Regeringens proposition 2002/03:87

Vissa alkohol- och tobaksfrågor	Prop.
	2002/03:87

Regeringen ö verlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2003

*\|UDQ 3HUVVRQ
	0RUJDQ -RKDQVVRQ
	(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen fö reslås ett fö rtydligande i alkohollagen (1994:1738) om att den som har stadigvarande tillstånd fö r servering skall kunna använda drycker från sitt eget lager även vid servering utanfö r det ordinarie serveringsstället. Vidare fö reslås en ändring i samma lag av innebö rd att den som har medgivits rätt att bedriva partihandel med alkoholdrycker med stö d av tidigare gällande bestämmelser på området ges mö jlighet att fortsätta sin verksamhet till utgången av år 2005.

I propositionen fö reslår regeringen också en ändring av 4 kap. 11 § alkohollagen (1994:1738) och redovisar i ö vrigt sin syn på behovet av åtgärder på alkoholreklamområdet mot bakgrund av Marknadsdomstolens dom den 5 februari 2003 i det s.k. Gourmet-målet. Bestämmelsen fö reslås träda i kraft den 15 maj 2003.

Slutligen fö reslås en ändring i tobakslagen (1993:581) som är fö ranledd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra fö rfattningar om tillverkning, presentation och fö rsäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26, Celex 32001L0037) – märkningsdirektivet. Ä ndringen syftar till att mö jliggö ra ingripanden mot ö verträdelser av fö rbudet i direktivet mot vilseledande produktbeskrivningar.

Innehållsfö rteckning			Prop. 2002/03:87
1	Fö rslag till riksdagsbeslut ..................................................................		3
2	Lagtext	...............................................................................................	4
	2.1	Fö rslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) .....	4
	2.2	Fö rslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) .........	6
3	Ä rendet ...............................................................och dess beredning		7
4	Vissa bestämmelser ....................................................i alkohollagen		8
	4.1 ....................................	Inkö p av alkoholdrycker i vissa fall	8
	4.2 ........................	Partihandel med alkoholdrycker i vissa fall	9
	4.3 ........................................	Alkoholreklam i tryckta skrifter	10
5	Ingripanden mot fö rbudet i tobakslagen mot vilseledande
	produktbeskrivningar.......................................................................		14
6	Ekonomiska ..............................................och andra konsekvenser		15
7	Fö rfattningskommentar ...................................................................		15

7.1Fö rslaget till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738).15

7.2	Fö rslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) ....	16
Bilaga 1	Hö rda myndigheters, bolags och organisationers inkomna
	synpunkter på fö rslaget..........................................................	17
Bilaga 2	Lagrådsremissens lagfö rslag..................................................	19
Bilaga 3	Lagrådets yttrande .................................................................	20
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2003 .........		22

Fö rslag till riksdagsbeslut

Prop. 2002/03:87

Regeringen fö reslår att riksdagen antar regeringens fö rslag till

1.lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

2.lag om ändring i tobakslagen (1993:581).

2 Lagtext

Regeringen har fö ljande fö rslag till lagtext.

2.1Fö rslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom fö reskrivs att 4 kap. 11 § och 6 kap. 5 § alkohollagen (1994:1738) samt punkt 2 i ikraftträdande- och ö vergångsbestämmelserna till lagen (2001:414) om ändring i nämnda lag skall ha fö ljande lydelse.

1XYDUDQGH O\GHOVH			)\|UHVODJHQ O\GHOVH
		NDS
			11 §1
Vid marknadsfö ring av VSULW			Vid marknadsfö ring av DONRKRO
GU\FNHU YLQ HOOHU VWDUN\|O till kon-			GU\FNHU VRP LQQHKnOOHU PHU lQ
sumenter får inte användas kom-			YRO\PSURFHQW DONRKRO		till	konsu-
mersiella annonser i	periodiska		menter får inte användas kommer-
skrifter eller andra skrifter på vilka			siella annonser i periodiska skrifter
tryckfrihetsfö rordningen		är till-	eller andra skrifter på vilka tryck-
lämplig och som med avseende på			frihetsfö rordningen	är	tillämplig
ordningen fö r utgivningen är jäm-			och som med avseende på ord-
fö rbara med periodiska		skrifter.	ningen fö r utgivningen är jämfö r-
Detta gäller dock inte i fråga om			bara med periodiska skrifter. Detta
skrifter som tillhandahålls endast			gäller dock inte i fråga om skrifter
på fö rsäljningsställen	fö r	sådana	som tillhandahålls		endast på
drycker.			fö rsäljningsställen	fö r		sådana
			drycker.

NDS

5 §2

Den som har serveringstillstånd får kö pa spritdrycker, vin och starkö l som behö vs fö r rö relsen endast av den som har rätt att bedriva partihandel med varan eller av detaljhandelsbolaget. Den som har tillstånd fö r servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod får dock gö ra motsvarande inkö p endast hos detaljhandelsbolaget.

Den som har serveringstillstånd får kö pa spritdrycker, vin och starkö l som behö vs fö r rö relsen endast av den som har rätt att bedriva partihandel med varan eller

av detaljhandelsbolaget. Den som HQEDUW har tillstånd fö r servering i

slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod får dock gö ra motsvarande inkö p endast hos detaljhandelsbolaget.

1Senaste lydelse 1999:1001.

2Senaste lydelse 2001:414.

Prop. 2002/03:87

2. Partihandelstillstånd, som fö re ikraftträdandet har meddelats annan än den som avses i 4 kap. 1 § fö rsta stycket i dess nya lydelse, skall efter ikraftträdandet fortfarande gälla, dock längst till utgången av år Härvid gäller 7 kap. 1 § tredje stycket och 4 § samt 8 kap. 1 § i paragrafens lydelse fö re ikraftträdandet. Tullverket får ha direktåtkomst till

uppgifter om sådana tillstånd i $ONRKROLQVSHNWLRQHQV register.

Prop. 2002/03:87

uppgifter om sådana tillstånd i

6WDWHQV IRONKlOVRLQVWLWXWV register.

Denna lag träder i kraft den 15 maj 2003 i fråga om 4 kap. 11 § och i ö vrigt den 1 juli 2003.

