prö-
vat i högre instans. På så sätt kan det också skapas
bättre prejudikat, för det är någonting som inte sker
om det inte finns en motpart när det beslutas om tele-
fonavlyssning.
Det finns, som sagt, flera olika saker som behöver
göras. Det talades också här om att man bör ge skade-
stånd till dem som tidigare kanske har drabbats orim-
ligt av det här. Javisst, vi har givit möjligheten till
dem som har drabbats från 1969 till 1996. Finns det
personer som har drabbats från i första hand andra
världskriget fram till 1969 är det självklart rimligt att
de också ska få skadestånd på samma sätt som de som
har drabbats mellan 1969 och 1996.
Det här är alltså ett uppdrag som jag tänker initie-
ra när det gäller Registernämnden för att det ska bli
bättre möjligheter för de personer som har drabbats
av orimliga konsekvenser av att de har blivit felaktigt
registrerade. Det är också en väldigt viktig sak. Vi
kan inte bara titta framåt, utan vi måste också se till
att de som på något sätt har tagit skada av det här får
en upprättelse.</pre><pre>Anf.  17  LARS OHLY (v):
Herr talman! Nu är vi här, efter 30 års kamp för
sanning om vad som egentligen har hänt i den svens-
ka övervakningen och åsiktsregistreringen. Jag tar
gärna debatten om Vänsterpartiets historia. Vi har
öppnat alla register, men det här är inte den debatten.
Här är frågan: Fanns det de som begick brott eller
förberedde brott som gjorde att det fanns argument
för att övervaka minst 130 000? Svaret från Säkerhet-
stjänstkommissionen är nej. De som begick brott
bevisas vara Säpo och deras agenter. Vem hotar då
demokratin?
Thomas Bodström är inte personligt ansvarig för
det här och inte heller ansvarig för den här tidsepo-
ken, men Socialdemokraterna har det huvudsakliga
ansvaret för att detta kunde ske och för den samman-
blandning av partiets intressen och den demokratiska
statens intressen som aldrig får ske.
Den här debatten är inte slutet på en process. Sä-
kerhetstjänstkommissionens betänkande får inte bara
läggas åt sidan och sätta punkt för debatten. Nu måste
vi tvärtom börja debatten. Vad gör vi nu? Öppna
registren så långt det är möjligt så att de drabbade får
se sina akter! Det ska komma en ursäkt, en upprättel-
se, ett skadestånd till dem som har rätt till det. Öppna
Registernämnden och låt inte bara Socialdemokrater-
na, som ansvarigt parti, och Moderaterna, som det
parti som uttrycker störst förståelse för historien, vara
de två partier som är representerade där! Minska
Säpos ansvar och öka den öppna polisens ansvar. Hur
reglerar vi överskottsinformation som kan fås vid
olika former av avlyssning? Det ska aldrig mer vara
en sammanblandning av partiets och statens intressen.
Demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet får
aldrig komma i kläm i kampen mot kriminalitet.</pre><pre>Anf.  18  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar för den här debatten. Jag
tycker att det var väldigt bra att Vänsterpartiet tog
initiativ till det här. Det visar faktiskt att det finns en
väldigt stor samsyn i vägvalet och om att vi ska hitta
rätt balans när vi fortsätter vår brottsbekämpning och
vårt försvar av vår demokrati, hela tiden med bibe-
hållen rättssäkerhet.
Det har kommit två väldigt positiva saker ur den
här kommissionens betänkande. Vi har fått reda på
väldigt mycket som vi inte visste tidigare. Och häri-
genom har vi kunnat se att det finns saker som behö-
ver göras ytterligare för att vi ska gå vidare på den
väg som jag talade om. Jag är beredd att ta ansvar för
det som jag kan göra på det här området, lägga fram
de lagförslag som behövs för riksdagen, och jag kan
till min glädje se att det verkar finnas en stor samsyn
som gör att vi kan nå enighet kring de förbättringar
som behöver göras.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>2 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 23 januari.</pre><pre>3 §  Ledighet</pre><pre>Talmannen meddelade att Lena Sandlin-Hedman
(s) ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden den 1-
27 februari.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Talmannen anmälde att Britta Rådström (s) skulle
fortsätta att tjänstgöra som ersättare för Lena Sandlin-
Hedman.</pre><pre>Talmannen meddelade att Erling Wälivaara (kd)
ansökt om sjukledighet under tiden den 3 februari-
21 april.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Talmannen anmälde att Ina Järlesjö (kd) skulle
tjänstgöra som ersättare för Erling Wälivaara.</pre><pre>4 §  Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM7 Kommissionens förslag till direktiv
om förenklade och moderniserade regler för bo-
lags offentliggörande av handlingar och uppgifter
KOM(2002)279 till lagutskottet
2002/03:FPM31 Gemensamma sysselsättningsrap-
porten för 2002 KOM(2002)621 till arbetsmark-
nadsutskottet
2002/03:FPM32 Information om kommissionens
förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om kvaliteten på badvatten KOM(2002)581 till
miljö- och jordbruksutskottet</pre><pre>5 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2002/03:26 till försvarsutskottet
2002/03:46 till finansutskottet</pre><pre>Föredrogs
Motioner
avlämnade med anledning av prop. 2002/03:35 Mål
för folkhälsan
2002/03:So24-So32
Remissdebatt</pre><pre>Anf.  19  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Först vill jag tacka Centerpartiet och
Kenneth Johansson för initiativet till denna debatt. Ett
av syftena med Folkhälsopropositionen var just att få
upp folkhälsofrågorna till en bredare diskussion. Det
är detta en bra början på. Med propositionen lägger vi
grunden för hur vi ska arbeta med folkhälsofrågorna
under de kommande åren. Vi fastställer ett nationellt
mål för folkhälsan. Vi identifierar elva målområden
som vi ska arbeta med. Vi fastställer en ordning för
hur målen ska följas upp och utvärderas, och vi till-
sätter en nationell ledningsgrupp för att leda arbetet.
Det är en målproposition. Det innebär att den till
sin karaktär inte fokuserar på nya lösningar och kon-
kretioner. Den ska ändå uppfattas som en nystart för
ett perspektiv som jag menar varit tillbakatryckt och
på defensiven alltför länge. Vi har inte talat så mycket
om folkhälsa i Sverige på senare år. Det är en djup
orätt. När det gäller detta område behöver vi sanner-
ligen inte skämmas. Tvärtom. Sverige är ett land att
vara stolt över. Se bara på en sådan sak som medel-
livslängden:
Under efterkrigstiden har medellivslängden ökat
oavbrutet i vårt land. I dag ligger vi i absoluta värld-
stoppen. Svenskarna, tillsammans med ytterligare
några nationaliteter, lever längst i världen. Man kan
också tillägga: längst i världshistorien. Visst är det en
svindlande tanke? Vi människor har funnits på jorden
i många tusen år, men vi har aldrig levt längre än vad
vi gör just nu just här.
Samma sak gäller spädbarnsdödligheten. Den
sjunker för varje år. Också på det området är Sverige
bäst i världen, tillsammans med några andra länder.
För inte så länge sedan var varje födsel ett vågspel
både för kvinnan och barnet. Tänk på detta: En kvin-
na som ska föda sitt barn har aldrig i världshistorien
och aldrig på någon plats varit i säkrare händer än vad
hon är just i dag och just på en svensk kvinnoklinik.
Det gäller både kvinnans hälsa och barnets. Också det
är en svindlande tanke. Vi har faktiskt nått oerhört
långt.
Vi kan också se på förekomsten av smittsamma
sjukdomar. För inte så länge sedan skördade tbc
många barns liv. Många blev märkta för livet av po-
lio. I dag är dessa sjukdomar i det närmaste utrotade i
Sverige. Men de är fortfarande en plågsam verklighet
för miljoner människor i världen. När våra barn får
mässling eller röda hund fruktar vi inte längre för
deras liv. Men det är inte så länge sedan man faktiskt
fick göra det också i vårt land.
Medellivslängd, spädbarnsdödlighet och smitt-
skydd är några exempel på områden där vi i Sverige
kan vara oerhört stolta över vad vi har uppnått. Det
finns de som tror att det är något slags tillfällighet
eller slump att just vi i vårt land har varit så fram-
gångsrika på dessa områden. Då har man inte förstått
någonting av svensk politik under efterkrigstiden.
Jag menar att det finns ett järnhårt samband mel-
lan den generella välfärdspolitiken och framgångarna
på folkhälsoområdet. Vi kan återigen se på späd-
barnsdödligheten. Hur hade den sett ut om vi inte
hade byggt ut den offentliga barn- och mödravården
under 50- och 60-talen? Eller se på smittskyddet: Hur
hade smittskyddssituationen sett ut om vi inte hade
introducerat ambitiösa vaccinationsprogram för barn?
Alla barn ska ha tillgång till den bästa omsorg och
det bästa omhändertagande man över huvud taget kan
uppbringa. Alla barn har rätt till en lycklig start på
livet. Det ska inte vara förbehållet de barn som har
föräldrar med pengar eller föräldrar som bryr sig.
Alla barn är allas barn.
Sådan är ingångspunkten i den generella välfärds-
politiken och i barnpolitiken. Det är ingen tillfällighet
att det ser ut som det gör i vårt land när det gäller
hälsa i allmänhet och barns hälsa i synnerhet. Det är
en medveten politik under decennier. Det är den ge-
nerella välfärdspolitiken som får dessa positiva ef-
fekter på exempelvis medellivslängd och späd-
barnsdödlighet. Det innebär att den som vill riva ned
den generella välfärdspolitiken också på sikt kommer
att försämra befolkningens hälsotillstånd. Jag tycker
att man bör förstå detta samband under den diskus-
sion vi nu går in i.
Detta handlade om det positiva. Finns det inget
negativt, inga orosmoln som vi måste ta till oss?
Självklart finns det sådana.
I samma andetag som vi konstaterar en hög me-
dellivslängd kan vi också konstatera att denna är
påtagligt klassberoende. Arbetare lever i genomsnitt
två år kortare än högre tjänstemän, om vi ser till
männen. Det är inte nog med det. Arbetare har fem
sex färre år med full hälsa än vad högre tjänstemän
har. Det gäller både kvinnor och män. Så ser det fort-
farande ut. Dessa siffror har inte rört sig påtagligt
under de senaste decennierna. Det är det svenska
klassamhället. Vår klasstillhörighet följer oss in i
döden.
Så får det inte vara. Därför vill vi lägga fast ett
övergripande mål för folkhälsan. Vi vill skapa sam-
hälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika vill-
kor för hela befolkningen. Det handlar om att minska
klyftorna också ur ett hälsoperspektiv.
I frågan som diskuteras mycket nu om de ökande
sjuktalen och förtidspensioneringarna är klasspers-
pektivet påtagligt. Men där finns också - det ska vi
komma ihåg - en demografisk faktor. De många som
är födda på 40-talet är i dag i 60-årsåldern. Om man
har ett långt arbetsliv bakom sig är det kanske i den
åldern som kroppen börjar säga ifrån. Då får vi en
uppgång i långtidssjukskrivningar och förtidspensio-
ner.
Det finns också många andra skäl till utveckling-
en. Skälen till försämrad hälsa kan vara många. I
propositionen lyfter vi fram hälsans bestämningsfak-
torer, de bakomliggande orsakerna till försämrad
hälsa. Det kan till exempel handla om stressen och
hetsen i arbetslivet eller tobak och alkohol. Det kan
ha att göra med kosten eller motionen. Jag tänker
säga ett par ord om några av dessa teman. Jag börjar
med arbetslivet.
Vi vet att 1990-talet präglades av nedskärningar
och besparingar på både den privata och den offentli-
ga sidan. För den offentliga sidan var bakgrunden de
stora underskotten och den misskötta offentliga eko-
nomin. Det vet vi alla. Det är en självklarhet att vi då
drar slutsatsen att det faktum att allt färre anställda
tvingades möta allt större behov inom vården, skolan
och omsorgen är en av förklaringarna till de ökande
sjuktal som vi ser i dag.
Vi tänker inte alltid på att vi faktiskt sett en lik-
nande utveckling i den privata sektorn. Där har det
inte alltid varit underskott som har pressat fram be-
sparingar och nedskärningar utan kapitalägarnas
ökande avkastningskrav. Begreppet shareholder
value innebär bland annat att aktieägarnas kortsiktiga
intressen alltid sätts främst. Då kan frågor som ar-
betsmiljö och personalpolitik sättas åt sidan. Företa-
gen ska slimmas. Då blir det just in time och outsour-
cing och andra konstiga utländska begrepp för hela
slanten. Då kan man också skapa ett hetsklimat på
arbetsplatsen som nöter ned löntagarna efterhand.
Nu tar regeringen itu med frågan om de ökade
sjukskrivningarna. Det gäller att fortsätta politiken för
att se till att det blir fler anställda i den offentliga
sektorn. Det gäller att förbättra arbetsmiljön och satsa
på rehabilitering. Det gäller att skapa andrum på
arbetsplatserna i stället för den hets och stress som i
dag verkar vara förhärskande på många håll. Det
gäller att skapa system som gör det lönsamt för ar-
betsgivare att skapa en arbetsmiljö med låga sjuktal.
Arbetslivsminister Hans Karlsson har ansvar för det
arbetet, och han har nyligen presenterat ett antal för-
slag.
Så långt arbetslivet. Hur är det då med våra typis-
ka livsstilsfrågor, till exempel alkohol, tobak, kost
och motion? Låt mig börja med rökningen, som ju
med fog kan pekas ut som ett av våra största folkhäl-
soproblem, om inte det allra största. 8 500 människor
dör varje år av tobaksrelaterade sjukdomar, och 500
människor beräknas dö av passiv rökning. De har inte
själva valt att röka; de har bara befunnit sig på fel
ställe vid fel tidpunkt alltför länge. De har kanske
arbetat i restaurang- och krogmiljö, där vi vet att
problemen är som störst. Restauranganställda löper
två till tre gånger så stor risk att få lungcancer som
resten av befolkningen.
Här handlar det om att förebygga, att hjälpa folk
att sluta röka, att bilda opinion och att lyfta fram
fakta. För dessa ändamål har Folkhälsoinstitutet 90
miljoner kronor till sitt förfogande. Men det handlar
också om att våga flytta fram positionerna på område
efter område. Riksdagen har satt som mål att uppnå
rökfria serveringslokaler från år 2004. Detta skulle i
första hand uppnås på frivillig väg. Jag fick i går en
rapport från Folkhälsoinstitutet som sade att detta inte
är möjligt utan att vi i stället bör gå fram med lag-
stiftning. Vi får se hur vi ska arbeta vidare med den
frågan.
Låt mig avrunda med att säga att denna folkhäl-
soproposition lägger grunden för vårt arbete de kom-
mande åren. Jag ser fram emot den diskussion som nu
ska följa. Jag ser också fram emot ett gott samarbete
med riksdagen i de här frågorna under åren.</pre><pre>Anf.  20  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Herr talman! Kroppen uttrycker själens vånda,
stod det som rubrik över Brännpunkt i Svenska Dag-
bladet den 25 januari i år. Det är om detta dagens
debatt mycket ska handla: Kroppen uttrycker själens
vånda.
Inför höstterminen 2001 utlovade regeringen att
en proposition om folkhälsan skulle föreläggas riks-
dagen. Nu har propositionen kommit, men tyvärr
tvingas jag och flera med mig konstatera att kraftfulla
åtgärder mot fetma, ohälsa, brister i hälso- och sjuk-
vården och i rehabiliteringen och så vidare inte finns
med. Det är en rik flora av målsättningar och goda
föresatser. Det är i själva verket målsättningar som vi
redan har antagit här i riksdagen. De finns i budgeten
under vartenda politikområde. Jag måste fråga stats-
rådet om han inte tror på att riksdagen kommer att
efterleva de målsättningar vi redan har antagit.
Propositionen innehåller alltså inga lösningar och
inga prioriteringar för att nå det syfte man vill nå. Det
här är en skrift, statsrådet. Det är inga förslag; det är
en skrivelse där man presenterar hur långt arbetet
med de olika målområdena har nått. Det är som att
skjuta med hagel: Det är väl alltid något som fastnar.
Herr talman! Vi kommer att komma tillbaka till
detta i samband med att betänkandet om folkhälsan
ska debatteras, och vi får då anledning att närmare
diskutera detaljerna. Jag kommer därför att vara mer
övergripande i min diskussion här.
Jag kan för det första konstatera att propositionen
präglas av bristande bakgrundsanalyser i alla de pro-
blemområden som statsrådet framhåller. Varför vågar
inte regeringen och samarbetspartierna se bakom
ohälsan? Det hade varit mycket mer spännande. Man
kanske till och med kunde ha vågat lyfta fram bak-
grunden till hälsa. Varför är anställda inom den of-
fentliga sektorn så sjuka så länge? Varför har i stort
sett alla nyanställningar inom vården och skolan gått
åt till att ersätta alla som är sjukskrivna? Många en-
samstående mammor mår dåligt och har svårt att orka
- varför, statsrådet? Varför breder nyfattigdomen ut
sig i landet och gör att folk mår dåligt i kropp och
själ? Varför är det så många som lever i ett utanför-
skap och mår dåligt? Varför pensionerar sig så många
så tidigt? Varför, statsrådet, har vi en sjukvårdsorga-
nisation där insatser och kostnader ger vinst hos nå-
gon annan aktör och där människor kommer i kläm
mellan systemen när de ska rehabiliteras? Varför
söker sig ungdomar till alkohol och droger?
Herr talman! För det andra vill jag göra en kom-
mentar till alla de handlingsplaner vi nu får i den här
kammaren. Vi är snart värre på detta än vad man var
på den gamla sovjettiden med alla femårsplaner som
aldrig höll måttet. Jag betvivlar inte regeringens och
statsrådets goda vilja, men de problem som man
uppmärksammar kan man inte lösa med bara hand-
lingsplaner och vänliga ord. Ord och planer måste
innehålla värden för att vara trovärdiga. Detta saknar
jag i propositionen. I stället för att gruppera in männi-
skor i svaga grupper - jag tror att vi snart alla kan
hitta någon svag grupp där vi platsar - borde propo-
sitionen ha börjat med en tilltro till människan, den
egna kraften och den starka viljan.
Vi motsätter oss inte de målområden som rege-
ringen presenterar. Vi gjorde det inte heller när de
antogs i kammaren under budgeten. Dessa målområ-
dena är nämligen i stort sett okontroversiella. Vem
vill inte arbeta för minskad nyfattigdom? Vem vill
inte arbeta för en ökad hälsa åt alla? Utgångsläget
måste dock vara att huvudansvaret när det gäller
folkhälsan vilar på den enskilde att ta ett större ansvar
för den självförvållade ohälsan. I stället för att staten
tar över med en folkhälsopolitik som syftar till att
styra människor ska vi ge människor de verktyg som
krävs för att de själva ska klara att bibehålla en god
hälsa.
Detta innebär att vi motsätter oss socialdemokra-
tiska modeller som förutsättningar för en god hälsa
där hälsoskäl används som en ursäkt för att styra
medborgarna. Medborgarna mår bäst, verkar rege-
ringen mena, av att vara beroende av det allmännas
insatser. Jag kommer tydligt ihåg ett uttalande från en
minister i dagens regering som för några år sedan
uttryckte detta faktum lite mer förfinat: Lagstiftning
är det bästa sättet att komma åt människors attityder.
Av propositionen framgår också att ekonomisk
och social trygghet är den mest grundläggande förut-
sättningen för folkhälsan och att detta ska utgöra ett
särskilt problemområde. Vi instämmer också i denna
målformulering. Men också här måste ett friskare
Sverige ta sin utgångspunkt i att uppmuntra männi-
skor att göra sitt bästa och dessutom få utrymme att
bry sig om andra. Det måste alltid löna sig att arbeta,
utan att vi för den skull tar bort möjligheterna för dem
som blir sjuka under en längre och kortare tid att få
hjälp och stöd. Höga marginaleffekter medför dock
att en övergång från bidrag till arbete ofta inte ger
någon ekonomisk förbättring. Många ensamstående
mammor vittnar om detta, senast i Göteborgs-Posten i
förra veckan där man hade en artikel om detta med
anledning av en rapport i tidskriften The Lancet.
Politiken måste inriktas på att skapa förutsättning-
ar för alla som kan arbeta att ha ett arbete. Klimatet
för att starta och driva företag och för att investera
måste bli bättre. Vi måste satsa mer på utbildningen
och på forskningen. Genom en högre tillväxt kan fler
medborgare, särskilt de som befinner sig i riskzonen,
förbättra sin ekonomiska situation och därmed också
sitt hälsoläge.
I propositionen står också att man vill förbättra
uppväxtvillkoren för barn och ungdomar för att på så
sätt nå en bättre folkhälsa. Återigen, vi kan inget
annat än instämma i den ambitionen.
Man skriver så här: Barn som lever i familjer med
långvarigt bidragsberoende har sämre hälsa än barn i
genomsnitt. Regeringens förslag kan vi emellertid
inte stödja. Det står så här: Det är därför viktigt att
dessa barn och deras familjer får tillräckligt med stöd
för att kompensera för en mer sårbar situation. Ja,
kortsiktigt och tillfälligt, men inte ett så långvarigt
bidragsberoende som många i dag lyder under. Det
motverkar sitt syfte.
Regeringen understryker också i propositionen
vikten av sambandet mellan hälsa och social tillhö-
righet. Slutsatsen blir alltså att ökade bidrag och
transfereringar ger bästa resultat. Borde i så fall inte
den bästa av hälsa ha infunnit sig när socialbidragen
slog all time high? Jag uppfattade inte att vi hade så
väldigt bra folkhälsa då. Nej, transfereringssystem
och försörjningssystem kan inte avhjälpa problem
som kommer till följd av en bristande arbetsmark-
nadssituation och dålig social rörlighet. Återigen,
genom att fokusera på symtomen snarare än på orsa-
ken kan problemen i stället fördjupas och häl-
soproblemen öka.
Slutligen, herr talman, präglas regeringens förslag
av goda intentioner och en bred ansats som rör vitt
skilda delar av samhället. Det leder i sin tur till av-
saknad av genomarbetade analyser av problem,
eventuella målkonflikter och konkreta åtgärder. Vi
saknar detta. Vi hade hellre sett en avgränsning av en
saklig analys och problemformulering och dessutom
prioriteringar mellan åtgärderna. Alltför lite hänsyn
tas också till den enskildes ansvar och integritet.
Gränsen mellan å ena sidan befogad omtanke om
medborgarnas hälsa och å andra sidan förmynderi och
klåfingrighet överskrids alltför ofta i denna proposi-
tion.</pre><pre>Anf.  21  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Herr talman! Cristina Husmark Pehrsson säger att
hon inte motsätter sig målen, men hon säger att vi
måste lägga mer ansvar på den enskilde. Det är det
man ska utgå från. Precis så är det nog, för här går en
djup ideologisk klyfta. Vad det handlar om är om vi
har ett ansvar för varandra eller om vi bara har ansvar
för oss själva. Det är det som är frågan. Min uppfatt-
ning är att vi faktiskt har ett ansvar för varandra, och
samhällets institutioner är ett sätt att faktiskt ta det
ansvaret. Det är en fråga om solidaritet.
Tydligast kanske detta visar sig i alkoholpolitiken.
Här går Cristina Husmark Pehrsson fram och säger att
vi ska sälja Systembolaget. Nu ska vi ha öppet dygnet
runt på krogarna, sade ni i Stockholm. Nu ska vi
sänka skatterna så att vi inte ens har råd att ta hand
om dem som hamnar i alkoholmissbruk. Vi sade att vi
inte hade råd att satsa på missbrukarvården. Allt detta
i en situation där drickandet ökar bland de unga. Då
är Cristina Husmark Pehrssons formel att man måste
ta ansvar för sig själv. Min fråga är: Hur tror Cristina
Husmark Pehrsson att drickandet bland de unga
skulle bli om vi skulle sälja Systembolaget och där-
efter också släppa ut vin och starköl i ICA-affärer och
Konsumbutiker? Tar inte hon något ansvar för ung-
domars drickande?</pre><pre>Anf.  22  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Statsrådet inleder med att tala om
omsorg. Vi har olika typer av omsorg. Statsrådets
omsorg om dem som är utsatta i samhället, till exem-
pel ensamstående mammor som inte klarar av att leva
på den lön de tjänar, är att ge dem mer bidrag, göra
dem mer bidragsberoende, mer utsatta. Vi vill ge dem
mer pengar i plånboken genom att undanta 4 000 kr i
skatt varje månad. Jag anser att det är genom egna
pengar och eget arbete som vi visar omtanke inte
genom att göra dem mindervärdiga och underställda
en myndighet.
Sedan till alkoholproblematiken, som statsrådet är
inne på. I dag dricker folk mer, ungdomar dricker
mer. Statsrådet kommer också från Skåne och ser
dessa lastbilar som kommer in från Danmark. Stats-
rådet har ju ansvar för den alkoholpolitik som bedrivs
i dag. Ändå ser vi hur siffrorna för alkoholkonsum-
tionen ökar. Vi ser hur mer och mer tas in över grän-
serna. Det är denna politik som inte håller.
Däremot, statsrådet, kan jag upplysa om att soci-
alutskottet gjorde ett studiebesök i Kanada för något
år sedan. I Quebec tittade vi bland annat på hur man
gjorde när man tog bort monopolet men samtidigt
satsade på intensiv upplysning. Tillverkare och distri-
butörer fick betala en del av vinsten på sin försäljning
som gick till utbildning och information. Där såg vi
att man tack vare att man tog bort monopolet och
satsade på information fick ned konsumtionen. Jag
tycker inte att statsrådets stöd för dagens alkoholpoli-
tik hjälper ungdomar. Vi måste prova någonting an-
nat.</pre><pre>Anf.  23  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Herr talman! Jag ska åka till Quebec om 14 dagar
för att se hur man har gjort. Det kanske inte är hante-
ringen av försäljningsmonopolet som är mest intres-
sant utan just det som Cristina Husmark Pehrsson var
inne på, nämligen hur man kan leda ned vinsterna av
alkoholförsäljningen i offentliga kassor, som jag vill
titta på.
Det hon glömde säga var att man i Quebec fak-
tiskt höjde alkoholskatterna kraftigt för att kompense-
ra när man släppte monopolet. Jag är inte inne på den
linjen.
Med den politik som Cristina Husmark Pehrsson
vill föra ser jag att drickandet skulle riskera att gå ned
ytterligare i åldrarna. Jag tror att Moderaterna är i
otakt med opinionen här. Jag är inte nykterist själv,
regeringen har ingen absolutistlinje, men vi har en
linje som säger att vi vädjar till måttfullheten. Vi som
använder alkohol måttligt måste ibland göra avkall på
vår bekvämlighet för att se till att vi kan ta hand om
dem som får alkoholproblem och även se till att be-
gränsa konsumtionen till exempel bland ungdomar
och för att minska alkoholen i trafiken.
Men den grundläggande fråga det handlar om är:
Ska vi ta ansvar för varandra eller ska vi bara ta an-
svar för oss själva? Har man den linje som Cristina
Husmark Pehrsson har, att vi bara ska ta ansvar för
oss själva, handlar det naturligtvis om att sänka skat-
terna och så får var och en klara sig själv. Där går den
ideologiska gränslinjen i den här frågan.</pre><pre>Anf.  24  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Herr talman! Statsrådets ansvar för dagens alko-
holpolitik visar i alla fall inte ansvar för andra när vi
ser hur drickandet hela tiden ökar.
Dessutom undrar jag hur statsrådet ser på införsel
från Danmark, som nu kommer att sänka sina skatter
ännu mer. Är det inte bättre att vi behåller våra köp
av alkohol inom Sveriges gränser? I dag håller svensk
glasåtervinning på att gå i konkurs därför att man
måste ta hand om alla flaskor som kommer från ut-
landet. Det visar bara att dagens alkoholpolitik inte
fungerar.
Vi måste ha kraftfulla åtgärder i skolan. Vi måste
ha kraftfulla åtgärder till information och utbildning.
Det är dagens alkoholpolitik som gjort att vi har
svartsprit, att vi har en hembränning som flödar i det
här landet därför att det är så attans mycket billigare.
Vi har redan fått ett beteende, statsrådet, som jag är
djupt oroad över hur vi ska kunna bryta.
Sedan kan jag konstatera att statsrådet på inget
sätt talar om ensamstående föräldrars situation och
utsatthet. Man pratar inte om arbetslivet och om att ge
företagshälsovården möjlighet att återigen få bedriva
sjukvård för att komma närmare människor som har
ohälsa. Statsrådet pratar inte någonting om hur vi ska
stödja människor som har låg utbildning. Det finns
många andra saker när det gäller stress och hets i
arbetslivet. Vi ser Kommunals rapporter om att de
som arbetar inom de privata delarna av hälso- och
sjukvården mår bättre. De har högre lön och är mind-
re stressjuka. De mår mycket bättre. All den politik
som går regeringen emot men som faktiskt är en
sanning och en verklighet tar inte statsrådet upp.</pre><pre>Anf.  25  GABRIEL ROMANUS (fp):
Herr talman! Jag måste medge att det är frestande
att ge sig in i den alkoholpolitiska debatten mellan
statsrådet och Cristina Husmark Pehrsson, men jag
ska avstå. Jag nöjer mig med att uttrycka min glädje
över att statsrådet ska resa till Kanada och med egna
ögon se och förhoppningsvis skåda igenom den myt-
bildning som framför allt Moderaterna ägnar sig åt.
Jag kan också konstatera att det inte finns ett spår av
vetenskapligt stöd för att enbart information om alko-
hol kan kompensera försvagningen av de traditionel-
la, effektiva instrumenten som till exempel alkohol-
beskattning, inte ens i det underbara Quebec.
Herr talman! Jag tänkte börja med några mer all-
männa reflexioner.
Det svenska folkets hälsa uppvisar något av en pa-
radox. Å ena sidan kan vi notera alla de framgångar
som statsrådet var inne på. Vi lever längre än någon-
sin. Vi har fått bukt med en rad av de hemska folk-
sjukdomar som våra förfäder led under. Å andra sidan
tycks vi i dag återigen vara sjukare - i varje fall mer
sjukskrivna - än någonsin. Vi ser att i takt med att vi
har avskaffat de gamla hoten mot folkhälsan har vi
introducerat nya hot, ofta skapade av människor. Vi
kanske inte är sjuka, men vi är i alla fall vad en del av
mina vänner i Ångermanland skulle kalla ofriska. Det
är naturligtvis oroande.
Den enda rimliga slutsats man kan dra av den här
utvecklingen är att vi måste starkare betona det före-
byggande arbetet. Det är därför propositionen har
lagts fram. Det är bra att vi har fått ett samlat uttryck
för det förebyggande arbetet, det som kallas folkhäl-
sopolitik. Jag tycker också att det är bra att regerings-
chefen har markerat vikten av detta genom att tillsätta
ett särskilt folkhälsostatsråd.
När detta positiva är sagt måste jag ändå säga att
hos mig liksom, det framgår av de motioner vi nu ska
remittera, hos övriga motionärer finns en känsla av
besvikelse över propositionen. Man skulle kunna
använda många slitna uttryck: Det bidde en tumme.
Spänd förväntans upplösning i intet - i varje fall
nästan intet. Lång förberedelsetid, ganska lite kon-
kreta förslag.
Det ligger något rättvist i att säga att detta snarare
är en rapport än en proposition. Nu drabbar inte den-
na kritik i första hand Morgan Johansson. Han har i
alla fall fått fram propositionen, som vi alla har läng-
tat efter - i alla fall väntat på - så länge. Det är alltid
något. Vi har något att börja med. Samtidigt framgår
det att det inte är mycket till nya förslag utan mer en
lägesbeskrivning. Dessutom har man i förhållande till
Folkhälsokommittén ändrat på målstrukturen som
utredningen under Margareta Perssons ledning hade
lagt ned mycket jobb på.
Jag har försökt att hitta motiveringen till detta.
Det enda motiv jag har kunnat hitta är att det passar
bättre ihop med regeringens allmänna sätt att styra
myndigheter och statlig verksamhet. Det är inte ett
särskilt starkt argument när man har haft en kommitté
som har utarbetat betydligt mer konkreta mål för
folkhälsoarbetet. Dessutom föreslår man att regering-
en i fortsättningen ska fastställa delmål. Jag har letat
efter motiveringen till detta, och jag har inte någon
motivering där heller. Nog vore det väl bättre att få
delmålen, de konkreta målen, för folkhälsoarbetet
förankrade i riksdagen när man sedan ska gå ut till
landsting, kommuner och folkrörelser och arbeta för
dessa mål. Jag har svårt att förstå att målstrukturen
skulle vara sista ordet.
Jag tror, precis som flera motionärer, att det vore
till fördel för det fortsatta arbetet om regeringen nästa
gång kom med en mer stabil och konkret målstruktur
och om man lät riksdagen ta ställning till delmålen -
precis som man redan gör på alkohol- och drogområ-
det med olika handlingsplaner och mål. Det kunde
vara ett gott exempel även för andra folkhälsoområ-
den.
Jag kan inte låta bli att säga att omorganisationen
av den viktiga myndigheten på området, Folkhälsoin-
stitutet, framstår som svår att motivera. Den är också
ogenomtänkt. Man talar om att skapa ett stabsorgan,
samtidigt som man lägger dit omfattande tillsynsupp-
gifter. Man tar bort, i varje fall begränsar, Folkhälso-
institutets möjlighet att bedriva programarbete utan
att tala om hur det ska gå till i stället. Jag vet att de
berörda till exempel på allergiområdet är oroliga över
utvecklingen. Det går inte att se omorganisationen på
annat sätt än att Folkhälsoinstitutet kanske kommer
att få uppgifter, men då ska det vara beslut av rege-
ringen i varje särskilt fall. Det speglar inte något
större förtroende för regeringens egen myndighet.
Nu gäller det att gå vidare med åtgärder. Det be-
hövs forskning för att få bättre underlag på många
områden. Det behövs information och upplysning så
att människor själva kan ta ställning till sin hälsa. Vi
vet också att vi inte kan avstå från ekonomiska styr-
medel. Det räcker inte bara med information. På
många områden handlar det om att ge incitament till
att leva på ett sätt så att man skyddar sig mot häl-
soproblem. Det gäller inte bara alkoholområdet utan
en rad olika områden. Det är för mig inget konstigare
än att vi har incitament inom socialförsäkringarna,
inom miljöpolitiken och på många andra områden.
Det internationella arbetet blir allt viktigare efter-
som vi blir mer och mer påverkade av omvärlden. Det
är som regeringen säger, det vill säga att det är fram-
för allt Världshälsoorganisationen som har betydelse.
Regeringen gör många fina bekännelser till Världs-
hälsoorganisationens arbete. Men om den ska kunna
arbeta behöver den pengar, inte bara allmänna pengar.
Sverige bör utnyttja det faktum att vi har kommit
långt i folkhälsoarbetet till att också ge pengar styrda
till exempel till missbruksområdet - så att inte orga-
nisationens arbete går i stå. Jag vet inte hur många
gånger jag ska behöva säga detta innan det ger resul-
tat, men jag är fortfarande optimistisk.
Vi får arbeta med propositionen. Vi får hoppas att
det kommer mer konkreta förslag senare. Jag tror,
precis som statsrådet, att det kan ske i en anda av
samförstånd. Här finns partiskiljande frågor, men det
är väl ingen hemlighet att den stora ideologiska skill-
naden går mellan Moderata samlingspartiet och övri-
ga partier.
Moderaterna skiljer ut sig på många sätt. Man ta-
lar om att ge information, men man avstår från styr-
medlen, vilket innebär att man vill ge ökad frihet för
de kommersiella krafterna. De vilar inte, varken på
drogområdet eller på några andra områden. Det bety-
der naturligtvis att om den politiken får råda ökar
skadorna och minskar folkhälsan.
Om man ser på övriga partiers motioner kan man
tryggt säga att det finns ett brett samförstånd omkring
folkhälsopolitikens principer. Det är klart att det parti
som sitter i regeringsställning tycker att det är rege-
ringen som ska fastställa delmålen. Men jag vill ge ett
litet varningens ord. Det kan hända att ni någon gång
hamnar i opposition. Då vore det kanske inte så dumt
att riksdagen fick vara med och fastställa målen. Vem
vet när det händer? Det kan hända någon gång mer i
historien.
Herr talman! Jag menar att vi ska arbeta med den
här propositionen i en anda av samförstånd, men vi
ska också se fram emot nästa etapp, nästa rapport
eller förhoppningsvis en mer konkret proposition.
Under tiden arbetar vi naturligtvis i socialutskottet
med de olika delförslag som redan finns framlagda
och som är betydligt mer konkreta.</pre><pre>Anf.  26  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Herr talman! Jag tackar Gabriel Romanus för tyd-
ligheten när det gäller alkoholpolitiken, men jag hade
inte förväntat mig någonting annat.
Jag har slutat att använda ordet alkoholliberal om
Moderaternas politik just av det skälet att det känns
lite knepigt att säga det. Nu säger jag i stället låtgå-
politik. Det är precis vad det handlar om; samhället
ska inte ta ansvar utan var och en ska ta sitt eget an-
svar och sedan struntar man i hur det går. Tack för
tydligheten att reda ut hur partierna grupperar sig i
detta. Moderaterna står på sin kant, och sedan finns
inte så mycket annat. Vi andra partier står samlade.
Man kan alltid kritisera oss för hur mycket vi går
till riksdagen med. Man undrar om det är så att riks-
dagen bara ska ställa sig bakom det övergripande
målet och de elva målområdena eller om man också
ska gå in i delmål, etappmål och kanske också fast-
ställa indikatorerna, som jag också har sett föreslås i
motionsskörden. I en del fall måste man faktiskt vara
beredd att avhålla sig - det säger jag gärna också som
gammal riksdagsman - från att gå för långt in i de-
taljerna, till exempel när det gäller indikatorer. Folk-
hälsoinsitutet ska nu ta fram de indikatorer som vi ska
använda, och jag får rapporten i mars.
