Regeringens proposition 2002/03:150
En ny lag om investeringsfonder |
Prop. |
|
2002/03:150 |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 4 september
Göran Persson
Gunnar Lund
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under
Propositionen innehåller förslag till ett nytt regelverk för fondsparan- det. Utgångspunkten för förslagen är att regelverket skall säkerställa ett gott konsumentskydd för fondspararna samtidigt som det skall möjlig- göra ett bredare utbud av fondprodukter. Förslagen har sin grund i EG- rätten, det s.k.
Ett viktigt skäl för att reglera fondverksamhet är att fondprodukterna är riskfyllda finansiella sparprodukter som primärt marknadsförs mot kon- sumenter. I fondprodukternas natur ligger även att det är förvaltaren som förfogar över fondspararens medel. Förvaltaren sköter således pla- ceringen av fondmedlen utan direkt insyn av den enskilde placeraren. Samtidigt är det fondspararen som står för risken för eventuella förluster till följd av dålig förvaltning. Genom en reglering av fondsparandet kan bl.a. risken för spararna att förvaltaren otillbörligen ändrar riskstrukturen i placeringarna minskas.
I propositionen föreslås att lagen om värdepappersfonder ersätts av en ny lag om investeringsfonder. Genom den nya lagen genomförs de ändringar av
1
Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller
Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder har utvidgats ge- nom de nya reglerna i
Specialfonder är fonder som på något sätt avviker från reglerna i
Det föreslås att s.k. hedgefonder regleras på samma sätt som andra specialfonder. En av anledningarna till detta är att fondlagstiftningen bör möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka all- mänhetens tillgång till dessa produkter.
Genom de nya
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.
Prop. 2002/03:150
2
Innehållsförteckning |
Prop. 2002/03:150 |
||
1 |
Förslag till riksdagsbeslut.................................................................. |
9 |
|
2 |
Lagtext |
............................................................................................. |
10 |
|
2.1 |
Förslag till lag om investeringsfonder .............................. |
10 |
2.2Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om
investeringsfonder............................................................. |
42 |
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
|
arvsskatt och gåvoskatt ..................................................... |
43 |
2.4 |
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ..................... |
45 |
2.5Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)......................................................................... |
47 |
2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar......................................................... |
50 |
2.7Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)....................................................................... |
52 |
2.8Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)......................................................................... |
53 |
2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)......................................................................... |
59 |
2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument .................................... |
61 |
2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse .......................................................... |
63 |
2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m. ...................................................... |
65 |
2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet ........................................... |
66 |
2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet.................................................... |
67 |
2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande........................................... |
68 |
2.16Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)......................................................................... |
70 |
2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt .................................................. |
71 |
2.18Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)......................................................................... |
72 |
2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.......................................... |
73 |
2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om
investerarskydd ................................................................. |
75 |
2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)....................................................................... |
83 |
2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte
av redovisningsvaluta i finansiella företag ....................... |
90 |
2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder |
92 |
2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål ............................... |
94 |
3 |
|
|
2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen
(2000:1086)....................................................................... |
95 |
2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument.......................................................................... |
96 |
2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
|
|
självdeklarationer och kontrolluppgifter........................... |
97 |
|
3 |
Ärendet och dess beredning........................................................... |
101 |
||
4 |
Bakgrund ....................................................................................... |
|
103 |
|
|
4.1 |
Beskrivning av fondsparandet......................................... |
103 |
|
|
|
4.1.1 |
Fondsparandets organisation......................... |
103 |
|
|
4.1.2 |
Två huvudkategorier av fonder..................... |
104 |
|
4.2 |
Den svenska fondmarknaden .......................................... |
107 |
|
|
|
4.2.1 |
Fondsparandet i siffror.................................. |
107 |
|
|
4.2.2 |
Nationella fonder .......................................... |
111 |
|
|
4.2.3 |
Fondförvaltarna............................................. |
111 |
|
|
4.2.4 |
Fondernas ägande ......................................... |
113 |
|
4.3 |
Gällande rätt.................................................................... |
114 |
|
|
|
4.3.1 |
Inledning ....................................................... |
114 |
|
|
4.3.2 |
EG:s |
114 |
|
|
4.3.3 |
Den legala konstruktionen ............................ |
115 |
|
|
4.3.4 |
Nationella fonder .......................................... |
117 |
|
|
4.3.5 |
Förhållandet mellan |
|
|
|
|
nationella fonder ........................................... |
118 |
|
|
4.3.6 |
Fondandelsägarnas äganderätt ...................... |
118 |
|
|
4.3.7 |
Förvaltningen av fonden ............................... |
119 |
|
|
4.3.8 |
Placeringsbestämmelser................................ |
119 |
|
|
4.3.9 |
Konsumentskydd .......................................... |
120 |
|
|
4.3.10 |
Förvaringsinstituten ...................................... |
120 |
|
|
4.3.11 |
Utländska fonder........................................... |
121 |
|
|
4.3.12 |
Skatteregler ................................................... |
121 |
|
4.4 |
Utländska förhållanden ................................................... |
123 |
|
5 |
Utgångspunkter för en fondlagstiftning......................................... |
124 |
||
|
5.1 |
Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader.... |
124 |
|
|
5.2 |
Varför reglera fondsparandet? ........................................ |
125 |
|
|
|
5.2.1 |
Fondsparandet och systemrisker................... |
126 |
|
|
5.2.2 |
Fondsparandet och konsumentskydd............ |
128 |
|
5.3 |
Risker med fondsparandet............................................... |
129 |
|
|
|
5.3.1 |
Den finansiella risken ................................... |
129 |
|
|
5.3.2 |
Risken för dålig rådgivning .......................... |
131 |
|
|
5.3.3 |
Den administrativa risken ............................. |
131 |
|
|
5.3.4 |
Risken för intressekonflikter......................... |
132 |
5.4En flexibel lagstiftning med grund i
|
|
konsumentskyddet........................................................... |
134 |
|
5.5 |
Särskilda bestämmelser för nationella fonder................. |
135 |
|
5.6 |
Placeringsregler och riskspridning.................................. |
136 |
|
5.7 |
Information till andelsägarna .......................................... |
137 |
6 |
En ny lag om investeringsfonder................................................... |
139 |
|
7 |
Nya regler för fondbolagen ........................................................... |
141 |
Prop. 2002/03:150
4
7.1 |
Bakgrund till de nya reglerna.......................................... |
141 |
|
7.2 |
Tillstånd att driva verksamhet......................................... |
142 |
|
|
7.2.1 |
Fondförvaltning ............................................ |
142 |
|
7.2.2 |
Individuell portföljförvaltning ...................... |
143 |
7.3 |
Kapitalkrav...................................................................... |
150 |
|
|
7.3.1 |
Startkapital.................................................... |
151 |
|
7.3.2 |
Kapital beräknat på den förvaltade |
|
|
|
fondförmögenheten....................................... |
153 |
|
7.3.3 |
Kapital beräknat efter fondbolagets fasta |
|
|
|
omkostnader.................................................. |
155 |
7.4 |
Krav på fondbolagets ledning och organisation.............. |
156 |
7.5Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en
|
svåröverskådlig företagsgrupp ........................................ |
159 |
|
7.6 |
Krav på fondbolagets ägare............................................. |
160 |
|
|
7.6.1 |
Ägarprövning vid tillståndsgivningen .......... |
160 |
|
7.6.2 |
Ägarprövning under verksamheten............... |
162 |
7.7 |
Sundhetskrav m.m........................................................... |
164 |
|
7.8 |
Delegering av vissa funktioner ....................................... |
167 |
7.9Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon
|
|
annans finansiella instrument.......................................... |
173 |
|
|
|
7.9.1 |
Investeringar i fonder som ett fondbolag |
|
|
|
|
förvaltar......................................................... |
173 |
|
|
7.9.2 |
Kapitaltäckning m.m..................................... |
173 |
|
|
7.9.3 |
Investerarskydd............................................. |
175 |
8 |
Informationsbroschyrer och faktablad m.m. ................................. |
177 |
||
|
|
8.1.1 |
Informationsbroschyr och faktablad |
|
|
|
|
(förenklade prospekt).................................... |
177 |
|
|
8.1.2 |
De närmare formerna för informationen....... |
179 |
9 |
Verksamhet över gränserna ........................................................... |
182 |
||
|
9.1 |
Svenska fondbolags verksamhet utomlands ................... |
182 |
|
|
|
9.1.1 |
Svenska fondbolag får driva verksamhet |
|
|
|
|
från filial i ett annat |
183 |
|
|
9.1.2 |
Gränsöverskridande verksamhet................... |
185 |
|
|
9.1.3 |
Ingripanden ................................................... |
186 |
|
|
9.1.4 |
Om tillståndet har återkallats ........................ |
187 |
|
|
9.1.5 |
Verksamhet utanför EES m.m. ..................... |
187 |
|
9.2 |
Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES ............... |
188 |
|
|
|
9.2.1 |
Verksamhet här från filial............................. |
188 |
|
|
9.2.2 |
Gränsöverskridande verksamhet................... |
189 |
|
|
9.2.3 |
Tillåten marknadsföring i vissa fall .............. |
190 |
|
|
9.2.4 |
Ingripanden mot utländska förvaltnings- |
|
|
|
|
bolag.............................................................. |
191 |
9.3Förvaltningsbolag som inte omfattas av UCITS-
|
direktivet |
......................................................................... |
193 |
|
9.3.1 |
Verksamhet här från filial ............................. |
193 |
|
9.3.2 |
Ingripanden mot utländska förvaltnings - |
|
|
|
bolag .............................................................. |
195 |
10 Nya placeringsbestämmelser......................................................... |
196 |
||
10.1 |
Bakgrund .............................till de nya bestämmelserna |
196 |
|
10.2 |
Fondmedel ...................får placeras i flera tillgångsslag |
196 |
Prop. 2002/03:150
5
10.3 |
System för riskhantering ................................................. |
198 |
|
10.4 |
Fondpapper och penningmarknadsinstrument ................ |
198 |
|
|
10.4.1 |
Tillåtna instrument........................................ |
199 |
|
10.4.2 |
Riskspridning................................................ |
201 |
10.5 |
Indexfonder ..................................................................... |
204 |
|
10.6 |
Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m. .................. |
206 |
|
10.7 |
Derivatinstrument............................................................ |
207 |
|
|
10.7.1 |
Marknadshandlade derivatinstrument........... |
208 |
|
10.7.2 |
209 |
|
|
10.7.3 |
Riskspridning................................................ |
210 |
10.8 |
Andelar i andra fonder .................................................... |
211 |
|
|
10.8.1 |
Fondmedel får placeras i andelar i andra |
|
|
|
fonder ............................................................ |
212 |
|
10.8.2 |
Begränsningsregler ....................................... |
214 |
|
10.8.3 |
Den andra fondens innehav påverkar inte |
|
|
|
värdepappersfonden...................................... |
214 |
|
10.8.4 |
Placeringar i andelar i närstående fonder...... |
215 |
|
10.8.5 |
Särskild information om förvaltnings- |
|
|
|
avgifterna ...................................................... |
216 |
10.9 |
Begränsningar för olika kombinerade placeringar.......... |
217 |
|
10.10 |
Belåning och blankning .................................................. |
218 |
|
10.11 |
Information om fondens placeringsinriktning m.m. ....... |
218 |
|
10.12 |
Begränsningar mot en enskild emittent........................... |
219 |
10.13Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen
|
av tillgångarna i fonden................................................... |
224 |
|
11 Specialfonder................................................................................. |
|
229 |
|
11.1 |
Bakgrund......................................................................... |
|
229 |
11.2 |
En gemensam grundstruktur för investeringsfonder....... |
231 |
|
11.3 |
Placeringsregler för specialfonder .................................. |
234 |
|
|
11.3.1 |
Bakgrund....................................................... |
234 |
|
11.3.2 |
Krav på riskspridning.................................... |
235 |
|
11.3.3 |
Undantag från placeringsbestämmelserna .... |
238 |
|
11.3.4 |
Uppgift om risknivå i förvaltningen ............. |
240 |
|
11.3.5 |
Hedgefonder.................................................. |
241 |
|
11.3.6 |
Specialfonder med möjlighet till obegrän- |
|
|
|
sade undantag från placeringsbestämmelser |
|
|
|
m.m. .............................................................. |
247 |
11.4 |
Alternativa placeringstillgångar...................................... |
248 |
|
|
11.4.1 |
Fastigheter..................................................... |
249 |
|
11.4.2 |
Råvaror och råvaruderivat ............................ |
250 |
11.5 |
Möjligheten att begränsa inträde till fonden ................... |
251 |
|
11.6 |
Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde........ |
255 |
|
|
11.6.1 |
Delvis slutna specialfonder........................... |
255 |
|
11.6.2 |
Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)........ |
256 |
11.7 |
Informationskrav för specialfonder................................. |
257 |
11.8Specialfonder och värdepappersfonder i annan lag-
stiftning ........................................................................... |
257 |
11.9Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige..268
11.9.1Utländska fondföretag på den svenska
fondmarknaden ............................................. |
268 |
Prop. 2002/03:150
6
11.9.2 |
Finansinspektionens tillämpning av |
|
|
gällande regler............................................... |
270 |
11.9.3 |
Utländska oharmoniserade fondföretags |
|
|
verksamhet i Sverige..................................... |
270 |
|
11.10 |
Förenklade regler för mindre fondförvaltare .................. |
271 |
|
12 Finansinspektionens möjligheter att ingripa m.m. ........................ |
273 |
|||
|
12.1 |
Tillsyn ............................................................................. |
|
273 |
|
12.2 |
Ingripanden mot fondbolag............................................. |
273 |
|
|
|
12.2.1 |
Återkallelse av tillstånd m.m. ....................... |
273 |
|
|
12.2.2 |
Förbud mot viss åtgärd, föreläggande om |
|
|
|
|
rättelse........................................................... |
277 |
|
|
12.2.3 |
Vite................................................................ |
277 |
|
|
12.2.4 |
Skadestånd m.m............................................ |
278 |
|
12.3 |
Överklaganden ................................................................ |
280 |
|
13 |
Frågor om revision ........................................................................ |
|
283 |
|
|
13.1 |
Revision av fondens räkenskaper.................................... |
283 |
|
14 |
Övergångsbestämmelser................................................................ |
287 |
||
|
14.1 |
Genomförande av |
287 |
|
|
14.2 |
Fortsatt verksamhet utan nytt tillstånd............................ |
287 |
|
|
14.3 |
Fondbolag........................................................................ |
|
287 |
|
14.4 |
Andra fondförvaltare....................................................... |
288 |
|
|
14.5 |
Värdepappersfonder........................................................ |
289 |
|
|
14.6 |
Nationella fonder............................................................. |
291 |
|
15 |
Konsekvenser ................................................................................ |
|
293 |
|
|
15.1 |
Ekonomiska konsekvenser.............................................. |
293 |
|
|
|
15.1.1 |
Berörda myndigheter .................................... |
293 |
|
|
15.1.2 |
Berörda företag ............................................. |
293 |
|
15.2 |
Konsekvenser för de mindre fondbolagen ...................... |
294 |
|
16 |
Författningskommentar ................................................................. |
295 |
||
|
16.1 |
Förslaget till lag om investeringsfonder ......................... |
295 |
16.2Förslaget till lag om införande av lagen (2003:000)
|
om investeringsfonder..................................................... |
331 |
16.3 |
Övriga lagförslag............................................................. |
332 |
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av |
|
|
|
den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv |
|
|
85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ- |
|
|
ningar som avser företag för kollektiva investeringar i |
|
|
överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa |
|
|
regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt ......... |
335 |
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av |
|
|
|
den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv |
|
|
85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ- |
|
|
ningar som avser företag för kollektiva investeringar i |
|
|
överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller |
|
|
fondföretags investeringar ................................................... |
350 |
Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över Värdepappersfonds- |
|
|
|
utredningens delbetänkande Investeringsfonder – Förslag |
|
|
till ny lag (SOU 2002:56).................................................... |
358 |
Prop. 2002/03:150
7
Bilaga 4 |
Remissinstanser som yttrat sig över avsnitt 1.10 Revision |
Prop. 2002/03:150 |
|
av fondens räkenskaper i Värdepappersfondsutredningens |
|
|
slutbetänkande Investeringsfonder – Förvaringsinstitut, |
|
|
avgifter m.m. (SOU 2002:104)............................................ |
359 |
Bilaga 5 |
Lagrådsremissens lagförslag ............................................... |
360 |
Bilaga 6 |
Lagrådets yttrande ............................................................... |
446 |
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 september.......... |
460 |
|
Rättsdatablad.......................................................................................... |
461 |
8
1 |
Förslag till riksdagsbeslut |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.lag om investeringsfonder,
2.lag om införande av lagen om investeringsfonder,
3.lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
4.lag om ändring i föräldrabalken,
5.lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
6.lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
7.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
8.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
9.lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
10.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
11.lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
12.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
13.lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,
14.lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
15.lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensions- sparande,
16.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
17.lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
18.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
19.lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders- pension,
20.lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,
21.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
22.lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
23.lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
24.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
25.lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086),
26.lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,
27.lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
9
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Definitioner
1 § I denna lag förstås med
1.behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att ut- öva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,
2.derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likar- tade finansiella instrument,
3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4.egna medel: detsamma som i artikel 1a.15 i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och
andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i över- låtbara värdepapper (fondföretag)2, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG3,
5.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial,
6.finansiellt instrument: fondpapper, fondandelar, penningmarknads- instrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse av- sedd för handel på värdepappersmarknaden,
7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,
8.fondföretag: ett utländskt företag
a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,
b)som tillämpar principen om riskspridning, och
c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,
9. fondföretags hemland:
1Jfr rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3, Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).
2EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611).
3 EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).
Prop. 2002/03:150
10
a) om fondföretaget är bildat på kontraktsrättslig grund, det land där Prop. 2002/03:150 förvaltningsbolaget har sitt säte,
b) om fondföretaget är bildat på associationsrättslig grund, det land där bolaget har sitt säte,
10.fondpapper: aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis,
11.fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administ- rativa åtgärder,
12.företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g
ifördraget om sammanställd redovisning4, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG5, eller grupp som enligt er- kända internationella redovisningsregler skall lämna motsvarande redo- visning,
13.förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har till- stånd att förvalta fondföretag,
14.förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,
15.förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,
16.investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,
17.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
18.penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument med en löptid på högst tolv månader som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,
19.specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av an- delsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgrän- sad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap.,
20.startkapital: detsamma som i artikel 1a.14 i rådets direktiv 85/611/EEG, och
21.värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats ge- nom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till ka- pital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap.
2 § Ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser, om
1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,
4 |
EGT L 193, |
18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349). |
11 |
5 |
EGT L 283, |
27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065). |
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det Prop. 2002/03:150 andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhål- lande till en och samma fysiska person.
Nära förbindelser har även en fysisk person och ett fondbolag, om 1. den fysiska personen
a)äger minst 20 procent av kapitalet i fondbolaget,
b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i fondbolaget,
eller
c)på annat sätt har sådant inflytande över fondbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller
2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och fondbolaget.
Allmänna bestämmelser om tillståndsplikt
3 § Fondverksamhet får drivas bara med stöd av denna lag.
4 § Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges tillstånd att förvalta nå- gon annans finansiella instrument och att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.
5 § Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
För sådan fondverksamhet som avses i första stycket skall bestämmel- serna i
-2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 §,
-3 kap.,
-4 kap.,
-6 kap.,
-8 kap.,
-9 kap., samt
-10 kap. 1 § första stycket, 14 §, 19 §, 20 §
tillämpas.
Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.
12
Utländska företags verksamhet i Sverige |
Prop. 2002/03:150 |
6 § Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hem- land har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets di- rektiv 85/611/EEG , får
1.driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbola- gets hemland har fått en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 kap. 12 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen tillåter det,
2.driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhanda- hålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en sådan un- derrättelse som avses i 2 kap. 15 § andra stycket.
Om det behövs skall Finansinspektionen upplysa förvaltningsbolaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet. Om bola- get skall driva verksamhet från filial skall sådana upplysningar lämnas innan verksamheten påbörjas.
Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den ut- sträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhets- tillstånd i hemlandet.
7 § Ett fondföretag som hör hemma inom EES får marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet utan tillstånd enligt denna lag om fö- retaget
1.i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmel- serna i rådets direktiv 85/611/EEG, och
2.vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna
–göra utbetalningar till andelsägarna,
–lösa in andelar och
–lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla.
Ett företag som vill driva verksamhet med stöd av första stycket skall anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två må- nader efter det att anmälan har gjorts. Om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda, får dock inspektionen dessförinnan förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall i sådant fall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om sitt beslut.
Om det behövs skall Finansinspektionen, när anmälan enligt andra stycket har tagits emot, upplysa fondföretaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet.
8 § Ett förvaltningsbolag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd får ges bara om
1.bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,
2.bolaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndig- het eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att bolaget etablerar sig i Sverige, samt
13
3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet Prop. 2002/03:150 kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 2 kap. 1 §
och 4 §§.
Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.
9 § Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet, från filial eller utan att inrätta filial.
Tillstånd får ges bara om
1.företaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,
2.företaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndig- het eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att företaget etablerar sig i Sverige,
3.företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna
–göra utbetalningar till andelsägarna,
–lösa in andelar och
–lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla, samt
4. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet.
10 § För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas 2 kap. 17 §, 19 § första stycket, 20 § och 21 § första stycket på motsvarande sätt.
För filialer till förvaltningsbolag och fondföretag gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
11 § Ett fondföretag får här i landet använda samma beteckning för sin verksamhet som företaget använder i sitt hemland.
Finansinspektionen får, om det finns risk för förväxling, kräva att be- teckningen skall följas av ett förklarande tillägg.
2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.
Förutsättningar för tillstånd
1 § Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges bara om
1.bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
3.det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget
14
a) inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är Prop. 2002/03:150 förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets
verksamhet, och
b) även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett fondbolag,
4.den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk- tör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfa- renhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
5.fondbestämmelserna godkänts för den eller de investeringsfonder som bolaget avser att förvalta, och
6.bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.
2 § Tillstånd enligt 1 § får inte ges om någon som i väsentlig utsträck- ning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra eko- nomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en ef- fektiv tillsyn av bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kredit- institut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en inves- teringsfond skall förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om till- gångarna skall förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.
3 § För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmän- het om inte annat följer av denna lag.
Ett fondbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör.
4 § Ett fondbolag skall ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.
Samråd med andra behöriga myndigheter
5 § Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om bolaget
1.är dotterbolag till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kredit- institut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet,
2.är dotterbolag till moderföretaget till ett förvaltningsbolag, värde- pappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet, eller
3.kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägar- kontroll över ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet.
15
Ansökan om tillstånd |
Prop. 2002/03:150 |
6 § Ansökan om tillstånd får inte göras innan bolaget har registrerats i |
|
aktiebolagsregistret. |
|
Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verk- |
|
samhetsplan) som också innehåller en översiktlig beskrivning av fond- |
|
bolagets organisation. |
|
7 § Ett bolag skall inom sex månader från det att en fullständig ansökan |
|
har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i tillståndsfrå- |
|
gan. |
|
Ett fondbolag får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 kap. |
|
4 § har getts. |
|
Kapitalkrav under pågående verksamhet |
|
8 § Ett fondbolags egna medel får under pågående verksamhet inte un- |
|
derstiga det minsta startkapital som bolaget skall ha enligt 4 §. |
|
9 § Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver det startkapital som anges i 4 § ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall mot- svara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenhe- ten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på uppdrag från någon annan. Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behö- ver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.
Ett fondbolag får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp om garantin läm- nats av
1.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES, eller
2.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES, som står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i gemenskaps- lagstiftningen.
10 § Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fond- bolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla.
11 § Ett fondbolags egna medel får, trots vad som anges i
16
Om omfattningen av fondbolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan Prop. 2002/03:150 det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhets-
planen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapi- talkravet enligt första stycket.
Filialverksamhet inom EES
12 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder inrätta en filial inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksam- heten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla
1.information om bolagets plan för filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som skall erbjudas, och
2.uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.
13 § Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, skall inspektionen inom tre månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investe- rarskydd som gäller för fondbolagets kunder.
Finansinspektionen skall underrätta fondbolaget när inspektionen läm- nar över underrättelsen.
Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, skall inspektio- nen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.
14 § Om ett fondbolag som avses i 12 § skall ändra något av de förhål- landen som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att filialen inrättats, skall fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.
Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under- rättelsen kom in till inspektionen. Behörig myndighet i det andra landet skall genast underrättas om beslutet.
Vid ändring av investerarskydd som avses i 13 § första stycket skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det land där filialen finns om ändringen.
Gränsöverskridande verksamhet inom EES
15 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder erbjuda och tillhandahålla tjänster inom EES utan att inrätta filial där, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Detsamma gäller om bolaget avser att ändra en sådan verksamhet.
Underrättelsen skall innehålla uppgift om i vilket land verksamheten skall drivas och information om bolagets plan för verksamheten med uppgift om vilka tjänster som skall erbjudas. Finansinspektionen skall
inom en månad från det att underrättelsen togs emot lämna över den och
17
verksamhetsplanen till behörig myndighet i det land där verksamheten Prop. 2002/03:150 skall drivas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investe-
rarskydd som gäller för fondbolagets kunder.
Övriga fall av filialverksamhet utomlands
16 § I andra fall än som avses i 12 § skall ett fondbolag som planerar att inrätta en filial utomlands ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.
Ansökan om tillstånd skall innehålla den information som anges i 12 §.
Sundhetskrav
17 § Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att allmänhetens för- troende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund.
Förvärvsförbud vid insyn i daglig handel
18 § Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel får inte för egen räkning förvärva finansiella instrument från en investeringsfond som bo- laget förvaltar eller sälja finansiella instrument till fonden eller i övrigt handla med fonden om han eller hon samtidigt är
1.styrelseledamot eller suppleant,
2.revisor eller revisorssuppleant, eller
3.innehavare av en ledande befattning.
Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsupp- drag eller liknande har insyn i fondbolagets dagliga handel.
Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.
Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sådan ledande be- fattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 och den som har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.
Tystnadsplikt
19 § Enskildas förhållanden till en investeringsfond, ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1980:100).
Uppgiftsskyldighet
20 § Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utred- ning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av un-
dersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på
18
framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av Prop. 2002/03:150 åklagare.
Skadestånd
21 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall fondbolaget ersätta skadan. Om en fondandelsägare eller ett fondbolag tillfogats skada ge- nom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall institutet ersätta skadan.
Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha en sådan försäkring som anges i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om vär- depappersrörelse för skadeståndsskyldighet som fondbolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av sådan förvaltning och av eventuella tjäns- ter enligt 7 kap. 1 § första stycket.
3 kap. Förvaringsinstitut
1 § För varje investeringsfond skall det finnas ett förvaringsinstitut. För- varingsinstitutet skall ha sitt säte i Sverige eller, om det är en i Sverige etablerad filial, i ett annat land inom EES.
Förvaringsinstitutet skall handla oberoende av fondbolaget och uteslu- tande i andelsägarnas gemensamma intresse.
2 § Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som av- ser investeringsfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestämmelserna.
Förvaringsinstitutet skall vidare ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden samt se till att
1.försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestäm- melserna i denna lag och fondbestämmelserna,
2.fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,
3.tillgångarna i fonden utan dröjsmål kommer institutet till handa, och
4.medlen i fonden används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna.
Om utländska finansiella instrument ingår i fonden, får förvaringsinsti- tutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ett sådant uppdrag fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag.
3 § Förvaringsinstitutet får inte för en investeringsfond ta upp eller be- vilja lån eller gå i borgen.
19
4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder
Investeringsfondens rättsliga ställning
1 § En investeringsfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyl- digheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon an- nan myndighet.
Egendom som ingår i en investeringsfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägar-
skap i en investeringsfond.
Förvaltningen av en investeringsfond
2 § Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör en inves- teringsfond. Fondbolaget handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning.
Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att full- göra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.
Vid förvaltningen av en investeringsfond skall fondbolaget handla ute- slutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.
Fondbolaget skall handla oberoende av förvaringsinstitutet.
3 § Fondbolaget får inte ha hand om egendom som ingår i en investe- ringsfond som bolaget förvaltar.
Uppdragsavtal
4 § Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfatt- ning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan upp- fylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.
Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompe- tens med hänsyn till uppdragets innehåll.
Fondbolaget skall i avtalet med uppdragstagaren förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse.
5 § Omfattar ett uppdrag enligt 4 § att någon för fondbolagets räkning skall förvalta tillgångarna i en investeringsfond, skall avtalet innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen. Fondbolaget skall tillförsäkra sig en rätt att regelbundet se över och vid behov ändra dessa riktlinjer.
Ett förvaltningsuppdrag får ges till
Prop. 2002/03:150
20
1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder eller någon annans finansiella instrument,
2.företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verk- samhet motsvarande den som avses i 1,
3.annat utländskt företag under förutsättning att
a)företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet,
b)företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som av- ses i 1, och
c)ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myn- dighet i hemlandet.
6 § Ett förvaltningsuppdrag får inte ges till förvaringsinstitutet eller nå- got annat företag vars intressen kan komma i konflikt med fondbolagets eller andelsägarnas intressen.
7 § Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner enligt 4 eller 5 § skall bolaget anmäla detta och ge in uppdragsavtalet till Finansinspektionen.
Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall inspektionen förelägga fondbolaget att hos motparten begära de ändringar som behövs för att avtalet skall uppfylla lagens krav.
Fondbestämmelser
8 § För varje investeringsfond skall det finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget.
Fondbestämmelserna skall ange
1.namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,
2.grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel skall placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,
3.om utdelning skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdel- ning,
4.grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onote- rade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,
5.grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondan- delarna,
6.var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,
7.grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden,
8.fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av an- delar,
9.hur pantsättning av fondandelar skall gå till,
10.fondens räkenskapsår,
11.när och var försäljnings- och inlösenspriset för fondandelarna samt
fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, samt
Prop. 2002/03:150
21
12. var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages.
För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, skall dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garan- terat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.
För specialfonder skall anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet skall kretsen anges. Fondbestämmelserna skall även innehålla upplysning om
1.i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för värdepap- persfonder,
2.vilken risknivå som eftersträvas, och
3.vilket riskmått som används.
9 § Fondbestämmelserna och ändringar i dem skall godkännas av Finansinspektionen. Godkännande får ges bara om bestämmelserna eller ändringarna är skäliga för fondandelsägarna.
Vid godkännande av ändringar i fondbestämmelserna får Finans- inspektionen föreskriva att andelsägarna skall underrättas om ändringarna och bestämma att dessa inte skall tillämpas förrän en viss tid, dock högst tre månader, förflutit efter beslutet om godkännande.
Fondandelar och inlösen av fondandelar
10 § Andelarna i en investeringsfond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. En fondandel får inte utfär- das innan betalning för andelen har tillförts fonden.
Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.
Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.
11 § Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga inne- havare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).
Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av en central värdepap- persförvarare. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.
Fondbolaget skall till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen skall framgå investeringsfondens beteckning samt namnen på fondbolaget och förva- ringsinstitutet. Vidare skall det framgå var informationsbroschyren och faktabladet enligt 15 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.
12 § Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till nå- gon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret skall det särskilt anmärkas att
Prop. 2002/03:150
22
fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren skall till an- delsägaren lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information.
Om registret förs av någon annan än en central värdepappersförvarare, skall Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.
Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för till- ståndet inte längre uppfylls.
13 § En fondandel skall, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för inlö- sen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, skall försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan försäljning kunna väsentligt missgynna övriga andelsägares intresse, får fondbolaget efter anmälan till Finansinspektionen avvakta med försäljningen.
Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investeringsfond enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket får fondandelar inte säljas eller lösas in.
14 § Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte tillämplig på andelarna i fonden, tillämpas i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en fondandel i stället 31 § lagen (1936:81) om skulde- brev. I så fall skall vad som i den bestämmelsen sägs om gäldenären gälla fondbolaget eller, om fondandelarna är förvaltarregistrerade, förvaltaren.
Information om investeringsfonder
Informationsbroschyr och faktablad
15 § För varje investeringsfond skall det finnas en aktuell informations- broschyr och ett aktuellt faktablad.
Informationsbroschyren skall innehålla
1.fondbestämmelserna,
2.de ytterligare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,
3.en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, och
4.uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får upp- dra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§.
Faktabladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning inne- hålla den grundläggande information som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Bla- det får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.
16 § I informationsbroschyren och faktabladet för en investeringsfond skall det dessutom anges
1. i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och
Prop. 2002/03:150
23
2. om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och, i så fall, i vilket Prop. 2002/03:150 syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument
kan påverka fondens riskprofil.
I informationsbroschyren och faktabladet samt i allt övrigt reklammaterial avseende fonden skall följande uppgifter anges på en framträdande plats:
1.fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,
2.om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens samman- sättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och
3.om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.
Om fonden är en specialfond, skall detta framgå av informations- broschyren, faktabladet och allt övrigt reklammaterial avseende fonden.
17 § Fondbolaget skall, på begäran av en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en investeringsfond, lämna kompletterande information om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning från de viktigaste kategorierna av tillgångar som fondmedlen placeras i.
Årsberättelse och halvårsredogörelse
18 § Fondbolaget skall för varje investeringsfond som det förvaltar lämna
1.en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, och
2.en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång.
Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje investeringsfonds utveckling och ställning. Handlingarna skall kostnadsfritt skickas till de andelsägare som inte har avstått från detta och finnas att tillgå hos fond- bolaget och förvaringsinstitutet.
19 § Fondbolagets revisorer skall granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för en investeringsfond. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, skall i sin helhet återges i årsberättelsen.
Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 10 kap. 16 § skall revisorn delta i granskningen.
Tillgång till information
20 § Informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall på begäran lämnas eller skickas kostnadsfritt till den som
24
avser att köpa andelar i en investeringsfond. Denne skall även utan Prop. 2002/03:150 begäran erbjudas faktabladet innan avtal ingås.
Om fondbolaget genom reklam eller liknande erbjuder allmänheten att köpa andelar i en investeringsfond, skall det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.
21 § Informationsbroschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredo- görelser skall ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts.
Information om kostnader
22 § Fondbolaget skall varje år skriftligen informera varje andelsägare i en investeringsfond om hur stort belopp av de totala kostnaderna för fon- den under det närmast föregående året som hänför sig till andelsinneha- vet. I informationen skall det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtill- gångarna.
I fråga om fondandelar som enligt 12 § lämnats till någon annan för förvaltning skall informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla andelar i en investeringsfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare.
23 § I fråga om andelsinnehav som är placerade enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall den information som anges i 22 § lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet.
Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarre- gistrerade), skall fondbolaget i stället informera om vilka kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret, redovisade per fondandel. I informationen skall det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förva- ring av fondtillgångarna.
5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder
Spridning och hantering av risker
1 § Varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.
Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i fondpapper, penningmarknadsinstrument, deri- vatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.
Ett fondbolag får använda sig av derivatinstrument i syfte att effektivi- sera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. Fondbolaget skall därvid tillämpa de bestämmelser i detta kapitel som gäller för deri- vatinstrument.
25
2 § Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det möj- Prop. 2002/03:150 ligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den
risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.
Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.
Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finans- inspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.
Fondpapper och penningmarknadsinstrument
3 § Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstru- ment som är, eller i fondpapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,
1.noterade vid en svensk eller utländsk börs,
2.noterade vid en auktoriserad marknadsplats, eller
3.föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad som är öppen för allmänheten.
En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att börsen, marknadsplatsen eller marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.
4 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penningmarknads- instrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som
1.getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regio- nal eller lokal myndighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller
2.getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en regle- rad marknad som anges i 3 § första stycket, eller
3.getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för till- syn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa kriterier, eller
4.getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument om- fattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna
a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i
enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun- dat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag6, se- nast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG7,
6 |
EGT L 222, |
14.8.1978, s. 11 (Celex 31978L0660). |
26 |
7 |
EGT L 283, |
27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065). |
b)är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera börsnoterade företag, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller
c)är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärkning från en bank.
5 § I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och penning- marknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde.
Om notering eller regelbunden handel enligt 3 § inte skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.
Om det i en fond ingår fondpapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, noterade eller föremål för regelbunden han- del enligt 3 § eller sådana andra fondpapper och penningmarknads- instrument som avses i första stycket, skall fondbolaget informera Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa fondpapper och pen- ningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.
6 § I en värdepappersfond får, om inte annat följer av andra stycket eller
Fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emit- tent får uppgå till
1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,
2.högst 25 procent av fondens värde om de består av obligationer utgivna av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana obligationer är högst 80 procent av fondens värde, och
3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana till-
gångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.
I en värdepappersfond får det inte ingå fondpapper och penningmark- nadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.
7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars medel enligt fondbestämmelserna skall placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om det
1.har en tillräckligt diversifierad sammansättning,
2.utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och
3.offentliggörs på lämpligt vis.
Prop. 2002/03:150
27
I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsför- hållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.
8 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen, efter tillstånd av Finansinspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är med- lemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde.
Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder för vilka de gränser som anges i 6, 21 och 22 §§ är tillämpliga.
9 § Oavsett vad som sägs i 6 § får sådana fondpapper eller penningmark- nadsinstrument som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en värdepappersfond om förvärvet grundas på tidigare innehav.
Placeringar på konto hos kreditinstitut
10 § Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bind- ningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.
11 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i kre- ditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.
Derivatinstrument
12 § Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och
1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till - fondpapper,
Prop. 2002/03:150
28
-penningmarknadsinstrument,
-finansiella index,
-räntesatser,
-växelkurser, eller
-utländska valutor, och
2.sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå
ifonden.
Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om
1.motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och
2.derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kont- rollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.
13 § De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare begräns- ningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de fondpapper eller penningmark- nadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Vad nu sagts gäller inte i fråga om indexbaserade derivatinstrument som ingår i en indexfond enligt 7 §.
En värdepappersfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde.
Exponeringarna skall beräknas med hänsyn till värdet av underliggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig för att lösa in instrumenten.
Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivatinstrument, skall även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.
14 § I en värdepappersfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.
Fondandelar
15 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i
1.andra värdepappersfonder,
2.fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och
3. specialfonder och fondföretag som uppfyller förutsättningarna i
1 kap. 9 §, såvida fonderna och fondföretagen
a)gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,
b)tillämpar principen om riskspridning,
Prop. 2002/03:150
29
c)är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och
d)för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man skall kunna bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.
Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondfö- retag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.
16 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.
Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sam- manlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.
17 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.
18 § Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 15 §, skall informationsbroschyren och faktabladet rörande värdepappersfonden samt årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.
Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.
Övriga placeringsbegränsningar
19 § Tillgångarna i 6 och 7 §§ samt i 16 § första stycket får inte över- stiga
1.för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild emittent gett ut,
2.för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommu- nal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar,
3.för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera
stater inom EES är medlemmar, och
Prop. 2002/03:150
30
4. för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna Prop. 2002/03:150 i fonden eller fondföretaget.
De gränsvärden som anges i första stycket
20 § Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.
Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfon- der, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.
21 § Bestämmelserna i 6 § första stycket och andra stycket 3 samt 11 och 14 §§ får inte tillämpas så att exponeringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 20 procent av fondens värde.
22 § Bestämmelserna i 6, 11, 13 och 14 §§ får inte tillämpas så att expo- neringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 35 procent av fondens värde.
Lån m.m.
23 § Fondbolaget får inte i fondverksamheten
1.ta upp eller bevilja penninglån,
2.gå i borgen, eller
3.sälja fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument eller fondandelar som inte ingår i fonden.
Fondbolaget får trots första stycket ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde.
Undantag för nya fonder
24 § Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § under sex månader från det att verksamheten påbörjades.
Rättelse
25 § Om värdet av tillgångar i en värdepappersfond kommer att överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.
31
6 kap. Förvaltning av specialfonder
Inlösen och förvärv av fondandelar
1 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjlig- heten att förvärva fondandelar. Fonden måste vara öppen för inlösen av andelar minst en gång om året.
Placeringsbestämmelser
2 § Finansinspektionen skall vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av place- ringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.
För förvaltningen av medel i en specialfond gäller bestämmelserna i 5 kap. om inte Finansinspektionen har tillåtit ett undantag. Derivat- instrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 §, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången.
Risknivå
3 § Ett fondbolag skall för varje specialfond beräkna och till Finans- inspektionen redovisa fondens risknivå.
7 kap. Förvaltning av andras finansiella instrument
1 § Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verksamheten
1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,
2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och
3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.
Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 skall genast avskiljas och sättas in på konto hos kreditinstitut.
2 § Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.
8 kap. Sammanläggning och delning av en investeringsfond m.m.
1 § Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga sam- man investeringsfonder. Tillstånd till en sammanläggning skall lämnas om
Prop. 2002/03:150
32
1. åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen,
2.de fonder som skall läggas samman har placeringsinriktning och fondbestämmelser som är likartade, samt
3.sammanläggningen inte är olämplig från allmän synpunkt.
Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en inves- teringsfond. Tillstånd till en delning skall lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen.
Ett fondbolag som har fått tillstånd till en sammanläggning eller en delning skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information skall också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En sammanläggning eller delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspek- tionens beslut.
2 § En investeringsfond får inte ombildas till någon annan typ av fond eller företag för kollektiva investeringar.
9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en investeringsfond
1 § Ett fondbolags förvaltning av en investeringsfond skall omedelbart tas över av fondens förvaringsinstitut om
1.Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet,
2.fondbolaget har trätt i likvidation, eller
3.fondbolaget har försatts i konkurs.
Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en investerings- fond, skall förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten upphör.
Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvalt- ningen av en investeringsfond till ett annat fondbolag.
Ett övertagande enligt andra eller tredje stycket får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.
2 § Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en investe- ringsfond från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen av fon- den till ett annat fondbolag om Finansinspektionen tillåter det. I annat fall skall investeringsfonden upplösas genom att tillgångarna i fonden säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.
3 § Om en fondandelsägare inte har anmält sitt innehav inom fem år efter det att medel som utskiftats enligt 2 § har kunnat lyftas, har fondandelsägaren förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel samt andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut till andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.
4 § Information om följande förändringar i fråga om en investeringsfond skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen att
Prop. 2002/03:150
33
1. förvaltningen av fonden skall överlåtas till en annan fondförvaltare,
2.förvaltningen av fonden skall övertas av förvaringsinstitutet, och
3.förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av fonden till en fondförvaltare eller att upplösa fonden.
Kungörandet skall i fall som avses i första stycket 1 göras av det över- låtande fondbolaget och i övriga fall av förvaringsinstitutet.
Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.
5 § Om förvaltningen av en investeringsfond har övertagits av en ny för- valtare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidi- gare förvaltare har på grund av denna lag.
Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en investeringsfond som institutet förvaltar.
6 § För sin förvaltning med anledning av upphörande eller överlåtelse av en investeringsfond har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur fonden. Ersättningens storlek skall bestämmas av Finansinspektionen.
10 kap. Tillsyn
Upplysningsskyldighet
1 § Fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 och 8 §§, fond- företag som avses i 1 kap. 7 och 9 §§ samt förvaringsinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. De skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
De fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som anges i första stycket skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksam- het.
Samarbete med behöriga myndigheter
2 § Efter anmälan till Finansinspektionen får en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §.
3 § Finansinspektionen skall lämna de uppgifter som en behörig myn- dighet i ett annat land inom EES behöver för sin tillsyn över ett förvalt- ningsbolag och ett fondföretag som driver verksamhet enligt 1 kap. 6 eller 7 §.
Ägarprövning
4 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas
Prop. 2002/03:150
34
1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- Prop. 2002/03:150 kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier, eller
2. så att fondbolaget blir dotterföretag.
Tillstånd enligt första stycket skall inhämtas före förvärvet. Om förvär- vet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få behålla aktierna. Förvärvaren skall då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.
Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att fondbolaget blev ett dotterföretag till eller kom under bestämmande inflytande av ett förvaltningsbolag som är auktoriserat i ett annat land inom EES, ett moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som annars har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag, får frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med behörig myndighet i detta land.
5 § Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 4 § om det finns skäl att anta att förvärvaren
1.inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
2.även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett fondbolag.
Tillstånd får inte ges, om förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsi- dosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget.
Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para- graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.
6 § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav av aktier i ett fond- bolag eller en så stor del av ett sådant kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 4 § första stycket angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om det.
7 § När ett fondbolag får kännedom om att aktier i bolaget förvärvats enligt 4 § eller avyttrats enligt 6 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.
När ett fondbolag i annat fall får kännedom om att det har nära förbin- delser med någon annan, skall bolaget snarast anmäla det till Finans- inspektionen.
Ett fondbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven.
35
8 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag, skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.
9 § Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets verksam- het drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författ- ningar som reglerar bolagets verksamhet, får Finansinspektionen besluta att denne vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en sådan inneha- vare i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverk- samhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 4 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
10 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 9 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 9 § andra eller tredje stycket får före- läggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.
11 § Aktier som omfattas av förbud enligt 9 § eller föreläggande enligt 10 § skall inte räknas med när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i fondbolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 12 §.
12 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tings- rätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersätt- ningen skall betalas av ägaren till aktierna och skall på begäran förskotte- ras av fondbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.
Nära förbindelser
13 § Om ett fondbolag har nära förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, får Finansinspektionen före- lägga innehavare av aktier som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna att så inte längre är fallet.
Prop. 2002/03:150
36
Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett Prop. 2002/03:150 föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman
i bolaget. I så fall skall bestämmelserna i 12 § tillämpas.
Hur tillsynen skall bedrivas
14 § Finansinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förva- ringsinstituten se till att en sund utveckling av verksamheten främjas.
Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut när inspektionen anser det nödvändigt.
15 § Finansinspektionen får kalla till sammanträde med ett fondbolags styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid ett sådant samman- träde och delta i överläggningarna.
16 § Finansinspektionen får för varje fondbolag förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.
Revisorn har rätt att få skäligt arvode av bolaget för sitt arbete. Arvo- dets storlek bestäms av Finansinspektionen.
Rapporteringsskyldighet för revisor och särskild granskare
17 § En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett fondbolag får känne- dom om förhållanden som kan
1.utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar fondbolagets verksamhet,
2.påverka fondbolagets fortsatta drift negativt, eller
3.leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträk- ningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 § aktie- bolagslagen (1975:1385).
Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i fondbolagets moderföretag eller dotter- företag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fondbolaget.
18 § Vad som sägs om revisorns skyldighet i 17 § skall gälla även för särskild granskare som utsetts enligt 11 kap. 21 § aktiebolagslagen (1975:1385) i ett fondbolag.
Ingripanden mot fondbolag
19 § Om ett fondbolag har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning, mot fondbestämmelserna eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga fondbolaget att vidta rättelse, om det är möjligt.
37
20 § Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett fondbolag skall åter- Prop. 2002/03:150 kallas av Finansinspektionen om fondbolaget
1.inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
2.har förklarat sig avstå från tillståndet,
3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,
4.fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
5.inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd, eller
6.genom att överträda en bestämmelse som avses i 19 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser.
Om någon som ingår i fondbolagets ledning inte uppfyller de krav som ställs i denna lag, får tillståndet återkallas på den grunden bara om Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i fondbolagets ledning och han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i ledningen.
Om fondbolagets egna medel understiger vad som föreskrivs i 2 kap. 8, 9 och 11 §§ får Finansinspektionen förelägga bolaget att inom tre månader täcka bristen eller upphöra med verksamheten. Motsvarande gäller om ett fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 4 § att förvalta någon annans finansiella instrument inte uppfyller det kapitalkrav som anges i 2 kap. 10 §.
Har fondbolaget tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument, skall tillståndet för den verksamheten återkallas om bolaget inte har fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1999:158) om investerar- skydd och inte har vidtagit rättelse inom ett år från det att Finansinspek- tionen har förelagt bolaget att fullgöra sina skyldigheter med upplysning att dess tillstånd annars kan komma att återkallas.
21 § I de fall som avses i 20 § första stycket 1, 3 och 6 får i stället var- ning meddelas om det är tillräckligt.
22 § Finansinspektionen skall omedelbart underrätta behöriga myndig- heter i de andra länder inom EES där ett fondbolag utbjuder andelar i en värdepappersfond som bolaget förvaltar, när
1.åtgärd enligt
2.uppskov med inlösen av fondandelar enligt 4 kap. 13 § första stycket har anmälts till inspektionen.
23 § Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättats om att ett fondbolag överträtt föreskrifter som i det lan- det gäller för bolaget, får inspektionen vidta de i
Ingripanden mot förvaltningsbolag och fondföretag |
|
24 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter |
|
anmälan enligt 1 kap. 6 § överträder denna lag eller föreskrifter som har |
38 |
meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga bolaget att vidta rättelse.
Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspek- tionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda förvaltningsbo- laget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående under- rättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen skall då underrättas så snart som möjligt.
Har Finansinspektionen vidtagit en åtgärd utan föregående underrät- telse till hemlandsmyndigheten skall inspektionen undanröja sitt beslut om kommissionen beslutat att så skall ske.
25 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Finansinspektionen genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner här i landet.
26 § Om ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 7 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämp- ligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga företa- get att vidta rättelse. Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner här i landet.
Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om åtgärder som vidtagits med stöd av denna paragraf.
27 § Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag som driver verksam- het i Sverige med stöd av tillstånd enligt 1 kap. 8 eller 9 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksam- het, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som anges i
Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i bolagets eller företagets hemland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.
Ingripanden mot den som saknar tillstånd
28 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha tillstånd till det eller utan att ha följt de anmälningsförfaranden som föreskrivs i 1 kap. 6 eller 7 §, skall Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.
Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får Finansinspek- tionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna bedöma om verksamheten omfattas av lagen.
Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ett sådant företags räkning.
Prop. 2002/03:150
39
Vite |
Prop. 2002/03:150 |
29 § Meddelar Finansinspektionen föreläggande |
eller förbud enligt |
denna lag får inspektionen förelägga vite. |
|
11 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,
2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och
11§§,
3.vilka sundhetskrav som skall uppfyllas av ett fondbolag enligt 2 kap.
17§,
4.sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha enligt 2 kap. 21 § andra stycket,
5.vilka derivatinstrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,
6.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå skall utföras enligt 6 kap. 3 §,
7.vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut skall lämna till Finansinspektionen för dess till- synsverksamhet, samt
8.sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 1 § andra stycket.
12kap. Överklagande
1 § Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 15 § och 28 § andra stycket samt beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) får inte överklagas.
Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläg-
gande eller återkallelse skall gälla omedelbart.
2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 1 kap. 4 eller 5 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, skall det anses som att ansökan har avsla- gits.
Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 2 kap. 12 § till behörig myndighet i utlandet inom två månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av
kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.
40
Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, skall det anses som att beslut enligt 2 kap. 13 § tredje stycket har meddelats.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.
Prop. 2002/03:150
41
2.2 |
Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
investeringsfonder
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lagen (2003:000) om investeringsfonder och denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2 § Genom lagen (2003:000) om investeringsfonder upphävs lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och lagen (1990:1115) om ikraftträ- dande av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
3 § Fondbolag och andra fondförvaltare som vid ikraftträdandet av lagen (2003:000) om investeringsfonder har tillstånd att driva verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder får fortsätta med denna verksamhet fram till den 13 februari 2007. Under denna tid gäller bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder.
Ett fondbolag eller annan fondförvaltare som inte har beviljats tillstånd enligt lagen om investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall upp- höra med sin verksamhet enligt första stycket.
4 § Om fondbestämmelserna för en fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder inte har godkänts enligt lagen (2003:000) om inves- teringsfonder senast den 13 februari 2007, skall fonden upplösas.
5 § För fonder enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag eller annan fondförvaltare som enligt 3 § andra stycket skall upphöra med sin verksamhet enligt den lagen skall bestäm- melserna om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en inves- teringsfond i 9 kap. lagen (2003:000) om investeringsfonder tillämpas. Motsvarande gäller fonder som skall upplösas enligt 4 §.
42
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 23 § B och 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt8 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
B. Aktier som är inregistrerade |
23 §9 |
B. Aktier som är inregistrerade |
|
vid inländsk börs eller noteras på |
vid inländsk börs eller noteras på |
utländsk börs, andelar i värdepap- |
utländsk börs, andelar i investe- |
persfonder samt andra värdepap- |
ringsfonder samt andra värdepap- |
per än aktier som omsätts mark- |
per än aktier som omsätts mark- |
nadsmässigt och är av det slag som |
nadsmässigt och är av det slag som |
anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte- |
anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte- |
lagen (1999:1229) tas upp till |
lagen (1999:1229) tas upp till |
75 procent av det noterade värdet. |
75 procent av det noterade värdet. |
Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en för- säljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan för- säljning läggas till grund för värderingen.
Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i
Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i
8Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
9Senaste lydelse 1999:1233.
Prop. 2002/03:150
43
37 § 3 mom. 10
Gåvoskatt utgår för utdelning |
Gåvoskatt utgår för utdelning |
från en värdepappersfond enligt |
från en investeringsfond enligt |
lagen (1990:1114) om värdepap- |
lagen (2003:000) om investerings- |
persfonder till annan än andels- |
fonder till annan än andelsägare i |
ägare i fonden. En sådan utdelning |
fonden. En sådan utdelning skall |
skall vid tillämpning av denna lag |
vid tillämpning av denna lag anses |
anses utgöra en gåva från fonden. |
utgöra en gåva från fonden. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
10 Senaste lydelse 1998:270.
Prop. 2002/03:150
44
2.4 |
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken11 |
|
||
skall ha följande lydelse. |
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
13 kap.
5 §12
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren pla- ceras i
1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,
2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan- det, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond |
3. andelar i en värdepappersfond |
som avses i lagen (1990:1114) om |
som avses i lagen (2003:000) om |
värdepappersfonder eller i ett ut- |
investeringsfonder eller i ett ut- |
ländskt fondföretag som är under- |
ländskt fondföretag som är under- |
kastat en offentlig reglering som |
kastat en offentlig reglering som |
väsentligen stämmer överens med |
väsentligen stämmer överens med |
den som gäller för värdepappers- |
den som gäller för värdepappers- |
fonder här i landet. |
fonder här i landet. |
Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egen- dom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.
14 kap.
5 §13
Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- ras i
1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,
2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- bank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kre- ditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan-
det, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som
11Balken omtryckt 1995:974.
12Senaste lydelse 1998:272.
13 Senaste lydelse 1998:319. |
45 |
medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare,
eller |
|
3. andelar i en värdepappersfond |
3. andelar i en värdepappersfond |
som avses i lagen (1990:1114) om |
som avses i lagen (2003:000) om |
värdepappersfonder eller i ett ut- |
investeringsfonder eller i ett ut- |
ländskt fondföretag som är under- |
ländskt fondföretag som är under- |
kastat en offentlig reglering som |
kastat en offentlig reglering som |
väsentligen stämmer överens med |
väsentligen stämmer överens med |
den som gäller för värdepappers- |
den som gäller för värdepappers- |
fonder här i landet. |
fonder här i landet. |
Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemansspa- rande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvär- det.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § om andelar i en värde- pappersfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om infö- rande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Prop. 2002/03:150
46
2.5 |
Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen |
Prop. 2002/03:150 |
|||
|
|||||
|
(1970:624) |
|
|
|
|
Härigenom föreskrivs |
att 1, |
2 och |
12 §§ kupongskattelagen |
|
|
(1970:624)14 skall ha följande lydelse. |
|
|
|||
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
||
|
|
|
1 §15 |
|
|
Kupongskatt skall betalas enligt denna lag till staten för utdelning av |
|
||||
annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) |
|
||||
på aktie i svenskt aktiebolag. |
|
|
|
||
Vad i denna lag sägs om aktie i |
Vad i denna lag sägs om aktie i |
|
|||
svenskt |
aktiebolag gäller |
även |
svenskt |
aktiebolag gäller även |
|
andel i svensk värdepappersfond. |
andel i svensk investeringsfond. |
|
|||
|
|
|
2 §16 |
|
|
I denna lag förstås med
avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713),
central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som cent- ral värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument, |
|
|
|
|
|
|
|
egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, |
|
|
|
||||
fondbolag: aktiebolag som ut- |
fondbolag: aktiebolag som dri- |
||||||
övar fondverksamhet enligt lagen |
ver fondverksamhet |
enligt lagen |
|||||
(1990:1114) om värdepappersfon- |
(2003:000) om investeringsfonder, |
||||||
der, |
|
|
|
förvaringsinstitut: en bank |
eller |
||
förvaringsinstitut: en bank |
eller |
||||||
ett annat kreditinstitut som enligt |
ett annat kreditinstitut som enligt |
||||||
lagen om värdepappersfonder för- |
lagen om investeringsfonder för- |
||||||
varar en värdepappersfonds till- |
varar tillgångarna i en investe- |
||||||
gångar och som sköter in- och ut- |
ringsfond och som sköter in- och |
||||||
betalningar avseende fonden, |
|
utbetalningar avseende fonden, |
|||||
utdelningstillfälle: |
för |
avstäm- |
utdelningstillfälle: |
för |
avstäm- |
||
ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie- |
ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie- |
||||||
bolagslagen eller 3 kap. |
8 § |
för- |
bolagslagen eller 3 kap. |
8 § |
för- |
||
säkringsrörelselagen |
avsedda |
da- |
säkringsrörelselagen |
avsedda |
da- |
||
gen för avstämning och för andra |
gen för avstämning och för andra |
||||||
aktiebolag liksom i fråga om vär- |
aktiebolag liksom i fråga om in- |
||||||
depappersfond den dag då utdel- |
vesteringsfond den dag då utdel- |
||||||
ningen blir tillgänglig för lyftning, |
ningen blir tillgänglig för lyftning, |
utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.
Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 § aktiebolagslagen och 12 kap. 1 § försäkringsrörelselagen vid nedsättning
14Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
15Senaste lydelse 1999:1240.
16 Senaste lydelse 2000:76. |
47 |
av aktiekapitalet, överkursfonden eller reservfonden samt vid bolagets likvidation. Till utdelning hänförs också utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 20 § aktiebolagslagen eller 15 a kap. 16 § för- säkringsrörelselagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande företaget.
|
|
|
|
|
|
|
12 §17 |
|
|
|
|
|
|
Vid |
förvaltarregistrering |
enligt |
Vid |
förvaltarregistrering |
enligt |
||||||||
3 kap. |
10 § |
andra |
stycket |
första |
3 kap. |
10 § |
andra |
stycket |
första |
||||
meningen |
|
aktiebolagslagen |
meningen |
aktiebolagslagen |
|||||||||
(1975:1385) |
eller |
3 kap. |
10 § |
(1975:1385) |
eller |
3 kap. |
|
10 § |
|||||
andra stycket första meningen för- |
andra stycket första meningen för- |
||||||||||||
säkringsrörelselagen |
(1982:713) |
säkringsrörelselagen |
(1982:713) |
||||||||||
gäller |
bestämmelserna |
i 7 §, |
8 § |
gäller |
bestämmelserna i 7 §, |
8 § |
|||||||
första och andra styckena, |
första och andra styckena, |
||||||||||||
20 samt 22 §§ denna lag om cent- |
20 samt 22 §§ denna lag om cent- |
||||||||||||
ral värdepappersförvarare i |
stället |
ral värdepappersförvarare i |
stället |
||||||||||
förvaltaren. Är fråga om utdelning |
förvaltaren. Är fråga om utdelning |
||||||||||||
på andel i värdepappersfond gäller |
på andel i en investeringsfond |
||||||||||||
bestämmelserna |
i |
7 §, |
8 § |
första |
gäller |
bestämmelserna i 7 §, |
8 § |
||||||
och andra styckena, |
första och andra styckena, |
||||||||||||
22 §§ denna lag om central värde- |
20 samt 22 §§ denna lag om cent- |
||||||||||||
pappersförvarare i stället förva- |
ral värdepappersförvarare i |
stället |
|||||||||||
ringsinstitutet. Uppgift |
enligt |
7 § |
förvaringsinstitutet. Uppgift enligt |
||||||||||
första stycket skall lämnas på sätt |
7 § första stycket skall lämnas på |
||||||||||||
som föreskrivs i 7 § andra stycket i |
sätt som föreskrivs i 7 § andra |
||||||||||||
samband med |
registreringen |
av |
stycket i samband med registre- |
||||||||||
andelsinnehavet samt i övrigt när |
ringen av andelsinnehavet samt i |
||||||||||||
förvaringsinstitutet |
begär det, |
av |
övrigt när förvaringsinstitutet be- |
||||||||||
den som registreringen avser enligt |
gär det, av den som registreringen |
||||||||||||
lagen (1990:1114) om värdepap- |
avser enligt lagen (2003:000) om |
||||||||||||
persfonder. Fondbolaget är skyl- |
investeringsfonder. Fondbolaget är |
||||||||||||
digt att omedelbart lämna förva- |
skyldigt att omedelbart lämna för- |
||||||||||||
ringsinstitutet upplysning om för- |
varingsinstitutet upplysning |
om |
|||||||||||
hållande som är av betydelse för |
förhållande som är av betydelse |
||||||||||||
frågan om innehållande av ku- |
för frågan om innehållande av ku- |
||||||||||||
pongskatt. Om utdelning på andel i |
pongskatt. Om utdelning på andel i |
||||||||||||
värdepappersfond inte |
betalats |
ut |
en investeringsfond inte betalats ut |
||||||||||
på grund av att andelsägaren inte |
på grund av att andelsägaren inte |
||||||||||||
registrerats skall skatt inte inne- |
registrerats skall skatt inte inne- |
||||||||||||
hållas före utbetalning av utdel- |
hållas före utbetalning av utdel- |
||||||||||||
ning. |
|
|
|
|
|
|
|
ning. |
|
|
|
|
|
En central värdepappersförvarare skall vid redovisning enligt 8 § lämna uppgift till beskattningsmyndigheten om förvaltning enligt 3 kap.
