
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:108</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 21 maj</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 10.39</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>16.00 - 16.05</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-----------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 15 maj.
2 §  Ledighet</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att Yvonne Ru-
waida (mp) ansökt om fortsatt föräldraledighet under
tiden 29 maj-30 juni.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Förste vice talmannen anmälde att Ewa Larsson
(mp) skulle fortsätta tjänstgöra som ersättare för
Yvonne Ruwaida.</pre><pre>3 §  Meddelande om särskilt anordnad debatt</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att särskilt an-
ordnad debatt om EMU skulle äga rum onsdagen den
28 maj kl. 10.00.</pre><pre>4 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU32
Finansutskottets betänkanden 2002/03:FiU23, FiU25
och FiU27
Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU8
Försvarsutskottets betänkande 2002/03:FöU4
Trafikutskottets betänkande 2002/03:TU5
Socialutskottets betänkanden 2002/03:SoU18 och
SoU19</pre><pre>5 §  Beslut om ärende som slutdebatterats den
15 maj</pre><pre>UMJU1 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om
hållbar utveckling
Punkt 1 (Globalisering)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 4 (mp)
Förberedande votering:
46 för res. 1
15 för res. 4
246 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
183 för utskottet
47 för res. 1
76 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 30 kd, 25 v
För res. 1:     47 m
Avstod:         41 fp, 20 c, 15 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 2 (Institutionellt ramverk)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, c)
3. res. 5 (kd)
4. res. 7 (mp)
Förberedande votering 1:
30 för res. 5
15 för res. 7
263 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
60 för res. 6
30 för res. 5
218 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
202 för utskottet
61 för res. 6
45 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 47 m, 25 v
För res. 6:     41 fp, 20 c
Avstod:         30 kd, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 3 (Hållbarhetskommission)
1. utskottet
2. res. 8 (fp, kd, c, mp)
Votering:
202 för utskottet
106 för res. 8
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 47 m, 25 v
För res. 8:     41 fp, 30 kd, 20 c, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 4 (Förändrade konsumtions- och produktions-
mönster)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
177 för utskottet
15 för res. 12
116 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 2 m, 25 v, 20 c
För res. 12:    15 mp
Avstod:         45 m, 41 fp, 30 kd
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 7 (Fattigdomsbekämpning)
1. utskottet
2. res. 17 (kd)
3. res. 18 (mp)
Förberedande votering:
31 för res. 17
15 för res. 18
261 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 17.
Huvudvotering:
175 för utskottet
30 för res. 17
103 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  30 s, 25 v, 20 c
För res. 17:    30 kd
Avstod:         47 m, 41 fp, 15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 8 (Skuldavskrivningar och demokratiska re-
spektive ekonomiska reformer)
1. utskottet
2. res. 19 (fp, kd, c)
Votering:
217 för utskottet
91 för res. 19
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 47 m, 25 v, 15 mp
För res. 19:    41 fp, 30 kd, 20 c
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 11 (Vatten som mänsklig rättighet)
1. utskottet
2. res. 20 (mp)
Votering:
293 för utskottet
15 för res. 20
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 47 m, 41 fp, 30 kd, 25 v, 20 c
För res. 20:    15 mp
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 13 (Energi)
1. utskottet
2. res. 26 (mp)
Votering:
163 för utskottet
15 för res. 26
130 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 2 fp, 5 kd, 25 v, 1 c
För res. 26:    15 mp
Avstod:         47 m, 39 fp, 25 kd, 19 c
Frånvarande:    14 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 17 (Kunskap och information om hållbar ut-
veckling)
1. utskottet
2. res. 32 (mp)
Votering:
215 för utskottet
15 för res. 32
77 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 39 fp, 1 kd, 25 v, 20 c
För res. 32:    15 mp
Avstod:         47 m, 1 fp, 29 kd
Frånvarande:    14 s, 8 m, 8 fp, 3 kd, 5 v, 2 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
Meddelande om votering torsdagen den 22 maj</pre><pre>Förste vice talmannen meddelade att voteringen
torsdagen den 22 maj kl. 12.00 skulle utgå.
Voteringen kl. 17.00 skulle äga rum enligt tidigare
planering.</pre><pre>6 §  Exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU9
Exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel
år 2002 (skr. 2002/03:114).</pre><pre>Anf.  1  BJÖRN HAMILTON (m):
Herr talman! Till att börja med yrkar jag bifall till
den moderata reservationen nr 5 under punkt 10.
Jag anser att Sverige bör verka för att det inom
Europeiska unionen utarbetas gemensamma och bin-
dande exportregler för krigsmateriel. För att övervaka
dessa regler bör det också etableras en EU-myndighet
för kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och
strategiska produkter.
Regeringens stödpartier har i olika reservationer
angivit kritiska synpunkter på dagens hantering av
svensk export av vapen. Man vill lägga ytterligare
hinder i vägen och försvåra för vår vapenexport.
Nyckelordet för krigsmaterielexport måste vara
ansvar. Vapen i sig kan inte klassificeras som onda
eller goda. Det kan däremot avsikten hos den som
håller i vapnet. Vapen i fel händer kan få förödande
effekter. Vapen i rätta händer kan däremot vara nöd-
vändiga för att säkra fred och frihet. Sverige ger till
exempel omfattande vapenhjälp till Estland, Lettland
och Litauen för att stärka säkerheten i Östersjöområ-
det.
Vi har som en av världens demokratier ett stort
moraliskt och politiskt ansvar för att hindra sprid-
ningen av vapen till regimer som använder eller kan
komma att använda vapen för att hota och angripa
andra stater eller förtrycka den egna befolkningen. Vi
har också ett egenintresse av att inte sälja vapen som
senare kan komma att riktas mot vårt land eller mot
EU. För att förhindra detta har USA, Sverige och
övriga västländer arbetat fram mekanismer för ex-
portkontroll. Detta samarbete bör vidareutvecklas.
Svensk vapenindustri kommer i framtiden inte en-
sam att kunna upprätthålla samma breda kompetens
som tidigare. Varken inhemsk eller utländsk efterfrå-
gan är tillräcklig för detta. Den tekniska utvecklingen
framtvingar behovet av ett allt närmare samarbete
med utländska partner. Det mellanstatliga samarbetet
på försvarsmaterielområdet ska därför fördjupas och
utvidgas. Det är också angeläget att fortsätta att stödja
svensk försvarsindustris exportansträngningar. En av
de viktigaste förutsättningarna för detta är att det vi
vill exportera också värderas så högt att vi själva
anskaffar det till våra egna förband.
Särskilt väsentligt för det försvarsindustriella
samarbetet är regelverket för export till tredje land.
Internationell samverkan med projektutveckling är
mycket viktigt för att bibehålla den svenska för-
svarsindustrins utvecklingsförmåga. En förutsättning
för detta är ett regelverk som på ett enkelt sätt regle-
rar export till tredje land. Exportberoendet är i delar
av försvarindustrin redan i dag mycket stort. Detta
beroende kan komma att öka ytterligare eftersom de
svenska beställningarna med regeringens nuvarande
politik kraftigt minskar.
Inom EU får medlemsländerna i stigande grad ett
gemensamt ansvar för krigsmaterielexporten. Den
gemensamma uppförandekod som antogs år 1998
innebär konsultationer och gemensam rapportering
mellan medlemsländerna. Enligt kodens tillämp-
ningsbestämmelser ska medlemsstaterna informera
varandra om avslag på ansökningar om exporttill-
stånd. Om en annan medlemsstat överväger att bevilja
tillstånd för en motsvarande transaktion ska man
rådgöra innan tillstånd beviljas, och man ska informe-
ra om sitt beslut.
Herr talman! För oss är ett naturligt nästa steg för
EU att arbeta fram gemensamma och bindande ex-
portregler för krigsmateriel, och för att övervaka
dessa regler bör en EU-myndighet etableras som kan
kontrollera och utöva tillsyn av krigsmaterielexport
och export av strategiska produkter. Vi borde från
svensk sida ta initiativet till ett sådant system för
ansvarsfull exportkontroll. Denna process kommer att
ta åtskillig tid. Därför måste, herr talman, enligt min
uppfattning arbetet inledas redan nu.</pre><pre>Anf.  2  LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Pro-
tokollsläsare! TV-tittare! Vi debatterar nu en av de
mest kontroversiella frågorna i svensk utrikespolitik,
den som omges av mest hyckleri och mest sekretess,
nämligen den svenska vapenexporten. Det är också en
fråga som utgör det kanske mest konkreta uttrycket
för svensk utrikespolitik. Genom vapenexport till
diktaturer omöjliggör man en demokratisk utveckling.
Genom export till fattiga stater försvårar man eller
omöjliggör utveckling i dessa fattiga länder. Hur man
väljer att exportera svenska vapen är alltså ett mycket
konkret utrikespolitiskt instrument.
Vi hör ofta svenska politiker förklara att Sverige
har en mycket restriktiv syn på svensk vapenexport,
att vi i princip inte säljer vapen alls och att vi faktiskt
har en lag som förbjuder svensk vapenexport. Politi-
ker är också ofta måna om att framhålla inför väljarna
att man visserligen kan bevilja undantag från för-
budslagstiftningen, men då finns det väldigt hårda
regler som gör att vi inte säljer till diktaturer, till
stater som kränker FN:s mänskliga rättigheter eller
till länder som är involverade i krigshandlingar.
Många TV-tittare känner säkert igen dessa argu-
ment. Det är en bild som man försöker ge av att detta
inte är något problem.
Men, herr talman och TV-tittare, verkligheten är
annorlunda. Jag har själv förmånen att sitta i Export-
kontrollrådet som Miljöpartiets representant, det råd
som hanterar de känsliga vapenexportfrågorna. Och
jag kan intyga att verkligheten är en annan än den
som många försöker ge sken av.
Sverige är i dag en av världens 15 största vapen-
exporterande länder i världen. Och jag har med egna
ögon sett hur en politisk majoritet i Exportkontrollrå-
det bifaller krigsmaterielexport till stater som syste-
matiskt kränker FN:s mänskliga rättigheter. Jag har
själv upplevt hur jag i väldigt stor ensamhet har sagt
nej till export av krigsmateriel till kommunistiska
diktaturer. Och här torde väl de flesta TV-tittare ryg-
ga till och känna att man där i alla fall borde ha sagt
nej. Men en majoritet sade ja. Jag har själv sett hur
man har bifallit export till länder inbegripna i krigs-
handlingar - konflikten mellan Indien och Pakistan
förra året, en av världens känsligaste och mest farliga
konflikter. Enligt amerikansk underrättelsetjänst var
det den konflikt som hade störst risk att kunna ut-
vecklas till ett kärnvapenkrig. Dit säljer Sverige
krigsmateriel. Dit beviljar en majoritet av Sveriges
riksdags politiker export av krigsmateriel. Och vi är
involverade i den mycket känsliga upprustningspro-
cess som där pågår.