Vi måste hela tiden gå till riksdagen och be om
lov för att ändra sådana detaljer. Jag tycker att det
viktigaste är att riksdagen tar den övergripande mål-
diskussionen om hur ungefär vi ska disponera arbetet
och sedan är med under mandatperiodens gång för att
hela tiden stämma av hur vi fullföljer målen. Därför
har vi sagt att en av uppföljningarna ska vara just i
form av en riksdagsskrivelse som vi tänker ta fram
regelbundet, kanske inte varje år men i vart fall vart-
annat år, där riksdagen ges möjlighet att ge synpunk-
ter på och diskutera hur arbetet framskrider.</pre><pre>Anf.  27  GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Fru talman! Jag ser fram emot de här redovisning-
arna. Jag är medveten om att Folkhälsoinstitutet be-
höver arbeta mer för att få fram bra, preciserade indi-
katorer, därför att om man inte har indikatorer är ju
inte målen så mycket värda. Därför kanske vi kan
hoppas på en mer konkret redovisning nästa gång,
och då får vi väl ge oss till tåls med det vi har nu.
Men även om det skulle vara i form av en rapport
eller redovisning kan jag försäkra, i varje fall för vår
del, att vi inte kommer att dra oss för att komma med
konkreta ändringsförslag när redovisningarna kom-
mer. Jag tror nämligen att det är av stort värde för det
fortsatta arbetet, när man ska ut till kommuner,
landsting, frivilligorganisationer och näringsliv, om
målen för folkhälsoarbetet är förankrade i riksdagen.
Det har vi märkt på de områden som jag har sysslat
med, och jag tror att detsamma gäller på andra områ-
den.
Som sagt: En vacker dag kanske ansvarsförhål-
landena är omkastade. Då kan det vara kul, också för
Socialdemokraterna, att vara med och diskutera mera
konkreta mål.</pre><pre>Anf.  28  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Fru talman! Det beror lite på vilka metoder man
vill använda för att förankra nedåt. I den nationella
ledningsgruppen som vi ska tillsätta kommer repre-
sentanter från Kommun- och Landstingsförbunden att
vara med. Det är ett sätt att se till vi får med också
kommuner och landsting på vagnen.
Det här är en målproposition. Det uppdrag som
Folkhälsokommittén har haft är nämligen att lägga
fast mål. Konkreta åtgärder vidtar vi ju på andra om-
råden i huvudsak.
Vi har en alkoholkommitté som jobbar förebyg-
gande. Till exempel går skriften Tonårsparlören nu
går ut till alla föräldrar som har barn i sjunde klass för
att de ska diskutera alkoholfrågor med sina ungdo-
mar. Vi har narkotikasamordnaren, Björn Fries, som
ju lägger fram konkreta förslag och jobbar vidare med
sitt arbete. Vidare arbetar Folkhälsoinstitutet med
förebyggande av tobak. Mycket av de konkreta sa-
kerna görs alltså i andra forum.
Detta är en målproposition, och då är det just må-
len vi sätter upp. Det konkreta arbetet genomförs ofta
i andra sammanhang.</pre><pre>Anf.  29  GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Fru talman! Jag håller med om att på alkohol- och
drogområdet har riksdagen antagit konkreta hand-
lingsplaner. Det skulle kunna vara ett föredöme för
många andra områden, där man ibland kanske före-
ställer sig att det är något som man inte behöver gå
till riksdagen med utan att man kan lösa det inom
byråkratin i Regeringskansliet och sedan förhandla
lite grann med sina vänner i Landstings- och Kom-
munförbunden. Men jag tror att det är en fördel om
man även när det gäller till exempel kost och en rad
andra områden som nämns i propositionen har in-
ställningen att man ska gå till riksdagen för att få
förankring. I varje fall ska man stämma av att man är
på rätt väg.
Jag ser fram emot att vi får sådana förslag också
på andra områden, även om man naturligtvis alltid
har lite olika styrmedel på de olika områdena.</pre><pre>Anf.  30  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Moderaterna vill avveckla monopolet.
Vi vill göra det i två steg. I det första steget vill vi att
öl och vin ska kunna säljas i licensierade affärer. När
det gäller steg nummer två anser vi att Systembola-
gets monopol bör kunna avskaffas. Vi vill att tillstånd
som ges för alkholförsäljning ska kunna dras in väl-
digt mycket lättare än i dag. Vi ger 40 miljoner kro-
nor mer än regeringen till ANT-undervisning i sko-
lan.
Gabriel Romanus verkar instämma i statsrådets
kommentar här om att moderat alkoholpolitik är en
låt-gå-politik. Jag tycker snarare att dagens alkohol-
politik är en låt-gå-politik, där vi ser hur konsumtio-
nen ökar och hur införseln ökar. Ingenting görs. Jag
anser att man snarare är att betrakta som mono-
polkramare.
Men, Gabriel Romanus, till frågan om styrmedel.
Gabriel Romanus sade att vi på något sätt avhänder
oss möjligheten till styrmedel. Då undrar jag, efter-
som det i dag fungerar så dåligt, vilka styrmedel mer
Gabriel Romanus tycker bör finnas för att ytterligare
minska alkoholkonsumtionen i detta land.</pre><pre>Anf.  31  GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Fru talman! Vi kommer så småningom att få en
rejäl alkoholpolitisk debatt om det betänkande som vi
har preliminärbehandlat i socialutskottet. Då ska jag
gärna utveckla min syn på alkoholpolitiken.
För dagen vill jag bara säga att Cristina Husmark
Pehrssons och Moderaternas hänvisning till de stora
framgångarna i Québec inte är grundad på någon
vetenskaplig analys. Det finns inte skymten av en
vetenskaplig utvärdering av informationsverksamhe-
ten i Québec som skulle styrka att man kan ersätta
sådana styrmedel som skatter med enbart informa-
tion.
Vi vet att de stora problem som vi har i Sverige nu
är en mindre behaglig följd av vårt inträde i EU, som
jag för övrigt var för. Men just på den här punkten har
det lett till stora nackdelar, särskilt efter det att den
socialdemokratiska regeringen gav efter för kommis-
sionens tryck och inte infriade det löfte som man gav
till väljarna i folkomröstningen om att hålla införseln
på en lägre nivå. Det är detta och att man också har
sänkt skatterna som är orsaken till att vi dricker mer
än vad vi har gjort på hundra år. Det är alltså inte fel
på vår politik, utan det är att man har börjat gå ifrån
vår politik som har lett till det ökade drickandet.
Däremot visar erfarenheten att just när det gäller
svartspriten, där det har gjorts en bred insats med
både information och konkreta åtgärder av tull och
polis, har vi faktiskt lyckats tränga tillbaka den ille-
gala alkoholen så att den nu står för mindre än 5 % av
den totala konsumtionen.
Nu är det resandeinförseln som är det stora faro-
momentet, och vad vi ska göra åt den är inte lätt att
säga. Den enda lösning som kan förhindra ökade
alkoholskador är troligen om vi kan påverka Europa.</pre><pre>Anf.  32  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Gabriel Romanus nämnde att man
genom information har lyckats att få ned omfattning-
en av svartspriten. Det är precis det vi vill göra; vi vill
kraftfullt öka informationen och utbildningen för att
minska alkoholskadorna.
Jag ska bara kort fråga Folkpartiet och Gabriel
Romanus: Anser ni att ett styrmedel för att minska
alkoholkonsumtionen vore att öka beskattningen av
alkohol, om det hade varit möjligt?</pre><pre>Anf.  33  GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Fru talman! Under det senaste årtiondet har de re-
ala alkoholpriserna sjunkit med ungefär 20 %. Det är
klart att det har berott på inflytandet från EU. Om vi
inte hade haft det inflytandet hade naturligtvis inte
riksdagsmajoriteten låtit alkholdryckerna bli 20 %
billigare. Det är svaret på den frågan.
När det gäller detta att tränga tillbaka svartspriten
vill jag understryka igen att det inte enbart är infor-
mation utan en kombination av informationsåtgärder
- många gånger kanske något kontroversiella och
provocerande men tydligen effektiva - och insatser
av tull och polis som med all sannolikhet har lett till
att svartspriten har minskat.
Det faktum att man nu på laglig väg kan få ganska
mycket alkohol billigt genom att resa till Danmark
har naturligtvis också haft betydelse. Vi ska inte röra
oss i något illusionsrum här.
Man kan konstatera att det inte finns något veten-
skapligt stöd för att man enbart med information
skulle kunna uppnå några bestående resultat när det
gäller att minska alkoholskadorna. Tyvärr. Vi skulle
väl alla tycka att det var perfekt om man bara kunde
informera människor och sedan skulle alkohol-
problemen minska, men så är det inte. Det har inte i
någon del av världen belagts att man kan åstadkomma
detta. All forskning pekar på att det är när man kan
kombinera styrmedel som skatter, tillgänglighet och
information som man kan nå resultat i form av att
förebygga alkoholskador. Det är väl inget fel att ta till
sig den forskningen när den är så pass stabil som den
är?
Vi använder ju skatter som påverkansmedel på
andra områden, till exempel på miljöområdet och
tobaksområdet. Varför skulle vi inte göra det också
på alkoholområdet om vi kan?</pre><pre>Anf.  34  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag kan börja med att säga välkom-
men i debatten till Morgan Johansson. Det är första
gången jag har förmånen att få debattera med honom.
Jag vet att detta är en av de första propositioner
som Morgan Johansson har lagt fram och skrivit
under tillsammans med Göran Persson. Jag skulle
vilja fråga om Morgan Johansson är stolt över den här
propositionen. Nöjda brukar ni ju inte vara, men är
Morgan Johansson stolt över propositionen? Det är
inte Kristdemokraterna och jag.
Det har gått ungefär åtta år sedan det utarbetades
direktiv för Nationella folkhälsokommittén. Åtta år är
ganska lång tid. Produkten blev knappast en hel
tumme. Jag är ändå så generös att jag säger att om
man har lagt fram ett förslag som är otillräckligt och
på många sätt dåligt ska man ha chans att göra om
det. Just därför har Kristdemokraterna i sin motion
avstyrkt propositionen.
Jag satt här i min bänk och tänkte på när jag gick i
skolan på 1950- och 1960-talet. Då var det inte möj-
ligt att få komplettera en uppsats eller ett prov, som
det är nu. Nu får eleverna med sig uppgiften hem -
vare sig det är en avhandling, en C-uppsats eller nå-
got annat - för att komplettera den och sedan komma
tillbaka. Det kanske är en riktig pedagogisk metod.
Men vi fick en bock när det blev fel, och man fick
göra om i stället. Nu tycker jag att regeringen borde
få chansen att göra om propositionen, så att den verk-
ligen blev vad en proposition ska vara, nämligen
konkreta förslag.
När jag läste Nationella folkhälsokommitténs be-
tänkande blev jag glad. Jag tycker nämligen att folk-
hälsan och det förebyggande arbetet är oändligt vik-
tigt. När jag såg att det fanns konkreta förslag tänkte
jag: Detta bådar gott för en proposition!
Jag måste fråga statsrådet: Tycker statsrådet att
Nationella folkhälsokommitténs betänkande är bra?
Om ja, varför har man inte i större utsträckning före-
slagit de konkreta åtgärder som kommittén beskriver?
I Morgan Johanssons inledningsanförande, som
jag försökte lyssna på varje ord i, sades det oerhört
mycket om att den kroppsliga hälsan har förbättrats.
Vi har låg spädbarnsdödlighet. Vi lever allt längre.
Det talades om vaccinationer och så vidare. Jag und-
rar var det stora folkhälsoproblemet får sitt utrymme
för statsrådet: Det gäller stress - oerhört många män-
niskor mår psykiskt dåligt. Alltfler barn bedöms be-
höva psykiatrisk vård på sjukhus och står i dag i köer.
Alltfler barn känner sig stressade till och med på
dagis. Detta anser jag är ett jättestort problem.
I de direktiv som fanns - kommittédirektiv 95:58
- står det att "syftet med målarbetet är därför främst
att ange vilka problem som är mest angelägna att lösa
och vilka strategier som förutses vara mest effektiva".
Det tycker jag är bra för kommittén.
Så tog jag fram Socialstyrelsens Folkhälsorapport
2001. Det är mycket bra material, och jag får erkänna
att jag läser alldeles för lite sådant. Men man tar ju
fram det inför en debatt. Jag ska ge några exempel på
vad det står i överskrifterna på s. 13 i sammanfatt-
ningen:
- Allergierna fortsätter att öka.
- Diabetes ökar bland barn.
- Sexuellt överförbara sjukdomar ökar igen.
- De sociala skillnaderna i tandhälsa fortsätter att
öka.
- Stress - ett ökande arbetsmiljöproblem.
- Negativ utveckling för vårdpersonal och lärare.
Detta är några förslag. Var i regeringens proposi-
tion lägger man tonvikt vid de här aspekterna, där
ohälsan de facto ökar?
Det är bra med rapporter för att vi ska se vart vi är
på väg, men de har ju inget värde om vi inte föreslår
konkreta åtgärder. Vi kan som politiker inte nöja oss
med att bara konstatera att det har blivit bättre inom
vissa områden.
Jag vill gärna säga några ord om tandhälsan. Det
är en fråga som jag har tagit upp många gånger i
denna kammare. Alltfler människor har i dag jättesto-
ra bekymmer, bland annat på grund av kostnaderna.
Vi vet också att om man har dålig tandhälsa ger det
också andra skadliga effekter när det gäller andra
sjukdomar. Jag tänker då på hjärt- och kärlsjukdomar
och annat som har framhållits i forskarrapporter.
Mentalt är det också jobbigt om det till exempel sak-
nas en tand eller man har dålig tandhälsa. Man kan
kanske inte leva normalt. Man kan kanske inte le och
inte vara med i det vanliga livet.
För ett tag sedan hade jag kontakt med en ung
kvinna som var 24 år. Hon hade lidit av att vara ano-
rektiker. Hon hade rehabiliterat sig och kommit upp
igen, men det fanns ett problem kvar, och det var att
hennes tänder hade tagit skada. Hon berättade för mig
att hon många gånger hade varit på väg att ta livet av
sig, för hon tycker att det är så jobbigt att komma ut
med kompisar och inte kunna prata, le och vara na-
turlig. Det är viktigt att vi inte glömmer bort sådana
här frågor. Vi vet att det är problem.
Som politiker ska man naturligtvis alltid konstate-
ra de positiva saker som finns, men vår utmaning är
ju faktiskt att ta itu med det som inte fungerar. Man
ska snarare ha det som en morot. Man säger: Titta,
det här har vi hittat lösningar på, men hur ska vi göra
för att hitta lösningar på de andra sakerna? Jag känner
ett stort behov av att säga att för att hitta de stora,
goda lösningarna som ger effekt måste vi samarbeta
över partigränserna.
Vi ser att inte minst stress och ohälsa är ett stort
samhällsproblem. Vi måste se till att den enskilda
människan och helheten alltid står i fokus.
Kanske blir det 2000-talets stora utmaning att
skapa ett samhälle där människor mår bra. Vi vet
nämligen att den materiella välfärden är viktig för
oss. Ingen av oss vill ha tillbaka tiden då det var fat-
tigt rent materiellt. Men vi ska ha klart för oss att för
att vi ska njuta av den materiella välfärden måste vi
må gott inombords. I annat fall får dessa värden inte
alls någon tyngd för den enskilda människan.
Fru talman! När jag läser den här propositionen
tycker jag således att de vackra orden är sköna. Det är
en bra kvällsläsning i vissa delar. Det är säkert bra för
sådana som vill engagera sig och entusiasmera sig.
Men det räcker inte för riksdagen att fatta beslut om.
Vi måste se till att det blir konkreta mål, etappmål. Vi
måste se till att vi vidtar åtgärder mot det som ökar
ohälsan. I det arbetet ser jag fram emot att kunna vara
med och bidra med det lilla som jag kan och där vi
ändå måste se att det är vi tillsammans som ska kunna
mota den här ogynnsamma utvecklingen.</pre><pre>Anf.  35  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Fru talman! Det var ett lite underligt anförande.
Först döms hela propositionen ut - allt är uselt - och
den ska avslås. I nästa andetag säger Chatrine Pålsson
att vi måste samarbeta mer. Det är inte precis rätt
signaler att ge om man vill skapa ett brett samarbete i
riksdagen om folkhälsofrågorna. Då är det inte precis
en bra start att säga att man ska avslå den proposition
i vilken målen för detta arbete läggs fast.
Chatrine Pålsson hade kanske väntat sig att propo-
sitionen skulle ha kommit snabbare. Att så inte har
skett kan jag inte rå för. Jag har varit statsråd i tre
månader, och detta är den första proposition som jag
lägger fram. Men när jag tog tag i detta arbete sade
jag att man måste få fram detta så fort som möjligt
därför att vi måste få hela mandatperioden på oss för
att arbeta med dessa frågor. Det är därför som vi har
lagt fram propositionen.
Chatrine Pålsson påstår att man inte har brytt sig
om de konkreta förslag som fanns i Folkhälsokom-
mitténs förslag. Men det har vi visst gjort. Vi har tagit
de konkreta förslag som har funnits, men vi har lagt
fram propositionerna i andra sammanhang och tagit
upp förslagen. Ett exempel är förslaget om rökfria
serveringslokaler. Vi lade fram en proposition förra
året om tobaksfrågorna. Vi flyttade fram positionerna
redan nu den 1 januari. Och nu arbetar vi med att
följa upp det för att riksdagens mål om rökfria serve-
ringslokaler från 2004 också ska kunna bli verklighet.
Det innebär att vi inte kan gå fram med det förslaget
en gång till eftersom vi redan har föreslagit detta i en
proposition.
Detsamma gäller alkohol- och narkotikafrågorna.
Vi har lagt fram handlingsplaner om dem. Då får vi
kritik från Moderaterna som säger att vi dränks av
handlingsplaner. Hur vill ni ha det? Antingen går vi
fram med konkreta handlingsplaner till riksdagen och
förankrar dem här på område efter område, vilket
innebär att målpropositionerna inte kommer att bli så
konkreta som de annars skulle ha blivit, eller också
får vi ta alltihop i ett enda svep. Nu har vi valt att
göra på detta sätt.
Sök inte bara fel, Chatrine Pålsson, utan försök att
vara med i en konstruktiv dialog om hur vi ska jobba
med dessa frågor framöver.</pre><pre>Anf.  36  CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Man kan upplevas som underlig om
man tycker att det borde vara bättre. Jag sade nämli-
gen att jag tyckte att det var vackra ord. Men det
räcker inte med vackra ord. Det kinesiska ordspråket
säger: Vad du gör talar så högt att jag inte hör vad du
säger.
Det är viktigt att komma ihåg att jag har sagt att
jag tycker att regeringen borde få chans att återkom-
ma med ett bättre förslag. Jag har inte sagt att jag har
underkänt målvisionerna, utan jag sade till och med
att de kunde vara trevlig kvällsläsning.
Frågan om rökfria serveringslokaler har vi jobbat
med i många år, långt innan Morgan Johansson blev
statsråd. Jag är glad över den ambitionen. Och vi har
just haft detta uppe i socialutskottet.
När det gäller Folkhälsokommitténs förslag åter-
kommer vi här i kammaren med en debatt till där jag
hoppas att statsrådet kommer att vara med och där vi
hinner utveckla det som jag saknade i fråga om detta.
Men det handlar faktiskt om att oavsett om jag eller
Kristdemokraterna är med och skriver en proposition
så är det i det aktiva arbetet utåt med de stora folkhäl-
sofrågorna om psykisk ohälsa, stress och känsla av
otillräcklighet som vi alla måste hjälpas åt.</pre><pre>Anf.  37  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Fru talman! Det är helt korrekt. Därför ägnade jag
också en stor del av mitt anförande till att tala om
stressen i arbetslivet och hänvisade till Hans Karls-
sons förslag och till arbetet med arbetsmiljöfrågorna
och rehabiliteringsfrågorna. Jag tror egentligen inte
att det finns något partiskiljande i fråga om detta.
Men sedan skulle jag också vilja ha en kommentar
från Chatrine Pålsson. Vi har talat om alkoholpolitik
tidigare under debatten. Vad tycker Chatrine Pålsson
om Moderaternas förslag att man ska sälja ut System-
bolaget och sälja vin och starköl i ICA-butiker och
Konsumbutiker? Tycker Chatrine Pålsson att det är
rätt väg att gå i alkoholpolitiken?</pre><pre>Anf.  38  CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Nej, Morgan Johansson, jag kan för-
säkra dig om att vi är helt överens med Centerpartiet,
Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet om en restriktiv alkoholpolitik. I den
delen är vi helt överens. Jag känner en väldigt stor
oro inte minst för våra barn och ungdomar som de-
buterar med droger i allt lägre ålder. Det är ett jätte-
problem. Där tror jag att vi också måste hjälpas åt.
Jag ska avsluta med det som Morgan Johansson
sade om stress i arbetslivet. Det är tyvärr så att det
inte bara är stress i arbetslivet. Även de arbetslösa
känner stress. Våra barn känner stress. Det är med
stor ödmjukhet som jag säger att detta är ett stort
samhällsproblem. Om det bara vore på jobbet som vi
stressas skulle jag känna att det var betydligt enklare
att vidta åtgärder. Jag tror att vi måste se alla männi-
skors unika lika värde. Vi är olika. Vi hinner och
orkar olika mycket. Och vi måste helt enkelt skapa ett
samhälle där det finns tid för reflexion, tid med bar-
nen, tid för varandra, tid för att lyssna och där stres-
sen på så vis ska lysa med sin frånvaro.
Sedan finns det naturligtvis positiv stress. Och när
vi sitter framför TV-apparaten och tittar på slalom
och Anja Pärson eller på handboll är det klart att det
är bra att det finns lite stress. Men det är inte den
sortens stress som de facto skadar människor mest.
Jag tror att detta kommer att vara det stora folkhäl-
soproblemet.</pre><pre>Anf.  39  ELINA LINNA (v):
Fru talman! Det är första gången som jag deltar i
en remissdebatt. Jag tackar Centerpartiet som har
initierat den här debatten.
Vänsterpartiet har varit med och förhandlat om
propositionen Mål för folkhälsan. Förslaget bygger på
en överenskommelse med regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Vänsterpartiet har alltså inte väckt
några motioner, och vi står bakom propositionen.
Men vi vill gärna ta tillfället i akt och delta i debatten
om folkhälsofrågorna.
Som tidigare har sagts i talarstolen är folkhäl-
sopropositionen efterlängtad. Den nationella folkhäl-
sokommitténs arbete väckte stort intresse i landets
kommuner och landsting. Det är bra att Landstings-
förbundet och Kommunförbundet nu också kommer
att involveras i arbetet med förverkligandet av propo-
sitionens intentioner.
Jag vet att så gott som samtliga kommuner och
landsting redan har startat ett aktivt folkhälsoarbete,
mycket tack vare Folkhälsokommitténs betänkande.
Själv kommer jag från Sörmland, och där har till
exempel länets kommuner och landsting arbetat fram
ett dokument som i mycket har inspirerats av Natio-
nella folkhälsokommitténs slutbetänkande. Doku-
mentet handlar om strategier för gemensamt folkhäl-
soarbete i Sörmland.
Med detta, fru talman, vill jag säga att folkhälsan
är högt prioriterad på många håll, och det är bra. Men
arbetet med att förbättra folkhälsan och att minska
skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolk-
ningen måste ständigt fortgå och fördjupas. En myck-
et viktig del av folkhälsoarbetet utförs i kommunerna.
Vad som påverkar vår hälsa, hälsans bestämnings-
faktorer, handlar till exempel om hur det sociala stö-
det fungerar. Det handlar vidare om trafik- och bo-
stadsplanering, boendemiljöer, utbildningsmöjlighe-
ter, tillgång till platser på daghem och förskola, till-
gång till arbete och mycket annat. För att nå målen
för folkhälsan krävs att kommuner, landsting, andra
myndigheter samt föreningar och organisationer sam-
arbetar mot samma mål.
Fru talman! Folkhälsopolitiken får aldrig ses som
en isolerad företeelse. Till exempel skattepolitiken,
arbetsmarknadspolitiken, socialförsäkringssystem,
jordbruks- och välfärdspolitiken påverkar vår hälsa.
Det krävs en bättre samordning än dagens på många
politikområden för att få effekter på folkhälsan.
Vänsterpartiet är speciellt oroat över de tendenser
som visar på att skillnaderna i hälsa ökar. Jag delar
statsrådets uppfattning att hälsoklyftorna i stor ut-
sträckning hänger ihop med klassklyftorna. En stor
del av de variationer i hälsa som finns hos barn och
ungdomar kan förklaras av socioekonomiska faktorer
som i princip är möjliga att påverka. Genom att man
ger barn och ungdomar bättre uppväxtmiljöer och
genom bättre kvalitet på förskola, skola och fritids-
verksamhet och indirekt stöd till föräldrarna kan de
sociala skillnaderna i ohälsa minskas.
Det är väl känt att det finns en stark koppling
mellan barns uppväxtvillkor och vuxnas ekonomiska
och sociala trygghet. För folkhälsans skull är det
viktigt att garantera en trygg välfärd för alla i sam-
hället.
Jag kan inte låta bli att påminna om de barn som
lever i fattigdom i dagens Sverige. Vi måste förbättra
situationen för dessa barn. I de så kallade 121 punk-
terna för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige
har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet kommit överens om bland annat att under
mandatperioden förbättra situationen för de barn som
lever i fattigdom i Sverige. Det kan handla om under-
hållsbidrag, bostadsbidrag, fria läkemedel till barn
och ungdomar med mera.
Vänsterpartiet delar inte Moderaternas uppfatt-
ning att utgångsläget för den goda folkhälsan ligger
hos den enskilda individen. Grunden måste utgöras av
den generella välfärdspolitiken, solidariteten männi-
skor emellan. Återigen: Folkhälsoperspektivet måste
lyftas fram inom alla politikområden.
Fru talman! Det är Centerpartiet som har initierat
den här debatten, och jag tänker passa på att ställa en
fråga till Kenneth Johansson utifrån Centerns motion.
Centern efterlyser i sin motion bland annat kontinu-
erlig uppföljning av måluppfyllnaden. Jag skulle vilja
fråga Kenneth Johansson vad han konkret menar med
det och hur Centerpartiets förslag skiljer sig från
propositionens förslag om uppföljning och utvärde-
ring.
I propositionen Mål för folkhälsan tas bland annat
upp att det krävs ett uppföljnings- och utvärderings-
system knutet till bestämningsfaktorer för att de folk-
hälsorelaterade målen ska kunna följas upp. Statens
folkhälsoinstitutet har, som statsrådet berättade, redan
påbörjat arbetet med att i samverkan med berörda
myndigheter vidareutveckla förslag till indikatorer för
hälsans bestämningsfaktorer.
Folkhälsoinstitutet har också påbörjat arbetet med
en särskild folkhälsopolitisk rapport. Ytterligare sägs
det i propositionen att uppföljning och utvärdering
också bör ske i ett klass- och könsperspektiv samt i
ett etniskt perspektiv.
Min fråga till Kenneth Johansson är alltså: Hur
skiljer sig Centerpartiets uppföljning från propositio-
nens? Det vore intressant att få veta.
Fru talman! Vänsterpartiets förhoppning är att
folkhälsofrågorna kommer att diskuteras ofta här i
kammaren och att vi också här i riksdagen kan ta
hänsyn till hälsokonsekvenserna av de beslut som vi
tar här.</pre><pre>Anf.  40  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Elina Linna som
utgår från hennes anmärkning mot Moderaternas syn
på egenansvar. Jag sade i mitt anförande att man ska
ta ett ansvar för självförvållad ohälsa. Jag vill fråga
Elina Linna: Vems fel är det, tycker Elina Linna, om
jag röker, äter fel - med mycket fet mat - låter bli att
motionera och dricker för mycket alkohol utan att
vara alkoholist?</pre><pre>Anf.  41  ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! Jag vill först ta upp den sista delen av
frågan, vems ansvar det är om en person blir alkoho-
list eller diabetiker. Det finns sjukdomar som i varje
fall inte jag vill lasta individen för. Cristina Husmark
Pehrsson vet säkert att också Vänsterpartiet delar den
allmänna uppfattningen att levnadssättet har betydel-
se för folkhälsan, men när vi talar om folkhälsan är
det viktigt att inte lyfta fram individen utan att utgå
från att det handlar om hela befolkningens hälsa. Då
ska vi inte peka ut individer.</pre><pre>Anf.  42  CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara påpeka för Elina Linna
att jag talade om den som dricker för mycket alkohol
utan att vara alkoholist. Jag och Moderaterna anser
fortfarande att man har ett visst egenansvar och att
samhället och politiken inte ska ta ansvar för hela ens
liv. Man har faktiskt själv en möjlighet att påverka.
Annars blir jag väldigt bekymrad.
Den andra fråga som jag vill ställa till Elina Linna
gäller hennes uttalande om att samordningen mellan
olika politikområden måste bli bättre. Det håller jag
med om. Elina Linna nämnde skattepolitik, arbets-
marknadspolitik och så vidare. Vi vet att socialbi-
dragstagare, ofta ensamstående mammor, har en be-
tydligt större ohälsa. Min fråga är: Anser Elina Linna
att det bästa sättet att stödja dessa ensamstående
mammor är att öka socialbidragsberoendet med ytter-
ligare stöd? Jag hörde henne säga något om att vi ska
ge mer bidrag, fria läkemedel och så vidare.
Min fråga är alltså om vi ska vandra vidare på den
väg som innebär att vi ska ge ännu mer i bidrag till
dem som i dag får socialbidrag och mår dåligt. Eller
har Elina Linna någon annan väg att anvisa?
Moderaterna anser nämligen att bidragsberoendet
är det som har visat sig göra att folk blir sjuka. Inte
minst visade artikeln i The Lancet detta nu.
Vi vill förändra detta. Vi tycker alltså att de som
arbetar inte ska behöva ha bidrag och att de som har
bidrag inte ska behöva betala skatt. Vi vill alltså växla
bidrag mot skatt.</pre><pre>Anf.  43  ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! Först ber jag om ursäkt för att jag
lyssnade dåligt på Cristina Husmark Pehrssons första
fråga.
När det gäller bruket av alkohol finns det ju till
exempel marknadsföring, kommersialism, försälj-
ningsknep och dagens EU-politik som påverkar de
enskilda individerna också, så det är inte så lätt att
lägga skulden på en enskild person.
När det gäller socialbidragstagare och om jag an-
ser att man ska öka deras socialbidragsberoende:
Naturligtvis inte. Fördelningspolitiken är ju väldigt
viktig, så att man ser till att människorna har lön.
Också de som i dag har låga löner ska få löner som
man kan leva på. Man ska ha heltidstjänster, och vi
ska försöka verka för att inkomstskillnaderna i sam-
hället inte blir för stora. Vi vet alla att samhällen där
man har förhållandevis små inkomstskillnader, som
till exempel i Sverige, har en bättre folkhälsa än sam-
hällen där man har väldigt stora inkomstskillnader.</pre><pre>Anf.  44  KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja mitt inlägg med att ta
upp en fråga som gör mig mycket orolig. Jag tänker
på den nästan exploderande ökningen av alkoholkon-
sumtionen och alldeles särskilt på ungdomsfylleriet.
Om vi inte får hejd på den här utvecklingen så kom-
mer vi snart att få se dramatiska, fullständigt oaccep-
tabla konsekvenser: ökad social utslagning, ökad
psykisk ohälsa, ökat drogmissbruk och kriminalitet.
Jag vill direkt rikta mig till statsrådet Morgan Jo-
hansson, som jag uppskattar är med i debatten: Var
finns förslagen? Inte i folkhälsopropositionen. Visst,
det finns förslag på annat håll. Det är en del som är på
gång, och det är en del som aviseras, men problemet
är att det ju inte räcker. Det räcker ju inte på långa
vägar för att vända den negativa utveckling som vi nu
har på alkoholområdet. Här måste kraftfulla insatser
till.
Fru talman! Anledningen till att Centerpartiet be-
gärt dagens remissdebatt är att vi känner en oro och
besvikelse över regeringens hantering av de så viktiga
folkhälsofrågorna, och de konkreta förslagen lyser
med sin frånvaro. 27 månader efter Nationella folk-
hälsokommitténs slutbetänkande har vi fått en läges-
rapport snarare än konkreta förslag. I stället för att
riksdagen efter bred debatt fastställer ett antal mål ska
nu det mesta tas av regeringen och av myndigheter.
Regionala hälsoklyftor nämns inte med ett enda ord,
och viktiga områden som Folkhälsokommittén före-
slog och tog upp i sitt betänkande har helt sonika
plockats bort. Regeringen byråkratiserar folkhälsopo-
litiken, och i vissa delar fuskar man bort Folkhälso-
kommitténs förslag.
Idén med en samlad folkhälsopolitik är något an-
nat än traditionell sjukvårdspolitik. Det handlar om
att öka fokus på att satsa på det friska och att före-
bygga, inte enbart lappa och laga. Mycket handlar om
att arbeta med människors attityder och få oss att
själva ändra livsstil från det som ger ohälsa till det
som ger hälsa. Det handlar mycket om att få myndig-
heter och andra viktiga samhällsaktörer att röra sig i
samma riktning, men det handlar i ännu högre grad
om att göra människorna delaktiga.
För att allt det här ska vara möjligt krävs det ett
ordentligt klös i processen. Vi måste som politiker
resa oss upp och säga: Det här är våra mål. Det här
förpliktar vi oss att klara, även om det blir svårt. Det
här är vårt ansvar, ett politiskt ansvar - inte myndig-
heternas och inte experternas.
Och så förbaskat svårt är det faktiskt inte. Vi har
tillräckligt faktaunderlag i Nationella folkhälsokom-
mitténs slutbetänkande. Vi vet att det är mycket far-
ligt att röka, att dricka för mycket och att ta droger,
och vi vet att det är nyttigt att röra sig och vara ute i
naturen. Parker och kolonilotter är guld värda och
betalar sig i bättre livskvalitet och hälsa.
Jag vill bestämt vända mig mot den kultur som
håller på att utbreda sig - måhända med regeringens
goda minne - som innebär att vi förtroendevalda inte
vågar eller får fatta beslut. Vi behöver inte gömma
oss i myndigheternas kjolar. Vi kan fatta beslut om vi
har ett bra underlag. Låt oss bestämma oss för att
göra det, och låt oss använda det forum som vi nu är i
till att föra en bred debatt. Jag tycker att det är oerhört
viktigt.
Fru talman! Vad har då regeringen tillfört Natio-
nella folkhälsokommitténs förslag? Inget. Däremot
har man i vissa delar försämrat Folkhälsokommitténs
material. Man har försvagat och fuskat bort kommit-
téns förslag. Riksdagen ska nu fastställa ett övergri-
pande mål, och i övrigt ska vi på nåder få en skrivelse
då och då. Så vill vi från Centerpartiet inte ha det.
Vi behöver en bred diskussion vid middagsbord,
på föreningsmöten, på Centermöten, kanske på ett
och annat arbetarkommunsmöte, i fikarum och i skol-
salar, och inte nya statliga kommittéer och internpro-
memorior till regeringssammanträdena. För att föra
en offensiv och effektiv folkhälsopolitik måste vi
väcka debatt och människors engagemang, och då
måste också vi politiker vara tydliga.
Den typ av kraftsamling för folkhälsan vi efter-
strävar kräver
1.      en samling av tydliga mål och delmål,
2.      en process som innebär kontinuerlig uppföljning
och måluppfyllnad och
3.      en spridning av resultaten till samhällsaktörer och
allmänhet.
Centerpartiet föreslår därför 20 konkreta mål i
stället för ett. Dessa ska fastställas av riksdagen. Vi
föreslår att delmål, indikatorer och mått för uppfölj-
ning ska presenteras och tas av riksdagen, och det är
svaret till Elina Linna: Det är riksdagen som vi anser
ska ta det samlade mål- och uppföljningspaketet.
Vad menar egentligen statsrådet Morgan Johans-
son: Är folkhälsofrågorna för svåra för oss meniga
riksdagsledamöter, eftersom ni inte vill släppa in oss i
processen? Ni ställer oss delvis utanför, och det är det
som är cloun i den kritik som jag för fram i just den
delen.
Fru talman! Bristen på regionalt perspektiv på
folkhälsan är en upprörande brist i regeringsförslaget.
Vi vet att män i Norrbotten dör 2,4 år tidigare än
männen i Uppsala län, och skillnaden ökar. Vi vet att
män i Älvdalen dör fem år tidigare än män i Lomma,
och kvinnor i Vilhelmina dör drygt fyra år tidigare
jämfört med kvinnor i Danderyd. Vi vet att det finns
stora skillnader i självmordsfrekvensen över landet -
att sjukskrivningarna varierar likaså. Man får nästan
intryck av att regeringen försöker dölja effekterna av
den förda politiken.
Centerpartiet förordar en uthållig tillväxtpolitik
med livskraft i hela landet, och det är därför som vi
också mycket konkret föreslår ett nationell mål om att
de sociala och regionala hälsoklyftorna ska minska.
Varför, statsrådet, nonchaleras det faktum att Sve-
rige är ett kluvet land även i hälsohänseende?
Jag är också mycket förvånad över att regeringen
helt bortser från Folkhälsokommitténs analys och
förslag när det gäller det sociala kapitalets betydelse
för folkhälsan, det vill säga den gemenskap som finns
mellan medborgare i närmiljön. I linje med Folkhäl-
sokommittén vill vi från Centerpartiet ha ett särskilt
nationellt mål om att stödja sociala miljöer för indivi-
den.
Vi behöver mötesplatser för gemenskap och
trygghet. Det gäller äldre, ungdomar, byar och för-
äldragrupper. Vi behöver utveckla välfärden genom
att lösa olika uppgifter i samverkan, såsom föräldra-
kooperativ, föräldragrupper och väntjänst. Individen,
familjen och lokalsamhället är mycket väsentliga och
politiken ger förutsättningar. Men om gemenskaper
ska växa underifrån och självbestämmandet öka
måste vi också vara beredda att släppa ifrån oss makt.
Det är kanske det som regeringen är rädd för.
Fru talman! Jag hoppas nu på att socialutskottet, i
all sin vishet, kommer att arbeta fram ett betänkande
med förslag om tydliga folkhälsomål och konkreta
åtgärdsförslag. I stället för ett uppifrån- och myndig-
hetsperspektiv tar vi ställning för och bejakar en bred
debatt om viktiga folkhälsofrågor. Vi från Centerpar-
tiet är beredda att ta vår uppgift som folkvalda på
allvar. Min förhoppning är att våra kolleger i andra
partier ska göra detsamma.</pre><pre>Anf.  45  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Fru talman! Först ett tack till Kenneth Johansson
för den tydliga markeringen när det gäller alkoholpo-
litiken. Han ställde också frågor: Vad gör regeringen
egentligen? Var finns förslagen?