17 Senaste lydelse 1998:1485.
Prop. 2002/03:150
48
10 § andra stycket första meningen aktiebolagslagen eller 3 kap. 10 § Prop. 2002/03:150 andra stycket första meningen försäkringsrörelselagen.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 1, 2 och 12 §§ om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondför- valtare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
3.Vad som sägs i 2 och 12 §§ om fondbolag skall också gälla sådant fondbolag som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.
49
2.6 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
understödsföreningar |
|
|
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1972:262) om understöds- |
|
||
föreningar skall ha följande lydelse. |
|
|
|
Lydelse enligt prop. 2002/03:92 |
Föreslagen lydelse |
|
24 §18
Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäk- ringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen
1.obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garan- terats av staten,
2.obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock inte sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),
3.obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, spar- bank eller medlemsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,
4.obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garante- rade av kommun,
5.obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, eller Nordiska investeringsbanken,
6.skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av
inteckning i
inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för
dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektio- nen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäk- ringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,
7.andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna
8.lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,
18 Senaste lydelse 1995:1582. |
50 |
9.föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller
10.värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för- säkringar, som övertagits i återförsäkring.
Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke
Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det
fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskat- tade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt
två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens uppskattade värde.
Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.
Utan hinder av första och andra |
Utan hinder av första och andra |
styckena får ett belopp, som svarar |
styckena får ett belopp, som svarar |
mot högst en femtedel av före- |
mot högst en femtedel av före- |
ningens försäkringsfonder, redo- |
ningens försäkringsfonder, redo- |
visas i andra värdehandlingar än |
visas i andra värdehandlingar än |
som förut sagts, dock ej i aktier |
som förut sagts, dock inte i aktier |
eller i andelar i värdepappersfond, |
eller i andelar i en investerings- |
och i tillgångar som nämns i första |
fond, och i tillgångar som nämns i |
stycket 9 utöver där angiven gräns. |
första stycket 9 utöver där angiven |
|
gräns. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 24 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Prop. 2002/03:150
51
2.7 |
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
(1975:1385) |
|
|
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385)19 |
|
||
skall ha följande lydelse. |
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
3 kap. |
|
|
|
16 § |
|
Ingår aktier i en värdepappers- fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktie- brev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fond- bolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
Ingår aktier i en investerings- fond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i aktie- brev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fond- bolag, värdepappersbolag eller kreditinstitut som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § om en investeringsfond skall också gälla en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
19 Lagen omtryckt 1993:150. |
52 |
2.8 |
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen |
Prop. 2002/03:150 |
|
||
|
(1982:713) |
|
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 b §, 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713)20 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2kap.
3b §21
Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:
1a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera per- soners liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,
b)försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,
2a) försäkring som utfaller vid giftermål,
b)försäkring som utfaller vid födelse,
3. försäkring som avses i klas- |
3. försäkring som avses i klas- |
||||
serna 1 a och 2 som är anknuten |
serna 1 a och 2 som är anknuten |
||||
till fonder vilka förvaltas av fond- |
till fonder vilka förvaltas av fond- |
||||
förvaltare som har rätt att utöva |
förvaltare som har rätt att driva |
||||
fondverksamhet |
enligt |
lagen |
fondverksamhet |
enligt |
lagen |
(1990:1114) om |
värdepappers- |
(2003:000) om investeringsfonder |
|||
fonder (fondförsäkring), |
|
(fondförsäkring), |
|
|
4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till varje försäk- ringsklass.
3 kap.
16 §
Ingår aktier i en värdepappers- fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbo- lag som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.
Ingår aktier i en investerings- fond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbo- lag, värdepappersbolag eller kre- ditinstitut som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.
20 |
Lagen omtryckt 1995:1567. |
53 |
21 |
Senaste lydelse 1999:600. |
Lydelse enligt prop. 2002/03:92 |
Föreslagen lydelse |
Prop. 2002/03:150 |
7 kap.
10 §22
För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i
1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.
2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemen- skaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.
3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.
4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella orga- nisationer svarar för.
5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i
5a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premie- perioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till betalning för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med betal- ningen.
6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.
7.Medel på konto i svensk eller utländsk bank.
8.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller
ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kredit- institut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskas- san och Sveriges allmänna hypoteksbank.
9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för.
10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.
11.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12.
12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana till- gångar som anges i 13.
22 Senaste lydelse 1999:1124. |
54 |
13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egen- Prop. 2002/03:150 dom.
14.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i
15.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de
som anges i
16. Kassa. |
17. Andelar i investeringsfonder |
|||
17. Andelar i fonder vilka för- |
||||
valtas av fondförvaltare som har |
och i sådana fondföretag som |
|||
rätt att utöva fondverksamhet |
avses |
i |
1 kap. |
7 § lagen |
enligt lagen (1990:1114) om vär- |
(2003:000) om investeringsfonder, |
|||
depappersfonder, om de förvaltade |
om |
de |
förvaltade |
tillgångarna |
tillgångarna huvudsakligen består |
huvudsakligen består av tillgångar |
|||
av tillgångar som får användas för |
som får användas för skuldtäck- |
|||
skuldtäckning. Vid tillämpningen |
ning. Vid tillämpningen av denna |
|||
av denna punkt krävs inte en sådan |
punkt krävs inte en sådan anmälan |
|||
anmälan från fondförvaltaren som |
från fondförvaltaren som avses i |
|||
avses i 7 b § andra stycket samma |
nämnda paragraf. |
|
||
lag. |
|
|
|
|
18.Beslutad överskjutande skatt.
19.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbola- get (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.
Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.
Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1.
Utländska tillgångar som avses i första stycket
1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,
2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt
3.såvitt angår första stycket 3, 7 och
Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.
För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuld- täckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara
brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och |
55 |
|
tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första Prop. 2002/03:150 stycket 14.
Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12.
Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får använ-
das för skuldtäckning. |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
10 b §23 |
Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst
– 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7– 10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10,
– 25 procent |
motsvaras |
av |
tillgångar |
som |
anges |
i |
10 § |
första |
stycket 11, |
|
|
|
|
|
|
|
|
– 25 procent |
motsvaras |
av |
tillgångar |
som |
anges |
i |
10 § |
första |
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
–10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15
och
–3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a §
första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar
som används för skuldtäckning. |
Vid tillämpningen av bestäm- |
||||
Vid tillämpningen av bestäm- |
|||||
melserna i första stycket skall även |
melserna i första stycket skall även |
||||
beaktas ett försäkringsbolags indi- |
beaktas ett försäkringsbolags indi- |
||||
rekta ägande av tillgångar genom |
rekta ägande av tillgångar genom |
||||
dess innehav av andelar i värde- |
dess innehav av andelar i inves- |
||||
pappersfonder eller placeringar i |
teringsfonder |
eller |
placeringar i |
||
utländska |
fondföretag |
som |
fondföretag |
som |
används för |
används för skuldtäckning. |
|
skuldtäckning. |
|
Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena. Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen också medge avvi- kelser, som inte är tillfälliga, från begränsningarna i första stycket första– fjärde strecksatserna.
Sådana avvikelser som anges i fjärde stycket får även medges om
1.det på grund av ändrade antaganden om ränta krävs en väsentlig ökning av livförsäkringsavsättningarna,
2.en anpassning till begränsningarna i första och andra styckena skulle medföra väsentliga men för kapitalförvaltningen, och
3.bolaget har särskilda förutsättningar för att tillgodose kraven i 9 a § andra och tredje meningarna.
23 Senaste lydelse 2001:347. |
56 |
10 c §24 |
Prop. 2002/03:150 |
Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av |
|
det belopp som skall skuldtäckas: |
|
1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egen- domarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.
2.Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.
3.Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas.
4. Tio procent om placeringen |
4. Tio procent om |
placeringen |
|
utgörs av andelar i värdepappers- |
utgörs av andelar i investerings- |
||
fonder som förvaltas av samma |
fonder eller |
sådana |
fondföretag |
fondbolag eller fondföretag, om |
som avses |
i 1 kap. |
7 § lagen |
inte annat medges av Finans- |
(2003:000) om investeringsfonder |
||
inspektionen. |
som förvaltas av samma fondför- |
||
|
valtare, om inte annat medges av |
||
|
Finansinspektionen. |
|
Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsva- rande sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknyt- ning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska per- soner som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalnings- svårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.
Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning.
Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ om investeringsfonder eller fondföretag skall också gälla sådana värdepap- persfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
24 Senaste lydelse 1999:600. |
57 |
3. Vad som sägs i 2 kap. 3 b § och 7 kap. 10 c § om förvaltare skall också gälla sådana fondförvaltare som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfon- der.
Prop. 2002/03:150
58
2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)25 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 kap.
2 §26
En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,
1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra jämförbara fordringsrätter,
2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,
3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford- ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4.förmedla betalningar,
5.tillhandahålla betalningsmedel,
6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7.medverka vid värdepappersemissioner,
8.lämna ekonomisk rådgivning,
9.förvara värdepapper,
10.bedriva rembursverksamhet,
11. vara |
förvaringsinstitut för |
11. vara förvaringsinstitut för |
värdepappersfonder under de för- |
investeringsfonder under de för- |
|
utsättningar som föreskrivs i lagen |
utsättningar som föreskrivs i lagen |
|
(1990:1114) |
om värdepappers- |
(2003:000) om investeringsfonder, |
fonder, |
|
|
12.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
13.tillhandahålla inkassotjänster,
14.tillhandahålla bankfackstjänster,
15.driva valutahandel,
16.driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt
17.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).
En bank får vidare driva verksamhet som har naturligt samband med inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får bedriva.
Om det finns särskilda skäl får en bank tillåtas att tillhandahålla post- tjänster. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ären- den som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
25Lagen omtryckt 1996:1001.
26Senaste lydelse 2002:661.
Prop. 2002/03:150
59
2. Vad som sägs i 2 kap. 2 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Prop. 2002/03:150
60
2.10 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om |
Prop. 2002/03:150 |
||||
|
||||||
|
handel med finansiella instrument |
|
|
|
||
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § lagen (1991:980)27 |
|
|||||
om handel med finansiella instrument skall ha följande lydelse. |
|
|||||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
|||
|
1 kap. |
|
|
|
|
|
I denna lag betyder |
1 §28 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse |
|
|||||
avsedd för handel på värdepappersmarknaden, |
|
|
|
|||
fondpapper: aktie och obligation |
fondpapper: aktie och obligation |
|
||||
samt |
sådana andra delägarrätter |
samt |
sådana andra |
delägarrätter |
|
|
eller fordringsrätter som är utgivna |
eller fordringsrätter som är utgivna |
|
||||
för allmän omsättning, andel i |
för allmän |
omsättning, fondandel |
|
|||
värdepappersfond och aktieägares |
och aktieägares rätt gentemot den |
|
||||
rätt gentemot den som för hans |
som för hans räkning förvarar |
|
||||
räkning förvarar aktiebrev i ett ut- |
aktiebrev i ett utländskt bolag |
|
||||
ländskt bolag (depåbevis), |
(depåbevis), |
|
|
|||
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, |
|
|
||||
anmält avvecklingssystem: vad som anges i 2 § lagen (1999:1309) om |
|
|||||
system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. |
|
|
||||
|
2 kap. |
|
|
|
|
|
|
|
1 §29 |
|
|
|
|
Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som |
|
|||||
är riktade till en öppen krets, skall prospekt upprättas om summan av de |
|
|||||
belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att |
|
|||||
erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall inne- |
|
|||||
hålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument som |
|
|||||
avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller erbju- |
|
|||||
dandet. |
|
|
|
|
|
|
Prospekt behöver inte upprättas om |
|
|
|
|
||
1. emissionen eller erbjudandet görs av en stat inom EES, |
|
|
||||
2. emissionen eller erbjudandet |
2. emissionen eller |
erbjudandet |
|
|||
avser andelar i en värdepappers- |
avser andelar i en investeringsfond |
|
||||
fond eller i ett utländskt fondföre- |
eller i ett sådant fondföretag som |
|
||||
tag med säte i ett land inom EES, |
avses |
i |
1 kap. |
7 § lagen |
|
|
|
|
(2003:000) om investeringsfonder, |
|
3.emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid än ett år,
4.lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är 300 000 kronor eller mer.
27 |
Lagen omtryckt 1992:558. |
|
28 |
Senaste lydelse 1999:1311. |
61 |
29 |
Senaste lydelse 1992:1713. |
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen Prop. 2002/03:150 får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att
upprätta prospekt.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 2 kap. 1 § om andelar i investeringsfonder skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder som förvaltas av fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
62
2.11 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
värdepappersrörelse |
|
|
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § lagen (1991:981) |
|
||
om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse. |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
1 kap.
3 b §30
Tillstånd enligt 3 § 2 behövs inte för verksamhet som bedrivs av den som är registrerad som försäkringsmäklare enligt 3 § första stycket 1 och
2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, om |
|
|
|
|
|
|||||||
1. verksamheten |
endast |
är en |
1. verksamheten endast |
är |
en |
|||||||
sidoverksamhet till |
försäkrings- |
sidoverksamhet |
till |
försäkrings- |
||||||||
mäklarrörelsen |
och |
enbart |
avser |
mäklarrörelsen |
och |
enbart |
avser |
|||||
andelar i värdepappersfonder eller |
andelar |
i investeringsfonder eller |
||||||||||
sådana utländska fondföretag som |
sådana |
fondföretag |
som avses |
i |
||||||||
avses i |
7 a |
och |
7 b §§ |
lagen |
1 kap. |
7 |
och |
9 §§ |
lagen |
|||
(1990:1114) |
om |
värdepappers- |
(2003:000) om investeringsfonder, |
|||||||||
fonder, |
|
|
|
|
|
2. kunders order vidarebefordras |
||||||
2. kunders order vidarebefordras |
||||||||||||
endast direkt till fondbolag och |
endast direkt till fondbolag och |
|||||||||||
utländska |
fondföretag |
som |
avses |
fondföretag som avses i 1, och |
|
|||||||
i 1, och |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3. mäklaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.
2 kap.
5 §31
Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsva- rar minst
1. fem miljoner euro |
om bolagets |
verksamhet skall innefatta motta- |
||
gande av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4, |
|
|
||
2. 730 000 euro om |
bolaget skall |
bedriva verksamhet |
som |
avses i |
1 kap. 3 § 3 eller 5, |
|
|
|
|
3. 125 000 euro om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och |
|
|||
4. 50 000 euro om bolaget skall |
4. 50 000 euro om bolaget skall |
|||
driva enbart verksamhet som avses |
driva enbart verksamhet som avses |
|||
i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse |
i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse |
|||
endast andelar i värdepappers- |
endast andelar i investeringsfonder |
|||
fonder eller sådana |
utländska |
eller sådana fondföretag som avses |
||
fondföretag som avses |
i 7 a och |
i 1 kap. 7 och |
9 §§ |
lagen |
7 b §§ lagen (1990:1114) om vär- |
(2003:000) om investeringsfonder. |
|||
depappersfonder. |
|
|
|
|
Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som |
||||
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den |
||||
30 Senaste lydelse 1994:2015. |
|
|
|
63 |
31 Senaste lydelse 2000:1095. |
|
|
|
verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garantigiv- Prop. 2002/03:150 ning.
I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § om andelar i investeringsfonder och fondföretag skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
64
2.12 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
utländska filialer m.m. |
|
|
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer |
|
||
m.m. skall ha följande lydelse. |
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
3 §32
Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen
1.för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),
2.för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3.för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap.
4.för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska för- säkringsgivares verksamhet i Sverige,
5.för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
6.för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
7. för förvaltningsbolag och fond- företag 1 kap.
8. för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.För sådana fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om in- vesteringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder finns i stället för vad som sägs i 3 § 7 särskilda bestäm- melser i 7 a och 7 c §§ lagen om värdepappersfonder.
32 Senaste lydelse 2002:156. |
65 |
2.13 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om |
Prop. 2002/03:150 |
||
|
||||
|
börs- och clearingverksamhet |
|
|
|
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1992:543) om börs- och |
|
|||
clearingverksamhet skall ha följande lydelse. |
|
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
||
|
5 kap. |
|
|
|
|
5 §33 |
|
|
|
Till en ansökan om inregistrering skall utgivaren av fondpapperen foga |
|
|||
en särskild redogörelse för sina förhållanden (börsprospekt). Prospektet |
|
|||
skall innehålla de upplysningar som behövs för att en investerare skall |
|
|||
kunna göra en välgrundad bedömning av utgivarens verksamhet och eko- |
|
|||
nomiska ställning samt av de rättigheter som är förenade med fondpappe- |
|
|||
ren. |
|
Skyldighet att upprätta börs- |
|
|
Skyldighet att upprätta börs- |
|
|||
prospekt föreligger inte om inre- |
prospekt föreligger inte om inre- |
|
||
gistreringen avser fondpapper som |
gistreringen avser fondpapper som |
|
||
är utgivna av en stat inom EES el- |
är utgivna av en stat inom EES el- |
|
||
ler är andelar i en värdepappers- |
ler är andelar i en investeringsfond |
|
||
fond eller i ett utländskt fondföre- |
eller i ett sådant fondföretag som |
|
||
tag med säte i ett land inom EES. |
avses i 1 kap. 7 § lagen (2003:000) |
|
||
Regeringen eller, efter regeringens |
om investeringsfonder. Regeringen |
|
||
bemyndigande, Finansinspektionen |
eller, efter regeringens bemyndi- |
|
||
får meddela föreskrifter om un- |
gande, |
Finansinspektionen får |
|
|
dantag från skyldigheten att upp- |
meddela |
föreskrifter om undantag |
|
|
rätta börsprospekt i fall då behovet |
från skyldigheten att upprätta börs- |
|
||
av information har tillgodosetts på |
prospekt i fall då behovet av in- |
|
||
något annat sätt. |
formation har tillgodosetts på något |
|
||
|
|
annat sätt. |
|
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 5 kap. 5 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
33 Senaste lydelse 1992:1712. |
66 |
2.14 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
finansieringsverksamhet |
|
|
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansie- |
|
||
ringsverksamhet34 skall ha följande lydelse. |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
3 kap.
1 §35
Ett kreditmarknadsföretag får endast driva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband därmed.
Kreditmarknadsföretaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel, i sin verksamhet bland annat
1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra jämförbara fordringsrätter,
2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,
3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford- ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4.förmedla betalningar,
5.tillhandahålla betalningsmedel,
6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7.lämna ekonomisk rådgivning,
8.förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder under de för- utsättningar som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder,
9. vara förvaringsinstitut för in- vesteringsfonder under de förut- sättningar som föreskrivs i lagen (2003:000) om investeringsfonder,
10.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
11.tillhandahålla inkassotjänster,
12.tillhandahålla värdefackstjänster,
13.driva valutahandel, samt
14.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 3 kap. 1 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
34 |
Lagen omtryckt 1996:1004. |
|
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453. |
67 |
|
35 |
Senaste lydelse 2002:662. |
2.15 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
individuellt pensionssparande |
|
|
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § lagen |
|
||
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse. |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
2 kap. |
|
|
|
1 §36 |
|
Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparfor- merna
1.inlåning,
2.andelar i värdepappersfond
och
3.andra fondpapper.
Vid sparande i värdepappers- fond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en så- dan värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepap- persfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.
Vid sparande i andra fondpapper än andelar i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spa- rarens räkning placeras i fondpap- per som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.
Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparfor- merna
1.inlåning,
2.andelar i investeringsfond
och
3.andra fondpapper.
3 §37
Vid sparande i en investerings- fond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en så- dan investeringsfond som avses i lagen (2003:000) om investe- ringsfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investeringsfonder här i landet.
4 §
Vid sparande i andra fondpapper än andelar i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spa- rarens räkning placeras i fondpap- per som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.
36 |
Senaste lydelse 1998:273. |
68 |
37 |
Senaste lydelse 1998:273. |
3 kap.
11 §38
Pensionssparinstitutet skall årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen skall anges
1.tillgångarnas ingående och utgående värde,
2.tillgångarnas placering,
3.köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,
4.belopp som har betalats eller utbetalats,
5.räntor och utdelningar, och
6.skatter och avgifter som dragits från kontot.
Om tillgångarna under året varit |
Om tillgångarna under året varit |
placerade i andelar i en sådan vär- |
placerade i andelar i en sådan in- |
depappersfond som avses i lagen |
vesteringsfond som avses i lagen |
(1990:1114) om värdepappersfon- |
(2003:000) om investeringsfonder, |
der, skall det i redovisningen |
skall det i redovisningen dessutom |
dessutom anges hur stort belopp |
anges hur stort belopp av de totala |
av de totala kostnader som belastat |
kostnader som belastat fonden un- |
fonden under det närmast före- |
der det närmast föregående kalen- |
gående kalenderåret som hänför |
deråret som hänför sig till andels- |
sig till andelsinnehavet. Det skall |
innehavet. Det skall framgå hur |
framgå hur stor del av beloppet |
stor del av beloppet som avser för- |
som avser förvaltningskostnader, |
valtningskostnader, inklusive kost- |
inklusive kostnader för förvaring |
nader för förvaring av fond- |
av fondtillgångarna. |
tillgångarna. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § om investe- ringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
38 Senaste lydelse 1999:319.
Prop. 2002/03:150
69
2.16 |
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
(1994:200) |
|
|
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)39 |
|
||
skall ha följande lydelse. |
|
|
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
3kap.
9 §
Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jäm- förlig verksamhet.
Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.
Med värdepappershandel förstås
1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och
2. förvaltning av värdepappers- |
2. förvaltning av investerings- |
fond enligt lagen (1990:1114) om |
fonder enligt lagen (2003:000) om |
värdepappersfonder. |
investeringsfonder. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 3 kap. 9 § om förvaltning av investeringsfonder skall också gälla förvaltning av sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder dri- ver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
39 Lagen omtryckt 2000:500. |
70 |
2.17 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om |
Prop. 2002/03:150 |
|||||||
|
|||||||||
|
statlig förmögenhetsskatt |
|
|
|
|||||
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögen- |
|
||||||||
hetsskatt skall ha följande lydelse. |
|
|
|
|
|||||
Nuvarande lydelse |
|
|
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|
||
|
|
|
|
|
12 §40 |
|
|
|
|
Marknadsnoterad |
delägarrätt |
Marknadsnoterad |
delägarrätt |
|
|||||
med undantag för andel i sådan |
med undantag för andel i sådan |
|
|||||||
värdepappersfond |
som |
avses |
i |
investeringsfond |
som |
avses i |
|
||
48 kap. |
21 § |
inkomstskattelagen |
48 kap. 21 § inkomstskattelagen |
|
|||||
(1999:1229) tas upp till 80 procent |
(1999:1229) tas upp till 80 procent |
|
|||||||
av det vid beskattningsårets utgång |
av det vid beskattningsårets utgång |
|
|||||||
senast noterade värdet om inte an- |
senast noterade värdet om inte an- |
|
|||||||
nat följer av 13 §. Marknadsnote- |
nat följer av 13 §. Marknadsnote- |
|
|||||||
rad fordringsrätt, andel i sådan |
rad fordringsrätt, andel i sådan in- |
|
|||||||
värdepappersfond |
som |
avses |
i |
vesteringsfond som avses i 48 kap. |
|
||||
48 kap. |
21 § |
samt |
marknadsnote- |
21 § samt marknadsnoterad till- |
|
||||
rad tillgång som avses i 52 kap. |
gång som avses i 52 kap. nämnda |
|
|||||||
nämnda lag, tas upp till det vid be- |
lag, tas upp till det vid beskatt- |
|
|||||||
skattningsårets utgång senast note- |
ningsårets utgång |
senast noterade |
|
||||||
rade värdet. Om det noterade vär- |
värdet. Om det noterade värdet |
|
|||||||
det inte omfattar upplupen avkast- |
inte omfattar upplupen avkastning |
|
|||||||
ning skall värdet ökas med sådan |
skall värdet ökas med sådan av- |
|
|||||||
avkastning. |
|
|
|
|
kastning. |
|
|
|
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 12 § om andel i investeringsfond skall också gälla andel i sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
40 Senaste lydelse 2000:1011. |
71 |
2.18 |
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen |
Prop. 2002/03:150 |
||||||
|
||||||||
|
(1997:483) |
|
|
|
|
|
|
|
Härigenom |
föreskrivs att |
12 kap. |
9 a § |
samt |
rubriken |
närmast |
före |
|
12 kap. 9 a § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse. |
||||||||
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
|
||||
|
|
|
12 kap. |
|
|
|
|
|
Ansvar vid sammanläggning eller |
Ansvar vid sammanläggning eller |
|||||||
delning av värdepappersfonder |
delning av investeringsfonder |
|
||||||
|
|
|
9 a §41 |
|
investeringsfond |
|
||
Om |
en värdepappersfond har |
Om |
en |
har |
||||
sammanlagts |
eller delats |
enligt |
sammanlagts eller |
delats enligt |
||||
33 a § lagen (1990:1114) om vär- |
8 kap. |
1 § |
lagen (2003:000) |
om |
||||
depappersfonder, övergår rättig- |
investeringsfonder, övergår rättig- |
|||||||
heter och skyldigheter när det |
heter och skyldigheter när det |
|||||||
gäller skatt som avser tiden före |
gäller skatt som avser tiden före |
|||||||
ombildningen till den eller de ny- |
ombildningen till den eller de ny- |
|||||||
bildade fonderna. Vid delning för- |
bildade fonderna. Vid delning för- |
|||||||
delas rättigheterna och skyldig- |
delas rättigheterna och skyldig- |
|||||||
heterna mellan de nybildade fon- |
heterna mellan de nybildade fon- |
|||||||
derna i förhållande till fondernas |
derna i förhållande till fondernas |
|||||||
värde vid delningen. |
|
värde vid delningen. |
|
|
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 12 kap. 9 a § om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondför- valtare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
41 Senaste lydelse 1999:1300. |
72 |
2.19 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
inkomstgrundad ålderspension |
|
|
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 3 §§ lagen (1998:674) om |
|
||
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
8 kap.
2 §42
När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast- ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket till förvaltning i
1. värdepappersfonder eller ut- |
1. värdepappersfonder |
eller |
ländska fondföretag som avses i |
fondföretag som avses i 3 §, eller |
|
3 §, eller |
|
|
2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en- ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn- dighetens livränteverksamhet.
3 §43
Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har an- mälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas
av fondförvaltare som |
1. har rätt att driva fondverk- |
||
1. har rätt att utöva fondverk- |
|||
samhet |
enligt |
lagen (1990:1114) |
samhet enligt lagen (2003:000) |
om värdepappersfonder, |
om investeringsfonder, |
||
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten, |
|||
3. har åtagit sig att på begäran |
3. har åtagit sig att på begäran |
||
lämna |
sådana |
informationshand- |
lämna sådana informationshand- |
lingar som avses i 26 och 27 §§ |
lingar som avses i 4 kap. 15 och |
||
lagen om värdepappersfonder till |
18 §§ lagen om investeringsfon- |
||
pensionssparare som har valt eller |
der till pensionssparare som har |
||
överväger att välja någon av för- |
valt eller överväger att välja nå- |
||
valtarens fonder i premiepensions- |
gon av förvaltarens fonder i pre- |
||
systemet, |
|
miepensionssystemet, |
42 |
Senaste lydelse 2002:50. |
73 |
43 |
Senaste lydelse 1999:1307. |
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av |
Prop. 2002/03:150 |
fondandelar, |
|
5.har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och
6.har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltnings- kostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.
Medlen får inte placeras i fonder |
Medlen får inte placeras i fon- |
||||
som enligt de för fonden gällande |
der som enligt de för fonden |
||||
bestämmelserna kan dela ut medel |
gällande bestämmelserna kan |
||||
till andra än andelsägarna. Medlen |
dela ut medel till andra än an- |
||||
får inte heller placeras i sådana |
delsägarna. Medlen får inte hel- |
||||
fonder som avses i 3 § lagen om |
ler placeras i andra fondföretag |
||||
värdepappersfonder i andra fall |
än som avses i 1 kap. 7 § lagen |
||||
än som anges i tredje stycket. |
om investeringsfonder utom i de |
||||
|
fall som anges i tredje stycket. |
||||
Premiepensionsmyndigheten |
Premiepensionsmyndigheten |
||||
får, efter att ha inhämtat yttrande |
får, efter att ha inhämtat yttrande |
||||
från Finansinspektionen, medge att |
från |
Finansinspektionen, medge |
|||
medlen placeras i fonder vars vär- |
att medlen placeras i fondföretag |
||||
deutveckling är beroende av index. |
som avses i 1 kap. 9 § lagen om |
||||
Ett sådant medgivande får lämnas |
investeringsfonder |
om |
fondföre- |
||
om god riskspridning uppnås i |
taget uppfyller krav motsvarande |
||||
fonden. |
dem som ställs i rådets direktiv |
||||
|
85/611/EEG om samordning av |
||||
|
lagar |
och |
andra |
författningar |
|
|
som avser företag för kollektiva |
||||
|
investeringar i överlåtbara vär- |
||||
|
depapper (fondföretag)44, senast |
||||
|
ändrat genom Europaparlamen- |
||||
|
tets |
och |
rådets |
direktiv |
|
|
2001/108/EG45. |
|
|
Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 8 kap. 3 § första stycket om fondförvaltare skall också gälla sådan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verk- samhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Medel får dock inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfon- der i andra fall än som anges i punkt 3.
3.Medgivande som har lämnats enligt 8 kap. 3 § tredje stycket före den 1 april 2004 skall fortsätta att gälla så länge som fondens placeringsinriktning inte ändras.
44 |
EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611). |
74 |
45 |
EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108). |
2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd
Härigenom föreskrivs att
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
1 § |
Denna lag innehåller bestäm- |
Denna lag innehåller bestäm- |
melser om ersättning för förlust av |
melser om ersättning för förlust av |
investerares finansiella instrument |
investerares finansiella instrument |
och medel hos ett värdepappers- |
och medel hos ett värdepappers- |
institut (investerarskydd). |
institut, ett fondbolag eller ett för- |
|
valtningsbolag (investerarskydd). |
Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.
2 §
I denna lag betyder
1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
2. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utfö- rande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,
3. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värde- pappersrörelse, 2 kap. 2 § första stycket 9 bankrörelselagen (1987:617) samt 14 § lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder,
4. finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 1 § la-
2.fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investeringsfonder,
3.förvaltningsbolag: ett sådant
utländskt företag som |
anges i |
1 kap. 1 § 13 lagen om |
investe- |
ringsfonder, som driver verksam- het från filial här i landet med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,
4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- bolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en investerings- tjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,
5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värde-
pappersrörelse, |
2 kap. 2 § första |
stycket 9 |
bankrörelselagen |
(1987:617), 1 kap. 4 § såvitt avser förvaltning av någon annans fi- nansiella instrument, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder,
6. finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 1 § la-
Prop. 2002/03:150
75
gen (1991:980) om handel med Prop. 2002/03:150 finansiella instrument.
3 §
1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltnings- bolag förfogar över i samband med att en investeringstjänst ut- förs, och
2. medel som ett svenskt värde- pappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappers- institut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltningsbolag har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investerings- tjänst utförs.
Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan er- sättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
4 §46
Ett svenskt värdepappersinsti- tut tillhör investerarskyddet en- ligt denna lag.
Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett annat land inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES).
Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värde- pappersinstitut besluta om att skyddet enligt denna lag skall om- fatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet i ett land utanför EES.
Ett svenskt värdepappersinstitut och ett fondbolag som har fått till- stånd att tillhandahålla investe- ringstjänster tillhör investerar- skyddet enligt denna lag.
Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fond- bolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet (EES).
Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värde- pappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även till- gångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbola- get i ett land utanför EES.
|
6 § |
Insättningsgarantinämnden får |
Insättningsgarantinämnden får |
på ansökan av ett utländskt värde- |
på ansökan av ett utländskt värde- |
46 Senaste lydelse 2000:96. |
76 |
pappersinstitut från ett land inom |
pappersinstitut från ett land inom |
EES besluta att institutets filial i |
EES eller ett förvaltningsbolag |
Sverige skall tillhöra det svenska |
besluta att institutets eller bolagets |
investerarskyddet som komplette- |
filial i Sverige skall tillhöra det |
ring till det skydd som gäller för |
svenska investerarskyddet som |
institutet i hemlandet (komplette- |
komplettering till det skydd som |
ringsskydd). |
gäller för institutet eller bolaget i |
|
hemlandet (kompletteringsskydd). |
Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.
När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.
7 §
En investerare har rätt till ersätt- ning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och in- vesteraren inte från institutet kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.
Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör inve- sterarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersätt- ning om en behörig myndighet i institutets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om kon- kursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.
En investerare har rätt till ersätt- ning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet eller bolaget kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.
Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndig- het i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om kon- kursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.
9 §47
Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs, ersättning genom insti- tutets ansvarsförsäkring och ska- destånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en för- lust som enligt denna lag är ersätt- ningsgill, får uppgå till samman-
Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepap- persinstitutets, fondbolagets eller förvaltningsbolagets konkurs, er- sättning genom institutets, fond- bolagets eller förvaltningsbolagets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av
47 Senaste lydelse 2000:96.
Prop. 2002/03:150
77
lagt högst 250 000 kronor för varje |
finansiella instrument, för en för- |
värdepappersinstitut. |
lust som enligt denna lag är ersätt- |
|
ningsgill, får uppgå till samman- |
|
lagt högst 250 000 kronor för varje |
|
institut eller bolag. |
|
10 § |
Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut helt eller del- vis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet.
Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag helt el- ler delvis för någon annans räk- ning, skall denne ha rätten till er- sättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet eller bolaget.
|
12 § |
Andelsägare i en värdepappers- |
Andelsägare i en investerings- |
fond enligt lagen (1990:1114) om |
fond enligt lagen (2003:000) om |
värdepappersfonder har inte rätt |
investeringsfonder har inte rätt till |
till ersättning för tillgångar som |
ersättning för tillgångar som ingår |
ingår i fonden. |
i fonden. |
Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.
|
|
|
13 § |
Ett |
värdepappersinstitut |
som |
Ett värdepappersinstitut, ett |
tillhör |
investerarskyddet kan |
inte |
fondbolag eller ett förvaltnings- |
få ersättning från detta. |
|
bolag som tillhör investerarskyd- |
|
|
|
|
det kan inte få ersättning från |
|
|
|
detta. |
|
|
|
16 § |
Om förvaltaren i ett värdepap- persinstituts konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersätt- ning från investerarskyddet, skall förvaltaren genast informera in- vesteraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersätt- ningskrav.
Ett värdepappersinstitut skall in- formera sina kunder om
Om förvaltaren i ett värdepap- persinstituts eller ett fondbolags konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från in- vesterarskyddet, skall förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättnings- garantinämnden som nämnden be- höver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.
20 §
Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- bolag skall informera sina kunder om
Prop. 2002/03:150
78
1. det skydd som gäller hos in- |
1. det skydd som gäller hos in- |
stitutet för tillgångar som avses i |
stitutet eller bolaget för tillgångar |
3 §, |
som avses i 3 §, |
2.den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och
3.formerna för utbetalning av ersättning från skyddet. Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.
I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första
stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).
21 §
I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.
När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med an- ledning av att ett svenskt värde- pappersinstitut försatts i konkurs, träder det utländska skyddssyste- met in i investerarens rätt mot vär- depappersinstitutet med företrä- desrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.
I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fond- bolaget eller förvaltningsbolaget med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.
När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med an- ledning av att ett svenskt värde- pappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det ut- ländska skyddssystemet in i in- vesterarens rätt mot värdepap- persinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.
|
|
|
|
22 § |
|
Om en investerare har rätt till |
Om en investerare har rätt till |
||||
ersättning enligt en ansvarsförsäk- |
ersättning enligt en ansvarsförsäk- |
||||
ring som har tecknats av ett värde- |
ring som har tecknats av ett värde- |
||||
pappersinstitut |
och |
om |
ersättning |
pappersinstitut, ett fondbolag eller |
|
har betalats ut enligt denna lag för |
ett förvaltningsbolag och om er- |
||||
de tillgångar som försäkringser- |
sättning har betalats ut enligt |
||||
sättningen avser, träder staten in i |
denna lag för de tillgångar som |
||||
investerarens |
rätt |
till |
ersättning |
försäkringsersättningen avser, trä- |
|
enligt ansvarsförsäkringen med |
der staten in i investerarens rätt till |
||||
företrädesrätt framför investeraren |
ersättning |
enligt ansvarsförsäk- |
|||
intill det utgivna beloppet. |
ringen med |
företrädesrätt framför |
|||
|
|
|
|
investeraren intill det utgivna be- |
|
|
|
|
|
loppet. |
|
Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet av- ser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.
|
23 § |
Insättningsgarantinämnden skall |
Insättningsgarantinämnden skall |
Prop. 2002/03:150
79
underrätta Finansinspektionen, om |
underrätta Finansinspektionen, om |
ett värdepappersinstitut som tillhör |
ett värdepappersinstitut eller ett |
investerarskyddet inte fullgör sina |
fondbolag som tillhör investerar- |
skyldigheter enligt denna lag. |
skyddet inte fullgör sina skyldig- |
|
heter enligt denna lag. |
|
24 § |
Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgaran- tinämnden underrätta tillsynsmyn- digheten i institutets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet fullgör sina skyldigheter.
Om institutet ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden fö- relägga institutet att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om institutet inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet inte vidtagit rättelse inom före- skriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får med- delas endast om tillsynsmyndig- heten i institutets hemland har samtyckt till beslutet.
Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte full- gör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgarantinämn- den underrätta tillsynsmyndighe- ten i institutets eller bolagets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyn- digheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att insti- tutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.
Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institu- tets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet.
26 §
Om ett svenskt värdepappers- instituts filial i ett land utanför EES tillhör investerarskyddet en- ligt 4 § tredje stycket och institutet inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet att vidta rät- telse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Har
Om ett svenskt värdepappers- instituts eller fondbolags filial i ett land utanför EES tillhör investe- rarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet eller fondbolaget inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden före- lägga institutet eller fondbolaget att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet
Prop. 2002/03:150
80
nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.
inte längre skall gälla för filialen. Har nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämn- den underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.
27 §
När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för till- gångar hos ett värdepappersinsti- tut, skall institutet informera be- rörda investerare om beslutet.
När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för till- gångar hos ett värdepappersinsti- tut, ett fondbolag eller ett förvalt- ningsbolag, skall institutet eller bolaget informera berörda investe- rare om beslutet.
28 §
Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- pappersinstitut inverkar inte på skyddet av de tillgångar som om- fattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj eller ett tillstånd att driva värdepappersrörelse.
Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- pappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj, ett tillstånd att driva värdepappersrörelse eller ett till- stånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instru- ment.
29 §48 De värdepappersinstitut som
tillhör investerarskyddet skall be- tala avgifter till Insättningsgaran- tinämnden.
Institutens sammanlagda avgif- ter skall motsvara vad som är nöd- vändigt för en långsiktig finansie- ring av skyddet och för att täcka nämndens administrationskostna- der. Vid beräkningen av avgiften skall beaktas hur stor andel skyd- dade tillgångar som finns hos institutet jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser nämndens administrations-
48 Senaste lydelse 2000:816.
Prop. 2002/03:150
81
kostnader får emellertid fördelas |
nämndens administrationskostna- |
lika mellan samtliga institut som |
der får emellertid fördelas lika |
tillhör investerarskyddet. |
mellan samtliga institut och bolag |
|
som tillhör investerarskyddet. |
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Insättningsgaranti- nämnden får meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.
30 §
Om skyddet för ett värdepap- persinstitut börjar eller upphör att gälla under ett löpande kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.
Om skyddet för ett värdepap- persinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag börjar eller upp- hör att gälla under ett löpande ka- lenderår får Insättningsgaranti- nämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.
32 §
Ett värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter till Insätt- ningsgarantinämnden som nämn- den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.
Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- bolag som omfattas av investerar- skyddet skall lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att fast- ställa institutets eller bolagets av- gift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
Prop. 2002/03:150
82
2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §, 24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 16, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 §, 6 kap. 16 a §, 17 kap. 15 §, närmast efter 39 kap.
13 |
§ och närmast före 39 kap. 20 §, 44 kap. 6 § samt 48 kap. 16 och |
|
18 |
§§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse. |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 kap.
3 §49
Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på
–dödsbon,
–svenska handelsbolag, eller
– juridiska personer |
som förvaltar |
samfälligheter och |
som |
avses i |
6 kap. 6 § andra stycket. |
|
Bestämmelserna |
om |
juridiska |
Bestämmelserna om |
juridiska |
|||
personer skall tillämpas också på |
personer skall tillämpas också på |
|||
värdepappersfonder. |
|
investeringsfonder. |
|
|
Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.
Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för euro- peiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.
I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juri-
diska personer framgår av 6 kap. 8 §. |
|
|
|
6 kap. |
|
Svenska värdepappersfonder |
Svenska investeringsfonder |
|
|
5 § |
Svenska investeringsfonder är |
Svenska värdepappersfonder är |
||
skattskyldiga för inkomst av till- |
skattskyldiga för inkomst av till- |
|
gångar som ingår i fonden. |
gångar som ingår i fonden. |
|
|
10 a §50 |
|
Utländska |
värdepappersfonder |
Utländska investeringsfonder är |
är begränsat skattskyldiga. |
begränsat skattskyldiga. |
|
Utländska värdepappersfonder |
Utländska investeringsfonder |
|
|
16 a §51 |
|
Utländska |
värdepappersfonder |
Utländska investeringsfonder är |
är skattskyldiga för inkomst av |
skattskyldiga för inkomst av |
|
– fastighet i Sverige, och |
– fastighet i Sverige, och |
49Senaste lydelse 2001:1185.
50Senaste lydelse 2000:1354.
51Senaste lydelse 2000:1354.
Prop. 2002/03:150
83
– tillgångar som är hänförliga till det fasta driftstället i Sverige och som ingår i fonden.
– tillgångar som är hänförliga Prop. 2002/03:150 till det fasta driftstället i Sverige
och som ingår i fonden.
|
17 kap. |
|
Sammanläggning och delning av |
Sammanläggning och delning av |
|
värdepappersfonder |
|
investeringsfonder |
|
15 § |
|
Sammanläggning eller |
delning |
Sammanläggning eller delning |
av värdepappersfonder |
enligt |
av investeringsfonder enligt 8 kap. |
33 a § lagen (1990:1114) om vär- |
1 § lagen (2003:000) om investe- |
|
depappersfonder skall inte leda till |
ringsfonder skall inte leda till att |
|
att delägarna skall ta upp en intäkt. |
delägarna skall ta upp en intäkt. |
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya an- delarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre ande- larna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en ny- bildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre ande- larna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fon- ders värde vid delningen.
Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §. |
|
|
|||
|
|
24 kap. |
|
|
|
|
|
11 § |
|
|
|
Bestämmelser om i vilka fall |
Bestämmelser om i vilka fall |
||||
lämnad utdelning skall dras av |
lämnad utdelning skall dras av |
||||
finns för |
|
|
finns för |
|
|
– investmentföretag och värde- |
– investmentföretag och inves- |
||||
pappersfonder i 39 kap. 14 §, |
|
teringsfonder i 39 kap. 14 §, |
|
||
– kooperativa |
föreningar |
i |
– kooperativa |
föreningar |
i |
39 kap. |
|
|
39 kap. |
|
|
– sambruksföreningar i 39 kap. |
– sambruksföreningar i 39 kap. |
||||
28 §, |
|
|
28 §, |
|
|
– samfälligheter |
i 39 kap. 29 §, |
– samfälligheter |
i 39 kap. 29 §, |
||
och |
|
|
och |
|
|
– Sparbankernas |
säkerhetskassa |
– Sparbankernas |
säkerhetskassa |
||
i 39 kap. 31 §. |
|
|
i 39 kap. 31 §. |
|
|
30 kap.
1 §52
Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till periodiseringsfond. |
Avdrag får dock inte göras av |
Avdrag får dock inte göras av |
|
privatbostadsföretag, investment- |
privatbostadsföretag, investment- |
företag och värdepappersfonder. |
företag och investeringsfonder. |
52 Senaste lydelse 2003:224. |
84 |
|
|
39 kap. |
|
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|
|
1 § |
|
|
I detta kapitel finns bestämmel- |
I detta kapitel finns bestämmel- |
||||
ser om |
|
|
ser om |
|
|
– försäkringsföretag i |
– försäkringsföretag i |
||||
– investmentföretag och |
värde- |
- investmentföretag och investe- |
|||
pappersfonder i |
|
ringsfonder i |
|
|
|
– kooperativa föreningar |
i 21– |
– kooperativa föreningar i |
21– |
||
24 §§, |
|
|
24 §§, |
|
|
– privatbostadsföretag |
i |
25– |
– privatbostadsföretag |
i |
25– |
27 §§, |
|
|
27 §§, |
|
|
– sambruksföreningar i 28 §, |
– sambruksföreningar i 28 §, |
|
|||
– samfälligheter i 29 §, och |
– samfälligheter i 29 §, och |
|
|||
– sparbanker och Sparbankernas |
– sparbanker och Sparbankernas |
||||
säkerhetskassa i 30 och 31 §§. |
säkerhetskassa i 30 och 31 §§. |
|
|||
Investmentföretag och |
värdepap- |
Investmentföretag och |
investe- |
||
persfonder |
|
|
ringsfonder |
|
|
Huvudregler |
|
|
Huvudregler |
|
|
|
|
14 §53 |
|
|
|
För investmentföretag och vär- |
För investmentföretag och inve- |
||||
depappersfonder gäller, utöver vad |
steringsfonder gäller, utöver |
vad |
|||
som följer av övriga bestämmelser |
som följer av övriga bestämmelser |
||||
i denna lag, följande: |
|
|
i denna lag, följande: |
|
|
1.Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster på delägarrätter får inte dras av. Om ett investmentföretag avyttrar en delägarrätt som hade varit näringsbetingad om investmentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbe- tingad andel enligt 24 kap. 13 §, skall ersättningen tas upp som kapital- vinst om delägarrätten hänför sig till ett skalbolag som avses i 25 a kap. 9 § eller om det sker ett återköp enligt 25 a kap. 18 §. Vid bedömningen om ersättningen skall tas upp som kapitalvinst tillämpas bestämmelserna
i25 a kap.
2.Ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på del- ägarrätter vid beskattningsårets ingång skall tas upp. Egna aktier eller optioner, terminer eller liknande instrument vars underliggande tillgångar består av investmentföretagets egna aktier skall inte räknas in i underla- get. I underlaget för investmentföretag skall inte heller räknas in andelar och aktiebaserade delägarrätter om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp enligt bestämmelsen i 25 a kap. 5 § om andelen eller den aktiebase- rade delägarrätten hade avyttrats vid beskattningsårets början och invest- mentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 13 §. Vid bedömningen om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp skall bortses från bestämmelsen om skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 9 §.
3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan
3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan
53 Senaste lydelse 2003:224. |
85 |
utdelning av andelar i ett dotter- |
utdelning av andelar |
i ett dotter- Prop. 2002/03:150 |
||
bolag |
som avses i 42 kap. 16 § |
bolag som avses i |
42 kap. 16 § |
|
skall dock inte dras av. Värdepap- |
skall dock inte dras av. Investe- |
|||
persfonder får dra av utdelning till |
ringsfonder får dra av utdelning |
|||
annan än andelsägare i fonden |
till annan än andelsägare i fonden |
|||
med högst ett belopp som motsva- |
med högst ett belopp som motsva- |
|||
rar 2 procent av fondens värde vid |
rar 2 procent av fondens värde vid |
|||
utgången av beskattningsåret. |
utgången av beskattningsåret. |
|||
Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av |
||||
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. |
||||
Sammanläggning eller delning av |
Sammanläggning eller delning av |
|||
värdepappersfonder |
|
investeringsfonder |
|
|
|
|
20 § |
|
|
Sammanläggning eller |
delning |
Sammanläggning eller delning |
||
av |
värdepappersfonder |
enligt |
av investeringsfonder enligt 8 kap. |
|
33 a § lagen (1990:1114) om vär- |
1 § lagen (2003:000) om inves- |
|||
depappersfonder skall inte leda till |
teringsfonder skall inte leda till |
|||
uttagsbeskattning enligt 22 kap. |
uttagsbeskattning enligt 22 kap. |
Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.
Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före om- bildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning för- delas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i förhållande till fondernas värde vid delningen.
42 kap.
8 §54
Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.
Första |
stycket tillämpas också |
Första stycket tillämpas också |
||
vid förvärv |
av |
marknadsnoterade |
vid förvärv av marknadsnoterade |
|
andelar |
i |
en |
värdepappersfond |
andelar i en investeringsfond som |
som bara innehåller svenska ford- |
bara innehåller svenska fordrings- |
|||
ringsrätter. |
|
|
rätter. |
|
|
|
|
44 kap. |
|
Upplösning av värdepappersfond |
Upplösning av investeringsfond |
|||
|
|
|
6 §55 |
|
Om en värdepappersfond upplö- |
Om en investeringsfond upplö- |
|||
ses, anses varje andelsägare ha av- |
ses, anses varje andelsägare ha av- |
|||
yttrat sin andel. |
|
yttrat sin andel. |
54 |
Senaste lydelse 2000:1354. |
86 |
55 |
Senaste lydelse 2000:1354. |
48 kap.
2 §56
Med delägarrätt avses |
Med delägarrätt avses |
||
– aktie, |
|
– aktie, |
|
– rätt på grund av teckning av |
– rätt på grund av teckning av |
||
aktier, |
|
aktier, |
|
– teckningsrätt, |
– teckningsrätt, |
||
– delrätt, |
|
– delrätt, |
|
– andel i en värdepappersfond, |
– andel i en investeringsfond, |
||
– andel |
i en ekonomisk före- |
– andel |
i en ekonomisk före- |
ning, och |
|
ning, och |
|
– annan |
tillgång med liknande |
– annan |
tillgång med liknande |
konstruktion eller verkningssätt. |
konstruktion eller verkningssätt. |
Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på
–vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,
–konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,
–termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och
–annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.
Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.
7 §57
Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga om- kostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade föränd-
ringar i innehavet. |
|
|
Om en andel i en investerings- |
||
Om en andel i en värdepappers- |
|||||
fond är förvaltarregistrerad |
enligt |
fond är förvaltarregistrerad |
enligt |
||
31 a § lagen (1990:1114) om vär- |
4 kap. 12 § lagen (2003:000) om |
||||
depappersfonder, |
skall |
vid |
investeringsfonder, |
skall |
vid |
tillämpning av genomsnittsmeto- |
tillämpning av genomsnittsmeto- |
||||
den enligt första stycket bortses |
den enligt första stycket bortses |
||||
från andra andelar i samma fond |
från andra andelar i samma fond |
||||
som är registrerade i annan för- |
som är registrerade i annan för- |
||||
valtares eller andelsinnehavarens |
valtares eller andelsinnehavarens |
||||
eget namn. |
|
|
eget namn. |
|
|
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall näringsbe- tingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.
I 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare två undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.
56Senaste lydelse 2000:1354.
57Senaste lydelse 2003:224.
Prop. 2002/03:150
87
Äldre andelar i värdepappersfon- |
Äldre fondandelar |
|
Prop. 2002/03:150 |
||||||
der |
|
|
|
|
16 §58 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
Har andelar i värdepappersfon- |
Grundas ett innehav av fondan- |
||||||||
der förvärvats före år 1995, får |
delar på ett förvärv före år 1995, |
||||||||
fysiska personer som anskaff- |
får fysiska personer som anskaff- |
||||||||
ningsutgift |
använda |
|
andelens |
ningsutgift använda |
andelens |
||||
marknadsvärde |
den 31 |
december |
marknadsvärde |
den 31 |
december |
||||
1992 eller, om fonden bildades |
1992 eller, om fonden bildades |
||||||||
under åren 1993 eller 1994, det |
under åren 1993 eller 1994, det |
||||||||
först |
noterade |
marknadsvärdet. |
först noterade |
marknadsvärdet. |
|||||
Motsvarande gäller i fråga om |
Motsvarande gäller i fråga om |
||||||||
fondandelsbevis |
vars |
innehavare |
fondandelsbevis |
vars |
innehavare |
||||
registrerats efter utgången av år |
registrerats efter utgången av år |
||||||||
1994. |
|
|
|
|
|
1994. |
|
|
|
Första stycket gäller inte andelar |
Första stycket gäller inte andelar |
||||||||
i sådana värdepappersfonder som |
i sådana fonder som tidigare var |
||||||||
tidigare var |
allemansfonder. Om |
allemansfonder. |
Om |
andelarna |
|||||
sådana andelar förvärvats före år |
förvärvats före år 1991, får an- |
||||||||
1991, |
får |
anskaffningsutgiften |
skaffningsutgiften bestämmas |
till |
|||||
bestämmas till andelens marknads- |
andelens marknadsvärde den |
31 |
|||||||
värde den 31 december 1990. |
december 1990. |
|
|
|
|||||
Sammanläggning eller delning av |
Sammanläggning eller delning av |
||||||||
värdepappersfonder |
|
|
investeringsfonder |
|
|
||||
|
|
|
|
|
18 § |
|
|
|
|
Sammanläggning eller |
delning |
Sammanläggning eller delning |
|||||||
av |
värdepappersfonder |
enligt |
av investeringsfonder enligt 8 kap. |
||||||
33 a § lagen (1990:1114) om vär- |
1 § lagen (2003:000) om investe- |
||||||||
depappersfonder skall inte leda till |
ringsfonder skall inte leda till att |
||||||||
att kapitalvinster tas upp hos del- |
kapitalvinster tas upp hos del- |
||||||||
ägarna. |
|
|
|
|
ägarna. |
|
|
|
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya an- delarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl- dige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda om- kostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa ny-
bildade fonders värde vid delningen. |
|
|
|
|
|||
|
|
|
21 §59 |
|
|
|
|
Kapitalförluster på |
marknads- |
Kapitalförluster på |
marknads- |
||||
noterade andelar i värdepappers- |
noterade andelar i investerings- |
||||||
fonder |
som innehåller |
bara |
fonder |
som innehåller |
bara |
||
svenska |
fordringsrätter |
skall |
dras |
svenska |
fordringsrätter |
skall |
dras |
av i sin helhet. |
|
|
av i sin helhet. |
|
|
58 |
Senaste lydelse 2000:1354. |
88 |
59 |
Senaste lydelse 2000:1354. |
65 kap.
14 §
För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av den
beskattningsbara inkomsten. |
|
|
|
För |
värdepappersfonder |
är |
För investeringsfonder är skat- |
skatten i stället 30 procent. |
|
ten i stället 30 procent. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Vad som sägs i 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §,
24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Prop. 2002/03:150
89
2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisnings- valuta i finansiella företag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
I denna lag avses med |
2 §60 |
|
1.försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkrings- bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
2.understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar,
3.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kre- ditmarknadsföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,
4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
b)fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,
d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-
och clearingverksamhet, |
|
|||
e) clearingorganisation |
enligt |
|||
1 kap. |
4 § 5 |
lagen om börs- och |
||
clearingverksamhet och |
|
|||
f) central |
värdepappersförvarare |
|||
enligt |
1 kap. |
3 § |
lagen |
|
(1998:1479) |
om |
kontoföring av |
||
finansiella instrument, |
|
4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investerings- fonder,
c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,
d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-
och clearingverksamhet, |
|
|||
e) clearingorganisation |
enligt |
|||
1 kap. |
4 § 5 |
lagen om börs- och |
||
clearingverksamhet och |
|
|||
f) central |
värdepappersförvarare |
|||
enligt |
1 kap. |
3 § |
lagen |
|
(1998:1479) |
om |
kontoföring av |
||
finansiella instrument, |
|
5.finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § la- gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, en- ligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmel- serna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och
6.koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
60 Senaste lydelse 2002:154.
Prop. 2002/03:150
90
2. Vad som sägs i 2 § 4 b om fondbolag skall också gälla sådant fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
Prop. 2002/03:150
91
2.23 |
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
|||
|
allmänna pensionsfonder |
|
|
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2, 7 och 8 §§ lagen (2000:192) om |
|
||
allmänna pensionsfonder |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
5kap. 2 §
Sjunde
Fondbestämmelserna för Pre- miesparfonden och Premievals- fonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Pre- miepensionsmyndigheten. Sjunde
Följande bestämmelser i lagen |
7 § |
|
|
i lagen |
|
||
Följande |
bestämmelser |
|
|||||
(1990:1114) |
om |
värdepappers- |
(2003:000) om investeringsfonder |
|
|||
fonder skall gälla för förvaltningen |
skall gälla för förvaltningen av |
|
|||||
av Premiesparfonden och Premie- |
Premiesparfonden |
och |
Premie- |
|
|||
valsfonden: |
|
|
valsfonden: |
|
|
|
|
– 6 a § om skyldighet för revisor |
– 2 kap. |
18 § |
om förbud för |
|
|||
att anmäla vissa förhållanden till |
vissa personer med insynsställning |
|
|||||
Finansinspektionen, |
att handla med en investerings- |
|
|||||
– 7 § om förbud för vissa perso- |
fond, |
|
|
|
|
||
ner med insynsställning att handla |
– 2 kap. |
21 § första stycket om |
|
||||
med en värdepappersfond, |
skadestånd, |
|
|
|
|||
– 9 och 10 §§ |
om upprättande |
– 4 kap. 2 § om företrädare för |
|
||||
och godkännande av fondbestäm- |
andelsägarna i en investerings- |
|
|||||
melser, |
|
|
fond m.m., |
|
|
|
|
– 12 § om |
företrädare för an- |
– 4 kap. 8 och 9 §§ om upprät- |
|
||||
delsägarna i en värdepappersfond |
tande och godkännande av fond- |
92 |
m.m.,
– 13 § första stycket
–
–
– 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och
– 47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som värdepappersfonder och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs
om fondbolag skall avse Sjunde |
|
|
|
|
Regeringen eller den myndighet |
Regeringen eller den myndighet |
|||
som regeringen bestämmer får, |
som |
regeringen |
bestämmer |
får, |
utom såvitt avser 7 § om förbud |
utom såvitt avser 2 kap. 18 § om |
|||
för vissa personer med insynsställ- |
förbud för vissa personer med in- |
|||
ning att handla med en värdepap- |
synsställning att handla med en |
|||
persfond och 47 § om skadestånd, |
investeringsfond |
och 2 kap. |
21 § |
|
föreskriva avvikelser och medge |
första stycket om skadestånd, före- |
|||
undantag i det enskilda fallet från |
skriva avvikelser och medge un- |
|||
de bestämmelser som anges i |
dantag i det enskilda fallet från de |
|||
första stycket. |
bestämmelser som anges i första |
|||
|
stycket. |
|
|
|
|
8 § |
|
|
|
Sjunde |
Sjunde |
|||
der tillsyn av Finansinspektionen. |
der tillsyn av Finansinspektionen. |
|||
För tillsynen gäller bestämmel- |
För tillsynen gäller bestämmel- |
|||
serna i |
serna |
i 10 kap. |
1 och |
|
(1990:1114) om värdepappersfon- |
samt 12 kap. 1 § lagen (2003:000) |
|||
der. |
om investeringsfonder. |
|
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse Sjunde
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
Prop. 2002/03:150
93
2.24 |
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
|
internationell rättslig hjälp i brottmål |
|
|
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internatio- |
|
||
nell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse. |
|
||
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
5 kap. |
|
|
|
10 § |
|
Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bank- rörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finan- sieringsverksamhet får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i sam- band med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.
Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bank- rörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansie- ringsverksamhet eller 2 kap. 19 § första stycket lagen (2003:000) om investeringsfonder får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i sam- band med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
94
Prop. 2002/03:150
2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086)
Härigenom föreskrivs att 1 § insiderstrafflagen (2000:1086) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 §
I denna lag förstås med
1.insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument,
2.handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3.finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förplik- telse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
4. fondpapper: aktie och obliga- tion samt sådana andra delägar- rätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och ak- tieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).
4. fondpapper: aktie och obliga- tion samt sådana andra delägar- rätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, fondandel och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
95
2.26 |
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om |
Prop. 2002/03:150 |
|
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyl- dighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förplik- telse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
2. fondpapper: aktie och obliga- |
2. fondpapper: aktie och obliga- |
tion samt sådana andra delägar- |
tion samt sådana andra delägar- |
rätter eller fordringsrätter som är |
rätter eller fordringsrätter som är |
utgivna för allmän omsättning, |
utgivna för allmän omsättning, |
andel i värdepappersfond och ak- |
fondandel och aktieägares rätt |
tieägares rätt gentemot den som |
gentemot den som för hans |
för hans räkning förvarar aktiebrev |
räkning förvarar aktiebrev i ett |
i ett utländskt bolag (depåbevis), |
utländskt bolag (depåbevis), |
3.värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
4.börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5.aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,
6.moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ aktie- bolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
96
2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 10 kap. 1, 3 och 4 §§ och 15 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 10 kap. 1 § och 15 kap. 7 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1kap.
5 §
Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i
1.a) taxeringslagen (1990:324),
b)inkomstskattelagen (1999:1229),
c)lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
d)lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-
ter,
e)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket
f)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
g)lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
h)lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
i)lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, och
j)3 kap. socialavgiftslagen (2000:980)
när det gäller bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering och annat bestämmande av underlag för skatt eller avgift, be- dömning av skattskyldighet, beskattning enligt lagen (1991:586) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta eller beskattning utomlands,
2.mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller redovisning av mer- värdesskatt, samt
3.skattebetalningslagen (1997:483) när det gäller skyldighet att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag.
Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i in- komstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även av- ses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intresse- grupperingar men inte värdepap- persfonder.
Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i in- komstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även av- ses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intresse- grupperingar men inte investe- ringsfonder.
2kap.
