Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:17

Torsdagen den 14 november

Kl. 12.00 - 12.33

---

14.00 - 15.02

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 8 november.
2 § Ledighet, m.m.

Förste vice talmannen meddelade att Lena Sand-
lin-Hedman (s) ansökt om sjukledighet under tiden
den 14 november-20 december 2002.

Kammaren biföll denna ansökan.

Förste vice talmannen anmälde att Britta Råd-
ström (s) skulle tjänstgöra som ersättare för Lena
Sandlin-Hedman.

3 § Avsägelse

Förste vice talmannen meddelade att Anne Marie
Brodén (m) avsagt sig uppdraget som suppleant i
socialförsäkringsutskottet och bostadsutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

4 § Kompletteringsval

Förste vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser anmält Anita Jönsson som ledamot i EU-
nämnden efter Berit Andnor och Cecilia Dahl som
suppleant i konstitutionsutskottet och arbetsmark-
nadsutskottet under Luziano Astudillos ledighet.
Förste vice talmannen meddelade vidare att Mo-
deraternas riksdagsgrupp anmält Per Westerberg som
ledamot i riksdagens valberedning efter Chris Heister,
Anne Marie Brodén som ledamot i socialutskottet
efter Chris Heister, Marietta de Pourbaix-Lundin som
suppleant i riksdagens valberedning efter Per Wester-
berg och Björn Hamilton som suppleant i socialför-
säkringsutskottet, socialutskottet och bostadsutskottet
efter Anne Marie Brodén.

Förste vice talmannen förklarade valda till

ledamot i EU-nämnden
Anita Jönsson (s)

ledamot i riksdagens valberedning
Per Westerberg (m)

ledamot i socialutskottet
Anne Marie Brodén (m)

suppleant i riksdagens valberedning
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

suppleant i konstitutionsutskottet
Cecilia Dahl (s)

suppleant i socialförsäkringsutskottet
Björn Hamilton (m)

suppleant i socialutskottet
Björn Hamilton (m)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Cecilia Dahl (s)

suppleant i bostadsutskottet
Björn Hamilton (m)

5 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2002/03:22

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:22 av Anne-Marie Ekström
(fp) om barns situation i asylsökande familjer
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 21 november 2002.
Skälet till dröjsmålet är resor och andra engage-
mang.
Stockholm den 11 november 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson

Interpellation 2002/03:23

Till riksdagen
Interpellation 2002/03:23 av Carl B Hamilton om
direktiven till utredning om partibidrag
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 29 november 2002.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresa och andra in-
bokade engagemang.
Stockholm den 11 november 2002
Statsrådsberedningen
Pär Nuder

6 § Svar på interpellation 2002/03:21 om en
öppen arbetsmarknad för utländska akademi-
ker

Anf. 1 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Ana Maria Narti har ställt ett antal
frågor till mig som rör utländska akademikers möj-
ligheter att arbeta i Sverige inom det yrke som de har
utbildat sig för. Detta är något som rör flera olika
statsråd och jag svarar på Ana Maria Nartis frågor
framför allt i de delar de rör mitt ansvarsområde i
regeringen.
Som jag framhöll i den interpellationsdebatt som
jag och Ana Maria Narti hade i dessa frågor här i
kammaren den 3 juni, bor det i dag i Sverige många
högskoleutbildade invandrare som inte får arbeten
som motsvarar deras utbildning. Det är självklart av
stor betydelse att Sverige och de svenska arbetsgivar-
na förmår att ta vara på den kompetens som dessa
välutbildade personer har. Att inte göra det innebär
både ett samhällsekonomiskt slöseri med resurser och
ett lidande för många enskilda människor.
I propositionen Den öppna högskolan (prop.
2001/02:15) slog regeringen fast att det behövs en
fortsatt satsning på olika former av komplette-
ringsutbildningar för utländska akademiker. Det är
viktigt att tidigt kartlägga utländska akademikers
utbildningsbakgrund och yrkeserfarenheter och att
utifrån denna kartläggning göra individuella hand-
lingsplaner, så att varje enskild person får den komp-
letterande utbildning som kan behövas för att få ett
lämpligt arbete.
I propositionen Den öppna högskolan förklarade
regeringen också att lärosätena måste bli bättre på att
värdera de sökandes reella kunskaper och inte bara se
till de formella meriterna. Ett sådant synsätt torde
även underlätta inträdet på den svenska arbetsmark-
naden för personer som har en utländsk akademisk
examen och minska behovet av kompletterande ut-
bildning.
I enlighet med regeringens förslag har en ändring
gjorts i högskolelagen som innebär att högskolorna,
utöver att främja förståelsen för andra länder och för
internationella förhållanden, även aktivt ska främja
och bredda rekryteringen till högskolan. Lagändring-
en trädde i kraft den 1 juli 2002.
Som jag nämnde i interpellationsdebatten den 3
juni har regeringen också beslutat att tilldela Linkö-
pings universitet och Malmö högskola 5 miljoner
kronor vardera under 2002 för en satsning på komp-
letterande utbildning för invandrade akademiker.
Satsningen pågår under tre år och omfattar alltså
sammanlagt 30 miljoner kronor. Syftet med utbild-
ningen är att invandrare med en utländsk högskoleut-
bildning ska kunna få en kompletterande utbildning
för att möta kraven på arbetsmarknaden.
Utformningen av dessa utbildningar beslutar de
enskilda lärosätena om, men självklart är det angelä-
get att detta sker i samverkan med studenter, arbets-
givare och andra berörda parter som till exempel
olika invandrarorganisationer. Genom att förlägga
denna satsning på kompletterande utbildningar för
invandrare till enbart två lärosäten skapas samord-
ningsmöjligheter som förhoppningsvis kan bidra till
att utbildningarna blir mer ändamålsenliga. Det är
regeringens förhoppning att även andra lärosäten ska
kunna dra lärdomar av detta projekt.
Samtidigt har Högskoleverket i regleringsbrevet
för budgetåret 2002 fått i uppdrag att genomföra en
nationell kartläggning och analys av kompletterande
högskoleutbildningar för utländska akademiker samt
att kontinuerligt följa upp antagningen av utländska
akademiker till dessa utbildningar och innehållet i
utbildningarna. Högskoleverket ska efter samråd med
berörda myndigheter inkomma med en redovisning
till Utbildningsdepartementet senast den 10 april
2003.
Arbetsmarknadspolitiken spelar också en central
roll för att öka de invandrade svenskarnas tillträde till
svensk arbetsmarknad. Förutom platsförmedling är
kompetenshöjande insatser mycket viktiga. Därför
har regeringen avsatt 100 miljoner kronor årligen
under perioden 2001-2003 i syfte att erbjuda komp-
letterande utbildning inom bristyrken för personer
med utländsk utbildning och för att tillgodose beho-
vet av tvåspråkig personal inom vård och omsorg.
Under 2001 deltog drygt 1 700 personer i dessa akti-
viteter, och utbildningar genomfördes för sjuksköter-
skor, läkare och tandläkare. Dessutom genomfördes
kompletterande lärarutbildning och utbildning inom
tele, data samt elektronik. Planeringen av insatserna
har skett i nära samverkan med landsting, kommuner
och företag samt med parterna på arbetsmarknaden.
Som statsministern framhöll i sin regeringsförkla-
ring den 1 oktober, är arbetet med att öka de invand-
rade svenskarnas tillträde till arbetsmarknaden en av
regeringens stora arbetsuppgifter under den här man-
datperioden. Det kräver bland annat att undervisning-
en i svenska förbättras och att formerna och metoder-
na för värdering av utländsk yrkeskompetens utveck-
las.
Regeringen vill också att samtliga myndigheter
och alla kommuner och landsting ska sätta upp mål
och utarbeta handlingsplaner för att öka mångfalden
och motverka diskriminering vid anställning. Men vi
vill också att privata arbetsgivare gör samma sak. För
att öka möjligheterna för invandrade svenskar med
akademisk utbildning att hävda sig på den svenska
arbetsmarknaden krävs att alla goda krafter samver-
kar.

Anf. 2 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag vill ock-
så tacka för tålamodet. Det är andra gången vi här
diskuterar de här frågorna. Men jag vill samtidigt
påminna om att jag inte gör det för att tjata, utan för
att bristen på kvalificerad arbetskraft visar sig vara
alltmer allvarlig. Det antal som vi har hört talas om
ligger långt ifrån det antal vi skulle behöva utbilda för
att kunna hinna i kapp och täcka bristen.
Det behövs mycket mer än satsningarna i Linkö-
ping och Malmö, och det går för långsamt. Om vi ska
vänta tre år på att experimenten i Linköping och
Malmö ska avslutas och sedan kanske tillbringa ett
halvt eller ett år med utvärdering och diskussion kring
vad som har hänt, så går det alldeles för lång tid.
Varje dag som går då akademiker med hög ut-
bildning och lång arbetslivserfarenhet från andra
länder sitter passiva eller kör taxi leder till diskvalifi-
cering. Varje dag är en förlust för Sverige och en
förlust för den berörda.
Det finns en annan mycket viktig fråga som behö-
ver lyftas fram.
Inget av de problem vi nu diskuterar för andra
gången är nytt. Signalerna om akademikers arbetslös-
het kom från SACO redan på 1980-talet. Då var det
faktiskt högkonjunktur och då behövdes väldigt
mycket arbetskraft. Men mitt i högkonjunkturen bör-
jade de utländska akademikernas arbetslöshet att bli
alltmer påtaglig.
Det betyder att systemet inte fungerar. Det bety-
der att vi måste öppna möjligheter för väldigt många
olikartade experiment och praktiska försök för att
kunna undanröja alla hinder som står i vägen för
människor.
Häromdagen hörde vi på Uppdrag granskning ta-
las om de konstiga språkprov som man använder för
att kontrollera att blivande sjuksköterskor - som
egentligen redan är sjuksköterskor från sina hemlän-
der - förstår byråkratsvenska. Jag tror inte att de
behöver så mycket byråkratsvenska av högsta klass.
Jag tror att det behövs helt annan utformning av pro-
ven.
Om vi inte sätter i gång väldigt många olikartade
försök på många ställen kommer vi om tio år att dis-
kutera samma problem men med högre arbetslöshet
bland akademiker och antagligen med våldsamma
konflikter mellan de etniska grupperna. Så länge den
här orättvisan pågår växer missnöjet, misstron och till
slut aggressiviteten i väldigt många grupper.