Det är faktiskt inte länge sedan riksdagen tog
ställning till en handlingsplan om alkoholpolitiken.
Det är inte heller länge sedan man har tagit ställning
till budgetförslagen där vi har delat ut sammanlagt
550 miljoner kronor till Alkoholkommitténs förfo-
gande för att bedriva förebyggande verksamhet när
det gäller alkoholskador. En av de konkreta saker
man gör visade jag alldeles nyss, en bok som man
skickar ut till alla föräldrar som har ungdomar i sjun-
deklass för att de ska ta en diskussion med sina ung-
domar om alkoholkonsumtion. Det är bara ett av
förslagen. Vi jobbar med idrottsrörelsen för att försö-
ka ändra attityder där och på många andra områden.
Visst sker det en hel del.
Riksdagen har redan fattat beslut om åtgärder när
det gäller alkoholkonsumtion. De kanske inte är till-
räckliga. Vi kanske måste göra mer. Men det viktiga
är att vi är överens om själva gången, om tagen. Här
finns det ett parti, Moderaterna, som står vid sidan
om. Jag vill fråga Kenneth Johansson vad han säger
om Moderaternas förslag att sälja ut Systembolaget
och sälja vin och starköl i Konsum- och ICA-affärer.
Sedan är frågan hur långt riksdagen ska fatta be-
slut. Hur långt ska man gå? Kenneth Johansson vill
att vi inte bara ska fastställa mål och delmål i riksda-
gen utan också indikatorer. Det är inte alldeles enkelt
att göra det. Jag har här Folkhälsokommitténs förslag.
De gick fram med en rad indikatorer. De flesta är
säkert korrekta och bra att ha med sig. Men de ligger
på en detaljnivå som är oerhört konkret. Exempelvis
gäller det en indikator på minskad fattigdom. Då ska
vi titta på om det är en socialbidragstagare med lång-
varigt hjälpbehov, minst tio av årets tolv månader.
Det kan också gälla möjligheten för en medborgare
att inom en vecka få fram 14 000 kr till en oförutsedd
utgift.
Om riksdagen skulle bestämma indikatorer på den
detaljnivån måste vi gå tillbaka till riksdagen varje
gång vi eventuellt ska göra förändringar. Det tror jag
skulle vara knepigt, att ha en sådan process.
Jag tror att man ska hålla sig på ungefär den nivå
som vi nu har fastställt.</pre><pre>Anf.  46  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag ställde tre frågor och fick möjli-
gen ett och ett halvt svar.
För det första när det gäller alkoholen: Centerpar-
tiet står självklart bakom en restriktiv alkoholpolitik.
Ökad tillgänglighet leder till ökad konsumtion som i
sin tur leder till ökade skadeverkningar. Vi är överens
när det gäller alkoholpolitiken.
Däremot är vi inte överens när det gäller de åtgär-
der som sätts in. Det är det som är min poäng. Här har
det presenterats förslag. En del har antagits. Men det
räcker inte. Vi ser att utvecklingen går åt fel håll, att
ungdomsfylleriet ökar, att konsumtionen ökar, att vi
har en situation som liknar den i slutet på 1800-talet.
Då är det ingenting att slå sig för bröstet över, åtgär-
der som inte vänder utvecklingen.
Alkoholen är ett av de största hoten mot folkhäl-
san. Det är skrutt med en folkhälsoproposition som är
så tom på innehåll för att möta det. Vi menar att det
bland annat handlar om föräldraansvaret. Vi måste ge
ett kraftfullt stöd från samhällets sida så att vi som
föräldrar ska ta vårt ansvar. Det är den kanske vikti-
gaste uppgiften.
Sedan gäller det vad riksdagen ska fatta beslut
om. Vill man ha delaktighet och engagemang, vill
man att mycket av debatten ska leda till ett engage-
mang i folkhälsofrågor, då måste också besluten hit.
Ett övergripande mål och en skrivelse då och då är
inte tillfyllest för att få det engagemanget.
Sedan kan vi diskutera detaljerna, vad som ska fö-
ras hit eller dit. Det viktigaste är att vi får upp frågor-
na och för en debatt här.
Fru talman! Till slut vill jag ta upp de regionala
klyftorna. Det sägs inte ett ord i propositionen och
inte ett ord från ministern här</pre><pre>Anf.  47  Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson måste väl ändå
erkänna att det inte är rimligt att riksdagen ska ta
ställning till indikatorer på den detaljnivå som jag
nyss pratade om. Det gäller om det ska vara 14 000 kr
som man ska kunna få fram inom en vecka för att
man inte ska betraktas som fattig, eller 15 000 eller
10 000. Då måste vi gå tillbaka till riksdagen varenda
gång vi justerar upp beloppen. Det är faktiskt inte
rimligt.
Sedan talar Kenneth Johansson om handlingspla-
ner och alkoholfrågan. Vi får väl ändå ge handlings-
planen och Alkoholkommittén en chans. De jobbar ju
från 2002 till 2005. De har precis påbörjat sitt arbete.
Vi har precis beslutat om de medel som ska komma
till. Det kan hända att det inte är tillräckligt, och då
får vi göra mer. Men jag tycker ändå att det borde
finnas några ord av erkännande i Kenneth Johanssons
retorik, att det faktiskt sker saker.
Kenneth Johansson tar upp de regionala klyftorna.
Jag tror att han sätter fingret på rätt punkt när han
jämför Norrbotten med Uppsala, men kanske inte
riktigt som han har tänkt sig. Männen i Norrbotten
dör inte tidigare därför att de bor i Norrbotten. De dör
tidigare än de som bor i Uppsala på grund av sociala
faktorer, på grund av rökning, alkoholkonsumtion
eller de bakomliggande faktorerna. Det är inte att de
bor på en viss plats som gör att hälsosituationen är
annorlunda.
Jag hoppas att Kenneth Johansson inte har fått
Folkhälsokommitténs förslag om bakfoten. Hela
poängen bakom är att man ska gå till bestämnings-
faktorerna, nämligen de bakomliggande orsakerna till
att man har olika hälsa. Då säger vi att det är sociala
faktorer. Vi har haft klassperspektivet uppe. Det kan
också vara etniska faktorer, det kan vara könspers-
pektivet. Det kan vara sådant som rökning och alko-
holkonsumtion. Då går vi dit för att hitta lösningen, i
huvudsak. Det tror jag är ett bra sätt att komma fram-
åt.</pre><pre>Anf.  48  KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! När det gäller alkoholen är det en hel
del saker som görs. Men jag upprepar att det inte
vänder den negativa utvecklingen. Vi kan inte stillati-
gande åse när ungdomar faller i fördärv. Vi måste
vidta åtgärder med kraft. Det är den kraften jag ef-
terlyser. Jag markerar det och kommer att fortsätta
med det till döddagar. Från Centerpartiets sida vill vi
ha åtgärder som bidrar till att vi får en annan utveck-
ling. Det är så viktigt att förebygga och minska alko-
holkonsumtionen och rädda det som är vår framtid.
När det sedan gäller vad riksdagen ska besluta om
är vår huvudinställning den att vi i stället för ett över-
gripande mål vill ha 20 konkreta folkhälsomål, vilket
vi också föreslår. Det är vår huvudinriktning. Bortsett
från antalet var också Nationella folkhälsokommittén
inne på precis detta. Vi har dock spetsat till det hela
och, tycker jag, gjort målen lite tydligare och bättre.
Grundsatsen är dock Nationella folkhälsokommitténs
idé att det är vi i riksdagen som ska fatta beslut om
hälsomålen.
Det faktum att Folkhälsokommittén har lagt ett
sådant förslag har också rönt uppskattning internatio-
nellt, och jag tycker att det är jättetrist att förslaget nu
begränsas så att besluten i de flesta delar kommer att
fattas av regeringen och av Myndighets- och Experts-
verige. Den utvecklingen vill vi motverka.
När det slutligen gäller de regionala hälsoklyftor-
na vill vi ha lika villkor över hela landet. Vi vill inte
att stora delar av landet avfolkas så att bara gamla och
sjuka blir kvar, utan vi vill ha lika villkor för alla. Vi
vill ha rättvisa också när det gäller hälsa.</pre><pre>Anf.  49  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Kära kamrater och åhörare! Folkhäl-
san springer ibland förbi riksdagsledamöter. Det har
varit så stressat runt mig att jag och vi missade att
anmäla mig till talarlistan. De fyra minuter som jag
har till mitt förfogande ska jag försöka hålla.
Jag är glad att det kommit en proposition. Det är
också bra att man kan ha en sådan här debatt när en
proposition kommer. Debatten lyfter fram frågorna.
Jag var under arbetet med propositionen kritisk till
att ingenting får kosta pengar och att det är så svårt
att vara konkret. Jag arbetade för att få med hur den
här propositionen hänger ihop med fenomenet ohälsa
och sjukskrivning, som det talas om varje dag.
För ett par veckor sedan hade jag den stora för-
månen att få följa med socialförsäkringsutskottet till
Genève, den stora NGO-metropolen. Där besökte jag
bland annat Världshälsoorganisationen och fick in-
formation om världsläget vad gäller tobak, narkotika,
hiv och aids.
Tobaksindustrin tar livet av hälften av sina kun-
der. På narkotikaområdet råder mer än katastrof. Att
knark flödar in i Sverige kan vi bland annat tacka EU-
medlemskapet för. Stora narkotikahärdar är Baltikum,
Ryssland och Portugal. Sprutnarkomani är mycket
starkt korrelerat med hiv. Problemet är gigantiskt,
ofattbart. Kanske är det ibland lättare att blunda för
problemen.
I en sådan situation kan man inte omfatta allt på
en gång. Då är det bra med struktur och mål. Det
skadar dock inte att läsa vad Socialstyrelsen och
Statskontoret tyckt om målen och om strategierna.
Vi ser hur det förhåller sig med problemet med
sjukskrivningarna. När det blev uppenbart hur mycket
det hela kostade blev frågan riktigt het, men helheten
och komplexiteten har förlamat. Låt oss nu inte blir
förlamade och blunda utan målmedvetet och konkret
ta tag i fråga efter fråga.
Jag ser fram emot att många av oss tillsammans
nu ska ta krafttag i till exempel alkoholfrågan. Där
har vi en dubbelmoral som det inte pratas så mycket
om, och den måste lyftas fram för att vi ska kunna se
förbi problemen och kunna ta tag i dem på riktigt.
För min del tycker jag att barnen är det viktigaste.
Vi måste börja där. Om man tvingades ha en barnbi-
laga till alla budgetar kunde man kvickare komma till
rätta med många problem. Nu gäller det livet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>Motionerna hänvisades till socialutskottet.</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Motioner
2002/03:So13-So17 till socialutskottet
2002/03:N3 och N4 till näringsutskottet
2002/03:So21-So23 till socialutskottet
2002/03:So18-So20 till socialutskottet
2002/03:Fi4 till finansutskottet</pre><pre>6 §  Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning</pre><pre>Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU10
Granskning av statsrådens tjänsteutövning och rege-
ringsärendenas handläggning.</pre><pre>Anf.  50  PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Fru talman! Om regeringen kan man säga att där
fattas beslut. De över 10 000 som ligger i höstgransk-
ningen utgör mest en allmän granskning, till skillnad
från vårens särskilda granskning då enskilda exempel
på det som på olika grunder kan ifrågasättas anmäls
till utskottet. Gränsen mellan allmän och särskild
granskning är inte alldeles solklar, men generellt kan
man säga att den allmänna granskningen mera tittar
på rutiner, tendenser och utveckling. På det sättet ska
den bidra till dels information till riksdagen om hur
arbetet bedrivs även när det gäller de mer formella
förhållandena, dels till att arbetet, tydligheten och
genomskinligheten i regeringens arbete fortsatt ut-
vecklas.
När jag lite skämtsamt sade att det fattas beslut
kan man i det sammanhanget också se den granskning
som konstitutionsutskottet gjort vid årets allmänna
granskning av de beslut som kallas "utom listan". Där
har utskottet gjort en ganska grundlig genomgång,
och vi kan se att det i olika skeden, i olika lägen och
av olika skäl kan finnas argument som talar för ett lite
friare förhållningssätt i förhållande till en dagordning
och en regeringsagenda. Men vi är överens om rutiner
och att det är viktigt att detta hör till undantagen, och
det är en debatt som också pågår i regeringen och
Statsrådsberedningen. Utskottet är därför tydligt på
punkten att det måste bli en tydligare ordning i fråga
om det som kallas "utom listan".
Vi granskar också regelbundet regeringen som ar-
betsgivare. Det kan handla om jämställdhet och om
löner. Jag är övertygad om att mina meddebattörer i
dag något mer kommer att fördjupa sig i dessa frågor.
Jag skulle vilja nöja mig med att nu konstatera att jag
tycker att det är viktigt att regeringen ligger i fram-
kant och i balans när det gäller könen och även övriga
kategorier som kan tänkas vara viktiga när man talar
om en regering och ett regeringskansli som represen-
terar hela landet.
Samma resonemang gäller beträffande lönerna.
De måste på något sätt vara representativa för att
regeringen ligger i framkant när det gäller den ut-
veckling som ska uppfylla det självklara i att kvinnor
och män spelar lika på samma arena.
En fråga som av och till har väckt en del debatt i
utskottets granskning är den om antalet anställda i
Regeringskansliet. Under en kort period i samband
med höstens granskning förekom felaktig information
som pekade på en rejäl ökning av antalet anställda.
De borgerliga kamraterna vässade klorna för att slå
ned på detta, men det blev inte så mycket med anfal-
let eftersom det visade sig att det endast var fråga om
ett tiotal jämfört med föregående år.
Det här tycker jag är en viktig fråga av starkt
principiella skäl. Vi såg en rätt rejäl ökning, som var
tämligen naturlig, i samband med ordförandeskapet i
Europeiska unionen. Då blev ansträngningarna för
Regeringskansliet självfallet större. Nu ligger antalet
kvar på ungefär den nivån. Jag tycker att man ska se
detta i samband med den utredning som regeringen
tillsatte förra veckan - den Svegforska utredningen -
som ska titta på just förhållandet mellan samhällets
olika funktioner och ansvaret hos myndigheter och
regering. Det innebär att den här debatten kommer
tillbaka, och den kommer med all säkerhet också att
på något sätt slå ned i utskottets granskning när det
gäller antalet anställda i Regeringskansliet.
Sedan har vi ett i mitt tycke underbart avsnitt i
granskningen. Det handlar om nåd och ex gratia. Som
präst blir jag riktigt lyrisk när jag läser det för det är
nämligen samma sak. Jag skulle gärna se mer av nåd i
samhällets arbete. Men det är inte alldeles enkelt att
kombinera det med att leva under lagarna. Därför gör
utskottet den ganska självklara noteringen att ären-
demängden inte är speciellt stor, att den tillhör en typ
av undantag, och att den inte på något sätt väcker
utskottets uppmärksamhet, mer än möjligen den som
jag nu väckte.
Däremot har vi en märklighet i detta betänkande.
Den handlar om de två särskilda yttranden som är
knutna till betänkandet. Där tar Miljöpartiet å ena och
Moderaterna å andra sidan, med ganska identiska
yttringar, avstånd från ett beslut fattat i riksdagen. Det
hör naturligtvis inte alls hemma i det här betänkandet.
Det är ett slags rest från en tidigare hantering av frå-
gan om hur vi ska hantera beslut här i riksdagen när
det gäller rambeslut inom den europeiska unionen.
Frågan har debatterats mycket både före och efter
valet i samband med grundlagsändring. Jag kan inte
riktigt se att biskop Brask behövde få liv igen och
skicka med en brasklapp i betänkandet. Riksdagens
beslut är klart. Regeringen har att leva efter de om-
ständigheter som riksdagen beslutade om.
Fru talman! Revision och kontroll av regeringen
är viktig. I det här sammanhanget handlar det väldigt
mycket om löpande rutiner som ibland kanske förak-
tas som mindre viktiga frågor. De blir inte riktigt så
spännande som en debatt om ett statsråd som har
uttalat eller gjort, eller inte gjort, något som han inte
borde.
Det är viktigt att det kontrolleras, att riksdagen
håller ett öga på regeringens arbete och att vi gör det i
den form som här redovisas till kammaren. Riksda-
gens uppdrag är bland annat att kontrollera. Den har
många fler uppdrag, men detta är ett av de viktiga
uppdragen.
Fru talman! Det fattas beslut, och det är bra. Det
är demokratins själva effektivitet och riktning. Vi
bedyrar att KU fortsätter att granska. Socialdemo-
kraterna står bakom det betänkande som här förelig-
ger.</pre><pre>Anf.  51  GUNNAR HÖKMARK (m):
Fru talman! Det är ett granskningsbetänkande som
vi i dag ska ta ställning till. Det är ett enigt sådant,
som också Pär Axel Sahlberg konstaterade tidigare i
talarstolen. Det är den delen av konstitutionsutskot-
tets betänkanden som bland annat hanterar formerna
för hur beslut fattas. Det är viktigt av det skälet att
kvalitetskravet på formerna alltid måste vara högt.
Det gäller inte minst därför att det också är en grund
för den politiska debatten i enskilda frågor.
Det måste vara tydligt av vem och hur beslut fat-
tas och när beslut fattas. Det måste också vara tydligt
hur formerna ser ut för beslut. Det är kanske mot den
bakgrunden som Pär Axel Sahlberg ska läsa det sär-
skilda yttrande som han alldeles nyss refererade till.
Vad det tar fokus på är just en form av beslutsfattande
som vi moderater inte har gillat. Vi har påpekat att vi
står fast vid det också när vi diskuterar denna gransk-
ning av regeringens eget beslutsfattande.
Fru talman! När det gäller de olika synpunkter
som förs fram står själva betänkandet för sig själv,
och det har överlämnats till kammaren. Men det finns
ett par saker som jag tycker är värda att lyfta fram. En
av de frågorna berörde Pär Axel Sahlberg alldeles
nyss. Det handlar om tillväxten av Regeringskansliet.
Han gjorde där mycket riktigt noteringen att det allra
senaste året har tillväxten av personal inte varit sär-
skilt stor. Men det intressanta är egentligen att det
inte har skett någon minskning under de senaste åren.
Den ökning som vi har sett sedan år 2000 motsva-
rar 250 personer. Det är mer än en tioprocentig ök-
ning av Regeringskansliets administration. Det är en
mycket kraftig ökning, inte minst eftersom vi inte ser
motsvarande minskningar på andra håll. Det är en
mycket kraftig ökning som inte bygger på att nya
uppgifter har tillförts Regeringskansliet.
Ökningen skedde på grund av att Sverige skulle
kunna förbereda sig och genomföra ordförandeåret.
Det naturliga hade varit att den extra anspänning som
då var, och som vi hade full respekt för, nu också
ledde till att man i motsvarande mån minskade perso-
nalen inom Regeringskansliet. Det finns skäl att åter-
komma till detta i olika sammanhang. Låt det stå
väldigt klart att den lilla ökningen det allra senaste
året som nu redovisas egentligen skulle ha varit en
rätt betydande reduktion för att komma tillbaka till de
nivåer som gällde före ordförandeskapet.
Fru talman! Det finns ytterligare en fråga som jag
tycker är viktig att ta upp. Det är förekomsten av
beslut utanför listan. Det har att göra med formerna
för hur beslut fattas och kunskapen och insynen när
beslut fattas. Det bör inte vara så att beslut fattas
utanför listan av olika skäl. Det kan vara att föra
undan frågorna från debatten och allmän insyn eller
av andra skäl göra det möjligt att presentera beslut i
en mer allmän politisk-taktisk prioritering.
Det bör vara tydligt och klart när beslut fattas och
hur de fattas. Därför bör, som också Pär Axel Sahl-
berg höll med om, det förekomma så få ärenden av
detta slag som är absolut möjligt. Detta har också en
betydelse för själva kvaliteten i regeringsarbetet. Om
inte hela Regeringskansliet har en tydlig bild av när
beslut ska fattas kan det också påverka beslutens
kvalitet.
Fru talman! Det finns ytterligare en fråga som det
finns skäl att fästa fokus på. Det är den rätt betydande
skillnad i lönesättning som finns mellan män och
kvinnor i Regeringskansliet. Det kan bero på en
mängd olika skäl. Det är viktigt för regeringen och
Regeringskansliet att tydligare och bättre redovisa
dessa skäl. Det gäller inte minst eftersom man själv
som politisk aktör i betydande grad har uppfattningar
om hur samhället sköter sig.
Det kan hända att det finns ett antal olika grunder
för denna skillnad i lönesättningen. Det har förts fram
i debatten i olika sammanhang. Jag tycker att rege-
ringen har ett behov av att förklara detta. Det gäller
inte minst för klarheten i den allmänna politiska de-
batten om lönebildningen i samhället som sådant. Det
finns kanske också skäl att vara något mer ödmjuk
när man har redovisat dessa siffror.
Fru talman! Med dessa reflexioner om tre olika
särskilda företeelser i granskningsbetänkandet vill jag
yrka bifall till det och understryka att det är ett enigt
betänkande från konstitutionsutskottet.</pre><pre>Anf.  52  PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Först ett välkommen till Gunnar
Hökmark som har intagit stolen i konstitutionsut-
skottet. Det är möjligen lite otacksamt att han direkt
ärvde ett tjockt betänkande som nu ska försvaras och
argumenteras kring. Men jag tycker inte att det varit
något större bekymmer i det avseendet.
Jag hade förmånen att få peka ut det särskilda ytt-
randet för Gunnar. Det talar om att Moderaterna av-
vek i bedömningen fast på ett sådant allmänt sätt att
jag inte kan benämna det på annat sätt än som en
brasklapp i allmänhet.
Det anmärkningsvärda, och som jag skulle vilja
höra Gunnar Hökmarks svar på, är att när vi behand-
lar frågan skriver utskottet: "den sagda ordningen
tillsammans med bestämmelserna i 10 kap. RO om
regeringens informations- och samrådsskyldighet
gentemot riksdagen i EU-frågor, enligt utskottets
mening lett till att riksdagen i dessa frågor har upp-
nått ett större inflytande än vid internationellt samar-
bete i allmänhet."
Mot den bakgrunden är det något förvånande att
man efter att riksdagen redan har fattat beslutet och
den nya verkligheten gäller framhärdar i sin stånd-
punkt att detta inte är en god ordning.</pre><pre>Anf.  53  GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka för vänliga och
trevliga ord från Pär Axel Sahlberg. Det var mycket
trevligt, och det känns också viktigt och ansvarsfullt
att sitta med i konstitutionsutskottet.
På den direkta fråga som han ställer tycker jag att
svaret är rätt enkelt. Det är inte bara så att vi mode-
rater var emot att man genomförde denna ordning -
det är också så att vi menar att man till det yttersta
bör undvika att använda den. Pär Axel Sahlberg har
helt rätt i att det finns ett riksdagsbeslut om att det går
att göra detta. Men när man använder sig av den be-
slutsordningen så påverkar det också formerna för
beslutsfattande på ett sätt som vi inte anser är bra för
riksdagens möjlighet att påverka besluten.
Detta är ingen reservation i syfte att nu försöka
vrida tillbaka det beslutet, men det är ett påpekande
som jag tror är viktigt inte bara för ledamöterna i
denna kammare utan också för regeringen. När man
använder sig av den form för beslutsfattande som
rambetänkanden innebär så urholkar man också möj-
ligheten för riksdagen att påverka fullt ut. Då påver-
kar man också den transparens och den insyn som
egentligen bör finnas. Jag tror nog att det särskilda
yttrandet väl har fog för sig, inte minst med tanke på
att det har lett till att vi nu har fått en diskussion om
detta och har kunnat sätta fingret på att det påverkar
formerna för beslutsfattandet.</pre><pre>Anf.  54  PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det var inget svar på frågan om den
formulering som jag läste upp från utskottets slutsats,
bedömning och ställningstagande i det här läget. Det
var mer en allmän argumentering.
Jag har fortfarande i sak svårt att se och förstå vad
den moderata idén egentligen går ut på i det här
sammanhanget. Vad det handlar om är ju att vi tillhör
en europeisk union där gemensamma beslut fattas.
Frågan som vi hade att hantera gällde på vilket sätt
riksdagen kan vara med när sådana här typer av ram-
beslut fattas.
I betänkandet pekar vi med all rätt på att det sna-
rare än besluten i riksdagen är fasen av beredning
som kan vara ett bekymmer. Där är vi tydliga, och
talar om att remissförfaranden ska förekomma i den
mån det går. Annars får man göra det hela under den
förenklade formen. Men myndigheters och andras
ställningstaganden ska också kunna komma in i de
överväganden som behöver göras såväl av regeringen
som här i riksdagen.
Detta ligger lite utanför själva betänkandet, men
det är det särskilda yttrandet som lockar fram just det
här. Därför tycker jag att det var ett olyckligt yttran-
de.</pre><pre>Anf.  55  GUNNAR HÖKMARK (m) replik:
Fru talman! Jag blir mer och mer glad över att
detta särskilda yttrande finns med. Det har ju lett till
att vi nu har fått en diskussion om denna fråga. Vi
kan ha olika uppfattningar om det riktiga i att riksda-
gen fattade det beslut som innebär att man arbetar
med rambetänkanden. Det är inte det som vi just nu
diskuterar.
Däremot kan vi också resonera om hur pass
lämpligt det är att man använde sig av detta i olika
former och hur pass medveten man ska vara om att
det faktiskt innebär att riksdagen binder upp sig för
en lagstiftning utan att riksdagen har kunnat ta ställ-
ning till hur den lagstiftningen ska utformas. Det är
klart att det påverkar insynen och transparensen i den
lagstiftningsverksamhet som ska finnas i Sveriges
riksdag. Det kan kompenseras på olika sätt genom att
regeringen har en lång rad andra olika kontakter. Men
det allra bästa är om en regering så snabbt som möj-
ligt kan presentera inriktningen på hur en lagstiftning
är tänkt att vara och, allra helst, också formerna för
hur den ska se ut.
Jag tror nog att betänkandet väl kan fylla sin roll
med tanke på att det påminner om att vi nu har fört in
en typ av beslut som skapar mindre transparens och
insyn. Jag vill tacka Pär Axel Sahlberg för att han har
påpekat detta för kammaren. Det skadar inte.</pre><pre>Anf.  56  LISELOTT HAGBERG (fp):
Fru talman! Riket styrs av regeringen, som i sin
tur är ansvarig inför riksdagen. Konstitutionsutskot-
tets uppgift är att granska regeringen och statsrådens
arbete. Det granskande arbetet är uppdelat i två olika
delar: dels den så kallade vårgranskningen, den
granskning som kommer att äga rum här under våren,
dels den granskning som har ägt rum under hösten.
Den senare granskningen ägnas huvudsakligen åt
Regeringskansliet och handläggningen av Regerings-
kansliets ärenden. Det utskottsbetänkande som i dag
är föremål för debatt och beslut läggs fram av ett
enigt utskott. Betänkandet är omfattande. Det ligger
också ett omfattande arbete bakom betänkandets
tillkomst, och det skulle säkert kunna ägnas lång tid
åt djupa diskussioner. Kanske är det alltför ytligt att
endast ägna några få minuter åt ett par av de områden
som finns omnämnda och som har varit föremål för
en djupare och återkommande analys.
Men jag tänkte först ägna personalen på Rege-
ringskansliet en stunds uppmärksamhet. Först och
främst kan man konstatera att Regeringskansliets
personal har ökat med 251 personer under de senaste
tre åren. Inför Sveriges ordförandeskap i EU ökade
personalen rätt rejält. Efter ordförandeskapet har dock
ingen minskning av personalen ägt rum, utan snarare
har en ökning ägt rum även under 2002. Det är inte
rimligt att Regeringskansliet fortsätter att svälla och
utvidgas helt utan gräns.
Ett annat ämne att ägna uppmärksamhet är jäm-
ställdhet. Folkpartiets företrädare i utskottet har med
återkommande envishet ställt frågor som har handlat
just om jämställdhet mellan könen och om en jäm-
ställd lönesättning. Höstens granskning har visat att
utvecklingen visserligen går åt rätt håll - och det är ju
lov värt - men att det fortfarande finns utrymme för
förbättringar. Årets granskning återger en lönebild för
ett par utvalda personalgrupper. Inom dessa grupper
finns inte helt oväntat fler män än kvinnor just i
chefsposition till exempel. Generellt tjänar också
männen mer än sina kvinnliga kolleger. Särskilt an-
märkningsvärt är att det finns stora löneskillnader
inom gruppen 50-plus, det vill säga bland dem som är
över 50 år. Här överstiger männens löner i vissa fall
de kvinnliga kollegernas med flera tusen kronor i
månaden. En sådan bild kan inte anses vara tillfreds-
ställande.
Folkpartiet kommer även fortsättningsvis att be-
vaka Regeringskansliet och personalsituationen med
jämställdhetsglasögonen på. Det måste ju anses vik-
tigt att Regeringskansliet föregår med gott exempel i
de här frågorna.
Ett annat område som ryms inom granskningen är
hanteringen av regeringens beslut och protokoll. Här
vill utskottet poängtera att en god ordning är att efter-
sträva. Så är inte alltid fallet i dag. Annars finns en
risk att beslutens giltighet kan komma att ifrågasättas.
Flera ärenden har behandlats av regeringen utan att de
har funnits med på föredragningslistan, som är of-
fentlig och således finns tillgänglig för allmänheten.
Jag är ny i utskottet, och har lärt mig att de här ären-
dena kallas för ärenden utom listan. Det finns en stor
variation när det gäller skälen till att ärenden har
hamnat utanför listan. Ett av skälen är att ärendena
inte har varit färdigberedda vid listans sammanställ-
ning, vilket för övrigt låter som ett dåligt skäl, tycker
jag. Målet måste vara att det är rena undantagsfall
som hanteras på det här sättet.
Vad gäller expediering av beslut finns det även
här ärenden som avviker från gängse mönster. Ut-
skottet framhåller därför att det efter regeringens
sammanträden klart och tydligt måste framgå om
regeringen har fattat beslut och vad regeringen har
beslutat. Det är inte ett gott skäl att ärenden ställs
utom listan för att information till allmänheten om
beslut ska ges i samband med ett besök eller en
presskonferens till exempel, vilket har varit fallet
framför allt när det gäller ärenden inom Näringsde-
partementets område.
Fru talman! Detta var ett par exempel som visar
att det finns anledning att även fortsättningsvis ägna
uppmärksamhet åt bland annat personalen, åt jäm-
ställdheten och åt lönerna på Regeringskansliet. Det
gäller även de ärenden som regeringen fattar beslut
om och hanteringen av dessa.</pre><pre>Anf.  57  INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Även jag vill önska Gunnar Hökmark
välkommen till arbetet i utskottet. Vi hoppas att vi
ska få ett bra samarbete och spännande debatter till-
sammans.
Fru talman! En blyertspenna kan man använda till
mycket. Själv använder jag den till exempel när jag
antecknar i min kalender. Det är praktiskt, för då är
det ju lätt att stryka ut och korrigera. Just därför är det
olämpligt att använda blyertspenna vid korrigeringen
av regeringens originalbeslut. Vi får hoppas på en
bättring på den punkten.
Fru talman! Om inte mitt minne sviker mig var
det i samband med granskningen av flyggarantierna i
förra årets granskning som vi stötte på en del fråge-
ställningar om beslut "utom listan" i regeringen. Så
småningom kom vi på, och troligen är det främst vår
förre ordförandes förtjänst, att det vore lämpligt med
en allmän analys av regeringsbesluten "utom listan",
det vill säga beslut som inte förannonserats. Den
granskning vi gjorde visade sig först snårig, men så
småningom klarades det ut att systematiken i rutiner-
na saknades. En utomstående vill gärna tro att när
man använder sig av undantagsbestämmelser görs
detta utifrån en viss bestämd struktur. Så är det för-
visso i vissa fall, men inte i alla. Regeringen behöver
ha ett tryck på sig utifrån att undantagsfall ska be-
handlas som just undantagsfall. Beslutsformerna ska
vara ordnade. Det är en fördel för då vet man vad
man gör, och oklarhet undviks.
Fru talman! Om jag får skämta lite skulle jag vilja
säga att det vore allvarligt och bedrövligt om rege-
ringens beslutsstruktur såg ut som pappershögarna på
mitt skrivbord.
Fru talman! Genom vår granskning av dessa be-
slut har vi gjort regeringen uppmärksam på att ruti-
nerna bör ses över. Jag tror att man hälsar det med
tacksamhet på andra sidan Strömmen.
Regeringskansliet fortsätter att växa. Och konstigt
vore väl annars eftersom vi, eller rättare sagt rege-
ringen och dess samarbetspartier, har öst enorma
resurser över Regeringskansliet under ett antal år.
Men som vi sagt ett antal gånger vore det bra att få ett
ordentligt underlag för att kunna bedöma expansions-
behovet. Med större tydlighet kring behoven skulle
oppositionen inte så enkelt kunna använda resurserna
till Regeringskansliet som budgetmässiga dragspel.
Nu säger Pär Axel Sahlberg att det inte är en så väl-
digt stor ökning. Vi fick trubba av våra pennor när vi
skulle ta fram kritiken i det sammanhanget. Men då
kan man ställa en annan fråga. Om man inte anställer
fler människor för alla dessa pengar, vad gör man då
av pengarna? Det är en intressant fråga.
Fru talman! Ett antal talare har tidigare varit inne
på jämställdheten på lönesidan. Den är inte bara vik-
tig som faktisk omständighet utan också som förebild
för det övriga offentliga Sverige. Vi förutsätter att
regeringen tar tag i detta förhållande och, i mån av
förmåga och handlingskraft, rättar till ojämlikheterna.
Fru talman! Utskottets granskning av nådeärende-
na visar att omvandlingen av livstidsstraff till tidsbe-
stämda straff har lett till förlängda genomsnittliga
strafftider. Det är en intressant iakttagelse som borde
få betydelse i själva sakfrågan om livstidsstraffet, och
den kan ju tas upp i andra sammanhang. KU:s
granskning kan ha betydelse även för andra utskotts
arbete.
Omställningsprocesser är alltid svåra, även för oss
politiker. Regeringen har uppenbart haft problem med
nytänkande kring den ekonomiska vårpropositionen.
Och observera att den inte längre är ett slags budget-
proposition. Jag satt själv med i Riksdagskommitténs
referensgrupp för frågorna kring budgetprocessen.
Vår ambition i gruppen var att få bort en del av räk-
nekineseriet. Det räcker med en julafton för räknenis-
sarna, nämligen den i samband med budgeten på
hösten. Det var vad vi kom fram till. Vårbudgetpro-
positionen skulle förvandlas till en ekonomisk-
politisk proposition om den ekonomiska politiken på
medellång och lång sikt. Och kommittén, KU och
riksdagen följde den linjen.
Den första nya vårpropositionen som kom nu i vå-
ras visade att det var svårt för räknenissarna att hålla
tassarna borta. Och som regeringen ropade svarade
förstås den borgerliga oppositionen. Jag tog upp detta
i en anmälan i våras just för att jag ansåg att det är
viktigt att hålla tummen i ögat på regeringen. Har vi,
det vill säga riksdagen, sagt att det ska finnas ett
underlag för en diskussion om den ekonomiska poli-
tiken på medellång och lång sikt så vore det inte helt
fel om regeringen lyssnade och agerade just så. Det
vore dock att göra våld på verkligheten att påstå att
regeringen gav ett sådant underlag i våras. Men alla
är barn i början, så med lite milda korrigeringstillrop
får vi hoppas att regeringen bättrar sig och lär sig
innebörden i orden medellång och lång sikt. Det gäl-
ler för regeringen att lyfta näsan över treårsnivån.</pre><pre>Anf.  58  KERSTIN LUNDGREN (c):
Fru talman! Det har varit en spännande höst att
som ny ledamot få delta i den viktiga uppgift som
konstitutionsutskottet har enligt gamla hävder och
gamla lagar, nämligen att granska regeringens arbete.
Som har sagts är den administrativa granskningen
sammanfattad i ett enigt utskottsbetänkande. Trots det
vill jag särskilt uppmärksamma några frågor.
Det handlar för det första om Regeringskansliet
och dess personalutveckling, för det andra om den
ekonomiska vårpropositionen och för det tredje om
ramlagstiftningen.
Regeringskansliet har, som framgått av tidigare
anföranden, kraftigt utökat sin personalstat med 251
personer sedan sekelskiftet. Det var motiverat då med
en utökning av resurserna till följd av ordförandeska-
pet inom EU, men det är inte alls motiverat i dag.
Vad är skälet till att denna utökning de facto består?
Det är en av de punkter som vi är kritiska till i annat
sammanhang. Det motiverar att vi drar ned på dessa
resurser när vi pratar budgetfrågor.
En annan sak som gäller personalsituationen inom
Regeringskansliet handlar om den sammanläggning
av departement som genomfördes för ett antal år
sedan. Vi har varit kritiska till att det inte har lett fram
till en effektivisering inom Regeringskansliet. Ut-
skottet noterar att det efter tre års uppföljning efter
sammanslagningen inte varit möjligt att få fram en
samlad bild av effekterna av sammanslagningen.
Utskottet är tydligt kritiskt mot regeringens arbete i
den här delen. Vi i Centerpartiet stöder dessa formu-
leringar varmt. Vi tycker, precis som utskottet, att
Regeringskansliet borde kunna tillhandahålla en
samlad bild av effekterna av reformen, vilket man
ännu inte mäktat med.
Nu säger man att en arbetsgrupp är tillsatt som ska
redovisa resultatet i juni 2003. Det är angeläget. Vi
ser fram emot den redovisningen, inte minst därför att
vi har kunnat se att uppgifterna inom Regeringskans-
liet inte har växt på ett sätt som motiverar den utök-
ning av resurserna och antalet anställda som genom-
förts. Vi anser att det är viktigt att ta vara på möjlig-
heterna att decentralisera och inte bygga nya myndig-
heter. Det är viktigt att ge människor ökad makt och
ökade möjligheter, att ge självstyret ett ökat utrymme
och att bygga samhället starkt underifrån.
Dessutom handlar Regeringskansliets personalut-
veckling om det resultat som finns när det gäller
jämställdhetsarbetet. Det är uppenbart, som utskottet
konstaterar, att det finns belägg för att löneskillnader
förekommer. Vi i utskottet finner dock inte att det
finns anledning att göra några särskilda uttalanden på
konstitutionella grunder. Men vi har inte kunnat und-
gå att notera att regeringen inte har rett ut om osakli-
ga löneskillnader föreligger så att man är ense med
sin personal. Detta är naturligtvis en fråga som vi
kommer att ha ögonen på inför kommande år.
