Regeringens proposition 2002/03:150

En ny lag om investeringsfonder

Prop.

 

2002/03:150

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 4 september

Göran Persson

Gunnar Lund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet. Det privata sparandet har ökat samtidigt som fondsparandet har blivit en viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.

Propositionen innehåller förslag till ett nytt regelverk för fondsparan- det. Utgångspunkten för förslagen är att regelverket skall säkerställa ett gott konsumentskydd för fondspararna samtidigt som det skall möjlig- göra ett bredare utbud av fondprodukter. Förslagen har sin grund i EG- rätten, det s.k. UCITS-direktivet, och ingår som ett led i den ökade har- moniseringen av lagstiftningen på finansmarknaderna.

Ett viktigt skäl för att reglera fondverksamhet är att fondprodukterna är riskfyllda finansiella sparprodukter som primärt marknadsförs mot kon- sumenter. I fondprodukternas natur ligger även att det är förvaltaren som förfogar över fondspararens medel. Förvaltaren sköter således pla- ceringen av fondmedlen utan direkt insyn av den enskilde placeraren. Samtidigt är det fondspararen som står för risken för eventuella förluster till följd av dålig förvaltning. Genom en reglering av fondsparandet kan bl.a. risken för spararna att förvaltaren otillbörligen ändrar riskstrukturen i placeringarna minskas.

I propositionen föreslås att lagen om värdepappersfonder ersätts av en ny lag om investeringsfonder. Genom den nya lagen genomförs de ändringar av UCITS-direktivet som beslutades av Europaparlamentet och rådet år 2002. Lagen om investeringsfonder föreslås reglera såväl värde- pappersfonder som specialfonder. Som samlingsnamn för värdepappers- fonder och specialfonder föreslås investeringsfonder. I huvudsak kom- mer värdepappersfonder och specialfonder att omfattas av ett gemensamt regelverk.

1

Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav. Värdepappersfonder får marknadsföras och säljas fritt i övriga län- der inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder har utvidgats ge- nom de nya reglerna i UCITS-direktivet. Värdepappersfonder kommer därigenom att få ökade möjligheter att placera medel i andra fonder (fondandelsfonder), derivatinstrument samt på konto hos kreditinstitut. Genom de nya placeringsbestämmelserna kommer också ett större antal indexfonder att kunna godkännas som värdepappersfonder.

Specialfonder är fonder som på något sätt avviker från reglerna i UCITS-direktivet och kan sägas motsvara de fonder som i dag brukar benämnas nationella fonder. Det finns skäl att inte helt binda upp reg- leringen till den som gäller inom EU. Detta för att säkerställa en dyna- misk fondmarknad och även i framtiden kunna ge tillstånd till innovatio- ner som inte omfattas av EG-regleringen. Det föreslås att en specialfond skall omfattas av de allmänna bestämmelserna för placering av fond- medlen m.m. som skall gälla för värdepappersfonder, om inte Finans- inspektionen i det enskilda fallet tillåter undantag. I likhet med vad som gäller för nationella fonder enligt lagen om värdepappersfonder föreslås att tillstånd för förvaltning av specialfonder skall få ges även till värde- pappersbolag eller svenska kreditinstitut enligt lagen om investerings- fonder. Genom att specialfonderna inte uppfyller de krav som ställs i UCITS-direktivet får de inte marknadsföras och säljas fritt utanför Sverige.

Det föreslås att s.k. hedgefonder regleras på samma sätt som andra specialfonder. En av anledningarna till detta är att fondlagstiftningen bör möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka all- mänhetens tillgång till dessa produkter.

Genom de nya EG-reglerna ökar de kapitalkrav som ställs på fondbo- lagen. Även kraven på fondbolagens ledning och organisation samt ägare av fondbolag skärps. Dessa krav innebär i huvudsak att motsvarande regler om lednings- och ägarprövning som i dag gäller för värdepappers- bolag införs för fondbolag. De nya reglerna i UCITS-direktivet ger också medlemsstaterna möjlighet att ge tillstånd för fondbolag att vid sidan om fondförvaltningen tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det före- slås att denna möjlighet införs. Förslaget är framför allt motiverat ur konkurrenshänseende; de stordriftsfördelar som detta kan innebära bör leda till lägre kostnader för den enskilde fondspararen och i förläng- ningen en effektivare fondmarknad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

2

Innehållsförteckning

Prop. 2002/03:150

1

Förslag till riksdagsbeslut..................................................................

9

2

Lagtext

.............................................................................................

10

 

2.1

Förslag till lag om investeringsfonder ..............................

10

2.2Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om

investeringsfonder.............................................................

42

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om

 

arvsskatt och gåvoskatt .....................................................

43

2.4

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken .....................

45

2.5Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624).........................................................................

47

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar.........................................................

50

2.7Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385).......................................................................

52

2.8Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713).........................................................................

53

2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).........................................................................

59

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument ....................................

61

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ..........................................................

63

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m. ......................................................

65

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om

börs- och clearingverksamhet ...........................................

66

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet....................................................

67

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande...........................................

68

2.16Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).........................................................................

70

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt ..................................................

71

2.18Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).........................................................................

72

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension..........................................

73

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd .................................................................

75

2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).......................................................................

83

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte

av redovisningsvaluta i finansiella företag .......................

90

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

allmänna pensionsfonder (AP-fonder)..............................

92

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ...............................

94

3

 

 

2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen

(2000:1086).......................................................................

95

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella

instrument..........................................................................

96

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

 

 

självdeklarationer och kontrolluppgifter...........................

97

3

Ärendet och dess beredning...........................................................

101

4

Bakgrund .......................................................................................

 

103

 

4.1

Beskrivning av fondsparandet.........................................

103

 

 

4.1.1

Fondsparandets organisation.........................

103

 

 

4.1.2

Två huvudkategorier av fonder.....................

104

 

4.2

Den svenska fondmarknaden ..........................................

107

 

 

4.2.1

Fondsparandet i siffror..................................

107

 

 

4.2.2

Nationella fonder ..........................................

111

 

 

4.2.3

Fondförvaltarna.............................................

111

 

 

4.2.4

Fondernas ägande .........................................

113

 

4.3

Gällande rätt....................................................................

114

 

 

4.3.1

Inledning .......................................................

114

 

 

4.3.2

EG:s UCITS-direktiv ....................................

114

 

 

4.3.3

Den legala konstruktionen ............................

115

 

 

4.3.4

Nationella fonder ..........................................

117

 

 

4.3.5

Förhållandet mellan UCITS-fonder och

 

 

 

 

nationella fonder ...........................................

118

 

 

4.3.6

Fondandelsägarnas äganderätt ......................

118

 

 

4.3.7

Förvaltningen av fonden ...............................

119

 

 

4.3.8

Placeringsbestämmelser................................

119

 

 

4.3.9

Konsumentskydd ..........................................

120

 

 

4.3.10

Förvaringsinstituten ......................................

120

 

 

4.3.11

Utländska fonder...........................................

121

 

 

4.3.12

Skatteregler ...................................................

121

 

4.4

Utländska förhållanden ...................................................

123

5

Utgångspunkter för en fondlagstiftning.........................................

124

 

5.1

Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader....

124

 

5.2

Varför reglera fondsparandet? ........................................

125

 

 

5.2.1

Fondsparandet och systemrisker...................

126

 

 

5.2.2

Fondsparandet och konsumentskydd............

128

 

5.3

Risker med fondsparandet...............................................

129

 

 

5.3.1

Den finansiella risken ...................................

129

 

 

5.3.2

Risken för dålig rådgivning ..........................

131

 

 

5.3.3

Den administrativa risken .............................

131

 

 

5.3.4

Risken för intressekonflikter.........................

132

5.4En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och

 

 

konsumentskyddet...........................................................

134

 

5.5

Särskilda bestämmelser för nationella fonder.................

135

 

5.6

Placeringsregler och riskspridning..................................

136

 

5.7

Information till andelsägarna ..........................................

137

6

En ny lag om investeringsfonder...................................................

139

7

Nya regler för fondbolagen ...........................................................

141

Prop. 2002/03:150

4

7.1

Bakgrund till de nya reglerna..........................................

141

7.2

Tillstånd att driva verksamhet.........................................

142

 

7.2.1

Fondförvaltning ............................................

142

 

7.2.2

Individuell portföljförvaltning ......................

143

7.3

Kapitalkrav......................................................................

150

 

7.3.1

Startkapital....................................................

151

 

7.3.2

Kapital beräknat på den förvaltade

 

 

 

fondförmögenheten.......................................

153

 

7.3.3

Kapital beräknat efter fondbolagets fasta

 

 

 

omkostnader..................................................

155

7.4

Krav på fondbolagets ledning och organisation..............

156

7.5Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en

 

svåröverskådlig företagsgrupp ........................................

159

7.6

Krav på fondbolagets ägare.............................................

160

 

7.6.1

Ägarprövning vid tillståndsgivningen ..........

160

 

7.6.2

Ägarprövning under verksamheten...............

162

7.7

Sundhetskrav m.m...........................................................

164

7.8

Delegering av vissa funktioner .......................................

167

7.9Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon

 

 

annans finansiella instrument..........................................

173

 

 

7.9.1

Investeringar i fonder som ett fondbolag

 

 

 

 

förvaltar.........................................................

173

 

 

7.9.2

Kapitaltäckning m.m.....................................

173

 

 

7.9.3

Investerarskydd.............................................

175

8

Informationsbroschyrer och faktablad m.m. .................................

177

 

 

8.1.1

Informationsbroschyr och faktablad

 

 

 

 

(förenklade prospekt)....................................

177

 

 

8.1.2

De närmare formerna för informationen.......

179

9

Verksamhet över gränserna ...........................................................

182

 

9.1

Svenska fondbolags verksamhet utomlands ...................

182

 

 

9.1.1

Svenska fondbolag får driva verksamhet

 

 

 

 

från filial i ett annat EES-land ......................

183

 

 

9.1.2

Gränsöverskridande verksamhet...................

185

 

 

9.1.3

Ingripanden ...................................................

186

 

 

9.1.4

Om tillståndet har återkallats ........................

187

 

 

9.1.5

Verksamhet utanför EES m.m. .....................

187

 

9.2

Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES ...............

188

 

 

9.2.1

Verksamhet här från filial.............................

188

 

 

9.2.2

Gränsöverskridande verksamhet...................

189

 

 

9.2.3

Tillåten marknadsföring i vissa fall ..............

190

 

 

9.2.4

Ingripanden mot utländska förvaltnings-

 

 

 

 

bolag..............................................................

191

9.3Förvaltningsbolag som inte omfattas av UCITS-

 

direktivet

.........................................................................

193

 

9.3.1

Verksamhet här från filial .............................

193

 

9.3.2

Ingripanden mot utländska förvaltnings -

 

 

 

bolag ..............................................................

195

10 Nya placeringsbestämmelser.........................................................

196

10.1

Bakgrund .............................till de nya bestämmelserna

196

10.2

Fondmedel ...................får placeras i flera tillgångsslag

196

Prop. 2002/03:150

5

10.3

System för riskhantering .................................................

198

10.4

Fondpapper och penningmarknadsinstrument ................

198

 

10.4.1

Tillåtna instrument........................................

199

 

10.4.2

Riskspridning................................................

201

10.5

Indexfonder .....................................................................

204

10.6

Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m. ..................

206

10.7

Derivatinstrument............................................................

207

 

10.7.1

Marknadshandlade derivatinstrument...........

208

 

10.7.2

OTC-derivat..................................................

209

 

10.7.3

Riskspridning................................................

210

10.8

Andelar i andra fonder ....................................................

211

 

10.8.1

Fondmedel får placeras i andelar i andra

 

 

 

fonder ............................................................

212

 

10.8.2

Begränsningsregler .......................................

214

 

10.8.3

Den andra fondens innehav påverkar inte

 

 

 

värdepappersfonden......................................

214

 

10.8.4

Placeringar i andelar i närstående fonder......

215

 

10.8.5

Särskild information om förvaltnings-

 

 

 

avgifterna ......................................................

216

10.9

Begränsningar för olika kombinerade placeringar..........

217

10.10

Belåning och blankning ..................................................

218

10.11

Information om fondens placeringsinriktning m.m. .......

218

10.12

Begränsningar mot en enskild emittent...........................

219

10.13Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen

 

av tillgångarna i fonden...................................................

224

11 Specialfonder.................................................................................

 

229

11.1

Bakgrund.........................................................................

 

229

11.2

En gemensam grundstruktur för investeringsfonder.......

231

11.3

Placeringsregler för specialfonder ..................................

234

 

11.3.1

Bakgrund.......................................................

234

 

11.3.2

Krav på riskspridning....................................

235

 

11.3.3

Undantag från placeringsbestämmelserna ....

238

 

11.3.4

Uppgift om risknivå i förvaltningen .............

240

 

11.3.5

Hedgefonder..................................................

241

 

11.3.6

Specialfonder med möjlighet till obegrän-

 

 

 

sade undantag från placeringsbestämmelser

 

 

 

m.m. ..............................................................

247

11.4

Alternativa placeringstillgångar......................................

248

 

11.4.1

Fastigheter.....................................................

249

 

11.4.2

Råvaror och råvaruderivat ............................

250

11.5

Möjligheten att begränsa inträde till fonden ...................

251

11.6

Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde........

255

 

11.6.1

Delvis slutna specialfonder...........................

255

 

11.6.2

Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)........

256

11.7

Informationskrav för specialfonder.................................

257

11.8Specialfonder och värdepappersfonder i annan lag-

stiftning ...........................................................................

257

11.9Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige..268

11.9.1Utländska fondföretag på den svenska

fondmarknaden .............................................

268

Prop. 2002/03:150

6

11.9.2

Finansinspektionens tillämpning av

 

 

gällande regler...............................................

270

11.9.3

Utländska oharmoniserade fondföretags

 

 

verksamhet i Sverige.....................................

270

 

11.10

Förenklade regler för mindre fondförvaltare ..................

271

12 Finansinspektionens möjligheter att ingripa m.m. ........................

273

 

12.1

Tillsyn .............................................................................

 

273

 

12.2

Ingripanden mot fondbolag.............................................

273

 

 

12.2.1

Återkallelse av tillstånd m.m. .......................

273

 

 

12.2.2

Förbud mot viss åtgärd, föreläggande om

 

 

 

 

rättelse...........................................................

277

 

 

12.2.3

Vite................................................................

277

 

 

12.2.4

Skadestånd m.m............................................

278

 

12.3

Överklaganden ................................................................

280

13

Frågor om revision ........................................................................

 

283

 

13.1

Revision av fondens räkenskaper....................................

283

14

Övergångsbestämmelser................................................................

287

 

14.1

Genomförande av UCITS-direktivets nya regler............

287

 

14.2

Fortsatt verksamhet utan nytt tillstånd............................

287

 

14.3

Fondbolag........................................................................

 

287

 

14.4

Andra fondförvaltare.......................................................

288

 

14.5

Värdepappersfonder........................................................

289

 

14.6

Nationella fonder.............................................................

291

15

Konsekvenser ................................................................................

 

293

 

15.1

Ekonomiska konsekvenser..............................................

293

 

 

15.1.1

Berörda myndigheter ....................................

293

 

 

15.1.2

Berörda företag .............................................

293

 

15.2

Konsekvenser för de mindre fondbolagen ......................

294

16

Författningskommentar .................................................................

295

 

16.1

Förslaget till lag om investeringsfonder .........................

295

16.2Förslaget till lag om införande av lagen (2003:000)

 

om investeringsfonder.....................................................

331

16.3

Övriga lagförslag.............................................................

332

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av

 

 

den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv

 

 

85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-

 

 

ningar som avser företag för kollektiva investeringar i

 

 

överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa

 

 

regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt .........

335

Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av

 

 

den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv

 

 

85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-

 

 

ningar som avser företag för kollektiva investeringar i

 

 

överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller

 

 

fondföretags investeringar ...................................................

350

Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över Värdepappersfonds-

 

 

utredningens delbetänkande Investeringsfonder – Förslag

 

 

till ny lag (SOU 2002:56)....................................................

358

Prop. 2002/03:150

7

Bilaga 4

Remissinstanser som yttrat sig över avsnitt 1.10 Revision

Prop. 2002/03:150

 

av fondens räkenskaper i Värdepappersfondsutredningens

 

 

slutbetänkande Investeringsfonder – Förvaringsinstitut,

 

 

avgifter m.m. (SOU 2002:104)............................................

359

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................

360

Bilaga 6

Lagrådets yttrande ...............................................................

446

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 september..........

460

Rättsdatablad..........................................................................................

461

8

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2002/03:150

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om investeringsfonder,

2.lag om införande av lagen om investeringsfonder,

3.lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4.lag om ändring i föräldrabalken,

5.lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

6.lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

7.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

8.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

9.lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

10.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

11.lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

12.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

13.lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,

14.lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

15.lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensions- sparande,

16.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

17.lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

18.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

19.lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders- pension,

20.lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

21.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

22.lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

23.lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),

24.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

25.lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086),

26.lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

27.lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

9

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I denna lag förstås med

1.behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att ut- öva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2.derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likar- tade finansiella instrument,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.egna medel: detsamma som i artikel 1a.15 i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och

andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i över- låtbara värdepapper (fondföretag)2, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG3,

5.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial,

6.finansiellt instrument: fondpapper, fondandelar, penningmarknads- instrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse av- sedd för handel på värdepappersmarknaden,

7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8.fondföretag: ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

9. fondföretags hemland:

1Jfr rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3, Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).

2EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611).

3 EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

Prop. 2002/03:150

10

a) om fondföretaget är bildat på kontraktsrättslig grund, det land där Prop. 2002/03:150 förvaltningsbolaget har sitt säte,

b) om fondföretaget är bildat på associationsrättslig grund, det land där bolaget har sitt säte,

10.fondpapper: aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis,

11.fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administ- rativa åtgärder,

12.företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g

ifördraget om sammanställd redovisning4, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG5, eller grupp som enligt er- kända internationella redovisningsregler skall lämna motsvarande redo- visning,

13.förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har till- stånd att förvalta fondföretag,

14.förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,

15.förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

16.investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,

17.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

18.penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument med en löptid på högst tolv månader som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

19.specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av an- delsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgrän- sad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap.,

20.startkapital: detsamma som i artikel 1a.14 i rådets direktiv 85/611/EEG, och

21.värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats ge- nom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till ka- pital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap.

2 § Ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

4

EGT L 193,

18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

11

5

EGT L 283,

27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det Prop. 2002/03:150 andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhål- lande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser har även en fysisk person och ett fondbolag, om 1. den fysiska personen

a)äger minst 20 procent av kapitalet i fondbolaget,

b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i fondbolaget,

eller

c)på annat sätt har sådant inflytande över fondbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och fondbolaget.

Allmänna bestämmelser om tillståndsplikt

3 § Fondverksamhet får drivas bara med stöd av denna lag.

4 § Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges tillstånd att förvalta nå- gon annans finansiella instrument och att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

5 § Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

För sådan fondverksamhet som avses i första stycket skall bestämmel- serna i

-2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 §, 17-20 §§ och 21 § första stycket,

-3 kap.,

-4 kap.,

-6 kap.,

-8 kap.,

-9 kap., samt

-10 kap. 1 § första stycket, 14 §, 19 §, 20 § första-tredje styckena och 21 §

tillämpas.

Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.

12

Utländska företags verksamhet i Sverige

Prop. 2002/03:150

6 § Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hem- land har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets di- rektiv 85/611/EEG , får

1.driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbola- gets hemland har fått en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 kap. 12 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen tillåter det,

2.driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhanda- hålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en sådan un- derrättelse som avses i 2 kap. 15 § andra stycket.

Om det behövs skall Finansinspektionen upplysa förvaltningsbolaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet. Om bola- get skall driva verksamhet från filial skall sådana upplysningar lämnas innan verksamheten påbörjas.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den ut- sträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhets- tillstånd i hemlandet.

7 § Ett fondföretag som hör hemma inom EES får marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet utan tillstånd enligt denna lag om fö- retaget

1.i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmel- serna i rådets direktiv 85/611/EEG, och

2.vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

göra utbetalningar till andelsägarna,

lösa in andelar och

lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla.

Ett företag som vill driva verksamhet med stöd av första stycket skall anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två må- nader efter det att anmälan har gjorts. Om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda, får dock inspektionen dessförinnan förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall i sådant fall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om sitt beslut.

Om det behövs skall Finansinspektionen, när anmälan enligt andra stycket har tagits emot, upplysa fondföretaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet.

8 § Ett förvaltningsbolag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige.

Tillstånd får ges bara om

1.bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.bolaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndig- het eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att bolaget etablerar sig i Sverige, samt

13

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet Prop. 2002/03:150 kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 2 kap. 1 § 2-6 samt 2

och 4 §§.

Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

9 § Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet, från filial eller utan att inrätta filial.

Tillstånd får ges bara om

1.företaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.företaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndig- het eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att företaget etablerar sig i Sverige,

3.företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

göra utbetalningar till andelsägarna,

lösa in andelar och

lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla, samt

4. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet.

10 § För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas 2 kap. 17 §, 19 § första stycket, 20 § och 21 § första stycket på motsvarande sätt.

För filialer till förvaltningsbolag och fondföretag gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

11 § Ett fondföretag får här i landet använda samma beteckning för sin verksamhet som företaget använder i sitt hemland.

Finansinspektionen får, om det finns risk för förväxling, kräva att be- teckningen skall följas av ett förklarande tillägg.

2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.

Förutsättningar för tillstånd

1 § Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges bara om

1.bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

3.det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget

14

a) inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är Prop. 2002/03:150 förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets

verksamhet, och

b) även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett fondbolag,

4.den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk- tör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfa- renhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

5.fondbestämmelserna godkänts för den eller de investeringsfonder som bolaget avser att förvalta, och

6.bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

2 § Tillstånd enligt 1 § får inte ges om någon som i väsentlig utsträck- ning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra eko- nomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en ef- fektiv tillsyn av bolaget.

Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kredit- institut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en inves- teringsfond skall förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om till- gångarna skall förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.

3 § För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmän- het om inte annat följer av denna lag.

Ett fondbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör.

4 § Ett fondbolag skall ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Samråd med andra behöriga myndigheter

5 § Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om bolaget

1.är dotterbolag till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kredit- institut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet,

2.är dotterbolag till moderföretaget till ett förvaltningsbolag, värde- pappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet, eller

3.kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägar- kontroll över ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet.

15

Ansökan om tillstånd

Prop. 2002/03:150

6 § Ansökan om tillstånd får inte göras innan bolaget har registrerats i

 

aktiebolagsregistret.

 

Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verk-

 

samhetsplan) som också innehåller en översiktlig beskrivning av fond-

 

bolagets organisation.

 

7 § Ett bolag skall inom sex månader från det att en fullständig ansökan

 

har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i tillståndsfrå-

 

gan.

 

Ett fondbolag får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 kap.

 

4 § har getts.

 

Kapitalkrav under pågående verksamhet

 

8 § Ett fondbolags egna medel får under pågående verksamhet inte un-

 

derstiga det minsta startkapital som bolaget skall ha enligt 4 §.

 

9 § Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver det startkapital som anges i 4 § ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall mot- svara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenhe- ten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på uppdrag från någon annan. Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behö- ver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

Ett fondbolag får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp om garantin läm- nats av

1.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES, eller

2.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES, som står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i gemenskaps- lagstiftningen.

10 § Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fond- bolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla.

11 § Ett fondbolags egna medel får, trots vad som anges i 8-10 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av bolagets fasta om- kostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bola- gets verksamhetsplan.

16

Om omfattningen av fondbolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan Prop. 2002/03:150 det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhets-

planen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapi- talkravet enligt första stycket.

Filialverksamhet inom EES

12 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder inrätta en filial inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksam- heten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla

1.information om bolagets plan för filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som skall erbjudas, och

2.uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.

13 § Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, skall inspektionen inom tre månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investe- rarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Finansinspektionen skall underrätta fondbolaget när inspektionen läm- nar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, skall inspektio- nen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

14 § Om ett fondbolag som avses i 12 § skall ändra något av de förhål- landen som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att filialen inrättats, skall fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att under- rättelsen kom in till inspektionen. Behörig myndighet i det andra landet skall genast underrättas om beslutet.

Vid ändring av investerarskydd som avses i 13 § första stycket skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det land där filialen finns om ändringen.

Gränsöverskridande verksamhet inom EES

15 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder erbjuda och tillhandahålla tjänster inom EES utan att inrätta filial där, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Detsamma gäller om bolaget avser att ändra en sådan verksamhet.

Underrättelsen skall innehålla uppgift om i vilket land verksamheten skall drivas och information om bolagets plan för verksamheten med uppgift om vilka tjänster som skall erbjudas. Finansinspektionen skall

inom en månad från det att underrättelsen togs emot lämna över den och

17

verksamhetsplanen till behörig myndighet i det land där verksamheten Prop. 2002/03:150 skall drivas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investe-

rarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Övriga fall av filialverksamhet utomlands

16 § I andra fall än som avses i 12 § skall ett fondbolag som planerar att inrätta en filial utomlands ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

Ansökan om tillstånd skall innehålla den information som anges i 12 §.

Sundhetskrav

17 § Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att allmänhetens för- troende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund.

Förvärvsförbud vid insyn i daglig handel

18 § Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel får inte för egen räkning förvärva finansiella instrument från en investeringsfond som bo- laget förvaltar eller sälja finansiella instrument till fonden eller i övrigt handla med fonden om han eller hon samtidigt är

1.styrelseledamot eller suppleant,

2.revisor eller revisorssuppleant, eller

3.innehavare av en ledande befattning.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsupp- drag eller liknande har insyn i fondbolagets dagliga handel.

Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sådan ledande be- fattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 och den som har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

Tystnadsplikt

19 § Enskildas förhållanden till en investeringsfond, ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1980:100).

Uppgiftsskyldighet

20 § Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utred- ning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av un-

dersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på

18

framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av Prop. 2002/03:150 åklagare.

Skadestånd

21 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall fondbolaget ersätta skadan. Om en fondandelsägare eller ett fondbolag tillfogats skada ge- nom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall institutet ersätta skadan.

Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha en sådan försäkring som anges i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om vär- depappersrörelse för skadeståndsskyldighet som fondbolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av sådan förvaltning och av eventuella tjäns- ter enligt 7 kap. 1 § första stycket.

3 kap. Förvaringsinstitut

1 § För varje investeringsfond skall det finnas ett förvaringsinstitut. För- varingsinstitutet skall ha sitt säte i Sverige eller, om det är en i Sverige etablerad filial, i ett annat land inom EES.

Förvaringsinstitutet skall handla oberoende av fondbolaget och uteslu- tande i andelsägarnas gemensamma intresse.

2 § Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som av- ser investeringsfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestämmelserna.

Förvaringsinstitutet skall vidare ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden samt se till att

1.försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestäm- melserna i denna lag och fondbestämmelserna,

2.fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

3.tillgångarna i fonden utan dröjsmål kommer institutet till handa, och

4.medlen i fonden används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna.

Om utländska finansiella instrument ingår i fonden, får förvaringsinsti- tutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ett sådant uppdrag fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag.

3 § Förvaringsinstitutet får inte för en investeringsfond ta upp eller be- vilja lån eller gå i borgen.

19

4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder

Investeringsfondens rättsliga ställning

1 § En investeringsfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyl- digheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon an- nan myndighet.

Egendom som ingår i en investeringsfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägar-

skap i en investeringsfond.

Förvaltningen av en investeringsfond

2 § Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör en inves- teringsfond. Fondbolaget handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning.

Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att full- göra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Vid förvaltningen av en investeringsfond skall fondbolaget handla ute- slutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

Fondbolaget skall handla oberoende av förvaringsinstitutet.

3 § Fondbolaget får inte ha hand om egendom som ingår i en investe- ringsfond som bolaget förvaltar.

Uppdragsavtal

4 § Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfatt- ning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan upp- fylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompe- tens med hänsyn till uppdragets innehåll.

Fondbolaget skall i avtalet med uppdragstagaren förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse.

5 § Omfattar ett uppdrag enligt 4 § att någon för fondbolagets räkning skall förvalta tillgångarna i en investeringsfond, skall avtalet innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen. Fondbolaget skall tillförsäkra sig en rätt att regelbundet se över och vid behov ändra dessa riktlinjer.

Ett förvaltningsuppdrag får ges till

Prop. 2002/03:150

20

1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder eller någon annans finansiella instrument,

2.företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verk- samhet motsvarande den som avses i 1,

3.annat utländskt företag under förutsättning att

a)företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet,

b)företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som av- ses i 1, och

c)ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myn- dighet i hemlandet.

6 § Ett förvaltningsuppdrag får inte ges till förvaringsinstitutet eller nå- got annat företag vars intressen kan komma i konflikt med fondbolagets eller andelsägarnas intressen.

7 § Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner enligt 4 eller 5 § skall bolaget anmäla detta och ge in uppdragsavtalet till Finansinspektionen.

Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall inspektionen förelägga fondbolaget att hos motparten begära de ändringar som behövs för att avtalet skall uppfylla lagens krav.

Fondbestämmelser

8 § För varje investeringsfond skall det finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget.

Fondbestämmelserna skall ange

1.namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2.grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel skall placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3.om utdelning skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdel- ning,

4.grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onote- rade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

5.grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondan- delarna,

6.var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,

7.grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden,

8.fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av an- delar,

9.hur pantsättning av fondandelar skall gå till,

10.fondens räkenskapsår,

11.när och var försäljnings- och inlösenspriset för fondandelarna samt

fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, samt

Prop. 2002/03:150

21

12. var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages.

För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, skall dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garan- terat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder skall anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet skall kretsen anges. Fondbestämmelserna skall även innehålla upplysning om

1.i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för värdepap- persfonder,

2.vilken risknivå som eftersträvas, och

3.vilket riskmått som används.

9 § Fondbestämmelserna och ändringar i dem skall godkännas av Finansinspektionen. Godkännande får ges bara om bestämmelserna eller ändringarna är skäliga för fondandelsägarna.

Vid godkännande av ändringar i fondbestämmelserna får Finans- inspektionen föreskriva att andelsägarna skall underrättas om ändringarna och bestämma att dessa inte skall tillämpas förrän en viss tid, dock högst tre månader, förflutit efter beslutet om godkännande.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

10 § Andelarna i en investeringsfond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. En fondandel får inte utfär- das innan betalning för andelen har tillförts fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.

11 § Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga inne- havare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).

Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av en central värdepap- persförvarare. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.

Fondbolaget skall till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen skall framgå investeringsfondens beteckning samt namnen på fondbolaget och förva- ringsinstitutet. Vidare skall det framgå var informationsbroschyren och faktabladet enligt 15 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.

12 § Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till nå- gon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret skall det särskilt anmärkas att

Prop. 2002/03:150

22

fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren skall till an- delsägaren lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information.

Om registret förs av någon annan än en central värdepappersförvarare, skall Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för till- ståndet inte längre uppfylls.

13 § En fondandel skall, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för inlö- sen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, skall försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan försäljning kunna väsentligt missgynna övriga andelsägares intresse, får fondbolaget efter anmälan till Finansinspektionen avvakta med försäljningen.

Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investeringsfond enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket får fondandelar inte säljas eller lösas in.

14 § Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte tillämplig på andelarna i fonden, tillämpas i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en fondandel i stället 31 § lagen (1936:81) om skulde- brev. I så fall skall vad som i den bestämmelsen sägs om gäldenären gälla fondbolaget eller, om fondandelarna är förvaltarregistrerade, förvaltaren.

Information om investeringsfonder

Informationsbroschyr och faktablad

15 § För varje investeringsfond skall det finnas en aktuell informations- broschyr och ett aktuellt faktablad.

Informationsbroschyren skall innehålla

1.fondbestämmelserna,

2.de ytterligare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,

3.en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, och

4.uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får upp- dra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§.

Faktabladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning inne- hålla den grundläggande information som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Bla- det får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.

16 § I informationsbroschyren och faktabladet för en investeringsfond skall det dessutom anges

1. i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och

Prop. 2002/03:150

23

2. om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och, i så fall, i vilket Prop. 2002/03:150 syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument

kan påverka fondens riskprofil.

I informationsbroschyren och faktabladet samt i allt övrigt reklammaterial avseende fonden skall följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1.fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2.om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens samman- sättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3.om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

Om fonden är en specialfond, skall detta framgå av informations- broschyren, faktabladet och allt övrigt reklammaterial avseende fonden.

17 § Fondbolaget skall, på begäran av en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en investeringsfond, lämna kompletterande information om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning från de viktigaste kategorierna av tillgångar som fondmedlen placeras i.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

18 § Fondbolaget skall för varje investeringsfond som det förvaltar lämna

1.en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, och

2.en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång.

Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje investeringsfonds utveckling och ställning. Handlingarna skall kostnadsfritt skickas till de andelsägare som inte har avstått från detta och finnas att tillgå hos fond- bolaget och förvaringsinstitutet.

19 § Fondbolagets revisorer skall granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för en investeringsfond. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, skall i sin helhet återges i årsberättelsen.

Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 10 kap. 16 § skall revisorn delta i granskningen.

Tillgång till information

20 § Informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall på begäran lämnas eller skickas kostnadsfritt till den som

24

avser att köpa andelar i en investeringsfond. Denne skall även utan Prop. 2002/03:150 begäran erbjudas faktabladet innan avtal ingås.

Om fondbolaget genom reklam eller liknande erbjuder allmänheten att köpa andelar i en investeringsfond, skall det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

21 § Informationsbroschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredo- görelser skall ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

Information om kostnader

22 § Fondbolaget skall varje år skriftligen informera varje andelsägare i en investeringsfond om hur stort belopp av de totala kostnaderna för fon- den under det närmast föregående året som hänför sig till andelsinneha- vet. I informationen skall det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtill- gångarna.

I fråga om fondandelar som enligt 12 § lämnats till någon annan för förvaltning skall informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla andelar i en investeringsfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare.

23 § I fråga om andelsinnehav som är placerade enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall den information som anges i 22 § lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet.

Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarre- gistrerade), skall fondbolaget i stället informera om vilka kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret, redovisade per fondandel. I informationen skall det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förva- ring av fondtillgångarna.

5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder

Spridning och hantering av risker

1 § Varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i fondpapper, penningmarknadsinstrument, deri- vatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Ett fondbolag får använda sig av derivatinstrument i syfte att effektivi- sera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. Fondbolaget skall därvid tillämpa de bestämmelser i detta kapitel som gäller för deri- vatinstrument.

25

2 § Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det möj- Prop. 2002/03:150 ligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den

risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finans- inspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Fondpapper och penningmarknadsinstrument

3 § Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstru- ment som är, eller i fondpapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,

1.noterade vid en svensk eller utländsk börs,

2.noterade vid en auktoriserad marknadsplats, eller

3.föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att börsen, marknadsplatsen eller marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

4 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penningmarknads- instrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

1.getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regio- nal eller lokal myndighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller

2.getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en regle- rad marknad som anges i 3 § första stycket, eller

3.getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för till- syn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa kriterier, eller

4.getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument om- fattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som

a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i

enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grun- dat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag6, se- nast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG7,

6

EGT L 222,

14.8.1978, s. 11 (Celex 31978L0660).

26

7

EGT L 283,

27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

b)är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera börsnoterade företag, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c)är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärkning från en bank.

5 § I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och penning- marknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde.

Om notering eller regelbunden handel enligt 3 § inte skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om det i en fond ingår fondpapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, noterade eller föremål för regelbunden han- del enligt 3 § eller sådana andra fondpapper och penningmarknads- instrument som avses i första stycket, skall fondbolaget informera Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa fondpapper och pen- ningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.

6 § I en värdepappersfond får, om inte annat följer av andra stycket eller 19-22 §§, fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.

Fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emit- tent får uppgå till

1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2.högst 25 procent av fondens värde om de består av obligationer utgivna av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana obligationer är högst 80 procent av fondens värde, och

3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana till-

gångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

I en värdepappersfond får det inte ingå fondpapper och penningmark- nadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars medel enligt fondbestämmelserna skall placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om det

1.har en tillräckligt diversifierad sammansättning,

2.utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och

3.offentliggörs på lämpligt vis.

Prop. 2002/03:150

27

I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsför- hållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.

8 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen, efter tillstånd av Finansinspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är med- lemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde.

Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder för vilka de gränser som anges i 6, 21 och 22 §§ är tillämpliga.

9 § Oavsett vad som sägs i 6 § får sådana fondpapper eller penningmark- nadsinstrument som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en värdepappersfond om förvärvet grundas på tidigare innehav.

Placeringar på konto hos kreditinstitut

10 § Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bind- ningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

11 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i kre- ditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.

Derivatinstrument

12 § Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och

1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till - fondpapper,

Prop. 2002/03:150

28

-penningmarknadsinstrument,

-finansiella index,

-räntesatser,

-växelkurser, eller

-utländska valutor, och

2.sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå

ifonden.

Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om

1.motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och

2.derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kont- rollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

13 § De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare begräns- ningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de fondpapper eller penningmark- nadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Vad nu sagts gäller inte i fråga om indexbaserade derivatinstrument som ingår i en indexfond enligt 7 §.

En värdepappersfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde.

Exponeringarna skall beräknas med hänsyn till värdet av underliggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig för att lösa in instrumenten.

Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivatinstrument, skall även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.

14 § I en värdepappersfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.

Fondandelar

15 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i

1.andra värdepappersfonder,

2.fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3. specialfonder och fondföretag som uppfyller förutsättningarna i

1 kap. 9 §, såvida fonderna och fondföretagen

a)gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b)tillämpar principen om riskspridning,

Prop. 2002/03:150

29

c)är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och

d)för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man skall kunna bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondfö- retag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

16 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sam- manlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.

17 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

18 § Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 15 §, skall informationsbroschyren och faktabladet rörande värdepappersfonden samt årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.

Övriga placeringsbegränsningar

19 § Tillgångarna i 6 och 7 §§ samt i 16 § första stycket får inte över- stiga

1.för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild emittent gett ut,

2.för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommu- nal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar,

3.för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera

stater inom EES är medlemmar, och

Prop. 2002/03:150

30

4. för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna Prop. 2002/03:150 i fonden eller fondföretaget.

De gränsvärden som anges i första stycket 2–4 behöver inte iakttas vid förvärvstillfället, om bruttomängden av skuldförbindelserna eller pen- ningmarknadsinstrumenten eller nettomängden av de andelar som är föremål för emission då inte kan beräknas.

20 § Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfon- der, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.

21 § Bestämmelserna i 6 § första stycket och andra stycket 3 samt 11 och 14 §§ får inte tillämpas så att exponeringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 20 procent av fondens värde.

22 § Bestämmelserna i 6, 11, 13 och 14 §§ får inte tillämpas så att expo- neringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 35 procent av fondens värde.

Lån m.m.

23 § Fondbolaget får inte i fondverksamheten

1.ta upp eller bevilja penninglån,

2.gå i borgen, eller

3.sälja fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument eller fondandelar som inte ingår i fonden.

Fondbolaget får trots första stycket ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde.

Undantag för nya fonder

24 § Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § under sex månader från det att verksamheten påbörjades.

Rättelse

25 § Om värdet av tillgångar i en värdepappersfond kommer att överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

31

6 kap. Förvaltning av specialfonder

Inlösen och förvärv av fondandelar

1 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjlig- heten att förvärva fondandelar. Fonden måste vara öppen för inlösen av andelar minst en gång om året.

Placeringsbestämmelser

2 § Finansinspektionen skall vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av place- ringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.

För förvaltningen av medel i en specialfond gäller bestämmelserna i 5 kap. om inte Finansinspektionen har tillåtit ett undantag. Derivat- instrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 §, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången.

Risknivå

3 § Ett fondbolag skall för varje specialfond beräkna och till Finans- inspektionen redovisa fondens risknivå.

7 kap. Förvaltning av andras finansiella instrument

1 § Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verksamheten

1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 skall genast avskiljas och sättas in på konto hos kreditinstitut.

2 § Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

8 kap. Sammanläggning och delning av en investeringsfond m.m.

1 § Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga sam- man investeringsfonder. Tillstånd till en sammanläggning skall lämnas om

Prop. 2002/03:150

32

1. åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen,

2.de fonder som skall läggas samman har placeringsinriktning och fondbestämmelser som är likartade, samt

3.sammanläggningen inte är olämplig från allmän synpunkt.

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en inves- teringsfond. Tillstånd till en delning skall lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som har fått tillstånd till en sammanläggning eller en delning skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information skall också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En sammanläggning eller delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspek- tionens beslut.

2 § En investeringsfond får inte ombildas till någon annan typ av fond eller företag för kollektiva investeringar.

9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en investeringsfond

1 § Ett fondbolags förvaltning av en investeringsfond skall omedelbart tas över av fondens förvaringsinstitut om

1.Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet,

2.fondbolaget har trätt i likvidation, eller

3.fondbolaget har försatts i konkurs.

Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en investerings- fond, skall förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten upphör.

Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvalt- ningen av en investeringsfond till ett annat fondbolag.

Ett övertagande enligt andra eller tredje stycket får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

2 § Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en investe- ringsfond från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen av fon- den till ett annat fondbolag om Finansinspektionen tillåter det. I annat fall skall investeringsfonden upplösas genom att tillgångarna i fonden säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.

3 § Om en fondandelsägare inte har anmält sitt innehav inom fem år efter det att medel som utskiftats enligt 2 § har kunnat lyftas, har fondandelsägaren förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel samt andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut till andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.

4 § Information om följande förändringar i fråga om en investeringsfond skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen att

Prop. 2002/03:150

33

1. förvaltningen av fonden skall överlåtas till en annan fondförvaltare,

2.förvaltningen av fonden skall övertas av förvaringsinstitutet, och

3.förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av fonden till en fondförvaltare eller att upplösa fonden.

Kungörandet skall i fall som avses i första stycket 1 göras av det över- låtande fondbolaget och i övriga fall av förvaringsinstitutet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.

5 § Om förvaltningen av en investeringsfond har övertagits av en ny för- valtare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidi- gare förvaltare har på grund av denna lag.

Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en investeringsfond som institutet förvaltar.

6 § För sin förvaltning med anledning av upphörande eller överlåtelse av en investeringsfond har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur fonden. Ersättningens storlek skall bestämmas av Finansinspektionen.

10 kap. Tillsyn

Upplysningsskyldighet

1 § Fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 och 8 §§, fond- företag som avses i 1 kap. 7 och 9 §§ samt förvaringsinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. De skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

De fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som anges i första stycket skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksam- het.

Samarbete med behöriga myndigheter

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen får en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §.

3 § Finansinspektionen skall lämna de uppgifter som en behörig myn- dighet i ett annat land inom EES behöver för sin tillsyn över ett förvalt- ningsbolag och ett fondföretag som driver verksamhet enligt 1 kap. 6 eller 7 §.

Ägarprövning

4 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

Prop. 2002/03:150

34

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- Prop. 2002/03:150 kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier, eller

2. så att fondbolaget blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket skall inhämtas före förvärvet. Om förvär- vet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få behålla aktierna. Förvärvaren skall då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att fondbolaget blev ett dotterföretag till eller kom under bestämmande inflytande av ett förvaltningsbolag som är auktoriserat i ett annat land inom EES, ett moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som annars har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag, får frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med behörig myndighet i detta land.

5 § Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 4 § om det finns skäl att anta att förvärvaren

1.inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

2.även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett fondbolag.

Tillstånd får inte ges, om förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsi- dosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para- graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

6 § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav av aktier i ett fond- bolag eller en så stor del av ett sådant kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 4 § första stycket angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om det.

7 § När ett fondbolag får kännedom om att aktier i bolaget förvärvats enligt 4 § eller avyttrats enligt 6 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett fondbolag i annat fall får kännedom om att det har nära förbin- delser med någon annan, skall bolaget snarast anmäla det till Finans- inspektionen.

Ett fondbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven.

35

8 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag, skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

9 § Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets verksam- het drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författ- ningar som reglerar bolagets verksamhet, får Finansinspektionen besluta att denne vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en sådan inneha- vare i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverk- samhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 4 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

10 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 9 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 9 § andra eller tredje stycket får före- läggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

11 § Aktier som omfattas av förbud enligt 9 § eller föreläggande enligt 10 § skall inte räknas med när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i fondbolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 12 §.

12 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tings- rätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersätt- ningen skall betalas av ägaren till aktierna och skall på begäran förskotte- ras av fondbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

Nära förbindelser

13 § Om ett fondbolag har nära förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, får Finansinspektionen före- lägga innehavare av aktier som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna att så inte längre är fallet.

Prop. 2002/03:150

36

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett Prop. 2002/03:150 föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman

i bolaget. I så fall skall bestämmelserna i 12 § tillämpas.

Hur tillsynen skall bedrivas

14 § Finansinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förva- ringsinstituten se till att en sund utveckling av verksamheten främjas.

Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut när inspektionen anser det nödvändigt.

15 § Finansinspektionen får kalla till sammanträde med ett fondbolags styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid ett sådant samman- träde och delta i överläggningarna.

16 § Finansinspektionen får för varje fondbolag förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt att få skäligt arvode av bolaget för sitt arbete. Arvo- dets storlek bestäms av Finansinspektionen.

Rapporteringsskyldighet för revisor och särskild granskare

17 § En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett fondbolag får känne- dom om förhållanden som kan

1.utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar fondbolagets verksamhet,

2.påverka fondbolagets fortsatta drift negativt, eller

3.leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträk- ningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 § aktie- bolagslagen (1975:1385).

Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i fondbolagets moderföretag eller dotter- företag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fondbolaget.

18 § Vad som sägs om revisorns skyldighet i 17 § skall gälla även för särskild granskare som utsetts enligt 11 kap. 21 § aktiebolagslagen (1975:1385) i ett fondbolag.

Ingripanden mot fondbolag

19 § Om ett fondbolag har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning, mot fondbestämmelserna eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga fondbolaget att vidta rättelse, om det är möjligt.

37

20 § Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett fondbolag skall åter- Prop. 2002/03:150 kallas av Finansinspektionen om fondbolaget

1.inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,

4.fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

5.inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd, eller

6.genom att överträda en bestämmelse som avses i 19 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser.

Om någon som ingår i fondbolagets ledning inte uppfyller de krav som ställs i denna lag, får tillståndet återkallas på den grunden bara om Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i fondbolagets ledning och han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i ledningen.

Om fondbolagets egna medel understiger vad som föreskrivs i 2 kap. 8, 9 och 11 §§ får Finansinspektionen förelägga bolaget att inom tre månader täcka bristen eller upphöra med verksamheten. Motsvarande gäller om ett fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 4 § att förvalta någon annans finansiella instrument inte uppfyller det kapitalkrav som anges i 2 kap. 10 §.

Har fondbolaget tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument, skall tillståndet för den verksamheten återkallas om bolaget inte har fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1999:158) om investerar- skydd och inte har vidtagit rättelse inom ett år från det att Finansinspek- tionen har förelagt bolaget att fullgöra sina skyldigheter med upplysning att dess tillstånd annars kan komma att återkallas.

21 § I de fall som avses i 20 § första stycket 1, 3 och 6 får i stället var- ning meddelas om det är tillräckligt.

22 § Finansinspektionen skall omedelbart underrätta behöriga myndig- heter i de andra länder inom EES där ett fondbolag utbjuder andelar i en värdepappersfond som bolaget förvaltar, när

1.åtgärd enligt 19–21 §§ har vidtagits mot bolaget, och

2.uppskov med inlösen av fondandelar enligt 4 kap. 13 § första stycket har anmälts till inspektionen.

23 § Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättats om att ett fondbolag överträtt föreskrifter som i det lan- det gäller för bolaget, får inspektionen vidta de i 19–21 §§ angivna åtgär- derna mot bolaget, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra lan- det om vilka åtgärder som vidtas.

Ingripanden mot förvaltningsbolag och fondföretag

 

24 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter

 

anmälan enligt 1 kap. 6 § överträder denna lag eller föreskrifter som har

38

meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga bolaget att vidta rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspek- tionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda förvaltningsbo- laget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående under- rättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen skall då underrättas så snart som möjligt.

Har Finansinspektionen vidtagit en åtgärd utan föregående underrät- telse till hemlandsmyndigheten skall inspektionen undanröja sitt beslut om kommissionen beslutat att så skall ske.

25 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Finansinspektionen genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner här i landet.

26 § Om ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 7 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämp- ligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga företa- get att vidta rättelse. Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner här i landet.

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om åtgärder som vidtagits med stöd av denna paragraf.

27 § Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag som driver verksam- het i Sverige med stöd av tillstånd enligt 1 kap. 8 eller 9 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksam- het, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som anges i 19–21 §§.

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i bolagets eller företagets hemland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripanden mot den som saknar tillstånd

28 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha tillstånd till det eller utan att ha följt de anmälningsförfaranden som föreskrivs i 1 kap. 6 eller 7 §, skall Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får Finansinspek- tionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna bedöma om verksamheten omfattas av lagen.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ett sådant företags räkning.

Prop. 2002/03:150

39

Vite

Prop. 2002/03:150

29 § Meddelar Finansinspektionen föreläggande

eller förbud enligt

denna lag får inspektionen förelägga vite.

 

11 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och

11§§,

3.vilka sundhetskrav som skall uppfyllas av ett fondbolag enligt 2 kap.

17§,

4.sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha enligt 2 kap. 21 § andra stycket,

5.vilka derivatinstrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

6.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå skall utföras enligt 6 kap. 3 §,

7.vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut skall lämna till Finansinspektionen för dess till- synsverksamhet, samt

8.sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 1 § andra stycket.

12kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 15 § och 28 § andra stycket samt beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläg-

gande eller återkallelse skall gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 1 kap. 4 eller 5 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, skall det anses som att ansökan har avsla- gits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 2 kap. 12 § till behörig myndighet i utlandet inom två månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av

kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

40

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, skall det anses som att beslut enligt 2 kap. 13 § tredje stycket har meddelats.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

Prop. 2002/03:150

41

2.2

Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om

Prop. 2002/03:150

 

investeringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2003:000) om investeringsfonder och denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2 § Genom lagen (2003:000) om investeringsfonder upphävs lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och lagen (1990:1115) om ikraftträ- dande av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

3 § Fondbolag och andra fondförvaltare som vid ikraftträdandet av lagen (2003:000) om investeringsfonder har tillstånd att driva verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder får fortsätta med denna verksamhet fram till den 13 februari 2007. Under denna tid gäller bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder.

Ett fondbolag eller annan fondförvaltare som inte har beviljats tillstånd enligt lagen om investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall upp- höra med sin verksamhet enligt första stycket.

4 § Om fondbestämmelserna för en fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder inte har godkänts enligt lagen (2003:000) om inves- teringsfonder senast den 13 februari 2007, skall fonden upplösas.

5 § För fonder enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag eller annan fondförvaltare som enligt 3 § andra stycket skall upphöra med sin verksamhet enligt den lagen skall bestäm- melserna om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en inves- teringsfond i 9 kap. lagen (2003:000) om investeringsfonder tillämpas. Motsvarande gäller fonder som skall upplösas enligt 4 §.

42

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 23 § B och 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

B. Aktier som är inregistrerade

23 §9

B. Aktier som är inregistrerade

vid inländsk börs eller noteras på

vid inländsk börs eller noteras på

utländsk börs, andelar i värdepap-

utländsk börs, andelar i investe-

persfonder samt andra värdepap-

ringsfonder samt andra värdepap-

per än aktier som omsätts mark-

per än aktier som omsätts mark-

nadsmässigt och är av det slag som

nadsmässigt och är av det slag som

anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte-

anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte-

lagen (1999:1229) tas upp till

lagen (1999:1229) tas upp till

75 procent av det noterade värdet.

75 procent av det noterade värdet.

Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en för- säljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan för- säljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första–tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses mot- svara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första–fjärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

8Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

9Senaste lydelse 1999:1233.

Prop. 2002/03:150

43

37 § 3 mom. 10

Gåvoskatt utgår för utdelning

Gåvoskatt utgår för utdelning

från en värdepappersfond enligt

från en investeringsfond enligt

lagen (1990:1114) om värdepap-

lagen (2003:000) om investerings-

persfonder till annan än andels-

fonder till annan än andelsägare i

ägare i fonden. En sådan utdelning

fonden. En sådan utdelning skall

skall vid tillämpning av denna lag

vid tillämpning av denna lag anses

anses utgöra en gåva från fonden.

utgöra en gåva från fonden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

10 Senaste lydelse 1998:270.

Prop. 2002/03:150

44

2.4

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Prop. 2002/03:150

 

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken11

 

skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

13 kap.

5 §12

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren pla- ceras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- bank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit- marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan- det, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond

3. andelar i en värdepappersfond

som avses i lagen (1990:1114) om

som avses i lagen (2003:000) om

värdepappersfonder eller i ett ut-

investeringsfonder eller i ett ut-

ländskt fondföretag som är under-

ländskt fondföretag som är under-

kastat en offentlig reglering som

kastat en offentlig reglering som

väsentligen stämmer överens med

väsentligen stämmer överens med

den som gäller för värdepappers-

den som gäller för värdepappers-

fonder här i landet.

fonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egen- dom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

14 kap.

5 §13

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- ras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks- bank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kre- ditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan-

det, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som

11Balken omtryckt 1995:974.

12Senaste lydelse 1998:272.

13 Senaste lydelse 1998:319.

45

medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare,

eller

 

3. andelar i en värdepappersfond

3. andelar i en värdepappersfond

som avses i lagen (1990:1114) om

som avses i lagen (2003:000) om

värdepappersfonder eller i ett ut-

investeringsfonder eller i ett ut-

ländskt fondföretag som är under-

ländskt fondföretag som är under-

kastat en offentlig reglering som

kastat en offentlig reglering som

väsentligen stämmer överens med

väsentligen stämmer överens med

den som gäller för värdepappers-

den som gäller för värdepappers-

fonder här i landet.

fonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemansspa- rande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvär- det.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § om andelar i en värde- pappersfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om infö- rande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

46

2.5

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

Prop. 2002/03:150

 

 

(1970:624)

 

 

 

 

Härigenom föreskrivs

att 1,

2 och

12 §§ kupongskattelagen

 

(1970:624)14 skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

1 §15

 

 

Kupongskatt skall betalas enligt denna lag till staten för utdelning av

 

annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)

 

på aktie i svenskt aktiebolag.

 

 

 

Vad i denna lag sägs om aktie i

Vad i denna lag sägs om aktie i

 

svenskt

aktiebolag gäller

även

svenskt

aktiebolag gäller även

 

andel i svensk värdepappersfond.

andel i svensk investeringsfond.

 

 

 

 

2 §16

 

 

I denna lag förstås med

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som cent- ral värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av

finansiella instrument,

 

 

 

 

 

 

egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,

 

 

 

fondbolag: aktiebolag som ut-

fondbolag: aktiebolag som dri-

övar fondverksamhet enligt lagen

ver fondverksamhet

enligt lagen

(1990:1114) om värdepappersfon-

(2003:000) om investeringsfonder,

der,

 

 

 

förvaringsinstitut: en bank

eller

förvaringsinstitut: en bank

eller

ett annat kreditinstitut som enligt

ett annat kreditinstitut som enligt

lagen om värdepappersfonder för-

lagen om investeringsfonder för-

varar en värdepappersfonds till-

varar tillgångarna i en investe-

gångar och som sköter in- och ut-

ringsfond och som sköter in- och

betalningar avseende fonden,

 

utbetalningar avseende fonden,

utdelningstillfälle:

för

avstäm-

utdelningstillfälle:

för

avstäm-

ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie-

ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie-

bolagslagen eller 3 kap.

8 §

för-

bolagslagen eller 3 kap.

8 §

för-

säkringsrörelselagen

avsedda

da-

säkringsrörelselagen

avsedda

da-

gen för avstämning och för andra

gen för avstämning och för andra

aktiebolag liksom i fråga om vär-

aktiebolag liksom i fråga om in-

depappersfond den dag då utdel-

vesteringsfond den dag då utdel-

ningen blir tillgänglig för lyftning,

ningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 § aktiebolagslagen och 12 kap. 1 § försäkringsrörelselagen vid nedsättning

14Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

15Senaste lydelse 1999:1240.

16 Senaste lydelse 2000:76.

47

av aktiekapitalet, överkursfonden eller reservfonden samt vid bolagets likvidation. Till utdelning hänförs också utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 20 § aktiebolagslagen eller 15 a kap. 16 § för- säkringsrörelselagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande företaget.

 

 

 

 

 

 

 

12 §17

 

 

 

 

 

Vid

förvaltarregistrering

enligt

Vid

förvaltarregistrering

enligt

3 kap.

10 §

andra

stycket

första

3 kap.

10 §

andra

stycket

första

meningen

 

aktiebolagslagen

meningen

aktiebolagslagen

(1975:1385)

eller

3 kap.

10 §

(1975:1385)

eller

3 kap.

 

10 §

andra stycket första meningen för-

andra stycket första meningen för-

säkringsrörelselagen

(1982:713)

säkringsrörelselagen

(1982:713)

gäller

bestämmelserna

i 7 §,

8 §

gäller

bestämmelserna i 7 §,

8 §

första och andra styckena, 9–11,

första och andra styckena, 9–11,

20 samt 22 §§ denna lag om cent-

20 samt 22 §§ denna lag om cent-

ral värdepappersförvarare i

stället

ral värdepappersförvarare i

stället

förvaltaren. Är fråga om utdelning

förvaltaren. Är fråga om utdelning

på andel i värdepappersfond gäller

på andel i en investeringsfond

bestämmelserna

i

7 §,

8 §

första

gäller

bestämmelserna i 7 §,

8 §

och andra styckena, 9–11, 20 samt

första och andra styckena, 9–11,

22 §§ denna lag om central värde-

20 samt 22 §§ denna lag om cent-

pappersförvarare i stället förva-

ral värdepappersförvarare i

stället

ringsinstitutet. Uppgift

enligt

7 §

förvaringsinstitutet. Uppgift enligt

första stycket skall lämnas på sätt

7 § första stycket skall lämnas på

som föreskrivs i 7 § andra stycket i

sätt som föreskrivs i 7 § andra

samband med

registreringen

av

stycket i samband med registre-

andelsinnehavet samt i övrigt när

ringen av andelsinnehavet samt i

förvaringsinstitutet

begär det,

av

övrigt när förvaringsinstitutet be-

den som registreringen avser enligt

gär det, av den som registreringen

lagen (1990:1114) om värdepap-

avser enligt lagen (2003:000) om

persfonder. Fondbolaget är skyl-

investeringsfonder. Fondbolaget är

digt att omedelbart lämna förva-

skyldigt att omedelbart lämna för-

ringsinstitutet upplysning om för-

varingsinstitutet upplysning

om

hållande som är av betydelse för

förhållande som är av betydelse

frågan om innehållande av ku-

för frågan om innehållande av ku-

pongskatt. Om utdelning på andel i

pongskatt. Om utdelning på andel i

värdepappersfond inte

betalats

ut

en investeringsfond inte betalats ut

på grund av att andelsägaren inte

på grund av att andelsägaren inte

registrerats skall skatt inte inne-

registrerats skall skatt inte inne-

hållas före utbetalning av utdel-

hållas före utbetalning av utdel-

ning.

 

 

 

 

 

 

 

ning.

 

 

 

 

 

En central värdepappersförvarare skall vid redovisning enligt 8 § lämna uppgift till beskattningsmyndigheten om förvaltning enligt 3 kap.

17 Senaste lydelse 1998:1485.

Prop. 2002/03:150

48

10 § andra stycket första meningen aktiebolagslagen eller 3 kap. 10 § Prop. 2002/03:150 andra stycket första meningen försäkringsrörelselagen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 1, 2 och 12 §§ om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondför- valtare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

3.Vad som sägs i 2 och 12 §§ om fondbolag skall också gälla sådant fondbolag som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

49

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om

Prop. 2002/03:150

 

 

understödsföreningar

 

 

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1972:262) om understöds-

 

föreningar skall ha följande lydelse.

 

 

Lydelse enligt prop. 2002/03:92

Föreslagen lydelse

 

24 §18

Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäk- ringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen

1.obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garan- terats av staten,

2.obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock inte sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3.obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, spar- bank eller medlemsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,

4.obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garante- rade av kommun,

5.obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, eller Nordiska investeringsbanken,

6.skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fast- ställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektio- nen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäk- ringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7.andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1–6,

8.lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

18 Senaste lydelse 1995:1582.

50

9.föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10.värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för- säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1–5 och 7.

Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det

fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskat- tade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt

två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens uppskattade värde.

Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.

Utan hinder av första och andra

Utan hinder av första och andra

styckena får ett belopp, som svarar

styckena får ett belopp, som svarar

mot högst en femtedel av före-

mot högst en femtedel av före-

ningens försäkringsfonder, redo-

ningens försäkringsfonder, redo-

visas i andra värdehandlingar än

visas i andra värdehandlingar än

som förut sagts, dock ej i aktier

som förut sagts, dock inte i aktier

eller i andelar i värdepappersfond,

eller i andelar i en investerings-

och i tillgångar som nämns i första

fond, och i tillgångar som nämns i

stycket 9 utöver där angiven gräns.

första stycket 9 utöver där angiven

 

gräns.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 24 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

51

2.7

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

Prop. 2002/03:150

 

 

(1975:1385)

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385)19

 

skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

3 kap.

 

 

 

16 §

 

Ingår aktier i en värdepappers- fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktie- brev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fond- bolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.

Ingår aktier i en investerings- fond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i aktie- brev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fond- bolag, värdepappersbolag eller kreditinstitut som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § om en investeringsfond skall också gälla en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

19 Lagen omtryckt 1993:150.

52

2.8

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

Prop. 2002/03:150

 

 

(1982:713)

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 b §, 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713)20 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap.

3b §21

Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

1a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera per- soners liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,

b)försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,

2a) försäkring som utfaller vid giftermål,

b)försäkring som utfaller vid födelse,

3. försäkring som avses i klas-

3. försäkring som avses i klas-

serna 1 a och 2 som är anknuten

serna 1 a och 2 som är anknuten

till fonder vilka förvaltas av fond-

till fonder vilka förvaltas av fond-

förvaltare som har rätt att utöva

förvaltare som har rätt att driva

fondverksamhet

enligt

lagen

fondverksamhet

enligt

lagen

(1990:1114) om

värdepappers-

(2003:000) om investeringsfonder

fonder (fondförsäkring),

 

(fondförsäkring),

 

 

4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till varje försäk- ringsklass.

3 kap.

16 §

Ingår aktier i en värdepappers- fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbo- lag som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.

Ingår aktier i en investerings- fond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbo- lag, värdepappersbolag eller kre- ditinstitut som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.

20

Lagen omtryckt 1995:1567.

53

21

Senaste lydelse 1999:600.

Lydelse enligt prop. 2002/03:92

Föreslagen lydelse

Prop. 2002/03:150

7 kap.

10 §22

För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemen- skaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella orga- nisationer svarar för.

5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.

5a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premie- perioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till betalning för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med betal- ningen.

6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

7.Medel på konto i svensk eller utländsk bank.

8.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller

ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kredit- institut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskas- san och Sveriges allmänna hypoteksbank.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kredit- institut svarar för.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

11.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12.

12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana till- gångar som anges i 13.

22 Senaste lydelse 1999:1124.

54

13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egen- Prop. 2002/03:150 dom.

14.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt.

15.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de

som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som annan betryggande säker- het än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.

16. Kassa.

17. Andelar i investeringsfonder

17. Andelar i fonder vilka för-

valtas av fondförvaltare som har

och i sådana fondföretag som

rätt att utöva fondverksamhet

avses

i

1 kap.

7 § lagen

enligt lagen (1990:1114) om vär-

(2003:000) om investeringsfonder,

depappersfonder, om de förvaltade

om

de

förvaltade

tillgångarna

tillgångarna huvudsakligen består

huvudsakligen består av tillgångar

av tillgångar som får användas för

som får användas för skuldtäck-

skuldtäckning. Vid tillämpningen

ning. Vid tillämpningen av denna

av denna punkt krävs inte en sådan

punkt krävs inte en sådan anmälan

anmälan från fondförvaltaren som

från fondförvaltaren som avses i

avses i 7 b § andra stycket samma

nämnda paragraf.

 

lag.

 

 

 

 

18.Beslutad överskjutande skatt.

19.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbola- get (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1.

Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som med- delats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt

1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,

2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt

3.såvitt angår första stycket 3, 7 och 9–12, om vilka stater de rättssub- jekt som avses skall vara belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.

För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuld- täckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara

brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och

55

 

tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första Prop. 2002/03:150 stycket 14.

Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får använ-

das för skuldtäckning.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

10 b §23

Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst

– 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7– 10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10,

– 25 procent

motsvaras

av

tillgångar

som

anges

i

10 §

första

stycket 11,

 

 

 

 

 

 

 

 

– 25 procent

motsvaras

av

tillgångar

som

anges

i

10 §

första

stycket 12–14,

 

 

 

 

 

 

 

 

10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15

och

3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a §

första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar

som används för skuldtäckning.

Vid tillämpningen av bestäm-

Vid tillämpningen av bestäm-

melserna i första stycket skall även

melserna i första stycket skall även

beaktas ett försäkringsbolags indi-

beaktas ett försäkringsbolags indi-

rekta ägande av tillgångar genom

rekta ägande av tillgångar genom

dess innehav av andelar i värde-

dess innehav av andelar i inves-

pappersfonder eller placeringar i

teringsfonder

eller

placeringar i

utländska

fondföretag

som

fondföretag

som

används för

används för skuldtäckning.

 

skuldtäckning.

 

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena. Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen också medge avvi- kelser, som inte är tillfälliga, från begränsningarna i första stycket första– fjärde strecksatserna.

Sådana avvikelser som anges i fjärde stycket får även medges om

1.det på grund av ändrade antaganden om ränta krävs en väsentlig ökning av livförsäkringsavsättningarna,

2.en anpassning till begränsningarna i första och andra styckena skulle medföra väsentliga men för kapitalförvaltningen, och

3.bolaget har särskilda förutsättningar för att tillgodose kraven i 9 a § andra och tredje meningarna.

23 Senaste lydelse 2001:347.

56

10 c §24

Prop. 2002/03:150

Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av

 

det belopp som skall skuldtäckas:

 

1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egen- domarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.

2.Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.

3.Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen

4. Tio procent om

placeringen

utgörs av andelar i värdepappers-

utgörs av andelar i investerings-

fonder som förvaltas av samma

fonder eller

sådana

fondföretag

fondbolag eller fondföretag, om

som avses

i 1 kap.

7 § lagen

inte annat medges av Finans-

(2003:000) om investeringsfonder

inspektionen.

som förvaltas av samma fondför-

 

valtare, om inte annat medges av

 

Finansinspektionen.

 

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsva- rande sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknyt- ning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska per- soner som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalnings- svårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ om investeringsfonder eller fondföretag skall också gälla sådana värdepap- persfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

24 Senaste lydelse 1999:600.

57

3. Vad som sägs i 2 kap. 3 b § och 7 kap. 10 c § om förvaltare skall också gälla sådana fondförvaltare som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfon- der.

Prop. 2002/03:150

58

2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)25 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §26

En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,

1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra jämförbara fordringsrätter,

2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,

3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford- ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),

4.förmedla betalningar,

5.tillhandahålla betalningsmedel,

6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,

7.medverka vid värdepappersemissioner,

8.lämna ekonomisk rådgivning,

9.förvara värdepapper,

10.bedriva rembursverksamhet,

11. vara

förvaringsinstitut för

11. vara förvaringsinstitut för

värdepappersfonder under de för-

investeringsfonder under de för-

utsättningar som föreskrivs i lagen

utsättningar som föreskrivs i lagen

(1990:1114)

om värdepappers-

(2003:000) om investeringsfonder,

fonder,

 

 

12.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,

13.tillhandahålla inkassotjänster,

14.tillhandahålla bankfackstjänster,

15.driva valutahandel,

16.driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt

17.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).

En bank får vidare driva verksamhet som har naturligt samband med inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket 1–15.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får bedriva.

Om det finns särskilda skäl får en bank tillåtas att tillhandahålla post- tjänster. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ären- den som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

25Lagen omtryckt 1996:1001.

26Senaste lydelse 2002:661.

Prop. 2002/03:150

59

2. Vad som sägs i 2 kap. 2 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

60

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

Prop. 2002/03:150

 

 

handel med finansiella instrument

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § lagen (1991:980)27

 

om handel med finansiella instrument skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

1 kap.

 

 

 

 

I denna lag betyder

1 §28

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse

 

avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

 

 

 

fondpapper: aktie och obligation

fondpapper: aktie och obligation

 

samt

sådana andra delägarrätter

samt

sådana andra

delägarrätter

 

eller fordringsrätter som är utgivna

eller fordringsrätter som är utgivna

 

för allmän omsättning, andel i

för allmän

omsättning, fondandel

 

värdepappersfond och aktieägares

och aktieägares rätt gentemot den

 

rätt gentemot den som för hans

som för hans räkning förvarar

 

räkning förvarar aktiebrev i ett ut-

aktiebrev i ett utländskt bolag

 

ländskt bolag (depåbevis),

(depåbevis),

 

 

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

 

 

anmält avvecklingssystem: vad som anges i 2 § lagen (1999:1309) om

 

system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

 

 

 

2 kap.

 

 

 

 

 

 

1 §29

 

 

 

 

Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som

 

är riktade till en öppen krets, skall prospekt upprättas om summan av de

 

belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att

 

erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall inne-

 

hålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument som

 

avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller erbju-

 

dandet.

 

 

 

 

 

Prospekt behöver inte upprättas om

 

 

 

 

1. emissionen eller erbjudandet görs av en stat inom EES,

 

 

2. emissionen eller erbjudandet

2. emissionen eller

erbjudandet

 

avser andelar i en värdepappers-

avser andelar i en investeringsfond

 

fond eller i ett utländskt fondföre-

eller i ett sådant fondföretag som

 

tag med säte i ett land inom EES,

avses

i

1 kap.

7 § lagen

 

 

 

(2003:000) om investeringsfonder,

 

3.emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid än ett år,

4.lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är 300 000 kronor eller mer.

27

Lagen omtryckt 1992:558.

 

28

Senaste lydelse 1999:1311.

61

29

Senaste lydelse 1992:1713.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen Prop. 2002/03:150 får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att

upprätta prospekt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 1 § om andelar i investeringsfonder skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder som förvaltas av fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

62

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

Prop. 2002/03:150

 

 

värdepappersrörelse

 

 

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § lagen (1991:981)

 

om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

3 b §30

Tillstånd enligt 3 § 2 behövs inte för verksamhet som bedrivs av den som är registrerad som försäkringsmäklare enligt 3 § första stycket 1 och

2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, om

 

 

 

 

 

1. verksamheten

endast

är en

1. verksamheten endast

är

en

sidoverksamhet till

försäkrings-

sidoverksamhet

till

försäkrings-

mäklarrörelsen

och

enbart

avser

mäklarrörelsen

och

enbart

avser

andelar i värdepappersfonder eller

andelar

i investeringsfonder eller

sådana utländska fondföretag som

sådana

fondföretag

som avses

i

avses i

7 a

och

7 b §§

lagen

1 kap.

7

och

9 §§

lagen

(1990:1114)

om

värdepappers-

(2003:000) om investeringsfonder,

fonder,

 

 

 

 

 

2. kunders order vidarebefordras

2. kunders order vidarebefordras

endast direkt till fondbolag och

endast direkt till fondbolag och

utländska

fondföretag

som

avses

fondföretag som avses i 1, och

 

i 1, och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. mäklaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.

2 kap.

5 §31

Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsva- rar minst

1. fem miljoner euro

om bolagets

verksamhet skall innefatta motta-

gande av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,

 

 

2. 730 000 euro om

bolaget skall

bedriva verksamhet

som

avses i

1 kap. 3 § 3 eller 5,

 

 

 

 

3. 125 000 euro om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och

 

4. 50 000 euro om bolaget skall

4. 50 000 euro om bolaget skall

driva enbart verksamhet som avses

driva enbart verksamhet som avses

i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse

i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse

endast andelar i värdepappers-

endast andelar i investeringsfonder

fonder eller sådana

utländska

eller sådana fondföretag som avses

fondföretag som avses

i 7 a och

i 1 kap. 7 och

9 §§

lagen

7 b §§ lagen (1990:1114) om vär-

(2003:000) om investeringsfonder.

depappersfonder.