7 §
Särskild självdeklaration skall lämnas av
1.aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana familjestiftelser som avses i 8 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
2.sådana ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) och av sådana trossamfund som avses i 7 kap. 14 § den la-
Prop. 2002/03:150
97
gen, om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § samma lag,
3.andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undan- tag av dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrup- peringar, om intäkterna som den skattskyldige skall ta upp under beskatt- ningsåret har uppgått till minst 100 kronor,
4.sådana juridiska personer som är skattskyldiga enligt 6 § lagen om statlig förmögenhetsskatt och vars skattepliktiga förmögenhet vid be- skattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,
5.andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas,
6. fondbolag eller förvarings- |
6. fondbolag eller |
förvarings- |
institut för varje av bolaget eller |
institut för varje av bolaget eller |
|
institutet förvaltad värdepappers- |
institutet förvaltad |
investerings- |
fond, samt |
fond, samt |
|
7. ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom repre-
sentationen. |
|
Andelar i en värdepappersfond |
10 kap. |
Andelar i en investeringsfond |
|
|
1 § |
Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en värde- pappersfond eller i ett utländskt fondföretag som bedriver fond- verksamhet här i landet enligt la- gen (1990:1114) om värdepap- persfonder.
Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en investe- ringsfond eller i ett sådant fondfö- retag som driver verksamhet här i landet enligt 1 kap. 7 eller 9 § la- gen (2003:000) om investerings- fonder.
|
3 § |
|
|
|
Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen skall lämnas av |
|
|||
1. sådana fondbolag som avses i |
1. sådana fondbolag som avses i |
|||
1 § lagen (1990:1114) om värde- |
1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om |
|||
pappersfonder eller, om förvalt- |
investeringsfonder eller, om för- |
|||
ningen av fonden har övergått till |
valtningen av fonden har övergått |
|||
ett förvaringsinstitut, av detta, |
till ett förvaringsinstitut, av detta, |
|||
2. andra som med tillstånd en- |
2. värdepappersbolag och |
kre- |
||
ligt 3 § den lagen bedriver sådan |
ditinstitut som förvaltar special- |
|||
verksamhet som avses där, och |
fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om |
|||
|
investeringsfonder, |
|
|
|
|
3. förvaltningsbolag som driver |
|||
|
verksamhet här |
i |
landet |
enligt |
|
1 kap. 6 eller 8 § lagen om inves- |
|||
|
teringsfonder, och |
|
|
|
3. utländska fondföretag som |
4. fondföretag som driver verk- |
|||
bedriver fondverksamhet här i lan- |
samhet här i landet enligt 1 kap. 7 |
|||
det enligt lagen om värdepap- |
eller 9 § lagen |
om |
investerings- |
Prop. 2002/03:150
98
persfonder. |
fonder. |
Om ett utländskt fondföretag har |
Om ett fondföretag har slutit |
slutit avtal med ett värdepappers- |
avtal med ett värdepappersinstitut |
institut om att ombesörja försälj- |
om att ombesörja försäljning och |
ning och inlösen av andelar skall |
inlösen av andelar skall kontroll- |
kontrolluppgiften i stället lämnas |
uppgiften i stället lämnas av vär- |
av värdepappersinstitutet. |
depappersinstitutet. |
Om en andel är förvaltarregistrerad skall i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.
4 §
Kontrolluppgift om annan avytt- ring än inlösen av andelar i en värdepappersfond eller ett ut- ländskt fondföretag som avses i lagen (1990:1114) om värdepap- persfonder skall lämnas av för- valtare, om andelarna är förvaltar- registrerade.
Om en andel i ett utländskt fondföretag inte är förvaltarre- gistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värdepappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upp- rätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse.
Kontrolluppgift om annan avytt- ring än inlösen av andelar i en in- vesteringsfond eller ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2003:000) om in- vesteringsfonder skall lämnas av förvaltare, om andelarna är för- valtarregistrerade.
Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värde- pappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upprätta avräknings- nota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse.
15 kap.
Uppgiftsskyldighet vid registrering |
Uppgiftsskyldighet vid registrering |
av andelar i värdepappersfonder |
av andelar i investeringsfonder |
|
7 § |
Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 31 § la- gen (1990:1114) om värdepap- persfonder skall, då en förvaltare skall föras in i registret enligt 31 a § den lagen, lämna förvalta- ren uppgifter om den genomsnitt- liga anskaffningsutgiften för de andelar i en värdepappersfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.
Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i värde- pappersfonden flyttas från lämna
Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2003:000) om inves- teringsfonder skall, då en förval- tare skall föras in i registret enligt 4 kap. 12 § den lagen, lämna för- valtaren uppgifter om den genom- snittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en investeringsfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.
Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i inves- teringsfonden flyttas från lämna
Prop. 2002/03:150
99
den nya förvaltaren eller fondbo- |
den nya |
förvaltaren eller fondbo- Prop. 2002/03:150 |
laget uppgifter om den genom- |
laget uppgifter om den genom- |
|
snittliga anskaffningsutgiften för |
snittliga |
anskaffningsutgiften för |
de andelar som flyttas. |
de andelar som flyttas. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.
2.Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på fondbolag och andra fondförvaltare som bedriver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder samt på värdepappersfonder och fondföretag som förvaltas av dessa.
3.Fondföretag som bedriver verksamhet enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder skall lämna kontrolluppgifter även om avyttringar av andelar i fondföretaget som har skett före ikraftträdandet samt om avyttringar som har skett under tid då verksamhet har bedrivits med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investe- ringsfonder.
100
3 |
Ärendet och dess beredning |
Prop. 2002/03:150 |
|
I detta ärende föreslås en ny lag om investeringsfonder.
Den 1 januari 1991 trädde lagen (1990:1114) om värdepappersfonder i kraft. Genom de ändringar som genomfördes med anledning av
Genom beslut den 22 december 1999 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra fö- retag för kollektiva investeringar (dir. 1999:108). Utredningen antog namnet Värdepappersfondsutredningen (i fortsättningen kallad utred- ningen). Den 21 september 2000 beslutade regeringen om utsträckt tid för utredningen att slutföra arbetet (dnr Fi2000/3383).
Den 13 februari 2002 trädde två nya
Genom dessa båda direktiv har
Den 21 mars 2002 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv i vilka ut- redningen gavs i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur de nya reglerna i
Utredningen har redovisat sitt arbete genom att till Finansdepartemen- tet överlämna delbetänkandet Investeringsfonder – Förslag till ny lag
(SOU 2002:56) den 28 juni 2002 och slutbetänkandet Investeringsfonder
– Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104) den 29 november 2002.
Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns till- gängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/2544).
Även slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/4376). I detta ärende be- handlas med något undantag endast förslagen i utredningens delbetän- kande.
Regeringen beslutade den 15 maj 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Av förbiseende angavs inte för-
61 |
EGT L 41, 13.2.2002, s. 20 (Celex 32001L0107). |
101 |
62 |
EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108). |
slaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverk- samhet i regeringens beslut. Detta lagförslag omfattades dock av lagråds- remissen. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internatio- nell rättslig hjälp i brottmål har tillkommit efter lagrådsgranskning. Lag- ändringen är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande över den skulle sakna betydelse.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitten 9.1.1, 9.2.1 och 12.2.4.
Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts.
Prop. 2002/03:150
102
4 |
Bakgrund |
Prop. 2002/03:150 |
|
4.1Beskrivning av fondsparandet
När lagen (1990:1114) om värdepappersfonder trädde i kraft år 1991 fick Sverige en lagstiftning för fondsparande som var anpassad till EG:s reg- ler på området. Lagstiftningen kom till efter det att kapitalmarknaderna hade avreglerats och valutarestriktionerna i huvudsak hade avskaffats. Grunden var därmed lagd för en tillväxt av finansmarknaden och därige- nom en ökning av allmänhetens fondsparande. I stort sett alla yrkesverk- samma personer i Sverige sparar i dag i fonder i någon form. Troligen har inte fondsparandet fått en sådan spridning i något annat land i värl- den. Det beror inte enbart på att förutsättningarna för fondsparandets ut- veckling förbättrades genom tillkomsten av lagen om värdepappersfon- der. Via allemanssparandet, som i början var skattesubventionerat, hade många svenskar redan ett relativt omfattande fondsparande. Även andra förändringar under
En annan viktig orsak till den ökade populariteten för fonder som spar- form var den kraftigt positiva kursutvecklingen på världens aktiemarkna- der under
4.1.1Fondsparandets organisation
Ett sparande i en värdepappersfond inleds genom köp av andelar. Ande- larna förvärvas inte från någon annan innehavare; helt nya andelar utfär- das av fonden genom fondbolagets försorg. Därmed behöver en köpare inte hitta en säljare. Varje andel är lika stor och prissätts varje dag utifrån marknadsvärdet på de tillgångar som finns i fonden.
Antalet andelar bestäms av hur mycket medel som investeras i fonden. Ju fler personer som investerar i fonden desto fler andelar ges ut. När en andelsägare vill sluta spara i fonden löser han - genom fondbolagets för- sorg - in sina andelar i fonden, varigenom antalet andelar i fonden mins- kar. Fonder skall därmed inte förväxlas med aktiebolag där antalet ute- stående aktier är bestämt och begränsat och vars värde är beroende av värdet på bolagets tillgångar och framtidsutsikter. Priset på aktier är där- till beroende av förmågan att hitta en köpare när man väl vill sälja.
De medel som ingår i fonderna kan placeras på många olika sätt enligt på förhand fastställda riktlinjer. I en del fonder placeras medlen bara i räntebärande värdepapper (räntefonder). I andra placeras enbart i aktier (aktiefonder), och i en del i båda tillgångsslagen (blandfonder). Ränte- fonder kan vara inriktade på antingen värdepapper med kort löptid eller med lång löptid eller en kombination av båda. Fondmedel kan placeras
103
antingen enbart i ett land eller i flera länder. Medel i aktiefonder kan Prop. 2002/03:150 exempelvis placeras i bara ett land eller en specifik bransch över hela
världen eller i företag av en viss storlek. Det föreligger således otaliga kombinationer av finansiella instrument i fonder vilket ger förutsätt- ningar för ett rikt utbud av fondprodukter till allmänheten.
De medel som ingår i fonderna förvaltas av aktiebolag som fått till- stånd av Finansinspektionen att utöva fondverksamhet. Dessa bolag kal- las för fondbolag och bestämmer i vilka tillgångar fondmedlen skall pla- ceras. Även andra företag som står under inspektionens tillsyn kan få tillstånd att förvalta vissa typer av fonder. Särskilda förvaringsinstitut förvarar sedan tillgångarna i fondens namn. Förvaringsinstitutet är en bank eller ett annat kreditinstitut som också hanterar mycket av administ- rationen runt sparandet, exempelvis räknar de ut värdet på varje andel och håller ordning på tillgångarna i fonden. Denna konstruktion med uppdelat ansvar för förvaltning och förvaring innebär en större trygghet för fondandelsägaren genom att funktionerna är separerade från varandra.
Figur 1. Förvaringsinstitutet verkställer köp och försäljningar av värdepapper.
Konsumenter |
Förvaringsinstitut |
Mäklare |
|
||
|
Fonden |
|
Fondbolag |
|
Betalningsströmmar |
|
|
Avtalsförhållande |
Fonderna möjliggör att konsumenter får tillgång till en förmögenhets- förvaltning som de i många fall annars skulle vara utestängda ifrån. Verksamheten är dock i viss mån behäftad med intressekonflikter. Fond- spararen vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Fondbolaget däremot har intresse av att skapa så hög vinst som möjligt till sina ägare samtidigt som det skall se till att fondspararna får en hög avkastning. Vidare har fondbolaget rätt att rösta för de aktier som motsvarar fondspararnas andelar. Dessa intressekonflikter i kombination med fondspararnas begränsade möjligheter att bevaka sina intressen gentemot fondbolaget, är en av anledningarna till att det skapats en sär- skild lagstiftning för fondsparandet med syfte att skydda konsument- intresset.
4.1.2Två huvudkategorier av fonder
De allra flesta fonder är så kallade
63 Rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser |
104 |
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) EGT L 375, |
de som brukar benämnas nationella eller oharmoniserade fonder. Dessa Prop. 2002/03:150 är undantagna från vissa bestämmelser i lagen om värdepappersfonder.
Vanligen har de undantag från de placeringsregler som gäller för UCITS- fonder. Genom att de därmed också avviker från direktivet får de heller inte säljas fritt inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Oharmoniserade fonder
Finansinspektionen har för drygt 160 av de ca 650 svenska fonderna64 på marknaden beviljat undantag från de regler som annars skall gälla en- ligt lagen om värdepappersfonder. Dessa undantag avser uteslutande pla- ceringsbestämmelserna. Dessa fonder brukar benämnas nationella fon- der. De nuvarande nationella fonderna kan grovt delas upp i fyra olika kategorier. Det är fråga om aktiefonder med större innehav i enskilda aktier (större exponeringar) än vad som annars tillåts, indexfonder som replikerar ett visst index, fondandelsfonder där fondmedlen placeras i andra fonder samt s.k. hedgefonder.
Fonder med större exponeringar i enskilda värdepapper
Fonder med utvidgade möjligheter till placeringar i enskilda värdepapper kan t.ex. vara fonder där medlen tillåts placeras med upp till 50 procent av fondvärdet i en enskild aktie. För dessa fonder begränsas dock ofta de större enskilda innehaven genom de placeringsregler som finns i fond- bestämmelserna. En fond kan t.ex. tillåta att innehav överstigande 10 procent av fondvärdet får sammanlagt maximalt uppgå till 50 procent av det totala fondvärdet.
31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets |
|
direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108). |
|
64 Värdepappersfonder och nationella fonder registrerade i Sverige enligt Finansinspek- |
105 |
tionens hemsida www.fi.se per den 22 augusti 2003. |
Indexfonder |
Prop. 2002/03:150 |
Indexfonderna följer ett visst angivet index som i sin tur är sammansatt |
|
efter hur en viss bransch eller marknad ser ut. Indexfonder kan mycket |
|
väl passa in i de placeringsregler som gäller för |
|
ver inte nödvändigtvis vara nationella. Det uppstår dock ett problem om |
|
någon aktie har en vikt i indexet som överstiger 10 procent. I så fall sätter |
|
|
|
många aktier som har en vikt som är mellan 5 och 10 procent. Mark- |
|
nadsplatser i Sverige och i Finland har på grund av Ericssons respektive |
|
Nokias dominans haft index med en sammansättning som omöjliggör |
|
indexfonder enligt |
|
undantag av Finansinspektionen. |
|
Med de nya reglerna i |
|
|
|
index. Medel i fonden får då placeras med upp till 20 procent av fond- |
|
värdet hos samma emittent. |
|
I en fond där medlen placeras i enlighet med index görs placeringarna |
|
mekaniskt utan någon analys av enskilda innehav. Indexfonderna brukar |
|
därför vara billiga eftersom förvaltningen kräver små resurser. |
|
Fondandelsfonder |
|
Under senare tid har det blivit populärt med fonder där medlen placeras i |
|
andra fonder, s.k. fondandelsfonder. I en sådan fond har fondspararen |
|
bara kontakt med en fond men får samtidigt den riskspridning och varia- |
|
tion i sparandet som en investering i ett flertal fonder kan innebära. En |
|
fondandelsfond kan också betraktas som en förvaltningstjänst där för- |
|
valtaren av huvudfonden väljer fonder efter på förhand bestämda riktlin- |
|
jer. |
|
I och med de nya reglerna i |
|
der i större utsträckning än tidigare placeras i andra fonder. |
|
Hedgefonder |
|
En traditionell fond är normalt beroende av stigande marknadspriser för |
|
att skapa en positiv avkastning. Hedgefonder är samlingsnamnet på fon- |
|
der som förvaltas på ett mer fritt sätt och där avsikten normalt är att |
|
skapa en positiv avkastning oberoende av marknadens utveckling. För- |
|
valtaren kan använda sig av en rad olika metoder och strategier och i |
|
allmänhet utnyttjas förvaltningsorganisationens specifika kompetens |
|
inom ett visst område. En följd av detta är att hedgefonder är en mycket |
|
heterogen kategori av fonder, men också att förvaltarnas skicklighet blir |
|
betydligt mer avgörande för fondens avkastning än för traditionella fon- |
|
der. Det finns dock hedgefonder som på förhand lägger fast en detaljerad |
|
strategi och som då inte blir lika beroende av förvaltaren eller enskilda |
|
personer under själva genomförandet. När strategin väl ligger fast är det |
|
på förhand bestämt hur en förvaltare skall agera i de situationer som |
|
uppkommer på marknaden. Medan marknadsrisken är den övervägande |
|
risken för traditionella fonder är förvaltarrisken den mest väsentliga för |
|
hedgefonder. Risknivån i hedgefonder varierar beroende på deras strate- |
106 |
|
gier. Det finns hedgefonder som arbetar på en uttalat låg risknivå, men Prop. 2002/03:150 också hedgefonder med en strategi som syftar till att öka risken. Ofta kan
det vara svårt för en utomstående att till fullo få insyn i och förstå för- valtningsstrategin i dessa fonder.
4.2Den svenska fondmarknaden
Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under
Den största delen av fondsparandet sker direkt i de olika fonderna och kan i vissa avseenden sägas vara ett komplement till eller till och med ersättning för ett traditionellt banksparande. Att spara i fonder i olika försäkringslösningar blir också allt mer populärt. Det sparandet är mer långsiktigt än det direkta och har dessutom skattefördelar. På samma sätt kan även sparandet inom olika avtalspensionslösningar placeras i fonder i enlighet med den pensionsberättigades önskemål. Inom det statliga pre- miepensionssystemet kommer – när det är i full funktion – 6 miljoner svenskar placera en del av sin statliga pensionsrätt i fonder.
Fonder har således blivit en omfattande sparform inom ett flertal typer av sparande. Det är främst hushållen som sparar i fonder, men även institutionella investerare använder sig av fonder för sina investeringar.
4.2.1Fondsparandet i siffror
Per den 31 december 2002 uppgick det samlade förvaltade fondvärdet i de runt 1 100 fonderna till strax över 700 miljarder kronor65. Dessa fonder förvaltades av 71 fondbolag. Som framgår av nedanstående figur har värdet på fondsparandet ökat enormt sedan början av
– både direkt och indirekt - beror på en stark utveckling av tillgångspri- serna under denna period. Av motsatt skäl har fondsparandet mätt i vär- det på tillgångarna i fonderna minskat under de senaste tre åren
65 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet |
|
www.fondbolagen.se. Siffrorna avser både fonder registrerade i Sverige och fonder regist- |
|
rerade utomlands. Även de från Sverige kontrollerade men utlandsregistrerade fonderna |
107 |
ingår till den del spararna är svenska medborgare. |
Figur 2. Värdepappersfonder, |
|
|
|
|
Prop. 2002/03:150 |
|||||
800 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
700 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
600 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
500 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
400 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
300 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
200 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
100 000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1980 |
1982 |
1984 |
1986 |
1988 |
1990 |
1992 |
1994 |
1996 |
1998 |
2000 |
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) Sparbarometern, Hushållens ställning |
Fondsparandet kan delas upp i hushållens direktsparande, sparande via det individuella pensionssparandet (IPS), sparande genom fondförsäk- ringar, sparande via det statliga premiepensionssystemet samt institutio- nellt sparande. IPS är ett pensionssparande utan försäkringsinslag i bank, men med samma gynnade skattesituation som privat pensionssparande via försäkringsbolag. Institutionella fondsparare kan vara finansiella fö- retag och andra företag, fackföreningar och andra ideella organisationer, kommuner m.m.
Hushållens direktsparande i fonder uppgick till knappt 328 miljarder kronor per den 31 december 2002 och står därmed för knappt hälften av fondsparandet i landet. Utöver det sparar hushållen relativt mycket i fondförsäkringar, vilka omfattar såväl pensions- som kapitalförsäkringar. Sparande via premiepensionssystemet har redan bli- vit en ansenlig del av fondmarknaden och kommer på sikt att bli än mer betydande. I slutet av år 2002 uppgick det till knappt 57 miljarder kronor. Det individuella pensionssparandet (IPS) utgjorde tre procent av fond- marknaden år 2002 och uppgick till drygt 18 miljarder kronor.
Bara en mindre del av det sammanlagda institutionella kapitalet place- ras på fondmarknaden, men utgör ändå på grund av sin storlek en bety- dande del av fondmarknaden (20 procent).
Tabell 1. Fondmarknaden uppdelad på olika kategorier, miljarder kronor.
|
Fondförmögenhet |
Andel |
Hushållens direktsparande |
328 |
47 % |
Fondförsäkring |
153 |
22 % |
PPM |
57 |
8 % |
IPS |
18 |
3 % |
Institutionellt kapital |
135 |
20 % |
Totalt |
691 |
100 % |
Källa: Fondbolagens Förening, fondsparande efter kategorier.
66 Siffrorna är i miljoner kronor. Utlandsregistrerade fonder ingår inte i denna serie. |
|
Siffrorna skiljer sig därför från andra presenterade totalsiffror. Statistik för värdet av ägande |
108 |
genom |
Under femårsperioden åren
ökning med 247 miljarder kronor eller 54 procent. Nettosparandet, dvs. skillnaden mellan uttag och insättningar i fonder, har under samma period uppgått till 314 miljarder kronor68. Trots ett nysparande på 314 miljarder kronor under denna period har det samlade värdet således ökat med bara 247 miljarder kronor. Orsaken till detta är den kraftigt ne- gativa utvecklingen på de flesta av världens börser under de tre senaste åren och då framför allt under år 2002. Detta kan bl.a. illustreras av att fondindex över aktiefonder under perioden
perioden |
steg ett index över Stockholmsbörsen med |
90 procent70 och den |
enheter. Båda dessa effekter gav en exceptionellt gynnsam utveckling för avkastningen i allt fondsparande, särskilt i slutet av
Tabell 2.
Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden
|
Periodavkastning |
Risk* |
Fondindex aktiefonder |
78 % |
19 % |
Fondindex blandfonder |
64 % |
13 % |
Fondindex räntefonder |
25 % |
1 % |
Fondindex globalfonder |
80 % |
17 % |
Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden
|
Periodavkastning |
Risk* |
Fondindex aktiefonder |
20 % |
|
Fondindex blandfonder |
3 % |
11 % |
Fondindex räntefonder |
26 % |
3 % |
Fondindex globalfonder |
18 % |
Källa: Svensk fondstatistik AB, fondindex är ett index över samtliga fonder på den svenska marknaden i den aktuella kategorin
* Mätt som årlig standardavvikelse
Trots de den negativa utvecklingen på de flesta av världens börser un- der de senaste åren utgör fondsparandet en allt viktigare del av hushål- lens samlade sparande sett över en längre period. Hushållens finansiella portfölj bestod vid utgången av år 2001 till 17 procent av direktsparande
67Statistik från Fondbolagens Förening, fondförmögenhet. Dessa siffror är inte jämförbara med dem i tabell 1 på grund av att urvalet av fonder inte överensstämmer helt.
68Statistik från Fondbolagens Förening, nysparande i fonder.
69Statistik från Svensk fondstatistik AB, tabell 2.
70SIX return index visar utvecklingen på Stockholmsbörsen inkl. återinvesterade
utdelningar. |
109 |
i fonder71. Vid utgången av år 2002 hade direktsparandet i fonder Prop. 2002/03:150 minskat till 13 procent72. Direktsparandet i fonder vid utgången av år
1990 motsvarade 10 procent av det samlade finansiella sparandet. Hushållens direkta sparande i fonder har således ökat markant under
Försäkringssparandet tar en allt större del av hushållens sparande och uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 37 procent och vid utgången av år 2002 till 42 procent. Som tidigare har nämnts ingår dock försäkrings- sparande via fonder som en inte obetydlig del av det samlade liv- och fondförsäkringssparandet. Om denna del läggs till hushållens direkta fondsparande, blir andelen fondsparande knappt 20 procent och traditio- nellt försäkringssparande drygt 36 procent73. I termer av premieinbetal- ningar till liv- och fondförsäkringar är premieintäkterna större från fond- försäkringar än från traditionella livförsäkringar. Fondförsäkringar tar alltså andelar från traditionella livförsäkringar.
Figur 3. Hushållens finansiella portfölj per den 31 december 2002.
|
9% |
|
Individuellt |
|
|
försäkringssparande |
|
|
|
|
|
|
|
|
Aktier |
23% |
|
42% |
Fonder |
|
|
|
|
|
|
|
Bankinlåning |
13% |
|
13% |
Annat |
|
|
|
Källa: Finansinspektionens sparbarometer fjärde kvartalet 2002.
Fondsparandets andel av hushållens samlade sparande har fallit till- baka under de senaste tre åren. Tillbakagången kan i huvudsak hänföras till aktiemarknadens nedgång under början av
71Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.
72Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.
73Traditionellt försäkringssparande är försäkringssparande där livbolaget investerar premierna själva.
74Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet
75 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet |
110 |
Figur 4. |
Fondsparandets fördelning per |
Prop. 2002/03:150 |
|||
400 |
344 |
|
|
|
|
350 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
300 |
|
|
|
|
|
250 |
|
|
205 |
|
|
200 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
150 |
|
119 |
|
|
|
100 |
|
|
|
|
|
50 |
|
|
|
36 |
|
0 |
|
|
|
|
|
|
Aktiefonder |
Blandfonder |
Räntefonder |
Hedge |
|
Källa: Fondbolagens Förening |
|
|
|
En stor andel av hushållens finansiella portföljer är således riskutsatta. Det medför att hushållens ekonomi kommer att fluktuera med utveck- lingen på de finansiella marknaderna.
4.2.2Nationella fonder
Framväxten av olika nationella fonder har tilltagit under senare år. Vid årsskiftet 1996/1997 fanns 11 nationella fonder med en sammanlagd förmögenhet om 1,48 miljarder kronor (cirka 0,5 procent av den totala fondförmögenheten på cirka 320 miljarder kronor). I december år 2001 fanns det 105 nationella fonder registrerade hos Finansinspektionen76. Det sammanlagda fondvärdet på dessa fonder var 50 miljarder kronor, dvs. knappt 6 procent av den totala fondmarknaden77. I augusti år 2003 fanns det 152 nationella fonder förvaltade av fondbolag registrerade hos Finansinspektionen78. Därutöver fanns det åtta värdepappersbolag som förvaltade totalt 14 nationella fonder. Den stora ökningen av nationella fonder – både till antal och värde – tyder på att det finns ett stort intresse för fonder med en annorlunda placeringsinriktning. En annan förklaring kan vara att fondbolag registrerar nationella fonder som kommer att bli tillåtna i och med genomförandet av de nya reglerna i
4.2.3Fondförvaltarna
Svenska bolag som vill verka på den svenska fondmarknaden måste ha Finansinspektionens tillstånd. Detsamma gäller utländska fondföretag, dock med undantag för fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES. För sistnämnda företag räcker det med en anmälan till Finans- inspektionen. I stället driver dessa fondföretag sin verksamhet med stöd av auktorisation i hemlandet.
Finansinspektionen har lämnat tillstånd att bedriva fondverksamhet till 75 fondbolag79. Dessa fondbolag varierar kraftigt i storlek och förvaltar
76Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 4 januari 2002.
77Enligt uppgift från SCB, märk att hedgefonder utgör cirka hälften av denna siffra, jmf. not nr 12.
78Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003.
79Enligt Finansinspektionens hemsida www.fi.se hade 75 fondbolag tillstånd att driva
fondverksamhet per den 25 augusti 2003. |
111 |
allt ifrån en fond upp till över 50 fonder. Flera fondbolag återfinns dess- Prop. 2002/03:150 utom i en större företagsgrupp.
Finansinspektionen kan också ge annan än fondbolag tillstånd att be- driva fondverksamhet så länge det inte är förvaltning av harmoniserade värdepappersfonder utan nationella fonder. För att få tillstånd att förvalta nationella fonder (annan näringsverksamhet i enlighet med 3 § lagen om värdepappersfonder) krävs dock att dessa förvaltare står under Finans- inspektionens tillsyn. I dag har åtta värdepappersbolag sådant tillstånd80. Dessa bolag står under Finansinspektionens tillsyn genom lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Värdepappersbolag är underkastade vissa i lagen angivna villkor, t.ex. om aktiekapitalets storlek och krav på ägare och styrelse.
Förutom fondbolag som bara förvaltar harmoniserade värdepappers- fonder och värdepappersbolag som bara förvaltar nationella fonder, finns fondbolag som förvaltar båda fondformerna. Dessa har således dubbla tillstånd, dels tillstånd att bedriva fondverksamhet, dels tillstånd att be- driva annan näringsverksamhet. Det finns även ett antal fondbolag som bara förvaltar nationella fonder.
Fondmarknaden mätt i förvaltat kapital domineras av de fyra stora bankerna FöreningsSparbanken, Handelsbanken, SEB och Nordea. Till- sammans har de en marknadsandel på 77 procent där Robur (som ägs av FöreningsSparbanken) är den största förvaltaren. Det finns drygt 20 fondbolag som förvaltar ett kapital som överstiger 1 miljard kronor.
Tabell 3. De femton största fondbolagen den 31 december 2002.
Fondbolag |
Totalt förvaltat kapital |
Marknadsandel |
|
miljoner kronor |
i procent |
Robur |
203 407 |
28,9 |
Nordea |
124 099 |
17,7 |
SEB |
121 394 |
17,3 |
Handelsbanken |
87 192 |
12,4 |
Länsförsäkringar |
26 565 |
3,8 |
Skandia |
26 256 |
3,7 |
Brummer & Partners |
21 588 |
3,1 |
Folksam/KPA |
16 150 |
2,3 |
Banco |
8 763 |
1,2 |
Carlsson |
8 708 |
1,2 |
AMF Pension |
8 446 |
1,2 |
Firstnordic |
7 529 |
1,1 |
HQ |
6 875 |
1,0 |
Carnegie |
5 802 |
0,8 |
Alfred Berg |
4 393 |
0,6 |
Källa: Svensk Fondstatistik
Om i stället nysparandet studeras blir bilden något annorlunda. En större andel av nya medel som sätts in i fonder går till andra förvaltare än de fyra stora bankerna. De har under åren
Det finns ingen bra statistik över de utländska fondbolagens mark-
nadsandelar i Sverige. Deras andel uppskattas till någon procent |
av |
80 Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003. |
112 |
marknadsbedömare. Inom premiepensionssystemet fick dock de ut- Prop. 2002/03:150 ländska bolagen en större del av marknaden. I slutet av år 2002 var deras
marknadsandel knappt 15 procent av sparandet inom ramen för premie- pensionssystemet. Enligt Svensk Fondstatistik AB finns det cirka 1 100 fonder på den svenska marknaden som förvaltas av utländska bolag.
4.2.4Fondernas ägande
I takt med att fonderna blir större, växer också deras betydelse för börsen
– förutsatt att fondsparandet växer snabbare än börsen - och ägandet av börsbolag. Robur – som är den största fondförvaltaren – var vid årsskiftet 2001/2002 också den näst största enskilda ägaren på börsen. Bara svenska staten var större. På sjunde, nionde och elfte plats återfanns i tur och ordning, Nordea fonder, SEB fonder och SHB fonder. Som nämnts tidigare utgör de tillsammans 77 procent av fondmarknaden i termer av värdet på deras fonder.
Tabell 4. Största aktieägarna i svenska företag,
Aktieägare |
Börsvärde svenska portföljen, |
|
miljarder kronor |
Svenska staten |
92 |
Stefan Persson m. familj och bolag (H&M) |
51 |
Robur fonder |
51 |
Alecta |
43 |
Investor |
33 |
AMF Pension |
30 |
Finska staten |
30 |
SEB Fonder |
27 |
Nordea Fonder |
26 |
Skandia |
25 |
Industrivärlden |
23 |
SHB/SPP Fonder |
22 |
Källa: Ägarna och makten, 2003
Något som kallas ”institutionssfären”81 består av 21 institutionella ägare som utgörs av de största fondbolagen, försäkringsbolagen och AP- fonderna. Tillsammans ägde dessa institutioner vid årsskiftet 2001/2002 svenska aktier till ett värde av 548 miljarder kronor eller 22 procent av det totala börsvärdet. De fondbolag som räknas in bland dessa institutio- ner är Robur fonder, Nordea fonder, SEB fonder, SHB fonder, Skandia Carlson fonder, Banco Fonder och Länsförsäkringar fonder. Tillsammans utgjorde deras kapital i svenska aktier 216 miljarder kronor. Det motsva- rar 8,6 procent av det totala börsvärdet eller 40 procent av det ”institutio- nella kapitalet”.
81 I boken Ägarna och Makten 2002 som ges ut av SIS ägarservice AB har de sammanställt |
113 |
vad de kallar ”institutionssfären” s. 32. |
4.3 |
Gällande rätt |
Prop. 2002/03:150 |
4.3.1Inledning
Värdepappersfonder regleras i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som ersatte 1974 års aktiefondslag82. Före 1974 års aktiefondslag sakna- des särskild lagreglering på området. Den första lagstiftningen uppvisade grundläggande likheter med de senare reglerna i EG:s
Trots likheterna fanns det inför 1990 års lag ett behov av att se över lagstiftningen mot bakgrund av EG:s regler och då främst bestämmel- serna om riskspridning och om skyldigheten att lämna information till andelsägarna. Den svenska marknaden behövde dessutom öppnas upp för utländska fonder och rättssubjekt. 1990 års lag tillkom således i syfte att modernisera lagstiftningen och anpassa den till det internationella regel- systemet. Hänsyn togs också till en avreglerad kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering. Ett led i detta var att minska detalj- regleringen och låta fondbolagen i större utsträckning bestämma hur fondverksamheten skulle bedrivas.
Under
4.3.2EG:s
Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder bygger på EG:s
I direktivet finns regler bl.a. för auktorisation av fondförvaltaren och dess organisation, placeringsregler och regler om information till andels- ägarna. Uppfyller fonden de krav som ställs i
År 1998 började EG:s institutioner se över
82Aktiefondslagen (1974:931).
83Prop. 1991/92:113, prop. 1992/93:90, prop. 1992/93:206, prop. 1994/95:27, prop. 1994/95:172, prop. 1995/96:50, prop. 1995/96:63, prop. 1995/96:173, prop. 1997/98:97,
prop. 1997/98:99, prop. 1997/98:160 och prop. 1998/99:93. |
114 |
4.3.3 |
Den legala konstruktionen |
Prop. 2002/03:150 |
Lagen om värdepappersfonder, liksom 1974 års aktiefondslag, bygger på ett kontraktsrättsligt tänkande där rättsförhållandet mellan ägarna (fond- andelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt avtal. Fonden som sådan är inte något självständigt rättssubjekt och de rättig- heter och skyldigheter som följer av fondförmögenheten måste därför ledas vidare. På ett sätt kan den konstruktion som anges i lagen om vär- depappersfonder anses vara en specialiserad form av samäganderätt, där den gemensamma förmögenheten förvaltas av en särskilt angiven upp- dragstagare.
Ett alternativ till den kontraktsrättsliga formen hade varit att använda sig av en associationsrättslig reglering, där ägarnas och förvaltarens in- bördes relation reglerades på samma sätt som i t.ex. ett aktiebolag. Fon- den skulle då inta rollen som ett självständigt rättssubjekt. En sådan associationsrättslig konstruktion finns t.ex. i den franska lagstiftningen (Société d’Investissement à Capital Variable, SICAV) och i Storbritan- nien
Före tillkomsten av 1974 års aktiefondslag rådde viss oklarhet om hur andelsägarnas och förvaltarens inbördes rättigheter och skyldigheter skulle regleras. Mellan parterna förelåg en form av uppdrag och ett av- stamp gjordes i de regler som gällde för sysslomän (18 kap. handelsbal- ken). Vidare fick man utgå ifrån vad som kunde anses avtalat mellan parterna, eller vad som med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit deras avsikt. Därutöver fick man förlita sig på allmänna rättsgrund- satser (SOU 1969:16 s. 80). Att i lag reglera parternas förhållanden med- förde dock en ökad trygghet för fondspararna.
Med den valda legala kontraktsrättsliga formen separeras äganderätten till fondförmögenheten från fondens förvaltande, men också från till- gångarnas förvaring. Fondandelsägarna äger gemensamt fonden, förvalt- ningen av fonden läggs på ett fondbolag och tillgångarna i fonden förva- ras av ett särskilt förvaringsinstitut. Detta trepartsförhållande kan sägas vara uppbyggt av tänkta uppdragsavtal, där fondbolaget och förvarings- institutet åtar sig ett visst uppdrag mot en viss ersättning. Ersättningen utgår oftast ur fondförmögenheten och betalas därmed indirekt av fond- andelsägarna. Fondbolaget och förvaringsinstitutet har ett ansvar att full- göra sin del av uppdraget. Själva fonden är dock inte ett eget rättssubjekt
– även om fonden i skattehänseende behandlas som en juridisk person (se avsnitt 4.3.12) – och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig
115
skyldigheter eller föra talan inför domstol. Tillgångarna i fonden är dess- Prop. 2002/03:150 utom skyddade mot utmätning.
Figur 5. Den legala konstruktionen.
|
Fondägarna |
|
|
|
|
|
|
|
|
“avtal” |
Fondbolaget |
||||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fonden
“avtal” |
|
|
|
|
“avtal” |
|
|
|
|
Förvararen
Fondandelsägarnas äganderätt till fonden är dock kraftigt beskuren och medför egentligen bara en rätt att få sin andel i fonden inlöst samt i före- kommande fall erhålla utdelning. I gengäld ansvarar inte fondandels- ägarna för förpliktelser som avser fonden. I stället har förvaltaren (fond- bolaget) fått många av de befogenheter som normalt förknippas med äganderätten. Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör värdepappersfonden, vilket t.ex. innebär att det är fondbolaget som utövar den rösträtt som kommer ur aktieinnehavet i fonden. Fondandels- ägarnas äganderätt kommer härutöver till uttryck genom att såväl fond- bolaget som förvaringsinstitutet kan bli skadeståndsskyldiga gentemot fondandelsägare för skada som tillfogats genom överträdelse av de bestämmelser som gäller för fonden. Denna skadeståndsskyldighet kan liknas vid den som enligt allmänna regler finns vid kontraktsbrott eller överträdelse av ett sysslomannauppdrag. Fondförvaltarens skadestånds- skyldighet speglar på så sätt fondandelsägarnas rättigheter.
En värdepappersfond måste i princip vara öppen för dem som vill spara i fonden. I lagen – liksom i
Att en värdepappersfond är öppen innebär dock framför allt att andels- ägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Denna princip återfinns även i
gens lag uttalades sålunda att även slutna fonder kunde erbjuda fördelar
116
för vissa sparare och att sådana kunde tillåtas genom särskilt tillstånd Prop. 2002/03:150 såsom nationell värdepappersfond. Finansinspektionen har ännu inte be-
viljat tillstånd för slutna fonder.
4.3.4Nationella fonder
Vid sidan av
I 3 § lagen om värdepappersfonder medges således en möjlighet att få tillstånd av Finansinspektionen för annan näringsverksamhet. Denna paragraf möjliggör med andra ord svenska nationella fonder.
Nämnda lagrum saknade sin motsvarighet i 1974 års aktiefondslag. I samband med att Sverige i 1990 års lag anpassade sin lagstiftning till EG:s regelverk, uppstod dock behovet av särskild reglering för de natio- nella fonderna (se prop. 1989/90:153 s. 37 ff.). Det var främst frågan om öppna och slutna fonder som initierade diskussionen om nationella fon- der och i förarbetena uttalades särskilt att nationella fonder, med dispens från lagens bestämmelser, kunde innefatta slutna fonder. Vidare uttalades att det inte kunde uteslutas att också andra former av fondverksamhet borde kunna tillåtas. Det fick då ankomma på Finansinspektionen att be- döma om en viss verksamhet ansågs uppfylla de krav på riskspridning som borde ställas på en fond som vänder sig till allmänheten. I övrigt bedömdes det som svårt att förutse vilka behov av ytterligare reglering som skulle kunna komma att behövas för att upprätthålla en sund ut- veckling inom området.
Nationella fonder fordrar tillstånd av Finansinspektionen, vilket läm- nas bara till fondbolag eller annan som står under inspektionens tillsyn, t.ex. värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
De nationella fonderna skall vara riktade till allmänheten för att gemensamt delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra fi- nansiella instrument. Bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder gäller fullt ut, om inspektionen inte medgett undantag i det särskilda fal- let. Vanligast är att de nationella fonderna fått tillstånd att avvika från de placeringsbestämmelser som annars gäller för de harmoniserade värde- pappersfonderna.
I
Det finns inte några direkta lagliga begränsningar avseende vilken risk en nationell fond får ta. I förarbetena (a. prop. s. 38) till lagen om värde-
pappersfonder angavs emellertid att de nationella fonderna skall uppfylla
117
det grundläggande kravet på riskspridning. Detta borde enligt motiven Prop. 2002/03:150 åtminstone gälla sådana fonder som riktar sig till allmänheten.
Enligt Finansinspektionens föreskrifter skall den som vill driva natio- nella fonder till inspektionen lämna samma uppgifter som fondbolag som vill driva harmoniserade värdepappersfonder. Därtill skall fondförval- taren i sin ansökan ange de undantag bolaget önskar.
4.3.5Förhållandet mellan
Lagen om värdepappersfonder utgår ifrån att en värdepappersfond enligt lagens mening är lika med en
4.3.6 |
Fondandelsägarnas äganderätt |
|
De som skjutit till kapital och således förvärvat andelar i fonden äger |
|
|
fonden gemensamt med övriga fondandelsägare. I samäganderättslagen |
|
|
(1904:48 s. 1) finns bestämmelser som tar sikte på fall där flera ägare |
|
|
samfällt äger t.ex. värdepapper. I lagen om värdepappersfonder stadgas |
|
|
emellertid uttryckligen att den lagen inte skall tillämpas på denna sär- |
|
|
skilda form av gemensamt ägande. I stället regleras andelsägarnas inbör- |
|
|
des förhållande och äganderätt till fonden i lagen om värdepappersfonder |
|
|
och i värdepappersfondens fondbestämmelser. |
|
|
Lagen stadgar nämligen att varje värdepappersfond skall ha särskilda |
|
|
fondbestämmelser som anger bl.a. namnet på fonden, grunderna för fon- |
|
|
dens placeringsinriktning, regler för utdelning, modellen för hur andelar- |
|
|
nas värde skall räknas ut och vilka avgifter som tas ut för förvaltningen. |
|
|
I lagen anges vidare att fondandelarna skall vara lika stora och att de |
|
|
skall medföra lika rätt till tillgångarna i fonden. Värdet av en fondandel |
|
|
är fondens värde delat med antalet fondandelar. Denna ekonomiska rätt |
|
|
kombineras med en ovillkorlig rätt att få sitt andelsinnehav inlöst mot |
|
|
medel i fonden. Låt vara att det i vissa fall finns en möjlighet för fond- |
|
|
bolaget att avvakta inlösen. Andelsägare har däremot inte någon möjlig- |
|
|
het att få till stånd en försäljning av den gemensamt ägda egendomen, så |
|
|
som fallet är enligt samäganderättslagen. I stället finns särskilda |
|
|
bestämmelser i lagen om värdepappersfonder om hur en fond skall upp- |
|
|
lösas. |
|
|
Fondandelsägare har utöver den ekonomiska rättigheten fått sin ägan- |
|
|
derätt beskuren. Det är således inte fondandelsägarna som bestämmer |
|
|
över fonden och dess tillgångar. Denna rätt tillkommer förvaltaren. Där- |
|
|
emot har fondandelsägarna rätt att förlita sig på att förvaltaren handlar |
|
|
uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse, att lagen om värde- |
|
|
pappersfonder följs samt att förvaltaren följer de bestämmelser som |
|
|
framgår av fondens fondbestämmelser. På så sätt bestäms också uppdra- |
|
|
gets ramar. Lagen anger emellertid inte närmare vad som skall anses om- |
118 |
fattas av andelsägarnas gemensamma intresse. Det bör i huvudsak vara Prop. 2002/03:150 fråga om intresset att få en så bra avkastning som möjligt i förhållande
till den på förhand angivna riskprofilen. Det bör inte heller vara kontro- versiellt att anta att regeln också avser intresset att betala så lite som möjligt för förvaltningen. I vissa fonder kan därtill i fondbestämmelserna särskilt angivna syften förekomma. Det kan t.ex. vara fråga om fonder som ger en del av avkastningen till en angiven organisation.
Den ekonomiska rätten stärks ytterligare genom en regel som fråntar andelsägarna ansvaret för de förpliktelser som avser fonden.
4.3.7Förvaltningen av fonden
Det ankommer på förvaltaren, antingen ett fondbolag eller annan som står under Finansinspektionens tillsyn, t.ex. ett värdepappersbolag (i det följande, om annat inte anges, gemensamt benämnda fondbolaget), att förvalta fonden. I gengäld har fondbolaget rätt att ta ut avgifter som ersättning för sitt arbete. Fondandelsägarnas tänkta uppdrag till fondbo- laget, att ta hand om fonden, regleras såväl i lagen som i fondbestämmel- serna. Bryter förvaltaren mot detta uppdragsavtal ådrar sig fondbolaget skadeståndsansvar gentemot fondandelsägarna.
Som tidigare nämnts skall fondbolaget i sin förvaltning handla uteslu- tande i andelsägarnas gemensamma intresse. Denna skyldighet bör i huvudsak motsvara den allmänna lojalitetsplikt som får anses gälla alla uppdragstagare. Fondbolagets förvaltning omfattar alla frågor som rör värdepappersfonden såsom förvärv och försäljning av värdepapper, utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden och uppbära utdelning.
I lagen anges emellertid särskilt vissa förbjudna åtgärder. Fondbolaget får således inte ha hand om den egendom som ingår i fonden. Det ankommer i stället på förvaringsinstitutet. Fondbolaget får inte heller ta upp eller bevilja penninglån (med visst angivet undantag), gå i borgen eller sälja fondpapper som fonden inte förfogar över.
Vidare finns begränsningar för hur fondbolaget får placera medlen i fonden. Dessa placeringsbestämmelser avser dels att ge en sund risk- spridning, dels att begränsa den makt som kan härledas ur innehaven i fonden. Förvaltningens ramar bestäms ytterligare i fondbestämmelserna med där angivna närmare regler för hur medlen i fonden skall placeras.
En stor del av lagens bestämmelser tar sikte på att ge ägarna ett grundläggande skydd gentemot förvaltaren. Som grund uppställs vissa krav på fondbolaget och dess organisation samt vidhängande tillstånds- krav och tillsyn. Vidare finns som tidigare nämnts vissa placerings- bestämmelser. Lagen innehåller också ingående regler om fondbolagets skyldighet att hålla andelsägarna informerade. Förvaringsinstitutens roll är också en del av detta skydd.
4.3.8 |
Placeringsbestämmelser |
|
En viktig del i skyddet för investerarna är de begränsningar som finns för |
|
|
placeringen av fondmedel i olika tillgångar. Meningen är att varje värde- |
|
|
pappersfond skall tillämpa en riskspridning, som närmare anges i fond- |
|
|
bestämmelserna. I syfte att uppnå en godtagbar riskspridning regleras |
119 |
vilken typ av tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i Prop. 2002/03:150 och hur mycket av fondförmögenheten som får placeras i ett och samma
värdepapper. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder stämmer i allt väsentligt överens med
4.3.9Konsumentskydd
Värdepappersfonder och nationella fonder måste vända sig till allmän- heten. Hushållens del av det totala fondsparandet är också mycket stor och fondsparandet kan med fog sägas vara en konsumentprodukt (dock inte uteslutande). Detta har också beaktats i lagen om värdepappersfon- der och många bestämmelser kan sägas syfta till att stärka skyddet för konsumenterna. Reglerna är dock inte uttryckligen avsedda för konsu- menter utan tar sikte på att skydda samtliga andelsägare. Krav på hur fondbolaget skall vara organiserat och hur medel i en fond får placeras är exempel på skyddsregler. Att tillgångarna i fonden skall hållas åtskilda och förvaras av ett förvaringsinstitut är ett annat exempel. Vidare ställer gällande lagstiftning krav på information till andelsägarna. Även dessa regler är en del av konsumentskyddet.
Utöver regelverket i lagen om värdepappersfonder finns även vissa mer allmänna bestämmelser som tar sikte på att skapa ett gott konsu- mentskydd.
4.3.10Förvaringsinstituten
För varje värdepappersfond skall finnas ett förvaringsinstitut som har i uppdrag att ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förva- ringsinstitutet skall enligt lagen om värdepappersfonder vara en bank eller ett annat kreditinstitut.
Ett förvaringsinstitut skall ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förvaringsinstitutet skall dessutom utöva viss kontroll över fondbolaget och bland annat se till att försäljning och inlösen av fond- andelar går rätt till, att andelarna blir rätt värderade samt att medlen i fonden används i enlighet med lagen och fondbestämmelserna. Ett förva- ringsinstitut skall verkställa fondbolagets beslut under förutsättning att dessa inte strider mot lagen eller fondbestämmelserna.
Förvaringsinstitutet har också fått en särskild roll då ett fondbolag inte längre vill eller kan fortsätta sin verksamhet. Det ankommer då på förva- ringsinstitutet att ta över förvaltningen av ett fondbolags värdepappers- fonder. Därefter skall förvaringsinstitutet antingen överlåta verksamheten till ett annat fondbolag eller upplösa fonden. För detta arbete har förva- ringsinstitutet rätt till skälig ersättning ur värdepappersfonden. Denna ersättning skall godkännas av Finansinspektionen.
I förvaringsinstitutets uppdrag ligger således att balansera fondbolagets makt och därigenom ytterligare garantera andelsägarna ett skydd mot att det anförtrodda kapitalet äventyras. Detta uppdrag skall som tidigare nämnts utföras oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.
120
Tillfogar förvaringsinstitutet fondandelsägare skada genom över- Prop. 2002/03:150 trädelse av lagen eller fondbestämmelserna blir institutet skyldigt att utge
skadestånd.
Finansinspektionen utövar tillsyn över förvaringsinstituten. Dessa skall lämna upplysningar till och i övrigt samarbeta med inspektionen.
4.3.11Utländska fonder
Vid sidan av de svenska värdepappersfonderna, dvs. de som förvaltas av ett svenskt fondbolag, verkar utländska fondföretag i Sverige. För att utländska fondföretag skall få bedriva verksamhet i Sverige krävs dock att de fått tillstånd av Finansinspektionen. Det utländska fondföretaget måste driva liknande verksamhet i sitt hemland och därtill stå under till- syn där. Vidare måste det utländska fondföretaget se till att det i Sverige kan göra utbetalningar till andelsägare, lösa in deras andelar samt lämna viss angiven information till dem. Därtill finns ett allmänt krav på att fondföretaget bedriver en sund fondverksamhet. Uppfyller fondföretaget dessa krav kan det således få tillstånd att via filial eller genom gränsöver- skridande handel, sälja sina andelar i Sverige.
Utländska fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES behöver dock inte tillstånd. Sådana fondföretag skall i stället bara anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Detta är givetvis en följd av
4.3.12 Skatteregler
Beskattning av värdepappersfond |
|
En svensk värdepappersfond är som tidigare har konstaterats inte en juri- |
|
disk person. I skattelagstiftningen behandlas emellertid värdepappersfon- |
|
den som en juridisk person (2 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen |
|
[1999:1229]). Det innebär att värdepappersfonden beskattas för intäk- |
|
terna i verksamheten, även om det finns särskilda bestämmelser för hur |
|
intäkterna beräknas. Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för |
|
inkomst av tillgångar som ingår i fonden (6 kap. 5 § inkomstskattelagen). |
|
Utländska värdepappersfonder är begränsat skattskyldiga. De är skatt- |
|
skyldiga för inkomst av fastighet i Sverige och för tillgångar som är hän- |
|
förliga till det fasta driftstället och som ingår i fonden (Se 6 kap. 16 a § |
|
inkomstskattelagen; bet. 2000/01:SkU9, SFS 2000:1354). |
|
Särskilda regler finns för beräkning av inkomst av värdepappersfond. |
|
Värdepappersfond skall inte ta upp kapitalvinster på delägarrätter och på |
|
motsvarande sätt får kapitalförluster på delägarrätter (aktier, tecknings- |
|
rätter, andelar i värdepappersfonder m.m. enligt 48 kap. 2 § inkomst- |
|
skattelagen) inte dras av. Detta för att fonden skall kunna avyttra värde- |
|
papper och investera vinsten i nya värdepapper utan skattekonsekvenser. |
|
Den förmån som ett indirekt ägande genom fond därigenom får framför |
|
direkt ägande är tänkt att elimineras genom att en schablonmässigt |
|
beräknad intäkt läggs till grund för beskattningen för fonden. Som intäkt |
|
tas upp ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på fon- |
|
dens delägarrätter vid beskattningsårets ingång (jfr prop. 1989/90:110). |
121 |
|
Mottagen utdelning är också skattepliktig. Utdelning som fonden lämnar Prop. 2002/03:150 skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning
avser. Avdraget får dock inte vara så stort att underskott uppkommer (se 39 kap. 14 § inkomstskattelagen).
Vanliga regler om inkomstberäkning gäller i övrigt. Det innebär bl.a. att löpande kapitalavkastning, dvs. mottagna utdelningar och räntor skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet medan förvaltningskostnader och räntor skall dras av.
Skattesatsen för värdepappersfonder är 30 procent av den beskatt- ningsbara inkomsten (se 65 kap. 14 § inkomstskattelagen).
Beskattning av andel i värdepappersfond
För andelsägare kan skattekonsekvenser uppstå vid utdelning från fon- den, vid försäljning av fondandelar, vid förmögenhetsbeskattningen samt i samband med arv och gåva.
För utdelning utgår kapitalskatt om 30 procent, om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). För fysisk eller juridisk person bosatt i utlandet utgår kupongskatt med 30 procent eller den lägre skattesats som framgår av dubbelbeskattningsavtal.
Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. inkomstskattelagen. Här framgår att med avyttring av till- gångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse. Även inlösen omfattas av det allmänna avyttringsbegreppet. Om en värdepappersfond upplöses anses varje andelsägare ha avyttrat sin del. Om en person flyttar sitt andelsinnehav från en fond, t.ex. en allemansfond, till en annan, anses andelarna i den första fonden avyttrade och kapitalvinstbeskattning skall ske. Dagen för andelsägarens begäran om inlösen får anses som avyttringsdag, eftersom fondbolaget är bundet av denna begäran och måste, om än ibland med viss fördröjning, lösa in andelen. Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade till- gången minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat före- skrivs, utgifter för anskaffning ökade med utgifter för förbättring. Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på lik- nande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation (kontinuitetsprincipen).
Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen om värdepappersfonder skall inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna.
Kapitalvinster beskattas med 30 procent om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). Är andelsägaren en juridisk person uppgår skattesatsen till 28 procent.
Kapitalförluster på andelar i marknadsnoterade aktiefonder och bland- fonder får kvittas fullt ut mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade (se 48 kap. 20 § inkomstskatte- lagen).
För marknadsnoterade andelar i räntefonder gäller att kapitalvinsten
eller kapitalförlusten skattemässigt skall behandlas som en ränteintäkt
122
respektive ränteutgift. Detta innebär att kapitalförluster på en räntefond Prop. 2002/03:150 ger full avdragsrätt (se 48 kap. 21 § inkomstskattelagen). Kapitalförluster
på andra delägarrätter får dock inte kvittas mot kapitalvinster på andelar i marknadsnoterade räntefonder (prop. 1999/2000:100 s. 207).
En andelsägare beskattas för sitt innehav på så sätt att värdet påverkar ägarens förmögenhet. Andelar i marknadsnoterade aktiefonder och blandfonder tas upp till 80 procent av det noterade värdet. Andel i ränte- fond tas upp till 100 procent av det noterade värdet. I arvs- och gåvo- skattehänseende tas värdepappersfonder upp till 75 procent av det note- rade värdet.
4.4Utländska förhållanden
Bland de europeiska länderna är det
Vissa frågor skiljer dock länderna emellan.
För en närmare genomgång av utländska förhållanden hänvisas till kapitel 4 i utredningens delbetänkande SOU 2002:56.
123
5 |
Utgångspunkter för en fondlagstiftning |
Prop. 2002/03:150 |
|
5.1Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader
Regleringen av de finansiella marknaderna har gått igenom stora föränd- ringar under senare delen av
För fondsparandets del har reglerna i Sverige varit i stort sett oföränd- rade sedan 1991 då en allmän anpassning skedde till EG:s direktiv på området. Det har således inte skett någon allmän genomgång av reg- leringen med den kunskap som nu finns om de finansiella marknaderna och reglering av dessa. Inom andra delar av den finansiella sektorn har det däremot under senare år skett en översyn av lagstiftningen. På försäk- ringsområdet gjordes en relativt genomgripande förändring i mitten och slutet på
det Reglering och tillsyn av |
banker och kreditmarknadsföretag |
(SOU 1998:160). Betänkandet har |
legat till grund för en promemoria |
som har utarbetats inom Finansdepartementet, Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5). Promemorian har i sin tur legat till grund för propositionen Reformerade regler för bank- och finansie- ringsrörelse (prop. 2002/03:139), som överlämnades till riksdagen i juli i år. En allmän genomgång av finansmarknaderna och deras funktion har
gjorts av Finansmarknadsutredningen |
som tillsattes år |
1997 |
(SOU 2000:11). Utredningen studerade |
utvecklingstendenser |
på det |
finansiella området och finansmarknadens konkurrenskraft. I sina förslag till åtgärder behandlade Finansmarknadsutredningen bl.a. vissa principer som bör ligga till grund för regleringen av de finansiella marknaderna.
Sammantaget har kunskapen om hur finansiell reglering bör utformas |
|
förbättrats under |
|
regleringen av fondmarknaden bör se ut. Det skall dock hållas i åtanke att |
|
fondlagstiftningen inte är lika komplicerad som försäkringsrörelse- |
|
reglering och reglering av bankverksamhet. Det betyder inte att fond- |
|
lagstiftningen saknar betydelse eller komplikationer. Fonderna represen- |
|
terar stora värden i det finansiella systemet och berör de flesta i samhäl- |
|
let. Fonderna är emellertid okomplicerade i den meningen att de utgör en |
|
ren sparform. Fonderna har inte samma betydelse för individer och sam- |
|
hälle som försäkringsbolagens lösningar att hantera skaderisker och pen- |
|
sioner samt bankernas funktion som kreditgivare och upprätthållare av ett |
|
84 Prop. 1998/99:87. |
124 |
betalningssystem. Det framgår om inte annat av att försäkrings- och Prop. 2002/03:150 bankrörelser är mycket gamla företeelser medan fondsparandet har
utvecklats främst under 1980- och
I detta avsnitt analyseras närmare vilka motiv som finns för att reglera fondsparandet. Det görs utifrån en modern syn på finansiell reglering. Syftet är att lägga grunden för de förslag som presenteras längre fram.
5.2Varför reglera fondsparandet?
Regeringens bedömning: Konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. Riksbanken
anser dock att analysen av regleringsmotiven och skyddsintressena kan fördjupas och efterlyser en mer grundläggande diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden.
Skälen för regeringens bedömning: Två huvudmotiv brukar nämnas för att reglera de finansiella marknaderna: finansiell stabilitet och kon- sumentskydd. Det första tar sikte på samhällets behov av stabilitet i det finansiella systemet och att undvika systemrisker. I en delrapport till Finansmarknadsutredningens betänkande (SOU 2000:11) definieras sys- temrisker som självförstärkande krisförlopp i det finansiella systemet som allvarligt skadar funktionsförmågan även i andra delar av ekonomin. Bankerna är i många avseenden hjärtat i ekonomin eftersom de upprätt- håller ett betalningssystem och står för kreditförsörjningen. De flesta betalningar i samhället sker med hjälp av en bank och bankerna tillhan- dahåller också krediter till företagen så att de klarar sin kapitalför- sörjning. Skulle någon av dessa funktioner fallera skulle det genast få återverkningar på företag utanför den finansiella sektorn eftersom betal- ningar och krediter är vitala för att företagen skall fungera. Ett sådant förlopp skulle snabbt leda fram till en systemkris. Det räcker med att en bank eller ett kreditmarknadsföretag hamnar i svårigheter för att hela systemet skall komma i gungning eftersom alla banker är nära samman- kopplade med varandra via betalningar, krediter m.m. Detta motiv ansåg Banklagskommittén vara det bärande skälet för att reglera banker och kreditmarknadsföretag.
Det andra motivet för att reglera finansiella marknader är att säker- ställa ett gott konsumentskydd. Detta motiv har varit vägledande vid utformningen av försäkringsrörelselagstiftningen. Särskilda rörelseregler och särskild tillsyn för försäkringsbolag syftar till att skydda direkt- försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäk- ringsavtal. En näringsrättslig särreglering är därför befogad med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för dessa som kollek- tiv om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de särskilda förhållanden, bl.a. komplexiteten i produkten och långa kontraktstider, som hör samman med försäkringar (se t.ex. prop. 1998/99:97 s. 137 ff.).
125
Det skulle vara enkelt att avfärda en närmare analys av motivet för att Prop. 2002/03:150 reglera fondsparandet med att Sverige är bundet av att följa EG:s direktiv
på området. Viss frihet medges dock vid genomförandet av direktiven i den nationella lagstiftningen, vilket ställer krav på vissa överväganden och ställningstaganden. Ställning bör också tas till vilka regler som skall gälla för nationella fonder. För att kunna ta ställning till olika frågor om fondsparandets reglering krävs att grunderna för motiven att reglera sek- torn är klarlagda. Kunskapen om motiven för att reglera är vägledande för de överväganden som behandlas längre fram.
I och för sig skulle ett fondsparande kunna regleras endast av civil- och associationsrättslig lagstiftning. Fondsparandet har emellertid vissa speciella egenskaper som kräver viss ytterligare reglering om det skall kunna få en större spridning hos allmänheten. En reglering som är särskilt anpassad till fondsparandet gör det mer effektivt, stabilt och accepterat, och bidrar därmed också till att sprida fondsparandet. Detta förbättrar kapitalets användning samtidigt som spararna får tillgång till ett större utbud av sparprodukter.