2.2Fö rslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

Härigenom fö reskrivs att 15 § tobakslagen (1993:581)1 skall ha fö l- jande lydelse.

1XYDUDQGH O\GHOVH

)|UHVODJHQ O\GHOVH

15 §2

En marknadsfö ringsåtgärd som strider mot † HOOHU D † skall

vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsfö ringslagen (1995:450) anses vara otillbö rlig mot konsumenter. En marknadsfö ringsåtgärd som strider mot 14 § fö rsta stycket andra och tredje meningen eller 14 a § fö rsta stycket 2 kan medfö ra marknadsstö rningsavgift enligt bestämmelserna i 22– 28 §§ marknadsfö ringslagen

En marknadsfö ringsåtgärd som strider mot ± E †† skall vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsfö ringslagen (1995:450) anses vara otillbö rlig mot konsumenter. En marknadsfö ringsåtgärd som strider mot 14 § fö rsta stycket andra och tredje meningen eller 14 a § fö rsta stycket 2 kan medfö ra marknadsstö rningsavgift enligt bestämmelserna i 22–28 §§ marknadsfö ringslagen.

Denna lag träder i kraft den 30 september 2003.

1Lagen omtryckt 1996:941.

2Senaste lydelse 2002:811.

Prop. 2002/03:87

3 Ä rendet och dess beredning Prop. 2002/03:87

I propositionen Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97) fö reslog regeringen bl.a. att innehavare av tillstånd fö r servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod i fortsättningen skulle vara hänvisade att kö pa spritdrycker, vin och starkö l som behö vdes fö r verksamheten hos detaljhandelsbolaget (Systembolaget Aktiebolag). Fö rslaget byggde på betänkandet Bestämmelser om alkoholdrycker (SOU 2000:59). En sammanställning av inkomna remissyttranden ö ver betänkandet finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2000/4224/FH). Vid remissbehandlingen av betänkandet pekade flera instanser på det fö rhållandet att det vid utgången av år 2001 skulle finnas ett drygt 70-tal partihandlare som skulle komma att sakna godkännande eller registrering enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt och att de därfö r skulle tvingas att upphö ra med sin partihandelsverksamhet. Mot bakgrund härav fö reslog regeringen i nämnda proposition att den som medgivits rätt att bedriva partihandel med alkoholdrycker med stö d av tidigare gällande bestämmelser skulle ges mö jlighet att fortsätta sin verksamhet till utgången av år 2003. Riksdagen antog regeringens fö rslag (bet. 2000/01:SoU19, rskr. 2000/01:260). I denna proposition väljer regeringen att ta upp de båda frågorna till fö rnyad behandling.

I propositionen lämnar regeringen också fö rslag till lagändring och redovisar sin syn på behovet av ytterligare åtgärder på alkoholreklam-

området mot bakgrund av Marknadsdomstolens dom den 5 februari 2003
i det s.k. Gourmet-målet. Fö rslaget till lagändring har beretts med Statens
folkhälsoinstitut, Konsumentverket, Konkurrensverket, Systembolaget
Aktiebolag, Svenska Kommunfö rbundet, Svenska Bryggarefö reningen,
Sprit & Vinleverantö rsfö reningen, Tidningsutgivarna och Annonsö rfö re-
ningen. På fö rslaget inkomna synpunkter finns sammanställda i ELODJD .
I propositionen Vissa tobaksfrågor (prop. 2001/02:64) lämnade rege-
ringen bl.a. fö rslag till fö rbud mot vissa former av s.k. indirekt tobaks-
reklam. På grund av att detta fö rbud var beroende av en fö regående änd-
ring i tryckfrihetsfö rordningen, och således måste avvakta två riksdags-
beslut med mellanliggande riksdagsval, kom den slutliga behandlingen i
riksdagen av propositionen i denna del att äga rum fö rst hö sten 2002 (bet.
2002/03:KU2, rskr. 2002/03:1). Riksdagen antog regeringens fö rslag och
de av riksdagen beslutade ändringarna i bl.a. tobakslagen utfärdades av
regeringen den 21 november 2002 med ikraftträdande den 1 januari
2003, se lagen (2002:811) om ändring i tobakslagen (1993:581). Under
våren 2002 hade riksdagen behandlat och antagit regeringens fö rslag till
genomfö rande av det s.k. märkningsdirektivet – Europaparlamentets och
rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av med-
lemsstaternas lagar och andra fö rfattningar om tillverkning, presentation
och fö rsäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26, Celex
32001L0037) – jämfö r prop. 2001/02:162, bet. 2001/02:SoU20 och rskr.
2001/02:283. De av riksdagen beslutade ändringarna i bl.a. tobakslagen
utfärdades av regeringen den 6 juni 2002, se lagen (2002:586) om änd-
ring i tobakslagen (1993:581). Behandlingen av de båda propositionerna
har kommit att medfö ra behov av att riksdagen, fö r ett korrekt genom-
fö rande av märkningsdirektivet, ånyo fattar beslut om ändring av viss
bestämmelse i tobakslagen.	7
	7

Denna proposition bygger på en ö verenskommelse mellan den social- Prop. 2002/03:87 demokratiska regeringen, vänsterpartiet och miljö partiet. Beträffande

fö rslaget och bedö mningen avseende alkoholreklam i tryckt skrift bygger propositionen därutö ver på en ö verenskommelse också med folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 februari 2003 att inhämta Lagrådets yttrande ö ver de lagfö rslag som finns i ELODJD . Lagrådets yttrande finns i

ELODJD .

Lagrådet har inte tillstyrkt lagrådsremissens fö rslag, bl.a. eftersom det beredningskrav som måste ställas i fråga om ett lagstiftningsärende av detta slag enligt Lagrådets mening inte på ett godtagbart sätt uppfyllts.

Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall behö vliga upplysningar och yttranden inhämtas från berö rda myndigheter. Vidare skall, i den omfattning som behö vs, sammanslutningar och enskilda lämnas tillfälle att yttra sig. Ovan har redogjorts fö r vilka instanser som beretts mö jlighet att lämna synpunkter på lagrådsremissens fö rslag. Med hänsyn till detta lagstiftningsärendes vikt fö r folkhälsan är det nö dvändigt att behandla det skyndsamt. Mot denna bakgrund anser regeringen att fö rslaget är utrett och berett på sådant sätt att det nu kan läggas till grund fö r lagstiftning.

Lagrådets andra invändning bemö ts nedan under avsnitt 4.3.

De lagfö rslag som i ö vrigt läggs fram i propositionen är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hö rande skulle sakna betydelse.

Regeringen har i propositionen gjort viss ändring av lagteknisk natur jämfö rt med lagrådsremissen.


4		Vissa bestämmelser i alkohollagen
4.1		Inkö p av alkoholdrycker i vissa fall

	5HJHULQJHQV I\|UVODJ Genom ett fö rtydligande i alkohollagen
	(1994:1738) klargö rs att det endast är den som enbart har tillstånd fö r
	servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka
	tidsperiod som är hänvisad till att gö ra inkö p av de spritdrycker, vin
	och starkö l som behö vs fö r verksamheten hos detaljhandelsbolaget
	(Systembolaget Aktiebolag).
	6NlOHQ I\|U UHJHULQJHQV I\|UVODJ Enligt alkohollagen (1994:1738) får
den som har serveringstillstånd kö pa spritdrycker, vin och starkö l som
behö vs fö r rö relsen endast av den som har rätt att bedriva partihandel
med varan eller av detaljhandelsbolaget (Systembolaget Aktiebolag). I
propositionen Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97) fö reslog
regeringen, i enlighet med Alkoholutredningens fö rslag i betänkandet
Bestämmelser om alkoholdrycker (SOU 2000:59), att den som har till-
stånd fö r servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en
enstaka tidsperiod i fortsättningen skulle få handla de drycker som
behö vdes fö r rö relsen endast hos detaljhandelsbolaget. Motivet fö r denna			8

fö rändring var en utveckling mot mer eller mindre konstruerade slutna Prop. 2002/03:87 sällskap som enbart tillskapats fö r att kringgå det gällande detalj-

handelsmonopolet fö r fö rsäljning av spritdrycker, vin och starkö l. En kanal hade m.a.o. skapats fö r fö rsäljning från tillverkare och partihandlare direkt till konsumenter.

Den beskrivna fö rändringen har emellertid kommit att ges den tolkningen att inte heller den som har stadigvarande serveringstillstånd i annat sammanhang får använda drycker från sitt eget lager, och som inhandlats från någon tillverkare eller partihandlare vid sidan av detaljhandelsbolaget, vid servering utanfö r det ordinarie driftstället. Enligt denna tolkning skulle exempelvis en restauratö r med stadigvarande tillstånd fö r servering till allmänheten vara fö rhindrad att ta med drycker från sin egen restaurang då han ombeds arrangera en fest utanfö r det ordinarie driftsstället. Ä ven dessa tillståndshavare skulle således vara hänvisade till Systembolaget fö r denna del av verksamheten. Detta har inte varit avsikten och en sådan tolkning saknar dessutom varje värde ur folkhälsosynpunkt. Regeringen anser därfö r att det bö r klargö ras i alkohollagen att det endast är den som enbart har tillstånd fö r servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod som är hänvisad till att gö ra inkö p av de spritdrycker, vin och starkö l som behö vs fö r verksamheten hos detaljhandelsbolaget. En annan sak är att tillstånd måste sö kas fö r det tillfälliga tillstånd som erfordras fö r serveringen i det slutna sällskapet. I den delen bö r inte någon fö rändring ske av alkohollagens bestämmelser.

4.2Partihandel med alkoholdrycker i vissa fall

5HJHULQJHQV I|UVODJ Ikraftträdande- och ö vergångsbestämmelserna till lagen (2001:414) om ändring i alkohollagen (1994:1738) ändras på så sätt att den som har medgivits rätt att bedriva partihandel med alkoholdrycker med stö d av tidigare gällande bestämmelser ges mö jlighet att fortsätta sin verksamhet till utgången av år 2005.

6NlOHQ I|U UHJHULQJHQV I|UVODJ Genom lagen (1999:1001) om ändring i alkohollagen (1994:1738) ersattes tillstånden fö r partihandel med alkoholdrycker med en koppling till godkännande som upplagshavare eller registrering som varumottagare enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt (prop. 1998/99:134, bet. 1999/2000:SoU4, rskr. 1999/2000:42). Av ikraftträdande- och ö vergångsbestämmelserna till ändringslagen fö ljde att partihandelstillstånd som fö re den 1 januari 2000 hade meddelats annan än den som var godkänd som upplagshavare eller registrerad som varumottagare enligt lagen om alkoholskatt skulle fortsätta att gälla, dock längst till utgången av år 2001. Då det hade upplysts att det fortfarande vid utgången av år 2001 skulle komma att finnas ett inte ringa antal näringsidkare som innehade partihandelstillstånd fö r alkoholdrycker men som saknade godkännande eller registrering enligt lagen om alkoholskatt beslö t riksdagen på regeringens fö rslag att fö rlänga ö vergångstiden till utgången av år 2003 (prop. 2000/01:97, bet. 2000/01:SoU19, rskr. 2000/01:260).

Statens folkhälsoinstitut har uppmärksammat regeringen på att det vid Prop. 2002/03:87 utgången av år 2003 kommer att finnas uppskattningsvis fyrtio inne-

havare av partihandelstillstånd som fortfarande saknar godkännande eller registrering enligt lagen om alkoholskatt. Enligt regeringen bö r dessa näringsidkare skäligen kunna fortsätta sin verksamhet även efter utgången av år 2003. Ö vergångstiden fö r dem bö r lämpligen fö rlängas till utgången av år 2005. I sammanhanget måste emellertid beaktas att det nu fö rflutit flera år sedan den nya ordningen fö r rätten till partihandel infö r- des. Regeringen avser därfö r att ge Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att redovisa skälen till varfö r ifrågavarande tillståndshavare ännu inte har kunnat erhålla godkännande eller registrering enligt lagen om alkoholskatt. I uppdraget bö r också ingå att klargö ra om det eventuellt kan fö religga något behov av att permanenta rätten till partihandel utan någon koppling godkännande eller registrering enligt lagen om alkoholskatt.