 

 

 

 

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som

i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den

30 Senaste lydelse 1994:2015.

 

 

 

63

31 Senaste lydelse 2000:1095.

 

 

 

verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garantigiv- Prop. 2002/03:150 ning.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § om andelar i investeringsfonder och fondföretag skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

64

7. för utländska fondföretag
7 a–c §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

Prop. 2002/03:150

 

 

utländska filialer m.m.

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer

 

m.m. skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 §32

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

1.för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),

2.för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3.för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8–10 §§ lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

4.för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska för- säkringsgivares verksamhet i Sverige,

5.för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

6.för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

7. för förvaltningsbolag och fond- företag 1 kap. 6-11 §§ lagen (2003:000) om investeringsfonder och

8. för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.För sådana fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om in- vesteringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder finns i stället för vad som sägs i 3 § 7 särskilda bestäm- melser i 7 a och 7 c §§ lagen om värdepappersfonder.

32 Senaste lydelse 2002:156.

65

2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om

Prop. 2002/03:150

 

 

börs- och clearingverksamhet

 

 

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1992:543) om börs- och

 

clearingverksamhet skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

5 kap.

 

 

 

5 §33

 

 

Till en ansökan om inregistrering skall utgivaren av fondpapperen foga

 

en särskild redogörelse för sina förhållanden (börsprospekt). Prospektet

 

skall innehålla de upplysningar som behövs för att en investerare skall

 

kunna göra en välgrundad bedömning av utgivarens verksamhet och eko-

 

nomiska ställning samt av de rättigheter som är förenade med fondpappe-

 

ren.

 

Skyldighet att upprätta börs-

 

Skyldighet att upprätta börs-

 

prospekt föreligger inte om inre-

prospekt föreligger inte om inre-

 

gistreringen avser fondpapper som

gistreringen avser fondpapper som

 

är utgivna av en stat inom EES el-

är utgivna av en stat inom EES el-

 

ler är andelar i en värdepappers-

ler är andelar i en investeringsfond

 

fond eller i ett utländskt fondföre-

eller i ett sådant fondföretag som

 

tag med säte i ett land inom EES.

avses i 1 kap. 7 § lagen (2003:000)

 

Regeringen eller, efter regeringens

om investeringsfonder. Regeringen

 

bemyndigande, Finansinspektionen

eller, efter regeringens bemyndi-

 

får meddela föreskrifter om un-

gande,

Finansinspektionen får

 

dantag från skyldigheten att upp-

meddela

föreskrifter om undantag

 

rätta börsprospekt i fall då behovet

från skyldigheten att upprätta börs-

 

av information har tillgodosetts på

prospekt i fall då behovet av in-

 

något annat sätt.

formation har tillgodosetts på något

 

 

 

annat sätt.

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 5 kap. 5 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

33 Senaste lydelse 1992:1712.

66

2.14

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

Prop. 2002/03:150

 

 

finansieringsverksamhet

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansie-

 

ringsverksamhet34 skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap.

1 §35

Ett kreditmarknadsföretag får endast driva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband därmed.

Kreditmarknadsföretaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel, i sin verksamhet bland annat

1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra jämförbara fordringsrätter,

2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,

3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva ford- ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),

4.förmedla betalningar,

5.tillhandahålla betalningsmedel,

6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,

7.lämna ekonomisk rådgivning,

8.förvara värdepapper,

9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder under de för- utsättningar som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder,

9. vara förvaringsinstitut för in- vesteringsfonder under de förut- sättningar som föreskrivs i lagen (2003:000) om investeringsfonder,

10.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,

11.tillhandahålla inkassotjänster,

12.tillhandahålla värdefackstjänster,

13.driva valutahandel, samt

14.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 1 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fond- förvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

34

Lagen omtryckt 1996:1004.

 

Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.

67

35

Senaste lydelse 2002:662.

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om

Prop. 2002/03:150

 

 

individuellt pensionssparande

 

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § lagen

 

(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

2 kap.

 

 

 

1 §36

 

Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparfor- merna

1.inlåning,

2.andelar i värdepappersfond

och

3.andra fondpapper.

Vid sparande i värdepappers- fond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en så- dan värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepap- persfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spa- rarens räkning placeras i fondpap- per som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparfor- merna

1.inlåning,

2.andelar i investeringsfond

och

3.andra fondpapper.

3 §37

Vid sparande i en investerings- fond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en så- dan investeringsfond som avses i lagen (2003:000) om investe- ringsfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investeringsfonder här i landet.

4 §

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spa- rarens räkning placeras i fondpap- per som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

36

Senaste lydelse 1998:273.

68

37

Senaste lydelse 1998:273.

3 kap.

11 §38

Pensionssparinstitutet skall årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen skall anges

1.tillgångarnas ingående och utgående värde,

2.tillgångarnas placering,

3.köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,

4.belopp som har betalats eller utbetalats,

5.räntor och utdelningar, och

6.skatter och avgifter som dragits från kontot.

Om tillgångarna under året varit

Om tillgångarna under året varit

placerade i andelar i en sådan vär-

placerade i andelar i en sådan in-

depappersfond som avses i lagen

vesteringsfond som avses i lagen

(1990:1114) om värdepappersfon-

(2003:000) om investeringsfonder,

der, skall det i redovisningen

skall det i redovisningen dessutom

dessutom anges hur stort belopp

anges hur stort belopp av de totala

av de totala kostnader som belastat

kostnader som belastat fonden un-

fonden under det närmast före-

der det närmast föregående kalen-

gående kalenderåret som hänför

deråret som hänför sig till andels-

sig till andelsinnehavet. Det skall

innehavet. Det skall framgå hur

framgå hur stor del av beloppet

stor del av beloppet som avser för-

som avser förvaltningskostnader,

valtningskostnader, inklusive kost-

inklusive kostnader för förvaring

nader för förvaring av fond-

av fondtillgångarna.

tillgångarna.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § om investe- ringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

38 Senaste lydelse 1999:319.

Prop. 2002/03:150

69

2.16

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

Prop. 2002/03:150

 

 

(1994:200)

 

 

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)39

 

skall ha följande lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3kap.

9 §

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jäm- förlig verksamhet.

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.

Med värdepappershandel förstås

1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och

2. förvaltning av värdepappers-

2. förvaltning av investerings-

fond enligt lagen (1990:1114) om

fonder enligt lagen (2003:000) om

värdepappersfonder.

investeringsfonder.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 9 § om förvaltning av investeringsfonder skall också gälla förvaltning av sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder dri- ver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

39 Lagen omtryckt 2000:500.

70

2.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

Prop. 2002/03:150

 

 

statlig förmögenhetsskatt

 

 

 

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögen-

 

hetsskatt skall ha följande lydelse.

 

 

 

 

Nuvarande lydelse

 

 

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

12 §40

 

 

 

Marknadsnoterad

delägarrätt

Marknadsnoterad

delägarrätt

 

med undantag för andel i sådan

med undantag för andel i sådan

 

värdepappersfond

som

avses

i

investeringsfond

som

avses i

 

48 kap.

21 §

inkomstskattelagen

48 kap. 21 § inkomstskattelagen

 

(1999:1229) tas upp till 80 procent

(1999:1229) tas upp till 80 procent

 

av det vid beskattningsårets utgång

av det vid beskattningsårets utgång

 

senast noterade värdet om inte an-

senast noterade värdet om inte an-

 

nat följer av 13 §. Marknadsnote-

nat följer av 13 §. Marknadsnote-

 

rad fordringsrätt, andel i sådan

rad fordringsrätt, andel i sådan in-

 

värdepappersfond

som

avses

i

vesteringsfond som avses i 48 kap.

 

48 kap.

21 §

samt

marknadsnote-

21 § samt marknadsnoterad till-

 

rad tillgång som avses i 52 kap.

gång som avses i 52 kap. nämnda

 

nämnda lag, tas upp till det vid be-

lag, tas upp till det vid beskatt-

 

skattningsårets utgång senast note-

ningsårets utgång

senast noterade

 

rade värdet. Om det noterade vär-

värdet. Om det noterade värdet

 

det inte omfattar upplupen avkast-

inte omfattar upplupen avkastning

 

ning skall värdet ökas med sådan

skall värdet ökas med sådan av-

 

avkastning.

 

 

 

 

kastning.

 

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 12 § om andel i investeringsfond skall också gälla andel i sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

40 Senaste lydelse 2000:1011.

71

2.18

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

Prop. 2002/03:150

 

 

(1997:483)

 

 

 

 

 

 

Härigenom

föreskrivs att

12 kap.

9 a §

samt

rubriken

närmast

före

12 kap. 9 a § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

12 kap.

 

 

 

 

Ansvar vid sammanläggning eller

Ansvar vid sammanläggning eller

delning av värdepappersfonder

delning av investeringsfonder

 

 

 

 

9 a §41

 

investeringsfond

 

Om

en värdepappersfond har

Om

en

har

sammanlagts

eller delats

enligt

sammanlagts eller

delats enligt

33 a § lagen (1990:1114) om vär-

8 kap.

1 §

lagen (2003:000)

om

depappersfonder, övergår rättig-

investeringsfonder, övergår rättig-

heter och skyldigheter när det

heter och skyldigheter när det

gäller skatt som avser tiden före

gäller skatt som avser tiden före

ombildningen till den eller de ny-

ombildningen till den eller de ny-

bildade fonderna. Vid delning för-

bildade fonderna. Vid delning för-

delas rättigheterna och skyldig-

delas rättigheterna och skyldig-

heterna mellan de nybildade fon-

heterna mellan de nybildade fon-

derna i förhållande till fondernas

derna i förhållande till fondernas

värde vid delningen.

 

värde vid delningen.

 

 

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 12 kap. 9 a § om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondför- valtare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

41 Senaste lydelse 1999:1300.

72

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

Prop. 2002/03:150

 

 

inkomstgrundad ålderspension

 

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 3 §§ lagen (1998:674) om

 

inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

8 kap.

2 §42

När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fast- ställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller ut-

1. värdepappersfonder

eller

ländska fondföretag som avses i

fondföretag som avses i 3 §, eller

3 §, eller

 

 

2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP- fonder).

Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta en- ligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyn- dighetens livränteverksamhet.

3 §43

Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har an- mälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas

av fondförvaltare som

1. har rätt att driva fondverk-

1. har rätt att utöva fondverk-

samhet

enligt

lagen (1990:1114)

samhet enligt lagen (2003:000)

om värdepappersfonder,

om investeringsfonder,

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran

3. har åtagit sig att på begäran

lämna

sådana

informationshand-

lämna sådana informationshand-

lingar som avses i 26 och 27 §§

lingar som avses i 4 kap. 15 och

lagen om värdepappersfonder till

18 §§ lagen om investeringsfon-

pensionssparare som har valt eller

der till pensionssparare som har

överväger att välja någon av för-

valt eller överväger att välja nå-

valtarens fonder i premiepensions-

gon av förvaltarens fonder i pre-

systemet,

 

miepensionssystemet,

42

Senaste lydelse 2002:50.

73

43

Senaste lydelse 1999:1307.

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av

Prop. 2002/03:150

fondandelar,

 

5.har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6.har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltnings- kostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

Medlen får inte placeras i fonder

Medlen får inte placeras i fon-

som enligt de för fonden gällande

der som enligt de för fonden

bestämmelserna kan dela ut medel

gällande bestämmelserna kan

till andra än andelsägarna. Medlen

dela ut medel till andra än an-

får inte heller placeras i sådana

delsägarna. Medlen får inte hel-

fonder som avses i 3 § lagen om

ler placeras i andra fondföretag

värdepappersfonder i andra fall

än som avses i 1 kap. 7 § lagen

än som anges i tredje stycket.

om investeringsfonder utom i de

 

fall som anges i tredje stycket.

Premiepensionsmyndigheten

Premiepensionsmyndigheten

får, efter att ha inhämtat yttrande

får, efter att ha inhämtat yttrande

från Finansinspektionen, medge att

från

Finansinspektionen, medge

medlen placeras i fonder vars vär-

att medlen placeras i fondföretag

deutveckling är beroende av index.

som avses i 1 kap. 9 § lagen om

Ett sådant medgivande får lämnas

investeringsfonder

om

fondföre-

om god riskspridning uppnås i

taget uppfyller krav motsvarande

fonden.

dem som ställs i rådets direktiv

 

85/611/EEG om samordning av

 

lagar

och

andra

författningar

 

som avser företag för kollektiva

 

investeringar i överlåtbara vär-

 

depapper (fondföretag)44, senast

 

ändrat genom Europaparlamen-

 

tets

och

rådets

direktiv

 

2001/108/EG45.

 

 

Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 8 kap. 3 § första stycket om fondförvaltare skall också gälla sådan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verk- samhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Medel får dock inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfon- der i andra fall än som anges i punkt 3.

3.Medgivande som har lämnats enligt 8 kap. 3 § tredje stycket före den 1 april 2004 skall fortsätta att gälla så länge som fondens placeringsinriktning inte ändras.

44

EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611).

74

45

EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 1-4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20-24, 26-30 samt 32 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 §

Denna lag innehåller bestäm-

Denna lag innehåller bestäm-

melser om ersättning för förlust av

melser om ersättning för förlust av

investerares finansiella instrument

investerares finansiella instrument

och medel hos ett värdepappers-

och medel hos ett värdepappers-

institut (investerarskydd).

institut, ett fondbolag eller ett för-

 

valtningsbolag (investerarskydd).

Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.

2 §

I denna lag betyder

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

2. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utfö- rande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

3. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värde- pappersrörelse, 2 kap. 2 § första stycket 9 bankrörelselagen (1987:617) samt 14 § lagen (1990:1114) om värdepappers- fonder,

4. finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 1 § la-

2.fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investeringsfonder,

3.förvaltningsbolag: ett sådant

utländskt företag som

anges i

1 kap. 1 § 13 lagen om

investe-

ringsfonder, som driver verksam- het från filial här i landet med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fond- bolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en investerings- tjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värde-

pappersrörelse,

2 kap. 2 § första

stycket 9

bankrörelselagen

(1987:617), 1 kap. 4 § såvitt avser förvaltning av någon annans fi- nansiella instrument, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder,

6. finansiella instrument: det- samma som anges i 1 kap. 1 § la-

Prop. 2002/03:150

75

gen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Investerarskyddet omfattar
1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en investerings- tjänst utförs, och
2. medel som ett svenskt värde- pappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värde- pappersinstitut har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst ut- förs.

gen (1991:980) om handel med Prop. 2002/03:150 finansiella instrument.

3 §

1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltnings- bolag förfogar över i samband med att en investeringstjänst ut- förs, och

2. medel som ett svenskt värde- pappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappers- institut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltningsbolag har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investerings- tjänst utförs.

Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan er- sättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

4 §46

Ett svenskt värdepappersinsti- tut tillhör investerarskyddet en- ligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett annat land inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet (EES).

Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värde- pappersinstitut besluta om att skyddet enligt denna lag skall om- fatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet i ett land utanför EES.

Ett svenskt värdepappersinstitut och ett fondbolag som har fått till- stånd att tillhandahålla investe- ringstjänster tillhör investerar- skyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fond- bolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet (EES).

Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värde- pappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även till- gångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbola- get i ett land utanför EES.

 

6 §

Insättningsgarantinämnden får

Insättningsgarantinämnden får

på ansökan av ett utländskt värde-

på ansökan av ett utländskt värde-

46 Senaste lydelse 2000:96.

76

pappersinstitut från ett land inom

pappersinstitut från ett land inom

EES besluta att institutets filial i

EES eller ett förvaltningsbolag

Sverige skall tillhöra det svenska

besluta att institutets eller bolagets

investerarskyddet som komplette-

filial i Sverige skall tillhöra det

ring till det skydd som gäller för

svenska investerarskyddet som

institutet i hemlandet (komplette-

komplettering till det skydd som

ringsskydd).

gäller för institutet eller bolaget i

 

hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

7 §

En investerare har rätt till ersätt- ning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och in- vesteraren inte från institutet kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör inve- sterarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersätt- ning om en behörig myndighet i institutets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om kon- kursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

En investerare har rätt till ersätt- ning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet eller bolaget kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndig- het i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om kon- kursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

9 §47

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs, ersättning genom insti- tutets ansvarsförsäkring och ska- destånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en för- lust som enligt denna lag är ersätt- ningsgill, får uppgå till samman-

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepap- persinstitutets, fondbolagets eller förvaltningsbolagets konkurs, er- sättning genom institutets, fond- bolagets eller förvaltningsbolagets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av

47 Senaste lydelse 2000:96.

Prop. 2002/03:150

77

lagt högst 250 000 kronor för varje

finansiella instrument, för en för-

värdepappersinstitut.

lust som enligt denna lag är ersätt-

 

ningsgill, får uppgå till samman-

 

lagt högst 250 000 kronor för varje

 

institut eller bolag.

 

10 §

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut helt eller del- vis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet.

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag helt el- ler delvis för någon annans räk- ning, skall denne ha rätten till er- sättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet eller bolaget.

 

12 §

Andelsägare i en värdepappers-

Andelsägare i en investerings-

fond enligt lagen (1990:1114) om

fond enligt lagen (2003:000) om

värdepappersfonder har inte rätt

investeringsfonder har inte rätt till

till ersättning för tillgångar som

ersättning för tillgångar som ingår

ingår i fonden.

i fonden.

Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

 

 

 

13 §

Ett

värdepappersinstitut

som

Ett värdepappersinstitut, ett

tillhör

investerarskyddet kan

inte

fondbolag eller ett förvaltnings-

få ersättning från detta.

 

bolag som tillhör investerarskyd-

 

 

 

det kan inte få ersättning från

 

 

 

detta.

 

 

 

16 §

Om förvaltaren i ett värdepap- persinstituts konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersätt- ning från investerarskyddet, skall förvaltaren genast informera in- vesteraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersätt- ningskrav.

Ett värdepappersinstitut skall in- formera sina kunder om

Om förvaltaren i ett värdepap- persinstituts eller ett fondbolags konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från in- vesterarskyddet, skall förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättnings- garantinämnden som nämnden be- höver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

20 §

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- bolag skall informera sina kunder om

Prop. 2002/03:150

78

1. det skydd som gäller hos in-

1. det skydd som gäller hos in-

stitutet för tillgångar som avses i

stitutet eller bolaget för tillgångar

3 §,

som avses i 3 §,

2.den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och

3.formerna för utbetalning av ersättning från skyddet. Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.

I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första

stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).

21 §

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med an- ledning av att ett svenskt värde- pappersinstitut försatts i konkurs, träder det utländska skyddssyste- met in i investerarens rätt mot vär- depappersinstitutet med företrä- desrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fond- bolaget eller förvaltningsbolaget med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med an- ledning av att ett svenskt värde- pappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det ut- ländska skyddssystemet in i in- vesterarens rätt mot värdepap- persinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investe- raren intill det utgivna beloppet.

 

 

 

 

22 §

 

Om en investerare har rätt till

Om en investerare har rätt till

ersättning enligt en ansvarsförsäk-

ersättning enligt en ansvarsförsäk-

ring som har tecknats av ett värde-

ring som har tecknats av ett värde-

pappersinstitut

och

om

ersättning

pappersinstitut, ett fondbolag eller

har betalats ut enligt denna lag för

ett förvaltningsbolag och om er-

de tillgångar som försäkringser-

sättning har betalats ut enligt

sättningen avser, träder staten in i

denna lag för de tillgångar som

investerarens

rätt

till

ersättning

försäkringsersättningen avser, trä-

enligt ansvarsförsäkringen med

der staten in i investerarens rätt till

företrädesrätt framför investeraren

ersättning

enligt ansvarsförsäk-

intill det utgivna beloppet.

ringen med

företrädesrätt framför

 

 

 

 

investeraren intill det utgivna be-

 

 

 

 

loppet.

 

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet av- ser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

 

23 §

Insättningsgarantinämnden skall

Insättningsgarantinämnden skall

Prop. 2002/03:150

79

underrätta Finansinspektionen, om

underrätta Finansinspektionen, om

ett värdepappersinstitut som tillhör

ett värdepappersinstitut eller ett

investerarskyddet inte fullgör sina

fondbolag som tillhör investerar-

skyldigheter enligt denna lag.

skyddet inte fullgör sina skyldig-

 

heter enligt denna lag.

 

24 §

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgaran- tinämnden underrätta tillsynsmyn- digheten i institutets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet fullgör sina skyldigheter.

Om institutet ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden fö- relägga institutet att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om institutet inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet inte vidtagit rättelse inom före- skriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får med- delas endast om tillsynsmyndig- heten i institutets hemland har samtyckt till beslutet.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerar- skyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte full- gör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgarantinämn- den underrätta tillsynsmyndighe- ten i institutets eller bolagets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyn- digheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att insti- tutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institu- tets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet.

26 §

Om ett svenskt värdepappers- instituts filial i ett land utanför EES tillhör investerarskyddet en- ligt 4 § tredje stycket och institutet inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet att vidta rät- telse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Har

Om ett svenskt värdepappers- instituts eller fondbolags filial i ett land utanför EES tillhör investe- rarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet eller fondbolaget inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden före- lägga institutet eller fondbolaget att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet

Prop. 2002/03:150

80

De värdepappersinstitut, fond- bolag och förvaltningsbolag som tillhör investerarskyddet skall be- tala avgifter till Insättningsgaran- tinämnden.
Institutens och bolagens sam- manlagda avgifter skall motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka nämndens admi- nistrationskostnader. Vid beräk- ningen av avgiften skall beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet eller bola- get jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser

nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

inte längre skall gälla för filialen. Har nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämn- den underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

27 §

När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för till- gångar hos ett värdepappersinsti- tut, skall institutet informera be- rörda investerare om beslutet.

När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för till- gångar hos ett värdepappersinsti- tut, ett fondbolag eller ett förvalt- ningsbolag, skall institutet eller bolaget informera berörda investe- rare om beslutet.

28 §

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- pappersinstitut inverkar inte på skyddet av de tillgångar som om- fattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj eller ett tillstånd att driva värdepappersrörelse.

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värde- pappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj, ett tillstånd att driva värdepappersrörelse eller ett till- stånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instru- ment.

29 §48 De värdepappersinstitut som

tillhör investerarskyddet skall be- tala avgifter till Insättningsgaran- tinämnden.

Institutens sammanlagda avgif- ter skall motsvara vad som är nöd- vändigt för en långsiktig finansie- ring av skyddet och för att täcka nämndens administrationskostna- der. Vid beräkningen av avgiften skall beaktas hur stor andel skyd- dade tillgångar som finns hos institutet jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser nämndens administrations-

48 Senaste lydelse 2000:816.

Prop. 2002/03:150

81

kostnader får emellertid fördelas

nämndens administrationskostna-

lika mellan samtliga institut som

der får emellertid fördelas lika

tillhör investerarskyddet.

mellan samtliga institut och bolag

 

som tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Insättningsgaranti- nämnden får meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

30 §

Om skyddet för ett värdepap- persinstitut börjar eller upphör att gälla under ett löpande kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

Om skyddet för ett värdepap- persinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag börjar eller upp- hör att gälla under ett löpande ka- lenderår får Insättningsgaranti- nämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

32 §

Ett värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter till Insätt- ningsgarantinämnden som nämn- den behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltnings- bolag som omfattas av investerar- skyddet skall lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att fast- ställa institutets eller bolagets av- gift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

82

2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §, 24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 16, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 §, 6 kap. 16 a §, 17 kap. 15 §, närmast efter 39 kap.

13

§ och närmast före 39 kap. 20 §, 44 kap. 6 § samt 48 kap. 16 och

18

§§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §49

Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på

dödsbon,

svenska handelsbolag, eller

– juridiska personer

som förvaltar

samfälligheter och

som

avses i

6 kap. 6 § andra stycket.

 

Bestämmelserna

om

juridiska

Bestämmelserna om

juridiska

personer skall tillämpas också på

personer skall tillämpas också på

värdepappersfonder.

 

investeringsfonder.

 

 

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för euro- peiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juri-

diska personer framgår av 6 kap. 8 §.

 

 

6 kap.

Svenska värdepappersfonder

Svenska investeringsfonder

 

5 §

Svenska investeringsfonder är

Svenska värdepappersfonder är

skattskyldiga för inkomst av till-

skattskyldiga för inkomst av till-

gångar som ingår i fonden.

gångar som ingår i fonden.

 

10 a §50

Utländska

värdepappersfonder

Utländska investeringsfonder är

är begränsat skattskyldiga.

begränsat skattskyldiga.

Utländska värdepappersfonder

Utländska investeringsfonder

 

16 a §51

Utländska

värdepappersfonder

Utländska investeringsfonder är

är skattskyldiga för inkomst av

skattskyldiga för inkomst av

– fastighet i Sverige, och

– fastighet i Sverige, och

49Senaste lydelse 2001:1185.

50Senaste lydelse 2000:1354.

51Senaste lydelse 2000:1354.

Prop. 2002/03:150

83

– tillgångar som är hänförliga till det fasta driftstället i Sverige och som ingår i fonden.

– tillgångar som är hänförliga Prop. 2002/03:150 till det fasta driftstället i Sverige

och som ingår i fonden.

 

17 kap.

Sammanläggning och delning av

Sammanläggning och delning av

värdepappersfonder

 

investeringsfonder

 

15 §

Sammanläggning eller

delning

Sammanläggning eller delning

av värdepappersfonder

enligt

av investeringsfonder enligt 8 kap.

33 a § lagen (1990:1114) om vär-

1 § lagen (2003:000) om investe-

depappersfonder skall inte leda till

ringsfonder skall inte leda till att

att delägarna skall ta upp en intäkt.

delägarna skall ta upp en intäkt.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya an- delarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre ande- larna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en ny- bildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre ande- larna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fon- ders värde vid delningen.

Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §.

 

 

 

 

24 kap.

 

 

 

 

11 §

 

 

Bestämmelser om i vilka fall

Bestämmelser om i vilka fall

lämnad utdelning skall dras av

lämnad utdelning skall dras av

finns för

 

 

finns för

 

 

– investmentföretag och värde-

– investmentföretag och inves-

pappersfonder i 39 kap. 14 §,

 

teringsfonder i 39 kap. 14 §,

 

– kooperativa

föreningar

i

– kooperativa

föreningar

i

39 kap. 22-24 §§,

 

 

39 kap. 22-24 §§,

 

 

– sambruksföreningar i 39 kap.

– sambruksföreningar i 39 kap.

28 §,

 

 

28 §,

 

 

– samfälligheter

i 39 kap. 29 §,

– samfälligheter

i 39 kap. 29 §,

och

 

 

och

 

 

– Sparbankernas

säkerhetskassa

– Sparbankernas

säkerhetskassa

i 39 kap. 31 §.

 

 

i 39 kap. 31 §.

 

 

30 kap.

1 §52

Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som

sätts av till periodiseringsfond.

Avdrag får dock inte göras av

Avdrag får dock inte göras av

privatbostadsföretag, investment-

privatbostadsföretag, investment-

företag och värdepappersfonder.

företag och investeringsfonder.

52 Senaste lydelse 2003:224.

84

 

 

39 kap.

 

Prop. 2002/03:150

 

 

 

1 §

 

 

I detta kapitel finns bestämmel-

I detta kapitel finns bestämmel-

ser om

 

 

ser om

 

 

– försäkringsföretag i 2–13 §§,

– försäkringsföretag i 2–13 §§,

– investmentföretag och

värde-

- investmentföretag och investe-

pappersfonder i 14–20 §§,

 

ringsfonder i 14-20 §§,

 

 

– kooperativa föreningar

i 21–

– kooperativa föreningar i

21–

24 §§,

 

 

24 §§,

 

 

– privatbostadsföretag

i

25–

– privatbostadsföretag

i

25–

27 §§,

 

 

27 §§,

 

 

– sambruksföreningar i 28 §,

– sambruksföreningar i 28 §,

 

– samfälligheter i 29 §, och

– samfälligheter i 29 §, och

 

– sparbanker och Sparbankernas

– sparbanker och Sparbankernas

säkerhetskassa i 30 och 31 §§.

säkerhetskassa i 30 och 31 §§.

 

Investmentföretag och

värdepap-

Investmentföretag och

investe-

persfonder

 

 

ringsfonder

 

 

Huvudregler

 

 

Huvudregler

 

 

 

 

14 §53

 

 

För investmentföretag och vär-

För investmentföretag och inve-

depappersfonder gäller, utöver vad

steringsfonder gäller, utöver

vad

som följer av övriga bestämmelser

som följer av övriga bestämmelser

i denna lag, följande:

 

 

i denna lag, följande:

 

 

1.Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster på delägarrätter får inte dras av. Om ett investmentföretag avyttrar en delägarrätt som hade varit näringsbetingad om investmentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbe- tingad andel enligt 24 kap. 13 §, skall ersättningen tas upp som kapital- vinst om delägarrätten hänför sig till ett skalbolag som avses i 25 a kap. 9 § eller om det sker ett återköp enligt 25 a kap. 18 §. Vid bedömningen om ersättningen skall tas upp som kapitalvinst tillämpas bestämmelserna

i25 a kap. 10-18 §§.

2.Ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på del- ägarrätter vid beskattningsårets ingång skall tas upp. Egna aktier eller optioner, terminer eller liknande instrument vars underliggande tillgångar består av investmentföretagets egna aktier skall inte räknas in i underla- get. I underlaget för investmentföretag skall inte heller räknas in andelar och aktiebaserade delägarrätter om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp enligt bestämmelsen i 25 a kap. 5 § om andelen eller den aktiebase- rade delägarrätten hade avyttrats vid beskattningsårets början och invest- mentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 13 §. Vid bedömningen om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp skall bortses från bestämmelsen om skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 9 §.

3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan

3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan

53 Senaste lydelse 2003:224.

85

utdelning av andelar i ett dotter-

utdelning av andelar

i ett dotter- Prop. 2002/03:150

bolag

som avses i 42 kap. 16 §

bolag som avses i

42 kap. 16 §

skall dock inte dras av. Värdepap-

skall dock inte dras av. Investe-

persfonder får dra av utdelning till

ringsfonder får dra av utdelning

annan än andelsägare i fonden

till annan än andelsägare i fonden

med högst ett belopp som motsva-

med högst ett belopp som motsva-

rar 2 procent av fondens värde vid

rar 2 procent av fondens värde vid

utgången av beskattningsåret.

utgången av beskattningsåret.

Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av

som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.

Sammanläggning eller delning av

Sammanläggning eller delning av

värdepappersfonder

 

investeringsfonder

 

 

 

20 §

 

Sammanläggning eller

delning

Sammanläggning eller delning

av

värdepappersfonder

enligt

av investeringsfonder enligt 8 kap.

33 a § lagen (1990:1114) om vär-

1 § lagen (2003:000) om inves-

depappersfonder skall inte leda till

teringsfonder skall inte leda till

uttagsbeskattning enligt 22 kap.

uttagsbeskattning enligt 22 kap.

Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.

Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före om- bildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning för- delas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i förhållande till fondernas värde vid delningen.

42 kap.

8 §54

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första

stycket tillämpas också

Första stycket tillämpas också

vid förvärv

av

marknadsnoterade

vid förvärv av marknadsnoterade

andelar

i

en

värdepappersfond

andelar i en investeringsfond som

som bara innehåller svenska ford-

bara innehåller svenska fordrings-

ringsrätter.

 

 

rätter.

 

 

 

44 kap.

Upplösning av värdepappersfond

Upplösning av investeringsfond

 

 

 

6 §55

Om en värdepappersfond upplö-

Om en investeringsfond upplö-

ses, anses varje andelsägare ha av-

ses, anses varje andelsägare ha av-

yttrat sin andel.

 

yttrat sin andel.

54

Senaste lydelse 2000:1354.

86

55

Senaste lydelse 2000:1354.

48 kap.

2 §56

Med delägarrätt avses

Med delägarrätt avses

– aktie,

 

– aktie,

 

– rätt på grund av teckning av

– rätt på grund av teckning av

aktier,

 

aktier,

 

– teckningsrätt,

– teckningsrätt,

– delrätt,

 

– delrätt,

 

– andel i en värdepappersfond,

– andel i en investeringsfond,

– andel

i en ekonomisk före-

– andel

i en ekonomisk före-

ning, och

 

ning, och

 

– annan

tillgång med liknande

– annan

tillgång med liknande

konstruktion eller verkningssätt.

konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på

vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,

termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och

annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7 §57

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga om- kostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade föränd-

ringar i innehavet.

 

 

Om en andel i en investerings-

Om en andel i en värdepappers-

fond är förvaltarregistrerad

enligt

fond är förvaltarregistrerad

enligt

31 a § lagen (1990:1114) om vär-

4 kap. 12 § lagen (2003:000) om

depappersfonder,

skall

vid

investeringsfonder,

skall

vid

tillämpning av genomsnittsmeto-

tillämpning av genomsnittsmeto-

den enligt första stycket bortses

den enligt första stycket bortses

från andra andelar i samma fond

från andra andelar i samma fond

som är registrerade i annan för-

som är registrerade i annan för-

valtares eller andelsinnehavarens

valtares eller andelsinnehavarens

eget namn.

 

 

eget namn.

 

 

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall näringsbe- tingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

I 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare två undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

56Senaste lydelse 2000:1354.

57Senaste lydelse 2003:224.

Prop. 2002/03:150

87

Äldre andelar i värdepappersfon-

Äldre fondandelar

 

Prop. 2002/03:150

der

 

 

 

 

16 §58

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har andelar i värdepappersfon-

Grundas ett innehav av fondan-

der förvärvats före år 1995, får

delar på ett förvärv före år 1995,

fysiska personer som anskaff-

får fysiska personer som anskaff-

ningsutgift

använda

 

andelens

ningsutgift använda

andelens

marknadsvärde

den 31

december

marknadsvärde

den 31

december

1992 eller, om fonden bildades

1992 eller, om fonden bildades

under åren 1993 eller 1994, det

under åren 1993 eller 1994, det

först

noterade

marknadsvärdet.

först noterade

marknadsvärdet.

Motsvarande gäller i fråga om

Motsvarande gäller i fråga om

fondandelsbevis

vars

innehavare

fondandelsbevis

vars

innehavare

registrerats efter utgången av år

registrerats efter utgången av år

1994.

 

 

 

 

 

1994.

 

 

 

Första stycket gäller inte andelar

Första stycket gäller inte andelar

i sådana värdepappersfonder som

i sådana fonder som tidigare var

tidigare var

allemansfonder. Om

allemansfonder.

Om

andelarna

sådana andelar förvärvats före år

förvärvats före år 1991, får an-

1991,

får

anskaffningsutgiften

skaffningsutgiften bestämmas

till

bestämmas till andelens marknads-

andelens marknadsvärde den

31

värde den 31 december 1990.

december 1990.

 

 

 

Sammanläggning eller delning av

Sammanläggning eller delning av

värdepappersfonder

 

 

investeringsfonder

 

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

Sammanläggning eller

delning

Sammanläggning eller delning

av

värdepappersfonder

enligt

av investeringsfonder enligt 8 kap.

33 a § lagen (1990:1114) om vär-

1 § lagen (2003:000) om investe-

depappersfonder skall inte leda till

ringsfonder skall inte leda till att

att kapitalvinster tas upp hos del-

kapitalvinster tas upp hos del-

ägarna.

 

 

 

 

ägarna.

 

 

 

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya an- delarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl- dige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda om- kostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa ny-

bildade fonders värde vid delningen.

 

 

 

 

 

 

 

21 §59

 

 

 

Kapitalförluster på

marknads-

Kapitalförluster på

marknads-

noterade andelar i värdepappers-

noterade andelar i investerings-

fonder

som innehåller

bara

fonder

som innehåller

bara

svenska

fordringsrätter

skall

dras

svenska

fordringsrätter

skall

dras

av i sin helhet.

 

 

av i sin helhet.

 

 

58

Senaste lydelse 2000:1354.

88

59

Senaste lydelse 2000:1354.

65 kap.

14 §

För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av den

beskattningsbara inkomsten.

 

 

För

värdepappersfonder

är

För investeringsfonder är skat-

skatten i stället 30 procent.

 

ten i stället 30 procent.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §,

24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

89

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisnings- valuta i finansiella företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

2 §60

 

1.försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkrings- bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar,

3.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kre- ditmarknadsföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

b)fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,

d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-

och clearingverksamhet,

 

e) clearingorganisation

enligt

1 kap.

4 § 5

lagen om börs- och

clearingverksamhet och

 

f) central

värdepappersförvarare

enligt

1 kap.

3 §

lagen

(1998:1479)

om

kontoföring av

finansiella instrument,

 

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investerings- fonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet,

d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-

och clearingverksamhet,

 

e) clearingorganisation

enligt

1 kap.

4 § 5

lagen om börs- och

clearingverksamhet och

 

f) central

värdepappersförvarare

enligt

1 kap.

3 §

lagen

(1998:1479)

om

kontoföring av

finansiella instrument,

 

5.finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § la- gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit- institut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, en- ligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmel- serna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och

6.koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

60 Senaste lydelse 2002:154.

Prop. 2002/03:150

90

2. Vad som sägs i 2 § 4 b om fondbolag skall också gälla sådant fond- bolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

91

Fondbestämmelserna för Pre- miesparfonden och Premievals- fonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Pre- miepensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden eller Premie- valsfonden utöva sådan fondverk- samhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 6 kap. lagen (2003:000) om investeringsfonder.

2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

Prop. 2002/03:150

 

 

allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

 

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2, 7 och 8 §§ lagen (2000:192) om

 

allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

5kap. 2 §

Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med Pre- miepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3–6.

Fondbestämmelserna för Pre- miesparfonden och Premievals- fonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Pre- miepensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden eller Premie- valsfonden utöva sådan närings- verksamhet som avses i 3 § lagen (1990:1114) om värdepappersfon- der. Premiepensionsmyndigheten får dock, efter att ha inhämtat ytt- rande från Finansinspektionen, medge att värdeutvecklingen för Premiesparfonden och Premie- valsfonden eller en av dem får vara beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden.

Följande bestämmelser i lagen

7 §

 

 

i lagen

 

Följande

bestämmelser

 

(1990:1114)

om

värdepappers-

(2003:000) om investeringsfonder

 

fonder skall gälla för förvaltningen

skall gälla för förvaltningen av

 

av Premiesparfonden och Premie-

Premiesparfonden

och

Premie-

 

valsfonden:

 

 

valsfonden:

 

 

 

– 6 a § om skyldighet för revisor

– 2 kap.

18 §

om förbud för

 

att anmäla vissa förhållanden till

vissa personer med insynsställning

 

Finansinspektionen,

att handla med en investerings-

 

– 7 § om förbud för vissa perso-

fond,

 

 

 

 

ner med insynsställning att handla

– 2 kap.

21 § första stycket om

 

med en värdepappersfond,

skadestånd,

 

 

 

– 9 och 10 §§

om upprättande

– 4 kap. 2 § om företrädare för

 

och godkännande av fondbestäm-

andelsägarna i en investerings-

 

melser,

 

 

fond m.m.,

 

 

 

 

– 12 § om

företrädare för an-

– 4 kap. 8 och 9 §§ om upprät-

 

delsägarna i en värdepappersfond

tande och godkännande av fond-

92

bestämmelser,
– 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar,
- 4 kap. 15-23 §§ om informa- tion om en investeringsfond,
– 5 kap. 1, 3-19 och 21-25 §§ om placering av medel i en värde- pappersfond m.m., samt
– 10 kap. 17 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhål- landen till Finansinspektionen.

m.m.,

– 13 § första stycket 2–4 och andra stycket om förbud mot att ta upp lån m.m.,

17–22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ om place- ring av medel i en värdepappers- fond,

26–29 §§ om information om en värdepappersfond,

– 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och

– 47 § om skadestånd.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som värdepappersfonder och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs

om fondbolag skall avse Sjunde AP-fonden.

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får,

som

regeringen

bestämmer

får,

utom såvitt avser 7 § om förbud

utom såvitt avser 2 kap. 18 § om

för vissa personer med insynsställ-

förbud för vissa personer med in-

ning att handla med en värdepap-

synsställning att handla med en

persfond och 47 § om skadestånd,

investeringsfond

och 2 kap.

21 §

föreskriva avvikelser och medge

första stycket om skadestånd, före-

undantag i det enskilda fallet från

skriva avvikelser och medge un-

de bestämmelser som anges i

dantag i det enskilda fallet från de

första stycket.

bestämmelser som anges i första

 

stycket.

 

 

 

8 §

 

 

 

Sjunde AP-fonden skall stå un-

Sjunde AP-fonden skall stå un-

der tillsyn av Finansinspektionen.

der tillsyn av Finansinspektionen.

För tillsynen gäller bestämmel-

För tillsynen gäller bestämmel-

serna i 39–42 och 46 §§ lagen

serna

i 10 kap.

1 och 14–16 §§

(1990:1114) om värdepappersfon-

samt 12 kap. 1 § lagen (2003:000)

der.

om investeringsfonder.

 

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

93

2.24

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

Prop. 2002/03:150

 

internationell rättslig hjälp i brottmål

 

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internatio-

 

nell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

5 kap.

 

 

 

10 §

 

Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bank- rörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finan- sieringsverksamhet får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i sam- band med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.

Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bank- rörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansie- ringsverksamhet eller 2 kap. 19 § första stycket lagen (2003:000) om investeringsfonder får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i sam- band med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

94

Prop. 2002/03:150

2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086)

Härigenom föreskrivs att 1 § insiderstrafflagen (2000:1086) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

1.insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument,

2.handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3.finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förplik- telse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

4. fondpapper: aktie och obliga- tion samt sådana andra delägar- rätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och ak- tieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).

4. fondpapper: aktie och obliga- tion samt sådana andra delägar- rätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, fondandel och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

95

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om

Prop. 2002/03:150

 

anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyl- dighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förplik- telse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

2. fondpapper: aktie och obliga-

2. fondpapper: aktie och obliga-

tion samt sådana andra delägar-

tion samt sådana andra delägar-

rätter eller fordringsrätter som är

rätter eller fordringsrätter som är

utgivna för allmän omsättning,

utgivna för allmän omsättning,

andel i värdepappersfond och ak-

fondandel och aktieägares rätt

tieägares rätt gentemot den som

gentemot den som för hans

för hans räkning förvarar aktiebrev

räkning förvarar aktiebrev i ett

i ett utländskt bolag (depåbevis),

utländskt bolag (depåbevis),

3.värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4.börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

5.aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,

6.moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ aktie- bolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

96

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 10 kap. 1, 3 och 4 §§ och 15 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 10 kap. 1 § och 15 kap. 7 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

5 §

Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i

1.a) taxeringslagen (1990:324),

b)inkomstskattelagen (1999:1229),

c)lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

d)lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-

ter,

e)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall

som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 den lagen,

f)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

g)lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

h)lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

i)lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, och

j)3 kap. socialavgiftslagen (2000:980)

när det gäller bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering och annat bestämmande av underlag för skatt eller avgift, be- dömning av skattskyldighet, beskattning enligt lagen (1991:586) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta eller beskattning utomlands,

2.mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller redovisning av mer- värdesskatt, samt

3.skattebetalningslagen (1997:483) när det gäller skyldighet att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag.

Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i in- komstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även av- ses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intresse- grupperingar men inte värdepap- persfonder.

Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i in- komstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även av- ses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intresse- grupperingar men inte investe- ringsfonder.

2kap.

7 §

Särskild självdeklaration skall lämnas av

1.aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana familjestiftelser som avses i 8 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

2.sådana ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) och av sådana trossamfund som avses i 7 kap. 14 § den la-

Prop. 2002/03:150

97

gen, om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § samma lag,

3.andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undan- tag av dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrup- peringar, om intäkterna som den skattskyldige skall ta upp under beskatt- ningsåret har uppgått till minst 100 kronor,

4.sådana juridiska personer som är skattskyldiga enligt 6 § lagen om statlig förmögenhetsskatt och vars skattepliktiga förmögenhet vid be- skattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,

5.andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas,

6. fondbolag eller förvarings-

6. fondbolag eller

förvarings-

institut för varje av bolaget eller

institut för varje av bolaget eller

institutet förvaltad värdepappers-

institutet förvaltad

investerings-

fond, samt

fond, samt

 

7. ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom repre-

sentationen.

 

Andelar i en värdepappersfond

10 kap.

Andelar i en investeringsfond

 

1 §

Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en värde- pappersfond eller i ett utländskt fondföretag som bedriver fond- verksamhet här i landet enligt la- gen (1990:1114) om värdepap- persfonder.

Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en investe- ringsfond eller i ett sådant fondfö- retag som driver verksamhet här i landet enligt 1 kap. 7 eller 9 § la- gen (2003:000) om investerings- fonder.

 

3 §

 

 

 

Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen skall lämnas av

 

1. sådana fondbolag som avses i

1. sådana fondbolag som avses i

1 § lagen (1990:1114) om värde-

1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om

pappersfonder eller, om förvalt-

investeringsfonder eller, om för-

ningen av fonden har övergått till

valtningen av fonden har övergått

ett förvaringsinstitut, av detta,

till ett förvaringsinstitut, av detta,

2. andra som med tillstånd en-

2. värdepappersbolag och

kre-

ligt 3 § den lagen bedriver sådan

ditinstitut som förvaltar special-

verksamhet som avses där, och

fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om

 

investeringsfonder,

 

 

 

3. förvaltningsbolag som driver

 

verksamhet här

i

landet

enligt

 

1 kap. 6 eller 8 § lagen om inves-

 

teringsfonder, och

 

 

3. utländska fondföretag som

4. fondföretag som driver verk-

bedriver fondverksamhet här i lan-

samhet här i landet enligt 1 kap. 7

det enligt lagen om värdepap-

eller 9 § lagen

om

investerings-

Prop. 2002/03:150

98

persfonder.

fonder.

Om ett utländskt fondföretag har

Om ett fondföretag har slutit

slutit avtal med ett värdepappers-

avtal med ett värdepappersinstitut

institut om att ombesörja försälj-

om att ombesörja försäljning och

ning och inlösen av andelar skall

inlösen av andelar skall kontroll-

kontrolluppgiften i stället lämnas

uppgiften i stället lämnas av vär-

av värdepappersinstitutet.

depappersinstitutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad skall i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

4 §

Kontrolluppgift om annan avytt- ring än inlösen av andelar i en värdepappersfond eller ett ut- ländskt fondföretag som avses i lagen (1990:1114) om värdepap- persfonder skall lämnas av för- valtare, om andelarna är förvaltar- registrerade.

Om en andel i ett utländskt fondföretag inte är förvaltarre- gistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värdepappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upp- rätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse.

Kontrolluppgift om annan avytt- ring än inlösen av andelar i en in- vesteringsfond eller ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2003:000) om in- vesteringsfonder skall lämnas av förvaltare, om andelarna är för- valtarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värde- pappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upprätta avräknings- nota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse.

15 kap.

Uppgiftsskyldighet vid registrering

Uppgiftsskyldighet vid registrering

av andelar i värdepappersfonder

av andelar i investeringsfonder

 

7 §

Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 31 § la- gen (1990:1114) om värdepap- persfonder skall, då en förvaltare skall föras in i registret enligt 31 a § den lagen, lämna förvalta- ren uppgifter om den genomsnitt- liga anskaffningsutgiften för de andelar i en värdepappersfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i värde- pappersfonden flyttas från lämna

Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2003:000) om inves- teringsfonder skall, då en förval- tare skall föras in i registret enligt 4 kap. 12 § den lagen, lämna för- valtaren uppgifter om den genom- snittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en investeringsfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i inves- teringsfonden flyttas från lämna

Prop. 2002/03:150

99

den nya förvaltaren eller fondbo-

den nya

förvaltaren eller fondbo- Prop. 2002/03:150

laget uppgifter om den genom-

laget uppgifter om den genom-

snittliga anskaffningsutgiften för

snittliga

anskaffningsutgiften för

de andelar som flyttas.

de andelar som flyttas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på fondbolag och andra fondförvaltare som bedriver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder samt på värdepappersfonder och fondföretag som förvaltas av dessa.

3.Fondföretag som bedriver verksamhet enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder skall lämna kontrolluppgifter även om avyttringar av andelar i fondföretaget som har skett före ikraftträdandet samt om avyttringar som har skett under tid då verksamhet har bedrivits med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investe- ringsfonder.

100

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2002/03:150

 

I detta ärende föreslås en ny lag om investeringsfonder.

Den 1 januari 1991 trädde lagen (1990:1114) om värdepappersfonder i kraft. Genom de ändringar som genomfördes med anledning av EES-av- talet - och som trädde i kraft den 1 januari 1993 - anpassades bestäm- melserna i lagen om värdepappersfonder fullt ut till rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföre- tag), det s.k. UCITS-direktivet.

Genom beslut den 22 december 1999 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra fö- retag för kollektiva investeringar (dir. 1999:108). Utredningen antog namnet Värdepappersfondsutredningen (i fortsättningen kallad utred- ningen). Den 21 september 2000 beslutade regeringen om utsträckt tid för utredningen att slutföra arbetet (dnr Fi2000/3383).

Den 13 februari 2002 trädde två nya EG-direktiv på värdepappers- fondsområdet i kraft. Det första är Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2001/107/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samord- ning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt61. Det andra direkti- vet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra för- fattningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar62.

Genom dessa båda direktiv har UCITS-direktivet ändrats. Ändringarna innebär i huvudsak att mer omfattande regler har införts för fondbolagen (förvaltningsbolagen) och att placeringsmöjligheterna för värdepappers- fonder (fondföretags investeringar) har utvidgats. De båda direktiven skall vara genomförda i medlemsstaterna senast den 13 februari 2004.

Den 21 mars 2002 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv i vilka ut- redningen gavs i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur de nya reglerna i UCITS-direktivet skall genomföras i svensk lagstiftning (dir. 2002:48).

Utredningen har redovisat sitt arbete genom att till Finansdepartemen- tet överlämna delbetänkandet Investeringsfonder – Förslag till ny lag

(SOU 2002:56) den 28 juni 2002 och slutbetänkandet Investeringsfonder

– Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104) den 29 november 2002.

Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns till- gängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/2544).

Även slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/4376). I detta ärende be- handlas med något undantag endast förslagen i utredningens delbetän- kande.

Regeringen beslutade den 15 maj 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Av förbiseende angavs inte för-

61

EGT L 41, 13.2.2002, s. 20 (Celex 32001L0107).

101

62

EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

slaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverk- samhet i regeringens beslut. Detta lagförslag omfattades dock av lagråds- remissen. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internatio- nell rättslig hjälp i brottmål har tillkommit efter lagrådsgranskning. Lag- ändringen är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande över den skulle sakna betydelse.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitten 9.1.1, 9.2.1 och 12.2.4.

Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts.

Prop. 2002/03:150

102

4

Bakgrund

Prop. 2002/03:150

 

4.1Beskrivning av fondsparandet

När lagen (1990:1114) om värdepappersfonder trädde i kraft år 1991 fick Sverige en lagstiftning för fondsparande som var anpassad till EG:s reg- ler på området. Lagstiftningen kom till efter det att kapitalmarknaderna hade avreglerats och valutarestriktionerna i huvudsak hade avskaffats. Grunden var därmed lagd för en tillväxt av finansmarknaden och därige- nom en ökning av allmänhetens fondsparande. I stort sett alla yrkesverk- samma personer i Sverige sparar i dag i fonder i någon form. Troligen har inte fondsparandet fått en sådan spridning i något annat land i värl- den. Det beror inte enbart på att förutsättningarna för fondsparandets ut- veckling förbättrades genom tillkomsten av lagen om värdepappersfon- der. Via allemanssparandet, som i början var skattesubventionerat, hade många svenskar redan ett relativt omfattande fondsparande. Även andra förändringar under 1990-talet har uppmuntrat pensionssparande via fon- der såsom framväxten av fondförsäkringar, det individuella pensionsspa- randet (IPS) och nya system för fonderade avtalspensioner. Inte minst har det nya premiepensionssystemet medfört att fondsparande har blivit en produkt som rör alla medborgare.

En annan viktig orsak till den ökade populariteten för fonder som spar- form var den kraftigt positiva kursutvecklingen på världens aktiemarkna- der under 1990-talet. Via fonder har småsparare enkelt kunnat ta del av kursutvecklingen. Därtill har den produktutveckling som skett under decenniet också medfört att allmänheten har kunnat lockas till fondspa- randet i olika former.

4.1.1Fondsparandets organisation

Ett sparande i en värdepappersfond inleds genom köp av andelar. Ande- larna förvärvas inte från någon annan innehavare; helt nya andelar utfär- das av fonden genom fondbolagets försorg. Därmed behöver en köpare inte hitta en säljare. Varje andel är lika stor och prissätts varje dag utifrån marknadsvärdet på de tillgångar som finns i fonden.

Antalet andelar bestäms av hur mycket medel som investeras i fonden. Ju fler personer som investerar i fonden desto fler andelar ges ut. När en andelsägare vill sluta spara i fonden löser han - genom fondbolagets för- sorg - in sina andelar i fonden, varigenom antalet andelar i fonden mins- kar. Fonder skall därmed inte förväxlas med aktiebolag där antalet ute- stående aktier är bestämt och begränsat och vars värde är beroende av värdet på bolagets tillgångar och framtidsutsikter. Priset på aktier är där- till beroende av förmågan att hitta en köpare när man väl vill sälja.

De medel som ingår i fonderna kan placeras på många olika sätt enligt på förhand fastställda riktlinjer. I en del fonder placeras medlen bara i räntebärande värdepapper (räntefonder). I andra placeras enbart i aktier (aktiefonder), och i en del i båda tillgångsslagen (blandfonder). Ränte- fonder kan vara inriktade på antingen värdepapper med kort löptid eller med lång löptid eller en kombination av båda. Fondmedel kan placeras

103

antingen enbart i ett land eller i flera länder. Medel i aktiefonder kan Prop. 2002/03:150 exempelvis placeras i bara ett land eller en specifik bransch över hela

världen eller i företag av en viss storlek. Det föreligger således otaliga kombinationer av finansiella instrument i fonder vilket ger förutsätt- ningar för ett rikt utbud av fondprodukter till allmänheten.

De medel som ingår i fonderna förvaltas av aktiebolag som fått till- stånd av Finansinspektionen att utöva fondverksamhet. Dessa bolag kal- las för fondbolag och bestämmer i vilka tillgångar fondmedlen skall pla- ceras. Även andra företag som står under inspektionens tillsyn kan få tillstånd att förvalta vissa typer av fonder. Särskilda förvaringsinstitut förvarar sedan tillgångarna i fondens namn. Förvaringsinstitutet är en bank eller ett annat kreditinstitut som också hanterar mycket av administ- rationen runt sparandet, exempelvis räknar de ut värdet på varje andel och håller ordning på tillgångarna i fonden. Denna konstruktion med uppdelat ansvar för förvaltning och förvaring innebär en större trygghet för fondandelsägaren genom att funktionerna är separerade från varandra.

Figur 1. Förvaringsinstitutet verkställer köp och försäljningar av värdepapper.

Konsumenter

Förvaringsinstitut

Mäklare

 

 

Fonden

 

Fondbolag

 

Betalningsströmmar

 

 

Avtalsförhållande

Fonderna möjliggör att konsumenter får tillgång till en förmögenhets- förvaltning som de i många fall annars skulle vara utestängda ifrån. Verksamheten är dock i viss mån behäftad med intressekonflikter. Fond- spararen vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Fondbolaget däremot har intresse av att skapa så hög vinst som möjligt till sina ägare samtidigt som det skall se till att fondspararna får en hög avkastning. Vidare har fondbolaget rätt att rösta för de aktier som motsvarar fondspararnas andelar. Dessa intressekonflikter i kombination med fondspararnas begränsade möjligheter att bevaka sina intressen gentemot fondbolaget, är en av anledningarna till att det skapats en sär- skild lagstiftning för fondsparandet med syfte att skydda konsument- intresset.

4.1.2Två huvudkategorier av fonder

De allra flesta fonder är så kallade UCITS-fonder. Dessa är harmoni- serade i Europa i enlighet med EG:s UCITS-direktiv från 1985 (där ”UCITS” står för engelska Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities).63 Andra fonder som erbjuds till allmänheten är

63 Rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser

104

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) EGT L 375,

de som brukar benämnas nationella eller oharmoniserade fonder. Dessa Prop. 2002/03:150 är undantagna från vissa bestämmelser i lagen om värdepappersfonder.

Vanligen har de undantag från de placeringsregler som gäller för UCITS- fonder. Genom att de därmed också avviker från direktivet får de heller inte säljas fritt inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

UCITS-fonder

UCITS-fonder följer lagen om värdepappersfonder i sin helhet och är den helt dominerande fondkategorin på den svenska marknaden. Alla större kända fonder där merparten av allmänhetens fondsparande ligger är UCITS-fonder. Medel som ingår i en UCITS-fond får enligt UCITS- direktivet och lagen om värdepappersfonder placeras i aktier och andra värdepapper. Dock får fondmedlen som huvudregel inte placeras till mer än 5 procent av fondvärdet i en enskild tillgång. Fonden får dock ha upp till fyra innehav där exponeringen i varje innehav uppgår till 10 procent av de samlade tillgångarna. Detta innebär att en UCITS-fond som ligger precis på dessa gränser måste ha minst 16 olika innehav.

UCITS-direktivet, och därmed förutsättningarna för UCITS-fonderna, har ändrats genom två tilläggsdirektiv som trätt i kraft den 13 februari 2002. Dessa ändringar skall nu genomföras i svensk rätt.

Oharmoniserade fonder

Finansinspektionen har för drygt 160 av de ca 650 svenska fonderna64 på marknaden beviljat undantag från de regler som annars skall gälla en- ligt lagen om värdepappersfonder. Dessa undantag avser uteslutande pla- ceringsbestämmelserna. Dessa fonder brukar benämnas nationella fon- der. De nuvarande nationella fonderna kan grovt delas upp i fyra olika kategorier. Det är fråga om aktiefonder med större innehav i enskilda aktier (större exponeringar) än vad som annars tillåts, indexfonder som replikerar ett visst index, fondandelsfonder där fondmedlen placeras i andra fonder samt s.k. hedgefonder.

Fonder med större exponeringar i enskilda värdepapper

Fonder med utvidgade möjligheter till placeringar i enskilda värdepapper kan t.ex. vara fonder där medlen tillåts placeras med upp till 50 procent av fondvärdet i en enskild aktie. För dessa fonder begränsas dock ofta de större enskilda innehaven genom de placeringsregler som finns i fond- bestämmelserna. En fond kan t.ex. tillåta att innehav överstigande 10 procent av fondvärdet får sammanlagt maximalt uppgå till 50 procent av det totala fondvärdet.

31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

 

direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).

 

64 Värdepappersfonder och nationella fonder registrerade i Sverige enligt Finansinspek-

105

tionens hemsida www.fi.se per den 22 augusti 2003.

Indexfonder

Prop. 2002/03:150

Indexfonderna följer ett visst angivet index som i sin tur är sammansatt

 

efter hur en viss bransch eller marknad ser ut. Indexfonder kan mycket

 

väl passa in i de placeringsregler som gäller för UCITS-fonder och behö-

 

ver inte nödvändigtvis vara nationella. Det uppstår dock ett problem om

 

någon aktie har en vikt i indexet som överstiger 10 procent. I så fall sätter

 

UCITS-direktivet hinder i vägen. Detsamma gäller om det finns för

 

många aktier som har en vikt som är mellan 5 och 10 procent. Mark-

 

nadsplatser i Sverige och i Finland har på grund av Ericssons respektive

 

Nokias dominans haft index med en sammansättning som omöjliggör

 

indexfonder enligt UCITS-direktivet. Dessa index måste då få särskilt

 

undantag av Finansinspektionen.

 

Med de nya reglerna i UCITS-direktivet utökas möjligheten för

 

UCITS-fonder som avser att efterbilda sammansättningen av ett visst

 

index. Medel i fonden får då placeras med upp till 20 procent av fond-

 

värdet hos samma emittent.

 

I en fond där medlen placeras i enlighet med index görs placeringarna

 

mekaniskt utan någon analys av enskilda innehav. Indexfonderna brukar

 

därför vara billiga eftersom förvaltningen kräver små resurser.

 

Fondandelsfonder

 

Under senare tid har det blivit populärt med fonder där medlen placeras i

 

andra fonder, s.k. fondandelsfonder. I en sådan fond har fondspararen

 

bara kontakt med en fond men får samtidigt den riskspridning och varia-

 

tion i sparandet som en investering i ett flertal fonder kan innebära. En

 

fondandelsfond kan också betraktas som en förvaltningstjänst där för-

 

valtaren av huvudfonden väljer fonder efter på förhand bestämda riktlin-

 

jer.

 

I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet får medel i UCITS-fon-

 

der i större utsträckning än tidigare placeras i andra fonder.

 

Hedgefonder

 

En traditionell fond är normalt beroende av stigande marknadspriser för

 

att skapa en positiv avkastning. Hedgefonder är samlingsnamnet på fon-

 

der som förvaltas på ett mer fritt sätt och där avsikten normalt är att

 

skapa en positiv avkastning oberoende av marknadens utveckling. För-

 

valtaren kan använda sig av en rad olika metoder och strategier och i

 

allmänhet utnyttjas förvaltningsorganisationens specifika kompetens

 

inom ett visst område. En följd av detta är att hedgefonder är en mycket

 

heterogen kategori av fonder, men också att förvaltarnas skicklighet blir

 

betydligt mer avgörande för fondens avkastning än för traditionella fon-

 

der. Det finns dock hedgefonder som på förhand lägger fast en detaljerad

 

strategi och som då inte blir lika beroende av förvaltaren eller enskilda

 

personer under själva genomförandet. När strategin väl ligger fast är det

 

på förhand bestämt hur en förvaltare skall agera i de situationer som

 

uppkommer på marknaden. Medan marknadsrisken är den övervägande

 

risken för traditionella fonder är förvaltarrisken den mest väsentliga för

 

hedgefonder. Risknivån i hedgefonder varierar beroende på deras strate-

106

 

gier. Det finns hedgefonder som arbetar på en uttalat låg risknivå, men Prop. 2002/03:150 också hedgefonder med en strategi som syftar till att öka risken. Ofta kan

det vara svårt för en utomstående att till fullo få insyn i och förstå för- valtningsstrategin i dessa fonder.

4.2Den svenska fondmarknaden

Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet. Inte bara det privata fondsparandet har ökat utan fondsparandet har också blivit en viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.

Den största delen av fondsparandet sker direkt i de olika fonderna och kan i vissa avseenden sägas vara ett komplement till eller till och med ersättning för ett traditionellt banksparande. Att spara i fonder i olika försäkringslösningar blir också allt mer populärt. Det sparandet är mer långsiktigt än det direkta och har dessutom skattefördelar. På samma sätt kan även sparandet inom olika avtalspensionslösningar placeras i fonder i enlighet med den pensionsberättigades önskemål. Inom det statliga pre- miepensionssystemet kommer – när det är i full funktion – 6 miljoner svenskar placera en del av sin statliga pensionsrätt i fonder.

Fonder har således blivit en omfattande sparform inom ett flertal typer av sparande. Det är främst hushållen som sparar i fonder, men även institutionella investerare använder sig av fonder för sina investeringar.

4.2.1Fondsparandet i siffror

Per den 31 december 2002 uppgick det samlade förvaltade fondvärdet i de runt 1 100 fonderna till strax över 700 miljarder kronor65. Dessa fonder förvaltades av 71 fondbolag. Som framgår av nedanstående figur har värdet på fondsparandet ökat enormt sedan början av 1980-talet. Merparten av ökningen har skett under andra hälften av 1990-talet vilket

– både direkt och indirekt - beror på en stark utveckling av tillgångspri- serna under denna period. Av motsatt skäl har fondsparandet mätt i vär- det på tillgångarna i fonderna minskat under de senaste tre åren (2000-2002).

65 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31. Se föreningens hemsida

 

www.fondbolagen.se. Siffrorna avser både fonder registrerade i Sverige och fonder regist-

 

rerade utomlands. Även de från Sverige kontrollerade men utlandsregistrerade fonderna

107

ingår till den del spararna är svenska medborgare.

Figur 2. Värdepappersfonder, 1980-200166.

 

 

 

 

Prop. 2002/03:150

800 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

700 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

600 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

500 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

400 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) Sparbarometern, Hushållens ställning

Fondsparandet kan delas upp i hushållens direktsparande, sparande via det individuella pensionssparandet (IPS), sparande genom fondförsäk- ringar, sparande via det statliga premiepensionssystemet samt institutio- nellt sparande. IPS är ett pensionssparande utan försäkringsinslag i bank, men med samma gynnade skattesituation som privat pensionssparande via försäkringsbolag. Institutionella fondsparare kan vara finansiella fö- retag och andra företag, fackföreningar och andra ideella organisationer, kommuner m.m.

Hushållens direktsparande i fonder uppgick till knappt 328 miljarder kronor per den 31 december 2002 och står därmed för knappt hälften av fondsparandet i landet. Utöver det sparar hushållen relativt mycket i fondförsäkringar, vilka omfattar såväl pensions- som kapitalförsäkringar. Sparande via premiepensionssystemet har redan bli- vit en ansenlig del av fondmarknaden och kommer på sikt att bli än mer betydande. I slutet av år 2002 uppgick det till knappt 57 miljarder kronor. Det individuella pensionssparandet (IPS) utgjorde tre procent av fond- marknaden år 2002 och uppgick till drygt 18 miljarder kronor.

Bara en mindre del av det sammanlagda institutionella kapitalet place- ras på fondmarknaden, men utgör ändå på grund av sin storlek en bety- dande del av fondmarknaden (20 procent).

Tabell 1. Fondmarknaden uppdelad på olika kategorier, miljarder kronor.

2002-12-31

 

Fondförmögenhet

Andel

Hushållens direktsparande

328

47 %

Fondförsäkring

153

22 %

PPM

57

8 %

IPS

18

3 %

Institutionellt kapital

135

20 %

Totalt

691

100 %

Källa: Fondbolagens Förening, fondsparande efter kategorier.

66 Siffrorna är i miljoner kronor. Utlandsregistrerade fonder ingår inte i denna serie.

 

Siffrorna skiljer sig därför från andra presenterade totalsiffror. Statistik för värdet av ägande

108

genom unit-link saknas för 2002 varför detta år inte tagits med.

Under femårsperioden åren 1998-2002 har det samlade värdet på Prop. 2002/03:150 fondmarknaden ökat från 456 till 703 miljarder kronor67. Det är en

ökning med 247 miljarder kronor eller 54 procent. Nettosparandet, dvs. skillnaden mellan uttag och insättningar i fonder, har under samma period uppgått till 314 miljarder kronor68. Trots ett nysparande på 314 miljarder kronor under denna period har det samlade värdet således ökat med bara 247 miljarder kronor. Orsaken till detta är den kraftigt ne- gativa utvecklingen på de flesta av världens börser under de tre senaste åren och då framför allt under år 2002. Detta kan bl.a. illustreras av att fondindex över aktiefonder under perioden 1998-2002 minskat med två procent69. Utfallet blir helt annorlunda om man i stället ser på femårs- perioden åren 1997–2001. Då har nämligen det samlade värdet ökat från 319 till 867 miljarder kronor, dvs. en ökning med 548 miljarder kronor eller 170 procent och avkastningen på aktiefondindex under perioden ökade med 78 procent. Nettosparandet har under den perioden uppgått till 328 miljarder kronor, vilket innebär att skillnaden på 220 miljarder kronor är hänförlig till stigande värden i fonderna. Under

perioden 1997–2001

steg ett index över Stockholmsbörsen med

90 procent70 och den

5-åriga obligationsräntan föll med tre procent-

enheter. Båda dessa effekter gav en exceptionellt gynnsam utveckling för avkastningen i allt fondsparande, särskilt i slutet av 1990-talet.

Tabell 2.

Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1997-2001.

 

Periodavkastning

Risk*

Fondindex aktiefonder

78 %

19 %

Fondindex blandfonder

64 %

13 %

Fondindex räntefonder

25 %

1 %

Fondindex globalfonder

80 %

17 %

Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1998-2002.

 

Periodavkastning

Risk*

Fondindex aktiefonder

-2 %

20 %

Fondindex blandfonder

3 %

11 %

Fondindex räntefonder

26 %

3 %

Fondindex globalfonder

-6 %

18 %

Källa: Svensk fondstatistik AB, fondindex är ett index över samtliga fonder på den svenska marknaden i den aktuella kategorin (aktie-, ränte- och blandfonder). Indexet är viktat i för- hållande till de olika fondernas storlek. Index kan därmed sägas motsvara en genomsnittlig avkastning för varje fondsparare på den svenska marknaden inom aktuell kategori.

* Mätt som årlig standardavvikelse

Trots de den negativa utvecklingen på de flesta av världens börser un- der de senaste åren utgör fondsparandet en allt viktigare del av hushål- lens samlade sparande sett över en längre period. Hushållens finansiella portfölj bestod vid utgången av år 2001 till 17 procent av direktsparande

67Statistik från Fondbolagens Förening, fondförmögenhet. Dessa siffror är inte jämförbara med dem i tabell 1 på grund av att urvalet av fonder inte överensstämmer helt.

68Statistik från Fondbolagens Förening, nysparande i fonder.

69Statistik från Svensk fondstatistik AB, tabell 2.

70SIX return index visar utvecklingen på Stockholmsbörsen inkl. återinvesterade

utdelningar.

109

i fonder71. Vid utgången av år 2002 hade direktsparandet i fonder Prop. 2002/03:150 minskat till 13 procent72. Direktsparandet i fonder vid utgången av år

1990 motsvarade 10 procent av det samlade finansiella sparandet. Hushållens direkta sparande i fonder har således ökat markant under

1990-talet för att därefter minska under början av 2000-talet, där en kraf- tig minskning har skett under år 2002. Under år 2002 gick sparandet i fonder dock upp jämsides med hushållens direktägande av aktier som också var 13 procent av hushållens finansiella portfölj vid utgången av år 2002.

Försäkringssparandet tar en allt större del av hushållens sparande och uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 37 procent och vid utgången av år 2002 till 42 procent. Som tidigare har nämnts ingår dock försäkrings- sparande via fonder som en inte obetydlig del av det samlade liv- och fondförsäkringssparandet. Om denna del läggs till hushållens direkta fondsparande, blir andelen fondsparande knappt 20 procent och traditio- nellt försäkringssparande drygt 36 procent73. I termer av premieinbetal- ningar till liv- och fondförsäkringar är premieintäkterna större från fond- försäkringar än från traditionella livförsäkringar. Fondförsäkringar tar alltså andelar från traditionella livförsäkringar.

Figur 3. Hushållens finansiella portfölj per den 31 december 2002.

 

9%

 

Individuellt

 

 

försäkringssparande

 

 

 

 

 

 

Aktier

23%

 

42%

Fonder

 

 

 

 

 

 

Bankinlåning

13%

 

13%

Annat

 

 

 

Källa: Finansinspektionens sparbarometer fjärde kvartalet 2002.

Fondsparandets andel av hushållens samlade sparande har fallit till- baka under de senaste tre åren. Tillbakagången kan i huvudsak hänföras till aktiemarknadens nedgång under början av 2000-talet. En övervä- gande del av fondsparandet ligger nämligen i aktiefonder. Vid utgången av år 2001 utgjorde sparandet i aktiefonder 60 procent, blandfonder 18 procent och räntefonder 19 procent. Hedgefonder utgjorde 3 procent av marknaden i slutet av 200174. Vid utgången av 2002 var motsvarande fördelning 49, 17, 29 respektive 5 procent75.

71Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.

72Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.

73Traditionellt försäkringssparande är försäkringssparande där livbolaget investerar premierna själva.

74Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2001-12-31.

75 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31.

110

Figur 4.

Fondsparandets fördelning per 2002-12-31, miljarder kronor.

Prop. 2002/03:150

400

344

 

 

 

 

350

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

250

 

 

205

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

150

 

119

 

 

 

100

 

 

 

 

 

50

 

 

 

36

 

0

 

 

 

 

 

 

Aktiefonder

Blandfonder

Räntefonder

Hedge

 

Källa: Fondbolagens Förening

 

 

 

En stor andel av hushållens finansiella portföljer är således riskutsatta. Det medför att hushållens ekonomi kommer att fluktuera med utveck- lingen på de finansiella marknaderna.