5.2.1Fondsparandet och systemrisker
Den finansiella sektorns funktioner kan beskrivas som: att upprätthålla ett betalningssystem, tillhandahålla krediter, omfördela risker och allokera sparandet. För allmänheten kan de två sistnämnda funktionerna tillhandahållas genom bl.a. fondsparandet. Fonderna möjliggör för att allmänhetens sparande kan nå flera olika delar av det finansiella syste- met. Samtidigt får insättarna i fonderna möjlighet att sprida sitt sparande över ett flertal produkter och områden. Fonderna är däremot inte en del av betalningssystemet eller en del av kreditgivningen. De har således inget att göra med de systemrisker som utgjort motiv att reglera den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar eller tillhandahålla krediter. De institut som hanterar fonderna, fondbolagen, kan hamna i ekonomiska svårigheter utan att det får följdeffekter på andra delar av ekonomin, eftersom tillgångarna i fonden är separerade från fondbola- gen. Andelsägarnas rätt till fondförmögenheten äventyras därför inte direkt av att det förvaltande fondbolaget går i konkurs; tillgångarna som utgör fonden finns kvar även om fondbolaget tvingas i likvidation. Fond- bolagen har heller inte sådana kopplingar med varandra som kan bli självförstärkande.
För bankerna – som dominerar fondmarknaden via sina fondbolag – utgör fondavgifterna en inte oväsentlig del av deras intäkter. Om dessa intäkter skulle minska drastiskt till följd av att allmänheten slutar att spara i fonder kan det under en anpassningsperiod leda till lönsamhets- problem för enskilda banker. Även om fondsparandet är en viktig inkomstkälla för bankerna är det dock långsökt att tro att det kan hota bankers överlevnad om det upphör.
En intressant frågeställning är om förändringar i fondernas tillgångs- värden kan skapa processer som gör att marknaderna destabiliseras och som kan få ett förlopp som liknar en systemkris.
Det finns exempel på när fonder genom sitt agerande har satt det finan-
siella systemet i gungning. Det skedde när hedgefonden
126
Capital Management hamnade i betalningssvårigheter på grund av fon- dens strategi. Den huvudsakliga placeringsstrategin var att ta omfattande finansiella positioner i vissa värdepapper som man ansåg vara felprissatta i relation till andra värdepapper; detta finansierades i hög grad med lånade medel. När prisutvecklingen på fondens innehav inte blev som man förutsett fann sig fonden inlåst i sina positioner. Anledningen till att positionerna inte kunde avvecklas var att marknadens likviditet försäm- rades. Detta ledde i sin tur till stora kreditförluster för de banker som bistått fonden med lån. Slutsatsen från detta fallissemang är att problem i stora belånade portföljer kan få återverkningar i det finansiella systemet. I första hand ligger dock ansvaret för att undvika denna typ av stabilitets- störningar på de kreditgivande instituten. I andra hand ligger ansvaret hos den myndighet som ska tillse att kreditgivarna har kontroll över sin utlå- ning.
Det är inte troligt att fondspararna skulle kunna skapa en kris genom att samtidigt lösa in sina fondandelar och därigenom pressa tillgångs- priserna. Det är svårt att tänka sig en situation där alla fondsparare agerar unisont och därmed skapar effekter som är systemkrisliknande. Dessutom har värdepappersfonderna genom sin konstruktion en inbyggd ”fördröjningsmekanism” som skulle kunna verka dämpande vid kraftiga rörelser på de finansiella marknaderna. Fondspararen kan inte sälja omedelbart, utan vid försäljning får fondspararen tidigast den kurs som sätts på fonden vid stängning senare samma dag, eller dagen därpå. Fon- der är därmed inte lämpliga instrument för mycket kortsiktiga spekula- tioner och kan inte användas för daglig handel (s.k. daytrading).
En annan sak är att ett fallissemang i ett fondbolag eller annat finan- siellt institut skulle få återverkningar i form av att förtroendet för den finansiella sektorn i allmänhet och för fondmarknaden i synnerhet skulle minska. Sådana effekter är inte oviktiga. Särskilt som en ökning av fond- sparandet också medför att konsumenterna blir mer beroende av markna- dernas utveckling, vilket i sin tur kan leda till förändringar i deras beteenden. Det är emellertid inte troligt att en sådan utveckling också leder till fenomen som kan skapa kriser av den omfattning som en systemkris kan orsaka. Därmed inte sagt att det kan uteslutas att fond- marknaden, som en del av värdepappersmarknaderna, kan komma att bidra till krascher som i värsta fall också kan få systempåverkande effekter.
Konsumenterna kommer genom sitt sparande att i högre utsträckning bli beroende av de komplicerade samband som styr de finansiella mark- nadernas utveckling. Det är inte möjligt att vänta sig att konsumenter i allmänhet skall ha tillräcklig kunskap för att själva hantera de risker som en exponering mot finansmarknaderna innebär. För att fördelarna med fondsparandet skall kunna komma dessa konsumenter tillgodo finns det därför skäl att även ta till vara deras intressen.
En fondlagstiftning bör således främst förses med regler till skydd för konsumentintressena. Fondlagstiftningen och konsumenterna är också beroende av ett stabilt finansiellt system. Ur den aspekten finns det ett samband mellan systemskydd och konsumentskydd. Ett stabilt finansiellt system gynnar fondmarknaden och därmed också konsumenterna. Men eftersom fondmarknaden inte i sig är systemhotande bör heller inte den typ av reglering som motiveras av systemskydd förekomma i fondlag-
Prop. 2002/03:150
127
stiftningen. I stället bör regleringen enbart rikta in sig på att skydda kon- Prop. 2002/03:150 sumenterna.
5.2.2Fondsparandet och konsumentskydd
Det främsta motivet till att reglera fondsparandet är att detta sparande ofta är av stor privatekonomisk betydelse för den enskilde. Produkten kan dessutom uppfattas som komplex och innehålla ett flertal osäkra faktorer, vilket till en del beror på att avtal om fondsparande sluts innan resultatet av sparandet är känt. Vidare är sparformen kollektiv vilket gör att regler bör finnas för att hålla isär olika intressen som finns mellan fondandelsägarna samt mellan fondandelsägarna och fondbolagen. Dessutom är fondspararen i ett informationsunderläge i förhållande till fondbolaget, vilket gör att ett fondsparande knappast skulle uppstå som sparform utan regler som tillvaratar fondspararens intressen. Regleringen effektiviserar fondsparandet genom att en infrastruktur i form av t.ex. tillsyn tillhandahålls. Det har bidragit till att sparandet har blivit väl spritt i samhället vilket i sig kan sägas öka behovet av en reglering med hänsyn till skyddet för konsumenterna. Mer än fem miljoner svenskar sparar i fonder och inte minst genom premiepensionssystemets konstruktion är i stort sett hela den yrkesverksamma befolkningen berörd av lagstiftningen för värdepappersfonder.
Av Finansmarknadsutredningen används termen gott konsumentskydd. Det hänger samman med att konsumentskyddet oftast inte kan vara hel- täckande utan att andra värden i form av konkurrens och effektivitet går förlorade. Det uppstår således en avvägning mellan regler som skyddar konsumenten och vad som är lämpligt för att få en samhällsekonomiskt effektiv lösning och ett rikt produktutbud. En alltför standardiserad och hård reglering gör att konsumenterna endast får tillgång till ett mindre urval av likartade produkter. Det innebär i sig en kostnad för konsumen- ten, och svagare konsumenter torde kunna drabbas hårdare än mer erfarna konsumenter som kanske har bättre förutsättningar att finna alter- nativ, exempelvis genom att skapa en egen aktieportfölj. Regleringen bör emellertid utgå från de sparare som är mindre kunniga om och intresse- rade av de finansiella marknaderna. Det är främst de som behöver skyd- das eftersom deras informationsunderläge är större. De är därför mer utsatta för eventuella oegentligheter eller dålig rådgivning.
Ett problem som kan uppstå med en reglerad fondmarknad är att den kan framstå som ett säkert alternativ i jämförelse med att direkt äga finansiella instrument. Lagstiftningen ger således sparandet legitimitet vilket kan medföra att konsumenten är mindre vaksam. Detta kan i sin förlängning innebära att regleringen i sig skapar behov av ytterligare regler. Det är emellertid inte lämpligt att utsträcka regleringen så långt att den inte bygger på att individen informerar sig om fondsparandets olika möjligheter och risker.
Det förtjänar också att påpekas att det för allmänhetens sparande också finns riskfria alternativ. Genom att staten tillhandahåller en insättnings- garanti är banksparande till en del helt riskfritt i nominella termer. I hän- delse av konkurs i en bank garanterar insättningsgarantin sparmedel som
är nominellt bestämda upp till 250 000 kronor per kund. Banksparande är
128
således riskfritt (bortsett från inflation) upp till det beloppet när räntan är Prop. 2002/03:150 bestämd på förhand. Ett annat riskfritt sparalternativ är RiksgäldsSpar
som erbjuds av Riksgäldskontoret. Genom att tillhandahålla riskfria spar- alternativ har staten således gett allmänheten en möjlighet att förvara sina överskottsmedel utan risk.
Vi ser i detta sammanhang inget behov av att, som Riksbanken före- slagit, göra någon ytterligare analys av regleringsmotiv och skydds- intresse. Vi ser inte heller anledning att föra någon ytterligare diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden, utöver vad som anges i detta avsnitt.
5.3Risker med fondsparandet
Regeringens bedömning: Fondandelsägare är främst utsatta för den finansiella risken, risken för dålig rådgivning, den administrativa risken och risken för intressekonflikter.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Fondsparandet skiljer sig från ett riskfritt sparande genom att värdeutvecklingen på besparingarna inte är förutsägbar. Oförutsägbarheten i sparandet beror på den finansiella ris- ken, dvs. att värdet på de underliggande tillgångarna varierar. Det är kon- sumenten som själv måste välja fonder med en lämplig finansiell risknivå vilket introducerar risktagandet. Fondvalet kan baseras på rådgivning och/eller på egen insamlad information och kunskap. Om fonder med en felaktig risknivå väljs kan det få negativa konsekvenser för den enskilde. En annan risk är risken för att sparandet inte finns tillgängligt när kon- sumenten gör anspråk på det. Denna risk delas dock med de flesta spar- former. Den benämns här som den administrativa risken. Ytterligare en risk är risken att fondbolaget inte handlar i konsumentens intresse. Det finns tillfällen då intressena för fondbolaget och konsumenterna inte sammanfaller.
I det nedanstående kommer dessa risker att belysas närmare.
5.3.1Den finansiella risken
Fondspararens viktigaste, och kanske svåraste, beslut gäller vilken nivå av finansiell risk som skall tas vid fondsparandet. Med finansiell risk menas att värdet på besparingarna inte är möjligt att bestämma på för- hand. Ju större osäkerhet det råder om värdet vid en tidpunkt i framtiden, desto större anses risken vara. Det gör att värdepapper som är svåra att förutsäga värdet på (t.ex. aktier) anses mer riskfyllda än de som har mer förutsägbara värden (t.ex. obligationer). Priset på tillgångarna reflekterar bl.a. hur marknaden uppfattar risken i respektive värdepapper. Risken som reflekteras i priset på värdepapperet är en sammanvägning av den förväntade avkastningen och de finansiella riskerna som kan delas in i
129
För fondspararen reflekteras den finansiella risken indirekt i priset på Prop. 2002/03:150 fondandelarna. I normala fall är den risken väsentligt reducerad i förhål-
lande till risken att köpa enskilda värdepapper i sitt sparande. Det beror på att fondernas risker brukar spridas genom placeringar i ett flertal till- gångar för att nå maximal avkastning till en given risknivå. Att spara i fonder är dock inte alltid förknippat med lägre risknivå än enskilda inne- hav. Vissa fonder kan bestå av enbart riskfyllda tillgångar medan vissa enskilda värdepapper i jämförelse kan vara mindre riskfyllda. En fond bestående av ett flertal värdepapper ökar dock möjligheten att variera risker och där så önskas reducera dem.
Figur 1. Diversifieringseffekten. Flera aktier, från olika branscher och företag, som sätts samman i en portfölj reducerar risken för sparandet.
Risk
Antal aktier
När väl fondspararen har fattat sitt beslut och placerat sina medel i en fond med en viss, förväntad risknivå, tar fondförvaltaren över den fortlö- pande hanteringen av de finansiella riskerna. Det är då väsentligt att för- valtaren verkligen sköter fonden så att risknivån motsvarar den som fondspararen förväntar sig. Fondspararen måste få den ”utlovade” riskni- vån. Förvaltaren måste således hålla sig till de tillgångar som specificeras i fondbestämmelserna. Exempelvis kan en förvaltare av en Rysslands- fond inte byta strategi och övergå till svenska aktier eller obligationer bara för att marknadsförutsättningarna i Ryssland ser dåliga ut. Därtill är det naturligtvis av vikt för fondspararen att förvaltaren sköter sitt upp- drag på ett skickligt sätt så att avkastningen blir så hög som möjligt. Denna risk, att förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan jämföras med ris- ken att t.ex. en bil är behäftad med tillverkningsfel, eller att en reparation är dåligt utförd. Konsekvenserna för den enskilde kan dock bli stora eftersom det ofta rör sig om långsiktigt sparande.
Skadeverkningarna av dålig portföljförvaltning begränsas därför av de fondbestämmelser som fonden måste hålla sig inom. Dessa riktlinjer avgör hur dåligt (eller bra) förvaltningen kan gå. Överträdelser av fond- bestämmelserna kan givetvis medföra oförutsägbara förluster. Det är dock upp till fondbolaget att motverka att så sker. Tillsynsmyndigheten har här också en viktig uppgift att kontrollera att fondbestämmelserna följs. Överträdelser av fondbestämmelserna eller lagens regler kan med- föra ett skadeståndsansvar.
130
5.3.2 |
Risken för dålig rådgivning |
Prop. 2002/03:150 |
Den rådgivning kring finansiella tjänster som konsumenten möter hos exempelvis banker uppfattas nog mestadels av konsumenten som just en objektiv rådgivning. Banker säljer dock ofta bara sina egna fondbolags fonder vilket innebär en restriktion på rådgivningens innehåll och kvali- tet. Liksom flertalet andra finansiella företag är banker konkurrensutsatta vinstmaximerare och dess rådgivning bör betraktas därefter. Visserligen kan rådgivningen mycket väl vara lämplig och korrekt och en hjälp för fondspararen att välja fonder med rätt risknivå. Rådgivningen kan dock inte betraktas som opartisk och det kan uppstå situationer där de som säljer fonder styrs av andra syften än kundens. Exempelvis kan en viss fond ge säljaren fördelar i form av högre avgifter eller annan särskild bonus och därför vara att föredra att sälja till kunden. Samma fond behö- ver inte nödvändigtvis passa in i fondspararens riskprofil. Det kan såle- des finnas en konflikt mellan den produkt som rådgivaren vill sälja och den produkt som är bäst för konsumenten.
Skälet till att konsumenten riskerar att råka ut för dålig rådgivning är att den ofta befinner sig i underläge i sina förutsättningar att värdera kvalitén i rådgivningen. Dels är finansiell information svår att ta till sig, dels skall en tjänst värderas med tanke på att resultatet av tjänsten inte är känt på förhand och dessutom svår att mäta i efterhand. Det är ofta svårt att i efterhand avgöra om ett dåligt resultat i fonden är resultatet av dålig förvaltning eller beror på marknadsrisken. Konsumenten utsätter sig således för en risk att få en felaktig rådgivning. Det kan få negativa kon- sekvenser för den enskilde eftersom ett sparkapital i värsta fall kan gå förlorat.
Ett bra skydd för konsumenten är en egen kunskap på sparområdet eller att information hämtas från olika håll. För konsumenten torde ett sådant beteende inte vara något nytt utan samma sak gäller vid de flesta större inköp av produkter eller tjänster.
Regeringen tillsatte den 10 maj 2001 en särskild utredare som fick i uppdrag att utreda frågor kring konsumentskyddet vid finansiell rådgiv- ning (dir. 2001:41). Betänkandet Konsumentskydd vid finansiell rådgiv- ning (SOU 2002:41) överlämnades till regeringen i maj 2002. Regeringen överlämnade i maj 2003 en proposition till riksdagen med förslag till en lag om finansiell rådgivning till konsumenter (prop. 2002/03:133).
5.3.3 Den administrativa risken
Den administrativa risken avser risken att konsumentens besparingar inte |
|
finns tillgängliga den dag de skall användas till något. Detta har i sig sin |
|
grund i att konsumenten har anförtrott sina besparingar till en extern part |
|
som åtagit sig att förvalta egendomen. Denna risk delar fondspararen |
|
med sparare i andra sparformer. Skyddet för konsumenten i detta |
|
avseende är också väl tillgodosett på olika sätt. |
|
Ett starkt skydd för fondspararen är att fondbolaget inte har tillgång till |
|
sparmedlen på annat sätt än genom att det förvaltar fonden. Fondbolaget |
|
fattar och verkställer investeringsbesluten men förfogar inte över till- |
|
gångarna på annat sätt. Därtill fyller förvaringsinstitutet en kontrollfunk- |
131 |
|
tion genom att det har till uppgift att kontrollera att fondbolaget placerar Prop. 2002/03:150 medlen i enlighet med gällande regler. Dessutom står både de institut
som förvaltar medlen och de som förvarar dem under tillsyn av Finans- inspektionen. Skulle fondbolaget gå omkull skall det inte leda till några förluster för fondspararen eftersom tillgångarna i fonden ligger i förva- ringsinstitutet. Om förvaringsinstitutet skulle gå i konkurs bör det heller inte leda till några förluster eftersom förvaringsinstituten skall förvara tillgångarna i fondandelsägarnas namn separerade från sina egna till- gångar. Detta förhållande gäller för alla finansiella instrument som tillhör institutens kunder.
Det skulle dock via administrativt slarv eller brottslighet kunna uppstå en situation där de finansiella instrumenten inte finns tillgängliga efter en konkurs. I sådana fall riskerar fondandelsägarna att deras besparingar går förlorade. För den som överlåter åt annan att förvalta enskilda innehav i finansiella instrument finns ett investerarskydd för denna typ av händel- ser. Skulle en sådan situation inträffa att förvaltaren går i konkurs har den enskilde investeraren rätt till kompensation upp till ett värde av 250 000 kronor. Detta skydd ger dock inte andelsägarna rätt till ersätt- ning för finansiella instrument som ingår i en värdepappersfond. Fond- andelsägaren är i detta avseende sämre skyddad än den som äger aktier, obligationer eller andra finansiella instrument. Fondandelsägarna är dock skyddade genom att tillgångarna förvaras av ett förvaringsinstitut utan möjlighet för fondbolaget att handha dem. Risken för att fondandels- ägaren skall råka ut för förluster på grund av konkurser i förvarings- institut får anses vara liten. Även utan investerarskyddet är fondandels- ägarnas intressen i detta avseende således väl tillgodosedda.
5.3.4Risken för intressekonflikter
När konsumenten har överlämnat ansvaret till ett fondbolag att hantera besparingarna uppkommer intressekonflikter. Grunden för dessa kon- flikter är att fondbolaget skall maximera sin egen vinst, medan fond- andelsägarna vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Denna typ av intressekonflikt finns i och för sig i nästan allt företagande. Skillnaden vad gäller fondverksamhet är att trots att fond- andelsägarna står risken så är det fondbolagen och deras ägare som har kontrollen över investeringarna. Lagen om värdepappersfonder föreskri- ver visserligen att fondbolaget uteslutande skall handla i fondandelsägar- nas intresse, men vissa frågors natur gör att det blir fråga om bedöm- ningar. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om fondbolaget enbart har tagit hänsyn till fondandelsägarnas intressen.
I de flesta fall ägs fondbolagen av banker eller av andra finansiella företag. Dessa företag har i allmänhet välförgrenade verksamheter med många olika intäktskällor utöver fondverksamheten. Intressekonflikter kan därför tänkas uppstå inom olika delar av fondbolagets verksamhet. Fondbolagens investeringsbeslut kan påverkas liksom deras agerande i ägarfrågor. Exempelvis skulle en banks avdelning för företags- finansiering i samband med en mindre lyckad emission kunna pressa fondbolaget att för en fond köpa en större post aktier i det aktuella bola-
get än vad fondbolaget egentligen anser vara i fondandelsägarnas
132
intresse. Fondbolaget skulle även vid utövandet av ägandet i innehavda bolag kunna påverkas av sin egen ägare att ta andra hänsyn än enbart fondandelsägarnas.
Intressekonflikter kan även påverka den löpande förvaltningen på andra sätt. Fondbolaget kan exempelvis känna sig pressat att lägga sina värdepappersaffärer hos en närstående mäklare, så att courtaget hålls inom samma koncern. Därigenom utnyttjas kanske inte de möjligheter till kostnadspress som fondbolaget har. Om det finns ett förvarings- institut inom koncernen kan det vara naturligt att detta förvaringsinstitut utnyttjas utan att det rent affärsmässigt är det mest fördelaktiga.
Det finns även andra intressekonflikter som kan uppstå inom fond- bolaget, dvs. intressekonflikter som inte har sin grund i inflytandet av fondbolagets ägare. Exempel på detta är att fonden kan ha ett incita- mentsprogram, exempelvis i form av ett bonussystem eller ett risk- kontrollsystem, som medför att förvaltaren inte alltid agerar på ett sätt som ligger i fondandelsägarnas intresse. Bonussystem kan, om de utfor- mas på ett genomtänkt sätt, ge förvaltaren ett incitament att handla i fondandelsägarnas intresse, men det är också stor risk att bonussystemen skapar ett felaktigt och kortsiktigt beteende. Om bonussystemet exem- pelvis baseras på årsresultatet i den finansiella grupp i vilken fondbolaget ingår i kan detta vara en drivkraft till att skapa courtageintäkter genom att göra fler transaktioner än vad som gagnar fondandelsägaren. Ett annat exempel är om bonusen är relaterad till årsavkastningen från fonden. Vid sådant förhållande kan beteendet påverkas så att det blir överdrivet för- siktigt under de sista månaderna före årsskiftet, för att undvika att en bra avkastning blir dålig, alternativt ett alldeles för stort risktagande om fon- den gått dåligt tidigare under året och förvaltaren inte har något att för- lora.
Kortsiktiga vinststrävanden hos fondbolaget kan också leda till intres- sekonflikter. I syfte att öka försäljningen kan fondbolaget tänkas satsa på att marknadsföra nya populära fondkategorier, utan att det nödvändigtvis generar en bättre avkastning för fondandelsägarna. Detta beteende för- stärks av massmedias intresse av att fokusera på fondernas kortsiktiga avkastning.
Även om intressekonflikter kan antas föreligga är incitamenten goda för fondbolaget att arbeta för fondandelsägarna. Fondmarknaden är kon- kurrensutsatt och för fondbolag, liksom andra konkurrensutsatta företag, är det väsentligt att skapa en bra långsiktig lönsamhet. Det innebär att fondbolaget i princip måste leverera en bra produkt och vårda sina kun- der för att kunna överleva. Från tid till annan kan dock fondbolaget stäl- las inför situationer där andra intressen kan komma att styra.
Regleringen av fonderna bör beakta intressekonflikten och ges ett innehåll som uteslutande tar tillvara fondandelsägarnas intresse. Frågan är dock komplicerad eftersom den kräver en ingående analys i de fall ett agerande i annat än fondandelsägarnas intresse kan misstänkas. Risken finns att frågans komplexitet och bristen på information medför att ett felaktigt agerande aldrig upptäcks.
Prop. 2002/03:150
133
5.4En flexibel lagstiftning med grund i
Regeringens bedömning: Fondlagstiftningen skall möjliggöra olika fondprodukter och inte sätta alltför snäva ramar för fondverksamheten. Klara regler behövs emellertid till skydd för konsumenterna. Regleringen bör ha sin grund i EG:s
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Enligt Sjunde
konsumentskydd inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder.
Skälen för regeringens bedömning: Lagen om värdepappersfonder ger de näringsrättsliga förutsättningarna för att bedriva fondverksamhet. Lagen ger vidare regler för hur rättsförhållandet mellan avtalsparterna – fondandelsägarna och fondbolaget – skall se ut. Regleringen tar avstamp i fondsparandets kollektiva form och ger en lösning som skall passa hela (eller merparten av) kollektivet. Fondmarknaden i dag ser emellertid inte ut som den gjorde för tio år sedan och den lär förändras ytterligare. Det är svårt att förutse hur produkterna – fonderna – kommer att utvecklas och också vad fondspararna kommer att efterfråga. I vissa avseenden är den nuvarande regleringen mindre flexibel. I andra råder det osäkerhet om vad som gäller. Det är framför allt regelverket kring de nationella fonderna som måste förtydligas och formas så att lagstiftaren inte i onö- dan förhindrar nya former av fondprodukter.
En översyn av den nuvarande lagstiftningen måste samtidigt omfatta den
I andra frågor finns inte några svar att hämta i
skydda konsumenterna. Regler kring konsumentskyddet finns inte enbart i fondlagstiftningen, utan också i annan allmän lagstiftning. Regler i lagen om värdepappersfonder om tillstånd och tillsyn, om hur en fond får placera sina medel, om vilken information som skall lämnas etc. är bestämmelser som avser att skydda alla andelsägare, oavsett om dessa är
Prop. 2002/03:150
134
konsumenter eller professionella investerare. Fondsparandet är emellertid Prop. 2002/03:150 först och främst en massprodukt avsedd för en bredare skara investerare.
Dessa är i de flesta fall konsumenter. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder kan därför med fog sägas vara en del av konsument- skyddet. Låt vara att det skyddet även omfattar institutionella placerare.
Vi instämmer i Sjunde
5.5Särskilda bestämmelser för nationella fonder
Regeringens bedömning: En ny fondlagstiftning bör vara utformad på ett sätt som ger tydligt utrymme för såväl harmoniserade värdepappers- fonder enligt
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna är, i den mån de yttrat sig, positiva till utred-
ningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Det står varje medlemsstat fritt att själv bestämma reglerna för sina nationella fonder, dvs. de fonder som inte omfattas av
Det är viktigt att komma ihåg att nationella fonder likaväl som UCITS- fonder fyller behov på fondmarknaden. Det går inte heller att konstatera att nationella fonder generellt sett är mer riskfyllda än
–i så stor utsträckning som möjligt – vara desamma oavsett typ av fond. En reglering av de nationella fonderna sammanfaller således till stor
del med den reglering som avser |
|
särskilda överväganden som tar sikte på fondprodukten, t.ex. placerings- |
|
bestämmelser och placeringsstrategier, möjligheten att begränsa inlösen- |
|
rätten för andelsägarna, möjligheten att vända sig till en begränsad krets |
|
personer etc. I vissa fall kan det finnas skäl till att göra avsteg från kra- |
|
ven på information, medan det i andra fall finns skäl att tvärtom stärka de |
|
kraven. |
|
Även om |
|
finns det ändå bestämmelser som berör dessa fonder. Det är i de fall |
|
medel i en värdepappersfond enligt |
|
fonder (s.k. fondandelsfonder). |
|
medlen placeras i andra värdepappersfonder enligt |
|
men också i nationella fonder under vissa förutsättningar (se vidare i |
|
avsnitt 10.8). |
|
Dessa bestämmelser är givetvis av vikt för de värdepappersfonder där |
|
fondmedel skall placeras i nationella fonder. Vi finner dock inte skäl att |
135 |
|
låta
Vi finner med hänsyn härtill att de nationella fonderna bör regleras tydligare i lagstiftningen än vad som görs i dag. Regleringen av de natio- nella fonderna behandlas i avsnitt 11.
5.6Placeringsregler och riskspridning
Regeringens bedömning: I syfte att upprätthålla ett gott konsument- skydd är ett grundkrav att alla fonder skall tillämpa principen om risk- spridning.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga är hur fondprodukten får se ut. Utgångspunkten är att fondens placeringsstrategi noga måste anges i fondbestämmelserna så att fondspararna vet vad de investerar i. En annan fråga är om fondformen lämpar sig för alla typer av investeringar.
En utgångspunkt är att det står konsumenten fritt att på egen hand investera i de tillgångar som fondmedel får placeras i och på så sätt kom- ponera sina egna portföljer. En konsument har således möjlighet att ta vilka exponeringar han önskar. En begränsning av hur fondmedel får pla- ceras kan därför inte sägas begränsa konsumenternas möjligheter att utnyttja de finansiella marknadernas egenskaper.
Det kan hävdas att möjligheten till handel i enskilda innehav enbart finns för dem som har ett relativt stort sparkapital eftersom köp i enskilda innehav ofta begränsas av att ett minimum av aktier måste handlas varje gång, så kallade handelsposter. Det skulle i så fall diskriminera de spa- rare som vill men inte har råd att hålla enskilda innehav. Dessa begräns- ningar är dock inte stora och kan snarare betraktas som en tröskel för när det är lönsamt att köpa enskilda innehav. Vid handel i enskilda innehav utgår courtage och denna avgift kan bli för stor om köp sker med små belopp.
Såväl
136
ning skall dock inte sammanblandas med risknivån i placeringar. Det är Prop. 2002/03:150 inget generellt förbud mot riskfyllda fonder.
Genom att sprida risker på ett flertal innehav kan en förvaltare kont- rollera sina risker och undvika onödiga risker som inte ger någon extra förväntad avkastning. Det bör således vara ett grundkrav att den förval- tare som vänder sig till allmänheten skall kunna komponera fonder som undviker onödiga risker, dvs. oförutsägbara händelser som kan drabba enskilda bolag. Konsumenten bör dessutom kunna känna sig trygg i att en fondinvestering innebär att principerna om diversifiering av portföl- jerna efterlevs.
Detta resonemang innebär dock inte att konsumenterna är hänvisade till enbart fonder med låg risk, utan det bör finnas möjligheter att sätta samman olika typer av fonder beroende på vad konsumenterna efter- frågar. Branschfonder eller länderfonder som ibland kan vara förknip- pade med hög risk bör alltså tillåtas så länge även dessa undviker risker som är hänförliga till enskilda innehav. Visserligen kan innehaven i denna typ av fonder vara sådana att alla bolag rör sig åt samma håll sam- tidigt, men det är då inte bolagsspecifikt. Vidare bör så kallade hedge- fonder också tillåtas i den mån de följer principerna om riskspridning. Det finns således ingen anledning att undanta vissa fonder från lagstift- ningen; avgörande är att verksamheten bedrivs med beaktande av risk- spridning.
Här har principerna om riskspridning mest diskuterats i termer av bolag och aktier. Samma principer bör dock ligga till grund för ränte- bärande tillgångar dock med beaktande av den särställning värdepapper utgivna av stater och kommuner har i
Våra närmare överväganden om riskspridning i de nationella fonderna återfinns i avsnitt 11.3. Remissinstansernas synpunkter kommer att bemötas i det avsnittet.
5.7Information till andelsägarna
Regeringens bedömning: Andelsägarnas rätt att få information om fon- den utgör en hörnsten i konsumentskyddet. Omfattningen av vilken information som skall lämnas påverkas av hur det övriga konsument- skyddet utformas, t.ex. kraven på fondbolaget, andelsägarnas inflytande och övervakningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser påtalar vikten av
utökade informationskrav.
Skälen för regeringens bedömning: I likhet med de flesta avtalsför- hållanden behöver både köparen och säljaren av fondandelar information till ledning för sina beslut. Sådan information är nödvändig såväl innan en investering skall göras som fortlöpande under avtalsförhållandets gång. Den information som lämnas kan vara av generell natur, avsedd att beskriva fondprodukten, och av individuell karaktär, avseende sparat kapital, på andelarna belöpande kostnader etc.
137
Vilken information som skall lämnas i varje enskilt fall beror på Prop. 2002/03:150 adressaten och på fondprodukten. Ju mer komplex produkt, desto större
blir kraven på information. Regler om information före köpet är viktigast i konsumentförhållanden; en professionell investerare kan antas kunna ta tillvara sina intressen i det avseendet.
Information under avtalsförhållandet avser framför allt investeringen som fondspararen har gjort. Förutom en ren redovisning av sparat kapital kan olika former av resultat anges. Till denna redovisning kommer information om kostnaderna för fondprodukten. Vid sidan av denna indi- viduella information behövs dock en fortlöpande beskrivning av fond- produkten, t.ex. avseende vilka investeringar som har gjorts sedan förra rapporteringen. Denna typ av information behövs för att småspararna skall kunna avgöra om de är nöjda med investeringen och förvaltningen, eller om de skall vidta några åtgärder.
För fondbolagen är kostnaderna för information många gånger en av de största posterna. Kravet på information måste balanseras mot kostna- derna, som till sist bärs av andelsägarna.
Vilken information som skall lämnas har ett nära samband med frågor om vilket inflytande andelsägarna skall ha över förvaltningen, hur över- vakningen av fondverksamheten skall utformas etc. Dessa frågor behandlas dock för sig. Vilken information som skall utgå och på vilket sätt behandlas dock lämpligen i respektive avsnitt.
138
6 |
En ny lag om investeringsfonder |
Prop. 2002/03:150 |
|
Regeringens förslag: I fondlagstiftningen och i övriga regelverk skall termen värdepappersfonder användas för de fonder som i alla delar uppfyller
Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder ersätts med en ny lag om investeringsfonder. Den nya lagen skall innehålla regler för såväl värdepappersfonder som specialfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder använder termen värdepappersfonder. Begreppet nationella fonder åter- finns däremot inte i lagen om värdepappersfonder, där det i stället talas om annan näringsverksamhet (3 §). Begreppet nationella fonder återfinns dock i förarbetena och används av fondbolagen själva och i massmedia. Nationella fonder används följaktligen i dag som ett samlingsnamn på alla de fonder som på något sätt fått tillstånd att avvika från de allmänna bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och därigenom UCITS- direktivet.
Det finns skäl att införa en enhetlig och tydlig terminologi i syfte att i regleringen klargöra skillnaderna mellan värdepappersfonder som i alla delar uppfyller
En enhetlig terminologi gör det också lättare för konsumenter att skilja på olika fondtyper. Det är fel att säga att en nationell fond ur risksyn- punkt är farligare än en värdepappersfond. Däremot är de nationella fon- derna en annorlunda fondprodukt och detta bör framgå på ett tydligare sätt än i dag.
Mot en uppdelning kan anföras att det finns en risk för begrepps- förvirring och att fondspararna blir mättade av olika termer och benämningar. Sådana problem torde emellertid vara övergående och bör kunna överbryggas genom fondbolagens fortlöpande information.
Det är vanligt att man utomlands gör en klar terminologisk uppdelning mellan olika fondtyper. I Tyskland och Storbritannien har varje place- ringsschema en särskild benämning. Den svenska lagstiftningen, så som den har varit utformad och så som den föreslås bli, är emellertid mindre inriktad på i lag fastställda scheman. Den övriga nordiska lagstiftningen är i så fall mer harmoniserad. I den norska, danska och finska fondlag- stiftningen tas således avstamp i
139
inte omfattas av
En liknande terminologi bör införas i den svenska fondlagstiftningen. Begreppet nationell fond är knappast utbrett bland fondsparare. Därtill kan uttrycket lätt förväxlas med kategorin länderfonder. Det förefaller därför lämpligare att söka en nordisk harmonisering samtidigt som benämningen specialfond ger en tydligare indikation på att det är fråga om en fond som beviljats undantag från det ”typiska” regelverket. De fonder som följer
Utredningen har vidare föreslagit att det även införs ett samlingsnamn för de två fondtyperna och som därmed också påverkar namnet på lagen. Utredningen föreslår därvid att värdepappersfonder och specialfonder inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.
Termen investeringsfonder går bra ihop med den internationella nomenklaturen. FEFSI (Fédération Européenne des Fonds et Sociétés d’Investissement; dvs. den europeiska branschorganisation som arbetar med fondfrågor på europeisk nivå) använder t.ex. investment funds som samlingsbenämning på fondindustrin i Europa. I Storbritannien används samma term. I Danmark talar man om investeringsforeningar och i Tyskland om Investmentfonds.
I skattelagstiftningen har tidigare förekommit möjligheter för företag att göra avsättningar av upp till hälften av den obeskattade vinsten till s.k. allmänna och särskilda investeringsfonder. Så är emellertid inte längre fallet.
Ibland används termen för olika former av riskkapitalbolag. Dessa kallas lite slarvigt för investeringsfonder eller riskkapitalfonder trots att de oftast är strukturerade som aktiebolag eller kommanditbolag. Det torde dock framgå av sammanhanget vad som läggs i termen. Därtill lär fonder enligt den nu föreslagna lagen även i fortsättningen marknads- föras under en rad olika kategorier, t.ex. aktiefonder, räntefonder, länder- fonder, hedgefonder, branschfonder etc., vilka knappast kan ges en enhetlig bestämning.
Vår uppfattning är att värdepappersfonder och specialfonder, såsom utredningen har föreslagit, bör inordnas under samlingsnamnet investe- ringsfonder.
Den gemensamma grundstruktur som värdepappersfonder och special- fonder har bör komma till uttryck i fondlagstiftningen. Därför anser vi att lagen – i enlighet med vad utredningen har föreslagit – bör benämnas lagen om investeringsfonder. De bestämmelser som är gemensamma för de två fondtyperna kan också sammanföras, medan olikheterna bör komma till uttryck i särskilda kapitel. Specialfonder behandlas särskilt i avsnitt 11.
Prop. 2002/03:150
140
7 |
Nya regler för fondbolagen |
Prop. 2002/03:150 |
|
7.1Bakgrund till de nya reglerna
Fondförvaltarna (förvaltningsbolag, fondbolag) intar en central roll i ett fondföretags struktur. Fonder kan, som tidigare har redovisats, organise- ras på olika sätt. I Sverige har vi kontraktsrättsliga fonder, dvs. värde- pappersfonder som förvaltas av ett fondbolag. I de länder där fonderna är aktiebolag med rörligt aktiekapital (t.ex. SICAV:er), kan fondförvalt- ningen skötas av aktiebolaget självt eller av ett externt förvaltningsbolag.
I detta avsnitt redovisas bedömningar och förslag beträffande regel- verket för fondbolagen. Grunden är
De nya reglerna, som bl.a. omfattar krav på auktorisation och villkor för verksamheten, syftar till att förverkliga den inre marknaden för finan- siella tjänster. Nya, harmoniserade regler för fondförvaltarna avser att stärka grundprincipen om ömsesidigt erkännande av auktorisation. En viktig del av de nya
Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 10.5) gjort bedömningen att det kan finnas fördelar med att strukturera en fond i en associations- rättslig form och att en reglering bör övervägas. Vi är inte nu beredda att ta ställning till frågan om associationsrättsliga fonder bör utredas när- mare. Frågan kan dock komma att tas upp vid behandlingen av utred- ningens slutbetänkande.
De fondförvaltare som erkänns av
141
7.2 |
Tillstånd att driva verksamhet |
Prop. 2002/03:150 |
7.2.1Fondförvaltning
Regeringens förslag: Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges till- stånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller ett utländskt fondföretag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. |
|
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. |
|
Skälen för regeringens förslag: För att starta ett fondbolag fordras |
|
enligt gällande svenska regler inte någon uttrycklig auktorisation enligt |
|
lagen om värdepappersfonder. Tillståndskravet avser i stället själva verk- |
|
samheten, dvs. att förvalta värdepappersfonder. För att få ett sådant till- |
|
stånd måste fondbolaget godkännas av Finansinspektionen (se definitio- |
|
nen i 1 § tillsammans med bestämmelserna i 6 och 11 §§ lagen om vär- |
|
depappersfonder). Vid sidan av fondbolagen får även andra svenska |
|
företag som står under inspektionens tillsyn efter särskilt tillstånd för- |
|
valta nationella fonder. Vidare kan Finansinspektionen i vissa fall ge till- |
|
stånd för fondverksamhet till utländska fondföretag. |
|
I nya artikel 5.1 i |
|
auktorisation för att driva verksamhet i fondbolag. Under vilka förutsätt- |
|
ningar auktorisation får lämnas, behandlas i de följande avsnitten; i stora |
|
delar motsvarar dessa nya regler de som gäller för andra finansiella före- |
|
tag. |
|
Enligt de äldre bestämmelserna i |
|
lagen om värdepappersfonder består fondverksamhet av förvaltning av |
|
en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden. |
|
Finansinspektionen tillåter utöver förvaltning av värdepappersfonder |
|
också att fondbolag förvaltar nationella fonder med stöd av 3 § lagen om |
|
värdepappersfonder. |
|
Enligt nya artikel 5.2 i |
|
åt annan verksamhet än förvaltning av sådana kollektiva fondföretag som |
|
följer reglerna i |
|
svenska värdepappersfonderna. Dock får ett fondbolag, enligt samma |
|
artikel, även ägna sig åt förvaltning av andra företag för kollektiva |
|
investeringar som står under tillsyn. Dessa motsvarar svenska nationella |
|
fonder, vilka i fortsättningen skall benämnas specialfonder. Till skillnad |
|
mot vad som framgår av lagrådsremissen måste regeln i artikel 5.2 enligt |
|
vår mening tolkas så att ett fondbolag måste förvalta minst en UCITS- |
|
fond för att omfattas av direktivets regler. Detta får dock främst bety- |
|
delse när det gäller bolagets verksamhet i utlandet, se avsnitt 9.1. |
|
Ett fondbolag föreslås få förvalta svenska värdepappersfonder och |
|
svenska specialfonder. Enligt regeln i artikel 3 i |
|
inte har ändrats, skall nämligen en fond anses hemmahörande i den |
|
medlemsstat där fondbolaget har sitt stadgeenliga säte. Denna regel tol- |
|
kas så att fondbolaget och fonden alltid måste höra till samma land, dvs. |
|
en fond kan aldrig ha ett annat hemland än det fondbolag som har startat |
|
fonden. Detta innebär att ett hemlands auktorisation för ett fondbolag |
|
bara kan avse förvaltningen av fonder som hör hemma i samma land. |
142 |
|
Följaktligen kan ett svenskt fondbolag inte få tillstånd att starta och driva Prop. 2002/03:150 t.ex. en tysk fond, dvs. en fond som har bildats och registrerats i enlighet
med den tyska fondlagstiftningen, ens om avsikten är att marknadsföra och sälja andelar i fonden enbart i Tyskland. Däremot kan det svenska fondbolaget sälja andelar i en svensk värdepappersfond i Tyskland.
Det bör också finnas en möjlighet för svenska fondbolag att utföra vissa tjänster på uppdrag av ett annat svenskt fondbolag eller ett utländskt förvaltningsbolag. I artikel 5g i
Vi anser således att ett fondbolag skall få möjligheten att ta emot upp- drag från andra fondbolag och även från utländska förvaltningsbolag. Sådana uppdrag får också tas emot från andra förvaltare än de som erkänns av
I
7.2.2Individuell portföljförvaltning
Regeringens förslag: Fondbolag får tillhandahålla individuell portfölj- förvaltning, dvs. förvaltning av någon annans finansiella instrument, efter tillstånd från Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd får ges bara till- sammans med tillstånd att driva fondverksamhet.
143
Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verk- samheten
1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,
2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och
3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som medel i värdepappersfonder får placeras i.
Utredningens bedömning: Utredningen anser att det i dag saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i
Remissinstanserna: Konsumentverket gör samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvalt- ning, men anser att svenska fondbolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES tillåter detta. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga förordar att
Prop. 2002/03:150
144
förslag i bilaga 4 till delbetänkandet bör kunna utgöra en lämplig Prop. 2002/03:150 utgångspunkt för regleringen av individuell portföljförvaltning. De
intressekonflikter som kan aktualiseras bör enligt verket kunna balanse- ras genom ytterligare bestämmelser i lagen, Finansinspektionens före- skrifter och aktiva tillsyn samt självreglerande åtgärder hos branschen och dess företag. Med hänsyn till uppgifterna att så gott som samtliga stater inom EES kommer att tillåta individuell portföljförvaltning fram- står det för Konkurrensverket som uppenbart att svenska fondbolag annars skulle drabbas av en allvarlig konkurrensnackdel. OM AB anser inte att det skulle uppstå sådana intressekonflikter som skulle utgöra skäl för att inte ge fondbolag möjlighet att tillhandhålla individuell portfölj- förvaltning. OM AB anser att det är viktigt att den förvaltarkompetens som finns inom fondbolagen kan tas tillvara på ett rationellt sätt. Ett exempel på sådan efterfrågad kompetens är den som avser förvaltning i enlighet med index, vilket inte är vanligt förekommande hos värde- pappersbolagen. Beaktas bör enligt OM AB också att ett förbud mot individuell portföljförvaltning bara kommer att innebära en konkurrens- nackdel för de svenska fondbolagen. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen framhåller särskilt att det från ett konkurrensperspektiv framstår som stötande att inte tillåta något som i övriga Europa betraktas som självklart. Inhemska konkur- rensaspekter gör sig också, enligt dem, gällande då det främst är de från banker och värdepappersbolag fristående fondbolagen som skulle drab- bas av att inte kunna erbjuda tjänsterna i samma bolag. Sveriges Advo- katsamfund konstaterar att värdepappersmarknadens aktörer redan i dag måste hantera intressekonflikter. Advokatsamfundet anser att dessa intressekonflikter inte nämnvärt skiljer sig från de intressekonflikter som kan uppstå om fondbolag ges möjlighet att bedriva individuell portfölj- förvaltning. Enligt Advokatsamfundet finns det inte tillräckliga skäl för att upprätthålla ett förbud för svenska fondbolag att tillhandahålla indivi- duell portföljförvaltning samtidigt som utländska förvaltningsbolag inom EES kommer att ges denna möjlighet.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
En nyhet i
Det tidigare förbudet i
145
Vad omfattas av individuell portföljförvaltning?
Förvaltning av någon annans finansiella instrument regleras i investe- ringstjänstedirektivet (93/22/EEG)85 som i den svenska lagstiftningen genomförts i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Sådan förvalt- ning är tillståndspliktig, åtminstone om det är fråga om yrkesmässig verksamhet som riktar sig till allmänheten. Finansinspektionen utövar tillsyn över sådan verksamhet.
Ett individuellt förvaltningsuppdrag innebär att fondbolaget mot betal- ning och efter vissa riktlinjer förvaltar annans värdepapper. Uppdraget kan vara allmänt hållet och t.ex. innefatta uppgiften att göra de investe- ringar som marknadsförhållandena kan motivera. Uppdraget kan också vara inskränkt till att bara omfatta de köp och försäljningar som upp- dragsgivaren särskilt anger. I denna förvaltning agerar således fondbola- get som ombud för investeraren.
Medan fondförvaltning således avser förvaltning av finansiella instru- ment för ett kollektiv av investerare, innebär den individuella portfölj- förvaltningen att fondbolaget tar emot förvaltaruppdrag från enskilda investerare. Dessa enskilda investerare har oftast ett större kapital att investera än vad den genomsnittlige fondandelsägaren satsar i en fond. Å andra sidan blir det samlade kapitalet i en fond regelmässigt större än det den enskilde investerar.
Individuell portföljförvaltning i fondbolag
Tanken bakom de nya reglerna i
Ett genomförande av de nya reglerna i
Förutsättningarna för tillstånd och kraven på den fortsatta verksamhe- ten i ett fondbolag kommer emellertid att närma sig de som gäller för värdepappersbolag. I de följande avsnitten kommer att behandlas t.ex. krav på verksamhetsplan, ägarprövning och krav på fondbolagets led- ning.
85 Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet, EGT L 141, 11.6.1993, s. 27 (Celex 393L0022), senast ändrat genom rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290. 17.11.2000, Celex 32000L0064).
Prop. 2002/03:150
146
Ett fondbolag kommer inte, med auktorisation enligt |
Prop. 2002/03:150 |
vet, att få tillhandahålla alla de finansiella tjänster som ett värdepappers- |
|
bolag får. Således tillåts inte ett fondbolag enligt |
|
utföra kommissionsverksamhet, förmedlingsverksamhet, handel för egen |
|
räkning eller medverka i emissioner m.m. (jfr 1 kap. 3 § första stycket 1– |
|
3 och 5 lagen om värdepappersrörelse). På motsvarande sätt får ett vär- |
|
depappersbolag inte heller i fortsättningen förvalta värdepappersfonder. |
|
Det kan ses som en fördel att fondbolagen får tillhandahålla olika for- |
|
mer av förvaltning, men inte t.ex. mäklartjänster eller medverkan till |
|
emissioner. Härigenom blir uppdelningen mellan olika former av verk- |
|
samhet tydligare och vissa intressekonflikter kan undvikas. |
|
Enligt |
|
hållas bara vid sidan av fondförvaltningen. Tillstånd att förvalta någon |
|
annans finansiella instrument enligt lagen om investeringsfonder får där- |
|
för ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet. |
|
Genomförandet av |
|
Samtliga stater som omfattas av |
|
genomföra |
|
vis från land till land. Det är därför svårt att nu ha en bestämd uppfatt- |
|
ning om hur övriga medlemsstater ser på möjligheten för fondbolag att |
|
tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Förmodligen kommer dock |
|
de flesta medlemsstater införa motsvarande regler. Detta är en omstän- |
|
dighet som måste beaktas vid bedömningen av om dessa regler bör infö- |
|
ras också i Sverige. |
|
Enligt tanken i |
|
tion i sitt hemland rätt att tillhandahålla sina tjänster i övriga medlems- |
|
stater. Detta innebär att utländska förvaltningsbolag, med säte i ett land |
|
inom EES, kan komma att erbjuda individuell portföljförvaltning i |
|
Sverige. De problem som är förknippade med flera typer av förvaltning |
|
kan således inte ”motas vid gränsen”. Risken är således överhängande att |
|
målet och syftet med ett förbud i så fall inte skulle uppnås. |
|
Samtidigt som utländska förvaltningsbolag har tillgång till den svenska |
|
marknaden skulle ett förbud i den svenska fondlagstiftningen inte ge de |
|
svenska fondbolagen en motsvarande möjlighet. De svenska fondbolagen |
|
skulle i så fall drabbas av en konkurrensnackdel. Effekten kan också bli |
|
att svenska fondbolag väljer att etablera sig utomlands; genom europa- |
|
passet kan ju bolaget verka fritt här ändå. |
|
Möjligtvis skulle ett svenskt förbud uppmärksamma fondspararna på |
|
de intressekonflikter som kan uppstå. Om allmänheten därvid ser allvar- |
|
ligt på problemet skulle tvärtom de svenska ”rena” fondbolagen få en |
|
konkurrensfördel. Det är dock svårt att se en sådan genomslagskraft. |
|
En fördel med enhetliga regler inom EES är att medlemsstaternas till- |
|
synsmyndigheter lättare kan samarbeta i frågor om tillsyn men även om |
|
ytterligare föreskrifter för verksamheten där det anses nödvändigt. Det |
|
pågår inom EU ett arbete för att skapa en enda marknad inom värde- |
|
pappersområdet och Finansinspektionens tillsynsansvar kommer troligt- |
|
vis att utökas. Inspektionen kommer då att tillsammans med övriga till- |
|
synsmyndigheter inom EES få en tydligare roll och därmed ökas beho- |
|
ven av ett samarbete över gränserna. Denna utveckling påverkar också |
147 |
fondmarknaden. I
tillämpning inom EES gynnar fondmarknaden. Det är t.ex. reglerna om kapitalkrav (avsnitt 7.3), om förenklade prospekt (avsnitt 8) samt all gränsöverskridande verksamhet.
Att införa en möjlighet för svenska fondbolag att tillhandahålla indivi- duell portföljförvaltning skulle därför kunna ge Finansinspektionen en möjlighet att utöva tillsyn i den frågan och se över behovet av ytterligare föreskrifter om t.ex. sundhets- och uppföranderegler. På det sättet skulle inspektionen också få möjlighet att bidra till en enhetlig tillämpning och reglering i samarbetet med övriga tillsynsmyndigheter.
Bör svenska fondbolag få tillhandahålla individuell portföljförvaltning?
Utredningen har utförligt redogjort för intressekonflikter som kan uppstå i fondverksamheten. Om
Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga gör bara Kon- sumentverket samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiespara- res Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att till- handahålla individuell portföljförvaltning, men anser att svenska fond- bolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES gör det. Flertalet remissinstanser anser dock att
Om
Utredningen gör bedömningen att de flesta stater inom EES kommer att införa en möjlighet för fondbolagen att tillhandahålla individuell port- följförvaltning, även om det - som utredningen påpekar - ännu är för
148
tidigt för att kunna få någon samlad bild av övriga medlemsstaters |
Prop. 2002/03:150 |
inställning i denna fråga. Om svenska fondbolag inte ges möjlighet att |
|
tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det innebära en kon- |
|
kurrensnackdel för dem i förhållande till företag från andra stater inom |
|
EES. |
|
Konsumenternas intressen kan enligt vår bedömning tas tillvara också |
|
om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell portfölj- |
|
förvaltning. På samma sätt som i dag torde de intressekonflikter som |
|
uppkommer kunna hanteras genom bestämmelser i lag och föreskrifter i |
|
kombination med Finansinspektionens tillsyn. En möjlighet för fond- |
|
bolagen att tillhandahålla individuell portföljförvaltning kan därmed inte |
|
anses stå i strid mot fondandelsägarnas gemensamma intresse. Därtill |
|
kommer den konkurrensnackdel som det skulle innebära för svenska |
|
fondbolag om de inte skulle ges möjlighet att erbjuda individuell port- |
|
följförvaltning samtidigt som förvaltningsbolag från andra stater inom |
|
EES skulle ha möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster också i Sverige. |
|
Vi anser därför att |
|
även tillhandahålla individuell portföljförvaltning bör genomföras i lagen |
|
om investeringsfonder. |
|
Tillstånd för individuell portföljförvaltning |
|
Fondbolag som vill tillhandahålla individuell portföljförvaltning behöver |
|
Finansinspektionens tillstånd. Vad som läggs i begreppet individuell |
|
portföljförvaltning bör motsvara det som gäller för värdepappersbolagen. |
|
När det i |
|
följer” bör det således avse samma sak som omnämns i 1 kap. 3 § första |
|
stycket 4 lagen om värdepappersrörelse. Där anges visserligen att ett vär- |
|
depappersbolag som huvudverksamhet får utföra ”förvaltning av någon |
|
annans finansiella instrument”. (Jfr också prop. 1990/91:142 s. 111 f. och |
|
s. 153 f.). Begreppen ”värdepappersportföljer” och ”finansiella instru- |
|
ment” bör dock överensstämma med varandra. I |
|
som krav att värdepappersportföljen består av sådana finansiella instru- |
|
ment som anges i avsnitt B i bilagan till investeringstjänstedirektivet |
|
(93/22/EEG). I den bilagan anges överlåtbara värdepapper, fondandelar, |
|
penningmarknadsinstrument samt olika namngivna derivatinstrument. |
|
Den uppräkningen bör omfattas av definitionerna av finansiella instru- |
|
ment i såväl lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som |
|
den nya lagen om investeringsfonder. |
|
Som angetts ovan är det dock inte möjligt för ett fondbolag att enligt |
|
fondlagstiftningen få tillstånd att utföra alla de finansiella tjänster som ett |
|
värdepappersbolag får göra. |
|
Till ett tillstånd avseende individuell portföljförvaltning får de behö- |
|
riga myndigheterna enligt |
|
ett fondbolag att tillhandahålla vissa sidotjänster (artikel 5.3 b). Ett till- |
|
stånd får dock inte avse bara dessa sidotjänster och sådana sidotjänster |
|
får heller inte utföras om fondbolagets tillstånd bara avser fondverksam- |
|
het. |
|
Dessa sidotjänster avser dels rådgivning avseende investeringar i |
|
finansiella instrument, dels förvaring och förvaltning av andelar i företag |
|
för kollektiva investeringar (dvs. fondandelar). Den terminologi som |
149 |
används i
pappersrörelse av vilka sidotjänster som kan komma i fråga för värde- pappersbolag kan därför inte automatiskt föras över till att gälla även fondbolag. ”Förvaring och förvaltning av fondandelar” nämns inte i lagen om värdepappersrörelse utan där anges i stället som sidoverksam- het att ”ta emot värdepapper för förvaring (3 kap. 4 § första stycket 2). Därtill kommer att den rådgivning som anges i lagen om värdepappers- rörelse avser ”råd i finansiella frågor”. I sådan rådgivning ingår enligt förarbetena inte enbart råd om investeringar, utan också t.ex. råd i sam- band med företagsförvärv m.m. (se prop. 1990/91:142 s. 164). Fondbolag med tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning får således inte ge råd i samma omfattning som värdepappersbolag.
Dessa avvikelser avseende vad som ingår i fondbolagets sidoverksam- het synes således ha materiell betydelse och det bör därför uttryckligen regleras vilka sidotjänster ett fondbolag får erbjuda.
Den individuella portföljförvaltningen fordrar dock i vissa fall ytterli- gare reglering som tar hänsyn till den förvaltningens speciella karaktär, men som också säkerställer ett enhetligt rättsligt system för denna typ av finansiell tjänst (se punkten 10 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). I artikel 5.4 i
Tillståndet omfattar inte vissa tjänster
Rätten att tillhandahålla individuell portföljförvaltning omfattar, enligt artikel 2.4 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG), inte tillhanda- hållande av tjänster som motpart till staten, centralbanken eller andra nationella organ med liknande funktioner i en medlemsstat när de verkar för medlemsstatens penningpolitik, valutapolitik, finanspolitik eller valutareservförvaltning.
Omvänt betyder detta att sådana transaktioner med det allmänna inte är underkastade tillståndsplikt. Detta följer i sin tur av att det i dessa situa- tioner inte finns samma behov av skyddsregler som vid transaktioner mellan privata subjekt.
Den
7.3 |
Kapitalkrav |
|
I nya artikel 5a i |
|
|
skall ställas på ett fondbolag. Kapitalkraven kan delas in i tre delar. För |
|
|
det första måste ett fondbolag ha ett minsta startkapital om 125 000 euro. |
|
|
Detta startkapital får aldrig underskridas under den löpande verksamhe- |
|
|
ten (artikel 5d). För det andra måste fondbolaget ha ett (ytterligare) |
|
|
kapital beräknat på den fondförmögenhet som fondbolaget förvaltar. Ju |
|
|
högre förvaltat kapital desto högre kapitalkrav ställs. Ett fondbolag |
|
|
behöver |
dock enligt dessa två delar, totalt sett, inte ha mer än |
150 |
|
|
tio miljoner euro i egna medel. Som en tredje del finns dock ett kapital- Prop. 2002/03:150 krav som beräknas på fondbolagets omkostnader. Kravet motsvarar en
fjärdedel av omkostnaderna under ett år och något tak finns inte. Detta innebär att ett fondbolag med höga omkostnader kan komma att tvingas ha egna medel som överstiger tio miljoner euro.
7.3.1Startkapital
Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha ett startkapital som motsva- rar minst 125 000 euro. Fondbolagets egna medel får aldrig under pågående verksamhet understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolag måste i dag, som alla aktiebolag, ha ett visst minsta aktiekapital. Enligt 1 kap. 3 § aktiebolags- lagen (1975:1385) skall ett aktiebolag ha ett minsta aktiekapital på 100 000 kronor eller 500 000 kronor beroende på om det är ett privat respektive publikt aktiebolag. I 6 § lagen om värdepappersfonder anges som komplement härtill att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens omfattning är tillräckligt stort. Vidare ges regeringen, eller Finansinspektionen, bemyndigande att närmare ange storleken på aktiekapitalet. Finansinspektionen anger i sina föreskrifter att fondbolag skall ha ett aktiekapital på minst en miljon kronor.
Den svenska lagregeln grundar sig på den tidigare regeln i artikel 5 i
Vad skall då läggas i begreppet startkapital? Enligt artikel 1a.14 i
Krav på ett visst minsta startkapital finns för de flesta finansiella före- tag. Så är t.ex. fallet för värdepappersbolag, bankaktiebolag och kredit-
86Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, LGT L 126, 26.5.2000, s. 1 (Celex 32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/28/EG (EGT L 275, 27.10.2000, s. 37, Celex 32000L0028).
87Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, LGT L 372, 31.12.1986, s. 1 (Celex
31986L0635). |
151 |
marknadsföretag (se 9 kap. 4 § bankrörelselagen [1987:617]; 2 kap. 5 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse, se också uttalanden i prop. 1994/95:50 s. 111 f.; 2 kap. 4 § lagen [1992:1610] om finansieringsverk- samhet). För dessa företag fordras enligt den svenska regleringen att de har ett visst angivet bundet eget kapital när rörelsen påbörjas. För att veta vad som ingår i det bundna egna kapitalet måste man gå till årsredovis- ningslagen (1995:1554) och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre- ditinstitut och värdepappersbolag (se 5 kap. 14 § respektive 5 kap. 4 § 3). Den sistnämnda lagen instiftades bl.a. för att genomföra direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finan- siella institut (86/635/EEG).
Definitionen av bundet eget kapital har kritiserats i olika sammanhang för att inte stämma överens med gemenskapslagstiftningen. I lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar används i stället begreppet startkapital. I lagen uppställs krav på att ett institut för elektro- niska pengar skall ha ett visst minsta startkapital (2 kap. 5 §) när verk- samheten inleds. Vad som får ingå i startkapitalet preciseras emellertid inte. Det har i stället genom bemyndigande överlämnats till regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela närmare före- skrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet (8 kap. 1 § 1). I linje härmed har i proposition 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse föreslagits att motsvarande ändring skall göras i bestämmelserna för banker, kreditmarknadsföretag och värdepappers- bolag.
Ett krav på ett minsta startkapital syftar till att stärka fondandels- ägarnas skydd, men också till att bidra till det finansiella systemets stabi- litet (jfr punkterna 3 och 5 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). Regeln i
Krav på ett minsta startkapital utgör dock en komponent bland flera i skyddet för fondandelsägarna och kompletteras bl.a. med krav på att fondtillgångarna skall hållas åtskilda från fondbolagets tillgångar. Med hänsyn härtill saknas skäl att bryta harmoniseringen och den enhetliga regleringen för andra finansiella företag.