Regeringsrätten har i ett antal domar den 20 december 2002 slagit fast att de avgifter som tagits ut med stö d av alkohollagen enligt den tidigare ordningen fö r partihandel stått i strid med EG-fö rdraget och att dessa avgifter måste återbetalas. De partihandlare som ö vergångsvis har behållit sina rättigheter enligt det ovan sagda har fortsatt att erlägga avgifter från och med den 1 januari 2000, dvs. från och med tidpunkten fö r det i grunden reformerade systemet fö r rätten till partihandel. Enligt regeringen bö r dessa partihandlare även i fortsättningen erlägga tillsynsavgifter enligt alkohollagen. Erläggandet av dessa avgifter utgö r inte en nö dvändig fö rutsättning fö r deras verksamhet. De har tvärtom kunnat ansö ka om godkännande eller registrering enligt lagen om alkoholskatt och vid sådant godkännande eller sådan registrering kunnat fortsätta sin partihandel. Fö r regeringens ställningstagande talar också det fö rhållandet att EU-kommissionen beslutat avskriva det fö rdragsbrottsärende som inletts mot Sverige med anledning av det numera upphävda systemet fö r partihandel. Kommissionen har fattat detta beslut efter redovisning av innehållet i det inledningsvis angivna lagstiftningsärendet.

I ifrågavarande ikraftträdande- och ö vergångsbestämmelser utpekas fortfarande Alkoholinspektionen som ansvarig fö r registret ö ver bl.a. partihandlare. Inspektionen har upphö rt som myndighet den 1 juli 2001. Myndighetens uppgift att hålla registret har ö vertagits av Statens folkhälsoinstitut. Med anledning därav bö r en ändring ske i bestämmelserna.

4.3Alkoholreklam i tryckta skrifter

5HJHULQJHQV I|UVODJ Regeringen fö reslår, mot bakgrund av utgången i det s.k. Gourmetmålet, att lagregleringen av marknadsfö ring av vissa alkoholdrycker i periodiska skrifter m.m. begränsas så att det anges att fö rbudet gäller spritdrycker samt vin som innehåller mer än 15

volymprocent alkohol.

5HJHULQJHQV EHG|PQLQJ Det bö r, utö ver den nu fö reslagna ändringen, närmare utredas vilka ytterligare lagändringar som kan vidtas fö r att begränsa mö jligheterna att infö ra alkoholreklam i tryckta skrifter. En särskild utredare med uppdrag att närmare se ö ver vilka lagändringar som kan gö ras bö r därfö r tillsättas. Regeringen avser att

snarast mö jligt återkomma till riksdagen med fö rslag till ändring av

lagstiftningen om fö rbud mot kommersiella annonser som används vid marknadsfö ring av alkoholdrycker i tryckta skrifter.

'HW UHPLWWHUDGH I|UVODJHW WLOO ODJUnGVUHPLVV Ö verensstämmer med

regeringens fö rslag.

,QNRPQD V\QSXQNWHU Sn I|UVODJHW 6WDWHQV IRONKlOVRLQVWLWXW har inget att erinra mot fö rslaget. Flertalet av remissinstanserna har emellertid ifrågasatt om fö rslaget är fö renligt med EG-rätten och då särskilt kravet

på proportionalitet. Flera instanser menar också att frågan måste utredas ytterligare. Ett par remissinstanser, bl.a. .RQNXUUHQVYHUNHW, har särskilt

framhållit att den fö reslagna procentgränsen fö r fö rbud mot alkoholreklam kan ifrågasättas. 7LGQLQJVXWJLYDUQD ifrågasätter att angelägen-

heten av att ändra den berö rda lagen motiverar det forcerade beredningsfö rfarandet och att skyndsamheten riskerar att motverka mö jligheten att finna en långsiktigt hållbar lö sning som harmonierar med EG-rätten. Flera av remissinstanserna pekar på enskilda frågor som de anser att en utredare bö r få i uppdrag att se ö ver.

%DNJUXQG Nuvarande regler beträffande alkoholreklam återfinns bl.a. i alkohollagen (1994:1738). I 4 kap. 11 § alkohollagen stadgas att det vid marknadsfö ring av spritdrycker, vin eller starkö l till konsumenter inte får användas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsfö rordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen fö r utgivningen är jämfö rbara med periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på fö rsäljningsställen fö r sådana drycker. Stö d fö r denna inskränkning av tryckfriheten finns i 1 kap. 9 § tryckfrihetsfö rordningen.

Tidningen Gourmet har tryckts i två editioner, varav den ena sålts i handeln och den andra genom prenumeration. I prenumerationsupplagan, som varit tillgänglig även fö r privatpersoner, har i ett tillägg fö rekommit reklam fö r vin och sprit. Konsumentombudsmannen väckte talan vid Stockholms tingsrätt och yrkade fö rbud vid vite fö r tidningens utgivare att medverka till marknadsfö ring av alkoholdrycker som vänder sig till konsumenter genom att infö ra kommersiell annons i periodisk skrift. Stockholms tingsrätt inhämtade fö rhandsbesked från EG-domstolen i målet och frågade om artiklarna 28 och 49 i EG-fö rdraget hindrade ett sådant generellt reklamfö rbud som det svenska och, fö r det fall svaret var jakande, om ett sådant fö rbud ändå kan anses befogat och proportionellt fö r att skydda människors hälsa och liv. EG-domstolen fann att artiklarna inte utgö r hinder mot ett sådant fö rbud, fö r såvitt det inte mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som kännetecknar fö rhållandena i den enskilda medlemsstaten framgår att det är mö jligt att skydda folkhälsan mot alkoholens skadeverkningar genom åtgärder som i mindre utsträckning påverkar handeln inom gemenskapen.