4.2.2Nationella fonder

Framväxten av olika nationella fonder har tilltagit under senare år. Vid årsskiftet 1996/1997 fanns 11 nationella fonder med en sammanlagd förmögenhet om 1,48 miljarder kronor (cirka 0,5 procent av den totala fondförmögenheten på cirka 320 miljarder kronor). I december år 2001 fanns det 105 nationella fonder registrerade hos Finansinspektionen76. Det sammanlagda fondvärdet på dessa fonder var 50 miljarder kronor, dvs. knappt 6 procent av den totala fondmarknaden77. I augusti år 2003 fanns det 152 nationella fonder förvaltade av fondbolag registrerade hos Finansinspektionen78. Därutöver fanns det åtta värdepappersbolag som förvaltade totalt 14 nationella fonder. Den stora ökningen av nationella fonder – både till antal och värde – tyder på att det finns ett stort intresse för fonder med en annorlunda placeringsinriktning. En annan förklaring kan vara att fondbolag registrerar nationella fonder som kommer att bli tillåtna i och med genomförandet av de nya reglerna i UCITS-direktivet.

4.2.3Fondförvaltarna

Svenska bolag som vill verka på den svenska fondmarknaden måste ha Finansinspektionens tillstånd. Detsamma gäller utländska fondföretag, dock med undantag för fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES. För sistnämnda företag räcker det med en anmälan till Finans- inspektionen. I stället driver dessa fondföretag sin verksamhet med stöd av auktorisation i hemlandet.

Finansinspektionen har lämnat tillstånd att bedriva fondverksamhet till 75 fondbolag79. Dessa fondbolag varierar kraftigt i storlek och förvaltar

76Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 4 januari 2002.

77Enligt uppgift från SCB, märk att hedgefonder utgör cirka hälften av denna siffra, jmf. not nr 12.

78Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003.

79Enligt Finansinspektionens hemsida www.fi.se hade 75 fondbolag tillstånd att driva

fondverksamhet per den 25 augusti 2003.

111

allt ifrån en fond upp till över 50 fonder. Flera fondbolag återfinns dess- Prop. 2002/03:150 utom i en större företagsgrupp.

Finansinspektionen kan också ge annan än fondbolag tillstånd att be- driva fondverksamhet så länge det inte är förvaltning av harmoniserade värdepappersfonder utan nationella fonder. För att få tillstånd att förvalta nationella fonder (annan näringsverksamhet i enlighet med 3 § lagen om värdepappersfonder) krävs dock att dessa förvaltare står under Finans- inspektionens tillsyn. I dag har åtta värdepappersbolag sådant tillstånd80. Dessa bolag står under Finansinspektionens tillsyn genom lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Värdepappersbolag är underkastade vissa i lagen angivna villkor, t.ex. om aktiekapitalets storlek och krav på ägare och styrelse.

Förutom fondbolag som bara förvaltar harmoniserade värdepappers- fonder och värdepappersbolag som bara förvaltar nationella fonder, finns fondbolag som förvaltar båda fondformerna. Dessa har således dubbla tillstånd, dels tillstånd att bedriva fondverksamhet, dels tillstånd att be- driva annan näringsverksamhet. Det finns även ett antal fondbolag som bara förvaltar nationella fonder.

Fondmarknaden mätt i förvaltat kapital domineras av de fyra stora bankerna FöreningsSparbanken, Handelsbanken, SEB och Nordea. Till- sammans har de en marknadsandel på 77 procent där Robur (som ägs av FöreningsSparbanken) är den största förvaltaren. Det finns drygt 20 fondbolag som förvaltar ett kapital som överstiger 1 miljard kronor.

Tabell 3. De femton största fondbolagen den 31 december 2002.

Fondbolag

Totalt förvaltat kapital

Marknadsandel

 

miljoner kronor

i procent

Robur

203 407

28,9

Nordea

124 099

17,7

SEB

121 394

17,3

Handelsbanken

87 192

12,4

Länsförsäkringar

26 565

3,8

Skandia

26 256

3,7

Brummer & Partners

21 588

3,1

Folksam/KPA

16 150

2,3

Banco

8 763

1,2

Carlsson

8 708

1,2

AMF Pension

8 446

1,2

Firstnordic

7 529

1,1

HQ

6 875

1,0

Carnegie

5 802

0,8

Alfred Berg

4 393

0,6

Källa: Svensk Fondstatistik

Om i stället nysparandet studeras blir bilden något annorlunda. En större andel av nya medel som sätts in i fonder går till andra förvaltare än de fyra stora bankerna. De har under åren 1998-2001 förlorat marknads- andelar i nysparandet från 77 till 58 procent. Deras andel av marknaden är dock fortfarande stor.

Det finns ingen bra statistik över de utländska fondbolagens mark-

nadsandelar i Sverige. Deras andel uppskattas till någon procent

av

80 Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003.

112

marknadsbedömare. Inom premiepensionssystemet fick dock de ut- Prop. 2002/03:150 ländska bolagen en större del av marknaden. I slutet av år 2002 var deras

marknadsandel knappt 15 procent av sparandet inom ramen för premie- pensionssystemet. Enligt Svensk Fondstatistik AB finns det cirka 1 100 fonder på den svenska marknaden som förvaltas av utländska bolag.

4.2.4Fondernas ägande

I takt med att fonderna blir större, växer också deras betydelse för börsen

– förutsatt att fondsparandet växer snabbare än börsen - och ägandet av börsbolag. Robur – som är den största fondförvaltaren – var vid årsskiftet 2001/2002 också den näst största enskilda ägaren på börsen. Bara svenska staten var större. På sjunde, nionde och elfte plats återfanns i tur och ordning, Nordea fonder, SEB fonder och SHB fonder. Som nämnts tidigare utgör de tillsammans 77 procent av fondmarknaden i termer av värdet på deras fonder.

Tabell 4. Största aktieägarna i svenska företag, 2002-12-31.

Aktieägare

Börsvärde svenska portföljen,

 

miljarder kronor

Svenska staten

92

Stefan Persson m. familj och bolag (H&M)

51

Robur fonder

51

Alecta

43

Investor

33

AMF Pension

30

Finska staten

30

SEB Fonder

27

Nordea Fonder

26

Skandia

25

Industrivärlden

23

SHB/SPP Fonder

22

Källa: Ägarna och makten, 2003

Något som kallas ”institutionssfären”81 består av 21 institutionella ägare som utgörs av de största fondbolagen, försäkringsbolagen och AP- fonderna. Tillsammans ägde dessa institutioner vid årsskiftet 2001/2002 svenska aktier till ett värde av 548 miljarder kronor eller 22 procent av det totala börsvärdet. De fondbolag som räknas in bland dessa institutio- ner är Robur fonder, Nordea fonder, SEB fonder, SHB fonder, Skandia Carlson fonder, Banco Fonder och Länsförsäkringar fonder. Tillsammans utgjorde deras kapital i svenska aktier 216 miljarder kronor. Det motsva- rar 8,6 procent av det totala börsvärdet eller 40 procent av det ”institutio- nella kapitalet”.

81 I boken Ägarna och Makten 2002 som ges ut av SIS ägarservice AB har de sammanställt

113

vad de kallar ”institutionssfären” s. 32.

4.3

Gällande rätt

Prop. 2002/03:150

4.3.1Inledning

Värdepappersfonder regleras i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som ersatte 1974 års aktiefondslag82. Före 1974 års aktiefondslag sakna- des särskild lagreglering på området. Den första lagstiftningen uppvisade grundläggande likheter med de senare reglerna i EG:s UCITS-direktiv från 1985. Detta förklaras av att 1974 års lag och EG-direktivet hade ett gemensamt ursprung i de riktlinjer som utarbetades av Europarådet och OECD i början av 1970-talet (se prop. 1989/90:153 s. 33).

Trots likheterna fanns det inför 1990 års lag ett behov av att se över lagstiftningen mot bakgrund av EG:s regler och då främst bestämmel- serna om riskspridning och om skyldigheten att lämna information till andelsägarna. Den svenska marknaden behövde dessutom öppnas upp för utländska fonder och rättssubjekt. 1990 års lag tillkom således i syfte att modernisera lagstiftningen och anpassa den till det internationella regel- systemet. Hänsyn togs också till en avreglerad kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering. Ett led i detta var att minska detalj- regleringen och låta fondbolagen i större utsträckning bestämma hur fondverksamheten skulle bedrivas.

Under 1990-talet har lagen ändrats vid några tillfällen, i huvudsak för att anpassa regelverket till UCITS-direktivet83.

4.3.2EG:s UCITS-direktiv

Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder bygger på EG:s UCITS-direktiv från 1985. UCITS-direktivet avser att harmonisera reg- lerna för öppna fondföretag, dvs. företag vars enda syfte är att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från all- mänheten. Fondföretaget skall tillämpa principen om riskspridning samt ge andelsägarna en möjlighet att få sina andelar återköpta eller inlösta av fonden. Direktivet medger att fondföretaget organiseras antingen på kontraktsrättslig grund, genom trustlagstiftning (unit trusts), eller på associationsrättslig grund.

I direktivet finns regler bl.a. för auktorisation av fondförvaltaren och dess organisation, placeringsregler och regler om information till andels- ägarna. Uppfyller fonden de krav som ställs i UCITS-direktivet, får fon- den fritt saluföras inom EU och i de länder som omfattas av EES-avtalet. De svenska fonderna är också till övervägande del harmoniserade i en- lighet med UCITS-direktivet.

År 1998 började EG:s institutioner se över UCITS-direktivet. I februari 2002 kom två direktiv med ändringar och tillägg till UCITS-direktivet. Det ena avsåg placeringsreglerna och det andra reglerna som rör förvalt- ningsbolagen. Dessa nya regler behandlas nedan.

82Aktiefondslagen (1974:931).

83Prop. 1991/92:113, prop. 1992/93:90, prop. 1992/93:206, prop. 1994/95:27, prop. 1994/95:172, prop. 1995/96:50, prop. 1995/96:63, prop. 1995/96:173, prop. 1997/98:97,

prop. 1997/98:99, prop. 1997/98:160 och prop. 1998/99:93.

114

4.3.3

Den legala konstruktionen

Prop. 2002/03:150

Lagen om värdepappersfonder, liksom 1974 års aktiefondslag, bygger på ett kontraktsrättsligt tänkande där rättsförhållandet mellan ägarna (fond- andelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt avtal. Fonden som sådan är inte något självständigt rättssubjekt och de rättig- heter och skyldigheter som följer av fondförmögenheten måste därför ledas vidare. På ett sätt kan den konstruktion som anges i lagen om vär- depappersfonder anses vara en specialiserad form av samäganderätt, där den gemensamma förmögenheten förvaltas av en särskilt angiven upp- dragstagare.

Ett alternativ till den kontraktsrättsliga formen hade varit att använda sig av en associationsrättslig reglering, där ägarnas och förvaltarens in- bördes relation reglerades på samma sätt som i t.ex. ett aktiebolag. Fon- den skulle då inta rollen som ett självständigt rättssubjekt. En sådan associationsrättslig konstruktion finns t.ex. i den franska lagstiftningen (Société d’Investissement à Capital Variable, SICAV) och i Storbritan- nien (Open-ended Investment Companies, OEIC). Möjligheten att i Sverige välja en associationsrättslig form av värdepappersfonder har be- handlats tidigare, bl.a. i förarbetena till 1974 års aktiefondslag (se prop. 1974:128). Den mest lämpade formen skulle då vara aktiebolaget. Problemet var, och är, att ett aktiebolag har ett fixerat aktiekapital, vars storlek visserligen kan ändras, men bara efter särskilt beslut i viss angi- ven ordning. För att aktiebolagsformen skall kunna komma i fråga för fondverksamhet krävs ett rörligt aktiekapital, som ändras allt eftersom nya aktieägare tillkommer och tidigare aktieägare avslutar sitt engage- mang. Ett aktiebolag med rörligt aktiekapital skulle emellertid, enligt de bedömningar som har gjorts tidigare (se t.ex. prop. 1974:128 s. 95 ff.), innebära alltför genomgripande förändringar i bolagslagstiftningen.

Före tillkomsten av 1974 års aktiefondslag rådde viss oklarhet om hur andelsägarnas och förvaltarens inbördes rättigheter och skyldigheter skulle regleras. Mellan parterna förelåg en form av uppdrag och ett av- stamp gjordes i de regler som gällde för sysslomän (18 kap. handelsbal- ken). Vidare fick man utgå ifrån vad som kunde anses avtalat mellan parterna, eller vad som med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit deras avsikt. Därutöver fick man förlita sig på allmänna rättsgrund- satser (SOU 1969:16 s. 80). Att i lag reglera parternas förhållanden med- förde dock en ökad trygghet för fondspararna.

Med den valda legala kontraktsrättsliga formen separeras äganderätten till fondförmögenheten från fondens förvaltande, men också från till- gångarnas förvaring. Fondandelsägarna äger gemensamt fonden, förvalt- ningen av fonden läggs på ett fondbolag och tillgångarna i fonden förva- ras av ett särskilt förvaringsinstitut. Detta trepartsförhållande kan sägas vara uppbyggt av tänkta uppdragsavtal, där fondbolaget och förvarings- institutet åtar sig ett visst uppdrag mot en viss ersättning. Ersättningen utgår oftast ur fondförmögenheten och betalas därmed indirekt av fond- andelsägarna. Fondbolaget och förvaringsinstitutet har ett ansvar att full- göra sin del av uppdraget. Själva fonden är dock inte ett eget rättssubjekt

– även om fonden i skattehänseende behandlas som en juridisk person (se avsnitt 4.3.12) – och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig

115

skyldigheter eller föra talan inför domstol. Tillgångarna i fonden är dess- Prop. 2002/03:150 utom skyddade mot utmätning.

Figur 5. Den legala konstruktionen.

 

Fondägarna

 

 

 

 

 

 

 

 

“avtal”

Fondbolaget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fonden

“avtal”

 

 

 

 

“avtal”

 

 

 

 

Förvararen

Fondandelsägarnas äganderätt till fonden är dock kraftigt beskuren och medför egentligen bara en rätt att få sin andel i fonden inlöst samt i före- kommande fall erhålla utdelning. I gengäld ansvarar inte fondandels- ägarna för förpliktelser som avser fonden. I stället har förvaltaren (fond- bolaget) fått många av de befogenheter som normalt förknippas med äganderätten. Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör värdepappersfonden, vilket t.ex. innebär att det är fondbolaget som utövar den rösträtt som kommer ur aktieinnehavet i fonden. Fondandels- ägarnas äganderätt kommer härutöver till uttryck genom att såväl fond- bolaget som förvaringsinstitutet kan bli skadeståndsskyldiga gentemot fondandelsägare för skada som tillfogats genom överträdelse av de bestämmelser som gäller för fonden. Denna skadeståndsskyldighet kan liknas vid den som enligt allmänna regler finns vid kontraktsbrott eller överträdelse av ett sysslomannauppdrag. Fondförvaltarens skadestånds- skyldighet speglar på så sätt fondandelsägarnas rättigheter.

En värdepappersfond måste i princip vara öppen för dem som vill spara i fonden. I lagen – liksom i UCITS-direktivet – uppställs som grundkrav att fonden bildas genom kapitaltillskott från allmänheten. Ett fondbolag anses därför inte kunna neka någon att förvärva andelar i en värdepappersfond. Från detta allmänhetskrav skall man dock skilja regler om t.ex. minsta belopp vid insättningar i fonden. Det anses finnas en möjlighet att kräva viss minimiinsättning, vilket då kan bli en naturlig begränsning av vilka som skjuter till kapital.

Att en värdepappersfond är öppen innebär dock framför allt att andels- ägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Denna princip återfinns även i UCITS-direktivet och infördes i svensk rätt redan genom 1974 års aktiefondslag. Syftet var att ge andels- ägarna ett ytterligare skydd genom att när som helst kunna avsluta sitt sparande i en fond. I förarbetena till 1974 års aktiefondslag uttalades till och med att slutna fonder inte borde få förekomma i vidare mån än som kunde ske inom ramen för redan befintliga associationsformer (prop. 1974:128 s. 94 f.). Detta synsätt förändrades dock inför den nu gällande lagstiftningen. I förarbetena (prop. 1989/90:153 s. 38) till da-

gens lag uttalades sålunda att även slutna fonder kunde erbjuda fördelar

116

för vissa sparare och att sådana kunde tillåtas genom särskilt tillstånd Prop. 2002/03:150 såsom nationell värdepappersfond. Finansinspektionen har ännu inte be-

viljat tillstånd för slutna fonder.

4.3.4Nationella fonder

Vid sidan av EG-harmoniserade värdepappersfonder finns som tidigare framgått icke-harmoniserade fonder. UCITS-direktivet avser nämligen inte att förbjuda andra fonder. I ingressen till direktivet anges att varje medlemsstat får reglera särskilt kategorier av företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med speciell placerings- eller upplåningsinriktning. Dessa fonder får, som en följd av att de inte är harmoniserade, inte fritt saluföras utanför landets gränser och brukar där- för benämnas som nationella fonder.

I 3 § lagen om värdepappersfonder medges således en möjlighet att få tillstånd av Finansinspektionen för annan näringsverksamhet. Denna paragraf möjliggör med andra ord svenska nationella fonder.

Nämnda lagrum saknade sin motsvarighet i 1974 års aktiefondslag. I samband med att Sverige i 1990 års lag anpassade sin lagstiftning till EG:s regelverk, uppstod dock behovet av särskild reglering för de natio- nella fonderna (se prop. 1989/90:153 s. 37 ff.). Det var främst frågan om öppna och slutna fonder som initierade diskussionen om nationella fon- der och i förarbetena uttalades särskilt att nationella fonder, med dispens från lagens bestämmelser, kunde innefatta slutna fonder. Vidare uttalades att det inte kunde uteslutas att också andra former av fondverksamhet borde kunna tillåtas. Det fick då ankomma på Finansinspektionen att be- döma om en viss verksamhet ansågs uppfylla de krav på riskspridning som borde ställas på en fond som vänder sig till allmänheten. I övrigt bedömdes det som svårt att förutse vilka behov av ytterligare reglering som skulle kunna komma att behövas för att upprätthålla en sund ut- veckling inom området.

Nationella fonder fordrar tillstånd av Finansinspektionen, vilket läm- nas bara till fondbolag eller annan som står under inspektionens tillsyn, t.ex. värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

De nationella fonderna skall vara riktade till allmänheten för att gemensamt delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra fi- nansiella instrument. Bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder gäller fullt ut, om inspektionen inte medgett undantag i det särskilda fal- let. Vanligast är att de nationella fonderna fått tillstånd att avvika från de placeringsbestämmelser som annars gäller för de harmoniserade värde- pappersfonderna.

I UCITS-direktivet anges särskilt att varje medlemsstat särskilt får reglera nationella fonder som avviker från de i direktiven angivna – och i den svenska lagen fastställda – placerings- och lånereglerna. I förarbe- tena (prop. 1989/90:153 s. 37 ff.) till lagen om värdepappersfonder note- rades denna sorts undantag särskilt, dock med kommentaren att mindre avvikelser inte borde tillåtas.

Det finns inte några direkta lagliga begränsningar avseende vilken risk en nationell fond får ta. I förarbetena (a. prop. s. 38) till lagen om värde-

pappersfonder angavs emellertid att de nationella fonderna skall uppfylla

117

det grundläggande kravet på riskspridning. Detta borde enligt motiven Prop. 2002/03:150 åtminstone gälla sådana fonder som riktar sig till allmänheten.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter skall den som vill driva natio- nella fonder till inspektionen lämna samma uppgifter som fondbolag som vill driva harmoniserade värdepappersfonder. Därtill skall fondförval- taren i sin ansökan ange de undantag bolaget önskar.

4.3.5Förhållandet mellan UCITS-fonder och nationella fonder

Lagen om värdepappersfonder utgår ifrån att en värdepappersfond enligt lagens mening är lika med en UCITS-fond enligt UCITS-direktivet. De nationella fonderna företer dock en del likheter med de fonder som följer UCITS-direktivet. Följaktligen måste även en nationell fond – i likhet med en värdepappersfond – rikta sig till allmänheten. Dessutom får me- del i en nationell fond – på samma sätt som gäller för en värdepappers- fond – inte placeras i annat än i fondpapper och andra finansiella instru- ment. Semantiskt är således även en nationell fond en värdepappersfond.

4.3.6

Fondandelsägarnas äganderätt

 

De som skjutit till kapital och således förvärvat andelar i fonden äger

 

fonden gemensamt med övriga fondandelsägare. I samäganderättslagen

 

(1904:48 s. 1) finns bestämmelser som tar sikte på fall där flera ägare

 

samfällt äger t.ex. värdepapper. I lagen om värdepappersfonder stadgas

 

emellertid uttryckligen att den lagen inte skall tillämpas på denna sär-

 

skilda form av gemensamt ägande. I stället regleras andelsägarnas inbör-

 

des förhållande och äganderätt till fonden i lagen om värdepappersfonder

 

och i värdepappersfondens fondbestämmelser.

 

Lagen stadgar nämligen att varje värdepappersfond skall ha särskilda

 

fondbestämmelser som anger bl.a. namnet på fonden, grunderna för fon-

 

dens placeringsinriktning, regler för utdelning, modellen för hur andelar-

 

nas värde skall räknas ut och vilka avgifter som tas ut för förvaltningen.

 

I lagen anges vidare att fondandelarna skall vara lika stora och att de

 

skall medföra lika rätt till tillgångarna i fonden. Värdet av en fondandel

 

är fondens värde delat med antalet fondandelar. Denna ekonomiska rätt

 

kombineras med en ovillkorlig rätt att få sitt andelsinnehav inlöst mot

 

medel i fonden. Låt vara att det i vissa fall finns en möjlighet för fond-

 

bolaget att avvakta inlösen. Andelsägare har däremot inte någon möjlig-

 

het att få till stånd en försäljning av den gemensamt ägda egendomen, så

 

som fallet är enligt samäganderättslagen. I stället finns särskilda

 

bestämmelser i lagen om värdepappersfonder om hur en fond skall upp-

 

lösas.

 

 

Fondandelsägare har utöver den ekonomiska rättigheten fått sin ägan-

 

derätt beskuren. Det är således inte fondandelsägarna som bestämmer

 

över fonden och dess tillgångar. Denna rätt tillkommer förvaltaren. Där-

 

emot har fondandelsägarna rätt att förlita sig på att förvaltaren handlar

 

uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse, att lagen om värde-

 

pappersfonder följs samt att förvaltaren följer de bestämmelser som

 

framgår av fondens fondbestämmelser. På så sätt bestäms också uppdra-

 

gets ramar. Lagen anger emellertid inte närmare vad som skall anses om-

118

fattas av andelsägarnas gemensamma intresse. Det bör i huvudsak vara Prop. 2002/03:150 fråga om intresset att få en så bra avkastning som möjligt i förhållande

till den på förhand angivna riskprofilen. Det bör inte heller vara kontro- versiellt att anta att regeln också avser intresset att betala så lite som möjligt för förvaltningen. I vissa fonder kan därtill i fondbestämmelserna särskilt angivna syften förekomma. Det kan t.ex. vara fråga om fonder som ger en del av avkastningen till en angiven organisation.

Den ekonomiska rätten stärks ytterligare genom en regel som fråntar andelsägarna ansvaret för de förpliktelser som avser fonden.

4.3.7Förvaltningen av fonden

Det ankommer på förvaltaren, antingen ett fondbolag eller annan som står under Finansinspektionens tillsyn, t.ex. ett värdepappersbolag (i det följande, om annat inte anges, gemensamt benämnda fondbolaget), att förvalta fonden. I gengäld har fondbolaget rätt att ta ut avgifter som ersättning för sitt arbete. Fondandelsägarnas tänkta uppdrag till fondbo- laget, att ta hand om fonden, regleras såväl i lagen som i fondbestämmel- serna. Bryter förvaltaren mot detta uppdragsavtal ådrar sig fondbolaget skadeståndsansvar gentemot fondandelsägarna.

Som tidigare nämnts skall fondbolaget i sin förvaltning handla uteslu- tande i andelsägarnas gemensamma intresse. Denna skyldighet bör i huvudsak motsvara den allmänna lojalitetsplikt som får anses gälla alla uppdragstagare. Fondbolagets förvaltning omfattar alla frågor som rör värdepappersfonden såsom förvärv och försäljning av värdepapper, utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden och uppbära utdelning.

I lagen anges emellertid särskilt vissa förbjudna åtgärder. Fondbolaget får således inte ha hand om den egendom som ingår i fonden. Det ankommer i stället på förvaringsinstitutet. Fondbolaget får inte heller ta upp eller bevilja penninglån (med visst angivet undantag), gå i borgen eller sälja fondpapper som fonden inte förfogar över.

Vidare finns begränsningar för hur fondbolaget får placera medlen i fonden. Dessa placeringsbestämmelser avser dels att ge en sund risk- spridning, dels att begränsa den makt som kan härledas ur innehaven i fonden. Förvaltningens ramar bestäms ytterligare i fondbestämmelserna med där angivna närmare regler för hur medlen i fonden skall placeras.

En stor del av lagens bestämmelser tar sikte på att ge ägarna ett grundläggande skydd gentemot förvaltaren. Som grund uppställs vissa krav på fondbolaget och dess organisation samt vidhängande tillstånds- krav och tillsyn. Vidare finns som tidigare nämnts vissa placerings- bestämmelser. Lagen innehåller också ingående regler om fondbolagets skyldighet att hålla andelsägarna informerade. Förvaringsinstitutens roll är också en del av detta skydd.

4.3.8

Placeringsbestämmelser

 

En viktig del i skyddet för investerarna är de begränsningar som finns för

 

placeringen av fondmedel i olika tillgångar. Meningen är att varje värde-

 

pappersfond skall tillämpa en riskspridning, som närmare anges i fond-

 

bestämmelserna. I syfte att uppnå en godtagbar riskspridning regleras

119

vilken typ av tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i Prop. 2002/03:150 och hur mycket av fondförmögenheten som får placeras i ett och samma

värdepapper. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder stämmer i allt väsentligt överens med UCITS-direktivets placeringsregler (prop. 1989/90:153 s. 34.).

4.3.9Konsumentskydd

Värdepappersfonder och nationella fonder måste vända sig till allmän- heten. Hushållens del av det totala fondsparandet är också mycket stor och fondsparandet kan med fog sägas vara en konsumentprodukt (dock inte uteslutande). Detta har också beaktats i lagen om värdepappersfon- der och många bestämmelser kan sägas syfta till att stärka skyddet för konsumenterna. Reglerna är dock inte uttryckligen avsedda för konsu- menter utan tar sikte på att skydda samtliga andelsägare. Krav på hur fondbolaget skall vara organiserat och hur medel i en fond får placeras är exempel på skyddsregler. Att tillgångarna i fonden skall hållas åtskilda och förvaras av ett förvaringsinstitut är ett annat exempel. Vidare ställer gällande lagstiftning krav på information till andelsägarna. Även dessa regler är en del av konsumentskyddet.

Utöver regelverket i lagen om värdepappersfonder finns även vissa mer allmänna bestämmelser som tar sikte på att skapa ett gott konsu- mentskydd.

4.3.10Förvaringsinstituten

För varje värdepappersfond skall finnas ett förvaringsinstitut som har i uppdrag att ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förva- ringsinstitutet skall enligt lagen om värdepappersfonder vara en bank eller ett annat kreditinstitut.

Ett förvaringsinstitut skall ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förvaringsinstitutet skall dessutom utöva viss kontroll över fondbolaget och bland annat se till att försäljning och inlösen av fond- andelar går rätt till, att andelarna blir rätt värderade samt att medlen i fonden används i enlighet med lagen och fondbestämmelserna. Ett förva- ringsinstitut skall verkställa fondbolagets beslut under förutsättning att dessa inte strider mot lagen eller fondbestämmelserna.

Förvaringsinstitutet har också fått en särskild roll då ett fondbolag inte längre vill eller kan fortsätta sin verksamhet. Det ankommer då på förva- ringsinstitutet att ta över förvaltningen av ett fondbolags värdepappers- fonder. Därefter skall förvaringsinstitutet antingen överlåta verksamheten till ett annat fondbolag eller upplösa fonden. För detta arbete har förva- ringsinstitutet rätt till skälig ersättning ur värdepappersfonden. Denna ersättning skall godkännas av Finansinspektionen.

I förvaringsinstitutets uppdrag ligger således att balansera fondbolagets makt och därigenom ytterligare garantera andelsägarna ett skydd mot att det anförtrodda kapitalet äventyras. Detta uppdrag skall som tidigare nämnts utföras oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

120

Tillfogar förvaringsinstitutet fondandelsägare skada genom över- Prop. 2002/03:150 trädelse av lagen eller fondbestämmelserna blir institutet skyldigt att utge

skadestånd.

Finansinspektionen utövar tillsyn över förvaringsinstituten. Dessa skall lämna upplysningar till och i övrigt samarbeta med inspektionen.

4.3.11Utländska fonder

Vid sidan av de svenska värdepappersfonderna, dvs. de som förvaltas av ett svenskt fondbolag, verkar utländska fondföretag i Sverige. För att utländska fondföretag skall få bedriva verksamhet i Sverige krävs dock att de fått tillstånd av Finansinspektionen. Det utländska fondföretaget måste driva liknande verksamhet i sitt hemland och därtill stå under till- syn där. Vidare måste det utländska fondföretaget se till att det i Sverige kan göra utbetalningar till andelsägare, lösa in deras andelar samt lämna viss angiven information till dem. Därtill finns ett allmänt krav på att fondföretaget bedriver en sund fondverksamhet. Uppfyller fondföretaget dessa krav kan det således få tillstånd att via filial eller genom gränsöver- skridande handel, sälja sina andelar i Sverige.

Utländska fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES behöver dock inte tillstånd. Sådana fondföretag skall i stället bara anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Detta är givetvis en följd av UCITS-direktivet.

4.3.12 Skatteregler

Beskattning av värdepappersfond

 

En svensk värdepappersfond är som tidigare har konstaterats inte en juri-

 

disk person. I skattelagstiftningen behandlas emellertid värdepappersfon-

 

den som en juridisk person (2 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen

 

[1999:1229]). Det innebär att värdepappersfonden beskattas för intäk-

 

terna i verksamheten, även om det finns särskilda bestämmelser för hur

 

intäkterna beräknas. Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för

 

inkomst av tillgångar som ingår i fonden (6 kap. 5 § inkomstskattelagen).

 

Utländska värdepappersfonder är begränsat skattskyldiga. De är skatt-

 

skyldiga för inkomst av fastighet i Sverige och för tillgångar som är hän-

 

förliga till det fasta driftstället och som ingår i fonden (Se 6 kap. 16 a §

 

inkomstskattelagen; bet. 2000/01:SkU9, SFS 2000:1354).

 

Särskilda regler finns för beräkning av inkomst av värdepappersfond.

 

Värdepappersfond skall inte ta upp kapitalvinster på delägarrätter och på

 

motsvarande sätt får kapitalförluster på delägarrätter (aktier, tecknings-

 

rätter, andelar i värdepappersfonder m.m. enligt 48 kap. 2 § inkomst-

 

skattelagen) inte dras av. Detta för att fonden skall kunna avyttra värde-

 

papper och investera vinsten i nya värdepapper utan skattekonsekvenser.

 

Den förmån som ett indirekt ägande genom fond därigenom får framför

 

direkt ägande är tänkt att elimineras genom att en schablonmässigt

 

beräknad intäkt läggs till grund för beskattningen för fonden. Som intäkt

 

tas upp ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på fon-

 

dens delägarrätter vid beskattningsårets ingång (jfr prop. 1989/90:110).

121

 

Mottagen utdelning är också skattepliktig. Utdelning som fonden lämnar Prop. 2002/03:150 skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning

avser. Avdraget får dock inte vara så stort att underskott uppkommer (se 39 kap. 14 § inkomstskattelagen).

Vanliga regler om inkomstberäkning gäller i övrigt. Det innebär bl.a. att löpande kapitalavkastning, dvs. mottagna utdelningar och räntor skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet medan förvaltningskostnader och räntor skall dras av.

Skattesatsen för värdepappersfonder är 30 procent av den beskatt- ningsbara inkomsten (se 65 kap. 14 § inkomstskattelagen).

Beskattning av andel i värdepappersfond

För andelsägare kan skattekonsekvenser uppstå vid utdelning från fon- den, vid försäljning av fondandelar, vid förmögenhetsbeskattningen samt i samband med arv och gåva.

För utdelning utgår kapitalskatt om 30 procent, om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). För fysisk eller juridisk person bosatt i utlandet utgår kupongskatt med 30 procent eller den lägre skattesats som framgår av dubbelbeskattningsavtal.

Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. inkomstskattelagen. Här framgår att med avyttring av till- gångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse. Även inlösen omfattas av det allmänna avyttringsbegreppet. Om en värdepappersfond upplöses anses varje andelsägare ha avyttrat sin del. Om en person flyttar sitt andelsinnehav från en fond, t.ex. en allemansfond, till en annan, anses andelarna i den första fonden avyttrade och kapitalvinstbeskattning skall ske. Dagen för andelsägarens begäran om inlösen får anses som avyttringsdag, eftersom fondbolaget är bundet av denna begäran och måste, om än ibland med viss fördröjning, lösa in andelen. Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade till- gången minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat före- skrivs, utgifter för anskaffning ökade med utgifter för förbättring. Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på lik- nande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation (kontinuitetsprincipen).

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen om värdepappersfonder skall inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna.

Kapitalvinster beskattas med 30 procent om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). Är andelsägaren en juridisk person uppgår skattesatsen till 28 procent.

Kapitalförluster på andelar i marknadsnoterade aktiefonder och bland- fonder får kvittas fullt ut mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade (se 48 kap. 20 § inkomstskatte- lagen).

För marknadsnoterade andelar i räntefonder gäller att kapitalvinsten

eller kapitalförlusten skattemässigt skall behandlas som en ränteintäkt

122

respektive ränteutgift. Detta innebär att kapitalförluster på en räntefond Prop. 2002/03:150 ger full avdragsrätt (se 48 kap. 21 § inkomstskattelagen). Kapitalförluster

på andra delägarrätter får dock inte kvittas mot kapitalvinster på andelar i marknadsnoterade räntefonder (prop. 1999/2000:100 s. 207).

En andelsägare beskattas för sitt innehav på så sätt att värdet påverkar ägarens förmögenhet. Andelar i marknadsnoterade aktiefonder och blandfonder tas upp till 80 procent av det noterade värdet. Andel i ränte- fond tas upp till 100 procent av det noterade värdet. I arvs- och gåvo- skattehänseende tas värdepappersfonder upp till 75 procent av det note- rade värdet.

4.4Utländska förhållanden

Bland de europeiska länderna är det UCITS-direktivets regler som präg- lar marknaderna och som därmed har gett dem en likartad struktur. Även USA:s fondmarknad påminner mycket om den europeiska även om reg- leringen ser något annorlunda ut. En förklaring till att marknaderna är relativt lika i de olika länderna beror på att fondsparandet är en homogen produkt. Den följer samma ekonomiska principer i alla länder där fond- sparandet är utbrett och sparmedlen investeras globalt. Reglerna om fondsparandet bygger i stort sett på samma principer för att skydda spara- ren.

Vissa frågor skiljer dock länderna emellan. UCITS-direktivet har t.ex. lämnat öppet för olika lösningar för hur fondsparandet skall organiseras mellan parterna som förvaltar, förvarar respektive äger fondandelarna. Vidare finns det olika sätt att betrakta och reglera de s.k. nationella fon- der som ligger utanför UCITS-direktivets reglering. Dessutom påverkar skattelagstiftningen och traditioner i olika länder att reglerna har utfor- mats på ett särskilt sätt eller att vissa fondprodukter har större eller mindre spridning.

För en närmare genomgång av utländska förhållanden hänvisas till kapitel 4 i utredningens delbetänkande SOU 2002:56.

123

5

Utgångspunkter för en fondlagstiftning

Prop. 2002/03:150

 

5.1Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader

Regleringen av de finansiella marknaderna har gått igenom stora föränd- ringar under senare delen av 1980-talet och hela 1990-talet. Processen har präglats av en anpassning av regelverket till utvecklingen efter bort- tagandet av valuta- och kreditrestriktioner i slutet av 1980-talet. Markna- derna har dessutom internationaliserats och nya kunskaper om markna- dernas funktion har vunnits samtidigt som data- och kommunikations- tekniken har utvecklats och möjliggjort effektivare marknader. Samtidigt utsätts de finansiella marknaderna för särskilda risker vid en globalise- ring; marknaderna förändras snabbare och därmed ökar behovet av att regleringen följer med.

För fondsparandets del har reglerna i Sverige varit i stort sett oföränd- rade sedan 1991 då en allmän anpassning skedde till EG:s direktiv på området. Det har således inte skett någon allmän genomgång av reg- leringen med den kunskap som nu finns om de finansiella marknaderna och reglering av dessa. Inom andra delar av den finansiella sektorn har det däremot under senare år skett en översyn av lagstiftningen. På försäk- ringsområdet gjordes en relativt genomgripande förändring i mitten och slutet på 1990-talet som ledde fram till en reformerad försäkrings- rörelselagstiftning84. I efterdyningarna av bankkrisen tillsattes år 1995 Banklagskommittén med syfte att lämna förslag på reformer för kredit- marknadsföretag. Huvudförslagen i deras arbete lämnades i delbetänkan-

det Reglering och tillsyn av

banker och kreditmarknadsföretag

(SOU 1998:160). Betänkandet har

legat till grund för en promemoria

som har utarbetats inom Finansdepartementet, Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5). Promemorian har i sin tur legat till grund för propositionen Reformerade regler för bank- och finansie- ringsrörelse (prop. 2002/03:139), som överlämnades till riksdagen i juli i år. En allmän genomgång av finansmarknaderna och deras funktion har

gjorts av Finansmarknadsutredningen

som tillsattes år

1997

(SOU 2000:11). Utredningen studerade

utvecklingstendenser

på det

finansiella området och finansmarknadens konkurrenskraft. I sina förslag till åtgärder behandlade Finansmarknadsutredningen bl.a. vissa principer som bör ligga till grund för regleringen av de finansiella marknaderna.

Sammantaget har kunskapen om hur finansiell reglering bör utformas

 

förbättrats under 1990-talet. Denna kunskap utgör en bra grund för hur

 

regleringen av fondmarknaden bör se ut. Det skall dock hållas i åtanke att

 

fondlagstiftningen inte är lika komplicerad som försäkringsrörelse-

 

reglering och reglering av bankverksamhet. Det betyder inte att fond-

 

lagstiftningen saknar betydelse eller komplikationer. Fonderna represen-

 

terar stora värden i det finansiella systemet och berör de flesta i samhäl-

 

let. Fonderna är emellertid okomplicerade i den meningen att de utgör en

 

ren sparform. Fonderna har inte samma betydelse för individer och sam-

 

hälle som försäkringsbolagens lösningar att hantera skaderisker och pen-

 

sioner samt bankernas funktion som kreditgivare och upprätthållare av ett

 

84 Prop. 1998/99:87.

124

betalningssystem. Det framgår om inte annat av att försäkrings- och Prop. 2002/03:150 bankrörelser är mycket gamla företeelser medan fondsparandet har

utvecklats främst under 1980- och 1990-talen. Å andra sidan är sparandet i fonder mycket betydelsefullt för den enskilde som kan ha en stor del av sina tillgångar i fondsparande.

I detta avsnitt analyseras närmare vilka motiv som finns för att reglera fondsparandet. Det görs utifrån en modern syn på finansiell reglering. Syftet är att lägga grunden för de förslag som presenteras längre fram.

5.2Varför reglera fondsparandet?

Regeringens bedömning: Konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. Riksbanken

anser dock att analysen av regleringsmotiven och skyddsintressena kan fördjupas och efterlyser en mer grundläggande diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden.

Skälen för regeringens bedömning: Två huvudmotiv brukar nämnas för att reglera de finansiella marknaderna: finansiell stabilitet och kon- sumentskydd. Det första tar sikte på samhällets behov av stabilitet i det finansiella systemet och att undvika systemrisker. I en delrapport till Finansmarknadsutredningens betänkande (SOU 2000:11) definieras sys- temrisker som självförstärkande krisförlopp i det finansiella systemet som allvarligt skadar funktionsförmågan även i andra delar av ekonomin. Bankerna är i många avseenden hjärtat i ekonomin eftersom de upprätt- håller ett betalningssystem och står för kreditförsörjningen. De flesta betalningar i samhället sker med hjälp av en bank och bankerna tillhan- dahåller också krediter till företagen så att de klarar sin kapitalför- sörjning. Skulle någon av dessa funktioner fallera skulle det genast få återverkningar på företag utanför den finansiella sektorn eftersom betal- ningar och krediter är vitala för att företagen skall fungera. Ett sådant förlopp skulle snabbt leda fram till en systemkris. Det räcker med att en bank eller ett kreditmarknadsföretag hamnar i svårigheter för att hela systemet skall komma i gungning eftersom alla banker är nära samman- kopplade med varandra via betalningar, krediter m.m. Detta motiv ansåg Banklagskommittén vara det bärande skälet för att reglera banker och kreditmarknadsföretag.

Det andra motivet för att reglera finansiella marknader är att säker- ställa ett gott konsumentskydd. Detta motiv har varit vägledande vid utformningen av försäkringsrörelselagstiftningen. Särskilda rörelseregler och särskild tillsyn för försäkringsbolag syftar till att skydda direkt- försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäk- ringsavtal. En näringsrättslig särreglering är därför befogad med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för dessa som kollek- tiv om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de särskilda förhållanden, bl.a. komplexiteten i produkten och långa kontraktstider, som hör samman med försäkringar (se t.ex. prop. 1998/99:97 s. 137 ff.).

125

Det skulle vara enkelt att avfärda en närmare analys av motivet för att Prop. 2002/03:150 reglera fondsparandet med att Sverige är bundet av att följa EG:s direktiv

på området. Viss frihet medges dock vid genomförandet av direktiven i den nationella lagstiftningen, vilket ställer krav på vissa överväganden och ställningstaganden. Ställning bör också tas till vilka regler som skall gälla för nationella fonder. För att kunna ta ställning till olika frågor om fondsparandets reglering krävs att grunderna för motiven att reglera sek- torn är klarlagda. Kunskapen om motiven för att reglera är vägledande för de överväganden som behandlas längre fram.

I och för sig skulle ett fondsparande kunna regleras endast av civil- och associationsrättslig lagstiftning. Fondsparandet har emellertid vissa speciella egenskaper som kräver viss ytterligare reglering om det skall kunna få en större spridning hos allmänheten. En reglering som är särskilt anpassad till fondsparandet gör det mer effektivt, stabilt och accepterat, och bidrar därmed också till att sprida fondsparandet. Detta förbättrar kapitalets användning samtidigt som spararna får tillgång till ett större utbud av sparprodukter.

5.2.1Fondsparandet och systemrisker

Den finansiella sektorns funktioner kan beskrivas som: att upprätthålla ett betalningssystem, tillhandahålla krediter, omfördela risker och allokera sparandet. För allmänheten kan de två sistnämnda funktionerna tillhandahållas genom bl.a. fondsparandet. Fonderna möjliggör för att allmänhetens sparande kan nå flera olika delar av det finansiella syste- met. Samtidigt får insättarna i fonderna möjlighet att sprida sitt sparande över ett flertal produkter och områden. Fonderna är däremot inte en del av betalningssystemet eller en del av kreditgivningen. De har således inget att göra med de systemrisker som utgjort motiv att reglera den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar eller tillhandahålla krediter. De institut som hanterar fonderna, fondbolagen, kan hamna i ekonomiska svårigheter utan att det får följdeffekter på andra delar av ekonomin, eftersom tillgångarna i fonden är separerade från fondbola- gen. Andelsägarnas rätt till fondförmögenheten äventyras därför inte direkt av att det förvaltande fondbolaget går i konkurs; tillgångarna som utgör fonden finns kvar även om fondbolaget tvingas i likvidation. Fond- bolagen har heller inte sådana kopplingar med varandra som kan bli självförstärkande.

För bankerna – som dominerar fondmarknaden via sina fondbolag – utgör fondavgifterna en inte oväsentlig del av deras intäkter. Om dessa intäkter skulle minska drastiskt till följd av att allmänheten slutar att spara i fonder kan det under en anpassningsperiod leda till lönsamhets- problem för enskilda banker. Även om fondsparandet är en viktig inkomstkälla för bankerna är det dock långsökt att tro att det kan hota bankers överlevnad om det upphör.

En intressant frågeställning är om förändringar i fondernas tillgångs- värden kan skapa processer som gör att marknaderna destabiliseras och som kan få ett förlopp som liknar en systemkris.

Det finns exempel på när fonder genom sitt agerande har satt det finan-

siella systemet i gungning. Det skedde när hedgefonden Long-Term

126

Capital Management hamnade i betalningssvårigheter på grund av fon- dens strategi. Den huvudsakliga placeringsstrategin var att ta omfattande finansiella positioner i vissa värdepapper som man ansåg vara felprissatta i relation till andra värdepapper; detta finansierades i hög grad med lånade medel. När prisutvecklingen på fondens innehav inte blev som man förutsett fann sig fonden inlåst i sina positioner. Anledningen till att positionerna inte kunde avvecklas var att marknadens likviditet försäm- rades. Detta ledde i sin tur till stora kreditförluster för de banker som bistått fonden med lån. Slutsatsen från detta fallissemang är att problem i stora belånade portföljer kan få återverkningar i det finansiella systemet. I första hand ligger dock ansvaret för att undvika denna typ av stabilitets- störningar på de kreditgivande instituten. I andra hand ligger ansvaret hos den myndighet som ska tillse att kreditgivarna har kontroll över sin utlå- ning.

Det är inte troligt att fondspararna skulle kunna skapa en kris genom att samtidigt lösa in sina fondandelar och därigenom pressa tillgångs- priserna. Det är svårt att tänka sig en situation där alla fondsparare agerar unisont och därmed skapar effekter som är systemkrisliknande. Dessutom har värdepappersfonderna genom sin konstruktion en inbyggd ”fördröjningsmekanism” som skulle kunna verka dämpande vid kraftiga rörelser på de finansiella marknaderna. Fondspararen kan inte sälja omedelbart, utan vid försäljning får fondspararen tidigast den kurs som sätts på fonden vid stängning senare samma dag, eller dagen därpå. Fon- der är därmed inte lämpliga instrument för mycket kortsiktiga spekula- tioner och kan inte användas för daglig handel (s.k. daytrading).

En annan sak är att ett fallissemang i ett fondbolag eller annat finan- siellt institut skulle få återverkningar i form av att förtroendet för den finansiella sektorn i allmänhet och för fondmarknaden i synnerhet skulle minska. Sådana effekter är inte oviktiga. Särskilt som en ökning av fond- sparandet också medför att konsumenterna blir mer beroende av markna- dernas utveckling, vilket i sin tur kan leda till förändringar i deras beteenden. Det är emellertid inte troligt att en sådan utveckling också leder till fenomen som kan skapa kriser av den omfattning som en systemkris kan orsaka. Därmed inte sagt att det kan uteslutas att fond- marknaden, som en del av värdepappersmarknaderna, kan komma att bidra till krascher som i värsta fall också kan få systempåverkande effekter.

Konsumenterna kommer genom sitt sparande att i högre utsträckning bli beroende av de komplicerade samband som styr de finansiella mark- nadernas utveckling. Det är inte möjligt att vänta sig att konsumenter i allmänhet skall ha tillräcklig kunskap för att själva hantera de risker som en exponering mot finansmarknaderna innebär. För att fördelarna med fondsparandet skall kunna komma dessa konsumenter tillgodo finns det därför skäl att även ta till vara deras intressen.

En fondlagstiftning bör således främst förses med regler till skydd för konsumentintressena. Fondlagstiftningen och konsumenterna är också beroende av ett stabilt finansiellt system. Ur den aspekten finns det ett samband mellan systemskydd och konsumentskydd. Ett stabilt finansiellt system gynnar fondmarknaden och därmed också konsumenterna. Men eftersom fondmarknaden inte i sig är systemhotande bör heller inte den typ av reglering som motiveras av systemskydd förekomma i fondlag-

Prop. 2002/03:150

127

stiftningen. I stället bör regleringen enbart rikta in sig på att skydda kon- Prop. 2002/03:150 sumenterna.

5.2.2Fondsparandet och konsumentskydd

Det främsta motivet till att reglera fondsparandet är att detta sparande ofta är av stor privatekonomisk betydelse för den enskilde. Produkten kan dessutom uppfattas som komplex och innehålla ett flertal osäkra faktorer, vilket till en del beror på att avtal om fondsparande sluts innan resultatet av sparandet är känt. Vidare är sparformen kollektiv vilket gör att regler bör finnas för att hålla isär olika intressen som finns mellan fondandelsägarna samt mellan fondandelsägarna och fondbolagen. Dessutom är fondspararen i ett informationsunderläge i förhållande till fondbolaget, vilket gör att ett fondsparande knappast skulle uppstå som sparform utan regler som tillvaratar fondspararens intressen. Regleringen effektiviserar fondsparandet genom att en infrastruktur i form av t.ex. tillsyn tillhandahålls. Det har bidragit till att sparandet har blivit väl spritt i samhället vilket i sig kan sägas öka behovet av en reglering med hänsyn till skyddet för konsumenterna. Mer än fem miljoner svenskar sparar i fonder och inte minst genom premiepensionssystemets konstruktion är i stort sett hela den yrkesverksamma befolkningen berörd av lagstiftningen för värdepappersfonder.

Av Finansmarknadsutredningen används termen gott konsumentskydd. Det hänger samman med att konsumentskyddet oftast inte kan vara hel- täckande utan att andra värden i form av konkurrens och effektivitet går förlorade. Det uppstår således en avvägning mellan regler som skyddar konsumenten och vad som är lämpligt för att få en samhällsekonomiskt effektiv lösning och ett rikt produktutbud. En alltför standardiserad och hård reglering gör att konsumenterna endast får tillgång till ett mindre urval av likartade produkter. Det innebär i sig en kostnad för konsumen- ten, och svagare konsumenter torde kunna drabbas hårdare än mer erfarna konsumenter som kanske har bättre förutsättningar att finna alter- nativ, exempelvis genom att skapa en egen aktieportfölj. Regleringen bör emellertid utgå från de sparare som är mindre kunniga om och intresse- rade av de finansiella marknaderna. Det är främst de som behöver skyd- das eftersom deras informationsunderläge är större. De är därför mer utsatta för eventuella oegentligheter eller dålig rådgivning.

Ett problem som kan uppstå med en reglerad fondmarknad är att den kan framstå som ett säkert alternativ i jämförelse med att direkt äga finansiella instrument. Lagstiftningen ger således sparandet legitimitet vilket kan medföra att konsumenten är mindre vaksam. Detta kan i sin förlängning innebära att regleringen i sig skapar behov av ytterligare regler. Det är emellertid inte lämpligt att utsträcka regleringen så långt att den inte bygger på att individen informerar sig om fondsparandets olika möjligheter och risker.

Det förtjänar också att påpekas att det för allmänhetens sparande också finns riskfria alternativ. Genom att staten tillhandahåller en insättnings- garanti är banksparande till en del helt riskfritt i nominella termer. I hän- delse av konkurs i en bank garanterar insättningsgarantin sparmedel som

är nominellt bestämda upp till 250 000 kronor per kund. Banksparande är

128

således riskfritt (bortsett från inflation) upp till det beloppet när räntan är Prop. 2002/03:150 bestämd på förhand. Ett annat riskfritt sparalternativ är RiksgäldsSpar

som erbjuds av Riksgäldskontoret. Genom att tillhandahålla riskfria spar- alternativ har staten således gett allmänheten en möjlighet att förvara sina överskottsmedel utan risk.

Vi ser i detta sammanhang inget behov av att, som Riksbanken före- slagit, göra någon ytterligare analys av regleringsmotiv och skydds- intresse. Vi ser inte heller anledning att föra någon ytterligare diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden, utöver vad som anges i detta avsnitt.

5.3Risker med fondsparandet

Regeringens bedömning: Fondandelsägare är främst utsatta för den finansiella risken, risken för dålig rådgivning, den administrativa risken och risken för intressekonflikter.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Fondsparandet skiljer sig från ett riskfritt sparande genom att värdeutvecklingen på besparingarna inte är förutsägbar. Oförutsägbarheten i sparandet beror på den finansiella ris- ken, dvs. att värdet på de underliggande tillgångarna varierar. Det är kon- sumenten som själv måste välja fonder med en lämplig finansiell risknivå vilket introducerar risktagandet. Fondvalet kan baseras på rådgivning och/eller på egen insamlad information och kunskap. Om fonder med en felaktig risknivå väljs kan det få negativa konsekvenser för den enskilde. En annan risk är risken för att sparandet inte finns tillgängligt när kon- sumenten gör anspråk på det. Denna risk delas dock med de flesta spar- former. Den benämns här som den administrativa risken. Ytterligare en risk är risken att fondbolaget inte handlar i konsumentens intresse. Det finns tillfällen då intressena för fondbolaget och konsumenterna inte sammanfaller.

I det nedanstående kommer dessa risker att belysas närmare.

5.3.1Den finansiella risken

Fondspararens viktigaste, och kanske svåraste, beslut gäller vilken nivå av finansiell risk som skall tas vid fondsparandet. Med finansiell risk menas att värdet på besparingarna inte är möjligt att bestämma på för- hand. Ju större osäkerhet det råder om värdet vid en tidpunkt i framtiden, desto större anses risken vara. Det gör att värdepapper som är svåra att förutsäga värdet på (t.ex. aktier) anses mer riskfyllda än de som har mer förutsägbara värden (t.ex. obligationer). Priset på tillgångarna reflekterar bl.a. hur marknaden uppfattar risken i respektive värdepapper. Risken som reflekteras i priset på värdepapperet är en sammanvägning av den förväntade avkastningen och de finansiella riskerna som kan delas in i kredit-, kurs-, likviditets- och valutarisker.

129

För fondspararen reflekteras den finansiella risken indirekt i priset på Prop. 2002/03:150 fondandelarna. I normala fall är den risken väsentligt reducerad i förhål-

lande till risken att köpa enskilda värdepapper i sitt sparande. Det beror på att fondernas risker brukar spridas genom placeringar i ett flertal till- gångar för att nå maximal avkastning till en given risknivå. Att spara i fonder är dock inte alltid förknippat med lägre risknivå än enskilda inne- hav. Vissa fonder kan bestå av enbart riskfyllda tillgångar medan vissa enskilda värdepapper i jämförelse kan vara mindre riskfyllda. En fond bestående av ett flertal värdepapper ökar dock möjligheten att variera risker och där så önskas reducera dem.

Figur 1. Diversifieringseffekten. Flera aktier, från olika branscher och företag, som sätts samman i en portfölj reducerar risken för sparandet.

Risk

Antal aktier

När väl fondspararen har fattat sitt beslut och placerat sina medel i en fond med en viss, förväntad risknivå, tar fondförvaltaren över den fortlö- pande hanteringen av de finansiella riskerna. Det är då väsentligt att för- valtaren verkligen sköter fonden så att risknivån motsvarar den som fondspararen förväntar sig. Fondspararen måste få den ”utlovade” riskni- vån. Förvaltaren måste således hålla sig till de tillgångar som specificeras i fondbestämmelserna. Exempelvis kan en förvaltare av en Rysslands- fond inte byta strategi och övergå till svenska aktier eller obligationer bara för att marknadsförutsättningarna i Ryssland ser dåliga ut. Därtill är det naturligtvis av vikt för fondspararen att förvaltaren sköter sitt upp- drag på ett skickligt sätt så att avkastningen blir så hög som möjligt. Denna risk, att förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan jämföras med ris- ken att t.ex. en bil är behäftad med tillverkningsfel, eller att en reparation är dåligt utförd. Konsekvenserna för den enskilde kan dock bli stora eftersom det ofta rör sig om långsiktigt sparande.

Skadeverkningarna av dålig portföljförvaltning begränsas därför av de fondbestämmelser som fonden måste hålla sig inom. Dessa riktlinjer avgör hur dåligt (eller bra) förvaltningen kan gå. Överträdelser av fond- bestämmelserna kan givetvis medföra oförutsägbara förluster. Det är dock upp till fondbolaget att motverka att så sker. Tillsynsmyndigheten har här också en viktig uppgift att kontrollera att fondbestämmelserna följs. Överträdelser av fondbestämmelserna eller lagens regler kan med- föra ett skadeståndsansvar.

130

5.3.2

Risken för dålig rådgivning

Prop. 2002/03:150

Den rådgivning kring finansiella tjänster som konsumenten möter hos exempelvis banker uppfattas nog mestadels av konsumenten som just en objektiv rådgivning. Banker säljer dock ofta bara sina egna fondbolags fonder vilket innebär en restriktion på rådgivningens innehåll och kvali- tet. Liksom flertalet andra finansiella företag är banker konkurrensutsatta vinstmaximerare och dess rådgivning bör betraktas därefter. Visserligen kan rådgivningen mycket väl vara lämplig och korrekt och en hjälp för fondspararen att välja fonder med rätt risknivå. Rådgivningen kan dock inte betraktas som opartisk och det kan uppstå situationer där de som säljer fonder styrs av andra syften än kundens. Exempelvis kan en viss fond ge säljaren fördelar i form av högre avgifter eller annan särskild bonus och därför vara att föredra att sälja till kunden. Samma fond behö- ver inte nödvändigtvis passa in i fondspararens riskprofil. Det kan såle- des finnas en konflikt mellan den produkt som rådgivaren vill sälja och den produkt som är bäst för konsumenten.

Skälet till att konsumenten riskerar att råka ut för dålig rådgivning är att den ofta befinner sig i underläge i sina förutsättningar att värdera kvalitén i rådgivningen. Dels är finansiell information svår att ta till sig, dels skall en tjänst värderas med tanke på att resultatet av tjänsten inte är känt på förhand och dessutom svår att mäta i efterhand. Det är ofta svårt att i efterhand avgöra om ett dåligt resultat i fonden är resultatet av dålig förvaltning eller beror på marknadsrisken. Konsumenten utsätter sig således för en risk att få en felaktig rådgivning. Det kan få negativa kon- sekvenser för den enskilde eftersom ett sparkapital i värsta fall kan gå förlorat.

Ett bra skydd för konsumenten är en egen kunskap på sparområdet eller att information hämtas från olika håll. För konsumenten torde ett sådant beteende inte vara något nytt utan samma sak gäller vid de flesta större inköp av produkter eller tjänster.

Regeringen tillsatte den 10 maj 2001 en särskild utredare som fick i uppdrag att utreda frågor kring konsumentskyddet vid finansiell rådgiv- ning (dir. 2001:41). Betänkandet Konsumentskydd vid finansiell rådgiv- ning (SOU 2002:41) överlämnades till regeringen i maj 2002. Regeringen överlämnade i maj 2003 en proposition till riksdagen med förslag till en lag om finansiell rådgivning till konsumenter (prop. 2002/03:133).

5.3.3 Den administrativa risken

Den administrativa risken avser risken att konsumentens besparingar inte

 

finns tillgängliga den dag de skall användas till något. Detta har i sig sin

 

grund i att konsumenten har anförtrott sina besparingar till en extern part

 

som åtagit sig att förvalta egendomen. Denna risk delar fondspararen

 

med sparare i andra sparformer. Skyddet för konsumenten i detta

 

avseende är också väl tillgodosett på olika sätt.

 

Ett starkt skydd för fondspararen är att fondbolaget inte har tillgång till

 

sparmedlen på annat sätt än genom att det förvaltar fonden. Fondbolaget

 

fattar och verkställer investeringsbesluten men förfogar inte över till-

 

gångarna på annat sätt. Därtill fyller förvaringsinstitutet en kontrollfunk-

131

 

tion genom att det har till uppgift att kontrollera att fondbolaget placerar Prop. 2002/03:150 medlen i enlighet med gällande regler. Dessutom står både de institut

som förvaltar medlen och de som förvarar dem under tillsyn av Finans- inspektionen. Skulle fondbolaget gå omkull skall det inte leda till några förluster för fondspararen eftersom tillgångarna i fonden ligger i förva- ringsinstitutet. Om förvaringsinstitutet skulle gå i konkurs bör det heller inte leda till några förluster eftersom förvaringsinstituten skall förvara tillgångarna i fondandelsägarnas namn separerade från sina egna till- gångar. Detta förhållande gäller för alla finansiella instrument som tillhör institutens kunder.

Det skulle dock via administrativt slarv eller brottslighet kunna uppstå en situation där de finansiella instrumenten inte finns tillgängliga efter en konkurs. I sådana fall riskerar fondandelsägarna att deras besparingar går förlorade. För den som överlåter åt annan att förvalta enskilda innehav i finansiella instrument finns ett investerarskydd för denna typ av händel- ser. Skulle en sådan situation inträffa att förvaltaren går i konkurs har den enskilde investeraren rätt till kompensation upp till ett värde av 250 000 kronor. Detta skydd ger dock inte andelsägarna rätt till ersätt- ning för finansiella instrument som ingår i en värdepappersfond. Fond- andelsägaren är i detta avseende sämre skyddad än den som äger aktier, obligationer eller andra finansiella instrument. Fondandelsägarna är dock skyddade genom att tillgångarna förvaras av ett förvaringsinstitut utan möjlighet för fondbolaget att handha dem. Risken för att fondandels- ägaren skall råka ut för förluster på grund av konkurser i förvarings- institut får anses vara liten. Även utan investerarskyddet är fondandels- ägarnas intressen i detta avseende således väl tillgodosedda.

5.3.4Risken för intressekonflikter

När konsumenten har överlämnat ansvaret till ett fondbolag att hantera besparingarna uppkommer intressekonflikter. Grunden för dessa kon- flikter är att fondbolaget skall maximera sin egen vinst, medan fond- andelsägarna vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Denna typ av intressekonflikt finns i och för sig i nästan allt företagande. Skillnaden vad gäller fondverksamhet är att trots att fond- andelsägarna står risken så är det fondbolagen och deras ägare som har kontrollen över investeringarna. Lagen om värdepappersfonder föreskri- ver visserligen att fondbolaget uteslutande skall handla i fondandelsägar- nas intresse, men vissa frågors natur gör att det blir fråga om bedöm- ningar. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om fondbolaget enbart har tagit hänsyn till fondandelsägarnas intressen.

I de flesta fall ägs fondbolagen av banker eller av andra finansiella företag. Dessa företag har i allmänhet välförgrenade verksamheter med många olika intäktskällor utöver fondverksamheten. Intressekonflikter kan därför tänkas uppstå inom olika delar av fondbolagets verksamhet. Fondbolagens investeringsbeslut kan påverkas liksom deras agerande i ägarfrågor. Exempelvis skulle en banks avdelning för företags- finansiering i samband med en mindre lyckad emission kunna pressa fondbolaget att för en fond köpa en större post aktier i det aktuella bola-

get än vad fondbolaget egentligen anser vara i fondandelsägarnas

132

intresse. Fondbolaget skulle även vid utövandet av ägandet i innehavda bolag kunna påverkas av sin egen ägare att ta andra hänsyn än enbart fondandelsägarnas.

Intressekonflikter kan även påverka den löpande förvaltningen på andra sätt. Fondbolaget kan exempelvis känna sig pressat att lägga sina värdepappersaffärer hos en närstående mäklare, så att courtaget hålls inom samma koncern. Därigenom utnyttjas kanske inte de möjligheter till kostnadspress som fondbolaget har. Om det finns ett förvarings- institut inom koncernen kan det vara naturligt att detta förvaringsinstitut utnyttjas utan att det rent affärsmässigt är det mest fördelaktiga.

Det finns även andra intressekonflikter som kan uppstå inom fond- bolaget, dvs. intressekonflikter som inte har sin grund i inflytandet av fondbolagets ägare. Exempel på detta är att fonden kan ha ett incita- mentsprogram, exempelvis i form av ett bonussystem eller ett risk- kontrollsystem, som medför att förvaltaren inte alltid agerar på ett sätt som ligger i fondandelsägarnas intresse. Bonussystem kan, om de utfor- mas på ett genomtänkt sätt, ge förvaltaren ett incitament att handla i fondandelsägarnas intresse, men det är också stor risk att bonussystemen skapar ett felaktigt och kortsiktigt beteende. Om bonussystemet exem- pelvis baseras på årsresultatet i den finansiella grupp i vilken fondbolaget ingår i kan detta vara en drivkraft till att skapa courtageintäkter genom att göra fler transaktioner än vad som gagnar fondandelsägaren. Ett annat exempel är om bonusen är relaterad till årsavkastningen från fonden. Vid sådant förhållande kan beteendet påverkas så att det blir överdrivet för- siktigt under de sista månaderna före årsskiftet, för att undvika att en bra avkastning blir dålig, alternativt ett alldeles för stort risktagande om fon- den gått dåligt tidigare under året och förvaltaren inte har något att för- lora.

Kortsiktiga vinststrävanden hos fondbolaget kan också leda till intres- sekonflikter. I syfte att öka försäljningen kan fondbolaget tänkas satsa på att marknadsföra nya populära fondkategorier, utan att det nödvändigtvis generar en bättre avkastning för fondandelsägarna. Detta beteende för- stärks av massmedias intresse av att fokusera på fondernas kortsiktiga avkastning.

Även om intressekonflikter kan antas föreligga är incitamenten goda för fondbolaget att arbeta för fondandelsägarna. Fondmarknaden är kon- kurrensutsatt och för fondbolag, liksom andra konkurrensutsatta företag, är det väsentligt att skapa en bra långsiktig lönsamhet. Det innebär att fondbolaget i princip måste leverera en bra produkt och vårda sina kun- der för att kunna överleva. Från tid till annan kan dock fondbolaget stäl- las inför situationer där andra intressen kan komma att styra.

Regleringen av fonderna bör beakta intressekonflikten och ges ett innehåll som uteslutande tar tillvara fondandelsägarnas intresse. Frågan är dock komplicerad eftersom den kräver en ingående analys i de fall ett agerande i annat än fondandelsägarnas intresse kan misstänkas. Risken finns att frågans komplexitet och bristen på information medför att ett felaktigt agerande aldrig upptäcks.

Prop. 2002/03:150

133

5.4En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och konsumentskyddet

Regeringens bedömning: Fondlagstiftningen skall möjliggöra olika fondprodukter och inte sätta alltför snäva ramar för fondverksamheten. Klara regler behövs emellertid till skydd för konsumenterna. Regleringen bör ha sin grund i EG:s UCITS-direktiv.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning bör ett gott

konsumentskydd inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder.

Skälen för regeringens bedömning: Lagen om värdepappersfonder ger de näringsrättsliga förutsättningarna för att bedriva fondverksamhet. Lagen ger vidare regler för hur rättsförhållandet mellan avtalsparterna – fondandelsägarna och fondbolaget – skall se ut. Regleringen tar avstamp i fondsparandets kollektiva form och ger en lösning som skall passa hela (eller merparten av) kollektivet. Fondmarknaden i dag ser emellertid inte ut som den gjorde för tio år sedan och den lär förändras ytterligare. Det är svårt att förutse hur produkterna – fonderna – kommer att utvecklas och också vad fondspararna kommer att efterfråga. I vissa avseenden är den nuvarande regleringen mindre flexibel. I andra råder det osäkerhet om vad som gäller. Det är framför allt regelverket kring de nationella fonderna som måste förtydligas och formas så att lagstiftaren inte i onö- dan förhindrar nya former av fondprodukter.

En översyn av den nuvarande lagstiftningen måste samtidigt omfatta den EG-rättsliga regleringen. Den svenska fondmarknaden kan inte, och bör inte, särskiljas från den europeiska fondmarknaden. Förutom Sveriges rättsliga åtagande att genomföra och tillämpa UCITS-direktivet och de ändringar i direktivet som görs, ligger det i såväl fondspararnas som fondbolagens intresse att så sker. Den gällande lagstiftningen skall följaktligen ändras så att den följer förändringarna i UCITS-direktivet. UCITS-direktivet ger emellertid medlemsstaterna visst utrymme att välja mellan olika lösningar, vilket fordrar sina överväganden. Direktivet är dessutom i vissa delar ett s.k. minimidirektiv som ger medlemsstaterna möjligheten att ha strängare regler än vad som föreskrivs i direktivet.

I andra frågor finns inte några svar att hämta i UCITS-direktivet. Andelsägarnas inflytande är en sådan fråga. UCITS-direktivet anger inte om andelsägarna skall ha en rätt att utöva visst inflytande vid ett särskilt andelsägarmöte eller om de har en rätt att få utse vissa styrelseledamöter i fondbolaget. Det finns emellertid inte något EG-rättsligt hinder mot att införa sådana regler även för UCITS-fonder, under förutsättning att den svenska regleringen inte diskriminerar utländska fonder.

UCITS-direktivets nya regler behandlas i bl.a. i avsnitten 7 och 10. Regleringen av fondmarknaden skall i huvudsak bygga på behovet att

skydda konsumenterna. Regler kring konsumentskyddet finns inte enbart i fondlagstiftningen, utan också i annan allmän lagstiftning. Regler i lagen om värdepappersfonder om tillstånd och tillsyn, om hur en fond får placera sina medel, om vilken information som skall lämnas etc. är bestämmelser som avser att skydda alla andelsägare, oavsett om dessa är

Prop. 2002/03:150

134

konsumenter eller professionella investerare. Fondsparandet är emellertid Prop. 2002/03:150 först och främst en massprodukt avsedd för en bredare skara investerare.

Dessa är i de flesta fall konsumenter. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder kan därför med fog sägas vara en del av konsument- skyddet. Låt vara att det skyddet även omfattar institutionella placerare.

Vi instämmer i Sjunde AP-fondens uppfattning att det är viktigt att konsumenten ges relevant och korrekt information vid investerings- tillfället.

5.5Särskilda bestämmelser för nationella fonder

Regeringens bedömning: En ny fondlagstiftning bör vara utformad på ett sätt som ger tydligt utrymme för såväl harmoniserade värdepappers- fonder enligt UCITS-direktivet som för nationella fonder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna är, i den mån de yttrat sig, positiva till utred-

ningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Det står varje medlemsstat fritt att själv bestämma reglerna för sina nationella fonder, dvs. de fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet. Hur långt dessa regler sträcker sig varierar från land till land.

Det är viktigt att komma ihåg att nationella fonder likaväl som UCITS- fonder fyller behov på fondmarknaden. Det går inte heller att konstatera att nationella fonder generellt sett är mer riskfyllda än UCITS-fonder eller att de typiskt sett är farligare för småspararna. Den grundläggande synen bör vara att den lagstadgade fondverksamheten omfattar såväl UCITS-fonder som nationella fonder. Därmed kan man konstatera att vissa bestämmelser oundvikligen blir desamma för UCITS-fonder och nationella fonder. Fondförvaltare skall handla i fondandelsägarnas intresse och tillgångarna i fonden skall förvaras eller säkerställas hos ett förvaringsinstitut. Regler om tillstånd, tillsyn och organisation bör också

i så stor utsträckning som möjligt – vara desamma oavsett typ av fond. En reglering av de nationella fonderna sammanfaller således till stor

del med den reglering som avser UCITS-fonderna. Därutöver fordras

 

särskilda överväganden som tar sikte på fondprodukten, t.ex. placerings-

 

bestämmelser och placeringsstrategier, möjligheten att begränsa inlösen-

 

rätten för andelsägarna, möjligheten att vända sig till en begränsad krets

 

personer etc. I vissa fall kan det finnas skäl till att göra avsteg från kra-

 

ven på information, medan det i andra fall finns skäl att tvärtom stärka de

 

kraven.

 

Även om UCITS-direktivet inte direkt reglerar de nationella fonderna

 

finns det ändå bestämmelser som berör dessa fonder. Det är i de fall

 

medel i en värdepappersfond enligt UCITS-direktivet placeras i andra

 

fonder (s.k. fondandelsfonder). UCITS-direktivet tillåter då att fond-

 

medlen placeras i andra värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet,

 

men också i nationella fonder under vissa förutsättningar (se vidare i

 

avsnitt 10.8).

 

Dessa bestämmelser är givetvis av vikt för de värdepappersfonder där

 

fondmedel skall placeras i nationella fonder. Vi finner dock inte skäl att

135

 

låta UCITS-direktivets beskrivning av godtagbara nationella fonder Prop. 2002/03:150 verka begränsande för vilka nationella fonder som skall tillåtas i Sverige.

Vi finner med hänsyn härtill att de nationella fonderna bör regleras tydligare i lagstiftningen än vad som görs i dag. Regleringen av de natio- nella fonderna behandlas i avsnitt 11.

5.6Placeringsregler och riskspridning

Regeringens bedömning: I syfte att upprätthålla ett gott konsument- skydd är ett grundkrav att alla fonder skall tillämpa principen om risk- spridning.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde AP-fonden mot- sätter sig förslaget att riskspridning skall vara ett krav även för de fonder som i dag kallas nationella fonder och som enligt utredningens förslag kommer att kallas specialfonder.

Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga är hur fondprodukten får se ut. Utgångspunkten är att fondens placeringsstrategi noga måste anges i fondbestämmelserna så att fondspararna vet vad de investerar i. En annan fråga är om fondformen lämpar sig för alla typer av investeringar.

En utgångspunkt är att det står konsumenten fritt att på egen hand investera i de tillgångar som fondmedel får placeras i och på så sätt kom- ponera sina egna portföljer. En konsument har således möjlighet att ta vilka exponeringar han önskar. En begränsning av hur fondmedel får pla- ceras kan därför inte sägas begränsa konsumenternas möjligheter att utnyttja de finansiella marknadernas egenskaper.

Det kan hävdas att möjligheten till handel i enskilda innehav enbart finns för dem som har ett relativt stort sparkapital eftersom köp i enskilda innehav ofta begränsas av att ett minimum av aktier måste handlas varje gång, så kallade handelsposter. Det skulle i så fall diskriminera de spa- rare som vill men inte har råd att hålla enskilda innehav. Dessa begräns- ningar är dock inte stora och kan snarare betraktas som en tröskel för när det är lönsamt att köpa enskilda innehav. Vid handel i enskilda innehav utgår courtage och denna avgift kan bli för stor om köp sker med små belopp.

Såväl UCITS-fonder som nuvarande nationella fonder måste beakta principen om riskspridning. En fond bör således sprida riskerna över ett flertal innehav. Därmed särskiljer de sig från enskilda investeringar i värdepapper. UCITS-direktivet har förutom grundkravet på riskspridning gått ett steg längre genom att fastställa maximigränser för enskilda inne- hav. Det kan ifrågasättas om sådana begränsningar i praktiken tillför något eftersom riskspridningen också är beroende av i vilka tillgångar som fondmedlen placeras. En fond där medlen placeras i aktier i ett investmentbolag får t.ex. riskspridning i det innehavet som kan vara nog så bra som en fond där medlen placeras i ett tjugotal separata bolag. Genom att sätta beloppsgränser på enskilda innehav uppnås dock en generell riskspridning som är lätt att kontrollera. Ett krav på risksprid-

136

ning skall dock inte sammanblandas med risknivån i placeringar. Det är Prop. 2002/03:150 inget generellt förbud mot riskfyllda fonder.

Genom att sprida risker på ett flertal innehav kan en förvaltare kont- rollera sina risker och undvika onödiga risker som inte ger någon extra förväntad avkastning. Det bör således vara ett grundkrav att den förval- tare som vänder sig till allmänheten skall kunna komponera fonder som undviker onödiga risker, dvs. oförutsägbara händelser som kan drabba enskilda bolag. Konsumenten bör dessutom kunna känna sig trygg i att en fondinvestering innebär att principerna om diversifiering av portföl- jerna efterlevs.

Detta resonemang innebär dock inte att konsumenterna är hänvisade till enbart fonder med låg risk, utan det bör finnas möjligheter att sätta samman olika typer av fonder beroende på vad konsumenterna efter- frågar. Branschfonder eller länderfonder som ibland kan vara förknip- pade med hög risk bör alltså tillåtas så länge även dessa undviker risker som är hänförliga till enskilda innehav. Visserligen kan innehaven i denna typ av fonder vara sådana att alla bolag rör sig åt samma håll sam- tidigt, men det är då inte bolagsspecifikt. Vidare bör så kallade hedge- fonder också tillåtas i den mån de följer principerna om riskspridning. Det finns således ingen anledning att undanta vissa fonder från lagstift- ningen; avgörande är att verksamheten bedrivs med beaktande av risk- spridning.

Här har principerna om riskspridning mest diskuterats i termer av bolag och aktier. Samma principer bör dock ligga till grund för ränte- bärande tillgångar dock med beaktande av den särställning värdepapper utgivna av stater och kommuner har i UCITS-direktivets placerings- regler.

Våra närmare överväganden om riskspridning i de nationella fonderna återfinns i avsnitt 11.3. Remissinstansernas synpunkter kommer att bemötas i det avsnittet.

5.7Information till andelsägarna

Regeringens bedömning: Andelsägarnas rätt att få information om fon- den utgör en hörnsten i konsumentskyddet. Omfattningen av vilken information som skall lämnas påverkas av hur det övriga konsument- skyddet utformas, t.ex. kraven på fondbolaget, andelsägarnas inflytande och övervakningen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser påtalar vikten av

utökade informationskrav.

Skälen för regeringens bedömning: I likhet med de flesta avtalsför- hållanden behöver både köparen och säljaren av fondandelar information till ledning för sina beslut. Sådan information är nödvändig såväl innan en investering skall göras som fortlöpande under avtalsförhållandets gång. Den information som lämnas kan vara av generell natur, avsedd att beskriva fondprodukten, och av individuell karaktär, avseende sparat kapital, på andelarna belöpande kostnader etc.

137

Vilken information som skall lämnas i varje enskilt fall beror på Prop. 2002/03:150 adressaten och på fondprodukten. Ju mer komplex produkt, desto större

blir kraven på information. Regler om information före köpet är viktigast i konsumentförhållanden; en professionell investerare kan antas kunna ta tillvara sina intressen i det avseendet.

Information under avtalsförhållandet avser framför allt investeringen som fondspararen har gjort. Förutom en ren redovisning av sparat kapital kan olika former av resultat anges. Till denna redovisning kommer information om kostnaderna för fondprodukten. Vid sidan av denna indi- viduella information behövs dock en fortlöpande beskrivning av fond- produkten, t.ex. avseende vilka investeringar som har gjorts sedan förra rapporteringen. Denna typ av information behövs för att småspararna skall kunna avgöra om de är nöjda med investeringen och förvaltningen, eller om de skall vidta några åtgärder.

För fondbolagen är kostnaderna för information många gånger en av de största posterna. Kravet på information måste balanseras mot kostna- derna, som till sist bärs av andelsägarna.

Vilken information som skall lämnas har ett nära samband med frågor om vilket inflytande andelsägarna skall ha över förvaltningen, hur över- vakningen av fondverksamheten skall utformas etc. Dessa frågor behandlas dock för sig. Vilken information som skall utgå och på vilket sätt behandlas dock lämpligen i respektive avsnitt.

138

6

En ny lag om investeringsfonder

Prop. 2002/03:150

 

Regeringens förslag: I fondlagstiftningen och i övriga regelverk skall termen värdepappersfonder användas för de fonder som i alla delar uppfyller UCITS-direktivets regler. De nationella fonder, som på något sätt avviker från UCITS-direktivet, skall benämnas special- fonder. Dessa två fondtyper inordnas under samlingsnamnet investe- ringsfonder.

Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder ersätts med en ny lag om investeringsfonder. Den nya lagen skall innehålla regler för såväl värdepappersfonder som specialfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder använder termen värdepappersfonder. Begreppet nationella fonder åter- finns däremot inte i lagen om värdepappersfonder, där det i stället talas om annan näringsverksamhet (3 §). Begreppet nationella fonder återfinns dock i förarbetena och används av fondbolagen själva och i massmedia. Nationella fonder används följaktligen i dag som ett samlingsnamn på alla de fonder som på något sätt fått tillstånd att avvika från de allmänna bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och därigenom UCITS- direktivet.

Det finns skäl att införa en enhetlig och tydlig terminologi i syfte att i regleringen klargöra skillnaderna mellan värdepappersfonder som i alla delar uppfyller UCITS-direktivets krav och nationella fonder som på ett eller annat sätt avviker från direktivets regelverk. Denna terminologi bör givetvis vara densamma i såväl fondlagstiftningen som i andra författ- ningar.

En enhetlig terminologi gör det också lättare för konsumenter att skilja på olika fondtyper. Det är fel att säga att en nationell fond ur risksyn- punkt är farligare än en värdepappersfond. Däremot är de nationella fon- derna en annorlunda fondprodukt och detta bör framgå på ett tydligare sätt än i dag.

Mot en uppdelning kan anföras att det finns en risk för begrepps- förvirring och att fondspararna blir mättade av olika termer och benämningar. Sådana problem torde emellertid vara övergående och bör kunna överbryggas genom fondbolagens fortlöpande information.

Det är vanligt att man utomlands gör en klar terminologisk uppdelning mellan olika fondtyper. I Tyskland och Storbritannien har varje place- ringsschema en särskild benämning. Den svenska lagstiftningen, så som den har varit utformad och så som den föreslås bli, är emellertid mindre inriktad på i lag fastställda scheman. Den övriga nordiska lagstiftningen är i så fall mer harmoniserad. I den norska, danska och finska fondlag- stiftningen tas således avstamp i UCITS-direktivets regelverk och där- efter anges undantag för de fonder som inte omfattas av direktivet. I Finland och Danmark görs därutöver en terminologisk skillnad mellan UCITS-fonder och andra fonder. De förstnämnda kallas för placerings- fonder (Finland) eller investeringsforeningar (Danmark). De fonder som

139

inte omfattas av UCITS-direktivets regler benämns i stället för special- placeringsfonder (Finland) respektive specialforeningar (Danmark).

En liknande terminologi bör införas i den svenska fondlagstiftningen. Begreppet nationell fond är knappast utbrett bland fondsparare. Därtill kan uttrycket lätt förväxlas med kategorin länderfonder. Det förefaller därför lämpligare att söka en nordisk harmonisering samtidigt som benämningen specialfond ger en tydligare indikation på att det är fråga om en fond som beviljats undantag från det ”typiska” regelverket. De fonder som följer UCITS-direktivets regler benämns (som tidigare) värdepappersfonder och de nationella fonder som beviljats något undantag kallas följaktligen specialfonder.

Utredningen har vidare föreslagit att det även införs ett samlingsnamn för de två fondtyperna och som därmed också påverkar namnet på lagen. Utredningen föreslår därvid att värdepappersfonder och specialfonder inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.

Termen investeringsfonder går bra ihop med den internationella nomenklaturen. FEFSI (Fédération Européenne des Fonds et Sociétés d’Investissement; dvs. den europeiska branschorganisation som arbetar med fondfrågor på europeisk nivå) använder t.ex. investment funds som samlingsbenämning på fondindustrin i Europa. I Storbritannien används samma term. I Danmark talar man om investeringsforeningar och i Tyskland om Investmentfonds.

I skattelagstiftningen har tidigare förekommit möjligheter för företag att göra avsättningar av upp till hälften av den obeskattade vinsten till s.k. allmänna och särskilda investeringsfonder. Så är emellertid inte längre fallet.

Ibland används termen för olika former av riskkapitalbolag. Dessa kallas lite slarvigt för investeringsfonder eller riskkapitalfonder trots att de oftast är strukturerade som aktiebolag eller kommanditbolag. Det torde dock framgå av sammanhanget vad som läggs i termen. Därtill lär fonder enligt den nu föreslagna lagen även i fortsättningen marknads- föras under en rad olika kategorier, t.ex. aktiefonder, räntefonder, länder- fonder, hedgefonder, branschfonder etc., vilka knappast kan ges en enhetlig bestämning.

Vår uppfattning är att värdepappersfonder och specialfonder, såsom utredningen har föreslagit, bör inordnas under samlingsnamnet investe- ringsfonder.

Den gemensamma grundstruktur som värdepappersfonder och special- fonder har bör komma till uttryck i fondlagstiftningen. Därför anser vi att lagen – i enlighet med vad utredningen har föreslagit – bör benämnas lagen om investeringsfonder. De bestämmelser som är gemensamma för de två fondtyperna kan också sammanföras, medan olikheterna bör komma till uttryck i särskilda kapitel. Specialfonder behandlas särskilt i avsnitt 11.

Prop. 2002/03:150

140

7

Nya regler för fondbolagen

Prop. 2002/03:150

 

7.1Bakgrund till de nya reglerna

Fondförvaltarna (förvaltningsbolag, fondbolag) intar en central roll i ett fondföretags struktur. Fonder kan, som tidigare har redovisats, organise- ras på olika sätt. I Sverige har vi kontraktsrättsliga fonder, dvs. värde- pappersfonder som förvaltas av ett fondbolag. I de länder där fonderna är aktiebolag med rörligt aktiekapital (t.ex. SICAV:er), kan fondförvalt- ningen skötas av aktiebolaget självt eller av ett externt förvaltningsbolag. UCITS-direktivets regler omfattar dessa två modeller och även fonder utformade enligt trustformen.

I detta avsnitt redovisas bedömningar och förslag beträffande regel- verket för fondbolagen. Grunden är UCITS-direktivets reglering, men även andra överväganden görs. Nya, mer omfattande regler för fondbola- gen har införts genom Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2001/107/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direk- tiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt. Dessa nya regler är dock avsedda att ange en viss minimi- standard och medlemsstaterna kan i de flesta delar införa strängare bestämmelser än de som anges i UCITS-direktivet (se punkterna 11 och 16 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). I vissa fall får medlemsstaterna välja om de alls skall införa den nya regeln.

De nya reglerna, som bl.a. omfattar krav på auktorisation och villkor för verksamheten, syftar till att förverkliga den inre marknaden för finan- siella tjänster. Nya, harmoniserade regler för fondförvaltarna avser att stärka grundprincipen om ömsesidigt erkännande av auktorisation. En viktig del av de nya UCITS-reglerna är således fondbolagens fria tillgång till fondmarknaden i andra medlemsstater än hemlandet. Fondbolag får verka utanför sitt lands gränser antingen genom att etablera filial i det andra landet eller genom gränsöverskridande handel; genom de harmoni- serade bestämmelserna kan de behöriga myndigheterna i fondbolagets hemland lämna en, i hela EU gällande, auktorisation där hemlandsmyn- digheten också ansvarar för tillsynen.

Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 10.5) gjort bedömningen att det kan finnas fördelar med att strukturera en fond i en associations- rättslig form och att en reglering bör övervägas. Vi är inte nu beredda att ta ställning till frågan om associationsrättsliga fonder bör utredas när- mare. Frågan kan dock komma att tas upp vid behandlingen av utred- ningens slutbetänkande.

De fondförvaltare som erkänns av UCITS-direktivet benämns förvalt- ningsbolag. De svenska förvaltningsbolagen kallas för fondbolag. I fort- sättningen används termen förvaltningsbolag i de fall bestämmelserna träffar bara de utländska bolagen (t.ex. dessa bolags möjlighet att verka här i landet) och i övrigt används termen fondbolag.

141

7.2

Tillstånd att driva verksamhet

Prop. 2002/03:150

7.2.1Fondförvaltning

Regeringens förslag: Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges till- stånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller ett utländskt fondföretag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.

 

Skälen för regeringens förslag: För att starta ett fondbolag fordras

 

enligt gällande svenska regler inte någon uttrycklig auktorisation enligt

 

lagen om värdepappersfonder. Tillståndskravet avser i stället själva verk-

 

samheten, dvs. att förvalta värdepappersfonder. För att få ett sådant till-

 

stånd måste fondbolaget godkännas av Finansinspektionen (se definitio-

 

nen i 1 § tillsammans med bestämmelserna i 6 och 11 §§ lagen om vär-

 

depappersfonder). Vid sidan av fondbolagen får även andra svenska

 

företag som står under inspektionens tillsyn efter särskilt tillstånd för-

 

valta nationella fonder. Vidare kan Finansinspektionen i vissa fall ge till-

 

stånd för fondverksamhet till utländska fondföretag.

 

I nya artikel 5.1 i UCITS-direktivet återfinns ett uttryckligt krav på

 

auktorisation för att driva verksamhet i fondbolag. Under vilka förutsätt-

 

ningar auktorisation får lämnas, behandlas i de följande avsnitten; i stora

 

delar motsvarar dessa nya regler de som gäller för andra finansiella före-

 

tag.

 

Enligt de äldre bestämmelserna i UCITS-direktivet och den nuvarande

 

lagen om värdepappersfonder består fondverksamhet av förvaltning av

 

en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden.

 

Finansinspektionen tillåter utöver förvaltning av värdepappersfonder

 

också att fondbolag förvaltar nationella fonder med stöd av 3 § lagen om

 

värdepappersfonder.

 

Enligt nya artikel 5.2 i UCITS-direktivet får ett fondbolag inte ägna sig

 

åt annan verksamhet än förvaltning av sådana kollektiva fondföretag som

 

följer reglerna i UCITS-direktivet; dessa UCITS-fonder motsvarar de

 

svenska värdepappersfonderna. Dock får ett fondbolag, enligt samma

 

artikel, även ägna sig åt förvaltning av andra företag för kollektiva

 

investeringar som står under tillsyn. Dessa motsvarar svenska nationella

 

fonder, vilka i fortsättningen skall benämnas specialfonder. Till skillnad

 

mot vad som framgår av lagrådsremissen måste regeln i artikel 5.2 enligt

 

vår mening tolkas så att ett fondbolag måste förvalta minst en UCITS-

 

fond för att omfattas av direktivets regler. Detta får dock främst bety-

 

delse när det gäller bolagets verksamhet i utlandet, se avsnitt 9.1.

 

Ett fondbolag föreslås få förvalta svenska värdepappersfonder och

 

svenska specialfonder. Enligt regeln i artikel 3 i UCITS-direktivet, vilken

 

inte har ändrats, skall nämligen en fond anses hemmahörande i den

 

medlemsstat där fondbolaget har sitt stadgeenliga säte. Denna regel tol-

 

kas så att fondbolaget och fonden alltid måste höra till samma land, dvs.

 

en fond kan aldrig ha ett annat hemland än det fondbolag som har startat

 

fonden. Detta innebär att ett hemlands auktorisation för ett fondbolag

 

bara kan avse förvaltningen av fonder som hör hemma i samma land.

142

 

Följaktligen kan ett svenskt fondbolag inte få tillstånd att starta och driva Prop. 2002/03:150 t.ex. en tysk fond, dvs. en fond som har bildats och registrerats i enlighet

med den tyska fondlagstiftningen, ens om avsikten är att marknadsföra och sälja andelar i fonden enbart i Tyskland. Däremot kan det svenska fondbolaget sälja andelar i en svensk värdepappersfond i Tyskland.

Det bör också finnas en möjlighet för svenska fondbolag att utföra vissa tjänster på uppdrag av ett annat svenskt fondbolag eller ett utländskt förvaltningsbolag. I artikel 5g i UCITS-direktivet införs nämli- gen en möjlighet för fondbolag att delegera en eller flera av sina funktio- ner i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Den bestämmelsen behandlas nedan i avsnitt 7.8. Ett sådant uppdrag kan t.ex. avse förvalt- ningen av vissa värdepapper, administrationen eller försäljning av fond- andelar. Uppdraget innebär dock inte att det delegerande fondbolaget fråntas något ansvar som följer av UCITS-direktivet eller fondlagstift- ningen. Om ett svenskt fondbolag tar emot ett uppdrag från ett franskt förvaltningsbolag, t.ex. att förvalta en fransk fonds svenska aktieinnehav, kvarstår således ansvaret på det franska förvaltningsbolaget. Det är den franska lagstiftningen som skall tillämpas på den franska fonden. Inom EES skall detta inte vara något problem eftersom UCITS-direktivets skyddsregler tillämpas. Det bör heller inte vara några problem med sådana uppdrag som kommer från ett land utanför EES-området. Sanno- likt varierar säkerhetsnivåerna och skyddsreglerna från land till land, men det svenska fondbolagets verksamhet medför inte några risker för svenska investerare. Rätten att på uppdrag från annan förvalta en fond innebär nämligen inte att andelar i den utländska fonden automatiskt kan säljas här i landet. Som tidigare kvarstår ett krav på tillstånd (alternativt anmälan om det är en UCITS-fond) för att få sälja fondandelar här.

Vi anser således att ett fondbolag skall få möjligheten att ta emot upp- drag från andra fondbolag och även från utländska förvaltningsbolag. Sådana uppdrag får också tas emot från andra förvaltare än de som erkänns av UCITS-direktivet, t.ex. amerikanska fondförvaltare. För att ett fondbolag skall få ta emot sådana uppdrag bör krävas tillstånd från Finansinspektionen. Av tillståndet bör uttryckligen framgå vilka uppdrag som omfattas.

I UCITS-direktivet görs vissa förtydliganden av vad som ingår i fond- bolagens verksamhet. Den exemplifiering som görs i UCITS-direktivet är emellertid inte uttömmande (se artikel 5.2 med hänvisning till bilaga II i direktivet). I fondverksamheten ingår enligt de nya reglerna således i huvudsak förvaltning av investeringar, administrativa åtgärder och för- säljning. En motsvarande uppräkning behöver enligt vår mening inte införas i den nya lagen om investeringsfonder.

7.2.2Individuell portföljförvaltning

Regeringens förslag: Fondbolag får tillhandahålla individuell portfölj- förvaltning, dvs. förvaltning av någon annans finansiella instrument, efter tillstånd från Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd får ges bara till- sammans med tillstånd att driva fondverksamhet.

143

Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verk- samheten

1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som medel i värdepappersfonder får placeras i.

Utredningens bedömning: Utredningen anser att det i dag saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att tillåta fond- bolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det är enligt utredningen inte förenligt med konsumentintresset att tillåta fondbolag att tillhandahålla även individuell portföljförvaltning. De intresse- konflikter som kan uppkomma skulle enligt utredningen sätta fondan- delsägarna i en sårbar situation med små möjligheter att bevaka sin rätt.

Remissinstanserna: Konsumentverket gör samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvalt- ning, men anser att svenska fondbolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES tillåter detta. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga förordar att UCITS-direkti- vets regler om individuell portföljförvaltning införs i den svenska lag- stiftningen. Finansinspektionen bedömer att både fondbolagen och vär- depappersbolagen har kompetensen och viljan att motverka eventuella intressekonflikter samt att ta hand om dem som ändå skulle uppstå. Om svenska fondbolag inte skulle få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det enligt inspektionen innebära en konkur- rensnackdel för dem jämfört med utländska företag, särskilt som utländska förvaltningsbolag med säte inom EES kommer att kunna erbjuda denna typ av tjänster i Sverige. Premiepensionsmyndigheten (PPM) ansluter sig till slutsatserna i chefsjuristen Eva Broms särskilda yttrande till utredningens betänkande. PPM kan inte se att fördelarna med att fortsatt hålla isär kollektiv och individuell förvaltningsverksamhet överväger nackdelarna. Utredningens ställningstagande innebär enligt PPM också att svenska bolag får en konkurrensnackdel, eftersom förvaltningsbolag med säte inom övriga länder inom EES av allt att döma kommer att kunna bedriva sådan verksamhet i Sverige och i andra medlemsländer. PPM vill dock poängtera vikten av att Finans- inspektionen genom sina föreskrifter och sin tillsyn verkar för att konsumenternas intressen tas tillvara på ett bra sätt samt att också branschorganisationerna har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Sjunde AP-fonden anser att utredningens förslag är i högsta grad olyckligt eftersom gränsen mellan diskretionär förvaltning och fondförvaltning håller på att suddas ut. Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning är utredningens resonemang om jävskonflikter högst tvek- samt. Jävsproblematiken kan enligt Sjunde AP-fonden bara hanteras genom krav på strikta likabehandlingsregler inom fondbolagen i kombi- nation med tillsyn. Förslaget kan också komma att ge svenska kapitalför- valtare en inte obetydlig nackdel i konkurrensen på den institutionella kapitalförvaltningsmarknaden. Konkurrensverket anser att utredningens

Prop. 2002/03:150

144

förslag i bilaga 4 till delbetänkandet bör kunna utgöra en lämplig Prop. 2002/03:150 utgångspunkt för regleringen av individuell portföljförvaltning. De

intressekonflikter som kan aktualiseras bör enligt verket kunna balanse- ras genom ytterligare bestämmelser i lagen, Finansinspektionens före- skrifter och aktiva tillsyn samt självreglerande åtgärder hos branschen och dess företag. Med hänsyn till uppgifterna att så gott som samtliga stater inom EES kommer att tillåta individuell portföljförvaltning fram- står det för Konkurrensverket som uppenbart att svenska fondbolag annars skulle drabbas av en allvarlig konkurrensnackdel. OM AB anser inte att det skulle uppstå sådana intressekonflikter som skulle utgöra skäl för att inte ge fondbolag möjlighet att tillhandhålla individuell portfölj- förvaltning. OM AB anser att det är viktigt att den förvaltarkompetens som finns inom fondbolagen kan tas tillvara på ett rationellt sätt. Ett exempel på sådan efterfrågad kompetens är den som avser förvaltning i enlighet med index, vilket inte är vanligt förekommande hos värde- pappersbolagen. Beaktas bör enligt OM AB också att ett förbud mot individuell portföljförvaltning bara kommer att innebära en konkurrens- nackdel för de svenska fondbolagen. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen framhåller särskilt att det från ett konkurrensperspektiv framstår som stötande att inte tillåta något som i övriga Europa betraktas som självklart. Inhemska konkur- rensaspekter gör sig också, enligt dem, gällande då det främst är de från banker och värdepappersbolag fristående fondbolagen som skulle drab- bas av att inte kunna erbjuda tjänsterna i samma bolag. Sveriges Advo- katsamfund konstaterar att värdepappersmarknadens aktörer redan i dag måste hantera intressekonflikter. Advokatsamfundet anser att dessa intressekonflikter inte nämnvärt skiljer sig från de intressekonflikter som kan uppstå om fondbolag ges möjlighet att bedriva individuell portfölj- förvaltning. Enligt Advokatsamfundet finns det inte tillräckliga skäl för att upprätthålla ett förbud för svenska fondbolag att tillhandahålla indivi- duell portföljförvaltning samtidigt som utländska förvaltningsbolag inom EES kommer att ges denna möjlighet.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

En nyhet i UCITS-direktivet är att medlemsstaterna ges rätt att auktori- sera fondbolag att, vid sidan av fondverksamheten, även förvalta värde- pappersportföljer enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare (arti- kel 5.3 och 5.4 i direktivet). Denna typ av verksamhet brukar benämnas individuell portföljförvaltning. Ett sådant tillstånd gäller enligt direktivet även förvaltning av portföljer som ägs av pensionsfonder. Enligt UCITS- direktivet får fondbolagen i så fall också tillhandahålla vissa sidotjänster.

Det tidigare förbudet i UCITS-direktivet för fondbolag att ägna sig åt annan verksamhet än fondförvaltning är således borttaget (jfr äldre lydel- sen av artikel 6 i direktivet).

UCITS-direktivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att välja om fondbolagen skall tillåtas tillhandahålla även individuell portföljförvalt- ning.

145

Vad omfattas av individuell portföljförvaltning?

Förvaltning av någon annans finansiella instrument regleras i investe- ringstjänstedirektivet (93/22/EEG)85 som i den svenska lagstiftningen genomförts i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Sådan förvalt- ning är tillståndspliktig, åtminstone om det är fråga om yrkesmässig verksamhet som riktar sig till allmänheten. Finansinspektionen utövar tillsyn över sådan verksamhet.

Ett individuellt förvaltningsuppdrag innebär att fondbolaget mot betal- ning och efter vissa riktlinjer förvaltar annans värdepapper. Uppdraget kan vara allmänt hållet och t.ex. innefatta uppgiften att göra de investe- ringar som marknadsförhållandena kan motivera. Uppdraget kan också vara inskränkt till att bara omfatta de köp och försäljningar som upp- dragsgivaren särskilt anger. I denna förvaltning agerar således fondbola- get som ombud för investeraren.

Medan fondförvaltning således avser förvaltning av finansiella instru- ment för ett kollektiv av investerare, innebär den individuella portfölj- förvaltningen att fondbolaget tar emot förvaltaruppdrag från enskilda investerare. Dessa enskilda investerare har oftast ett större kapital att investera än vad den genomsnittlige fondandelsägaren satsar i en fond. Å andra sidan blir det samlade kapitalet i en fond regelmässigt större än det den enskilde investerar.

Individuell portföljförvaltning i fondbolag

Tanken bakom de nya reglerna i UCITS-direktivet är att fondbolag med sin förvaltarkompetens är skickade att även ta hand om förvaltningen vid individuella uppdrag. Den kollektiva och den individuella förvaltningen har stora likheter med varandra och ger stordriftsfördelar. Fondbolagens infrastruktur kan sägas vara anpassad till denna typ av verksamhet. Genom att möjliggöra för dessa verksamheter i ett och samma bolag behöver inte t.ex. en finansiell koncern bilda flera olika bolag. Vinsterna syns särskilt i de fall fondbolagen tillåts ta emot större individuella upp- drag från institutionella investerare. Det skulle i så fall bli möjligt för större pensionsstiftelser att anlita fondbolag för förvaltaruppdrag.

Ett genomförande av de nya reglerna i UCITS-direktivet skulle inne- bära att företag i fortsättningen kan tillhandahålla individuell portfölj- förvaltning antingen genom auktorisation enligt lagen om värdepappers- rörelse eller genom tillstånd enligt fondlagstiftningen. På detta sätt kom- mer gränserna mellan dessa två typer av finansiella bolag att bli mer oklara. Till detta kommer att värdepappersbolag i dag får förvalta s.k. nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder.

Förutsättningarna för tillstånd och kraven på den fortsatta verksamhe- ten i ett fondbolag kommer emellertid att närma sig de som gäller för värdepappersbolag. I de följande avsnitten kommer att behandlas t.ex. krav på verksamhetsplan, ägarprövning och krav på fondbolagets led- ning.

85 Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet, EGT L 141, 11.6.1993, s. 27 (Celex 393L0022), senast ändrat genom rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290. 17.11.2000, Celex 32000L0064).

Prop. 2002/03:150

146

Ett fondbolag kommer inte, med auktorisation enligt UCITS-direkti-

Prop. 2002/03:150

vet, att få tillhandahålla alla de finansiella tjänster som ett värdepappers-

 

bolag får. Således tillåts inte ett fondbolag enligt UCITS-direktivet att

 

utföra kommissionsverksamhet, förmedlingsverksamhet, handel för egen

 

räkning eller medverka i emissioner m.m. (jfr 1 kap. 3 § första stycket 1–

 

3 och 5 lagen om värdepappersrörelse). På motsvarande sätt får ett vär-

 

depappersbolag inte heller i fortsättningen förvalta värdepappersfonder.

 

Det kan ses som en fördel att fondbolagen får tillhandahålla olika for-

 

mer av förvaltning, men inte t.ex. mäklartjänster eller medverkan till

 

emissioner. Härigenom blir uppdelningen mellan olika former av verk-

 

samhet tydligare och vissa intressekonflikter kan undvikas.

 

Enligt UCITS-direktivet får individuell portföljförvaltning tillhanda-

 

hållas bara vid sidan av fondförvaltningen. Tillstånd att förvalta någon

 

annans finansiella instrument enligt lagen om investeringsfonder får där-

 

för ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.

 

Genomförandet av UCITS-direktivet i Sverige och i övriga EES

 

Samtliga stater som omfattas av EES-avtalet har en skyldighet att

 

genomföra UCITS-direktivet. Hur snabbt detta arbete går varierar givet-

 

vis från land till land. Det är därför svårt att nu ha en bestämd uppfatt-

 

ning om hur övriga medlemsstater ser på möjligheten för fondbolag att

 

tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Förmodligen kommer dock

 

de flesta medlemsstater införa motsvarande regler. Detta är en omstän-

 

dighet som måste beaktas vid bedömningen av om dessa regler bör infö-

 

ras också i Sverige.

 

Enligt tanken i UCITS-direktivet får ett fondbolag som fått auktorisa-

 

tion i sitt hemland rätt att tillhandahålla sina tjänster i övriga medlems-

 

stater. Detta innebär att utländska förvaltningsbolag, med säte i ett land

 

inom EES, kan komma att erbjuda individuell portföljförvaltning i

 

Sverige. De problem som är förknippade med flera typer av förvaltning

 

kan således inte ”motas vid gränsen”. Risken är således överhängande att

 

målet och syftet med ett förbud i så fall inte skulle uppnås.

 

Samtidigt som utländska förvaltningsbolag har tillgång till den svenska

 

marknaden skulle ett förbud i den svenska fondlagstiftningen inte ge de

 

svenska fondbolagen en motsvarande möjlighet. De svenska fondbolagen

 

skulle i så fall drabbas av en konkurrensnackdel. Effekten kan också bli

 

att svenska fondbolag väljer att etablera sig utomlands; genom europa-

 

passet kan ju bolaget verka fritt här ändå.

 

Möjligtvis skulle ett svenskt förbud uppmärksamma fondspararna på

 

de intressekonflikter som kan uppstå. Om allmänheten därvid ser allvar-

 

ligt på problemet skulle tvärtom de svenska ”rena” fondbolagen få en

 

konkurrensfördel. Det är dock svårt att se en sådan genomslagskraft.

 

En fördel med enhetliga regler inom EES är att medlemsstaternas till-

 

synsmyndigheter lättare kan samarbeta i frågor om tillsyn men även om

 

ytterligare föreskrifter för verksamheten där det anses nödvändigt. Det

 

pågår inom EU ett arbete för att skapa en enda marknad inom värde-

 

pappersområdet och Finansinspektionens tillsynsansvar kommer troligt-

 

vis att utökas. Inspektionen kommer då att tillsammans med övriga till-

 

synsmyndigheter inom EES få en tydligare roll och därmed ökas beho-

 

ven av ett samarbete över gränserna. Denna utveckling påverkar också

147

fondmarknaden. I UCITS-direktivet finns en rad regler som fordrar Prop. 2002/03:150 ytterligare överväganden av tillsynsmyndigheterna och där en enhetlig

tillämpning inom EES gynnar fondmarknaden. Det är t.ex. reglerna om kapitalkrav (avsnitt 7.3), om förenklade prospekt (avsnitt 8) samt all gränsöverskridande verksamhet.

Att införa en möjlighet för svenska fondbolag att tillhandahålla indivi- duell portföljförvaltning skulle därför kunna ge Finansinspektionen en möjlighet att utöva tillsyn i den frågan och se över behovet av ytterligare föreskrifter om t.ex. sundhets- och uppföranderegler. På det sättet skulle inspektionen också få möjlighet att bidra till en enhetlig tillämpning och reglering i samarbetet med övriga tillsynsmyndigheter.

Bör svenska fondbolag få tillhandahålla individuell portföljförvaltning?

Utredningen har utförligt redogjort för intressekonflikter som kan uppstå i fondverksamheten. Om UCITS-direktivets regler om individuell port- följförvaltning genomförs i Sverige skulle det enligt utredningens bedömning introducera intressekonflikter i fondbolagen som varken är förenliga med ett gott konsumentskydd eller med andelsägarnas gemen- samma intresse. Utredningen har vidare ifrågasatt om möjligheten för fondbolag att tillhandhålla individuell portföljförvaltning skulle få någon större praktisk betydelse. Möjligheten att genom t.ex. värdepappersbolag tillhandahålla sådana tjänster skulle ju alltjämt kvarstå. Utredningens bedömning utmynnar i att det för närvarande saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att tillåta fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga gör bara Kon- sumentverket samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiespara- res Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att till- handahålla individuell portföljförvaltning, men anser att svenska fond- bolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES gör det. Flertalet remissinstanser anser dock att UCITS-direk- tivets regler om individuell portföljförvaltning bör införas i den svenska lagstiftningen.

Om UCITS-direktivets möjlighet för fondbolag att tillhandahålla indi- viduell portföljförvaltning införs i svensk rätt skulle det i och för sig medföra en risk för att nya intressekonflikter kan komma att uppstå i fondbolagen. Värdepappersmarknadens aktörer måste emellertid redan i dag hantera intressekonflikter av flera olika slag. Ett näraliggande exem- pel på en sådan intressekonflikt är den som uppkommer när värdepap- persbolag förvaltar såväl s.k. nationella fonder som individuella port- följer. Andra exempel på sådana konflikter är den som uppkommer när ett fondbolag förvaltar flera fonder eller när ett värdepappersbolag för- valtar flera olika individuella portföljer. Dessa intressekonflikter skiljer sig enligt vår uppfattning inte i något avgörande avseende från de intres- sekonflikter som kan komma att uppstå om fondbolag skulle ges möjlig- het att också tillhandahålla individuell portföljförvaltning.

Utredningen gör bedömningen att de flesta stater inom EES kommer att införa en möjlighet för fondbolagen att tillhandahålla individuell port- följförvaltning, även om det - som utredningen påpekar - ännu är för

148

tidigt för att kunna få någon samlad bild av övriga medlemsstaters

Prop. 2002/03:150

inställning i denna fråga. Om svenska fondbolag inte ges möjlighet att

 

tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det innebära en kon-

 

kurrensnackdel för dem i förhållande till företag från andra stater inom

 

EES.

 

Konsumenternas intressen kan enligt vår bedömning tas tillvara också

 

om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell portfölj-

 

förvaltning. På samma sätt som i dag torde de intressekonflikter som

 

uppkommer kunna hanteras genom bestämmelser i lag och föreskrifter i

 

kombination med Finansinspektionens tillsyn. En möjlighet för fond-

 

bolagen att tillhandahålla individuell portföljförvaltning kan därmed inte

 

anses stå i strid mot fondandelsägarnas gemensamma intresse. Därtill

 

kommer den konkurrensnackdel som det skulle innebära för svenska

 

fondbolag om de inte skulle ges möjlighet att erbjuda individuell port-

 

följförvaltning samtidigt som förvaltningsbolag från andra stater inom

 

EES skulle ha möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster också i Sverige.

 

Vi anser därför att UCITS-direktivets regler om att tillåta fondbolag att

 

även tillhandahålla individuell portföljförvaltning bör genomföras i lagen

 

om investeringsfonder.

 

Tillstånd för individuell portföljförvaltning

 

Fondbolag som vill tillhandahålla individuell portföljförvaltning behöver

 

Finansinspektionens tillstånd. Vad som läggs i begreppet individuell

 

portföljförvaltning bör motsvara det som gäller för värdepappersbolagen.

 

När det i UCITS-direktivet talas om ”förvaltning av värdepappersport-

 

följer” bör det således avse samma sak som omnämns i 1 kap. 3 § första

 

stycket 4 lagen om värdepappersrörelse. Där anges visserligen att ett vär-

 

depappersbolag som huvudverksamhet får utföra ”förvaltning av någon

 

annans finansiella instrument”. (Jfr också prop. 1990/91:142 s. 111 f. och

 

s. 153 f.). Begreppen ”värdepappersportföljer” och ”finansiella instru-

 

ment” bör dock överensstämma med varandra. I UCITS-direktivet anges

 

som krav att värdepappersportföljen består av sådana finansiella instru-

 

ment som anges i avsnitt B i bilagan till investeringstjänstedirektivet

 

(93/22/EEG). I den bilagan anges överlåtbara värdepapper, fondandelar,

 

penningmarknadsinstrument samt olika namngivna derivatinstrument.

 

Den uppräkningen bör omfattas av definitionerna av finansiella instru-

 

ment i såväl lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som

 

den nya lagen om investeringsfonder.

 

Som angetts ovan är det dock inte möjligt för ett fondbolag att enligt

 

fondlagstiftningen få tillstånd att utföra alla de finansiella tjänster som ett

 

värdepappersbolag får göra.

 

Till ett tillstånd avseende individuell portföljförvaltning får de behö-

 

riga myndigheterna enligt UCITS-direktivet emellertid lägga rätten för

 

ett fondbolag att tillhandahålla vissa sidotjänster (artikel 5.3 b). Ett till-

 

stånd får dock inte avse bara dessa sidotjänster och sådana sidotjänster

 

får heller inte utföras om fondbolagets tillstånd bara avser fondverksam-

 

het.

 

Dessa sidotjänster avser dels rådgivning avseende investeringar i

 

finansiella instrument, dels förvaring och förvaltning av andelar i företag

 

för kollektiva investeringar (dvs. fondandelar). Den terminologi som

149

används i UCITS-direktivet saknar motsvarighet i regleringen av värde- Prop. 2002/03:150 pappersbolag. Uppräkningen i 3 kap. 4 § första stycket lagen om värde-

pappersrörelse av vilka sidotjänster som kan komma i fråga för värde- pappersbolag kan därför inte automatiskt föras över till att gälla även fondbolag. ”Förvaring och förvaltning av fondandelar” nämns inte i lagen om värdepappersrörelse utan där anges i stället som sidoverksam- het att ”ta emot värdepapper för förvaring (3 kap. 4 § första stycket 2). Därtill kommer att den rådgivning som anges i lagen om värdepappers- rörelse avser ”råd i finansiella frågor”. I sådan rådgivning ingår enligt förarbetena inte enbart råd om investeringar, utan också t.ex. råd i sam- band med företagsförvärv m.m. (se prop. 1990/91:142 s. 164). Fondbolag med tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning får således inte ge råd i samma omfattning som värdepappersbolag.

Dessa avvikelser avseende vad som ingår i fondbolagets sidoverksam- het synes således ha materiell betydelse och det bör därför uttryckligen regleras vilka sidotjänster ett fondbolag får erbjuda.

Den individuella portföljförvaltningen fordrar dock i vissa fall ytterli- gare reglering som tar hänsyn till den förvaltningens speciella karaktär, men som också säkerställer ett enhetligt rättsligt system för denna typ av finansiell tjänst (se punkten 10 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). I artikel 5.4 i UCITS-direktivet anges därför att vissa regler i investerings- tjänstedirektivet (93/22/EEG) skall tillämpas även för fondbolag i dessa fall. Det är artiklarna 2.4, 8.2, 10, 11 och 13.

Tillståndet omfattar inte vissa tjänster

Rätten att tillhandahålla individuell portföljförvaltning omfattar, enligt artikel 2.4 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG), inte tillhanda- hållande av tjänster som motpart till staten, centralbanken eller andra nationella organ med liknande funktioner i en medlemsstat när de verkar för medlemsstatens penningpolitik, valutapolitik, finanspolitik eller valutareservförvaltning.

Omvänt betyder detta att sådana transaktioner med det allmänna inte är underkastade tillståndsplikt. Detta följer i sin tur av att det i dessa situa- tioner inte finns samma behov av skyddsregler som vid transaktioner mellan privata subjekt.

Den EG-rättsliga regeln har inte genomförts i en uttrycklig bestäm- melse i lagen om värdepappersrörelse. Skäl att nu ta in en motsvarande uttrycklig regel i lagen om investeringsfonder saknas.

7.3

Kapitalkrav

 

I nya artikel 5a i UCITS-direktivet finns regler om vilka kapitalkrav som

 

skall ställas på ett fondbolag. Kapitalkraven kan delas in i tre delar. För

 

det första måste ett fondbolag ha ett minsta startkapital om 125 000 euro.

 

Detta startkapital får aldrig underskridas under den löpande verksamhe-

 

ten (artikel 5d). För det andra måste fondbolaget ha ett (ytterligare)

 

kapital beräknat på den fondförmögenhet som fondbolaget förvaltar. Ju

 

högre förvaltat kapital desto högre kapitalkrav ställs. Ett fondbolag

 

behöver

dock enligt dessa två delar, totalt sett, inte ha mer än

150

 

 

tio miljoner euro i egna medel. Som en tredje del finns dock ett kapital- Prop. 2002/03:150 krav som beräknas på fondbolagets omkostnader. Kravet motsvarar en

fjärdedel av omkostnaderna under ett år och något tak finns inte. Detta innebär att ett fondbolag med höga omkostnader kan komma att tvingas ha egna medel som överstiger tio miljoner euro.

7.3.1Startkapital

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha ett startkapital som motsva- rar minst 125 000 euro. Fondbolagets egna medel får aldrig under pågående verksamhet understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Fondbolag måste i dag, som alla aktiebolag, ha ett visst minsta aktiekapital. Enligt 1 kap. 3 § aktiebolags- lagen (1975:1385) skall ett aktiebolag ha ett minsta aktiekapital på 100 000 kronor eller 500 000 kronor beroende på om det är ett privat respektive publikt aktiebolag. I 6 § lagen om värdepappersfonder anges som komplement härtill att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens omfattning är tillräckligt stort. Vidare ges regeringen, eller Finansinspektionen, bemyndigande att närmare ange storleken på aktiekapitalet. Finansinspektionen anger i sina föreskrifter att fondbolag skall ha ett aktiekapital på minst en miljon kronor.

Den svenska lagregeln grundar sig på den tidigare regeln i artikel 5 i UCITS-direktivet, vilken angav att fondbolag skulle ha tillräckliga finan- siella resurser. Det uppnåddes dock inte någon enhetlig tillämpning i Europa. I en strävan att harmonisera kravet på visst kapital infördes där- för den nu gällande regeln i artikel 5a.1 som anger att ett fondbolag måste ha ett startkapital om minst 125 000 euro. Vidare får, enligt arti- kel 5d i UCITS-direktivet ett fondbolags egna medel aldrig understiga startkapitalet (innebörden av uttrycket egna medel diskuteras i avsnitt 7.3.3).

Vad skall då läggas i begreppet startkapital? Enligt artikel 1a.14 i UCITS-direktivet menas med startkapital det kapital som avses i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG)86. Det direktivet är en kodifiering av ett antal äldre direktiv avseende kreditinstitut. I nämnda artiklar hänvisas vidare till artiklarna 22 och 23 i direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EEG)87.

Krav på ett visst minsta startkapital finns för de flesta finansiella före- tag. Så är t.ex. fallet för värdepappersbolag, bankaktiebolag och kredit-

86Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, LGT L 126, 26.5.2000, s. 1 (Celex 32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/28/EG (EGT L 275, 27.10.2000, s. 37, Celex 32000L0028).

87Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, LGT L 372, 31.12.1986, s. 1 (Celex

31986L0635).

151

marknadsföretag (se 9 kap. 4 § bankrörelselagen [1987:617]; 2 kap. 5 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse, se också uttalanden i prop. 1994/95:50 s. 111 f.; 2 kap. 4 § lagen [1992:1610] om finansieringsverk- samhet). För dessa företag fordras enligt den svenska regleringen att de har ett visst angivet bundet eget kapital när rörelsen påbörjas. För att veta vad som ingår i det bundna egna kapitalet måste man gå till årsredovis- ningslagen (1995:1554) och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kre- ditinstitut och värdepappersbolag (se 5 kap. 14 § respektive 5 kap. 4 § 3). Den sistnämnda lagen instiftades bl.a. för att genomföra direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finan- siella institut (86/635/EEG).

Definitionen av bundet eget kapital har kritiserats i olika sammanhang för att inte stämma överens med gemenskapslagstiftningen. I lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar används i stället begreppet startkapital. I lagen uppställs krav på att ett institut för elektro- niska pengar skall ha ett visst minsta startkapital (2 kap. 5 §) när verk- samheten inleds. Vad som får ingå i startkapitalet preciseras emellertid inte. Det har i stället genom bemyndigande överlämnats till regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela närmare före- skrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet (8 kap. 1 § 1). I linje härmed har i proposition 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse föreslagits att motsvarande ändring skall göras i bestämmelserna för banker, kreditmarknadsföretag och värdepappers- bolag.

Ett krav på ett minsta startkapital syftar till att stärka fondandels- ägarnas skydd, men också till att bidra till det finansiella systemets stabi- litet (jfr punkterna 3 och 5 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). Regeln i UCITS-direktivet om ett minsta startkapital är en minimireglering och det är därför möjligt att i svensk lagstiftning införa strängare regler för de svenska fondbolagen. En möjlig lösning är därför att som startkapital fordra ett visst aktiekapital. En rad bestämmelser i aktiebolagslagen syf- tar till att skydda aktiekapitalet som i delar är mer omfattande än skydds- reglerna för övrigt bundet eget kapital. Är det fråga om ett nybildat aktiebolag torde inte heller något annat startkapital än aktiekapitalet fin- nas (möjligtvis undantaget överkursfond). Däremot kan det givetvis för- hålla sig på annat sätt om ett redan existerande aktiebolag bestämmer sig för att söka tillstånd som fondbolag.

Krav på ett minsta startkapital utgör dock en komponent bland flera i skyddet för fondandelsägarna och kompletteras bl.a. med krav på att fondtillgångarna skall hållas åtskilda från fondbolagets tillgångar. Med hänsyn härtill saknas skäl att bryta harmoniseringen och den enhetliga regleringen för andra finansiella företag.

Vi anser därför att reglerna i UCITS-direktivet bör genomföras i svensk rätt och att lagtexten utformas i enlighet med lagen om utgivning av elektroniska pengar. I lagen bör således anges att ett fondbolag skall ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro och att fondbolagets egna medel under pågående verksamhet aldrig får understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha. På förslag av Lagrådet införs en defini- tion av startkapital som motsvarar den i UCITS-direktivet. Vidare bör regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddela före- skrifter om vad som skall ingå i startkapitalet.

Prop. 2002/03:150

152

7.3.2

Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver startkapitalet ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenhe- ten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmö- genheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på upp- drag från någon annan.

Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

Ett fondbolag får ersätta hälften av det ytterligare kapital, som behövs med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten, med en garanti för motsvarande belopp. En förutsättning är att garantin lämnats av ett kre- ditinstitut eller ett försäkringsföretag med säte inom EES, eller ett kre- ditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES och som står under likvärdig tillsyn.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att förslaget om att

tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti går emot utveck- lingen på marknaden. Enligt inspektionen går utvecklingen i stället mot att kapitalkravet skall uppfyllas genom inbetalt kapital. Enligt Finans- inspektionens mening finns det därför inte någon anledning att frångå den ordning som gäller i dag.

Skälen för regeringens förslag: Fondbolagets egna medel får som utgångspunkt aldrig understiga startkapitalet på motsvarande minst 125 000 euro. Vid sidan av startkapitalet ställer UCITS-direktivet upp ett antal kompletterande kapitalkrav. Dessa krav är, som kravet på ett minsta startkapital, en förutsättning för tillstånd, men fondbolaget får inte heller enligt artikel 5d.1 i UCITS-direktivet under den pågående verksamheten ha ett mindre kapital.

Grunden för dessa ytterligare kapitalkrav är, som för kravet på start- kapital, att säkerställa fondbolagets åtaganden. Det är dock inte lämpligt att likställa dessa kapitalkrav med kravet på kapitaltäckning för andra finansiella företag. Den kapitaltäckningen skall motsvara specifika risker i verksamheten såsom kreditrisker och olika marknadsrisker. Tanken bakom UCITS-direktivets skyddsregler torde snarare vara att se till att fondandelsägarna hålls opåverkade av fondbolagets situation. Att fond- förmögenheten skall hållas skild från fondbolagets medel är ett exempel. De ytterligare kapitalkrav som ställs i UCITS-direktivet får ses som ett komplement till dessa skyddsregler och kan närmast sägas avse de ope- rationella riskerna med fondverksamhet.

Fondbolagets egna medel får enligt UCITS-direktivet inte understiga det ytterligare kapital som motsvarar 0,02 procent av den förvaltade fondförmögenheten. Detta ytterligare kapital skall emellertid beräknas bara på den del av den förvaltade fondförmögenheten som överstiger motsvarande 250 miljoner euro.

Med förvaltad fondförmögenhet menas de värdepappersfonder och

specialfonder som förvaltas av fondbolaget. Fondbolaget är ansvarigt

153

enligt fondlagstiftningen och skall företräda fondandelsägarna i alla frå- gor som rör fonden. Detta ansvar kvarstår även om fondbolaget genom ett uppdragsavtal låter någon annan ta hand om hela eller delar av för- valtningen för fondbolagets räkning (se nedan i avsnitt 7.8). Kapitalkra- vet skall därför räknas även på sådana portföljer som någon annan enligt uppdrag förvaltar för fondbolagets räkning. Motsatsvis räknas inte in sådan förvaltning som fondbolaget utför på uppdrag från ett annat fond- bolag eller fondförvaltare.

Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som erfordras med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som högst uppgå till motsvarande 10 miljoner euro (ett fondbolags kapital- krav kan dock komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i nästa avsnitt).

Medlemsstaterna får vidare enligt UCITS-direktivet tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Den del av kapitalkravet som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten får således till hälften ersättas med en garanti utställd antingen av ett kreditinstitut eller av ett försäkringsföretag. För kreditinstitut och försäkringsföretag som har sitt säte utanför EES gäller dock att de skall vara underkastade en tillsyn som Finansinspektionen finner vara likvärdig med den som gäller i gemen- skapslagstiftningen.

Finansinspektionen har avstyrkt utredningens förslag att i svensk rätt införa den möjlighet som UCITS-direktivet ger att tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Vi anser dock att fondandelsägarnas behov av ett stabilt fondbolag med en god ekonomi är tillgodosett också om det blir möjligt för fondbolaget att till hälften ersätta den del av det kapitalkrav som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten med en garanti. Att ställa som krav att ett fondbolag skall ha egna medel som står i proportion till den förmögenhet som bolaget förvaltar är enligt vår mening inte påkallat i lika hög grad som när det gäller banker och försäk- ringsbolag. När någon gör en insättning i en bank eller tecknar en försäk- ring hos ett försäkringsbolag får denne därigenom en fordran på banken respektive försäkringsbolaget. Den som köper andelar i en fond får däremot inte någon fordran på fondbolaget som förvaltar fonden; köpet av andelarna innebär i stället att denne blir delägare av tillgångarna i fonden. De tillgångar som ingår i fonden får inte handhas av fondbolaget utan skall förvaras av ett förvaringsinstitut. Slutsatsen blir att den möjlig- het direktivet ger att tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti bör utnyttjas.

Det är oklart om det i begreppet garanti kan inordnas även olika för- säkringslösningar. Enligt direktivtexten får dock garantin utställas av ett försäkringsföretag. Vi ser därför inte något hinder mot att fondbolaget tecknar en försäkring i syfte att delvis uppfylla det nu diskuterade kapi- talkravet. En förutsättning är dock att försäkringens villkor är sådana att försäkringen kan tas i anspråk på här avsett sätt, nämligen att ersätta fondbolagets egna medel.

De nya kapitalkraven innebär att fondbolag som förvaltar större fond- förmögenheter kommer att få ett totalt kapitalkrav som klart överstiger det nuvarande. Ett räkneexempel kan förtydliga konsekvenserna.

Samtliga fondbolag måste ha ett startkapital på motsvarande 125 000 euro.

Prop. 2002/03:150

154

För fondbolag med förvaltade fondförmögenheter mellan 250 miljo- Prop. 2002/03:150 ner euro och 50,25 miljarder euro växer kapitalkravet successivt. Det

innebär att ett femtontal svenska fondbolag kommer att omfattas av det kapitalkrav som är baserat på fondförmögenheten. Inget svenskt fondbo- lag skulle dock nå upp till taket på maximalt motsvarande 10 miljoner euro i egna medel som detta krav inrymmer.

7.3.3Kapital beräknat efter fondbolagets fasta omkostnader

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha egna medel som minst mot- svarar en fjärdedel av bolagets fasta omkostnader under föregående år.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen understryker behovet av internationellt samförstånd eftersom det är viktigt att tolkningen i de olika EU-länderna av som avses med fasta omkostnader blir i möjligaste mån enhetlig.

Skälen för regeringens förslag: Oavsett de kapitalkrav som behand- lats i avsnitten 7.3.1 och 7.3.2 kräver UCITS-direktivet att fondbolagen alltid skall ha egna medel som minst motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna för fondbolaget under föregående år (artikel 5a.1 a tredje strecksatsen läst tillsammans med bilaga IV till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut [93/6/EEG]88 och artikel 5d.1 i UCITS-direktivet). Om ett företag inte har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, skall fondbolaget i stället ha egna medel som motsvarar en fjärdedel av det belopp för fasta omkost- nader som anges i verksamhetsplanen (se avsnitt 7.4 nedan), såvida inte den behöriga myndigheten kräver att planen justeras.

De behöriga myndigheterna (i Sverige Finansinspektionen) får också medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten.

Det finns ett behov av att tolka vad som menas med fasta omkostnader. Denna tolkning bör - såsom några av remissinstanserna har påtalat - vara enhetlig inom EES, men kan trots det komma att falla ut olika. Det kan också vara så att detta kapitalkrav i praktiken blir det mest be- tungande för fondbolagen.

Det finns en motsvarande bestämmelse i 2 kap. 5 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag. I förarbetena till den bestämmelsen anges att fasta om- kostnader är sådana kostnader som inom redovisningsområdet utgör all- männa administrativa kostnader, exempelvis lokalkostnader i form av hyra m.m. (prop. 1994/95:50 s. 298). Remissinstanserna påpekade svå- righeterna med att närmare avgöra vad som är fasta kostnader och svaret blev att Finansinspektionen fick utveckla begreppet närmare i föreskrifter om det behövdes.

88 Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag

155

och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1, Celex 393L0006).

Finansinspektionen har utvecklat begreppet närmare i 12 kap. före- Prop. 2002/03:150 skrifter och allmänna råd (FFFS 2000:6) om kapitaltäckning och stora

exponeringar. Där anges att fasta omkostnader avser personalkostnader som löner, sociala avgifter och pensionsåtaganden, fastighets- och lokal- kostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för utrustning m.m. samt avskrivningar.

Kapitalkravet bör beräknas på samma sätt oavsett om det är fråga om värdepappersbolag eller fondbolag. För att åstadkomma det bör rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrif- ter som behövs för att precisera vad som skall ingå i fasta omkostnader. På så vis bör det också bli lättare att göra de anpassningar som kan behö- vas för att nå enhetlig tillämpning av det aktuella kapitalkravet inom EU.

I avsnitt 7.3.1 diskuteras vilken typ av kapital som kan ingå i startka- pitalet. För det ytterligare kapital som krävs beroende av fondbolagets fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten används dock uttrycket ”egna medel”. Vad menas då med detta? Enligt artikel 1a.15 i UCITS-direktivet skall samma definition användas som den som anges i avdelning V kapitel 2 avsnitt 1 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG). I det avsnittet återfinns artik- larna 34–39 som anger vad som ingår i ”kapitalbasen”. Definitionen av egna medel kan dock komma att ändras under de omständigheter som beskrivs i bilaga V till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG).

Egna medel omfattar i huvudsak aktiekapitalet och annat bundet eget kapital. Definitionen av egna medel sammanfaller delvis med vad som menas med startkapital. På inrådan av Lagrådet införs en definition av egna medel som motsvarar den i UCITS-direktivet. För att tillämpningen skall bli enhetlig och för att få en inhemsk reglering som är mer följsam för ändringar i gemenskapslagstiftningen bör regeringen, eller den myn- dighet regeringen bestämmer, genom föreskrifter ange vilket kapital som får ingå i ”egna medel”.

7.4Krav på fondbolagets ledning och organisation

Regeringens förslag: Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fond- verksamhet får ges bara om

-bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

-den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direk- tör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfa- renhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

-bolagets styrelse består av minst tre ledamöter,

-bolaget har en verkställande direktör, och

-bolaget till ansökan om tillstånd fogar en verksamhetsplan. Fondbolaget skall under sin verksamhet alltid uppfylla villkoren för

tillstånd.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

156

Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag få regler i fondlag- stiftningen som tar sikte på fondbolagets ledning och organisation. För fondbolag gäller i stället vad som är föreskrivet för aktiebolag i allmän- het. I lagen om värdepappersfonder finns det särskilda bestämmelser om fondbolagets revisorer och om vissa jävsituationer. Vidare finns en all- män bestämmelse om att tillstånd för fondverksamhet får ges bara om fondbolaget inte är olämpligt att utöva verksamheten. Ett krav som dock ställts och alltjämt ställs i UCITS-direktivet är att fondbolaget skall ha sitt huvudkontor och sitt säte i samma medlemsstat (artikel 5a.1 d). Detta innebär att tillstånd kan ges bara till svenska aktiebolag med huvudkon- tor här i landet.

I artikel 5a.1 b uppställs nu krav på fondbolagets styrelse och övriga ledning. De personer som i praktiken leder verksamheten skall ha erfor- derligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet, även i fråga om den typ av fonder som bolaget förvaltar. En motsvarande bestämmelse bör infö- ras i lagen om investeringsfonder. Den bör utformas som i annan finan- siell lagstiftning (se 3 kap. 2 § första stycket 4 förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i prop. 2002/03:139 samt jfr även t.ex. 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen [1991:981] om värdepappersrörelse).

Enligt UCITS-direktivet skall fondbolaget utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om namnen på dessa personer samt vid för- ändring namnen på var och en som efterträder dem. En motsvarande skyldighet finns redan i dag. Finansinspektionen har i sina föreskrifter angett att i en ansökan om tillstånd skall finnas uppgifter om styrelse- ledamöter, verkställande direktören, dennes ställföreträdare och andra ledande befattningshavare. För styrelseledamöterna och bolagets ledning skall uppges övriga uppdrag och ägarintressen i annat finansiellt institut eller i aktiemarknadsbolag. För fondbolagets ledning skall därtill anges utbildning samt tidigare och aktuell erfarenhet av finansiell verksamhet.

Dessa uppgifter använder inspektionen i bedömningen av om ett fond- bolag är lämpligt eller inte för fondverksamhet, men också för att full- göra sitt åtagande att främja en sund utveckling av verksamheten. Finansinspektionens föreskrifter i dessa delar synes väl motsvara UCITS- direktivets krav. Detsamma gäller regeln om att ett fondbolag skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär.

Enligt UCITS-direktivet skall vidare fondbolagets verksamhetsinrikt- ning beslutas av minst två personer som uppfyller de villkor som nyss angetts. Styrelsen i ett svenskt aktiebolag svarar för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter (8 kap. 3 § aktiebolagslagen [1975:1385]). Detta torde täcka UCITS-direktivets krav. Detta innebär i princip ett krav på att styrelsen i ett fondbolag skall bestå av minst två styrelseledamöter. Enligt aktiebolagslagen skall ett privat aktiebolag ha en styrelse med minst en eller två styrelseledamöter, om det finns minst en suppleant (8 kap. 1 § aktiebolagslagen). Följaktligen bör frågan regle- ras särskilt i fondlagstiftningen. Utredningen har inte funnit skäl att frångå EG-regleringen i denna del och har därför föreslagit att styrelsen i ett fondbolag skall bestå av minst två styrelseledamöter. Enligt annan finansiell lagstiftning fordras emellertid en styrelse med minst tre eller minst fem ledamöter. Exempel på detta finns i 9 kap. 10 § bankrörelsela- gen (1987:617), 2 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksam-

Prop. 2002/03:150

157

het och 2 kap. 4 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Enligt dessa bestämmelser skall styrelsen i ett bankaktiebolag bestå av minst tre sty- relseledamöter och styrelsen i ett kreditmarknadsbolag respektive ett värdepappersbolag bestå av minst fem styrelseledamöter. I proposition 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse har föreslagits att kravet på minst tre styrelseledamöter skall gälla även för kreditmarknadsbolag. Både i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG) och i investeringstjänstedirekti- vet (93/22/EEG) föreskrivs emellertid - i likhet med i UCITS-direktivet - att styrelsen i ett företag av det aktuella slaget, dvs. t.ex. ett kredit- institut eller ett värdepappersbolag, skall bestå av minst två personer. Trots det har det i den svenska lagstiftningen föreskrivits krav på fler styrelseledamöter. Vi anser därför att det även för fondbolag bör införas en särskild bestämmelse om att styrelsen i ett sådant bolag skall bestå av minst tre styrelseledamöter.

Vidare anser vi i linje med övrig finansiell lagstiftning att fondbolag, utöver UCITS-direktivets grundkrav, skall ha en verkställande direktör.

Enligt artikel 5a.1 c i UCITS-direktivet skall fondbolaget till sin ansö- kan om tillstånd foga en verksamhetsplan, som bl.a. skall omfatta fond- bolagets organisationsstruktur. Enligt nuvarande föreskrifter kräver Finansinspektionen in uppgifter på hur många anställda fondbolaget har, fördelade på olika funktioner, samt hur ansvaret fördelas när det gäller förvaltning och redovisning samt hur den interna kontrollen och den interna revisionen är organiserad inom fondbolaget. Det finns dock skäl att i lagstiftningen ha ett uttryckligt krav på en verksamhetsplan (jfr 9 kap. 2 § bankrörelselagen, 2 kap. 8 § lagen om värdepappersrörelse och 2 kap. 2 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet).

Finansinspektionen har i sina föreskrifter (FFFS 2002:6) om verksam- hetsplan för värdepappersbolag m.fl. angett vad en verksamhetsplan skall innehålla. De bestämmelserna gäller för värdepappersbolag, svenska bankinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och utländska företag som med tillstånd driver värdepappersrörelse från filial här i lan- det och kan inte i alla delar överföras till aktiebolag som ansöker om till- stånd att driva fondbolag. Det är vanskligt att här låsa fast sig vid ett visst innehåll, men en verksamhetsplan bör åtminstone innehålla en beskriv- ning av den verksamhet bolaget avser att bedriva och uppgift om bolaget avser att etablera filialer utomlands eller uppdra åt annan att utföra tjänster. Vidare bör planen innehålla en schematisk plan över hur bolaget avser att organisera verksamheten. Verksamhetsplanens innehåll bör där- vid anpassas till syftet att ge Finansinspektionen ett underlag för sin bedömning vid tillståndsgivningen och att främja den löpande tillsynen. Kraven på ledningen och att en verksamhetsplan skall upprättas ställs primärt vid tillståndsgivningen, men skall enligt artikel 5d.1 alltid vara uppfyllda. Det åligger därför Finansinspektionen att i sin tillsyn bevaka detta. Är dessa krav inte uppfyllda kan inspektionen – som framgår av avsnitt 12.2 nedan – därvid komma att återkalla tillståndet.

Prop. 2002/03:150

158

7.5Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en svåröver- skådlig företagsgrupp

Regeringens förslag: Om det bolag som ansöker om tillstånd har eller kan väntas komma att få nära förbindelser med något annat företag eller en fysisk person, får tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Bestämmelser motsvarande de som finns i annan finansiell, närings- rättslig lagstiftning bör föras in i den nya lagen om investeringsfonder där det anges när ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser och när en fysisk person och ett fondbolag skall anses ha nära förbindelser.

Fondbolaget skall underrätta Finansinspektionen om bolaget får kän- nedom om att aktier i bolaget har blivit föremål för förvärv om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan. Inspektionen får förelägga innehavaren av aktier att avyttra så stor del av aktierna att fondbolaget inte längre har nära förbindelser med någon annan. Inspektionen får förbjuda innehavaren av sådana aktier att före- träda aktierna vid stämma i bolaget och, om särskilda skäl finns, begära att tingsrätten utser en lämplig förvaltare att i stället företräda aktierna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5a.2 i UCITS-direktivet

finns, på liknande sätt som i andra direktiv för finansiella företag, en bestämmelse om förstärkt tillsyn över fondbolag som ingår i en grupp av företag. Om ett bolag har ”nära förbindelser” med någon annan får till- stånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av fond- bolaget. Motsvarande bestämmelser finns för banker, värdepappersbolag och kreditmarknadsföretag (jfr 9 kap. 3 § femte stycket bankrörelselagen, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om värdepappersrörelse, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om finansieringsverksamhet). Definitionen av nära förbin- delser i artikel 1a.9 i UCITS-direktivet motsvarar den som har genom- förts i 1 kap. 3 § andra och tredje styckena bankrörelselagen samt i 1 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen om värdepappersrörelse. Bestämmel- serna i bankrörelselagen och i lagen om värdepappersrörelse infördes år 1996 (se prop. 1995/96:173 s. 86 ff.). I prop. 2002/03:139 föreslås att bestämmelser motsvarande dem i bankrörelselagen förs in i den nya lagen om bank- och finansieringsrörelse. Motsvarande bestämmelser bör även föras in i den nya lagen om investeringsfonder.

Bestämmelserna har också ett samband med den ägarprövning som de behöriga myndigheterna skall göra enligt artikel 5e i UCITS-direktivet (se nedan under avsnitt 7.6). Fondbolaget bör åläggas att underrätta Finansinspektionen om bolaget får kännedom om att aktier i bolaget har blivit föremål för förvärv om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan (se kravet på underrättelse i artikel 5a.2 tredje stycket). Inspektionen bör då ha möjlighet att i sådant fall före- lägga innehavaren av aktier att avyttra så stor del av aktierna att fondbo- laget inte längre har nära förbindelser med någon annan. Det kan också finnas skäl att förbjuda denne att företräda aktierna vid stämma i bolaget och, om särskilda skäl finns, begära att tingsrätten utser en lämplig för-

Prop. 2002/03:150

159

valtare att i stället företräda aktierna. Detta bör dock ske bara om de Prop. 2002/03:150 företag som berörs av de nära förbindelserna inte ändrar sin ägarstruktur,

så att den inte längre kan anses svåröverskådlig (jfr prop. 1995/96:173 s. 88).

Det kan diskuteras om ett tillstånd skall kunna återkallas om fondbola- get har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp. Bankoktroj anses t.ex. inte kunna återkallas av detta skäl (prop. 1995/96:173 s. 89). En förutsättning för återkallelse enligt bankrörelselagen är nämligen att banken överträder någon bestämmelse eller på annat sätt visat sig vara olämplig genom någon handling eller annat förhållningssätt från bankens sida. Vad gäller nära förbindelser är det dock fråga om en annan situation som framkallats genom åtgärder från utomstående intressenter. Förut- sättningarna för återkallelse av tillstånd för fondbolag är emellertid något annorlunda. Dessa frågor behandlas i avsnitt 12.2.

Skrivningen ”nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan som hindrar en effektiv tillsyn” omfattar också regeln i artikel 5a.2 andra stycket i UCITS-direktivet. Där anges att tillstånd inte heller får beviljas om en effektiv tillsyn förhindras genom lagar och andra författningar i ett tredje land, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka fondbolaget har nära förbindelser, eller på grund av svårighe- ter vid tillämpningen av dessa bestämmelser (jfr prop. 1995/96:173 s. 89).

7.6Krav på fondbolagets ägare

7.6.1Ägarprövning vid tillståndsgivningen

Regeringens förslag: Finansinspektionen skall vägra tillstånd att driva fondverksamhet om inspektionen med hänsyn till behovet av att säker- ställa att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar som reglerar fondbolags verk- samhet, bedömer att lämpligheten hos de aktieägare som direkt eller indi- rekt har ett kvalificerat innehav inte är tillfredsställande. Med ett kvali- ficerat innehav menas varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar 10 procent eller mer av kapitalet eller av rösträtterna eller som på något annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i fondbolaget.

Tillstånd får inte ges om någon som i väsentlig utsträckning har åsido- satt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska ange- lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan väntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

 

Skälen för regeringens förslag: Det saknas i dag uttryckliga bestäm-

 

melser i fondlagstiftningen som tar sikte på en ägarprövning. I likhet med

 

vad som gäller för fondbolagets ledning kan emellertid en sådan pröv-

 

ning ske indirekt genom den allmänna bestämmelsen om en sund verk-

 

samhet i 40 § lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen anger

 

också i sina föreskrifter att till en ansökan om tillstånd skall lämnas upp-

160

 

gifter om fondbolagets ägarförhållanden. Av dessa uppgifter skall framgå namn och ägarandel för varje ägare som innehar 10 procent eller mer av totala röstetalet eller totala antalet aktier i fondbolaget. Sådan ägares engagemang i annat fondbolag eller i annat institut under Finansinspek- tionens tillsyn skall också anges. Finansinspektionens krav på upplys- ningar om ägarförhållandena tar följaktligen sikte på sådana ägare som kan anses ha ett visst inflytande över verksamheten.

I artikel 5b i UCITS-direktivet finns emellertid numera en regel som uttryckligen föreskriver en ägarprövning. De behöriga myndigheterna skall vägra tillstånd om de, med hänsyn till behovet av att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av ett fondbolag, bedömer att lämpligheten hos de aktieägare som direkt eller indirekt har ett kvalificerat innehav inte är tillfredsställande. Med ett kvalificerat innehav menas varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar 10 procent eller mer av kapitalet eller av rösträtterna eller som på något annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i fondbolaget (artikel 1a punkten 10 i UCITS-direktivet). En sådan regel bör införas också i fondlagstiftningen, i enlighet med vad som gäller enligt den finansiella lagstiftningen i övrigt (se 3 kap. 2 § första stycket 3 förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i prop. 2002/03:139 samt jfr även 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen om värdepappersrörelse). På mot- svarande sätt som i 2 kap. 2 § andra stycket lagen (2002:149) om utgiv- ning av elektroniska pengar och i 3 kap. 2 § andra stycket förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i prop. 2002/03:139 bör det i lagen om investeringsfonder uttryckligen anges att tillstånd inte få ges om någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan väntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.

I UCITS-direktivet finns vidare, i syfte att säkerställa ägarprövningen, en uttrycklig regel om att tillstånd inte får meddelas ett fondbolag förrän de behöriga myndigheterna fått de upplysningar som krävs avseende ägarförhållandena. Denna regel överensstämmer med vad som följer av Finansinspektionens föreskrifter och någon uttrycklig lagregel erfordras därför inte i den delen.