Den andra frågan som jag vill beröra handlar om
den ekonomiska vårpropositionen. Det gångna året
var ett nybörjarår i den delen med den nya budgetlag-
stiftningen. Vi vill understryka vikten av att det ges
ett allsidigt underlag för riksdagens behandling av
vårpropositionen, och detta konstaterar också utskot-
tet. Bara så kan vi få förutsättningar för den ideolo-
giska debatt och den makroekonomiska analys som
det är viktigt att riksdagen får möjlighet att göra. Vi
kommer också att nogsamt studera det resultat som
regeringen presenterar inom kort.
Den tredje punkten som jag vill lyfta fram är
ramlagstiftningen. Vi har olika historia i grund-
lagsändringsfrågan. Men det finns ändå skäl att lyfta
fram utskottets uppfattning som så tydligt framkom-
mer i betänkandet. Det är viktigt att rambeslut föregås
av ett traditionellt remissförfarande på samma sätt
som i övriga lagstiftningsärenden. Det är endast när
det är oundgängligen påkallat som underhandskon-
takter med myndigheter kan ersätta traditionellt re-
missförfarande.
Det är viktigt att markera att det inte är en lättvin-
dig tingest som vi från riksdagen har öppnat dörren
för - att det inte är en lättsinnig hantering som vi vill
se.
Till sist har jag en liten kommentar om detta med
"utom listan". Det är en spännande resa som utskottet
har gjort genom de olika redovisningar och turer som
"utom listan"-ärenden har kunnat uppvisa.
Vi är några som förra veckan hade anledning att
konstatera att regeringen måhända har tagit till sig vår
granskning men ändå inte sett den finstilta formule-
ring som utskottet, inte minst jag, tyckte var rätt så
spännande. Utskottet konstaterar att de skäl som åbe-
ropas för att avvika från ordinarie rutiner bör ha en
viss tyngd i regeringens arbete.
Förra veckan tog regeringen uppenbarligen beslut
om direktiv för den här översynen av den statliga
förvaltningen "utom listan". Vilken tyngd argumen-
tationen i den typen av ärenden hade är naturligtvis
en spännande fråga.</pre><pre>Anf.  59  PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag höll mig nästan fram till sista me-
ningen i vad som nyss sades. Det är egentligen två
frågor som jag tycker att det är viktigt att Kerstin
Lundgren något utvecklar.
Den ena frågan gäller rambeslutet. Där har hon nu
liksom fått eld, kanske av Gunnar Hökmarks argu-
mentering, för nu kommer invändningar som vi inte
hörde i den debatt som rörde grundlagsändringen. Jag
håller med om att det handlar om att det så att säga är
på marginalen i den här frågan. Men det som kanske
måste sägas är att alternativet är att regeringen fattar
bindande beslut i Europeiska unionen som sedan
kommer med ett sådant här parlamentariskt veto till
kammaren. Vi ska inte liksom måla bilder av att det
finns flera idealtillstånd, utan vi rör oss längs en för-
ändrad bild som innebär att vi inte själva förfogar
över hela beredningsinstrumentet och inte heller be-
slutsfattandet.
Nu har en majoritet, där Kerstin Lundgren fanns
med, bestämt sig för att den här modellen skulle väl-
jas - att vi fick ett principbeslut som rörde rambeslu-
tet som regeringen kunde förhandla vidare utifrån och
som sedan kommer tillbaka för lagstiftning här i
kammaren. Det är det ena, och detta tycker jag är
oerhört viktigt.
När det sedan gäller besluten "utom listan" tror
jag att Kerstin Lundgren har alldeles rätt om direkti-
ven och den viktiga utredning som jag tidigare berört,
som på sikt kan komma att få effekter för Regerings-
kansliets storlek och som möjligen togs "utom listan".
Vad vi i utskottet var allra mest rädda för var att be-
slut smögs igenom. Det kan man knappast säga om
beslutet om direktiven och Svegforska kommittén.</pre><pre>
Anf.  60  KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Fru talman! Pär-Axel Sahlberg och jag, liksom
Socialdemokraterna och Centerpartiet, tillsammans
med en bred majoritet i denna kammare var helt
överens om att ändra grundlagen för att skapa en
laglig hanteringsordning för den typ av beslut som vi
har att fatta när det gäller samarbetet inom EU.
Vad utskottet och jag menar att det finns skäl att
understryka är att det gäller att också visa på en mot-
bild visavi den argumentation som ibland förs från
motståndarna till grundlagsändringen, nämligen att
det därmed går lätt att ta sig fram - att man inte be-
höver höra, att man kan så att säga kan gena och rejält
ta ut svängarna när man kommer till riksdagen med
den typen av förslag.
Därför är det viktigt att understryka vad utskottet
också har sagt, nämligen att den här typen av propo-
sitioner normalt mår väl av att ha varit föremål för ett
remissförfarande eller för ett ställningstagande - att
myndigheter hörts i förväg - just för att vi ska ha ett
bra underlag för att kunna bedöma om det är rimligt
att släppa fram förslagen. Riksdagen har ju alltid
makt att säga ja eller nej till förslagen. Det var det
ena.
När det sedan gäller detta med "utom listan" var
det väl mer fråga om en kommentar, om ett exempel
ur den brokiga flora som förekommer. Ett exempel
var uppenbart: Man hade för avsikt att ha presskonfe-
rens något senare på dagen. Det kan väl knappast
sägas vara ett skäl som är av den tyngd som utskottet
anser motiverar beslut "utom listan".</pre><pre>Anf.  61  GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Fru talman! Konstitutionsutskottet har, anser vi,
gjort ett föredömligt arbete vid framtagandet av detta
betänkande - helt enigt, som sagt. Det får dock inte
tyst på mig i en sådan här debatt.
Låt mig först få orda något om höstgranskningens
kanske hetaste potatis, det som kallas för regeringens
beslut "utom listan". Det tidigare konstitutionsut-
skottet stötte på handläggningen med beslut "utom
listan" i två mycket uppmärksammade fall - dels när
den så kallade helikopteraffären granskades, dels när
beslutet om en statlig flyggaranti granskades.
Konstitutionsutskottets samlade mening, möjligen
mot viss bakgrund av dessa tidigare ärenden, är att
beslut "utom listan" enbart bör förekomma ytterst
restriktivt. Anledningarna till detta är många.
Utskottet understryker flera gånger i betänkandet
Statsrådsberedningens konstaterande att det efter
varje sammanträde med regeringen bör stå klart om
regeringen har beslutat i ett ärende eller ej och vad
regeringen har beslutat. Även från strikt konstitutio-
nell utgångspunkt blir det vanskligt om det ofta upp-
står oklara beslutssituationer i regeringen. Om praxis
blir att regeringens beslut klargörs först efter ett
sammanträde strider det mot 7 kap. 3 § regeringsfor-
men, som stadgar att regeringens ärenden ska avgöras
av regeringen, vid regeringssammanträde. Vikten av
att kunna informera allmänheten och dess journalis-
tiska väktare om regeringens förehavanden under-
stryker ytterligare behovet av restriktivitet rörande
beslut "utom listan".
Givetvis finns det skäl att ibland fatta beslut
"utom listan". Det kan handla om brådskande ärenden
som blivit färdigberedda efter det att regeringssam-
manträdets ärendeförteckning sammanställts eller om
ärenden som kan leda till spekulationer och rykten,
vilket gör det mycket svårare eller dyrare att genom-
föra besluten.
Men dessa skäl ursäktar inte att det faktiskt fun-
nits en dålig kontroll inom departements- och rege-
ringssfären kring vilka beslut som faktiskt fattats
"utom listan". När det gäller de drygt 200 beslut som
legat till grund för utskottets granskning har det varit
svårt, för att inte säga omöjligt, att med de knappa
underlag som Statsrådsberedningen kunnat förse oss
med skapa sig en bild av om det funnits starka skäl att
undanta berörda ärenden från de normala rutinerna.
Det bör noteras att mediestrategiska skäl sällan
bör vara skäl starka nog för att ta beslut "utom lis-
tan". Viljan, vilket främst framstår från Näringsde-
partementets sida, att ge information om beslut vid
särskilt mediala tillfällen kanske följer ABC för hur
man får god press. Men det bör inte vara brukligt att
använda när man ska hänföra ett beslut "utom listan".
Då är vikten av restriktivitet i användandet av denna
beslutsform och särskilt medborgarens rätt till infor-
mation viktigare än ministerns rätt till spaltmeter och
kameralins.
Fru talman! Rörande stycket om hanteringen av
vissa beslut på tredje pelarens område inom EU-
samarbetet har Miljöpartiet de gröna ett särskilt ytt-
rande i betänkandet. Detta handlar naturligtvis om att
vi inte godkänner rambeslutens form och inte anser
dessa vara förenliga med god parlamentarisk sed. I
enlighet med detta förkastade vi också den ändring av
10 kap. 2 § regeringsformen som behandlades av
riksdagen före årsskiftet och som trädde i kraft den 1
januari i år.
Mot bakgrund av detta instämmer vi heller inte i
den politiska bedömning av rambeslutens funktion
som kan anas och som utskottets majoritet avger i
utskottets ställningstagande under detta kapitel. Vi
finner heller inte någon anledning att i konstitutionellt
hänseende kritisera regeringen.
Understrykas bör väl, Pär-Axel Sahlberg, att jag
som skåning har en viss fallenhet för att beakta och
tillskriva just brasklappar ett visst värde.
Låt mig dock likt resten av utskottet få understry-
ka vikten av att det traditionella remissförfarandet
används också vid beredning av rambeslut - även om
jag hoppas att det blir så få beslut av denna typ som
möjligt.
Jag ser fram emot den kartläggning av remissför-
farandet kopplat till EU-frågor som utlovas i budget-
propositionen och hoppas att denna snart står färdig,
så att vi kan föra en välgrundad debatt kring hur det
ser ut i dag med remissförfarandet.
Fru talman! Då en av de särskilda ärendegrupper
som har granskats är nådeärenden är det på sin plats
att understryka att Miljöpartiet de gröna, ur politisk
dock inte konstitutionell synvinkel, räds att livstids-
straffen alltmer sällan tidsbestäms och tidsbestäms till
allt längre tider. Detta bekräftas av statistiken i tabel-
len på s. 45 i betänkandet.
Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om
situationen på Regeringskansliet. Vi noterar att anta-
let anställda i Regeringskansliet fortsätter att öka,
vilket vi ställer oss frågande och skeptiska till. Även
på jämställdhetsområdet finns det stort utrymme för
förbättringar. Vårt betänkande visar att löneskillna-
derna mellan könen är särskilt stora i vissa ålders-
grupper, och vi förutsätter att regeringen nu tar vidare
krafttag för att förändra detta. Det är beklämmande att
facken - må vara på grund av informationsbrist - inte
finner att de kan konstatera att osakliga löneskillnader
ej förekommer på Regeringskansliet.
Regeringen ska vara ett föredöme för andra ar-
betsgivare, och om de fina jämställdhetsmål som
regeringens ledamöter skisserar ska bli verklighet ute
i samhället förutsätter det att regeringen själv kan
undanröja varje misstanke om att osakliga löneskill-
nader förekommer på Regeringskansliet.
Regeringskansliet har upprättat en handlingsplan
för jämställda löner mellan män och kvinnor, men
fackens reservation är en varningsklocka att det trots
denna inte är fullständigt utrett. Jag är övertygad om
att jämställdheten inte bara är en kuliss för regering-
en, utan är något man seriöst brinner för. Därför ser
jag fram emot nästa hösts granskning, då konstitu-
tionsutskottet förhoppningsvis kan konstatera att det
råder enighet på Regeringskansliet om att jämställd-
hetsarbetet fortskrider och att det inte råder några
osakliga löneskillnader.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>7 §  Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
vid riksmötet 2002/03</pre><pre>Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU16
Justitieombudsmännens ämbetsberättelse vid
riksmötet 2002/03 (redog. 2002/03:JO1).</pre><pre>Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>8 §  Bostadsrättsfrågor</pre><pre>Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU2
Bostadsrättsfrågor (prop. 2002/03:12).</pre><pre>Anf.  62  GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Utgångspunkten för det här betän-
kandet är en proposition som handlar om bostads-
rättsfrågor. Propositionen bygger i sin tur på en ut-
värdering av gällande regler för bostadsrättsförening-
ar som tog sin utgångspunkt i att försöka förhindra
sådana problem som uppstod för många bostadsrätts-
föreningar i början på 90-talet. Propositionen inne-
håller också en rad förslag som kommit upp i andra
sammanhang.
Jag ska här kortfattat gå igenom Kristdemokrater-
nas ställningstaganden omkring de olika förslagen
men sedan använda huvuddelen av min tid åt att dis-
kutera ett specifikt förslag.
Mycket är vi eniga om i utskottet, men på ett antal
punkter har reservationer avlämnats. För att spara tid
för kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation nr 9.
En majoritet uppstod i utskottet omkring ett till-
kännagivande till regeringen när det gäller att ge
bostadsrättsföreningar skyldighet att till socialförvalt-
ningen anmäla upprepade störningar och upprepade
betalningsförseningar. Här inträffar det ovanliga,
nämligen att oppositionen får försvara regeringens
förslag. Utredningen som föregick propositionen och
regeringen själv bedömde att det var olämpligt, både
gentemot den enskilde boende och för föreningens
styrelse, att anmäla grannen till socialnämnden. Det
är, som vi kristdemokrater ser det och faktiskt också
som regeringen ser det, en sak för den enskilde bo-
stadsrättsinnehavaren, inte för föreningen, att ta kon-
takt med socialförvaltningen om han eller hon behö-
ver hjälp av myndigheten.
Beträffande förslaget i betänkandet om en utvidg-
ning av möjligheterna till andrahandsuthyrning står
Kristdemokraterna bakom regeringens förslag. Jag är
glad att kunna meddela en häpen kammare att - håll i
er nu - det gör också Socialdemokraterna och några
andra partier.
När det gäller majoritetskraven vid en ombildning
från hyresrätt till bostadsrätt, som ju är en viktig prin-
cipiell fråga som har diskuterats i utskottet många
gånger, är det som bekant så att Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte tycker att det
räcker med en majoritet av de boende för att ett så-
dant beslut ska kunna fattas. Detta är förstås inget
annat än ett försök att försvåra för de boende att själ-
va bestämma över sina förhållanden. Mot detta har vi
givetvis reserverat oss.
Nu övergår jag till att behandla den fråga som jag
anser vara den viktigaste och där regeringens och
utskottsmajoritetens förslag är i mitt tycke speciellt
hårresande.
Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår
kammaren att besluta att bostadshyresgäster ska vara
folkbokförda på fastigheten för att räknas med i den
kvalificerade majoritet som fordras för att en ombild-
ning från hyresrätt till bostadsrätt ska äga rum.
För den oinvigde kan detta naturligtvis tyckas
okontroversiellt. Men jag får säga som översten: Det
här kan verka enkelt, men vänta bara tills jag får
förklara det. Det är nämligen så att effekterna av det
föreslagna regelverket i vissa fall blir uppenbart
orimliga, eftersom de som bor i huset men som inte är
folkbokförda på adressen lagstiftningsvägen alltid ska
anses rösta nej - oavsett vilken inställning de själva
har.
Låt mig, fru talman, med ett exempel visa det ab-
surda med regeringens och majoritetens förslag.
Vi tänker oss en fastighet med åtta lägenheter. I
tre lägenheter bor hyresgäster som inte är folkbokför-
da på adressen. En sådan fastighet kan aldrig, inte ens
om alla boende är för det, genomföra en ombildning.
I exemplet skulle alla de boende vilja göra det. Att de
inte kan göra det beror inte på att de har en annan
folkbokföringsadress och räknas bort från underlaget.
Det principvidriga är nämligen att de, oavsett den
egna uppfattningen, alltid räknas som nej-röstande.
Jag måste bekänna att när vi kristdemokrater
skrev vår motion med anledning av regeringens pro-
position trodde vi att majoriteten skulle inse hur ode-
mokratiskt och befängt det här förslaget är. Jag trodde
att också de skulle verka för att de boendes intressen
skulle tas till vara. Icke.
Man skriver i betänkandet att "det är mycket an-
geläget att så långt möjligt säkerställa att ombildning-
ar till bostadsrätt faktiskt sker på de boendes villkor
och att de i huset boende hyresgästerna inte förbigås
vid ombildningen". Det kan jag också instämma i.
Det märkliga är ju att majoriteten gör tvärtom - pre-
cis tvärtom! Jag är uppriktigt förvånad över majori-
tetens slutsats i de sammanhangen.
Vårt motionsförslag i denna del innebar att enbart
de folkbokförda på adressen - där är vi alltså överens
- ska få delta i ombildningsbeslutet. Skillnaden är att
när vi säger att de andra inte ska räknas med i under-
laget för ett majoritetsförhållande utgår majoriteten
från att de alltid röstar nej. Detta är uppenbart prin-
cipvidrigt och en väldig konstighet som man har
hamnat i.
Skillnaden mellan oss och majoriteten är alltså att
majoriteten lagstiftningsvägen bestämmer att de lä-
genhetsinnehavare som inte är folkbokförda på adres-
sen ska anses rösta och att de röstar nej till ombild-
ning. Tänk om motsvarande skulle gälla i ett val eller
i den kommande folkomröstningen! De som inte
deltar i omröstningen skulle då anses rösta ja eller nej
beroende på vad den politiska majoriteten ansåg vara
det rätta. Detta är mycket förvånande, fru talman.
Jag har några frågor till representanterna för de
partier som står bakom majoritetstexten - Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö-
partiet - som jag hoppas att de tar upp i sina respekti-
ve anföranden:
1. Har en förening i en fastighet med ett antal tomma
lägenheter, till exempel tre av åtta som i det ex-
empel jag har talat om, större förutsättningar att
lyckas vid en ombildning än om de tre lägenhe-
terna bebos av personer som inte är folkbokförda
där? I det förra fallet skulle nämligen ombildning-
en kunna genomföras även med ert förslag.
2. På vilket sätt kan ni förklara och försvara effekter-
na i det exempel som jag återgett, som innebär att
även om alla i fastigheten boende vill åstadkom-
ma en ombildning till bostadsrätt så är det omöj-
ligt?
Förklara detta! Jag tror att många med mig som
har tittat på det här förslaget är mycket förvånade. Jag
kan inte komma till någon annan slutsats än att det
här för flera av partierna handlar om att ytterligare
skruva åt tumskruvarna, minska valfriheten för de
boende och med politiska medel bestämma åt männi-
skor vad de ska tycka. Det gör mig oerhört förvånad.</pre><pre>Anf.  63  PETER DANIELSSON (m):
Fru talman! Inledningsvis skulle jag vilja yrka bi-
fall till reservation 2 under punkt 3. Det betyder inte
att vi inte står bakom de övriga reservationerna, utan
det ska endast ses som ett uttryck för respekt för
kammarens tidsplanering.
Fru talman! Överlag utgör förslagen i det här be-
tänkandet en välbehövlig och viktig modernisering av
bostadsrättslagen, och vi moderater har inte särskilt
många synpunkter på detta i stort. Det finns emeller-
tid ett antal förslag där vi tycker att majoritetens slut-
satser leder fel. Det gäller exempelvis majoritetens
fortsatta ansträngningar för att sätta käppar i hjulet för
boende som vill ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt.
På den fronten kan jag dessvärre konstatera att den
tragiska följetongen fortsätter.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet har redan tidigare fattat beslut som gör det svårare
för hyresgäster att ta över sina lägenheter. De har höjt
kraven för att hyresgästerna ska kunna göra en intres-
seanmälan och så småningom bilda en bostadsrätt.
Tidigare krävdes att mer än hälften av hyresgästerna
anslöt sig. Nu krävs två tredjedels majoritet för att
hyresrätter ska kunna ombildas till bostadsrätter. De
har dessutom fattat beslut om den så kallade till-
ståndspliktslagen som gäller sedan den 1 april 2002.
Enligt den ska länsstyrelsen pröva alla överlåtelser av
lägenheter som ägs av kommunala bostadsföretag.
Det är konsekvenserna av den mycket märkliga lag
som gör att 1 171 människor som bor i miljonpro-
gramsområdet Östberga förvägras möjligheten att
köpa sina bostäder. Det gläder mig att det ärendet är
överklagat till Boverket, och jag ser fram emot att
följa ärendets fortsatta utveckling.
Det är uppenbart att syftet med båda besluten har
varit att försvåra för människor som vill äga och
förvalta sin bostad, och man kan fråga sig varför
majoriteten är emot att människor ges möjlighet att
äga sina hem. Hur kan det vara dåligt att människor
ges möjlighet att engagera sig i sitt boende genom att
äga och förvalta det? Kan det måhända vara ägandet i
sig som är fult?
I dagens betänkande återfinns den senaste inno-
vationen i majoritetens kamp för att försvåra ombild-
ningar. Det är ett krav på folkbokföring. För att få
räknas med i den kvalificerade majoritet som krävs
för ett beslut om ombildning till bostadsrätt måste
hyresgästen i det nuvarande förslaget vara folkbok-
förd på fastigheten.
Regeringens motiv till förslaget är att man ska ta
till vara de boendes intressen, men boende som av
olika skäl hyr ut sin lägenhet för en längre tid eller
har en övernattningslägenhet fråntas i stället sin rätt
att delta i omröstningen. Även SCB framhåller att det
i ganska många fall finns legitima skäl att ha till ex-
empel en dubbel bosättning. Utlandsstudier,
tingstjänstgöring, vikariat och liknande kan också
medföra att en hyresgäst tvingas bo och folkbokföra
sig på en annan ort under en tid. Mot bakgrund av det
är folkbokföringskravet inte rimligt. Vi tycker att det
är en alltför långtgående inskränkning i de boendes
rätt att vara med och besluta. Förslaget bör därför
avslås.
Dessutom kan man tillägga att kravet på folkbok-
föring i en del fall helt kan omöjliggöra en ombild-
ning, speciellt eftersom en lägenhetsinnehavare som
inte är folkbokförd på fastigheten tekniskt sett inte
undantas från omröstningen utan i stället räknas som
ett nej. Således kan det i ett hus med få lägenheter
räcka med att bara några hyresgäster inte är folkbok-
förda på fastigheten för att det ska bli helt omöjligt att
uppnå den kvalificerade majoritet som lagen föreskri-
ver. Det tycker vi inte är rimligt.
Man kan också tillägga att lagen riskerar att bli
helt tandlös. Inte ens regeringen själv verkar vara
säker på om det är straffbart att lämna oriktiga upp-
gifter i ett folkbokföringsärende.
Det är vår uppfattning att en sund bostadsmarknad
ska styras av människors efterfrågan och fria val, inte
av klåfingriga politiker som i all välmening vill lägga
livet till rätta för oss medborgare. I stället för att mot-
verka när människor är beredda att ta ökat ansvar för
sitt boende bör politiker underlätta och skapa möjlig-
heter för människor att äga sin bostad. Det gäller inte
minst i förorter, som Östberga, där enskilt ägande -
om än indirekt via en bostadsrätt - kan bli ett viktigt
verktyg inte bara för egenmakt utan också för gemen-
skap och integration.
I stället för att skapa orimliga regler och hindra en
positiv utveckling borde majoriteten inse att det lig-
ger i allas vårt intresse att bygga breda allianser inom
både politik och samhällsliv för att se till att den eg-
nahemsrörelse som växer fram inte kvävs utan upp-
muntras och ges förutsättningar att blomstra. Sverige
har inte råd att förlora den kraft som finns i männi-
skors vilja att ta ökat ansvar för sitt boende och sitt
närområde.
Redan i dag är reglerna för ombildning alltför
långtgående. Förslaget om krav på folkbokföring bör
därför inte genomföras, och majoritetskraven i sam-
band med ombildning till bostadsrätt bör omgående
återställas till de enkla majoritetskrav som gällde före
ändringen.
Fru talman! Vi moderater delar inte heller utskot-
tets uppfattning att bostadsrättsföreningar ska ha
underrättelseskyldighet gentemot socialnämnden. Vi
delar i detta fall utredarnas och faktiskt också rege-
ringens uppfattning att motsvarande system på hyres-
rättens område inte fungerar särskilt bra i praktiken.
Dessutom tror vi att det kan vara känsligt för styrel-
sen att vara skyldig att anmäla en granne till social-
nämnden. Som vi bedömer det finns det också en stor
risk att den berörde känner sig kränkt av socialnämn-
dens inblandning. Som vi ser det är inskränkningen
av den enskildes integritet större än nyttan av försla-
get. Därför tycker vi att det ska ligga på den enskilde
bostadsrättshavaren att ta kontakt med de sociala
myndigheterna om han eller hon behöver hjälp och
stöd.
Fru talman! Tyvärr är bostadsrättens indirekta
ägande i dag den enda tillgängliga formen för lägen-
hetsägande i Sverige. Vi saknar helt en upplåtelse-
form som gör det möjligt att direkt äga lägenheter i
flerbostadshus, så kallade ägarlägenheter. Eftersom
bostadsrätten har många likheter med vanligt ägande
är det lätt att glömma bort att bostadsrätten är en
kooperativ upplåtelseform och att det därför också
finns ett föreningsintresse att beakta. Moderaternas
grunduppfattning är att bostadsrättshavaren ska ha en
vidsträckt rätt att förfoga över sin lägenhet men att
man också bör ta hänsyn till föreningsintresset. I det
perspektivet vill jag ge regeringen beröm, för jag
tycker att man har ett förslag med en bra avvägning
mellan bostadsrättshavarens enskilda intresse och
föreningsintresset.
Det är emellertid mycket beklagligt att regeringen
inte har insett att det är en brist i svensk lagstiftning
att vi saknar ägarlägenheter. Många länder runtom-
kring oss har ägarlägenheter, exempelvis Danmark,
Norge, Tyskland, Nederländerna och Belgien. Där är
ägarlägenheter en uppskattad boendeform som fyller
de behov som inte hyresrätten och bostadsrätten gör.
Eftersom vi har olika krav på vårt boende, olika be-
hov och olika viljor i olika skeden av livet är det
angeläget att det finns en mångfald av boendeformer
att välja mellan. En del vill äga sin villa eller sin
lägenhet. Andra vill hyra sin bostad. Därför är det
viktigt att vi politiker skapar möjligheter för olika
upplåtelseformer och respekterar människors val av
boendeform. Jag är dessutom övertygad om att en
blandning och variation av upplåtelseformer är ett
betydelsefullt verktyg för att motverka segregation
och utanförskap.
I det perspektivet, fru talman, är det svårt att för-
stå majoritetens ovilja gentemot ägarlägenheter. Där-
för blir min avslutande fråga till majoritetens företrä-
dare: Varför är ni så rädda för just ägarlägenheter?</pre><pre>Anf.  64  LARS TYSKLIND (fp):
Fru talman! I propositionen om bostadsrättfrågor
behandlas främst förändringar i bostadsrättslagen. Det
finns naturligtvis mycket att säga om olika ägande-
former i övrigt också.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr
3, men självfallet står vi även bakom övriga reserva-
tioner som Folkpartiet är inblandat i.
Att bo i en bostadsrätt innebär ökad valfrihet och
flexibilitet i boendet men också ett samlat ansvar för
det gemensamma som ägs och förvaltas av bostads-
rättsföreningen. Detta ställer krav på hur lagstiftning-
en kring bostadsrätter är utformad. Att vara medlem i
en bostadsrättsförening är att delta i en demokratisk
process. Det finns ett kollektivt ansvar för det gemen-
samma som ägs och förvaltas. Av denna anledning är
det svårt att förstå varför bostadsrätten som form har
fått en sådan politisk laddning som den har fått. Bo-
stadsrätten utmålas ofta som ett hot i stället för, som
den är, en möjlighet för den enskilde att öka sin del-
aktighet i boendet.
Att ge den enskilda människan mer makt över det
egna boendet måste innefatta en möjlighet för de
hyresgäster som så önskar att ombilda sina hyresrätter
till bostadsrätter. Bostadsrätten är en upplåtelseform
som innebär ökat inflytande och ökat ansvar även för
enskilda människor. Att fler människor direkt eller
indirekt äger sina bostäder, antingen i form av bo-
stadsrätter eller, på sikt, ägarlägenheter, som Peter
Danielsson tog upp, är en utveckling som inte ska
motarbetas utan snarare främjas.
Förslagen som vi har att behandla är i stort sett
acceptabla. Det har, som också nämndes, gjorts
många goda avvägningar när det gäller att tydliggöra
vad som är bostadsrättshavarens respektive förening-
ens rättigheter och skyldigheter. Vi i Folkpartiet har
dock velat gå ett steg längre då vi anser att den en-
skilde bostadsrättsinnehavarens rättigheter bör kunna
utvecklas genom att man inte försvårar andrahandsut-
hyrning av bostadsrätt. Denna utökade rättighet förut-
sätter dock att man som medlem i föreningen fullgör
sina förpliktelser gentemot föreningen - det ska det
inte vara några tveksamheter kring.
Utskottsmajoriteten säger i sin skrivning att "det
inte kan komma i fråga att ge bostadsrättshavaren en
större rätt till andrahandsupplåtelse än vad regeringen
föreslår".
Från Folkpartiets sida vill vi vända på resone-
manget och ge ökad rätt till andrahandsuthyrning för
den enskilde bostadsrättsinnehavaren. Utgångspunk-
ten är att den enskilde har rätt att hyra ut bostaden i
andra hand under förutsättning att detta ej är till men
för föreningen och de boende. Vi är i och för sig
överens med den formuleringen. Vi vänder ändå på
tillståndsgivningen. Det är det som är poängen.
Anmälan görs då till föreningen så styrelsen kan
få frågan prövad i hyresnämnd om man anser att inte
befogad anledning finns att tillåta detta. Initiativet
hamnar därmed hos styrelsen att gå till hyresnämn-
den. I övrigt har bostadsrättsinnehavaren per automa-
tik tillstånd.
I reservation 8 tar vi upp frågan om den skärpning
av majoritetsregeln som föreslås införas vid omvand-
ling från hyresrätt till bostadsrätt. Både Göran Hägg-
lund och Peter Danielsson har tagit upp det. För att
ingå i den kvalificerade majoritet som krävs måste
man vara folkbokförd på fastigheten. Vi anser, från
Folkpartiets sida, att det finns många godtagbara skäl
att inte vara folkbokförd på sin hyresrätt, varför Folk-
partiet motsätter sig denna inskränkning för den en-
skilde med de motiv som har framförts här om att det
blir en absurd situation i många lägen och helt enkelt
omöjliggör en omvandling.
Vi anser att detta bara är ett sätt att försvåra en
omvandling. Redan den gällande regeln om en kvali-
ficerad majoritet gör det. Vi ställer oss bakom reser-
vation nr 10.
Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation nr 3. Vi
vill ha en politik där den enskilde bostadsrättsinneha-
varen får en starkare ställning.
När det gäller de förslag som finns kring medde-
landen till sociala myndigheter och socialnämnden
anser vi att det i dessa lägen måste åvila den enskilde
att upprätthålla dessa kontakter. Själva formen att äga
sin bostad gör att man hamnar i ett annat läge än
hyresrättsinnehavaren.</pre><pre>Anf.  65  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Precis som flera har påpekat bygger
detta betänkande på en proposition från regeringen
om bostadsrättsfrågor. Jag vill först passa på att tacka
s-ledamöterna för ett fruktbart samarbete i framta-
gandet av betänkandet. Det är ett ömsesidigt givande
och tagande. Det har i stort sett blivit ett bra betän-
kande som stärker hyresgästerna vid ombildning till
bostadsrätt bland annat.
Rapporter om tömda hus, påtryckning och falska
hyresgäster vid ombildningarna är grunden till beho-
vet av förändringen av lagstiftningen. Den behövs i
allra högsta grad. Betänkandet har, framför allt när
det gäller skyddet av människors rätt till boende,
stärkts i förhållande till propositionen.
Fru talman! För Vänsterpartiet är vräkning inte
någon särskilt bra lösning på problem som finns i
bostäderna och som människor har. I betänkandet har
det funnits en önskan att jämställa hyresrätten med
bostadsrätten. Det är väl bra i och för sig. I proposi-
tionen fattades en viktig del. Det var allt det som
handlar om betydelsen av att socialtjänsten får infor-
mation när någon riskerar att mista sin bostad.
Hemlösekommittén pekade i sitt slutbetänkande
på behovet av att socialtjänsten får tidiga signaler när
någon riskerar att förlora sin bostad för att på bästa
sätt kunna förhindra vräkning och i sin förlängning
hemlöshet. Jag ser ingen anledning till att de boende i
bostadsrätt ska behandlas annorlunda än de boende i
hyresrätt.
Jag har lite svårt att förstå en del av de inlägg som
varit hitintills. Man säger att det skulle vara obehag-
ligt för en granne att anmäla sin granne till social-
nämnden. Det kan inte vara särskilt mycket roligare
för en granne att vräka sin granne. Det kan inte heller
vara särskilt behagligt. Det måste vara klart bättre om
man anstränger sig för att undvika en vräkning. Det är
inte ett särskilt bra argument att det inte fungerar på
hyressidan i dag. Det vore bättre om Peter Danielsson
lade argument på hur man kunde förstärka det skydd
som hyresgästerna har, ungefär som Hemlösekom-
mittén har visat på i sin utredning om hur social-
tjänsten skulle kunna stärka sitt arbete för att förhind-
ra vräkningar.
Tyvärr innebär detta förslag också att det i bo-
stadsrättslagen införs bestämmelser om avhysning vid
upprepade betalningsförseningar och där den boende
kommer att förlora återvinningsrätten. Vänsterpartiet
har bekämpat detta under ganska många år i hyreslag-
stiftningen och finner därför inte heller någon anled-
ning till att man borde införa det när det gäller bo-
stadsrätter. Vänsterpartiet har precis som Hemlöse-
kommittén insett betydelsen av att försvåra möjlig-
heten till vräkningar. Vi gör det utifrån den kunskap
som finns kring följderna av en vräkning.
Fru talman! En person som har blivit vräkt har
mycket små möjligheter att återkomma till den re-
guljära bostadsmarknaden. 10 % av dem som vräks
från hyresrätter i dag vräks på grund av försenade
hyresinbetalningar, trots att ingen hyresskuld kvarstår
vid vräkningen. Sådana förseningar kan bero på en
mängd olika saker. De kan bero på slarv eller bristan-
de kunskap om hyreslagens regler och tillämpningar.
Ungdomar är tyvärr en grupp som ofta finns i denna
kategori.
I Konsumentverkets rapport 1993-94:1 Vräkta i
laga ordning konstaterar man att 80 % av dem som
vräks fortfarande ett år efter vräkningen saknar bostad
med eget kontrakt. I Socialstyrelsens undersökningar
från 1999 visas att situationen har förvärrats sedan
1993. Man kan till detta lägga Janne Flygheds under-
sökning i Stockholms län som visade att 10 % av de
vräkta var spårlöst försvunna och inte gick att hitta i
något myndighetsregister över huvud taget. Enligt
Flyghed är risken mycket stor att denna grupp lever
ett marginaliserat liv i uteliggarmiljö.
När det gäller upprepade försenade betalningar
har vi sagt att en normal konsekvens av försenade
betalningar i andra sammanhang först är en betal-
ningspåminnelse och därefter någon form av straffav-
gift. Det borde vara en rimlig ordning också när det
gäller försenade hyresinbetalningar. Ingen borde
kunna avhysas enbart på grund av försenade inbetal-
ningar.
Nu kommer min fråga till socialdemokraternas fö-
reträdare i denna debatt. Majoriteten ställer sig inte
bakom vårt förslag utifrån att en sådan straffavgift
allvarligt skulle försvåra situationen för den som
betalar sin avgift för sent. Det är möjligt. Med straf-
favgift menar vi i princip bara att man får betala de
merkostnader som det innebär för en bostadsrättsför-
ening eller fastighetsägare med betalningspåminnel-
ser och annat.
Samtidigt blir det lite konstigt. Om majoriteten
inte hade kunskapen förut har den kanske fått den nu.
Med kunskap om vad det innebär att bli vräkt måste
man fråga sig om majoriteten på allvar menar att
alternativet med straffavgift är värre än avhysning.
Utifrån det jag har sagt nu yrkar jag bifall till re-
servation 6 i betänkandet.
Fru talman! I betänkandet finns det en del så kal-
lade mjuka tillkännagivanden, bland annat när det
gäller socialnämndernas möjligheter att ta över betal-
ningsansvaret för den skuld som uppkommit. Jag
hade gärna sett att det hade varit ett rejält tillkännagi-
vande. Vi har en tendens att alltid fundera över situa-
tionen i Göteborg, Stockholm och Malmö. Vi talar
om bostadsrätter med mångmiljonvärde. I en stor del
av landet har en bostadsrätt inget faktiskt värde. Det
hade inte varit helt fel, i alla fall där det inte finns ett
ekonomiskt värde av bostaden, att socialnämnden
skulle kunnat ta över hyreskostnaderna.
Men det finns ett mjukt tillkännagivande i betän-
kandet. Med de nya intentioner om utskottets arbets-
former som innebär att vi ska följa upp våra beslut är
detta en punkt som inte bara, som det står i betänkan-
det, regeringen ska följa upp. Jag tror att det är helt
nödvändigt att utskottet självt också följer upp och ser
hur de nya reglerna slår mot de boende.
Fru talman! Vi har fört ytterligare en reservation
till betänkandet. För att spara tid vid voteringen yrkar
jag inte bifall till den i dag. Självklart står jag bakom
reservationen.
De borgerliga partierna hävdar att beslutet om
kvalificerad majoritet är odemokratiskt och har till-
kommit för att förhindra omvandlingar från hyresrätt
till bostadsrätt. Utifrån synsättet att bostaden är som
vilken annan vara på marknaden som helst kan man
naturligtvis hävda en sådan tes. För oss är bostaden
en social och därmed också en mänsklig rättighet som
inte kan likställas med till exempel en bil.
Vi har alla valt boendeform efter de önskningar
och förutsättningar vi har. För många är hyresrätten
den bästa formen. Att låta någon som valt denna
boendeform plötsligt finna sig ha blivit hyresgäst till
sina grannar är inte att ta hänsyn till den enskilde.
Vi har sett effekterna för dem som inte vill delta i
ombildningar - påtryckningar, hot och aggressiva
övertalningsförsök. För att säkra den enskildes rättig-
heter borde vi snarare öka kravet för ombildningar än
att göra det lättare.