Vi anser därför att reglerna i
Prop. 2002/03:150
152
7.3.2 |
Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver startkapitalet ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenhe- ten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmö- genheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på upp- drag från någon annan.
Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.
Ett fondbolag får ersätta hälften av det ytterligare kapital, som behövs med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten, med en garanti för motsvarande belopp. En förutsättning är att garantin lämnats av ett kre- ditinstitut eller ett försäkringsföretag med säte inom EES, eller ett kre- ditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES och som står under likvärdig tillsyn.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att förslaget om att
tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti går emot utveck- lingen på marknaden. Enligt inspektionen går utvecklingen i stället mot att kapitalkravet skall uppfyllas genom inbetalt kapital. Enligt Finans- inspektionens mening finns det därför inte någon anledning att frångå den ordning som gäller i dag.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolagets egna medel får som utgångspunkt aldrig understiga startkapitalet på motsvarande minst 125 000 euro. Vid sidan av startkapitalet ställer
Grunden för dessa ytterligare kapitalkrav är, som för kravet på start- kapital, att säkerställa fondbolagets åtaganden. Det är dock inte lämpligt att likställa dessa kapitalkrav med kravet på kapitaltäckning för andra finansiella företag. Den kapitaltäckningen skall motsvara specifika risker i verksamheten såsom kreditrisker och olika marknadsrisker. Tanken bakom
Fondbolagets egna medel får enligt
Med förvaltad fondförmögenhet menas de värdepappersfonder och
specialfonder som förvaltas av fondbolaget. Fondbolaget är ansvarigt
153
enligt fondlagstiftningen och skall företräda fondandelsägarna i alla frå- gor som rör fonden. Detta ansvar kvarstår även om fondbolaget genom ett uppdragsavtal låter någon annan ta hand om hela eller delar av för- valtningen för fondbolagets räkning (se nedan i avsnitt 7.8). Kapitalkra- vet skall därför räknas även på sådana portföljer som någon annan enligt uppdrag förvaltar för fondbolagets räkning. Motsatsvis räknas inte in sådan förvaltning som fondbolaget utför på uppdrag från ett annat fond- bolag eller fondförvaltare.
Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som erfordras med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som högst uppgå till motsvarande 10 miljoner euro (ett fondbolags kapital- krav kan dock komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i nästa avsnitt).
Medlemsstaterna får vidare enligt
Finansinspektionen har avstyrkt utredningens förslag att i svensk rätt införa den möjlighet som
Det är oklart om det i begreppet garanti kan inordnas även olika för- säkringslösningar. Enligt direktivtexten får dock garantin utställas av ett försäkringsföretag. Vi ser därför inte något hinder mot att fondbolaget tecknar en försäkring i syfte att delvis uppfylla det nu diskuterade kapi- talkravet. En förutsättning är dock att försäkringens villkor är sådana att försäkringen kan tas i anspråk på här avsett sätt, nämligen att ersätta fondbolagets egna medel.
De nya kapitalkraven innebär att fondbolag som förvaltar större fond- förmögenheter kommer att få ett totalt kapitalkrav som klart överstiger det nuvarande. Ett räkneexempel kan förtydliga konsekvenserna.
Samtliga fondbolag måste ha ett startkapital på motsvarande 125 000 euro.
Prop. 2002/03:150
154
För fondbolag med förvaltade fondförmögenheter mellan 250 miljo- Prop. 2002/03:150 ner euro och 50,25 miljarder euro växer kapitalkravet successivt. Det
innebär att ett femtontal svenska fondbolag kommer att omfattas av det kapitalkrav som är baserat på fondförmögenheten. Inget svenskt fondbo- lag skulle dock nå upp till taket på maximalt motsvarande 10 miljoner euro i egna medel som detta krav inrymmer.
7.3.3Kapital beräknat efter fondbolagets fasta omkostnader
Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha egna medel som minst mot- svarar en fjärdedel av bolagets fasta omkostnader under föregående år.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen understryker behovet av internationellt samförstånd eftersom det är viktigt att tolkningen i de olika
Skälen för regeringens förslag: Oavsett de kapitalkrav som behand- lats i avsnitten 7.3.1 och 7.3.2 kräver
De behöriga myndigheterna (i Sverige Finansinspektionen) får också medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten.
Det finns ett behov av att tolka vad som menas med fasta omkostnader. Denna tolkning bör - såsom några av remissinstanserna har påtalat - vara enhetlig inom EES, men kan trots det komma att falla ut olika. Det kan också vara så att detta kapitalkrav i praktiken blir det mest be- tungande för fondbolagen.
Det finns en motsvarande bestämmelse i 2 kap. 5 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag. I förarbetena till den bestämmelsen anges att fasta om- kostnader är sådana kostnader som inom redovisningsområdet utgör all- männa administrativa kostnader, exempelvis lokalkostnader i form av hyra m.m. (prop. 1994/95:50 s. 298). Remissinstanserna påpekade svå- righeterna med att närmare avgöra vad som är fasta kostnader och svaret blev att Finansinspektionen fick utveckla begreppet närmare i föreskrifter om det behövdes.
88 Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag |
155 |
och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1, Celex 393L0006). |
Finansinspektionen har utvecklat begreppet närmare i 12 kap. före- Prop. 2002/03:150 skrifter och allmänna råd (FFFS 2000:6) om kapitaltäckning och stora
exponeringar. Där anges att fasta omkostnader avser personalkostnader som löner, sociala avgifter och pensionsåtaganden, fastighets- och lokal- kostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för utrustning m.m. samt avskrivningar.
Kapitalkravet bör beräknas på samma sätt oavsett om det är fråga om värdepappersbolag eller fondbolag. För att åstadkomma det bör rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrif- ter som behövs för att precisera vad som skall ingå i fasta omkostnader. På så vis bör det också bli lättare att göra de anpassningar som kan behö- vas för att nå enhetlig tillämpning av det aktuella kapitalkravet inom EU.
I avsnitt 7.3.1 diskuteras vilken typ av kapital som kan ingå i startka- pitalet. För det ytterligare kapital som krävs beroende av fondbolagets fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten används dock uttrycket ”egna medel”. Vad menas då med detta? Enligt artikel 1a.15 i
Egna medel omfattar i huvudsak aktiekapitalet och annat bundet eget kapital. Definitionen av egna medel sammanfaller delvis med vad som menas med startkapital. På inrådan av Lagrådet införs en definition av egna medel som motsvarar den i
7.4Krav på fondbolagets ledning och organisation
Regeringens förslag: Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fond- verksamhet får ges bara om
-bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
-den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk- tör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfa- renhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
-bolagets styrelse består av minst tre ledamöter,
-bolaget har en verkställande direktör, och
-bolaget till ansökan om tillstånd fogar en verksamhetsplan. Fondbolaget skall under sin verksamhet alltid uppfylla villkoren för
tillstånd.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
156
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag få regler i fondlag- stiftningen som tar sikte på fondbolagets ledning och organisation. För fondbolag gäller i stället vad som är föreskrivet för aktiebolag i allmän- het. I lagen om värdepappersfonder finns det särskilda bestämmelser om fondbolagets revisorer och om vissa jävsituationer. Vidare finns en all- män bestämmelse om att tillstånd för fondverksamhet får ges bara om fondbolaget inte är olämpligt att utöva verksamheten. Ett krav som dock ställts och alltjämt ställs i
I artikel 5a.1 b uppställs nu krav på fondbolagets styrelse och övriga ledning. De personer som i praktiken leder verksamheten skall ha erfor- derligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet, även i fråga om den typ av fonder som bolaget förvaltar. En motsvarande bestämmelse bör infö- ras i lagen om investeringsfonder. Den bör utformas som i annan finan- siell lagstiftning (se 3 kap. 2 § första stycket 4 förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i prop. 2002/03:139 samt jfr även t.ex. 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen [1991:981] om värdepappersrörelse).
Enligt
Dessa uppgifter använder inspektionen i bedömningen av om ett fond- bolag är lämpligt eller inte för fondverksamhet, men också för att full- göra sitt åtagande att främja en sund utveckling av verksamheten. Finansinspektionens föreskrifter i dessa delar synes väl motsvara UCITS- direktivets krav. Detsamma gäller regeln om att ett fondbolag skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär.
Enligt
Prop. 2002/03:150
157
het och 2 kap. 4 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Enligt dessa bestämmelser skall styrelsen i ett bankaktiebolag bestå av minst tre sty- relseledamöter och styrelsen i ett kreditmarknadsbolag respektive ett värdepappersbolag bestå av minst fem styrelseledamöter. I proposition 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse har föreslagits att kravet på minst tre styrelseledamöter skall gälla även för kreditmarknadsbolag. Både i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG) och i investeringstjänstedirekti- vet (93/22/EEG) föreskrivs emellertid - i likhet med i
Vidare anser vi i linje med övrig finansiell lagstiftning att fondbolag, utöver
Enligt artikel 5a.1 c i
Finansinspektionen har i sina föreskrifter (FFFS 2002:6) om verksam- hetsplan för värdepappersbolag m.fl. angett vad en verksamhetsplan skall innehålla. De bestämmelserna gäller för värdepappersbolag, svenska bankinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och utländska företag som med tillstånd driver värdepappersrörelse från filial här i lan- det och kan inte i alla delar överföras till aktiebolag som ansöker om till- stånd att driva fondbolag. Det är vanskligt att här låsa fast sig vid ett visst innehåll, men en verksamhetsplan bör åtminstone innehålla en beskriv- ning av den verksamhet bolaget avser att bedriva och uppgift om bolaget avser att etablera filialer utomlands eller uppdra åt annan att utföra tjänster. Vidare bör planen innehålla en schematisk plan över hur bolaget avser att organisera verksamheten. Verksamhetsplanens innehåll bör där- vid anpassas till syftet att ge Finansinspektionen ett underlag för sin bedömning vid tillståndsgivningen och att främja den löpande tillsynen. Kraven på ledningen och att en verksamhetsplan skall upprättas ställs primärt vid tillståndsgivningen, men skall enligt artikel 5d.1 alltid vara uppfyllda. Det åligger därför Finansinspektionen att i sin tillsyn bevaka detta. Är dessa krav inte uppfyllda kan inspektionen – som framgår av avsnitt 12.2 nedan – därvid komma att återkalla tillståndet.
Prop. 2002/03:150
158
7.5Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en svåröver- skådlig företagsgrupp
Regeringens förslag: Om det bolag som ansöker om tillstånd har eller kan väntas komma att få nära förbindelser med något annat företag eller en fysisk person, får tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
Bestämmelser motsvarande de som finns i annan finansiell, närings- rättslig lagstiftning bör föras in i den nya lagen om investeringsfonder där det anges när ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser och när en fysisk person och ett fondbolag skall anses ha nära förbindelser.
Fondbolaget skall underrätta Finansinspektionen om bolaget får kän- nedom om att aktier i bolaget har blivit föremål för förvärv om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan. Inspektionen får förelägga innehavaren av aktier att avyttra så stor del av aktierna att fondbolaget inte längre har nära förbindelser med någon annan. Inspektionen får förbjuda innehavaren av sådana aktier att före- träda aktierna vid stämma i bolaget och, om särskilda skäl finns, begära att tingsrätten utser en lämplig förvaltare att i stället företräda aktierna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5a.2 i
finns, på liknande sätt som i andra direktiv för finansiella företag, en bestämmelse om förstärkt tillsyn över fondbolag som ingår i en grupp av företag. Om ett bolag har ”nära förbindelser” med någon annan får till- stånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av fond- bolaget. Motsvarande bestämmelser finns för banker, värdepappersbolag och kreditmarknadsföretag (jfr 9 kap. 3 § femte stycket bankrörelselagen, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om värdepappersrörelse, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om finansieringsverksamhet). Definitionen av nära förbin- delser i artikel 1a.9 i
Bestämmelserna har också ett samband med den ägarprövning som de behöriga myndigheterna skall göra enligt artikel 5e i
Prop. 2002/03:150
159
valtare att i stället företräda aktierna. Detta bör dock ske bara om de Prop. 2002/03:150 företag som berörs av de nära förbindelserna inte ändrar sin ägarstruktur,
så att den inte längre kan anses svåröverskådlig (jfr prop. 1995/96:173 s. 88).
Det kan diskuteras om ett tillstånd skall kunna återkallas om fondbola- get har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp. Bankoktroj anses t.ex. inte kunna återkallas av detta skäl (prop. 1995/96:173 s. 89). En förutsättning för återkallelse enligt bankrörelselagen är nämligen att banken överträder någon bestämmelse eller på annat sätt visat sig vara olämplig genom någon handling eller annat förhållningssätt från bankens sida. Vad gäller nära förbindelser är det dock fråga om en annan situation som framkallats genom åtgärder från utomstående intressenter. Förut- sättningarna för återkallelse av tillstånd för fondbolag är emellertid något annorlunda. Dessa frågor behandlas i avsnitt 12.2.
Skrivningen ”nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan som hindrar en effektiv tillsyn” omfattar också regeln i artikel 5a.2 andra stycket i
7.6Krav på fondbolagets ägare
7.6.1Ägarprövning vid tillståndsgivningen
Regeringens förslag: Finansinspektionen skall vägra tillstånd att driva fondverksamhet om inspektionen med hänsyn till behovet av att säker- ställa att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar som reglerar fondbolags verk- samhet, bedömer att lämpligheten hos de aktieägare som direkt eller indi- rekt har ett kvalificerat innehav inte är tillfredsställande. Med ett kvali- ficerat innehav menas varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar 10 procent eller mer av kapitalet eller av rösträtterna eller som på något annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i fondbolaget.
Tillstånd får inte ges om någon som i väsentlig utsträckning har åsido- satt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska ange- lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan väntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. |
|
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. |
|
Skälen för regeringens förslag: Det saknas i dag uttryckliga bestäm- |
|
melser i fondlagstiftningen som tar sikte på en ägarprövning. I likhet med |
|
vad som gäller för fondbolagets ledning kan emellertid en sådan pröv- |
|
ning ske indirekt genom den allmänna bestämmelsen om en sund verk- |
|
samhet i 40 § lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen anger |
|
också i sina föreskrifter att till en ansökan om tillstånd skall lämnas upp- |
160 |
|
gifter om fondbolagets ägarförhållanden. Av dessa uppgifter skall framgå namn och ägarandel för varje ägare som innehar 10 procent eller mer av totala röstetalet eller totala antalet aktier i fondbolaget. Sådan ägares engagemang i annat fondbolag eller i annat institut under Finansinspek- tionens tillsyn skall också anges. Finansinspektionens krav på upplys- ningar om ägarförhållandena tar följaktligen sikte på sådana ägare som kan anses ha ett visst inflytande över verksamheten.
I artikel 5b i
I
Om ett fondbolag är dotterbolag till ett annat förvaltningsbolag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna, enligt artikel 5b.3 i
Prop. 2002/03:150
161
7.6.2 |
Ägarprövning under verksamheten |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Regler motsvarande de som finns i annan finan- siell lagstiftning införs avseende ägarprövning i de fall någon, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i ett fondbolag som medför att denne får ett kvalificerat innehav.
Finansinspektionens tillstånd fordras i sådana fall. Finansinspektionen har också möjlighet att besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalifice- rat. Inspektionen får också förelägga ägare till ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de nya reglerna i UCITS- direktivet skall en prövning av ägarna till fondbolaget ske under verk- samhetens gång. I artikel 5e anges således att för kvalificerade innehav i fondbolag skall samma regler gälla som de som fastställs i artikel 9 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG). Den artikeln har genomförts i 6 kap. 3
Genom hänvisningen till investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) skall således samma regler för ägarprövning gälla för fondbolag som för värdepappersbolag. Det är med hänsyn till en enhetlig reglering därför lämpligt att genomföra de nya reglerna i
Bestämmelserna om ägarprövning innebär att förvärv, såväl direkta som indirekta, varigenom någon får ett kvalificerat innehav i ett fondbo-
162
lag, inte får ske om Finansinspektionen inte först har lämnat sitt tillstånd. Detta innebär ett renodlat ansöknings- och tillståndsförfarande.
Med kvalificerat innehav menas enligt artikel 1a.10 i
Tillstånd före förvärvet krävs också om någon genom förvärv ökar sitt kvalificerade innehav till 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller rösterna i fondbolaget, eller så att fondbolaget blir ett dotterbolag.
Tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att förvärvaren inte kom- mer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar som reglerar fond- bolags verksamhet och om förvärvaren i även övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över fondbolagets ledning. Tillstånd får dock inte ges om förvärvaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Även här hänvisas till tidigare motivuttalanden samt till förslaget till lag om bank- och finansierings- rörelse (prop. 1994/95:50 s. 139 f. som i sin tur hänvisar till prop. 1992/93:89 s. 195 ff. samt prop. 2002/03:139 s. 391 f.).
Som för värdepappersbolag är det lämpligt att inspektionen ger ett explicit beslut. Beslut om tillstånd skall lämnas inom tre månader från det att ansökan gjordes. Om Finansinspektionen inte motsätter sig för- värvet, får inspektionen föreskriva viss tid inom vilket förvärvet skall vara genomfört.
I vissa fall skall ägarprövningen föregås av samråd med de behöriga myndigheterna i andra berörda länder. Så är fallet om förvärvaren av ett kvalificerat innehav är ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett annat land inom EES eller moderföretag till ett förvaltningsbolag i ett annat land inom EES. Samma gäller om förvärvaren är en fysisk eller juridisk per- son som har ägarkontroll över ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett annat land inom EES om det fondbolag i vilket förvärvet avses ske till följd därav skulle få ställning av dotterföretag eller komma under för- valtarens ägarkontroll.
För att underlätta inspektionens kontroll skall den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att säljarens innehav kommer att understiga 20, 33 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller rösterna i fondbolaget underrätta inspektionen om detta. En skyldighet att underrätta inspektionen åligger också fondbolag som fått kännedom om sådana förvärv och avyttringar. De juridiska personer som har ett kvalificerat innehav skall anmäla ändringar i sin bolagsled- ning till inspektionen. Varje fondbolag skall också, minst en gång om året, underrätta Finansinspektionen om namnen på aktieägare med kvali- ficerade innehav samt om storleken på sådana innehav.
Finansinspektionen har en rad olika åtgärder att tillgripa om någon underlåter att söka tillstånd eller om någon nekas tillstånd eller om någon med ett kvalificerat innehav utövar eller kan antas komma att utöva sitt
Prop. 2002/03:150
163
inflytande på ett sätt som motverkar att verksamheten i ett fondbolag Prop. 2002/03:150 drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och
andra författningar som reglerar bolagets verksamhet. Inspektionen kan då besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Inspektionen kan också förelägga ägare till ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.
7.7 |
Sundhetskrav m.m. |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att |
|
|
allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas |
|
|
kapitalinsats inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan |
|
|
anses sund. |
|
|
Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut skall vara skyldiga att lämna ut |
|
|
uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det begärs av |
|
|
undersökningsledare eller åklagare under en utredning enligt bestämmel- |
|
|
serna om förundersökning. |
|
|
Utredningens förslag i delbetänkandet och i bilaga 4 till delbetänkan- |
|
|
det överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock |
|
|
inte lämnat något förslag vad gäller skyldighet att lämna ut uppgifter. |
|
|
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller |
|
|
lämnar det utan erinran. Riksbanken konstaterar att den föreslagna |
|
|
bestämmelsen om sundhetskrav och uppföranderegler efterliknar äldre |
|
|
finansiell lagstiftning på området på ett sätt som enligt banken varken ger |
|
|
fondbolagen eller Finansinspektionen tillräcklig ledning i dagens finan- |
|
|
siella miljö. Riksgäldskontoret anser att det borde vara möjligt att finna |
|
|
en annan utformning av uppförandereglerna som ger tydligare vägled- |
|
|
ning för berörda företag, liksom för tillsyn och ingripanden från Finans- |
|
|
inspektionen. Konkurrensverket ifrågasätter om inte intressekonflikter |
|
|
bör konkretiseras i den föreslagna lagregeln och exempelvis innefatta |
|
|
krav på fondbolaget att utnyttja konkurrensens möjligheter respektive |
|
|
inte gynna närstående koncernbolags intressen. Konkurrensverket menar |
|
|
att konkretionen åtminstone bör ökas genom uttalanden i förarbetena. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: Tidigare redovisade bestämmelser |
|
|
om fondbolagets ledning, organisation och ägande syftar bl.a. till att |
|
|
skapa förutsättningar för att verksamheten i ett fondbolag drivs på ett sätt |
|
|
som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar |
|
|
som reglerar bolagets verksamhet, dvs. att fondverksamheten är sund. |
|
|
Det går givetvis att diskutera vad som menas med detta, men tanken är |
|
|
att i förlängningen stärka konsumentskyddet. Finansinspektionen skall |
|
|
som tidigare nämnts redan i dag i sin tillsyn av fondbolagen se till att en |
|
|
sund utveckling av verksamheten främjas. |
|
|
I annan finansiell lagstiftning återfinns härutöver mer allmänna |
|
|
sundhets- och uppföranderegler. Sundhetsreglerna syftar till att säker- |
|
|
ställa en sund verksamhet genom goda interna rutiner. Uppförandereg- |
164 |
|
|
|
lerna omfattar företagets förhållande till kunderna. Dessa regler är rela- tivt generellt hållna och fordrar förtydliganden i t.ex. föreskrifter från Finansinspektionen för att få en reell betydelse för företagens verksamhet och organisation.
Några explicita sundhets- eller uppföranderegler finns inte i lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen har dock utfärdat allmänna råd (FFFS 1998:22) om riktlinjer för hantering av etiska frågor hos institut som står under inspektionens tillsyn. I rådens 1 § finns en allmän bestämmelse som har betydelse även för fondbolagen. Där anges bl.a. att de institut som står under Finansinspektionens tillsyn skall bedriva verk- samheten på sådant sätt att allmänhetens förtroende för företaget och den finansiella marknaden upprätthålls och så att verksamheten kan anses sund.
I artikel 5 f.1 anges således att varje hemland skall upprätta sundhets- regler som fondbolaget alltid skall följa vid förvaltningen av fondföretag som har auktoriserats enligt direktivet. Reglernas utformning kan variera beroende på den typ av fondföretag som bolaget förvaltar, men i artikeln finns uppräknat ett antal krav som de behöriga myndigheterna skall ställa på fondbolaget. Det är bl.a. fråga om sunda förvaltnings- och redovis- ningsförfaranden och interna kontrollmekanismer. De behöriga myndig- heterna skall också kräva att fondbolaget säkerställer att tillgångarna i de fondföretag som fondbolaget förvaltar investeras i enlighet med fondbe- stämmelserna eller bolagsordningen samt gällande lagstiftning.
Vidare skall fondbolaget enligt samma artikel ha en sådan struktur och organisation att risken minimeras för att fondens och kundernas intressen skadas av intressekonflikter mellan bolaget och dess kunder, mellan en av kunderna och en annan kund, mellan en av kunderna och en fond eller mellan två fonder. Om en filial inrättas får dock inte de organisatoriska arrangemangen strida mot de uppföranderegler som värdlandet föreskri- vit för att lösa intressekonflikter.
Enligt artikel 5h i
Följaktligen skall fondbolag driva en verksamhet som kan antas upp- fylla kraven på en sund fondförvaltning.
Reglerna i
En skillnad mellan reglerna i de båda direktiven är att ett värdepap- persbolag enligt investeringstjänstedirektivet skall vidta lämpliga åtgär- der i fråga om instrument och penningmedel som tillhör investerare för
Prop. 2002/03:150
165
att skydda deras rättigheter och för att förebygga eller hindra att värde- pappersbolaget använder investerarens medel för egen räkning (artikel 10 andra och tredje strecksatserna). Någon motsvarande regel har inte införts för de fondbolag som bara skall syssla med fondverksamhet. Ett sådant fondbolag kommer nämligen inte i direkt kontakt med annans medel i fondverksamheten. Fondförmögenheten är åtskild från fondbola- gets egendom genom förvaringsinstitutet och fondbolaget är i övrigt uttryckligen förbjudet att ha hand om egendom som ingår i värdepap- persfonder (jfr nuvarande 13 § första stycket 3 lagen om värdepappers- fonder).
En annan skillnad är att värdepappersbolag, men inte fondbolag som driver enbart fondverksamhet, måste informera sig om sina kunders eko- nomiska situation, erfarenhet av finansmarknaden och målsättningen med de tjänster som efterfrågas eller vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om sådana omständigheter som är väsent- liga i sammanhanget (motsvarande fjärde och femte strecksatserna i arti- kel 11.1 i investeringstjänstedirektivet). Motsvarande regler återfinns nämligen inte i artikel 5h i
De fondbolag som ges tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument (individuell portföljförvaltning) skall emellertid enligt arti- kel 5.4 i
I övrigt är sundhets- och uppförandereglerna desamma i de två direkti- ven. Det är därför lämpligt att vid genomförandet av reglerna i lagen om investeringsfonder ansluta sig till regleringen i lagen om värdepappers- rörelse.
Vi kan i viss mån hålla med om de synpunkter som har framförts om att de aktuella bestämmelserna i utredningens förslag kunde vara tydli- gare och ge klarare riktlinjer för berörda parter. I 1 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns en bestämmelse som omfattar sundhets- och uppförandereglerna. Bestämmelsen är inte lika detaljerad som gemenskapslagstiftningen och regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad värdepappersinstitut skall iaktta enligt den bestämmelsen. Vad som menas med en sund verksamhet är nämligen inte statiskt, utan kan variera beroende på hur den finansiella marknaden utvecklas och det torde inte vara ändamålsenligt att ta in mer detaljerade regler i lagen (prop. 1990/91:142 s. 156 och prop. 1994/95:50 s. 113). Följaktligen om- fattar bestämmelsen och inspektionens föreskriftsrätt såväl sundhetsreg- lerna i artikel 10 som uppförandereglerna i artikel 11 i investeringstjäns- tedirektivet (jfr prop. 1994/95:50 s. 343 f.).
Finansinspektionen har utfärdat ett antal allmänna råd och föreskrifter som reglerar bl.a. värdepappersbolags interna rutiner och agerande mot sina kunder. Bland dessa kan nämnas främst Finansinspektionens före- skrifter (FFFS 2002:7) om uppföranderegler på värdepappersmarknaden. Därutöver kan nämnas Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till
Prop. 2002/03:150
166
konsumenter, Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:5) om vär- Prop. 2002/03:150
depappersrörelse, |
samt |
Finansinspektionens |
allmänna |
råd |
(FFFS 1999:12) om styrning, intern information och intern kontroll inom |
||||
kredit- och värdepappersinstitut samt i fondbolag. |
|
|
||
Vi anser att det i lagen om investeringsfonder bör tas in sundhetskrav |
||||
som motsvarar dem i 1 kap. 7 § första stycket lagen om värdepappers- |
||||
rörelse. Någon motsvarighet till de bestämmelser som anges i andra |
||||
stycket av samma paragraf bör enligt vår mening emellertid inte tas in i |
||||
lagen om investeringsfonder. De allmänna regler om sundhet och upp- |
||||
förande som anges i artiklarna 5f.1 och 5h |
||||
regler som enligt artikel 5.4 i direktivet skall tillämpas vid tillhanda- |
||||
hållande av individuell portföljförvaltning bör i stället genomföras |
||||
genom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får |
||||
meddela närmare föreskrifter om vilka sundhetskrav som skall uppfyllas |
||||
av ett fondbolag. |
|
|
|
|
Regeringen har i proposition 2002/03:139 Reformerade regler för |
||||
bank- och finansieringsrörelse föreslagit att ett kreditinstitut skall vara |
||||
skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet, |
||||
om det begärs av undersökningsledare eller åklagare under en utredning |
||||
enligt bestämmelserna om förundersökning. I den propositionen gör |
||||
regeringen bedömningen att också fondbolag och förvaringsinstitut bör |
||||
omfattas av nu aktuell uppgiftsskyldighet (se s. 488). En sådan uppgifts- |
||||
skyldighet föreslås därför nu. |
|
|
|
7.8 |
Delegering av vissa funktioner |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra |
|
|
visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte |
|
|
att effektivisera bolagets verksamhet. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig |
|
|
fondbolaget dess ansvar enligt denna lag. |
|
|
Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete |
|
|
eller vissa funktioner skall bolaget anmäla detta till Finansinspektionen |
|
|
och samtidigt ge in uppdragsavtalet. |
|
|
Fondbolaget skall i informationsbroschyren för fonden lämna uppgifter |
|
|
om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon |
|
|
annan att utföra. |
|
|
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. |
|
|
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det |
|
|
bör övervägas om inte uppdragsavtal med företag utanför |
|
|
skall kräva tillstånd från Finansinspektionen. Fondbolagens Förening, |
|
|
Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen invänder |
|
|
mot utredningens förslag att inte tillåta att ett fondbolag träffar några |
|
|
uppdragsavtal med förvaringsinstitutet som avser förmögenhetsförvalt- |
|
|
ning. |
|
|
åt förvaringsinstitutet att utföra annan verksamhet avseende förmögen- |
|
|
hetsförvaltningen än kärnverksamheten. Föreningarna hänvisar till |
|
|
Finansinspektionens praxis såvitt avser möjligheten för ett fondbolag att |
|
|
uppdra åt förvaringsinstitutet att utföra verksamhet som annars skulle |
|
|
utföras av fondbolaget. Enligt föreningarna kan denna praxis beskrivas |
167 |
|
|
|
så, att delegation får ske under förutsättning att fondbolagets verksamhet har sådan grad av självständighet att fondbolaget kan sägas driva fond- verksamhet i lagens mening. En verksamhet av detta slag anses själv- ständigt bedriven om bolaget självt fattar beslut om ramen för förmögen- hetsförvaltningen och kontrollerar den utlagda verksamheten genom en av bolaget därtill anställd person som rapporterar till fondbolagets sty- relse och den verkställande direktören. De omständigheter som enligt Finansinspektionens praxis konstituerar att verksamheten bedrivs själv- ständigt motsvarar vad man i direktivet anger vara ”core function of investment management”. Någon svårighet att särskilja begreppen ”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen” och ”förmögenhetsför- valtningen” torde därmed inte föreligga. Alla begränsningar utöver dem som anges i direktivet bör enligt föreningarna undvikas mot bakgrund av att olika aktörer organiserat sin verksamhet på olika sätt, med beaktande av Finansinspektionens ovan beskrivna praxis. En extensiv tolkning av direktivet i detta avseende blir enligt föreningarna därför inte konkur- rensneutral och kan komma att leda till ökade kostnader för andels- ägarna.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för lagstiftningen är att det finns en särskild koppling mellan ett fondbolag och de fonder som fondbolaget förvaltar. Fondbolaget äger inte dessa fonder, men har ett kontraktsrättsligt ansvar för att tillgångarna i fonderna förvaltas på bästa sätt. Att så sker gynnar givetvis fondandelsägarna, men också fondbola- gen som därigenom får ökade intäkter; arvodet beräknas nämligen oftast på den förvaltade fondförmögenheten. Till fondverksamheten hör också försäljning (och inlösen) av fondandelar. Detta är givetvis nödvändigt samtidigt som fondbolaget får en ökad klientbas. Vid sidan härav måste fondbolaget vidta diverse administrativa åtgärder.
En ny fond bildas av det fondbolag som avser att sköta förvaltningen (fondbestämmelser skrivs etc.). Det är möjligt att fondbolaget överlåter förvaltningen av en fond till ett annat fondbolag (dvs. säljer verksamhe- ten), men oftast kvarstår den kontraktsrättsliga gemenskapen som upp- kommit genom bildandet.
Även om ett fondbolag inte har intresse av att överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag, kan det uppkomma behov av att uppdra åt någon annan att utföra vissa tjänster eller funktioner som annars åvilar fondbo- laget. Det kan t.ex. vara fråga om att låta en förvaltare i ett annat land förvalta de finansiella instrument som är noterade där eller om att ut- nyttja någon annans säljorganisation.
Möjligheten eller rätten för fondbolaget att lämna över t.ex. förvalt- ningen till någon annan är inte självklar. En fondandelsägare som förvär- var andelar i en fond ingår ju därmed ett avtal med fondbolaget om att det skall förvalta fonden. Det kan till och med vara så att fondandelsäga- rens förtroende för en viss förvaltare är det avgörande skälet till varför en viss fond väljs. Detta gäller särskilt sådana fonder som fordrar en särskild förvaltarkompetens. Vissa fondbolag marknadsför också i olika omfatt- ning sin förvaltarkompetens. Det går därför att argumentera för att ett fondbolag inte ensidigt kan ändra denna relevanta del av (det tänkta) kontraktet mellan fondbolaget och andelsägarna.
Det finns i dag inte någon uttrycklig bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som tar sikte på fondbolagets möjligheter att låta en
Prop. 2002/03:150
168
uppdragstagare ta hand om hela eller en del av fondverksamheten. Rättstillämpningen varierar också från land till land.
Finansinspektionen medger i sin tillämpning att ett fondbolag får upp- dra åt annan att utföra vissa funktioner i fondverksamheten. I inspektio- nens föreskrifter finns en skyldighet för fondbolaget att lämna informa- tion om sådana uppdrag (2 kap. 9 § Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Om ett fondbolag har uppdra- git eller avser att uppdra åt ett annat företag att utföra någon del av verk- samheten skall fondbolaget således lämna en noggrann redogörelse för uppdragets art och omfattning och de omständigheter som ligger till grund för uppdraget. Fondbolaget skall dessutom lämna en uppgift om företagets andra verksamheter av betydelse och tillsammans med ansö- kan om tillstånd ge in en kopia av uppdragsavtalet.
Fondbolaget skall också informera fondandelsägarna till viss del. I informationsbroschyren skall följaktligen lämnas uppgift om namn och adress på företag eller externa rådgivare med vilka fondbolaget ingått avtal med angivande av väsenliga bestämmelser i avtalet som kan vara av intresse för andelsägarna (7 kap. 1 § 7 Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Fondbolaget behöver dock inte avslöja vilka ersättningar som utgår eller uppdragstagarens eventuella andra verksamheter.
Enligt den nya artikel 5g i
Det kan finnas goda skäl till varför ett fondbolag kan vilja anförtro nå- gon annan att t.ex. ta hand om förvaltningen av en fond. Det kan vara fråga om särskilt dyrbar expertis som fondbolaget inte har möjlighet att tillhandahålla själv. Man kan också tänka sig att det etableras företag som med stordriftsfördelar kan erbjuda ett billigare alternativ. En effekti- vare fondförvaltning stärker fondbolagen och gynnar fondandelsägarna. Andelsägare som har valt en viss fond med hänsyn till förvaltaren har ett intresse av att förvaltningen inte utan vidare läggs över på någon annan. Samma situation uppstår dock i de fall personalförändringar sker i fond- bolaget. En andelsägare kan därför inte garanteras samma förvaltare under fondens fortlevnad. Det är däremot viktigt att god information ges och att andelsägarna kan agera på en sådan förändring.
Vi bedömer att det finns tillräckliga fördelar för fondandelsägarna med att ge fondbolagen en uttrycklig möjlighet att ge annan i uppdrag att ut- föra någon del av verksamheten. En sådan möjlighet bör därför föras in i den nya lagen. Fondbolaget skall dock innan ett uppdrag ges underrätta Finansinspektionen i så god tid att det är möjligt för inspektionen att granska uppdraget.
Prop. 2002/03:150
169
Enligt tidigare redovisade bestämmelser skall ett fondbolag ha en sty- relse med minst tre ledamöter och en verkställande direktör. Vilken organisation ett fondbolag därutöver måste ha beror på verksamhetens omfattning och utformning. Ett grundläggande krav måste dock vara att fondbolaget har reella möjligheter att övervaka och kontrollera upp- dragstagaren. I vissa fall kan det därför vara tillräckligt med att den verk- ställande direktören har den dagliga kontrollen över verksamheten. Klart är dock att ett fondbolag inte får uppdra åt någon annan att ta hand om hela verksamheten, inklusive den övervakande och kontrollerande funk- tionen. Uppdragsavtalet måste ha ett visst innehåll. Det är av särskild vikt att uppdragsavtalet inte hindrar fondbolaget från att agera, eller fonden från att förvaltas, till investerarnas bästa. Som ett led i detta måste fond- bolaget, vid utformningen av uppdragsavtalet, tillförsäkra sig en möjlig- het att övervaka verksamheten i det företag som har fått uppdraget. Upp- draget får inte hindra fondbolagets ledning från att när som helst ge ytterligare anvisningar till uppdragstagaren eller att när som helst åter- kalla uppdraget med omedelbar verkan, om detta ligger i investerarnas intresse.
Vidare måste uppdragsavtal som omfattar förmögenhetsförvaltning innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen och fondbolaget skall tillförsäkra sig en rätt att regelbundet få se över och, vid behov, ändra dessa riktlinjer. Det är således inte tillåtet att lämna ett blankt uppdrag till en utomstående förvaltare.
Det ställs även krav på uppdragstagaren. Det företag som har tagit emot uppdraget måste besitta tillfredsställande sakkunskap och kompe- tens med hänsyn till de delegerade funktionernas art. Det ställs i denna del inga uttryckliga krav på kompetens hos uppdragsgivaren, dvs. fond- bolaget. Fondbolaget träffas dock av de allmänna bestämmelserna om krav på bolagets ledning, sundhetskrav etc. (se avsnitt 7.4 och framåt).
Ingår det i uppdraget att uppdragstagaren skall ha hand om förmögen- hetsförvaltning, måste uppdragstagaren stå under tillsyn av Finans- inspektionen. Uppdragstagaren måste vidare ha särskilt tillstånd av inspektionen, eller vara registrerad, att förvalta tillgångar. Ett sådant till- stånd kan t.ex. ha getts till ett värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, men kan också ha getts till ett fondbolag med stöd i fondlagstiftningen (avsnitt 7.2). Det kan också vara fråga om utländska finansiella företag med motsvarande tillstånd. En förutsättning bör därvid vara att de är underkastade en tillsyn som motsvarar den som anges i svensk lag och i gemenskapslagstiftningen. Om uppdraget gäller förmögenhetsförvaltning och ges till ett företag i tredje land, skall samar- betet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna säkerställas.
Prop. 2002/03:150
170
Enligt artikel 5g.1 e i
Vad som menas med förmögenhetsförvaltning torde inte vara något problem. Däremot framgår det inte vad som menas med ”kärnverksam- heten i förmögenhetsförvaltningen”.
En tanke är att se till uppdragets omfattning. Avser uppdraget hela eller större delen av portföljen skulle i så fall detta omfattas av ”kärn- verksamheten i förmögenhetsförvaltningen”. En annan möjlig tolkning är att till kärnverksamheten hör de åtgärder som omfattas av en fonds investeringsinriktning. Det kan naturligtvis finnas fler möjliga tolkningar.
Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Fond- handlareföreningen (föreningarna) har hävdat att kärnverksamheten mot- svaras av att fondbolaget självt fattar beslut om ramen för förmögenhets- förvaltningen och kontrollerar den utlagda verksamheten genom en av bolaget därtill anställd person som rapporterar till fondbolagets styrelse och VD.
De yttre ramarna för förmögenhetsförvaltningen är fastställda i fond- bestämmelserna och i lag även om fondbolaget lämnar ytterligare instruktioner som inskränker dessa ramar. Som angetts ovan bör det vara en förutsättning för delegation att fondbolaget har en godtagbar kontroll över den verksamhet som delegeras. Med hänsyn till det nu sagda menar vi att föreningarnas förslag till vad som skall anses vara kärnverksamhe- ten i förmögenhetsförvaltningen inte kan vinna gehör.
Med hänsyn till tolkningssvårigheterna har vi i vår bedömning kommit fram till att begreppet ”kärnverksamhet” inte bör införas i den svenska lagstiftningen. Förbudet mot delegation till förvaringsinstitutet bör i stället gälla hela förmögenhetsförvaltningen. Visserligen skulle detta kunna anses vara en inskränkning i förhållande till direktivets ordaly- delse, men som utredningen påpekat är
Vissa administrativa åtgärder, såsom förande av andelsägarregister, omfattas inte av förmögenhetsförvaltningen och bör därför kunna lämnas till t.ex. förvaringsinstitutet.
Det anses inte finnas något hinder enligt
Prop. 2002/03:150
171
Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104). Vi har för avsikt att återkomma till dessa frågor i samband med att förslagen i slutbetänkan- det övervägs.
Det åligger fondbolaget, men inte nödvändigtvis uppdragstagaren, att i sin verksamhet alltid ta tillvara andelsägarnas intressen. Uppdragstagaren har i stället ett ansvar gentemot fondbolaget i dess egenskap av upp- dragsgivare.
De funktioner som fondbolaget får delegera skall anges i fondbolagets prospekt (dvs. i informationsbroschyren, se vidare nedan i avsnitt 8). Denna information talar således om för nuvarande och kommande andelsägare i vilken omfattning fondbolaget avser att delegera bort sin verksamhet.
Uppdragsavtalen bör granskas av Finansinspektionen så att de inte för- hindrar en effektiv tillsyn. Fondbolagen bör därför anmäla sina upp- dragsavtal till inspektionen. Det är således fråga om ett anmälningsförfa- rande och fondbolaget behöver alltså inte Finansinspektionens tillstånd eller godkännande. Det är upp till inspektionen att reagera och vidta lämpliga åtgärder om inspektionen finner att uppdragsavtalet inte upp- fyller lagstadgade krav.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det bör övervägas om inte uppdragsavtal avseende förmögenhetsförvaltning med företag utan- för
Att ett uppdragsavtal som ingåtts mellan två parter kan komma att bli föremål för ändringar efter Finansinspektionens synpunkter torde därtill vara förutsebart för avtalsparterna. Inspektionens åtgärder riktar sig dock i första hand mot fondbolaget och inte mot avtalsparten eller avtalet i sig. Det är fondbolaget som skall vidta åtgärder i avtalsförhållandet, vilket
Prop. 2002/03:150
172
inte bör medföra några större problem. Fondbolaget skall ju t.ex. i avtalet Prop. 2002/03:150 förbehålla sig rätten att med omedelbar verkan säga upp avtalet om en
sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse. En kon- sekvens av att ett fondbolag inte följer inspektionens beslut kan också slutligen bli att fondbolagets tillstånd återkallas. Den situationen gynnar knappast motparten. Denna typ av avtal kommer därför till sin natur att vara avhängig fondlagstiftningen.
Utgångspunkten är att fondbolagen får ingå uppdragsavtal. Finans- inspektionen bör därför i första hand ge fondbolaget en möjlighet att rätta till fel och brister i ett avtal som inspektionen funnit. Inspektionen bör därför kunna förelägga fondbolaget att vidta lämpliga åtgärder. För det fall uppdragsavtalet ändå inte kan godkännas, får inspektionen förbjuda förvaltaren att lämna uppdraget eller, om avtalet har ingåtts, vidta rättelse genom att t.ex. häva avtalet.
Fondbolaget bör också, som tidigare, lämna information om uppdrags- avtalet i informationsbroschyren.
7.9Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument
7.9.1Investeringar i fonder som ett fondbolag förvaltar
Regeringens förslag: Ett fondbolag får inte placera en investerares till- gångar i andelar i en investeringsfond eller ett utländskt fondföretag som fondbolaget förvaltar direkt eller på uppdrag av någon annan fondför- valtare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5f.2 i
göra.
7.9.2Kapitaltäckning m.m.
Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar någon annans finan- siella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster som bolaget
utför som ett led i den verksamheten ha det eventuella ytterligare kapital
173
för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fondbolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla. Fondbolaget skall ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som bolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av dessa tjänster.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall - vid sidan av de all- männa kapitalkrav som har redogjorts för i avsnitt 7.3 - även tillämpa vissa kapitaltäckningsregler. Enligt artikel 5.4 i
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det bör därför i fondlagstiftningen intas en bestämmelse som hänvisar till den sistnämnda lagen och som anger att denna i tillämpliga delar gäller för fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument.
Enligt 5 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse skall ett värdepappers- bolag ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som bolaget kan komma att ådra sig vid utförandet av tjänster i rörelsen. Bestämmelsen tillkom efter förebild i 4 § 2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare och har inte sin grund i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). Syftet var att skydda privatpersoner och andra mindre kunder hos värdepappersbolagen (se prop. 1990/91:142 s. 130 f. och s. 170). Finansinspektionen har rätt att meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring (se 1 § 11 förordningen [1991:1007] om handel och tjänster på värdepappersmarknaden). Även om kravet på en ansvarsför- säkring inte omfattas av den hänvisning till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut som görs i artikel 8.2 i investe- ringstjänstedirektivet (93/22/EEG), finns det skäl att skapa en enhetlig reglering. För förvaltning av någon annans finansiella instrument bör samma regler gälla vare sig det är ett värdepappersbolag eller ett fond- bolag som utför en sådan tjänst. Fondbolag bör således ha en sådan för- säkring för denna förvaltning och de eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör ges rätt att meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring.
Om fondbolaget inte längre uppfyller de särskilda krav som uppställs för individuell portföljförvaltning i enlighet med direktivet om kapital- krav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG) får tillståndet återkallas (se avsnitt 12.2).
Prop. 2002/03:150
174
7.9.3 |
Investerarskydd |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: För ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall lagen (1999:158) om investe- rarskydd gälla i fråga om den verksamheten.
Investerarskyddet gäller dock bara för den förvaltningen och för de eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Insättningsgarantinämnden tar upp frågan om hur utredningens förslag i bilaga 4 skall finansieras. Ett alternativ kan enligt nämnden vara att låta de fondbolag och utländska förvaltningsbo- lag som berörs av förslaget ingå i samma system som gäller för banker och värdepappersbolag. Enligt nämnden förutsätter det emellertid i väsentliga avseenden likartade rörelseregler för fondbolag och de övriga institut som finns inom det gemensamma systemet. Insättningsgaranti- nämnden anser vidare att regeringen bör överväga att införa en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut som inte i tid betalar in sin avgift till nämnden; om även fondbolag kommer att tillhöra inves- terarskyddet blir en sådan sanktion än mer angelägen.
Skälen för regeringens förslag: Investerarskydd regleras i lagen (1999:158) om investerarskydd och avser att ge ett visst grundskydd för investerare. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel som ett värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en investerings- tjänst utförs och utlöses i sådana fall där investerarna går miste om sina tillgångar på grund av att värdepappersinstitutet har gått i konkurs och investerarna av någon anledning inte har separationsrätt till sin egendom.
Skyddet för investerare hör ihop med förtroendet för det finansiella systemet vilket i sin tur är viktigt för den inre marknadens funktion inom detta område. Av denna anledning finns harmoniserande regler intagna i direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG)89, det s.k. investerarskyddsdirektivet. Systemet för ersättning till investerare garanterar en lägsta gemensam skyddsnivå om investeringskundernas tillgångar går förlorade. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom ovan nämnda lag om investerarskydd. Lagen skall tillämpas på svenska värdepappersinstitut samt i vissa fall på utländska värdepappersinstituts filial här i landet (om de omfattas av det s.k. kompletteringsskyddet).
Ersättning lämnas enligt lagen med ett belopp som i princip motsvarar |
|
marknadsvärdet, med en övre gräns på 250 000 kronor. Andelsägare i en |
|
värdepappersfond enligt lagen om värdepappersfonder är emellertid |
|
uttryckligen undantagna från lagen för tillgångar som ingår i fonden, se |
|
12 § lagen om investerarskydd. |
|
Enligt de nya reglerna i artikel 5f.2 i |
|
fondbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning med even- |
|
tuella sidotjänster omfattas av investerarskyddsdirektivet. För att upp- |
|
fylla |
|
för lagen om investerarskydd ändras så att den även omfattar fondbolag i |
|
den del som avser förvaltning av någon annans finansiella instrument |
|
89 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för |
175 |
ersättning till investerare (EGT nr L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009). |
med sidotjänster. Investerare som anlitar ett fondbolag för sådana tjänster kommer då att åtnjuta lagens skydd.
Detta innebär också att ett fondbolag som har tillstånd att utföra sådana tjänster och därigenom förfogar över investerares finansiella tillgångar och pengar skall betala avgifter till Insättningsgarantinämnden i syfte att finansiera skyddet och för att täcka nämndens administration samt i övrigt lämna den information och de upplysningar som stadgas.
Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall enligt vad som nu föreslås i den verksamheten tillämpa bl.a. sundhets- och uppföranderegler motsvarande dem som gäller för värdepappersbolag samt även tillämpa vissa kapitaltäckningsregler utöver de allmänna kapitalkrav som gäller för fondbolag (se t.ex. avsnit- ten 7.7 och 7.9.2). Därtill kommer de allmänna krav som föreslås beträf- fande ett fondbolags ägare, ledning och organisation (se avsnitten 7.4 och 7.6). De rörelseregler som föreslås för sådana fondbolag som skall omfattas av investerarskyddet motsvarar således i alla väsentliga avseen- den de regler som i dag gäller för värdepappersbolag. I fråga om finan- sieringen av investerarskyddet bör fondbolagen därför behandlas på samma sätt som värdepappersbolag och banker.
Utländska förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES har möjlighet att i vissa fall driva verksamhet här i landet med stöd av auktorisationen i hemlandet (se avsnitt 9.2). Detta innebär att dessa utländska förvaltningsbolag kan komma att erbjuda individuell portfölj- förvaltning här. Förvaltningsbolagen skall omfattas av investerarskyddet enligt sitt hemlands regler, men kompletteringsskyddet i 6 § lagen om investerarskydd bör tillämpas i motsvarande mån.
I avsnitt 9.3 redogörs för skälen till varför förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför EES inte skall ha en motsvarande möjlighet att driva verksamhet i Sverige. Eftersom det inte blir tillåtet för sådana utländska förvaltningsbolag att ägna sig åt individuell portföljförvaltning med stöd av lagen om investeringsfonder, saknas det också skäl att införa ett motsvarande investerarskydd (5 § nämnda lag). Vill dessa företag utföra individuell portföljförvaltning i Sverige har de möjlighet att ansöka om tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse.
Insättningsgarantinämnden har framfört att det bör övervägas att införa en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut som inte i tid betalar in sin avgift till nämnden. Vi avser emellertid inte att i detta sammanhang föreslå några ändringar i lagen om investerarskydd utöver vad som föranleds av att även fondbolag och utländska förvaltningsbolag kan komma att omfattas av investerarskyddet. Det kan dock finnas anledning att i ett annat sammanhang närmare överväga denna fråga.
Prop. 2002/03:150
176
8 |
Informationsbroschyrer och faktablad m.m. |
Prop. 2002/03:150 |
|
En viktig del av regleringen för fondbolag och värdepappersfonder är bestämmelser om vilken information som skall lämnas, dels till andels- ägarna, dels till Finansinspektionen. Information skall lämnas till andels- ägarna i en särskild informationsbroschyr (i
8.1.1Informationsbroschyr och faktablad (förenklade prospekt)
Regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond upprätta och offentliggöra en aktuell informationsbroschyr. Broschyren skall innehålla fondbestämmelserna och de ytterligare uppgifter som behövs för att bedöma fonden och den risk som är förenad med in- vesteringen. Broschyren skall också innehålla en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil.
Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond upprätta och offentlig- göra ett aktuellt faktablad. Bladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att bedöma fonden och den risk som är förenad med investeringen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i fråga om benämningen faktablad.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser emellertid att benämningen ”informations- broschyr” är missvisande. Enligt föreningarna bör det övervägas om inte ”prospekt” eller ”fullständig informationshandling” är lämpligare; benämningen broschyr är vilseledande med hänsyn till den detaljerade villkorsinformation som ”informationsbroschyren” skall innehålla.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att benämningen ”informa- tionsbroschyr” inte är tillräckligt särskiljande i förhållande till ”informa- tionsblad”. Aktiespararna föreslår därför att benämningen ”informations- broschyr” byts ut mot något som inte innehåller ”information” och ”broschyr”, exempelvis ”fondprospekt”.
Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje värde- pappersfond upprätta och offentliggöra en aktuell informationsbroschyr. Enligt den äldre lydelsen av artikel 28 i
177
I förarbetena till lagen om värdepappersfonder angavs att det närmare innehållet i en informationsbroschyr lämpligen borde överlåtas till dåva- rande bankinspektionen att bestämma och att regeringen borde bemyn- diga inspektionen att utfärda de föreskrifter som behövdes beträffande vilka uppgifter som broschyren skulle innehålla för att bl.a. uppfylla EG- direktivens krav (se prop. 1989/90:153 s. 68). Inspektionens föreskrifter har meddelats med stöd av 3 § förordningen (1990:1123) om värdepap- persfonder.
Enligt nya artikel 28.1 och 28.2 i
Det bör räcka med att de yttre ramarna för informationsbroschyrens innehåll anges i lag. Det närmare kravet på innehållet bör i form av verk- ställighetsföreskrifter preciseras av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Några remissinstanser har ansett att benämningen informations- broschyr bör bytas ut. En möjlighet vore att, som remissinstanserna påpekat, kalla informationsbroschyren prospekt eller fondprospekt. Begreppet prospekt används dock bl.a. i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument för den information som lämnas i samband med emissioner av fondpapper och erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument. Däremot skall sådana prospekt inte upprättas avseende emissioner eller erbjudanden som avser fondandelar (se 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen om handel med finansiella instrument). För att undvika begreppsförvirring bör därför en annan terminologi användas i fondlagstiftningen. Med hänsyn till detta samt till att benämningen informationsbroschyr är väl inarbetad finner vi inte tillräcklig anledning att ändra den.
En nyhet i
Samtidigt som det kan vara svårt för en andelsägare att tillgodogöra sig all den information som lämnas finns det goda skäl att ändå ge andels- ägaren möjligheten att få denna information. I stället för att sänka kraven på vad som skall ingå i en informationsbroschyr lanseras i
Prop. 2002/03:150
178
tivet en för hela EES enhetlig presentation av vissa grundläggande fakta. Dessa så kallade förenklade prospekt har ett standardiserat innehåll, vil- ket avser att underlätta direkta jämförelser mellan fonder i olika länder. Det är inte heller fråga om lika omfattande information som i informa- tionsbroschyrerna. Endast den information som är absolut nödvändig skall finnas med och den informationen skall dessutom presenteras på ett lättfattligt sätt.
Ett förenklat prospekt kan sägas vara en kortare sammanfattning av den erbjudna produkten (fonden och fondbolaget). Utredningen har där- för föreslagit att det skall benämnas informationsblad i den svenska lag- stiftningen. Liksom Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser vi dock inte att denna benämning är tillräckligt särskiljande i förhållande till informationsbroschyr. Vi anser därför att det förenklade prospektet i stället bör kallas faktablad.
Fondbolag skall, jämsides med informationsbroschyren, för varje värdepappersfond upprätta och offentliggöra ett aktuellt faktablad (artik- larna 27.1 och 30 i
Utgångspunkten är att faktabladet, liksom informationsbroschyren, skall innehålla den information som krävs för att investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av den föreslagna investeringen och särskilt av den risk som är förenad med investeringen. Därutöver skall bladet ge en lättbegriplig och sammanfattande information som preci- seras i lista C i bilaga 1 till direktivet. Det är fråga om en kort presenta- tion av fondbolaget, värdepappersfonden och förvaringsinstitutet, infor- mation om placeringen av fondmedlen, viss ekonomisk och kommersiell information samt viss ytterligare information.
Faktabladet skall, precis som informationsbroschyren, ges in till Finansinspektionen (jfr artikel 32 i
Faktabladet skall kunna användas som ett marknadsföringsverktyg i samtliga medlemsstater utan ändringar förutom översättning. Av den anledningen får inte något medlemsland kräva att ytterligare handlingar eller uppgifter skall ingå i bladet.
Faktabladet får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.
8.1.2De närmare formerna för informationen
Regeringens förslag: De handlingar som ett fondbolag skall upprätta för en värdepappersfond, dvs. informationsbroschyr, faktablad, årsbe- rättelse och halvårsredogörelse, skall på begäran lämnas eller skickas
Prop. 2002/03:150
179
kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar i en värdepappers- fond. Denne skall även utan begäran erbjudas faktabladet innan avtal ingås.
Årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall lämnas eller skickas kostnadsfritt till de fondandelsägare som inte har avstått från detta.
Fondbolaget kan, efter Finansinspektionens godkännande, tillhan- dahålla informationsbroschyren och faktabladet t.ex. genom en datafil över Internet. Ett fondbolag måste dock alltid kunna tillhandahålla skriftliga informationsbroschyrer, inklusive fondbestämmelserna, och faktablad för de andelsägare och eventuella investerare som så önskar.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag skall dock årsberättelsen och halvårs- redogörelsen lämnas eller skickas till fondandelsägarna först på begäran.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Fondbola- gens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföre- ningen tillstyrker utredningens förslag. Konsumentverket anser att det bör övervägas om inte, utöver andelsägarnas möjlighet att efterfråga mer fullständiga rapporter, en mer lättillgänglig information automatiskt bör sändas till andelsägare som inte avsagt sig detta. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att alla andelsägare som inte uttryckligen har avsagt sig information, löpande skall få samtliga hel- och halvårsrapporter skickade till sig kostnadsfritt.
Skälen för regeringens förslag: Den information som fondbolaget producerar måste komma till andelsägarnas och de intresserade investe- rarnas kännedom.
Faktabladet skall alltid uttryckligen erbjudas den som är intresserad av att förvärva fondandelar.
I nuvarande svenska bestämmelser ställs mer långtgående krav än
Föreningen har vidare anfört att det är väsentligt att ge relevant infor- mation till den som vill och behöver det, men att det med gällande regler inte blir så; exempelvis får en familj med minderåriga barn ett exemplar för varje barn om man inte avböjt det. Enligt föreningen visar erfaren- heten att den som inte önskar information oftare kasserar den än gör sig besväret att avböja att få den.
Prop. 2002/03:150
180
När lagen om värdepappersfonder infördes gick den motsvarande Prop. 2002/03:150 bestämmelsen i 27 § ännu längre än i dag; då skulle årsberättelsen och halvårsredogörelserna tillställas samtliga andelsägare. Fondbolagens
Förening föreslog då i sitt remissyttrande att bestämmelsen skulle lindras så att endast de fondandelsägare som begärde informationen skulle få den (se prop. 1989/90:153 s. 69). Det förslaget vann dock inte gehör då.
Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning genom 1992 års ändringar på initiativ av Fondbolagens Förening (se prop. 1992/93:90 s. 46 f.). Föreningens förslag gick ut på att information skulle skickas endast till den som begärt det, eller åtminstone endast till andelsägare som inte avböjt att få handlingarna. Föreningens argument då var ungefär desamma som framförts till utredningen i skrivelsen den 15 december 2000.
I motiven medgavs att det låg ett visst resursslöseri i att skicka årsbe- rättelser och halvårsredogörelser till andelsägare som inte är intresserade. Samtidigt konstaterades att det är av vikt för att andelsägarna skall kunna bevaka sina intressen att de får del av grundläggande och regelbunden information om fondens verksamhet; därför vore det att gå för långt att inskränka skyldigheten att skicka ut handlingar till enbart sådana andels- ägare som begärt att få dem.
Utredningen har vid sin bedömning kommit fram till att bestämmelsen bör ändras för att bättre överensstämma med den motsvarande regeln i
Vi delar utredningens uppfattning att informationsplikten måste vägas mot de kostnader denna är förknippad med. Å ena sidan ligger det i andelsägarnas intresse att deras sparande inte belastas av kostnader för information som de inte anser sig ha behov eller intresse av. Å andra sidan är det viktigt att andelsägarna regelbundet får sådan grundläggande information om fonden som årsberättelser och halvårsredogörelserna innehåller. Vi anser att det inte finns anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes vid införandet av den nuvarande regeln i lagen om värdepappersfonder (se prop. 1992/93:90 s. 47). Den nuva- rande bestämmelsen bör därför föras över till lagen om investeringsfon- der.
Internet är i dagsläget främst en kanal för information, men får också allt större betydelse för försäljningen av fondandelar. Den information som skall lämnas före och i samband med ett köp borde därför lämpligen kunna lämnas på samma sätt. I artikel 28.4 i
181
9 |
Verksamhet över gränserna |
Prop. 2002/03:150 |
|
9.1Svenska fondbolags verksamhet utomlands
De harmoniserade bestämmelserna för fondbolag som redovisats i avsnitt 7 avser att skapa en auktorisation som erkänns av alla EU:s med- lemsstater. Detta möjliggör för svenska fondbolag att verka inom EU och, till följd av
I avsnitt 7.2 ovan har lämnats en närmare redogörelse för vilken verk- samhet ett svenskt fondbolag kan driva i Sverige. I motsvarande mån gäller tillståndet även inom EES (ett s.k. service
Ett svenskt fondbolag som omfattas av
Genom de nya bestämmelserna får ett svenskt fondbolag tillhandahålla fondförvaltning inom hela EES med stöd av det tillstånd som Finans- inspektionen har lämnat. Däremot får fondbolaget inte utan vidare sälja andelar i sina värdepappersfonder i ett annat
Vi har efter det att lagrådsremissen lämnades kommit till den slutsat- sen att reglerna i artiklarna 6a, 6b och 46 i direktivet måste tolkas så att ett fondbolag som vill inleda verksamhet i ett annat land inom EES måste använda sig av de procedurer som gäller för filialverksamhet eller gräns- överskridande verksamhet. Det är således inte tillräckligt att bolaget anmäler in sina fonder till de behöriga myndigheterna i värdlandet.
182
Däremot måste fondbolaget utöver angivna procedurer alltid anmäla in Prop. 2002/03:150 den eller de värdepappersfonder som det vill saluföra i ett annat land.
Ett svenskt fondbolag får enligt de nya bestämmelserna tillhandahålla förvaltningstjänster m.m. åt andra förvaltningsbolag (genom uppdrags- avtal). Även denna tjänst får tillhandahållas inom EES. Det kan diskute- ras om detta inte redan gäller enligt de nuvarande bestämmelserna. Om ett svenskt fondbolag får i uppdrag av ett utländskt förvaltningsbolag att förvalta utländska fonders svenska aktier, torde detta snarare vara ett avtal mellan två avtalsparter än en gränsöverskridande verksamhet.