Om ett fondbolag är dotterbolag till ett annat förvaltningsbolag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna, enligt artikel 5b.3 i UCITS-direktivet, samråda med behöriga myndighe- ter i den medlemsstaten. Samråd skall ske innan tillstånd ges. Detsamma gäller om fondbolaget är dotterföretag till moderföretaget till ett annat förvaltningsbolag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett för- säkringsföretag med auktorisation i en annan medlemsstat. Samma gäller även om fondbolaget kontrolleras av samma fysiska eller juridiska per- soner som har ägarkontroll över ett annat förvaltningsbolag, ett värde- pappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med auktori- sation i en annan medlemsstat.

Prop. 2002/03:150

161

7.6.2

Ägarprövning under verksamheten

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Regler motsvarande de som finns i annan finan- siell lagstiftning införs avseende ägarprövning i de fall någon, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i ett fondbolag som medför att denne får ett kvalificerat innehav.

Finansinspektionens tillstånd fordras i sådana fall. Finansinspektionen har också möjlighet att besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalifice- rat. Inspektionen får också förelägga ägare till ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Enligt de nya reglerna i UCITS- direktivet skall en prövning av ägarna till fondbolaget ske under verk- samhetens gång. I artikel 5e anges således att för kvalificerade innehav i fondbolag skall samma regler gälla som de som fastställs i artikel 9 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG). Den artikeln har genomförts i 6 kap. 3 a–3 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (se prop. 1994/95:50). Motsvarande bestämmelser finns för banker och kredit- marknadsföretag (se 7 kap. 10–14 b §§ bankrörelselagen och 5 kap. 11– 15 b §§ lagen om finansieringsverksamhet; se även prop. 1995/96:173 s. 73 ff. och prop. 2002/03:139 s. 391 ff.). Ägarprövning under verksam- hetens gång utgör en del av Finansinspektionens tillsyn.

Genom hänvisningen till investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) skall således samma regler för ägarprövning gälla för fondbolag som för värdepappersbolag. Det är med hänsyn till en enhetlig reglering därför lämpligt att genomföra de nya reglerna i UCITS-direktivet genom att överföra motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersrörelse till fondlagstiftningen. Lagrådet har förordat är det önskvärt med samord- ning av likartade bestämmelser inom den finansiella lagstiftningen. Den närmare utformningen av bestämmelserna om ägarprövning i lagen om investeringsfonder bör enligt vår mening därför göras så att de överens- stämmer med motsvarande bestämmelser i 14 kap. förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i prop. 2002/03:139. Härvid hänvisas till uttalanden i förarbetena till lagen om värdepappersrörelse (se framför allt prop. 1994/95:50 s. 138 ff.) och till förslaget till lag om bank- och finan- sieringsrörelse (prop. 2002/03:139 s. 391 f.). Utformningen av regle- ringen i lagen om värdepappersrörelse avsåg att ge bestämmelserna om ägarprövning ett tydligt innehåll, dels för att stärka rättssäkerheten, dels för att underlätta tillämpningen för Finansinspektionen. Det påpekades dock i förarbetena, vilket förtjänar att upprepas, att det inte är möjligt att ge en uttömmande reglering och att ägarprövningen i sista hand måste få en diskretionär karaktär.

Bestämmelserna om ägarprövning innebär att förvärv, såväl direkta som indirekta, varigenom någon får ett kvalificerat innehav i ett fondbo-

162

lag, inte får ske om Finansinspektionen inte först har lämnat sitt tillstånd. Detta innebär ett renodlat ansöknings- och tillståndsförfarande.

Med kvalificerat innehav menas enligt artikel 1a.10 i UCITS-direktivet varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar 10 procent eller mer av kapitalet eller av rösterna, eller som på annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av fond- bolaget. Vad som närmare menas med direkta och indirekta ägarandelar får besvaras med utgångspunkt i de bedömningar inspektionen gjort tidi- gare såvitt gäller värdepappersrörelse. De uttalanden som gjorts i tidigare förarbeten kan också ge viss vägledning (prop. 1994/95:50 s. 139 f.).

Tillstånd före förvärvet krävs också om någon genom förvärv ökar sitt kvalificerade innehav till 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller rösterna i fondbolaget, eller så att fondbolaget blir ett dotterbolag.

Tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att förvärvaren inte kom- mer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar som reglerar fond- bolags verksamhet och om förvärvaren i även övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över fondbolagets ledning. Tillstånd får dock inte ges om förvärvaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Även här hänvisas till tidigare motivuttalanden samt till förslaget till lag om bank- och finansierings- rörelse (prop. 1994/95:50 s. 139 f. som i sin tur hänvisar till prop. 1992/93:89 s. 195 ff. samt prop. 2002/03:139 s. 391 f.).

Som för värdepappersbolag är det lämpligt att inspektionen ger ett explicit beslut. Beslut om tillstånd skall lämnas inom tre månader från det att ansökan gjordes. Om Finansinspektionen inte motsätter sig för- värvet, får inspektionen föreskriva viss tid inom vilket förvärvet skall vara genomfört.

I vissa fall skall ägarprövningen föregås av samråd med de behöriga myndigheterna i andra berörda länder. Så är fallet om förvärvaren av ett kvalificerat innehav är ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett annat land inom EES eller moderföretag till ett förvaltningsbolag i ett annat land inom EES. Samma gäller om förvärvaren är en fysisk eller juridisk per- son som har ägarkontroll över ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett annat land inom EES om det fondbolag i vilket förvärvet avses ske till följd därav skulle få ställning av dotterföretag eller komma under för- valtarens ägarkontroll.

För att underlätta inspektionens kontroll skall den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att säljarens innehav kommer att understiga 20, 33 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller rösterna i fondbolaget underrätta inspektionen om detta. En skyldighet att underrätta inspektionen åligger också fondbolag som fått kännedom om sådana förvärv och avyttringar. De juridiska personer som har ett kvalificerat innehav skall anmäla ändringar i sin bolagsled- ning till inspektionen. Varje fondbolag skall också, minst en gång om året, underrätta Finansinspektionen om namnen på aktieägare med kvali- ficerade innehav samt om storleken på sådana innehav.

Finansinspektionen har en rad olika åtgärder att tillgripa om någon underlåter att söka tillstånd eller om någon nekas tillstånd eller om någon med ett kvalificerat innehav utövar eller kan antas komma att utöva sitt

Prop. 2002/03:150

163

inflytande på ett sätt som motverkar att verksamheten i ett fondbolag Prop. 2002/03:150 drivs på ett sätt som är förenligt med lagen om investeringsfonder och

andra författningar som reglerar bolagets verksamhet. Inspektionen kan då besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Inspektionen kan också förelägga ägare till ett kvalificerat innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.

7.7

Sundhetskrav m.m.

 

 

 

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att

 

allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas

 

kapitalinsats inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan

 

anses sund.

 

Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut skall vara skyldiga att lämna ut

 

uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det begärs av

 

undersökningsledare eller åklagare under en utredning enligt bestämmel-

 

serna om förundersökning.

 

Utredningens förslag i delbetänkandet och i bilaga 4 till delbetänkan-

 

det överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock

 

inte lämnat något förslag vad gäller skyldighet att lämna ut uppgifter.

 

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

 

lämnar det utan erinran. Riksbanken konstaterar att den föreslagna

 

bestämmelsen om sundhetskrav och uppföranderegler efterliknar äldre

 

finansiell lagstiftning på området på ett sätt som enligt banken varken ger

 

fondbolagen eller Finansinspektionen tillräcklig ledning i dagens finan-

 

siella miljö. Riksgäldskontoret anser att det borde vara möjligt att finna

 

en annan utformning av uppförandereglerna som ger tydligare vägled-

 

ning för berörda företag, liksom för tillsyn och ingripanden från Finans-

 

inspektionen. Konkurrensverket ifrågasätter om inte intressekonflikter

 

bör konkretiseras i den föreslagna lagregeln och exempelvis innefatta

 

krav på fondbolaget att utnyttja konkurrensens möjligheter respektive

 

inte gynna närstående koncernbolags intressen. Konkurrensverket menar

 

att konkretionen åtminstone bör ökas genom uttalanden i förarbetena.

 

Skälen för regeringens förslag: Tidigare redovisade bestämmelser

 

om fondbolagets ledning, organisation och ägande syftar bl.a. till att

 

skapa förutsättningar för att verksamheten i ett fondbolag drivs på ett sätt

 

som är förenligt med lagen om investeringsfonder och andra författningar

 

som reglerar bolagets verksamhet, dvs. att fondverksamheten är sund.

 

Det går givetvis att diskutera vad som menas med detta, men tanken är

 

att i förlängningen stärka konsumentskyddet. Finansinspektionen skall

 

som tidigare nämnts redan i dag i sin tillsyn av fondbolagen se till att en

 

sund utveckling av verksamheten främjas.

 

I annan finansiell lagstiftning återfinns härutöver mer allmänna

 

sundhets- och uppföranderegler. Sundhetsreglerna syftar till att säker-

 

ställa en sund verksamhet genom goda interna rutiner. Uppförandereg-

164

 

 

lerna omfattar företagets förhållande till kunderna. Dessa regler är rela- tivt generellt hållna och fordrar förtydliganden i t.ex. föreskrifter från Finansinspektionen för att få en reell betydelse för företagens verksamhet och organisation.

Några explicita sundhets- eller uppföranderegler finns inte i lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen har dock utfärdat allmänna råd (FFFS 1998:22) om riktlinjer för hantering av etiska frågor hos institut som står under inspektionens tillsyn. I rådens 1 § finns en allmän bestämmelse som har betydelse även för fondbolagen. Där anges bl.a. att de institut som står under Finansinspektionens tillsyn skall bedriva verk- samheten på sådant sätt att allmänhetens förtroende för företaget och den finansiella marknaden upprätthålls och så att verksamheten kan anses sund.

UCITS-direktivets nya regler innebär att sundhets- och uppförande- regler motsvarande dem som gäller för andra finansiella företag också införs för fondbolag.

I artikel 5 f.1 anges således att varje hemland skall upprätta sundhets- regler som fondbolaget alltid skall följa vid förvaltningen av fondföretag som har auktoriserats enligt direktivet. Reglernas utformning kan variera beroende på den typ av fondföretag som bolaget förvaltar, men i artikeln finns uppräknat ett antal krav som de behöriga myndigheterna skall ställa på fondbolaget. Det är bl.a. fråga om sunda förvaltnings- och redovis- ningsförfaranden och interna kontrollmekanismer. De behöriga myndig- heterna skall också kräva att fondbolaget säkerställer att tillgångarna i de fondföretag som fondbolaget förvaltar investeras i enlighet med fondbe- stämmelserna eller bolagsordningen samt gällande lagstiftning.

Vidare skall fondbolaget enligt samma artikel ha en sådan struktur och organisation att risken minimeras för att fondens och kundernas intressen skadas av intressekonflikter mellan bolaget och dess kunder, mellan en av kunderna och en annan kund, mellan en av kunderna och en fond eller mellan två fonder. Om en filial inrättas får dock inte de organisatoriska arrangemangen strida mot de uppföranderegler som värdlandet föreskri- vit för att lösa intressekonflikter.

Enligt artikel 5h i UCITS-direktivet skall medlemsländerna utforma uppföranderegler som fondbolag vid varje tillfälle skall iaktta. I artikeln anges ett antal principer som åtminstone måste omfattas av uppförande- reglerna. Bolagen skall följaktligen agera med beaktande av de förval- tade fondernas intressen och marknadens integritet och därvid bedriva sin verksamhet på ett hederligt och rättvist sätt samt handla med vederbörlig skicklighet, omsorg och försiktighet. Vidare skall bolagen ha och effek- tivt utnyttja de resurser och förfaranden som är nödvändiga för att den egna verksamheten skall fungera väl samt försöka undvika intresse- konflikter och, när sådana är oundvikliga, se till att de fondföretag (fon- der) som bolaget förvaltar får en rättvis behandling.

Följaktligen skall fondbolag driva en verksamhet som kan antas upp- fylla kraven på en sund fondförvaltning.

Reglerna i UCITS-direktivet motsvarar i huvudsak artiklarna 10 och 11 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG), med några undantag.

En skillnad mellan reglerna i de båda direktiven är att ett värdepap- persbolag enligt investeringstjänstedirektivet skall vidta lämpliga åtgär- der i fråga om instrument och penningmedel som tillhör investerare för

Prop. 2002/03:150

165

att skydda deras rättigheter och för att förebygga eller hindra att värde- pappersbolaget använder investerarens medel för egen räkning (artikel 10 andra och tredje strecksatserna). Någon motsvarande regel har inte införts för de fondbolag som bara skall syssla med fondverksamhet. Ett sådant fondbolag kommer nämligen inte i direkt kontakt med annans medel i fondverksamheten. Fondförmögenheten är åtskild från fondbola- gets egendom genom förvaringsinstitutet och fondbolaget är i övrigt uttryckligen förbjudet att ha hand om egendom som ingår i värdepap- persfonder (jfr nuvarande 13 § första stycket 3 lagen om värdepappers- fonder).

En annan skillnad är att värdepappersbolag, men inte fondbolag som driver enbart fondverksamhet, måste informera sig om sina kunders eko- nomiska situation, erfarenhet av finansmarknaden och målsättningen med de tjänster som efterfrågas eller vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om sådana omständigheter som är väsent- liga i sammanhanget (motsvarande fjärde och femte strecksatserna i arti- kel 11.1 i investeringstjänstedirektivet). Motsvarande regler återfinns nämligen inte i artikel 5h i UCITS-direktivet. Detta torde hänga ihop med att fondbolaget i sin fondverksamhet tillhandahåller en kollektiv tjänst och det därför skulle vara i praktiken ogörligt att inhämta sådana uppgifter från varje enskild fondandelsägare.

De fondbolag som ges tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument (individuell portföljförvaltning) skall emellertid enligt arti- kel 5.4 i UCITS-direktivet tillämpa artiklarna 10 och 11 i investerings- tjänstedirektivet fullt ut när de tillhandahåller tjänster i den verksamhe- ten.

I övrigt är sundhets- och uppförandereglerna desamma i de två direkti- ven. Det är därför lämpligt att vid genomförandet av reglerna i lagen om investeringsfonder ansluta sig till regleringen i lagen om värdepappers- rörelse.

Vi kan i viss mån hålla med om de synpunkter som har framförts om att de aktuella bestämmelserna i utredningens förslag kunde vara tydli- gare och ge klarare riktlinjer för berörda parter. I 1 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns en bestämmelse som omfattar sundhets- och uppförandereglerna. Bestämmelsen är inte lika detaljerad som gemenskapslagstiftningen och regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad värdepappersinstitut skall iaktta enligt den bestämmelsen. Vad som menas med en sund verksamhet är nämligen inte statiskt, utan kan variera beroende på hur den finansiella marknaden utvecklas och det torde inte vara ändamålsenligt att ta in mer detaljerade regler i lagen (prop. 1990/91:142 s. 156 och prop. 1994/95:50 s. 113). Följaktligen om- fattar bestämmelsen och inspektionens föreskriftsrätt såväl sundhetsreg- lerna i artikel 10 som uppförandereglerna i artikel 11 i investeringstjäns- tedirektivet (jfr prop. 1994/95:50 s. 343 f.).

Finansinspektionen har utfärdat ett antal allmänna råd och föreskrifter som reglerar bl.a. värdepappersbolags interna rutiner och agerande mot sina kunder. Bland dessa kan nämnas främst Finansinspektionens före- skrifter (FFFS 2002:7) om uppföranderegler på värdepappersmarknaden. Därutöver kan nämnas Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till

Prop. 2002/03:150

166

konsumenter, Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2002:5) om vär- Prop. 2002/03:150

depappersrörelse,

samt

Finansinspektionens

allmänna

råd

(FFFS 1999:12) om styrning, intern information och intern kontroll inom

kredit- och värdepappersinstitut samt i fondbolag.

 

 

Vi anser att det i lagen om investeringsfonder bör tas in sundhetskrav

som motsvarar dem i 1 kap. 7 § första stycket lagen om värdepappers-

rörelse. Någon motsvarighet till de bestämmelser som anges i andra

stycket av samma paragraf bör enligt vår mening emellertid inte tas in i

lagen om investeringsfonder. De allmänna regler om sundhet och upp-

förande som anges i artiklarna 5f.1 och 5h UCITS-direktivet samt de

regler som enligt artikel 5.4 i direktivet skall tillämpas vid tillhanda-

hållande av individuell portföljförvaltning bör i stället genomföras

genom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter om vilka sundhetskrav som skall uppfyllas

av ett fondbolag.

 

 

 

 

Regeringen har i proposition 2002/03:139 Reformerade regler för

bank- och finansieringsrörelse föreslagit att ett kreditinstitut skall vara

skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet,

om det begärs av undersökningsledare eller åklagare under en utredning

enligt bestämmelserna om förundersökning. I den propositionen gör

regeringen bedömningen att också fondbolag och förvaringsinstitut bör

omfattas av nu aktuell uppgiftsskyldighet (se s. 488). En sådan uppgifts-

skyldighet föreslås därför nu.

 

 

 

7.8

Delegering av vissa funktioner

 

 

 

Regeringens förslag: Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra

 

visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte

 

att effektivisera bolagets verksamhet. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig

 

fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

 

Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete

 

eller vissa funktioner skall bolaget anmäla detta till Finansinspektionen

 

och samtidigt ge in uppdragsavtalet.

 

Fondbolaget skall i informationsbroschyren för fonden lämna uppgifter

 

om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon

 

annan att utföra.

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det

 

bör övervägas om inte uppdragsavtal med företag utanför EES-området

 

skall kräva tillstånd från Finansinspektionen. Fondbolagens Förening,

 

Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen invänder

 

mot utredningens förslag att inte tillåta att ett fondbolag träffar några

 

uppdragsavtal med förvaringsinstitutet som avser förmögenhetsförvalt-

 

ning. UCITS-direktivet lämnar öppet för fondbolaget att lämna uppdrag

 

åt förvaringsinstitutet att utföra annan verksamhet avseende förmögen-

 

hetsförvaltningen än kärnverksamheten. Föreningarna hänvisar till

 

Finansinspektionens praxis såvitt avser möjligheten för ett fondbolag att

 

uppdra åt förvaringsinstitutet att utföra verksamhet som annars skulle

 

utföras av fondbolaget. Enligt föreningarna kan denna praxis beskrivas

167

 

 

så, att delegation får ske under förutsättning att fondbolagets verksamhet har sådan grad av självständighet att fondbolaget kan sägas driva fond- verksamhet i lagens mening. En verksamhet av detta slag anses själv- ständigt bedriven om bolaget självt fattar beslut om ramen för förmögen- hetsförvaltningen och kontrollerar den utlagda verksamheten genom en av bolaget därtill anställd person som rapporterar till fondbolagets sty- relse och den verkställande direktören. De omständigheter som enligt Finansinspektionens praxis konstituerar att verksamheten bedrivs själv- ständigt motsvarar vad man i direktivet anger vara ”core function of investment management”. Någon svårighet att särskilja begreppen ”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen” och ”förmögenhetsför- valtningen” torde därmed inte föreligga. Alla begränsningar utöver dem som anges i direktivet bör enligt föreningarna undvikas mot bakgrund av att olika aktörer organiserat sin verksamhet på olika sätt, med beaktande av Finansinspektionens ovan beskrivna praxis. En extensiv tolkning av direktivet i detta avseende blir enligt föreningarna därför inte konkur- rensneutral och kan komma att leda till ökade kostnader för andels- ägarna.

Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för lagstiftningen är att det finns en särskild koppling mellan ett fondbolag och de fonder som fondbolaget förvaltar. Fondbolaget äger inte dessa fonder, men har ett kontraktsrättsligt ansvar för att tillgångarna i fonderna förvaltas på bästa sätt. Att så sker gynnar givetvis fondandelsägarna, men också fondbola- gen som därigenom får ökade intäkter; arvodet beräknas nämligen oftast på den förvaltade fondförmögenheten. Till fondverksamheten hör också försäljning (och inlösen) av fondandelar. Detta är givetvis nödvändigt samtidigt som fondbolaget får en ökad klientbas. Vid sidan härav måste fondbolaget vidta diverse administrativa åtgärder.

En ny fond bildas av det fondbolag som avser att sköta förvaltningen (fondbestämmelser skrivs etc.). Det är möjligt att fondbolaget överlåter förvaltningen av en fond till ett annat fondbolag (dvs. säljer verksamhe- ten), men oftast kvarstår den kontraktsrättsliga gemenskapen som upp- kommit genom bildandet.

Även om ett fondbolag inte har intresse av att överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag, kan det uppkomma behov av att uppdra åt någon annan att utföra vissa tjänster eller funktioner som annars åvilar fondbo- laget. Det kan t.ex. vara fråga om att låta en förvaltare i ett annat land förvalta de finansiella instrument som är noterade där eller om att ut- nyttja någon annans säljorganisation.

Möjligheten eller rätten för fondbolaget att lämna över t.ex. förvalt- ningen till någon annan är inte självklar. En fondandelsägare som förvär- var andelar i en fond ingår ju därmed ett avtal med fondbolaget om att det skall förvalta fonden. Det kan till och med vara så att fondandelsäga- rens förtroende för en viss förvaltare är det avgörande skälet till varför en viss fond väljs. Detta gäller särskilt sådana fonder som fordrar en särskild förvaltarkompetens. Vissa fondbolag marknadsför också i olika omfatt- ning sin förvaltarkompetens. Det går därför att argumentera för att ett fondbolag inte ensidigt kan ändra denna relevanta del av (det tänkta) kontraktet mellan fondbolaget och andelsägarna.

Det finns i dag inte någon uttrycklig bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som tar sikte på fondbolagets möjligheter att låta en

Prop. 2002/03:150

168

uppdragstagare ta hand om hela eller en del av fondverksamheten. Rättstillämpningen varierar också från land till land.

Finansinspektionen medger i sin tillämpning att ett fondbolag får upp- dra åt annan att utföra vissa funktioner i fondverksamheten. I inspektio- nens föreskrifter finns en skyldighet för fondbolaget att lämna informa- tion om sådana uppdrag (2 kap. 9 § Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Om ett fondbolag har uppdra- git eller avser att uppdra åt ett annat företag att utföra någon del av verk- samheten skall fondbolaget således lämna en noggrann redogörelse för uppdragets art och omfattning och de omständigheter som ligger till grund för uppdraget. Fondbolaget skall dessutom lämna en uppgift om företagets andra verksamheter av betydelse och tillsammans med ansö- kan om tillstånd ge in en kopia av uppdragsavtalet.

Fondbolaget skall också informera fondandelsägarna till viss del. I informationsbroschyren skall följaktligen lämnas uppgift om namn och adress på företag eller externa rådgivare med vilka fondbolaget ingått avtal med angivande av väsenliga bestämmelser i avtalet som kan vara av intresse för andelsägarna (7 kap. 1 § 7 Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Fondbolaget behöver dock inte avslöja vilka ersättningar som utgår eller uppdragstagarens eventuella andra verksamheter.

Enligt den nya artikel 5g i UCITS-direktivet får nu medlemsstaterna en uttrycklig möjlighet att tillåta att fondbolag delegerar vissa funktioner till en uppdragstagare. Det understryks dock att ett sådant uppdrag inte fråntar fondbolaget dess ansvar gentemot fonden och fondandelsägarna. Det ansvaret kan inte delegeras bort.

UCITS-direktivet anger i övrigt relativt detaljerade villkor som måste vara uppfyllda för att ett fondbolag skall få lämna en del av sina åtagan- den till någon annan. Syftet är bl.a. att säkerställa andelsägarnas intres- sen. Det skall finnas krav på hur uppdragsavtalet skall utformas, vem som får ta emot sådana uppdrag och information. Vidare får ett sådant uppdrag inte hindra en effektiv tillsyn över fondbolaget.

Det kan finnas goda skäl till varför ett fondbolag kan vilja anförtro nå- gon annan att t.ex. ta hand om förvaltningen av en fond. Det kan vara fråga om särskilt dyrbar expertis som fondbolaget inte har möjlighet att tillhandahålla själv. Man kan också tänka sig att det etableras företag som med stordriftsfördelar kan erbjuda ett billigare alternativ. En effekti- vare fondförvaltning stärker fondbolagen och gynnar fondandelsägarna. Andelsägare som har valt en viss fond med hänsyn till förvaltaren har ett intresse av att förvaltningen inte utan vidare läggs över på någon annan. Samma situation uppstår dock i de fall personalförändringar sker i fond- bolaget. En andelsägare kan därför inte garanteras samma förvaltare under fondens fortlevnad. Det är däremot viktigt att god information ges och att andelsägarna kan agera på en sådan förändring.

Vi bedömer att det finns tillräckliga fördelar för fondandelsägarna med att ge fondbolagen en uttrycklig möjlighet att ge annan i uppdrag att ut- föra någon del av verksamheten. En sådan möjlighet bör därför föras in i den nya lagen. Fondbolaget skall dock innan ett uppdrag ges underrätta Finansinspektionen i så god tid att det är möjligt för inspektionen att granska uppdraget.

Prop. 2002/03:150

169

UCITS-direktivet förbjuder sådana situationer där fondbolaget delege- rar sina funktioner ”i så stor utsträckning” att det blir ett ”brevlådeföre- tag”. Det är inte alldeles självklart när ett fondbolag skall anses ha lämnat ifrån sig alltför mycket av sin verksamhet. Avsikten med reglerna måste vara att betona det faktum att det är fråga om uppdragsavtal i syfte att effektivisera en del av verksamheten. Meningen är att det inte skall upp- stå fondbolag som finns på pappret, men som i själva verket inte har någon reell verksamhet. Var gränsen för hur omfattande delegation som kan accepteras går får överlämnas till rättstillämpningen att lösa.

Enligt tidigare redovisade bestämmelser skall ett fondbolag ha en sty- relse med minst tre ledamöter och en verkställande direktör. Vilken organisation ett fondbolag därutöver måste ha beror på verksamhetens omfattning och utformning. Ett grundläggande krav måste dock vara att fondbolaget har reella möjligheter att övervaka och kontrollera upp- dragstagaren. I vissa fall kan det därför vara tillräckligt med att den verk- ställande direktören har den dagliga kontrollen över verksamheten. Klart är dock att ett fondbolag inte får uppdra åt någon annan att ta hand om hela verksamheten, inklusive den övervakande och kontrollerande funk- tionen. Uppdragsavtalet måste ha ett visst innehåll. Det är av särskild vikt att uppdragsavtalet inte hindrar fondbolaget från att agera, eller fonden från att förvaltas, till investerarnas bästa. Som ett led i detta måste fond- bolaget, vid utformningen av uppdragsavtalet, tillförsäkra sig en möjlig- het att övervaka verksamheten i det företag som har fått uppdraget. Upp- draget får inte hindra fondbolagets ledning från att när som helst ge ytterligare anvisningar till uppdragstagaren eller att när som helst åter- kalla uppdraget med omedelbar verkan, om detta ligger i investerarnas intresse.

Vidare måste uppdragsavtal som omfattar förmögenhetsförvaltning innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen och fondbolaget skall tillförsäkra sig en rätt att regelbundet få se över och, vid behov, ändra dessa riktlinjer. Det är således inte tillåtet att lämna ett blankt uppdrag till en utomstående förvaltare.

Det ställs även krav på uppdragstagaren. Det företag som har tagit emot uppdraget måste besitta tillfredsställande sakkunskap och kompe- tens med hänsyn till de delegerade funktionernas art. Det ställs i denna del inga uttryckliga krav på kompetens hos uppdragsgivaren, dvs. fond- bolaget. Fondbolaget träffas dock av de allmänna bestämmelserna om krav på bolagets ledning, sundhetskrav etc. (se avsnitt 7.4 och framåt).

Ingår det i uppdraget att uppdragstagaren skall ha hand om förmögen- hetsförvaltning, måste uppdragstagaren stå under tillsyn av Finans- inspektionen. Uppdragstagaren måste vidare ha särskilt tillstånd av inspektionen, eller vara registrerad, att förvalta tillgångar. Ett sådant till- stånd kan t.ex. ha getts till ett värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, men kan också ha getts till ett fondbolag med stöd i fondlagstiftningen (avsnitt 7.2). Det kan också vara fråga om utländska finansiella företag med motsvarande tillstånd. En förutsättning bör därvid vara att de är underkastade en tillsyn som motsvarar den som anges i svensk lag och i gemenskapslagstiftningen. Om uppdraget gäller förmögenhetsförvaltning och ges till ett företag i tredje land, skall samar- betet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna säkerställas.

Prop. 2002/03:150

170

Enligt artikel 5g.1 e i UCITS-direktivet får ett uppdrag avseende ”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen” inte ges till förva- ringsinstitutet eller något annat företag vars intressen kan komma i kon- flikt med fondbolagets eller andelsägarnas intressen.

Vad som menas med förmögenhetsförvaltning torde inte vara något problem. Däremot framgår det inte vad som menas med ”kärnverksam- heten i förmögenhetsförvaltningen”.

En tanke är att se till uppdragets omfattning. Avser uppdraget hela eller större delen av portföljen skulle i så fall detta omfattas av ”kärn- verksamheten i förmögenhetsförvaltningen”. En annan möjlig tolkning är att till kärnverksamheten hör de åtgärder som omfattas av en fonds investeringsinriktning. Det kan naturligtvis finnas fler möjliga tolkningar.

Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Fond- handlareföreningen (föreningarna) har hävdat att kärnverksamheten mot- svaras av att fondbolaget självt fattar beslut om ramen för förmögenhets- förvaltningen och kontrollerar den utlagda verksamheten genom en av bolaget därtill anställd person som rapporterar till fondbolagets styrelse och VD.

De yttre ramarna för förmögenhetsförvaltningen är fastställda i fond- bestämmelserna och i lag även om fondbolaget lämnar ytterligare instruktioner som inskränker dessa ramar. Som angetts ovan bör det vara en förutsättning för delegation att fondbolaget har en godtagbar kontroll över den verksamhet som delegeras. Med hänsyn till det nu sagda menar vi att föreningarnas förslag till vad som skall anses vara kärnverksamhe- ten i förmögenhetsförvaltningen inte kan vinna gehör.

Med hänsyn till tolkningssvårigheterna har vi i vår bedömning kommit fram till att begreppet ”kärnverksamhet” inte bör införas i den svenska lagstiftningen. Förbudet mot delegation till förvaringsinstitutet bör i stället gälla hela förmögenhetsförvaltningen. Visserligen skulle detta kunna anses vara en inskränkning i förhållande till direktivets ordaly- delse, men som utredningen påpekat är UCITS-direktivet ett minimi- direktiv som medger strängare regler i medlemsländerna. Därtill kommer att andelsägarnas intressen enligt vår uppfattning bäst tillgodoses genom att det görs en klar avgränsning mellan de uppgifter som skall utföras av fondbolaget respektive av förvaringsinstitutet.

Vissa administrativa åtgärder, såsom förande av andelsägarregister, omfattas inte av förmögenhetsförvaltningen och bör därför kunna lämnas till t.ex. förvaringsinstitutet.

Det anses inte finnas något hinder enligt UCITS-direktivet mot att ett förvaringsinstitut och ett fondbolag ingår i samma koncern. Någon annan uttrycklig begränsningsregel om att uppdrag inte får ges till förvarings- institutet än den nu diskuterade finns inte heller. Enligt Finansinspektio- nens praxis får förvaltningen av en fond och förvaringsinstitutet ligga i samma juridiska person, om det finns tillräckliga garantier för att und- vika sammanblandning. Denna praxis torde inte kunna överföras till den nu diskuterade regeln. Om förvaringsinstitutet är en bank måste förbudet att uppdra åt förvaringsinstitutet att ta hand om förmögenhetsförvalt- ningen omfatta hela banken oavsett om förvaltningen tas omhand av en annan avdelning. Förbudet bör dock inte sträcka sig till andra bolag i samma koncern. Förvaringsinstitutets roll och näraliggande frågor behandlas närmare i utredningens slutbetänkande, Investeringsfonder -

Prop. 2002/03:150

171

Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104). Vi har för avsikt att återkomma till dessa frågor i samband med att förslagen i slutbetänkan- det övervägs.

Det åligger fondbolaget, men inte nödvändigtvis uppdragstagaren, att i sin verksamhet alltid ta tillvara andelsägarnas intressen. Uppdragstagaren har i stället ett ansvar gentemot fondbolaget i dess egenskap av upp- dragsgivare.

De funktioner som fondbolaget får delegera skall anges i fondbolagets prospekt (dvs. i informationsbroschyren, se vidare nedan i avsnitt 8). Denna information talar således om för nuvarande och kommande andelsägare i vilken omfattning fondbolaget avser att delegera bort sin verksamhet.

Uppdragsavtalen bör granskas av Finansinspektionen så att de inte för- hindrar en effektiv tillsyn. Fondbolagen bör därför anmäla sina upp- dragsavtal till inspektionen. Det är således fråga om ett anmälningsförfa- rande och fondbolaget behöver alltså inte Finansinspektionens tillstånd eller godkännande. Det är upp till inspektionen att reagera och vidta lämpliga åtgärder om inspektionen finner att uppdragsavtalet inte upp- fyller lagstadgade krav.

UCITS-direktivet anger inte någon särskild tidsfrist inom vilken de behöriga myndigheterna skall reagera. Möjligtvis skulle en sådan tidsfrist ge fondbolagen en viss trygghet med argumentet att om tiden gått ut och inspektionen inte har agerat så är uppdragsavtalet därmed godkänt. Det står dock inspektionen fritt att när som helst under den löpande tillsynen reagera på förhållanden som är oförenliga med lagstiftningen eller inspektionens föreskrifter. Inspektionen har t.o.m. en skyldighet att rea- gera. Ett fondbolag kan därför inte ens med en i lag angiven tidsfrist utgå från att uppdragsavtalet är godkänt. Vi finner därför inte skäl att föreslå en tidsfrist för granskningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det bör övervägas om inte uppdragsavtal avseende förmögenhetsförvaltning med företag utan- för EES-området skall kräva tillstånd från Finansinspektionen. Skälet för detta skulle vara att säkerställa fondandelsägarnas skyddsintressen efter- som lagstiftningen utanför EES-området angående förmögenhetsförvalt- ning och tillsyn i sådana frågor torde ha en högst varierande utformning och effektivitet. Fondbolag som planerar att ge någon annan ett uppdrag skall anmäla detta till Finansinspektionen. Om Finansinspektionen finner att uppdragsavtalet strider mot lagen, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall inspektionen förelägga fondbolaget att vidta de ändringar som behövs för att avtalet skall uppfylla lagens krav. I fråga om uppdrag som gäller förmögenhetsförvaltning och som ges till ett företag i tredje land skall det dessutom krävas att samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna säkerställs. Enligt vår bedömning torde dessa krav vara tillräckliga för att hindra att uppdrag ges till företag i tredje land som inte är underkastade en tillsyn som motsvarar den som anges i svensk lag och i gemenskapslagstiftningen.

Att ett uppdragsavtal som ingåtts mellan två parter kan komma att bli föremål för ändringar efter Finansinspektionens synpunkter torde därtill vara förutsebart för avtalsparterna. Inspektionens åtgärder riktar sig dock i första hand mot fondbolaget och inte mot avtalsparten eller avtalet i sig. Det är fondbolaget som skall vidta åtgärder i avtalsförhållandet, vilket

Prop. 2002/03:150

172

inte bör medföra några större problem. Fondbolaget skall ju t.ex. i avtalet Prop. 2002/03:150 förbehålla sig rätten att med omedelbar verkan säga upp avtalet om en

sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse. En kon- sekvens av att ett fondbolag inte följer inspektionens beslut kan också slutligen bli att fondbolagets tillstånd återkallas. Den situationen gynnar knappast motparten. Denna typ av avtal kommer därför till sin natur att vara avhängig fondlagstiftningen.

Utgångspunkten är att fondbolagen får ingå uppdragsavtal. Finans- inspektionen bör därför i första hand ge fondbolaget en möjlighet att rätta till fel och brister i ett avtal som inspektionen funnit. Inspektionen bör därför kunna förelägga fondbolaget att vidta lämpliga åtgärder. För det fall uppdragsavtalet ändå inte kan godkännas, får inspektionen förbjuda förvaltaren att lämna uppdraget eller, om avtalet har ingåtts, vidta rättelse genom att t.ex. häva avtalet.

Fondbolaget bör också, som tidigare, lämna information om uppdrags- avtalet i informationsbroschyren.

7.9Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument

7.9.1Investeringar i fonder som ett fondbolag förvaltar

Regeringens förslag: Ett fondbolag får inte placera en investerares till- gångar i andelar i en investeringsfond eller ett utländskt fondföretag som fondbolaget förvaltar direkt eller på uppdrag av någon annan fondför- valtare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I artikel 5f.2 i UCITS-direktivet finns en regel som begränsar fondbolagets möjligheter att i sin individuella portföljförvaltning investera i sådana fonder som fondbolaget förvaltar. Bestämmelsen reglerar en sådan situation där fondbolaget har flera upp- drag och där intressekonflikter kan uppstå. Det kan t.ex. bli så att ett fondbolag tecknar ett avtal om diskretionär förvaltning med en investe- rare och därefter ändå placerar allt i en fond. Det kan givetvis vara en lyckad investering, men investeraren riskerar då att få betala högre av- gifter till fondbolaget än vad som skulle ha följt vid ett direkt sparande i fonden. Det förefaller därför lämpligt att införa en motsvarande bestäm- melse i lagen om investeringsfonder; genom ett krav på uttryckligt god- kännande i förväg får investeraren klart för sig vad fondbolaget avser att

göra.

7.9.2Kapitaltäckning m.m.

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar någon annans finan- siella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster som bolaget

utför som ett led i den verksamheten ha det eventuella ytterligare kapital

173

för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fondbolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla. Fondbolaget skall ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som bolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av dessa tjänster.

Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall - vid sidan av de all- männa kapitalkrav som har redogjorts för i avsnitt 7.3 - även tillämpa vissa kapitaltäckningsregler. Enligt artikel 5.4 i UCITS-direktivet och artikel 8.2 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) skall fondbolag i sådana fall följa de regler som fastställts i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). Det är framför allt fråga om olika kapitalkrav vilka har införts i svensk rätt genom lagen om värdepappersrörelse och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Det bör därför i fondlagstiftningen intas en bestämmelse som hänvisar till den sistnämnda lagen och som anger att denna i tillämpliga delar gäller för fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument.

Enligt 5 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse skall ett värdepappers- bolag ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som bolaget kan komma att ådra sig vid utförandet av tjänster i rörelsen. Bestämmelsen tillkom efter förebild i 4 § 2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare och har inte sin grund i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). Syftet var att skydda privatpersoner och andra mindre kunder hos värdepappersbolagen (se prop. 1990/91:142 s. 130 f. och s. 170). Finansinspektionen har rätt att meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring (se 1 § 11 förordningen [1991:1007] om handel och tjänster på värdepappersmarknaden). Även om kravet på en ansvarsför- säkring inte omfattas av den hänvisning till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut som görs i artikel 8.2 i investe- ringstjänstedirektivet (93/22/EEG), finns det skäl att skapa en enhetlig reglering. För förvaltning av någon annans finansiella instrument bör samma regler gälla vare sig det är ett värdepappersbolag eller ett fond- bolag som utför en sådan tjänst. Fondbolag bör således ha en sådan för- säkring för denna förvaltning och de eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör ges rätt att meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring.

Om fondbolaget inte längre uppfyller de särskilda krav som uppställs för individuell portföljförvaltning i enlighet med direktivet om kapital- krav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG) får tillståndet återkallas (se avsnitt 12.2).

Prop. 2002/03:150

174

7.9.3

Investerarskydd

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: För ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall lagen (1999:158) om investe- rarskydd gälla i fråga om den verksamheten.

Investerarskyddet gäller dock bara för den förvaltningen och för de eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten.

Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Insättningsgarantinämnden tar upp frågan om hur utredningens förslag i bilaga 4 skall finansieras. Ett alternativ kan enligt nämnden vara att låta de fondbolag och utländska förvaltningsbo- lag som berörs av förslaget ingå i samma system som gäller för banker och värdepappersbolag. Enligt nämnden förutsätter det emellertid i väsentliga avseenden likartade rörelseregler för fondbolag och de övriga institut som finns inom det gemensamma systemet. Insättningsgaranti- nämnden anser vidare att regeringen bör överväga att införa en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut som inte i tid betalar in sin avgift till nämnden; om även fondbolag kommer att tillhöra inves- terarskyddet blir en sådan sanktion än mer angelägen.

Skälen för regeringens förslag: Investerarskydd regleras i lagen (1999:158) om investerarskydd och avser att ge ett visst grundskydd för investerare. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel som ett värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en investerings- tjänst utförs och utlöses i sådana fall där investerarna går miste om sina tillgångar på grund av att värdepappersinstitutet har gått i konkurs och investerarna av någon anledning inte har separationsrätt till sin egendom.

Skyddet för investerare hör ihop med förtroendet för det finansiella systemet vilket i sin tur är viktigt för den inre marknadens funktion inom detta område. Av denna anledning finns harmoniserande regler intagna i direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG)89, det s.k. investerarskyddsdirektivet. Systemet för ersättning till investerare garanterar en lägsta gemensam skyddsnivå om investeringskundernas tillgångar går förlorade. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom ovan nämnda lag om investerarskydd. Lagen skall tillämpas på svenska värdepappersinstitut samt i vissa fall på utländska värdepappersinstituts filial här i landet (om de omfattas av det s.k. kompletteringsskyddet).

Ersättning lämnas enligt lagen med ett belopp som i princip motsvarar

 

marknadsvärdet, med en övre gräns på 250 000 kronor. Andelsägare i en

 

värdepappersfond enligt lagen om värdepappersfonder är emellertid

 

uttryckligen undantagna från lagen för tillgångar som ingår i fonden, se

 

12 § lagen om investerarskydd.

 

Enligt de nya reglerna i artikel 5f.2 i UCITS-direktivet skall också

 

fondbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning med even-

 

tuella sidotjänster omfattas av investerarskyddsdirektivet. För att upp-

 

fylla UCITS-direktivets krav och ge investerarna ett gott skydd bör där-

 

för lagen om investerarskydd ändras så att den även omfattar fondbolag i

 

den del som avser förvaltning av någon annans finansiella instrument

 

89 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för

175

ersättning till investerare (EGT nr L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009).

med sidotjänster. Investerare som anlitar ett fondbolag för sådana tjänster kommer då att åtnjuta lagens skydd.

Detta innebär också att ett fondbolag som har tillstånd att utföra sådana tjänster och därigenom förfogar över investerares finansiella tillgångar och pengar skall betala avgifter till Insättningsgarantinämnden i syfte att finansiera skyddet och för att täcka nämndens administration samt i övrigt lämna den information och de upplysningar som stadgas.

Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument skall enligt vad som nu föreslås i den verksamheten tillämpa bl.a. sundhets- och uppföranderegler motsvarande dem som gäller för värdepappersbolag samt även tillämpa vissa kapitaltäckningsregler utöver de allmänna kapitalkrav som gäller för fondbolag (se t.ex. avsnit- ten 7.7 och 7.9.2). Därtill kommer de allmänna krav som föreslås beträf- fande ett fondbolags ägare, ledning och organisation (se avsnitten 7.4 och 7.6). De rörelseregler som föreslås för sådana fondbolag som skall omfattas av investerarskyddet motsvarar således i alla väsentliga avseen- den de regler som i dag gäller för värdepappersbolag. I fråga om finan- sieringen av investerarskyddet bör fondbolagen därför behandlas på samma sätt som värdepappersbolag och banker.

Utländska förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES har möjlighet att i vissa fall driva verksamhet här i landet med stöd av auktorisationen i hemlandet (se avsnitt 9.2). Detta innebär att dessa utländska förvaltningsbolag kan komma att erbjuda individuell portfölj- förvaltning här. Förvaltningsbolagen skall omfattas av investerarskyddet enligt sitt hemlands regler, men kompletteringsskyddet i 6 § lagen om investerarskydd bör tillämpas i motsvarande mån.

I avsnitt 9.3 redogörs för skälen till varför förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför EES inte skall ha en motsvarande möjlighet att driva verksamhet i Sverige. Eftersom det inte blir tillåtet för sådana utländska förvaltningsbolag att ägna sig åt individuell portföljförvaltning med stöd av lagen om investeringsfonder, saknas det också skäl att införa ett motsvarande investerarskydd (5 § nämnda lag). Vill dessa företag utföra individuell portföljförvaltning i Sverige har de möjlighet att ansöka om tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse.

Insättningsgarantinämnden har framfört att det bör övervägas att införa en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut som inte i tid betalar in sin avgift till nämnden. Vi avser emellertid inte att i detta sammanhang föreslå några ändringar i lagen om investerarskydd utöver vad som föranleds av att även fondbolag och utländska förvaltningsbolag kan komma att omfattas av investerarskyddet. Det kan dock finnas anledning att i ett annat sammanhang närmare överväga denna fråga.

Prop. 2002/03:150

176

8

Informationsbroschyrer och faktablad m.m.

Prop. 2002/03:150

 

En viktig del av regleringen för fondbolag och värdepappersfonder är bestämmelser om vilken information som skall lämnas, dels till andels- ägarna, dels till Finansinspektionen. Information skall lämnas till andels- ägarna i en särskild informationsbroschyr (i UCITS-direktivet benämnd prospekt eller, efter de nu införda artiklarna, fullständigt prospekt). I UCITS-direktivet har nu också införts särskilda regler om s.k. förenklade prospekt (faktablad).

8.1.1Informationsbroschyr och faktablad (förenklade prospekt)

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond upprätta och offentliggöra en aktuell informationsbroschyr. Broschyren skall innehålla fondbestämmelserna och de ytterligare uppgifter som behövs för att bedöma fonden och den risk som är förenad med in- vesteringen. Broschyren skall också innehålla en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil.

Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond upprätta och offentlig- göra ett aktuellt faktablad. Bladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att bedöma fonden och den risk som är förenad med investeringen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i fråga om benämningen faktablad.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser emellertid att benämningen ”informations- broschyr” är missvisande. Enligt föreningarna bör det övervägas om inte ”prospekt” eller ”fullständig informationshandling” är lämpligare; benämningen broschyr är vilseledande med hänsyn till den detaljerade villkorsinformation som ”informationsbroschyren” skall innehålla.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att benämningen ”informa- tionsbroschyr” inte är tillräckligt särskiljande i förhållande till ”informa- tionsblad”. Aktiespararna föreslår därför att benämningen ”informations- broschyr” byts ut mot något som inte innehåller ”information” och ”broschyr”, exempelvis ”fondprospekt”.

Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje värde- pappersfond upprätta och offentliggöra en aktuell informationsbroschyr. Enligt den äldre lydelsen av artikel 28 i UCITS-direktivet skulle broschyren innehålla den information som krävdes för att investeraren skulle kunna göra en välgrundad bedömning av den erbjudna investe- ringen (jfr också nuvarande 26 § lagen om värdepappersfonder). Broschyren skulle därtill närmare innehålla den information som angavs i lista A i bilagan till UCITS-direktivet. En motsvarande detaljreglering återfinns dock inte i lagen om värdepappersfonder utan i Finans- inspektionens föreskrifter (se kapitel 7 i Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder).

177

I förarbetena till lagen om värdepappersfonder angavs att det närmare innehållet i en informationsbroschyr lämpligen borde överlåtas till dåva- rande bankinspektionen att bestämma och att regeringen borde bemyn- diga inspektionen att utfärda de föreskrifter som behövdes beträffande vilka uppgifter som broschyren skulle innehålla för att bl.a. uppfylla EG- direktivens krav (se prop. 1989/90:153 s. 68). Inspektionens föreskrifter har meddelats med stöd av 3 § förordningen (1990:1123) om värdepap- persfonder.

Enligt nya artikel 28.1 och 28.2 i UCITS-direktivet i förening med de ytterligare punkter som lagts till i lista A i bilaga 1 till UCITS-direktivet (punkterna 5 och 6 om fondens tidigare resultat, den typiska investeraren samt kostnadsinformation) skall informationsbroschyren ha ett något annorlunda innehåll än i dag. Som en ram anges att broschyren skall innehålla den information som krävs för att investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av den föreslagna investeringen och särskilt av den risk som är förenad med investeringen. Därtill skall broschyren inne- hålla en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, obe- roende av vilka finansiella instrument som investeringen avser. Vad som skall anges i informationsbroschyren om fondens placeringsinriktning m.m. behandlas närmare i avsnitt 10.11 nedan. Vad gäller den särskilda information som skall lämnas av värdepappersfonder där en betydande del av medlen placeras i andra fonder, se avsnitt 10.8.5.

Det bör räcka med att de yttre ramarna för informationsbroschyrens innehåll anges i lag. Det närmare kravet på innehållet bör i form av verk- ställighetsföreskrifter preciseras av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Några remissinstanser har ansett att benämningen informations- broschyr bör bytas ut. En möjlighet vore att, som remissinstanserna påpekat, kalla informationsbroschyren prospekt eller fondprospekt. Begreppet prospekt används dock bl.a. i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument för den information som lämnas i samband med emissioner av fondpapper och erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument. Däremot skall sådana prospekt inte upprättas avseende emissioner eller erbjudanden som avser fondandelar (se 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen om handel med finansiella instrument). För att undvika begreppsförvirring bör därför en annan terminologi användas i fondlagstiftningen. Med hänsyn till detta samt till att benämningen informationsbroschyr är väl inarbetad finner vi inte tillräcklig anledning att ändra den.

En nyhet i UCITS-direktivet är reglerna om förenklade prospekt (artiklarna 27 och 28). Innehållet i informationsbroschyren kan ibland vara omfattande och det kan te sig svårt för en andelsägare att snabbt skaffa sig en uppfattning om värdepappersfonden. Vad som skall ingå i en informationsbroschyr varierar länderna emellan eftersom broschyren skall innehålla minst den information som anges i direktivet. Detta med- för att en andelsägare eller någon som funderar på att förvärva andelar kan få svårt att jämföra olika fonder med varandra.

Samtidigt som det kan vara svårt för en andelsägare att tillgodogöra sig all den information som lämnas finns det goda skäl att ändå ge andels- ägaren möjligheten att få denna information. I stället för att sänka kraven på vad som skall ingå i en informationsbroschyr lanseras i UCITS-direk-

Prop. 2002/03:150

178

tivet en för hela EES enhetlig presentation av vissa grundläggande fakta. Dessa så kallade förenklade prospekt har ett standardiserat innehåll, vil- ket avser att underlätta direkta jämförelser mellan fonder i olika länder. Det är inte heller fråga om lika omfattande information som i informa- tionsbroschyrerna. Endast den information som är absolut nödvändig skall finnas med och den informationen skall dessutom presenteras på ett lättfattligt sätt.

Ett förenklat prospekt kan sägas vara en kortare sammanfattning av den erbjudna produkten (fonden och fondbolaget). Utredningen har där- för föreslagit att det skall benämnas informationsblad i den svenska lag- stiftningen. Liksom Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser vi dock inte att denna benämning är tillräckligt särskiljande i förhållande till informationsbroschyr. Vi anser därför att det förenklade prospektet i stället bör kallas faktablad.

Fondbolag skall, jämsides med informationsbroschyren, för varje värdepappersfond upprätta och offentliggöra ett aktuellt faktablad (artik- larna 27.1 och 30 i UCITS-direktivet). I artiklarna 28.1 och 28.3 tillsam- mans med lista C i bilaga 1 till UCITS-direktivet anges närmare vilket innehåll detta skall ha.

Utgångspunkten är att faktabladet, liksom informationsbroschyren, skall innehålla den information som krävs för att investerare skall kunna göra en välgrundad bedömning av den föreslagna investeringen och särskilt av den risk som är förenad med investeringen. Därutöver skall bladet ge en lättbegriplig och sammanfattande information som preci- seras i lista C i bilaga 1 till direktivet. Det är fråga om en kort presenta- tion av fondbolaget, värdepappersfonden och förvaringsinstitutet, infor- mation om placeringen av fondmedlen, viss ekonomisk och kommersiell information samt viss ytterligare information.

Faktabladet skall, precis som informationsbroschyren, ges in till Finansinspektionen (jfr artikel 32 i UCITS-direktivet).

Faktabladet skall kunna användas som ett marknadsföringsverktyg i samtliga medlemsstater utan ändringar förutom översättning. Av den anledningen får inte något medlemsland kräva att ytterligare handlingar eller uppgifter skall ingå i bladet. UCITS-direktivet anger dock inte exakt hur faktabladet skall se ut. Det skall ju vara fråga om en ”sammanfatt- ning” som är upplagd och skriven på ett lättbegripligt sätt. Tanken är, och målsättningen bör vara, att faktabladen för värdepappersfonder skall få en enhetlig utformning gemensam för hela den europeiska fondmark- naden. I lagen bör därför endast anges ramarna för vad som skall ingå i faktabladet. De närmare kraven på hur faktabladet skall se ut och den information som skall ingå i det avses preciseras i verkställighets- föreskrifter beslutade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Faktabladet får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.

8.1.2De närmare formerna för informationen

Regeringens förslag: De handlingar som ett fondbolag skall upprätta för en värdepappersfond, dvs. informationsbroschyr, faktablad, årsbe- rättelse och halvårsredogörelse, skall på begäran lämnas eller skickas

Prop. 2002/03:150

179

kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar i en värdepappers- fond. Denne skall även utan begäran erbjudas faktabladet innan avtal ingås.

Årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall lämnas eller skickas kostnadsfritt till de fondandelsägare som inte har avstått från detta.

Fondbolaget kan, efter Finansinspektionens godkännande, tillhan- dahålla informationsbroschyren och faktabladet t.ex. genom en datafil över Internet. Ett fondbolag måste dock alltid kunna tillhandahålla skriftliga informationsbroschyrer, inklusive fondbestämmelserna, och faktablad för de andelsägare och eventuella investerare som så önskar.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag skall dock årsberättelsen och halvårs- redogörelsen lämnas eller skickas till fondandelsägarna först på begäran.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Fondbola- gens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföre- ningen tillstyrker utredningens förslag. Konsumentverket anser att det bör övervägas om inte, utöver andelsägarnas möjlighet att efterfråga mer fullständiga rapporter, en mer lättillgänglig information automatiskt bör sändas till andelsägare som inte avsagt sig detta. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att alla andelsägare som inte uttryckligen har avsagt sig information, löpande skall få samtliga hel- och halvårsrapporter skickade till sig kostnadsfritt.

Skälen för regeringens förslag: Den information som fondbolaget producerar måste komma till andelsägarnas och de intresserade investe- rarnas kännedom. UCITS-direktivet anger att informationsbroschyren, årsberättelsen och halvårsrapporten skall skickas till den som är intres- serad av att köpa andelar och som begär det. På samma sätt skall årsrap- port och halvårsrapport skickas till de andelsägare som begär det (arti- kel 33). Vidare skall rapporterna hållas tillgängliga för allmänheten på ett sätt som godkänts av Finansinspektionen och som anges i informations- broschyren och faktabladet (jfr artikel 33.3).

Faktabladet skall alltid uttryckligen erbjudas den som är intresserad av att förvärva fondandelar.

I nuvarande svenska bestämmelser ställs mer långtgående krav än UCITS-direktivets i fråga om att skicka årsberättelse och halvårsrapport till andelsägarna. I 27 § lagen om värdepappersfonder anges således att årsberättelsen och halvårsrapporten skall skickas till de andelsägare som inte avsagt sig detta. Denna ordning har kritiserats vid flera tillfällen och Fondbolagens Förening har i en skrivelse som gavs in till utredningen den 15 december 2000 argumenterat för dess borttagande. Regeln medför nämligen, enligt föreningen, ett pappersflöde som inte står i proportion till det intresse andelsägarna visar för informationen. Föreningen menar vidare att kostnaderna är betungande och drabbar samtliga andelsägare.

Föreningen har vidare anfört att det är väsentligt att ge relevant infor- mation till den som vill och behöver det, men att det med gällande regler inte blir så; exempelvis får en familj med minderåriga barn ett exemplar för varje barn om man inte avböjt det. Enligt föreningen visar erfaren- heten att den som inte önskar information oftare kasserar den än gör sig besväret att avböja att få den.

Prop. 2002/03:150

180

När lagen om värdepappersfonder infördes gick den motsvarande Prop. 2002/03:150 bestämmelsen i 27 § ännu längre än i dag; då skulle årsberättelsen och halvårsredogörelserna tillställas samtliga andelsägare. Fondbolagens

Förening föreslog då i sitt remissyttrande att bestämmelsen skulle lindras så att endast de fondandelsägare som begärde informationen skulle få den (se prop. 1989/90:153 s. 69). Det förslaget vann dock inte gehör då.

Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning genom 1992 års ändringar på initiativ av Fondbolagens Förening (se prop. 1992/93:90 s. 46 f.). Föreningens förslag gick ut på att information skulle skickas endast till den som begärt det, eller åtminstone endast till andelsägare som inte avböjt att få handlingarna. Föreningens argument då var ungefär desamma som framförts till utredningen i skrivelsen den 15 december 2000.

I motiven medgavs att det låg ett visst resursslöseri i att skicka årsbe- rättelser och halvårsredogörelser till andelsägare som inte är intresserade. Samtidigt konstaterades att det är av vikt för att andelsägarna skall kunna bevaka sina intressen att de får del av grundläggande och regelbunden information om fondens verksamhet; därför vore det att gå för långt att inskränka skyldigheten att skicka ut handlingar till enbart sådana andels- ägare som begärt att få dem.

Utredningen har vid sin bedömning kommit fram till att bestämmelsen bör ändras för att bättre överensstämma med den motsvarande regeln i UCITS-direktivet. Utredningen har bl.a. pekat på att andelsägarna på ett lättare sätt kommer att få tillgång till den information som finns i t.ex. årsberättelsen genom användandet av Internet. Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har flertalet tillstyrkt utredningens för- slag.

Vi delar utredningens uppfattning att informationsplikten måste vägas mot de kostnader denna är förknippad med. Å ena sidan ligger det i andelsägarnas intresse att deras sparande inte belastas av kostnader för information som de inte anser sig ha behov eller intresse av. Å andra sidan är det viktigt att andelsägarna regelbundet får sådan grundläggande information om fonden som årsberättelser och halvårsredogörelserna innehåller. Vi anser att det inte finns anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes vid införandet av den nuvarande regeln i lagen om värdepappersfonder (se prop. 1992/93:90 s. 47). Den nuva- rande bestämmelsen bör därför föras över till lagen om investeringsfon- der.

Internet är i dagsläget främst en kanal för information, men får också allt större betydelse för försäljningen av fondandelar. Den information som skall lämnas före och i samband med ett köp borde därför lämpligen kunna lämnas på samma sätt. I artikel 28.4 i UCITS-direktivet anges att både informationsbroschyren, vilken innefattar fondbestämmelserna, och faktabladet får ingå i ett skriftligt dokument eller lagras på ett hållbart medium som av behöriga myndigheter tillerkänns samma rättsliga ställ- ning. Vi anser att Finansinspektionen bör få en möjlighet att göra en sådan bedömning och tillerkänna andra hållbara medium samma rättsliga ställning som ett skriftligt dokument. Det kan dock inte komma i fråga att fondbolagen lämnar sådan information endast via Internet.

181

9

Verksamhet över gränserna

Prop. 2002/03:150

 

9.1Svenska fondbolags verksamhet utomlands

De harmoniserade bestämmelserna för fondbolag som redovisats i avsnitt 7 avser att skapa en auktorisation som erkänns av alla EU:s med- lemsstater. Detta möjliggör för svenska fondbolag att verka inom EU och, till följd av EES-avtalet, även inom EES. Utländska förvaltnings- bolag, med säte inom EES, får samtidigt verka här (se vidare avsnitt 9.2). Enligt de nya bestämmelserna kommer ett system med ”dubbla anmäl- ningsskyldigheter” att tillämpas för fondföretag inom EES. Möjligheten att med stöd av sitt hemlands auktorisation bedriva verksamhet i ett värdland inom EES avser nämligen inte automatiskt rätten att sälja fond- andelar i värdlandet. För det fordras, som tidigare, att varje värdepap- persfond anmäls till värdlandets behöriga myndigheter. Detta kan givet- vis ske samtidigt.

I avsnitt 7.2 ovan har lämnats en närmare redogörelse för vilken verk- samhet ett svenskt fondbolag kan driva i Sverige. I motsvarande mån gäller tillståndet även inom EES (ett s.k. service provider-pass). I arti- kel 6 i UCITS-direktivet fastställs nämligen principen att en auktorisation i en medlemsstat gäller i alla medlemsstater. Följaktligen får ett svenskt fondbolag tillhandahålla sina tjänster i ett annat EES-land. Detta gäller dock med ett undantag. Enligt vad som anges i avsnitt 7.2.1. måste ett fondbolag, för att omfattas av UCITS-direktivets regler, förvalta minst en UCITS-fond. Detta innebär att ett fondbolag som bara förvaltar oharmo- niserade fonder, eller specialfonder enligt den nu föreslagna terminolo- gin, inte omfattas av direktivets regler om verksamhet över gränserna.

Ett svenskt fondbolag som omfattas av UCITS-direktivets regler kan tillhandahålla tjänster i ett annat EES-land antingen genom att etablera en filial eller enligt friheten att tillhandahålla tjänster (s.k. gränsöverskri- dande verksamhet). Några ytterligare krav på sådana fondbolag får inte ställas av de behöriga myndigheterna i värdlandet. I UCITS-direktivet uppställs dock särskilda procedurregler för de förvaltningsbolag som vill verka utomlands. Dessa procedurregler motsvarar i huvudsak de som anges i artiklarna 17 och 18 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG), vilka återfinns i 1 kap. 3 c–6 b §§ lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse.

Genom de nya bestämmelserna får ett svenskt fondbolag tillhandahålla fondförvaltning inom hela EES med stöd av det tillstånd som Finans- inspektionen har lämnat. Däremot får fondbolaget inte utan vidare sälja andelar i sina värdepappersfonder i ett annat EES-land. De regler som återfinns i bl.a. artikel 46 i UCITS-direktivet kvarstår nämligen. Detta innebär något som närmast kan beskrivas som ett produktpass.

Vi har efter det att lagrådsremissen lämnades kommit till den slutsat- sen att reglerna i artiklarna 6a, 6b och 46 i direktivet måste tolkas så att ett fondbolag som vill inleda verksamhet i ett annat land inom EES måste använda sig av de procedurer som gäller för filialverksamhet eller gräns- överskridande verksamhet. Det är således inte tillräckligt att bolaget anmäler in sina fonder till de behöriga myndigheterna i värdlandet.

182

Däremot måste fondbolaget utöver angivna procedurer alltid anmäla in Prop. 2002/03:150 den eller de värdepappersfonder som det vill saluföra i ett annat land.

Ett svenskt fondbolag får enligt de nya bestämmelserna tillhandahålla förvaltningstjänster m.m. åt andra förvaltningsbolag (genom uppdrags- avtal). Även denna tjänst får tillhandahållas inom EES. Det kan diskute- ras om detta inte redan gäller enligt de nuvarande bestämmelserna. Om ett svenskt fondbolag får i uppdrag av ett utländskt förvaltningsbolag att förvalta utländska fonders svenska aktier, torde detta snarare vara ett avtal mellan två avtalsparter än en gränsöverskridande verksamhet.

9.1.1Svenska fondbolag får driva verksamhet från filial i ett annat EES-land

Regeringens förslag: Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappers- fonder inrätta filial inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspek- tionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten.

Finansinspektionen skall pröva om förutsättningarna är uppfyllda för att fondbolaget skall få inrätta filialen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag som förvaltar värdepappersfonder kan välja att etablera en filial i ett annat land inom EES. Procedurreglerna för detta anges i nya artikel 6a i UCITS-direkti-

vet. Överförda på svenska förhållanden innebär de följande.

Fondbolaget skall anmäla sin avsikt att etablera en filial till Finans- inspektionen. Anmälan skall innehålla uppgifter och handlingar om den medlemsstat i vilken fondbolaget avser att etablera en filial, en verksam- hetsplan som beskriver den planerade verksamheten och de planerade tjänsterna samt filialens organisationsstruktur, den adress i värdlandet där handlingar kan erhållas, och namnen på dem som leder filialens verk- samhet.

Om Finansinspektionen inte har anledning att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation med tanke på den plane- rade verksamheten, skall inspektionen inom tre månader från det att en fullständig anmälan erhållits lämna över uppgifterna till de behöriga myndigheterna i värdlandet.

Enligt UCITS-direktivet skall de behöriga myndigheterna lämna upp- gifter om alla ersättningssystem avsedda att skydda investerare. Reglerna i UCITS-direktivet (artiklarna 6a.3 och 6b.2) avser främst det s.k. inves- terarskyddet enligt lagen (1999:158) om investerarskydd. Det skyddet gäller dock inte i fondverksamheten, utan tillämpas endast vid individuell portföljförvaltning. Finansinspektionen skall således samtidigt med underrättelsen lämna en uppgift om investerarskyddet i de fall fondbola- gen tillhandahåller individuell portföljförvaltning. I övriga fall bör Finansinspektionen upplysa om att något ersättningssystem av det slag som avses inte finns.

183

Inspektionen skall underrätta fondbolaget om att uppgifterna har läm- nats över.

Om Finansinspektionen vägrar att lämna över de uppgifter som skall finnas med i anmälan, skall inspektionen underrätta fondbolaget om skälen för detta inom två månader från det att alla uppgifter kommit in. Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och arten av de fall där vägran har förekommit.

Ett sådant beslut – eller underlåtenhet att meddela beslut – skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Finansinspektionen skall - på motsvarande sätt som gäller enligt t.ex. lagen om värdepap- persrörelse - om den inte meddelar något beslut inom två månader från det att underrättelsen togs emot, ge sökanden besked om skälen för detta. Sökanden får därefter begära prövning av kammarrätt av om ärendet onödigt uppehålls. Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att kammarrätten har meddelat en sådan för- klaring, skall det anses som att beslut att inte lämna över underrättelsen meddelats, vilket får överklagas till länsrätt.

Lagrådet har i sitt yttrande konstaterat att konstruktionen med en möj- lighet att begära förklaring hos kammarrätt innebär att den materiella domstolsprövningen försenas. Enligt Lagrådet talar övervägande skäl för att det i stället bör finnas rätt till sakprövning i domstol i de fall då Finansinspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att inspektionen fått in en ansökan som innehåller den information som krävs enligt gällande föreskrifter.

Konstruktioner motsvarande den i lagen om investeringsfonder före- kommer emellertid även i annan finansiell, näringsrättslig lagstiftning (se t.ex. 7 kap. 25 § bankrörelselagen [1987:617], 46 § fjärde stycket lagen om värdepappersfonder, 7 kap. 2 § lagen [1991:981] om värdepappers- rörelse samt prop. 2002/03:139 där det föreslås att 7 kap. 25 § bankrörel- selagen förs över till 17 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrö- relse). Denna konstruktion har införts i lagstiftningen för sådana fall där det i de EG-direktiv som reglerar verksamhet av det aktuella slaget ställs upp krav på att även uteblivet beslut i vissa fall skall kunna föranleda domstolsprövning (se t.ex. prop. 1992/93:89 s. 136 ff., prop. 1992/93:90

s.42 ff. och prop. 1994/95:50 s. 142 ff.).

Det finns enligt vår uppfattning starka skäl för att bestämmelserna om

rätten till domstolsprövning, om Finansinspektionen inte meddelat beslut inom viss tid i ett tillståndsärende, bör ges en enhetlig utformning på det finansiella området. Det kan med anledning av Lagrådets synpunkter finnas skäl att genomföra en samlad översyn av de bestämmelser av nu aktuellt slag som förekommer i finansiell, näringsrättslig lagstiftning. I avvaktan på en sådan översyn anser vi dock att konstruktionen med en möjlighet att begära förklaring hos kammarrätt, som för närvarande finns i lagen om värdepappersfonder, bör tas in även i den nya lagen om in- vesteringsfonder.

Innan ett fondbolags filial inleder sin verksamhet skall de behöriga myndigheterna i värdlandet inom två månader från att de tagit emot upp- gifterna från Finansinspektionen förbereda tillsynen över fondbolaget (artikel 6a.4 i UCITS-direktivet). De skall vid behov upplysa fondbolaget om de villkor som gäller i värdlandet för utbjudande och marknadsföring av fondandelar.

Prop. 2002/03:150

184

Enligt reglerna i UCITS-direktivet får filialen således etableras och Prop. 2002/03:150 inleda sin verksamhet så snart fondbolaget fått ett meddelande från

värdlandets behöriga myndigheter eller, i avsaknad av ett sådant medde- lande, sedan tvåmånadersfristen gått ut. Som Lagrådet har påpekat är detta en sak för det andra landet och inte något som det finns anledning att reglera i svensk lag.

Därefter får fondbolaget börja sälja andelar i de värdepappersfonder som omfattas av meddelandet, om inte värdlandets behöriga myndigheter i beslut före utgången av tvåmånadersperioden fastställer att arrange- mangen för att saluföra andelar inte överensstämmer med bestämmel- serna härför (artikel 6a.5 i UCITS-direktivet). Det kan t.ex. vara fråga om att fondbolaget inte vidtagit åtgärder för att göra utbetalningar eller lösa in andelar i värdlandet eller inte kan lämna den information som erford- ras. I så fall skall den behöriga myndigheten även meddela Finans- inspektionen. Denna tidsfrist kan sägas motsvara den tvåmånadersfrist som enligt artikel 46 i UCITS-direktivet gäller vid inanmälning av vär- depappersfonder utan att därtill anmäla en filial.

Om uppgifterna om verksamhetsplan, adress och namn ändras, skall fondbolaget underrätta Finansinspektionen och värdlandets behöriga myndigheter om detta senast en månad innan ändringen genomförs.

UCITS-direktivet anger inte uttryckligen inom vilken tid Finans- inspektionen skall meddela beslut om att ändringen inte får göras. Efter- som anmälan om ändrade förhållanden skall göras med en månads varsel, förefaller det dock lämpligt att inspektionen har en månad på sig att fatta sitt beslut. Så är också fallet enligt 1 kap. 5 § lagen om värdepappersrö- relse.

9.1.2Gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag: Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappers- fonder erbjuda och tillhandahålla tjänster inom EES utan att inrätta filial där, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksam- heten påbörjas. Detsamma gäller om bolaget avser att ändra en sådan verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Procedurreglerna för ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder och som för första gången önskar driva verksamhet inom en annan medlemsstats territorium enligt friheten att tillhandahålla tjänster återfinns i artikel 6b i UCITS-direktivet. Överförda

på svenska förhållanden innebär de följande.

Fondbolaget skall till Finansinspektionen lämna uppgifter om den medlemsstat fondbolaget avser att driva verksamhet i och även ge in en verksamhetsplan med uppgift om den planerade verksamheten.

Finansinspektionen skall inom en månad från anmälan lämna över uppgifterna till värdlandets behöriga myndigheter. Enligt UCITS-direkti- vet skall de behöriga myndigheterna också lämna uppgifter om alla

tillämpliga ersättningssystem avsedda att skydda investerare. Den regeln

185

blir aktuell för de svenska fondbolagen när möjligheten att tillhandahålla Prop. 2002/03:150 individuell portföljförvaltning införs (se avsnitt 7.2.2). Inspektionen bör

dock informera de behöriga myndigheterna i det andra landet om att några sådana ersättningssystem inte finns såvitt avser bolagens fond- förvaltning. När Finansinspektionen har överlämnat uppgifterna kan fondbolaget inleda sin verksamhet.

Enligt artikel 6b.3 i UCITS-direktivet får verksamheten inledas utan hinder av reglerna i artikel 46. Enligt vår mening måste artikel 6b.3 tolkas så att detta endast gäller den del av verksamheten som inte avser marknadsföring och försäljning av fondandelar. I det senare fallet måste i stället reglerna i artiklarna 44–48 följas. Detta innebär bl.a. att försäljning av fondandelar får ske två månader från det att nödvändiga uppgifter lämnats till de behöriga myndigheterna i värdlandet.

Om det sker några förändringar avseende uppgifterna i verksamhets- planen om den planerade verksamheten och de planerade tjänsterna skall fondbolaget underrätta Finansinspektionen och de behöriga myndighe- terna i värdlandet om detta. Sådan underrättelse skall göras innan änd- ringen genomförs så att värdlandets behöriga myndigheter vid behov kan upplysa bolaget om huruvida det krävs ändringar eller tillägg av de upp- gifter som lämnats.