Herr talman! Vi har också ett stort krig alldeles
bakom oss - kriget mot Irak - där vi såg hur Sverige
exporterade krigsmateriel till krigförande stater,
tvärtemot intentionerna i Sveriges riksdags riktlinjer
som reglerar vapenexportpolitiken.
Det här är ingenting annat än ett grovt hyckleri.
Man försöker ge sken av en verklighet, men den exi-
sterar inte, utan den ser annorlunda ut.
Man kan då fråga sig: Varför hanterar svenska
politiker vapenexportfrågan på ett så oärligt sätt? Det
finns flera förklaringar till detta. En är att efter det
kalla krigets slut för drygt tio år sedan minskade an-
talet mellanstatliga konflikter i världen dramatiskt.
Sovjetunionen som upphörde att existera och Wars-
zawapakten som lades ned gjorde att det militära
hotet mot länder i västvärlden ansågs minska eller
helt och hållet försvinna. I Sverige säger militären
själv att det inte existerar något militärt hot mot Sve-
rige över huvud taget längre.
Det här har gjort att beställningarna från krigsin-
dustrin minskade. En fredligare utveckling innebär
med automatik stor kris för krigsindustrin. Det är
negativt. Det finns två möjligheter att hantera mins-
kade beställningar i krigsindustrin, antingen genom
att avveckla den stora överkapacitet som fanns och
som var dimensionerad för en helt annan värld och
som inte längre existerar eller genom att med aggres-
siv marknadsföring försöka öka vapenexporten. Om
de västliga demokratierna då inte är de första som står
på kö för att köpa återstår de fattigaste staterna, dik-
taturerna, stater involverade i krig, de stater som vi
med vår lagstiftning och med våra riksdagsbeslut har
sagt att vi inte vill sälja till. Och industrin i Sverige
har bestämt sig. Den vill naturligtvis inte avveckla.
Den vill öka vapenexporten. Och tack vare att det
finns alltför många svaga politiker som i okunnighet
beviljar export till stater som egentligen inte borde ha
fått motta svensk krigsmateriel fungerar detta, och
den svenska krigsmaterielexporten är i dag omfattan-
de.
Argumenten som vi hör de gånger som man pres-
sar en svensk politiker på varför man går med på
detta är ofta av den mer komiska karaktären, eller jag
skulle kanske säga av den mer okunniga karaktären.
Ibland säger man att det är viktigt att Sverige exporte-
rar krigsmateriel för att bibehålla den svenska för-
svarsindustrin och att det av ekonomiska skäl är vik-
tigt för landet att vi säljer krigsmateriel. Då känner
man uppenbarligen inte till att det nästan inte finns
någon svensk krigsindustri kvar. Företaget Bofors har
köpts upp och ägs i dag till hundra procent av ett
amerikanskt företag. Kockumsvarvet har köpts upp
av ett tyskt företag som i sin tur ägs till hundra pro-
cent av en amerikansk bank. Hägglunds uppe i Örn-
sköldsvik har sålts ut och ägs till hundra procent av
ett brittiskt företag. Så dem som det är viktigt ekono-
miskt för att svenska politiker fortsätter att bevilja
krigsmaterielexport är de utländska, de amerikanska
och de brittiska, ägarintressena och aktieägarna. De
blir glada över svensk politisk flathet.
Ett annat argument som används är att kostnader-
na för det svenska försvaret minskade genom svensk
krigsmaterielexport. Vad man egentligen säger då är
att vi, ett av världens rikaste länder, ska finansiera
vårt försvar genom export av krigsmateriel till de
allra fattigaste länderna i världen. Det är de fattiga
folken som ska subventionera det militära försvar
som Sverige säger sig vilja ha. Man kan diskutera
moralen i det argumentet mycket. Men det är ett då-
ligt argument.
Det görs heller aldrig någon konsekvent analys
innan man sätter i gång produktionen av ett nytt va-
pensystem som visar hur mycket man bör exportera.
Tänk er själva in i detta, ärade ledamöter och TV-
tittare, att om vi innan beslutet om att tillverka JAS
hade fått en analys som visade att om Sverige beställ-
de 200 JAS måste vi också sälja 200 JAS. Och om
man också i analysen visade att de möjliga köparna
finns i tredje världen bland de fattigaste staterna och
kanske några eventuella andra länder, hur hade de-
batten då blivit? Det blev ingen debatt. Politikerna
fattade att det hade varit omöjligt att få ett beslut om
tillverkning av JAS om en analys hade visat att det
förutsatte en omfattande export till fattiga stater.
Fortfarande i dag har vi en situation som innebär
att den här analysen inte görs. Man använder ett ar-
gument, men det finns ingen grund för argumentet.
Det finns ingen uträkning som visar att så här mycket
måste vi exportera av den här produkten för att det
ska gå plus minus noll enligt våra egna beräkningar.
Detta är, herr talman, en orimlig och dålig situation.
Och vi i Miljöpartiet har motionerat om att en sådan
analys ska göras så att man har klart för sig innan
tillverkningen av en ny produkt börjar vilka konse-
kvenser det får för exporten och därmed för svensk
utrikespolitik, så att politikerna vet vad besluten in-
nebär.
Herr talman! Det finns andra uttryck som denna
exportiver från Sverige tar sig som snarare är mer
tragiska än komiska. Vi har sett hur vår statsminister
Göran Persson tvingas ut på förnedrande månglarre-
sor runtom i världen och försöker sälja JAS. Han har
varit i Tjeckien, i Polen, i Brasilien och i Sydafrika
och haft möten där han har försökt att sälja det svens-
ka JAS-planet. Det här har inte gått speciellt bra
måste man säga. Det beror på att i många länder ser
politikerna behoven kanske på ett annat sätt än vi gör
från svensk sida. I Tjeckien kom man fram till att det
som hotade Tjeckien var inte något militärt hot, utan
det var klimatförändringarna och de klimatpolitiska
effekterna med översvämningarna som var det stora
hotet mot Tjeckien. Där behövdes ekonomiska resur-
ser för att hantera hotet mot landet. I det samman-
hanget var JAS fullständigt ointressant och irrelevant.
Så man sade: Nej tack Sverige, vi behöver inte krigs-
flygplan. Våra hot ser annorlunda ut.
I Brasilien var vår statsminister och försökte
övertyga dem om det fina i att köpa svenska JAS-
plan. Även där sade man: Nej tack, vi i Brasilien har
ett fattigdomsproblem som är ett långt större hot mot
oss än något påhittat militärt hot. Vi behöver inte era
svenska JAS.
I Sydafrika lyckades man. Där hade företaget en
enorm offensiv, och statsministern och hela delega-
tioner var nere och hyrde arenor och körde popfesti-
valer. En del var kanske mindre lyckat. Men man
lyckades få ett kontrakt. Men där finns det en oerhört
stark opposition inom landet mot denna affär. Kyr-
korna, fackföreningsrörelsen, medborgarrättsorgani-
sationer - alla de som Sverige traditionellt tidigare
samarbetat med för att hjälpa mot apartheidregimen -
säger i dag nej. Hotet mot oss i Sydafrika är aids.
Fem miljoner människor hotas att dö av aids. Det kan
man inte försvara sig mot med dyra JAS-plan. Man
skulle gärna vilja ta sig ur den här affären. Men
många politiker fruktar att Sverige då med en järn-
hand kommer att försöka tvinga Sydafrika att fullfölja
köpet. För oss är uppenbarligen pengar viktigare än
de människoliv som hotas av aids.
Herr talman, ärade ledamöter och alla ni som ser
detta på TV! Miljöpartiet har väckt en motion om
ökad öppenhet när det gäller krigsmaterielexporten.
Vi anser att man ska redovisa affärerna så fort de
diskuteras och även efter det att de har genomförts.
Många tycker att det här är obekvämt. Ledamöterna i
Exportkontrollrådet, där jag själv sitter med, skulle ju
då tvingas försvara sitt agerande och debattera det
offentligt. Men jag tror att det vore bra för demokra-
tin och bra för svenska folket att se hur politiken ser
ut i verkligheten - inte i form av vackra ord i talar-
stolar. Därmed möjliggörs också ett deltagande i
debatten.
Vi i Miljöpartiet har också väckt en motion om en
analys av vad tillverkning innebär i form av export
och därmed vilka konsekvenser det får för svensk
utrikespolitik. Dessutom har vi lagt fram ett förslag
om att inte sälja svensk krigsmateriel till diktaturer -
detta för att få det hela ännu tydligare så att vi inte
behöver se sådant säljande till stater som kränker
FN:s mänskliga rättigheter.
Självklart hoppas jag att en majoritet av Sveriges
riksdag ställer sig bakom de här förslagen. Miljöpar-
tiets nästa talare kommer att visa vilka reservationer
vi vill ska bifallas.</pre><pre>Anf.  3  CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Kammaren har tidigare i dag voterat
om betänkandet Johannesburg - FN:s världstopp-
möte om hållbar utveckling. Utrikesutskottet och
miljö- och jordbruksutskottet har tillsammans arbetat
fram det betänkandet. Där försöker man rikta in och
fokusera svensk politik på utvecklingsfrågor, på frå-
gor om en hållbar utveckling.
Vad vi nu debatterar, krigsmaterielexporten, är en
annan fråga som också har anknytning till det som vi
i andra sammanhang talar om, nämligen detta med
hållbar utveckling.
Herr talman! Först vill jag kommentera det tidiga-
re anförandet. Jag tror att det finns ledamöter som
blandar ihop torgmötesagitation med det som man
kan förvänta sig från denna talarstol, att man inte bara
torgför kritik mot andra utan också talar om vilka
överväganden man har gjort - varför man har intagit
vissa ståndpunkter och varför det egna partiet företrä-
der en viss linje. Det handlar om att ta ansvar för
politiken. Men när det gäller Miljöpartiets Lars Ång-
ström har kammaren kanske inte så stora förvänt-
ningar. Jag tycker ändå att det är värt att upprepa
detta.