9.1.1Svenska fondbolag får driva verksamhet från filial i ett annat
Regeringens förslag: Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappers- fonder inrätta filial inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspek- tionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten.
Finansinspektionen skall pröva om förutsättningarna är uppfyllda för att fondbolaget skall få inrätta filialen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag som förvaltar värdepappersfonder kan välja att etablera en filial i ett annat land inom EES. Procedurreglerna för detta anges i nya artikel 6a i
vet. Överförda på svenska förhållanden innebär de följande.
Fondbolaget skall anmäla sin avsikt att etablera en filial till Finans- inspektionen. Anmälan skall innehålla uppgifter och handlingar om den medlemsstat i vilken fondbolaget avser att etablera en filial, en verksam- hetsplan som beskriver den planerade verksamheten och de planerade tjänsterna samt filialens organisationsstruktur, den adress i värdlandet där handlingar kan erhållas, och namnen på dem som leder filialens verk- samhet.
Om Finansinspektionen inte har anledning att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation med tanke på den plane- rade verksamheten, skall inspektionen inom tre månader från det att en fullständig anmälan erhållits lämna över uppgifterna till de behöriga myndigheterna i värdlandet.
Enligt
183
Inspektionen skall underrätta fondbolaget om att uppgifterna har läm- nats över.
Om Finansinspektionen vägrar att lämna över de uppgifter som skall finnas med i anmälan, skall inspektionen underrätta fondbolaget om skälen för detta inom två månader från det att alla uppgifter kommit in. Finansinspektionen skall underrätta
Ett sådant beslut – eller underlåtenhet att meddela beslut – skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Finansinspektionen skall - på motsvarande sätt som gäller enligt t.ex. lagen om värdepap- persrörelse - om den inte meddelar något beslut inom två månader från det att underrättelsen togs emot, ge sökanden besked om skälen för detta. Sökanden får därefter begära prövning av kammarrätt av om ärendet onödigt uppehålls. Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att kammarrätten har meddelat en sådan för- klaring, skall det anses som att beslut att inte lämna över underrättelsen meddelats, vilket får överklagas till länsrätt.
Lagrådet har i sitt yttrande konstaterat att konstruktionen med en möj- lighet att begära förklaring hos kammarrätt innebär att den materiella domstolsprövningen försenas. Enligt Lagrådet talar övervägande skäl för att det i stället bör finnas rätt till sakprövning i domstol i de fall då Finansinspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att inspektionen fått in en ansökan som innehåller den information som krävs enligt gällande föreskrifter.
Konstruktioner motsvarande den i lagen om investeringsfonder före- kommer emellertid även i annan finansiell, näringsrättslig lagstiftning (se t.ex. 7 kap. 25 § bankrörelselagen [1987:617], 46 § fjärde stycket lagen om värdepappersfonder, 7 kap. 2 § lagen [1991:981] om värdepappers- rörelse samt prop. 2002/03:139 där det föreslås att 7 kap. 25 § bankrörel- selagen förs över till 17 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrö- relse). Denna konstruktion har införts i lagstiftningen för sådana fall där det i de
s.42 ff. och prop. 1994/95:50 s. 142 ff.).
Det finns enligt vår uppfattning starka skäl för att bestämmelserna om
rätten till domstolsprövning, om Finansinspektionen inte meddelat beslut inom viss tid i ett tillståndsärende, bör ges en enhetlig utformning på det finansiella området. Det kan med anledning av Lagrådets synpunkter finnas skäl att genomföra en samlad översyn av de bestämmelser av nu aktuellt slag som förekommer i finansiell, näringsrättslig lagstiftning. I avvaktan på en sådan översyn anser vi dock att konstruktionen med en möjlighet att begära förklaring hos kammarrätt, som för närvarande finns i lagen om värdepappersfonder, bör tas in även i den nya lagen om in- vesteringsfonder.
Innan ett fondbolags filial inleder sin verksamhet skall de behöriga myndigheterna i värdlandet inom två månader från att de tagit emot upp- gifterna från Finansinspektionen förbereda tillsynen över fondbolaget (artikel 6a.4 i
Prop. 2002/03:150
184
Enligt reglerna i
värdlandets behöriga myndigheter eller, i avsaknad av ett sådant medde- lande, sedan tvåmånadersfristen gått ut. Som Lagrådet har påpekat är detta en sak för det andra landet och inte något som det finns anledning att reglera i svensk lag.
Därefter får fondbolaget börja sälja andelar i de värdepappersfonder som omfattas av meddelandet, om inte värdlandets behöriga myndigheter i beslut före utgången av tvåmånadersperioden fastställer att arrange- mangen för att saluföra andelar inte överensstämmer med bestämmel- serna härför (artikel 6a.5 i
Om uppgifterna om verksamhetsplan, adress och namn ändras, skall fondbolaget underrätta Finansinspektionen och värdlandets behöriga myndigheter om detta senast en månad innan ändringen genomförs.
9.1.2Gränsöverskridande verksamhet
Regeringens förslag: Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappers- fonder erbjuda och tillhandahålla tjänster inom EES utan att inrätta filial där, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksam- heten påbörjas. Detsamma gäller om bolaget avser att ändra en sådan verksamhet.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Procedurreglerna för ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder och som för första gången önskar driva verksamhet inom en annan medlemsstats territorium enligt friheten att tillhandahålla tjänster återfinns i artikel 6b i
på svenska förhållanden innebär de följande.
Fondbolaget skall till Finansinspektionen lämna uppgifter om den medlemsstat fondbolaget avser att driva verksamhet i och även ge in en verksamhetsplan med uppgift om den planerade verksamheten.
Finansinspektionen skall inom en månad från anmälan lämna över uppgifterna till värdlandets behöriga myndigheter. Enligt
tillämpliga ersättningssystem avsedda att skydda investerare. Den regeln
185
blir aktuell för de svenska fondbolagen när möjligheten att tillhandahålla Prop. 2002/03:150 individuell portföljförvaltning införs (se avsnitt 7.2.2). Inspektionen bör
dock informera de behöriga myndigheterna i det andra landet om att några sådana ersättningssystem inte finns såvitt avser bolagens fond- förvaltning. När Finansinspektionen har överlämnat uppgifterna kan fondbolaget inleda sin verksamhet.
Enligt artikel 6b.3 i
Om det sker några förändringar avseende uppgifterna i verksamhets- planen om den planerade verksamheten och de planerade tjänsterna skall fondbolaget underrätta Finansinspektionen och de behöriga myndighe- terna i värdlandet om detta. Sådan underrättelse skall göras innan änd- ringen genomförs så att värdlandets behöriga myndigheter vid behov kan upplysa bolaget om huruvida det krävs ändringar eller tillägg av de upp- gifter som lämnats.
Ett fondbolag skall lämna de upplysningar som avses här även i de fall då det överlåter försäljningen av andelar i värdlandet åt tredje part.
9.1.3Ingripanden
Regeringens förslag: Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättats om att ett svenskt fondbolag överträtt föreskrifter som i det landet gäller för bolaget, får inspektio- nen vidta lämpliga åtgärder mot bolaget. Inspektionen får då i samma omfattning som för fondbolags verksamhet i Sverige, och under samma förutsättningar, vidta åtgärder mot bolaget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det ligger primärt på de behöriga myndigheterna i värdlandet att agera mot fondbolag som driver verksam- het där, vare sig det är fråga om verksamhet från filial eller gränsöver- skridande verksamhet, och som i värdlandet överträder föreskrifter som gäller där (jfr artikel 6c.3 i
Får Finansinspektionen en sådan underrättelse skall inspektionen, enligt artikel 6c.4 i
der. I princip bör samma möjligheter till sanktioner finnas som vid över-
186
trädelser i Sverige. Det kan således vara fråga om att inspektionen för- Prop. 2002/03:150 bjuder verkställighet av beslut, förelägger fondbolaget att vidta rättelse,
meddelar varning eller återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2). Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra
landet om vilka åtgärder som vidtas.
9.1.4Om tillståndet har återkallats
Regeringens förslag: Om ett tillstånd för ett svenskt fondbolag åter- kallas, skall Finansinspektionen underrätta värdlandets behöriga myn- digheter om detta.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Om Finansinspektionen återkallar ett
tillstånd (se avsnitt 12.2.1) bör givetvis värdlandets behöriga myndighe- ter få kännedom om detta. En sådan regel finns också intagen i arti- kel 6c.9 i
9.1.5Verksamhet utanför EES m.m.
Regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial utanför EES eller, om bolaget inte omfattas av rätten till filialetablering enligt
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I linje med fondbolagens möjlighet
att verka inom EES bör det finnas en möjlighet för dem att driva verk- samhet även från filial i ett land utanför EES. Samma möjlighet bör fin- nas för fondbolag som önskar driva verksamhet från filial i ett annat land inom EES men som inte omfattas av rätten till filialetablering enligt
En förutsättning för filialetableringen bör dock vara att Finansinspek- tionen lämnar sitt tillstånd. För detta fordras att inspektionen får en verk- samhetsplan med uppgifter om filialens organisation och uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.
187
9.2 |
Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES |
Prop. 2002/03:150 |
Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma inom EES att efter anmälan sälja fondandelar kvarstår (nuvarande 7 b § lagen om vär- depappersfonder). Detta hänger delvis ihop med att utländska fondföre- tag kan vara organiserade som aktiebolag med rörligt aktiekapital (benämnda investeringsbolag i
9.2.1Verksamhet här från filial
Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som där har tillstånd att driva verksamhet enligt
Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om Finans- inspektionen medger att verksamheten får påbörjas.
Finner Finansinspektionen att förvaltningsbolagets åtgärder för att kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna information, inte är tillräckliga får inspektionen inom två månader från det att inspektionen tog emot underrättelsen från behörig myn- dighet i bolagets hemland, förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall underrätta behörig myndighet i hemlandet om sitt beslut.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Sveriges Advokatsamfund anser dock att det bör antingen i lagtexten eller i motiven på ett klart och tydligt sätt anges vilka bestämmelser i lagen som är tillämpliga och när lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. i stället skall tillämpas.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med bestämmelserna om en i hela EES gällande auktorisation får ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES driva verksamhet från filial i Sverige. En för- utsättning är att förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet i enlighet med
188
Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att Prop. 2002/03:150 Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets
hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om Finansinspektio- nen medger att verksamheten får påbörjas. Underrättelsen skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation, och uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.
Vid behov skall Finansinspektionen, när anmälan har tagits emot, till förvaltningsbolaget lämna de upplysningar som krävs för att förvalt- ningsbolaget skall kunna driva sin verksamhet här. Inspektionen skall lämna upplysningar bl.a. om vad som krävs avseende åtgärder för att i Sverige göra utbetalningar till andelsägare och lösa in andelar. Vidare skall inspektionen lämna upplysningar om de uppföranderegler förvalt- ningsbolaget måste följa när det tillhandahåller individuell portföljför- valtning (se artikel 6a.4 i
Finansinspektionen skall underrätta
Finansinspektionen får också för statistiska ändamål kräva att förvalt- ningsbolag som driver verksamhet i Sverige från filial, skall lämna pe- riodiska rapporter om sin verksamhet i Sverige till inspektionen. Det får krävas av förvaltningsbolags filialer att de lämnar samma uppgifter som för detta ändamål krävs av svenska fondbolag (se artiklarna 6a.1 och 6c.2 i
Enligt utredningens förslag skall för utländska förvaltningsbolags filialverksamhet i Sverige gälla bestämmelserna i lagen om investerings- fonder i tillämpliga delar och i övrigt lagen om utländska filialer m.m. Advokatsamfundet har i sitt remissvar framfört uppfattningen att det antingen i lagtexten eller i motiven bör anges vilka bestämmelser i lagen om investeringsfonder som är tillämpliga. Även Lagrådet har förordat att det för tydlighetens skull bör preciseras vilka bestämmelser i lagen som skall tillämpas på sådan verksamhet. Även om utredningens förslag och förslaget i lagrådsremissen motsvarar bestämmelsen om utländska fond- företags filialverksamhet i Sverige i lagen om värdepappersfonder och annan näringsrättslig lagstiftning på det finansiella området föreligger goda skäl att följa Lagrådets förslag.
9.2.2Gränsöverskridande verksamhet
Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som där har tillstånd att driva verksamhet enligt
189
tjänster i Sverige. Detta får ske endast om verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.
Förvaltningsbolaget får börja erbjuda och tillhandahålla tjänster från hemlandet så snart Finansinspektionen blivit underrättad om detta av en behörig myndighet i bolagets hemland.
Finansinspektionen får i sin tillsynsverksamhet kräva in de uppgifter som behövs för att kontrollera att förvaltningsbolaget följer tillämpliga bestämmelser i Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag, som
hör hemma inom EES och som har tillstånd att driva verksamhet enligt
Finansinspektionen får kräva in de uppgifter som behövs för att kont- rollera att förvaltningsbolaget följer tillämpliga bestämmelser i Sverige. Inspektionen får i så fall använda sig av de allmänna befogenheter som följer av inspektionens tillsyn (jfr artikel 6c.2 i
9.2.3Tillåten marknadsföring i vissa fall
Regeringens bedömning: Tillståndsplikten för individuell portföljför- valtning omfattar inte marknadsföringsåtgärder som ett utländskt förvalt- ningsbolag, som hör hemma inom EES, vidtar i Sverige, om företaget har tillstånd i hemlandet för motsvarande verksamhet. Den närmare gräns- dragningen får överlåtas till rättstillämpningen och någon uttrycklig lag- bestämmelse behövs därför inte.
Utredningens bedömning i bilaga 4 till delbetänkandet överensstäm- mer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 5.4 i UCITS- direktivet skall artikel 13 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) tillämpas på fondbolags tillhandahållande av individuell portföljförvalt- ning. I artikel 13 i investeringstjänstedirektivet regleras den situationen då ett utländskt företag marknadsför sina tjänster här i landet. Innebörden för svenska förhållanden är att tillstånd inte erfordras för marknadsföring av individuell portföljförvaltning som utförs av utländska förvaltnings- bolag med motsvarande tillstånd i ett annat land inom EES. Dessa för- valtningsbolag får då, ”med varje tillgängligt kommunikationsmedel” marknadsföra sina tjänster i Sverige i enlighet med de regler rörande form och innehåll i sådan marknadsföring som kan ha antagits för det allmänna bästa.
Prop. 2002/03:150
190
Någon sådan uttrycklig bestämmelse finns inte intagen i lagen om vär- Prop. 2002/03:150 depappersrörelse. I stället anges i 1 kap. 3 c § att företag som hör hemma
i ett annat land inom EES efter anmälan kan driva värdepappersrörelse här, antingen genom filial eller genom gränsöverskridande verksamhet. Den bestämmelsen motsvarar artikel 14.1 i investeringstjänstedirektivet. I motiven till lagen om värdepappersrörelse (prop. 1994/95:50 s. 105) angavs att varje kommersiell aktivitet över gränserna inte faller inom direktivets tillämpningsområde (och kräver tillstånd eller anmälan). Utländska företag har traditionellt ansetts kunna ingå enskilda affärsför- bindelser här utan att detta behövt ses som auktorisationspliktig verk- samhet. Marknadsföringens intensitet, omfattningen m.m. bör avgöra hur en verksamhet skall bedömas; reglerna i direktivet bör tolkas så att de tar fasta på fortlöpande, egentlig verksamhet. I motiven hänvisas dock inte till artikel 13 som stöd för detta resonemang.
Artikel 13 i investeringstjänstedirektivet ger dock vid handen att till- ståndsplikt eller anmälningsskyldighet inte föreligger om det endast är fråga om marknadsföring och inte tillhandahållande av tjänster här i lan- det. Var gränsen går får avgöras från fall till fall och där kan de tidigare förarbetsuttalandena ge viss ledning. Den bedömningen bör dock över- lämnas till rättstillämpningen och då närmast Finansinspektionens bedömning av vad som utgör tillståndspliktig verksamhet.
Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om investeringsfonder i detta avseende torde därför inte erfordras. Den redovisade ordningen följer i stället indirekt genom tillämpningen av den allmänna tillståndsplikten.
Det är också viktigt att notera, att principen om hemlandsauktorisation i artikel 14 i investeringstjänstedirektivet inte skall tillämpas för förvalt- ningsbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning. Någon hänvisning till den artikeln görs nämligen inte i artikel 5.4 i UCITS- direktivet som uttömmande anger vilka artiklar i investeringstjänste- direktivet som skall tillämpas på förvaltningsbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning. I stället får motsvarande regler i UCITS- direktivet användas.
9.2.4Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag
Regeringens förslag: Om ett förvaltningsbolag, som hör hemma inom EES, driver verksamhet från filial här i landet eller genom direkt tillhandahållande av tjänster och då överträder lagen om investerings- fonder eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig vara olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga bolaget att vidta rättelse.
Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.
Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och
191
Om förvaltningsbolaget har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet skall inspektionen genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I linje med att förvaltningsbolag med
hemlandsauktorisation får verka inom EES anger
Finner Finansinspektionen att ett förvaltningsbolag, som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial här i landet eller som tillhandahåller tjänster i Sverige från hemlandet, överträder den svenska lagen om investeringsfonder eller de föreskrifter som meddelats med stöd av den eller på annat sätt visar sig vara olämpligt att driva verksamheten, skall inspektionen kräva att förvaltningsbolaget vidtar rättelse.
Om det berörda förvaltningsbolaget inte vidtar erforderliga åtgärder skall Finansinspektionen underrätta hemlandets behöriga myndigheter. De senare skall snarast vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att för- valtningsbolaget gör rättelse. Finansinspektionen skall underrättas om vilka åtgärder som vidtas.
Om rättelse inte sker, dvs. om förvaltningsbolaget fortsätter att bryta mot de lagar och författningar som gäller i Sverige, trots de åtgärder som hemlandet vidtagit eller på grund av att dessa åtgärder visat sig vara otill- räckliga, får Finansinspektionen vidta lämpliga åtgärder efter att ha underrättat hemlandets behöriga myndigheter och
I
Varje åtgärd som omfattar påföljder för eller begränsningar av ett för- valtningsbolags verksamhet skall givetvis motiveras på vederbörligt sätt och meddelas det berörda förvaltningsbolaget. Finansinspektionens åtgärder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Om Finansinspektionen får en underrättelse om att ett utländskt för- valtningsbolag har fått sitt tillstånd i hemlandet återkallat, skall inspek-
Prop. 2002/03:150
192
tionen vidta lämpliga åtgärder för att hindra förvaltningsbolaget från att Prop. 2002/03:150 utföra fler transaktioner i Sverige och för att skydda investerarnas intres-
sen (artikel 6c.9 i
Finansinspektionen skall underrätta
9.3Förvaltningsbolag som inte omfattas av UCITS- direktivet
I avsnitt 9.2 beskrivs möjligheterna för förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som har tillstånd att driva verksamhet enligt
Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma utanför EES att efter tillstånd av Finansinspektionen sälja andelar i fonden i Sverige föreslås kvarstå (se avsnitt 11.9.3 och jfr nuvarande 7 a § lagen om vär- depappersfonder).
9.3.1Verksamhet här från filial
Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som inte har till- stånd att driva verksamhet enligt
Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.
Utredningens bedömning är att det med hänsyn till den utökade möj- ligheten för fondföretag som hör hemma i länder utanför EES att mark- nadsföra och sälja fondandelar i Sverige saknas skäl att därutöver föreslå en möjlighet för förvaltningsbolag som hör hemma i länder utanför EES att driva verksamhet i Sverige.
Remissinstanserna: Konkurrensverket finner inte några bärande skäl för att vägra förvaltningsbolag i tredje land exempelvis filialetablering. Verket har i olika sammanhang hävdat att det på det finansiella området inte finns anledning att vad avser etableringsmöjligheter i Sverige diskriminera institut i tredje land med lagstiftning och tillsyn som bedöms likvärdig med motsvarande regler inom EES.
Skälen för regeringens förslag: De som sparar i fonder gynnas av en ökad konkurrens på den svenska fondmarknaden, med ett stort utbud av fonder att välja mellan och flera olika förvaltare som konkurrerar om att vara bäst och billigast. Det är därför viktigt att den svenska fondlagstift- ningen inte i onödan sätter hinder för utländska aktörer att verka här i landet.
193
I avsnitt 11.9 behandlas möjligheterna för utländska fondföretag att marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Genom att detta tillåts får svenska fondsparare möjlighet att välja mellan ett stort antal
Frågan är om även förvaltningsbolag som hör hemma utanför EES bör få driva verksamhet här.
Reglerna i
Vad skulle det då innebära att tillåta förvaltningsbolag med hemvist utanför EES att driva verksamhet här från filial? De får enligt de bestämmelser som behandlas i avsnitt 11.9 ändå möjlighet att marknads- föra och sälja andelar i de fonder som de förvaltar. Sådana förvaltnings- bolag kan också ta emot t.ex. förvaltningsuppdrag från svenska fondför- valtare (om detta omfattas av deras tillstånd i hemlandet).
Vi anser till skillnad från utredningen att det saknas skäl för att inte införa en möjlighet även för förvaltningsbolag som hör hemma utanför EES att driva fondverksamhet från filial i Sverige. Detta även om det i och för sig framför allt är genom att i Sverige marknadsföra och sälja andelar i de utländska fondföretag som sådana förvaltningsbolag förval- tar som dessa skulle kunna bidra till ökad konkurrens på den svenska fondmarknaden. Sådan verksamhet föreslås bli möjlig redan i och med att fondföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Detta är emellertid enligt vår mening inte ett tillräckligt skäl för att inte också tillåta sådana förvalt- ningsbolag att driva verksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd bör få ges bara om förvaltningsbolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet och där står under betryggande tillsyn av en myn- dighet eller annat behörigt organ, samt det finns skäl att anta att den pla- nerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i lagen om investeringsfonder. En förut- sättning för tillstånd är att den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet. Vad gäller kra- vet på sundhet bör motsvarande krav vid tillståndsprövningen ställas på ett förvaltningsbolag som på ett fondbolag (se avsnitt 7.7).
Ett förvaltningsbolag bör efter tillstånd av Finansinspektionen också få ta emot uppdrag från ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.
Reglerna om individuell portföljförvaltning i
Prop. 2002/03:150
194
ningarna för tillstånd både enligt lagen om investeringsfonder och lagen Prop. 2002/03:150 om värdepappersrörelse.
Motsvarande regler bör gälla även för sådana förvaltningsbolag som hör hemma inom EES som inte har tillstånd att driva verksamhet enligt
9.3.2Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag
Regeringens förslag: Om ett utländskt förvaltningsbolag, som inte har tillstånd att driva verksamhet enligt
Inspektionen skall underrätta behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland om vilka åtgärder som vidtas.
Utredningens förslag: Utredningen har inte lagt fram något förslag vad gäller möjligheten för utländska förvaltningsbolag att driva verk- samhet från filial i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: I princip bör samma möjligheter till ingripanden finnas för Finansinspektionen oavsett om fondverksamhet drivs av ett fondbolag eller av ett utländskt förvaltningsbolag från filial i Sverige. Det kan således vara fråga om att inspektionen förbjuder verk- ställighet av beslut, förelägger förvaltningsbolaget att vidta rättelse, meddelar varning eller återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2).
Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i förvaltnings- bolagets hemland om vilka åtgärder som vidtas mot förvaltningsbolaget.
195
10 |
Nya placeringsbestämmelser |
Prop. 2002/03:150 |
|
10.1Bakgrund till de nya bestämmelserna
Bestämmelser som behandlar placering av fondmedel i olika tillgångar är centrala för fondlagstiftningen. För värdepappersfonder är dessa bestämmelser harmoniserade genom reglerna i
Bakgrunden till de nya reglerna är den finansiella marknadens och fondmarknadens snabba utveckling sedan
I detta avsnitt görs överväganden kring hur de nya placeringsreglerna bör genomföras i lagstiftningen. I vissa fall ger de nya reglerna utrymme för flera alternativ, där medlemsstaterna har möjlighet att välja. I andra fall uppstår behov av att tolka direktivet. Placeringsreglerna i UCITS- direktivet är s.k. miniminormer. Dessa syftar till att skapa en enhetlig miniminivå till skydd för investerare (se punkten 16 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Miniminormer innebär bl.a. att medlemsstaterna kan välja att begränsa valet av placeringsalternativ och skärpa de gränser inom vilka de får användas. Direktivet medger således att komplette- rande regler i syfte att förstärka konsumentskyddet införs på nationell nivå, om det bedöms att det finns behov av det.
10.2Fondmedel får placeras i flera tillgångsslag
Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar. Fond- medel får även placeras på konto hos vissa kreditinstitut.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med den skillnaden att utredningen föreslår att termen överlåtbara värdepap- per skall användas i lagen om investeringsfonder.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: En central del av fondlagstiftningen
och
196
vilken typ av tillgångar medel i en fond får placeras och under vilka förutsättningar. Det kan vara fråga om olika begränsningsregler som syftar till att skapa riskspridning eller förhindra alltför stor maktkoncent- ration. Dessa begränsningsregler varierar beroende på tillgångsslag. De nya reglerna i
Den terminologi som används i lagen om värdepappersfonder och i
För ytterligare vägledning finns definitionerna i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Där anges att ”finan- siellt instrument” är fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med ”fondpapper” menas aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och depåbevis (se också prop. 1990/91:142 s. 85 ff.).
I och med de nya reglerna i
Samtliga dessa tillgångsslag i
Eftersom den nya definitionen i
Prop. 2002/03:150
197
regler för penningmarknadsinstrument och fondandelar menar vi att Prop. 2002/03:150 dessa instrument inte bör ingå i definitionen av fondpapper enligt lagen
om investeringsfonder. Dessutom bör en särskild definition av vad som menas med penningmarknadsinstrument införas.
Beträffande placeringar i övriga tillgångsslag, dvs. placeringar på konto hos kreditinstitut och i finansiella derivatinstrument, bör det inte uppkomma några motsvarande problem med terminologin.
10.3System för riskhantering
Regeringens förslag: Fondbolag skall ha ett riskhanteringssystem som gör det möjligt för bolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.
Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att kravet på ett förfarande för riskhantering endast skulle gälla i de fall investeringar görs i derivatinstrument.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.1 i
i dag.
Syftet bakom kravet på särskild riskhantering är att säkerställa att fondbolaget har en ständig kännedom om riskerna och åtagandena för varje värdepappersfond som bolaget förvaltar. Det är de individuella positionerna som fortlöpande skall kontrolleras och bedömas liksom den totala risken i fonden.
Ett fondbolag bör hålla Finansinspektionen informerad om sitt risk- hanteringssystem.
10.4 |
Fondpapper och penningmarknadsinstrument |
|
|
|
|
Regeringens förslag: Särskilda definitioner av fondpapper och penning- |
|
|
marknadsinstrument införs i den nya lagen om investeringsfonder. |
|
|
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser |
|
|
definitionen av penningmarknadsinstrument. |
|
|
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. |
|
|
Skälen för regeringens förslag: Medlen i de nuvarande värdepappers- |
|
|
fonderna kan enligt reglerna i |
|
|
värdepapper. Med överlåtbara värdepapper menas enligt de nya reglerna |
|
|
i |
|
|
papper, obligationer eller andra skuldförbindelser samt försäljningsbara |
198 |
|
|
|
värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara Prop. 2002/03:150 värdepapper genom teckning eller utbyte. Däremot undantas uttryckligen
derivatinstrument. Definitionen motsvarar i det närmaste definitionen av fondpapper i 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument. På samma sätt som i lagen om värdepappersfonder bör därför även i lagen om investeringsfonder begreppet fondpapper användas. En särskild definition av begreppet bör dock införas i lagen om investeringsfonder, se avsnitt 10.2. När det i
I begreppet överlåtbara värdepapper ingår, efter ändringarna i UCITS- direktivet, inte penningmarknadsinstrument. Med sådana avses instru- ment som normalt omsätts på penningmarknaden och som är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas (artikel 1.9 i direktivet). Penningmarknadsinstrument tillhör, enligt direktivet, de kategorier av överlåtbara instrument som normalt inte handlas på regle- rade marknader utan som omsätts på penningmarknaden, t.ex. statsskuld- växlar, kommunala skuldväxlar, bankcertifikat, företagscertifikat, omsättningsbara medelfristiga skuldväxlar och bankaccepter (se punk- ten 4 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Oftast beskrivs penning- marknadsinstrument som fordringsrätter med en löptid som understiger tolv månader.
I placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder behandlas inte penningmarknadsinstrument som en särskild kategori utan dessa ingår i ”fondpapper och andra finansiella instrument”. Eftersom pen- ningmarknadsinstrument i det ändrade
10.4.1Tillåtna instrument
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i fond- papper och penningmarknadsinstrument som är noterade på en reglerad marknadsplats.
Utöver noterade fondpapper och penningmarknadsinstrument får medel i en värdepappersfond, med vissa begränsningar, placeras i
-vissa särskilda, onoterade penningmarknadsinstrument,
-onoterade fondpapper och andra onoterade penningmarknadsinstru- ment, samt
-onoterade fondpapper som förväntas bli noterade på en reglerad marknad inom ett år från emissionen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i |
|
fråga om termen fondpapper. |
199 |
|
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Prop. 2002/03:150
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen påtalar att i många fall är aktier emitterade långt innan beslut fattas om notering, dvs. det är ovanligt att emission och beslut om notering sker samtidigt. Enligt föreningarna vore det därför rimligt med en regel som i stället anger att fondpapper och andra finansiella instru- ment som inom ett år från beslut om notering avses bli noterade vid börs eller auktoriserad marknadsplats skall betraktas som noterade.
Skälen för regeringens förslag: Medel som ingår i en värdepappers- fond får enligt
Dessa regler är i stort sett oförändrade i det ändrade
I den nuvarande bestämmelsen i 18 § första stycket lagen om värde- pappersfonder räknas upp svensk eller utländsk börs, auktoriserade marknadsplatser och andra reglerade marknader som är öppna för all- mänheten. Denna uppräkning motsvarar
I det ändrade
En motsvarande bestämmelse bör införas i den svenska lagstiftningen. I artikeltexten (artikel 19.1 h sista strecksatsen) hänvisas till direktiv 78/660/EEG.90 Det är det s.k. fjärde bolagsdirektivet, vilket är genomfört bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554). Det fordras emellertid en hän- visning till direktivet och inte till den svenska lagen eftersom medel som ingår i en svensk värdepappersfond får placeras även i penningmark-
90 Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i |
|
fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 (Celex |
200 |
31978L0660), senast ändrat genom direktiv 1999/60/EG (EGT L 162, 26.6.1999, s. 65). |
nadsinstrument som emitterats av andra än svenska företag. Genom hän- visningen till det fjärde bolagsdirektivet omfattas även sådana utländska emittenter som lägger fram och offentliggör årsredovisningar i enlighet med någon av de nationella årsredovisningslagar genom vilka detta direktiv har genomförts i medlemsstaterna.
I en värdepappersfond får enligt artikel 19.2 i
I en värdepappersfond får, enligt artikel 19.1 d i
I en värdepappersfond kan, med tillämpning av en kombination av de två nyss nämnda bestämmelserna, från tid till annan ingå onoterade fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger 10 procent av fondens värde. Även om detta således är tillåtet kan det i vissa fall vara olämpligt. Det kan tänkas uppkomma fall där en värdepappersfond regelmässigt ligger över 10 procent i onoterade innehav. Detta kan skapa värderingsproblem och kan påverka värdepappersfondens karaktär. I syfte att ge Finansinspektionen större möjligheter att vidta lämpliga åtgärder bör det krävas av fondbolaget att det informerar inspektionen när det, med stöd av ovan angivna bestämmelser, har placerat en fonds medel i fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger 10 procent av fondens värde. Det är således fråga om ett anmälnings- förfarande som ger inspektionen möjlighet att agera. I dag ger fondbola- gen in en allmän information om fondernas innehav till Finansinspek- tionen, se t.ex. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2001:18) om rapportering av värdepappersfonders innehav av fondpapper och andra finansiella instrument. Information om onoterade innehav över 10 procent av fondens värde bör lämpligen kunna inordnas i detta system.
Fondbolaget bör också i fondbestämmelserna ange de värderings- principer som används vid värderingen av onoterade innehav.
10.4.2Riskspridning
Regeringens förslag: I en värdepappersfond får, som huvudregel, fond- papper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.
Prop. 2002/03:150
201
Fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får dock uppgå till
1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garante- rade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet
iett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,
2.högst 25 procent av fondens värde om de består av obligationer utgivna av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana obligationer är högst 80 procent av fondens värde, och
3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana till-
gångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.
I en värdepappersfond får det inte ingå fondpapper och penningmark- nadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anmärker att de ändringar som gjordes av
Skälen för regeringens förslag: Riskspridningsreglerna i det ändrade
I artikel 22.5 första stycket i
Tidigare fick en värdepappersfond inte investera mer än 5 procent av sina tillgångar i värdepapper med samme utgivare. Nu anges att en vär- depappersfond inte får investera mer än 5 procent av sina tillgångar i värdepapper eller penningmarknadsinstrument som emitterats av samma organ (artikel 22.1 i
Prop. 2002/03:150
202
För det första bör begreppet penningmarknadsinstrument införas i Prop. 2002/03:150 lagtexten. Innebörden av detta blir att samtliga innehav med samma
emittent tas med vid beräkningen om en fond håller sig inom de procen- tuella begränsningarna. Om det t.ex. ingår såväl aktier i Nordea som penningmarknadsinstrument utfärdade av samma bank i en värdepap- persfond, måste således dessa olika innehav räknas samman.
För det andra måste lagen anpassas till
Vi anser att en särskild definition bör införas i lagen om investerings- |
|
fonder. Definitionen bör omfatta definitionen i det sjunde bolagsdirekti- |
|
vet och erkända internationella redovisningsprinciper. På så sätt träffas |
|
inte bara svenska koncernförhållanden, utan även liknande förhållanden |
|
oavsett vilken marknad en fond är inriktad på. Enligt Lagrådet är det |
|
med hänsyn till bl.a. den betydelse som koncernbegreppet har i annan |
|
lagstiftning lämpligt att använda en mer neutral beteckning, förslagsvis |
|
företagsgrupp. Således bör begreppet företagsgrupp - i stället för begrep- |
|
pet koncern - användas i den särskilda definitionen i lagen om investe- |
|
ringsfonder. |
|
Den aktuella regeln i |
|
ningsreglerna träffar fondpapper m.m. utgivna av ett eller flera bolag i |
|
samma företagsgrupp. Regeln har införts av försiktighetsskäl. Det är |
|
nödvändigt att en för stor koncentration undviks när en fond utsätts för |
|
kreditrisker (jfr punkten 10 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Fond- |
|
bolaget måste följaktligen i fortsättningen t.ex. kontrollera om de aktier |
|
eller andra fondpapper som ingår i en fond har emitterats av bolag som |
|
ingår i en och samma företagsgrupp. |
|
Den nya bestämmelsen träffar placeringar i fondpapper och penning- |
|
marknadsinstrument. Enligt artikel 22.5 fjärde stycket i |
|
får medlemsstaterna tillåta placeringar upp till en gräns på 20 procent i |
|
överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument inom samma |
|
företagsgrupp. I direktivtexten anges ”inom samma grupp”. I ordet grupp |
|
torde dock läggas samma betydelse som koncern, dvs. en grupp av före- |
|
tag med sammanställd redovisning. |
|
91 Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i |
|
fördraget om sammanställd redovisning, EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349), |
|
senast ändrat genom rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28, Celex |
203 |
32001L0065). |
10.5 Indexfonder Prop. 2002/03:150
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser. Om Finansinspektionen har godkänt ett index för ett sådant ändamål får avsteg göras från de riskspridningsregler som annars gäller för aktier och skuldförbindelser, om detta behövs för att spegla indexet.
I indexfonder får ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp upp till 20 procent av fondens värde.
Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finans- inspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda före- tagsgrupp.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. |
|
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. |
|
Skälen för regeringens förslag: De allmänna begränsningsregler som |
|
gäller för aktier och skuldförbindelser såsom t.ex. obligationer och stats- |
|
skuldväxlar har tidigare förhindrat s.k. indexfonder där något enskilt vär- |
|
depapper haft för stor vikt i indexet. Som exempel kan tas Stockholms- |
|
börsens |
|
på 17,4 procent och AstraZeneca PLC en vikt på 10,5 procent. Detta |
|
index består av 30 aktieslag och omviktas inför varje handelsdag. Per den |
|
1 januari 2003 hade Ericsson B en vikt på 7,2 procent och AstraZeneca |
|
PLC en vikt på 10,2 procent. Den allmänna begränsningsregeln om högst |
|
10 procent i aktier med samme emittent som återfinns i artikel 22.2 i |
|
|
|
det indexet. Därtill inryms inte heller alla de aktier med en vikt över |
|
5 procent inom den stadgade |
|
direktivet (både per den 1 februari 2002 och per den 1 januari 2003 gäller |
|
detta sex aktieslag i |
|
50 procent). |
|
I syfte att möjliggöra för indexfonder även i sådana fall tillåter numera |
|
|
|
männa begränsningsreglerna (artikel 22a). |
|
I indexfonder, dvs. sådana värdepappersfonder som enligt fond- |
|
bestämmelserna åsyftar att efterbilda sammansättningen av ett visst |
|
index, får ingå aktier eller skuldförbindelse som getts ut av samma emit- |
|
tent eller av emittenter i samma företagsgrupp upp till 20 procent av fon- |
|
dens värde. I artikel 22a används skrivningen ”emitterade av samma |
|
organ”. Begreppet ”organ” bör tolkas likadant i artikel 22a som i arti- |
|
kel 22 (se avsnitt 10.4.2). Detta lär dock inte få någon större praktisk |
|
betydelse eftersom det nog tillhör ovanligheten att flera bolag som ingår i |
|
samma företagsgrupp ingår i samma index. Om medel i en indexfond |
|
skall placeras i ett index där ett flertal bolag i samma företagsgrupp |
|
ingår, får således fondbolaget placera maximalt 20 procent av fondens |
|
värde i sådana bolag. |
204 |
|
Fonden skall ”syfta till att efterbilda” sammansättningen av ett visst index. Detta innebär inte nödvändigtvis att det i fonden måste ingå exakt de aktier eller räntepapper som omfattas av indexet. Genom andra åtgär- der, t.ex. placeringar i derivatinstrument, kan en motsvarande samman- sättning uppnås. Däremot bör inte Finansinspektionen tillåta fond- bestämmelser för en indexfond där en fond säger sig syfta till att efter- bilda sammansättningen av ett visst index med en del av fondförmögen- heten (t.ex. att 80 procent skall placeras i enlighet med
I vissa fall kan marknadsförhållandena vara sådana att inte ens en möj- lighet att placera upp till 20 procent i ett värdepapper förslår till att följa ett index. I Finland t.ex. har Nokiaaktien en högre viktning. I arti- kel 22a.2 i
Lämpligheten av att tillåta indexfonder där ett innehav uppgår till över en tredjedel av fondens värde kan emellertid ifrågasättas. Sådana index- fonder skulle möjligtvis kunna tillåtas som specialfonder, där fondspa- rarna får en särskild fingervisning om att det är fråga om en fond med hög exponering mot ett enskilt innehav. Regeln i
Det är inte alla index som kan användas för indexfonder. Finans- inspektionen bör ges i uppgift att kontrollera och godkänna de index som en värdepappersfond skall efterbilda. En grundläggande förutsättning är att indexet är tillräckligt diversifierat. Det är givetvis inte fråga om att kräva att alla fondpapper som ingår i ett index har en vikt som följer de allmänna begränsningsreglerna. Däremot kan fondpapper med hög vikt- ning ha betydelse om indexet består av ett färre antal fondpapper. Exem- pelvis skulle ett index som består av fem fondpapper med vardera 20 procents vikt kunna anses ha en otillräcklig diversifiering. På samma sätt bör ett index där ett fondpapper har en vikt på 35 procent bedömas som tillräckligt diversifierat endast om indexets sammansättning i övrigt väger upp det dominerande fondpapperet på ett fullgott sätt.
Prop. 2002/03:150
205
Vidare skall indexet utgöra en lämplig referens för den marknad det Prop. 2002/03:150 hänför sig till samt offentliggöras på lämpligt vis. Det bör med andra ord
vara endast välkända och erkända index som kan komma i fråga för vär- depappersfonder (jfr punkten 14 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Härigenom underlättas för andelsägare och andra som vill jämföra olika fonder med varandra. Vilka index som bör anses som välkända och erkända är emellertid något som kan förändras över tiden genom att nya index bildas och index som förekommer i dag förlorar sin betydelse.
De mer generösa placeringsbestämmelserna som medges för indexfon- der innebär emellertid inte någon lättnad i den regel som avser att begränsa ägandet av en enskild emittent (se avsnitt 10.12). Följaktligen måste även en indexfond följa t.ex. röstbegränsningsregeln för aktier.
10.6Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m.
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsreg- ler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bind- ningstid måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.
I en värdepappersfond får det ingå insättningar i ett och samma kre- ditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Det har hittills förutsatts att medel i värdepappersfonder placeras i finansiella instrument och att fonden där- utöver har andra likvida medel i syfte att underlätta inlösen av andelar och betalningen av de löpande kostnaderna. En nyhet i det ändrade
ment (artikel 19.1 f i direktivet).
I dag får en värdepappersfond ha de likvida medel som behövs för verksamheten (se 18 § femte stycket lagen om värdepappersfonder och artikel 19.4 i
206
investeringstillgångar till dess fonden återinvesterat medlen samt när det Prop. 2002/03:150 är nödvändigt att avvakta med nya placeringar.
Enligt nya regler i
Någon närmare beskrivning av vad som menas med kreditinstitut åter- finns inte i
Placeringar får göras på konto hos kreditinstitutet som har sitt säte inom EES. En värdepappersfond får även i vissa fall göra placeringar på konto i kreditinstitut med säte utanför EES. Förutsättningen är dock att sådana kreditinstitut omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Enligt vår mening är det av stor vikt att den här typen av placeringar på konto är likvida. Någon uppsägningstid för kontot bör därför inte tillåtas. Direktivtexten tillåter att medlen kan placeras på konton med en bind- ningstid på upp till tolv månader, men medlen måste alltid kunna göras omedelbart tillgängliga för fonden.
10.7Derivatinstrument
Värdepappersfonder får i dag handla med olika derivatinstrument endast i viss begränsad omfattning. Enligt 25 § lagen om värdepappersfonder får sådan handel endast ske i syfte att effektivisera förvaltningen av fondens tillgångar eller att skydda fondens tillgångar mot valutakursförluster eller andra risker. Med derivatinstrument avses främst optioner och terminer, men även andra liknande finansiella instrument som grundar sig på en underliggande finansiell tillgång. Valutaderivat godtas dock uttryckligen. Däremot omfattas inte derivatinstrument som grundar sig på råvaror eller liknande tillgångar av regleringen.
Vid införandet av nuvarande fondlagstiftning noterades att optioner och terminer var relativt nya finansiella instrument på den svenska mark- naden vilka – rätt hanterade – var utmärkta s.k. riskavläggningsinstru- ment (se prop. 1989/90:153 s. 35 f.). Uttrycket effektivisera förvalt- ningen, som är hämtat från
nens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder).
207
10.7.1 |
Marknadshandlade derivatinstrument |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i deri- vatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad och
1.underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till fondpapper, penningmarknadsinstrument, finansiella index, räntesatser, växelkurser eller utländska valutor, och
2.sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå
ifonden.
I lagen om investeringsfonder införs en särskild definition av begrep- pet derivatinstrument.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förutom såvitt avser förslaget om att införa en definition av begreppet derivat- instrument.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Sjunde
Skälen för regeringens förslag: Enligt det ändrade
Vilka typer av derivatinstrument som medel i en värdepappersfond får placeras i bestäms genom en uppräkning i direktivet av de underliggande tillgångar som kan komma i fråga. En förutsättning för placeringar i derivatinstrument är att fondmedlen kan placeras i dessa underliggande tillgångar utifrån den placeringsinriktning som angetts i fondbestämmel- serna.
I begreppet finansiella derivatinstrument inkluderas enligt artikeltexten även ”motsvarande kontantavräknade instrument”. Kontantavräkning är mycket vanligt vid handel med derivat på en derivatbörs. Det innebär att om den underliggande tillgången är exempelvis en aktie, så kommer leverans aldrig ske av aktien utan i stället betalas ett kontant belopp mot- svarande skillnaden mellan lösenpriset och marknadspriset.
Av artikel 19.1 g framgår att en
208
Vi delar således inte Sjunde
index som avses i artikel 19.1 g i
I lagen om investeringsfonder bör definieras särskilt att med derivat- instrument förstås optioner, terminer och swappar samt andra liknande finansiella instrument.
10.7.2
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument som handlas direkt mellan parterna (s.k.
Motparten vid en
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av marknadshandlade deri-
vatinstrument får medel i värdepappersfonder enligt
Medel i en värdepappersfond får, enligt vad som föreskrivs i UCITS- direktivet, placeras i
Vidare uppställs krav på en lämplighetsbedömning av motparten, lik- viditet och fortlöpande värdering av positionen. Genom dessa krav begränsas riskerna vid placeringar i
Följaktligen fordras att motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts av Finansinspektionen. Därvid avses sådana finansiella företag som fått tillstånd av inspektionen att bedriva verksamhet i vilken handel med derivatinstrument ingår. Vidare krävs att
värde.
209
10.7.3 |
Riskspridning |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Placeringar i derivatinstrument får göras endast om fondens exponering mot de underliggande tillgångarna inte sam- manlagt överstiger de gränser som föreskrivs för placeringar i sådana tillgångar.
En värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till derivat- instrument får inte överskrida fondportföljens totala nettovärde. Expone- ringen skall beräknas med hänsyn till värdet av de underliggande till- gångarna, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstru- mentens återstående löptid och den tid som behövs för att avsluta posi- tionerna.
Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTC- derivat får vidare inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när motparten är ett kreditinstitut. I andra fall får denna riskexponering inte överstiga 5 procent av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Värdepappersfonder vars medel får
placeras i derivatinstrument är enligt
Enligt
210
Vid sidan av angivna begränsningar måste fondbolaget även säker- Prop. 2002/03:150 ställa att en värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till deri-
vatinstrument inte överskrider fondportföljens totala nettovärde (arti- kel 21.3 första stycket i
Vid beräkningen av exponeringen skall hänsyn tas till det aktuella vär- det av de underliggande tillgångarna, motpartsrisken, kommande mark- nadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som behövs för att avsluta positionerna. Den beskrivna modellen motsvarar i huvudsak den vedertagna derivatvärderingen som används på marknaden i syfte att räkna fram det s.k. deltavärdet. Att i denna uträkning beakta motpartsrisken synes dock avvika från vad som normalt görs. Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivat, måste även detta beaktas (artikel 21.3 andra och fjärde styckena i
Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTC- derivat får inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när motparten är ett kreditinstitut. Vad som avses med kreditinstitut har behandlats i avsnitt 10.6. I andra fall får denna riskexponering inte överstiga 5 procent av fondens tillgångar (artikel 22.1 andra stycket i
Frågor om hur de olika riskexponeringarna skall beräknas och hur reglerna skall tillämpas är relativt detaljerade. De närmare bedömningar och ställningstaganden som måste göras bör enligt vår mening inte låsas fast genom bestämmelser i lagstiftningen utan bör lämpligen meddelas genom föreskrifter. Nu behandlade fråga om beräkning av expone- ringarna hör samman med fondbolagets förfarande för riskhantering. Kraven på riskhanteringssystem har behandlats i avsnitt 10.3.
10.8Andelar i andra fonder
Enligt nuvarande bestämmelse får i en värdepappersfond upp till fem procent av fondens värde ingå andelar i andra värdepappersfonder eller i utländska fondföretag. Denna bestämmelse har förhindrat s.k.
Det finns många fördelar med placeringar i andra fonder. Ett fondbolag kan på det sättet för hela eller en del av en fonds förmögenhet plocka ut de fonder och fondförvaltare som fondbolaget anser är bra. Detta kan rationalisera förvaltningen, men kan också ses som en tjänst gentemot fondspararna; fondbolaget tar på sig ansvaret att kontrollera och följa upp andra fonder. Härigenom kan också en god riskspridning uppnås, inte bara mot olika tillgångsslag, utan också mot olika förvaltare och markna- der. Fondbolaget behöver inte anlita förvaltare eller experter på främ- mande marknader, utan kan i stället investera i en fond där. Genom fond- andelsfonder kan också svenska fondsparare få tillgång till fonder som annars inte finns på den svenska marknaden eller som egentligen inte är
211
avsedda för det stora flertalet småsparare på grund av krav på en stor Prop. 2002/03:150 första insättning eller liknande.
Fonder vars medel placeras i andra fonder kan emellertid ge upphov till en del problem. Allmänt sett är fondandelsfonder dyrare än andra värdepappersfonder. Andelsägaren betalar ju inte enbart för förvalt- ningen av fondandelsfonden, utan indirekt också för förvaltningen av de underliggande fonderna. Vidare anses fondandelsfonder vara mindre genomlysta, vilket försvårar såväl tillsyn som andelsägarnas möjligheter att bedöma fonden och dess utfall. Därutöver finns det risk för att mindre nogräknade fondbolag kan lockas att kringgå de placeringsregler som gäller för den egna fonden genom investeringar i andra fonder med avvi- kande placeringsinriktning. Sådana förvaltare kan också frestas till att sinsemellan debitera för höga kostnader som slutligen kommer att bäras av andelsägarna.
I syfte att motverka de nackdelar som kan finnas med placeringar i fondandelar ställer
10.8.1Fondmedel får placeras i andelar i andra fonder
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i svenska värdepappersfonder och utländska fondföretag som följer
Medel i en värdepappersfond får bara placeras i fonder där högst 10 procent av fondmedlen placeras i andra fonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I syfte att behålla ett gott grundskydd
för dem som investerar i värdepappersfonder anges i
Medel i en värdepappersfond får även placeras i andelar i andra fonder och fondföretag som inte omfattas av
En första förutsättning är att den oharmoniserade fonden företar kol- lektiva investeringar i sådana likvida finansiella tillgångar som medel i
en värdepappersfond får placeras i och med kapital från allmänheten.
212
Fonden måste vidare tillämpa principen om riskspridning och vara öppen för utträde (se första och andra strecksatsen i artikel 1.2 i
För det andra måste oharmoniserade fonder som hör hemma i ett land utanför EES vara auktoriserade under ett regelverk som underställer dem sådan tillsyn som
Finansinspektionens bedömning av den tillsyn som utövas över en utländsk oharmoniserad fond bör vara densamma oavsett om det är fråga om ett tillståndsärende eller en prövning av en värdepappersfonds inves- teringar. I båda fallen blir nämligen de utländska fonderna tillgängliga för de svenska fondspararna och i båda fallen avser regleringen att tillgo- dose andelsägarnas behov av ett grundläggande skydd.
En tredje förutsättning är att dessa oharmoniserade fonder är under- kastade regler som ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt med det som ges andelsägare i en värdepappersfond.
För specialfonder kommer detta krav troligtvis inte att utgöra något problem eftersom grundskyddet för investerare i sådana fonder avses motsvara det som gäller för värdepappersfonder (se avsnitt 11.2). Till- gångarna i en specialfond skall t.ex. på samma sätt som tillgångarna i en värdepappersfond hållas åtskilda från fondförvaltarens tillgångar genom förvaring hos ett förvaringsinstitut. Däremot kan t.ex. en specialfonds placeringsbestämmelser komma att innehålla sådana undantag från vad som gäller för en värdepappersfond att Finansinspektionen kan finna att förutsättningarna inte uppfylls.
För det fjärde måste fondens verksamhet redovisas i halvårs- och års- rapporter på ett sätt som möjliggör bedömning av fonden avseende till- gångar, ansvarsfrågor, avkastning och händelser under den aktuella perioden. Även denna regel riktar sig mot alla oharmoniserade fonder oavsett var i världen de är registrerade.
Prop. 2002/03:150
213
För det femte får den fond i vilken placeringar görs, i sin tur inte Prop. 2002/03:150 placera mer än 10 procent av tillgångarna i andra fonder. Denna bestäm-
melse avser att förbjuda fondandelsfonder som i sin tur placerar i andra fondandelsfonder.
10.8.2Begränsningsregler
Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får inte placeras till mer än 20 procent av fondens värde i en och samma fond eller fondföretag. Medel i en värdepappersfond får vidare inte placeras till mer än 30 procent av fondens värde i specialfonder och utländska oharmoniserade fonder och fondföretag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Som för andra tillgångsslag ställer
De fonder som kan komma i fråga för värdepappersfonders placeringar skall, som angetts i avsnitt 10.8.1, vara underkastade regler som avser att tillförsäkra andelsägarna ett grundskydd. Därtill kommer att även dessa fonder måste tillämpa principen om riskspridning. Mot den bakgrunden saknas därför skäl att ha alltför stränga riskspridningsregler för place- ringar i andra fonder. Vi bedömer att det är möjligt att låta medel i en värdepappersfond placeras med upp till 20 procent av fondens värde i en och samma fond.
Vidare finns en regel i
10.8.3Den andra fondens innehav påverkar inte värdepappers- fonden
Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå andelar i en annan fond även om den fondens innehav tillsammans med värdepap- persfondens innehav skulle överstiga de allmänna begränsningsregler som gäller för exponeringar mot ett eller flera företag i samma före- tagsgrupp.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: En fråga som behandlas särskilt i
hav som hänför sig till ett enskilt företag med de innehav som en annan
214
fond, i vars andelar värdepappersfondens medel placeras, har och som Prop. 2002/03:150 hänför sig till samma företag. Direktivet ger därvid medlemsstaterna
rätten att medge att det sammanlagda värdet av sådana innehav inte behöver rymmas inom de gränser som anges i artikel 22 (artikel 24.2 andra stycket i direktivet).
För fondandelsfonder vars medel placeras endast i andra värdepappers- fonder torde det sammanlagda innehavet med automatik alltid hålla sig inom dessa ramar (med undantag för indexfonder). Men om möjligheten att placera upp till 30 procent av fondens värde i oharmoniserade fonder utnyttjas kan dessa gränser komma att överskridas. Detsamma gäller sådana fonder vars medel placeras i såväl enskilda värdepapper som i andra fonder. Då kan fondens sammanlagda innehav av enskilda värde- papper tillsammans med andra fonders innehav av samma värdepapper komma att överstiga de allmänna begränsningarna. För en värdepappers- fond där t.ex. 10 procent av värdet har placerats i en enskild aktie skulle det därmed inte vara tillåtet att placera fondmedlen i andelar i fonder som har ett även så litet innehav av samma aktie.
Om andra fonders innehav skall beaktas vid bedömningen om en vär- depappersfond håller sig inom ramarna för t.ex. femprocentsregeln, måste fondförvaltaren vid varje tidpunkt ha uppgifter om den andra fon- dens innehav. Sådan information lämnas oftast inte ut förrän i efterhand och i samband med de periodiska redovisningarna. Vi finner det därför rimligt att tillåta att medel i värdepappersfonder placeras i andelar i andra fonder även om det sammanlagda värdet av innehavet, t.ex. av aktier som getts ut av samma emittent, därmed skulle gå över de begränsningsregler som annars gäller. Det finns emellertid skäl för Finansinspektionen att i sin tillsyn följa utvecklingen i denna fråga.
10.8.4Placeringar i andelar i närstående fonder
Regeringens förslag: Om medel i en värdepappersfond placeras i ande- lar i andra fonder eller fondföretag som förvaltas av samma fondbolag eller någon annan fondförvaltare som har samma ledning eller ägare, får inte fondbolaget ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.
Det nuvarande kravet på tillstånd av Finansinspektionen för place- ringar i närstående fonder tas bort liksom förbudet mot att ta ut förvalt- ningsavgifter om fonden har sådan anknytning till den andra fonden.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Särskilda problem kan uppstå när ett
fondbolag väljer att placera en värdepappersfonds medel i en annan fond som fondbolaget eller någon närstående förvaltar. Intressekonflikter kan uppstå och risk föreligger för uttag av för höga avgifter. I 22 § lagen om värdepappersfonder anges att sådana närstående andelar får innehas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. I sådana fall får förvaltaren inte heller ta ut någon avgift för förvärv, förvaltning eller inlösen av andelarna.
215
I artikel 24.3 i
ta ut avgifter. Enligt denna bestämmelse får fondförvaltaren ”inte debi- tera några avgifter för teckning eller inlösen” av fondandelarna. Förbudet mot att ta ut en förvaltningsavgift är således borttaget. I stället införs ett generellt informationskrav angående förvaltningsavgiften (se närmare avsnitt 10.8.5).
Dessa nya bestämmelser i
Finansinspektionen bör i sin tillsyn vara särskilt uppmärksam på avgiftssättningen i denna typ av fonder och bör vara noga med att kont- rollera att informationskraven följs.
10.8.5Särskild information om förvaltningsavgifterna
Regeringens förslag: För en värdepappersfond vars medel till en bety- dande del placeras i andra fonder eller fondföretag skall i informations- broschyren, faktabladet och årsberättelsen lämnas särskilda uppgifter om högsta förvaltningsavgifter.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av förbudet att ta ut vissa
avgifter som redovisats i föregående avsnitt 10.8.4, finns numera i det förändrade
Regeln skall tillämpas för de fonder vars medel till en betydande del placeras i andra fonder.
Om medel i en värdepappersfond således placeras till en betydande del i andra fonder skall det i informationsbroschyren, faktabladet och årsbe- rättelsen anges den högsta avgift för förvaltningen av värdepappersfon-
den och de fonder eller fondföretag i vilka placeringar görs. Det framgår
216
inte av direktivtexten hur denna information skall vara utformad. Klart är Prop. 2002/03:150 att det är en prognos eller utfästelse för framtiden och inte en uppgift om
hur stora avgifter som har debiterats. En möjlighet är att maximinivån anges i en procentsats, vilket ansluter till det sätt på vilket förvaltnings- avgifter normalt anges. En annan möjlighet är att maximinivån skall anges i kronor; i nästa mening i direktivet anges nämligen uttryckligen ”maximal procentsats”. Det förefaller emellertid inte lämpligt att i lag- texten låsa sig för en modell utan detta tas lämpligen om hand i före- skrifter av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
10.9Begränsningar för olika kombinerade placeringar
Regeringens förslag: Placeringar av medel i en värdepappersfond med stöd av 5- och
Placeringar av medel i en värdepappersfond i fondpapper och pen- ningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut och exponeringar i derivatinstrument sammantaget mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp får vidare inte överstiga 35 procent av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Tidigare har redogjorts för de risk-
spridningsregler eller begränsningar som gäller placeringar i fondpapper och penningmarknadsinstrument (avsnitt 10.4.2), placeringar på konto hos kreditinstitut (avsnitt 10.6), derivatinstrument (avsnitt 10.7.3) och fondandelar (avsnitt 10.8.2). I och med de utökade möjligheterna att placera i olika tillgångsslag uppkommer dock risken att en värdepappers- fond vid en kombination av olika placeringar tillsammans får en högre riskexponering än vad som egentligen avses enligt respektive begräns- ningsregler. I syfte att begränsa den sammanlagda exponeringen mot en enskild emittent/kreditinstitut/motpart anger
För det första får placeringar av medel i en värdepappersfond inte kombineras i fondpapper eller penningmarknadsinstrument som placeras med stöd av 5- eller
För det andra får placeringar av medel i en fond aldrig kombineras i fondpapper eller penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut och exponeringar från transaktioner med derivatinstrument så att dessa placeringar hos och exponeringar mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp tillsammans överstiger 35 procent av fondens värde.
217
10.10 |
Belåning och blankning |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Förbudet mot s.k. oäkta blankning utökas så att det avser fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler får ett fond-
bolag i fondverksamheten inte ta upp eller bevilja penninglån eller gå i borgen (13 § lagen om värdepappersfonder). Fondbolaget får däremot ta kortfristiga lån till ett belopp som motsvarar högst 10 procent av fondens värde.
Det stadgas uttryckligen i artikel 41.2 i
Ett fondbolag får i dag inte använda sig av s.k. oäkta blankning, med vilket menas att fondbolaget inte får sälja fondpapper som fonden inte förfogar över (13 § lagen om värdepappersfonder). Däremot är det i Sverige tillåtet med s.k. äkta blankning. Om fondbolaget för en fonds räkning lånar in värdepapper, kan dessa också säljas. Förbudet mot blankning utökas nu i
10.11Information om fondens placeringsinriktning m.m.
Regeringens förslag: I faktabladet och informationsbroschyren för en värdepappersfond skall anges
-i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och
-om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och i så fall i vil- ket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivat- instrument kan påverka fondens riskprofil.