Ett fondbolag skall lämna de upplysningar som avses här även i de fall då det överlåter försäljningen av andelar i värdlandet åt tredje part.

9.1.3Ingripanden

Regeringens förslag: Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättats om att ett svenskt fondbolag överträtt föreskrifter som i det landet gäller för bolaget, får inspektio- nen vidta lämpliga åtgärder mot bolaget. Inspektionen får då i samma omfattning som för fondbolags verksamhet i Sverige, och under samma förutsättningar, vidta åtgärder mot bolaget.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Det ligger primärt på de behöriga myndigheterna i värdlandet att agera mot fondbolag som driver verksam- het där, vare sig det är fråga om verksamhet från filial eller gränsöver- skridande verksamhet, och som i värdlandet överträder föreskrifter som gäller där (jfr artikel 6c.3 i UCITS-direktivet). Värdlandets behöriga myndigheter får dock endast, åtminstone som en första åtgärd, förelägga fondbolaget att upphöra med överträdelsen. Om fondbolaget inte följer ett sådant föreläggande får de behöriga myndigheterna i värdlandet underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet, nämligen Finans- inspektionen, om detta. Bestämmelser som ger rätt för Finansinspektio- nen att ingripa i sådana fall bör införas i den nya lagen om investerings- fonder.

Får Finansinspektionen en sådan underrättelse skall inspektionen, enligt artikel 6c.4 i UCITS-direktivet, vidta lämpliga åtgärder mot fond- bolaget. Direktivet anger dock inte vad som menas med lämpliga åtgär-

der. I princip bör samma möjligheter till sanktioner finnas som vid över-

186

trädelser i Sverige. Det kan således vara fråga om att inspektionen för- Prop. 2002/03:150 bjuder verkställighet av beslut, förelägger fondbolaget att vidta rättelse,

meddelar varning eller återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2). Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra

landet om vilka åtgärder som vidtas.

9.1.4Om tillståndet har återkallats

Regeringens förslag: Om ett tillstånd för ett svenskt fondbolag åter- kallas, skall Finansinspektionen underrätta värdlandets behöriga myn- digheter om detta.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Om Finansinspektionen återkallar ett

tillstånd (se avsnitt 12.2.1) bör givetvis värdlandets behöriga myndighe- ter få kännedom om detta. En sådan regel finns också intagen i arti- kel 6c.9 i UCITS-direktivet. Eftersom fondbolagets verksamhet i värd- landet, vare sig det är via filial eller gränsöverskridande, förutsätter ett giltigt tillstånd, får fondbolaget inte fortsätta sin verksamhet i värdlandet. Genom underrättelsen från inspektionen får således de behöriga myndig- heterna i värdlandet möjlighet att vidta de åtgärder som erfordras för att hindra fondbolaget att från att påbörja nya transaktioner där och för att skydda andelsägarnas intressen.

9.1.5Verksamhet utanför EES m.m.

Regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen inrätta filial utanför EES eller, om bolaget inte omfattas av rätten till filialetablering enligt UCITS-direktivet, en filial inom EES. Ansökan om tillstånd skall innehålla en plan för den till- tänkta filialverksamheten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I linje med fondbolagens möjlighet

att verka inom EES bör det finnas en möjlighet för dem att driva verk- samhet även från filial i ett land utanför EES. Samma möjlighet bör fin- nas för fondbolag som önskar driva verksamhet från filial i ett annat land inom EES men som inte omfattas av rätten till filialetablering enligt UCITS-direktivet. Ur svensk synvinkel bör det inte vara någon skillnad. Däremot kan det givetvis finnas begränsade möjligheter för fondbolagen att verka utomlands beroende på värdlandets regler.

En förutsättning för filialetableringen bör dock vara att Finansinspek- tionen lämnar sitt tillstånd. För detta fordras att inspektionen får en verk- samhetsplan med uppgifter om filialens organisation och uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.

187

9.2

Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES

Prop. 2002/03:150

UCITS-direktivets regler skapar som redan nämnts en auktorisation för förvaltningsbolag att verka inom hela EES. Detta innebär att förvalt- ningsbolag som har tillstånd enligt UCITS-direktivet i sitt hemland i motsvarande omfattning får driva verksamhet i andra medlemsstater. I likhet med svenska fondbolags verksamhet utomlands får de utländska förvaltningsbolagen driva verksamhet här från filial eller verka gräns- överskridande.

Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma inom EES att efter anmälan sälja fondandelar kvarstår (nuvarande 7 b § lagen om vär- depappersfonder). Detta hänger delvis ihop med att utländska fondföre- tag kan vara organiserade som aktiebolag med rörligt aktiekapital (benämnda investeringsbolag i UCITS-direktivet). Dessa fondföretag kan förvaltas av ett separat förvaltningsbolag, men kan också vara självför- valtande. Investeringsbolag får nämligen inte, med stöd av de bestäm- melser som behandlas i det följande, bedriva verksamhet i ett annat medlemsland utan måste använda sig av det särskilda anmälningsförfa- randet.

9.2.1Verksamhet här från filial

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som där har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet får driva sådan verksamhet från filial i Sverige.

Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om Finans- inspektionen medger att verksamheten får påbörjas.

Finner Finansinspektionen att förvaltningsbolagets åtgärder för att kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna information, inte är tillräckliga får inspektionen inom två månader från det att inspektionen tog emot underrättelsen från behörig myn- dighet i bolagets hemland, förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall underrätta behörig myndighet i hemlandet om sitt beslut.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Sveriges Advokatsamfund anser dock att det bör antingen i lagtexten eller i motiven på ett klart och tydligt sätt anges vilka bestämmelser i lagen som är tillämpliga och när lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. i stället skall tillämpas.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med bestämmelserna om en i hela EES gällande auktorisation får ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES driva verksamhet från filial i Sverige. En för- utsättning är att förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet i enlighet med UCITS-direktivets regler. Verksamheten kan bestå både av fondförvaltning och av individuell portföljförvaltning.

188

Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att Prop. 2002/03:150 Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets

hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om Finansinspektio- nen medger att verksamheten får påbörjas. Underrättelsen skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation, och uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.

Vid behov skall Finansinspektionen, när anmälan har tagits emot, till förvaltningsbolaget lämna de upplysningar som krävs för att förvalt- ningsbolaget skall kunna driva sin verksamhet här. Inspektionen skall lämna upplysningar bl.a. om vad som krävs avseende åtgärder för att i Sverige göra utbetalningar till andelsägare och lösa in andelar. Vidare skall inspektionen lämna upplysningar om de uppföranderegler förvalt- ningsbolaget måste följa när det tillhandahåller individuell portföljför- valtning (se artikel 6a.4 i UCITS-direktivet). Finner Finansinspektionen att förvaltningsbolagets åtgärder och arrangemang för att kunna göra ut- betalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna information, inte är tillräckliga får inspektionen inom två månader från det att inspektio- nen tog emot underrättelsen från de behöriga myndigheterna i hemlandet, besluta att förvaltningsbolaget inte får sälja fondandelar här. Inspektio- nen skall i sådana fall också underrätta de behöriga myndigheterna i hemlandet (se artikel 6a.5 i UCITS-direktivet).

Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och arten av de fall där inspektionen har vägrat filialetablering.

Finansinspektionen får också för statistiska ändamål kräva att förvalt- ningsbolag som driver verksamhet i Sverige från filial, skall lämna pe- riodiska rapporter om sin verksamhet i Sverige till inspektionen. Det får krävas av förvaltningsbolags filialer att de lämnar samma uppgifter som för detta ändamål krävs av svenska fondbolag (se artiklarna 6a.1 och 6c.2 i UCITS-direktivet). Dessa åtgärder omfattas av inspektionens allmänna befogenhet att i sin tillsyn kräva in upplysningar.

Enligt utredningens förslag skall för utländska förvaltningsbolags filialverksamhet i Sverige gälla bestämmelserna i lagen om investerings- fonder i tillämpliga delar och i övrigt lagen om utländska filialer m.m. Advokatsamfundet har i sitt remissvar framfört uppfattningen att det antingen i lagtexten eller i motiven bör anges vilka bestämmelser i lagen om investeringsfonder som är tillämpliga. Även Lagrådet har förordat att det för tydlighetens skull bör preciseras vilka bestämmelser i lagen som skall tillämpas på sådan verksamhet. Även om utredningens förslag och förslaget i lagrådsremissen motsvarar bestämmelsen om utländska fond- företags filialverksamhet i Sverige i lagen om värdepappersfonder och annan näringsrättslig lagstiftning på det finansiella området föreligger goda skäl att följa Lagrådets förslag.

9.2.2Gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som där har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet får från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla

189

tjänster i Sverige. Detta får ske endast om verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.

Förvaltningsbolaget får börja erbjuda och tillhandahålla tjänster från hemlandet så snart Finansinspektionen blivit underrättad om detta av en behörig myndighet i bolagets hemland.

Finansinspektionen får i sin tillsynsverksamhet kräva in de uppgifter som behövs för att kontrollera att förvaltningsbolaget följer tillämpliga bestämmelser i Sverige.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag, som

hör hemma inom EES och som har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet, får också erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige från hemlandet. Sådan gränsöverskridande verksamhet får ske så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en underrättelse med en plan för den planerade verk- samheten med uppgift om vilka tjänster som skall erbjudas. Av skäl som angetts ovan i avsnitt 9.1.2 gäller detta dock endast den del av verksam- heten som inte avser marknadsföring och försäljning av fondandelar.

Finansinspektionen får kräva in de uppgifter som behövs för att kont- rollera att förvaltningsbolaget följer tillämpliga bestämmelser i Sverige. Inspektionen får i så fall använda sig av de allmänna befogenheter som följer av inspektionens tillsyn (jfr artikel 6c.2 i UCITS-direktivet).

9.2.3Tillåten marknadsföring i vissa fall

Regeringens bedömning: Tillståndsplikten för individuell portföljför- valtning omfattar inte marknadsföringsåtgärder som ett utländskt förvalt- ningsbolag, som hör hemma inom EES, vidtar i Sverige, om företaget har tillstånd i hemlandet för motsvarande verksamhet. Den närmare gräns- dragningen får överlåtas till rättstillämpningen och någon uttrycklig lag- bestämmelse behövs därför inte.

Utredningens bedömning i bilaga 4 till delbetänkandet överensstäm- mer med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 5.4 i UCITS- direktivet skall artikel 13 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) tillämpas på fondbolags tillhandahållande av individuell portföljförvalt- ning. I artikel 13 i investeringstjänstedirektivet regleras den situationen då ett utländskt företag marknadsför sina tjänster här i landet. Innebörden för svenska förhållanden är att tillstånd inte erfordras för marknadsföring av individuell portföljförvaltning som utförs av utländska förvaltnings- bolag med motsvarande tillstånd i ett annat land inom EES. Dessa för- valtningsbolag får då, ”med varje tillgängligt kommunikationsmedel” marknadsföra sina tjänster i Sverige i enlighet med de regler rörande form och innehåll i sådan marknadsföring som kan ha antagits för det allmänna bästa.

Prop. 2002/03:150

190

Någon sådan uttrycklig bestämmelse finns inte intagen i lagen om vär- Prop. 2002/03:150 depappersrörelse. I stället anges i 1 kap. 3 c § att företag som hör hemma

i ett annat land inom EES efter anmälan kan driva värdepappersrörelse här, antingen genom filial eller genom gränsöverskridande verksamhet. Den bestämmelsen motsvarar artikel 14.1 i investeringstjänstedirektivet. I motiven till lagen om värdepappersrörelse (prop. 1994/95:50 s. 105) angavs att varje kommersiell aktivitet över gränserna inte faller inom direktivets tillämpningsområde (och kräver tillstånd eller anmälan). Utländska företag har traditionellt ansetts kunna ingå enskilda affärsför- bindelser här utan att detta behövt ses som auktorisationspliktig verk- samhet. Marknadsföringens intensitet, omfattningen m.m. bör avgöra hur en verksamhet skall bedömas; reglerna i direktivet bör tolkas så att de tar fasta på fortlöpande, egentlig verksamhet. I motiven hänvisas dock inte till artikel 13 som stöd för detta resonemang.

Artikel 13 i investeringstjänstedirektivet ger dock vid handen att till- ståndsplikt eller anmälningsskyldighet inte föreligger om det endast är fråga om marknadsföring och inte tillhandahållande av tjänster här i lan- det. Var gränsen går får avgöras från fall till fall och där kan de tidigare förarbetsuttalandena ge viss ledning. Den bedömningen bör dock över- lämnas till rättstillämpningen och då närmast Finansinspektionens bedömning av vad som utgör tillståndspliktig verksamhet.

Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om investeringsfonder i detta avseende torde därför inte erfordras. Den redovisade ordningen följer i stället indirekt genom tillämpningen av den allmänna tillståndsplikten.

Det är också viktigt att notera, att principen om hemlandsauktorisation i artikel 14 i investeringstjänstedirektivet inte skall tillämpas för förvalt- ningsbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning. Någon hänvisning till den artikeln görs nämligen inte i artikel 5.4 i UCITS- direktivet som uttömmande anger vilka artiklar i investeringstjänste- direktivet som skall tillämpas på förvaltningsbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning. I stället får motsvarande regler i UCITS- direktivet användas.

9.2.4Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag

Regeringens förslag: Om ett förvaltningsbolag, som hör hemma inom EES, driver verksamhet från filial här i landet eller genom direkt tillhandahållande av tjänster och då överträder lagen om investerings- fonder eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig vara olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga bolaget att vidta rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och EG-kommissio- nen skall då underrättas så snart som möjligt.

191

Om förvaltningsbolaget har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet skall inspektionen genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I linje med att förvaltningsbolag med

hemlandsauktorisation får verka inom EES anger UCITS-direktivet de förutsättningar under vilka värdlandets tillsynsmyndighet kan ingripa (artikel 6c.3–9 i direktivet). Modellen bygger på att värdlandets behöriga myndigheter får förelägga ett utländskt förvaltningsbolag att vidta rät- telse. Mer ingripande åtgärder överlåts åt hemlandets behöriga myndig- heter. I vissa fall är de åtgärder som hemlandets myndigheter vidtar inte tillräckliga. I så fall får värdlandet agera. Även i brådskande fall kan värdlandets myndigheter få ingripa utan att först ha underrättat hem- landsmyndigheterna.

Finner Finansinspektionen att ett förvaltningsbolag, som hör hemma inom EES och som driver verksamhet från filial här i landet eller som tillhandahåller tjänster i Sverige från hemlandet, överträder den svenska lagen om investeringsfonder eller de föreskrifter som meddelats med stöd av den eller på annat sätt visar sig vara olämpligt att driva verksamheten, skall inspektionen kräva att förvaltningsbolaget vidtar rättelse.

Om det berörda förvaltningsbolaget inte vidtar erforderliga åtgärder skall Finansinspektionen underrätta hemlandets behöriga myndigheter. De senare skall snarast vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att för- valtningsbolaget gör rättelse. Finansinspektionen skall underrättas om vilka åtgärder som vidtas.

Om rättelse inte sker, dvs. om förvaltningsbolaget fortsätter att bryta mot de lagar och författningar som gäller i Sverige, trots de åtgärder som hemlandet vidtagit eller på grund av att dessa åtgärder visat sig vara otill- räckliga, får Finansinspektionen vidta lämpliga åtgärder efter att ha underrättat hemlandets behöriga myndigheter och EG-kommissionen. I brådskande fall kan sådana underrättelser anstå till efter det att åtgärder vidtagits. Enligt UCITS-direktivet skulle det kunna vara åtgärder för att hindra eller bestraffa ytterligare överträdelser och i den mån det är nöd- vändigt hindra förvaltningsbolaget från att genomföra fler transaktioner. Således bör inspektionen i ett sådant fall få förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Den återstående sanktionen torde dock vara, med tanke på att Finansinspektionens föreläggande om rättelse och hemlandets åtgärder visat sig otillräckliga, att förbjuda för- valtningsbolaget att verka här.

I UCITS-direktivet anges också, antagligen mest för tydlighetens skull, att de behöriga myndigheterna i värdlandet får vidta lämpliga åtgärder för att hindra eller bestraffa sådana överträdelser som strider mot lag eller andra författningar till skydd för det allmännas bästa.

Varje åtgärd som omfattar påföljder för eller begränsningar av ett för- valtningsbolags verksamhet skall givetvis motiveras på vederbörligt sätt och meddelas det berörda förvaltningsbolaget. Finansinspektionens åtgärder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Om Finansinspektionen får en underrättelse om att ett utländskt för- valtningsbolag har fått sitt tillstånd i hemlandet återkallat, skall inspek-

Prop. 2002/03:150

192

tionen vidta lämpliga åtgärder för att hindra förvaltningsbolaget från att Prop. 2002/03:150 utföra fler transaktioner i Sverige och för att skydda investerarnas intres-

sen (artikel 6c.9 i UCITS-direktivet). Inspektionen skall därvid genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner i Sverige.

Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och arten av de fall där inspektionen enligt nu angivna bestämmelser har för- bjudit ett utländskt förvaltningsbolag att driva verksamhet här.

9.3Förvaltningsbolag som inte omfattas av UCITS- direktivet

I avsnitt 9.2 beskrivs möjligheterna för förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet att driva verksamhet i Sverige. Vad som nu återstår är frågan om huruvida övriga utländska förvaltningsbolag bör få driva verk- samhet här.

Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma utanför EES att efter tillstånd av Finansinspektionen sälja andelar i fonden i Sverige föreslås kvarstå (se avsnitt 11.9.3 och jfr nuvarande 7 a § lagen om vär- depappersfonder).

9.3.1Verksamhet här från filial

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som inte har till- stånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet får efter tillstånd av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige. Tillstånd får ges bara under vissa närmare angivna förutsättningar.

Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

Utredningens bedömning är att det med hänsyn till den utökade möj- ligheten för fondföretag som hör hemma i länder utanför EES att mark- nadsföra och sälja fondandelar i Sverige saknas skäl att därutöver föreslå en möjlighet för förvaltningsbolag som hör hemma i länder utanför EES att driva verksamhet i Sverige.

Remissinstanserna: Konkurrensverket finner inte några bärande skäl för att vägra förvaltningsbolag i tredje land exempelvis filialetablering. Verket har i olika sammanhang hävdat att det på det finansiella området inte finns anledning att vad avser etableringsmöjligheter i Sverige diskriminera institut i tredje land med lagstiftning och tillsyn som bedöms likvärdig med motsvarande regler inom EES.

Skälen för regeringens förslag: De som sparar i fonder gynnas av en ökad konkurrens på den svenska fondmarknaden, med ett stort utbud av fonder att välja mellan och flera olika förvaltare som konkurrerar om att vara bäst och billigast. Det är därför viktigt att den svenska fondlagstift- ningen inte i onödan sätter hinder för utländska aktörer att verka här i landet.

193

I avsnitt 11.9 behandlas möjligheterna för utländska fondföretag att marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Genom att detta tillåts får svenska fondsparare möjlighet att välja mellan ett stort antal UCITS-fonder men också förhoppningsvis ett antal utländska icke- harmoniserade fonder, dvs. de utländska motsvarigheterna till de svenska fonder som i dag brukar kallas nationella fonder.

Frågan är om även förvaltningsbolag som hör hemma utanför EES bör få driva verksamhet här.

Reglerna i UCITS-direktivet förhindrar inte detta. Däremot anger direktivet att medlemsstaterna för sådana förvaltningsbolag inte får tillämpa bestämmelser som ger en mer förmånlig behandling än den som tillämpas för filialer till förvaltningsbolag som hör hemma i en medlems- stat (artikel 5b.2).

Vad skulle det då innebära att tillåta förvaltningsbolag med hemvist utanför EES att driva verksamhet här från filial? De får enligt de bestämmelser som behandlas i avsnitt 11.9 ändå möjlighet att marknads- föra och sälja andelar i de fonder som de förvaltar. Sådana förvaltnings- bolag kan också ta emot t.ex. förvaltningsuppdrag från svenska fondför- valtare (om detta omfattas av deras tillstånd i hemlandet).

Vi anser till skillnad från utredningen att det saknas skäl för att inte införa en möjlighet även för förvaltningsbolag som hör hemma utanför EES att driva fondverksamhet från filial i Sverige. Detta även om det i och för sig framför allt är genom att i Sverige marknadsföra och sälja andelar i de utländska fondföretag som sådana förvaltningsbolag förval- tar som dessa skulle kunna bidra till ökad konkurrens på den svenska fondmarknaden. Sådan verksamhet föreslås bli möjlig redan i och med att fondföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Detta är emellertid enligt vår mening inte ett tillräckligt skäl för att inte också tillåta sådana förvalt- ningsbolag att driva verksamhet från filial i Sverige.

Tillstånd bör få ges bara om förvaltningsbolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet och där står under betryggande tillsyn av en myn- dighet eller annat behörigt organ, samt det finns skäl att anta att den pla- nerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i lagen om investeringsfonder. En förut- sättning för tillstånd är att den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet. Vad gäller kra- vet på sundhet bör motsvarande krav vid tillståndsprövningen ställas på ett förvaltningsbolag som på ett fondbolag (se avsnitt 7.7).

Ett förvaltningsbolag bör efter tillstånd av Finansinspektionen också få ta emot uppdrag från ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.

Reglerna om individuell portföljförvaltning i UCITS-direktivet och motsvarande bestämmelser i lagen om investeringsfonder bör emellertid enligt vår mening förbehållas fondbolag. Möjligheten för andra än fond- bolag att få tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning bör därför regleras uteslutande i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Något hinder mot att ett utländskt bolag beviljas tillstånd att driva både fondverksamhet och individuell portföljförvaltning från en och samma filial i Sverige torde dock inte föreligga om bolaget uppfyller förutsätt-

Prop. 2002/03:150

194

ningarna för tillstånd både enligt lagen om investeringsfonder och lagen Prop. 2002/03:150 om värdepappersrörelse.

Motsvarande regler bör gälla även för sådana förvaltningsbolag som hör hemma inom EES som inte har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet.

9.3.2Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag

Regeringens förslag: Om ett utländskt förvaltningsbolag, som inte har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet, driver verksamhet från filial här i landet och då överträder lagen om investeringsfonder eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finans- inspektionen vidta åtgärder mot bolaget i samma omfattning och under samma förutsättningar som i fråga om fondbolag.

Inspektionen skall underrätta behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland om vilka åtgärder som vidtas.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lagt fram något förslag vad gäller möjligheten för utländska förvaltningsbolag att driva verk- samhet från filial i Sverige.

Skälen för regeringens förslag: I princip bör samma möjligheter till ingripanden finnas för Finansinspektionen oavsett om fondverksamhet drivs av ett fondbolag eller av ett utländskt förvaltningsbolag från filial i Sverige. Det kan således vara fråga om att inspektionen förbjuder verk- ställighet av beslut, förelägger förvaltningsbolaget att vidta rättelse, meddelar varning eller återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2).

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i förvaltnings- bolagets hemland om vilka åtgärder som vidtas mot förvaltningsbolaget.

195

10

Nya placeringsbestämmelser

Prop. 2002/03:150

 

10.1Bakgrund till de nya bestämmelserna

Bestämmelser som behandlar placering av fondmedel i olika tillgångar är centrala för fondlagstiftningen. För värdepappersfonder är dessa bestämmelser harmoniserade genom reglerna i UCITS-direktivet, medan de icke harmoniserade nationella fonderna ofta medgetts undantag från denna reglering. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföre- tag), vad gäller fondföretags investeringar har nya placeringsregler införts för värdepappersfonder.

Bakgrunden till de nya reglerna är den finansiella marknadens och fondmarknadens snabba utveckling sedan UCITS-direktivets tillkomst för snart 20 år sedan och genomförandet av den ekonomiska och mone- tära unionen. På grund härav har det skapats ett behov av att utöka investeringsmöjligheterna för fonderna till att omfatta även andra finan- siella instrument än de som nu är tillåtna att placera i. Det är bl.a. fråga om vissa penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och andelar i andra fonder, men även placeringar på konto hos vissa kreditinstitut. Inom ramen för UCITS-direktivet accepteras numera också att fonderna avviker från de allmänna riskspridningsreglerna om detta behövs för att fonden skall kunna följa ett visst index.

I detta avsnitt görs överväganden kring hur de nya placeringsreglerna bör genomföras i lagstiftningen. I vissa fall ger de nya reglerna utrymme för flera alternativ, där medlemsstaterna har möjlighet att välja. I andra fall uppstår behov av att tolka direktivet. Placeringsreglerna i UCITS- direktivet är s.k. miniminormer. Dessa syftar till att skapa en enhetlig miniminivå till skydd för investerare (se punkten 16 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Miniminormer innebär bl.a. att medlemsstaterna kan välja att begränsa valet av placeringsalternativ och skärpa de gränser inom vilka de får användas. Direktivet medger således att komplette- rande regler i syfte att förstärka konsumentskyddet införs på nationell nivå, om det bedöms att det finns behov av det.

10.2Fondmedel får placeras i flera tillgångsslag

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar. Fond- medel får även placeras på konto hos vissa kreditinstitut.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med den skillnaden att utredningen föreslår att termen överlåtbara värdepap- per skall användas i lagen om investeringsfonder.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: En central del av fondlagstiftningen

och UCITS-direktivet är bestämmelser som ”reglerar produkten”, dvs. i

196

vilken typ av tillgångar medel i en fond får placeras och under vilka förutsättningar. Det kan vara fråga om olika begränsningsregler som syftar till att skapa riskspridning eller förhindra alltför stor maktkoncent- ration. Dessa begränsningsregler varierar beroende på tillgångsslag. De nya reglerna i UCITS-direktivet möjliggör nu placeringar i fler olika till- gångsslag än vad som tidigare var möjligt. De flesta av dessa tillgångs- slag kan hänföras till en vid definition av begreppet finansiella instru- ment.

Den terminologi som används i lagen om värdepappersfonder och i UCITS-direktivet överensstämmer inte riktigt med varandra. Enligt 1 § första stycket 1 lagen om värdepappersfonder är en värdepappersfond en fond bestående av ”fondpapper och andra finansiella instrument”. I UCITS-direktivet talas i stället om ”överlåtbara värdepapper”. Någon egentlig praktisk skillnad synes emellertid inte ha åsyftats. I tidigare förarbeten ansågs nämligen ”fondpapper” ha samma betydelse som i annan lagstiftning inom det finansiella området och begreppet ”andra finansiella instrument” fick omfatta alla övriga på marknaden förekom- mande instrument (prop. 1989/90:153 s. 47 f.).

För ytterligare vägledning finns definitionerna i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Där anges att ”finan- siellt instrument” är fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med ”fondpapper” menas aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och depåbevis (se också prop. 1990/91:142 s. 85 ff.).

I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet kompliceras dock bilden. Direktivet räknar nämligen upp de typer av likvida finansiella tillgångar som fondmedel kan placeras i (artikel 1.2 med hänvisning till artikel 19.1 i direktivet). Dessa är överlåtbara värdepapper, penningmarknads- instrument, placeringar på konto hos vissa kreditinstitut, finansiella deri- vatinstrument av viss karaktär och vissa fondandelar. I direktivet intas också särskilda definitioner som avser att närmare förklara vad som avses ingå i respektive tillgångsslag.

Samtliga dessa tillgångsslag i UCITS-direktivet, förutom placeringar på konto hos vissa kreditinstitut, synes falla inom den nyss angivna defi- nitionen av finansiella instrument. Samtidigt ger direktivet begränsningar som gör att den svenska definitionen i vissa fall blir alltför vid. Utred- ningen har mot denna bakgrund funnit det lämpligare att använda sig av de begrepp som anges i UCITS-direktivet i stället för att, som nu är fal- let, tillämpa en egen, svensk terminologi. Enligt vår uppfattning är det emellertid en stor fördel om det så långt som möjligt går att undvika att i fondlagstiftningen införa en särskild terminologi som skiljer sig från den terminologi som används i övrig finansiell lagstiftning och som enbart skulle gälla i fråga om värdepappersfonder.

Eftersom den nya definitionen i UCITS-direktivet (artikel 1.8) av överlåtbara värdepapper i stort sett överensstämmer med vad som avses med fondpapper bör det senare begreppet användas även i lagen om investeringsfonder. I begreppet fondpapper ingår enligt definitionen i lagen om handel med finansiella instrument andelar i värdepappersfonder och sådana instrument som i UCITS-direktivet (artikel 1.9) benämns penningmarknadsinstrument. Eftersom direktivet innehåller specifika

Prop. 2002/03:150

197

regler för penningmarknadsinstrument och fondandelar menar vi att Prop. 2002/03:150 dessa instrument inte bör ingå i definitionen av fondpapper enligt lagen

om investeringsfonder. Dessutom bör en särskild definition av vad som menas med penningmarknadsinstrument införas.

Beträffande placeringar i övriga tillgångsslag, dvs. placeringar på konto hos kreditinstitut och i finansiella derivatinstrument, bör det inte uppkomma några motsvarande problem med terminologin.

10.3System för riskhantering

Regeringens förslag: Fondbolag skall ha ett riskhanteringssystem som gör det möjligt för bolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att kravet på ett förfarande för riskhantering endast skulle gälla i de fall investeringar görs i derivatinstrument.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.1 i UCITS-direktivet skall fondbolag använda sig av ett riskhanteringssystem som gör det möjligt för bolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till positionerna och hur dessa påverkar fondens riskprofil. Artikel 21 reglerar i övrigt bara användandet av derivatinstrument, vilket torde vara anledningen till utredningens förslag. Vi gör emellertid den bedömningen att kravet på riskhantering bör vara tillämpligt på all fond- förvaltning. Kravet synes stämma väl överens med hur förvaltare arbetar

i dag.

Syftet bakom kravet på särskild riskhantering är att säkerställa att fondbolaget har en ständig kännedom om riskerna och åtagandena för varje värdepappersfond som bolaget förvaltar. Det är de individuella positionerna som fortlöpande skall kontrolleras och bedömas liksom den totala risken i fonden.

Ett fondbolag bör hålla Finansinspektionen informerad om sitt risk- hanteringssystem.

10.4

Fondpapper och penningmarknadsinstrument

 

 

 

Regeringens förslag: Särskilda definitioner av fondpapper och penning-

 

marknadsinstrument införs i den nya lagen om investeringsfonder.

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser

 

definitionen av penningmarknadsinstrument.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

 

Skälen för regeringens förslag: Medlen i de nuvarande värdepappers-

 

fonderna kan enligt reglerna i UCITS-direktivet placeras i överlåtbara

 

värdepapper. Med överlåtbara värdepapper menas enligt de nya reglerna

 

i UCITS-direktivet (artikel 1.8) aktier och andra motsvarande värde-

 

papper, obligationer eller andra skuldförbindelser samt försäljningsbara

198

 

 

värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara Prop. 2002/03:150 värdepapper genom teckning eller utbyte. Däremot undantas uttryckligen

derivatinstrument. Definitionen motsvarar i det närmaste definitionen av fondpapper i 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument. På samma sätt som i lagen om värdepappersfonder bör därför även i lagen om investeringsfonder begreppet fondpapper användas. En särskild definition av begreppet bör dock införas i lagen om investeringsfonder, se avsnitt 10.2. När det i UCITS-direktivet talas om överlåtbara värdepapper avses som nyss nämnts inte derivatinstrument. De bestämmelser i direktivet som reglerar placeringar i överlåtbara värde- papper bör därför när de genomförs i lagen om investeringsfonder avse fondpapper.

I begreppet överlåtbara värdepapper ingår, efter ändringarna i UCITS- direktivet, inte penningmarknadsinstrument. Med sådana avses instru- ment som normalt omsätts på penningmarknaden och som är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas (artikel 1.9 i direktivet). Penningmarknadsinstrument tillhör, enligt direktivet, de kategorier av överlåtbara instrument som normalt inte handlas på regle- rade marknader utan som omsätts på penningmarknaden, t.ex. statsskuld- växlar, kommunala skuldväxlar, bankcertifikat, företagscertifikat, omsättningsbara medelfristiga skuldväxlar och bankaccepter (se punk- ten 4 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Oftast beskrivs penning- marknadsinstrument som fordringsrätter med en löptid som understiger tolv månader.

I placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder behandlas inte penningmarknadsinstrument som en särskild kategori utan dessa ingår i ”fondpapper och andra finansiella instrument”. Eftersom pen- ningmarknadsinstrument i det ändrade UCITS-direktivet omfattas av vissa speciella placeringsregler som avviker från dem som annars gäller för överlåtbara värdepapper, behöver denna kategori av instrument också särskiljas i den svenska lagstiftningen vid genomförandet av de nya placeringsreglerna i direktivet. För detta ändamål är det också nödvän- digt att i den nya lagen ta in en särskild definition av penningmarknads- instrument som avspeglar den definition som finns i direktivet.

10.4.1Tillåtna instrument

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i fond- papper och penningmarknadsinstrument som är noterade på en reglerad marknadsplats.

Utöver noterade fondpapper och penningmarknadsinstrument får medel i en värdepappersfond, med vissa begränsningar, placeras i

-vissa särskilda, onoterade penningmarknadsinstrument,

-onoterade fondpapper och andra onoterade penningmarknadsinstru- ment, samt

-onoterade fondpapper som förväntas bli noterade på en reglerad marknad inom ett år från emissionen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i

 

fråga om termen fondpapper.

199

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Prop. 2002/03:150

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen påtalar att i många fall är aktier emitterade långt innan beslut fattas om notering, dvs. det är ovanligt att emission och beslut om notering sker samtidigt. Enligt föreningarna vore det därför rimligt med en regel som i stället anger att fondpapper och andra finansiella instru- ment som inom ett år från beslut om notering avses bli noterade vid börs eller auktoriserad marknadsplats skall betraktas som noterade.

Skälen för regeringens förslag: Medel som ingår i en värdepappers- fond får enligt UCITS-direktivet placeras i sådana överlåtbara värdepap- per och penningmarknadsinstrument som är noterade på en reglerad marknad. Det kan ses som en grundläggande förutsättning, en huvudre- gel, att fondpapperet är noterat på en reglerad marknad (se artikel 19.1 a, b och c i direktivet). Härigenom säkerställs en viss likviditet i fonden, vilket i sin tur är en förutsättning för att andelsägare skall kunna få sina andelar inlösta på begäran. Därtill underlättas värderingen av fondande- larna.

Dessa regler är i stort sett oförändrade i det ändrade UCITS-direktivet, dock med ett undantag. I syfte att skapa samstämmighet knyts definitionen av vad som menas med en reglerad marknad till den som anges i investeringstjänstedirektivet. I stället för ”fondbörs” hänvisas således till ”en sådan reglerad marknadsplats som avses i artikel 1.13 i direktivet om investeringstjänster” (se artikel 19.1 a i UCITS-direktivet).

I den nuvarande bestämmelsen i 18 § första stycket lagen om värde- pappersfonder räknas upp svensk eller utländsk börs, auktoriserade marknadsplatser och andra reglerade marknader som är öppna för all- mänheten. Denna uppräkning motsvarar UCITS-direktivets krav, även efter den nu redovisade ändringen. Skäl att ändra lagtexten på grund av utfasningen av begreppet ”fondbörs” i UCITS-direktivet saknas. Den nuvarande lydelsen bör därför föras över till den föreslagna lagen om investeringsfonder, med förtydligandet att även penningmarknadsinstru- ment omfattas.

I det ändrade UCITS-direktivet finns en regel som tar sikte på vissa typer av onoterade penningmarknadsinstrument (artikel 19.1 h i direkti- vet). Dessa instrument kan sägas vara privilegierade och likställs med noterade instrument. En förutsättning för denna särbehandling är att det finns ett tillräckligt grundskydd för dem som investerar i instrumenten och de medel som investeras. Vidare krävs att penningmarknadsinstru- menten är utgivna eller garanterade av någon av de i direktivet uppräk- nade emittenterna respektive garanterna. Det är huvudsakligen fråga om stater eller myndigheter samt vissa företag och institutioner.

En motsvarande bestämmelse bör införas i den svenska lagstiftningen. I artikeltexten (artikel 19.1 h sista strecksatsen) hänvisas till direktiv 78/660/EEG.90 Det är det s.k. fjärde bolagsdirektivet, vilket är genomfört bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554). Det fordras emellertid en hän- visning till direktivet och inte till den svenska lagen eftersom medel som ingår i en svensk värdepappersfond får placeras även i penningmark-

90 Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i

 

fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 (Celex

200

31978L0660), senast ändrat genom direktiv 1999/60/EG (EGT L 162, 26.6.1999, s. 65).

nadsinstrument som emitterats av andra än svenska företag. Genom hän- visningen till det fjärde bolagsdirektivet omfattas även sådana utländska emittenter som lägger fram och offentliggör årsredovisningar i enlighet med någon av de nationella årsredovisningslagar genom vilka detta direktiv har genomförts i medlemsstaterna.

I en värdepappersfond får enligt artikel 19.2 i UCITS-direktivet för det första ingå onoterade fondpapper upp till maximalt 10 procent av fon- dens värde. Den regeln i UCITS-direktivet är endast ändrad på så sätt att den även omfattar vissa onoterade penningmarknadsinstrument.

I en värdepappersfond får, enligt artikel 19.1 d i UCITS-direktivet, för det andra ingå onoterade fondpapper om det kan förväntas att fondpappe- ren kommer att noteras inom ett år från det att de emitterades. Det finns därmed inte något utrymme för att - såsom remissinstanserna har föror- dat - i den svenska regleringen föreskriva att tiden skall räknas från det att beslut fattats om att papperen avses bli noterade. Någon gräns för hur stor del av medlen i en värdepappersfond som får placeras i denna typ av onoterade fondpapper finns det inte. Däremot gäller de allmänna reglerna om riskspridning. Om dessa papper inte noteras inom ett år måste fonden sälja dem, om det sammanlagda onoterade innehavet annars skulle överstiga 10 procent av fondens värde. Värt att notera är dock att denna regel i UCITS-direktivet inte omfattar penningmarknadsinstrument, vil- ket sannolikt beror på att penningmarknadsinstrument normalt har en löptid som är kortare än tolv månader.

I en värdepappersfond kan, med tillämpning av en kombination av de två nyss nämnda bestämmelserna, från tid till annan ingå onoterade fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger 10 procent av fondens värde. Även om detta således är tillåtet kan det i vissa fall vara olämpligt. Det kan tänkas uppkomma fall där en värdepappersfond regelmässigt ligger över 10 procent i onoterade innehav. Detta kan skapa värderingsproblem och kan påverka värdepappersfondens karaktär. I syfte att ge Finansinspektionen större möjligheter att vidta lämpliga åtgärder bör det krävas av fondbolaget att det informerar inspektionen när det, med stöd av ovan angivna bestämmelser, har placerat en fonds medel i fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger 10 procent av fondens värde. Det är således fråga om ett anmälnings- förfarande som ger inspektionen möjlighet att agera. I dag ger fondbola- gen in en allmän information om fondernas innehav till Finansinspek- tionen, se t.ex. Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2001:18) om rapportering av värdepappersfonders innehav av fondpapper och andra finansiella instrument. Information om onoterade innehav över 10 procent av fondens värde bör lämpligen kunna inordnas i detta system.

Fondbolaget bör också i fondbestämmelserna ange de värderings- principer som används vid värderingen av onoterade innehav.

10.4.2Riskspridning

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får, som huvudregel, fond- papper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.

Prop. 2002/03:150

201

Fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får dock uppgå till

1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garante- rade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet

iett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2.högst 25 procent av fondens värde om de består av obligationer utgivna av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana obligationer är högst 80 procent av fondens värde, och

3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana till-

gångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

I en värdepappersfond får det inte ingå fondpapper och penningmark- nadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anmärker att de ändringar som gjordes av UCITS-direk- tivet 1988 innebär att de värdepapper som anges i 5 kap. 5 § första stycket 4 i utredningens förslag - som motsvarar 19 § första stycket 4 lagen om värdepappersfonder - inte skall räknas med vid beräkningen av gränsen på 40 procent i första stycket 2. Enligt föreningarna synes denna ändring hittills inte ha återspeglats i den svenska lagstiftningen. Före- ningarna har vidare påtalat vissa tolkningsproblem beträffande två av bestämmelserna i utredningens förslag (5 kap. 5 § första stycket 4 och 5 kap. 7 §). Dessa tolkningsfrågor behandlas i författningskommentaren.

Skälen för regeringens förslag: Riskspridningsreglerna i det ändrade UCITS-direktivet är i huvudsak desamma som tidigare. Således får en värdepappersfond inte exponeras mot samma emittent med mer än upp till 5 procent (respektive 10, 25 eller 35 procent) av fondens tillgångar. Vidare finns bestämmelsen om vissa obligationer och andra skuldförbin- delser kvar.

I artikel 22.5 första stycket i UCITS-direktivet anges att ”Vid beräk- ningen av den gräns på 40 procent som anges i punkt 2 skall inte de överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som anges i punkterna 3 och 4 beaktas” (se förslagsrutan punkterna 1-3). Vi anser i likhet med Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen att regeln bör genomföras i lagen om investeringsfonder.

Tidigare fick en värdepappersfond inte investera mer än 5 procent av sina tillgångar i värdepapper med samme utgivare. Nu anges att en vär- depappersfond inte får investera mer än 5 procent av sina tillgångar i värdepapper eller penningmarknadsinstrument som emitterats av samma organ (artikel 22.1 i UCITS-direktivet).

Prop. 2002/03:150

202

För det första bör begreppet penningmarknadsinstrument införas i Prop. 2002/03:150 lagtexten. Innebörden av detta blir att samtliga innehav med samma

emittent tas med vid beräkningen om en fond håller sig inom de procen- tuella begränsningarna. Om det t.ex. ingår såväl aktier i Nordea som penningmarknadsinstrument utfärdade av samma bank i en värdepap- persfond, måste således dessa olika innehav räknas samman.

För det andra måste lagen anpassas till UCITS-direktivets hänvisning till att värdepapperen och penningmarknadsinstrumenten utfärdats av ”samma organ”. Denna terminologi är något otydlig. I den engelska ver- sionen används begreppet ”body”. UCITS-direktivet ger dock en defini- tion av begreppet som i princip överensstämmer med koncernbegreppet (se artikel 22.5 tredje stycket i direktivet). Hänvisning görs nämligen till det s.k. sjunde bolagsdirektivet.91 Med samma organ skulle därmed menas alla de bolag som ingår i samma grupp för sammanställd redovisning enligt det direktivet eller i enlighet med erkända internationella redovisningsregler. Den sistnämnda hänvisningen har betydelse för investeringar utanför EES. Det sjunde bolagsdirektivet är genomfört bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554). Koncernföretag definieras i artikel 1 i sjunde bolagsdirektivet och i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen. Definitionen motsvarar i huvudsak den som återfinns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Vi anser att en särskild definition bör införas i lagen om investerings-

 

fonder. Definitionen bör omfatta definitionen i det sjunde bolagsdirekti-

 

vet och erkända internationella redovisningsprinciper. På så sätt träffas

 

inte bara svenska koncernförhållanden, utan även liknande förhållanden

 

oavsett vilken marknad en fond är inriktad på. Enligt Lagrådet är det

 

med hänsyn till bl.a. den betydelse som koncernbegreppet har i annan

 

lagstiftning lämpligt att använda en mer neutral beteckning, förslagsvis

 

företagsgrupp. Således bör begreppet företagsgrupp - i stället för begrep-

 

pet koncern - användas i den särskilda definitionen i lagen om investe-

 

ringsfonder.

 

Den aktuella regeln i UCITS-direktivet innebär således att begräns-

 

ningsreglerna träffar fondpapper m.m. utgivna av ett eller flera bolag i

 

samma företagsgrupp. Regeln har införts av försiktighetsskäl. Det är

 

nödvändigt att en för stor koncentration undviks när en fond utsätts för

 

kreditrisker (jfr punkten 10 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Fond-

 

bolaget måste följaktligen i fortsättningen t.ex. kontrollera om de aktier

 

eller andra fondpapper som ingår i en fond har emitterats av bolag som

 

ingår i en och samma företagsgrupp.

 

Den nya bestämmelsen träffar placeringar i fondpapper och penning-

 

marknadsinstrument. Enligt artikel 22.5 fjärde stycket i UCITS-direktivet

 

får medlemsstaterna tillåta placeringar upp till en gräns på 20 procent i

 

överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument inom samma

 

företagsgrupp. I direktivtexten anges ”inom samma grupp”. I ordet grupp

 

torde dock läggas samma betydelse som koncern, dvs. en grupp av före-

 

tag med sammanställd redovisning.

 

91 Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i

 

fördraget om sammanställd redovisning, EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349),

 

senast ändrat genom rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28, Celex

203

32001L0065).

10.5 Indexfonder Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser. Om Finansinspektionen har godkänt ett index för ett sådant ändamål får avsteg göras från de riskspridningsregler som annars gäller för aktier och skuldförbindelser, om detta behövs för att spegla indexet.

I indexfonder får ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp upp till 20 procent av fondens värde.

Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finans- inspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda före- tagsgrupp.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

 

Skälen för regeringens förslag: De allmänna begränsningsregler som

 

gäller för aktier och skuldförbindelser såsom t.ex. obligationer och stats-

 

skuldväxlar har tidigare förhindrat s.k. indexfonder där något enskilt vär-

 

depapper haft för stor vikt i indexet. Som exempel kan tas Stockholms-

 

börsens OMX-index per den 1 februari 2002 då Ericsson B hade en vikt

 

på 17,4 procent och AstraZeneca PLC en vikt på 10,5 procent. Detta

 

index består av 30 aktieslag och omviktas inför varje handelsdag. Per den

 

1 januari 2003 hade Ericsson B en vikt på 7,2 procent och AstraZeneca

 

PLC en vikt på 10,2 procent. Den allmänna begränsningsregeln om högst

 

10 procent i aktier med samme emittent som återfinns i artikel 22.2 i

 

UCITS-direktivet förhindrar således att en värdepappersfond replikerar

 

det indexet. Därtill inryms inte heller alla de aktier med en vikt över

 

5 procent inom den stadgade 40-procentsgränsen i artikel 22.2 i UCITS-

 

direktivet (både per den 1 februari 2002 och per den 1 januari 2003 gäller

 

detta sex aktieslag i OMX-indexet som tillsammans har en vikt på ca

 

50 procent).

 

I syfte att möjliggöra för indexfonder även i sådana fall tillåter numera

 

UCITS-direktivet medlemsstaterna att ge särskilt undantag från de all-

 

männa begränsningsreglerna (artikel 22a).

 

I indexfonder, dvs. sådana värdepappersfonder som enligt fond-

 

bestämmelserna åsyftar att efterbilda sammansättningen av ett visst

 

index, får ingå aktier eller skuldförbindelse som getts ut av samma emit-

 

tent eller av emittenter i samma företagsgrupp upp till 20 procent av fon-

 

dens värde. I artikel 22a används skrivningen ”emitterade av samma

 

organ”. Begreppet ”organ” bör tolkas likadant i artikel 22a som i arti-

 

kel 22 (se avsnitt 10.4.2). Detta lär dock inte få någon större praktisk

 

betydelse eftersom det nog tillhör ovanligheten att flera bolag som ingår i

 

samma företagsgrupp ingår i samma index. Om medel i en indexfond

 

skall placeras i ett index där ett flertal bolag i samma företagsgrupp

 

ingår, får således fondbolaget placera maximalt 20 procent av fondens

 

värde i sådana bolag.

204

 

Fonden skall ”syfta till att efterbilda” sammansättningen av ett visst index. Detta innebär inte nödvändigtvis att det i fonden måste ingå exakt de aktier eller räntepapper som omfattas av indexet. Genom andra åtgär- der, t.ex. placeringar i derivatinstrument, kan en motsvarande samman- sättning uppnås. Däremot bör inte Finansinspektionen tillåta fond- bestämmelser för en indexfond där en fond säger sig syfta till att efter- bilda sammansättningen av ett visst index med en del av fondförmögen- heten (t.ex. att 80 procent skall placeras i enlighet med OMX-index och resterande 20 procent i enskilda aktier). En sådan kombination skulle kunna medföra risk för ett kringgående av de grundläggande placerings- reglerna. Däremot skulle man kunna tänka sig en konstruktion där avsikten är att följa fler än ett index. Det får dock ankomma på Finans- inspektionen att besluta om fondbestämmelserna för en sådan fond bör tillåtas eller inte.

I vissa fall kan marknadsförhållandena vara sådana att inte ens en möj- lighet att placera upp till 20 procent i ett värdepapper förslår till att följa ett index. I Finland t.ex. har Nokiaaktien en högre viktning. I arti- kel 22a.2 i UCITS-direktivet finns en regel som gör det möjligt för med- lemsstaterna att, om det föreligger ”exceptionella marknadsvillkor”, tillåta placeringar för indexfonder med upp till 35 procent av fondens värde i finansiella instrument som getts ut av en emittent eller av en annan emittent i samma företagsgrupp. I en indexfond får i så fall endast ingå ett sådant innehav.

Lämpligheten av att tillåta indexfonder där ett innehav uppgår till över en tredjedel av fondens värde kan emellertid ifrågasättas. Sådana index- fonder skulle möjligtvis kunna tillåtas som specialfonder, där fondspa- rarna får en särskild fingervisning om att det är fråga om en fond med hög exponering mot ett enskilt innehav. Regeln i UCITS-direktivet kan emellertid bli föremål för skilda tolkningar i olika medlemsstater och utländska UCITS-fonder får som bekant säljas här. Efterfrågar svenska fondsparare sådana indexfonder som har en viktning på upp till 35 procent lär de också vända sig till sådana utländska indexfonder. Om Finansinspektionen får en möjlighet att godkänna sådana svenska index- fonder har inspektionen en större möjlighet att i det internationella sam- arbetet verka för en enhetlig rättstillämpning inom EES. En möjlighet att tillåta indexfonder att placera upp till 35 procent av tillgångarna i aktier eller skuldförbindelser utgivna av samma emittent eller emittenter inom samma företagsgrupp bör därför införas i lagen om investeringsfonder.

Det är inte alla index som kan användas för indexfonder. Finans- inspektionen bör ges i uppgift att kontrollera och godkänna de index som en värdepappersfond skall efterbilda. En grundläggande förutsättning är att indexet är tillräckligt diversifierat. Det är givetvis inte fråga om att kräva att alla fondpapper som ingår i ett index har en vikt som följer de allmänna begränsningsreglerna. Däremot kan fondpapper med hög vikt- ning ha betydelse om indexet består av ett färre antal fondpapper. Exem- pelvis skulle ett index som består av fem fondpapper med vardera 20 procents vikt kunna anses ha en otillräcklig diversifiering. På samma sätt bör ett index där ett fondpapper har en vikt på 35 procent bedömas som tillräckligt diversifierat endast om indexets sammansättning i övrigt väger upp det dominerande fondpapperet på ett fullgott sätt.

Prop. 2002/03:150

205

Vidare skall indexet utgöra en lämplig referens för den marknad det Prop. 2002/03:150 hänför sig till samt offentliggöras på lämpligt vis. Det bör med andra ord

vara endast välkända och erkända index som kan komma i fråga för vär- depappersfonder (jfr punkten 14 i ingressen till direktiv 2001/108/EG). Härigenom underlättas för andelsägare och andra som vill jämföra olika fonder med varandra. Vilka index som bör anses som välkända och erkända är emellertid något som kan förändras över tiden genom att nya index bildas och index som förekommer i dag förlorar sin betydelse.

De mer generösa placeringsbestämmelserna som medges för indexfon- der innebär emellertid inte någon lättnad i den regel som avser att begränsa ägandet av en enskild emittent (se avsnitt 10.12). Följaktligen måste även en indexfond följa t.ex. röstbegränsningsregeln för aktier.

10.6Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m.

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsreg- ler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bind- ningstid måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

I en värdepappersfond får det ingå insättningar i ett och samma kre- ditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Det har hittills förutsatts att medel i värdepappersfonder placeras i finansiella instrument och att fonden där- utöver har andra likvida medel i syfte att underlätta inlösen av andelar och betalningen av de löpande kostnaderna. En nyhet i det ändrade UCITS-direktivet är att viss inlåning, eller med andra ord, placering på konto, hos kreditinstitut likställs med investeringar i finansiella instru-

ment (artikel 19.1 f i direktivet).

I dag får en värdepappersfond ha de likvida medel som behövs för verksamheten (se 18 § femte stycket lagen om värdepappersfonder och artikel 19.4 i UCITS-direktivet). En förutsättning är att dessa medel placeras så att de förräntas, antingen genom insättning på bankräkning eller genom placering i likvida instrument på penningmarknaden och liknande (prop. 1989/90:153 s. 64). Det finns inte någon gräns för hur mycket likvida medel en fond högst får ha, men enligt tidigare förarbets- uttalanden är inte avsikten att en fond skall ha en likviditetshantering som till omfattning och inriktning kan jämställas med den vanliga placeringsverksamheten (prop. 1989/90:153 s. 64). Möjligheten för en värdepappersfond att ha de likvida medel som behövs för verksamheten bör överföras till lagen om investeringsfonder. Behov av likvida medel kan uppstå för löpande och särskilda betalningar, vid försäljning av

206

investeringstillgångar till dess fonden återinvesterat medlen samt när det Prop. 2002/03:150 är nödvändigt att avvakta med nya placeringar.

Enligt nya regler i UCITS-direktivet får nu medel i värdepappersfon- der, som ett led i fondens placeringsinriktning, dessutom placeras på konto hos vissa kreditinstitut. Dock får inte mer än 20 procent av fond- medlen placeras i insättningar i samma företagsgrupp (artikel 22.1 och 22.5 tredje stycket).

Någon närmare beskrivning av vad som menas med kreditinstitut åter- finns inte i UCITS-direktivet. Vad som avses med kreditinstitut framgår dock av artikel 1.1 i direktivet 2000/12/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut. I lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag definieras kreditinstitut som bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skepps- hypotekskassan. Kreditmarknadsföretag är, enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsverksamhet enligt lagen. Det saknas skäl att i fondlagstiftningen införa någon särskild bestämning som avviker från den allmänna.

Placeringar får göras på konto hos kreditinstitutet som har sitt säte inom EES. En värdepappersfond får även i vissa fall göra placeringar på konto i kreditinstitut med säte utanför EES. Förutsättningen är dock att sådana kreditinstitut omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Enligt vår mening är det av stor vikt att den här typen av placeringar på konto är likvida. Någon uppsägningstid för kontot bör därför inte tillåtas. Direktivtexten tillåter att medlen kan placeras på konton med en bind- ningstid på upp till tolv månader, men medlen måste alltid kunna göras omedelbart tillgängliga för fonden.

10.7Derivatinstrument

Värdepappersfonder får i dag handla med olika derivatinstrument endast i viss begränsad omfattning. Enligt 25 § lagen om värdepappersfonder får sådan handel endast ske i syfte att effektivisera förvaltningen av fondens tillgångar eller att skydda fondens tillgångar mot valutakursförluster eller andra risker. Med derivatinstrument avses främst optioner och terminer, men även andra liknande finansiella instrument som grundar sig på en underliggande finansiell tillgång. Valutaderivat godtas dock uttryckligen. Däremot omfattas inte derivatinstrument som grundar sig på råvaror eller liknande tillgångar av regleringen.

Vid införandet av nuvarande fondlagstiftning noterades att optioner och terminer var relativt nya finansiella instrument på den svenska mark- naden vilka – rätt hanterade – var utmärkta s.k. riskavläggningsinstru- ment (se prop. 1989/90:153 s. 35 f.). Uttrycket effektivisera förvalt- ningen, som är hämtat från UCITS-direktivet (artikel 21), ansågs emel- lertid inte bara omfatta situationer där ett innehav garderas. Uttrycket ansågs även omfatta åtgärder som syftar till att öka avkastningen på till- gångarna i en fond. Finansinspektionen har i sina föreskrifter särskilt reglerat handeln med derivatinstrument (se kapitel 6 i Finansinspektio-

nens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder).

207

10.7.1

Marknadshandlade derivatinstrument

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i deri- vatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad och

1.underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till fondpapper, penningmarknadsinstrument, finansiella index, räntesatser, växelkurser eller utländska valutor, och

2.sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå

ifonden.

I lagen om investeringsfonder införs en särskild definition av begrep- pet derivatinstrument.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förutom såvitt avser förslaget om att införa en definition av begreppet derivat- instrument.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Sjunde AP-fonden anser dock att svenska värdepappersfonder bör ges möjlighet att också placera i derivat baserade på index som bygger på priser på råvaruderivat under förutsättning att derivaten handlas på en fungerande finansiell marknad. Enligt UCITS-direktivet tillåts investe- ringar i derivat med ”finansiella index” som underliggande tillgång. Flera råvaruderivat torde enligt Sjunde AP-fondens uppfattning falla in inom begreppet ”finansiella index”. Den underliggande tillgången är nämligen ett index baserat på priser på finansiella instrument, råvaruderivat. Indexet är således baserat på finansiella priser, inte råvarupriser.

Skälen för regeringens förslag: Enligt det ändrade UCITS-direktivet finns möjlighet att placera i olika derivatinstrument som ett led i fondens placeringsinriktning. Det är främst fråga om sådana derivatinstrument som handlas på en reglerad marknad (artikel 19.1 g med hänvisning till artikel 19.1 a-c i direktivet). Med reglerad marknad avses detsamma som för noterade fondpapper och penningmarknadsinstrument i avsnitt 10.4.1.

Vilka typer av derivatinstrument som medel i en värdepappersfond får placeras i bestäms genom en uppräkning i direktivet av de underliggande tillgångar som kan komma i fråga. En förutsättning för placeringar i derivatinstrument är att fondmedlen kan placeras i dessa underliggande tillgångar utifrån den placeringsinriktning som angetts i fondbestämmel- serna.

I begreppet finansiella derivatinstrument inkluderas enligt artikeltexten även ”motsvarande kontantavräknade instrument”. Kontantavräkning är mycket vanligt vid handel med derivat på en derivatbörs. Det innebär att om den underliggande tillgången är exempelvis en aktie, så kommer leverans aldrig ske av aktien utan i stället betalas ett kontant belopp mot- svarande skillnaden mellan lösenpriset och marknadspriset.

Av artikel 19.1 g framgår att en UCITS-fond bl.a. kan investera i deri- vatinstrument som har ett finansiellt index som underliggande tillgång. Någon definition av vad som skall anses som finansiella index anges dock inte i direktivet. Ett finansiellt index i UCITS-direktivets mening torde emellertid vara ett index baserat på sådana tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i.

208

Vi delar således inte Sjunde AP-fondens uppfattning att även index Prop. 2002/03:150 baserade på priser på råvaruderivat bör anses utgöra ett sådant finansiellt

index som avses i artikel 19.1 g i UCITS-direktivet.

I lagen om investeringsfonder bör definieras särskilt att med derivat- instrument förstås optioner, terminer och swappar samt andra liknande finansiella instrument.

10.7.2OTC-derivat

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument som handlas direkt mellan parterna (s.k. OTC-derivat).

Motparten vid en OTC-affär skall omfattas av tillsyn och tillhöra en kategori av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen.

OTC-derivaten skall vara föremål för daglig, tillförlitlig och kontrollerbar värdering och skall vid varje tidpunkt, på fondbolagets initiativ, kunna säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av marknadshandlade deri-

vatinstrument får medel i värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet (artikel 19.1 g) även placeras i s.k. OTC-derivat. Begreppet är en för- kortning av uttrycket over-the-counter och avser sådana derivatinstru- ment som handlas direkt mellan parterna och inte på en reglerad mark- nad. Att derivatet skall handlas ”direkt mellan parterna” skall dock inte tas allt för bokstavligt. Oftast genomförs sådana affärer via en mellan- hand på den finansiella marknaden. OTC-derivat kan vara skräddarsydda för en viss affär, men kan också följa en fastställd standard.

Medel i en värdepappersfond får, enligt vad som föreskrivs i UCITS- direktivet, placeras i OTC-derivat som uppfyller vissa krav. En grund- läggande förutsättning är, som för noterade derivatinstrument, att under- liggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till fondpapper, penning- marknadsinstrument, finansiella index, räntesatser, växelkurser eller utländska valutor. En ytterligare förutsättning är att medlen i värdepap- persfonden får placeras i dessa underliggande tillgångar utifrån den placeringsinriktning som angetts i fondbestämmelserna.

Vidare uppställs krav på en lämplighetsbedömning av motparten, lik- viditet och fortlöpande värdering av positionen. Genom dessa krav begränsas riskerna vid placeringar i OTC-derivat.

Följaktligen fordras att motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts av Finansinspektionen. Därvid avses sådana finansiella företag som fått tillstånd av inspektionen att bedriva verksamhet i vilken handel med derivatinstrument ingår. Vidare krävs att OTC-derivaten är föremål för regelbunden, tillförlitlig och verifierbar värdering. Denna värdering skall enligt direktivet ske från dag till dag, dvs. det är fråga om en daglig marknadsvärdering. OTC-derivaten skall vidare vid varje tidpunkt, på fondbolagets initiativ, kunna säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion (kvittning) till ett rimligt

värde.

209

10.7.3

Riskspridning

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Placeringar i derivatinstrument får göras endast om fondens exponering mot de underliggande tillgångarna inte sam- manlagt överstiger de gränser som föreskrivs för placeringar i sådana tillgångar.

En värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till derivat- instrument får inte överskrida fondportföljens totala nettovärde. Expone- ringen skall beräknas med hänsyn till värdet av de underliggande till- gångarna, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstru- mentens återstående löptid och den tid som behövs för att avsluta posi- tionerna.

Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTC- derivat får vidare inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när motparten är ett kreditinstitut. I andra fall får denna riskexponering inte överstiga 5 procent av fondens värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Värdepappersfonder vars medel får

placeras i derivatinstrument är enligt UCITS-direktivet underkastade flera olika riskspridningsregler. En förutsättning för placeringar i deri- vatinstrument är att dessa måste tas med i beräkningen av fondens totala riskexponering mot en enskild emittent (artikel 21.3 tredje stycket i UCITS-direktivet). De positioner som uppkommer för en fond genom en placering i ett derivatinstrument skall således läggas samman med de direkta innehaven i den underliggande tillgången. Denna regel avser även de begränsningar som gäller för olika kombinationer av investeringar och som behandlas närmare i avsnitt 10.9 nedan. Om medel som ingår i en fond har placerats till 10 procent av fondens värde i t.ex. Volvoaktier, är det inte tillåtet att placera fondmedel i t.ex. optioner med rätt att köpa Volvoaktier. Däremot kan givetvis fondmedel placeras i optioner med rätt att sälja Volvoaktier. Vid bedömningen om en placering i ett deri- vatinstrument faller inom ramarna skall också noteras att det är fråga om den sammanlagda exponeringarna som hänför sig till instrument som getts ut av alla emittenter som ingår i en och samma företagsgrupp.

Enligt UCITS-direktivet får medlemsstaterna medge undantag från de allmänna begränsningsreglerna om fonden avser att efterbilda samman- sättningen av ett visst index (avsnitt 10.5). På samma sätt bör Finans- inspektionen kunna tillåta att fondmedlen placeras i derivatinstrument trots att gränserna överskrids, om det är fråga om indexbaserade derivat- instrument (artikel 21.3 tredje stycket i UCITS-direktivet). Reglerna om indexfonder i innehåller dock särskilda krav på det efterbildade indexet (se avsnitt 10.5). Detta index måste vara tillräckligt diversifierat och utgöra en lämplig referens för den marknad indexet hänför sig till. Undantagsregeln för indexbaserade derivat synes dock inte vara kopplad till reglerna för indexfonder. Vår bedömning är dock att det inte finns några fördelar med att ge större möjligheter till användandet av index- baserade derivatinstrument än vad som skulle vara möjligt med tillämp- ning av reglerna för indexfonder.

210

Vid sidan av angivna begränsningar måste fondbolaget även säker- Prop. 2002/03:150 ställa att en värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till deri-

vatinstrument inte överskrider fondportföljens totala nettovärde (arti- kel 21.3 första stycket i UCITS-direktivet).

Vid beräkningen av exponeringen skall hänsyn tas till det aktuella vär- det av de underliggande tillgångarna, motpartsrisken, kommande mark- nadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som behövs för att avsluta positionerna. Den beskrivna modellen motsvarar i huvudsak den vedertagna derivatvärderingen som används på marknaden i syfte att räkna fram det s.k. deltavärdet. Att i denna uträkning beakta motpartsrisken synes dock avvika från vad som normalt görs. Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivat, måste även detta beaktas (artikel 21.3 andra och fjärde styckena i UCITS-direktivet). Det kan t.ex. vara fråga om en option som är knuten till fondpapperet. Vid värderingen av fondens exponering måste givetvis en sådan option beaktas.

Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTC- derivat får inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när motparten är ett kreditinstitut. Vad som avses med kreditinstitut har behandlats i avsnitt 10.6. I andra fall får denna riskexponering inte överstiga 5 procent av fondens tillgångar (artikel 22.1 andra stycket i UCITS-direktivet).

Frågor om hur de olika riskexponeringarna skall beräknas och hur reglerna skall tillämpas är relativt detaljerade. De närmare bedömningar och ställningstaganden som måste göras bör enligt vår mening inte låsas fast genom bestämmelser i lagstiftningen utan bör lämpligen meddelas genom föreskrifter. Nu behandlade fråga om beräkning av expone- ringarna hör samman med fondbolagets förfarande för riskhantering. Kraven på riskhanteringssystem har behandlats i avsnitt 10.3.

10.8Andelar i andra fonder

Enligt nuvarande bestämmelse får i en värdepappersfond upp till fem procent av fondens värde ingå andelar i andra värdepappersfonder eller i utländska fondföretag. Denna bestämmelse har förhindrat s.k. fond-i-fond-lösningar eller fondandelsfonder. De nya reglerna i UCITS- direktivet förändrar emellertid detta; nu får alla medel i en värdepappers- fond placeras i andelar i andra fonder (artiklarna 19.1 e och 24 i direkti- vet).

Det finns många fördelar med placeringar i andra fonder. Ett fondbolag kan på det sättet för hela eller en del av en fonds förmögenhet plocka ut de fonder och fondförvaltare som fondbolaget anser är bra. Detta kan rationalisera förvaltningen, men kan också ses som en tjänst gentemot fondspararna; fondbolaget tar på sig ansvaret att kontrollera och följa upp andra fonder. Härigenom kan också en god riskspridning uppnås, inte bara mot olika tillgångsslag, utan också mot olika förvaltare och markna- der. Fondbolaget behöver inte anlita förvaltare eller experter på främ- mande marknader, utan kan i stället investera i en fond där. Genom fond- andelsfonder kan också svenska fondsparare få tillgång till fonder som annars inte finns på den svenska marknaden eller som egentligen inte är

211

avsedda för det stora flertalet småsparare på grund av krav på en stor Prop. 2002/03:150 första insättning eller liknande.

Fonder vars medel placeras i andra fonder kan emellertid ge upphov till en del problem. Allmänt sett är fondandelsfonder dyrare än andra värdepappersfonder. Andelsägaren betalar ju inte enbart för förvalt- ningen av fondandelsfonden, utan indirekt också för förvaltningen av de underliggande fonderna. Vidare anses fondandelsfonder vara mindre genomlysta, vilket försvårar såväl tillsyn som andelsägarnas möjligheter att bedöma fonden och dess utfall. Därutöver finns det risk för att mindre nogräknade fondbolag kan lockas att kringgå de placeringsregler som gäller för den egna fonden genom investeringar i andra fonder med avvi- kande placeringsinriktning. Sådana förvaltare kan också frestas till att sinsemellan debitera för höga kostnader som slutligen kommer att bäras av andelsägarna.

I syfte att motverka de nackdelar som kan finnas med placeringar i fondandelar ställer UCITS-direktivet upp flera villkor för sådana place- ringar. Värdepappersfonden får bl.a. inte ta allt för stora positioner i enskilda fonder. Vidare ställs särskilda informationskrav och avgiftssätt- ningen regleras särskilt.

10.8.1Fondmedel får placeras i andelar i andra fonder

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i svenska värdepappersfonder och utländska fondföretag som följer UCITS-direktivet samt, under förutsättning att de uppfyller vissa vill- kor, svenska specialfonder och andra utländska fondföretag.

Medel i en värdepappersfond får bara placeras i fonder där högst 10 procent av fondmedlen placeras i andra fonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I syfte att behålla ett gott grundskydd

för dem som investerar i värdepappersfonder anges i UCITS-direktivet som huvudregel att medel i en fond får placeras i andra likvärdiga fonder, dvs. i andra värdepappersfonder som är underkastade UCITS-direktivets regler. På detta sätt kommer riskspridningsregler, bestämmelser om till- stånd och tillsyn, krav på förvaringsinstitut och information etc. att gälla även de fonder i vilka medel i en värdepappersfond placeras.

Medel i en värdepappersfond får även placeras i andelar i andra fonder och fondföretag som inte omfattas av UCITS-direktivets regler. I Europa finns sådana s.k. oharmoniserade fonder eller fondföretag i de flesta län- der. I Sverige motsvaras de av de nuvarande nationella fonderna, som här föreslås få beteckningen specialfonder. Därtill kommer givetvis alla de fonder och fondföretag som är registrerade utanför Europa och EES. För att medel i en värdepappersfond skall få placeras i dessa oharmoniserade fonder fordras dock att de uppfyller vissa grundkrav som liknar dem som återfinns i UCITS-direktivet.

En första förutsättning är att den oharmoniserade fonden företar kol- lektiva investeringar i sådana likvida finansiella tillgångar som medel i

en värdepappersfond får placeras i och med kapital från allmänheten.

212

Fonden måste vidare tillämpa principen om riskspridning och vara öppen för utträde (se första och andra strecksatsen i artikel 1.2 i UCITS-direkti- vet). Detta innebär att medel i en värdepappersfond inte får placeras i andelar hos t.ex. tyska eller brittiska fastighetsfonder, i riskkapitalfonder där andelsägarna inte kan få sina andelar inlösta eller återköpta eller i fonder som riktar sig till en särskilt angiven krets investerare.

För det andra måste oharmoniserade fonder som hör hemma i ett land utanför EES vara auktoriserade under ett regelverk som underställer dem sådan tillsyn som UCITS-fondens tillsynsmyndighet finner likvärdig med den inom EES. Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna måste dess- utom vara godtagbart. Det bör ankomma på Finansinspektionen att bedöma om de fonder i vilka en värdepappersfonds medel placeras är underkastade en godtagbar tillsyn. I dag gör inspektionen en liknande prövning när ett utländskt fondföretag med säte utanför EES ansöker om tillstånd att driva verksamhet i Sverige enligt 7 a § lagen om värdepap- persfonder. Finansinspektionen skall då bl.a. bedöma om det finns en betryggande tillsyn i hemlandet och om det går att etablera ett tillfreds- ställande informationsutbyte mellan inspektionen och den utländska till- synsmyndigheten (prop. 1992/93:90 s. 69). Grundtanken är att det vid tillståndsprövningen skall ställas krav som i princip är likvärdiga med dem som gäller för svenska fondbolag (se vidare i avsnitt 11.9).

Finansinspektionens bedömning av den tillsyn som utövas över en utländsk oharmoniserad fond bör vara densamma oavsett om det är fråga om ett tillståndsärende eller en prövning av en värdepappersfonds inves- teringar. I båda fallen blir nämligen de utländska fonderna tillgängliga för de svenska fondspararna och i båda fallen avser regleringen att tillgo- dose andelsägarnas behov av ett grundläggande skydd.

En tredje förutsättning är att dessa oharmoniserade fonder är under- kastade regler som ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt med det som ges andelsägare i en värdepappersfond. UCITS-direktivet anger särskilt att krav bör ställas på att tillgångarna i den oharmoniserade fon- den hålls avskilda och att reglerna för ut- och inlåning och blankning är likvärdiga med de som återfinns i UCITS-direktivet. Denna bestämmelse riktar sig mot såväl svenska specialfonder som europeiska oharmonise- rade fonder och utomeuropeiska fonder. Regelverket för dessa måste alltså i dessa avseenden vara likvärdigt med UCITS-direktivets regler.

För specialfonder kommer detta krav troligtvis inte att utgöra något problem eftersom grundskyddet för investerare i sådana fonder avses motsvara det som gäller för värdepappersfonder (se avsnitt 11.2). Till- gångarna i en specialfond skall t.ex. på samma sätt som tillgångarna i en värdepappersfond hållas åtskilda från fondförvaltarens tillgångar genom förvaring hos ett förvaringsinstitut. Däremot kan t.ex. en specialfonds placeringsbestämmelser komma att innehålla sådana undantag från vad som gäller för en värdepappersfond att Finansinspektionen kan finna att förutsättningarna inte uppfylls.