Tingsrätten fann i sin dom att fö rbudet måste betecknas som alltfö r långtgående och därmed oproportionellt i EG-rättslig mening samt att det därfö r fö religger hinder fö r att tillämpa fö rbudet. Konsumentombudsmannen ö verklagade domen till Marknadsdomstolen, som den 5 februari 2003 fastställde tingsrättens domslut. Marknadsdomstolen uttalade därvid bl.a. att om syftet med den svenska alkoholpolitiken skulle gynnas av ett begränsat annonseringsfö rbud, är bestämmandet av gränserna fö r ett sådant fö rbud och inriktningen, samt dess fö renlighet med Sveriges

Prop. 2002/03:87

gemenskapsrättsliga åtaganden, primärt en fråga fö r lagstiftaren. Marknadsdomstolen ansåg sig sakna anledning att i målet ta ställning till huruvida ett på visst sätt begränsat fö rbud, gällande t.ex. spritdrycker, kan anses uppfylla ett EG-rättsligt krav på proportionalitet i fö rhållande

till syftet att skydda folkhälsan.

6NlOHQ I|U UHJHULQJHQV I|UVODJ RFK EHG|PQLQJ Som flera remissinstanser framhållit måste ett fö rbud mot reklam vara fö renligt med EG- rätten.

EG-rätten bygger på bl.a. principen om fri rö rlighet fö r varor och tjänster. EG-rätten medger dock, enligt artikel 30 i EG-fö rdraget, nationella begränsningar i principen bl.a. då de nationella bestämmelserna grundas på hänsyn till människors hälsa. Sådana begränsningar får dock inte utgö ra ett medel fö r godtycklig diskriminering eller innefatta en fö r- täckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.

Fö r närvarande saknas gemensamma eller harmoniserade gemenskapsrättsliga regler avseende reklam fö r alkoholdrycker i tryckta skrifter. Det tillkommer därfö r medlemsstaterna själva att besluta hur långtgående skyddet fö r folkhälsan skall vara och hur det skall säkerställas. De får emellertid gö ra detta endast inom de gränser som fastställs genom fö r- draget och måste, som Marknadsdomstolen framhållit, särskilt iaktta proportionalitetsprincipen.

Marknadsdomstolen fann i sin dom att det svenska fö rbudet måste betecknas som alltfö r långtgående och därmed oproportionellt i EG- rättslig mening. Det bö r poängteras att utgången i Marknadsdomstolen inte medfö r att alkoholreklam riktad till konsumenter i periodiska skrifter nu är ett helt oreglerat område. Vid all marknadsfö ring av alkoholdrycker skall särskild måttfullhet iakttas. Reklam- eller annan marknadsfö ringsåtgärd som är påträngande eller uppsö kande eller som uppmanar till bruk av alkohol får inte fö retas. Marknadsfö ringen får inte heller rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar. Detta har också Marknadsdomstolen pekat på i sin dom.

Alkoholreklam syftar till att främja efterfrågan på alkoholdrycker. Ä ven om det finns också flera andra alkoholpolitiska styrmedel är mö j- ligheten att begränsa marknadsfö ringen ett viktigt alkoholpolitiskt instrument. Marknadsfö ring har ofta stor genomslagskraft, och även om den inte får rikta sig särskilt till barn och ungdomar kan det befaras att unga är särskilt påverkbara beträffande de budskap som fö rs fram även i marknadsfö ring som riktar sig till något äldre åldersgrupper. De senaste årens ö kande totalkonsumtion av alkohol i landet tillsammans med vetskapen om att det är ungdomar mellan 18 och 25 år som dricker mest alkohol och att den genomsnittliga debutåldern sjunkit är oroande. Alla tänkbara åtgärder bö r vidtas fö r att motverka den utvecklingen och främja den framtida folkhälsan. Bestämmelser som begränsar mö jligheterna att gö ra reklam fö r alkoholdrycker bidrar till att skydda folkhälsan. Av EG-domstolens fö rhandsbesked och bedö mning i andra mål framgår att också EG-domstolen har den uppfattningen. Att det finns också andra, ännu viktigare, politiska styrmedel fö r att minska alkoholkonsumtionen minskar i sig inte vikten av att begränsa mö jligheterna att fö ra in alkoholreklam i tryckta skrifter. Det är en viktig signal, lika väl som det är en del av en framgångsrik folkhälsopolitik, att tydliggö ra vilken marknadsfö ring som skall få fö rekomma och att, i den mån det är

Prop. 2002/03:87

mö jligt, begränsa densamma. Regeringen anser att mycket tunga folkhälsoskäl talar fö r att alkoholreklam även i framtiden skall begränsas avsevärt. Därfö r måste varje fö rändring av det i nuvarande lagstiftning stadgade reklamfö rbudet ske med stor fö rsiktighet och vägas mot eventuella folkhälsoeffekter. Med hänsyn till vikten av skyddet fö r folkhälsan är det därfö r nö dvändigt att sätta den lägsta volymprocent som nu bedö ms mö jlig som gräns. Mot bakgrund av Marknadsdomstolens dom fö reslår regeringen därfö r att reklam i tryckt skrift endast får gö ras fö r drycker med en alkoholhalt på hö gst 15 volymprocent. Den fö reslagna volymprocenten fö rekommer fö r ö vrigt som gräns också fö r vad som fö rstås med starkvin i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinfö rsel (se 1 §), lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. (se 4 §) och lagen (1999:445) om exportbutiker (se 3 §) samt fö r det belopp som skall tas ut per liter enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt (se 3–5 §§).

Genom fö rslaget kommer reklam i tryckt skrift fö r spritdrycker och bland annat starkviner att också i fortsättningen vara fö rbjuden. Systembolaget Aktiebolag och Lagrådet har påpekat att den fö reslagna alkoholstyrkegränsen, 15 volymprocent, kan vara olycklig i vissa fall, eftersom det finns ett antal viner som ligger något ö ver gränsen och fö rbudet skulle komma att gälla fö r exempelvis vissa sherrymärken men inte fö r andra. Alkoholdryckers skadlighet är dock inte knuten till på vilket sätt alkoholhalten i dem uppstått och det har under lång tid varit en del av den svenska folkhälsopolitiken att konsumenter skall fö rmås att välja alkoholsvagare alternativ framfö r alkoholstarkare. Lagrådet har anfö rt att en ordning där fö rbud gäller fö r vissa sherrymärken, men inte andra, knappast kan godtas från en ren rättvisesynpunkt. Enligt regeringens bedö mning är det dock omö jligt att från såväl rättvisesom folkhälsosynpunkt motivera att drycker tillkomna på ett visst sätt undantas från fö rbudet medan drycker tillkomna på ett annat sätt, och med samma alkoholhalt, omfattas av det.