När det slutligen gäller folkbokföringskravet, fru
talman, tycker jag att det är ett ganska rimligt förfa-
ringssätt. Vad är det för rimligt med att det plötsligt,
om jag har min lägenhet uthyrd på grund av studier,
på grund av att jag prövar ett samboförhållande eller
någonting annat, kan uppstå en minoritet i det hus där
jag bor som mot min vilja kan omvandla fastigheten
till bostadsrätter? Vad är för rimligt med att man tar
in tillfälliga hyresgäster för att skapa utrymme för en
omvandling?
Göran Hägglunds fråga om så kallade tomma lä-
genheter är rätt intressant. Hur vi gör med röstetalet i
tomma lägenheter är kanske någonting vi borde utre-
da.
När det gäller ägarlägenheter, Peter Danielsson,
kan vi ta den debatten där den hör hemma. Vi har
olika uppfattningar, men den debatten finns inte i det
här betänkandet.</pre><pre>Anf.  66  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Det sista Sten Lundström tog upp, hur
vi ska göra med tomma lägenheter i röstsammanhang,
är en fråga som vi har tagit upp i vår motion och som
behandlats av utskottet men som då av majoriteten
inte ansågs värd att utreda. Om man nu inför klubb-
slaget är beredd att göra en kovändning hoppas jag att
det resulterar i någonting i samband med voteringen
om en stund.
Sanningen är att om Vänsterpartiet skulle få som
man ville skulle man dramatiskt ytterligare försvåra
möjligheten till ombildning från hyresrätt till bostads-
rätt, nämligen genom att en enda person, ett enda
hushåll, skulle ges vetorätt mot alla de övriga. En
fundering jag har är: Varför är kooperativa former
utmärkta när det gäller konsumentkooperativ eller
kooperativa företag men så usla när det gäller boende
att de till varje pris måste motarbetas? Det slutliga
målet för Vänsterpartiet förefaller vara att omöjliggö-
ra ombildningar som alla eller åtminstone huvuddelen
av de boende i en fastighet vill genomföra.</pre><pre>Anf.  67  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Först och främst: Jag bor själv i en
bostadsrättsförening och tycker att det är en alldeles
utmärkt form. Det finns dessutom en form som är
ännu mer tilltalande, och det är den kooperativa hy-
resrätten. Där finns över huvud taget inte spekula-
tionssyftet, utan där går man in i kooperativet framför
allt för att få förvalta och ta hand om sin bostad själv.
Jag hoppas att vi kommer att få se en hel del sådana
till.
Vi kan ta Öståkrafallet. Det finns ingenting som
hindrar de hyresgäster som vill ombilda i Öståkra att
ombilda till kooperativ hyresrätt. Den möjligheten ger
lagstiftningen, och det ska inte ens prövas av länssty-
relsen. Vill man alltså bara ombilda för att få ta an-
svar för och ha beslutanderätt över sin bostad och sitt
bostadsområde rekommenderar jag de boende i Östå-
kra att omvandla till kooperativ hyresrätt. Det kan de
göra utan någon större svårighet.
Sedan är detta egentligen en rätt märklig situation.
Vi brukar ofta anklagas för att vara kollektivismens
parti, ett parti som alltid vill kollektivets väl. I det här
fallet har vi bytt roller med varandra, Göran Hägg-
lund och jag. Jag förespråkar den enskildes rätt att
faktiskt välja vilken boendeform man vill ha. Göran
Hägglund säger att detta ska en majoritet bestående
av en person kunna avgöra, i vissa fall till och med en
minoritet när det finns hyresgäster som inte är folk-
bokförda på adressen.
Vi vill att den boendeform jag har valt också ska
vara den form jag har rätt till. Jag ska inte plötsligt
behöva befinna mig i en situation där jag måste gå till
banken och begära ett lån för att kunna bo kvar i min
lägenhet. Jag ska inte heller behöva befinna mig i en
situation där jag får de övriga hyresgästerna som värd
och fastighetsägare. Det är ingen bra situation. Det
finns gott om exempel. Jag vet att Hyresgästförening-
en i Stockholm nu håller på att ta fram typfall i fråga
om hur det har sett ut.</pre><pre>Anf.  68  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Bostadsrätt är en utmärkt form, säger
Sten Lundström. Då infinner sig naturligtvis frågan:
Varför vill han då till varje pris motverka att andra
människor får bo i denna utmärkta boendeform om en
klar majoritet vill det? Sten Lundström vill att en
person ska kunna motsätta sig vad låt säga 20 andra
hushåll vill göra. Är det en rimlig ordning? Uppen-
barligen tycker Sten Lundström det.
När det gäller Öståkra rekommenderar Sten Lund-
ström ett visst beteende för hyresgästerna där. Det
vore väl vackert så om han nöjde sig med en rekom-
mendation. Men här övergår Sten Lundström till att
lagstiftningsvägen se till att de inte får välja själva.
Sten Lundström har övergått från att rekommendera
till att lagstiftningsvägen kommendera föreningarna
eller intressenterna som vill bestämma mer över sitt
eget boende.
Frågan återkommer alltså: Varför är detta utmärkt
när det gäller konsumentkooperationer eller koopera-
tiva företag men uselt och till varje pris värt att mot-
arbeta när det gäller det viktiga boendet?</pre><pre>Anf.  69  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag motarbetar ingen ombildning så
länge hyresgästerna är överens om att det är detta
man ska göra. Det är helt okej för min del.
Det här med Öståkra handlar däremot lite grann
om hur vi bygger samhällen. Det handlar om behovet
av det finns blandade upplåtelseformer överallt. Jag
skulle gärna se att en rad av de radhuslängor som
ligger runtom Malmö omvandlades till hyresrätter.
Det har jag ingenting emot över huvud taget. Nu kan
jag inte Öståkrafallet så väl, men i det fallet handlar
det om att tillse att det finns hyresrätter med hyres-
rättens fördelar tillgängliga för människor, att det
finns en möjlighet för dem som inte har kontanter
eller bra kontakter med banken att skaffa sig en bo-
stad.
När man omvandlar stora bestånd samtidigt inne-
bär det att en mängd människor stängs ute. Det är
precis det som länsstyrelsen ska pröva. Finns det
fortfarande en möjlighet att upprätthålla bruksvär-
desprincipen? Finns det någon möjlighet att se till att
folk kan efterfråga hyresrätter?
Jag vill inte se en ytterligare uppbyggnad av den
segregation som har förekommit. Det spelar ingen
roll om det är ett 60-talsområde, ett 90-talsområde
eller ett 40-talsområde omvandlingen sker i. Det är
rimligt att vi bygger samhällen med blandade upplå-
telseformer.</pre><pre>Anf.  70  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Det blir uppenbart i den här debatten
att det är Vänstern som driver regeringen framför sig
när det gäller att stoppa ombildningar till bostadsrät-
ter. Folkbokföringskravet är ju ännu ett hinder för
dessa ombildningar. Jag noterar också att Vänster-
partiet vill gå ytterligare ett steg och införa krav på
enhällighet bland hyresgästerna för att man ska få
ombilda. Man kan fråga när Vänsterpartiet blir nöjt.
Är det först när ni har uttömt i princip alla möjlighe-
ter för hyresgästerna att ombilda till bostadsrätt?
Sten Lundström pratar om att han vill motverka
segregation. Jag tänkte i det sammanhanget ta upp ett
citat från en av dem som drabbats av Vänsterpartiets
politik avseende just ombildningar. Det är från Da-
gens Nyheter den 27 november förra året där den
invandrarkvinna som startade arbetet i Östberga utta-
lar sig så här:
"Det var jag - en invandrarkvinna - som för två år
sedan satte i gång arbetet med ombildningen i Öst-
berga. Under dessa två år, för första gången i mitt nya
liv, kände jag att jag kunde tillföra samhället något,
välstånd, gemenskap och glädje."
Min fråga till Sten Lundström är varför Vänster-
partiet med olika medel försöker förhindra att männi-
skor som denna kvinna i Östberga ska få äga sina
egna lägenheter och därmed, som hon säger, tillföra
samhället något.</pre><pre>Anf.  71  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag tror att Peter Danielsson och jag
har lite olika uppfattning om vad segregation betyder
i det här fallet. Segregation är för mig när förutsätt-
ningarna för de flesta medborgare att kunna bo inom
samma område undergrävs. Genom att så massivt
satsa på en form av boende som kräver kontantinsat-
ser stänger man ute folk av socioekonomiska skäl -
huruvida man är invandrad eller svensk är fullständigt
likgiltigt för mig. Det viktiga är att alla människor ska
ha möjlighet att efterfråga bostäder i samma område.
Genom att fortsätta att bygga ut de stora, massiva
bostadsrättsområden som jag kan se inte minst i
Malmö väljer man att stänga ute folk. Ombildningen
skulle eventuellt gynna dem som bor där för tillfället.
Men nästa hyresgäst och nästa igen kommer inte att
kunna bosätta sig i området därför att man saknar
möjlighet att få de lån som behövs från banken, och
man saknar ekonomiska förutsättningar att på egen
hand betala de priser det blir på lägenheterna. Segre-
gationen blir inte mindre för att vi utestänger alltfler
människor från att kunna bosätta sig inom alltfler
områden i samhället.
Sedan säger Peter Danielsson att Vänsterpartiet
driver regeringen framför sig i bostadspolitiken. Jag
önskar att det var på det viset. Jag tror att det framför
allt är en gemensam syn på att den sociala bostadspo-
litiken har tagit oerhört mycket stryk under 90-talet
och att det är dags att återupprätta den som driver oss
tillsammans framåt.
Jag kan också konstatera att vi än så länge är en-
samma om att värna den enskilde så långt att vi anser
att en individuell vetorätt mot ombildning vore ett
ganska rimligt förslag.</pre><pre>Anf.  72  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Kan inte Sten Lundström se något po-
sitivt med att människor, inte minst i förortsområden,
vill engagera sig både i sitt bostadsområde och i sitt
boende genom att just äga och förvalta sina lägenhe-
ter? Tror du inte att det finns några drivkrafter i egna-
hemsrörelsen där man faktiskt både skapar gemen-
skap i bostadsområdet och bryr sig mer om området?
Tror du inte att det finns några som helst förutsätt-
ningar att använda detta just för att angripa problem
som vi har i förortsområden, framför allt i miljonpro-
gramsområden, till exempel runt Stockholm?</pre><pre>Anf.  73  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jo, absolut. Av det skälet införde vi
lagen om kooperativ hyresrätt. Då skulle man få göra
just det. Man skulle äga och förvalta sin egen bostad,
men den spekulativa delen som stänger ute folk från
att kunna bosätta sig i området försvinner därför att
insatserna är påfallande låga. Det är närmast så att
föreningen garanterar insatsen genom att du får till-
baka pengarna den dag du flyttar ut. Visst, den ko-
operativa hyresrätten är en alldeles utmärkt form,
många gånger antagligen betydligt bättre än allmän-
nyttan i största allmänhet. Vi har ingenting emot det
här.
Framför allt har vi länge i denna kammare pratat
om och ständigt fört fram boendeplaneringsprogram.
Där skulle kommunen bland annat kunna visa hur
man bygger ett samhälle som i alla delar ger möjlig-
het för alla att bosätta sig i samma område. Hur byg-
ger vi blandade upplåtelseformer där de som vill äga
sin egen villa har möjlighet att göra det, de som vill
bo i bostadsrätt ska kunna göra det och de som vill bo
i hyresrätt ska kunna göra det? Det förutsätter att alla
områden i samhället, Limhamn i Malmö och Djur-
gården i Stockholm, är tillgängliga och öppna för alla,
att man inte med plånbokens hjälp kan välja att
stänga ute stora grupper från att kunna bosätta sig i
det område man själv har bosatt sig i.
Men den här idén får vi nej på. Vi får alltid nej
från er: Vi vill inte ha något boendeplaneringspro-
gram. Vi vill inte bryta den här segregationen. Vi vill
inte skapa förutsättningar för alla människor att kun-
na bosätta sig där de själva vill. För er del tycks det
handla om att ju större plånbok du har desto större är
valfriheten.</pre><pre>Anf.  74  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Att välja boendeformen bostadsrätt
innebär att man har valt att tillsammans med andra
ingå i en förening men ändå ha en rätt till sin lägen-
het. Förverkar jag den rätten av någon anledning
återgår bostadsrätten kanske till banken där man har
lånat pengarna eller till föreningen. Det är definitivt
inte samma sak som att äga en lägenhet eller att äga
en bostad. Det handlar om att det ska fungera så bra
som möjligt för alla i föreningen. Det handlar också
om att ha ett solidariskt ansvar både mot mig själv
och min familj samt mot andra i föreningen.
Den typ av ägarlägenheter där man verkligen äger
sin lägenhet saknas i dag i Sverige. Den möjligheten
finns i andra europeiska länder. Vi har tidigare i bo-
stadsutskottet och genom riksdagsbeslut givit rege-
ringen i uppdrag att ta fram underlag för det även här
i Sverige. Men det uppdraget lyser med sin frånvaro,
liksom bostadsministerns närvaro här i kammaren i
dag. Många tror eller försöker intala sig att när jag
har en bostadsrätt äger jag också lägenheten, för det
finns en stark önskan hos många att just äga. När
kommer den möjligheten?
Men det fattas också hyresrätter, bostäder där man
enbart kan få hyra sin bostad. Det finns ingen valfri-
het i dagens s-, v- och mp-styrda Sverige. Så är situa-
tionen. Bostadsrätten har på sätt och vis blivit en
mellanhand. Man känner att man på något vis kan äga
men att det också finns en möjlighet att hyra, dock i
andra hand.
Det här tror jag är ett systemfel, och det är det
systemfelet man också hör resultatet av i den diskus-
sion som förts innan det blev min tur att tala här i
kammaren. Några här i kammaren har talat sig varma
för att bostadsrättsinnehavaren ska få ännu större
befogenheter att kunna hyra ut i andra hand. Vad man
då inte ser, eller om man blundar, och som inte heller
regeringen har åtgärdat i propositionen är de problem
som är förknippade med bostadsrätter när de köps för
att i nästa minut säljas till ett överpris eller där man
köper bostadsrätter för att i andra eller till och med i
tredje hand hyra ut till ockerpriser. Oftast sker den
här uthyrningen tyvärr, trots att det enligt lagen inte
ska vara så, utan medgivande från bostadsrättsför-
eningen eller tillstånd från hyresnämnden.
Jag vet inte om ni redan har glömt den undersök-
ning som visades i Uppdrag granskning i TV för inte
så länge sedan där man uppmärksammade oseriösa
ägare. Det var inga lustiga scener som spelades upp.
Vi i riksdagen borde ta svarthandel och ockerpriser på
allvar och se till att det får ett slut.
Att bo i en bostadsrätt innebär att ha ett solidariskt
ansvar mot sina medmänniskor. De uttag av oskäliga
hyror som görs måste stävjas. Det gäller inte bara att
skydda enskilda bostadssökande mot att betala över-
hyror. Det handlar också om att effekterna av de här
överhyrorna driver upp priser för alla bostadsrätter
men även för småhus.
Hyreslagens bestämmelse om att den hyresgäst
som betalat en överhyra har rätt att få tillbaks det han
betalat för mycket har inte haft någon större effekt.
Det kan vi läsa om i betänkandet. Jag tycker att det är
bättre att stämma i bäcken än i ån, det vill säga att i
det här fallet skärpa insynen vid andrahandsuthyr-
ning. När det gäller bostadsrätter kan man låta styrel-
sen få möjlighet till ökad insyn så att inte kostnaden
för ett pågående boende blir oskälig. Låt föreningens
förtroendevalda - det är föreningen själv som väljer
sin styrelse - ha en chans att ingripa och se till att
medgivande till andrahandsuthyrning inte kan ske
med mindre än att hyran är känd och ligger på en nivå
som motsvarar bruksvärdeshyran.
Hur var det nu, Socialdemokraterna? Hur var det,
Anders Ygeman? I det här fallet blir det väl Hans
Unander som får ta över frågan. Hur mycket var det
en hyreslägenhet skulle få kosta? Hur mycket ska
egentligen en bostadsrätt få kosta? 500 000 kr för en
etta i Uppsala, är det skäligt? 1,7-2 miljoner för 75
kvadratmeter, är det skäligt?
I dag är bostadskostnaderna alldeles för stora,
men det finns en rad åtgärder vi kan vidta i Sverige
för att förhindra detta. Jag har pekat på en chans i det
här betänkandet, nämligen att stävja ockerhyror vid
andrahandsuthyrning av bostadsrätter.
Fru talman! Jag hoppas på kammarens klokhet.
Med en förhoppning yrkar jag bifall till reservation 5
under punkt 6 från Centerpartiet.</pre><pre>Anf.  75  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Vi är överens om att man ska vara
folkbokförd för att få vara med och rösta fram, eller
mot, en ombildning av en hyresrätt till bostadsrätt. Vi
kristdemokrater har sagt att de lägenheter som even-
tuellt bebos av personer som inte är folkbokförda på
adressen ska räknas bort vid en beräkning av majori-
tetsförhållandena.
Centern har i denna fråga hamnat på samma linje
som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, som gör att dessa personer förutsätts rösta nej.
Vare sig de vill det eller inte förutsätts de rösta nej.
Hur har, i all vänlighet, Centern kommit att landa på
den positionen?</pre><pre>Anf.  76  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! I all vänlighet skulle jag vilja att ord-
föranden i bostadsutskottet uppmanar till en större
debatt inom bostadsutskottets väggar. Jag tror att vi
skulle kunna lösa ganska många frågor och komma
fram till ännu fler gemensamma ståndpunkter än vad
vi har i dag.
Jag tycker att det är bra med kravet på folkbokfö-
ring. Det beror på att jag har sett så många avigsidor
där alla lägenheter i en bostadsrättsförening är andra-
handsuthyrda. Vi måste på något vis våga vara ärliga
och se verkligheten. Man äger inte sin bostadsrätt
utan man ingår i en förening. Då är det viktigt att se
till att alla som bor i den föreningen tar det stora
ansvaret och är solidariska. Det är många kostnader
som betalas gemensamt. Det är självklart att den som
bara hyr har inte samma känsla för detta solidariska
ansvar - jag kan närsomhelst flytta.</pre><pre>Anf.  77  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Mycket av detta kan jag hålla med
om. Vi kan ta mitt exempel från mitt anförande om
åtta lägenheter i ett hus, och tre av dem är tomma. Då
kan hyresgästerna i de fem övriga lägenheterna rösta
igenom en ombildning, och det är okej. Om dessa
lägenheter bebos av personer som inte är folkbokför-
da på adressen - och dessa är för en ombildning - kan
innehavarna av de åtta lägenheterna inte genomföra
en ombildning. Det är en märklig slutsats av Center-
partiets resonemang. Man kastar ut barnet med bad-
vattnet och försvårar i en del fall.
Jag tror att vi hade kunnat lösa detta. Jag närde en
förhoppning när vi skrev vår motion och förde reso-
nemangen i utskottet, men där fanns en majoritet som
tyckte att förslaget inte var värt att stödja. Till dem
hörde, tyvärr, Rigmor Stenmark.</pre><pre>Anf.  78  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! I Centerpartiets reservation 13 tar vi
upp en annan ganska knepig historia. Hyresvärden
eller bostadsrättsföreningen informerar ofta inte i
samband med ombildning av ett hus till den ena eller
den andra boendeformen. Det är ett problem med att
informationen inte är tillräcklig. Det finns ingenting i
lagen som säger att alla människor ska få del av våra
tankar. Det finns ingen bestraffning. I det fallet hjäl-
per det inte med vare sig två tredjedels majoritet eller
enkel majoritet.
Det finns många problem med den typen av bo-
städer i Sverige. Det finns många glädjeämnen. Jag
bor själv i en bostadsrättsförening, så jag känner väl
till både glädjeämnen och problem. Problemet i Sve-
rige i dag är att det inte finns ägarlägenheter där man
verkligen äger sin lägenhet, och det finns inte hyres-
lägenheter i den omfattning som behövs där männi-
skor verkligen hyr sina lägenheter. Då behöver inte
problemen uppstå.
Låt oss hjälpas åt att se till att få valfrihet i boen-
det.</pre><pre>Anf.  79  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag delar Rigmor Stenmarks uppfatt-
ning om det olyckliga i ockerhyror och överhyror.
Problemet ligger inte i att vi inte ställer oss bakom
reservationen. Vi tror snarare att den metod som
Centern har valt att lyfta fram över huvud taget inte är
möjlig. Jag tror att det är svårt att avkräva ideellt
arbetande människor, som en bostadsrättsförenings
styrelse består av, att ha den kontrollen över hyres-
kostnaderna.
Det är viktigt att vi har en diskussion, och det är
viktigt att stävja detta. Men den modell Rigmor
Stenmark pekar på är inte den riktiga modellen.
Fru talman! Jag blir lite nyfiken på en annan sak i
Rigmor Stenmarks inlägg, nämligen priset på bo-
stadsrätter. Nu tror jag inte att det är så enkelt att det
är ockerhyrorna som sätter priset på bostadsrätter. Ett
tag lät det som att Rigmor Stenmark funderade på att
återinföra hembudsförfarandet på bostadsrätter. Att ta
bort hembudsförfarandet och tillåta den fria prissätt-
ningen tror jag var den historiskt sett största otjänsten
för bostadsrätten. Men om vi i grunden vill få ned
priserna på bostadsrätterna måste vi börja bygga
bostäder som folk har möjlighet att efterfråga. Då
kommer priserna på bostadsrätter att sjunka. De
kommer inte att sjunka för att vi lyckas komma åt
ockerhyror. Det finns bara ett sätt, nämligen att se till
att bygga i den omfattning att bristsituationen inte
kvarstår.
Det kommer alltid att finnas en brist i centrala
Stockholm. Det skulle ha varit intressant med ett
hembudsförfarande där. Men jag tror inte riktigt att
det var det Rigmor Stenmark var ute efter.</pre><pre>Anf.  80  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! När vi ska anta ett betänkande i
kammaren för att rätta till vissa frågor rörande bo-
stadsrättsföreningar, är det ärligt att peka på de pro-
blem som finns. Ockerpriser är ett verkligt problem,
och det måste vi komma åt. Här hade vi haft en chans
att göra någonting åt den biten, nämligen att se till att
stävja ockerpriserna och se till att styrelser i bostads-
rättsföreningar ges möjlighet att hojta till ordentligt.
Jag delar helt uppfattningen att det ska byggas
mer. Men vi ska inte tro att detta enbart är ett Stock-
holmsproblem. Vi ska inte prata bara Stockholm i den
här salen. Det handlar faktiskt om problem i hela
landet. Det är inte bara i storstadsregionerna som det
saknas hyresrätter.</pre><pre>Anf.  81  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det inte bara
är i Stockholm det är fantasipriser på bostadsrätter.
Jag kan se till min egen lägenhet som under 70-talet
var nere och vände på 40 000 kr och nu är uppe i en
halv miljon. Det är inte rimligt att min lägenhet ska
kosta en halv miljon. Det beror inte på hur jag har
skött den utan på den allmänna standarden.
Det finns ingen skillnad i utskottets skrivning. Vi
är lika angelägna som Rigmor Stenmark att komma
till rätta med ockerhyror. Med bostadsrätt finns en
risk för bostadsrättsinnehavaren om denne inte har
styrelsens tillstånd att hyra ut i andra hand. Han eller
hon kan förlora nyttjanderätten av sin bostad. Det är
den risk som finns. Har bostadsrättsföreningen god-
känt en andrahandsupplåtelse misstänker jag att det
har skett på goda grunder.
Men att komma åt ockerhyror genom att begära
att de ideellt arbetande i bostadsrättsföreningens sty-
relse ska agera hyrespolis är ett dåligt förslag. Men vi
kan gemensamt försöka komma fram till andra för-
slag. Vi har pratat om lägenhetsregister för att mäta
hur det ser ut. Det finns olika sätt att komma till rätta
med ockerhyror både i hyresrätten och i bostadsrätten
- och även i viss mån i det egna hemmet, som kan
hyras ut till fantasipriser.
Bruksvärdesprincipen bör gälla. Vi behöver till-
sammans finna medel. Där tror jag inte på vad Rig-
mor Stenmark föreslår just nu.</pre><pre>Anf.  82  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Häromdagen kunde jag läsa att bo-
stadsministern hade varit i Uppsala. Han anklagade
kommunpolitikerna och såvitt jag förstår även oss
andra som sysslar med bostadspolitik för att vara
passiva när det gäller att ta fram förslag till hur man
skulle se till att det byggdes fler bostäder.
Jag undrar om det är så att det är Vänsterpartiet
som driver Socialdemokraterna framför sig. I så fall
skulle det vara intressant om Vänsterpartiet och Sten
Lundström kunde bli ännu mer aktiva och se till att
bostadsministern finns här i kammaren och resonerar
med oss och att de förslag som vi lägger fram verkli-
gen behandlas seriöst. Var är till exempel uppdraget
om ägarlägenheter? Har ni stoppat det i skrivbordslå-
dan, eller?</pre><pre>Anf.  83  HANS UNANDER (s):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
förslagen i bostadsutskottets betänkande och avslag
på samtliga motioner och reservationer.
Jag ska börja med att berätta om två kamrater till
mig - vi kan kalla dem Lena och Peter.
När Lena och Peter bodde kvar i Malung hade de
inga problem med att få en bostad. Det var aldrig tal
om att hyra i andra hand. Det är precis vad denna
debatt handlar om. Den handlar om Lenas och Peters
situation när de väljer att flytta till exempelvis Stock-
holm för att arbeta eller studera. Där råder det bo-
stadsbrist och en i många fall osund andrahands-
marknad.
Debatten handlar även om vilka regler som ska
gälla vid ombildning av hyresrätter till bostadsrätter.
De nuvarande reglerna när en bostadsrättsinneha-
vare vill hyra ut sin lägenhet i andra hand innebär att
bostadsrättsföreningen ska lämna sitt samtycke. Detta
är något som Folkpartiet motsätter sig i sin reserva-
tion. Man vill ersätta föreningens samtycke med in-
formationsskyldighet för bostadsrättsinnehavaren.
Om föreningen anser att uthyrningen är negativ
för föreningen eller för de boende ska uthyrningen
kunna prövas i hyresnämnden. Det kan uppfattas som
behjärtansvärt av Folkpartiet att man vill underlätta
för andrahandsuthyrning. Men jag vill påstå att den
omvända ordning som Folkpartiet föreslår kan slå
hårt mot många väl fungerande bostadsrättsstyrelser.
Med uppluckrade regler för andrahandsuthyrning tror
jag att antalet engagerade medlemmar i bostadsrätts-
föreningarna skulle minska kraftigt. Man skulle få se
ett minskat intresse för boendet. Detta förslag innebär
även att det skulle bli lättare att köpa en eller till och
med flera bostadsrätter för att sedan hyra ut dem i
andra hand.
Även Moderaterna har i sin reservation föreslagit
att bostadsrättsinnehavare ska ha en mer omfattande
rätt till andrahandsuthyrning. De föreslår även att
begreppet behjärtansvärda skäl ändras då det används
även i hyreslagstiftningen. Att samma begrepp skulle
komma att användas i både hyreslagen och bostads-
rättslagen anser jag inte som ett problem - en åsikt
som jag delar med Lagrådet vars uppgift är just att
undersöka hur olika föreskrifter förhåller sig till var-
andra.
Centerpartiet föreslår att bostadsrättsföreningar
ska ges större skyldigheter och möjligheter att ingripa
mot otillåtna andrahandsuthyrningar. Man menar att
bostadsrättsföreningen ska ha ett ansvar för att inte
oskäliga hyror tas ut. Att det finns andrahandsuthyra-
re som tar ut ockerhyror är förskräckligt. Den rådande
lagstiftningen gör det möjligt att kräva tillbaka peng-
arna för överhyror två år tillbaka i tiden.
Man kan glädjande konstatera att lagstiftningen
fungerar väl. I bland annat Göteborgs-Posten kunde
man den 11 augusti läsa att alltfler går till hyres-
nämnden för att kräva tillbaka pengar som de har
betalt i ockerhyror och att de flesta får rätt.
Jag vet inte om jag är så pigg på att bostadsrätts-
föreningarna ska få ett utökat ansvar att agera och
kontrollera gentemot oskäliga andrahandshyror. Det
skulle mycket väl kunna påverka grannsämjan nega-
tivt.
Att ligga efter med en betalning är en personlig
kris oberoende av om man bor i en bostadsrätt eller
en hyresrätt. Det är viktigt att bostadsrättsföreningar-
na har skyldighet att kontakta socialnämnden när en
bostadsrättsinnehavare har kommit i dröjsmål med sin
årsavgift och därmed riskerar att mista rätten till sin
bostad.
Genom kravet på att man måste vara folkbokförd
på fastigheten för att få räknas med i den kvalificera-
de majoritet som krävs för omvandling av hyresrätter
säkerställs att det sker på de boendes villkor. Det gör
även att man kan få en långsiktig och framgångsrik
bostadsrättsförening med aktiva medlemmar som
engagerar sig i sitt boende.
Jag vill fråga Moderaterna och Folkpartiet som är
negativa till detta förslag: Vilken framgång får en
bostadsrättsförening om dess existens bygger på per-
soner som endast planerar att bo tillfälligt i fastighe-
ten under en kortare tid?
Fru talman! Hur man ställer sig till en omvandling
av en hyresrätt till bostadsrätt är för många en svår
fråga. I tidningen Stockholms City av i går fanns det
en artikel om Birgitta Lagerström som i över två år
har varit hyresgäst hos sina grannar. Hon säger i arti-
keln: Det känns inte som mitt hem längre. Jag känner
inte samma trygghet och glädje i mitt boende som
under tiden när huset ägdes och förvaltades av Stock-
holmshem.
De borgerliga partiernas förslag att det ska räcka
med enkel majoritet för en ombildning skulle medfö-
ra att det blir ännu fler Birgitta Lagerström-fall. Jag
tror att en förutsättning för att en ombildning ska bli
lyckad är att inte nästan hälften av hyresgästerna
motsätter sig en sådan. Men jag är inte villig att gå så
långt som Vänsterpartiet som föreslår att det ska
krävas absolut majoritet för en ombildning. Visst ska
man eftersträva en enighet, men ett krav på absolut
majoritet skulle innebära att enskilda personer skulle
få alltför stor makt.</pre><pre>Anf.  84  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Socialdemokraterna anser att det är
rimligt att samtliga som står bakom ett hyreskontrakt
ska vara folkbokförda på adressen. Är inte samtliga
bostadsrättshavare eller hyresgäster folkbokförda på
adressen förutsätts de att rösta nej till en ombildning.
Det här är väldigt konstigt. Det skäl som man anger
är att man vill att medlemmarna ska vara aktiva. Om
lägenheten hade varit tom hade de övriga hyresgäs-
terna kunnat rösta igenom en ombildning. Men här
förutsätts ett antal att rösta nej, och därmed försvåras
ombildningen - detta trots att de kanske är positiva
men av något skäl arbetar på en annan ort eller hu-
vudsakligen befinner sig där samtidigt som de är
innehavare av hyreskontraktet.
Det känns märkligt att jag som kristdemokrat ska
behöva säga det, men detta är ju en förbluffande
otidsenlig syn på hushållen. Det är en konservatism
som möjligen förvånar. Familjerna ser inte likadana
ut och så vidare. Vi har hört det förr.
Hur kan detta komma sig? Jag frågar mig vems
intressen Socialdemokraterna företräder i det här
sammanhanget. Ja, uppenbarligen är det inte de bo-
endes. I vems intresse kan det ligga att en ombildning
inte ska kunna ske ens om alla de boende är överens?</pre><pre>Anf.  85  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! I det här fallet företräder Birgitta La-
gerström dem som hela tiden får känna av otrygghe-
ten att vara hyresgäst hos sina gamla grannar. Hon
upplever det precis så som hon säger: Det känns inte
längre som mitt hem.
Det är klart att majoritetsreglerna har stor betydel-
se när man röstar igenom en ombildning. Jag tycker
att det är fullt rimligt att ha de här kraven.</pre><pre>Anf.  86  GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Fru talman! Om man vill se till att det alltid är
hundra procents enighet om varje ombildning, borde
Socialdemokraterna ansluta sig till Vänsterpartiets
linje, som går ut på att en enda kan stoppa den stora
majoriteten i omröstningar om ombildningar.
Men Socialdemokraterna säger sig ju vara positi-
va till ombildningar om majoriteten är tillräckligt
stor. Därför har man ändrat reglerna och gått från att
hälften plus en räcker till att det nu ska vara kvalifice-
rad majoritet. Och nu skruvar man åt det här systemet
ytterligare genom att krångla till reglerna på det sätt
som har beskrivits här i debatten. Effekterna blir ju
uppenbart orimliga, som jag har beskrivit här i mina
exempel tidigare. Om det finns åtta lägenheter och
det i tre av dem bor personer som inte samtliga är
hyresgäster, alltså de som har undertecknat kontrak-
tet, och folkbokförda på adressen, så blir det i prakti-
ken omöjligt med en ombildning, för även om de
skulle vara positiva till en ombildning förutsätts de av
någon mycket märklig anledning rösta nej.
Jag kan dra parallellen som drogs tidigare här med
folkomröstningen. I höst ska vi ha en folkomröstning
om EMU. Vi tänker oss att Socialdemokraterna är
positiva, vilket de är. Om man då skulle säga att alla
som inte går till valurnorna i höst och röstar i frågan
förutsätts rösta ja, kan var och en inse att det vore
alldeles orimligt. Men varför ska det fungera på det
här sättet när det gäller frågan om bostaden?</pre><pre>Anf.  87  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Visst tycker vi att det är bra med kra-
vet på kvalificerad majoritet för att ombilda. Vi tyck-
er också att det är bra att det finns bostadsrättsför-
eningar. Men det finns väldigt många bostadsrättsför-
eningar i de flesta delar av landet redan i dag. Och vi
tycker att det är bra att det finns olika former av bo-
ende, inte enbart bostadsrättsföreningar. Vi tycker att
det också behövs hyresrätter och att det ska finnas
bostadsrätter att hyra.
På många ställen är det diskussioner om ombild-
ningar, precis som i Östberga som någon har nämnt
här tidigare i debatten. Det finns ju massvis med
bostadsrätter att hyra i Östberga. Den boendeformen
finns redan, så vad är problemet?</pre><pre>Anf.  88  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det betänkande som vi just nu be-
handlar handlar bland annat om att förhindra före-
komsten av ekonomiskt osunda bostadsföretag. Jag
tycker att det också skulle kunna handla om den
osunda bostadsmarknaden som vi har.
Jag har fortfarande inte fått svar på vad som är
skäligt att en bostadsrätt ska få kosta. Är det rimligt
att en etta i Uppsala, en bostadsrätt, kostar 500 000?
Ska en norrländska behöva betala 500 000 för att
kunna studera i Uppsala?</pre><pre>Anf.  89  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är dyrt.
Jag tycker också att det är hemskt att man ska ha
sådana priser. Men i det här fallet är det ju en del av
marknaden som är med och ser till att priserna går
upp och ned med olika hastigheter.
I den del av landet som jag kommer från kan
Rigmor Stenmark få köpa hur många bostadsrätter
hon vill för 100 kr. Hon är välkommen till Malung.</pre><pre>Anf.  90  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Tack så mycket, men jag väljer
Värmland emellanåt.
När det gäller grannsämjan, som jag tyckte att det
var riktigt skönt att Hans Unander berörde, vill jag
bara säga att grannsämjan inte blir större av att män-
niskor hela tiden flyttar från en bostadsrättsförening,
där det hela tiden är en omsättning, där man hela
tiden ser att mäklarna på nytt har satt upp skylten
"Till salu". Man tänker: Nu ska någon flytta igen.
Vad kommer den bostadsrätten att kosta? Och så
kikar man i tidningen. Jag kikade i tidningen i dag -
100 kvadratmeter, 1,7 miljoner kronor!
Vad tänker Socialdemokraterna göra åt den osun-
da bostadspolitiken i Sverige?</pre><pre>Anf.  91  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Rigmor diskuterar detta med att män-
niskor flyttar, att det är oskäliga hyror och att det är
dyrt att köpa bostadsrätter. Ja, det är det i vissa delar.
Jag tycker, precis som du, att det är oskäligt att ta ut
så hemskt mycket. Men hur mycket det kostar beror
väldigt mycket på i vilken del av landet vi bor och
hur stor tillgången är. Bostadsrätterna finns i många
delar av landet. Framför allt i den del av landet som
jag kommer från kan man köpa både bostadsrätter
och hus väldigt billigt. Priset på en bostadsrätt styrs
alltså väldigt mycket av i vilken del av landet den
finns.
Jag har uppfattningen att det fortfarande går att få
tag i bostadsrätter att köpa och att det är oskäligt med
så höga priser. Men de förslag som vi lägger fram i
betänkandet är framför allt till för att vi ska få bukt
med några av de här problemen.
Den andra frågan kommer jag tyvärr inte ihåg.</pre><pre>Anf.  92  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Först skulle jag bara som en liten pa-
rentes vilja säga att jag blev förvånad när Hans
Unander hoppade på mig med anledning av andra-
handsupplåtelsen, för i mitt inledningsanförande var
det den enda punkten där jag berömde regeringens
fina avvägning mellan bostadsrättshavarens särskilda
intresse och föreningsintresset. Därför blev jag lite
förvånad. Där får nog Hans Unander läsa lite bättre.
Jag kan inte låta bli att återvända till förslaget om
folkbokföringskravet. Förutom att det är orimligt,
som Göran Hägglund har beskrivit här i debatten, är
det ytterligare ett steg i försvårandet av ombildande
till bostadsrätter. Och jag kan inte låta bli att återvän-
da till Östbergaexemplet.
I repliksskiftet mellan mig och Sten Lundström
framkom det att det var just ägandet som det var fel
på, det vill säga att för v var det problematiskt med
ägandet men okej med kooperativ hyresrätt. Proble-
met är bara att ute i Östberga är det till bostadsrätter
man vill omvandla lägenheterna och inte till koope-
rativa hyresrätter. Det är ägandet som man vill beto-
na. Det är själva investeringen och möjligheten att
börja en bostadssocial resa som de boende där är
intresserade av. Man vill kunna investera också i sitt
boende.