För det fjärde måste fondens verksamhet redovisas i halvårs- och års- rapporter på ett sätt som möjliggör bedömning av fonden avseende till- gångar, ansvarsfrågor, avkastning och händelser under den aktuella perioden. Även denna regel riktar sig mot alla oharmoniserade fonder oavsett var i världen de är registrerade.

Prop. 2002/03:150

213

För det femte får den fond i vilken placeringar görs, i sin tur inte Prop. 2002/03:150 placera mer än 10 procent av tillgångarna i andra fonder. Denna bestäm-

melse avser att förbjuda fondandelsfonder som i sin tur placerar i andra fondandelsfonder.

10.8.2Begränsningsregler

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får inte placeras till mer än 20 procent av fondens värde i en och samma fond eller fondföretag. Medel i en värdepappersfond får vidare inte placeras till mer än 30 procent av fondens värde i specialfonder och utländska oharmoniserade fonder och fondföretag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Som för andra tillgångsslag ställer

UCITS-direktivet upp vissa riskspridningsregler för investeringar i andra fonder (artikel 24.1 i direktivet). I direktivet anges att medel i en värde- pappersfond inte får placeras till mer än 10 procent av fondens värde i andelar i en och samma fond. Direktivet möjliggör dock för varje med- lemsstat att höja denna gräns till 20 procent.

De fonder som kan komma i fråga för värdepappersfonders placeringar skall, som angetts i avsnitt 10.8.1, vara underkastade regler som avser att tillförsäkra andelsägarna ett grundskydd. Därtill kommer att även dessa fonder måste tillämpa principen om riskspridning. Mot den bakgrunden saknas därför skäl att ha alltför stränga riskspridningsregler för place- ringar i andra fonder. Vi bedömer att det är möjligt att låta medel i en värdepappersfond placeras med upp till 20 procent av fondens värde i en och samma fond.

Vidare finns en regel i UCITS-direktivet som ytterligare förstärker skyddet för andelsägarna; nämligen begränsningen av placeringar i icke- harmoniserade fonder och som innebär att medel i en värdepappersfond inte får placeras till mer än 30 procent av fondens värde i andelar i sådana fonder (artikel 24.2 första stycket i direktivet).

10.8.3Den andra fondens innehav påverkar inte värdepappers- fonden

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå andelar i en annan fond även om den fondens innehav tillsammans med värdepap- persfondens innehav skulle överstiga de allmänna begränsningsregler som gäller för exponeringar mot ett eller flera företag i samma före- tagsgrupp.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: En fråga som behandlas särskilt i UCITS-direktivet är om man skall slå ihop en värdepappersfonds inne-

hav som hänför sig till ett enskilt företag med de innehav som en annan

214

fond, i vars andelar värdepappersfondens medel placeras, har och som Prop. 2002/03:150 hänför sig till samma företag. Direktivet ger därvid medlemsstaterna

rätten att medge att det sammanlagda värdet av sådana innehav inte behöver rymmas inom de gränser som anges i artikel 22 (artikel 24.2 andra stycket i direktivet).

För fondandelsfonder vars medel placeras endast i andra värdepappers- fonder torde det sammanlagda innehavet med automatik alltid hålla sig inom dessa ramar (med undantag för indexfonder). Men om möjligheten att placera upp till 30 procent av fondens värde i oharmoniserade fonder utnyttjas kan dessa gränser komma att överskridas. Detsamma gäller sådana fonder vars medel placeras i såväl enskilda värdepapper som i andra fonder. Då kan fondens sammanlagda innehav av enskilda värde- papper tillsammans med andra fonders innehav av samma värdepapper komma att överstiga de allmänna begränsningarna. För en värdepappers- fond där t.ex. 10 procent av värdet har placerats i en enskild aktie skulle det därmed inte vara tillåtet att placera fondmedlen i andelar i fonder som har ett även så litet innehav av samma aktie.

Om andra fonders innehav skall beaktas vid bedömningen om en vär- depappersfond håller sig inom ramarna för t.ex. femprocentsregeln, måste fondförvaltaren vid varje tidpunkt ha uppgifter om den andra fon- dens innehav. Sådan information lämnas oftast inte ut förrän i efterhand och i samband med de periodiska redovisningarna. Vi finner det därför rimligt att tillåta att medel i värdepappersfonder placeras i andelar i andra fonder även om det sammanlagda värdet av innehavet, t.ex. av aktier som getts ut av samma emittent, därmed skulle gå över de begränsningsregler som annars gäller. Det finns emellertid skäl för Finansinspektionen att i sin tillsyn följa utvecklingen i denna fråga.

10.8.4Placeringar i andelar i närstående fonder

Regeringens förslag: Om medel i en värdepappersfond placeras i ande- lar i andra fonder eller fondföretag som förvaltas av samma fondbolag eller någon annan fondförvaltare som har samma ledning eller ägare, får inte fondbolaget ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.

Det nuvarande kravet på tillstånd av Finansinspektionen för place- ringar i närstående fonder tas bort liksom förbudet mot att ta ut förvalt- ningsavgifter om fonden har sådan anknytning till den andra fonden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Särskilda problem kan uppstå när ett

fondbolag väljer att placera en värdepappersfonds medel i en annan fond som fondbolaget eller någon närstående förvaltar. Intressekonflikter kan uppstå och risk föreligger för uttag av för höga avgifter. I 22 § lagen om värdepappersfonder anges att sådana närstående andelar får innehas endast efter tillstånd av Finansinspektionen. I sådana fall får förvaltaren inte heller ta ut någon avgift för förvärv, förvaltning eller inlösen av andelarna.

215

I artikel 24.3 i UCITS-direktivet finns numera inte längre något krav Prop. 2002/03:150 på tillstånd från tillsynsmyndigheten. Dessutom mildras förbudet mot att

ta ut avgifter. Enligt denna bestämmelse får fondförvaltaren ”inte debi- tera några avgifter för teckning eller inlösen” av fondandelarna. Förbudet mot att ta ut en förvaltningsavgift är således borttaget. I stället införs ett generellt informationskrav angående förvaltningsavgiften (se närmare avsnitt 10.8.5).

Dessa nya bestämmelser i UCITS-direktivet riskerar att medföra ett överuttag av avgifter. Den förvaltningsavgift som tas ut bör reflektera de kostnader som är förknippade med förvaltningen av fondandelsfonden. Många gånger är dessa lägre än vid traditionell fondförvaltning, särskilt om fondandelsfonden placerar endast i närstående fonder. Någon djupare analys av de fonder som är föremål för placeringar fordras knappast i sådana fall. De kostnader som uppstår torde närmast vara av administra- tiv art. Det är rimligt att förvaltaren av en fondandelsfond får ta ut avgift för de kostnader som är hänförliga till verksamheten. På så sätt hamnar kostnaderna på ”rätt” andelsägare. Om förbudet kvarstod skulle kostna- derna i en fondandelsfond för t.ex. tryckning och utskick av årsredovis- ningar bäras av fondbolaget, som i sin tur skulle kompensera sig genom de avgifter som tas ut i de underliggande fonderna. Det går emellertid inte att bortse från att risk föreligger för överuttag av avgifter.

Finansinspektionen bör i sin tillsyn vara särskilt uppmärksam på avgiftssättningen i denna typ av fonder och bör vara noga med att kont- rollera att informationskraven följs.

10.8.5Särskild information om förvaltningsavgifterna

Regeringens förslag: För en värdepappersfond vars medel till en bety- dande del placeras i andra fonder eller fondföretag skall i informations- broschyren, faktabladet och årsberättelsen lämnas särskilda uppgifter om högsta förvaltningsavgifter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av förbudet att ta ut vissa

avgifter som redovisats i föregående avsnitt 10.8.4, finns numera i det förändrade UCITS-direktivet en allmän regel om hur förvaltningsavgif- terna skall redovisas (artikel 24.3 andra stycket).

Regeln skall tillämpas för de fonder vars medel till en betydande del placeras i andra fonder. UCITS-direktivet anger inte några procentsatser och det finns en risk för att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna läg- ger sig på olika nivåer. Att notera är dock att regeln inte skall tillämpas endast på fondandelsfonder (dvs. sådana värdepappersfonder som ute- slutande placerar i andra fonder). En rimlig riktgräns torde vara att den aktuella informationen skall lämnas om placeringar i fondandelar som överstiger 10 procent av fondens tillgångar.

Om medel i en värdepappersfond således placeras till en betydande del i andra fonder skall det i informationsbroschyren, faktabladet och årsbe- rättelsen anges den högsta avgift för förvaltningen av värdepappersfon-

den och de fonder eller fondföretag i vilka placeringar görs. Det framgår

216

inte av direktivtexten hur denna information skall vara utformad. Klart är Prop. 2002/03:150 att det är en prognos eller utfästelse för framtiden och inte en uppgift om

hur stora avgifter som har debiterats. En möjlighet är att maximinivån anges i en procentsats, vilket ansluter till det sätt på vilket förvaltnings- avgifter normalt anges. En annan möjlighet är att maximinivån skall anges i kronor; i nästa mening i direktivet anges nämligen uttryckligen ”maximal procentsats”. Det förefaller emellertid inte lämpligt att i lag- texten låsa sig för en modell utan detta tas lämpligen om hand i före- skrifter av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

10.9Begränsningar för olika kombinerade placeringar

Regeringens förslag: Placeringar av medel i en värdepappersfond med stöd av 5- och 10-procentsregeln för fondpapper och penning- marknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut och expo- neringar i OTC-derivat tillsammans mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp får inte överstiga 20 procent av fondens värde.

Placeringar av medel i en värdepappersfond i fondpapper och pen- ningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut och exponeringar i derivatinstrument sammantaget mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp får vidare inte överstiga 35 procent av fondens värde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Tidigare har redogjorts för de risk-

spridningsregler eller begränsningar som gäller placeringar i fondpapper och penningmarknadsinstrument (avsnitt 10.4.2), placeringar på konto hos kreditinstitut (avsnitt 10.6), derivatinstrument (avsnitt 10.7.3) och fondandelar (avsnitt 10.8.2). I och med de utökade möjligheterna att placera i olika tillgångsslag uppkommer dock risken att en värdepappers- fond vid en kombination av olika placeringar tillsammans får en högre riskexponering än vad som egentligen avses enligt respektive begräns- ningsregler. I syfte att begränsa den sammanlagda exponeringen mot en enskild emittent/kreditinstitut/motpart anger UCITS-direktivet särskilda begränsningsregler som beaktar placeringar i olika tillgångsslag (arti- kel 22.2 andra stycket och artikel 22.5 andra stycket i direktivet).

För det första får placeringar av medel i en värdepappersfond inte kombineras i fondpapper eller penningmarknadsinstrument som placeras med stöd av 5- eller 10-procentsregeln, placeringar på konto hos kredit- institut och exponeringar från transaktioner med OTC-derivat så att dessa placeringar eller exponeringar tillsammans mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp överstiger 20 procent av fondens värde.

För det andra får placeringar av medel i en fond aldrig kombineras i fondpapper eller penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut och exponeringar från transaktioner med derivatinstrument så att dessa placeringar hos och exponeringar mot ett eller flera företag i samma företagsgrupp tillsammans överstiger 35 procent av fondens värde.

217

10.10

Belåning och blankning

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Förbudet mot s.k. oäkta blankning utökas så att det avser fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler får ett fond-

bolag i fondverksamheten inte ta upp eller bevilja penninglån eller gå i borgen (13 § lagen om värdepappersfonder). Fondbolaget får däremot ta kortfristiga lån till ett belopp som motsvarar högst 10 procent av fondens värde.

Det stadgas uttryckligen i artikel 41.2 i UCITS-direktivet att detta för- bud inte hindrar fondbolag att, för en fonds räkning, förvärva överlåtbara värdepapper som inte är till fullo betalda. Den regeln utvidgas nu till att även omfatta penningmarknadsinstrument och andra finansiella instrument som fondmedel får placeras i. Regeln infördes för att undvika missförstånd. När en affär genomförs åtar sig fondbolaget att för fondens räkning betala de förvärvade fondpapperen vid avvecklingstidpunkten. Vid en strikt tolkning av förbudet mot penninglån skulle även ett sådant åtagande kunna inbegripas. Enligt vår mening är dock en sådan tolkning emellertid orimlig.

Ett fondbolag får i dag inte använda sig av s.k. oäkta blankning, med vilket menas att fondbolaget inte får sälja fondpapper som fonden inte förfogar över (13 § lagen om värdepappersfonder). Däremot är det i Sverige tillåtet med s.k. äkta blankning. Om fondbolaget för en fonds räkning lånar in värdepapper, kan dessa också säljas. Förbudet mot blankning utökas nu i UCITS-direktivet till att avse blankning av över- låtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument och övriga finansiella instrument som fondmedel får placeras i. Detta i direktivet utvidgade förbud bör även återspeglas i den svenska fondlagstiftningen. Det inne- bär att det nuvarande förbudet mot oäkta blankning, som omfattar fond- papper, behöver utsträckas till att omfatta även penningmarknadsinstru- ment, derivatinstrument och fondandelar.

10.11Information om fondens placeringsinriktning m.m.

Regeringens förslag: I faktabladet och informationsbroschyren för en värdepappersfond skall anges

-i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och

-om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och i så fall i vil- ket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivat- instrument kan påverka fondens riskprofil.

I faktabladet och informationsbroschyren samt i övrigt reklammate- rial som rör fonden, skall på framträdande plats, särskilt anges

– fondens placeringsinriktning, om medel i fonden placeras i andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond,

218

 

- om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sam-

 

Prop. 2002/03:150

 

mansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

 

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

 

 

Skälen för regeringens förslag: Som ett ytterligare skydd för investe-

 

rarna i en fond och med hänsyn till de utökade möjligheterna för place-

 

ringen av fondmedel i olika finansiella tillgångar, införs en ny regel i

 

UCITS-direktivet som föreskriver viss information om fondens place-

 

ringar, riskprofil och då särskilt om fondmedlen placeras i derivatinstru-

 

ment (artikel 24a i UCITS-direktivet). Det är fråga om information som

 

skall tas in i fondens faktablad och informationsbroschyr. Vidare skall

 

det i faktabladet och informationsbroschyren samt i övrigt reklammate-

 

rial som rör en värdepappersfond, på framträdande plats, anges fondens

 

placeringsinriktning, om fondmedlen placeras huvudsakligen i andra till-

 

gångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument. Det kan t.ex.

 

vara fråga om derivatfonder och fondandelsfonder. Vidare skall sådan

 

uppgift lämnas för indexfonder.

 

 

På samma sätt skall i faktabladet, informationsbroschyren och i övrigt

 

reklammaterial som rör en värdepappersfond, på framträdande plats,

 

anges om fondens värde kan variera kraftigt på grund av dess samman-

 

sättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av.

 

 

Fondbolaget skall vidare enligt direktivet, på begäran av en investe-

 

rare, tillhandahålla kompletterande information om de kvantitativa grän-

 

ser som gäller för fondens riskhantering, de metoder som har valts för att

 

hantera riskerna såväl som den senaste risk- och avkastningsutvecklingen

 

för de viktigaste kategorierna av instrument.

 

10.12 Begränsningar mot en enskild emittent

Regeringens förslag: Femprocentsregeln tas bort. I stället gäller att ett fondbolag inte för en värdepappersfonds räkning får förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen hos ett aktiebolag. Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfonder gäller restriktionen det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.

Möjligheten att till en värdepappersfond förvärva en alltför stor del av de finansiella instrument som getts ut av en enskild emittent begränsas. För en värdepappersfond gäller följande högsta gränser för innehav av instrument i fonden

1.för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild emittent gett ut,

2.för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de instrument som emitterats av en och samma emittent, om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket ett eller flera stater inom EES är medlemmar,

3.för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som emitterats av en och samma emittent, om de inte är utgivna eller garante-

rade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet

219

 

i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket ett eller flera stater inom EES är medlemmar, samt

4.för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna

ifonden eller det fondföretaget.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen har dock även föreslagit att fondbolaget i sina fondbestämmelser skall redovisa hur bolaget avser att agera i ägarfrågor.

Remissinstanserna: Sjunde AP-fonden, Konkurrensverket och Lands- organisationen i Sverige (LO) tillstyrker utredningens förslag. Fondbo- lagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bank- föreningen välkomnar förslaget till ändring av den s.k. femprocents- regeln. Föreningarna invänder dock mot förslaget att fondbolagen i fond- bestämmelserna skall redovisa hur de avser att agera i ägarfrågor. Enligt föreningarnas uppfattning synes det inte vara praktiskt möjligt för fond- bolagen att i fondbestämmelserna redovisa hur de avser att agera i ägar- frågor, bl.a. med hänsyn till att varje ändring av fondbestämmelserna måste godkännas av Finansinspektionen. Om en sådan redovisning skall ske bör det enligt föreningarnas mening endast krävas att bolaget i gene- rella termer slår fast t.ex. huruvida bolaget avser att vara aktivt i ägarfrå- gor. Sveriges Aktiesparares Riksförbund välkomnar den utökade uppräk- ningen av vad som skall redovisas i fondbestämmelserna, särskilt då att fondbolagen uttryckligen skall ange hur de avser att agera i ägarfrågor. För att ytterligare säkerställa att fondbolagen verkligen tar ett aktivt ägaransvar, anser Aktiespararna att det i lagen närmare bör anges att som en följd av fondbolagens ägaransvar i marknadsnoterade bolag krävs att de aktivt medverkar vid tillsättande av styrelse, aktivt bevakar och röstar på bolagsstämmor, samt att de till andelsägarna rapporterar fondbolagets ställningstaganden i viktiga ägarfrågor. Som en ytterligare följd av vär- depappersfondernas skyldighet att ta ett aktivt ägaransvar anser Aktie- spararna att det även bör föreskrivas att värdepappersfonder som huvud- regel inte bör låna ut värdepapper, själva blanka, eller genomföra andra kortsiktiga affärer.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 25 i UCITS-direktivet finns regler som tar sikte på att begränsa fonders innehav av värdepapper m.m. som getts ut av en enskild emittent. För aktier med rösträtt finns t.ex. en röstbegränsningsregel som syftar till att motverka att en fond får ett väsentligt inflytande över ledningen hos en emittent. För andra finan- siella instrument gäller uttryckliga gränser för hur stor andel av de instrument som en emittent gett ut som en värdepappersfond får förvärva.

För placeringar i andelar i andra fonder gällde tidigare att en värdepap- persfond inte fick förvärva mer än 10 procent av andelarna i en annan fond. Den gränsen höjs nu till 25 procent (artikel 25.2 i UCITS-direkti- vet). För placeringar i penningmarknadsinstrument gäller nu att en vär- depappersfond inte får förvärva mer än 10 procent av de penningmark- nadsinstrument som emitterats av en och samma emittent. Det bör härvid anmärkas att någon hänvisning till koncernförhållanden inte görs i arti- kel 25 (jfr avsnitt 10.4.2). Undantag görs avseende obligationer och andra skuldförbindelser, för instrument som är utfärdade eller garante- rade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket ett eller

Prop. 2002/03:150

220

flera stater inom EES är medlemmar (artikel 25.3 a-c). I dessa fall gäller således de allmänna bestämmelserna för riskspridning som behandlats i avsnitt 10.4.

Vid tidpunkten för förvärvet kan det vara omöjligt för fondbolaget att beräkna om en placering håller sig inom de angivna gränserna. I UCITS- direktivet finns en regel som ger undantag från begränsningarna i sådana fall, dvs. om det vid förvärvstillfället inte går att beräkna bruttomängden av skuldförbindelserna eller penningmarknadsinstrumenten eller netto- mängden av de fondpapper som är föremål för emission (artikel 25.2). Den bestämmelsen synes inte ha införts i svensk rätt, men kan ha prak- tisk betydelse, varför den nu bör bli införd.

I likhet med vad som gäller för andra finansiella instrument finns en regel i UCITS-direktivet som förhindrar att en värdepappersfond förvär- var alltför stor andel av de aktier med rösträtt ett bolag emitterat. I direk- tivtexten beskrivs förbudet på så sätt att en fond inte får förvärva aktier med sådan rösträtt som skulle göra det möjligt för bolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen hos en emittent (artikel 25.1).

I den svenska fondlagstiftningen har en motsvarande bestämmelse funnits sedan 1974 års aktiefondslag. Den svenska bestämmelsen skiljer sig dock från UCITS-direktivets genom att inte hänvisa till ett väsentligt inflytande, utan i stället ange en procentuell gräns om maximalt fem procent av röstvärdet för samtliga av en emittents utfärdade aktier (i fortsättningen femprocentsregeln).

Den svenska regeln har varit föremål för omfattande diskussion i tidi- gare förarbeten och har vid upprepade tillfällen kritiserats bl.a. för att gå längre än vad UCITS-direktivet gör. Fondbolagens Förening har t.ex. i en skrivelse ingiven till utredningen, uttryckt sitt önskemål att femprocents- regeln skall ändras mot bakgrund av de förändringar som genomförts för försäkringsbolagen.

När paragrafen infördes i svensk rätt genom 1974 års aktiefondslag uttalades, att en begränsningsregel om fem procent borde införas för att hindra en från samhällssynpunkt mindre önskvärd maktkoncentration inom näringslivet (prop. 1974:128 s. 123). Vidare anfördes att en sådan regel också kunde bidra till riskfördelningen inom fonden (prop. 1974:128 s. 124). Vid införandet av 1991 års lag om värdepappersfonder behölls gränsen i syfte att begränsa en fonds möjligheter att skaffa sig kontroll över ett enskilt företag. Flera remissinstanser kritiserade dock femprocentsregeln eftersom den ansågs vara väsentligt strängare än vad UCITS-direktivet ger uttryck för (se prop. 1989/90:153 s. 67).

I Storbritannien gäller för Securities funds att en fond inte får inneha mer än 10 procent av de aktier som har full rösträtt eller begränsad röst- rätt i ett bolag. Även i Tyskland tillämpas en 10-procentsregel. I Danmark finns en bestämmelse som ger en investeringsforening rätt att äga upp till 15 procent av aktierna i ett aktiebolag, dock att investerings- foreningen inte får äga aktier i ett enkelt aktieselskab i sådan omfattning att investeringsforeningen får möjlighet att utöva ett betydande infly- tande över aktiebolaget. I Finland stadgas att en placeringsfond får investera i aktier i ett och samma aktiebolag högst till ett belopp som motsvarar en tiondel av bolagets aktiekapital och en tjugondel av det röstetal som samtliga aktier medför. I Norge ändrade man nyligen sin röstbegränsningsregel från 5 till 10 procent med hänvisning till att den

Prop. 2002/03:150

221

högre gränsen i tillräcklig grad tillvaratar de begränsningar som fordras enligt EES-avtalet.

Regeln i UCITS-direktivet är från 1985 och grundar sig, i likhet med femprocentsregeln i 1974 års aktiefondslag, bl.a. på tidigare riktlinjer från OECD. I direktivet valde man emellertid att inte ange någon pro- centsats utan hänvisade som nämnts till ett väsentligt inflytande. Den praxis som utvecklats i de olika medlemsstaterna syntes inte kunna sam- manfattas på ett bättre sätt, även om artikeltexten gav uttryck för för- hoppningen om en framtida samordning (artikel 25.1 andra stycket i UCITS-direktivet). Bestämmelsen synes emellertid ha tillkommit främst som ett komplement till de övriga riskspridningsreglerna och mindre för att förhindra en oönskad maktkoncentration. Tanken var den att en fond skulle få en olycklig riskexponering om den, väl inom de allmänna be- gränsningsreglerna, ägde ett mindre aktiebolag till 100 procent. Denna exponering skulle inte ligga i andelsägarnas intresse (se Towards a Euro- pean Market for the Undertakings for Collective Investment in Trans- ferable Securities. Commentary on the provisions of Council Directive 85/611/EEC of 20 December 1985. Commission of the European Com- munities s. 59 ff.).

Femprocentsregeln kan således sammanfattas ha två syften, dels att verka maktbegränsande, dels att skapa en god riskspridning.

Det har dock hävdats att regeln styr investeringar mot större företag. Sådana tankegångar luftades redan i förarbetena till 1974 års aktie- fondslag. Det fanns en risk, ansåg man, att bestämmelsen kunde försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv delta i mindre och medelstora företags finansiering. Den åsikten fick emellertid inte gehör hos lagstiftaren (prop. 1974:128 s. 124) eftersom ”[m]öjligheterna att genom aktiefondsverksamhet bidra till finansieringen av mindre företag torde i praktiken komma att bli begränsade, eftersom normalt endast börsnoterade aktier kommer att ingå i aktiefonder”.

Det svaret har emellertid mindre bärkraft i dag, när aktier i mindre och medelstora företag kan noteras t.ex. på Stockholmsbörsen AB:s O-lista eller på någon annan svensk börs eller marknadsplats.

Att femprocentsregeln motverkar placeringar i mindre och medelstora företag är en tankegång som framförs även i dag. Resonemanget bygger på ekonomiska överväganden och beteenden som kan ge olyckliga effekter. Detta gäller särskilt stora fonder. Femprocentsregeln gör att varje placering i ett litet företag kan motsvara endast en mycket liten andel av fondens värde. Detta medför att det krävs ett stort antal olika aktieslag innan portföljen är fullinvesterad, om fondmedlen endast place- ras i småbolag. Om fondmedlen i stället placeras i aktier i stora företag räcker det med placeringar i ett mindre antal företag. Detta skulle med- föra stordriftsfördelar som i sin tur ger drivkrafter i riktning mot fonder där medlen endast placeras i stora företag. Effekten skulle med detta resonemang bli att de större företagen får en högre värdering på grund av fondernas intresse. Konsekvensen av detta skulle i sin tur vara att de övervärderade företagen får incitament att med egna aktier som betalning förvärva relativt undervärderade företag. Detta bidrar till att öka koncent- rationen inom ekonomin. En lösning skulle då kunna vara att luckra upp femprocentsregeln.

Prop. 2002/03:150

222

Inom försäkringsområdet har en liknande begränsningsregel funnits. Försäkringsbolag hade tidigare inte tillåtelse att äga aktier motsvarande mer än fem procent av rösterna i ett aktiebolag. Regeln togs bort i den svenska lagstiftningen efter det att EG-domstolen konstaterat att den stred mot EG:s försäkringsdirektiv avseende försäkringsföretagens investeringar av s.k. fria medel (se prop. 1998/99:142 s. 29). En fempro- centsregel som bara avsåg de medel som omfattas av försäkringsbolagens placeringsregler (skuldtäckningsmedel) ansågs inte ha någon effekt och därför inte heller lämplig att införa. Någon ny begränsning har således inte angetts; de allmänna principerna om finansiell stabilitet och andra placeringsregler som finns på försäkringsområdet anses vara tillräckliga. I de principerna ingår t.ex. att bolagen måste ha tillräcklig likviditet. Det konstaterades också i förarbetena till lagändringen att regeringens förslag också underlättar riskkapitalförsörjningen eftersom möjligheten att investera i små och medelstora tillväxtföretag förbättras.

Regler som begränsar inflytande finns för AP-fonderna. Första–Fjärde AP-fonderna får äga högst 10 procent av rösterna i ett enskilt börsnoterat bolag. I onoterade riskkapitalbolag får de däremot äga högst 30 procent. Sjätte AP-fonden har en annan placeringsinriktning som innebär att den är mer fokuserad på små och medelstora företag. Sjätte AP-fonden får äga upp till 30 procent av kapitalet och/eller rösterna i ett enskilt företag.

Det finns således goda skäl att överväga en ändring av femprocentsre- geln, med beaktande av en direktivkonform reglering och med hänsyn till andra europeiska länders motsvarande bestämmelser. Det är förenligt med fondernas inriktning på förvaltning av kapital och det allmänna kra- vet på riskspridning att begränsa fondernas innehav i enskilda företag. Däremot är det tveksamt att ange en specifik gräns för när ägandet kan anses vara för stort. En sådan reglering är godtycklig eftersom den inte tar hänsyn till hur ägarstrukturen ser ut i det enskilda företaget. Även ägarandelar under fem procent kan ge upphov till ett ägarengagemang beroende på hur ägarstrukturen ser ut i företaget. I stället bör de allmänna principerna bakom regeln och UCITS-direktivets allmänna bestämmelse vara tillräckliga för att begränsa fondernas inflytande i olika företag. Finansinspektionen har – liksom på försäkringssidan – också möjlighet att ingripa om fondbolagen inte agerar sunt i dessa frågor. Ett riktmärke för tillämpningen av regeln bör vara den gräns på 10 procent som synes utvecklas till europeisk standard. Hänsyn måste naturligtvis även tas till ägarstrukturen i det enskilda företaget. Den nu diskuterade begränsnings- regeln omfattar alla de aktier som ingår i de fonder som förvaltas av samma fondbolag. Denna bestämmelse kan kritiseras från olika håll. Från ena hållet kan hävdas att regeln i onödan inskränker möjligheterna att placera fondmedel i aktier och att riskspridningen måste bedömas för varje fond för sig. Från det andra hållet kan påpekas att maktbegräns- ningen blir urvattnad eftersom intressenter kan bilda flera olika fondbo- lag och på så sätt kringgå regeln.

UCITS-direktivet ger emellertid inget utrymme att avvika från att begränsningsregler skall avse de sammanlagda innehaven i de fonder som ett fondbolag förvaltar. Riskspridning uppnås i varje fond och har inget direkt samband med innehavet i fondbolagets eller i koncernens, i vilken fondbolaget ingår, övriga förvaltade fonder. Möjligheten att på detta sätt begränsa koncerners (indirekta) makt är också att gå för långt.

Prop. 2002/03:150

223

Varje fondbolag inom en koncern är en självständig juridisk person och Prop. 2002/03:150 ansvarar för att bestämmelserna i fondlagstiftningen följs. Det är således

på fondbolaget ansvaret skall läggas t.ex. om andelsägarnas intressen inte tas tillvara.

Det är viktigt att fondandelsägarna får information om hur fondbolaget använder den rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår i fonden. Fondbolagens Förening rekommenderar t.ex. att fondbolagen skall ta sitt ägaransvar och redovisa sin ägarpolicy till andelsägarna (se Fondbolagen och ägarfrågor, rekommendation för fondbolagens ägarutövande, antagen av Fondbolagens Förenings styrelse 2002-02-13). Enligt föreningens rekommendationer bör fondbolagen redovisa sin ägarpolicy i informa- tionsbroschyren, årsrapporter och hemsidor. Utredningen har föreslagit att fondbolagen skall redovisa hur de avser att agera i ägarfrågor även i fondbestämmelserna. Hur fondbolaget agerar i ägarfrågor kan enligt utredningen delvis jämföras med de ramar inom vilka fondbolaget place- rar fondens medel.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har Fondbola- gens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföre- ningen framfört invändningar mot förslaget.

Vi anser i likhet med utredningen att det är av stor vikt att fondandels- ägarna får information om hur fondbolaget använder den rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår fonden. Vi har emellertid för avsikt att ta upp frågor om hur andelsägarnas intresse närmare skall tillgodoses vid behandlingen av utredningens slutbetänkande. Vi ser därför inte anledning att nu ta ställning till om det i fondbestämmelserna bör redovi- sas hur fondbolaget avser att agera i ägarfrågor. Vi utgår dock från att fondbolagen följer de rekommendationer om ägarutövande som har anta- gits av Fondbolagens Förenings styrelse.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund har framfört att det som en ytterligare följd av värdepappersfondernas skyldighet att ta ett aktivt ägaransvar bör föreskrivas att värdepappersfonder som huvudregel inte bör låna ut värdepapper, själva blanka, eller genomföra andra kortsiktiga affärer. När ett fondbolag agerar i ägarfrågor skall det - i likhet med vad som gäller när bolaget agerar i övriga frågor som rör förvaltningen av en värdepappersfond - handla uteslutande i fondandelsägarnas gemen- samma intresse. Därtill kommer att fondbolaget skall agera i enlighet med de sundhets- och uppföranderegler som föreslås i avsnitt 7.7). I fondbestämmelserna skall anges grunden för fondens placerings- inriktning och för placeringen av fondmedlen. Vi finner inte att det därutöver bör införas några sådana särskilda bestämmelser för fond- bolagens agerande av det slag som Sveriges Aktiesparares Riksförbund föreslagit. Frågan kan dock komma att beröras ytterligare i samband med behandlingen av utredningens slutbetänkande.

10.13Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen av tillgångarna i fonden

Regeringens förslag: Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i

224

förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en regel om att investeringsfonder inte kan ikläda sig skyldigheter i större utsträckning än vad som framgår av lagen om investeringsfonder.

Remissinstanserna: Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen anser att det bör klargöras att ett fondbolag får pantförskriva en fonds tillgångar även för sådana för- pliktelser som kan uppkomma i förhållande till förvaringsinstitut vid avvecklingen av fondens värdepapperstransaktioner. Föreningarna anser också att det är angeläget med ett klarläggande från lagstiftarens sida i fråga om förvaringsinstituts ansvar för förpliktelser som ett fondbolag ingått för en fond, på så sätt att det bör slås fast att förvaringsinstitutens ansvar inte kan gå utöver fondförmögenheten i dessa fall. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ställer sig bakom utred- ningens förslag såsom det angetts, men anser att det vore lämpligt med en mera utförlig analys och bearbetning av fondkonstruktionen som sådan. Juridiska fakultetsnämnden anser även att motiveringen till varför förslaget avviker från den civilrättsliga regleringen av panthavares rättig- heter i allmänhet inte är tillräckligt underbyggd. Sveriges Advokatsam- fund anser att fondbolagens skyldigheter vad gäller förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning bör tydliggöras samt att skyldigheterna bör framgå av lagtexten. Utredningen har exempelvis inte behandlat frågan om eventuella möjligheter till utmätning eller annan verkställighet hos fondbolaget för förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning. Advokat- samfundet anser vidare att utmätningsförbudet kan sättas i fråga.

Skälen för regeringens förslag: Allt sedan 1974 års aktiefondslag gäller att en fond inte är en juridisk person även om den i vissa fall kan sägas ha ett eget gäldansvar. Detta innebär att fonden inte kan förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet. Den nu gällande bestämmel- sen återfinns i 8 § lagen om värdepappersfonder.

Den egendom som ingår i en värdepappersfond får inte utmätas. Att fonden skulle vara fri från utmätning var ett kontroversiellt förslag, men genomfördes med hänvisning till att fondverksamheten stod under tillsyn och till att det av ”verksamhetens art följer att andra än normala kortfris- tiga skulder i allmänhet inte uppkommer i någon större utsträckning” (prop. 1974:128 s. 111). Regelverket gav därför enligt motiven en möj- lighet till skydd inte bara för andelsägarna utan även för eventuella bor- genärer med fordringsanspråk som avser egendom i fonden. Eftersom fonden inte är något självständigt rättssubjekt kan den inte heller försät- tas i konkurs. Enligt 13 § första stycket lagen om värdepappersfonder får ett fondbolag inte för en fond ta upp (eller bevilja) penninglån eller gå i borgen. Enligt andra stycket får dock fondbolaget i fondverksamheten ta kortfristiga lån till ett belopp som motsvarar 10 procent av fondens värde.

Dessa bestämmelser ger en konstruktion där fonden egentligen inte är någonting annat än en förmögenhetsmassa. Äganderätten till förmögen- heten tillkommer andelsägarna. Dessa svarar emellertid inte för förplik- telser som avser fonden. Avsikten var, enligt tidigare motivuttalanden, att

Prop. 2002/03:150

225

säkerställa att fondförmögenheten var fristående från det förvaltande bolagets förmögenhet. Samtidigt ville lagstiftaren inte göra fonden till ett självständigt rättssubjekt. Det var därför nödvändigt att klarlägga fondens ställning i fråga om bl.a. fondtillgångarnas avgränsning samt förhållandet till fondbolaget och till tredje man.

Den valda konstruktionen bygger således på att fonden eller rättare sagt de tillgångar som är hänförliga till en fond inte får tas i anspråk för fondandelsägarnas eller fondbolagets skulder. Fondandelsägarnas borge- närer har emellertid möjlighet att ta i anspråk fondandelarna. Fondbola- gets fordringsägare kan inte begära betalning med fondens medel.

Rättsläget beträffande frågan om vem som ansvarar för fondanknutna förpliktelser måste mot denna bakgrund betecknas som oklart. Frågan är principiellt viktig, även om det tidigare, såsom det framgått av ovan cite- rade motivuttalanden, inte synes ha varit av så stor praktisk betydelse. I dag har dock frågan en större praktisk aktualitet. I många fall uppkom- mer ett behov av att bedöma om fondens tillgångar kan tas i anspråk för en ingången förpliktelse.

Ett första exempel återfinns, som ovan nämnts, i 13 § andra stycket lagen om värdepappersfonder. Fondbolaget får i fondverksamheten ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde. Ett andra exempel är bestämmelsen i 25 § lagen om värdepappers- fonder. Fondbolaget får enligt den, för en värdepappersfond, handla med optioner och terminer. Genom t.ex. köp av en termin tar man på sig en viss förpliktelse. Sådana affärer liksom andra affärer med derivatinstru- ment fordrar vanligtvis också att säkerhet ställs, vilket dessutom förutses i Finansinspektionens föreskrifter. I tidigare motivuttalanden angavs också att fondbolaget bör ha möjlighet att använda den egendom som ingår i fonden för att ställa sådan säkerhet som vanligtvis krävs vid options- och terminsaffärer.

Ett tredje exempel är att ett fondbolag tillåts att för en värdepappers- fonds räkning utföra blankningsaffärer, där värdepapper lånas in och där- efter säljs. Detta förutsätter således att fonden (eller fondbolaget för fon- dens räkning) kan låna värdepapper av någon. Därmed uppstår förstås en förpliktelse att lämna tillbaka värdepapperen.

I enlighet med de nya reglerna i UCITS-direktivet utökas möjlig- heterna att handla med derivatinstrument (se avsnitt 10.7). Detta gör att det finns ytterligare anledning att försöka bringa klarhet i frågan om vem som ansvarar för de förpliktelser som uppstår i samband med att en fonds tillgångar placeras.

Fondbolaget är skyldigt att infria förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning med medel ur den fonden så långt dessa räcker till. Ett fondbolag som underlåter att infria en klar och rättsligt oomtvistad skuld riskerar i slutändan att få sitt tillstånd återkallat. Om tillståndet återkallas övertas ansvaret för fonden av fondens förvaringsinstitut som i stället bör upp- fylla förpliktelserna med medel ur fonden. Med den ordningen ges fon- dens borgenärer ett skydd och garantier för betalning, dock att det kan uppstå fördröjningar med fullgörandet.

En särskild fråga som har uppmärksammats är om fondbolaget kan pantsätta eller på annat sätt ställa egendom som ingår i en värdepappers- fond till säkerhet för förpliktelser som rör fonden. Ett sådant säkerstäl- lande kan göras t.ex. genom säkerhetsöverlåtelse eller s.k. transfer of title

Prop. 2002/03:150

226

varigenom äganderätten till egendomen övergår till fondens motpart. Säkerställanden åtföljs normalt av en rätt för innehavaren att realisera tillgångarna om betalning inte erläggs. På sina håll ifrågasätts giltigheten av pantavtal m.m. avseende fondtillgångar. Mot bakgrund av tidigare förarbetsuttalanden och behovet av att ställa säkerhet vid handel med derivatinstrument förekommer det dock i praktiken att egendom i en fond ställs som säkerhet. Det kan därför finnas skäl att lösa osäkerheten kring pantsättning eller annat säkerställande i lagstiftningen. Detta torde kunna åstadkommas utan att fondens rättsliga karaktär för den skull behöver förändras. Det bedöms inte lämpligt att ge fonden status som ett själv- ständigt rättssubjekt i den nuvarande kontraktsrättsliga formen. Vilka former av juridiska personer som erkänns i svensk rätt anses vara fast och det fordras starka skäl att införa en ny rättsfigur. Vi ser inte heller skäl att ta bort utmätningsförbudet. Konsekvenserna av en sådan åtgärd skulle vara svåra att överblicka. Samtidigt bör ett fullgott borgenärsskydd kunna uppnås även med ett utmätningsförbud, eftersom detta inte hindrar t.ex. en realisation av pant.

Enligt vår mening bör det införas en uttrycklig bestämmelse som ger fondbolaget rätt att använda tillgångarna i en investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden. Detta bör medföra en större tydlighet för fondens motparter. Motparten kan dock inte begära utmätning. Den normala gången torde i stället bli att fondbolaget skall tillse att en rättsligt klar fordran på en fond skall beta- las med fondens medel och om så inte sker bör Finansinspektionen vidta åtgärder.

I den nya lagen bör också tas in en uttrycklig bestämmelse för att klar- göra att det är möjligt för fondbolaget att ställa säkerhet för fullgörandet av förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden. Möj- ligheten till sådana säkerställanden begränsas således till att gälla endast de fall då fondbolaget har rätt att använda tillgångarna i fonden för att fullgöra förpliktelser. Giltigheten av säkerställandet beror därmed på om fondbolaget hållit sig inom den legala behörigheten. Möjligheten till säkerställande omfattar även sådana förpliktelser som har uppkommit i samband med avvecklingen av värdepapperstransaktioner, förutsatt att förpliktelserna har ingåtts för fondens räkning.

Om ett fondbolag ställer fondens tillgångar till säkerhet skall detta givetvis göras på affärsmässiga grunder. Det får inte förekomma att fondbolaget t.ex. pantsätter en större del av fondförmögenheten än vad som är nödvändigt för att säkerställa förpliktelserna. Som vägledning finns här, som i all annan fondverksamhet, att fondbolaget skall agera i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Om så inte sker skall Finans- inspektionen ingripa.

Den praktiska betydelsen av ett säkerställande begränsas av utmät- ningsförbudet. En av fördelarna med t.ex. en pantsättning är att panthava- ren får förmånsrätt vid en eventuell utmätning. Den fördelen kan inte upprätthållas här. Om panthavaren däremot i pantavtalet har förhandlat sig fram till en rätt att få realisera panten vid ett fallissemang uppnås ändå ett gott borgenärsskydd. Av 37 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) fram- går att s.k. förfallopanter är förbjudna i Sverige. Detta innebär att förbe- håll att pant skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande

Prop. 2002/03:150

227

panten ställs inte rätteligen fullgörs, är utan verkan. När en pant realise- ras måste således en avräkning göras och eventuellt överskott skall då tillkomma fonden.

Prop. 2002/03:150

228

11 Specialfonder

11.1Bakgrund

Nationella fonder används som en samlande benämning för de fonder enligt lagen om värdepappersfonder som på något sätt avviker från UCITS-direktivets regler. De nuvarande reglerna för dessa fonder har redovisats i avsnitten 4.3.4 och 4.3.5. Dessa bestämmelser är förhållan- devis knapphändiga och det är relativt oklart hur en nationell fond får se ut.

Regler för fonder som avviker från UCITS-direktivet återfinns i de flesta europeiska länder. Hur man valt att reglera dessa oharmoniserade fonder och vad som tillåts varierar dock från land till land. Gemensamma nämnare är dock behovet av andra fonder än UCITS-fonder som är underkastade ett regelverk.

UCITS-direktivet har givetvis en stor betydelse för fondmarknaden och för fondlagstiftningen. Det går dock att diskutera den principiella grunden för en svensk fondlagstiftning. Den kan ta avstamp i gemen- skapslagstiftningen, men fondlagstiftningen kan också formas oberoende av EG-direktivet och med utgångspunkt i vilken verksamhet som bör vara underkastad reglering. UCITS-direktivet är emellertid en realitet och tillämpas på den övervägande delen av fondkapitalet i Sverige och i Europa. Det är därför naturligt att använda direktivets regler som en måttstock. Vid bedömningen av vad en svensk lagstiftning kan tillåta, vid sidan av UCITS-direktivet, måste emellertid beaktas fondstrukturens speciella natur.

Finns det några skäl för att också framdeles tillåta andra fonder än de som uppfyller UCITS-direktivets regler? Det har från vissa håll framförts att UCITS-direktivet är en produkt framarbetad genom kompromisser och utan samklang med marknadens utveckling. Detta gäller särskilt de regler som avser produkten som sådan, dvs. regler om vilka tillgångar fondmedlen får placeras i och vilken riskspridning en fond måste ha. Meningen är dock inte att EG-reglerna skall vara de enda tillämpliga i Europa. Vissa skrivningar i direktivet visar i stället på behovet och möjligheten att ha särskilda regler i de olika medlemsstaterna. Det finns därför ingen anledning att av principiella skäl framhålla UCITS- direktivets fonder som de enda möjliga.

Vi anser i likhet med utredningen att det bör finnas ett brett utbud av fonder för alla kategorier av sparare. Ett skäl är att ett brett utbud av pro- dukter ger varje konsument bättre möjligheter att finna fördelaktiga pla- ceringar för sitt sparande. Ett annat skäl är att en viss typ av fondspa- rande annars kan ta sig utomlands vilket är till nackdel för den svenska fondindustrin. Vi har också i grunden en positiv syn på möjligheten att utveckla fondsparandet och att de nationella fonderna bör kunna utgöra ett lämpligt forum för det. Ett väl utvecklat fondsparande är också posi- tivt för utvecklingen av den finansiella marknaden i landet.

Utredningen har i sitt betänkande tagit upp ett antal företeelser som – trots att de inte omfattas av UCITS-direktivet – möjligtvis kan tänkas vara lämpliga att inordna under fondlagstiftningen. Det är bland annat fråga om fonder särskilt anpassade för riskkapital, fonder där medlen

Prop. 2002/03:150

229

placeras i andra tillgångar än finansiella instrument, t.ex. fastigheter, och fonder som inte är riktade till allmänheten utan till någon begränsad krets av investerare.

Avsikten är att i detta avsnitt analysera och bedöma vilken typ av verk- samhet som bör inordnas under fondlagstiftningen, och hur regleringen i så fall bör se ut. Utgångspunkten för detta arbete är, som närmare angetts i avsnitt 5, att fondstrukturen är till för ett kollektivt sparande, främst för konsumenter. En annan utgångspunkt är, att de fonder som kan bildas och säljas med stöd av en lagstadgad auktorisation också skall behandlas på likartat sätt. Så är huvudsakligen fallet inom t.ex. skattelagstiftningen, medan nationella fonder i annan reglering särbehandlas jämfört med de harmoniserade värdepappersfonderna.

Benämningen nationell fond är inte ett vanligt förekommande begrepp hos fondspararna. De flesta fondspararna är inte medvetna om skillnaden mellan en UCITS-fond och en nationell fond. För en fondsparare är det heller i princip ingen skillnad att spara i en nationell fond och en UCITS- fond. Båda fonderna står under tillsyn, skall ha av tillsynsmyndigheten godkända fondbestämmelser och följa övriga regler som gäller vid fond- verksamhet. Lagtekniskt är det givetvis en skillnad, men de flesta fondsparare är sannolikt inte helt införstådda med skillnaden. I massmedia görs sällan någon uppdelning mellan fondkategorierna.

Nationella fonder etableras när fondbolagen önskat skapa produkter som inte går att förena med UCITS-direktivet. Fram till augusti 2003 har Finansinspektionen beviljat undantag från de bestämmelser som annars skall gälla enligt lagen om värdepappersfonder för ca 150 fonder. Dessa undantag avser främst lagens placeringsbestämmelser. Undantagen gäller också i vissa fall bestämmelser som begränsar användandet av derivat- instrument och vissa fondkategorier.

De nya reglerna i UCITS-direktivet ger större utrymme för UCITS- fonder som avser att efterbilda sammansättningen av ett visst index (se avsnitt 10.5). Enligt de nya reglerna får upp till 20 procent av medlen i en fond placeras i tillgångar som har samma emittent och i exceptionella fall kan detta utvidgas till 35 procent. De flesta av de fonder som i dag är nationella indexfonder kommer därmed genom införandet av de nya reglerna att kunna bli UCITS-fonder. Även fondandelsfonder kommer liksom indexfonder att bli tillåtna med införandet av de nya reglerna i UCITS-direktivet (avsnitt 10.8). Vidare införs nya bestämmelser om pla- ceringar i derivatinstrument (avsnitt 10.7) som också kan påverka om en fond skall betecknas som en UCITS-fond eller inte.

De typer av fonder som för närvarande är nationella fonder och som kommer att vara det även efter genomförandet av de nya reglerna i UCITS-direktivet är framför allt fonder där en större andel av fondmedlen placeras i enskilda värdepapper och s.k. hedgefonder. Det kan också finnas fonder för vilka undantag önskas från de bestämmelser som beskriver vilka värdepapper som fondmedel får placeras i (att det är noterade värdepapper, att instrumenten har utfärdats eller garanterats av en motpart av viss ”kvalitet” etc.). I vissa fall kan det också röra sig om fondandelsfonder, beroende på vilka fonder medlen placeras i.

Prop. 2002/03:150

230

11.2En gemensam grundstruktur för investeringsfonder

Regeringens förslag: För specialfonder gäller som utgångspunkt samma regler som för värdepappersfonder. Den grundstruktur som föreslås för värdepappersfonder bör gälla även för specialfonder. För investeringsfonder finns därmed en gemensam grundstruktur med följande innehåll

-fondernas rättsliga ställning,

-verksamheten är förenad med tillståndsplikt,

-tillgångarna i fonden skall förvaras av ett förvaringsinstitut,

-innehållet i fondverksamheten och fondbolagets ansvar och skyl- digheter, inklusive skadeståndsskyldighet,

-möjligheten att ingå uppdragsavtal för del av fondverksamheten.

-bestämmelser om upphörande och överlåtelse av fondverksamhe-

ten,

-fondbestämmelser,

-den rättsliga beskrivningen av fondandelarna, och

-vissa grundläggande informationskrav.

Tillstånd för förvaltning av specialfonder får, utöver för fondbolag, beviljas även för värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att specialfonder endast skall få förvaltas av fondbolag. Utredningens förslag överens- stämmer i övrigt med regeringens.

Remissinstanserna: Konkurrensverket är tveksamt till förslaget att specialfonder endast skall få förvaltas av fondbolag. De övriga remiss- instanser som yttrar sig i denna fråga (Finansinspektionen, Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges Aktiesparares Riksförbund) anser att möjligheten för värde- pappersbolag att få tillstånd att förvalta nationella fonder bör bestå. Dessa remissinstanser påpekar att detta är konsekvent med deras inställ- ning att UCITS-direktivets regler om individuell portföljförvaltning bör införas i den svenska lagstiftningen. I övriga delar tillstyrker remiss- instanserna förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag

Fondlagstiftningen skall tillämpas på företag för kollektiva investeringar som uppfyller vissa grundläggande krav. Dessa krav formuleras med utgångspunkt i vad som erfordras för att uppnå ett bra konsumentskydd. En redogörelse för vårt principiella ställningstagande återfinns i avsnitt 5. Här bör nämnas att specialfonder är fonder som har beviljats undantag från bestämmelserna i lagen om investeringsfonder och som inte omfattas av UCITS-direktivets regler. Specialfonder riktar sig i likhet med värdepappersfonder som huvudregel till konsumenter och måste därför vara underkastade en grundläggande rättslig struktur som garante- rar konsumentskyddet.

För alla fonder bör det finnas en gemensam grundstruktur. Utanför denna gemensamma grund kan särskilda regler gälla för specialfonderna. Vilka dessa är diskuteras i de följande avsnitten.

Prop. 2002/03:150

231

I detta avsnitt redogörs för de bestämmelser som bör gälla för såväl Prop. 2002/03:150 värdepappersfonder som specialfonder, dvs. för alla investeringsfonder.

Fondernas rättsliga ställning

Den juridiska konstruktionen bör vara gemensam för alla investerings- fonder (se avsnitt 10.13). Värdepappersfonder och specialfonder är inte några juridiska personer och egendom som ingår i fonderna får inte utmätas. Andelsägare, vare sig de äger andelar i en värdepappersfond eller en specialfond, är inte personligen ansvariga för förpliktelser som avser fonden. Förvaringsinstitutens uppdrag och ansvar är också desamma vare sig det är fråga om värdepappersfonder eller specialfon- der.

Närmare om fondverksamheten

I fondverksamheten ingår förvaltningen av investeringsfonder, försälj- ning av fondandelar och olika administrativa åtgärder. I likhet med vad som gäller i fråga om värdepappersfonder får fondbolaget inte ha hand om egendom som ingår i en specialfond. På samma sätt som för en vär- depappersfond får fondbolaget uppdra åt annan att utföra delar av för- valtningen av en specialfond eller att ta emot sådana uppdrag.

Till detta kopplas fondbolagets ansvar som givetvis bör vara detsamma

 

oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond;

 

fondandelsägarnas gemensamma intresse måste alltid ligga i främsta

 

rummet och skadeståndsskyldigheten vid överträdelser av fondlagstift-

 

ningen och fondbestämmelserna bör tillämpas lika.

 

Förfarandet kring upphörande och överlåtelse av fondverksamheten

 

bör vara detsamma för specialfonder som för värdepappersfonder.

 

För alla investeringsfonder skall finnas fondbestämmelser. Här kan det

 

dock finnas skäl att för specialfonderna kräva ytterligare information än

 

vad som krävs för värdepappersfonder (se nedan i avsnitt 11.7). Däremot

 

bör regelverket kring fondbestämmelserna, under vilka förutsättningar

 

och på vilket sätt dessa får ändras etc. vara desamma för alla investe-

 

ringsfonder.

 

Andelarna i en specialfond bör, som andelarna i en värdepappersfond,

 

vara lika stora och värderas på samma sätt. Desamma gäller möjligheten

 

till och reglerna kring förvaltarregistrering etc. Vissa närliggande frågor,

 

som möjligheten att få köpa och sälja andelar, kräver särskilda övervä-

 

ganden och behandlas nedan i avsnitten 11.5 och 11.6.

 

Den information som måste lämnas avseende en värdepappersfond bör

 

även lämnas avseende specialfonder. Oavsett om det är fråga om en vär-

 

depappersfond eller en specialfond bör informationen vara anpassad till

 

fondens placeringsinriktning och risknivå m.m.

 

Förvaltning av specialfonder

 

Värdepappersfonder får förvaltas endast av fondbolag. Nationella fonder

 

däremot får förvaltas av fondbolag eller annan som står under Finans-

 

inspektionens tillsyn (3 § lagen om värdepappersfonder). I augusti 2003

232

 

fanns åtta värdepappersbolag som vid sidan av sin värdepappersrörelse förvaltade sammanlagt 14 nationella fonder. Dessa bolag är auktoriserade enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, men har särskilt till- stånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder att förvalta nationella fon- der. På dessa fondförvaltare ställs således delvis andra krav än de som ställs på fondbolag.

I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet (se avsnitt 7.2.1) står det klart att fondbolag får förvalta såväl värdepappersfonder som specialfon- der (sådana fonder som på något sätt avviker från UCITS-direktivet). Utredningen har föreslagit att specialfonder i fortsättningen skall få för- valtas endast av fondbolag. Därigenom skulle det enligt utredningen uppnås en enhetlig reglering som konsumenter och andra andelsägare lättare kan uppfatta. Utredningen har i denna fråga också hänvisat till de överväganden som utredningen har gjort när det gäller för- och nackdelar med att ha olika verksamhet i ett och samma bolag. De intressekonflikter som kan uppstå mellan fonder och individuella uppdragsgivare kan enligt utredningen på samma sätt uppkomma i värdepappersbolag som i fond- bolag. Utredningen påpekar därvid att värdepappersbolag därtill får till- handahålla en mängd olika finansiella tjänster som på olika sätt kan komma i konflikt med fondförvaltningen.

Flera av remissinstanserna har framfört uppfattningen att möjligheten för värdepappersbolag att få tillstånd att förvalta specialfonder (natio- nella fonder) bör bestå.

Ovan föreslås att UCITS-direktivets regler om att tillåta fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning skall genomföras (se avsnitt 7.2.2). Fondbolag kommer därigenom att kunna få tillstånd att i sin verksamhet förvalta både investeringsfonder och individuella port- följer. Enligt vår bedömning kan konsumenternas intressen tas tillvara också om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell port- följförvaltning. Vi gör samma bedömning i fråga om möjligheten för värdepappersbolag att också i fortsättningen kunna få tillstånd för för- valtning av specialfonder. De intressekonflikter som därvid uppkommer torde på samma sätt som i dag kunna hanteras genom bestämmelser i lag och föreskrifter i kombination med Finansinspektionens tillsyn. För att ett värdepappersbolag skall få tillstånd att förvalta en specialfond krävs att värdepappersbolaget har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 lagen om värde- pappersrörelse. Tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument får enligt nyss nämnda lagrum ges även till svenska kredit- institut. Ett svenskt kreditinstitut som har ett sådant tillstånd bör därför även kunna ges tillstånd för förvaltning av en specialfond.

Såsom beskrivits ovan har värdepappersbolags förvaltning av natio- nella fonder enligt praxis ansetts omfattas av bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder, även om detta inte har varit fullt förenligt med en tolkning i enlighet med lagens bokstav. För att det skall framgå att lagen om investeringsfonder gäller även för värdepappersbolags och svenska kreditinstituts förvaltning av specialfonder bör detta anges i en uttrycklig bestämmelse i lagen.

Prop. 2002/03:150

233

11.3

Placeringsregler för specialfonder

Prop. 2002/03:150

11.3.1Bakgrund

Den fria regleringen av nationella fonder som i dag finns i Sverige har underlättat för dem som önskat starta t.ex. hedgefonder eller andra fonder med utvidgade placeringsmöjligheter. I grund och botten har detta haft positiva effekter på fondsparandet genom ett ökat utbud till investerare, även om sparande i nationella fonder representerar endast en mindre del av den totala fondmarknaden i kronor räknat.

Det går dock att ha invändningar mot en alltför fri reglering för specialfonder. Dessa fonder vänder sig liksom värdepappersfonder till en vid krets av investerare. Det finns därför skäl till att de utgångspunkter för reglering som framförs i avsnitt 5 också har giltighet för specialfon- der. Syftet är att skapa ett regelverk för specialfonder som tillgodoser de skyddsintressen som finns för konsumenter, men som också ser till deras intresse att få ett brett utbud av produkter. Samtidigt bör också de posi- tiva effekter som finns från ett bra utvecklingsklimat för fondindustrin bevaras.

Den första frågan som bör ställas vid överväganden om specialfonder- nas placeringsregler är om inte motsvarande regler som för värdepap- persfonder bör tillämpas. Värdepappersfonder har fått en stor spridning i Sverige och hela Europa. Som framgår av utredningens redogörelse av utländska förhållanden i kapitel 4 i delbetänkandet utgör UCITS-fonder 80 procent av den totala reglerade fondmarknaden i Europa. Det ligger nära till hands att anse att värdepappersfonder och regelverket kring dessa är accepterat av den stora allmänheten.

De undantag från UCITS-direktivets regler som framför allt har varit aktuella för de nationella fonderna är undantag från placeringsreglerna. Som framgått har för vissa indexfonder beviljats undantag från regeln om högst 10 procent i enskilda innehav för att fonden skall kunna följa ett index över Stockholmsbörsen. Ett annat vanligt undantag från placerings- reglerna för vissa fonder har varit rätten att överskrida gränserna på 5 och 10 procent i syfte att höja risken i placeringarna och därmed förhopp- ningsvis ge en högre avkastning. I allmänhet har också begärts undantag från begränsningar i fråga om derivatinstrument.

UCITS-direktivets placeringsregler föreskriver i praktiken att varje värdepappersfond måste ha minst 16 innehav (högst 5 procent av fond- värdet i enskilt innehav, dock får man ha upp till 10 procent i ett enskilt innehav för 40 procent av tillgångarna). Det gör att fonderna får en rimlig spridning av riskerna och i många fall når diversifieringsvinster.

De procentuella begränsningarna kan dock vara till nackdel för förval- tare som vill sätta samman väldiversifierade portföljer med en särskild inriktning. Främst kan förvaltare som bortser från index-sammansättning vid olika tillfällen vilja ha andra exponeringar mot företag än vad som är möjligt inom ramen för värdepappersfonder. Det kan t.ex. vara förvaltare som lägger ned stor energi på analys av enskilda bolag och vill koncent- rera fonderna på ett tiotal innehav. Det kan också vara så att enskilda stora innehav i t.ex. ett investmentbolag kan motiveras eftersom invest- mentbolaget i sig har riskspridning.

234

Visserligen skapar procentuella begränsningar tydlighet inte bara för Prop. 2002/03:150 fondspararna när dessa skall jämföra olika fonder med varandra, utan

också för förvaltarna. Detta gäller också för Finansinspektionen i sin till- syn. Procentuella gränser i lagstiftningen skapar dock statiska ramar som inte alltid ger avsedd effekt.

Vidare finns det på derivatmarknaden instrument som inte är tillåtna trots de nya reglerna i UCITS-direktivet. Det kan t.ex. vara instrument som handlas med en motpart som inte står under tillsyn men där avtalen likväl är reglerade. En stor del av utvecklingen av de finansiella markna- derna sker dessutom utanför den reglering som tillämpas av vanliga vär- depappersfonder. Det bör finnas möjligheter för specialfonder att ta del av denna utveckling.

11.3.2Krav på riskspridning

Regeringens förslag: Medlen i en specialfond skall placeras med iakttagande av principen om riskspridning. Kravet på riskspridning preciseras inte i antal innehav eller i procentuella begränsningar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde AP-fonden avstyr- ker förslaget att riskspridning skall vara ett krav även på specialfonder. Riksgäldskontoret uppfattar att lagstiftningen bygger på förutsättningen att de enskilda spararna har att bedöma egenskaperna hos de fonder de överväger att investera i, varför motivet för ett generellt diversifierings- krav bortfaller. Enligt Riksgäldskontoret är risken att ett sådant krav motverkar sitt syfte genom att minska spararnas benägenhet att informera sig om fondens placeringsinriktning, vilket är ett allvarligare problem när det gäller specialfonder givet att dessa kan ha så fundamentalt olika egenskaper. För Sjunde AP-fonden framstår ett diversifieringskrav för specialfonder som onödigt med tanke på att konsumenter tillåts investera i enskilda aktier. Premiepensionsmyndigheten (PPM) anser att det bör ställas högre krav på riskspridning för specialfonder än vad som i dag gäller för nationella fonder. Principen om riskspridning måste därför enligt PPM:s mening uttryckas i lagen på ett så preciserat och klart sätt att Finansinspektionen i sin tillämpning kan göra boskillnad mellan fon- der som har en tillräckligt god riskspridning och dem som inte uppfyller dessa krav. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen uppfattar att utredningens förslag inte för- hindrar att en specialfond skall kunna placera hela fondförmögenheten i endast en annan värdepappersfond. Föreningarna anser det önskvärt med ett förtydligande på denna punkt.

Skälen för regeringens förslag: Kombinationer av värdepapper i en portfölj reducerar risken i sparandet jämfört med enskilda innehav. Det beror på att varje värdepapper under normala omständigheter rör sig på ett visst sätt i förhållande till marknadsutvecklingen. Om olika papper kombineras kommer den totala portföljen av värdepapper eller fonden att få en mindre rörelse vilket reducerar risken i portföljen. Fördelen med att sprida riskerna gör att portföljen blir mindre beroende av enskilda inne-

havs utveckling (den specifika risken) och mer liknar marknadsutveck-

235

lingen. Vissa händelser i bolag är svåra att förutse. Det kan t.ex. visa sig att ett bolags företrädare systematiskt har fuskat med bokföringen eller att bolagets produkter har visat sig hälsovådliga. Vissa företag kan också drabbas hårt av regionala chocker eller händelser i de nationella ekono- mier där de har sin huvudsakliga marknad. Sådana risker går inte att skydda sig mot på annat sätt än att ha flera innehav i sin portfölj.

Alla investerare kan inte förväntas ha de kunskaper som krävs för att bedöma riskerna med olika placeringsstrategier. Genom att ange ett krav på riskspridning för specialfonder kan fondspararen åtminstone förvänta sig att förvaltaren sprider fondens risker genom att utnyttja finansmark- nadernas diversifieringsmöjligheter. Syftet med ett sådant krav är att fonder som erbjuds till allmänheten skall skilja sig från innehav i enskilda värdepapper.

Krav på riskspridning får också anses vara rimligt mot bakgrund av fondsparandets allmänna spridning och ett uttryck för att sparandet bör tillföra konsumenten en förvaltningstjänst. Härvid bör beaktas att special- fonder i många fall kommer att rikta sig till konsumenter.

Att ställa krav på riskspridning är inte något nytt. Krav på risksprid- ning ställs såväl i UCITS-direktivet som i de flesta nationella rättsord- ningar och tillämpas också på de nuvarande svenska nationella fonderna. Det har emellertid framförts kritik mot att lagstiftningen för nationella fonder är otydlig och att fondindustrin inte kunnat förutse vilka undantag från placeringsreglerna som Finansinspektionen är beredd att acceptera. Den praxis som dock vuxit fram genom Finansinspektionens tillämpning är att kravet på riskspridning uppfylls om fonden har åtminstone två innehav.

Fråga uppstår då om den nuvarande ordningen är godtagbar eller om lagstiftningen skall ställa mer specifika krav på riskspridning. En tumre- gel inom finansiell ekonomi är att en aktieportfölj som består av 10 olika aktier i stort har tillgodogjort sig diversifieringsvinsterna på en aktie- marknad. Detta är ett generellt mått och kan givetvis variera beroende på hur en portfölj är sammansatt och med vilka värdepapper den jämförs. En portfölj av värdepapper som tenderar att röra sig likartat kan uppnå diversifieringsvinster vid färre antal papper men då är också vinsterna med riskspridning relativt små.

UCITS-direktivets placeringsregler innebär som nämnts att fonderna måste ha minst 16 innehav. En möjlig lösning för att precisera risksprid- ningskravet är att ställa samma krav på riskspridning hos specialfon- derna. UCITS-direktivets placeringsregler är en rimlig avvägning mellan behovet av diversifiering och möjlighet till en stor variation av fondpro- dukter. Nackdelen med en sådan ordning är dock de invändningar som anförts angående statiska begränsningar i form av procentsatser. Det skulle dessutom sannolikt hämma utvecklingen av fondindustrin om inga fonder utöver dem som tillämpar de placeringsregler som gäller för vär- depappersfonder skulle tillåtas.

En annan möjlighet skulle kunna vara att – i enlighet med portfölj- teorin – föreskriva att specialfonder måste ha minst 10 innehav med maximalt 10 procent av fondvärdet i ett enskilt innehav. Detta skulle dock utesluta flera typer av portföljer som med fog kan anses vara väl- diversifierade men som kanske har en större andel i en tillgång och/eller färre innehav. Man kan också argumentera för att en portfölj är fullt

Prop. 2002/03:150

236

diversifierad först vid 12–14 innehav och att man därför bör sätta gränsen där. Följaktligen uppstår det problem när man inför en statisk begräns- ning eftersom det kan hindra lämpliga portföljsammansättningar. Port- följavkastningen är främst beroende av hur de olika värdepappernas värde rör sig i förhållande till varandra, inte hur många de är, så det är dessa rörelser som bör vara utgångspunkt för regleringen.

Ytterligare en möjlighet är att helt bortse från riskspridningskravet och t.ex. låta ett värdepapper dominera fonden, vilket skulle kunna vara ett utmärkt komplement i en bredare portfölj av tillgångar. Fondspararen skulle därmed själv behöva diversifiera sitt sparande. Det är emellertid inte meningen att lagstiftningen skall förutsätta att fondspararen är väl förtrogen med principerna om diversifiering. Sådana krav kan däremot ställas på en professionell investerare. Dessutom står det placeraren fritt att själv köpa vilka instrument som helst på den marknad där det är note- rat och denne behöver således inte fond för att investera i enskilda värde- papper.

Mot detta kan anföras, att fondsparare med hjälp av bra information kan fatta lämpliga investeringsbeslut. Följaktligen skulle då dessa förstå att en fond med liten riskspridning vanligen bör utgöra ett komplement till det övriga (fond)sparandet. Det ligger i fondbolagens eget intresse att lämna sådan information; anser fondspararen att informationen varit bristfällig lär denne inte fortsättningsvis välja fonder förvaltade av fond- bolaget.

De flesta fondförvaltare ger också information om hur riskfyllda deras fonder är. Denna information är oftast inriktad på de marknadsmässiga riskerna, att aktier är mer riskfyllda än räntepapper, att branschfonder är mer riskfyllda än globalfonder etc. Men även annan information om själva riskspridningen finns med och vilken risk fonden har. Fondsparare får också genom rådgivning från fondbolag och andra aktörer på finans- marknaden hjälp att fatta sina investeringsbeslut.

Kravet på riskspridning är dock så pass grundläggande att det inte kan kompenseras med mer information. Kravet är också till för att minimera de risker som är helt oförutsägbara oavsett mängden information.

Ett annat skäl till att låta medel i specialfonder placeras utan någon placeringsrestriktion skulle kunna vara att hävda att de administrativa fördelarna med fondsparandet i sig räcker som motivering för lagstift- ning. De administrativa fördelarna skulle vara att fonder kan ta ansvaret för att bevaka värdepapperen och delta i emissioner, aktieuppdelningar (s.k. split) etc. Dessa administrativa fördelar gentemot att hålla enskilda värdepapper kan dock ifrågasättas. Utdelning på aktier betalas t.ex. i dag ut direkt till aktieägarens bankkonto. Emissioner och split bevakas av bankerna som en tjänst till den som sparar i enskilda värdepapper. Att se specialfonder enbart som en administrativ fördel är inte tillräckligt för att ge dem en speciallagstiftning. Fonder är dessutom främst reglerade för att skydda de konsumenter som annars inte skulle söka sig till värdepap- persmarknaden. Dessa behöver ett regelverk som riktar sig mot de finan- siella riskerna och som begränsar de administrativa riskerna.

En mer allmänt hållen riskspridningsregel som tar sikte på kravet att diversifiera portföljen så att den specifika risken minimeras har den för- delen att lagstiftaren inte låser utbudet av produkter på marknaden. En sådan regel torde inte heller kunna uppfattas som så långtgående att det

Prop. 2002/03:150

237

därmed skulle finns anledning att befara att spararnas benägenhet att Prop. 2002/03:150 informera sig om fondernas placeringsinriktning minskar.

Vi finner således i likhet med utredningen att en allmänt hållen regel om riskspridning bör ge de bästa förutsättningarna för att skapa bra fond- produkter och utveckla fondsparandet. En sådan regel bör förhindra att portföljerna blir beroende av enskilda innehav eller positioners utveck- ling så att fondens utveckling i betydande utsträckning påverkas av det. Kravet på riskspridning bör inte anses uppfyllt av en fond vars utveckling i huvudsak är beroende av utvecklingen i något eller några enstaka inne- hav såsom har varit möjligt för vissa nationella fonder. Sammansätt- ningen av portföljerna bör avgöra i vilken mån kravet på riskspridning är tillgodosett. Procentuella begränsningar eller begränsningar i antalet innehav förleder tanken från det som väsentligen avgör om riskspridning finns i fonden eller inte.

I de flesta fall torde det inte vara något problem att uppfylla kraven på riskspridning. För de allra flesta nationella fonder som finns i dag tilläm- pas redan riskspridning eftersom det är en väl etablerad metod för att uppnå goda förvaltningsresultat.

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen menar att utredningens förslag inte förhindrar att hela fondförmögenheten i en specialfond kan komma att placeras i en värdepappersfond samt att de anser att det vore önskvärt med ett förtyd- ligande på denna punkt. En nyhet i UCITS-direktivet är - som behand- lats i avsnitt 10.8 - möjligheten att alla medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder (se artikel 19.1 e och artikel 24 i direktivet). Enligt vad som föreslås nedan (avsnitt 11.3.3) i fråga om specialfonder skall medel i en sådan fond få placeras med de begränsningar som gäller för värdepappersfonder om inte Finansinspektionen meddelat särskilt undantag. Några särskilda placeringsbestämmelser för specialfonder som reglerar det fallet att medlen i en specialfond avses placeras i andra fon- der behövs därför inte enligt vår mening.

Det blir upp till Finansinspektionen att i sin tillståndsgivning och till- syn bedöma om fonden uppfyller de kriterier som här har beskrivits. Inspektionen bör vid godkännande av fondbestämmelserna pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning. Det är inte otänkbart att fondbolaget kommer att vilja kommunicera sina begränsningar i placeringsreglemen- ten till fondspararna via angivande av procentsatser. För andra fonder kan emellertid riskspridningen mycket väl beskrivas på annat sätt. Huvudsaken är att denna beskrivning finns angiven i fondbestämmel- serna på ett klart och tydligt sätt samt är uttryckt i ord och/eller siffror på ett sådant sätt att för fonden valda begränsningarna kan följas upp.