Som nämnts ovan syftar fö rbudet till att motverka alkoholmissbruk och också i ö vrigt minska alkoholkonsumtionen. I ett EG-rättsligt perspektiv innebär det nu framlagda fö rslaget endast en mindre begränsning av de fria varurö relserna, eftersom fö rbudet enbart träffar drycker med en alkoholhalt ö verstigande 15 volymprocent. Fö rbudet träffar sådana drycker generellt och medfö r varken någon godtycklig diskriminering eller någon fö rtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Fö rslaget innebär inte heller något allmänt fö rbud mot reklam fö r sådana drycker utan är, på visst sätt, begränsat till annonsering i tryckta skrifter.

Det är regeringens uppfattning att den fö reslagna regleringen bidrar till att skydda folkhälsan. Fö rslaget är också proportionerligt med hänsyn till det mål som eftersträvas, dvs. i avvägningen mellan skyddet fö r folkhälsan och den fria rö rligheten fö r varor och tjänster. Det har ännu inte synts några tendenser till att fö reteelsen alkoholreklam i tryckta skrifter skulle ha ö kat sedan Marknadsdomstolen meddelade sin dom i Gourmetmålet, men regeringens uppfattning är ändå att det är angeläget – mot bakgrund av vikten av skyddet fö r folkhälsan – att fö rbudet kan träda i kraft så snart som mö jligt. Med det perspektivet har det varit angeläget med en så snabb beredning av ärendet som dess beskaffenhet krävt. I sammanhanget vill regeringen framhålla att den finländska lagstiftningen stadgar

Prop. 2002/03:87

fö rbud mot reklam, indirekt reklam och annan säljfrämjande verksamhet Prop. 2002/03:87 fö r ”starka alkoholdrycker”, dvs. vad som i Sverige kallas spritdrycker.

Fö rbudet gäller dock inte fackpublikationer och på serverings-, detaljhandels- och tillverkningsställen fö r alkoholdrycker. Den ordning som regeringen nu fö reslår har således stora likheter med den finländska lagstiftningen. Ä ven andra länder inom Europeiska unionen har begränsningar när det gäller säljfrämjande åtgärder fö r alkoholdrycker.

Det är trots den nu fö reslagna lagändringen nö dvändigt att de konsekvenser domen får fö r de svenska reglerna analyseras ytterligare. Det bö r ö vervägas om det är mö jligt att infö ra mer ingripande begränsningar i rätten till marknadsfö ring av alkoholdrycker i kommersiella annonser i tryckta skrifter utan att fö r den skull komma i konflikt med EG-rätten eller den tryckfrihetsrättsliga regleringen. Utan att fö rekomma en utredning vill regeringen peka på att alternativ som kan undersö kas är t.ex. att infö ra särskilda krav på utformningen eller innehållet i annonserna eller ytterligare begränsningar i fråga om i vilka tidningar reklamen får fö rekomma, till exempel om den tillåtna reklamen kan begränsas till tidningar vilkas huvudsakliga innehåll har anknytning till mat och dryck. EG-rätten medger undantag från kravet på fri rö rlighet av varor och tjänster då det är motiverat av bl.a. folkhälsoskäl. Utredaren skall i sitt arbete utgå från den vikt som måste läggas vid skyddet fö r folkhälsan. Regeringens avsikt är att snarast mö jligt återkomma i frågan.

5Ingripanden mot fö rbudet i tobakslagen mot vilseledande produktbeskrivningar

5HJHULQJHQV I|UVODJ Genom en ändring i 15 § tobakslagen (1993:581) mö jliggö rs ingripanden enligt det marknadsrättsliga sanktionssystemet mot fö rbudet i 14 b § samma lag mot vilseledande produktbeskrivningar.

6NlOHQ I|U UHJHULQJHQV I|UVODJ I propositionen Vissa tobaksfrågor (prop. 2001/02:64) lämnade regeringen bl.a. fö rslag till fö rbud mot vissa former av s.k. indirekt tobaksreklam. På grund av att detta fö rbud var beroende av en fö regående ändring i tryckfrihetsfö rordningen, och således måste avvakta två riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval, kom den slutliga behandlingen i riksdagen av propositionen i denna del att äga rum fö rst hö sten 2002 (bet. 2002/03:KU2, rskr. 2002/03:1). Riksdagen antog regeringens fö rslag och de av riksdagen beslutade ändringarna i bl.a. tobakslagen utfärdades av regeringen den 21 november 2002 med ikraftträdande den 1 januari 2003, jämfö r lagen (2002:811) om ändring i tobakslagen (1993:581).

Under våren 2002 hade riksdagen behandlat och antagit regeringens fö rslag till genomfö rande av det s.k. märkningsdirektivet – Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra fö rfattningar om tillverkning, presentation och fö rsäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26, Celex 32001L0037) – jämfö r prop. 2001/02:162, bet. 2001/02:SoU20

och rskr. 2001/02:283. De av riksdagen beslutade ändringarna i bl.a. Prop. 2002/03:87 tobakslagen utfärdades av regeringen den 6 juni 2002, se lagen

(2002:586) om ändring i tobakslagen (1993:581).

Behandlingen av de båda propositionerna har kommit att medfö ra behov av att riksdagen ånyo fattar beslut om ändring av viss bestämmelse i tobakslagen. Den bestämmelse som är i fråga är 15 § tobakslagen i vilken anges att åtgärder som strider mot tobakslagens bestämmelser om marknadsfö ring vid tillämpningen av marknadsfö ringslagen (1995:450) skall anses vara otillbö rlig mot konsumenter.