Utrikesutskottets betänkande om exportkontroll-
politiken och exporten av krigsmateriel år 2002 är
alltså det betänkande som vi nu har att fokusera på.
Det är ett så kallat årligt betänkande. Varje år har vi
nämligen en debatt om de här frågorna.
I betänkandet finns det två motioner med anled-
ning av regeringens skrivelse samt sju motioner som
ligger kvar sedan den allmänna motionstiden och som
vi nu har bakat in och besvarat i samband med det här
arbetet. I slutet av betänkandet finns det ett särskilt
yttrande och sex reservationer.
Jag tror att ni under den fortsatta debatten kom-
mer att märka att det i denna kammare finns ett starkt
engagemang för freds- och nedrustningsarbete. Sam-
tidigt finns det en insikt om att fredsbevarande insat-
ser och även rent humanitära insatser kan kräva va-
pen. Inte ens en organisation som Svenska Freds
kräver detta om vi går några år tillbaka. I dag är man
medveten om att det också krävs militärt stöd och
vapen i sammanhanget för att kunna genomföra hu-
manitära insatser.
Inte något parti i denna kammare kräver ett va-
penlöst försvar. Med andra ord debatterar vi nivåer,
finansiering och, som i det här sammanhanget, ex-
port. Vi är medvetna om att det på detta område är av
särskild vikt att ha en så stor öppenhet som möjligt.
Därför har vi bland annat denna debatt här i dag. Det
är riksdagens möjlighet att följa upp och granska
olika organ och hur riksdagen fört politiken på det här
området.
Utöver riksdagens eget arbete och även regering-
ens har vi Exportkontrollrådet, där samtliga riksdags-
partier har en plats, och ISP. ISP:s ledamöter har i
uppgift att vägleda generaldirektören så att myndig-
heten kan fatta beslut som står i samklang med lag-
stiftningen, med praxis och med riktlinjerna.
Herr talman! Varje år brukar det också finnas med
några nyheter som regeringen presenterar i samband
med sin skrivelse. I år gäller det redovisningar av så
kallade denials som Sverige har lämnat. Öppenheten
inom ramen för EU:s gemensamma uppförandekod
för vapenexport har också ökat. Samarbetet syftar till
större restriktivitet och ansvarstagande samt till en
mer enhetlig syn på mottagaren.
Det är viktigt att verka för öppenhet både natio-
nellt och inom EU-systemet. I EU-rapporten från år
2002 redovisas för första gången antalet exporttill-
stånd i varje medlemsstat, liksom antalet notifierade
avslag på ansökningar om exporttillstånd - alltså
nämnda så kallade denials, som utgör kriterierna,
tillsammans med de kriterier som åberopats för av-
slagen. Ytterligare en nyhet i rapporteringen är ett
kompendium som innehåller överenskommelser som
träffats under de fyra år som man haft denna tillämp-
ning. Här händer väldigt mycket. Det är alltså inte så
att utvecklingen står stilla på området öppenhet och
redovisning, utan varje år kan vi se olika nyheter på
området.
Herr talman! För klarhets skull vill jag reda ut de
tre typer av så kallade ovillkorliga hinder som vi har
satt upp när det gäller vår export:
1. Beslut i FN:s säkerhetsråd.
2. Internationella överenskommelser, till exempel
EU-sanktioner som Sverige biträtt.
3. Neutralrättsliga regler i Haagkonventionen.
Dock tror jag att man även måste framhålla att
situationen för de mänskliga rättigheterna alltid ska
vägas in, också i de fall där det är fråga om materiel
som i sin tur inte kan användas för att kränka de
mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter och
demokrati är tätt förbundna.
Herr talman! Till vardags skiljer man sällan mel-
lan krigsmateriel för strid, KS, och övrig krigsmateri-
el, ÖK. Men här gör vi det, och utskottet ser det som
angeläget att ha denna uppdelning. När vi införde de
här begreppen fick vi därmed in fler produktslag
under kontrollsystemet. Jag tycker att det finns för-
delar med att vi håller fast vid det här systemet. På så
sätt omfamnar vi fler produkter inom den här kon-
trollramen.
Herr talman! Eftersom jag är en av undertecknar-
na av en motion om krigsmaterielimport behöver jag
väl knappast inför denna kammare påpeka att jag
anser den frågan vara angelägen. Det känns tillfreds-
ställande att utskottet pekar på att det när det gäller
den översyn och den utvärdering av svensk krigsma-
terielexport som ytterligare beskrivs i detta betänkan-
de också är möjligt att ta upp detta med input av
krigsmateriel. I dag är det nämligen oreglerat och
styrs på ett annat sätt av Försvarsmaktens egna be-
hov. Sedan har det kopplingar även till exporten ge-
nom att det kan vara fråga om komponenter. I varje
fall tycker jag att det är väldigt tillfredsställande att
utskottet här pekar på en väg och tycker att det också
är viktigt att väga in frågor om importen tillsammans
med frågor om exporten.
Herr talman! Den 11 september såg vi hur flyg-
plan kunde användas som vapen. Under folkmordet i
Rwanda var det enkla jordbruksredskap som man
använde. Vi håller koll på kryptering, och datachips
är en del av vapenslagen. Mycket kan bli till vapen i
fel händer, och vapensystem är i dag mer komplice-
rade. Den optimala politiken för att minska antalet
vapen lär vi således fortsätta att arbeta med. Det är
oerhört viktigt att vi jämte en god kontroll på vapen-
exportfrågorna också har en god politik för utveck-
lingsfrågor över huvud taget. Därför ser jag fram
emot slutet av denna vecka då vi får presenterat en
utvecklingsproposition där andra delar av vår politik
tas upp.</pre><pre>Anf.  4  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Carina Hägg är naturligtvis i sin
fulla rätt att komma med förklenande personomdö-
men. Men kanske vore det mer klädsamt och för TV-
tittarna mer upplysande om hon på någon enda punkt
kunde bemöta vad jag sade i sak.</pre><pre>Anf.  5  CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! I mitt anförande försökte jag ta upp
en del av de ståndpunkter som utskottet har och där
det finns en majoritet för dessa. Ytterligare saker kan
man naturligtvis läsa sig till i betänkandet.
Jag tycker att det är viktigt att här redovisa vad
man står för och varför och att man till exempel kan
peka framåt på den utredning där en del av den politik
som vi gemensamt diskuterar kommer att följas upp.
Jag tycker att det finns anledning att påpeka att
Miljöpartiet gång på gång när vi har de här debatterna
far ut i tillmälen och uttalanden som kanske inte har
med betänkandet att göra.
Jag tycker att det är dags att man markerar det.
Möjligtvis ges det tillfälle längre fram för Lars Ång-
ström att formulera sig på ett sätt som gör att det
känns mer meningsfullt att debattera de här så viktiga
frågorna. Det kan finnas fler partier som kanske kän-
ner att det skulle finnas anledning att debattera sak-
frågorna, om man hade ett intresse från Lars Ång-
ströms sida att verkligen göra det.</pre><pre>Anf.  6  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Jag förbehåller mig naturligtvis rät-
ten att formulera mig på det sätt som jag själv väljer.
Om nu Carina Hägg i talarstolen anklagar mig för att
komma med tillmälen, utsagor och i allmänt förkle-
nande ordalag beskriver mitt tidigare inlägg, skulle
det vara klädsamt att hon på någon enda punkt sade
vad det var för fel i det jag sade i sak. Är det fel med
det påstående som jag gjort att svenska politiker har
beviljat vapenexport och krigsmaterielexport? Finns
det något annat i sak som Carina Hägg invänder
emot, eller är det bara mitt val av språk som hon är
kritisk mot?</pre><pre>Anf.  7  CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Det är viktigt att diskutera det som
den här tiden är avsatt för, uppföljningen av export av
krigsmateriel. Vi är inte här för att här och nu disku-
tera alla möjliga andra frågor och definitivt inte det
inre arbetet i Exportkontrollrådet. Lars Ångström vet
mycket väl att jag inte ingår där, men jag följer na-
turligtvis noga det arbetet på det sätt som jag kan.
Den här talarstolen är inte lämpad för den debatten,
men där har Lars Ångström valt ett annat sätt. Det
präglar också det sätt på vilket jag får möjlighet att
föra debatten från min sida.</pre><pre>Anf.  8  CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Herr talman! I måndags eftermiddag var jag hem-
bjuden till Lawin och Massoud på en kurdisk lunch.
De är från kurdiska Irak och Afghanistan. Det var en
mycket trevlig lunch, men jag blev ändå ganska dys-
ter till mods av det samtal vi förde. Vi pratade nämli-
gen om utvecklingen i Afghanistan och i Irak, om hur
vapen i händer på krigsherrar och lokala miliser
tvingar befolkningen till underkastelse och utsatthet.
Vi måste arbeta för en värld i global fred där an-
talet vapen är avsevärt mindre och underställt demo-
kratisk kontroll. Vi har en väldigt lång bit dit, men vi
får inte se det som en omöjlighet. Långsiktigt och
förebyggande arbete är då viktigt. Riktig fred innebär
inte bara fred mellan stater, utan också att enskilda
medborgare slipper att utsättas för våld och övergrepp
i sitt eget land. För det behövs stabila och demokra-
tiska länder där röstsedeln och inte vapenmakt styr, så
som nu är fallet i Afghanistan och i vissa delar av
Irak.
Det var det långsiktiga perspektivet.
På kort sikt behöver vi dock ett svenskt försvar,
inte längre så mycket för vår egen säkerhet men för
att kunna bidra till internationella freds- och krishan-
teringsuppdrag. Svenska soldater är i dag i Kongo,
Kosovo och Afghanistan och gör viktiga insatser där
för fred.
I dag debatterar vi krigsmaterielexporten från
Sverige. Folkpartiet ställer sig bakom utskottets be-
tänkande, men jag vill i den här debatten påpeka ett
par saker.
Först och främst gäller det den översyn av vår
krigsmateriellagstiftning och tillämpning som ut-
skottet kräver. Regeringen har under de tre senaste
åren pratat om att tillsätta en utredning, men ingen-
ting har hänt. Varför? Innan jag hamnade i riksdagen
hade jag fått höra att regeringen är mästare på mycket
snack och lite verkstad. Tyvärr har jag sett fler och
fler exempel på att det är sant. Denna försenade ut-
redning är ytterligare ett exempel på detta.