I faktabladet och informationsbroschyren samt i övrigt reklammate- rial som rör fonden, skall på framträdande plats, särskilt anges
– fondens placeringsinriktning, om medel i fonden placeras i andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond,
218
|
- om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sam- |
|
Prop. 2002/03:150 |
|
mansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av. |
|
|
|
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. |
|
|
|
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. |
|
|
|
Skälen för regeringens förslag: Som ett ytterligare skydd för investe- |
|
|
rarna i en fond och med hänsyn till de utökade möjligheterna för place- |
|
||
ringen av fondmedel i olika finansiella tillgångar, införs en ny regel i |
|
||
|
|||
ringar, riskprofil och då särskilt om fondmedlen placeras i derivatinstru- |
|
||
ment (artikel 24a i |
|
||
skall tas in i fondens faktablad och informationsbroschyr. Vidare skall |
|
||
det i faktabladet och informationsbroschyren samt i övrigt reklammate- |
|
||
rial som rör en värdepappersfond, på framträdande plats, anges fondens |
|
||
placeringsinriktning, om fondmedlen placeras huvudsakligen i andra till- |
|
||
gångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument. Det kan t.ex. |
|
||
vara fråga om derivatfonder och fondandelsfonder. Vidare skall sådan |
|
||
uppgift lämnas för indexfonder. |
|
||
|
På samma sätt skall i faktabladet, informationsbroschyren och i övrigt |
|
|
reklammaterial som rör en värdepappersfond, på framträdande plats, |
|
||
anges om fondens värde kan variera kraftigt på grund av dess samman- |
|
||
sättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av. |
|
||
|
Fondbolaget skall vidare enligt direktivet, på begäran av en investe- |
|
|
rare, tillhandahålla kompletterande information om de kvantitativa grän- |
|
||
ser som gäller för fondens riskhantering, de metoder som har valts för att |
|
||
hantera riskerna såväl som den senaste risk- och avkastningsutvecklingen |
|
||
för de viktigaste kategorierna av instrument. |
|
10.12 Begränsningar mot en enskild emittent
Regeringens förslag: Femprocentsregeln tas bort. I stället gäller att ett fondbolag inte för en värdepappersfonds räkning får förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen hos ett aktiebolag. Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfonder gäller restriktionen det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.
Möjligheten att till en värdepappersfond förvärva en alltför stor del av de finansiella instrument som getts ut av en enskild emittent begränsas. För en värdepappersfond gäller följande högsta gränser för innehav av instrument i fonden
1.för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild emittent gett ut,
2.för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de instrument som emitterats av en och samma emittent, om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket ett eller flera stater inom EES är medlemmar,
3.för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som emitterats av en och samma emittent, om de inte är utgivna eller garante-
rade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet |
219 |
|
i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket ett eller flera stater inom EES är medlemmar, samt
4.för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna
ifonden eller det fondföretaget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen har dock även föreslagit att fondbolaget i sina fondbestämmelser skall redovisa hur bolaget avser att agera i ägarfrågor.
Remissinstanserna: Sjunde
Skälen för regeringens förslag: I artikel 25 i
För placeringar i andelar i andra fonder gällde tidigare att en värdepap- persfond inte fick förvärva mer än 10 procent av andelarna i en annan fond. Den gränsen höjs nu till 25 procent (artikel 25.2 i
Prop. 2002/03:150
220
flera stater inom EES är medlemmar (artikel 25.3
Vid tidpunkten för förvärvet kan det vara omöjligt för fondbolaget att beräkna om en placering håller sig inom de angivna gränserna. I UCITS- direktivet finns en regel som ger undantag från begränsningarna i sådana fall, dvs. om det vid förvärvstillfället inte går att beräkna bruttomängden av skuldförbindelserna eller penningmarknadsinstrumenten eller netto- mängden av de fondpapper som är föremål för emission (artikel 25.2). Den bestämmelsen synes inte ha införts i svensk rätt, men kan ha prak- tisk betydelse, varför den nu bör bli införd.
I likhet med vad som gäller för andra finansiella instrument finns en regel i
I den svenska fondlagstiftningen har en motsvarande bestämmelse funnits sedan 1974 års aktiefondslag. Den svenska bestämmelsen skiljer sig dock från
Den svenska regeln har varit föremål för omfattande diskussion i tidi- gare förarbeten och har vid upprepade tillfällen kritiserats bl.a. för att gå längre än vad
När paragrafen infördes i svensk rätt genom 1974 års aktiefondslag uttalades, att en begränsningsregel om fem procent borde införas för att hindra en från samhällssynpunkt mindre önskvärd maktkoncentration inom näringslivet (prop. 1974:128 s. 123). Vidare anfördes att en sådan regel också kunde bidra till riskfördelningen inom fonden (prop. 1974:128 s. 124). Vid införandet av 1991 års lag om värdepappersfonder behölls gränsen i syfte att begränsa en fonds möjligheter att skaffa sig kontroll över ett enskilt företag. Flera remissinstanser kritiserade dock femprocentsregeln eftersom den ansågs vara väsentligt strängare än vad
I Storbritannien gäller för Securities funds att en fond inte får inneha mer än 10 procent av de aktier som har full rösträtt eller begränsad röst- rätt i ett bolag. Även i Tyskland tillämpas en
Prop. 2002/03:150
221
högre gränsen i tillräcklig grad tillvaratar de begränsningar som fordras enligt
Regeln i
Femprocentsregeln kan således sammanfattas ha två syften, dels att verka maktbegränsande, dels att skapa en god riskspridning.
Det har dock hävdats att regeln styr investeringar mot större företag. Sådana tankegångar luftades redan i förarbetena till 1974 års aktie- fondslag. Det fanns en risk, ansåg man, att bestämmelsen kunde försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv delta i mindre och medelstora företags finansiering. Den åsikten fick emellertid inte gehör hos lagstiftaren (prop. 1974:128 s. 124) eftersom ”[m]öjligheterna att genom aktiefondsverksamhet bidra till finansieringen av mindre företag torde i praktiken komma att bli begränsade, eftersom normalt endast börsnoterade aktier kommer att ingå i aktiefonder”.
Det svaret har emellertid mindre bärkraft i dag, när aktier i mindre och medelstora företag kan noteras t.ex. på Stockholmsbörsen AB:s
Att femprocentsregeln motverkar placeringar i mindre och medelstora företag är en tankegång som framförs även i dag. Resonemanget bygger på ekonomiska överväganden och beteenden som kan ge olyckliga effekter. Detta gäller särskilt stora fonder. Femprocentsregeln gör att varje placering i ett litet företag kan motsvara endast en mycket liten andel av fondens värde. Detta medför att det krävs ett stort antal olika aktieslag innan portföljen är fullinvesterad, om fondmedlen endast place- ras i småbolag. Om fondmedlen i stället placeras i aktier i stora företag räcker det med placeringar i ett mindre antal företag. Detta skulle med- föra stordriftsfördelar som i sin tur ger drivkrafter i riktning mot fonder där medlen endast placeras i stora företag. Effekten skulle med detta resonemang bli att de större företagen får en högre värdering på grund av fondernas intresse. Konsekvensen av detta skulle i sin tur vara att de övervärderade företagen får incitament att med egna aktier som betalning förvärva relativt undervärderade företag. Detta bidrar till att öka koncent- rationen inom ekonomin. En lösning skulle då kunna vara att luckra upp femprocentsregeln.
Prop. 2002/03:150
222
Inom försäkringsområdet har en liknande begränsningsregel funnits. Försäkringsbolag hade tidigare inte tillåtelse att äga aktier motsvarande mer än fem procent av rösterna i ett aktiebolag. Regeln togs bort i den svenska lagstiftningen efter det att
Regler som begränsar inflytande finns för
Det finns således goda skäl att överväga en ändring av femprocentsre- geln, med beaktande av en direktivkonform reglering och med hänsyn till andra europeiska länders motsvarande bestämmelser. Det är förenligt med fondernas inriktning på förvaltning av kapital och det allmänna kra- vet på riskspridning att begränsa fondernas innehav i enskilda företag. Däremot är det tveksamt att ange en specifik gräns för när ägandet kan anses vara för stort. En sådan reglering är godtycklig eftersom den inte tar hänsyn till hur ägarstrukturen ser ut i det enskilda företaget. Även ägarandelar under fem procent kan ge upphov till ett ägarengagemang beroende på hur ägarstrukturen ser ut i företaget. I stället bör de allmänna principerna bakom regeln och
Prop. 2002/03:150
223
Varje fondbolag inom en koncern är en självständig juridisk person och Prop. 2002/03:150 ansvarar för att bestämmelserna i fondlagstiftningen följs. Det är således
på fondbolaget ansvaret skall läggas t.ex. om andelsägarnas intressen inte tas tillvara.
Det är viktigt att fondandelsägarna får information om hur fondbolaget använder den rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår i fonden. Fondbolagens Förening rekommenderar t.ex. att fondbolagen skall ta sitt ägaransvar och redovisa sin ägarpolicy till andelsägarna (se Fondbolagen och ägarfrågor, rekommendation för fondbolagens ägarutövande, antagen av Fondbolagens Förenings styrelse
Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har Fondbola- gens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföre- ningen framfört invändningar mot förslaget.
Vi anser i likhet med utredningen att det är av stor vikt att fondandels- ägarna får information om hur fondbolaget använder den rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår fonden. Vi har emellertid för avsikt att ta upp frågor om hur andelsägarnas intresse närmare skall tillgodoses vid behandlingen av utredningens slutbetänkande. Vi ser därför inte anledning att nu ta ställning till om det i fondbestämmelserna bör redovi- sas hur fondbolaget avser att agera i ägarfrågor. Vi utgår dock från att fondbolagen följer de rekommendationer om ägarutövande som har anta- gits av Fondbolagens Förenings styrelse.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund har framfört att det som en ytterligare följd av värdepappersfondernas skyldighet att ta ett aktivt ägaransvar bör föreskrivas att värdepappersfonder som huvudregel inte bör låna ut värdepapper, själva blanka, eller genomföra andra kortsiktiga affärer. När ett fondbolag agerar i ägarfrågor skall det - i likhet med vad som gäller när bolaget agerar i övriga frågor som rör förvaltningen av en värdepappersfond - handla uteslutande i fondandelsägarnas gemen- samma intresse. Därtill kommer att fondbolaget skall agera i enlighet med de sundhets- och uppföranderegler som föreslås i avsnitt 7.7). I fondbestämmelserna skall anges grunden för fondens placerings- inriktning och för placeringen av fondmedlen. Vi finner inte att det därutöver bör införas några sådana särskilda bestämmelser för fond- bolagens agerande av det slag som Sveriges Aktiesparares Riksförbund föreslagit. Frågan kan dock komma att beröras ytterligare i samband med behandlingen av utredningens slutbetänkande.
10.13Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen av tillgångarna i fonden
Regeringens förslag: Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i
224
förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en regel om att investeringsfonder inte kan ikläda sig skyldigheter i större utsträckning än vad som framgår av lagen om investeringsfonder.
Remissinstanserna: Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen anser att det bör klargöras att ett fondbolag får pantförskriva en fonds tillgångar även för sådana för- pliktelser som kan uppkomma i förhållande till förvaringsinstitut vid avvecklingen av fondens värdepapperstransaktioner. Föreningarna anser också att det är angeläget med ett klarläggande från lagstiftarens sida i fråga om förvaringsinstituts ansvar för förpliktelser som ett fondbolag ingått för en fond, på så sätt att det bör slås fast att förvaringsinstitutens ansvar inte kan gå utöver fondförmögenheten i dessa fall. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ställer sig bakom utred- ningens förslag såsom det angetts, men anser att det vore lämpligt med en mera utförlig analys och bearbetning av fondkonstruktionen som sådan. Juridiska fakultetsnämnden anser även att motiveringen till varför förslaget avviker från den civilrättsliga regleringen av panthavares rättig- heter i allmänhet inte är tillräckligt underbyggd. Sveriges Advokatsam- fund anser att fondbolagens skyldigheter vad gäller förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning bör tydliggöras samt att skyldigheterna bör framgå av lagtexten. Utredningen har exempelvis inte behandlat frågan om eventuella möjligheter till utmätning eller annan verkställighet hos fondbolaget för förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning. Advokat- samfundet anser vidare att utmätningsförbudet kan sättas i fråga.
Skälen för regeringens förslag: Allt sedan 1974 års aktiefondslag gäller att en fond inte är en juridisk person även om den i vissa fall kan sägas ha ett eget gäldansvar. Detta innebär att fonden inte kan förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet. Den nu gällande bestämmel- sen återfinns i 8 § lagen om värdepappersfonder.
Den egendom som ingår i en värdepappersfond får inte utmätas. Att fonden skulle vara fri från utmätning var ett kontroversiellt förslag, men genomfördes med hänvisning till att fondverksamheten stod under tillsyn och till att det av ”verksamhetens art följer att andra än normala kortfris- tiga skulder i allmänhet inte uppkommer i någon större utsträckning” (prop. 1974:128 s. 111). Regelverket gav därför enligt motiven en möj- lighet till skydd inte bara för andelsägarna utan även för eventuella bor- genärer med fordringsanspråk som avser egendom i fonden. Eftersom fonden inte är något självständigt rättssubjekt kan den inte heller försät- tas i konkurs. Enligt 13 § första stycket lagen om värdepappersfonder får ett fondbolag inte för en fond ta upp (eller bevilja) penninglån eller gå i borgen. Enligt andra stycket får dock fondbolaget i fondverksamheten ta kortfristiga lån till ett belopp som motsvarar 10 procent av fondens värde.
Dessa bestämmelser ger en konstruktion där fonden egentligen inte är någonting annat än en förmögenhetsmassa. Äganderätten till förmögen- heten tillkommer andelsägarna. Dessa svarar emellertid inte för förplik- telser som avser fonden. Avsikten var, enligt tidigare motivuttalanden, att
Prop. 2002/03:150
225
säkerställa att fondförmögenheten var fristående från det förvaltande bolagets förmögenhet. Samtidigt ville lagstiftaren inte göra fonden till ett självständigt rättssubjekt. Det var därför nödvändigt att klarlägga fondens ställning i fråga om bl.a. fondtillgångarnas avgränsning samt förhållandet till fondbolaget och till tredje man.
Den valda konstruktionen bygger således på att fonden eller rättare sagt de tillgångar som är hänförliga till en fond inte får tas i anspråk för fondandelsägarnas eller fondbolagets skulder. Fondandelsägarnas borge- närer har emellertid möjlighet att ta i anspråk fondandelarna. Fondbola- gets fordringsägare kan inte begära betalning med fondens medel.
Rättsläget beträffande frågan om vem som ansvarar för fondanknutna förpliktelser måste mot denna bakgrund betecknas som oklart. Frågan är principiellt viktig, även om det tidigare, såsom det framgått av ovan cite- rade motivuttalanden, inte synes ha varit av så stor praktisk betydelse. I dag har dock frågan en större praktisk aktualitet. I många fall uppkom- mer ett behov av att bedöma om fondens tillgångar kan tas i anspråk för en ingången förpliktelse.
Ett första exempel återfinns, som ovan nämnts, i 13 § andra stycket lagen om värdepappersfonder. Fondbolaget får i fondverksamheten ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde. Ett andra exempel är bestämmelsen i 25 § lagen om värdepappers- fonder. Fondbolaget får enligt den, för en värdepappersfond, handla med optioner och terminer. Genom t.ex. köp av en termin tar man på sig en viss förpliktelse. Sådana affärer liksom andra affärer med derivatinstru- ment fordrar vanligtvis också att säkerhet ställs, vilket dessutom förutses i Finansinspektionens föreskrifter. I tidigare motivuttalanden angavs också att fondbolaget bör ha möjlighet att använda den egendom som ingår i fonden för att ställa sådan säkerhet som vanligtvis krävs vid options- och terminsaffärer.
Ett tredje exempel är att ett fondbolag tillåts att för en värdepappers- fonds räkning utföra blankningsaffärer, där värdepapper lånas in och där- efter säljs. Detta förutsätter således att fonden (eller fondbolaget för fon- dens räkning) kan låna värdepapper av någon. Därmed uppstår förstås en förpliktelse att lämna tillbaka värdepapperen.
I enlighet med de nya reglerna i
Fondbolaget är skyldigt att infria förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning med medel ur den fonden så långt dessa räcker till. Ett fondbolag som underlåter att infria en klar och rättsligt oomtvistad skuld riskerar i slutändan att få sitt tillstånd återkallat. Om tillståndet återkallas övertas ansvaret för fonden av fondens förvaringsinstitut som i stället bör upp- fylla förpliktelserna med medel ur fonden. Med den ordningen ges fon- dens borgenärer ett skydd och garantier för betalning, dock att det kan uppstå fördröjningar med fullgörandet.
En särskild fråga som har uppmärksammats är om fondbolaget kan pantsätta eller på annat sätt ställa egendom som ingår i en värdepappers- fond till säkerhet för förpliktelser som rör fonden. Ett sådant säkerstäl- lande kan göras t.ex. genom säkerhetsöverlåtelse eller s.k. transfer of title
Prop. 2002/03:150
226
varigenom äganderätten till egendomen övergår till fondens motpart. Säkerställanden åtföljs normalt av en rätt för innehavaren att realisera tillgångarna om betalning inte erläggs. På sina håll ifrågasätts giltigheten av pantavtal m.m. avseende fondtillgångar. Mot bakgrund av tidigare förarbetsuttalanden och behovet av att ställa säkerhet vid handel med derivatinstrument förekommer det dock i praktiken att egendom i en fond ställs som säkerhet. Det kan därför finnas skäl att lösa osäkerheten kring pantsättning eller annat säkerställande i lagstiftningen. Detta torde kunna åstadkommas utan att fondens rättsliga karaktär för den skull behöver förändras. Det bedöms inte lämpligt att ge fonden status som ett själv- ständigt rättssubjekt i den nuvarande kontraktsrättsliga formen. Vilka former av juridiska personer som erkänns i svensk rätt anses vara fast och det fordras starka skäl att införa en ny rättsfigur. Vi ser inte heller skäl att ta bort utmätningsförbudet. Konsekvenserna av en sådan åtgärd skulle vara svåra att överblicka. Samtidigt bör ett fullgott borgenärsskydd kunna uppnås även med ett utmätningsförbud, eftersom detta inte hindrar t.ex. en realisation av pant.
Enligt vår mening bör det införas en uttrycklig bestämmelse som ger fondbolaget rätt att använda tillgångarna i en investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden. Detta bör medföra en större tydlighet för fondens motparter. Motparten kan dock inte begära utmätning. Den normala gången torde i stället bli att fondbolaget skall tillse att en rättsligt klar fordran på en fond skall beta- las med fondens medel och om så inte sker bör Finansinspektionen vidta åtgärder.
I den nya lagen bör också tas in en uttrycklig bestämmelse för att klar- göra att det är möjligt för fondbolaget att ställa säkerhet för fullgörandet av förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden. Möj- ligheten till sådana säkerställanden begränsas således till att gälla endast de fall då fondbolaget har rätt att använda tillgångarna i fonden för att fullgöra förpliktelser. Giltigheten av säkerställandet beror därmed på om fondbolaget hållit sig inom den legala behörigheten. Möjligheten till säkerställande omfattar även sådana förpliktelser som har uppkommit i samband med avvecklingen av värdepapperstransaktioner, förutsatt att förpliktelserna har ingåtts för fondens räkning.
Om ett fondbolag ställer fondens tillgångar till säkerhet skall detta givetvis göras på affärsmässiga grunder. Det får inte förekomma att fondbolaget t.ex. pantsätter en större del av fondförmögenheten än vad som är nödvändigt för att säkerställa förpliktelserna. Som vägledning finns här, som i all annan fondverksamhet, att fondbolaget skall agera i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Om så inte sker skall Finans- inspektionen ingripa.
Den praktiska betydelsen av ett säkerställande begränsas av utmät- ningsförbudet. En av fördelarna med t.ex. en pantsättning är att panthava- ren får förmånsrätt vid en eventuell utmätning. Den fördelen kan inte upprätthållas här. Om panthavaren däremot i pantavtalet har förhandlat sig fram till en rätt att få realisera panten vid ett fallissemang uppnås ändå ett gott borgenärsskydd. Av 37 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) fram- går att s.k. förfallopanter är förbjudna i Sverige. Detta innebär att förbe- håll att pant skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande
Prop. 2002/03:150
227
panten ställs inte rätteligen fullgörs, är utan verkan. När en pant realise- ras måste således en avräkning göras och eventuellt överskott skall då tillkomma fonden.
Prop. 2002/03:150
228
11 Specialfonder
11.1Bakgrund
Nationella fonder används som en samlande benämning för de fonder enligt lagen om värdepappersfonder som på något sätt avviker från
Regler för fonder som avviker från
Finns det några skäl för att också framdeles tillåta andra fonder än de som uppfyller
Vi anser i likhet med utredningen att det bör finnas ett brett utbud av fonder för alla kategorier av sparare. Ett skäl är att ett brett utbud av pro- dukter ger varje konsument bättre möjligheter att finna fördelaktiga pla- ceringar för sitt sparande. Ett annat skäl är att en viss typ av fondspa- rande annars kan ta sig utomlands vilket är till nackdel för den svenska fondindustrin. Vi har också i grunden en positiv syn på möjligheten att utveckla fondsparandet och att de nationella fonderna bör kunna utgöra ett lämpligt forum för det. Ett väl utvecklat fondsparande är också posi- tivt för utvecklingen av den finansiella marknaden i landet.
Utredningen har i sitt betänkande tagit upp ett antal företeelser som – trots att de inte omfattas av
Prop. 2002/03:150
229
placeras i andra tillgångar än finansiella instrument, t.ex. fastigheter, och fonder som inte är riktade till allmänheten utan till någon begränsad krets av investerare.
Avsikten är att i detta avsnitt analysera och bedöma vilken typ av verk- samhet som bör inordnas under fondlagstiftningen, och hur regleringen i så fall bör se ut. Utgångspunkten för detta arbete är, som närmare angetts i avsnitt 5, att fondstrukturen är till för ett kollektivt sparande, främst för konsumenter. En annan utgångspunkt är, att de fonder som kan bildas och säljas med stöd av en lagstadgad auktorisation också skall behandlas på likartat sätt. Så är huvudsakligen fallet inom t.ex. skattelagstiftningen, medan nationella fonder i annan reglering särbehandlas jämfört med de harmoniserade värdepappersfonderna.
Benämningen nationell fond är inte ett vanligt förekommande begrepp hos fondspararna. De flesta fondspararna är inte medvetna om skillnaden mellan en
Nationella fonder etableras när fondbolagen önskat skapa produkter som inte går att förena med
De nya reglerna i
De typer av fonder som för närvarande är nationella fonder och som kommer att vara det även efter genomförandet av de nya reglerna i
Prop. 2002/03:150
230
11.2En gemensam grundstruktur för investeringsfonder
Regeringens förslag: För specialfonder gäller som utgångspunkt samma regler som för värdepappersfonder. Den grundstruktur som föreslås för värdepappersfonder bör gälla även för specialfonder. För investeringsfonder finns därmed en gemensam grundstruktur med följande innehåll
-fondernas rättsliga ställning,
-verksamheten är förenad med tillståndsplikt,
-tillgångarna i fonden skall förvaras av ett förvaringsinstitut,
-innehållet i fondverksamheten och fondbolagets ansvar och skyl- digheter, inklusive skadeståndsskyldighet,
-möjligheten att ingå uppdragsavtal för del av fondverksamheten.
-bestämmelser om upphörande och överlåtelse av fondverksamhe-
ten,
-fondbestämmelser,
-den rättsliga beskrivningen av fondandelarna, och
-vissa grundläggande informationskrav.
Tillstånd för förvaltning av specialfonder får, utöver för fondbolag, beviljas även för värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att specialfonder endast skall få förvaltas av fondbolag. Utredningens förslag överens- stämmer i övrigt med regeringens.
Remissinstanserna: Konkurrensverket är tveksamt till förslaget att specialfonder endast skall få förvaltas av fondbolag. De övriga remiss- instanser som yttrar sig i denna fråga (Finansinspektionen, Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund) anser att möjligheten för värde- pappersbolag att få tillstånd att förvalta nationella fonder bör bestå. Dessa remissinstanser påpekar att detta är konsekvent med deras inställ- ning att
Skälen för regeringens förslag
Fondlagstiftningen skall tillämpas på företag för kollektiva investeringar som uppfyller vissa grundläggande krav. Dessa krav formuleras med utgångspunkt i vad som erfordras för att uppnå ett bra konsumentskydd. En redogörelse för vårt principiella ställningstagande återfinns i avsnitt 5. Här bör nämnas att specialfonder är fonder som har beviljats undantag från bestämmelserna i lagen om investeringsfonder och som inte omfattas av
För alla fonder bör det finnas en gemensam grundstruktur. Utanför denna gemensamma grund kan särskilda regler gälla för specialfonderna. Vilka dessa är diskuteras i de följande avsnitten.
Prop. 2002/03:150
231
I detta avsnitt redogörs för de bestämmelser som bör gälla för såväl Prop. 2002/03:150 värdepappersfonder som specialfonder, dvs. för alla investeringsfonder.
Fondernas rättsliga ställning
Den juridiska konstruktionen bör vara gemensam för alla investerings- fonder (se avsnitt 10.13). Värdepappersfonder och specialfonder är inte några juridiska personer och egendom som ingår i fonderna får inte utmätas. Andelsägare, vare sig de äger andelar i en värdepappersfond eller en specialfond, är inte personligen ansvariga för förpliktelser som avser fonden. Förvaringsinstitutens uppdrag och ansvar är också desamma vare sig det är fråga om värdepappersfonder eller specialfon- der.
Närmare om fondverksamheten
I fondverksamheten ingår förvaltningen av investeringsfonder, försälj- ning av fondandelar och olika administrativa åtgärder. I likhet med vad som gäller i fråga om värdepappersfonder får fondbolaget inte ha hand om egendom som ingår i en specialfond. På samma sätt som för en vär- depappersfond får fondbolaget uppdra åt annan att utföra delar av för- valtningen av en specialfond eller att ta emot sådana uppdrag.
Till detta kopplas fondbolagets ansvar som givetvis bör vara detsamma |
|
oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond; |
|
fondandelsägarnas gemensamma intresse måste alltid ligga i främsta |
|
rummet och skadeståndsskyldigheten vid överträdelser av fondlagstift- |
|
ningen och fondbestämmelserna bör tillämpas lika. |
|
Förfarandet kring upphörande och överlåtelse av fondverksamheten |
|
bör vara detsamma för specialfonder som för värdepappersfonder. |
|
För alla investeringsfonder skall finnas fondbestämmelser. Här kan det |
|
dock finnas skäl att för specialfonderna kräva ytterligare information än |
|
vad som krävs för värdepappersfonder (se nedan i avsnitt 11.7). Däremot |
|
bör regelverket kring fondbestämmelserna, under vilka förutsättningar |
|
och på vilket sätt dessa får ändras etc. vara desamma för alla investe- |
|
ringsfonder. |
|
Andelarna i en specialfond bör, som andelarna i en värdepappersfond, |
|
vara lika stora och värderas på samma sätt. Desamma gäller möjligheten |
|
till och reglerna kring förvaltarregistrering etc. Vissa närliggande frågor, |
|
som möjligheten att få köpa och sälja andelar, kräver särskilda övervä- |
|
ganden och behandlas nedan i avsnitten 11.5 och 11.6. |
|
Den information som måste lämnas avseende en värdepappersfond bör |
|
även lämnas avseende specialfonder. Oavsett om det är fråga om en vär- |
|
depappersfond eller en specialfond bör informationen vara anpassad till |
|
fondens placeringsinriktning och risknivå m.m. |
|
Förvaltning av specialfonder |
|
Värdepappersfonder får förvaltas endast av fondbolag. Nationella fonder |
|
däremot får förvaltas av fondbolag eller annan som står under Finans- |
|
inspektionens tillsyn (3 § lagen om värdepappersfonder). I augusti 2003 |
232 |
|
fanns åtta värdepappersbolag som vid sidan av sin värdepappersrörelse förvaltade sammanlagt 14 nationella fonder. Dessa bolag är auktoriserade enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, men har särskilt till- stånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder att förvalta nationella fon- der. På dessa fondförvaltare ställs således delvis andra krav än de som ställs på fondbolag.
I och med de nya reglerna i
Flera av remissinstanserna har framfört uppfattningen att möjligheten för värdepappersbolag att få tillstånd att förvalta specialfonder (natio- nella fonder) bör bestå.
Ovan föreslås att
Såsom beskrivits ovan har värdepappersbolags förvaltning av natio- nella fonder enligt praxis ansetts omfattas av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, även om detta inte har varit fullt förenligt med en tolkning i enlighet med lagens bokstav. För att det skall framgå att lagen om investeringsfonder gäller även för värdepappersbolags och svenska kreditinstituts förvaltning av specialfonder bör detta anges i en uttrycklig bestämmelse i lagen.
Prop. 2002/03:150
233
11.3 |
Placeringsregler för specialfonder |
Prop. 2002/03:150 |
11.3.1Bakgrund
Den fria regleringen av nationella fonder som i dag finns i Sverige har underlättat för dem som önskat starta t.ex. hedgefonder eller andra fonder med utvidgade placeringsmöjligheter. I grund och botten har detta haft positiva effekter på fondsparandet genom ett ökat utbud till investerare, även om sparande i nationella fonder representerar endast en mindre del av den totala fondmarknaden i kronor räknat.
Det går dock att ha invändningar mot en alltför fri reglering för specialfonder. Dessa fonder vänder sig liksom värdepappersfonder till en vid krets av investerare. Det finns därför skäl till att de utgångspunkter för reglering som framförs i avsnitt 5 också har giltighet för specialfon- der. Syftet är att skapa ett regelverk för specialfonder som tillgodoser de skyddsintressen som finns för konsumenter, men som också ser till deras intresse att få ett brett utbud av produkter. Samtidigt bör också de posi- tiva effekter som finns från ett bra utvecklingsklimat för fondindustrin bevaras.
Den första frågan som bör ställas vid överväganden om specialfonder- nas placeringsregler är om inte motsvarande regler som för värdepap- persfonder bör tillämpas. Värdepappersfonder har fått en stor spridning i Sverige och hela Europa. Som framgår av utredningens redogörelse av utländska förhållanden i kapitel 4 i delbetänkandet utgör
De undantag från
De procentuella begränsningarna kan dock vara till nackdel för förval- tare som vill sätta samman väldiversifierade portföljer med en särskild inriktning. Främst kan förvaltare som bortser från
234
Visserligen skapar procentuella begränsningar tydlighet inte bara för Prop. 2002/03:150 fondspararna när dessa skall jämföra olika fonder med varandra, utan
också för förvaltarna. Detta gäller också för Finansinspektionen i sin till- syn. Procentuella gränser i lagstiftningen skapar dock statiska ramar som inte alltid ger avsedd effekt.
Vidare finns det på derivatmarknaden instrument som inte är tillåtna trots de nya reglerna i
11.3.2Krav på riskspridning
Regeringens förslag: Medlen i en specialfond skall placeras med iakttagande av principen om riskspridning. Kravet på riskspridning preciseras inte i antal innehav eller i procentuella begränsningar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde
Skälen för regeringens förslag: Kombinationer av värdepapper i en portfölj reducerar risken i sparandet jämfört med enskilda innehav. Det beror på att varje värdepapper under normala omständigheter rör sig på ett visst sätt i förhållande till marknadsutvecklingen. Om olika papper kombineras kommer den totala portföljen av värdepapper eller fonden att få en mindre rörelse vilket reducerar risken i portföljen. Fördelen med att sprida riskerna gör att portföljen blir mindre beroende av enskilda inne-
havs utveckling (den specifika risken) och mer liknar marknadsutveck-
235
lingen. Vissa händelser i bolag är svåra att förutse. Det kan t.ex. visa sig att ett bolags företrädare systematiskt har fuskat med bokföringen eller att bolagets produkter har visat sig hälsovådliga. Vissa företag kan också drabbas hårt av regionala chocker eller händelser i de nationella ekono- mier där de har sin huvudsakliga marknad. Sådana risker går inte att skydda sig mot på annat sätt än att ha flera innehav i sin portfölj.
Alla investerare kan inte förväntas ha de kunskaper som krävs för att bedöma riskerna med olika placeringsstrategier. Genom att ange ett krav på riskspridning för specialfonder kan fondspararen åtminstone förvänta sig att förvaltaren sprider fondens risker genom att utnyttja finansmark- nadernas diversifieringsmöjligheter. Syftet med ett sådant krav är att fonder som erbjuds till allmänheten skall skilja sig från innehav i enskilda värdepapper.
Krav på riskspridning får också anses vara rimligt mot bakgrund av fondsparandets allmänna spridning och ett uttryck för att sparandet bör tillföra konsumenten en förvaltningstjänst. Härvid bör beaktas att special- fonder i många fall kommer att rikta sig till konsumenter.
Att ställa krav på riskspridning är inte något nytt. Krav på risksprid- ning ställs såväl i
Fråga uppstår då om den nuvarande ordningen är godtagbar eller om lagstiftningen skall ställa mer specifika krav på riskspridning. En tumre- gel inom finansiell ekonomi är att en aktieportfölj som består av 10 olika aktier i stort har tillgodogjort sig diversifieringsvinsterna på en aktie- marknad. Detta är ett generellt mått och kan givetvis variera beroende på hur en portfölj är sammansatt och med vilka värdepapper den jämförs. En portfölj av värdepapper som tenderar att röra sig likartat kan uppnå diversifieringsvinster vid färre antal papper men då är också vinsterna med riskspridning relativt små.
En annan möjlighet skulle kunna vara att – i enlighet med portfölj- teorin – föreskriva att specialfonder måste ha minst 10 innehav med maximalt 10 procent av fondvärdet i ett enskilt innehav. Detta skulle dock utesluta flera typer av portföljer som med fog kan anses vara väl- diversifierade men som kanske har en större andel i en tillgång och/eller färre innehav. Man kan också argumentera för att en portfölj är fullt
Prop. 2002/03:150
236
diversifierad först vid
Ytterligare en möjlighet är att helt bortse från riskspridningskravet och t.ex. låta ett värdepapper dominera fonden, vilket skulle kunna vara ett utmärkt komplement i en bredare portfölj av tillgångar. Fondspararen skulle därmed själv behöva diversifiera sitt sparande. Det är emellertid inte meningen att lagstiftningen skall förutsätta att fondspararen är väl förtrogen med principerna om diversifiering. Sådana krav kan däremot ställas på en professionell investerare. Dessutom står det placeraren fritt att själv köpa vilka instrument som helst på den marknad där det är note- rat och denne behöver således inte fond för att investera i enskilda värde- papper.
Mot detta kan anföras, att fondsparare med hjälp av bra information kan fatta lämpliga investeringsbeslut. Följaktligen skulle då dessa förstå att en fond med liten riskspridning vanligen bör utgöra ett komplement till det övriga (fond)sparandet. Det ligger i fondbolagens eget intresse att lämna sådan information; anser fondspararen att informationen varit bristfällig lär denne inte fortsättningsvis välja fonder förvaltade av fond- bolaget.
De flesta fondförvaltare ger också information om hur riskfyllda deras fonder är. Denna information är oftast inriktad på de marknadsmässiga riskerna, att aktier är mer riskfyllda än räntepapper, att branschfonder är mer riskfyllda än globalfonder etc. Men även annan information om själva riskspridningen finns med och vilken risk fonden har. Fondsparare får också genom rådgivning från fondbolag och andra aktörer på finans- marknaden hjälp att fatta sina investeringsbeslut.
Kravet på riskspridning är dock så pass grundläggande att det inte kan kompenseras med mer information. Kravet är också till för att minimera de risker som är helt oförutsägbara oavsett mängden information.
Ett annat skäl till att låta medel i specialfonder placeras utan någon placeringsrestriktion skulle kunna vara att hävda att de administrativa fördelarna med fondsparandet i sig räcker som motivering för lagstift- ning. De administrativa fördelarna skulle vara att fonder kan ta ansvaret för att bevaka värdepapperen och delta i emissioner, aktieuppdelningar (s.k. split) etc. Dessa administrativa fördelar gentemot att hålla enskilda värdepapper kan dock ifrågasättas. Utdelning på aktier betalas t.ex. i dag ut direkt till aktieägarens bankkonto. Emissioner och split bevakas av bankerna som en tjänst till den som sparar i enskilda värdepapper. Att se specialfonder enbart som en administrativ fördel är inte tillräckligt för att ge dem en speciallagstiftning. Fonder är dessutom främst reglerade för att skydda de konsumenter som annars inte skulle söka sig till värdepap- persmarknaden. Dessa behöver ett regelverk som riktar sig mot de finan- siella riskerna och som begränsar de administrativa riskerna.
En mer allmänt hållen riskspridningsregel som tar sikte på kravet att diversifiera portföljen så att den specifika risken minimeras har den för- delen att lagstiftaren inte låser utbudet av produkter på marknaden. En sådan regel torde inte heller kunna uppfattas som så långtgående att det
Prop. 2002/03:150
237
därmed skulle finns anledning att befara att spararnas benägenhet att Prop. 2002/03:150 informera sig om fondernas placeringsinriktning minskar.
Vi finner således i likhet med utredningen att en allmänt hållen regel om riskspridning bör ge de bästa förutsättningarna för att skapa bra fond- produkter och utveckla fondsparandet. En sådan regel bör förhindra att portföljerna blir beroende av enskilda innehav eller positioners utveck- ling så att fondens utveckling i betydande utsträckning påverkas av det. Kravet på riskspridning bör inte anses uppfyllt av en fond vars utveckling i huvudsak är beroende av utvecklingen i något eller några enstaka inne- hav såsom har varit möjligt för vissa nationella fonder. Sammansätt- ningen av portföljerna bör avgöra i vilken mån kravet på riskspridning är tillgodosett. Procentuella begränsningar eller begränsningar i antalet innehav förleder tanken från det som väsentligen avgör om riskspridning finns i fonden eller inte.
I de flesta fall torde det inte vara något problem att uppfylla kraven på riskspridning. För de allra flesta nationella fonder som finns i dag tilläm- pas redan riskspridning eftersom det är en väl etablerad metod för att uppnå goda förvaltningsresultat.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen menar att utredningens förslag inte förhindrar att hela fondförmögenheten i en specialfond kan komma att placeras i en värdepappersfond samt att de anser att det vore önskvärt med ett förtyd- ligande på denna punkt. En nyhet i
Det blir upp till Finansinspektionen att i sin tillståndsgivning och till- syn bedöma om fonden uppfyller de kriterier som här har beskrivits. Inspektionen bör vid godkännande av fondbestämmelserna pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning. Det är inte otänkbart att fondbolaget kommer att vilja kommunicera sina begränsningar i placeringsreglemen- ten till fondspararna via angivande av procentsatser. För andra fonder kan emellertid riskspridningen mycket väl beskrivas på annat sätt. Huvudsaken är att denna beskrivning finns angiven i fondbestämmel- serna på ett klart och tydligt sätt samt är uttryckt i ord och/eller siffror på ett sådant sätt att för fonden valda begränsningarna kan följas upp.
11.3.3Undantag från placeringsbestämmelserna
Regeringens förslag: Specialfonder får, efter tillstånd av Finans- inspektionen och med iakttagande av principen om riskspridning, avvika från de placeringsbestämmelser som gäller för värdepappers- fonder.
238
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av
spridningsregler kan det förekomma önskemål om att en specialfond skall beviljas undantag från andra bestämmelser som rör placeringen av fondmedlen. Som tidigare nämnts är det oklart vilka undantag som kan medges med stöd av den nuvarande 3 § i lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen har haft liten ledning i tidigare förarbetsuttalanden och har fått bedöma från fall till fall vilka undantag som kan medges. Någon enhetlig praxis tycks inte ha bildats. Därmed är det också svårt för marknadens aktörer att kunna förutse vad inspektionens bedömning kan bli.
Det som här föreslås, vilket även överensstämmer med utredningens syn, innebär att specialfonder får, efter en preciserad ansökan och ett sär- skilt tillstånd från inspektionen, avvika från placeringsbestämmelserna som gäller för värdepappersfonder. Därmed behöver specialfonder inte nödvändigtvis iaktta de begränsningsregler som gäller för värdepappers- fonder så länge den allmänna principen om riskspridning tillåter det. Härigenom kan specialfonder ta större exponeringar mot enskilda emit- tenter och t.ex. bilda indexfonder som inte är möjliga enligt bestämmel- serna för värdepappersfonder.
Medel i specialfonder kan vidare få placeras i de tillgångsslag som anges för värdepappersfonder utan att iaktta de särskilda krav som ställs på tillgångarna. För värdepappersfonder gäller t.ex. att värdepapper som huvudregel skall vara noterade eller handlas på en reglerad marknad. För en specialfond kan dock undantag från detta krav medges och därmed kommer fondmedlen i ökad omfattning att kunna placeras i onoterade innehav (riskkapital) eller i värdepapper som handlas på andra marknader än de som anges för värdepappersfonder. Vidare får medel i en värde- pappersfond placeras i andra fonder under förutsättning att dessa andra fonder är underkastade vissa regler. För en specialfond kan tänkas att undantag från dessa krav medges och att fondmedlen därmed kan place- ras i fonder i länder där regelverket ser annorlunda ut. Ett annat exempel är att medel i värdepappersfonder får placeras i s.k.
Prop. 2002/03:150
239
tag bör därför kunna beviljas om Finansinspektionen finner att andels- Prop. 2002/03:150 ägarna åtnjuter ett fullgott skydd.
De röstbegränsningsregler som anges för värdepappersfonder kan också bli föremål för särskilt undantag.
Bestämmelserna om belåning och blankning kan också bli föremål för undantag.
En förutsättning för att undantag skall meddelas är alltid att andels- ägarnas gemensamma intresse kan garanteras och att undantagen kan beskrivas på ett tydligt sätt i fondbestämmelserna.
Möjligheten att placera medel i specialfonder i andra tillgångsslag behandlas i avsnitt 11.4.
11.3.4Uppgift om risknivå i förvaltningen
Regeringens förslag: För en specialfond skall det i fondbestämmel- serna anges den risknivå som eftersträvas för fonden. Den i fonden faktiskt uppnådda risknivån (realiserad volatilitet) skall redovisas till fondandelsägarna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: För både investerare, fondbolag och tillsynsmyndighet vore det önskvärt om det för en specialfond på förhand kunde anges vilken risknivå som fonden siktar på. Det skulle ge värdefull information om fondens inriktning och underlätta jämförelser mellan olika fonder.
Ett exempel på ett mått som skulle kunna beskriva specialfonder och deras risknivå är Value at Risk (VaR). VaR är ett statistiskt riskmått som anger hur mycket en tillgångsportföljs värde kan minska med en viss sannolikhet från en tidpunkt till en annan, förutsatt att marknadspriserna rör sig på ett normalt sätt. Rent praktiskt kan VaR beräknas på flera olika sätt; ett sätt är att utgå från samma grund som vid beräkning av portföl- jens standardavvikelse. Det är också möjligt att använda mer avancerade metoder som bygger på att simulera olika marknadsutvecklingar. Detta kan göras med utgångspunkt i historiska värden eller med stöd av statis- tiska slumpvalsmodeller.
Som alla riskmått har
För att kontrollera en portföljs värdeförändring vid extrema marknads- förhållanden krävs mer avancerade modeller. Flera finansinstitut använ-
240
der sig av olika former av stresstest. Dessa är dock ofta mycket datain- Prop. 2002/03:150 tensiva och därmed kostsamma.
Vi anser - i likhet med utredningen - att det i fondbestämmelser för en specialfond bör anges vilken risknivå som fondbolaget eftersträvar i för- valtningen av en fond. Fondbolaget bör sedan i verksamheten kontinuer- ligt beräkna och redovisa risknivån till Finansinspektionen. På så sätt kan inspektionen i sin tillsyn övervaka efterlevnaden av risknivån. Fondbola- get bör också informera andelsägarna om vilken risknivå fonden har haft.
Förutom att risknivån bör anges i siffror bör den även beskrivas i ord och då lämpligen relateras till en relevant marknads risknivå. Exempelvis kan fondbolaget ange att fonden siktar på en risknivå som är högre (alternativt lägre eller jämförbar med) ett angivet index t.ex. för den europeiska räntemarknaden eller den svenska aktiemarknaden. Vidare bör riskmått anges som ett förväntat avkastningsintervall i förhållande till fondens inriktning. Storleken på intervallet och dess nivå skall ge en god bild av fondens risknivå och kommer att vara beroende av i vilka till- gångar och på vilka marknader fondmedlen placeras samt vilken förvalt- ningsmetodik som används. Fonderna kommer trots det att under vissa omständigheter ha en volatilitet som ligger utanför intervallet.
Större avvikelser bör vara mycket ovanliga. Det kan t.ex. bero på att fondbolagets modell för att mäta risk inte är adekvat eller att förvaltarna medvetet eller omedvetet arbetar med en annan risknivå än vad som angetts i fondbestämmelserna. En förutsättning för riskmåttet måste vara att det är möjligt att i efterhand kontrollera om den risknivå fondbolaget arbetat med vid förvaltningen av fonden har varit i överensstämmelse med fondbestämmelserna.
I redovisningen av den faktiska risknivån (realiserad volatilitet) till allmänheten är det av värde om enhetlighet i riskmått uppnås. Fördelen med ett gemensamt mått är att då kan andelsägarna jämföra olika fonders risknivåer utan att nödvändigtvis vara förtrogna med hur måttet är sam- mansatt. Ett lämpligt mått för denna kommunikation kan vara standard- avvikelsen. Denna redovisas redan av en del fondbolag och används i Premiepensionsmyndighetens fondfaktablad. Den realiserade risknivån bör också redovisas i ord till fondandelsägarna.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör meddela de närmare föreskrifter som behövs i fråga om val av riskmått och redovis- ning av risk.
11.3.5Hedgefonder
Regeringens bedömning: Någon särreglering bör inte införas för s.k. hedgefonder. Denna typ av fonder bör i stället omfattas av de allmänna bestämmelser som föreslås gälla för specialfonder.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det införs en definition av hedgefonder i lagen om investeringsfonder. Andelar i en hedgefond skall endast få säljas till allmänheten via fondandelsfonder, där varje enskild fond inte får utgöra mer än 20 procent av fondandels- fondens förmögenhet. Andelar i en hedgefond skall dock få säljas direkt
till investerare som placerar minst 500 000 kronor i fonden.
241
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast Landsor- ganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens förslag. Riks- banken tar inte ställning till förslaget men anser att hedgefonder kan spela en värdefull roll från stabilitetssynpunkt. Finansinspektionen, Riks- gäldskontoret, Premiepensionsmyndigheten (PPM), Sjunde
Prop. 2002/03:150
242
och övriga specialfonder kommer att uppstå till följd av förslaget, att Prop. 2002/03:150 gränsen för minimiinsättning förefaller godtycklig och att förslaget riske-
rar att missgynna svenska fondbolag i den internationella konkurrensen. OM AB menar att det faktum att hedgefonder kan vara riskfyllda pro- dukter inte är unikt för dessa fonder. OM AB anser att den enskilde investeraren inte får diskrimineras utan i princip måste få tillgång till alla typer av finansiella produkter. Det skydd som bör införas är i stället större krav på information när det gäller mer komplicerade finansiella produkter. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen (Föreningarna) anser att även mindre investe- rare bör ha tillgång till en hedgefondplacering som en del i en diversifie- rad portfölj och att regeln kan leda till en mindre önskvärd fördelning för den som har ett större belopp än 500 000 kronor att placera. Föreningarna pekar på reglerna om information samt på att den förslagna regleringen för specialfonder med bl.a. redovisning av såväl eftersträvad som faktisk risk också kan tillämpas på hedgefonder. Föreningarna menar att Finansinspektionen härutöver kan bemyndigas att sätta eventuella ytterli- gare ramar för risknivån i hedgefonder. Sveriges Aktiesparares Riksför- bund motsätter sig bestämt begränsningar av möjligheten för mindre pla- cerare att sprida sina risker och diversifiera sin portfölj, genom att pla- cera mindre belopp i enskilda hedgefonder. Aktiespararna anser att det skulle vara liktydigt med att neka småspararna tillträde till de placerings- alternativ som annars står till buds på marknaden och betecknar detta som en unik kränkning av den personliga valfriheten. Aktiespararna anser att tydlig riskinformation, i kombination med allmän information om vikten av att diversifiera sin portfölj, skulle skapa ett tillräckligt kon- sumentskydd. Aktiespararna motsätter sig förslaget om en investerings- tröskel eftersom de menar att även sådana konsumenter som placerar kapital om minst 500 000 kronor behöver skyddas. Sveriges Advokat- samfund anmärker att den föreslagna särregleringen innebär att spararnas valmöjligheter minskas, att spararna får en dyrare produkt, att konkurren- sen minskar inom förvaltningssektorn genom att färre alternativ erbjuds fondspararna samt att avgränsningsproblem kan uppstå. I jämförelse med beskrivna nackdelar finner Advokatsamfundet att de angivna skälen mot att tillåta allmänheten att spara i hedgefonder inte är tillräckligt starka för att motivera en särreglering. Det bör enligt samfundet vara tillräckligt med utökade krav på tydlig information särskilt med avseende på risk- nivåerna för fonden.
Skälen för regeringens bedömning
Som framgår av avsnitt 4.1.2 är hedgefonder samlingsnamnet för en heterogen grupp fonder som har som målsättning att skapa ett positivt resultat oavsett marknadens allmänna utveckling. För att kunna uppnå detta mål fordrar oftast hedgefonder en friare placeringsinriktning än de traditionella aktie- och räntefonderna. Det kan vara fråga om möjligheten att använda sig av t.ex. derivatinstrument, blankning och belåning. De flesta hedgefonder på den internationella marknaden är inte underkastade offentliga myndigheters kontroll. Den svenska lagstiftningen medger
dock i dag att det inom ramen för fondlagstiftningen bildas hedgefonder
243
enligt bestämmelsen i 3 § lagen om värdepappersfonder om nationella |
Prop. 2002/03:150 |
fonder. Detta medför att de svenska hedgefondförvaltarna är underställda |
|
lagens krav och Finansinspektionens tillsyn. Ramen för vad förvaltarna |
|
får göra anges framför allt i fondbestämmelserna. |
|
Hedgefondernas särdrag och karaktär |
|
Hedgefonder har som nyss nämnts mer flexibla placeringsregler än tradi- |
|
tionella fonder. Förvaltarna kan betraktas som specialister på att hantera |
|
finansiella instrument och särskilda strategier på de finansiella markna- |
|
derna. Denna fondverksamhet är mindre beroende av marknadens |
|
utveckling i stort och kan närmare jämföras med annan affärsverksamhet |
|
som kan gå både bra och dåligt beroende på hur väl affärerna lyckas och |
|
hur kunnig företagsledningen är. Det gör att risken för fondspararen sna- |
|
rare ligger i själva fondförvaltningen och inte i marknadsrisken som |
|
oftast är fallet för traditionella fonder. För investeraren, eller fondspara- |
|
ren, bör hedgefonder därför betraktas som ett eget tillgångsslag som kan |
|
ingå som en del i en portfölj av värdepapper eller fonder. |
|
Hedgefondförvaltarens – eller förvaltarkollektivets – frihet kommer till |
|
uttryck i fondbestämmelserna genom mer generösa placeringsbegräns- |
|
ningar, t.ex. möjlighet till stora enskilda exponeringar och att använda sig |
|
av derivatinstrument, blankning och belåning. Hedgefondernas place- |
|
ringsstrategi och risknivå kan vara svår att förklara genom angivande av |
|
vilka tillgångar de får placera i och vilka gränser som gäller för place- |
|
ringarna. En hedgefond kan t.ex. ta en position i ett värdepapper som i |
|
förhållande till det totala fondvärdet utgör en väsentligt högre andel än |
|
vad t.ex. |
|
annan stor position som motverkar den första positionen vilket gör att |
|
nettoexponeringen blir ”normal”. För att täcka in respektive ”bruttoposi- |
|
tion” måste fondbestämmelserna ge betydligt vidare ramar än vad som |
|
egentligen är den risk eller exponering som fonden anser sig ha. Fond- |
|
bestämmelserna uttryckta på traditionellt sätt säger således inte så |
|
mycket om hur hedgefonden arbetar. Som kompensation för detta krävs |
|
att hedgefonderna kommunicerar andra mer rättvisande riskbegrepp till |
|
sina investerare. |
|
Förutom att hedgefonder har en riskstruktur som skiljer sig från van- |
|
liga värdepappersfonder är verksamheten i allmänhet också betydligt |
|
svårare att förstå. Förvaltarna av hedgefonder använder ofta många olika |
|
och komplicerade finansiella modeller för sina placeringsval. Dessutom |
|
krävs avancerade modeller för att många av de finansiella instrument |
|
som används för hedgefondernas placeringar skall kunna värderas på ett |
|
tillförlitligt sätt. Dessa omständigheter får till följd att avkastningen i en |
|
hedgefond till stor del är beroende av förvaltarens skicklighet. Det kan |
|
därför vara svårt för en utomstående att få inblick i hur fonderna sköts |
|
och att utvärdera dem. |
|
Också sättet att bestämma avgifterna är något som vanligen skiljer |
|
hedgefonder från andra typer av investeringsfonder. Det är inte ovanligt |
|
att hedgefondförvaltare tar ut en rörlig avgift – vid sidan av den vanliga |
|
fasta avgiften – som är relaterad till fondens avkastning. Argumentet |
|
bakom denna typ av arvoden brukar vara att det ger förvaltaren ytterli- |
|
gare incitament att nå goda resultat, eftersom förvaltarens vinst stiger |
244 |
med avkastningen i fonden. Nackdelen med denna typ av avgifter är att |
Prop. 2002/03:150 |
de kan ge incitament till ett för fondandelsägarna orimligt högt riskta- |
|
gande om fonden går dåligt. Förvaltaren ökar sina intäkter om risktagan- |
|
det leder till en positiv avkastning i fonden, men gör ingen ekonomisk |
|
förlust om spekulationen inte slår in. De rörliga avgifterna kan också |
|
tänkas leda till ”för lågt” risktagande om fonden har haft en väldigt bra |
|
avkastning. För förvaltaren kan det då finnas ett incitament för att placera |
|
fondens medel så riskfritt som möjligt för att inte riskera den uppkomna |
|
vinsten. |
|
Hedgefonder har från tid till annan haft ett dåligt rykte eftersom det |
|
inträffat att de har förlorat en stor del av sitt kapital och fått lov att stänga |
|
verksamheten. Bland traditionella fonder har inte samma uppmärksam- |
|
made krascher inträffat (även om vissa aktiefonder som placerat enligt |
|
|
|
ger i de fria placeringsreglernas natur att hedgefonder kan förlora stora |
|
delar eller t.o.m. hela sitt kapital. Å andra sidan finns det många exempel |
|
på hedgefonder där förvaltningen har varit framgångsrik med hög och |
|
jämn avkastning som följd. |
|
Behövs en särreglering av hedgefonder? |
|
Utredningen har kommit till slutsatsen att hedgefonder endast bör få säl- |
|
jas till allmänheten via fondandelsfonder. Detta skulle bl.a. få till följd att |
|
beroendet av en enskild förvaltare minskade. Hedgefonder som |
|
utbjuds/säljs till allmänheten skulle också, genom förvaltaren av fondan- |
|
delsfonden, få en professionell utvärdering i syfte att minska risken för |
|
olämpliga förvaltare. Lösningen leder dock inte till att konsumenterna får |
|
tillgång till en mer lättförståelig form av hedgefonder. Lösningen skulle |
|
dessutom leda till ökade kostnader för konsumenten som, förutom |
|
avgifter till förvaltaren av hedgefonderna, måste ersätta förvaltaren till |
|
fondandelsfonden. Utredningen framhåller också att ställningstagandet |
|
inte är självklart eftersom hedgefonder är en heterogen grupp och |
|
avgränsningsproblem kommer att uppstå. |
|
Det är onekligen så att hedgefonder har en riskstruktur som är betydligt |
|
svårare att förstå än en vanlig investeringsfond. Vad gäller exempelvis en |
|
aktiefond så finns det så gott som alltid ett index att jämföra fondens |
|
avkastning och risk med; så är inte fallet med hedgefonder. Detta betyder |
|
emellertid – som flera remissinstanser påpekat – inte nödvändigtvis att |
|
hedgefonder i allmänhet har högre risk än andra typer av fonder, endast |
|
att den skiljer sig från deras. |
|
Vad remissinstanserna särskilt har förordat är att kraven på den infor- |
|
mation som lämnas om hedgefonder skall utökas. Bara genom att en fond |
|
benämns hedgefond får konsumenterna troligen en fingervisning om vil- |
|
ken typ av produkt det är fråga om. Etiketten hedgefond är dock inte |
|
något enhetligt begrepp och säger ingenting om fondens närmare inrikt- |
|
ning. Vad som är avgörande är fondens egenskaper och inte om fondbo- |
|
laget har valt att ge den benämningen hedgefond. Oftast informeras |
|
potentiella sparare om respektive fonds särskilda karaktär. Fondbolagen |
|
lämnar oftast uppgifter om att målet är en absolut avkastning, att fonden |
|
har friare placeringsmöjligheter, om den resultatbaserade avgiften samt |
|
om villkoren för in- och utträde. |
245 |
Behovet av information och vikten av att informationen är anpassad till den kunskap om finansiella produkter som konsumenter normalt kan för- väntas ha är något som Finansinspektionen måste beakta när inspektio- nen fastställer de informationskrav som skall gälla för olika typer av fon- der. I fråga om hedgefonder är dock kravet på information särskilt stort.
Vi kan – i likhet med utredningen och remissinstanserna - konstatera att frågan om hedgefonder innehåller många svåra avvägningar.
De hedgefonder som för närvarande har fått tillstånd i Sverige är nationella fonder. Dessa fonder riktar sig framför allt till institutionella placerare. Några särskilda regler för försäljning av andelar till allmänhe- ten finns dock inte för sådana fonder. Till skillnad från många utländska fonder som går under benämningen hedgefonder driver de svenska hed- gefonderna emellertid tillståndspliktig verksamhet och står därmed under tillsyn. I den nya lagen om investeringsfonder föreslås dessutom ökade krav på fondbolagen bl.a. vad gäller lämplighet hos de personer som deltar i ledningen eller har större aktieinnehav i fondbolag. I jämförelse med vad som gäller för nationella fonder i dag innebär förslaget till lag om investeringsfonder att också specialfonder - och därmed även hedge- fonder - kommer att omfattas av ett mer omfattande regelverk. Enligt vår uppfattning bör fondlagstiftningen möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka allmänhetens tillgång dessa produkter. Klara regler till skydd för konsumenterna är grundläggande för allt fond- sparande. Det går dock inte att bortse från att fondsparande är förenat med risker oavsett vilka slags investeringsfonder man väljer att investera i. Det väsentliga är att fondspararna kan tillförsäkras sådan information om egenskaper och risker som är förenade med olika fondprodukter att de har möjlighet att avgöra om en viss fondprodukt är lämplig för deras sparande.
Vad som också måste tas med i bedömningen är att en särreglering för hedgefonder skulle medföra svåra avgränsningsproblem. Någon allmänt accepterad definition av begreppet hedgefond finns inte. Detta behöver i och för sig inte utgöra något hinder mot att man i lagen om investerings- fonder definierar vilka fonder som skall anses som hedgefonder vid tillämpningen av den lagen. En definition skulle dock inte lösa avgräns- ningsproblemen. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på detta område är det dessutom möjligt att det kommer att startas fonder som har liknande egenskaper som hedgefonder men som skulle falla utanför defi- nitionen eller fonder som skulle omfattas av definitionen trots att de skulle ha väsentligt andra egenskaper.
Vid en sammantagen bedömning anser vi att det inte har framkommit tillräckligt starka skäl för att föreslå en särreglering för hedgefonder. Några särskilda bestämmelser för formerna för försäljning av andelar i hedgefonder till allmänheten föreslås således inte. Vi vill dock under- stryka vikten av att investerarna ges en väl anpassad information vid investeringar i hedgefonder. Vi vill därvid även hänvisa till det förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter som beslutats av rege- ringen i maj 2003 (prop. 2002/03:133). Den föreslagna lagen skall gälla vid s.k. placeringsrådgivning och kommer att omfatta rådgivning som avser placering i hedgefonder.
Även om hedgefonder är mer fria i sin verksamhet gör sig kravet på riskspridning ändå gällande och en mer flexibelt utformad bestämmelse
Prop. 2002/03:150
246
såsom den beskrivits i avsnitt 11.3.4 om specialfonder bör omfatta även Prop. 2002/03:150 hedgefonder. Denna regel i kombination med en effektiv tillsyn gör att fondbestämmelserna för en hedgefond kan bli mer precisa utan att frånta
förvaltare av sådana fonder möjligheten att ta större positioner när så krävs. För hedgefonder är det emellertid mer adekvat att i fråga om kra- vet på riskspridning uttrycka det i spridning av antalet positioner snarare än spridning av antalet innehav.
11.3.6Specialfonder med möjlighet till obegränsade undantag från placeringsbestämmelser m.m.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särreglering för specialfonder som endast vänder sig till särskilt kapitalstarka investerare och för vilka det ges möjlighet att göra obegränsade undantag från lagens krav på placeringar och information m.m.
Utredningens förslag: Specialfonder som vänder sig endast till investerare som vid ett och samma tillfälle placerar åtminstone 500 000 kronor i fonden, får i sina fondbestämmelser göra obegränsade undantag från lagens krav på placeringar och information. Sådana fonder får också vara helt slutna.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast Landsor- ganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens förslag. Hov- rätten över Skåne och Blekinge, Sjunde
får vara öppna för institutionella placerare och ifrågasätter det lämpliga i
247
att använda termen ”kvalificerad investerare” samt avgränsningen med Prop. 2002/03:150 ett minsta investerat belopp om 500 000 kronor. Enligt Aktiespararna är
sådana bedömningar inte avgörande. Aktiespararna menar vidare att det inte bör vara möjligt att medge undantag från bestämmelserna om infor- mationsbroschyr och informationsblad.