Enligt artikel 7 i märkningsdirektivet får texter, namn, varumärken och figurativa eller andra märken som ger intrycket att en viss tobaksvara är mindre skadlig än andra inte användas på tobaksvarors fö rpackningar. Fö rbudet, som skall bö rja gälla den 30 september 2003 och som avser beteckningar som ”mild”, light”, m.m., har tagits in i 14 b § tobakslagen. Fö r ett korrekt genomfö rande av märkningsdirektivet och fö r att kunna ingripa mot ö verträdelser mot fö rbudet krävs således en hänvisning till sist nämnda bestämmelse i 15 § tobakslagen.

6 Ekonomiska och andra konsekvenser

Regeringens fö rslag innebär inte några nya offentliga åtaganden och medfö r således inte några budgetkonsekvenser. Såvitt avser fö rslagens effekter fö r små fö retags arbetsfö rutsättningar hänvisar regeringen till de konsekvensanalyser som finns intagna dels i propositionen Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97), fö r såvitt avser de båda alkoholfrågor som nu tas upp till fö rnyad behandling, dels propositionen Märkningsdirektivet om tobaksvaror (prop. 2001/02:126), fö r såvitt avser tobaksfrågan. Tilläggas kan att det fö rtydligande som fö reslås vad avser mö jligheten fö r restaurangfö retagare att använda drycker från sitt eget lager i vissa fall vid servering utanfö r det ordinarie driftsstället kommer att underlätta även mindre restaurangers verksamhet. Beträffande den fö reslagna begränsningen av fö rbudet fö r alkoholreklam i tryckt skrift kommer det att underlätta även fö r små fö retag att marknadsfö ra sina varor.

7 Fö rfattningskommentar

7.1Fö rslaget till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

NDS

†

Paragrafen ändras enbart på så sätt att marknadsfö ringsfö rbudet begränsas till att omfatta endast alkoholdrycker som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol, se avsnitt 4.3.

NDS Prop. 2002/03:87

†

I paragrafen fö rtydligas att det endast är den som enbart har tillstånd fö r servering i slutet sällskap vid ett enstaka tillfälle eller under en enstaka tidsperiod som är hänvisad till att gö ra inkö p av spritdrycker, vin och starkö l som behö vs fö r verksamheten hos detaljhandelsbolaget. Se även allmänna ö verväganden i avsnitt 4.1. Fö rändringen innebär dels att paragrafen uppnår en bättre ö verensstämmelse med den motsvarande bestämmelsen fö r partihandlare i 4 kap. 5 § fö rsta stycket, dels att det står helt klart att den som har stadigvarande serveringstillstånd kan använda drycker från sitt eget lager vid servering utanfö r det ordinarie driftstället.

,NUDIWWUlGDQGH RFK |YHUJnQJVEHVWlPPHOVHUQD WLOO ODJHQ

RP lQGULQJ L DONRKROODJHQ

Ä ndringen i andra punkten är fö ranledd av att innehavare av partihandelstillstånd som den 1 januari 2004 ännu inte är godkända som upplagshavare eller registrerade som varumottagare enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt skäligen bö r kunna få fortsätta sin verksamhet till utgången av år 2005, se avsnitt 4.2. Alkoholinspektionen har upphö rt som myndighet den 1 juli 2001. Myndighetens uppgift att hålla ett register ö ver tillståndshavare enligt alkohollagen har tagits ö ver av Statens folkhälsoinstitut. I enlighet härmed anges i sista meningen att Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter om partihandelstillstånd i institutets register.

7.2Fö rslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

†

Ä ndringen innebär att ö verträdelser av fö rbudet i 14 b § tobakslagen mot vissa vilseledande produktbeskrivningar kommer att omfattas av marknadsfö ringslagens sanktionssystem, se avsnitt 5.

Hörda myndigheters, bolags och organisationers inkomna synpunkter på förslaget

6WDWHQV IRONKlOVRLQVWLWXW har inget att erinra mot fö rslaget.

.RQVXPHQWYHUNHW .2 anfö r att det är viktigt att lagändringen är väl motiverad och fö rankrad i ett EG-rättsligt perspektiv. Det krävs därfö r en utfö rlig argumentation fö r att gränsdragningen skall anses fö rsvarlig ur

folkhälsosynpunkt och därmed proportionell.

.RQNXUUHQVYHUNHW anfö r att den fö reslagna procentgränsen fö r fö rbud mot alkoholreklam kan ifrågasättas. Sammanfattningsvis anser verket att fö rslaget måste bli fö remål fö r ytterligare analys, bl.a. med hänsyn till EG-rätten och dess krav på proportionalitet, innan det läggs till grund fö r

lagstiftning.

6\VWHPERODJHW $NWLHERODJ har anfö rt att den fö reslagna alkoholstyrkegränsen,15 volymprocent, kan vara olycklig i vissa fall eftersom det finns ett antal viner som ligger något ö ver denna gräns. Bolaget anfö r vidare att en mö jlig lö sning skulle kunna vara att anknyta till skattelagstiftningens definition av vin och utgå från hur vinet tillverkas i stället fö r att ange en exakt procentgräns (se 3 och 4 §§ lagen (1994:1564) om alko-

holskatt).

$QQRQV|UI|UHQLQJHQ anser att fö rslaget inte uppfyller kravet på proportionalitet i EG-rättslig mening och att det vore bättre att ta fram ny måttfullhetskriterier i samarbete med näringslivet. Hela systemet vad avser reklam fö r alkoholhaltiga drycker, inte bara reglerna som avser tryckta medier, borde ses ö ver.

6SULW 9LQOHYHUDQW\|UVI\|UHQLQJHQ	har	anfö rt att	gränsen 15	volym-
procent torde vara fö renat med risk	att	den, efter	ingripande	av EU,
måste ändras.

6YHQVND %U\JJDUHI|UHQLQJHQ anser att fö rslaget är konkurrensbegränsande och oproportionerligt i EG-rättslig mening och varnar fö r att risken är stor att EG-rätten kommer att kräva en ny prö vning av Sveriges alkohollag inom en snar framtid. I stället borde regeringen, tillsammans med näringslivets parter, se ö ver hela regelverket fö r reklam. Beträffande tillsättningen av en särskild utredare anser fö reningen att utredaren borde få

i uppdrag att finna en mer tidsenlig definition av måttfullhetskravet. 6YHQVND .RPPXQI|UEXQGHW har avstått från att lämna synpunkter på

fö rslaget.