Det behövs en ny utredning, för mycket har hänt.
Det är ett demokratiskt problem när lagar inte stäm-
mer överens med praxis.
Vad är det som har hänt? Jo, internationalisering-
en. Vi har en gemensam uppförandekod för vapenex-
port inom EU. Det tillåter oss visserligen att ha strik-
tare regler, men det innebär ändå en successiv har-
monisering av EU-ländernas olika exportregler. In-
ternationaliseringen har också slagit igenom när det
gäller svensk försvarsindustri, såsom Lars Ångström
påpekade. Vår försvarsindustri är nu nästan helt och
hållet utländskt ägd.
Folkpartiet bejakar denna internationaliserings-
trend. En god samverkansförmåga med andra länder
när det gäller vapensystem är viktig till exempel för
att uppnå interoperatibilitet i fält, det vill säga att
svenska soldater i till exempel Afghanistan kan sam-
arbeta med de andra ländernas soldater genom att
våra vapensystem är liknande.
Ytterligare ett skäl för Folkpartiet att bejaka denna
internationalisering är förstås att vi anser att det är tid
att Sverige släpper alliansfriheten och samarbetar i
fråga om vår säkerhetspolitik med EU och USA inom
Nato. Den internationalisering som vi har sett när det
gäller vår krigsmaterielexport och vapenindustri
hänger ihop med vår försvarspolitik: Utan vapen
inget försvar. Genom internationaliseringen, som jag
har beskrivit, har Sverige gjort sig beroende för sin
krigsmaterielförsörjning av samarbete med andra
länder. Jag tycker att det rimmar illa med Sveriges
alliansfrihet. Att vi på detta sätt gör oss beroende av
andra länder för vår krigsmaterielförsörjning kan jag
inte se det på annat sätt än att vi i praktiken ingår i
alliansen. Andra länder får inflytande på vår försvars-
kapacitet. Jag har inget emot detta, eftersom de länder
som vi samarbetar med är EU-länder och USA, sam-
ma länder som ingår i Nato. Men hur får ni andra
ledamöter ihop detta? Det känns lite grann som dub-
belmoral.
Jag tror att lika lite som svenska folket vet att vi
har övergivit neutralitetspolitiken, lika lite vet de att
vi i så hög grad samverkar med utlandet när det gäller
svensk vapenimport och vapenexport. Det är viktigt
med en öppenhet och demokratisk förankring av
vapenexporten. Därför är det inte bra när lagar och
praxis inte stämmer överens. Vi ska inte genomföra
förändringar enbart de facto och bakvägen, utan vi
ska diskutera det och redovisa de förändringar som
sker. Den faktiska politiken måste följa riktlinjerna.
Därför är det viktigt att den här utredningen kommer i
gång.
Ett annat exempel på en fråga som utredningen
måste titta på är att i dagens riktlinjer pekas de nor-
diska och neutrala länderna ut som mest lämpliga
exportländer. EU-länderna hamnar i en annan katego-
ri. Men EU- och Natoländerna bör ju utifrån vår ut-
gångspunkt vara lika lämpliga som våra nordiska
grannländer att exportera vapen till och ha samarbete
med inom det här området. Det är det som sker i dag i
verkligheten.
Miljöpartiets reservation om att införa ett nytt
kriterium för vapenexport är intressant. Vi från Folk-
partiet tycker att mänskliga rättigheter måste väga
tungt när vi exporterar vapen. Det här kriteriet, de-
mokratikriteriet, skulle man kunna titta på i en utred-
ning. Givetvis kan vi inte ha några villkorslösa krite-
rier, utan alla kriterier måste vägas ihop i en helhets-
bedömning.
Herr talman! Innan jag slutar vill jag ta upp ännu
ett exempel på hur regeringen inte håller ord. Jag
ögnade igenom förra årets debatt, där socialdemokra-
tiska riksdagsledamoten Carina Hägg, som var uppe
även i årets debatt, utlovade att nästa års skrivelse,
det vill säga detta års skrivelse, från regeringen skulle
innehålla en redogörelse för resultaten av det korrup-
tionsbekämpande projektet Corruption in the Official
Arms Trade, COST, som EU bedriver tillsammans
med Transparency International. Men jag hittar inte
denna redogörelse i år. Innebär detta att det projektet
har gått i stå?
Att bekämpa korruption är väldigt viktigt gene-
rellt sett, men när det gäller vapen är det extra viktigt.
Vapen får inte hamna i fel händer. Världsbanken har i
en färsk rapport pekat på alla mellanstatliga och in-
omstatliga konflikter och hur dessa hindrar fattig-
domsbekämpningen. De föreslår därför ett antal åt-
gärder i syfte att försvåra för gerillarörelser att kunna
sälja naturtillgångar för att finansiera vapenköp.
Låt oss hoppas att detta initiativ bär frukt och på
så sätt kan komplettera FN:s, OSSE:s och EU:s arbete
med att minska spridningen av lätta vapen.
Jag hoppas att det inom en ganska snar framtid
ska bli bättre för mina vänner Lawin och Massoud,
och att deras släktingar i Irak och Afghanistan ska få
leva i ett stabilt och demokratiskt land där de milis-
grupper som nu terroriserar befolkningen är avväpna-
de.</pre><pre>Anf.  9  CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Det är viktigt för mig att få under-
stryka att vi från olika partiers sida kan ha olika be-
vekelsegrunder till att vilja ha en uppföljning av en
nuvarande vapenexportpolitiken. Även om Cecilia
Wigström och jag har lite olika uppfattningar om
varför så betyder inte det att vi inte kan förenas i
detta, vilket vi också gör i betänkandet. Vi tycker
alltså att det är viktigt att det sker en uppföljning och
att vi får en utvärdering.
Men jag vill starkt markera att det inte har någon-
ting att göra med de motiv som Cecilia Wigström här
anför. Hon kritiserar alliansfriheten och ser inte den
som en gångbar väg framöver. Jag tycker tvärtom att
det har visat sig vara den hållbara vägen, inte minst
mot bakgrund av de konflikter som vi just nu har i vår
omvärld och som vi alldeles nyligen har sett eskalera.
Det har varit en framgångsrik politik som också med-
ger och möjliggör för oss att verka på det sätt som
den här kammaren förväntar sig att Sverige ska verka
på utomlands i olika konfliktområden.
Jag ska också kommentera det här med korruptio-
nen. Jag delar Cecilia Wigströms uppfattning på den
punkten. Det här är oerhört viktigt. Just vapenexport-
området är på grund av sin slutenhet och ändamålet
för vapnen särskilt utsatt för korruptionsproblem,
speciellt i de områden där man inte kan få en öppen
export. Det är den typ av export som vi inte ser från
Sverige och som inte finns redovisad. Därför är det
oerhört viktigt att man jobbar med korruptionsbe-
kämpning. Vi hoppas att man framöver kan ha mer att
redovisa för den här kammaren. Det finns mycket
mer att göra på det här området i samverkan med
andra länder och med näringsliv. Då ska vi också
belysa kopplingarna mellan till exempel guldgruvor i
Kongo och vapenhärdar, industrier och konflikter
som vi kan läsa om på dagstidningarnas nyhetssidor
för tillfället.</pre><pre>Anf.  10  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag börjar med det senaste som Ca-
rina Hägg tog upp när det gäller korruption. Det är
bra att vi är överens om att det är viktigt att bekämpa
korruption. Men det är tråkigt när Carina Hägg i förra
årets riksdagsdebatt utlovar att vi skulle få se en re-
sultatredovisning av projektet där EU försöker be-
kämpa korruption och vi sedan inte får någon sådan
redovisning. Jag tycker att man ska hålla ord. Om det
nu är så viktigt för regeringen som Carina Hägg på-
står så borde resultatredovisningen ha varit med. Man
borde ha drivit på i EU-samarbetet för att bekämpa
korruptionen. Precis som Carina Hägg säger är det
viktigt att man gör just det inom vapenhandeln.
När det gäller utredningen får jag säga samma
sak: Vi är överens, Carina Hägg och jag, om att vi
behöver en utredning. Men det är samma sak igen.
Regeringen har pratat om en utredning i tre års tid nu.
Jag hoppas att regeringen denna gång nu lyssnar på
utskottet och riksdagen efter våra gemensamma och
tydliga ansträngningar från utskottets sida under tre
års tid. Regeringen borde ju lyssna på riksdagen, så
jag hoppas att utredningen nu kommer till stånd.
Våra skäl till att vilja ha utredningen är olika - det
är sant. Ett av skälen - det viktigaste skälet - för
Folkpartiets del är att den verklighet och den export-
politik som vi har i dag i praktiken inte stämmer
överens med lagstiftningen. Man måste ha en lag som
stämmer överens med verkligheten. Det finns också
ytterligare skäl för Folkpartiet, och det är givetvis att
vi ser att Sveriges säkerhet långsiktigt främjas av att
vi samarbetar med EU och USA inom Nato. Det är
det mest stabila sättet för svensk säkerhet.</pre><pre>Anf.  11  CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Det är svårt att tala om verkligheten,
för man ser ofta olika verkligheter. Folkpartiet och
Cecilia Wigström såg det som angeläget att följa med
Bushalliansen ned till Irak och ta med sig vapen. Vi
såg en helt annan verklighet, och den har visat sig
hålla. Vi ville följa FN:s säkerhetsråd och vi ville stå
på folkrättslig grund. Det var inte den verklighet som
Cecilia Wigström då uppfattade, men jag hoppas att
det är en ståndpunkt som Folkpartiet ansluter sig till i
dag.
När det gäller korruptionen kan jag bara konstate-
ra att det är en fortsatt viktig fråga både för mig och
för riksdagen - det utgår jag ifrån - och även för
regeringen. Jag hoppas att det också är den typen av
frågor som man framöver har möjlighet att jobba brett
med, tillsammans med många andra parter, för att
komma till rätta med. Då handlar det inte bara om
enskilda stater utan också om näringslivet. Det är ju
en kugge i detta. Om man kan få den pressen och
samstämmigheten och på andra sätt kan mota kon-
flikter så tror jag att det kan vara bra.
Var kommer pengarna ifrån? Vem mutar vem?