Skälen för regeringens bedömning: Tidigare har redogjorts för de grundläggande krav som bör ställas på specialfonder (avsnitt 11.2). I många fall medger dessa grundläggande krav att specialfonder kan beviljas undantag från vad som följer av
Utredningen har föreslagit en särreglering för specialfonder som är avsedda för investerare som inte kan anses vara i behov av ett sedvanligt konsumentskydd. För sådana fonder skall enligt utredningens förslag kunna medges obegränsade undantag från de allmänna placeringsregler och informationskrav som föreslås gälla enligt lagen om investeringsfon- der samt dessutom skulle de få vara helt slutna. Enligt utredningens för- slag skall andelar i sådana fonder få säljas enbart till de investerare som vid ett och samma tillfälle placerar minst 500 000 kronor i fonden. Som nämnts tidigare är konsumentskyddet det avgörande motivet för att reglera fondsparandet (se avsnitt 5.2). Remissinstanserna har bl.a. påtalat flera svårigheter som uppstår om man skall försöka att dra en gräns mel- lan investerare som bör omfattas av det konsumentskydd som gäller vid investeringar i värdepappersfonder och specialfonder och investerare som av olika anledningar inte kan anses vara i behov av ett lika långt- gående skydd. Därtill kommer frågan om vilka undantag som i så fall bör få medges för dessa fonder. Enligt vår uppfattning innebär emellertid de allmänna regler som föreslås för placeringar och information inte att vär- depappersfonder eller specialfonder därmed skulle vara mindre lämpliga för institutionella eller andra kapitalstarka investerares placeringar. Här- vid bör det också framhållas att det föreslås att fondbolag skall få möj- lighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning (se avsnitt 7.2.2). Detta torde medföra förbättrade förutsättningar för förvaltningstjänster som är särskilt anpassade till institutionella investerares önskemål samt samordningsfördelar inom fondbolagens förvaltning.
Vi gör därför bedömningen att det inte bör införas en särreglering för specialfonder som vänder sig endast till särskilt kapitalstarka investerare och för vilka det skulle ges möjlighet att göra obegränsade undantag från de allmänna kraven på placeringar och information m.m.
11.4Alternativa placeringstillgångar
Enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder får medlen i en fond, oavsett om det är en
och på konto hos kreditinstitut. Alla dessa olika tillgångsslag kan inte
248
formellt sett hänföras till finansiella instrument, men det är fortfarande Prop. 2002/03:150 fråga om fonder som ger sina andelsägare tillgång till den finansiella
marknaden.
Regelverket för fondsparandet är således främst till för finansiella till- gångar. Utgångspunkten är att säkerställa en sund riskspridning och en likviditet som gör det möjligt för fondandelsägarna att få sina andelar inlösta när de så önskar. Fondsparandet är därför inte lämpligt för ett generellt sparande i annan egendom än finansiella tillgångar, t.ex. antik- viteter. Förutom svårigheter i värdering och omsättning är sådana inves- teringar förknippade med omfattande praktiska problem. En investerings- fond bör inte ägna sig åt varuhandel.
De begränsningar i vilka tillgångsslag som medlen i en värdepappers- fond får placeras i enligt
11.4.1Fastigheter
Regeringens bedömning: Det saknas skäl att närmare utreda frågan om fastighetsfonder skall tillåtas.
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med rege- ringens.
Remissinstanserna: Konkurrensverket, Sjunde
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt delbetän- kande gjort en utförlig analys av om fastigheter är lämpliga som place- ringstillgång för specialfonder (se avsnitt 9.6.1 och 9.6.2 i delbetänkan- det). Några principiella hinder mot att specialfonder skulle få investera i fastigheter har utredningen inte funnit. Fastigheter som placeringstillgång är enligt utredningen en sparform som har många av de egenskaper som värdepapper har. Ett sådant förslag skulle också kunna gynna fastighets- marknaden. Utredningen har emellertid gjort bedömningen att skattepro- blematiken är en avgörande fråga. Att närmare ange lösningar på dessa problem har dock legat utanför utredningens mandat. Enligt utredningen skulle fastighetsfonder fordra relativt omfattande förändringar av fond- lagstiftningen, såvitt avser inte bara den grundläggande juridiska konstruktionen utan också avseende placeringsbestämmelser m.m. Utredningen gör bedömningen att det med hänsyn till skatteproblemati- ken för närvarande saknas tillräckliga skäl att göra sådana förändringar i fondlagstiftningen och i annan lagstiftning som skulle fordras för att införa fastighetsfonder.
Vi anser i likhet med utredningen att fastighetsfonder skulle kräva om- fattande förändringar av både fondlagstiftning och skattelagstiftning.
Enligt vår mening saknas skäl att utreda frågan närmare.
249
11.4.2 |
Råvaror och råvaruderivat |
Prop. 2002/03:150 |
Regeringens förslag: Medel i en specialfond får inte placeras i råva- ror men däremot, med tillstånd av Finansinspektionen, i derivat- instrument med råvaror som underliggande tillgång i samma omfatt- ning som i finansiella derivatinstrument. Som förutsättning krävs dock att dessa råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt leverera den underliggande tillgången.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga, som utredningen också har behandlat, är om medel i en specialfond skall kunna placeras i råvaror. Den fysiska handeln med råvaror skiljer sig markant från finan- siella investeringar. Fonden skulle i så fall kunna bli tvungen att köpa och sälja råvaror för leverans. En väl fungerande fond skulle säkert kunna undvika att någonsin behöva hantera råvarorna rent fysiskt. Leve- rans kan ju ske direkt från producenten (som fonden köper av) till kun- den (som fonden säljer till). Det kan dock uppstå situationer när detta inte är möjligt. De praktiska problem detta skulle medföra gör att fondformen lämpar sig sämre för denna typ av verksamhet. Det finns också en rad bättre alternativa strukturer för denna typ av verksamhet. Det bör därför inte vara möjligt att placera fondmedel direkt i råvaror.
Det förekommer emellertid handel med råvaror på den finansiella marknaden. Det handlas med finansiella instrument i form av olika deri- vatinstrument med en råvara som underliggande tillgång. Sådan handel äger rum på organiserade marknader, via finansiella mellanhänder (OTC- handel) och bilateralt mellan köpare och säljare. Det är främst fråga om derivatinstrument avseende metaller och energiprodukter (olja, el, gas m.m.).
Derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång innefattas i definitionen av finansiella instrument, om derivatinstrumenten är avsedda för handel på värdepappersmarknaden (prop. 1990/91:142 s. 141 och prop. 1999/2000:94 s. 38). Vad som menas med handel på värdepap- persmarknaden kan vara föremål för diskussion. Det torde dock innebära handel på en organiserad marknadsplats eller avtal om köp och försälj- ning som görs upp på penningmarknaden samt köp eller försäljning genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa tjänster (prop. 1990/91:142 s. 50).
På kraftmarknaden finns en officiell finansiell
Finansinspektionen har inställningen att yrkesmässig handel med råva- ruderivat kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Tillstånd
att driva värdepappersrörelse inkluderar handel med råvaruderivat under
250
förutsättning att instrumenten avvecklas genom kvittning eller kontant- Prop. 2002/03:150 avräkning och att det därmed inte sker några leveranser av den fysiska
råvaran.
Råvaruderivat är med andra ord, åtminstone som huvudregel, att anse som finansiella instrument och medel i specialfonder bör därför också som utgångspunkt få placeras i dessa.
Enligt de nya reglerna i
Frågan är då om medel i en specialfond skall få placeras i råvaru- derivat. Den finansiella handeln med råvaruderivat, där instrumenten avvecklas genom kvittning eller kontantavräkning och där leverans av den fysiska råvaran inte sker, liknar i många avseenden handeln med finansiella derivatinstrument. I båda fallen kan handeln äga rum på en marknadsplats, där motpartsrisken är reglerad, eller via mellanhänder på den finansiella marknaden. Såväl råvaruderivat som finansiella derivat kan på olika sätt vara standardiserade.
Det finns därför inte några principiella skäl att behandla sådana råva- ruderivat som nämnts annorlunda än de finansiella derivatinstrumenten, åtminstone inte i fondlagstiftningen.
Skatterättsligt betraktas råvaruderivat inte som delägarrätter. Dessa skall i stället beskattas som övrig lös egendom. Det har i samband med tidigare lagstiftning (se prop. 1999/2000:2 s. 573) förts fram ett behov av att se över detta, men så har ännu inte skett.
Vi anser – i likhet med utredningen – att det bör vara möjligt att pla- cera medel i specialfonder i derivatinstrument med råvaror som underlig- gande tillgång i samma omfattning som i finansiella derivatinstrument. Som förutsättning bör dock krävas att dessa råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt leverera den underliggande tillgången. I likhet med vad som gäller i fråga om andra avvikelser från de place- ringsbestämmelser som gäller för värdepappersfonder bör det fordras tillstånd av Finansinspektionen för att medel i en specialfond skall få placeras i råvaruderivat.
11.5Möjligheten att begränsa inträde till fonden
Regeringens förslag: Fonden som sparform är förbehållen kollektiva investeringar och måste därför vara spridd till en större krets sparare. En specialfond behöver emellertid inte vara riktad till allmänheten, utan det kan i fondbestämmelser anges att fonden riktar sig till en på förhand särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förutom att utredningen har föreslagit att det i lagen om investeringsfon- der även bör införas en uttrycklig rätt för ett fondbolag att i vissa fall vägra en investerare att köpa andelar i en fond trots att denne tillhör den i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.
251
Remissinstanserna: Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen ställer sig positiva till försla- get att specialfonder får begränsa sin kundkrets men har ifrågasatt vad som menas med att kretsen inte får vara ”för snäv”.
Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande fondlagstiftningen och
Kravet på att en fond skall vända sig till allmänheten grundar sig i gränsdragningsproblem med andra företag för kollektiva investeringar. I
Det kan ifrågasättas om de avgränsningsproblem som angetts som skäl för den nuvarande ordningen är av sådan tyngd att specialfonder bör tvingas att rikta sig till allmänheten. Det kan finnas flera skäl till varför en fondförvaltare anser det nödvändigt att begränsa ”sina” fonders kund- krets.
Det stora flertalet fonder riktar sig till konsumenter, medan ett fåtal fonder är avsedda för mer kapitalstarka investerare. De sistnämnda kan kallas för professionella eller sofistikerade investerare och, i förekom- mande fall, institutionella investerare. Gemensamt för dessa investerare är att de anses, eller förutsätts, besitta särskilda kunskaper som ger dem bättre möjligheter att bedöma komplicerade investeringsstrategier och närmare avväga risken med en viss fondprodukt. Enligt nuvarande reglering måste även sådana fonder rikta sig till allmänheten och de fondbolag som har ett intresse att begränsa antalet andelsägare har löst problemet med att kräva en viss minimiinsättning. Visserligen riktar sig en sådan fond till allmänheten i det att alla som har möjlighet att uppfylla kravet på minimiinsättningen får köpa andelar, men med krav på flera hundratusen kronor synes en sådan fond inte direkt vara avpassad för småsparare.
Det kan också finnas legala skäl till varför en fond inte kan rikta sig till allmänheten. Kontraheringsplikten kan strida mot andra länders fondlag- stiftning. USA tillåter t.ex. inte att fondföretag marknadsför sig mot ett stort antal investerare (a Securities Offering) om de inte har tillstånd till detta av den amerikanska motsvarigheten till Finansinspektionen, Secu- rities and Exchange Commission (SEC). En svensk värdepappersfond får emellertid inte vägra amerikanska investerare tillträde till fonden. Skulle ett stort antal investerare köpa fondandelar kan SEC anse att det skett en
Prop. 2002/03:150
252
otillåten marknadsföring (an unauthorised Securities Offering), vilket är brottsligt.
Vid sidan av dessa praktiska skäl till varför det är önskvärt att begränsa kundkretsen finns andra skäl. En fackförening som vill starta en fond för enbart sina medlemmar kan inte göra det med hänsyn till allmänhets- begreppet. På samma sätt kan inte ett större företag bilda fonder som ute- slutande riktar sig till de anställda. Lösningen blir att fonden i sin mark- nadsföring endast riktar sig till den avsedda kundkretsen. Fonder som riktar sig till en viss krets personer kan således även de vara avsedda för konsumenter.
Till fondsparandets speciella karaktär hör det faktum att ett kollektiv av investerare går samman och anlitar en förvaltare med på förhand fast- ställda ramar för uppdraget. Den fråga som följer blir då om sådan verk- samhet som inte riktar sig till allmänheten skall omfattas av fondlagstift- ningen. Argumentet är att sådan verksamhet inte behöver ett särskilt lag- stadgat skydd. Särskilda krav på organisation, information och tillsyn är nämligen nära förknippade med verksamhet som riktar sig till allmänhe- ten. De problem som kan följa med ett kollektivt ägande, till exempel ansvaret för förvaltaren och andelsägarnas inbördes rättsliga förhållande, är dock inte exklusiva för de företag som riktar sig till allmänheten.
Ett gemensamt ägandes särskilda karakteristik är inte förbehållen fond- sparandet. Den associationsrättsliga lagstiftningen tar sikte på olika for- mer för samarbete mellan flera ägare; samäganderättslagen likaså. I den nuvarande fondlagstiftningen finns också hänvisningar till gränsdrag- ningen mot aktiebolag, ekonomiska föreningar och lagen om samägande- rätt. Det finns dessutom möjligheter för flera personer att enligt den all- männa förmögenhetsrätten via avtal med varandra reglera de inbördes relationerna i olika avseenden. Den legala ram som uppställs i den nuva- rande fondlagstiftningen har emellertid visat sig väl lämpad för kollek- tiva investeringar. Det kan därför finnas praktiska skäl för att även låta företag för kollektiva investeringar som riktar sig till en viss begränsad krets personer omfattas av lagstiftningen. Skyddet för konsumenten synes likaså vara lika angeläget oavsett om en fond riktar sig till allmän- heten eller till exempelvis alla SACO- eller
Det finns därför anledning att inte utan vidare begränsa den lagregle- rade fondverksamheten till att avse endast sådana fonder som utan några inskränkningar riktar sig till allmänheten. Alltjämt återstår frågor kring gränsdragningen. Mot andra i lag reglerade samarbetsformer bör detta inte vara något problem. Som i dag kan en hänvisning till aktiebolagsla- gen, lagen om ekonomiska föreningar och samäganderättslagen utgöra en naturlig avgränsning. Meningen är inte heller att en fondlagstiftning skall omfatta s.k. aktiesparklubbar, dvs. då exempelvis några arbetskamrater går ihop och köper aktier tillsammans.
Det är viktigt att skilja på kollektiv och individuell portföljförvaltning. Olika regler gäller nämligen för dessa verksamheter. Individuell portfölj- förvaltning innebär i huvudsak att förvaltaren handlar med finansiella instrument för annans räkning. Förvaltaren kan ha detaljerade instruktio- ner om vad denne får göra, men kan även ha ett friare uppdrag. För de olika verksamheterna gäller emellertid olika tillstånd och olika regler om t.ex. kapitaltäckning och investerarskydd. Medan den kollektiva portfölj- förvaltningen regleras i huvudsak av fondlagstiftningen återfinns regler
Prop. 2002/03:150
253
för den individuella förvaltningen i flera olika |
Prop. 2002/03:150 |
lagar. Regler finns bl.a. i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG). |
|
Dessa har genomförts i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Vidare |
|
finns regler i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kre- |
|
ditinstitut92. Dessa har genomförts i bl.a. lagen (1994:2004) om kapital- |
|
täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. |
|
Därtill omfattas sådan individuell förvaltning av bestämmelserna om |
|
investerarskydd som finns i lagen (1999:158) om investerarskydd93. |
|
Det finns exempel på där fondformen öppnats även för en enda inves- |
|
terare. I tysk fondlagstiftning ges möjlighet till s.k. specialfonder som |
|
riktar sig till maximalt 10 juridiska personer. Det är dock möjligt och |
|
vanligt att sådana specialfonder riktar sig till endast en investerare. Bak- |
|
grunden är att det i Tyskland finns ett behov av motsvarande individuell |
|
portföljförvaltning i den legala form fondlagstiftningen tillhandahåller. |
|
Detta gäller särskilt de tyska pensionsstiftelserna. |
|
Med hänsyn till behovet av att skilja mellan kollektiv och individuell |
|
förvaltning kan fondbolaget inte tillåtas att fritt få bestämma till vem |
|
fonden skall rikta sig. En sådan möjlighet skulle kunna missbrukas så att |
|
reglerna om kapitaltäckning m.m. kringgicks. |
|
En utgångspunkt är att Finansinspektionen, som lämnar tillstånd för |
|
såväl kollektiv som individuell portföljförvaltning, också är bäst lämpad |
|
att bevaka gränsen mellan dessa typer av förvaltning. Ett grundläggande |
|
krav är därför att begränsningar i investerarkretsen skall göras i fondbe- |
|
stämmelserna, vilka skall godkännas av Finansinspektionen. |
|
Vi anser att det - i likhet med vad utredningen har föreslagit - för spe- |
|
cialfonderna bör införas en möjlighet att begränsa den krets till vilken en |
|
sådan fond riktas. Detta innebär en ändring i förhållande till vad som |
|
i dag gäller för nationella fonder. En specialfond bör därvid kunna riktas |
|
till en särskilt angiven och avgränsad krets investerare. Denna krets av |
|
investerare får emellertid inte vara alltför snäv. |
|
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och |
|
Svenska Bankföreningen har efterfrågat ett förtydligande härvid. En |
|
fråga som enligt föreningarna är av intresse är om det skulle vara tillåtet |
|
med en specialfond riktad endast till Premiepensionsmyndigheten, förut- |
|
satt att fonden i övrigt uppfyller de krav som ställs för att en fond skall få |
|
förekomma i premiepensionssystemet. Enligt vad som nu föreslås kom- |
|
mer specialfonder emellertid inte att ges tillgång till premiepensions- |
|
systemet (se avsnitt 11.8), varför den frågan inte blir aktuell. Det finns |
|
därför skäl att återkomma till föreningarnas fråga vid en eventuell fram- |
|
tida lagändring som skulle ge specialfonder tillträde till premiepensions- |
|
systemet. |
|
Att i fondbestämmelserna ange att fonden är öppen för alla anställda på |
|
ett visst medelstort företag, alla medlemmar i en viss förening med ett |
|
inte alltför ringa antal medlemmar eller alla i ett visst yrke kan ses som |
|
exempel på vad som bör ligga väl inom möjlighetens ramar. Avgräns- |
|
ningen får givetvis inte verka diskriminerande eller i övrigt stå i strid |
|
med de värden som samhället avser att skydda. För tydlighetens skull bör |
|
påpekas att det är fråga om en krets av investerare, dvs. att den angivna |
|
92 Direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). |
254 |
93 Direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG). |
kretsen mycket väl kan bestå av t.ex. institutionella investerare. Inom Prop. 2002/03:150 ramen för dessa begränsningar faller även de i dag så vanliga kraven på
en minsta insättning i fonden.
I syfte att upprätthålla gränsen mot individuell portföljförvaltning, samt till säkerställande av en öppen och sund fondmarknad, anser vi att fondbolaget måste sälja fondandelar till de investerare som ingår i den särskilt angivna och avgränsade kretsen. I så måtto förespråkas alltjämt, åtminstone som en huvudregel, en kontraheringsplikt. Annars skulle den kollektiva sparformen lätt kunna omvandlas till ett individuellt uppdrag.
Naturligtvis innebär den kontraheringsplikt som måste anses gälla inte något hinder mot att ett fondbolag vägrar en investerare att köpa andelar i en specialfond om fondbolaget annars skulle handla i strid mot svensk eller utländsk lag eller någon annan författning. Enligt vår uppfattning finns det därför inte något behov av att - såsom utredningen har föresla- git - införa en uttrycklig rätt för ett fondbolag att i vissa fall vägra en investerare att köpa andelar i en specialfond trots att denne tillhör den i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.
11.6Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde
En av de grundläggande förutsättningarna i en värdepappersfond som vänder sig till allmänheten är att andelsägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Det innebär en trygghet för fondspararen att alltid kunna lösa in sina andelar och är troligen en förut- sättning för fondernas stora spridning till allmänheten. Principen åter- finns i
Slutna fonder förekommer emellertid inte i någon större utsträckning. Det finns å andra sidan andra investeringsmöjligheter som kan liknas vid en sluten fondinvestering. En sådan är investmentföretag, en annan är olika sammanslutningar via kommanditbolagsformen. Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 9.8) redogjort för dessa investeringsmöjlighe- ter.
11.6.1Delvis slutna specialfonder
Regeringens förslag: Specialfonder får vara delvis slutna. En special- fond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år. För sådana fonder skall det på förhand anges under vilka tidsperio- der andelarna kan lösas in.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
255
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: Ur fondspararens perspektiv kan en investering i ett investmentföretag mycket väl vara ett bra sparalternativ. Genom dessa investeringar når fondspararen en annan typ av placeringar som samtidigt uppfyller de krav som en fondsparare kan ställa på den som förvaltar kapitalet. Det går alltså mycket väl att kombinera sitt fond- sparande med sparande i investmentföretag. Det finns därför inte skäl att skapa särskilda specialfonder för motsvarande ändamål som investment- företagen eller att tillåta helt slutna fonder.
En placering i ett investmentföretag kan således utgöra ett alternativ till fondsparande. Det kan emellertid också finnas goda skäl att för fon- der med olika typer av inriktningar begränsa möjligheten till inlösen av andelar utan att det åsidosätter konsumentskyddsintresset. För hedgefon- der kan det t.ex. på grund av olika placeringsstrategier redan i dag före- dra att begränsa uttag och insättningar. Det kan också tänkas finnas andra skäl till varför en fond bör vara sluten. Fonder där medlen placeras i finansiella instrument som handlas på illikvida marknader eller i instru- ment där likviditeten kan vara ett problem kan tänkas fungera bättre om de är slutna.
Det kan således finnas specialfonder för vilka det kan finnas godtag- bara skäl att åtminstone periodvis vara stängda för inlösen. Vi anser där- för – i likhet med utredningen – att specialfonder under vissa förutsätt- ningar bör få vara delvis slutna. En förutsättning bör vara att fondspara- ren i sådana fall på förhand vet vid vilka tidsintervall som andelarna i fonden kommer att kunna lösas in och att avståndet mellan dessa inte är alltför stort. Skälet till det är att fondsparandet bör vara ett relativt likvitt sparande med tanke på dess allmänna spridning. Inlåsning av kapital i perioder som är längre än ett år är således inte lämplig för fondsparandet som sparform.
11.6.2Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)
Regeringens bedömning: Särskilda slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag (entreprenörsfonder) bör inte hanteras inom ramen för fondlagstiftningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) anser att utredningen har behandlat denna fråga enbart ur ett konsument- skyddsperspektiv. Enligt NUTEK behövs nya finansieringsformer och nya samarbetsmöjligheter för små och växande företag; det pågår en om- strukturering och de små företagens behov riskerar att annars att hamna i skymundan.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt delbetän- kande (avsnitt 9.8.5) gjort en utförligt analys av om specialfonder kan anses vara en lämplig form för investeringar i riskkapital i onoterade bolag och därvid kommit fram till att särskilda slutna fonder för inves- teringar i nystartade onoterade företag (entreprenörsfonder) är mindre lämpliga att hantera inom ramen för fondlagstiftningen.
Prop. 2002/03:150
256
En väl fungerande riskkapitalförsörjning är av stor betydelse för att Prop. 2002/03:150 främja nyföretagande och tillväxt i små och medelstora företag. Såsom
utredningen har konstaterat finns det flera olika associationsformer som lämpar sig väl för riskkapitalinvesteringar; en del av dessa kanske i första hand vänder sig till institutionella placerare eller andra större aktörer på kapitalmarknaden, medan andra vänder sig till allmänheten på samma sätt som värdepappersfonder och specialfonder gör. I sin analys har utredningen funnit flera olika argument som talar mot att varken värde- pappersfonder eller specialfonder eller den lagstiftning som reglerar sådan verksamhet lämpar sig för denna typ av riskkapitalinvesteringar som det nu är fråga om. Dessa argument omfattar emellertid också andra aspekter än vikten av ett gott konsumentskydd. Vi finner vid en samlad bedömning att det i enlighet med utredningens förslag i den föreslagna lagen om investeringsfonder inte bör införas en möjlighet att bilda sär- skilda, slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag.
11.7Informationskrav för specialfonder
Regeringens förslag: I fondbestämmelserna för en specialfond skall anges att den är en specialfond samt på vilket sätt fonden avviker från de regler som annars gäller för värdepappersfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: Som för hedgefonder (se avsnitt 11.3.5) finns det skäl att låta det tydligt framgå i all information som lämnas avseende en specialfond, att den är en sådan fond. Det finns också skäl att ytterligare stärka konsumentskyddet genom att kräva att det i all information om en specialfond tydligt skall anges vilka undantag som meddelats för fonden. Därvid är det inte tillräckligt att, som i dag sker, endast ange att undantag har medgetts från bestämmelserna för vär- depappersfonder. I fondbestämmelserna för specialfonden måste utförligt redovisas de avvikelser som gäller fonden i jämförelse med värdepap- persfonder. Har en specialfond t.ex. undantag från riskspridningsreglerna som innebär att fonden får placera medel med upp till 20 procent av fon- dens förmögenhet hos en enskild emittent, skall det tydligt framgå att detta avviker från vad som normalt gäller för värdepappersfonder.
11.8 |
Specialfonder och värdepappersfonder i annan |
|
|
|
|
lagstiftning |
|
|
|
|
|
|
Regeringens förslag: Bestämmelser i skattelagar och andra lagar där |
|
|
|
begreppet värdepappersfonder förekommer ändras till att avse inves- |
|
|
|
teringsfonder, dvs. såväl specialfonder som värdepappersfonder. |
|
|
|
Bestämmelserna i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen- |
|
|
|
sion avseende vilka fonder som får förekomma i systemet för premie- |
|
|
|
pensionen skall dock inte omfatta specialfonder. Möjligheten i lagen |
|
|
|
att tillåta även nationella fonder som efterbildar ett index tas bort. En |
|
|
|
motsvarande ändring görs i lagen (2000:192) om allmänna pensions- |
257 |
|
|
|
|
fonder
Bestämmelsen i 1 kap. 3 b § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse - om möjligheten för en försäkringsmäklare att som sidoverk- samhet förmedla fondandelar utan tillståndsplikt – skall även gälla specialfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna
Skattelagstiftningen
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Föreningarna framhåller att det för att undvika oklarheter bör klargöras i motiven att de ändringar som föreslås innebär förtydliganden snarare än materiella ändringar. Kammarrätten i Stockholm påpekar att om en svensk investeringsfond placerar sina medel i en annan svensk investeringsfond skall båda fon- derna enligt regeln i 39 kap. 14 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229) ta upp 1,5 procent av värdet på delägarrätterna i respektive fond trots att det i grund och botten rör sig om samma underliggande tillgångar. Genom att schablonbeskattning sker både hos den fond som har sina placeringar i diverse finansiella instrument och hos fondandels- fonden blir i praktiken samma innehav av delägarrätter beskattat flera gånger. Kammarrätten ifrågasätter om en sådan ordning är förenlig med vad som åsyftas med regeln om schablonbeskattning. Enligt kammarrät- ten motiverar detta förhållande samt den hämmande effekt beskattnings- konsekvenserna kan få vid en jämförelse mellan olika placeringsalterna- tiv att denna fråga blir föremål för ytterligare överväganden. Riksskatte- verket (RSV) konstaterar att enligt utredningens förslag kommer begrep- pet investeringsfond att ha en betydligt vidare omfattning än definitionen av värdepappersfond i lagen om värdepappersfonder; vissa investerings- former som har mycket lite gemensamt med vad som i dag definieras som värdepappersfonder kommer således att kunna godkännas som investeringsfonder. Eftersom de skatterättsliga reglerna enligt förslaget kopplas till begreppet investeringsfonder, kommer således även dessa investeringsformer att omfattas av nämnda regler. RSV har uppfattat att utredningens förslag medför att t.ex. en helt sluten hedgefond, som i stor omfattning använder sig av blankning och belåning av värdepapper och som har hög omsättningshastighet i sitt innehav, kommer att omfattas av reglerna om skattefrihet för kapitalvinster och schablonbeskattning. RSV har ifrågasatt om en sådan fond kan anses utgöra det slag av ”mellan- handsägare” som dessa regler ursprungligen avsåg att omfatta. Enligt RSV:s uppfattning rör det sig i realiteten snarare kanske mer om någon form av näringsverksamhet än om kapitalförvaltning i vanlig mening. RSV har dock svårt att överblicka konsekvenserna av att skattereglerna föreslås kopplas till det - i förhållande till nuvarande begreppet värde-
Prop. 2002/03:150
258
pappersfond - vidare begreppet investeringsfond. Det kan enligt RSV inte uteslutas att detta kan få vissa oönskade skattemässiga effekter. Sveriges Advokatsamfund anför att en harmonisering är önskvärd även inom skattelagstiftningen. Ett exempel på där det nuvarande skatterätts- liga regelverket inte är harmoniserat är att värdepappersfonder som huvudsakligen placerar sina tillgångar i aktier och andra delägarrätter (aktiefonder) beskattas annorlunda jämfört med sådana värdepappersfon- der vars innehav endast består av fordringar och andra finansiella instru- ment (räntefonder). Enligt Advokatsamfundets uppfattning bör det därför i framtiden göras en översyn av den skattelagstiftning som berör investeringsfonder i syfte att nå en harmonisering inom detta område.
Försäkringar och pensioner
Finansinspektionen konstaterar att utredningens förslag föranleder en följdändring av försäkringsrörelselagen (1982:713) som innebär att för- säkringsbolagen får möjlighet att skuldtäcka även med utländska natio- nella fonder. Enligt Finansinspektionens uppfattning fordrar en utvidg- ning i detta avseende särskilda överväganden som lämpligen bör göras av Utredningen om översyn av försäkringsbolagens placeringsregler (FI 2001:11). Premiepensionsmyndigheten (PPM) delar i och för sig utred- ningens uppfattning att det saknas skäl att göra skillnad mellan värde- pappersfonder och specialfonder – liksom mellan svenska och utländska fonder. En förutsättning är dock att ett tillräckligt gott konsumentskydd uppnås, t.ex. genom en tydlig och precis lagstiftning i fråga om vilken nivå för riskspridning som skall vara tillåten för specialfonder. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta utvecklingen av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. Det är enligt PPM tänkbart att det kommer att finnas specialfonder som till sin utformning är mindre lämpliga för pre- miepensionssystemet och som därför bör ligga utanför. PPM tillstyrker att undantagsbestämmelsen avseende indexfonder i lagen om inkomst- grundad ålderspension tas bort. Detta skulle innebära att premiepensions- systemet tills vidare i princip bara kommer att rymma värdepappersfon- der. Enligt PPM:s mening bör det dock införas en övergångsbestämmelse som tillåter att sådana nationella fonder som nu finns i systemet, och som inte ombildas till värdepappersfonder, ändå får finnas kvar så länge de inte ändrar sina fondbestämmelser på ett sätt som för dem längre bort från reglerna i
Prop. 2002/03:150
259
Konkurrensverket vore det från konkurrenssynpunkt önskvärt att öppna Prop. 2002/03:150 upp premiepensionssystemet för specialfonder. Detta eftersom det på
intet sätt är självklart att en investering i en specialfond generellt innebär en högre risk för investeraren jämfört med en investering i en UCITS- fond. Även enligt Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen bör premiepensionssystemet öppnas för specialfonder. Föreningarna finner inga skäl för att i detta avseende göra skillnad mellan värdepappersfonder och specialfonder. De framhåller att det torde finnas specialfonder med betydligt lägre risk än vissa ”traditionella” värdepappersfonder samt att frågan bör övervägas på nytt.
Skälen för regeringens förslag
Lagen om investeringsfonder föreslås bli utformad så att regelverket för specialfonder blir tydligare än vad som i dag gäller för nationella fonder. Vidare föreslås att investeringsfonder, dvs. såväl värdepappersfonder som specialfonder, får en gemensam grundstruktur med regler om till- ståndsplikt, tillsyn, förvaringsinstitut, rättslig ställning etc. (se avsnitt 11.2). Det kommer dock att finnas stora skillnader i regleringen av värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder, men inte specialfonder, får fritt säljas inom EES. Specialfonder, men inte värde- pappersfonder, får placera i råvaruderivat etc.
Utgångspunkten är emellertid att de två formerna av investeringsfon- der skall behandlas lika i fondlagstiftningen. Som en konsekvens härav bör de därför vara det även i annan lagstiftning.
Utredningen har i sitt delbetänkande inte kunnat skönja någon enhetlig modell avseende regleringen i annan lagstiftning av värdepappersfonder i allmänhet och nationella fonder i synnerhet. Utredningen har därvid kon- staterat att det i många lagar talas endast om värdepappersfonder samt att det av förarbetena eller praxis ibland, men inte alltid, framgår om reg- lerna skall tillämpas på nationella fonder eller inte. Enligt utredningen kan detta till en del förklaras med att de relevanta bestämmelserna ändra- des eller tillkom strax efter ikraftträdandet av lagen om värdepappersfon- der och att det vid den tidpunkten inte bildats någon praxis kring reglerna för de nationella fonderna. I något fall undantas dock uttryckligen natio- nella fonder i lagtexten.
Vi finner i likhet med utredningen att vid en översyn av de lagar som hänvisar till lagen om värdepappersfonder bör utgångspunkten vara att värdepappersfonder och specialfonder skall behandlas på samma sätt, om det inte finns särskilda skäl som talar för en annan ordning.
Skattelagstiftningen
Hänvisningar till lagen om värdepappersfonder förekommer i en rad lagar inom detta område. Så är fallet i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, kupongskattelagen (1970:624), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, skattebetal- ningslagen (1997:483), inkomstskattelagen (1999:1229), lagen
260
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Gemensamt för dessa lagar är att någon skillnad i beskattningshän- seende mellan värdepappersfonder och nationella fonder inte eftersträ- vas.
Frågan om hur nationella fonder skall bedömas i skattehänseende behandlades av Regeringsrätten i ett rättsfall från 1996 (RÅ 1996 ref. 32). I rättsfallet angavs att nationella fonder hade samma grund- struktur som övriga värdepappersfonder enligt lagen och omfattades formellt sett av definitionen i 1 § lagen om värdepappersfonder. Skatte- rättsnämnden, med vilken Regeringsrätten instämde, fann därför att de nationella fonderna skulle beskattas på samma sätt som övriga värdepap- persfonder.
I förarbetena till inkomstskattelagen (prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 453) konstaterades att någon särskild definition av ”värdepappersfond” inte behövdes i inkomstskattelagen eftersom ordet inte har någon annan inne- börd än den som anges i lagen om värdepappersfonder. Beträffande omfattningen hänvisades också till ovan angivna avgörande av Rege- ringsrätten. Någon materiell skillnad avsågs inte heller jämfört med tidi- gare skattelagstiftning.
Någon skillnad mellan värdepappersfonder och nationella fonder görs således inte i inkomstskattelagen och terminologin bör därför anpassas till den nu föreslagna. I förhållande till nu gällande skattelagstiftning innebär denna anpassning inte någon materiell förändring.
Även utländska värdepappersfonder regleras i inkomstskattelagen (se t.ex. 6 kap. 10 a och 16 a §§). De termer och uttryck som anges i inkomstskattelagen omfattar också motsvarande utländska företeelser, om det inte anges eller framgår av sammanhanget att endast svenska företeelser avses. Skatteutskottet har t.ex. uttalat (bet. 2000/01:SkU9 s. 6) att andelsägare i de utländska fonder som motsvarar svenska värdepap- persfonder ”vad avser öppenhet, reglering samt kontroll” borde beskattas för sin andel på samma sätt som andelsägare i svenska värdepappersfon- der. Härigenom undviks diskriminerande och svåradministrerade skatte- regler.
I linje härmed bör hänvisning göras till utländska investeringsfonder där det i dag hänvisas till utländska värdepappersfonder. En sådan ändring bör inte medföra någon skillnad i materiellt hänseende.
Lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen innehåller två paragra- fer vari värdepappersfonder nämns (4 kap. 65 och 76 §§). Inkomst- skattelagen trädde i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. De angivna bestämmelserna avser äldre förhållan- den och behöver inte ändras.
Enligt mervärdesskattelagen undantas från skatteplikt viss verksamhet, bl.a. värdepappershandel. Sådan verksamhet omfattar också förvaltning av värdepappersfonder (3 kap. 9 § mervärdesskattelagen). En motsva- rande bestämmelse infördes år 1992 i den tidigare lagen (1968:430) om mervärdeskatt (SFS 1991:1755). I den äldre bestämmelsen fanns en uttrycklig hänvisning till 1 § 1 stycket lagen om värdepappersfonder, men i förarbetena (jfr prop. 1991/92:50 s. 17) diskuterades inte innebör- den. Någon skillnad mellan värdepappersfonder enligt
Prop. 2002/03:150
261
der omfattas av målsättningen att undanta från skatteplikt bank- och |
Prop. 2002/03:150 |
finansieringstjänster samt värdepappershandel och ”därmed jämförlig |
|
verksamhet”. Hänvisning bör därför göras till investeringsfonder. |
|
I lagen om arvsskatt och gåvoskatt finns två bestämmelser som tar |
|
sikte på värdepappersfonder. I 23 § B regleras till vilket värde aktier, |
|
värdepappersfonder och andra värdepapper som omsätts marknadsmäs- |
|
sigt skall tas upp. I 37 § 3 mom. anges att gåvoskatt skall utgå för utdel- |
|
ning från en värdepappersfond till andra än andelsägare. Värderings- |
|
regeln i 23 § B ändrades år 1991 med anledning av lagen om värdepap- |
|
persfonder (SFS 1990:1434, prop. 1990/91:54 s. 325). I motiven uttala- |
|
des inte om det med värdepappersfonder avsågs även nationella fonder. |
|
En värdering enligt 23 § B bör dock vara densamma oavsett om det är |
|
fråga om en fond enligt bestämmelserna i |
|
andra placeringsbestämmelser. Bestämmelsen om gåvoskatt i 37 § |
|
3 mom. ändrades år 1999 (SFS 1998:247, prop. 1997/98:50 s. 22 f. och |
|
s. 33) från att ha gällt endast allemansfonder till att avse alla värdepap- |
|
persfonder som ger utdelning till andra än andelsägarna (t.ex. ideella |
|
organisationer). I motiven diskuterades däremot inte om bestämmelsen |
|
även avsåg utdelning från nationella fonder. Någon skillnad avsågs dock |
|
inte. De två bestämmelserna bör därför ändras i enlighet med den nya |
|
terminologin. |
|
Även övrig skatterättslig lagstiftning omfattar såväl värdepappersfon- |
|
der som nationella fonder. I lagen om självdeklaration och kontrollupp- |
|
gifter anges uttryckligen att även förvaltare av nationella fonder skall |
|
lämna kontrolluppgifter (10 kap. 3 § första stycket 2). |
|
Några av remissinstanserna har ifrågasatt om samtliga specialfonder |
|
bör omfattas av samma skatteregler som övriga investeringsfonder. |
|
Såsom framgår ovan har en enhetlig behandling av värdepappersfonder |
|
och nationella fonder i beskattningshänseende eftersträvats. Enligt vår |
|
uppfattning är det önskvärt att så långt som möjligt behålla denna likabe- |
|
handling även när det gäller värdepappersfonder och specialfonder. |
|
Någon materiell ändring av beskattningsreglerna är således inte avsedd. |
|
Genom den föreslagna lagen om investeringsfonder kommer special- |
|
fonder att omfattas av ett regelverk som i jämförelse med vad som i dag |
|
gäller för nationella fonder i vissa avseenden kommer att ge utrymme för |
|
större möjligheter till avvikelser från de regler som gäller för värdepap- |
|
persfonder och i andra avseenden mindre möjligheter. Utrymmet för |
|
undantag är i och för sig relativt vitt. Det kan därför inte uteslutas att det |
|
i framtiden kommer att ges tillstånd för specialfonder som avviker från |
|
de nationella fonder som finns i dag. |
|
Sammanfattningsvis finner vi att det inte har framkommit tillräckliga |
|
skäl för att nu frångå principen om att i beskattningshänseende behandla |
|
värdepappersfonder och specialfonder lika. Beskattningsfrågor som |
|
denna och andra frågor om schablonbeskattning av investeringsfonder är |
|
dock något som kan behöva övervägas ytterligare och det kan därför fin- |
|
nas skäl för oss att senare återkomma i dessa frågor. |
|
Försäkringar och pensioner |
|
Sparande i fonder är numera nära förknippat med sparande genom olika |
|
försäkringslösningar och med pensionssparandet. Hänvisningar till vär- |
262 |
depappersfonder och lagen om värdepappersfonder återfinns i försäk- ringsrörelselagen (1982:713), lagen (1993:931) om individuellt pensions- sparande, lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension och lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
I 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen regleras vilka tillgångar som får användas för skuldtäckning. Bestämmelsen har tolkats så att försäkrings- bolagen får skuldtäcka med andelar i svenska värdepappersfonder och i utländska
Enligt 2 kap. 1 och 3 §§ lagen om individuellt pensionssparande får sparande ske i värdepappersfonder. Dessa bestämmelser har i praxis tol- kats så att sparande i nationella fonder inte kan komma i fråga.
Försäkringssparande med fondanknytning (s.k.
I motiven till lagen om individuellt pensionssparande diskuterades inte närmare om sparande får ske i nationella fonder (prop. 1992/93:187). Däremot hänvisades till att fondsparandet i
Vi finner - i likhet med utredningen - inte skäl att undanta specialfon- derna från systemet med individuellt pensionssparande. Enligt de tidigare
Prop. 2002/03:150
263
förarbetsuttalandena har avsikten inte heller varit att ställa ytterligare krav på fonder inom det systemet än vad som följer av fondlagstift- ningen. Specialfonder kan få undantag från de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder, men skall alltid tillämpa principen om riskspridning. Det skall vidare alltid anges i fondbestämmelserna hur specialfondens medel får placeras. Alla investeringsfonder står under Finansinspektionens tillsyn och skall ha sina medel förvarade i ett sär- skilt förvaringsinstitut. På detta sätt får sparare inom det individuella pensionssparandet samma grundskydd oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond. Andelsägarna har också i de flesta fall en möjlighet att när som helst sälja sina andelar i en fond. Det saknas därför skäl att i praxis eller uttryckligen i lagen om individuellt pensions- sparande särbehandla specialfonderna. Vi anser därför att lagen bör för- tydligas genom att placeringar får ske i investeringsfonder.
Inom ramen för premiepensionssystemet görs åtskillnad mellan värde- pappersfonder och nationella fonder. I 8 kap. 2 § lagen om inkomstgrun- dad ålderspension anges som utgångspunkt att pensionsmedlen får place- ras i värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Bestämmelsen torde i och för sig omfatta såväl värdepappersfonder enligt UCITS- direktivet som nationella fonder. Av 8 kap. 3 § framgår dock att natio- nella fonder endast får förekomma om det är fråga om godkända index- fonder.
Inte heller utländska nationella fonder kan komma i fråga inom pre- miepensionssystemet. Enligt författningskommentaren (prop. 1997/98:151 s. 724) framgår detta av att det i 8 kap. 3 § första stycket 1 talas om fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt lagen om värdepappersfon- der för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses, enligt författningskommentaren, nämligen inte omfatta någon rätt att tillhanda- hålla sådana fonder som faller utanför
Utredningen har gjort bedömningen att det med tillämpning av fond- lagstiftningen saknas skäl att göra någon skillnad mellan värdepappers- fonder och specialfonder. Någon närmare förklaring till varför nationella fonder inte tillåts inom premiepensionssystemet har utredningen inte funnit i förarbetena. Utredningen har konstaterat att det kan tänkas finnas andra överväganden som faller utanför utredningens uppdrag. Special- fonder kan exempelvis ha en friare placeringsinriktning som kanske inte bör tillåtas inom premiepensionssystemet. Till skillnad från det indivi- duella pensionssparandet tillåts t.ex. inte sparande i enskilda värdepapper och det kan finnas ett värde i att ha enhetliga placeringsbestämmelser för de fonder som får förekomma inom premiepensionssystemet. Lagen om inkomstgrundad ålderspension ställer också ytterligare villkor på de fon- der (eller fondbolag) som vill omfattas av systemet. Utredningen har där- för inte varit beredd att föreslå en lagändring i syfte att öppna premiepen- sionssystemet för specialfonder. Enligt utredningen föreligger det dock inte några principiella hinder för detta med hänsyn till fondlagstiftningen.
PPM har i och för sig delat utredningens uppfattning att det saknas skäl att göra skillnad mellan värdepappersfonder och specialfonder i premie-
Prop. 2002/03:150
264
pensionssystemet. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta utveck- lingen av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. De övriga remiss- instanserna som har yttrat sig i denna fråga har framfört att premiepen- sionssystemet bör öppnas för specialfonder. Enligt Sjunde
Vi delar dock den bedömning som har gjorts av utredningen och av PPM, dvs. att specialfonder, i vart fall tills vidare, inte bör tillåtas inom premiepensionssystemet.
Som framgår i avsnitt 10.5 föreslås att
I 5 kap. lagen om allmänna pensionsfonder
Prop. 2002/03:150
265
avseende. Däremot bör lagen ändras för att överensstämma med den nya Prop. 2002/03:150 terminologin i lagen om investeringsfonder.
På samma sätt som vissa nationella indexfonder får förekomma inom premiepensionssystemet får Premiepensionsmyndigheten, efter yttrande från Finansinspektionen, medge att värdeutvecklingen för Premiespar- fonden eller Premievalsfonden får vara beroende av index. En förutsätt- ning är dock att god riskspridning uppnås i fonden (5 kap. 2 § andra stycket lagen om allmänna pensionsfonder
Annan finansiell lagstiftning m.m.
Andelar i värdepappersfonder och nationella fonder betraktas som finan- siella instrument. Vidare ger fondernas innehav av värdepapper upphov till reglering i annan lagstiftning. Det finns därför en rad hänvisningar till värdepappersfonder och lagen om värdepappersfonder i olika associa- tionsrättsliga och näringsrättsliga lagar. Sådana hänvisningar finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar, aktiebolagslagen (1975:1385), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:160) om utländska filialer, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, insi- derstrafflagen (2000:1086) och lagen (2000:1087) om anmälningsskyl- dighet för vissa innehav av finansiella instrument.
Dessa lagar bör ändras så att de följer den föreslagna terminologin i lagen om investeringsfonder.
Bestämmelsen i 1 kap. 3 b § lagen om värdepappersrörelse fordrar dock ytterligare överväganden. Enligt paragrafen undantas registrerade
försäkringsmäklare från tillståndsplikten enligt lagen under förutsättning |
|
att verksamheten endast är en sidoverksamhet till försäkringsmäklar- |
|
rörelsen och endast avser andelar i värdepappersfonder eller vissa |
|
utländska fondandelar. Enligt motivuttalanden (prop. 1994/95:50 s. 340) |
|
omfattar undantaget dock inte andelar i nationella fonder som regleras i |
|
3 § lagen om värdepappersfonder. Fondbolagens Förening och Svenska |
|
Försäkringsmäklares Förening har i en gemensam skrivelse till Finans- |
|
departementet tagit upp detta stadgande (dnr Fi2000/1373). Föreningarna |
|
anför att sparande i nationella fonder har kommit att alltmer jämställas |
|
med andra värdepappersfonder och har blivit tillgängliga för nya katego- |
|
rier av sparare. Föreningarna hemställer i skrivelsen att undantaget |
|
utvidgas till att omfatta även förmedling av nationella fonder. |
266 |
Bestämmelsen infördes eftersom Finansinspektionen i sin tillsynsverk- |
Prop. 2002/03:150 |
samhet uppmärksammat att försäkringsbolag och försäkringsmäklare i |
|
anslutning till sin ordinarie verksamhet i viss utsträckning även förmed- |
|
lade andelar i värdepappersfonder (prop. 1994/95:50 s. 93 ff.). Det var ett |
|
naturligt komplement till de övriga tjänster som tillhandahölls. Det kunde |
|
förutsättas att många kunder efterfrågade inte endast en försäkring utan |
|
önskade hjälp med att ordna sitt sparande. Eftersom försäkringsmäklare |
|
är registrerade hos och står under tillsyn av Finansinspektionen fanns det |
|
skäl att öppna en möjlighet för dessa att tillåta viss begränsad förmed- |
|
lingsverksamhet av fondandelar. Undantaget omfattade dock inte för- |
|
medling av andelar i nationella fonder i enlighet med det förslag som |
|
lades fram i departementets tidigare promemoria (Ds 1994:78 Ändringar |
|
i lagstiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning |
|
av nya |
|
des dock inte. |
|
I linje med förslaget att behandla värdepappersfonder och specialfon- |
|
der lika om det inte finns särskilda skäl för en annan reglering, bör därför |
|
bestämmelsen i lagen om värdepappersrörelse utvidgas till att uttryckli- |
|
gen omfatta även förmedling av specialfonder. De resurser och kvalifi- |
|
kationer som erfordras för att förmedla värdepappersfonder bör motsvara |
|
de som behövs för att bedöma specialfonder. |
|
Föräldrabalken |
|
I 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken anges på vilket sätt förmyn- |
|
dare och förvaltare m.m. får förvalta underårigs eller annans tillgångar. |
|
Utan samtycke av överförmyndaren får tillgångar placeras bl.a. i andelar |
|
i värdepappersfonder och i andelar i utländska fondföretag som är under- |
|
kastade en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den |
|
som gäller för värdepappersfonder. |
|
Möjligheten att placera i fonder infördes år 1995 (SFS 1994:1433, |
|
prop. 1993/94:251). Förvaltningsreglerna i föräldrabalken har som |
|
främsta syfte att den enskildes egendom skall förvaltas på ett betryg- |
|
gande sätt och att medlen skall ge en skälig avkastning. Trygghetskravet |
|
uppfylls om placeringen är säker. Före 1995 års ändring fick fria place- |
|
ringar göras främst i vissa obligationer och vissa andra skuldförbindelser. |
|
I motiven (a. prop. s. 119) konstaterades att reglerna för fonder ändrades |
|
i och med lagen om värdepappersfonder. Placeringsbestämmelserna |
|
gjordes mer generella för att fonderna skulle få större möjlighet att |
|
utnyttja de finansiella instrument som marknaden erbjöd. Vidare angavs |
|
att lagen om värdepappersfonder ställde krav på att fondernas samman- |
|
sättning skall vara lämplig med hänsyn till intresset för riskspridning och |
|
att det finns relativt detaljerade regler som styr till vilka andelar fonden |
|
får inneha fondpapper och andra finansiella instrument med samme |
|
utfärdare. I motiven hänvisades också till att fondbolagen står under till- |
|
syn och att fondens tillgångar förvaras av ett förvaringsinstitut, som står |
|
under tillsyn. Mot bakgrund av den kontroll och de regler som i övrigt |
|
gäller för värdepappersfonder föreslogs att placeringar i värdepappers- |
|
fonder fick göras utan att överförmyndarens samtycke inhämtas. Det |
|
uttalades också att placeringar i utländska fonder inte bör innebära en |
|
större risk än placeringar i svenska fonder. Fondernas reglering fick för- |
267 |
utsättas vara likartad inom EES med hänsyn till
I förarbetena diskuterades inte närmare om nationella fonder kunde komma i fråga. Å ena sidan omfattas även de nationella fonderna (och i fortsättningen specialfonderna) av samma kontroll och grundreglering som värdepappersfonderna. Å andra sidan kan specialfonder genom undantag få en friare placeringsinriktning som kan bedömas som ofören- ligt med syftet att förvalta tillgångarna på ett betryggande sätt. I föräldra- balken görs nämligen skillnad mellan olika placeringar. Tillgångar får enligt föräldrabalken även placeras i aktier och andra tillgångar, men då fordras överförmyndarens tillstånd (13 kap. 6 § och 14 kap. 6 § föräldra- balken). Även om värdepappersfonder och specialfonder är likställda i fondlagstiftningen kan det därför finnas skäl att ställa krav på överför- myndarens tillstånd för placeringar i specialfonder. Vi anser därför - i likhet med utredningen - att föräldrabalkens bestämmelser bör hänvisa till värdepappersfonder och inte till specialfonder. Placeringar i special- fonder fordrar således överförmyndarens tillstånd.
11.9Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige
I utredningens uppdrag har ingått att behandla frågan om den svenska fondmarknaden skall öppnas upp ytterligare för utländska nationella fondföretag. Bolag som är etablerade i tredje land har nämligen i stort sett fått erbjuda sina fondandelar i Sverige endast om de uppfyller kraven för
11.9.1Utländska fondföretag på den svenska fondmarknaden
Svenska fondsparare kan komma i kontakt med utländska fondföretag, förvaltningsbolag och fonder, på flera olika sätt. Det kan vara direkt med fondföretaget eller via mellanhänder såsom försäkringsbolag och banker. Genom Internet har fondspararen möjlighet att få information om fondfö- retag som kanske inte marknadsför sig aktivt i Sverige.
Vissa utländska fondföretag är inte etablerade här i landet utan mark- nadsför sig endast här. I sådana fall hänvisas den intresserade fondspara- ren att ta kontakt med fondförvaltaren eller fonden i landet där förvalta- ren respektive fonden hör hemma. Denna verksamhet träffas inte av den svenska fondlagstiftningen. Tillstånd eller anmälan enligt lagen om vär- depappersfonder förutsätter att fonden säljs här i landet.
Marknadsföring av fonder över Internet, men också annan distansför- säljning såsom via telefon eller brev, skapar frågor kring vilka regler som skall gälla, men också om konsumenter skall åtnjuta ett särskilt skydd. Lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsälj- ningsavtal gäller försäljning och marknadsföring av lös egendom m.m. Lagen tillämpas emellertid inte på försäljning av finansiella tjänster. I september 2002 har ett särskilt
268
finansiella tjänster till konsumenter antagits94. När det direktivet genom- Prop. 2002/03:150 förs kommer distansförsäljning av fondandelar att omfattas till viss del.
Visserligen gäller inte konsumenternas ångerrätt finansiella tjänster vars pris beror på fluktuationer på den finansiella marknaden, men däremot kan konsumenten ångra sådana tjänster vars avgifter är fasta (arti- kel 6.2 a). Vidare anger direktivet vilken information som skall lämnas vid distansförsäljningen (artiklarna 3 och 4). För Internethandeln blir också EG:s
Utländska fondföretag kan driva verksamhet här i landet antingen med tillstånd av Finansinspektionen eller efter anmälan till inspektionen (se avsnitt 9). En skiljelinje går mellan utländska fondföretag som hör hemma inom EES och fondföretag med hemvist utanför EES.
Fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES får, efter en anmälan till Finansinspektionen, driva verksamhet (dvs. sälja sina
De utländska fondföretag som verkar i Sverige hör - med några få undantag - hemma i ett annat
För andra utländska fondföretag gäller att verksamhet i Sverige får dri- vas endast efter Finansinspektionens tillstånd. Verksamheten kan drivas från filial här i landet eller vara gränsöverskridande. För att tillstånd skall ges krävs dock att fondföretaget driver likartad fondverksamhet i hem- landet och där står under tillsyn. Därtill skall den planerade verksamhe-
94Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, CELEX 32002L0065).
95Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktivet om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1,
CELEX 32000L0031). |
269 |
ten i Sverige antas komma att uppfylla kraven på en sund fondverksam- Prop. 2002/03:150 het. Grundtanken är att det vid tillståndsprövningen skall ställas krav som
i princip är likvärdiga med dem som gäller för svenska fondbolag (prop. 1992/93:90 s. 69). Finansinspektionen skall bedöma om det finns en betryggande tillsyn i hemlandet och att det går att etablera ett tillfred- ställande informationsutbyte mellan inspektionen och den utländska till- synsmyndigheten.
I augusti 2003 hade endast 24 utländska fondföretag med säte utanför EES tillstånd från Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige. Dessa fondföretag har säte på Isle of Man eller Jersey96.
För utländska fondföretag gäller, oavsett var de har sitt säte, att de i Sverige skall kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna den information som fondföretaget enligt reglerna i hemlandet är skyldiga att tillhandahålla.
Dessa bestämmelser är tillämpliga endast på utländska fondföretag som driver verksamhet i Sverige utan att här etablera en självständig juridisk person, t.ex. ett dotterbolag. I de fallen blir de regler som gäller för svenska fondbolag och fonder tillämpliga.
11.9.2Finansinspektionens tillämpning av gällande regler
Av lagens ordalydelse framgår inte om möjligheten för utländska fondfö- retag att driva verksamhet här i landet omfattar utländska oharmonise- rade fondföretag eller inte (jfr 7 a § lagen om värdepappersfonder samt 1 § första stycket 2 och 3 § samma lag). Finansinspektionen har gjort bedömningen att denna möjlighet inte finns. Det är nämligen endast med svenska fonder likvärdiga utländska fondföretag som dessutom driver en sund fondverksamhet som kan komma i fråga (prop. 1992/93:90 s. 40). Detta har tolkats så att det i princip är endast
11.9.3Utländska oharmoniserade fondföretags verksamhet i Sverige
Regeringens förslag: Utländska oharmoniserade fonder och fondfö- retag skall bedömas på samma sätt som svenska specialfonder. Sådana utländska fondföretag som anses vara likvärdiga med motsvarande svenska specialfonder skall efter tillstånd av Finansinspektionen, få marknadsföra och sälja sina andelar i Sverige. En förutsättning är att inspektionen har ett fungerande samarbete med tillsynsmyndigheterna i fondföretagets hemland.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet den föreslagna regleringen av specialfonder bör också utländska fondföretag kunna få tillstånd att i Sverige marknadsföra och även sälja andelar i fonder som på något sätt avviker från
96 Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 25 augusti 2003. |
270 |
svensk specialfond bör inspektionen således också godta en motsvarande Prop. 2002/03:150 utländsk fond. Kraven på dessa fonder skall inte vara högre än de som
gäller för svenska specialfonder, men inte heller lägre.
En marknad, där enbart svenska specialfonder tillåts, riskerar att häm- mas av dålig konkurrens. Specialfonder kan många gånger vara ett bra komplement till andra investeringar. För att dessa fonder skall vara ett reellt alternativ fordras emellertid fondförvaltare som har rätt kunskap och erfarenhet.
Självklart ställer även utländska oharmoniserade fonders etablering krav på att Finansinspektionen noga granskar fondföretaget och fondför- valtaren. De krav som i dag uppställs avseende organisation för inlösen av andelar, utbetalning till fondandelsägarna och informationsgivning bör upprätthållas.
Som tidigare har angetts uppställs stora krav på tillsynen över special- fonder. Utländska oharmoniserade fonder skall primärt stå under tillsyn av sitt hemlands myndigheter. Det bör finnas en väl fungerande kommu- nikation och ett bra samarbete mellan Finansinspektionen och den utländska tillsynsmyndigheten. Många utländska hedgefonder står t.ex. inte under erforderlig tillsyn och kan av den anledningen inte tillåtas verka i Sverige. Det saknas principiella skäl att behandla nationella fond- företag inom EES annorlunda jämfört med dem med hemvist utanför EES. Tillsynsmyndigheternas samarbete inom EES kan dock komma att medföra att fondföretag inom EES lättare får tillgång till den svenska marknaden.
11.10 |
Förenklade regler för mindre fondförvaltare |
|
||
|
|
|
|
|
|
Regeringens bedömning: Det saknas skäl att införa dispensregler i |
|
|
|
|
lagen om investeringsfonder för små, ideella fondförvaltare. |
|
|
|
|
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. |
|
||
|
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan. |
|
||
|
Skälen till regeringens bedömning: I två motioner till riksdagen |
|
||
(1998/99:Fi704 och Fi706, bet. 1998/99:FiU21) föreslås att vissa mindre |
|
|||
fondförvaltare med ett ideellt syfte skall få lättnader i fråga om krav på |
|
|||
organisation m.m. I utredningens uppdrag har ingått att överväga de för- |
|
|||
slag som framförs i motionerna. Ett ärende hos Finansdepartement i |
|
|||
samma fråga (Fi 1999/4837) har också genom beslut den 1 februari 2000 |
|
|||
överlämnats till utredningen. |
|
|||
|
I motionerna framhålls att lagen om värdepappersfonder bör ändras så |
|
||
att en möjlighet skapas att få dispens från tillståndsreglerna för fondverk- |
|
|||
samhet då en sammanslutning av aktieägare har ett överordnat ideellt |
|
|||
syfte. |
|
|
|
|
|
Det är viktigt att lagstiftningen inte innehåller mer omfattande regler |
|
||
än vad som är nödvändigt för att uppnå ett fullgott konsumentskydd. |
|
|||
Utrymmet för att tillskapa lättnader eller dispensmöjligheter i regelverket |
|
|||
för t.ex. små, ideella fondförvaltare är därför begränsat redan från början. |
|
|||
Fondens storlek eller syfte påverkar inte heller behovet av att skydda den |
|
|||
enskilde konsumenten. Det behovet är lika stort oavsett om konsumenten |
|
|||
är en bland tiotusen fondsparare eller en bland etthundra. Regler om hur |
271 |
|||
|
|
|
|
en förvaltares verksamhet skall vara organiserad syftar dessutom till att skydda ägaren av de tillgångar som överlämnats till förvaltaren. Detta behov gör sig gällande i samma omfattning oavsett om det huvudsakliga skälet till investeringen är ekonomiskt eller ideellt.
Det är inte meningen att fondlagstiftningen skall förbjuda alla typer av alternativa former för kollektiva investeringar. I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar uppställs inte lika långt gående krav på organisation och eget kapital. Genom dessa legala former kan man skapa ett indirekt gemensamt ägande. Den juridiska personen äger då de värde- papper som inhandlas. Medlemmarna utser via stämman den styrelse som skall sköta den löpande förvaltningen. Till skillnad från lagen om värdepappersfonder uppställs inte några särskilda bestämmelser om hur styrelsen skall placera aktiebolagets respektive den ekonomiska före- ningens tillgångar. Följaktligen får styrelsen agera mer fritt än vad en fondförvaltare får göra. Det finansiella regelverket kan förstås bli aktuellt även för sådan verksamhet, t.ex. om verksamheten skulle vara att anse som värdepappersrörelse.
Med hänsyn till att utrymmet för lättnader är begränsat och det finns alternativ till tillståndspliktig fondverksamhet där ramarna för dem som satsar pengar är klara, saknas skäl att införa särskilda undantag för små, ideella fondförvaltare i fondlagstiftningen.
Prop. 2002/03:150
272