Min fråga till Hans Unander, fru talman, är: Av
vilken anledning är det som Socialdemokraterna
motarbetar ombildningarna så ihärdigt?</pre><pre>Anf.  93  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Jag är glad att Peter Danielsson tog
upp just det här med Östberga. Jag tycker att det är ett
typexempel på hur ni från Moderaterna ser på det här
med ombildning. Ni ser det så att om de personer som
bor i de här hyresrätterna vill ombilda till bostads-
rättsföreningar tycker ni att det är positivt, medan det
i grannkvarteren redan finns massvis av bostadsrätter
att köpa.
Problemet för Stockholmsområdet, om jag har
förstått det rätt, är att antalet hyresrättslägenheter
behöver öka mycket mer, inte antalet bostadsrätter.
Bostadsrätter finns det att få. Jag skulle gärna vilja
ställa frågan: Hur ser Peter på det här med att fixa till
mer hyresätter?</pre><pre>Anf.  94  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Då kan jag konstatera att Hans Unan-
der som politiker anser att det finns tillräckligt med
bostadsrätter därute, och därför ska man inte låta de
här 1 171 boende, som verkligen vill ta steget in i
enskilt ägande, få göra det. Jag kan också konstatera
att detta är oerhört tråkigt. Jag tror inte att vi har råd
att förlora alla de möjligheter och all den kraft som
finns i de här människornas vilja att ta ansvar just för
sitt boende och sitt bostadsområde.
Jag tänkte att jag skulle citera Svenska Dagbladet,
där två av de invandrare som bor där uttalar sig: "För
mig som invandrare är det ett viktigt steg, som att
man har blivit lite mer stadig." En annan säger att det
"blir tryggare när man äger tillsammans och kan göra
saker gemensamt i området".
Min fråga till Hans Unander är då återigen: Kan
du inte på något sätt se att det ligger i allas vårt in-
tresse att just dra nytta av de egnahemsrörelsekrafter
som finns i Östberga? Varför vill du förneka de här
nästan 1 200 hyresgästerna att ta det här ansvaret och
få utveckla sitt bostadsområde?</pre><pre>Anf.  95  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Det första jag vill säga är att Hans
Unander nekar ingen. Vi stöder ju ett förslag som
innebär att om det finns en kvalificerad majoritet för
att göra de här ombildningarna så är vi för det. Vill de
hyresgäster som finns i Östberga bilda en sådan här
förening så ställer vi upp på det. Det är inget motsä-
gelsefullt när det gäller den frågan.
Om det är en minoritet som är intresserad av bo-
stadsrätter i Östberga är det ju, som vi föreslår i det
här betänkandet, så att det är en kvalificerad majoritet
som ska gälla för ombildning. Men då har man ju, om
man har för många mot sig och inte alla i huset vill att
det ska ombildas, möjligheten att söka sig till ett
näraliggande område och köpa en bostadsrätt.</pre><pre>Anf.  96  LARS TYSKLIND (fp) replik:
Fru talman! Hans Unander tar upp det förslag som
Folkpartiet hade kring lättnader för andrahandsuthyr-
ning och beskriver det som om det vore ett fullstän-
digt regellöst samhälle som då skulle inträda. Vi kan
faktiskt se att i utskottets skrivning vidgar man också
rättigheten att hyra ut i andra hand. Vad vi här tar upp
gäller snarare var initiativet ska ligga. Det är ändå den
enskilde bostadsrättsinnehavaren som har rättigheten
från början. Då är det föreningen, som i det här fallet
torde vara den starkare parten, som bevisbördan flyt-
tas till.
Sedan finns det naturligtvis fortfarande med att
man ska upprätthålla sina skyldigheter till föreningen
och så vidare. Skillnaden har snarare med själva till-
ståndsgivningen att göra. Läser man majoritetsskriv-
ningen går det här ut på att man ska vidga rätten och
att det ändå ska finnas beaktningsvärda skäl om man
ska vägra.</pre><pre>Anf.  97  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Jo, så är det. Vi vill ju i betänkandet
att det ska finnas möjligheter att hyra ut i andra hand.
Men samtidigt vill vi också begränsa detta. Vår upp-
fattning är att vi ser på det här med andrahandsuthyr-
ning på så vis att vi inte vill att det blir för mycket
andrahandsuthyrning där inte folk är bokförda på
fastigheten.</pre><pre>Anf.  98  LARS TYSKLIND (fp) replik:
Fru talman! Vi har diskuterat det här med Östber-
ga som ett exempel i både det ena och det andra
sammanhanget, och det är väl bra. Det har till och
med haft olika namn här i dag. Där finns det en majo-
ritet som vill ha en omvandling, men där finns det
också en annan problematik som visar vilket regel-
verk som finns inom hela bostadssektorn. Det räcker
inte bara att de uppfyller alla krav i bostadsrättslagen.
Då ska det ändå finnas tillräcklig grund med tanke på
bruksvärdesprincipen och så vidare. Det är väl snara-
re där som Östberga har blivit stoppade om jag inte
har fel. Det är Länsstyrelsen som ska ge tillstånd för
en försäljning av huset.</pre><pre>Anf.  99  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Det är nog helt riktigt.</pre><pre>Anf.  100  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill först passa på att be Östber-
gaborna om ursäkt för att jag råkade kalla säga
"Öståkra" i debatten. Det var inte alls min mening.
Jag skulle vilja fråga Hans Unander om en sak. Vi
hade en reservation som vi yrkade bifall till. Jag fick
inget riktigt svar från Hans Unander på detta. I betän-
kandet står det: "Utskottet har när det gäller frågan
om straffavgifter vid dröjsmål med hyra intagit den
ståndpunkten att det i vart fall inte bör komma i fråga
att ersätta dagens sanktionssystem med straffavgifter
eftersom det ofta rör sig om hyresgäster med dålig
ekonomi." Det här skulle inte vara bra för hyresgäs-
terna.
Dagens sanktionssystem är alltså vräkning. Jag
skulle vilja ställa en mycket rak fråga till Hans Unan-
der: Tycker Hans Unander att det är bättre att vräka
folk än att se till att de får betala de kostnader som de
åsamkar genom att inte betala in i tid?
Sedan har jag ytterligare en fråga. Den här debat-
ten har faktiskt varit ganska spännande. I vårt parti
har vi diskuterat ganska mycket omkring hembuds-
förfarande i bostadsrätter. Nu har vi uppenbarligen
fått en förespråkare för ett återinförande av hembuds-
förfarandet i Centerpartiet. Jag skulle inte ha något
emot att vi satte oss ned och diskuterade det. Är soci-
aldemokratin, precis som Centern, beredd att diskute-
ra ett återinförande av hembudsförfarandet?</pre><pre>Anf.  101  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! När det gäller hembud vill jag nog
återkomma. Den frågan är jag lite osäker på. Men det
kan vi göra vid något annat tillfälle, kanske utanför
den här salen.
Nu tappade jag tråden totalt. Du får ursäkta, jag
svarar nästa varv.</pre><pre>Anf.  102  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är helt okej. Problemet är att jag
då inte kan hoppa på en gång till så att säga. Min
fråga var helt enkelt om Hans Unander tycker att det
är mer rimligt att vräka folk än att eventuellt männi-
skor som har dröjt med att betala in hyran får betala
de kostnader som det innebär för bostadsrättsför-
eningen eller för fastighetsägaren? Tycker han att det
resonemanget över huvud taget bär någon form av
relevans? Det måste ju ändå vara en tuffare åtgärd att
bli vräkt, eller?</pre><pre>Anf.  103  HANS UNANDER (s) replik:
Fru talman! Det är ju aldrig roligt när någon blir
vräkt. Vår förhoppning är i längden att ingen ska
behöva bli vräkt. Men tyvärr är det ju också så att vi
på något sätt måste stå för de utgifter som vi tillskan-
sas på olika sätt. Det förslag som Vänsterpartiet har
om straffavgifter ställer jag mig mycket tveksam till.
Jag tror att det bara kommer att bli som en rullande
snöboll, att man kommer att dra på sig mer och mer
utgifter, och till slut hamnar man i en väldigt hemsk
karusell. Sedan är det ju illa om man hamnar i ett läge
där man blir vräkt. Jag tycker inte om det heller. Det
är två onda ting, men jag tror ändå att det här kan
vara bra.
Sedan har det ju också att göra med om bostads-
rättsföreningen, som fallet är med många bostads-
rättsföreningar där jag kommer ifrån, kanske har en
dålig ekonomi, har hamnat i onåd och har massvis av
egna räkningar som ska betalas. Då finns det ju en
risk för att man drar med sig hela gänget. Därför kan
jag tycka att våra förslag är mer rimliga.</pre><pre>Anf.  104  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag har med stort intresse tagit del av
debatten som har förevarit. Nu kommer jag sist, och
det beror på att jag inte har några reservationer i det
här betänkandet. Det beror i sin tur på att vi i Miljö-
partiet har ställt oss bakom det här förslaget. Vi har
jobbat fram det tillsammans. På det stora hela taget är
det bra, och om vi när det har gått en tid ser att det
behöver göras ytterligare justeringar antar jag att vi
har möjlighet att återkomma. Vi har till och med
nämnt det i betänkandet.
Inget är någonsin färdigt i de här frågorna. Tiden
visar också hur saker och ting verkligen har föränd-
rats. Vi har hört hur priserna på bostadsrätter har
pendlat från 40 000 kr till en halv miljon på några år.
Det är ju så det är.
Miljöpartiet de gröna är väldigt starka motstånda-
re till spekulation i boendet. Nu verkar, som tur är,
trenden vara bruten. Det är inte riktigt sådan hausse
på marknaden längre. Man ser att en del bostadsrätt-
spriser har stagnerat. Man kan följa det. Det är bara
att slå upp en dagstidning så ser man att det finns ett
otroligt stort utbud av bostadsrätter. Det som fattas är
hyresrätter. Det berör de grupper som jag ömmar
särskilt för: ungdomar, nytillträdande på bostads-
marknaden och människor i på olika sätt utsatta posi-
tioner som inte har möjlighet att delta i spelet på
bostadsmarknaden. Det är inte bra.
Bostaden är inte vilken vara som helst. Bor gör vi
alltid. Andra delar av välfärden tar vi del av i olika
omfattning vid olika tider i livet, men bor gör vi all-
tid. Alla har inte någonstans att bo, men vi har alla ett
behov av en bostad.
Därför tycker jag att Kristdemokraternas fokuse-
ring på att det finns tre tomma lägenheter i en fastig-
het om åtta lägenheter är konstig. Då är det något som
är fel. Finns det tre tomma lägenheter behöver vi
förmodligen en bostadsanvisningslag, för då har de
tomma lägenheterna inte kommit ut till dem som
behöver. Har Göran Hägglund har flera sådana exem-
pel? Det vore bra om de 70 000 som står i bostadskö i
Stockholm får tillgång till dessa lägenheter.
Vi i Miljöpartiet förespråkar för övrigt en bo- och
brukarplikt. Det är anledningen till att vi ställer oss
bakom kravet på folkbokföring. Det finns alldeles för
många avigsidor på den här marknaden. Vi ser ibland
bara de goda, positiva sakerna, men Rigmor Sten-
mark har väldigt förtjänstfullt tagit fram de riktiga
avigsidorna, de riktigt fula sakerna på marknaden. Nu
för tiden finns det hyresockrare.
En sak som vi i utskottet har förändrat i förhållan-
de till regeringens proposition gäller den anmälan
som ska göras till socialnämnden. Jag är själv social-
arbetare, och jag tycker att allt man kan göra för att
förekomma en sådan situation - att en familj ställs på
gatan - måste göras. I det här fallet medverkar före-
ningen till en vräkning - man kan kanske inte säga
"medskyldig", men föreningen medverkar. Det är ett
aktivt ställningstagande av föreningen, som i det
fallet liknar en övrig fastighetsägare.
I utskottsbetänkandet finns en väldigt fin formule-
ring som jag ska läsa upp. Det är ett par meningar i
betänkandet: "Det är utskottets mening att lagstiftaren
skall utgå från att socialnämnden kan förväntas vidta
verkningsfulla åtgärder och att det är av betydelse om
nämnden görs uppmärksam på att någon ställs inför
ett hot om vräkning. Hänsynen till barn gör sig gäl-
lande med avsevärd styrka." Det tycker jag är så
vackert.</pre><pre>Anf.  105  RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att den regionala obalansen
i Sverige framkom mycket tydligt i replikskiftet mel-
lan Socialdemokraternas Hans Unander och mig. Vi
fick klart för oss att en bostadsrätt i Dalarna kostar
ungefär 100 000 kr medan den i storstadsregionerna
går på uppåt en miljon. Jag undrar: Diskuterar ni inte
den här situationen er emellan - socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister? Har bostadsmi-
nistern möjligen rätt när han säger att bostadspolitiker
är passiva?</pre><pre>Anf.  106  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag kan bara instämma. De här mot-
sättningarna ser jag som kommer från Ödeshög. Det
är inte tal om att man skulle betala en och en halv
miljon för en bostadsrätt i Ödeshög. Jag håller helt
med.
Jag vet inte i vilken utsträckning vi bostadspoliti-
ker har möjlighet att påverka detta. Det kan vi ha i
och med att vi har hand om samhällsplaneringen. I
utskottet har vi hand om en viss del av samhällsplane-
ringen. Men vi måste inse begränsningen i vår möj-
lighet att utöva inflytande på var folk ska bo. Jag vill
absolut inte ha den bostadsmarknad som vi har. Jag
anser faktiskt att det är det som är felet: spekulationen
i boendet. Jag tror att man kan komma till rätta med
det genom att öka utbudet av hyresrätter. Då gäller
det naturligtvis att motverka ombildning.</pre><pre>Anf.  107  RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Om Helena Hillar Rosenqvist på all-
var håller med Centerpartiet om att det måste vidtas
åtgärder på det här området, kommer hon då att yrka
bifall till vår reservation? Här skulle vi kunna göra
någonting mot detta med ockerpriser. Ni kan ju inte
bara stå och säga att Rigmor har rätt utan att göra
någonting. Vad gör ni själva? Jag har inte sett något
konkret förslag från er för att komma till rätta med
ockerpriser på bostadsrätter. Det vi diskuterar just nu
handlar om bostadsrätter.</pre><pre>Anf.  108  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt, men jag vill
undvika att vi ska framstå som några gröna khmerer
som talar om för folk hur man ska göra. Jag önskar att
vi bostadspolitiker hade mer samsyn över blocken
och att vi så långt det går försöker att förhindra om-
bildningarna. Jag tycker att vi har kommit ganska rätt.
Som jag säger är trenden i viss mån bruten.</pre><pre>Anf.  109  GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det finns tillräckligt med bostadsrät-
ter, säger Helena Hillar Rosenqvist. Det tror jag är
fel. Det är bara att titta på prisbilden. Ni har precis
försökt överträffa varandra när det gäller att häpna
över de priser som gäller i Stockholmsområdet. Det
visar att efterfrågan är betydligt större än utbudet. Då
drivs priserna upp till sådana orimliga nivåer.
Jag håller med om att det inte finns tillräckligt
med hyreslägenheter. Självklart är det så. Där har vi
under en lång följd av år haft en situation med otill-
räckligt byggande till följd av att vi har fört en myck-
et passiv politik. Ansvaret för det delas mellan Hele-
na Hillar Rosenqvists parti, Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet, som har styrt det här landet under
ganska många år.
Det exempel jag framhöll tog jag inte upp bara för
nöjes skull. Jag tycker att de lagar som stiftas i Sveri-
ges riksdag - och där hoppas jag att jag har Helena
Hillar Rosenqvist med mig - ska vara skrivna på ett
sådant sätt att de går att tillämpa, får rimliga konsek-
venser och kan få stöd hos medborgarna. I det här
fallet har jag pekat på vilka konsekvenser den här
lagstiftningen kan få och vilka orimliga effekter som
uppkommer. Om Helena Hillar Rosenqvist är beredd
att försvara lagstiftningen utifrån det konkreta ex-
emplet är jag något förvånad. Stiftar vi här lagar som
är rimliga?
Utifrån det exempel som jag har gett vill jag fråga
Helena Hillar Rosenqvist:
Är detta rimliga konsekvenser? Jag kan redogöra
för exemplet en gång till om det var oklart. Men ger
detta rimliga konsekvenser?</pre><pre>Anf.  110  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag tror inte att man kan se alla kon-
sekvenser, och jag är osäker på om ens Göran Hägg-
lund vet hur många möjligheter det finns att kringgå
tanken bakom idén med ombildning, nämligen att de
som bor i ett hus ska ha möjlighet att gemensamt
förvalta och ha mer inflytande över sitt boende och så
vidare som är positivt. Men vi har sett väldigt många
avigsidor av dessa ombildningar. Man har på väldigt
fula sätt gått in och köpt upp hus. Jag ser en väldigt
stor risk med detta.
Göran Hägglund får faktiskt ursäkta mig, men jag
ser andra baksidor av detta. Jag vet att du har ett väl-
digt vällovligt syfte med detta. Och jag kan också
inse att människor vill äga och förvalta sin bostad. Vi
är helt överens om det. Men jag ser faktiskt även
problemet med att det finns tomma lägenheter efter-
som man även kan manipulera detta. Det finns hur
många sätt som helst att kringgå dessa bestämmelser.
Hur mycket vi lagstiftare än försöker att göra det
bästa vi kan är det förfärligt mycket fula grejer i den
här branschen.</pre><pre>Anf.  111  GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag gör ingalunda anspråk på att kun-
na genomskåda alla konsekvenser av den lagstiftning
som vi förväntas besluta om här i dag. Men jag har
ändå vid behandlingen av detta ärende upptäckt saker
och ting som jag tycker är uppenbart orimliga och
som jag har försökt påtala i motioner som utskottet
har behandlat. Det innebär att om det i denna fastig-
het med åtta lägenheter skulle finnas tre tomma lä-
genheter kan de fem övriga rösta igenom en ombild-
ning. Om det däremot skulle vara så att de tre lägen-
heterna som i det här fallet inte är tomma utan i stället
bebos av personer där alla kontraktshavare inte är
folkbokförda på adressen går det inte att genomföra
ombildningen ens om alla skulle vara överens om det.
Denna orimlighet hade jag hoppats att fler skulle
inse, inte minst eftersom vi påtalade den, och att vi
skulle kunna rätta till det hela. Då hade vi kunna få en
bredare enighet om det här.
Jag hackar inte på detta för att jag tycker att det är
roligt utan helt enkelt för att jag vill ha en lagstiftning
som är bättre.</pre><pre>Anf.  112  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag förstår precis vad Göran Hägg-
lund menar, och jag tycker kanske inte ens att det är
bra att man kan göra en omvandling om det finns tre
tomma lägenheter. Det kan vi verkligen diskutera.
Det är sådana saker som vi faktiskt får utvärdera för
att se om det finns ytterligare saker som man behöver
fila på i den här lagstiftningen.
Det finns en sak som jag tycker att man kan göra
om det är en fastighet med åtta lägenheter och om det
är tre lägenheter i vilka innehavarna inte är folkbok-
förda. Anledningen till att de kan ha kvar sin lägenhet
är att de tillfälligt inte har möjlighet att bo där. Det
kan mycket väl vara så att de behöver studera eller
jobba på annan ort och så vidare. I så fall tycker jag
att man kan vänta tills dessa tre har kommit hem. Den
grupp som anmäler att den vill göra en omvandling
kan vänta tills dessa tre har kommit tillbaka. Det
kanske de gör om ett år om man har denna rimliga tid
för hur länge man kan vara borta från sin lägenhet.
Vi i Miljöpartiet tycker i andra sammanhang att
det är viktigt med bo- och brukarplikten, och det kan
gälla också i detta fall.</pre><pre>Anf.  113  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist inledde sitt
anförande med att säga att hon står bakom betänkan-
det och därför inte hade några reservationer. Det är
inte särskilt underligt.
Jag ska kortfattat förklara, kanske lite bättre än jag
gjorde för Hans Unander, vad upprepade försenade
inbetalningar betyder. Att man blir vräkt på grund av
att man inte betalar sin hyra är en sak. Men att man
kan bli vräkt på grund av att man betalar hyran för
sent ett antal gånger tycker jag är något helt annat.
Det är det som är upprepade försenade hyresinbetal-
ningar.
Delar Helena Hillar Rosenqvist verkligen det som
står i utskottsmajoritetens text, att det är rimligare
med detta sanktionssystem, det vill säga vräkning, än
att den hyresgäst som ett antal gånger, det räcker
faktiskt med två gånger för att det ska vara upprepa-
de, inte betalar sin hyra i tid faktiskt får betala de
kostnader som de åsamkar genom att inte betala hy-
ran i tid? Är det en rimligare åtgärd att vräka männi-
skor än att se till att de betalar de kostnader som de
har åsamkat bostadsrättsföreningen eller hyresföreta-
gen? Är det rimligt över huvud taget att människor
blir vräkta trots att de faktiskt har gjort rätt för sig och
betalt sin hyra?</pre><pre>Anf.  114  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag kom ju sist här och har därför haft
möjlighet att fundera på den här frågan eftersom jag
förstod att jag skulle få den eftersom alla andra har
fått den. Jag kan inte riktigt se motsättningen här
mellan vräkning och straffavgift. Såvitt jag förstår
tycker till och med Sten Lundström att båda dessa
åtgärder kan vidtas i fråga om en och samma person
eftersom ni såvitt jag förstår i sista änden inte heller
motsätter er vräkning. Jag tycker att det är fruktans-
värt obehagligt om man är tvungen att vräka männi-
skor. Det var också därför som vi enades om att vi
skulle skärpa propositionstexten lite grann och ut-
skottsbetänkandet fick ett lite annorlunda utseende.
Om det är en person som har svårighet att betala
hyran kan jag inte se på vilket sätt det skulle hjälpa
denna person om man lade på straffavgifter. Jag tyck-
er inte om den modellen.</pre><pre>Anf.  115  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det märkliga är att vi i vår reservation
ganska tydligt uttrycker att detta inte ska ligga som
grund för uppsägning eller vräkning över huvud taget.
Det var utgångspunkten både när det gäller hyreslag-
stiftningen och när det gäller den nya lagstiftningen
för bostadsrätter. Upprepade försenade inbetalningar
ska inte kunna leda till uppsägning eller vräkning.
Har man gjort rätt för sig och betalt sin hyra ska man
naturligtvis ha rätt att bo kvar. Det är vår utgångs-
punkt. För att detta ska vara möjligt och för att det
inte ska bli för dyrt för fastighetsägaren och för
eventuella bostadsrättsföreningar måste den som inte
betalar in sin hyra i tid utan ständigt måste ha en
påminnelse eller två också betalar kostnaden som det
innebär att skicka nya hyresinbetalningslappar och så
vidare. Detta är vi fullständigt överens om, även i
Hemlösekommittén, som en ganska rimligt åtgärd för
att förhindra vräkningar.
Om man inte betalar hyran alls ser vi också pro-
blem, och då innebär det nog tyvärr att man måste
avhysa denna person. Men i det här fallet handlar det
om människor som betalar sin hyra men som åtmins-
tone ett par gånger har betalt hyran för sent.
Det är alltså en feltolkning. Detta ska inte vara en
grund för vräkning över huvud taget.</pre><pre>Anf.  116  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Utmärkt. Jag antar att syftet är gott att
lägga på en straffavgift, nämligen för att man tycker
att det kan innebära en påtryckning på den enskilda
bostadsrättsinnehavaren att göra detta. Men det är det
som jag ifrågasätter. Men det kan också vara en sådan
sak som man får utvärdera. Och vi har enats om att vi
ska följa detta, och det har vi möjlighet att göra åt-
minstone under denna mandatperiod.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>9 §  Östersjön som särskilt känsligt havsområ-
de</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU6
Östersjön som särskilt känsligt havsområde.</pre><pre>Anf.  117  ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Vi går över från bostäder till vattnet i
Östersjön och Östersjöns miljö.
Detta betänkande handlar om att få Östersjön
klassat som ett särskilt miljökänsligt område. Det
bygger på motioner från samtliga riksdagspartier som
lämnades in under den allmänna motionstiden.
Med anledning av Prestiges förlisning utanför den
spanska kusten fann utskottet det angeläget att be-
handla dessa motioner redan under hösten. Även
trafikutskottet har yttrat sig om dem.
Östersjön är världens största bräckvattenhav. Det
är redan ett svårt stört och hotat hav med många öar,
grunda och svårnavigerade passager, långsam om-
sättning av vatten och en lång isperiod. Övergödning
och föroreningar från 85 miljoner människor som bor
runtomkring Östersjön bidrar till problematiken.
Risken är stor att svenska kustområden och vikar gror
igen inom 15-20 år, med allvarliga ekonomiska och
sociala konsekvenser för kustbefolkning, turistnäring
med mera.
Varje år transporteras ungefär 80 miljoner ton olja
och 550 miljoner ton gods på Östersjön. Dessa trans-
porter lär öka under de kommande åren. Om drygt tio
år, 2015, beräknas godset ha ökat med 300 % och
oljetransporterna med 40 %. En bidragande orsak är
utbyggnaden av oljeterminaler såväl i Ryssland som i
de baltiska staterna. Varje år sker ungefär 350 oljeut-
släpp i Östersjön. I genomsnitt kan man räkna med att
varje sådant oljeutsläpp innehåller 3 000-5 000 liter
olja.
Vad vill vi då göra för att skydda Östersjön och
våra hav i övrigt? Vi har antagit miljökvalitetsmål om
ett hav i balans och en levande skärgård. Vi vill na-
turligtvis att utsläpp av alla gifter ska bort. Närsalter-
na måste ned till en nivå som vattnet tål. Sjöfarten ska
utövas med säkra fartyg och i säkra leder för den
händelse att olyckan skulle vara framme. Det ska
bedrivas ett ansvarsfullt fiske för att fiskebestånden
ska kunna värnas. Listan kan göras längre.
Detta betänkande handlar om att få Östersjön
klassad som ett särskilt miljökänsligt område. För en
sådan klassning ska ansökan göras hos den interna-
tionella sjöfartsorganisationen IMO, som är ett FN-
organ. Ansökningen ska motiveras med att området i
fråga är speciellt känsligt för miljöstörningar och att
det är unikt.
Det står naturligtvis varje land fritt att göra en an-
sökan för sina vatten, men för att nå resultat borde
naturligtvis alla länder runt Östersjön lämna in en
ansökan som gäller hela havsområdet. Regeringens
linje har varit att man via Helsingforskommissionen,
Helcom, ska lämna in en gemensam ansökan. Oavsett
om ett land går fram enskilt eller tillsammans med
andra ska i slutändan ansökan godkännas av IMO,
som alla de berörda länderna är anslutna till.
Utskottet föreslår nu regeringen att svenskt vatten
så snart som möjligt ska bli klassat som ett särskilt
miljökänsligt område i Östersjön. Regeringen har
redan gett uppdrag till Sjöfartsverket att förbereda en
sådan ansökan. Detta är ett första steg, som inte leder
till några regler för sjöfart och så vidare, utan sådana
kommer i nästa steg, när området väl är klassat, men
det innebär en markering av att området är mil-
jökänsligt, särskilt för föroreningar.
För att ett litet land som Sverige ska kunna påver-
ka de stora miljöfrågorna är det nödvändigt med ett
brett internationellt engagemang. Man kan lite skämt-
samt säga att stormaktstiden nu är över för länge
sedan och att den enda vägen går via överenskom-
melser inom FN eller EU eller via andra mellanstatli-
ga överenskommelser. Här har även riksdagen en roll
i sina internationella kontakter. Väl underbyggda
förslag väcker gehör också i andra länder. I dessa
frågor har vi alla ett ansvar att förtroendefullt driva de
övergripande miljöpolitiska frågorna.
Sverige har varit pådrivande i Helsingforskom-
missionen, vilket resulterade i en överenskommelse
vid Nordsjökonferensen i Köpenhamn, där Sverige
som ordförande satte sjöfartsfrågorna högst upp på
dagordningen.
Den nyligen tillsatta Havsmiljökommissionen har
regeringens uppdrag att undersöka miljötillståndet
längs våra kuster, sammanfatta kunskaperna och
föreslå åtgärder. Kommissionen ska främst ta sig an
fyra områden: övergödningen, sjöfarten, fisket och
utsläppen av giftiga ämnen. Hittills har ansträngning-
arna lett till att enkelskroviga fartyg ska ersättas med
dubbelbottnade fartyg senast 2015.
Nya tankfartyg måste redan nu ha dubbla bottnar.
Jag vill dock påminna om att det inte bara är dubbla
bottnar som garanterar att inga fartyg kommer att gå
sönder ute på haven. Kontrollen måste naturligtvis
vara omfattande, för det finns trots allt fortfarande
mycket ruttna fartyg också med dubbla bottnar.
Alla fartyg ska senast 2008 ha elektroniska hjälp-
medel som visar vart fartyget är på väg och vilken
last det har. Kravet på lotsplikt vid inloppet till Öster-
sjön har skärpts, och frågan om lotsplikt för hela
Östersjön utreds just nu av IMO.
Fartygen har i dag obligatorisk skyldighet att läm-
na sitt avfall till mottagningsanordningar i hamn, och
mottagningsanordningar ska finnas i alla hamnar.
Fru talman! Om riksdagen nu antar det enhälliga
tillkännagivandet från utskottet ger det regeringen
och riksdagspartierna ytterligare stöd för att snabbt
driva på för att få Östersjön klassad som ett särskilt
miljökänsligt område. Då har ytterligare ett steg tagits
fram mot ett regelverk som ska skydda Östersjön från
miljökatastrofer och återställa den marina miljön.
Jag yrkar bifall till förslagen i utskottets betän-
kande.</pre><pre>Anf.  118  LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Det är mycket glädjande att vi i dag
har ett enigt utskott och en enig riksdag bakom att
Sverige snarast ska få Östersjön klassat som särskilt
känsligt havsområde. Det uppdrag som vi i utskottet
vill skicka till regeringen i dagens betänkande är
följande.
1. Att i första hand använda Helcom, samarbetsor-
ganet för Östersjöländerna, för att tillsammans
med dessa länder gemensamt ansöka hos IMO,
FN:s sjöfartsorganisation, att Östersjön ska
klassas som särskilt känsligt havsområde.
Om detta är möjligt är det den bästa vägen, men
det finns skäl att tro att alla Östersjöländer inte tycker
att detta är en så god idé som vi menar här i Sverige.
Därför innehåller dagens betänkande också en andra
väg.
2. Att Sverige går ensamt in till IMO med en an-
sökan om att svenskt Östersjövatten ska klassas
som särskilt känsligt havsområde.
Vi anser att ingen tid får gå förlorad. Varje dag ut-
sätts människor, djur och natur i Östersjöområdet för
faror genom sjötransporter med farligt gods som olja
och andra kemikalier. Många transporter sker på ett
bra sätt med välskötta fartyg med nyktra och välutbil-
dade sjömän ombord, men alltför många sker med
undermåliga rostskorvar och fulla eller dåligt utbilda-
de kaptener. Det är dessa vi måste komma åt. Olyck-
an med oljefartyget Prestige som skedde utanför
Spaniens kust i höstas var en nödvändig väckarklocka
för oss alla. Det är bra att en enig riksdag nu ställer
sig upp och kräver förändring.
Att klassa ett havsområde som särskilt känsligt
innebär i sig ingenting, men vi skapar därigenom ett
ramverk som kan användas för att fyllas med effekti-
va verktyg, som krav på fartygssäkerhet, förändring
av farleder för fartyg med farligt gods med mera.
Dagens betänkande innehåller också en beställ-
ning till regeringen att plocka fram de verktyg som
ska fylla ramverket. En åtgärd som i det här samman-
hanget borde vara ett rimligt krav för transporter i
Östersjön är dubbelskrov för fartyg som transporterar
tjockolja. Detta borde komma till stånd så snabbt som
möjligt.
Tjockoljan är ett stort problem redan i dag. I fjor
släpptes 70 000 liter olja ut vid 176 tillfällen i Öster-
sjön. År 1995 konstaterades så många som 513 ut-
släpp i svenska vatten. Detta måste får ett slut. Skulle
vi dessutom drabbas av en olycka av samma typ som
den spanska skulle katastrofen vara total i Östersjön,
som har mycket dåliga utspädningsmöjligheter.
Till detta bör läggas Sveriges dåliga beredskap för
oljekatastrofer. Sverige hävdar att vi klarar ett utsläpp
på 5 000 ton olja. Fartyget Prestige som passerade
Sveriges kust släppte ut åtminstone 11 000 ton olja
vid sin förlisning. Tankern innehöll 70 000 ton olja.
Det finns fartyg som trafikerar Östersjön som har så
mycket som 250 000 ton olja i sina tankar. Bara ca
50 % av oljefartygen i Östersjön har dubbelskrov.
Hälften har enkelskrov.
Fru talman! Räddningsverket har varnat för att
svenska kommuners beredskap för oljeutsläpp är
mycket låg, och man vill få till stånd planer för olje-
skydd i samtliga kommuner. Detta tycker jag är ett
rimligt krav, vilket vi i tidigare debatter har hävdat.
Sveriges beredskap för oljekatastrofer är alldeles för
låg och måste höjas.
Däremot kommer vi moderater aldrig att kräva ett
totalförbud av oljetransporter till sjöss när det gäller
Östersjön. Det tål att sägas i en debatt som denna att
fartyg oftast är det säkraste sättet att transportera
farligt avfall eller farligt gods - dessutom ett mil-
jövänligt transportsätt.
En annan aspekt på detta är att Ryssland är i
mycket stort behov av sin oljeexport. Vårt intresse för
den goda havsmiljön måste paras med vårt intresse
för att Rysslands ekonomi utvecklas i positiv riktning.
Ett växande Ryssland leder till ett säkerhetspolitiskt
stabilare Ryssland, och ett Ryssland i välstånd har råd
att satsa på miljövänlig teknik och säkrare fartyg.
Vårt krav på säkrare sjötransporter ska däremot
vara okuvligt. Vi måste få Ryssland och Baltikum att
förstå detta. De baltiska länderna når vi lättast via
deras kommande EU-medlemskap och i de förhand-
lingar som pågår om detta. Ryssland måste vi nå via
Helcom och IMO.
Men det känns glädjande att vi i dag genom da-
gens betänkande ger hela kammarens stöd som råg i
ryggen för miljöministern när det gäller att gå vidare
och att få Östersjön klassat som ett särskilt känsligt
havsområde.</pre><pre>Anf.  119  SVERKER THORÉN (fp):
Fru talman! Prestige är aldrig bra för miljön! Det
känns därför mycket bra att det initiativ har givit
resultat som Folkpartiet, Centern och Kristdemokra-
terna i november tog i miljö- och jordbruksutskottet
om att klassa Östersjön som ett särskilt känsligt hav-
sområde. Resultatet är att ett enigt utskott ställt sig
bakom ett tillkännagivande till regeringen att dels gå
före och så snart som möjligt ansöka hos IMO om att
svenskt vatten i Östersjön ska få status som särskilt
känsligt område, dels prioritera arbetet med att ta
fram de åtgärder som därefter ska följa en sådan
klassning.
Regeringens havsmiljöpolitik har under lång tid
mest bestått av ord och lite handling. Men i den ny-
valda riksdagen finns nu, om man ska tro de motioner
som avlämnats och de uttalanden som gjorts, en ma-
joritet som i likhet med oss i Folkpartiet inte är nöjd
med den förda politiken och som vill se en mycket
mer aktiv havsmiljöpolitik.
Prestige, det fartyg som förorsakade oljekatastro-
fen längs den spanska kusten, avseglade från Vent-
spils i Lettland som är vänort till min hemstad Väs-
tervik. Katastrofen kunde lika gärna ha hänt hos oss.
"Jag tog med dem hit för att visa dem döden." Så
sade en spansk mamma när hon för TV-reportern
förklarade vad hon och hennes barn gjorde mitt bland
uttröttade och uppgivna oljesanerare och död sjöfågel
vid Galiciens nedsmetade stränder.
Prestige var inte unikt på något sätt. November,
december och januari har bjudit på ett pärlband av
oljefläckar - incidenter som skulle ha kunnat utveck-
las till förödande katastrofer i det känsliga Östersjön.
Vidare har vi Princess Pia på grund i Klaipedas
hamn i Litauen, Baltic Swan på grund väster om
Saltholm utanför Dragör, Kapitan Stankov på väg
genom Östersjöns trånga utlopp med en av de två
maskiner som driver rodret ur funktion och, härom-
dagen, Stamnitsa - avsedd för sommartrafik - på väg
genom Finska vikens ismassor.
Västerviks skärgård har 5 000 öar, riksintressen
för naturvård och kulturmiljö, ett kustnära fiske och
en blomstrande turism. Bor man i Västervik har man
båt, och har man inte båt tillbringar man ändå en stor
del av sin tid vid, på eller i havet. Det är därför kus-
ligt enkelt att sätta sig in i den spanska kvinnans ställe
och tänka sig in i att det är jag själv som står vid
Östersjöns strand med barn, barnbarn eller en av de
mellanstadieklasser som jag undervisat - jag tog med
er hit för att visa er döden.
Ska en oljekatastrof likt den som inträffat utanför
Spaniens kust behöva inträffa i Östersjön för att
väcka regeringen? Ska regeringens passivitet få fort-
sätta att prägla Sveriges agerande? Nej, i denna riks-
dag borde en majoritet kunna skapas för ett mycket
mer aktivt förhållningssätt än regeringen själv tidiga-
re klarat av. Ett synligt bevis på detta är det betän-
kande som vi nu debatterar.
Folkpartiet liberalerna har under årtionden arbetat
för säkrare sjötransporter - till exempel för en snab-
bare avveckling av gamla undermåliga fartyg och för
införandet av dubbelskrov. För två år sedan intensifi-
erade vi liberaler det här arbetet och lanserade idén
om miljölotsar. Fartyg som trafikerar Östersjön bör
tvingas ta ombord miljölotsar.
Miljölotssystemet bör vara en samverkan mellan
ordinarie lotsverksamhet, kustbevakning och marin-
försvar. Sverige bör omedelbart ta initiativ för att
införa ett miljölotssystem som gäller från Öre-
sund/Bälten och upp till norra Bottenviken. Vårt
förslag stämmer väl överens med Köpenhamnsdekla-
rationen från år 2001, enligt vilken man borde över-
väga åtgärder i syfte att öka sjösäkerheten genom
användningen av lotsar i Östersjön, Öresund och
Bälten.