Anf. 3 TORSTEN LINDSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Interpellanten tar upp en viktig frå-
ga. I dag pågår ett resursslöseri både mänskligt och
ekonomiskt beroende på att invandrade akademiker
möter en rad hinder på sin väg in i den svenska ar-
betsmarknaden.
Jag vill referera till exemplet den utländska sjuk-
sköterskan som kommer till Sverige. För att få svensk
legitimation räcker det inte med att vara skicklig i sitt
yrke. Han eller hon måste också leva upp till kun-
skapskrav i till exempel engelska; engelska som kan-
ske inte alltid eller snarare ganska sällan används i
den praktiska yrkesverkligheten.
Det är krav som alla de svenska sjuksköterskor
som genomgått den gamla sjuksköterskeutbildningen
inte behövde leva upp till på samma sätt för att få sin
legitimation.
Det här exemplet är absurt. Det hindrar kvalifice-
rade personer att komma in på arbetsmarknaden. Vi
kristdemokrater menar att Sverige behöver hjälpa inte
stjälpa dessa yrkesmänniskor. Därför vill vi utveckla
validering som en metod.
Utbildningsministern har också på sitt bord för ett
år sedan - i oktober 2001 - fått förslag om att ut-
veckla valideringen som ett instrument. Validerings-
utredningen lade en rad förslag. Dessa förslag, herr
talman, borde leda till mer av konkretion i regering-
ens politik.
Det handlar också om attityder. Att se varje män-
niskas unika bidrag till Sverige som en tillgång. Det
krävs när vi redan har en brist och kommer att få en
större brist inom flera yrken till exempel sjukskö-
terskeyrket.
Herr talman! Utbildningsministerns svar på inter-
pellationen berör inte de förslag som valideringsut-
redningen lade fram. Utbildningsministern berör
heller inte bekymret med attityder på den svenska
arbetsmarknaden.
Min fråga till utbildningsministern blir i detta
sammanhang därför: När kommer utbildningsminis-
tern att lägga de förslag som krävs för att på allvar ta
till vara de utländska akademikernas kompetens?

Anf. 4 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Jag kan försäkra att jag inte upplever
Ana Maria Narti som tjatig på något sätt.
Det här är en väldigt viktig diskussion och en dis-
kussion som berör mycket stora delar av samhället.
Mitt främsta ansvarsområde ligger inom utbild-
ningspolitiken, men jag känner naturligtvis också ett
engagemang för hur vår arbetsmarknad fungerar,
vilka attityder som finns i det svenska samhället och
hur det kommer sig att vi är så dåliga på att ta vara på
människors erfarenheter och kunskaper i ett land som
är i mycket stort behov av dessa kunskaper.
Låt oss i det här sammanhanget diskutera utbild-
ningspolitiken. Det är den som jag ansvarar för. Jag
ber er att vända er till statsråd som ansvarar för ar-
betsmarknadspolitiken för att komma vidare med den
diskussionen.
Vi använder ibland utbildningspolitiken ganska
framgångsrikt i dag när det gäller att bereda vägen för
utländska akademiker. Linköping och Malmö är inte
det enda exemplet på platser där det finns komplette-
ringar. Det finns kompletteringsutbildningar på en rad
lärosäten. Med insatser framför allt från arbetsmark-
nadsstyrelsen med 100 miljoner kronor per år har
man visat att det med en samlad insats går att bereda
vägen för utländska akademiker som har läkarbak-
grund, sjuksköterskebakgrund eller tandläkarbak-
grund att komma in i den svenska arbetsmarknaden.
Det har fungerat ganska väl i många fall. De erfa-
renheterna måste ju hämtas hem i arbetsmarknadspo-
litiken också för andra yrkesgrupper.
Det vi vill göra när det gäller att förbereda läro-
sätena bättre på sin del i detta är att ge Linköping och
Malmö ett uppdrag att utveckla arbetsformerna. Ge-
nom många år av kompletteringsutbildningar har vi
fått erfarenheten att det ibland kan fungera alldeles
utmärkt. Man får sin egen kompetens från ur-
sprungslandet validerad. Man får beskrivet för sig
vilka kurser man behöver gå för att komplettera så att
man får de kunskaper man kommer att behöva på
arbetsmarknaden. Man går igenom sin komplette-
ringsutbildning - och man går ut i arbetslöshet efter-
som arbetsmarknaden ändå inte har efterfrågat dessa
personer.
Där har lärosätena en svår uppgift. De har ju inte
det arbetssättet att de finns i den nära kontakt med
arbetslivet som skulle behövas för att hjälpa till att
slussa ut dessa personer.
Det är det Linköping- och Malmöexemplet hand-
lar om.
Vi bör ge extra resurser till de högskolorna för att
utveckla arbetsformerna så att det också blir en tätare
kontakt mellan högskolans utbildningsverksamhet
och arbetsgivare och andra aktörer på arbetsmarkna-
den så att man inte bara får den utbildning man behö-
ver utan också får de kontakter man behöver för att få
ett arbete.
Svensk högskola har ju ingen erfarenhet av detta.
Det är inte högskolornas traditionella arbete. Det vill
vi bryta för att se om det då går att få detta att fungera
bättre.
Vi måste också i Sverige bli mycket bättre på in-
troduktionen och mottagandet av utländska personer
och flyktingar oberoende av vilka kunskaper de har.
Vi måste validera och visa vägen för att komplettera
utbildningar för att komma tillbaka till arbetsmarkna-
den.
Enligt mig är det också tydligt att det finns en an-
nan ingrediens. Det är ett slags diskriminerande pro-
cess som pågår där man, även om man har fått sin
utbildning validerad, kartlagd och godkänd, inte
kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Det
måste också brytas.
Jag tycker att just de exempel som Torsten Lind-
ström tar fram, nämligen sjuksköterskorna, visar att
det krävs fortsatta insatser. Det är ju inte högskolan
som bestämmer vad som krävs för att man ska bli en
legitimerad sjuksköterska. Det bestämmer ju de som
arbetar inom sjukvården och inte minst socialstyrel-
sen. Det behövs en fortsatt dialog kring hur vi kan
underlätta vägen för den som vill kunna göra en ar-
betsinsats som sjuksköterska när man har en utländsk
examen.

Anf. 5 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! På en punkt tycker jag att utbild-
ningsministern har rätt. Stora hinder drabbar också
människor som till döds har kompletterat sina utbild-
ningar. Stora hinder drabbar också den unga person
som har gjort hela sin utbildning i Sverige men har en
annan etnisk bakgrund.
Jag talade häromdagen med en lektor som hade
utbildat en fantastisk ung tjej som skulle bli apoteka-
re. Hon var den bästa studenten i gruppen och den
bästa elev som den här läraren någonsin hade haft,
men flickan höll på att bli långtidsarbetslös. Proble-
met löstes först när lektorn personligen pratade med
en ansvarig på ett apotek som behövde rekrytera folk.
Vi behöver påtryckningsgrupper, och de bästa på-
tryckningsgrupperna finns i invandrarbefolkningen.
Men vad händer när de försöker ta initiativ och på-
verka sin egen situation? Oftast är det så att den of-
fentliga sektorns och de stora och starka svenska
organisationernas representanter kör över invandrar-
na. Jag har många exempel på detta. Man samarbetar
inte med invandrarnas arbetsgrupper. Man lyssnar
inte på deras förslag. Man tar inte till vara redan gjor-
da positiva erfarenheter utan börjar hela tiden från
noll och struntar fullständigt i alla förslag och alla
ställningstaganden som kommer från invandrarnas
sida.
Diskrimineringen ligger i den här attityden hos
den offentliga sektorn och mycket ofta - till min
största bitterhet - också hos traditionella starka
svenska organisationer. I toppen finns det ansvariga
som alltid är väldigt entusiastiska för att samarbeta
med invandrarna. Går man ett steg nedåt i hierarkin
stöter man på tusen olika hinder och sätt att undvika
samarbete med invandrarna.
Det bästa sättet att bryta det här skulle vara att an-
vända invandrarnas representanter som lärare för hela
den offentliga sektorn. Då vänder man på den här
situationen så att tjänstemän och politiker äntligen ser
att vi kan.
När jag kom till Sverige hade jag suttit i interna-
tionella juryer, och jag hade undervisat på högskole-
nivå. Vad gjorde det svenska utbildningssystemet
med mig? Det krävde att jag skulle börja som om jag
aldrig någonsin skulle ha läst en teaterpjäs och som
om jag aldrig någonsin skulle ha sett en film. Jag
hade intervjuat Orson Welles, men för det svenska
utbildningssystemet var min erfarenhet noll. Jag kun-
de faktiskt mycket mer om den ryska filmen och
teatern liksom om den östeuropeiska filmen och tea-
tern i övrigt än någon lärare på svenskt universitet.
Ändå tvingades jag börja från början. Det är därför
jag kommer att doktorera som pensionär.

Anf. 6 TORSTEN LINDSTRÖM (kd):
Herr talman! Det är positivt att utbildningsminis-
tern tar upp problemet med attityder. Det finns alltför
många exempel på att attityder snarare bryter ned än
bygger upp de människor som kommer till Sverige
och genom vårt utbildningsväsen och på vår arbets-
marknad försöker att bli delar av det svenska sam-
hället. Samtidigt är det här ett problem som angår oss
alla. Vi har alla ett ansvar för att på våra respektive
ansvarsområden se till att underlätta för de personer
vi så väl behöver på svensk arbetsmarknad.
Därför är det tråktigt att utbildningsministern inte
berör den valideringsutredning som kom för ett år
sedan och som lade fram konkreta förslag till framta-
gande av olika valideringsmodeller samt utveckling
av olika instrument och metoder. Det vore tacknäm-
ligt om de förslagen ledde till konkreta initiativ.
Utbildningsministern talar vidare om vikten av di-
alog. Exemplet med sjuksköterskan som anfördes här
tidigare visar på behovet av dialog men också på
behovet av initiativ. Vi kan givetvis tala mycket om
vikten av att ta till vara människors kompetens, men
om iniativen saknas och aldrig kommer på riksdagens
bord blir det inte särskilt mycket lättare för de inblan-
dade.
Herr talman! Det vore alltså tacknämligt med fler
initiativ från utbildningsministern.