Det är viktigt att man kan klargöra kopplingarna på
det sätt som man visade i den så kallade diamantrap-
porten. Det var kopplingar även mellan politiker och
krigsindustri, vapenhandlare och diamantgruvor i
konflikterna i Angola, Sierra Leone och så vidare. Jag
tror att den rapporten var oerhört viktigt för att lyfta
fram frågan och våga se kopplingarna. Det finns allt-
så många nivåer att jobba med säkerhetspolitik på i
dagens samhälle.</pre><pre>Anf.  12  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Carina Hägg ber mig att prata om
verkligheten, och sedan tar hon själv upp Irak som ett
exempel. Jag får väl säga samma sak till Carina Hägg
som Carina Hägg sade till Lars Ångström: Låt oss
prata om det vi ska debattera i dag, nämligen krigs-
materielexporten! Vi debatterar inte Irakfrågan.
Den verklighet som finns i dag när det gäller just
krigsmaterielexporten är att Sverige har ingått ett
ramavtal med Frankrike, Italien, Storbritannien, Spa-
nien och Tyskland för att omstrukturera hela den
europeiska försvarsindustrin. Det är verkligheten,
medan vi på papperet och i våra riktlinjer säger att de
nordiska länderna och de neutrala länderna är de mest
lämpliga länderna att samarbeta med på det här om-
rådet. Det är tydlig skillnad mellan verkligheten som
den ser ut i dag och den lagstiftning som vi har i dag.
Det måste vi komma till rätta med, och inte prata om
Irakfrågan.</pre><pre>Anf.  13  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Jag håller med om mycket av det
som Cecilia Wigström och Folkpartiet anförde. Up-
penbarligen är det ett ömsesidigt medhållande på
många punkter.
Speciellt intressant är det när Wigström tar upp
oberoendet. För Cecilia Wigström innebär det inget
problem eftersom Folkpartiet ser positivt på allians-
medverkan. För mig utgör det inte heller något pro-
blem eftersom jag är negativ och kritiserar det. Men
det är helt riktigt att hos dem som inte kritiserar det,
men som talar om det, finns det ett hyckleri och en
dubbelmoral som måste innebära problem. Detta kom
allra tydligast till uttryck när vi diskuterade krigsma-
terielexport till USA under Irakkriget. Då sades det
svart på vitt från Försvarsdepartementet: Vi kan inte
stoppa exporten därför att vi är så beroende av ameri-
kansk teknologi för JAS-planet till exempel att det
skulle innebära en katastrof för Sverige. Då medgav
man det. Man hade svängt 180 grader.
Jag undrar om Cecilia Wigström håller med mig
om att det är hyckleri när Sverige försöker sälja JAS
till Sydafrika just med argumentet att vara oberoende
från USA. Nu, något år senare, visar det sig ju att
Sydafrika precis som Sverige är fullständigt beroende
av USA. Det är ett hyckleri i försöken att sälja JAS
när man använder argument om oberoende.</pre><pre>Anf.  14  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag håller med Lars Ångström om
att det finns en dubbelmoral här, och det är den som
jag har försökt ta upp i debatten. Lars Ångström och
jag har olika uppfattningar om huruvida det är bra att
vara beroende av de europeiska länder som Sverige
samarbetar med inom EU. Jag tycker att det är något
som är bra. Sverige har en gemenskap med de euro-
peiska länderna och med USA som är positiv.
Jag ser hyckleriet, fast jag inte är överens med
Lars Ångström om alliansfriheten. Men när det gäller
just JAS-planen och det flygsystem som Sverige har
sålt till Sydafrika kan jag inte uttala mig om de argu-
ment som användes för försäljningen. Det enda jag
vet är att jag tycker att det är upp till varje land att
självt avgöra om man ska köpa in vapensystem eller
inte. Vi får respektera det sydafrikanska parlamentet.
Parlamentet är folkvalt i Sydafrika, och man valde att
köpa in JAS-planen. Det är min utgångspunkt.</pre><pre>Anf.  15  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Herr talman! Om vi tar det bara rent generellt: Är
det inte ett hyckleri att försöka sälja svensk krigsma-
teriel med argumentet att vara oberoende? Har vi en
samsyn på att det är ett hycklande argument? Det
måste vara andra argument som i så fall används.</pre><pre>Anf.  16  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Så här på rak arm måste jag nog
hålla med Lars Ångström. När vi var neutrala behöv-
de vi vara oberoende även vad gäller vår vapenpro-
duktion. Men nu när har alliansfrihet som säkerhets-
politisk doktrin i stället tycker jag att det låter som ett
konstigt argument.</pre><pre>Anf.  17  LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om väl-
digt stora värden. Det är 3,4 miljarder i leveranser
och upp till dryga 9 miljarder i fakturerade belopp.
Då gäller det att ha rena fingrar och rent samvete.
Vi avstod från medverkan i den kommande pro-
positionen om global utveckling som presenteras i
morgon bland annat därför att vapenexportpolitiken
inte tilläts ingå i de politikområden som, med de nya
intentioner som Globkompropositionen har, ska ge en
sammanhållen utvecklingspolitik för Sverige, i vårt
land, i biståndsländerna och när det gäller hela vår
utrikespolitik som avhandlas där.
Vi gröna vill framhålla vårt lands stora uppgift
som trendsetter och stilbildare på vapenexportkon-
trollområdet. Vi menar att vi faktiskt har kommit en
bra bit på väg. EU är också på gång att skapa en in-
stitutionalisering och en gemensam regelkod. Men att
i dag ansluta sig till den, som Moderaterna vill, tror vi
skulle vara kontraproduktivt och tvinga oss på reträtt.
Det skulle troligen ge ett svagare krav på öppenhet
och redovisning.
Nej, vi tycker att det är bra att kunna gå före och
leda utvecklingen. Världen behöver helt enkelt mind-
re vapen och mindre våld, inte mer. Startpunkten på
den utvecklingen är att kartlägga hur det ser ut och
därmed kunna utmana alla de mörka krafter i världen
som blir rika på vapen. Vi måste få bort smusslande
och mörkningar. Det gäller att få bort all illegal han-
del genom att på sikt veta exakt hur många vapen
som finns i omlopp och vilka de är.
I utskottets betänkande viftar man tyvärr bort pro-
blemet med lätta vapen på ett rätt oinitierat sätt. Man
säger att den svenska statistiken inte har någon volym
för det. Vi menar att det inte är ett tillräckligt skäl.
Herr talman! Jag vill poängtera vår stora stilbil-
dande roll i världen. Genom att även markera de lätta
vapnens betydelse i sådana här redogörelser från
regeringen kan vi bana väg för en mycket bättre och
starkare internationell kontroll. I Angola och Kongo
till exempel är ju problemet att det är handeldvapnen
i var mans och till och med vart barns hand som är en
av de stora drivkrafterna för att storkriget där kan
pågå. I Irak blomstrar ju nu efter kriget en öppen och
illegal handel med kalasjnikovs och allsköns ospeci-
fika puffror.
Miljöpartiet ska be att få återkomma i det här
stycket. Därför har vi inget yrkande nu, utan nöjer oss
i år med att avisera en viktig och hittills försummad
diskussion om lätta vapen.
Herr talman! Likaså har vi i betänkandet reserve-
rat oss till förmån för en vidgning av redovisningen
med avseende på krigsmaterielimporten. Det skulle
Sverige behöva för redovisning i kommande skrivel-
ser. Men för tids vinnande vill jag meddela att vi
självfallet står bakom reservationen men inte avser att
yrka bifall till den i dag.
Dessutom har vi två andra reservationer som syf-
tar till att inskärpa vikten av att följa de regler som vi
har samt att ytterligare putsa på viktiga detaljer i
framställningen. Det gäller till exempel begreppet
följdleveranser. Det har varit en visa i många år. Kri-
tiken från de organisationer och de människor som
lyckligtvis håller ett vakande öga på denna vårt lands
pinsammaste hantering har varit stark. Den riktar sig
mot att Sverige tar sig friheten att bakom täckmanteln
av följdleveranser faktiskt skicka vapen till krigfö-
rande länder. I Östtimor hade indoneserna, som slak-
tade opposition och autonomisträvanden där, svenska
vapen i händerna. Vi har också sett dem på Balkan. I
ett historiskt orättfärdigt och folkrättsvidrigt krig har
vi också tvingats åse att Sverige inte bums drog åt
vapenflödet till krigförande parter, nämligen till USA
och Storbritannien när de angrep Irak.
Vi har mycket tydliga och restriktiva regler, men
regeln om nationens egna försvarspolitiska intressen
har uppenbarligen den största vikten av dem alla.
Med den motiveringen samt med den långsökta och
krystade motiveringen att vi inte ska förneka fattiga
länder rätten att bygga ett eget försvar har också mi-
nistrarna Jan O Karlsson och Göran Persson lyckats
motivera det i dag så aktiva arbetet med att förmå till
exempel Sydafrika att köpa JAS-plan i stället för att
satsa på hiv/aids- eller fattigdomsbekämpning. Det
här har flera talare berört tidigare, och det hör verkli-
gen hemma här, Carina Hägg. Det här är viktigt poli-
tik när man diskuterar vapenexport i Sverige.
Här, herr talman, tycker vi i Miljöpartiet att den
största skamfläcken i vårt lands samlade politik ligg-
er. Det här vill vi i Miljöpartiet inte veta av. Vi tycker
att det tydligt ska framgå i de kommande rapporterna
vad som är huvudleveranser och vad som är följdle-
veranser och på vilka restriktiva grunder som följdle-
veranser med förnyade tillstånd ska kunna sändas.
Det ska avse både rent krigsmateriel och sådant som
kallas för övrigt materiel, och reglerna ska följas.
Herr talman! Därför yrkar vi bifall till reservation
1 och 2.</pre><pre>Anf.  18  PETER PEDERSEN (v):
Herr talman! Ärade ledamöter! Även jag sitter,
liksom Lars Ångström, i Exportkontrollrådet som har
att bedöma och tolka gällande lagstiftning, regelverk
och riktlinjer när det gäller svensk krigsmaterielex-
port. Dessutom råkar jag bo en mil söder om Karl-
skoga som ju är en känd ort när det gäller tillverkning
av olika vapensystem. Jag kommer inte att hålla mitt
anförande för att göra mig populär i alla kretsar.
Det här är en mycket komplicerad och svår fråga.