För drygt en vecka sedan passerade den ryska ol-
jetankern Kapitan Stankov bland annat den skånska
kusten då den tog sig igenom Bornholmsgattet mellan
Bornholm och Skåne. Då var den bara ca 13 kilome-
ter från Skånekusten enligt den svenska kustbevak-
ningen. Fartyget är Liberiaregistrerat och gammalt.
Det var lastat med 70 000 ton råolja. Tio sjömil norr
om Bornholm meddelade kaptenen att en av de ma-
skiner som styrde rodret var ur funktion. Han begärde
assistans av en bogserbåt som skulle följa fartyget till
Jyllands nordspets och tänkte alltså fortsätta färden.
Rent statistiskt är det bara en tidsfråga innan Ös-
tersjön råkar ut för ett stort oljeutsläpp. Sveriges egen
beredskap att ta hand om utsläpp omfattar, har vi hört
här, endast 5 000 ton olja, och kapacitet för nödbog-
sering saknas. De fartyg som fraktar olja har ofta
150 000 ton i lasten.
Fru talman! Efter sommarens larm om Rysslands
ökande oljetransporter, de stora bristerna hos de far-
tyg som trafikerar Östersjön och regeringens fortsatta
passivitet begärde Folkpartiet att den svenska rege-
ringen skulle agera för att vår del av Östersjön klassas
som särskilt känsligt havsområde, PSSA. Både idén
om miljölotssystem och begäran om att få Östersjön
klassat som särskilt känsligt havsområde har därefter
tagits upp av flera partier, vilket är mycket glädjande.
När Prestigeolyckan inträffade förde vi i miljö-
och jordbruksutskottet fram frågan om att ta ett ut-
skottsinitiativ och begära att regeringen ser till att få
vår del av Östersjön klassad som ett särskilt känsligt
område. Då ges möjligheter till en mängd skyddsåt-
gärder som annars inte är möjliga.
Här har regeringen tidigare velat passa och endast
invänta Helcoms långsamma och resultatmässigt
osäkra process. Detta kan inte vara något alternativ
för Sverige!
Utskottsbehandlingen klargjorde, åtminstone för
oss i Folkpartiet, att detta beslut är både möjligt och
nödvändigt. Med 40 % av Östersjöns vatten som vårt
eget ansvar måste vi ta initiativ och agera nu! De
viktigaste sjöfartslederna korsar svenskt vatten. Sve-
rige kan därför i praktiken skydda en stor del av Ös-
tersjön. Det är viktigt att Sverige tar första steget. Det
steget kommer ytterligare att påskynda den interna-
tionella processen för att skydda hela Östersjön under
de regelverk och metoder som PSSA ger.
Folkpartiet liberalerna har också reagerat på de
orimliga svårigheterna med att få fram fällande do-
mar mot de medvetna oljeutsläppen och de löjligt
låga bötesbeloppen om någon mot förmodan fälls.
Vad som behövs är ökad övervakning, rejält skärpta
straff och ansvarsregler om uppsåt.
Medel för att påbörja och snabba upp detta arbete
och för att påbörja uppbyggnaden av ett miljölots-
system finns avsatta i vår budgetmotion. Vi vill av-
sätta 70 miljoner kronor till Kustbevakningen för att
påbörja detta arbete.
När EU:s miljöutskott förra veckan sade sin me-
ning om det nya direktivet om miljöansvar antogs
Folkpartiets förslag om strängaste möjliga ansvars-
regler för oljeutsläpp och andra olyckor till havs.
"Endast de internationella konventioner som ställer
högre krav på ansvar och ersättning ska få företräde
framför direktivet", förklarade Folkpartiets represen-
tant Marit Paulsen.
Fru talman! Prestige är aldrig bra för miljön. Ge-
nom att anta miljö- och jordbruksutskottets förslag till
betänkande och tillkännagivande sänder kammaren
en tydlig signal till regeringen - en signal om en
mycket mer proaktiv havsmiljöpolitik för Östersjön.
Här duger det inte att vänta och se. Vi har väntat, och
vi har sett. Det är förfärande bilder, och samma kata-
strof kan hända här - nu.
Fru talman! Jag blir något konfunderad över den
moderata tolkningen av innebörden av det här betän-
kandet, men jag hoppas att det var ett tillfälligt miss-
tag.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.</pre><pre>Anf.  120  SVEN GUNNAR PERS-
SON (kd):
Fru talman! Det här betänkandet känns mycket
angeläget och också, för den delen, ganska angenämt
att, som nyvorden riksdagsledamot, få diskutera,
därför att här tillstyrks ju min motion och våra motio-
ner av ett enigt utskott, och det är inte så ofta som
man i opposition får vara med om det.
Särskilt angeläget är det ju när det är en så viktig
fråga, nämligen om skyddet av Östersjön. Ännu mer
fascinerad blir man ju som oppositionspolitiker när
man får vara med om att, tillsammans med ett enigt
utskott, vända upp och ned på hela regeringens age-
rande. Nej, det var naturligtvis att överdramatisera det
hela, fru talman, för vi är egentligen ense om målet
och inriktningen, nämligen att få Östersjön klassad
som ett särskilt känsligt havsområde. Men det hade ju
inte blivit något tillkännagivande om vi var helt ense
med regeringen om hur det skulle gå till.
Det här utskottet har synpunkter. Utskottet vill
genom sitt tillkännagivande säga till regeringen att
man snarast ska ansöka hos IMO om att få den svens-
ka delen av Östersjön klassad som särskilt känsligt
havsområde, att man ska fortsätta att påskynda arbetet
inom Helcom och att man dessutom ska prioritera
arbetet med att ta fram förslag till åtgärder.
Jag vill yrka bifall till det förslag till beslut som
utskottet är enhälligt om.
Fru talman! Bakgrunden till att Kristdemokrater-
na, Centerpartiet och Folkpartiet aktualiserat den här
frågan i utskottet - det var Centerpartiet, ska sägas,
som var först att ta initiativet: mycket bra och heder-
värt, Roger! - var att diskussionen om Östersjön och
Östersjöns status fortsatte, och att det blev mer och
mer tydligt hur utsatt Östersjön är av föroreningar,
övergödningar och oljespill och vilka hot som dess-
utom finns mot Östersjön. Dessutom påverkade na-
turligtvis de allvarliga olyckor som gång på gång,
senast i Spanien, har skett med stora oljetankers. En
anledning var också att arbetet går så trögt, globalt, i
EU och i Helcom. Det går så trögt och sakta att få
förändringar till stånd och att få ett starkare skydd för
vatten och bättre regler till skydd för vatten. Därför
ville utskottet, genom att skynda på motionsbehand-
lingen, se till att också ge regeringen en liten puff i
baken för att snabba på arbetet.
Fru talman! När den svenska delen av Östersjön
blir klassad som PSSA kan vi ställa krav på standar-
den på fartygen och på rutter och farleder till skydd
för särskilt känsliga områden. Vi kan ställa krav på
säkerhet och kompetens i besättningarna, vi kan ställa
krav på lotsning och så vidare.
Det finns flera skäl att skynda på det här arbetet,
som flera har varit inne på. Östersjön uppfyller mer
än väl kriterierna för att skyddas. Det är ett mycket
känsligt, kanske världens känsligaste, innanhav. Här
finns flera hotade arter och utsatt växtlighet. Här ökar
trycket av transportsektorn, som flera har sagt. 300 %
är ökningen av bulk- och oljetransporter. Det blir allt
större fartyg och allt större mängder olja. Rysslands
oljeexport ökar mycket starkt. Och här finns ett icke
ringa antal riktiga skorvar, plåtschabrak i dess verkli-
ga bemärkelse. En olycka skulle få ödesdigra konsek-
venser för kusten, för de boende, för näringslivet, för
turismen, för växter och djur - för hela Sveriges kust.
Fru talman! När riksdagen i dag beslutar att upp-
mana regeringen att skynda på klassificeringen av
svenskt vatten som särskilt skyddat havsområde är
det inte bara ett beslut för oss själva. Det är en kraft-
full signal till andra länder och till sjöfartens aktörer
om att vi vill skynda på. Vi vill trycka på, och vi vill
mer i det internationella samarbetet. Vi vill att det ska
vara mer krafttag inom Helcom, att vi inom EU ska
skynda på processen till följd av Erika II och att vi
måste få en skärpning av hamnstadskontrollen. Det är
en kraftfull signal till omvärlden om att vi i Sverige
menar allvar med talet om hållbar utveckling och
biologisk mångfald.</pre><pre>Anf.  121  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Detta betänkande om Östersjön har
kommit till stånd genom ett antal motioner från olika
partier, bland annat genom den flerpartimotion som vi
tog initiativ till. Detta betänkande innehåller inga
reservationer eller särskilda yttranden. Vi är alltså alla
överens över partigränserna om vikten av att slå vakt
om vårt känsliga område, både i och runtom Öster-
sjön.
Östersjön är ett unikt hav. Därför finns det all an-
ledning att skydda Östersjön. Att Östersjöhavet har
mycket låg vattengenomströmning, att det består av
bräckt vatten och att det för närvarande har frånvaro
av naturligt oljeläckage från havsbotten innebär att
det är ett hav med förhållanden som knappast finns
någon annanstans i världen. Men dess unika förhål-
landen innebär även att få, om några, hav i världen är
så känsliga som Östersjön.
Detta sköra ekosystem har gjort att Östersjön
drabbas mycket hårt av utsläpp från jordbruk, indust-
rier, VA-system, vägtrafik, sjöfart och många andra
utsläppskällor. Cirka en tredjedel eller mer av Öster-
sjöns botten är död. I de djupare delarna av södra
Ålands hav till exempel är syrebristen så stor att flera
marina arter riskerar att helt dö ut på grund av kom-
binationen överfiske, föroreningar, oljeutsläpp och
övergödning genom kväve och fosfor. En mängd
olika åtgärder inom framför allt jordbruks-, trafik-
och VA-sektorn utöver det som redan är gjort är nöd-
vändiga, liksom långsiktiga miljömål och strategier
för att nå målen. Det är alltså en mycket viktig del för
att kunna hantera övergödningsproblemet på ett bra
sätt. Men det är bråttom. Det krävs omedelbara åtgär-
der på olika fronter och åtgärder mot olika miljöpå-
verkande bitar eller faktorer om vi ska rädda Öster-
sjöns unika liv. En mycket stor del av Öster-
sjöproblemet hänger ihop med sjöfarten, och det är
egentligen detta som ligger till grund för det här be-
tänkandet. Problemen från sjöfarten kommer sanno-
likt att öka mycket snabbt inom en kort tidsram.
1999 registrerade Kustbevakningen 224 så kallade
illegala oljeutsläpp i Östersjöns svenska ansvarszon.
Beräkningar tyder på att den sammanlagda tillförseln
av oljekolväten i Östersjön kan räknas i tiotusentals
ton per år.
Vi måste även vidta stora åtgärder mot de så kal-
lade diffusa oljeutsläppen. Dit hör oljespill från land
som letar sig ut till havet. Dessa kan komma från
platser geografiskt belägna långt inne i landet. Dessa
utsläpp är i mängd räknat faktiskt större än utsläppen
från nu kända rengöringar av fartygstankar och från
haverier samt medvetna utsläpp från fartygstrafiken.
Vi vill ha stopp för fågeldöden och skador på
bottnar. Vi vill ha bort de höga oljehalterna och de
långlivade kemikalierna i vårt innanhav Östersjön
men även i andra vatten.
Den som lyfter blicken och tittar in i framtiden
kan se att sjöfarten på Östersjön kommer att öka
dramatiskt, delvis av miljöskäl eftersom man får
mindre koldioxidutsläpp med fartygstransporten än
med vägtransporter. Men vi måste inse den risk som
finns med att vi hittills har tillåtit skrotfärdiga fartyg
transportera olja och andra farliga produkter i Öster-
sjöns vattenområden.
Produktionen av olja som skeppas ut från hamnar
i Östersjön har ökat under de senaste åren. Vi måste
betänka att Primorsks nya oljehamn som stod klar för
något år sedan är den största ryska Östersjöhamnen
med en tilltänkt kapacitet på 80 miljoner ton per år.
Denna olja ska alltså transporteras på båtar med i
många fall undermålig skrovkvalitet och bristande
säkerhetsrutiner.
Jag behöver väl inte tala om oljetankern Prestiges
haveri. Vi vet alla nu hur svår den katastrofen var.
Betänk vad det skulle ställa till i Östersjön, med en
sådan olycka. Om vi sätter oss in i vad en sådan
olycka i Östersjön skulle innebära så har vi alla insett
att vi måste sätta upp regler som förhindrar en sådan
katastrof.
Om ett havsområde har särskilt känsligt ekosys-
tem och hotas av sjöfart har stater rätt att få området
klassat som särskilt känsligt havsområde enligt IMO.
Fru talman! Vi ser nu fram emot att underlaget för
en PSSA-klassificering färdigställs tidigt i vår så att
vi har beredskap för en snabb svensk ansökan hos
IMO. Vår förhoppning är att så många länder som
möjligt följer samma spår eller rutt, alltså går in för
en klassificering av Östersjön som särskilt skyddat
område.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkan-
det.</pre><pre>Anf.  122  ROGER KARLSSON (c):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Tänk er
att ni färdas med båt längs farleden söderut i Öster-
sjön. Det är en gråkulen och stilla vinterdag. Utom-
skärs ligger den mörka havsytan mestadels öde och
tom på fåglar. Någon enstaka trut hänger då och då
efter båten.
Men strax söder om Gotland händer det något.
Plötsligt får havsytan liv. Stora fågelflockar ligger
utspridda på vågorna. Där borta guppar en flock om
kanske 500 fåglar, och där borta ytterligare en. Och
där är en flock till! En närmare titt i kikaren avslöjar
att det är alfåglar. Hanarnas praktdräkt lyser i silver-
grått och vitt. Honorna är mer diskret bruna.
Så beskriver Världsnaturfonden på sin hemsida
intrycken när man seglar söderut genom Östersjön
och kommer till Hoburgs bank, en av en handfull
utsjöbankar i Östersjön. Det är bilden av dessa utsjö-
bankar som jag har haft med mig när jag har engage-
rat mig i frågor som rör Östersjön och Östersjöns
miljö. Det är vetskapen om att dessa utsjöbankar har
stor betydelse för sjöfågel av olika slag, särskilt för
övervintrande sjöfåglar som alfågeln. Det är vetska-
pen om att bankarna också är värdefulla för olika
fiskarter som födosöksområde och lekplats.
Fru talman! Det är också bilden av oljeskadade
fåglar och vetskapen om att mer än 100 000 alfåglar
varje år dör på Hoburgs bank på grund av oljeskador
som har gjort att jag har engagerat mig. De här ol-
jeskadorna kommer inte av några enstaka stora olje-
tillbud utan från många små, oftast helt avsiktliga
utsläpp från förbipasserande fartyg.
Tänk er vad som skulle hända om det skulle in-
träffa en stor oljekatastrof. Hotet finns ju där hela
tiden. Den stora farleden genom Östersjön passerar
strax väster om Hoburgs bank och fortsätter ner till
andra utsjöbankar. Den stora farleden genom Öster-
sjön passerar oerhört känsliga områden. I och med att
farleden passerar där innebär det att över 40 000
fartyg varje år passerar förbi Hoburgs bank.
Trafiken med stora oljetanker kommer att öka
kraftigt i takt med att Ryssland skeppar ut alltmer olja
från sina Östersjöhamnar. Risken för stora oljeutsläpp
utgör det största hotet mot den biologiska mångfalden
i Östersjön. Det hotet ökar ständigt mot bakgrund av
den ökande trafiken och att minst 40 % av de fartyg
som trafikerar Östersjön helt enkelt har en bristande
säkerhet.
Så sent som i helgen passerade ett tankfartyg som
var avsett för sommartrafik genom Östersjön. Farty-
get hade inte den isklassning som behövs för att klara
vinterförhållandena i Östersjön. Nu gick det bra. Men
om det hade fått ett stopp kunde fartyget mycket väl
ha tryckts sönder av ismassorna.
Vi lever med det hotet hela tiden. Vi som politiker
måste ta hotet på allvar och reagera på det. Vi måste
se till att det vidtas åtgärder som förebygger oljeo-
lyckor och gör sjöfarten på Östersjön säker. Det
måste vi göra innan det händer en allvarlig olycka i
Östersjön, innan det är för sent.
Därför känns det oerhört bra att vi i dag har ett
enigt utskott som står bakom förslaget i betänkandet.
Där ges ett tydligt uppdrag till regeringen, att så snart
som möjligt ansöka hos IMO, FN:s organ för hav-
smiljöfrågor, om att svenskt vatten i Östersjön ska få
status som särskilt känsligt havsområde.
Fru talman! Enigheten är bra, men den är ny. Fort-
farande skjuter vi regeringen framför oss. Så sent som
den 7 november, när jag frågade miljöministern vid
en frågestund här i riksdagen, tyckte hon att det inte
var meningsfullt för Sverige att gå före och ansöka
om att få de svenska delarna av Östersjön klassade
som särskilt känsligt havsområde. Hon menade att det
skulle bli ökad byråkrati och att vi inte hade någon-
ting att tjäna på det. Sedan, efter den 7 november,
kom olyckan med Prestige utanför Spaniens kust. Då
har det blivit lite annat ljud i skällan och vi har i alla
fall fått en enig riksdag.
Centerpartiet tog efter olyckan utanför Spaniens
kust initiativ i miljö- och jordbruksutskottet, och vi
fick snabbt stöd av Kristdemokraterna och Folkparti-
et, om att snabbehandla frågan och göra vad vi kan
för att skydda Östersjöns miljö. Det har resulterat i
det här betänkandet och ett tydligt uppdrag till rege-
ringen. Det behövs, för den svenska regeringen agerar
precis på samma sätt som andra regeringar inom EU:
Man agerar när det händer en olycka.
Vi har Erika I och Erika II inom EU. Det handlar
om hur vi ska skydda oss mot oljeolyckor. Erika var
en stor tanker som kapsejsade för några år sedan. Nu
fick vi Prestige, och då började det hända mycket i
Europas regeringar.
Fortfarande prioriterar den svenska regeringen i
sitt direktiv till Sjöfartsverket det internationella Hel-
comspåret. Ju snabbare den svenska regeringen får
fram ett underlag som vi kan gå till IMO med enskilt,
desto bättre. Jag är övertygad om att en svensk ansö-
kan om PSSA, att skydda de svenska delarna av Ös-
tersjön, går snabbare än processen inom Helcom. Det
kommer också att hjälpa till att snabba på processen
inom Helcom så att hela Östersjön på sikt kan bli ett
särskilt skyddat havsområde.
En klassning som PSSA, särskilt skyddat havsom-
råde, gör det möjligt att vidta åtgärder som vi måste
vidta mot bakgrund av hoten. Det är åtgärder som att
få säkrare fartyg som trafikerar våra farvatten, mil-
jölotsar och att man kanske flyttar farlederna längre
bort från de känsliga utsjöbankarna. Låt oss ta den
möjligheten och det snabbt.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets
förslag.</pre><pre>Anf.  123  GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Miljöpartiet har naturligtvis uppmärk-
sammat den här frågan. Liksom många andra partier
har vi väckt en motion där vi begär att regeringen ska
gå in med en ansökan till IMO om att få de svenska
vattnen i Östersjön förklarade som särskilt känsligt
område. En sådan förklaring innebär att man sedan
kan gå till IMO och föreslå särskilda skyddsåtgärder.
Möjligheten ökar därmed att få skyddsåtgärder som
är av internationell karaktär, det vill säga berör andra
länders möjligheter att trafikera svenska och närlig-
gande vatten i Östersjön. Därför är detta en viktig
sak.
Att få en förklaring av svenska vatten i Östersjön
som särskilt känsliga områden är, såsom Kjell-Erik
Karlsson påpekade, av betydelse för andra frågor än
oljetransporter. Det aktualiserar just det faktum att
Östersjön är ett särskilt känsligt havsområde och att
det måste till en mängd skyddsåtgärder. Det handlar
om att minska övergödningen och giftspridningen,
inte minst gäller det fisket, och naturligtvis också att
minska trafiken både till sjöss och på land.
Det som har aktualiserat frågan är oljekatastrofen
utanför Spanien. Det har också föranlett oss att i be-
tänkandet inte bara ge regeringen i uppdrag att gå in
med en ansökan om klassificering utan att den också
bör prioritera arbetet med att analysera behovet av
och utarbeta förslag till de skyddsåtgärder som klass-
ningen medger. Denna typ av skyddsåtgärder kan inte
föreslås från riksdagen. Vi har inte resurser att i ut-
skottet kunna arbeta fram den typen av skyddsåtgär-
der, men för regeringens del är det oerhört viktigt att
få fram förslag och detta kvickt.
När det gäller just risken för en oljekatastrof
skulle jag vilja säga att den är av lite speciell natur
och naturligtvis oerhört känslig för regeringen. Man
brukar säga att vi människor är dåliga på att hantera
verksamheter vars konsekvenser, om en olycka inträf-
far, är enormt stora men där sannolikheten för att
olyckan ska inträffa är liten. Det kan ursäkta en del
misstag som regeringar har gjort när de felbedömt en
olycka genom att konstatera att sannolikheten var så
liten att de rimligtvis inte kunde vänta sig att den
skulle inträffa. Därför har de i efterhand ursäktats när
en olycka skett. I ett globalt perspektiv sker sådana
olyckor då och då. Kärnkraften är ett exempel.
En oljekatastrof i Östersjön av den dimension som
skedde i Spanien skulle få enorma konsekvenser. Det
skulle i stort sett förstöra vattnen efter den svenska
kusten för årtionden framåt. Och sannolikheten för att
det ska inträffa är inte alls liten, vilket regeringen
måste uppmärksamma. Frågan är hur regeringen ska
stå till svars om den inte har vidtagit skyddsåtgärder
när den inför ögonen har risken för en katastrof av
denna omfattning och man dessutom vet att sannolik-
heten för att den ska inträffa inte är liten. Jag skulle
inte vilja sitta i den regeringen när olyckan inträffar.
Det är alltså angeläget att regeringen uppfattar den
signal som finns i betänkandet. Det gäller inte bara
det reella uppdraget utan också signalen från utskot-
tet. Den har, tycker jag, en trevlig och bra form. I ett
mycket allvarligt tonläge betonar man risken för
dessa katastrofer och uppmärksammar regeringen på
faran. Sedan får regeringen ordentligt tänka igenom
vilka skyddsåtgärder den kan vidta direkt för att
skydda Sverige från en sådan katastrof, alltså inte
bara via IMO och EU utan som land och som rege-
ring i Sverige.
Jag hoppas att regeringen uppmärksammar signa-
len, vilket kanske är det allra viktigaste i detta sam-
manhang, och snabbt får fram förslag på skyddsåt-
gärder samt också verkställer dem. Det gäller inte
minst de stora oljetransporterna i Östersjön, trans-
porter som på grund av de farvatten vi har och de
risker som finns är mycket riskfyllda.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Det är
trevligt att alla partier står bakom förslaget. Det upp-
skattar vi naturligtvis från Miljöpartiets sida.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>10 §  En ny djurskyddsmyndighet</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU5
En ny djurskyddsmyndighet (prop. 2001/02:189).</pre><pre>Anf.  124  BENGT-ANDERS JOHANS-
SON (m):
Fru talman! Inledningsvis vill jag helt kort kon-
statera att vi moderater inte vill ha någon ny djur-
skyddsmyndighet. Jag yrkar därför bifall till den
moderata reservationen nr 1. Jag kommer naturligtvis
i övrigt, i den mån votering begärs, att stödja andra
förslag.
Fru talman! Alla vi människor har ett oeftergivligt
och oinskränkt ansvar när det gäller att ta hand om de
djur som finns i vår besittning. Ibland möts man av
att djur tillmäts rättigheter. Jag är den förste att säga
att det inte finns några möjligheter att ge djur rättig-
heter eftersom rättigheter omedelbart följs av skyl-
digheter, och det kan man inte kräva av djur. Det är
förbehållet människor. Jag tycker att det är viktigt att
dra upp den riktlinjen. I det moderna samhället håller
gränsen nämligen på att suddas ut, vilket är allvarligt
och också farligt.
Det finns naturligtvis ett egenvärde i att djuren har
det bra. Det gäller inte minst de djur som förvaltas av
människan och är i människans tjänst. Eftersom jag är
utbildad djurskötare kan jag intyga vikten av att vi ser
till att djuren har det bra. I annat fall producerar de
inte. Detta är den enskilde individens ansvar intill den
gräns när det brister. Då finns det skäl att samhället
på ett eller annat sätt griper in.
Djurskyddslagstiftningen har utvecklats efterhand,
och det är inte länge sedan vi i kammaren fattade
beslut om att den ska gälla alla djur. Det är bra. Jag
vill därför bara kort konstatera att vi från moderat håll
vill stärka Jordbruksverkets verktygsarsenal. De sak-
nar en del möjligheter att utöva en ännu bättre djur-
tillsyn. Detta vill man nu tillgodose med den nya
myndigheten.
Man vill även införa ett djurregister, vilket vi av-
visar. I dag finns register för både kor, svin och hund-
ar, och det är på gång också för får, getter, hästar och
höns. Detta är alltså ganska heltäckande, utan att vi
för den skull behöver föreskriva någonting.
Vi vill underlätta inspektörernas arbete genom att
förbättra deras utbildning samt införa något man kan
kalla "god man" när djurplågeri förekommer. Vi ser
ibland i tidningarna braskande rubriker om vanvård
av djur. I de allra flesta fall finns en tragisk mänsklig
historia bakom. Det vi är ute efter, fru talman, är att
skapa en möjlighet att stötta den enskilda människan
så att han eller hon ska kunna ta vara på sina djur.
Vi är också positiva till den egenkontroll som
finns inom branschorganisationer etcetera, och vi vill
uppmuntra att den utvecklas vidare. Likaså är det
viktigt att det internationella arbetet finns med även i
en eventuell ny djurskyddsmyndighet. Vi tycker att
det är viktigt att uppmärksamma detta även om vi inte
stöder tanken på en ny djurskyddsmyndighet.
Jordbruksverket har i dag det fullständiga ansvaret
för djurskyddstillsynen i landet. Det gäller samtliga
djur.
Vi tycker att det är bra att hela kedjan finns sam-
lad under en och samma hatt. Där finns djurskydd,
djurmiljö, smittskydd, internationellt kansli och dist-
riktsveterinäravdelning, allt samlat med korta infor-
mationsvägar. Detta visade sig vara väldigt lyckosamt
när BSE-utbrottet kom i Europa.
För Sverige försvåras delar av tillsynen på grund
av kommunalskattelagens hinder att kunna använda
inspektörer mellan två kommuner, det vill säga att en
inspektör kan vara anställd i en kommun men verka i
två. Detta måste naturligtvis rättas till.
Fru talman! Det är intressant att notera att i bud-
getpropositionen för detta år uttalar regeringen myck-
et tydligt att det goda svenska djurhälsoläget har
kunnat behållas under 2001. Sedan utvecklar man
detta vidare på ett antal punkter, som jag inte ska
trötta kammarens ledamöter med, där man sjunger
djurhälsotillståndets lov.
Det är intressant att ha det som bakgrund när vi nu
tittar på förslaget. Margareta Winberg har flugit runt i
Europa och höjt det svenska djurskyddet till skyarna
och att det är utomordentligt bra att vi är ledande på
de punkterna. Därför är det mycket märkligt att kon-
statera att man nu vill ha en ny djurskyddsmyndighet.
Det märkliga är också att ingen kritik har riktats
mot Jordbruksverket. Regeringen har inte ens bemö-
dat sig med att göra en analys av behovet. Det är
anmärkningsvärt, mina vänner. Nej, det handlar inte
om djurskydd i grund och botten. Det handlar om
någonting helt annat. Detta är en eftergift, mina vän-
ner, till främst Miljöpartiet.
Det är en del av avbetalningen för regeringsmak-
ten. En annan del av detta är trängselavgifterna i
Stockholm, hot om förbud mot minkuppfödning i
Sverige och stopp för torskfisket. På punkt efter
punkt är man torsk, förlåt roligheten, fru talman.
Detta visar med vilken hastighet och under vilken
press man drivit fram frågorna. Det är därför försla-
gen saknar legitimitet.
Det är ett mycket tydligt politiskt spel som saknar
verklighetsgrund. Vi kan titta på hur propositionen
var skriven, vad som hände omedelbart efter valet
och i den efterföljande kompromissen. Enligt hörsä-
gen är man fortfarande inte riktigt klar över hur den
nya djurskyddsmyndigheten ska se ut och vad den
egentligen ska syssla med. Man håller fortfarande på
att diskutera det. Men det är hörsägen, fru talman, och
ingenting annat. Det skulle bara fattas att man nu
apostroferar det med att vi får en miljöpartist som
generaldirektör. Det kommer väl att visa sig så små-
ningom.
Fru talman! Detta handlar om att man har gjort
politiska eftergifter. Man tar av skattebetalarnas
pengar och lägger ut 35 miljoner kronor årligen för
att uppnå någonting som de facto redan går att uppnå
med nuvarande arbetssätt. Tänk om vi i stället hade
använt de pengarna till att utveckla arbetsmetoderna
för djurskyddsinspektörer. Då hade det handlat om
djurtillsyn, men nu är det någonting annat.</pre><pre>Anf.  125  ANITA BRODÉN (fp):
Fru talman! Vi har i dag ett mycket viktigt ärende
på vårt bord. Det handlar om hanteringen av djur-
skyddet i en ny djurskyddsmyndighet.
Ett ökat engagemang och intresse för djurens väl
har skapat medvetna konsumenter som väger in djur-
hållningsaspekter i sina val av livsmedel. Det är ett
viktigt styrmedel. Andra styrmedel för ett bättre djur-
skydd är lagar och förordningar samt krav på en hög
utbildning och kompetens. I dag finns ingen obligato-
risk utbildning eller krav på utbildning för kommu-
nernas djurskyddsinspektörer. Folkpartiet vill stärka
de kraven samtidigt som vi vill öka inspektörssam-
verkan över kommungränserna.
Folkpartiets grundsyn är att garantera djuren ett
värdigt liv och en anständig död. Även i samband
med slakten måste kraven på renhet och god hygien
samt god djuromsorg iakttas. En dålig djurhållning är
inte bara etiskt oförsvarbar utan innebär även en
hälsorisk för konsumenterna.
Vi vill minimera tiderna vid slakttransporter och
har genom Marit Paulsen på EU-nivå slagits för detta.
Folkpartiet vill verka för att slakt sker nära djurens
uppfödningsplatser. Vi menar att Sverige inom EU
ska verka för ett borttagande av exportbidragen. Som
ett första steg bör samtliga medlemsstater kontrollera
att EU:s djurskydds- och transportdirektiv följs innan
bidrag betalas ut.
Folkpartiet liberalerna anser att djurskyddsfrågor
har så hög dignitet att vi i budgeten yrkade på att ett
större anslag skulle avsättas till djurhälsovård och
djurskyddsfrämjande åtgärder.
Fru talman! Dagens ärende handlar om en ny
djurskyddsmyndighet som har till syfte att stärka
djurskyddet, vilket vi välkomnar. Myndigheten skulle
enligt regeringens förslag enbart hantera de icke-
livsmedelsproducerande djuren, det vill säga säll-
skapsdjur, försöksdjur, pälsdjur, djur som visas of-
fentligt samt hästar.
Vi gläds nu åt bifall till Folkpartiets med fleras
motioner om att djurskyddsmyndigheten även ska
inkludera de livsmedelsproducerande djuren. Det
innebär att den nya myndigheten får ansvaret för den
centrala djurskyddstillsynen beträffande samtliga djur
som omfattas av djurskyddslagen. Djurskyddsmyn-
digheten ges också i uppdrag att vägleda, utbilda och
stödja de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna.
Fru talman! Vad beträffar djurskyddstillsynen av-
seende punkt 5 yrkar jag bifall till reservation 2, ef-
tersom djurskyddet måste utgå från en helhetssyn på
hur djuren har det. Antalet centimeter för en liggplats
säger väldigt lite om djurens välbefinnande. Helhets-
bilden ger däremot en mer korrekt bild av djurens
villkor. Vi anser därför att det bör införas generella
funktionskrav i stället för att som i dag ha många
detaljregler. Det måste finnas tillräckligt många djur-
skyddsinspektörer och tillräckliga utbildningsresurser
för att tillsynen ska kunna bli effektiv.
Vad beträffar punkt 7, fru talman, vill jag påpeka
att Folkpartiet yrkar bifall till utskottets förslag. Ett
förbiseende skedde vid justeringstillfället, och reser-
vation 5 skulle ej funnits med i betänkandet.
Sist men inte minst, när det gäller punkt 10, yrkar
jag bifall till Folkpartiets reservation 8 som handlar
om det internationella djurskyddsarbetet. Genom att
vara aktiva och pådrivande i olika internationella
forum främjar vi inte enbart djurskyddet i vårt eget
land utan utökar också våra möjligheter att utveckla
djurskyddet i andra länder. Vi anser att den nya djur-
skyddsmyndigheten bör få ett brett uppdrag vad gäl-
ler det internationella arbetet. Myndigheten bör ges
huvudansvaret för dessa arbetsuppgifter och samord-
na Sveriges agerande i olika internationella organ.
Under övriga punkter yrkar jag bifall till utskottets
förslag.</pre><pre>Anf.  126  SVEN GUNNAR PERS-
SON (kd):
Fru talman! Utmärglade djur, fastkletade i sin
egen skit. Plågade och pinade hundar eller katter.
Långa transporter med skadade eller döda djur som
konsekvens och resultat. Detta är bilder som vi har
mött under de senaste åren och som med rätta har
väckt starkt engagemang och gensvar i opinionen.
Djurskyddsfrågorna har växt sig starka, inte minst hos
ungdomar men också hos många andra människor -
och det med rätta. Det är självklart. Men det får na-
turligtvis inte gå till överdrift och få absurda konsek-
venser i den riktning som Bengt-Anders Johansson
talade om.
Jag kommer själv ihåg hur det var i början av mitt
politiska arbete i miljö- och hälsoskyddsnämnden i
min hemkommun. Inspektörerna jagades runt i hagen
av en ilsken djurägare, hotade till liv och lem med
diverse olika tillhyggen. Jag minns också de förfärli-
ga filmerna och bilderna av interiörer från lägenheter
eller gårdar.
Ingen lag i världen och ingen myndighet i världen
- hur välorganiserad och välfungerande den än är -
kan förhindra mänskliga misslyckanden, ren rovdrift
ibland eller medveten ondska. Vi kan aldrig gardera
oss fullt ut mot sådana saker. Men, fru talman, det får
inte innebära att vi blir passiva eller finner oss i att
djur behandlas illa på något vis. Det utmanar oss i
stället att skaffa så effektiva och bra instrument som
möjligt för att förhindra att djur behandlas illa. Vi ska
förhindra och förebygga, men det ska också bli rele-
vanta påföljder när man överträder lagen och be-
handlar djur illa. Vi behöver alltså ha en bra djur-
skyddslag och vi behöver ha en myndighetsstruktur
som är effektiv och fungerar bra.
Kristdemokraterna står bakom betänkandets för-
slag till förändringar i djurskyddslagen, där det görs
nödvändiga och självklara tillägg och förändringar.
Vi står också bakom förslaget om inrättande av en ny
djurskyddsmyndighet. Däremot vill vi se en annan
tingens ordning när det gäller tillsynsverksamheten.
Därför yrkar jag bifall till reservation 3, som Krist-
demokraterna står bakom. Den innehåller förslag om
hur tillsynsorganisationen och myndighetsutövningen
kan fungera på ett sätt så att man skiljer på myndig-
hetsutövning och den rent kommersiella verksamhe-
ten för veterinärerna. Jag kommer också att stödja
andra reservationer som vi står bakom, men jag yrkar
bifall bara till denna.
Fru talman! Olika utredningar och diskussioner
och Riksdagens revisorer har visat på brister i myn-
dighetsutövning och tillsyn när det gäller djurskyddet
i Sverige. Vi tycker och tror att förslaget om en ny
myndighet som tar ett samlat ansvar för djurskyddet
för alla djur är ett bra förslag. Även jordbrukets djur
kommer alltså in. Det är ett bra förslag. Myndigheten
kan fokusera och avgränsa sitt arbete, den kan vara
konsekvent och tydlig och ge stöd, hjälp och direktiv
till dem som har med djur att göra. Man tar ett samlat
grepp och man ger stöd och utbildning för tillsyn och
verkställighet. För oss är det viktigt att ansvaret för
den nya myndigheten avgränsas så att det är enligt
djurskyddslagens olika paragrafer som man ska ar-
beta. Vi får inte återigen hamna i en situation där man
ska fixa allt och inget, där olika intressen står mot
varandra och där samma person ska jobba med djuret
oavsett om det ska bli kotlett eller om det är ett säll-
skapsdjur. Det är djurskyddslagens bestämmelse som
ska vara styrande. Det skulle vara bra att få bekräftat
från Socialdemokraternas representant i debatten att
så faktiskt blir fallet.
Fru talman! Kristdemokraterna står också bakom
förslagen om ändringar i djurskyddslagen när det
gäller att även avkomman till ett omhändertaget djur
ska anses vara omhändertaget, och att själva inrättan-
det av myndigheten senareläggs till den 1 januari
2004. Det är viktigt att detta får en bra förberedelse-
fas så att det blir effektivt när det väl kommer i gång.
God djuromsorg och ett ansvarsfullt förhållnings-
sätt till djuren är viktigt för oss kristdemokrater. Vi
tror att den nya myndigheten ger bra möjligheter att
upprätthålla ett sådant arbete.</pre><pre>Anf.  127  JAN ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är
övertygad om att alla är överens om att vi ska ha ett
bra djurskydd i vårt land. Vi ska värna djurens rätt till
en bra tillvaro.
Jag vill också passa på att påminna om att vi har
ett bra läge jämfört med många andra när det gäller
djurskyddet. Det gör dock inte att vi inte kan bli bätt-
re. Vi är också överens om att kontrollen av efterlev-
naden av lagen är ett uppdrag för samhället, samtidigt
som det går att förbättra kontrollen.
Som har sagts tidigare här så finns det ett brett
stöd i vårt samhälle för de här grundläggande värde-
ringarna, så jag tänker inte orda så mycket mer om
dem.
Dagens debatt handlar inte om djurskydd eller ej -
det är inte det frågan gäller. Frågan gäller hur vi på ett
så bra sätt som möjligt ska organisera djurskyddet.