Anf. 7 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Ana Maria Narti sade i sitt första
inlägg att många olika praktiska försök behövs, och
den uppfattningen delar jag till fullo eftersom det
också handlar om många olika delar av samhället som
måste förändras.
Det görs insatser med ganska stora resurser inom
arbetsmarknadspolitiken för att ge praktiska möjlig-
heter för människor med utländsk akademisk bak-
grund att få sin kompetens värderad och komplette-
rad.
Vi gör nu också insatser för undervisningen i
svenska för invandrare. Vi har från och med i höst
helt nya kursplaner, som gör att svenskundervisning-
en bättre kan anpassas till människors olika bakgrund
- en förändring som mottagits mycket positivt också i
verksamheterna eftersom de ger nya instrument och
möjligheter.
Samtidigt ser en utredning över hela sfi-
undervisningen, brett och med kritisk blick för hur vi
ska få den att fungera bättre. Detta sker tillsammans
med en utredning som ser över hela mottagningen.
Biträdande utbildningsminister Lena Hallengren
ansvarar för vuxenutbildningen och för sfi-
undervisningen, och hon kommer att ta initiativ med
anledning av detta förändringsarbete. Hon arbetar
också med Valideringsutredningen i den del som
handlar om människors yrkeskunskaper och möjlig-
heter till validering av dessa.
När det gäller den akademiska bakgrunden har vi
på Högskoleverket ett system som fungerar relativt
bra för väldigt många människor när det gäller att få
en validering av den akademiska kompetensen. Det
har hänt mycket som jag tror också sedan Ana Maria
Narti stötte och blötte en besvärlig verklighet. Men
vi har mycket att göra när det gäller högskolornas
ambition att ta vara på den reella kompetensen. Det
gäller både för invandrade akademiker och för andra
grupper i vårt samhälle.
Också detta finns med som en viktig ingrediens i
propositionen Den öppna högskolan. Det är ett nytt
tänkesätt, där det inte bara handlar om formell kom-
petens utan också tas hänsyn till reell kompetens när
man i samverkan med högskolan planerar för framti-
da studier, så att man inte ska behöva gå tillbaka långt
under sin egen kompetensnivå när man framöver ska
ta till vara tidigare studier.
Jag delar helt och hållet Ana Maria Nartis upp-
fattning att vi behöver påtryckningsgrupper. Det är
klart att även offentlig verksamhet mycket kritiskt
måste granska sig själv, och det gäller också inom
högskolan. Därför har regeringen och jag väldigt
ordentligt drivit frågorna om mångfald i högskolan.
Sedan i våras har vi där för första gången också en
lagstiftning som gäller högskolan, som förhindrar
diskriminering och som även öppnar vägar för att
klaga hos ombudsmännen för den som upplever sig
vara diskriminerad. Den kräver vidare av högskolorna
att de också arbetar aktivt med mångfaldsperspektivet
och kritiskt granskar sig själva för att förändra gamla
strukturer.
Det är naturligtvis ett ganska långsiktigt arbete,
men vi är tydliga från statsmakteras sida att vi begär
detta av våra högre utbildningsinstitutioner. Det är
också ett väldigt viktigt steg på vägen att ha en lag-
stiftning som skyddar enskilda mot diskriminerande
behandling. Vårt nästa steg är att gå vidare med att
skapa denna typ av mycket tydlig lagstiftning för det
övriga utbildningssystemet.
Jag tror också att vi genom att ge Linköping och
Malmö ett extra uppdrag och en extra resurs kan lära
oss mycket av hur högskolorna kan samverka med
arbetsmarknaden, med invandrarorganisationer och
med andra viktiga aktörer för att förbättra sina
kompletteringsutbildningar.
Vi har därutöver också framför oss den stora upp-
giften att ändra attityderna i samhället så att den som
har fått sin formella kompetens blir mottagen med
öppna armar på arbetsmarknaden.

Anf. 8 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jag ska börja med att ge en present
till utbildningsministern, nämligen min senaste bok,
som har titeln .integrerad, lille vän! Där redovisas
tio punkter för bättre integration, utarbetade 1994-
1996. De har påverkat två utredningar men ingenting
i det praktiska livet. Fortfarande saknas väldigt
mycket av det som var uppenbart nödvändigt för
nästan tio år sedan.
Folkpartiet har bra förslag för snabb förbättring på
området. Jag ska lyfta fram bara ett av dem. Vi kunde
ha ett prov för att certifiera de kvalifikationer som
människor har. Man kunde helt enkelt underteckna
provet med en symbol, så att de som bedömer provet
inte ens vet att Muhammed är Muhammad. De ser
bara kvalifikationerna i sättet att lösa svåra problem,
till exempel för en civilingenjör, eller att ställa dia-
gnos för en läkare. Detta skulle underlätta väldigt
mycket, för vi skulle komma ifrån trasslet med poäng,
prestige, revirtänkande och tron på att svenska utbild-
ningar är bäst i hela världen, vilket jag inte alls tror
alltid är fallet.
Jag vill en gång till be utbildningsministern att
hjälpa invandrarnas arbetsgrupper att komma in i
dialogen. Från departementsnivå kan man göra det
mycket bättre. Jag respekterar högskolornas och uni-
versitetens självständighet, självklart, men vi behöver
ha arenor där vi äntligen möts. Tack så mycket!

Anf. 9 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag vill tacka för en bra diskussion.
Jag vill också be Ana Maria Narti att delta vidare i
den här diskussionen med högskolorna. Jag tror att
det är precis det som behövs: ett aktivt intresse uti-
från. Eftersom vi båda värnar om högskolornas själv-
ständighet och inte vill styra dem i detalj uppifrån
krävs det också ett aktivt arbete utifrån på var och en
av högskolorna. Jag vet att Ana Maria Narti har lång
erfarenhet av att vara med och resonera om de här
frågorna, och behövs då också ute i högskolorna för
att ta upp den här dialogen.
Jag ser att det pågår processer på flera olika håll
som leder i rätt riktning. Vi har också från arbets-
marknadsmyndigheterna visat att det med stora insat-
ser går att göra viktiga insatser när det gäller till ex-
empel läkare, sjuksköterskor och tandläkare. Men vi
har mycket kvar att göra med attitydförändringar, inte
minst när det gäller synen på den reella kompetensen
och att inte alltid fastna i det formella. Tack för en bra
diskussion!

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM20 Kommissionens meddelande om
handel och utveckling COM(2002)513 till utri-
kesutskottet

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2002/03:15 till finansutskottet
2002/03:19 till arbetsmarknadsutskottet
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 12.33 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

9 § Frågestund

Anf. 10 TALMANNEN:
Frågor besvaras i dag av vice statsminister Marga-
reta Winberg, utbildningsminister Thomas Östros,
finansminister Bosse Ringholm, miljöminister Lena
Sommestad och statsrådet Hans Karlsson. Jag tror att
det är första gången som Hans Karlsson kommer till
kammaren, och han hälsas därför särskilt välkommen.
Sexuella trakasserier i skolan

Anf. 11 VERONICA PALM (s):
Herr talman! I går kunde Skolverket i en rapport
bekräfta hur viktigt det är att denna kammare om ett
par månader ger stöd till min motion om sexuella
trakasserier i skolan. Skolverket visade att mer än var
fjärde elev har upplevt sexuella trakasserier och att
var tionde elev har varit utsatt för fysiska sexuella
övergrepp.
Sexuella trakasserier är ett av de tydligaste och
mest makabra uttrycken för hur långt vi har kvar i
jämställdhetsarbetet. Någon kan säga att killar också
blir mobbade. Det är riktigt, men det är inte en struk-
turell mobbning som baserar sig på en könsmaktsord-
ning. Den enda anledningen till att kalla någon för
hora är att trycka ned denna person. Varje gång som
man bedöms efter sitt utseende definieras utseendet
som viktigare än det som man har i sig. Varje gång
som en tjej blir betraktad för sitt utseende försvinner
också det andra.
Min fråga till jämställdhetsministern, trots att vi
har utbildningsministern här, är:
Hur vill du handskas med rapporten, och hur vill
du driva på i dessa frågor?

Anf. 12 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det är en väldigt viktig fråga som
Veronica Palm tar upp. Jag delar fullständigt uppfatt-
ningen att detta visar hur långt vi har kvar trots att vi i
en internationell jämförelse är ett av de länder som
har kommit längst i världen.
Detta handlar om attityder och värderingar, och
det kan inte enbart lagstiftas bort, utan det handlar om
att vi måste arbeta för att förändra attityder och värde-
ringar så att flickor och pojkar, kvinnor och män
värderas lika. Men vi har också ett lagstiftningsarbete
på gång, och det ligger på Thomas Östros, och det är
möjligt att han i ett inlägg kan få besvara detta.

Anf. 13 VERONICA PALM (s):
Herr talman! Det ger mig en möjlighet att ställa
frågan också till utbildningsministern. Jag är nämli-
gen övertygad om att det krävs en lagskärpning och
att det krävs att också elever i skolan omfattas av
jämställdhetslagens del om sexuella trakasserier ef-
tersom det är elevernas arbetsplats. De vistas där
varje dag under mer än tio år.
Då blir min ganska enkla fråga till Thomas
Östros: Är du beredd att se till att också elever om-
fattas av jämställdhetslagens text om sexuella trakas-
serier?

Anf. 14 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Det är trevligt att få de enkla frågor-
na.
Det är klart att vi behöver en ny lagstiftning som
också involverar eleverna i skolan. Det handlar om
lag, och det handlar om att vara tydlig den vägen.
Men Skolverkets rapport, som ju är beställd av rege-
ringen, visar också att det krävs mycket annat arbete
från oss vuxna, som föräldrar och som personal i
skolan, nämligen ett mycket tydligt budskap om att vi
inte accepterar kränkande behandling i skolan. Man
måste involvera eleverna i det arbetet. Skolverket
visar också att när man får med sig eleverna i ett
arbete mot kränkande behandling blir miljön också
mycket bättre, och då blir också resultaten för dem
som går i skolan mycket bättre. Det behövs alltså ett
mycket hårt arbete på den lokala nivån, på varje sko-
la, med handlingsprogram mot kränkande behandling.
Och man måste involvera lärare och elever.
Det görs nu en översyn av hela diskriminering-
slagstiftningen. I det arbetet, som pågår under Nä-
ringsdepartementet, finns också frågan om skolan ska
föras in.
Tidigare i år, under den förra mandatperioden, in-
förde vi en lag på detta område för högskolan.
Lärlingsutbildning

Anf. 15 LENA ADELSOHN LIL-
JEROTH (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till utbild-
ningsminister Thomas Östros.
Det talas i utbildningsdebatten mycket om brist på
kunskaper, ofullständiga betyg, dålig ordförståelse
och så vidare. Det är en kritik och en oro som är i hög
grad berättigad. Alla människor är inte i första hand
teoretiker eller akademiker.
Vi fick senast under den allmänpolitiska debatten
här i kammaren höra att det individuella programmet,
som riktar sig till många skoltrötta, är det största eller
näst största programmet i dag trots att det fungerar
dåligt.
Stockholms hantverksförening är en av de många
aktörer som oroar sig för den dåliga tillväxten på just
hantverksområdet. Jag har fått en lång lista från
Stockholms hantverksförening över att det saknas
glasmästare, låssmeder, plåtslagare, hovslagare, sko-
makare, tapetserare, kakelugnsmakare och så vidare.
Och bara i Stockholm finns det i dag 300 hantverk-
syrken men inte någon lärlingsutbildning. Många av
dessa hantverkare kommer att gå i pension inom kort.
Det finns praktiska yrkesutbildningar på gymnasiet,
men de är ofta väldigt kostsamma.
Jag vill därför fråga utbildningsministern: Plane-
rar regeringen någon ny satsning i samarbete med
näringslivet så att hantverkarna inte blir någon ny
utrotningshotad skara?