Jag tycker att argumentationen här, och ofta när vi
diskuterar de här frågorna i Exportkontrollrådet, visar
att det finns en tydlig skiljelinje i svensk politik. Jag
tycker att det kan vara på sin plats att påminna om att
vi faktiskt har en förbudslag när det gäller export av
krigsmateriel. Man kan alltså säga att det är ett dis-
pensförfarande vi har. Det kan finnas viktiga skäl för
att vi ibland frångår lagstiftning och riktlinjer och
tillåter vapenexport eller krigsmaterielexport. Det
verkar dock vara så att vissa partiers företrädare hittar
alla möjliga argument för varför man inte ska tilläm-
pa detta. Utgångspunkten är hela tiden att det av för-
svarspolitiska och säkerhetspolitiska skäl är mycket
viktigt för svenskt försvar och svensk försvarsindu-
stri, som för övrigt inte är svensk längre som vi hörde
tidigare, att vi tillåter vapenexport. Därmed blir den
här förbudslagen ett såll som inte kan tillämpas på det
sätt som jag tror att lagstiftarna tänkte sig från början.
Det verkar i alla fall inte vara meningen om man läser
lagstiftningstexten.
I § 1 i lagen står det: "Tillstånd enligt denna lag
får lämnas endast om det finns säkerhets- och för-
svarspolitiska skäl för det och det inte strider mot
Sveriges utrikespolitik."
I de gällande riktlinjerna avseende krigsmateriel-
exporten står följande: Tillstånd till utförsel av
krigsmateriel eller till annan samverkan med något
land avseende krigsmateriel bör medges endast om
sådan utförsel eller samverkan bedöms erforderlig för
att tillgodose det svenska försvarets behov av materi-
el eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt
önskvärt samt inte står i strid med principerna och
målet för Sveriges utrikespolitik.
Till detta kommer att riktlinjerna klargör att ex-
port av krigsmateriel ej bör beviljas till stat som be-
finner sig i väpnad konflikt med annan stat. Dessutom
bör meddelat tillstånd kunna återkallas om den mott-
agande staten kommer i väpnad konflikt med annan
stat.
Det är alltså undantagsvis man ska låta bli att
återkalla detta, och då ska det också vara förenligt
med reglerna för folkrätt och principerna för vår
svenska utrikespolitik.
När det gäller följdleveranser, som flera talare har
tagit upp, och utförsel till samarbetsländer finns det
också tydliga riktlinjer för hur det ska gå till. Man ska
i princip fullfölja följdleveranser om inte så kallade
ovillkorliga hinder för krigsmaterielexport uppstår.
Herr talman! Det här är något komplicerat. Jag
försöker köra lite folkbildning så även de som inte
sitter i Exportkontrollrådet ska få lite insyn i denna
komplicerade lagstiftning. Det finns tre ovillkorliga
hinder då man absolut inte får exportera vapen eller
krigsmateriel. Det är om det strider mot internationell
överenskommelse som Sverige har biträtt. Det kan
vara någon typ av konvention eller avtal. Det får inte
strida mot beslut i FN:s säkerhetsråd liksom inte
heller mot de regler som gäller enligt folkrätten när
det gäller export från neutral stat under krig.
Man kan i det här sammanhanget konstatera att
Sverige har antagit en ny säkerhetspolitisk doktrin,
där neutralitetstanken tonas ned betydligt jämfört med
tidigare. Tidigare hade vi en militär alliansfrihet
syftande till neutralitet i krig. Nu har detta tonats ned
så att vi tittar på neutraliteten i backspegeln, och det
framhålls att neutraliteten har tjänat oss väl.
Konsekvenserna av detta framgår av en kort åter-
blick på Irakkriget. USA och dess allierade gick till
ett anfallskrig i Irak. Vi kan ha olika synpunkter på
det, men vi kan i varje fall konstatera att det inte hade
något stöd i FN-stadgan. Många länder, även Sverige,
tog avstånd från det här tillvägagångssättet.
Man skulle kunna tänka sig att Sverige enligt den
gamla ordningen skulle ha kunnat förklara sig neut-
ralt i kriget. Därmed skulle det ha kunnat inträda ett
ovillkorligt hinder, som hade gjort att man inte hade
rätt att exportera vapen till de krigförande länderna.
Det skedde dock inte. Regeringen förklarade sig inte
neutral.
Frågan är då: Vad är Sverige? Är vårt land allierat
med de länder som uppenbart bryter mot folkrätten
och FN-stadgan och bedriver angreppskrig? Det bor-
de vi ju inte vara. Är vi då neutrala? Nej, vi har inte
förklarat oss neutrala i kriget. Det känns som om vi
befinner oss i något slags väldigt olyckligt ingen-
mansland.
Frågan är om vapenexportreglerna kunde vara en
av orsakerna till att Sverige inte förklarade sig neut-
ralt. Då hade man nämligen fått avbryta alla leveran-
ser av vapen till krigförande länder. Det kan finnas en
viss misstanke om att så är fallet.
Vänsterpartiet menar att alla länder har att följa
FN-stadgan och respektera gällande folkrätt. Det
håller då inte att, som vissa partier, till exempel Folk-
partiet, gör, i olika sammanhang börja prata om att
det behövs en ny folkrätt. Det finns personer som
tycker att vi behöver ha en ny straffrätt i Sverige för
att kunna åtgärda vissa brott, men så länge vi har  en
viss straffrätt har vi att följa den. Vi kan när vi tolkar
den inte ha synpunkter som innebär att vi struntar i
den straffrätt som vi har till dess att vi får en annan
lagstiftning. Då lever vi i ett laglöst land.
Vi tycker inte att någon stat, inte heller USA,
Storbritannien eller Danmark, har tillåtelse att sätta
sig över gällande folkrätt. Om någon stat gör det
måste det få framtida konsekvenser, även vad gäller
krigsmaterielexporten. Därför vill vi att den gällande
lagstiftningen och riktlinjerna för krigsmaterielexport
ses över, förtydligas och skärps. Det borde vara en
självklarhet att länder som begår omfattande och
grova kränkningar mot sin egen befolkning, alltså
kränker de mänskliga rättigheterna, aldrig ska kunna
motta något slags krigsmateriel från Sverige.
Det står i riktlinjerna att man ska väga in respekt
för mänskliga rättigheter. Att saker och ting ska vägas
in är något vagt uttryckt. Jag kan de facto hålla med
Lars Ångström om att vi alltför ofta i våra bedöm-
ningar kan vara överens om att ett visst land inte är
demokratiskt. Det bryter mot mänskliga fri- och rät-
tigheter, förtrycker kvinnor och så vidare. Detta kan
vi vara helt överens om, men ändå kommer vi fram
till helt olika ståndpunkter, där en ganska tydlig ma-
joritet i ISP föreslår att vi ska godkänna vapenexport,
medan Miljöpartiet och Vänsterpartiet ofta menar att
vi inte ska tillåta vapenexport.
Det är något konstigt i systemet om vi kan göra
samma bedömning av landet i fråga och följa samma
lagar och riktlinjer men ändå komma fram till helt
olika resultat. Det krävs därför en översyn. Vi menar
att det är viktigt att krav på respekt för de mänskliga
rättigheterna ska vara en överordnad princip vid be-
dömningen. Därför bör regelverket och riktlinjerna
förtydligas så att det klart framgår att länder som
ägnar sig åt omfattande kränkningar av mänskliga
rättigheter aldrig som kan godtas som mottagare av
något slag av svensk krigsmateriel.
Vi bör härvidlag kunna få hjälp från Utrikesde-
partementet, Sida, Röda Korset, Amnesty Internatio-
nal, Läkare utan gränser och så vidare när vi bedömer
vilka länder som är olämpliga.
Herr talman! Avslutnings vill jag säga att alla be-
rörda parter, även försvarsindustrin, skulle må bra av
att vi hade en maximal tydlighet och förutsägbarhet i
regelverket och riktlinjerna rörande krigsmaterielex-
porten. Detta skulle i hög grad uppnås om krav på
respekt för de mänskliga rättigheterna och på demo-
krati i mottagarländerna ställs upp, till exempel ge-
nom införande av ett demokratikriterium, och görs till
överordnade villkor. Det är helt nödvändigt och
önskvärt för en översyn av regelverket, och i det
sammanhanget måste också följdleveransbegreppet
och dess tolkning klargöras.
Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga
reservationer som Vänsterpartiet stöder i betänkandet,
men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 1 under punkten 2, som handlar
om brott mot mänskliga rättigheter.</pre><pre>Anf.  19  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra ett förtydligande.
Peter Pedersen hävdar att Folkpartiet vill ha ett lag-
löst samhälle och en laglös internationell värld. Det
vill vi definitivt inte. Vi vill att folkrätten ska finnas
kvar och vara styrande för mellanhavanden mellan
stater. Det leder till en fredligare värld.
Men det finns ett problem med folkrätten i dag,
och det är att den skyddar enbart stater. Se till exem-
pel på folkmordet i Mellansjöregionen i Afrika, det
vill säga i Burundi och Rrwanda! När det gäller
folkmord som begås av diktatorer mot det egna folket
ger folkrätten inget stöd för att andra länder ska kun-
na gå in och hjälpa människor. Människor som mör-
das av de egna länderna får inte det stöd som de be-
höver i folkrätten i dag.
Vi vill värna om mänskliga rättigheter. Människor
måste få ett skydd oavsett om de lever i en diktatur
eller i en demokrati, och en sådan rättighet måste vi
få in i folkrätten. Därför vill jag att folkrätten föränd-
ras.</pre><pre>Anf.  20  PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Cecilia Wigström tar upp problemet
att folkrätten enbart skyddar stater. Det är inte något
nytt fenomen, som bara gäller för just den här kon-
flikten, utan så har det alltid varit. Man måste då
fråga sig om man inte ska jobba med detta på det
traditionella sättet. Om man tycker att en viss folkrätt,
straffrätt eller civilrätt är uddlös ska man väl verka
för att den ska förändras i någon riktning. Så länge
man har en viss lagstiftning kan inte vissa länder och
presidenter sätta sig över den folkrätt som finns, även
om de är ivrigt påhejade i Sveriges riksdag av Folk-
partiet, som dessutom vill stimulera ökat samarbete
med de länder som uppenbart kränker de här rättig-
heterna. Att jag säger detta innebär inte att jag ac-
cepterar att man kränker mänskliga rättigheter.
Frågan är vilken metod man ska använda för att få
till stånd ökad demokrati. I det sammanhanget får vi
återgå till problemet med svensk krigsmaterielexport.