Jag tror att det är viktigt att vi har ett helhetsgrepp när
det gäller djurskydd, smittskydd och över huvud taget
allt som rör djurens välbefinnande.
För min och Centerpartiets del hade vi därför hell-
re sett helhetslösningen, där vi har utvecklat Jord-
bruksverkets roll när det gäller djurskydd. Jag anser
att det gäller att öka integrationen av tillsynen längs
hela livsmedelskedjan, och inte försämra den.
Jag måste också ta tillfället i akt att här i kamma-
ren påpeka att det absolut viktigaste arbetet när det
gäller djurskydd och tillsyn utförs av våra djur-
skyddsinspektörer ute på det lokala planet. Det är
oerhört viktigt att komma ihåg när vi diskuterar de
här frågorna att det inte bara handlar om en myndig-
het, utan det viktiga jobbet görs ute på lokalplanet.
Majoriteten - för mig en förvånande bred majori-
tet - visar på handlingskraft och föreslår den vanliga
patentmedicinen. Man inrättar en ny statlig myndig-
het. Det är en myndighet som på det ultimata sättet
ska förbättra djurskyddet. Det blir en fristående ny
myndighet som enligt mitt sätt att se gör att vi klipper
av den del av tillsynen på livsmedelskedjan som ut-
görs av djurskydd. Vi tappar, eller riskerar att tappa,
de fördelar som vi hade kunnat få via en samordnad
tillsyn under Jordbruksverket.
Utöver detta ska man inrätta ett nytt, centralt,
landstäckande djurskyddsregister. Det gör man för-
modligen därför att majoriteten anser att det på något
väsentligt sätt ska förbättra djurtillsynen. Kostnaden,
15 miljoner kronor, hade enligt mitt sätt att se bättre
behövts för att till exempel utveckla inspektörerna.
Man riskerar att tappa den lokalkännedom som finns
där ute, där man nu har registren på det lokala eller
regionala planet.
Jag står givetvis bakom våra reservationer till be-
tänkandet, men för att spara lite tid åt ledamöterna så
yrkar jag bifall endast till reservation 6.
(forts. 12 §)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 15.48 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.</pre><pre>11 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde</pre><pre>KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Utskottets anmälan lades till handlingarna.</pre><pre>KU16 Justitieämbetsmännens ämbetsberättelse
vid riksmötet 2002/03
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>BoU2 Bostadsrättsfrågor
Punkt 3 (Störningar i boendet)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, fp)
Votering:
183 för utskottet
118 för res. 2
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 24 v, 19 c, 14 mp
För res. 2:      47 m, 42 fp, 29 kd
Frånvarande:    18 s, 8 m, 6 fp, 4 kd, 6 v, 3 c, 3 mp</pre><pre>Punkt 4 (Andrahandsupplåtelse - rättighetens omfatt-
ning)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
257 för utskottet
43 för res. 3
2 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 47 m, 29 kd, 24 v, 17 c, 14 mp
För res. 3:     1 s, 42 fp
Avstod:         2 c
Frånvarande:    17 s, 8 m, 6 fp, 4 kd, 6 v, 3 c, 3 mp</pre><pre>Punkt 6 (Kontroll över andrahandsupplåtelser och
hyressättning)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
284 för utskottet
19 för res. 5
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 47 m, 43 fp, 29 kd, 24 v, 14 mp
För res. 5:     19 c
Frånvarande:    17 s, 8 m, 5 fp, 4 kd, 6 v, 3 c, 3 mp</pre><pre>Punkt 7 (Upprepade betalningsförseningar)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
279 för utskottet
24 för res. 6
1 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 47 m, 43 fp, 29 kd, 19 c, 13 mp
För res. 6:      24 v
Avstod:         1 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 fp, 4 kd, 6 v, 3 c, 3 mp</pre><pre>Punkt 10 (Krav på folkbokföring)
1. utskottet
2. res. 9 (kd)
Votering:
179 för utskottet
33 för res. 9
91 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 2 fp, 18 v, 17 c, 14 mp
För res. 9:     2 m, 3 fp, 28 kd
Avstod:         45 m, 38 fp, 6 v, 2 c
Frånvarande:    16 s, 8 m, 5 fp, 5 kd, 6 v, 3 c, 3 mp
Lena Ödeen (fp) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat nej.
Berit Jóhannesson (v) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>MJU6 Östersjön som särskilt känsligt havsområde
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>12 §  (forts. 10 §) En ny djurskyddsmyndighet
(forts. MJU5)</pre><pre>Anf.  128  ANN-KRISTINE JOHANS-
SON (s):
Fru talman! Efter flera års diskussion och utre-
dande är det alltså dags att debattera och fatta beslut
om en ny djurskyddsmyndighet. Vi har hört från
andra partier att det finns olika ståndpunkter i frågan,
men ett är vi överens om, nämligen att det är viktigt
att stärka djurskyddet och inte minst djurskyddstillsy-
nen.
Djurskyddslagen kräver att alla djur ska behandlas
väl och skyddas mot onödigt lidande eller sjukdom.
Det innebär ett etiskt förhållningssätt till djuren som
vi måste ta till vara och utveckla inte minst genom ny
kunskap.
Genom att samla allt centralt djurskydd, enligt
djurskyddslagen, hos en djurskyddsmyndighet som
blir oberoende och fristående från andra intressen
kommer djurskyddet att stärkas.
Myndigheten blir en spjutspets i djurskyddsarbetet
både nationellt och internationellt. Den kommer ock-
så att bli ett tydligt samhällsorgan för bland annat
allmänheten och djurägarna. Myndighetens mål och
syfte utgår från djurens perspektiv.
I utskottets förslag till beslut har vi ett tillkänna-
givande till regeringen i en viktig fråga. Det handlar
om att ansvarsområdet för den nya myndigheten ska
omfatta alla djur. Det är viktigt att sammanföra alla
frågor om djurskydd enligt djurskyddslagen hos en
och samma myndighet för att den ska kunna bli den
spetsmyndighet som vi eftersträvar. I och med detta
föreslår vi också att starten för den nya myndigheten
flyttas fram till den 1 januari 2004.
I dag beslutar vi om ett antal lagförändringar.
Därefter kan regeringen tillsätta en organisations-
kommitté som får till uppgift att bland annat organi-
sera och bemanna myndigheten.
Fru talman! Myndigheten ska följa och utvärdera
tillämpningen av djurskyddslagen och om det behövs
föreslå förändringar av lagen eller bestämmelser
utfärdade med stöd av lagen. Med det här kommer
djurskyddet att stärkas inte minst när det gäller till-
synsfrågan. Djurskyddsmyndigheten får det centrala
ansvaret för djurskyddstillsynen. Myndigheten ska
utfärda föreskrifter om hur tillsynen ska bedrivas i
landet. Den ska arbeta med att vägleda, utbilda och
inte minst stödja de lokala och regionala tillsynsmyn-
digheterna. Den ska granska domar som rör djur-
skydd, följa upp och utvärdera anmälningar om brott,
hur fall dokumenteras, vilka problem och svårigheter
som kan uppstå i fråga om tolkningen av lagen och så
vidare.
För att kunna ha en väl fungerande tillsyn över
hela landet, som vi alla vill ha, behövs tillgång till
uppgifter om olika slag av djurhållare. Därför är ett
djurskyddsregister av vikt, så att man kan planera och
genomföra tillsynen.
När det gäller djurskyddstillsynen i övrigt vill jag
hänvisa till det arbete som sker på departementet med
utgångspunkt i att huvudmannaskapet för tillsynen
ska ligga kvar på kommunerna. Arbetet fortskrider,
och en proposition i den frågan ska komma under
året.
Fru talman! Myndigheten tar också över ansvaret
för att samla all kompetens och allt ansvar hos en och
samma myndighet när det gäller försöksdjuren. Den
ska utfärda föreskrifter om hållande, skötsel och an-
vändning av försöksdjuren, den djurförsöksetiska
prövningen, statistik över försöksdjursanvändning
och utbildningskrav för personal. Den ska arbeta
vidare med åtgärdsplanen, som Jordbruksverket och
Centrala försöksdjursnämnden har tagit fram för att
stärka djurskyddet, och inte minst se över vilka åtgär-
der som behövs för att stärka de djurförsöksetiska
nämnderna i deras arbete. Den ska vara stödjande när
det gäller olika frågeställningar, regelbunden utbild-
ning och fortbildning.
I dag finns ett rådgivande organ i djurhälso- och
djurskyddsfrågor vid Jordbruksverket. Där ingår
företrädare för myndigheter och organisationer med
olika kompetenser. Den nya myndigheten bör ha ett
liknande råd med en allsidig sammansättning, till
exempel med ledamöter med etisk och etologisk
kompetens.
Fru talman! Det finns ett stort engagemang hos
allmänheten i frågor om hur vi sköter våra djur, och
man kan förvänta sig att många kommer att vända sig
till myndigheten för att få råd och stöd. Det är viktigt
att kunna möta dessa frågor och detta intresse och
sprida kunskap i djurskyddsfrågor.
Utbildning och ökad kunskap om djurens beteen-
de och välbefinnande är av stor vikt för ett gott djur-
skydd. Det behövs fortsatt forskning och inte minst
utbildning och fortbildning av de människor som
jobbar med djur. Där är inte minst det internationella
arbetet så viktigt, som flera motionärer tar upp. Det
gäller att samarbeta inom och utom EU för att driva
på och utveckla djurskyddsarbetet. Sverige ska fort-
sätta att vara pådrivande internationellt i djurskydds-
frågor, och utskottet förutsätter att det ansvaret faller
inom myndighetens område.
Jag har pekat på några olika områden som jag an-
ser är viktiga för den nya myndigheten. Den kommer
att lyfta fram djurskyddet, kunna föra en etisk diskus-
sion, initiera forskning, ifrågasätta och så vidare. Den
har förutsättningar att bli den här spjutspetsmyndig-
heten för djurens rättigheter. Jag är glad över att vi i
dag ska fatta beslut, så att arbetet kan sätta i gång.
Fru talman! En annan viktig sak som tas upp i
betänkandet är en ändring i djurskyddslagen när det
gäller omhändertagande av djur. Det har funnits en
osäkerhet om ett beslut om omhändertagande även
omfattar den avkomma ett djur kan komma att föda
under omhändertagandetiden. Nu görs ett förtydli-
gande av § 33 i djurskyddslagen om att beslutet även
gäller avkomman.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.</pre><pre>Anf.  129  BENGT-ANDERS JOHANS-
SON (m) replik:
Fru talman! När Ann-Kristine Johansson beskri-
ver den nya djurskyddsmyndigheten låter det precis
som om det inte funnits någon som helst djurtillsyn
tidigare. Jag vet, fru talman, att Ann-Kristine är
mycket väl medveten om detta. Allt hon räknar upp
kan vi vara överens om är sådant som man ska ägna
sig åt. Det remarkabla i uppräkningen är att det enda
som vi möjligen kan vara överens om inte riktigt har
fungerat, beroende på att regelverket försvårar det
hela, är den kommunala tillsynen. Den vill man ha
kvar.
Fru talman! Min utgångspunkt förstärker bilden
av att detta inte har något med djurskydd att göra.
Detta är en eftergift som ni socialdemokrater har
tvingats göra för att behålla regeringsmakten. Jag
frågar dig Ann-Kristine: Varför vill du lägga
35 miljoner kronor på något som innebär dubbelar-
bete? Det blir ju med naturnödvändighet så att man
måste dubblera människor på Jordbruksverket och på
den nya djurskyddsmyndigheten.</pre><pre>Anf.  130  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är intressant att lyssna till Bengt-
Anders Johansson, inte minst till hans anförande. Han
nämnde knappt ordet djurskydd i sitt anförande. I så
fall pratade han utifrån produktionssynpunkt. Jag
saknar Moderaternas engagemang i just djurskydds-
frågor. Vi står bakom beslutet att starta den nya djur-
skyddsmyndigheten för att lyfta upp djurskyddsfrå-
gorna och driva dem ordentligt. Vi visar hur viktiga
djurskyddsfrågorna är. Det är inga politiska eftergif-
ter. Det är en viktig markering att Sverige tycker att
djurskyddsfrågorna är väldigt viktiga.
När det gäller tillsynsfrågan kommer den nya
myndigheten att få hjälpa till att stödja och vidareut-
bilda de lokala djurskyddsinspektörerna. Jag tror att
det kommer att bli bra. Då har de någon de kan vända
sig till för rådgivning, bland annat i tolkning av lagar.</pre><pre>Anf.  131  BENGT-ANDERS JOHANS-
SON (m) replik:
Fru talman! Det är lite magstarkt att få höra att jag
inte nämnde någonting om djurskyddet. Då måste jag
upprepa min inledningsmening, nämligen att alla
människor har ett oeftergivligt och oinskränkt ansvar
för de djur som man har i sin besittning eller utövar
någon som helst påverkan på.
Jag började med det. Det är möjligt, fru talman,
att Ann-Kristine inte lyssnade riktigt vid det tillfället.
Därför upprepar jag det.
Man upprepar ett antal funktioner som man för-
väntar sig av den nya djurskyddsmyndigheten. Då ber
jag, fru talman, Ann-Kristine och socialdemokratin
att nämna en enda sak som den nya myndigheten ska
uppnå som inte Jordbruksverket med ett förstärkt
regelverk och en förnyad verktygskatalog skulle kun-
nat utföra. Nämn en enda!</pre><pre>Anf.  132  ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Vi anser att det är viktigt att samla
alla frågor som rör djurskyddet i en myndighet för att
vi ska kunna driva på djurskyddsfrågorna ordentligt
och inte minst arbeta vidare med tillsynsfrågan som
är grunden för ett bra djurskydd. Det anser vi att den
nya djurskyddsmyndigheten kan göra, inte minst
internationellt, som även Bengt-Anders Johansson tog
upp i sitt anförande. Han tycker det är viktigt med det
internationella arbetet. I detta kommer den nya djur-
skyddsmyndigheten att kunna vara en spjutspetsmyn-
dighet och visa att Sverige anser att djurskyddet är så
viktigt att det samlas i en och samma myndighet.</pre><pre>Anf.  133  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Fru talman! Under en längre tid har vi i Vänster-
partiet drivit på för att samhället ska inrätta en fristå-
ende djurskyddsmyndighet. Vi vill bygga upp en ny
myndighet eftersom djursskyddsfrågorna inte givits
tillräcklig tyngd och utrymme. Denna myndighet ska
arbeta med djurskydd, och vi vill inte att tid och re-
surser på myndigheten ska gå till att utföra rutiner
och administration. Det är viktigt att myndigheten har
det övergripande ansvaret för djurskyddsfrågor och
att alla de kompetenta människor som anställs på
myndigheten ser till att djurskyddet integreras bättre i
vårt samhälles värderingar och attityder.
Vi ser många fördelar med en fristående djur-
skyddsmyndighet, inte minst att de djurpolitiska frå-
gorna kan frikopplas från myndigheter som ibland tar
mer hänsyn till faktorer som har med ekonomi och
produktionsteknik att göra.
En grundbult för att vi ska få en fungerande lokal
djurtillsyn, oavsett vem som är huvudman för den, är
att den centrala samordnande verksamheten fungerar.
Den nya djurskyddsmyndigheten ska därför ges möj-
lighet att bevilja tillstånd och meddela föreskrifter.
Denna centrala myndighet ska ha det övergripande
ansvaret för den centrala djurskyddstillsynen vad
gäller samtliga djur som omfattas av djurskyddslagen.
Men den ska också få i uppdrag av regeringen att
vägleda, utbilda och stödja de regionala och lokala
tillsynsmyndigheterna. Detta är ett mycket viktigt
arbete. Landets djurskydds- och miljöinspektörer
behöver stöd och hjälp. Den intresserade allmänheten
behöver råd och svar på sina frågor.
Fler och fler i vårt samhälle tar till sig fakta om de
förhållanden som djur lever och dör under. Djurtrans-
porter, pälsdjurens förhållanden och försöksdjurens
lidanden är några exempel som upprör. I dag är djur-
rättsrörelsen en växande rörelse. Djurens situation i
samhället har blivit en viktig fråga för många, inte
minst för yngre människor.
Djur är levande varelser med känslor som vi. De
kan, lika lite som människor, behandlas som materi-
ella ting som köps, säljs och transporteras som andra
varor. En orsak till att vi inte kan förhindra djurtrans-
porter är EU:s regler om varornas fria rörlighet.
Samma regler gäller alltså för levande djur som för
muttrar, datorer och andra varor. Det är möjligt att en
ny djurskyddsmyndighet inte kan ändra på detta re-
gelverk omgående. Men att vi tar djurskyddsfrågor på
allvar i Sverige medför att vi sänder ut signaler i vår
omgivning att de regelverk som finns ofta varken är
fungerande eller tillräckliga. Man ser ju ofta exempel
på att varken de nationella kontrollerna av djurtrans-
porter fungerar eller att EG-kommissionen lyckas
kontrollera och övervaka medlemsstaternas efterlev-
nad av direktivet om djurtransporter.
Under arbetet med förslaget till denna nya myn-
dighet har det ibland uppstått diskussioner och gräns-
dragningsproblem. Vi tror dock att det är bra att verk-
samheten har renodlats till att gälla djurskydd. Djur-
skyddsmyndighetens roll på slakterier är till exempel
att se till att de levande djuren inte åsamkas lidande. I
övrigt vilar ansvaret på Livsmedelsverket för hygien
och kontroller med mera. Jordbruksverket ansvarar
för avfallet liksom för självdöda djur.
För att vi ska få en effektiv djurskyddsmyndighet
är det viktigt att hitta en bra samordning mellan djur-
skyddsmyndigheten och Jordbruksverket. Naturligtvis
måste vi också, när väl myndigheten är på plats och
börjar fungera, göra en uppföljning för att se om det
finns behov av ytterligare översyn. Det är också vik-
tigt att vi bygger upp en myndighetsstruktur där
skattemedel används på ett effektivt sätt. Jättestruktu-
rer är inte alltid de bästa, utan det gäller i stället att
titta på de syften, samband och funktioner som en ny
myndighet ska verka för.
Avslutningsvis tror vi i Vänsterpartiet att denna
nya myndighet ska innebära ett steg i rätt riktning
mot en mer etisk och moraliskt bättre djurhållning.
Det är bra att denna myndighet förses med ett djur-
skyddsråd, och det är också mycket positivt att myn-
digheten får egna forskningsanslag för att kunna
beställa forskning om djurskydd.
Vänsterpartiet yrkar därför bifall till förslaget i
betänkandet. Jag vill passa på att tacka för konstruk-
tiva diskussioner under arbetet med detta betänkande.</pre><pre>Anf.  134  GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Den nya djurskyddsmyndigheten och
den nya organisationen för djurskyddet, som vi fått se
i tidigare betänkanden och i detta, är naturligtvis ett
stort steg framåt. Behovet av både skärpt lagstiftning
och effektivisering när det gäller djurskyddet i landet
är stort. Det är vi så gott som samtliga överens om. Ni
känner väl bristerna. Naturligtvis hälsar vi i Miljö-
partiet det här betänkandet med glädje.
Jag kan inte undgå att ta upp det som Bengt-
Anders Johansson påstod i sitt anförande om att Mil-
jöpartiet hastigt och slarvigt i förhandling med rege-
ringen klämde igenom detta beslut och att regeringen
tog det för att, som han uttryckte det, bibehålla rege-
ringsmakten. Nu har jag inte suttit länge i miljö- och
jordbruksutskottet, men jag har varit intresserad av
djurskyddsfrågorna under lång tid och kunde i riks-
dagen under förra mandatperioden följa detta arbete.
Mitt intryck är att initiativet till den nya djurskydds-
myndigheten togs för över fem år sedan av Gudrun
Lindvall, som var Miljöpartiets ledamot i miljö- och
jordbruksutskottet under förra mandatperioden, och
att hon varit en av de drivande när det gällt att få fram
den nya djurskyddsmyndigheten.
Det har varit en mycket lång process, tvärtemot
vad Bengt-Anders Johansson säger. Den har pågått
under många år med kontakter med berörda myndig-
heter, med regeringen och med experter. Under vägs
gång har det också varit en utredning som lämnade
sitt betänkande i november 2000, vilket ligger till
grund för detta. Det är ett ovanligt väl genomarbetat
förslag, skulle jag vilja säga. Bengt-Anders Johansson
kan ju rätta mig om jag har missuppfattat något på
den här punkten. Det är alltså långtifrån något hast-
verk, och det är naturligtvis viktigt att detta görs med
stor omsorg.
Med det betänkande vi har i dag är vi nära ett
slutsteg i den här processen. Nu slår man fast att den
nya djurskyddsmyndigheten ska ha ett övergripande
ansvar för hela djurskyddet. Det innebär att det äntli-
gen blir en kraftsamling inom djurskyddsområdet. Vi
får en stark myndighet med en central funktion som
kan ge föreskrifter och råd och driva djurskyddsfrå-
gor. Men detta förenas också med kravet, som är
naturligt för Miljöpartiet att ställa, på en decentralise-
ring så att tillsyn och rådgivning sker nära dem som
berörs ute i kommunerna. Kommunernas djur-
skyddsinspektörer ska till exempel vara de som arbe-
tar med och verkställer detta med stöd, hjälp och
föreskrifter från en kompetent central myndighet. Det
är en organisation som jag tror kommer att bli mycket
bra om man också ser till den framtida utvecklingen
av djurskyddet. Man kan följa det som händer ute.
Man kommer att skapa garantier för hög kvalitet på
djurskyddet över hela landet, i samtliga kommuner.
Man kan gå in och hjälpa till där brister finns. Man
kan svara för utbildning och så vidare. Det är alltså
viktigt att detta kommer till stånd.
Det vi nu ser fram emot är arbetet inom organisa-
tionskommittén, som ska utarbeta detaljerna inför
ikraftträdandet den 1 januari 2004.
Betänkandet innehåller en viktig punkt som
kompletterar regeringens förslag när det gäller vilka
djur som ska omfattas av djurskyddsmyndighetens
ansvar. Man konstaterar i tillkännagivandet att även
de livsmedelsproducerande djuren ska inkluderas i
ansvaret. Det är naturligtvis viktigt, och därmed är
helheten garanterad. Nu har djurskyddsmyndigheten
hela ansvaret. Organisationen är bra. Jag kan bara
varmt yrka bifall till betänkandets förslag i dess hel-
het.</pre><pre>Anf.  135  BENGT-ANDERS JOHANS-
SON (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Gunnar
Goude säger: Det har talats länge om detta. Icke desto
mindre blev det riktigt bråttom med hur det egentli-
gen skulle se ut klockan fem i tolv. Till och med när
detta skulle upp i utskottet visste man inte hur man
skulle ha det. Man fick ta tillbaka det, och så för-
handlades det om igen och kom fram i en ny skepnad
etcetera. Så Gunnar Goudes verklighetsbeskrivning
brister nog något, fru talman, åtminstone när det gäl-
ler slutskedet.
Sedan kunde jag konstatera att Socialdemokrater-
nas företrädare inte kunde svara på frågan om det
fanns någon enda sak som skulle bli bättre med en ny
djurskyddsmyndighet och som inte skulle gå att ge-
nomföra med Jordbruksverket som huvudman och
med motsvarande verktyg. När man dessutom säger
från det regeringsbärande partiet att man nu vill få
detta samlat är det ett kraftigt våld på sanningen, mot
bakgrund av att det man nu gör är att splittra upp det i
två enheter.
Fru talman! Om Gunnar Goude kunde ge mig ett
enda exempel på vad denna djurskyddsmyndighet
skulle ha för unik möjlighet att göra något som icke
Jordbruksverket med samma medel skulle kunna
genomföra ska jag ha bägge öronen öppna.</pre><pre>Anf.  136  GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tror först och främst att det är
viktigt att vi får en ny organisation som står fri från
andra intressen. Jordbruksverket är ju i en situation
där man har många andra intressen att ta om hand.
Jag tror att det är bra att man får en fokusering på
djurskyddet och en myndighet som klart och tydligt
har denna enda uppgift. Sedan ska djurskyddsmyn-
digheten naturligtvis samverka med andra myndig-
heter. I betänkandet liksom i en del av motionerna
och reservationerna framgår behovet av till exempel
kontakter med sociala myndigheter, med Livsme-
delsverket, med Jordbruksverket och med många
andra myndigheter. Det arbetet och de kontakterna är
naturligtvis viktiga att ha.
Det sker mycket på djurskyddsområdet och kom-
mer att ske mycket framöver. Jag tror att en ny myn-
dighet har en helt annan möjlighet att ta till vara de
förändringar som vi står inför.
Sedan ska jag inte ge mig in på en kritik av Jord-
bruksverket. Det är klart man kan tänka sig att göra
en sådan utredning, men det förefaller lite ointressant
när man nu ser att vi äntligen får en lösning på väldigt
många av de problem vi ser när det gäller djurtrans-
porter, försöksdjurshanteringen och många andra
saker - Sven-Erik nämnde en del i sitt anförande. Det
finns inget skäl att försöka utreda möjligheten att ha
detta på Jordbruksverket igen. Det här är en klar för-
bättring. Det finns heller inga nackdelar med det utan
bara fördelar vad jag kan se.</pre><pre>Anf.  137  BENGT-ANDERS JOHANS-
SON (m) replik:
Fru talman! Gunnar Goude inledde med att säga
att han "tror" att det blir bra med en ny myndighet
eftersom man då skulle kunna fokusera. Det är just
detta troende, fru talman, som vi från moderat håll
reagerar på, att skattebetalarna ska behöva stå upp
med 35 miljoner nya kronor bara för detta troende.
Inte ens regeringen har gjort en riktig analys av läget.
Splittringen i frågan om hanteringen av djur-
skyddsfrågorna framstår också som än mer tydlig när
Gunnar Goude beskriver att den nya djurskyddsmyn-
digheten naturligtvis också måste informera Jord-
bruksverket. Det har man inte tidigare behövt av det
skälet att detta funnits samlat under en hatt.
Analys saknas. 35 miljoner lägger Socialdemo-
kraterna med stöd av Miljöpartiet på ren byråkrati. Vi
hade velat använda detta till djurskyddstillsyn. Det är
viktigare än byråkrater.</pre><pre>Anf.  138  GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt när man
startar en ny myndighet, sätter i gång en verksamhet
och ska bygga upp den att man också tillsätter resur-
ser. Det ansvaret är vi beredda att ta i Miljöpartiet.
Det har samverkanspartierna också ställt upp på.
Självfallet. Annars kanske det inte skulle gå att få en
effektiv myndighet. Det är inte på något sätt originellt
att man tillsätter resurser för att genomföra det som
man har planerat. Vi ska vara tacksamma i riksdagen
för att man också på allvar tänker ta itu med det här
arbetet.
Tron på framtiden kan jag väl få fortsätta att ha i
Miljöpartiet. Om Moderaterna vill ha en tro som mer
riktar sig bakåt i tiden må väl det vara hänt. Men när
det gäller djurskyddet tror jag inte att det är särskilt
lyckat att vilja gå tillbaka till det gamla som vi har
sett på Jordbruksverket, utan att gå in på detaljkritik
av verksamheten.</pre><pre>Anf.  139  JAN EMANUEL JOHANS-
SON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för att min
motion har tillstyrkts. Det är med stolthet man kan
vara här som representant för ett parti som först i
världen har drivit igenom en djurskyddsmyndighet.
Det känns skönt att få vara banbrytande på ett sådant
här område, att vara just först i världen. Det har vi
varit förut när det gällt andra solidariska ärenden,
men det är som sagt med stolthet och med glädje jag
kan stå här i dag.
Det är också väldigt kul att se att vår nya jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist fortsätter att
kämpa i sin föregångares fotspår genom att just ha det
här som ett prioriterat område och verkligen visa att
det här är någonting viktigt och någonting som vi
faktiskt prioriterar. Det visar hon genom att se till att
få i gång den här myndigheten och, som jag tryckte
på i motionen, att även de livsmedelsproducerande
djuren ska ingå för att man ska få till den här helhe-
ten.
Någonting som är viktigt när man står här och
pratar om att man är först i världen till exempel är att
vi kämpar för just djurens skull. Det är ju ingen po-
äng i sig att vara först utan poängen är att detta inte är
partipolitiskt. Just partipolitisk får det faktiskt inte bli
heller utan ju fler som kan kämpa tillsammans desto
bättre är det. Det är ingen egotripp utan någonting vi
gör just för att djuren ska få det bättre.
Vi har en djurskyddslag som jag också törs påstå
är den bästa i hela världen. Det viktiga för myndig-
heten är att se till att den lagen följs. Vi sossar har
också skrivit ett program, Lyckliga djur. Via den här
myndigheten ska vi se till att de skrivningarna också
blir verklighet. Det är återigen någonting att vara stolt
över. Samordning är i det här fallet mycket viktigt.
Det får vi till i och med den här myndigheten.
Kanske föga otippat skulle jag vilja säga "stolt
men inte nöjd", om ni har hört det begreppet tidigare.
Det hade varit trivsamt med en kanske något starkare
skrivning just när det gäller det internationella områ-
det. Djurens lidande håller sig inte inom de nationella
områdena. Om vi fraktar hästar från Sverige till
Tyskland eller Holland eller vart de tar vägen någon-
stans tänker inte hästen: Oj, nu slutar det göra ont för
nu klev jag över till Tyskland. Just där måste vi se till
att det samordnas också internationellt, att vi kan ge
oss in och diskutera en samordning av djurskyddsfrå-
gorna också inom WTO, inom EU och kunna vara
med och spela i östutvidgningen.
Men, som sagt var, tack så väldigt mycket! Jag är
stolt och glad över att det blev som det blev.</pre><pre>Anf.  140  BIRGITTA OHLSSON (fp):
Fru talman! Sverige har världens bästa djur-
skyddslag på papperet. I praktiken klingar den dess-
värre ganska ofta ihåligt, och näringens intresse sätts
före djurens välbefinnande. Många löften om refor-
mer som har utlovats på jordbruksfronten har dess-
värre inte blivit infriade. Det tycker jag är sorgligt.
Men som djurvän i Sveriges riksdag tycker jag
ändå att det är glädjande att vi har fått den nya svens-
ka djurskyddsmyndigheten. Det är väldigt viktigt att
lantbrukets djur också är inkluderade och att man nu
tar ett helhetsgrepp i denna viktiga fråga.
Men fortfarande finns det stora brister i utskottets
förslag. Jag tänkte i korthet lyfta fram tre aspekter
som är extra viktiga.
För det första fortsätter djur att betraktas som sa-
ker, som materiella ting, enligt lagen.
För det andra missar utskottsmajoriteten att försö-
ka stärka den rättssäkerhet som skulle behövas kring
den försöksdjursetiska prövningen.
För det tredje tar man inte chansen att ge Sverige
ett starkt internationellt ansvar i frågan.
I utredningen om djurskyddsmyndighet föreslog
utredaren Svante Englund för en tid sedan att beslut
som fattas i de försöksdjursetiska nämnderna ska
kunna överklagas till djurskyddsmyndighetens styrel-
se om det råder oenighet. I dag kan endast sökande
forskare överklaga beslut om djurförsök. Däremot
kan ingen överklaga de ansökningar som de försöks-
djursetiska nämnderna godkänt. Därför ses inte för-
söksdjuren som de levande varelser de är utan som
materiella ting utan någon form av talerätt. Den här
typen av djursyn tycker jag är ganska konservativ.
I miljöbalken kan miljöorganisationer överklaga
beslut. Träds värde väger uppenbarligen tyngre än
levande varelser som djur. Jag tycker att samma möj-
lighet borde ges till de stora demokratiska djur-
skyddsorganisationer som finns att kunna driva fall
där det handlar om att djuren har behandlats mycket
illa.
Det är också märkligt att utskottsmajoriteten inte
är bekymrad över att det saknas rättssäkerhet vid de
försöksdjursetiska prövningarna. Jag undrar varför
man inte vill låta de här fallen drivas i domstol. Det
borde vara en högst rimlig princip.
Det finns fler fall från den djurförsöksetiska ut-
redningen som en kvinna som heter Madeleine Em-
mervall presenterade ganska nyligen. Det är fall där
forskare har gått över gränsen och inte följt de för-
ordningar som finns. Det har handlat om att man har
utfört olika djurförsök där det har funnits alternativ
och att man har hittat på egna regler och fått försök
godkända. Jag tycker att det är skamligt att sådant får
fortsätta i en rättsstat som Sverige. Ingen granskar de
här fallen i dag i domstol, och det tycker jag att man
borde göra.
Jag tycker också att det är märkligt att det bara är
Folkpartiet och Kristdemokraterna som har reserverat
sig för ett bättre internationellt stärkt djurskydd. Ut-
skottsmajoriteten nöjer sig i dag med att det finns ett
internationellt kansli på Jordbruksverket och att det
ska flyttas till den nya djurskyddsmyndigheten.
Men som motionär var det inte riktigt vad jag vil-
le. Jag ville gå några steg längre. Jag ville ha en myn-
dighet som kunde samordna Sveriges alla kontakter
på området, en myndighet som skulle få ett bredare
uppdrag att jobba med djurskyddsfrågor inom WTO,
FN och EU, en myndighet som kunde informera
svenska medborgare om vad som händer på fronten
och framför allt se till att man jobbar med att lyfta
fram frågor, alltifrån grymma djurtransporter till
utrotningshotade djur. Man skulle få ett helhetspers-
pektiv.
Jag tror att Sverige skulle ha haft oerhört stora
möjligheter att skapa ett bättre djurskydd globalt, att
profilera sig på frågan. Jag tycker att det är synd att
utskottsmajoriteten inte tog den chansen.
Det är dock väldigt positivt att vi har gått några
steg längre på resan mot ett bättre djurskydd i Sveri-
ge, men det återstår en lång väg att gå.</pre><pre>Anf.  141  GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag vill gärna ta tillfället och bara sä-
ga att jag helt delar Birgitta Ohlssons synpunkter. Jag
tror att det är många i utskottet som gör det.
När det gäller överklaganderätten är det precis
som du säger. Vi skulle gärna vilja ha samma kon-
struktion som gäller för miljöbalken, alltså att till
exempel intresseorganisationer har överklaganderätt.
Men man bör invänta den utredning som du själv
nämnde och hur den kommer att behandlas. Det är
alltså så att man sällan lägger fram yrkanden eller gör
tillkännagivanden under det att regeringen behandlar
en utredning. Det kan försena frågan.
När det gäller det internationella arbetet tycker jag
att skrivningarna är rätt starka. Det finns två bra mo-
tioner, och jag tror att samtliga i utskottet tycker att
det är angeläget att djurskyddsmyndigheten får upp-
draget. Det är väl en avvägningsfråga om man anser
att det är tillräckligt eller inte. Det står att utskottet
tycker att motionerna därmed är tillgodosedda, vilket
är ovanligt i den typen av betänkanden. Det brukar
vara på kommunal nivå som den typen av yttranden
görs. Det är ett starkt tillstyrkande av kravet.
Vi håller helt med, och vi tror att det är en teknisk
sak när det gäller det första. I det andra är det natur-
ligtvis viktigt att djurskyddsmyndigheten får det in-
ternationella ansvaret.</pre><pre>Anf.  142  BIRGITTA OHLSSON (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag gläds åt Gunnar Goudes svar när
det gäller frågan om att rättsetiskt kunna pröva frå-
gorna - att överklaga i domstol. Jag hoppas att Gun-
nar Goude tillsammans med hans samarbetspartner i
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ska se till att
det händer någonting. Den här förmånen har funnits
tämligen länge i miljöbalken, och det borde hända
någonting också på djurskyddsfronten.
Vad gäller den internationella sidan har min mo-
tion besvarats hyggligt, men man skulle ha kunnat
tillsätta fler resurser och ytterligare krav. Där är jag
inte riktigt nöjd, och jag kommer att fortsätta att ar-
beta med den frågan.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 februari.)</pre><pre>13 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 29 januari</pre><pre>2002/03:144 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet
Lena Hallengren
Validering
2002/03:145 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Lena Hallengren
Brist på personal i förskolan</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 februari.</pre><pre>14 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 29 januari</pre><pre>2002/03:448 av Göran Lindblad (m) till statsrådet
Jan O Karlsson
Moment 22 för asylsökande som har möjlighet att få
uppehållstillstånd i annat land
2002/03:449 av Elizabeth Nyström (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Tjälsäkring i Dalslands vägnät</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 februari.</pre><pre>15 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 22 januari</pre><pre>2002/03:406 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till
miljöminister Lena Sommestad
Dieselskatt i proportion till miljöpåverkan</pre><pre>den 29 januari</pre><pre>2002/03:411 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Museernas säkerhet
2002/03:412 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
kulturminister Marita Ulvskog
Teckenspråksbibel
2002/03:413 av Maria Hassan (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Rinkeby Bomässa
2002/03:415 av Rosita Runegrund (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisstationen på Orust
2002/03:419 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet
Lena Hallengren
Barnomsorg
2002/03:420 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Våldsskildringsrådet
2002/03:421 av Anita Sidén (m) till försvarsminister
Leni Björklund
Avel av ledarhundar
2002/03:422 av Marie Engström (v) till statsrådet
Berit Andnor
Barnkonvention
2002/03:424 av Johan Linander (c) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Situationen på kriminalvårdens sexualbrottsavdel-
ningar
2002/03:425 av Rigmor Stenmark (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Herrelös mark
2002/03:428 av Christer Nylander (fp) till närings-
minister Leif Pagrotsky
E 22:an genom Skåne
2002/03:429 av Marie Wahlgren (fp) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Kulturen i Skåne
2002/03:430 av Carina Hägg (s) till vice statsminis-
ter Margareta Winberg
Hotell och kursgårdars tv-utbud
2002/03:431 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polisen i ekonomisk kris
2002/03:434 av Mikael Oscarsson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kristen etik i läroplanen
2002/03:435 av Johnny Gylling (kd) till statsminister
Göran Persson
Nationaldagen som allmän helgdag
2002/03:439 av Karin Granbom (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Stöd och ersättning till samordningsansvariga i vitt-
nesstödsverksamheten
2002/03:440 av Tomas Eneroth (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Kyrkoarkivalier
2002/03:442 av Ulf Sjösten (m) till näringsminister
Leif Pagrotsky
Entreprenörskap i Sverige
2002/03:443 av Ulf Sjösten (m) till statsrådet Morgan
Johansson
Nya droger</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 februari.</pre><pre>16 §  Kammaren åtskildes kl. 16.49.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
5 § anf. 26 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till och med 8 §
anf. 63 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till och med 9 §
anf. 119 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>