Anf. 16 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Just nu arbetar en parlamentarisk ut-
redning med hur den framtida gymnasieskolan ska se
ut. Den tar upp precis den typen av frågeställningar
som Lena Adelsohn Liljeroth tar upp. Det handlar
inte minst om att förstärka skolan för de elever som
har det ganska tungt i skolan. Jag tror att vi kommer
att kunna få en ganska bred samstämmighet kring ett
antal idéer, till exempel att se till att förändra det
individuella programmet så att vi också ger dessa
ungdomar stimulans att gå vidare. Jag är däremot
oroad för de förslag som Moderaterna för fram när
det gäller grundskolans utveckling och som kommer
att innebära att man tidigt i grundskolan sorterar bort
möjligheterna att komma vidare till gymnasieutbild-
ningar. Det tror jag att Lena Adelsohn Liljeroth ska
fundera över, så att vi ser till att alla barn och ungdo-
mar har chansen att komma vidare.

Anf. 17 LENA ADELSOHN LIL-
JEROTH (m):
Herr talman! Jag är inte så orolig för just den mo-
derata skolpolitiken. Nu vill jag tala om framför allt
lärlingsutbildningen och de brister som finns där. Det
är tur att vi har så pass många hantverkare som kom-
mer från andra länder - invandrare - annars skulle
situationen vara ännu sämre än vad den är i dag.
Ett av de stora problemen i fråga om de praktiska
utbildningarna är att man inte vill släppa in näringsli-
vet i skolan. I vissa kommuner finns det ett bra sam-
arbete där näringslivet kommer in i skolan, och då
fungerar detta mycket bättre.
Vi moderater har föreslagit en ny och modern lär-
lingsutbildning som kan avslutas med gesällprov. Jag
tror inte att utbildningsministern delar våra åsikter i
detta sammanhang, men man kan kanske ändå kan
mötas i någon form av diskussion längre fram.
Jag vet också att det görs väldigt mycket i våra
nordiska grannländer som vi också kanske kan titta
på.
Jag hoppas slutligen att utbildningsministern åter-
kommer och att vi snart får fram en ny modell som
innebär att det blir bättre ekonomiska villkor för såväl
skolorna som för företagen och hantverksorganisatio-
nerna.

Anf. 18 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag delar Lena Adelsohn Liljeroths
åsikt när det gäller näringslivets engagemang i gym-
nasieskolan. Jag tror att vi har en del att lära för gym-
nasieskolans del när vi tittar på hur den nya utbild-
ningsform som vi har skapat, kvalificerad yrkesut-
bildning, fungerar. Där har man nämligen fått en
mycket tät samverkan mellan den teoretiska utbild-
ningen och den verksamhet som pågår på arbetsplat-
serna. Där tror jag att det finns mycket att diskutera.
Men fall inte i den gropen och tro att praktiska ut-
bildningar i dag inte kräver också teoretiska kunska-
per. Det är en viktig diskussion som också måste
föras inför framtidens gymnasieskola, att vi förstår att
alla elever också behöver kunskaper om matematik
och språk och i framtiden även, hoppas jag, om histo-
ria för att kunna vara aktiva medborgare och kunna
möta ett modernt yrkesliv. Och här ska vi få en bättre
samverkan mellan näringsliv och gymnasium med
insikt om att också de teoretiska kunskaperna har ett
mycket stort värde.
Petroleumbränslenas hälsoeffekter

Anf. 19 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Jag har en fråga till miljöministern.
Nyligen har det uppmärksammats att diesel är
betydligt farligare än man tidigare trott, särskilt vad
gäller de små partiklarna och deras hälsoeffekter.
Detta är något som vi har uppmärksammat inom
ramen för samarbetet mellan Vänsterpartiet, Miljö-
partiet och regeringen. Därför finns det i miljö-
målspropositionen ett förslag till nytt delmål för små
partiklar som det senast år 2005 ska finnas ett värde
för. Jag undrar om något arbete är på gång vad gäller
detta.
Om arbetet tillsammans med Kemikalieinspektio-
nen vad gäller petroleumbränslen står det i kemikali-
epropositionen att regeringen avser att uppdra åt
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen att
tillsammans med Energimyndigheten se över detta
mot bakgrund av den cancerframkallande effekt pet-
roleumbränslen har.
Vilka initiativ har regeringen tagit vad gäller det-
ta?

Anf. 20 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! När det gäller små partiklar är vi
eniga om farorna. Under senare tid har vi gjort fram-
steg när det gäller teknikutvecklingen och små par-
tiklar. Det arbete som vi här gör är bland annat att
stimulera användningen av den nya tekniken och att
på EU-nivå föra en diskussion om vad detta kan in-
nebära när det gäller diesel och våra möjligheter att
på ett bättre sätt hantera de mindre partiklarna.
I fråga om det andra uppdraget till Kemikaliein-
spektionen är jag inte uppdaterad exakt kring hur det
ligger.

Anf. 21 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Men
jag har en fråga till. Det handlar då om det samver-
kansprogram som finns mellan regeringen och for-
donsindustrin, som gäller från år 2000 till år 2005 och
som belastar statsbudgeten med en halv miljard per
år.
Det har visat sig att det här bidraget används
framför allt till utveckling av olika sorters dieselmo-
torer i stället för att det satsas på andra bränslen. Den
kritiken har lett till att regeringen i budgetpropositio-
nen inför år 2001 sade att man avsåg att låta Natur-
vårdsverket se över samverkansprogrammet för att
det bättre skulle vara i enlighet med de miljömål som
riksdagen har fattat beslut om.
Såvitt jag vet har Naturvårdsverket inte fått något
sådant uppdrag. Därför undrar jag om miljöministern
är villig att se till att man nu får det uppdrag som ni
utlovade på hösten år 2000.

Anf. 22 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! När det gäller utvecklingen av moto-
rer är det här ett väldigt viktigt program. Jag vill
betona att det också är viktigt att vi utvecklar motorer
för diesel och att vi på alla områden utvecklar tekni-
ken. Det gäller då inte minst de fossila bränslena som
kommer att fortsätta att vara viktiga.
När det gäller uppdraget till Naturvårdsverket är
jag beredd att se över i vad mån detta inte har skett
och i så fall varför.
Utredningar om kvinnomisshandel

Anf. 23 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Herr talman! Jag har en direkt fråga till vice
statsminister och tillika jämställdhetsminister Marga-
reta Winberg.
Kvinnomisshandeln är ett stort problem i Sverige i
dag. Tilltron till dem som handhar anmälningarna
måste vara stor. Trots detta har sju av elva polismän
som själva blivit dömda för kvinnomisshandel kvar
sin tjänst som polis. Flera av dessa har under de se-
naste åren arbetat med att utreda just kvinnomisshan-
del, eller också har de i uppgift att rycka ut i kvinno-
misshandelsfall.
Vad avser vice statsministern att göra för att stop-
pa denna ignoranta inställning till kvinnomisshandel
som råder hos Polisens ledning?

Anf. 24 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det här är
ett väldigt allvarligt problem, och ofta ett dolt pro-
blem. Vi, i varje fall några av oss, talar hemskt myck-
et om våldet på gator och torg men inte lika gärna och
ofta om våldet i hemmet - det är ju det som det i det
här fallet handlar om, alltså mäns våld mot kvinnor
och då ofta män som står väldigt nära dessa kvinnor.
Vi har ju Nationellt råd för kvinnofrid, och vi har
en proposition från år 1999 där det talas om samver-
kan och utbildning. Jag kan inte riktigt dela synen på
Polisen i generella termer. När vi nu tittar på hur det
har gått visar det sig nämligen att Polisen nog är de
som kommit längst bland våra myndigheter när det
gäller utbildning och samverkan med andra. Emeller-
tid ska vi snart ge en utredare i uppdrag att utvärdera
både Nationellt råd för kvinnofrid och vad som har
hänt under åren efter propositionen år 1999.

Anf. 25 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Herr talman! Tack för svaret! Den yttersta bristen
på jämställdhet är just våldet mot kvinnor. I jäm-
ställdhetsdebatten här förra veckan sade vice statsmi-
nistern att hon inte trodde att kvinnovåldet har ökat.
Där har jag en helt annan åsikt, för det finns ett över-
våld i samhället och kvinnovåldet har ökat. 20 000
anmälningar görs årligen men bara en femtedel av
dessa leder till åtal.
Vad avser vice statsministern och tillika jäm-
ställdhetsministern att göra så att dessa anmälningar
också leder till åtal?

Anf. 26 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Vad jag sade förra veckan är att vi
inte vet om antalet våldsbrott har ökat eller om det är
benägenheten att anmäla, att synliggöra, våldsbrotten
som har ökat. Det kunde jag inte svara på, för jag vet
inte vilket det är fråga om. Men det spelar ingen roll,
för det vi i dag ser är allvarligt nog. Det är ett tecken
på att vi fortfarande lever i ett ojämställt samhälle.
Förutom vad jag sade om att vi ska utvärdera detta
är det klart att en utvärdering måste följas av nya
åtgärder eftersom problemet inte är löst. Vi återkom-
mer med de åtgärderna efter utvärderingen av Natio-
nellt råd för kvinnofrid liksom av effekterna av kvin-
nofridspropositionen från år 1999.
Växtkraften för ekonomin

Anf. 27 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till finansminister
Bosse Ringholm. Frågan gäller den långsiktiga växt-
kraften för våra företag och för den svenska ekono-
min. Det är många som oroar sig för detta i det
svenska samhället. Jag vet att en hel del personer
också inom Finansdepartementet oroar sig för detta.
I dag flyttar ytterligare ett stort svenskt bolag från
A-listan till O-listan på den svenska börsen. Detta kan
framstå som helt odramatiskt - vilket det egentligen
är - men det finns ju en anledning: att det finns
mycket mer undantag från beskattningen om man
finns på O-listan och om man har en viss ägarstruk-
tur.
Vi börjar nu få ett system när det gäller svenska
skatter med undantag för miljardärer, experter, artis-
ter och vissa människor och fastigheter samt på O-
listan. Förra mandatperioden inleddes samtal om att
se över skattesystemet och om att komma fram till en
mer smart beskattning för ett växande Sverige. Detta
ledde då inte till någonting. Vad har finansministern
nu för tankar på att göra Sverige till ett ännu mer
växande land?