7LGQLQJVXWJLYDUQD ifrågasätter att angelägenheten av att ändra den berö rda lagen motiverar det forcerade beredningsfö rfarandet och att skyndsamheten riskerar att motverka mö jligheten att finna en långsiktigt hållbar lö sning som harmonierar med EG-rätten. Tidningsutgivarna anser därfö r att även frågan om en ändring av 4 kap. 11 § alkohollagen (1994:1738) skall ö verlämnas till den särskilde utredaren. Om en lagändring ändå skall gö ras nu framstår det som principiellt svårsmält att gränsen skall definieras som en procentsats. Såvitt känt finns det inget belägg fö r att den nu fö reslagna gränsen skulle ha någon särskild betydelse fö r att stö dja statsmakternas alkoholpolitiska mål. Vad gäller tillsättandet av en utredning vill Tidningsutgivarna ifrågasätta såväl det lämpliga som det rättsligt bärande i att infö ra begränsningar till vissa på fö rhand utpekade – och utifrån innehållsinriktning bestämda – kategorier av perio-

Prop. 2002/03:87

Bilaga 1

diska skrifter. Detaljer avseende reklamens utformning bö r i fö rsta hand utvecklas genom utomrättsliga självreglerande åtgärder av näringslivet självt.

Prop. 2002/03:87

Bilaga 1

Lagrådsremissens lagförslag

1Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom fö reskrivs att 4 kap. 11 § alkohollagen (1994:1738) skall ha fö ljande lydelse.

1XYDUDQGH O\GHOVH

)|UHVODJHQ O\GHOVH

NDS

11 §1

Vid marknadsfö ring av spritdrycker, vin HOOHU VWDUN|O till kon-

sumenter får inte användas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsfö rordningen är tilllämplig och som med avseende på ordningen fö r utgivningen är jämfö rbara med periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på fö rsäljningsställen fö r sådana drycker.

Vid marknadsfö ring av spritdrycker RFK DY vin VRP LQQHKnOOHU PHU lQ YRO\PSURFHQW DONRKRO

till konsumenter får inte användas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsfö rordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen fö r utgivningen är jämfö rbara med periodiska skrifter. Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på fö rsäljningsställen fö r sådana drycker.

Denna lag träder i kraft den 15 maj 2003.

1 Senaste lydelse 1999:1001.

Prop. 2002/03:87

Bilaga 2

	Lagrådets yttrande	Prop. 2002/03:87
	Lagrådets yttrande	Bilaga 3
		Bilaga 3
	Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-03-10
	1lUYDUDQGH f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, regeringsrådet
	Marianne Eliason, justitierådet Severin Blomstrand.
	Enligt en lagrådsremiss den 27 februari 2003 (Socialdepartementet) har
	regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande ö ver fö rslag till lag om
	ändring i alkohollagen (1994:1738).
	Fö rslaget har infö r Lagrådet fö redragits av kammarrättsassessorn Angela
	Ö st.
	Fö rslaget fö ranleder fö ljande yttrande av /DJUnGHW:

I lagrådsremissen fö reslår regeringen en ändring i 4 kap. 11 § alkohollagen. Det nuvarande fö rbudet mot marknadsfö ring av spritdrycker, vin och starkö l till konsumenter genom kommersiella annonser i periodiska skrifter och andra skrifter på vilka tryckfrihetsfö rordningen är tillämplig fö reslås bli begränsat till att gälla endast spritdrycker och vin som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol. Bakgrunden till fö rslaget är att Marknadsdomstolen i en dom den 5 februari 2003 har funnit att det nuvarande fö rbudet – när skyddssyftet ställs mot fö rbudets betydelse som handelshinder enligt artiklarna 28 och 49 i EG-fö rdraget – måste beteck-

nas som alltfö r långtgående och därmed	oproportionellt i EG-rättslig
mening. Konsekvensen därav var enligt	Marknadsdomstolen	att det
fö relåg hinder mot att i domstolens mål	tillämpa fö rbudet. I	lagråds-

remissen uttalar regeringen som sin bedö mning att den reglering som nu fö reslås är proportionerlig i EG-rättslig mening i avvägningen mellan skyddet fö r folkhälsan och den fria rö rligheten fö r varor och tjänster.

I lagrådsremissen redovisas ingen utredning eller närmare analys som grund fö r regeringens bedö mning. Under fö redragningen har upplysts att lagstiftningsärendets beredning har inskränkts till att några myndigheter, bolag och organisationer har beretts tillfälle att lämna synpunkter på ett utkast till lagrådsremiss i samband med det interna delningsfö rfarandet i Regeringskansliet. Av dessa myndigheter, bolag och organisationer har endast en lämnat fö rslaget utan erinran. Vad som sålunda fö rekommit uppfyller enligt Lagrådets mening inte på ett godtagbart sätt det beredningskrav som måste ställas i fråga om ett lagstiftningsärende av detta slag.

Varfö r gränsen fö r fö rbudet skall gå vid just 15 volymprocent har inte motiverats ö vertygande. Systembolaget Aktiebolag har påpekat att den fö reslagna alkoholstyrkegränsen kan vara olycklig i vissa fall, eftersom det finns ett antal viner som ligger något ö ver gränsen. En blick i Systembolagets katalog ger också vid handen att det fö reslagna fö rbudet skulle komma att gälla exempelvis fö r vissa sherrymärken men inte fö r vissa andra. En sådan ordning kan knappast godtas från en ren rättvisesynpunkt.

På det underlag som har presenterats i ärendet kan Lagrådet inte till-	Prop. 2002/03:87
styrka lagrådsremissens fö rslag.	Bilaga 3

Socialdepartementet	Prop. 2002/03:87

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2003

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Winberg, Ulvskog, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson J. O., Sommestad, Karlsson H., Andnor, Nuder, Johansson, Björklund

Föredragande: statsrådet Johansson

Regeringen beslutar proposition 2002/03:87 Vissa alkohol- och tobaksfrågor