Vi skulle kanske kunna föregå med gott exempel och
inte hyckla genom att säga att vi inte tillåter export av
vapen till länder som uppenbart kränker mänskliga
rättigheter.
Så här tillämpar vi för det mesta inte lagstiftning i
Sverige. Är det en rimlig tolkning att vi i olika sam-
manhang ska värna mänskliga rättigheter i olika län-
der men alltid ska hänvisa till svensk säkerhets- och
försvarspolitik och till svensk försvarsindustri, som
inte längre är svensk, och trots allt bevilja utförsel av
vapen och krigsmateriel till de här länderna?
Jag tycker att detta är höjden av hyckleri. Jag
tycker att Folkpartiet bidrar till detta hyckleri genom
att hela tiden anpassa argumenten i backspegeln i
stället för att verka för en förändring av lagstiftning-
en, så som vi brukar göra i den här kammaren. Först
ändrar vi på lagen och tillämpar sedan den nya lagen.
Vi kan inte tillämpa en rätt som inte finns.</pre><pre>Anf.  21  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Folkpartiet är verkligen inte hyck-
lande. Jag tycker att det av debatten mycket tydligt
och klart har framkommit att vi vill att den svenska
krigsmaterielexportlagen ska ses över så att den bättre
stämmer överens med den praxis som i dag finns.
Det stämmer, som Peter Pedersen påpekade, att
det förhållandet att folkrätten inte värnar mänskliga
rättigheter inte är ett nytt fenomen. Det är ett gammalt
problem, men det är först nu som det kommit upp på
dagordningen i diskussionerna i säkerhetsrådet. Det
är viktigt att vi tar tillfället att nu när det är aktuellt
försöka arbeta för en förändrad folkrätt, där männi-
skorna sätts i centrum.
Folkpartiet anser att det som hände i Irak inte var
folkrättsstridigt. Detsamma tyckte ett trettiotal länder
- Danmark, Storbritannien, Spanien med flera - som
ställde sig bakom det som USA gjorde. Jag vill för-
stås göra det förtydligandet att Folkpartiet inte anser
att det som hände var helt folkrättsligt klart och kor-
rekt - absolut inte - men att det var tvetydigt. Vissa
hävdar att en mängd andra FN-resolutioner som tagits
tidigare kan anföras som folkrättsligt stöd för det som
hände i Irak.
Det viktigaste som jag vill poängtera är att det inte
stämmer att vi, som Peter Pedersen säger, vill ha ett
rättslöst samhälle. Vi ska ha ett samhälle där männi-
skors rättigheter sätts i fokus och en förändrad folk-
rätt, där diktaturer som Milosevics i Serbien inte ska
kunna utrota människor.</pre><pre>Anf.  22  PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att det finns en
förskräcklig massa länder med förskräckliga regimer
runtom i världen där dagligen mänskliga rättigheter
förtrycks, där kvinnor slås, barn misshandlas och så
vidare, men man ser varken USA eller Folkpartierna
på barrikaderna för att man ska göra någon föränd-
ring, till exempel att på olika sätt med demokratiska
principer se till att man får stöd för en demokratisk
rörelse i olika länder.
Vi återgår till den svenska lagstiftningen. Vi får ju
ett indirekt stöd för Vänsterns och Miljöpartiets
ståndpunkt från Folkpartiet, fast vi har olika mål.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ju ha ett förtyd-
ligande av gällande lag och regelverk och skärpa
lagstiftningen, medan Folkpartiet vill luckra upp det
hela i stället. Man säger att man vill ha en lag som
följer praxis. Därmed får vi ett erkännande av att vi
med nuvarande lagstiftning har en slapp hållning. Vi
följer inte den lag som finns, utan vi beviljar utförsel-
tillstånd som är mycket tveksamma om vi bokstav för
bokstav skulle följa det som står i lagen och i riktlin-
jerna. Jag tackar för det erkännandet åtminstone:
Folkpartiet erkänner att nuvarande lagstiftning inte
följs som praxis, utan vi har en mycket mer liberal
hållning - det kanske är därför Folkpartiet tycker att
det är acceptabelt. Vi kan tycka att frihet är bra, men
inte när det gäller vapenexport till länder som kränker
mänskliga rättigheter och uppenbart bryter mot de-
mokratiska spelregler. Där finns ett stort mått av
hyckleri. Man pratar med olika tungor beroende på
vilken församling man finns i eller vilken sakfråga
man diskuterar.
Brott mot mänskliga rättigheter är alltid för-
skräckliga. Oavsett om vi pratar om det i kulturter-
mer, i utrikespolitiska betänkanden eller i samband
med krigsmaterielexport så är det fullständigt oac-
ceptabelt, och därför borde det vara ett ovillkorligt
hinder att exportera till den typen av länder. Det hind-
ret föreligger inte just nu, och det vill vi att det ska
göra.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>7 §  Verksamheten inom Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
andra halvåret 2001 och under 2002</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU7
Verksamheten inom Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) under andra halvåret
2001 och under 2002 (skr. 2002/03:82).</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>8 §  Verksamheten inom Europarådet andra
halvåret 2001 och under år 2002</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU11
Verksamheten inom Europarådet andra halvåret 2001
och under år 2002 (skr. 2002/03:81, redog.
2001/02:ER1 och redog. 2002/03:ER1).</pre><pre>Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! 1989, då kommunismen hade kört
sig själv i botten och Europa klart såg hur denna re-
gim hade trampat sina medborgare under sina - om
jag får uttrycka det så - politiska fötter och då Sov-
jetunionen inte längre höll utan brast och de olika
delstaterna fick möjlighet att själva försöka skapa en
framtid, sökte ett antal stater också medlemskap i
Europarådet för mänskliga rättigheter med den tillhö-
rande Europadomstolen. Detta ledde till att i början
av 90-talet och under hela 90-talet fick människorna i
de tidigare kommunistländerna möjlighet att lyfta
fram sina problem med mänskliga rättigheter.
Det innebar att väldigt många människor kom
med ansökningar till Europadomstolen för mänskliga
rättigheter för att få pröva sin situation, en möjlighet
som de aldrig någonsin hade haft tidigare, det vill
säga att få sin sak personligt prövad och kanske få
framförd kritik mot sin egen regering och sin egen
regim.
Detta har lett till ett alldeles enormt arbete på Eu-
ropadomstolen för mänskliga rättigheter. 2002 hade
man ungefär 30 000 oavgjorda enskilda mål, där man
så att säga skulle pröva regeringarnas hållning när det
gäller mänskliga rättigheter. Under åren 2001 och
2002 mottog domstolen 60 000 olika ärenden.
Detta är viktigt inte enbart för dem som har skick-
at in sina ärenden till domstolen för att få dem pröva-
de. I den mån som regeringarna tar åt sig av den här
kritiken - det vet vi att de gör, eftersom Europadom-
stolen och Europarådet är prestigefyllda institutioner
och man vill leva upp till deras krav på mänskliga
rättigheter - berör detta betydligt fler människor än
dem som låter pröva sina ärenden. Det är en viktig
process i förhållandet till de nya medlemsländerna i
EU och dem som ligger en bit bortom detta att den
här processen fungerar.
De flesta klagomålen kommer från Turkiet,
Ryssland, Polen, Ukraina och Rumänien. Kristdemo-
kraterna har därför lagt fram en motion där vi säger
att vi måste avsätta bättre resurser för Europadom-
stolen så att man kan få bort de här ärendebalanserna
och hinna och orka med. Man måste få resurser för att
behandla alla de olika ärendena.
Regeringen har gjort en hel del på det här områ-
det, och utskottets majoritet uttrycker vad regeringen
har gjort och regeringens ståndpunkt i den här frågan.
Det är ju alla regeringar tillsammans i över 44 länder
som ska tillföra resurser till den här verksamheten.
Utskottets majoritet ger uttryck för att man delar
Kristdemokraternas hållning i den här frågan, och
därför har vi inte gjort någon reservation. Jag har
heller inget yrkande, utan jag ville bara ge uttryck för
detta. Jag är glad för att utskottets majoritet har ställt
sig så positiv till den här begäran.</pre><pre>Anf.  24  BIRGITTA AHLQVIST (s):
Herr talman! Först av allt vill jag yrka bifall till
utrikesutskottets förslag angående betänkande UU11,
som handlar om Europarådets verksamhet andra
halvåret 2001 och hela 2002. Som vi har hört be-
handlas också två motioner i det här betänkandet.
Den ena handlar om Europadomstolen och den andra
om människohandel och diskriminering på grund av
sexuell läggning.
Den 5 maj 1949 undertecknades Europarådets
stadga av tio länder. Sverige var ett av de här tio
länderna. Syftet var försoning och fredligt samarbete
mellan demokratiska stater med respekt för mänskliga
rättigheter. Vi kan konstatera att även i dag, 54 år
senare, har Europarådet en central uppgift när det
gäller att främja respekten för de mänskliga rättighe-
terna, demokrati och rättsstatens principer. I dag är 45
länder medlemmar i Europarådet, och dessa länder
spelar en viktig roll för den fredliga utvecklingen i
världen.
Liksom andra internationella organisationer på-
verkas Europarådet av det som händer ute i världen
och måste naturligtvis utvecklas och anpassas utifrån
det.
Mycket kort, eftersom tiden är knapp på grund av
den kommande ajourneringen, vill jag säga att Euro-
parådets betydelse för de mänskliga rättigheterna är
mycket stor. Därmed är det också viktigt att Europa-
domstolens arbete fungerar tillfredsställande. Precis
som vi har hört har det inte alltid skett, och därför är
det viktigt att man satsar både på omstrukturering av
arbetet och på resurser i form av pengar. Regeringen
har gjort ett mycket aktivt arbete på detta område, och
vi hoppas att det ska pågå även fortsättningsvis.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>9 §  Åtagande att tillämpa avtal om rättslig
ställning för Västeuropeiska unionen, dess natio-
nella representanter och internationella tjänste-
män</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU13
Åtagande att tillämpa avtal om rättslig ställning för
Västeuropeiska unionen, dess nationella repre-
sentanter och internationella tjänstemän (prop.