Anf. 28 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Övergången av företag från A-listan
till den så kallade O-listan har lett till att regeringen
bett den särskilda egendomsskatteutredning som
jobbar under Jan Bergqvists ledning att se över det
här problemet. Avsikten var ju att genom arrange-
manget med O-listan hjälpa de små företagen till
kapital. Om det inte används på rätt sätt kommer det
naturligtvis att behöva göras korrigeringar i skattelag-
stiftningen, så det problemet är omhändertaget.
Sedan är det glädjande att få svara på Johan
Pehrsons första fråga, som gäller tillväxten i Sverige i
dag. Vi kan ju se att Sverige nyligen har graderats
upp från en nionde till en femte plats i tillväxtligan av
World Economic Forum, som ju är den organisation
som varje år har stora överläggningar kring tillväxten
och som sett till att Sverige har fått en ännu mer
framskjuten position. Det tycker jag är ett väldigt gott
betyg för de svenska företagen, det svenska näringsli-
vet och den svenska näringslivspolitiken.

Anf. 29 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Tack så mycket, finansministern!
Det gläder mig också, men vad gäller den där listan
handlar det väl egentligen om konkurrenskraften -
kanske inte riktigt om tillväxten.
Verket för näringslivsutveckling - en myndighet
som lyder under regeringen - har kommit med ett
ganska radikalt förslag om att man, för att underlätta
de många stora generationsskiften som är på gång i
en stor del av svenskt näringsliv, helt ska ta bort, eller
kraftigt mildra, arvs- och gåvoskatten för att undvika
detta tricksande - som ju den senaste flytten från A-
listan till O-listan också är ett uttryck för.
Vad tänker finansministern göra för att se över
Nuteks tankar om möjligheten att slopa arvs- och
gåvoskatten för att på så sätt få fler och fortsatt starka
små och medelstora företag?

Anf. 30 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag har redan sagt att den utredning
som vi har tillsatt ska se över hela arvs- och gåvobe-
skattningen, liksom förmögenhetsbeskattningen och
fastighetsbeskattningen. Man ska naturligtvis se om
det går att förhindra den typ av tricksande som Johan
Pehrson här nämner. Det är viktigt både för konkur-
renskraften och för att det ska råda sjysta villkor
mellan olika grupper i vårt samhälle.
När Sveriges placering i välfärdsligan har höjts
från nionde till femte plats handlar det om en bedöm-
ning inte bara av vår konkurrenskraft utan också av
vår tillväxtpotential, till exempel vår förmåga till
teknologisk utveckling, och inte minst de offentliga
institutionernas kvalitet. På dessa tre områden har
Sverige sammantaget flyttats upp från nionde till
femte plats, och det är en mycket hedrande position.
Ledighetslagen

Anf. 31 GUNILLA CARLSSON i Tyre-
sö (m):
Herr talman! När man ser den här kvintetten vill
man både fråga och sjunga en massa. Men jag tänkte
koncentrera mig på statsrådet Hans Karlsson, som har
varit en drivande ordförande i KNAS, Kommittén för
nya arbetstids- och semesterregler. En vänstermajo-
ritet snickrade där ihop en ny ledighetslag som skulle
innebära ytterligare fem nya ledighetsdagar.
Nu undrar jag - och jag tror att det är rätt intres-
sant med tanke på den lönebildningsdiskussion vi nu
har och inför en kommande euroomröstning - om
statsrådet avser att lägga fram ledighetslagen i en
proposition, eller om Hans Karlsson har tagit intryck
av oppositionen och avser att lämna förslaget därhän.

Anf. 32 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag tar intryck av alla diskussioner,
inte minst när det gäller arbetstidsfrågan. Jag måste
medge att jag under de första dagarna som nytillträdd
arbetslivsminister fick frågan om arbetstidsförkort-
ning. Jag fegade då lite grann för att inte försätta mig
själv i svårigheter och sade att det där är inte riktigt
säkert, det får vi återkomma till. Nu pågår en bered-
ning av remissvaren, och den sammanställningen ska
jag ta del av så småningom. Därefter kommer vi att ta
ställning till huruvida vi ska lägga fram en proposi-
tionen med utredningens innehåll, modifierat med
synpunkterna från remissbehandlingen.
Mitt svar är alltså: Det ska jag be att få återkom-
ma till när vi har övervägt om den prioriteringen ska
göras, tillsammans med annat när det gäller arbets-
tidsförkortning, och om man ska göra det på det sätt
som utredningen i huvudsak har föreslagit.

Anf. 33 GUNILLA CARLSSON i Tyre-
sö (m):
Herr talman! Då kan man påstå att det möjligtvis
var blygsamt att vara lite försiktig inledningsvis och
inte använda den gamla rollen.
Men jag blir ändå lite bekymrad när jag nu hör
antydningar om att ytterligare fem nya ledighetsdagar
skulle kunna vara aktuellt, när vi står inför en situa-
tion där lönebildning och annat verkar rätt bekym-
mersamt. Därför skulle jag önska att det nyblivna
statsrådet hade hållit fast vid den ursprungliga posi-
tion han hade som nyblivet statsråd.
Arbetsmiljön i skolan

Anf. 34 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Jag ska spinna vidare på den artikel
som Veronica var inne på och som handlade om sex-
uella trakasserier i skolan.
Undersökningen visar att det inte enbart är jäm-
ställdhetsfrågor som är ett problem i skolan utan att
det handlar om hela arbetsmiljösituationen. Var sjätte
elev känner obehag inför att gå till skolan, och var
tjugonde elev, alltså en eller två i varje klass, är rädda
medan de är där. Skolverkets generaldirektör Mats
Ekholm har kommit med förslag som handlar om ett
större engagemang från vuxenvärlden i skolan, bättre
fungerande alarmsystem och liknande. Men jag skulle
vilja höra vad Thomas Östros säger att regeringen
tänker göra för att förbättra våra elevers arbetssitua-
tion.

Anf. 35 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Detta är en högt prioriterad fråga för
regeringen, på flera områden. Först och främst är det
viktigt att inse att hur många vuxna som finns i sko-
lan - lärare, skolkuratorer, skolsköterskor och så
vidare - spelar en stor roll. Vi har ett personalför-
stärkningsprogram på gång, som nu är inne på andra
året, där vi anställer sammantaget 15 000 fler i skolan
- framför allt lärare men också andra viktiga perso-
nalkategorier. Det är väldigt viktigt. Vi behöver när-
varande vuxna människor som sprider goda och star-
ka värderingar till barnen.
Det handlar också om att varje skola sedan en tid
tillbaka har en skyldighet att ha en handlingsplan för
hur man ska arbeta mot kränkande behandling. Vi har
gett Skolverket i uppdrag att ge lite tydligare riktlinjer
för vad dessa handlingsplaner ska innehålla. Nu har
vi erfarenheter av vad som fungerar bra och vad som
fungerar sämre. Också här handlar det om ett ledar-
skap på skolan och tydlig normbildning, men också
om att involvera eleverna i detta. Det räcker inte om
man gör detta bara på centralt håll; man måste få med
sig elever och personal. Skolverkets rapport visar att
där man jobbar så, där lyckas man också.

Anf. 36 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att det låter väldigt bra att
man ger den här frågan hög prioritet. Utan en bra
arbetsmiljö är det svårt att nå kunskapsmålen.
Men även om vi säger att vi har fina planer, mer
personal och många som deltar i arbetet måste vi ju
också någonstans kunna ställa kravet, och ställa nå-
gon till ansvar för, att det inte ska stanna vid vackra
ord utan också bli handling. I vår partimotion har vi
föreslagit att man ska se över detta med skadestånds-
skyldighet - tydliggöra kommunens ansvar som skol-
huvudman för att faktiskt göra någonting åt den här
situationen. Jag skulle vilja höra vad Thomas Östros
säger om det förslaget.

Anf. 37 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att det
viktigaste är att jobba aktivt med att förändra attityder
och att ha tydliga vuxna som orkar och vågar ta de
konflikter det ibland innebär när man ska skapa en
god arbetsmiljö i skolan. Det behövs fler lärare och
annan personal och också tydligt arbete.
Det är dock klart att också lagstiftningen spelar
roll. Nu sitter Skollagskommittén, en parlamentarisk
kommitté, och arbetar för att se över skollagen och
vilka sanktionsmöjligheter och annat som ska finnas.
Innan den är färdig vill jag inte gå in närmare på
detta, men det här är frågeställningar som kommer
upp.
I och med att vi i lag och förordning ger en myck-
et tydlig skyldighet för skolans ledning att arbeta
aktivt är inte detta någon möjlighet att avstå ifrån för
skolans ledning. Men det krävs också stöttning från
vår sida, att vi litar på att lärare tillsammans med
elever kan ta tag i en sådan verklighet - inte att vi
alltid vet exakt vad som ska göras i alla olika situa-
tioner, vilket ibland blir en tendens i den politiska
debatten, utan respekt för lärarna och deras förmåga
att tillsammans med elever skapa en bra arbetsmiljö.
Kvinnosynen hos Evert Taube

Anf. 38 CECILIA WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Jag vill rikta en fråga till vice stats-
minister och jämställdhetsminister Margareta Win-
berg.
I det socialdemokratiska husorganet Aftonbladet
har vi nu två dagar i följd kunnat följa Margareta
Winbergs uttalanden om poeten Evert Taube och
hans författarskap. Det har varit både intressant och
mycket roande, får jag säga. Det är väldigt kraftfulla
uttalanden. Jag undrar helt försiktigt vad Margareta
Winberg vill uppnå med sitt agerande. Detta sänder
en kulturpolitiskt mycket viktig signal, tycker jag.
Hur ska vi handskas med författare som har varit
döda väldigt länge? Taube har varit död i ett kvarts
sekel, Strindberg ännu längre, och dödast av alla är
Bellman. Ändå är de mycket levande. Vad ska vi göra
med dessa författare, som uttalar en annorlunda kvin-
nosyn än vad vi har i dag? Ska vi förse deras utgiv-
ning med varningstext? Ska vi bränna deras böcker?
Hur ska vi handskas med litteraturen?

Anf. 39 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag är glad om jag kan roa Cecilia
Wikström och möjligen några andra också.
Jag inledde en Taubeafton på Öland i fredags. Jag
höll ett tal. Det är vad jag har gjort. Men jag rörde
uppenbarligen vid en oerhört känslig sträng. I upp-
draget hade jag också att försöka visualisera Taubes
kvinnosyn, och jag tror att vem som helst av er som
skulle göra det hade kommit fram till exakt samma
slutsats som jag.
Det är alltid lätt att i eftervärlden döma dåtiden.
Men vad jag också gjorde var att dra paralleller till
nutid och fråga: Hur påverkar den här typen av texter
oss som människor i nutid? Och - vilket kanske är
ännu viktigare att fråga sig - vad för slags musik har
vi i dag som påverkar våra barn i ett samhälle där vi
fortfarande lever ojämställt?

Anf. 40 CECILIA WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Det är uppenbart mycket mer som
förenar Margareta Winberg och mig än vad som
skiljer oss åt. Men jag tycker ändå att de här frågorna
är viktiga.
De feministiska strävandena är viktiga, så viktiga
att jag är rädd att de förlorar en hel del på att vi lyfter
fram den här typen av frågor i stället för att lyfta fram
de strukturella missförhållanden som råder, som att
6 % av bolagens styrelser består av kvinnor och andra
maktförhållanden i samhället som är lite felaktiga.
Det borde vi göra i stället för att på det här sättet slå
ned på gamla skönlitterära och poetiska texter.
Margareta Winberg sade att hon hade försökt vi-
sualisera Taubes kvinnosyn. Kanske skulle dagens
kontextuella läsning av Flickan i Havanna bli någon-
ting i stil med: Flickan i Havanna, hon har inga peng-
ar kvar eftersom hon försörjer en man och flera barn.
Visst är det en annorlunda kvinnosyn som råder i
dag än när Taube skrev, när Bellman skrev och när
Strindberg skrev. Men vi måste värna kulturskatten.
Det är min poäng.

Anf. 41 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! En alternativ text hade kunnat vara:
Flickan i Havanna, hon har många pengar kvar därför
att hon har ett eget arbete och försörjer sig själv och
sina eventuella barn. Att hitta alternativa texter kan vi
nog roa oss med.
Jag vill också upplysa om att den tid som jag äg-
nade detta var två timmar. Jag deltog i seminariet
också. Den tiden är intet i jämförelse med den tid jag
har ägnat åt näringslivet och dess usla kvinnorepre-
sentation.
Arbetslivets villkor

Anf. 42 AGNETA GILLE (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till statsrådet
Hans Karlsson. Dels vill jag hälsa välkommen och
gratulera till utnämningen, dels vill jag påpeka att jag
tror att Hans Karlsson har regeringens viktigaste och
kanske svåraste fråga på sitt bord, arbetslivets villkor.
Vi har ett elvapunktsprogram och vi har en bud-
getproposition som innehåller väldigt många delar
som inriktar sig just på arbetslivets villkor och på att
få bukt med ohälsoproblematiken. Men det finns
mycket text. Jag skulle bara vilja ha en kort lägesrap-
port av statsrådet om vad som har hänt sedan han
tillträdde. Hur ser läget ut, och vad är det som ligger i
fokus just nu?

Anf. 43 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Det var möjligen en kort fråga, men
den kräver ett väldigt långt svar.
Jag kan säga så här till Agneta Gille: Jag har re-
dan med lätthet och glädje iklätt mig ansvaret för
regeringens målsättning att halvera sjukskrivningarna
till 2008. Jag gör det gärna till ett personligt åtagande
också och utsätter mig därmed för risken att miss-
lyckas. Jag tror att det är väldigt viktigt för människor
att politikerna vågar säga: Det här ska vi göra därför
att vi tycker att det är viktigt.
Det innebär att jag utifrån det förhållningssättet
också kommer att ta mig rätten att ställa krav på and-
ra. Jag kommer att vända mig inte minst till parterna i
allmänhet och arbetsgivarna i synnerhet och fråga:
Vad tänker ni göra? På vilket sätt tänker ni agera utan
att vi behöver fatta beslut i Sveriges riksdag varje
gång? Det finns mycket som kan göras utan lagstift-
ning. De svaren har jag ännu inte fått, jag har knap-
past ställt frågorna. Men jag tänker väldigt starkt
prioritera att nå detta mål. Jag tror dessutom att det är
möjligt.

Anf. 44 AGNETA GILLE (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för det. Det är
upplyftande att höra att detta kommit så pass långt
som det har gjort.
I partiledardebatten häromdagen lyssnade vi väl-
digt mycket på anföranden om just arbetslivet och
ohälsofrågorna. De borgerliga hade bara ett förslag
och repeterade det hela tiden. Det var en rehabilite-
ringsförsäkring.
Jag anser att det inte räcker med enbart en rehabi-
literingsförsäkring, utan här måste vi arbeta utifrån
det som regeringen och elvapunktsprogrammet har
som intention, att också förhindra att människor blir
sjuka. Därför kommer arbetsgivarens roll att vara
väldigt viktig. Det vill jag framföra till statsrådet och
be honom ta med sig. Steg ett: Förhindra att man blir
sjuk! Steg två: Rehabilitera dem som har blivit sjuka!

Anf. 45 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag tror att ett sätt att angripa den
här problematiken är att fokusera väldigt mycket på
att skapa arbeten och arbetsplatser där man kan vara
trots att man inte är helt fit for fight. Man kan få vara
lite sliten. Man kanske är på väg att gå in i väggen,
som det heter, eller bli utbränd. Det måste fångas upp
på ett tidigt stadium på arbetsplatsen så att människor
bereds möjlighet att vara kvar på jobbet och inte
hamnar i sjukskrivning hemmavid. Jobb som det är
möjligt att både vara kvar i och att återkomma till när
man kanske är färdigrehabiliterad men ändå inte har
full kapacitet måste finnas annars kommer vi inte att
lyckas med detta. Hur det ska gå till ska jag åter-
komma till, i synnerhet i samarbete med parterna.
Värdegrunden i skolan

Anf. 46 TORSTEN LINDSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nistern.
Otryggheten har dragit in över den svenska sko-
lan. Som vi har hört tidigare under frågestunden är
14 % av våra elever oroliga för att gå till skolan, 5 %
är till och med rädda. Det här är ett skrämmande och
fullständigt oacceptabelt resultat. Det visar på beho-
vet av att de goda värderingarna, de tydliga normerna
och ett gott civilkurage får genomsyra den svenska
skolan. Vi kristdemokrater har pekat på betydelsen av
att värdegrundsarbetet kontinuerligt följs varje år i
skolans kvalitetsredovisning, som upprättas på varje
enhet.
Min fråga till utbildningsministern är: Kan utbild-
ningsministern tänka sig att ytterligare sätta fokus just
på betydelsen av goda värderingar och ett gott arbete
med värdegrunden?

Anf. 47 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag är glad att Torsten Lindström
fullföljer med frågor kring det område vi har diskute-
rat ett par gånger under frågestunden. Det finns mer
att säga.
Jag är alldeles övertygad om att arbetet för att
skapa en god miljö i skolan också är väldigt intimt
förknippat med att skapa bättre förutsättningar för att
få kunskap i skolan. Det är tydligt när vi tittar närma-
re på vilka skolor som är framgångsrika. De känne-
tecknas av att man jobbar med båda delarna, ett starkt
ledarskap med en rektor som också förmår samla
personal och elever bakom ett budskap om respekt för
varandra. Det är ett självvärderande arbetssätt på
skolan, där man kritiskt granskar vilka resultat man
uppnår och där man använder kvalitetsgranskningar-
na, som Torsten Lindström pekar på, som ett instru-
ment för att hela tiden förbättra sitt arbete.
Det jag tror att vi behöver förstärka är den kritiska
blicken utifrån. Därför kommer vi nu att förändra
granskningen utifrån av skolan genom att vi skapar
ett nytt skolverk med en tydligare utbildningsinspek-
tion inom Skolverket som kommer att vara aktiv ute
på skolorna och en ny skolutvecklingsmyndighet som
ska stötta skolorna i arbetet med att utveckla sitt ar-
betssätt och sitt förhållningssätt.

Anf. 48 TORSTEN LINDSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för
svaret.
Den här frågan är så oerhört väsentlig för så
många barn, för så många föräldrar, för så mycket
personal att den måste diskuteras. Det gläder mig att
utbildningsministern nu öppnar för att bifalla det
kristdemokratiska förslaget att värdegrundsarbetet
kontinuerligt ska följas i respektive skolas kvalitets-
redovisning. Jag ser positivt på att ministern vill göra
denna vändning i värdegrundsarbetet. Det handlar
trots allt om något som borde förena oss alla, nämli-
gen betydelsen av trygghet och en god skola.

Anf. 49 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag kan inte låta bli att höja ett
ögonbryn. Att Kristdemokraterna skulle ha ett slags
monopolställning när det gäller värdegrundsarbetet
tror jag att de flesta övriga partier i riksdagen inte
skulle hålla med om. Var det något som den förra
skolministern, Ingegerd Wärnersson, lade ned stort
engagemang på var det just att förmå skolorna att
arbeta starkare med värdegrunden.
Vad handlar det om? Jo, om ett demokratiskt för-
hållningssätt, respekt för varandra, att inse att alla
barn har lika mycket värde och att implementera det i
skolans vardag, i arbetssättet och i förhållningssättet.
Det är klart att när vi utvärderar skolornas arbete
utvärderar vi hur långt man har kommit när det gäller
kunskaper men också det viktiga uppdrag som kom-
mer från läroplanen och styrdokumenten, att arbeta
med skolans demokratiska värdegrund. Det är nog
inte Kristdemokraterna ensamma om att tycka är bra.
Det tror jag att vi är fler om att tycka.
Boendeskatten

Anf. 50 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till finansmi-
nister Bosse Ringholm. Den gäller människors oro för
hur boendeskatten kommer att utvecklas och påverka
deras ekonomi. Jag vet att det verkligen inte är första
gången som Bosse Ringholm har fått frågan.
Jag mötte så många oroliga lidingöbor - jag bor
själv på Lidingö - under valrörelsen som bad mig
särskilt att ta upp frågan med Bosse Ringholm under
en frågestund. De ville att jag skulle fråga om fi-
nansministern verkligen förstår, in i hjärtat, den oro
de känner över att inte kunna bo kvar i sina hem. Det
är inte bara fråga om en bostad utan om ett hem. Det
var riktigt ledsamt att höra detta. Många av dessa
lidingöbor har skrivit till finansministern, men de har
inte blivit lugnade av de svar de har fått från minis-
terns medarbetare.
Hur vill finansministern lugna de oroliga lidingö-
borna och andra oroliga personer som kanske måste
lämna sina hem? Jag vet att många av dem tittar just
nu på frågestunden.