2002/03:88).</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)</pre><pre>10 §  Vissa socialförsäkringsfrågor</pre><pre>Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2002/03:SfU9
Vissa socialförsäkringsfrågor (prop. 2002/03:61).</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 11 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 10.39 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.</pre><pre>11 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde</pre><pre>UU9 Exportkontrollpolitiken och exporten av
krigsmateriel år 2002
Punkt 2 (Brott mot de mänskliga rättigheterna)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
255 för utskottet
39 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  123 s, 46 m, 36 fp, 30 kd, 1 v, 19 c
För res. 1:     24 v, 15 mp
Frånvarande:    21 s, 9 m, 12 fp, 3 kd, 5 v, 3 c, 2 mp
Kjell-Erik Karlsson (v) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 5 (Följdleveranser)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
254 för utskottet
40 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  123 s, 46 m, 36 fp, 30 kd, 19 c
För res. 2:     25 v, 15 mp
Frånvarande:    21 s, 9 m, 12 fp, 3 kd, 5 v, 3 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 10 (EU:s uppförandekod och internationellt
samarbete)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
247 för utskottet
46 för res. 5
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  123 s, 35 fp, 30 kd, 25 v, 19 c, 15 mp
För res. 5:     46 m
Frånvarande:    21 s, 9 m, 13 fp, 3 kd, 5 v, 3 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>UU7 Verksamheten inom Organisationen för sä-
kerhet och samarbete i Europa (OSSE) under
andra halvåret 2001 och under 2002
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>UU11 Verksamheten inom Europarådet andra
halvåret 2001 och under år 2002
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>UU13 Åtagande att tillämpa avtal om rättslig
ställning för Västeuropeiska unionen, dess natio-
nella representanter och internationella tjänste-
män
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SfU9 Vissa socialförsäkringsfrågor
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>12 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Propositioner
2002/03:92 Likvidation av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa m.m.
2002/03:107 Säkerställda obligationer</pre><pre>Näringsutskottets betänkande
2002/03:NU10 Vissa konkurrenspolitiska frågor</pre><pre>Kulturutskottets betänkande
2002/03:KrU7 Kapitaltillskott till Teracom AB</pre><pre>Konstitutionsutskottets betänkanden
2002/03:KU33 Digitala TV-sändningar
2002/03:KU34 Riksrevisionens föreskriftsrätt m.m.</pre><pre>Försvarsutskottets betänkande
2002/03:FöU5 Vissa frågor om Försvarsmaktens
organisation och verksamhet</pre><pre>13 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 21 maj</pre><pre>2002/03:971 av Jakob Forssmed (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Fasces i polisemblemet
2002/03:972 av Fredrik Olovsson (s) till jordbruks-
minister Ann-Christin Nykvist
Avelsvärdering av hingstar
2002/03:973 av Birgitta Ohlsson (fp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Brott mot mänskliga rättigheter i Burkina Faso</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 27 maj.</pre><pre>14 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 14 maj</pre><pre>2002/03:884 av Lars U Granberg (s) till statsrådet
Hans Karlsson
Friskintyg vid nyanställning</pre><pre>den 21 maj</pre><pre>2002/03:897 av Bengt-Anders Johansson (m) till
jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Förvaltning och skötsel av fiskevårdsområden
2002/03:910 av Jakob Forssmed (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Sexuella trakasserier i högskolan
2002/03:911 av Kenneth Johansson (c) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Dvärgbandmasken
2002/03:912 av Carl-Axel Johansson (m) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Ersättning till torskfiskarna
2002/03:913 av Jakob Forssmed (kd) till miljömi-
nister Lena Sommestad
Ozonets hälsokonsekvenser
2002/03:914 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Finansiering av LSS-kostnader
2002/03:915 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Berit Andnor
Textremsor för synskadade
2002/03:916 av Carina Hägg (s) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Fristående skolor på konfessionell grund
2002/03:918 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Bibelöversättning för döva
2002/03:919 av Henrik Westman (m) till försvarsmi-
nister Leni Björklund
Tjurkö
2002/03:920 av Siv Holma (v) till statsrådet Hans
Karlsson
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
2002/03:922 av Lennart Fremling (fp) till statsrådet
Ulrica Messing
SJ:s biljetthantering och system
2002/03:923 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Nationellt kommunikationssystem
2002/03:924 av Ingegerd Saarinen (mp) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Handlingsplan för regelförenklingsarbetet
2002/03:925 av Ingegerd Saarinen (mp) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Regeländringar för småföretagens skull
2002/03:927 av Tomas Högström (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Möjligheterna att starta friskolor
2002/03:928 av Carl-Axel Johansson (m) till statsrå-
det Ulrica Messing
Utbyggnad av E 6
2002/03:929 av Anna Grönlund (fp) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Turismen i norra Sverige
2002/03:930 av Maria Öberg (s) till jordbruksminis-
ter Ann-Christin Nykvist
Statliga bolags hemsidor
2002/03:931 av Maria Öberg (s) till jordbruksminis-
ter Ann-Christin Nykvist
Skyddsjakt beträffande älg
2002/03:932 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Fentanyl
2002/03:933 av Elizabeth Nyström (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Skydd för den sexuella integriteten
2002/03:935 av Maria Hassan (s) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Andelen kvinnliga professorer
2002/03:936 av Carl-Axel Roslund (m) till försvars-
minister Leni Björklund
Civil meritvärdering
2002/03:937 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Leni Björklund
Sexuella trakasserier inom Försvarsmakten
2002/03:940 av Göran Norlander (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Skogsvårdslag
2002/03:941 av Britt-Marie Danestig (v) till statsmi-
nister Göran Persson
Forskningsministerns övergripande ansvar
2002/03:945 av Marie Wahlgren (fp) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Kulturanslag till Skåne
2002/03:946 av Marie Engström (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Arvoden
2002/03:947 av Britt-Marie Danestig (v) till statsrå-
det Mona Sahlin
Utsatta flickor i fristående muslimska skolor
2002/03:948 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Hot mot liv och hälsa vid utvisning
2002/03:949 av Cecilia Widegren (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Ökade vardagsbrott
2002/03:950 av Johan Linander (c) till statsrådet
Berit Andnor
Sveriges åtgärder för att uppfylla den nordiska språk-
konventionen
2002/03:953 av Erling Wälivaara (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Projektering av Norrbotniabanan
2002/03:954 av Cecilia Widegren (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Olika villkor för vägar och järnvägar
2002/03:955 av Annelie Enochson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Kamphundar och lagen
2002/03:956 av Ulrik Lindgren (kd) till statsrådet
Hans Karlsson
Stimulans till arbete
2002/03:960 av Erling Wälivaara (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Framtiden för science centers</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 27 maj.</pre><pre>15 §  Kammaren åtskildes kl. 16.05.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 10.39 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre><pre>Innehållsförteckning</pre><pre>1 §  Justering av protokoll     1</pre><pre>2 §  Ledighet   1</pre><pre>3 §  Meddelande om särskilt anordnad debatt     1</pre><pre>4 §  Förnyad bordläggning       1</pre><pre>5 §  Beslut om ärende som slutdebatterats den 15 maj    1</pre><pre>UMJU1 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar
utveckling      1</pre><pre>Meddelande om votering torsdagen den 22 maj     2</pre><pre>6 §  Exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år
2002    3</pre><pre>Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU9        3</pre><pre>Anf.  1  BJÖRN HAMILTON (m)     3</pre><pre>Anf.  2  LARS ÅNGSTRÖM (mp)     3</pre><pre>Anf.  3  CARINA HÄGG (s)        5</pre><pre>Anf.  4  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik      6</pre><pre>Anf.  5  CARINA HÄGG (s) replik 6</pre><pre>Anf.  6  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik      6</pre><pre>Anf.  7  CARINA HÄGG (s) replik 7</pre><pre>Anf.  8  CECILIA WIGSTRÖM (fp)  7</pre><pre>Anf.  9  CARINA HÄGG (s) replik 8</pre><pre>Anf.  10  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  8</pre><pre>Anf.  11  CARINA HÄGG (s) replik        8</pre><pre>Anf.  12  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  9</pre><pre>Anf.  13  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik     9</pre><pre>Anf.  14  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  9</pre><pre>Anf.  15  LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik     9</pre><pre>Anf.  16  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  9</pre><pre>Anf.  17  LOTTA N HEDSTRÖM (mp) 9</pre><pre>Anf.  18  PETER PEDERSEN (v)    10</pre><pre>Anf.  19  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  12</pre><pre>Anf.  20  PETER PEDERSEN (v) replik     12</pre><pre>Anf.  21  CECILIA WIGSTRÖM (fp) replik  12</pre><pre>Anf.  22  PETER PEDERSEN (v) replik     12</pre><pre>(Beslut fattades under 11 §.)   13</pre><pre>7 §  Verksamheten inom Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) under andra halvåret 2001 och
under 2002      13</pre><pre>Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU7        13</pre><pre>(Beslut fattades under 11 §.)   13</pre><pre>8 §  Verksamheten inom Europarådet andra halvåret 2001 och
under år 2002   13</pre><pre>Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU11       13</pre><pre>Anf.  23  HOLGER GUSTAFSSON (kd)        13</pre><pre>Anf.  24  BIRGITTA AHLQVIST (s) 14</pre><pre>(Beslut fattades under 11 §.)   14</pre><pre>9 §  Åtagande att tillämpa avtal om rättslig ställning för
Västeuropeiska unionen, dess nationella representanter och
internationella tjänstemän      14</pre><pre>Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU13       14</pre><pre>(Beslut fattades under 11 §.)   14</pre><pre>10 §  Vissa socialförsäkringsfrågor     14</pre><pre>Socialförsäkringsutskottets betänkande 2002/03:SfU9     14</pre><pre>(Beslut fattades under 11 §.)   14</pre><pre>Ajournering     14</pre><pre>Återupptagna förhandlingar      14</pre><pre>11 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens
sammanträde     14</pre><pre>UU9 Exportkontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år
2002    14</pre><pre>UU7 Verksamheten inom Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) under andra halvåret 2001 och
under 2002      15</pre><pre>UU11 Verksamheten inom Europarådet andra halvåret 2001
och under år 2002       15</pre><pre>UU13 Åtagande att tillämpa avtal om rättslig ställning för
Västeuropeiska unionen, dess nationella representanter och
internationella tjänstemän      15</pre><pre>SfU9 Vissa socialförsäkringsfrågor      15</pre><pre>12 §  Bordläggning      15</pre><pre>13 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar     15</pre><pre>14 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor      15</pre><pre>15 §  Kammaren åtskildes kl. 16.05.     16</pre>