Anf. 51 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag förstår oron och jag tar självfal-
let till mig av de reaktioner som jag får från olika håll
i landet, antingen det är Lidingö eller någon annan-
stans.
Regeringen har inte bara haft förståelse för situa-
tionen, regeringen har också handlat. Regeringen har
sänkt fastighetsskatten från 1,5 % till 1 %. Regering-
en har samtidigt infört en begränsningsregel. Jag vill
inte minst understryka att det har varit en stor tack-
samhet hos många äldre, pensionärer, som har känt
att de via begränsningsregeln har kunnat sänka sina
boendekostnader rätt ordentligt. Vi har dessutom höjt
beloppsgränsen för att betala förmögenhetsskatt. Det
innebär i praktiken att vi de senaste åren har halverat
antalet personer som betalar förmögenhetsskatt. Det
har sammantaget gjort att vi på så vis har sett till att
många människor som har haft problem med fastig-
hetsskatten har fått bättre villkor. Vi har dessutom
tillsatt en särskild utredning som tittar på en del övri-
ga svårigheter.

Anf. 52 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! De oroliga lidingöbor som jag har
mött har inte blivit lugnade. Visst är det bra att fas-
tighetsskatten har sänkts och begränsningsregeln har
införts, även om vi från Folkpartiet vill ta bort boen-
deskatterna. Men man känner en osäkerhet inför vilka
förslag som kan komma i framtiden. Det här blir
ryckigt. Hur kan man långsiktigt planera sin ekono-
mi? Visst, det har kommit många utredningar om
boendeskatterna. Vad kommer de kommande boen-
deutredningarna att leda till? När kommer de? Finns
det inte någonting som kan slås fast med en gång: Det
här kommer att införas. Då kan en orolig privatperson
veta om han eller hon har möjlighet att bo kvar eller
måste ta ställning till frågan om att lämna sitt hem.

Anf. 53 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Det är viktigt att vi känner respekt
för den oro som kan finnas hos många människor i
den här situationen, men det är också viktigt att vi gör
någonting. Det är det regeringen har gjort. Vi är be-
redda att gå vidare.
Den utredning som nyligen har tillsatts ska värde-
ra en del av de frågor som har varit uppe till diskus-
sion under senare tid och föreslå ytterligare förbätt-
ringar för den enskilde.
Jag har också stor respekt för dem som säger att
det inte ska vara en stor ryckighet när det gäller fas-
tighetstaxeringen. Ryckigheten har varit betingad av
att vi har haft en sådan våldsam prisökning på fastig-
heter framför allt i storstadsområdena. Det är natur-
ligtvis inte bra om fastigheter fördubblas i värde på
ett par år, och därmed taxeringsvärdena fördubblas.
Därför ser jag med tillförsikt att vi nu har en betydligt
lugnare prisbildning. Den senaste perioden har det
varit 4-5 % prisökning. Det bör ge möjlighet för en
lugnare utveckling. Jag har också gett utredningen i
uppdrag att se om det över en treårsperiod går att
utjämna fastighetstaxeringen för att undvika de kriti-
serade kraftiga förändringarna.
Miljöklassning av drivmedel

Anf. 54 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Det är snabba kast mellan ämnesom-
rådena. Jag tänkte återgå till drivmedelsfrågan och
bilen. Alla vi som är besjälade av att hela Sverige ska
leva - och det är vi i Centerpartiet - är också inrikta-
de på att bilen måste finnas men att den måste miljö-
anpassas. Då har jag en fråga till miljöministern.
Det är många som tycker att det går sakta när det
gäller att introducera alternativa miljöriktiga drivme-
del på den svenska marknaden. Vi är också missnöjda
med miljöklassningssystemet av bensin och diesel. På
senare tid har miljöklassningen knappast drivit på
utvecklingen utan snarare konserverat den, i viss mån
till och med hindrat utvecklingen. Den viktigaste
växthusgasen, koldioxid, finns inte alls med i mil-
jöklassningsystemet.
Avser regeringen att komma med något förslag
för att förbättra miljöklassningssystemet? Vilken
planering har regeringen för att så snabbt som möjligt
få in biobränslen och andra alternativa drivmedel på
marknaden?

Anf. 55 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! Jag vill tacka för frågan.
Vi har en utredning på gång när det gäller mil-
jöklassning av bränsle. Den ser över dessa frågor. Vi
är väl medvetna om att den miljöklassning som har
varit inte har passat väl för alla typer av alternativa
bränslen. Men det är tekniskt ganska komplicerat, och
det pågår nu en utredning. Vi ämnar återkomma när
den är klar med förslag för hur en ny miljöklassning
kan se ut som då inkluderar även den typ av bränslen
som hittills inte har omfattats av miljöklassning.
När det gäller alternativa drivmedel gör regering-
en mycket. Vi satsar 900 miljoner kronor per år på att
sänka kostnaderna för alternativa drivmedel. Det sker
genom pilotprojekt, och det sker genom skattesänk-
ningar. Vi arbetar just nu intensivt med vår strategi
för biodrivmedel som kommer att gälla från nästa år.
Vi har en ansökan inne hos EU-kommissionen när det
gäller skattesänkning för biodrivmedel. Långsiktigt
har vi framför allt koldioxidskatten, men vi ser också
över energiskatterna för biodrivmedel.

Anf. 56 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Det var en god anda i svaret, men
jag skulle gärna se lite mer precision i svaren från
regeringen.
Det är talande i fråga om miljöklassning att en
Porsche 911 Turbo med 420 hästkrafter, en riktigt
törstig bil, ingår i bästa miljöklassen. Det kan aldrig
vara rimligt. Koldioxiden måste in i miljöklassnings-
systemet för att det ska vara värt namnet.
När kommer ett förslag? Vi vet att Naturvårdsver-
ket har tittat på detta. När kommer förslaget? Kom-
mer det i närtid eller avser man att skjuta på det hela?
När det gäller alternativa drivmedel, har regering-
en någon ambition att det ska vara 5 eller 10 % vid
något visst årtal? Jag tror att man måste sätta sådana
tydliga mål för att kunna stämma av om utvecklingen
går åt rätt håll.

Anf. 57 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! Det är självklart att vi inte vill dröja
med förslagen längre än nödvändigt. Vi kommer med
förslag när vi har de underlag vi behöver.
Vi har mål när det gäller andelen biodrivmedel
och alternativa drivmedel. Jag har inte siffrorna i
huvudet, men de finns i miljömålsarbetet när det
gäller införandet av alternativa bränslen.
Vi har i överenskommelsen med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet tagit in ambitionen att vi ska se till
att alternativa drivmedel ska finnas tillgängliga på
bensinmackarna i landet. Det är också en tydlig am-
bition att det ska finnas en tillgänglighet för driv-
medlen.
Jakt på flyttfåglar

Anf. 58 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till miljömi-
nister Lena Sommestad angående jakt på flyttfåglar.
Våra svenska fåglar är en viktig del av naturen.
Många av dem är flyttfåglar. Vad vore den svenska
naturen utan näktergalar, lärkor och så vidare? En del
av fåglarna flyttar till sydeuropeiska länder en del av
året. Tyvärr pågår där jakt på dessa fåglar, många
gånger med mycket grymma metoder. Det handlar
om prickskytte, limstickor, och ofta är det ren nöje-
sjakt.
Finns det några diskussioner i EU om hur dessa
fåglar ska skyddas? Det är inte bara fråga om svenska
fåglar, i Europa räknar man dem som sina egna fåglar
också. Hur ska dessa fåglar skyddas? Annars riskerar
vi att det blir färre och färre fåglar som återvänder till
Sverige varje år.

Anf. 59 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! Visst finns det en omfattande dis-
kussion inom EU i den här frågan. Allra mest pro-
blematiskt är detta på Malta - ett av ansökarländerna.
En annan ordning av hanteringen av småfåglar har
varit en av kommissionens stora frågor i förhandling-
arna med Malta. Där pågår ett omfattande skytte.
Margot Wallström har personligen varit djupt engage-
rad i detta. Det är en diskussion som förs och där
kommissionen intar en tuff och bra attityd.

Anf. 60 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Tack så mycket för det svaret. Det är
väldigt glädjande. Jag tycker att man ska utnyttja det
här så mycket som möjligt i ansökningsförhandling-
arna, på samma sätt som man utnyttjar kampen för
demokratiska rättigheter i Turkiet i deras ansöknings-
förhandlingar.
Det gäller att begränsa de mest plågsamma for-
merna av jakt. Jag tänker framför allt på limstickor.
Man sticker ut ögonen på fågeln och sätter fast den,
och sedan stryker man lim på grenarna runtomkring. I
och med att ögonen är utstuckna sjunger fågeln kon-
stant hela tiden och lockar därmed till sig andra fåg-
lar, som sätter sig på grenarna och fastnar. Detta är
någonting som inte alls är förenligt med vår syn i
Sverige på hur man får behandla djur. Detta måste
bekämpas.
Det gäller också att bekämpa jakten. Om det blir
färre och färre fåglar som återvänder till Sverige är
risken att det så småningom blir mindre och mindre
fågelsång i den svenska naturen.
Jag tycker att det var ett bra svar.
Arbetslösa utomnordiska invandrare

Anf. 61 TOBIAS BILLSTRÖM (m):
Herr talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
ter Margareta Winberg.
Statsministern påstod i valrörelsen att en av de
viktigaste uppgifterna var att minska antalet arbetslö-
sa i gruppen utomnordiska invandrare. Så långt är väl
allting väl.
Han hävdade också att sysselsättningsgraden
bland utomnordiska invandrare i Sverige var 60 %
och att den totala arbetslösheten skulle ned till 10 %
inom denna mandatperiod.
Sedan visade det sig att statsministerns räk-
nestycke inte blev riktigt rätt. Göran Persson definie-
rade nämligen plötsligt antalet arbetslösa invandrare
annorlunda, och då uppstod nästan 116 000 nya öppet
arbetslösa utomnordiska invandrare - detta eftersom
statsministern har en egen definition av vad som
egentligen är arbetslöshet.
Min fråga är: Anser statsrådet att antalet utomnor-
diska invandrare kan beräknas på regeringens och
statsministerns privata grunder och inte enligt en
gemensam definition?

Anf. 62 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Eftersom frågan är så precis och rör
ett uttalande som statsministern har gjort kan jag inte
svara på den. Jag hörde honom inte säga det, och
därmed kan jag inte heller göra någon värdering av
hans respektive Tobias Billströms beräkningsmeto-
der.
Jag får be att Tobias Billström ställer frågan till
statsministern för att få ett korrekt svar.
Radon i inomhusmiljöer

Anf. 63 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Jag har en fråga till miljöministern.
Varje år dör ca 500 personer på grund av radon i
inomhusluften. Det är ett problem som inte uppmärk-
sammas lika mycket som till exempel trafikoffer. Nu
ökar regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet in-
satserna mot den här problematiken med utbildnings-
och informationsinsatser, och fler kan få hjälp med
problemen.
Senast 2020 ska riksdagens miljömål om radon-
fria inomhusmiljöer i alla bostäder och lokaler vara
uppfyllt. För att kartlägga och klara det här behövs
det, enligt Vänsterpartiet, en obligatorisk miljö- och
energideklaration av bostäder.
Min fråga till ministern blir: När får vi en sådan?

Anf. 64 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! Jag utgår från att Owe Hellberg syf-
tar på det som vi också talar om som byggnadsdekla-
rationer, som ju kan omfatta flera olika typer av in-
formation när det gäller både energieffektivitet och
andra kvaliteter på boendet.
Som en följd av den inomhusmiljöproposition
som vi lade fram i våras är vi på väg att lägga ut ett
uppdrag om detta. Jag skulle tro att det kommer att
ske inom den närmaste veckan, att vi får i gång ett
sådant uppdrag enligt vad vi aviserade i inomhus-
miljöpropositionen.

Anf. 65 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Det omfattar tyvärr inte radonpro-
blematiken. Det ska komma i en annan typ av dekla-
rationer, och det är den jag efterfrågar.
Ett annat problem är bidragsreglerna för radonsa-
nering. De omfattar i dag bara en- och tvåfamiljshus,
inte flerfamiljshus, skolor och daghem. Där finns
också problemen - en tredjedel av radonproblemen i
bostäder finns i flerfamiljshus.
När det gäller bidragsgivningen utgår man från
400 becquerel per kubikmeter luft. I miljömålsdekla-
rationen handlar det om 200 becquerel per kubikme-
ter luft.
Jag undrar då: Är det inte dags att utsatta hyres-
gäster får del av de här pengarna och att vi anpassar
reglerna till de nivåer och normer som miljömålen
talar om?

Anf. 66 Miljöminister LENA SOMMES-
TAD (s):
Herr talman! När det gäller de regler som ska
gälla för bidrag för radonsanering kommer en ny
förordning kring detta, där vi säger att detta ska kun-
na ges för sanering av hus som kräver det för att klara
människors hälsa. Här nämns också det mål som nu
finns på 200 becquerel. Min tolkning av det är att
dessa bidrag alltså ska kunna användas för att sänka
radonhalterna under 200 becquerel.
Vi har nu tydligt sagt att det här är ett mål, men
det är ännu inte ett riktvärde som vi absolut måste
följa. Men det är för att vi tydligt ska ange för männi-
skor att det är det här som kommer att gälla på lång
sikt. Det handlar för många människor om att göra
investeringar, och många är oroliga för att detta
kommer att kosta pengar.
Därför vill vi vara tydliga om var målen ligger till
år 2020. Vi kommer att på bästa sätt försöka bistå
med de resurser som behövs för detta.
EMU

Anf. 67 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern
som gäller EMU. Det är en mycket rak fråga: Vilka är
finansministerns tre viktigaste argument för att Sveri-
ge ska gå med i den gemensamma valutan?

Anf. 68 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag skulle kunna börja med att säga
att det viktigaste argumentet är att det är bra för
svensk ekonomi, det vill säga att svensk tillväxt och
sysselsättning kan ge fler jobb. Men den kan också
bidra till att förbättra vår välfärd för framtiden.
Ett annat viktigt skäl för ett svenskt samarbete om
växelkurs och gemensam valuta är att det kan sänka
våra priser, genom att det kan öka konkurrensen inom
näringslivet.
Ett tredje viktigt skäl som det också finns anled-
ning att ta fram är att det är praktiskt för många män-
niskor att ha en gemensam valuta. Det är bra om vi är
12, 13 eller 14 länder, kanske 20 efterhand när de nya
länderna kommer in i EU, som har en gemensam
valuta. Jag tror att många människor kommer att
uppskatta den praktiska sidan av projektet också.

Anf. 69 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Göran Persson var här förra veckan
och ställde sig själv den retoriska frågan om just
EMU: Vill vi vara med och påverka den processen?
Ja, det vill vi, sade Göran Persson, och därför tycker
vi att det är viktigt att vara med kring bordet när be-
sluten fattas.
Instämmer finansministern med Göran Persson i
att det är bra att vara med vid bordet när euroländerna
fattar sina beslut?

Anf. 70 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Vi är med vid bordet i dag när det
fattas beslut om den gemensamma ekonomiska poli-
tiken i Europa, det vill säga i Ekofin, som är det sam-
arbetsorgan som finns mellan finansministrarna i de
15 EU-länderna. Om vi dessutom i framtiden får vara
med vid eurobordet bör vi rimligen kunna öka våra
möjligheter att få inflytande över vad som händer i
Europa.
Det är spännande att vi i dag ser ett läge där
många länder i Europa, exempelvis Frankrike, inte
sköter sin ekonomi på bästa möjliga sätt. Då är det
naturligtvis bra om vi också kan vara med i en dialog
om hur det kan ske en förbättring av europeisk eko-
nomi.
Sjukfrånvaron

Anf. 71 ANNA LILLIEHÖÖK (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till arbets-
livsministern rörande sjukfrånvaron. Man kan säga att
det är en uppföljning av tidigare frågor, särskilt den
som gäller inom vård- och skolverksamhet.
Det har visat sig att sjukfrånvaron inom dessa
verksamheter är betydligt högre på arbetsplatser som
drivs i offentlig regi än på dem som drivs i fristående
regi. Statsministern har i sin regeringsförklaring sagt
att de offentliga verksamheterna ska bli modellar-
betsplatser när det gäller sjukfrånvaron.
Då vill jag fråga: Vilka specifika åtgärder avser
ministern att vidta när det gäller arbetsplatserna i
offentlig regi så att de kan bli dessa modellarbetsplat-
ser?

Anf. 72 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag tror att en av de första åtgärder-
na, som kanske också är en av de svåra, är att tillse att
fler händer kan vara med och jobba inom vården,
inom skolan och inom omsorgen. Det fattas helt en-
kelt folk. Regeringen har sagt att man måste försöka
åtgärda det.
Sedan är jag inte alldeles övertygad om att man
kan dra den raka slutsats som Anna Lilliehöök gjorde.
Offentlig verksamhet är ju ett stort kvinnodominerat
område, men inom industrin, där det också finns stora
och kvinnodominerade arbetsplatser, finns samma
problematik. Jag tror att det indikerar att det också är
ett betydande ledningsproblem och därmed fråga om
ett ledningsansvar när det gäller hur jobben och ar-
betsplatserna utformas. I det avseendet är möjligen de
små arbetsplatserna bättre än de stora. Det kan vara
en annan slutsats att dra.

Anf. 73 ANNA LILLIEHÖÖK (m):
Herr talman! En undersökning som har gjorts av
tidningen Landstingsvärlden den här veckan har visat
att de fristående verksamheterna har betydligt lägre
sjukfrånvaro. På det sättet borde de kanske ses som
modellarbetsplatser. Då vill jag följa upp med frågan:
Vad anser ministern att man kan göra för att just
sådana vårdverksamheter i privat regi ska kunna
utvecklas till ännu bättre arbetsplatser med ännu
mindre sjukfrånvaro som kan utgöra goda exempel
för andra arbetsplatser?

Anf. 74 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Min grundsyn när vi vidtar åtgärder
är att de ska vara generella i så stor utsträckning som
möjligt, inte selektiva. Jag vill alltså inte att vi ska
införa system där man skiljer på små och stora ar-
betsplatser. Jag vet att det kan bli nödvändigt i vissa
sammanhang, men min grundsyn är att små arbets-
platser och stora arbetsplatser och privat och offentlig
verksamhet i grunden ska ha samma konkurrensvill-
kor. Därför är detta en delikat fråga att penetrera.
Jag tror att ledningsansvaret och ledningsförmå-
gan allmänt sett är bättre i små företag - jag upprepar
det - än i stora företag. Man ser också i små företag
inom privat verksamhet när det gäller annat än sjuk-
vård och omsorg att små arbetsplatser har betydligt
lägre sjukfrånvaro.
Min enkla fundering så här långt är att det nog i
väldigt hög grad är en fråga om hur man organiserar
arbete och hur man kommunicerar mellan anställda
och arbetsgivare.

Anf. 75 TALMANNEN:
Därmed var dagens frågestund avslutad. Jag får
tacka alla deltagande ledamöter och regeringsmed-
lemmar.

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 november

2002/03:36 av Karin Enström (m) till statsrådet Jan O
Karlsson
Migrationsverkets rutiner
2002/03:37 av Nils-Erik Söderqvist (s) till statsrådet
Morgan Johansson
Europaparlamentets och rådets förslag till förordning
om säljfrämjande åtgärder

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 14 november

2002/03:123 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Turkiets flyktingpolitik och UNHCR:s ställning
2002/03:124 av Lars Ohly (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Förhållandet mellan Eritrea och Etiopien i frågan om
massvälten i Etiopien
2002/03:125 av Lars Ohly (v) till statsrådet Jan O
Karlsson
Massvälten i Etiopien
2002/03:126 av Henrik von Sydow (m) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Arbetskraftsbrist i växande regioner
2002/03:127 av Marie Engström (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Arbetsmarknadspolitiska problem i Filipstad
2002/03:128 av Karin Thorborg (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
ABB - ett av Sveriges viktigaste industriföretag
2002/03:129 av Åsa Torstensson (c) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Kostnad för omhändertagandet av döda sälar
2002/03:130 av Ingela Thalén (s) till finansminister
Bosse Ringholm
Åtgärder mot utförsäljning av statlig mark
2002/03:131 av Jan Emanuel Johansson (s) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Sveriges lantbruksuniversitets hästklinik i Ultuna
2002/03:132 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Ulrica
Messing
Enskilda vägar
2002/03:133 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till
statsrådet Ulrica Messing
Allmänflyget i Stockholmsregionen
2002/03:134 av Ulla Löfgren (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Omfattningen av SVT:s filminköp
2002/03:135 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Utredning av miljörelaterad brottslighet
2002/03:136 av Carl-Axel Johansson (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Barn med skulder på grund av obetalda parkerings-
böter
2002/03:137 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Brist på hantverkare

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.02.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 12.33 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.