11.3.3Undantag från placeringsbestämmelserna

Regeringens förslag: Specialfonder får, efter tillstånd av Finans- inspektionen och med iakttagande av principen om riskspridning, avvika från de placeringsbestämmelser som gäller för värdepappers- fonder.

238

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av UCITS-direktivets risk-

spridningsregler kan det förekomma önskemål om att en specialfond skall beviljas undantag från andra bestämmelser som rör placeringen av fondmedlen. Som tidigare nämnts är det oklart vilka undantag som kan medges med stöd av den nuvarande 3 § i lagen om värdepappersfonder. Finansinspektionen har haft liten ledning i tidigare förarbetsuttalanden och har fått bedöma från fall till fall vilka undantag som kan medges. Någon enhetlig praxis tycks inte ha bildats. Därmed är det också svårt för marknadens aktörer att kunna förutse vad inspektionens bedömning kan bli.

Det som här föreslås, vilket även överensstämmer med utredningens syn, innebär att specialfonder får, efter en preciserad ansökan och ett sär- skilt tillstånd från inspektionen, avvika från placeringsbestämmelserna som gäller för värdepappersfonder. Därmed behöver specialfonder inte nödvändigtvis iaktta de begränsningsregler som gäller för värdepappers- fonder så länge den allmänna principen om riskspridning tillåter det. Härigenom kan specialfonder ta större exponeringar mot enskilda emit- tenter och t.ex. bilda indexfonder som inte är möjliga enligt bestämmel- serna för värdepappersfonder.

Medel i specialfonder kan vidare få placeras i de tillgångsslag som anges för värdepappersfonder utan att iaktta de särskilda krav som ställs på tillgångarna. För värdepappersfonder gäller t.ex. att värdepapper som huvudregel skall vara noterade eller handlas på en reglerad marknad. För en specialfond kan dock undantag från detta krav medges och därmed kommer fondmedlen i ökad omfattning att kunna placeras i onoterade innehav (riskkapital) eller i värdepapper som handlas på andra marknader än de som anges för värdepappersfonder. Vidare får medel i en värde- pappersfond placeras i andra fonder under förutsättning att dessa andra fonder är underkastade vissa regler. För en specialfond kan tänkas att undantag från dessa krav medges och att fondmedlen därmed kan place- ras i fonder i länder där regelverket ser annorlunda ut. Ett annat exempel är att medel i värdepappersfonder får placeras i s.k. OTC-derivat endast under förutsättning att motparten står under tillsyn. Det kan tänkas finnas skäl att ge undantag för specialfonder där medlen skall placeras i andra typer av OTC-derivat, där motparten inte står under tillsyn. Många utländska finansiella institut, framför allt i USA, är organiserade så att viss verksamhet, t.ex. handel med s.k. swappar, bedrivs i ett särskilt dot- terbolag som är väl kapitaliserat. Dotterbolaget står vanligtvis inte under tillsyn, eller står under begränsad tillsyn, av behöriga myndigheter. Dot- terbolagets förpliktelser är dock ofta garanterade av moderbolaget. Deri- vatinstrument som handlas med dessa dotterbolag handläggs vanligtvis under exempelvis det s.k. ISDA-avtalet (International Swaps and Deri- vatives Association) och dess tillägg CSA (Credit Support Annex). Par- terna kan härigenom bli skyldiga att ställa säkerheter för de exponeringar som tas. Inom ramen för ISDA-avtalet kan även en särskild garanti stäl- las (Credit Support Document). Det finns därför goda förutsättningar för ett fondbolag att för en specialfonds räkning handla med OTC-derivat med motparter som nödvändigtvis inte står under tillsyn. Sådana undan-

Prop. 2002/03:150

239

tag bör därför kunna beviljas om Finansinspektionen finner att andels- Prop. 2002/03:150 ägarna åtnjuter ett fullgott skydd.

De röstbegränsningsregler som anges för värdepappersfonder kan också bli föremål för särskilt undantag.

Bestämmelserna om belåning och blankning kan också bli föremål för undantag.

En förutsättning för att undantag skall meddelas är alltid att andels- ägarnas gemensamma intresse kan garanteras och att undantagen kan beskrivas på ett tydligt sätt i fondbestämmelserna.

Möjligheten att placera medel i specialfonder i andra tillgångsslag behandlas i avsnitt 11.4.

11.3.4Uppgift om risknivå i förvaltningen

Regeringens förslag: För en specialfond skall det i fondbestämmel- serna anges den risknivå som eftersträvas för fonden. Den i fonden faktiskt uppnådda risknivån (realiserad volatilitet) skall redovisas till fondandelsägarna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens förslag: För både investerare, fondbolag och tillsynsmyndighet vore det önskvärt om det för en specialfond på förhand kunde anges vilken risknivå som fonden siktar på. Det skulle ge värdefull information om fondens inriktning och underlätta jämförelser mellan olika fonder.

Ett exempel på ett mått som skulle kunna beskriva specialfonder och deras risknivå är Value at Risk (VaR). VaR är ett statistiskt riskmått som anger hur mycket en tillgångsportföljs värde kan minska med en viss sannolikhet från en tidpunkt till en annan, förutsatt att marknadspriserna rör sig på ett normalt sätt. Rent praktiskt kan VaR beräknas på flera olika sätt; ett sätt är att utgå från samma grund som vid beräkning av portföl- jens standardavvikelse. Det är också möjligt att använda mer avancerade metoder som bygger på att simulera olika marknadsutvecklingar. Detta kan göras med utgångspunkt i historiska värden eller med stöd av statis- tiska slumpvalsmodeller.

Som alla riskmått har VaR-måttet både för- och nackdelar. Den största fördelen är att även om de bakomliggande beräkningarna är komplice- rade så är VaR-måttet förhållandevis lätt att förstå. En annan fördel är att det redan används av många förvaltare vid deras egna beräkningar av marknadsrisk och att det har visat sig fungera väl under normala mark- nadsförhållanden. Den största nackdelen med måttet är att det inte klarar av att mäta risken för förluster vid de extrema marknadsförhållanden som inträffar då och då. Måttet täcker inte heller in alla typer av risker som en fondförvaltning är utsatt för även om det täcker marknadsrisken som är den dominerande risken i en portfölj. Måttet säger emellertid betydligt mer om risknivån i en fond än vad fondbestämmelserna gör.

För att kontrollera en portföljs värdeförändring vid extrema marknads- förhållanden krävs mer avancerade modeller. Flera finansinstitut använ-

240

der sig av olika former av stresstest. Dessa är dock ofta mycket datain- Prop. 2002/03:150 tensiva och därmed kostsamma.

Vi anser - i likhet med utredningen - att det i fondbestämmelser för en specialfond bör anges vilken risknivå som fondbolaget eftersträvar i för- valtningen av en fond. Fondbolaget bör sedan i verksamheten kontinuer- ligt beräkna och redovisa risknivån till Finansinspektionen. På så sätt kan inspektionen i sin tillsyn övervaka efterlevnaden av risknivån. Fondbola- get bör också informera andelsägarna om vilken risknivå fonden har haft.

Förutom att risknivån bör anges i siffror bör den även beskrivas i ord och då lämpligen relateras till en relevant marknads risknivå. Exempelvis kan fondbolaget ange att fonden siktar på en risknivå som är högre (alternativt lägre eller jämförbar med) ett angivet index t.ex. för den europeiska räntemarknaden eller den svenska aktiemarknaden. Vidare bör riskmått anges som ett förväntat avkastningsintervall i förhållande till fondens inriktning. Storleken på intervallet och dess nivå skall ge en god bild av fondens risknivå och kommer att vara beroende av i vilka till- gångar och på vilka marknader fondmedlen placeras samt vilken förvalt- ningsmetodik som används. Fonderna kommer trots det att under vissa omständigheter ha en volatilitet som ligger utanför intervallet.

Större avvikelser bör vara mycket ovanliga. Det kan t.ex. bero på att fondbolagets modell för att mäta risk inte är adekvat eller att förvaltarna medvetet eller omedvetet arbetar med en annan risknivå än vad som angetts i fondbestämmelserna. En förutsättning för riskmåttet måste vara att det är möjligt att i efterhand kontrollera om den risknivå fondbolaget arbetat med vid förvaltningen av fonden har varit i överensstämmelse med fondbestämmelserna.

I redovisningen av den faktiska risknivån (realiserad volatilitet) till allmänheten är det av värde om enhetlighet i riskmått uppnås. Fördelen med ett gemensamt mått är att då kan andelsägarna jämföra olika fonders risknivåer utan att nödvändigtvis vara förtrogna med hur måttet är sam- mansatt. Ett lämpligt mått för denna kommunikation kan vara standard- avvikelsen. Denna redovisas redan av en del fondbolag och används i Premiepensionsmyndighetens fondfaktablad. Den realiserade risknivån bör också redovisas i ord till fondandelsägarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör meddela de närmare föreskrifter som behövs i fråga om val av riskmått och redovis- ning av risk.

11.3.5Hedgefonder

Regeringens bedömning: Någon särreglering bör inte införas för s.k. hedgefonder. Denna typ av fonder bör i stället omfattas av de allmänna bestämmelser som föreslås gälla för specialfonder.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det införs en definition av hedgefonder i lagen om investeringsfonder. Andelar i en hedgefond skall endast få säljas till allmänheten via fondandelsfonder, där varje enskild fond inte får utgöra mer än 20 procent av fondandels- fondens förmögenhet. Andelar i en hedgefond skall dock få säljas direkt

till investerare som placerar minst 500 000 kronor i fonden.

241

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast Landsor- ganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens förslag. Riks- banken tar inte ställning till förslaget men anser att hedgefonder kan spela en värdefull roll från stabilitetssynpunkt. Finansinspektionen, Riks- gäldskontoret, Premiepensionsmyndigheten (PPM), Sjunde AP-fonden, Konkurrensverket, OM AB, Fondbolagens Förening, Svenska Fond- handlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Advokatsamfund avstyrker förslaget att hedge- fonder endast skall få säljas till allmänheten via fondandelsfonder. Finansinspektionen motsätter sig införandet av en legaldefinition som kan skapa svårhanterliga gränsdragningsproblem. Inspektionen menar att utbudet av svenska hedgefonder kan avstanna eller minska på grund av förbudet mot direktförsäljning till konsument, vilket kan försämra fond- andelsfondernas urvalsmöjligheter, och att utredningens förslag kan kringgås genom att andelarna förvaltarregistreras. Finansinspektionen anser inte att det finns tillräckligt starka skäl för att begränsa allmänhe- tens möjligheter att spara i hedgefonder. Ett lämpligare sätt att skydda andelsägarna vore enligt inspektionens mening utökade krav på informa- tion och redovisning av riskmått m.m. Riksgäldskontoret anser att utred- ningens förslag präglas av missriktade konsumentskyddsambitioner och att en hedgefond inte generellt är mer riskfylld än en specialiserad UCITS-fond eller ett enskilt aktieinnehav. Riksgäldskontoret menar att det är olämpligt att på det av utredningen föreslagna sättet förutsätta att alla delar i en sparares tillgångsportfölj, var och en för sig, skall vara väl- diversifierade. Ansvaret för den totala portföljens sammansättning måste enligt Riksgäldskontoret ligga på den enskilde. PPM konstaterar att det inte finns något givet samband mellan en placering i en fondandelsfond och låg risknivå, eftersom fonden som helhet blir beroende av samtliga i fonden ingående fonders placeringar och risknivå. Däremot menar PPM att det större antal förvaltare som en fondandelsfond innebär bör borga för en lägre risknivå. PPM anser att en investerare med mindre tillgångar bör ha tillgång till en hedgefondplacering, t.ex. som en del i en diversifie- rad portfölj, och att det är olämpligt att sätta upp särskilda regler för hur hedgefonder skall kunna säljas till allmänheten. Sjunde AP-fonden anser att ett gott konsumentskydd bör inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder. Sjunde AP-fonden påpekar att UCITS-direktivet tillåter investeringar med betydligt högre risk än de flesta hedgefonder uppvisar. Fonden menar att det av utredningen föreslagna kravet på ett lägsta investerings- belopp för hedgefonder t.o.m. kan ge motsatt effekt jämfört med den avsedda. En enskild investerare kan välja en sämre diversifierad portfölj än han eller hon annars skulle ha gjort genom att en större andel av port- följen läggs i en enskild hedgefond än vad som skulle ha varit fallet utan reglering. Konkurrensverket menar att förslaget står i strid med utgångs- punkten att alla kategorier av sparare bör ha tillgång till ett brett utbud av fonder. Verket påpekar att det finns hedgefonder med olika riskprofil och att en hedgefond kan utgöra ett lämpligt inslag i en välkomponerad fond- portfölj. Konkurrensverket påpekar vidare att det inte är givet att en fondandelsfond med hedgefonder innebär mindre risk än en investering i en enstaka sådan fond, att gränsdragningsproblem mellan hedgefonder

Prop. 2002/03:150

242

och övriga specialfonder kommer att uppstå till följd av förslaget, att Prop. 2002/03:150 gränsen för minimiinsättning förefaller godtycklig och att förslaget riske-

rar att missgynna svenska fondbolag i den internationella konkurrensen. OM AB menar att det faktum att hedgefonder kan vara riskfyllda pro- dukter inte är unikt för dessa fonder. OM AB anser att den enskilde investeraren inte får diskrimineras utan i princip måste få tillgång till alla typer av finansiella produkter. Det skydd som bör införas är i stället större krav på information när det gäller mer komplicerade finansiella produkter. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen (Föreningarna) anser att även mindre investe- rare bör ha tillgång till en hedgefondplacering som en del i en diversifie- rad portfölj och att regeln kan leda till en mindre önskvärd fördelning för den som har ett större belopp än 500 000 kronor att placera. Föreningarna pekar på reglerna om information samt på att den förslagna regleringen för specialfonder med bl.a. redovisning av såväl eftersträvad som faktisk risk också kan tillämpas på hedgefonder. Föreningarna menar att Finansinspektionen härutöver kan bemyndigas att sätta eventuella ytterli- gare ramar för risknivån i hedgefonder. Sveriges Aktiesparares Riksför- bund motsätter sig bestämt begränsningar av möjligheten för mindre pla- cerare att sprida sina risker och diversifiera sin portfölj, genom att pla- cera mindre belopp i enskilda hedgefonder. Aktiespararna anser att det skulle vara liktydigt med att neka småspararna tillträde till de placerings- alternativ som annars står till buds på marknaden och betecknar detta som en unik kränkning av den personliga valfriheten. Aktiespararna anser att tydlig riskinformation, i kombination med allmän information om vikten av att diversifiera sin portfölj, skulle skapa ett tillräckligt kon- sumentskydd. Aktiespararna motsätter sig förslaget om en investerings- tröskel eftersom de menar att även sådana konsumenter som placerar kapital om minst 500 000 kronor behöver skyddas. Sveriges Advokat- samfund anmärker att den föreslagna särregleringen innebär att spararnas valmöjligheter minskas, att spararna får en dyrare produkt, att konkurren- sen minskar inom förvaltningssektorn genom att färre alternativ erbjuds fondspararna samt att avgränsningsproblem kan uppstå. I jämförelse med beskrivna nackdelar finner Advokatsamfundet att de angivna skälen mot att tillåta allmänheten att spara i hedgefonder inte är tillräckligt starka för att motivera en särreglering. Det bör enligt samfundet vara tillräckligt med utökade krav på tydlig information särskilt med avseende på risk- nivåerna för fonden.

Skälen för regeringens bedömning

Som framgår av avsnitt 4.1.2 är hedgefonder samlingsnamnet för en heterogen grupp fonder som har som målsättning att skapa ett positivt resultat oavsett marknadens allmänna utveckling. För att kunna uppnå detta mål fordrar oftast hedgefonder en friare placeringsinriktning än de traditionella aktie- och räntefonderna. Det kan vara fråga om möjligheten att använda sig av t.ex. derivatinstrument, blankning och belåning. De flesta hedgefonder på den internationella marknaden är inte underkastade offentliga myndigheters kontroll. Den svenska lagstiftningen medger

dock i dag att det inom ramen för fondlagstiftningen bildas hedgefonder

243

enligt bestämmelsen i 3 § lagen om värdepappersfonder om nationella

Prop. 2002/03:150

fonder. Detta medför att de svenska hedgefondförvaltarna är underställda

 

lagens krav och Finansinspektionens tillsyn. Ramen för vad förvaltarna

 

får göra anges framför allt i fondbestämmelserna.

 

Hedgefondernas särdrag och karaktär

 

Hedgefonder har som nyss nämnts mer flexibla placeringsregler än tradi-

 

tionella fonder. Förvaltarna kan betraktas som specialister på att hantera

 

finansiella instrument och särskilda strategier på de finansiella markna-

 

derna. Denna fondverksamhet är mindre beroende av marknadens

 

utveckling i stort och kan närmare jämföras med annan affärsverksamhet

 

som kan gå både bra och dåligt beroende på hur väl affärerna lyckas och

 

hur kunnig företagsledningen är. Det gör att risken för fondspararen sna-

 

rare ligger i själva fondförvaltningen och inte i marknadsrisken som

 

oftast är fallet för traditionella fonder. För investeraren, eller fondspara-

 

ren, bör hedgefonder därför betraktas som ett eget tillgångsslag som kan

 

ingå som en del i en portfölj av värdepapper eller fonder.

 

Hedgefondförvaltarens – eller förvaltarkollektivets – frihet kommer till

 

uttryck i fondbestämmelserna genom mer generösa placeringsbegräns-

 

ningar, t.ex. möjlighet till stora enskilda exponeringar och att använda sig

 

av derivatinstrument, blankning och belåning. Hedgefondernas place-

 

ringsstrategi och risknivå kan vara svår att förklara genom angivande av

 

vilka tillgångar de får placera i och vilka gränser som gäller för place-

 

ringarna. En hedgefond kan t.ex. ta en position i ett värdepapper som i

 

förhållande till det totala fondvärdet utgör en väsentligt högre andel än

 

vad t.ex. UCITS-direktivets regler tillåter. Samtidigt blankar fonden en

 

annan stor position som motverkar den första positionen vilket gör att

 

nettoexponeringen blir ”normal”. För att täcka in respektive ”bruttoposi-

 

tion” måste fondbestämmelserna ge betydligt vidare ramar än vad som

 

egentligen är den risk eller exponering som fonden anser sig ha. Fond-

 

bestämmelserna uttryckta på traditionellt sätt säger således inte så

 

mycket om hur hedgefonden arbetar. Som kompensation för detta krävs

 

att hedgefonderna kommunicerar andra mer rättvisande riskbegrepp till

 

sina investerare.

 

Förutom att hedgefonder har en riskstruktur som skiljer sig från van-

 

liga värdepappersfonder är verksamheten i allmänhet också betydligt

 

svårare att förstå. Förvaltarna av hedgefonder använder ofta många olika

 

och komplicerade finansiella modeller för sina placeringsval. Dessutom

 

krävs avancerade modeller för att många av de finansiella instrument

 

som används för hedgefondernas placeringar skall kunna värderas på ett

 

tillförlitligt sätt. Dessa omständigheter får till följd att avkastningen i en

 

hedgefond till stor del är beroende av förvaltarens skicklighet. Det kan

 

därför vara svårt för en utomstående att få inblick i hur fonderna sköts

 

och att utvärdera dem.

 

Också sättet att bestämma avgifterna är något som vanligen skiljer

 

hedgefonder från andra typer av investeringsfonder. Det är inte ovanligt

 

att hedgefondförvaltare tar ut en rörlig avgift – vid sidan av den vanliga

 

fasta avgiften – som är relaterad till fondens avkastning. Argumentet

 

bakom denna typ av arvoden brukar vara att det ger förvaltaren ytterli-

 

gare incitament att nå goda resultat, eftersom förvaltarens vinst stiger

244

med avkastningen i fonden. Nackdelen med denna typ av avgifter är att

Prop. 2002/03:150

de kan ge incitament till ett för fondandelsägarna orimligt högt riskta-

 

gande om fonden går dåligt. Förvaltaren ökar sina intäkter om risktagan-

 

det leder till en positiv avkastning i fonden, men gör ingen ekonomisk

 

förlust om spekulationen inte slår in. De rörliga avgifterna kan också

 

tänkas leda till ”för lågt” risktagande om fonden har haft en väldigt bra

 

avkastning. För förvaltaren kan det då finnas ett incitament för att placera

 

fondens medel så riskfritt som möjligt för att inte riskera den uppkomna

 

vinsten.

 

Hedgefonder har från tid till annan haft ett dåligt rykte eftersom det

 

inträffat att de har förlorat en stor del av sitt kapital och fått lov att stänga

 

verksamheten. Bland traditionella fonder har inte samma uppmärksam-

 

made krascher inträffat (även om vissa aktiefonder som placerat enligt

 

UCITS-direktivets regler tappat över 50 procent under år 2002). Det lig-

 

ger i de fria placeringsreglernas natur att hedgefonder kan förlora stora

 

delar eller t.o.m. hela sitt kapital. Å andra sidan finns det många exempel

 

på hedgefonder där förvaltningen har varit framgångsrik med hög och

 

jämn avkastning som följd.

 

Behövs en särreglering av hedgefonder?

 

Utredningen har kommit till slutsatsen att hedgefonder endast bör få säl-

 

jas till allmänheten via fondandelsfonder. Detta skulle bl.a. få till följd att

 

beroendet av en enskild förvaltare minskade. Hedgefonder som

 

utbjuds/säljs till allmänheten skulle också, genom förvaltaren av fondan-

 

delsfonden, få en professionell utvärdering i syfte att minska risken för

 

olämpliga förvaltare. Lösningen leder dock inte till att konsumenterna får

 

tillgång till en mer lättförståelig form av hedgefonder. Lösningen skulle

 

dessutom leda till ökade kostnader för konsumenten som, förutom

 

avgifter till förvaltaren av hedgefonderna, måste ersätta förvaltaren till

 

fondandelsfonden. Utredningen framhåller också att ställningstagandet

 

inte är självklart eftersom hedgefonder är en heterogen grupp och

 

avgränsningsproblem kommer att uppstå.

 

Det är onekligen så att hedgefonder har en riskstruktur som är betydligt

 

svårare att förstå än en vanlig investeringsfond. Vad gäller exempelvis en

 

aktiefond så finns det så gott som alltid ett index att jämföra fondens

 

avkastning och risk med; så är inte fallet med hedgefonder. Detta betyder

 

emellertid – som flera remissinstanser påpekat – inte nödvändigtvis att

 

hedgefonder i allmänhet har högre risk än andra typer av fonder, endast

 

att den skiljer sig från deras.

 

Vad remissinstanserna särskilt har förordat är att kraven på den infor-

 

mation som lämnas om hedgefonder skall utökas. Bara genom att en fond

 

benämns hedgefond får konsumenterna troligen en fingervisning om vil-

 

ken typ av produkt det är fråga om. Etiketten hedgefond är dock inte

 

något enhetligt begrepp och säger ingenting om fondens närmare inrikt-

 

ning. Vad som är avgörande är fondens egenskaper och inte om fondbo-

 

laget har valt att ge den benämningen hedgefond. Oftast informeras

 

potentiella sparare om respektive fonds särskilda karaktär. Fondbolagen

 

lämnar oftast uppgifter om att målet är en absolut avkastning, att fonden

 

har friare placeringsmöjligheter, om den resultatbaserade avgiften samt

 

om villkoren för in- och utträde.

245

Behovet av information och vikten av att informationen är anpassad till den kunskap om finansiella produkter som konsumenter normalt kan för- väntas ha är något som Finansinspektionen måste beakta när inspektio- nen fastställer de informationskrav som skall gälla för olika typer av fon- der. I fråga om hedgefonder är dock kravet på information särskilt stort.

Vi kan – i likhet med utredningen och remissinstanserna - konstatera att frågan om hedgefonder innehåller många svåra avvägningar.

De hedgefonder som för närvarande har fått tillstånd i Sverige är nationella fonder. Dessa fonder riktar sig framför allt till institutionella placerare. Några särskilda regler för försäljning av andelar till allmänhe- ten finns dock inte för sådana fonder. Till skillnad från många utländska fonder som går under benämningen hedgefonder driver de svenska hed- gefonderna emellertid tillståndspliktig verksamhet och står därmed under tillsyn. I den nya lagen om investeringsfonder föreslås dessutom ökade krav på fondbolagen bl.a. vad gäller lämplighet hos de personer som deltar i ledningen eller har större aktieinnehav i fondbolag. I jämförelse med vad som gäller för nationella fonder i dag innebär förslaget till lag om investeringsfonder att också specialfonder - och därmed även hedge- fonder - kommer att omfattas av ett mer omfattande regelverk. Enligt vår uppfattning bör fondlagstiftningen möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka allmänhetens tillgång dessa produkter. Klara regler till skydd för konsumenterna är grundläggande för allt fond- sparande. Det går dock inte att bortse från att fondsparande är förenat med risker oavsett vilka slags investeringsfonder man väljer att investera i. Det väsentliga är att fondspararna kan tillförsäkras sådan information om egenskaper och risker som är förenade med olika fondprodukter att de har möjlighet att avgöra om en viss fondprodukt är lämplig för deras sparande.

Vad som också måste tas med i bedömningen är att en särreglering för hedgefonder skulle medföra svåra avgränsningsproblem. Någon allmänt accepterad definition av begreppet hedgefond finns inte. Detta behöver i och för sig inte utgöra något hinder mot att man i lagen om investerings- fonder definierar vilka fonder som skall anses som hedgefonder vid tillämpningen av den lagen. En definition skulle dock inte lösa avgräns- ningsproblemen. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på detta område är det dessutom möjligt att det kommer att startas fonder som har liknande egenskaper som hedgefonder men som skulle falla utanför defi- nitionen eller fonder som skulle omfattas av definitionen trots att de skulle ha väsentligt andra egenskaper.

Vid en sammantagen bedömning anser vi att det inte har framkommit tillräckligt starka skäl för att föreslå en särreglering för hedgefonder. Några särskilda bestämmelser för formerna för försäljning av andelar i hedgefonder till allmänheten föreslås således inte. Vi vill dock under- stryka vikten av att investerarna ges en väl anpassad information vid investeringar i hedgefonder. Vi vill därvid även hänvisa till det förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter som beslutats av rege- ringen i maj 2003 (prop. 2002/03:133). Den föreslagna lagen skall gälla vid s.k. placeringsrådgivning och kommer att omfatta rådgivning som avser placering i hedgefonder.

Även om hedgefonder är mer fria i sin verksamhet gör sig kravet på riskspridning ändå gällande och en mer flexibelt utformad bestämmelse

Prop. 2002/03:150

246

såsom den beskrivits i avsnitt 11.3.4 om specialfonder bör omfatta även Prop. 2002/03:150 hedgefonder. Denna regel i kombination med en effektiv tillsyn gör att fondbestämmelserna för en hedgefond kan bli mer precisa utan att frånta

förvaltare av sådana fonder möjligheten att ta större positioner när så krävs. För hedgefonder är det emellertid mer adekvat att i fråga om kra- vet på riskspridning uttrycka det i spridning av antalet positioner snarare än spridning av antalet innehav.

11.3.6Specialfonder med möjlighet till obegränsade undantag från placeringsbestämmelser m.m.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särreglering för specialfonder som endast vänder sig till särskilt kapitalstarka investerare och för vilka det ges möjlighet att göra obegränsade undantag från lagens krav på placeringar och information m.m.

Utredningens förslag: Specialfonder som vänder sig endast till investerare som vid ett och samma tillfälle placerar åtminstone 500 000 kronor i fonden, får i sina fondbestämmelser göra obegränsade undantag från lagens krav på placeringar och information. Sådana fonder får också vara helt slutna.

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast Landsor- ganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens förslag. Hov- rätten över Skåne och Blekinge, Sjunde AP-fonden, Verket för närings- livsutveckling (NUTEK), Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges Aktiesparares Riks- förbund ifrågasätter den av utredningen föreslagna beloppsgränsen på 500 000 kronor. Hovrätten ifrågasätter om beloppsgränsen 500 000 kronor utgör ett effektivt hinder för konsumenter att placera pengar i de aktuella fonderna. Konsumentverket avstyrker att specialfon- der som vänder sig till investerare som placerar minst 500 000 kronor i fonden skall få göra obegränsade undantag i sina fondbestämmelser från lagens krav bl.a. vad gäller information. Finansinspektionen har inte något att invända mot att specialfonder för kvalificerade investerare omfattas av fondlagstiftningen eller att de skall krävas godkännande av inspektionen även för sådana fonder. Däremot ser inspektionen inte några skäl för att dessa fonder skall omfattas av inspektionens tillsyn. Sjunde AP-fonden anför att det torde finnas bättre sätt att definiera insti- tutionella kunder än genom ett minsta krav på investeringens storlek. NUTEK anser att enbart en beloppsmässig engångsinsättning inte är ett bra kriterium för att anses vara kvalificerad investerare. Dessutom är en gräns på 500 000 kronor alltför hög enligt NUTEK. Fondbolagens Före- ning, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen invänder mot principen att särskilja en viss typ av fonder från övriga med hjälp av en penninggräns. Enligt föreningarnas uppfattning bör en inves- terare som har en större summa att placera och av denna summa vill sätta in kanske en mindre del i en specialfond med t.ex. från andra specialfon- der avvikande placeringsinriktning inte vara förhindrad att göra detta. Aktiespararna anför att det bör tydligt stadgas att sådana fonder endast

får vara öppna för institutionella placerare och ifrågasätter det lämpliga i

247

att använda termen ”kvalificerad investerare” samt avgränsningen med Prop. 2002/03:150 ett minsta investerat belopp om 500 000 kronor. Enligt Aktiespararna är

sådana bedömningar inte avgörande. Aktiespararna menar vidare att det inte bör vara möjligt att medge undantag från bestämmelserna om infor- mationsbroschyr och informationsblad.

Skälen för regeringens bedömning: Tidigare har redogjorts för de grundläggande krav som bör ställas på specialfonder (avsnitt 11.2). I många fall medger dessa grundläggande krav att specialfonder kan beviljas undantag från vad som följer av UCITS-direktivet och följaktli- gen från vad som gäller för värdepappersfonder. Gemensamt för såväl värdepappersfonder som specialfonder är emellertid att dessa måste leva upp till fondlagstiftningens krav på ett gott konsumentskydd.

Utredningen har föreslagit en särreglering för specialfonder som är avsedda för investerare som inte kan anses vara i behov av ett sedvanligt konsumentskydd. För sådana fonder skall enligt utredningens förslag kunna medges obegränsade undantag från de allmänna placeringsregler och informationskrav som föreslås gälla enligt lagen om investeringsfon- der samt dessutom skulle de få vara helt slutna. Enligt utredningens för- slag skall andelar i sådana fonder få säljas enbart till de investerare som vid ett och samma tillfälle placerar minst 500 000 kronor i fonden. Som nämnts tidigare är konsumentskyddet det avgörande motivet för att reglera fondsparandet (se avsnitt 5.2). Remissinstanserna har bl.a. påtalat flera svårigheter som uppstår om man skall försöka att dra en gräns mel- lan investerare som bör omfattas av det konsumentskydd som gäller vid investeringar i värdepappersfonder och specialfonder och investerare som av olika anledningar inte kan anses vara i behov av ett lika långt- gående skydd. Därtill kommer frågan om vilka undantag som i så fall bör få medges för dessa fonder. Enligt vår uppfattning innebär emellertid de allmänna regler som föreslås för placeringar och information inte att vär- depappersfonder eller specialfonder därmed skulle vara mindre lämpliga för institutionella eller andra kapitalstarka investerares placeringar. Här- vid bör det också framhållas att det föreslås att fondbolag skall få möj- lighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning (se avsnitt 7.2.2). Detta torde medföra förbättrade förutsättningar för förvaltningstjänster som är särskilt anpassade till institutionella investerares önskemål samt samordningsfördelar inom fondbolagens förvaltning.

Vi gör därför bedömningen att det inte bör införas en särreglering för specialfonder som vänder sig endast till särskilt kapitalstarka investerare och för vilka det skulle ges möjlighet att göra obegränsade undantag från de allmänna kraven på placeringar och information m.m.

11.4Alternativa placeringstillgångar

Enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder får medlen i en fond, oavsett om det är en UCITS-fond eller en nationell fond, placeras i fondpapper eller andra finansiella instrument. Fonderna kunde därför med fog kallas för värdepappersfonder. Som framgår av avsnitt 10 skall medel i värdepappersfonder enligt vad som nu föreslås få placeras i fondpapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar, derivatinstrument

och på konto hos kreditinstitut. Alla dessa olika tillgångsslag kan inte

248

formellt sett hänföras till finansiella instrument, men det är fortfarande Prop. 2002/03:150 fråga om fonder som ger sina andelsägare tillgång till den finansiella

marknaden.

Regelverket för fondsparandet är således främst till för finansiella till- gångar. Utgångspunkten är att säkerställa en sund riskspridning och en likviditet som gör det möjligt för fondandelsägarna att få sina andelar inlösta när de så önskar. Fondsparandet är därför inte lämpligt för ett generellt sparande i annan egendom än finansiella tillgångar, t.ex. antik- viteter. Förutom svårigheter i värdering och omsättning är sådana inves- teringar förknippade med omfattande praktiska problem. En investerings- fond bör inte ägna sig åt varuhandel.

De begränsningar i vilka tillgångsslag som medlen i en värdepappers- fond får placeras i enligt UCITS-direktivet behöver trots detta inte auto- matiskt överföras till specialfonderna. Utomlands finns det t.ex. fonder som investerar i fastigheter och fonder som investerar i råvaror. Place- ringar i dessa tillgångsslag kan i vissa delar jämföras med placeringar i finansiella tillgångar. I de följande avsnitten diskuteras möjligheten att placera medel i specialfonder i fastigheter samt råvaror eller råvaruderi- vat.

11.4.1Fastigheter

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att närmare utreda frågan om fastighetsfonder skall tillåtas.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med rege- ringens.

Remissinstanserna: Konkurrensverket, Sjunde AP-fonden, AP-fastig- heter och Fastighetsägarna Sverige anser att det är motiverat att vidare utreda och finna lösningar på de problem som utredningen pekar på.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt delbetän- kande gjort en utförlig analys av om fastigheter är lämpliga som place- ringstillgång för specialfonder (se avsnitt 9.6.1 och 9.6.2 i delbetänkan- det). Några principiella hinder mot att specialfonder skulle få investera i fastigheter har utredningen inte funnit. Fastigheter som placeringstillgång är enligt utredningen en sparform som har många av de egenskaper som värdepapper har. Ett sådant förslag skulle också kunna gynna fastighets- marknaden. Utredningen har emellertid gjort bedömningen att skattepro- blematiken är en avgörande fråga. Att närmare ange lösningar på dessa problem har dock legat utanför utredningens mandat. Enligt utredningen skulle fastighetsfonder fordra relativt omfattande förändringar av fond- lagstiftningen, såvitt avser inte bara den grundläggande juridiska konstruktionen utan också avseende placeringsbestämmelser m.m. Utredningen gör bedömningen att det med hänsyn till skatteproblemati- ken för närvarande saknas tillräckliga skäl att göra sådana förändringar i fondlagstiftningen och i annan lagstiftning som skulle fordras för att införa fastighetsfonder.

Vi anser i likhet med utredningen att fastighetsfonder skulle kräva om- fattande förändringar av både fondlagstiftning och skattelagstiftning.

Enligt vår mening saknas skäl att utreda frågan närmare.

249

11.4.2

Råvaror och råvaruderivat

Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Medel i en specialfond får inte placeras i råva- ror men däremot, med tillstånd av Finansinspektionen, i derivat- instrument med råvaror som underliggande tillgång i samma omfatt- ning som i finansiella derivatinstrument. Som förutsättning krävs dock att dessa råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt leverera den underliggande tillgången.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga, som utredningen också har behandlat, är om medel i en specialfond skall kunna placeras i råvaror. Den fysiska handeln med råvaror skiljer sig markant från finan- siella investeringar. Fonden skulle i så fall kunna bli tvungen att köpa och sälja råvaror för leverans. En väl fungerande fond skulle säkert kunna undvika att någonsin behöva hantera råvarorna rent fysiskt. Leve- rans kan ju ske direkt från producenten (som fonden köper av) till kun- den (som fonden säljer till). Det kan dock uppstå situationer när detta inte är möjligt. De praktiska problem detta skulle medföra gör att fondformen lämpar sig sämre för denna typ av verksamhet. Det finns också en rad bättre alternativa strukturer för denna typ av verksamhet. Det bör därför inte vara möjligt att placera fondmedel direkt i råvaror.

Det förekommer emellertid handel med råvaror på den finansiella marknaden. Det handlas med finansiella instrument i form av olika deri- vatinstrument med en råvara som underliggande tillgång. Sådan handel äger rum på organiserade marknader, via finansiella mellanhänder (OTC- handel) och bilateralt mellan köpare och säljare. Det är främst fråga om derivatinstrument avseende metaller och energiprodukter (olja, el, gas m.m.).

Derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång innefattas i definitionen av finansiella instrument, om derivatinstrumenten är avsedda för handel på värdepappersmarknaden (prop. 1990/91:142 s. 141 och prop. 1999/2000:94 s. 38). Vad som menas med handel på värdepap- persmarknaden kan vara föremål för diskussion. Det torde dock innebära handel på en organiserad marknadsplats eller avtal om köp och försälj- ning som görs upp på penningmarknaden samt köp eller försäljning genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa tjänster (prop. 1990/91:142 s. 50).

På kraftmarknaden finns en officiell finansiell el-börs, administrerad av Nord Pool som ägs av Statnett SF och Affärsverket svenska kraftnät. På el-börsen noteras el-terminer av futurestyp (avräknas löpande under handelstiden före leverans) och av forwardtyp (avräknas i samband med avräkningsperiodens slutdatum) samt el-optioner. Optionerna är standar- diserade. Nord Pool agerar också som clearinghus och tar på sig mot- partsrisken. Vidare finns nio mäklarhus på den nordiska marknaden som sammanför köpare och säljare.

Finansinspektionen har inställningen att yrkesmässig handel med råva- ruderivat kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Tillstånd

att driva värdepappersrörelse inkluderar handel med råvaruderivat under

250

förutsättning att instrumenten avvecklas genom kvittning eller kontant- Prop. 2002/03:150 avräkning och att det därmed inte sker några leveranser av den fysiska

råvaran.

Råvaruderivat är med andra ord, åtminstone som huvudregel, att anse som finansiella instrument och medel i specialfonder bör därför också som utgångspunkt få placeras i dessa.

Enligt de nya reglerna i UCITS-direktivet anges särskilt för derivat- instrumenten vilka underliggande tillgångar som kan komma i fråga. Bland dessa tillgångar återfinns inte råvaror. En svensk värdepappers- fond kan följaktligen inte tillåtas att placera fondmedel i råvaruderivat.

Frågan är då om medel i en specialfond skall få placeras i råvaru- derivat. Den finansiella handeln med råvaruderivat, där instrumenten avvecklas genom kvittning eller kontantavräkning och där leverans av den fysiska råvaran inte sker, liknar i många avseenden handeln med finansiella derivatinstrument. I båda fallen kan handeln äga rum på en marknadsplats, där motpartsrisken är reglerad, eller via mellanhänder på den finansiella marknaden. Såväl råvaruderivat som finansiella derivat kan på olika sätt vara standardiserade.

Det finns därför inte några principiella skäl att behandla sådana råva- ruderivat som nämnts annorlunda än de finansiella derivatinstrumenten, åtminstone inte i fondlagstiftningen.

Skatterättsligt betraktas råvaruderivat inte som delägarrätter. Dessa skall i stället beskattas som övrig lös egendom. Det har i samband med tidigare lagstiftning (se prop. 1999/2000:2 s. 573) förts fram ett behov av att se över detta, men så har ännu inte skett.

Vi anser – i likhet med utredningen – att det bör vara möjligt att pla- cera medel i specialfonder i derivatinstrument med råvaror som underlig- gande tillgång i samma omfattning som i finansiella derivatinstrument. Som förutsättning bör dock krävas att dessa råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt leverera den underliggande tillgången. I likhet med vad som gäller i fråga om andra avvikelser från de place- ringsbestämmelser som gäller för värdepappersfonder bör det fordras tillstånd av Finansinspektionen för att medel i en specialfond skall få placeras i råvaruderivat.

11.5Möjligheten att begränsa inträde till fonden

Regeringens förslag: Fonden som sparform är förbehållen kollektiva investeringar och måste därför vara spridd till en större krets sparare. En specialfond behöver emellertid inte vara riktad till allmänheten, utan det kan i fondbestämmelser anges att fonden riktar sig till en på förhand särskilt angiven och avgränsad krets investerare.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förutom att utredningen har föreslagit att det i lagen om investeringsfon- der även bör införas en uttrycklig rätt för ett fondbolag att i vissa fall vägra en investerare att köpa andelar i en fond trots att denne tillhör den i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.

251

Remissinstanserna: Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen ställer sig positiva till försla- get att specialfonder får begränsa sin kundkrets men har ifrågasatt vad som menas med att kretsen inte får vara ”för snäv”.

Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande fondlagstiftningen och UCITS-direktivet beskrivs fondverksamhet som en verksamhet i vil- ken det tillhandahålls en finansiell tjänst till ett kollektiv eller, närmare angivet, till allmänheten. Med detta krav måste en fond rikta sig till alla utan åtskillnad. Fondbolaget anses därmed ha en generell kontraherings- plikt, en skyldighet att sälja andelar i de fonder som fondbolaget förvaltar till alla som önskar köpa. Denna plikt gäller i dag oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en nationell fond.

Kravet på att en fond skall vända sig till allmänheten grundar sig i gränsdragningsproblem med andra företag för kollektiva investeringar. I UCITS-direktivet anges att regleringen av andra företag för kollektiva investeringar som inte omfattas av direktivet erbjuder en mängd problem som måste lösas med hjälp av andra bestämmelser (se stycke 6 i ingres- sen, beaktandemeningen oräknad). I förarbetena till 1974 års aktie- fondslag angavs likaså, att det saknades anledning att underkasta en verksamhet, som inte vänder sig till allmänheten, begränsningar som inte är nödvändiga från allmän synpunkt (prop. 1974:128 s. 105). I stället borde den enskilde ha frihet att i största möjliga utsträckning själv bestämma om sina ekonomiska förhållanden. Därvid nämndes särskilt s.k. aktiesparklubbar.

Det kan ifrågasättas om de avgränsningsproblem som angetts som skäl för den nuvarande ordningen är av sådan tyngd att specialfonder bör tvingas att rikta sig till allmänheten. Det kan finnas flera skäl till varför en fondförvaltare anser det nödvändigt att begränsa ”sina” fonders kund- krets.

Det stora flertalet fonder riktar sig till konsumenter, medan ett fåtal fonder är avsedda för mer kapitalstarka investerare. De sistnämnda kan kallas för professionella eller sofistikerade investerare och, i förekom- mande fall, institutionella investerare. Gemensamt för dessa investerare är att de anses, eller förutsätts, besitta särskilda kunskaper som ger dem bättre möjligheter att bedöma komplicerade investeringsstrategier och närmare avväga risken med en viss fondprodukt. Enligt nuvarande reglering måste även sådana fonder rikta sig till allmänheten och de fondbolag som har ett intresse att begränsa antalet andelsägare har löst problemet med att kräva en viss minimiinsättning. Visserligen riktar sig en sådan fond till allmänheten i det att alla som har möjlighet att uppfylla kravet på minimiinsättningen får köpa andelar, men med krav på flera hundratusen kronor synes en sådan fond inte direkt vara avpassad för småsparare.

Det kan också finnas legala skäl till varför en fond inte kan rikta sig till allmänheten. Kontraheringsplikten kan strida mot andra länders fondlag- stiftning. USA tillåter t.ex. inte att fondföretag marknadsför sig mot ett stort antal investerare (a Securities Offering) om de inte har tillstånd till detta av den amerikanska motsvarigheten till Finansinspektionen, Secu- rities and Exchange Commission (SEC). En svensk värdepappersfond får emellertid inte vägra amerikanska investerare tillträde till fonden. Skulle ett stort antal investerare köpa fondandelar kan SEC anse att det skett en

Prop. 2002/03:150

252

otillåten marknadsföring (an unauthorised Securities Offering), vilket är brottsligt.

Vid sidan av dessa praktiska skäl till varför det är önskvärt att begränsa kundkretsen finns andra skäl. En fackförening som vill starta en fond för enbart sina medlemmar kan inte göra det med hänsyn till allmänhets- begreppet. På samma sätt kan inte ett större företag bilda fonder som ute- slutande riktar sig till de anställda. Lösningen blir att fonden i sin mark- nadsföring endast riktar sig till den avsedda kundkretsen. Fonder som riktar sig till en viss krets personer kan således även de vara avsedda för konsumenter.

Till fondsparandets speciella karaktär hör det faktum att ett kollektiv av investerare går samman och anlitar en förvaltare med på förhand fast- ställda ramar för uppdraget. Den fråga som följer blir då om sådan verk- samhet som inte riktar sig till allmänheten skall omfattas av fondlagstift- ningen. Argumentet är att sådan verksamhet inte behöver ett särskilt lag- stadgat skydd. Särskilda krav på organisation, information och tillsyn är nämligen nära förknippade med verksamhet som riktar sig till allmänhe- ten. De problem som kan följa med ett kollektivt ägande, till exempel ansvaret för förvaltaren och andelsägarnas inbördes rättsliga förhållande, är dock inte exklusiva för de företag som riktar sig till allmänheten.

Ett gemensamt ägandes särskilda karakteristik är inte förbehållen fond- sparandet. Den associationsrättsliga lagstiftningen tar sikte på olika for- mer för samarbete mellan flera ägare; samäganderättslagen likaså. I den nuvarande fondlagstiftningen finns också hänvisningar till gränsdrag- ningen mot aktiebolag, ekonomiska föreningar och lagen om samägande- rätt. Det finns dessutom möjligheter för flera personer att enligt den all- männa förmögenhetsrätten via avtal med varandra reglera de inbördes relationerna i olika avseenden. Den legala ram som uppställs i den nuva- rande fondlagstiftningen har emellertid visat sig väl lämpad för kollek- tiva investeringar. Det kan därför finnas praktiska skäl för att även låta företag för kollektiva investeringar som riktar sig till en viss begränsad krets personer omfattas av lagstiftningen. Skyddet för konsumenten synes likaså vara lika angeläget oavsett om en fond riktar sig till allmän- heten eller till exempelvis alla SACO- eller LO-medlemmar.

Det finns därför anledning att inte utan vidare begränsa den lagregle- rade fondverksamheten till att avse endast sådana fonder som utan några inskränkningar riktar sig till allmänheten. Alltjämt återstår frågor kring gränsdragningen. Mot andra i lag reglerade samarbetsformer bör detta inte vara något problem. Som i dag kan en hänvisning till aktiebolagsla- gen, lagen om ekonomiska föreningar och samäganderättslagen utgöra en naturlig avgränsning. Meningen är inte heller att en fondlagstiftning skall omfatta s.k. aktiesparklubbar, dvs. då exempelvis några arbetskamrater går ihop och köper aktier tillsammans.

Det är viktigt att skilja på kollektiv och individuell portföljförvaltning. Olika regler gäller nämligen för dessa verksamheter. Individuell portfölj- förvaltning innebär i huvudsak att förvaltaren handlar med finansiella instrument för annans räkning. Förvaltaren kan ha detaljerade instruktio- ner om vad denne får göra, men kan även ha ett friare uppdrag. För de olika verksamheterna gäller emellertid olika tillstånd och olika regler om t.ex. kapitaltäckning och investerarskydd. Medan den kollektiva portfölj- förvaltningen regleras i huvudsak av fondlagstiftningen återfinns regler

Prop. 2002/03:150

253

för den individuella förvaltningen i flera olika EG-direktiv och nationella

Prop. 2002/03:150

lagar. Regler finns bl.a. i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG).

 

Dessa har genomförts i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Vidare

 

finns regler i direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kre-

 

ditinstitut92. Dessa har genomförts i bl.a. lagen (1994:2004) om kapital-

 

täckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

 

Därtill omfattas sådan individuell förvaltning av bestämmelserna om

 

investerarskydd som finns i lagen (1999:158) om investerarskydd93.

 

Det finns exempel på där fondformen öppnats även för en enda inves-

 

terare. I tysk fondlagstiftning ges möjlighet till s.k. specialfonder som

 

riktar sig till maximalt 10 juridiska personer. Det är dock möjligt och

 

vanligt att sådana specialfonder riktar sig till endast en investerare. Bak-

 

grunden är att det i Tyskland finns ett behov av motsvarande individuell

 

portföljförvaltning i den legala form fondlagstiftningen tillhandahåller.

 

Detta gäller särskilt de tyska pensionsstiftelserna.

 

Med hänsyn till behovet av att skilja mellan kollektiv och individuell

 

förvaltning kan fondbolaget inte tillåtas att fritt få bestämma till vem

 

fonden skall rikta sig. En sådan möjlighet skulle kunna missbrukas så att

 

reglerna om kapitaltäckning m.m. kringgicks.

 

En utgångspunkt är att Finansinspektionen, som lämnar tillstånd för

 

såväl kollektiv som individuell portföljförvaltning, också är bäst lämpad

 

att bevaka gränsen mellan dessa typer av förvaltning. Ett grundläggande

 

krav är därför att begränsningar i investerarkretsen skall göras i fondbe-

 

stämmelserna, vilka skall godkännas av Finansinspektionen.

 

Vi anser att det - i likhet med vad utredningen har föreslagit - för spe-

 

cialfonderna bör införas en möjlighet att begränsa den krets till vilken en

 

sådan fond riktas. Detta innebär en ändring i förhållande till vad som

 

i dag gäller för nationella fonder. En specialfond bör därvid kunna riktas

 

till en särskilt angiven och avgränsad krets investerare. Denna krets av

 

investerare får emellertid inte vara alltför snäv.

 

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och

 

Svenska Bankföreningen har efterfrågat ett förtydligande härvid. En

 

fråga som enligt föreningarna är av intresse är om det skulle vara tillåtet

 

med en specialfond riktad endast till Premiepensionsmyndigheten, förut-

 

satt att fonden i övrigt uppfyller de krav som ställs för att en fond skall få

 

förekomma i premiepensionssystemet. Enligt vad som nu föreslås kom-

 

mer specialfonder emellertid inte att ges tillgång till premiepensions-

 

systemet (se avsnitt 11.8), varför den frågan inte blir aktuell. Det finns

 

därför skäl att återkomma till föreningarnas fråga vid en eventuell fram-

 

tida lagändring som skulle ge specialfonder tillträde till premiepensions-

 

systemet.

 

Att i fondbestämmelserna ange att fonden är öppen för alla anställda på

 

ett visst medelstort företag, alla medlemmar i en viss förening med ett

 

inte alltför ringa antal medlemmar eller alla i ett visst yrke kan ses som

 

exempel på vad som bör ligga väl inom möjlighetens ramar. Avgräns-

 

ningen får givetvis inte verka diskriminerande eller i övrigt stå i strid

 

med de värden som samhället avser att skydda. För tydlighetens skull bör

 

påpekas att det är fråga om en krets av investerare, dvs. att den angivna

 

92 Direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG).

254

93 Direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG).

kretsen mycket väl kan bestå av t.ex. institutionella investerare. Inom Prop. 2002/03:150 ramen för dessa begränsningar faller även de i dag så vanliga kraven på

en minsta insättning i fonden.

I syfte att upprätthålla gränsen mot individuell portföljförvaltning, samt till säkerställande av en öppen och sund fondmarknad, anser vi att fondbolaget måste sälja fondandelar till de investerare som ingår i den särskilt angivna och avgränsade kretsen. I så måtto förespråkas alltjämt, åtminstone som en huvudregel, en kontraheringsplikt. Annars skulle den kollektiva sparformen lätt kunna omvandlas till ett individuellt uppdrag.

Naturligtvis innebär den kontraheringsplikt som måste anses gälla inte något hinder mot att ett fondbolag vägrar en investerare att köpa andelar i en specialfond om fondbolaget annars skulle handla i strid mot svensk eller utländsk lag eller någon annan författning. Enligt vår uppfattning finns det därför inte något behov av att - såsom utredningen har föresla- git - införa en uttrycklig rätt för ett fondbolag att i vissa fall vägra en investerare att köpa andelar i en specialfond trots att denne tillhör den i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.

11.6Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde

En av de grundläggande förutsättningarna i en värdepappersfond som vänder sig till allmänheten är att andelsägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Det innebär en trygghet för fondspararen att alltid kunna lösa in sina andelar och är troligen en förut- sättning för fondernas stora spridning till allmänheten. Principen åter- finns i UCITS-direktivet och infördes i svensk rätt redan genom 1974 års aktiefondslag. I förarbetena till den lagen sades även att slutna fonder inte borde få förekomma inom ramen för fondsparande utan enbart via de befintliga associationsformerna t.ex. investmentföretagen (prop. 1974:128 s. 94 f.). Synsättet förändrades dock inför den nu gällande lag- stiftningen. I förarbetena till dagens lag uttalades att även slutna fonder kunde erbjuda fördelar för vissa sparare och att sådana kunde tillåtas genom särskilt tillstånd såsom nationell värdepappersfond (prop. 1989/90:153 s. 38).

Slutna fonder förekommer emellertid inte i någon större utsträckning. Det finns å andra sidan andra investeringsmöjligheter som kan liknas vid en sluten fondinvestering. En sådan är investmentföretag, en annan är olika sammanslutningar via kommanditbolagsformen. Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 9.8) redogjort för dessa investeringsmöjlighe- ter.

11.6.1Delvis slutna specialfonder

Regeringens förslag: Specialfonder får vara delvis slutna. En special- fond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en gång per år. För sådana fonder skall det på förhand anges under vilka tidsperio- der andelarna kan lösas in.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

255

Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens förslag: Ur fondspararens perspektiv kan en investering i ett investmentföretag mycket väl vara ett bra sparalternativ. Genom dessa investeringar når fondspararen en annan typ av placeringar som samtidigt uppfyller de krav som en fondsparare kan ställa på den som förvaltar kapitalet. Det går alltså mycket väl att kombinera sitt fond- sparande med sparande i investmentföretag. Det finns därför inte skäl att skapa särskilda specialfonder för motsvarande ändamål som investment- företagen eller att tillåta helt slutna fonder.

En placering i ett investmentföretag kan således utgöra ett alternativ till fondsparande. Det kan emellertid också finnas goda skäl att för fon- der med olika typer av inriktningar begränsa möjligheten till inlösen av andelar utan att det åsidosätter konsumentskyddsintresset. För hedgefon- der kan det t.ex. på grund av olika placeringsstrategier redan i dag före- dra att begränsa uttag och insättningar. Det kan också tänkas finnas andra skäl till varför en fond bör vara sluten. Fonder där medlen placeras i finansiella instrument som handlas på illikvida marknader eller i instru- ment där likviditeten kan vara ett problem kan tänkas fungera bättre om de är slutna.

Det kan således finnas specialfonder för vilka det kan finnas godtag- bara skäl att åtminstone periodvis vara stängda för inlösen. Vi anser där- för – i likhet med utredningen – att specialfonder under vissa förutsätt- ningar bör få vara delvis slutna. En förutsättning bör vara att fondspara- ren i sådana fall på förhand vet vid vilka tidsintervall som andelarna i fonden kommer att kunna lösas in och att avståndet mellan dessa inte är alltför stort. Skälet till det är att fondsparandet bör vara ett relativt likvitt sparande med tanke på dess allmänna spridning. Inlåsning av kapital i perioder som är längre än ett år är således inte lämplig för fondsparandet som sparform.

11.6.2Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)

Regeringens bedömning: Särskilda slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag (entreprenörsfonder) bör inte hanteras inom ramen för fondlagstiftningen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) anser att utredningen har behandlat denna fråga enbart ur ett konsument- skyddsperspektiv. Enligt NUTEK behövs nya finansieringsformer och nya samarbetsmöjligheter för små och växande företag; det pågår en om- strukturering och de små företagens behov riskerar att annars att hamna i skymundan.

Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt delbetän- kande (avsnitt 9.8.5) gjort en utförligt analys av om specialfonder kan anses vara en lämplig form för investeringar i riskkapital i onoterade bolag och därvid kommit fram till att särskilda slutna fonder för inves- teringar i nystartade onoterade företag (entreprenörsfonder) är mindre lämpliga att hantera inom ramen för fondlagstiftningen.

Prop. 2002/03:150

256

En väl fungerande riskkapitalförsörjning är av stor betydelse för att Prop. 2002/03:150 främja nyföretagande och tillväxt i små och medelstora företag. Såsom

utredningen har konstaterat finns det flera olika associationsformer som lämpar sig väl för riskkapitalinvesteringar; en del av dessa kanske i första hand vänder sig till institutionella placerare eller andra större aktörer på kapitalmarknaden, medan andra vänder sig till allmänheten på samma sätt som värdepappersfonder och specialfonder gör. I sin analys har utredningen funnit flera olika argument som talar mot att varken värde- pappersfonder eller specialfonder eller den lagstiftning som reglerar sådan verksamhet lämpar sig för denna typ av riskkapitalinvesteringar som det nu är fråga om. Dessa argument omfattar emellertid också andra aspekter än vikten av ett gott konsumentskydd. Vi finner vid en samlad bedömning att det i enlighet med utredningens förslag i den föreslagna lagen om investeringsfonder inte bör införas en möjlighet att bilda sär- skilda, slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag.

11.7Informationskrav för specialfonder

Regeringens förslag: I fondbestämmelserna för en specialfond skall anges att den är en specialfond samt på vilket sätt fonden avviker från de regler som annars gäller för värdepappersfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens förslag: Som för hedgefonder (se avsnitt 11.3.5) finns det skäl att låta det tydligt framgå i all information som lämnas avseende en specialfond, att den är en sådan fond. Det finns också skäl att ytterligare stärka konsumentskyddet genom att kräva att det i all information om en specialfond tydligt skall anges vilka undantag som meddelats för fonden. Därvid är det inte tillräckligt att, som i dag sker, endast ange att undantag har medgetts från bestämmelserna för vär- depappersfonder. I fondbestämmelserna för specialfonden måste utförligt redovisas de avvikelser som gäller fonden i jämförelse med värdepap- persfonder. Har en specialfond t.ex. undantag från riskspridningsreglerna som innebär att fonden får placera medel med upp till 20 procent av fon- dens förmögenhet hos en enskild emittent, skall det tydligt framgå att detta avviker från vad som normalt gäller för värdepappersfonder.

11.8

Specialfonder och värdepappersfonder i annan

 

 

 

lagstiftning

 

 

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelser i skattelagar och andra lagar där

 

 

begreppet värdepappersfonder förekommer ändras till att avse inves-

 

 

teringsfonder, dvs. såväl specialfonder som värdepappersfonder.

 

 

Bestämmelserna i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-

 

 

sion avseende vilka fonder som får förekomma i systemet för premie-

 

 

pensionen skall dock inte omfatta specialfonder. Möjligheten i lagen

 

 

att tillåta även nationella fonder som efterbildar ett index tas bort. En

 

 

motsvarande ändring görs i lagen (2000:192) om allmänna pensions-

257

 

 

 

fonder (AP-fonder) avseende Sjunde AP-fondens förvaltning av Pre- mievalsfonden och Premiesparfonden. De nya placeringsbestämmel- serna för värdepappersfonder skall gälla även i Sjunde AP-fondens förvaltning.

Bestämmelsen i 1 kap. 3 b § lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse - om möjligheten för en försäkringsmäklare att som sidoverk- samhet förmedla fondandelar utan tillståndsplikt – skall även gälla specialfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna

Skattelagstiftningen

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Föreningarna framhåller att det för att undvika oklarheter bör klargöras i motiven att de ändringar som föreslås innebär förtydliganden snarare än materiella ändringar. Kammarrätten i Stockholm påpekar att om en svensk investeringsfond placerar sina medel i en annan svensk investeringsfond skall båda fon- derna enligt regeln i 39 kap. 14 § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229) ta upp 1,5 procent av värdet på delägarrätterna i respektive fond trots att det i grund och botten rör sig om samma underliggande tillgångar. Genom att schablonbeskattning sker både hos den fond som har sina placeringar i diverse finansiella instrument och hos fondandels- fonden blir i praktiken samma innehav av delägarrätter beskattat flera gånger. Kammarrätten ifrågasätter om en sådan ordning är förenlig med vad som åsyftas med regeln om schablonbeskattning. Enligt kammarrät- ten motiverar detta förhållande samt den hämmande effekt beskattnings- konsekvenserna kan få vid en jämförelse mellan olika placeringsalterna- tiv att denna fråga blir föremål för ytterligare överväganden. Riksskatte- verket (RSV) konstaterar att enligt utredningens förslag kommer begrep- pet investeringsfond att ha en betydligt vidare omfattning än definitionen av värdepappersfond i lagen om värdepappersfonder; vissa investerings- former som har mycket lite gemensamt med vad som i dag definieras som värdepappersfonder kommer således att kunna godkännas som investeringsfonder. Eftersom de skatterättsliga reglerna enligt förslaget kopplas till begreppet investeringsfonder, kommer således även dessa investeringsformer att omfattas av nämnda regler. RSV har uppfattat att utredningens förslag medför att t.ex. en helt sluten hedgefond, som i stor omfattning använder sig av blankning och belåning av värdepapper och som har hög omsättningshastighet i sitt innehav, kommer att omfattas av reglerna om skattefrihet för kapitalvinster och schablonbeskattning. RSV har ifrågasatt om en sådan fond kan anses utgöra det slag av ”mellan- handsägare” som dessa regler ursprungligen avsåg att omfatta. Enligt RSV:s uppfattning rör det sig i realiteten snarare kanske mer om någon form av näringsverksamhet än om kapitalförvaltning i vanlig mening. RSV har dock svårt att överblicka konsekvenserna av att skattereglerna föreslås kopplas till det - i förhållande till nuvarande begreppet värde-

Prop. 2002/03:150

258

pappersfond - vidare begreppet investeringsfond. Det kan enligt RSV inte uteslutas att detta kan få vissa oönskade skattemässiga effekter. Sveriges Advokatsamfund anför att en harmonisering är önskvärd även inom skattelagstiftningen. Ett exempel på där det nuvarande skatterätts- liga regelverket inte är harmoniserat är att värdepappersfonder som huvudsakligen placerar sina tillgångar i aktier och andra delägarrätter (aktiefonder) beskattas annorlunda jämfört med sådana värdepappersfon- der vars innehav endast består av fordringar och andra finansiella instru- ment (räntefonder). Enligt Advokatsamfundets uppfattning bör det därför i framtiden göras en översyn av den skattelagstiftning som berör investeringsfonder i syfte att nå en harmonisering inom detta område.

Försäkringar och pensioner

Finansinspektionen konstaterar att utredningens förslag föranleder en följdändring av försäkringsrörelselagen (1982:713) som innebär att för- säkringsbolagen får möjlighet att skuldtäcka även med utländska natio- nella fonder. Enligt Finansinspektionens uppfattning fordrar en utvidg- ning i detta avseende särskilda överväganden som lämpligen bör göras av Utredningen om översyn av försäkringsbolagens placeringsregler (FI 2001:11). Premiepensionsmyndigheten (PPM) delar i och för sig utred- ningens uppfattning att det saknas skäl att göra skillnad mellan värde- pappersfonder och specialfonder – liksom mellan svenska och utländska fonder. En förutsättning är dock att ett tillräckligt gott konsumentskydd uppnås, t.ex. genom en tydlig och precis lagstiftning i fråga om vilken nivå för riskspridning som skall vara tillåten för specialfonder. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta utvecklingen av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. Det är enligt PPM tänkbart att det kommer att finnas specialfonder som till sin utformning är mindre lämpliga för pre- miepensionssystemet och som därför bör ligga utanför. PPM tillstyrker att undantagsbestämmelsen avseende indexfonder i lagen om inkomst- grundad ålderspension tas bort. Detta skulle innebära att premiepensions- systemet tills vidare i princip bara kommer att rymma värdepappersfon- der. Enligt PPM:s mening bör det dock införas en övergångsbestämmelse som tillåter att sådana nationella fonder som nu finns i systemet, och som inte ombildas till värdepappersfonder, ändå får finnas kvar så länge de inte ändrar sina fondbestämmelser på ett sätt som för dem längre bort från reglerna i UCITS-direktivet. Sjunde AP-fonden har uppfattningen att specialfonder skall tillåtas inom ramen för premiepensionssystemet på samma sätt som inom fondförsäkringssparande och individuellt pensions- sparande (IPS). Enligt Sjunde AP-fondens mening är det orimligt att ha olika skyddsnivåer för olika typer av pensionssparande. Det är på intet sätt heller självklart att en investering i en specialfond innebär en högre risk för investeraren jämfört med en investering i en UCITS-fond. Samma fondutbud bör kunna erbjudas inom samtliga former av fondbaserat pensionssparande. Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning bör även en parallell regelförändring göras i Sjunde AP-fondens regelverk så att det blir konkurrensneutrala villkor mellan Sjunde AP-fondens bägge fonder och övriga fonder inom premiepensionssystemet. Enligt

Prop. 2002/03:150

259

Konkurrensverket vore det från konkurrenssynpunkt önskvärt att öppna Prop. 2002/03:150 upp premiepensionssystemet för specialfonder. Detta eftersom det på

intet sätt är självklart att en investering i en specialfond generellt innebär en högre risk för investeraren jämfört med en investering i en UCITS- fond. Även enligt Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandla- reföreningen och Svenska Bankföreningen bör premiepensionssystemet öppnas för specialfonder. Föreningarna finner inga skäl för att i detta avseende göra skillnad mellan värdepappersfonder och specialfonder. De framhåller att det torde finnas specialfonder med betydligt lägre risk än vissa ”traditionella” värdepappersfonder samt att frågan bör övervägas på nytt.

Skälen för regeringens förslag

Lagen om investeringsfonder föreslås bli utformad så att regelverket för specialfonder blir tydligare än vad som i dag gäller för nationella fonder. Vidare föreslås att investeringsfonder, dvs. såväl värdepappersfonder som specialfonder, får en gemensam grundstruktur med regler om till- ståndsplikt, tillsyn, förvaringsinstitut, rättslig ställning etc. (se avsnitt 11.2). Det kommer dock att finnas stora skillnader i regleringen av värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder, men inte specialfonder, får fritt säljas inom EES. Specialfonder, men inte värde- pappersfonder, får placera i råvaruderivat etc.

Utgångspunkten är emellertid att de två formerna av investeringsfon- der skall behandlas lika i fondlagstiftningen. Som en konsekvens härav bör de därför vara det även i annan lagstiftning.

Utredningen har i sitt delbetänkande inte kunnat skönja någon enhetlig modell avseende regleringen i annan lagstiftning av värdepappersfonder i allmänhet och nationella fonder i synnerhet. Utredningen har därvid kon- staterat att det i många lagar talas endast om värdepappersfonder samt att det av förarbetena eller praxis ibland, men inte alltid, framgår om reg- lerna skall tillämpas på nationella fonder eller inte. Enligt utredningen kan detta till en del förklaras med att de relevanta bestämmelserna ändra- des eller tillkom strax efter ikraftträdandet av lagen om värdepappersfon- der och att det vid den tidpunkten inte bildats någon praxis kring reglerna för de nationella fonderna. I något fall undantas dock uttryckligen natio- nella fonder i lagtexten.

Vi finner i likhet med utredningen att vid en översyn av de lagar som hänvisar till lagen om värdepappersfonder bör utgångspunkten vara att värdepappersfonder och specialfonder skall behandlas på samma sätt, om det inte finns särskilda skäl som talar för en annan ordning.

Skattelagstiftningen

Hänvisningar till lagen om värdepappersfonder förekommer i en rad lagar inom detta område. Så är fallet i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, kupongskattelagen (1970:624), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, skattebetal- ningslagen (1997:483), inkomstskattelagen (1999:1229), lagen

260

(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Gemensamt för dessa lagar är att någon skillnad i beskattningshän- seende mellan värdepappersfonder och nationella fonder inte eftersträ- vas.

Frågan om hur nationella fonder skall bedömas i skattehänseende behandlades av Regeringsrätten i ett rättsfall från 1996 (RÅ 1996 ref. 32). I rättsfallet angavs att nationella fonder hade samma grund- struktur som övriga värdepappersfonder enligt lagen och omfattades formellt sett av definitionen i 1 § lagen om värdepappersfonder. Skatte- rättsnämnden, med vilken Regeringsrätten instämde, fann därför att de nationella fonderna skulle beskattas på samma sätt som övriga värdepap- persfonder.

I förarbetena till inkomstskattelagen (prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 453) konstaterades att någon särskild definition av ”värdepappersfond” inte behövdes i inkomstskattelagen eftersom ordet inte har någon annan inne- börd än den som anges i lagen om värdepappersfonder. Beträffande omfattningen hänvisades också till ovan angivna avgörande av Rege- ringsrätten. Någon materiell skillnad avsågs inte heller jämfört med tidi- gare skattelagstiftning.

Någon skillnad mellan värdepappersfonder och nationella fonder görs således inte i inkomstskattelagen och terminologin bör därför anpassas till den nu föreslagna. I förhållande till nu gällande skattelagstiftning innebär denna anpassning inte någon materiell förändring.

Även utländska värdepappersfonder regleras i inkomstskattelagen (se t.ex. 6 kap. 10 a och 16 a §§). De termer och uttryck som anges i inkomstskattelagen omfattar också motsvarande utländska företeelser, om det inte anges eller framgår av sammanhanget att endast svenska företeelser avses. Skatteutskottet har t.ex. uttalat (bet. 2000/01:SkU9 s. 6) att andelsägare i de utländska fonder som motsvarar svenska värdepap- persfonder ”vad avser öppenhet, reglering samt kontroll” borde beskattas för sin andel på samma sätt som andelsägare i svenska värdepappersfon- der. Härigenom undviks diskriminerande och svåradministrerade skatte- regler.

I linje härmed bör hänvisning göras till utländska investeringsfonder där det i dag hänvisas till utländska värdepappersfonder. En sådan ändring bör inte medföra någon skillnad i materiellt hänseende.

Lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen innehåller två paragra- fer vari värdepappersfonder nämns (4 kap. 65 och 76 §§). Inkomst- skattelagen trädde i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. De angivna bestämmelserna avser äldre förhållan- den och behöver inte ändras.

Enligt mervärdesskattelagen undantas från skatteplikt viss verksamhet, bl.a. värdepappershandel. Sådan verksamhet omfattar också förvaltning av värdepappersfonder (3 kap. 9 § mervärdesskattelagen). En motsva- rande bestämmelse infördes år 1992 i den tidigare lagen (1968:430) om mervärdeskatt (SFS 1991:1755). I den äldre bestämmelsen fanns en uttrycklig hänvisning till 1 § 1 stycket lagen om värdepappersfonder, men i förarbetena (jfr prop. 1991/92:50 s. 17) diskuterades inte innebör- den. Någon skillnad mellan värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet och nationella fonder har inte avsetts; även förvaltning av nationella fon-

Prop. 2002/03:150

261

der omfattas av målsättningen att undanta från skatteplikt bank- och

Prop. 2002/03:150

finansieringstjänster samt värdepappershandel och ”därmed jämförlig

 

verksamhet”. Hänvisning bör därför göras till investeringsfonder.

 

I lagen om arvsskatt och gåvoskatt finns två bestämmelser som tar

 

sikte på värdepappersfonder. I 23 § B regleras till vilket värde aktier,

 

värdepappersfonder och andra värdepapper som omsätts marknadsmäs-

 

sigt skall tas upp. I 37 § 3 mom. anges att gåvoskatt skall utgå för utdel-

 

ning från en värdepappersfond till andra än andelsägare. Värderings-

 

regeln i 23 § B ändrades år 1991 med anledning av lagen om värdepap-

 

persfonder (SFS 1990:1434, prop. 1990/91:54 s. 325). I motiven uttala-

 

des inte om det med värdepappersfonder avsågs även nationella fonder.

 

En värdering enligt 23 § B bör dock vara densamma oavsett om det är

 

fråga om en fond enligt bestämmelserna i UCITS-direktivet eller med

 

andra placeringsbestämmelser. Bestämmelsen om gåvoskatt i 37 §

 

3 mom. ändrades år 1999 (SFS 1998:247, prop. 1997/98:50 s. 22 f. och

 

s. 33) från att ha gällt endast allemansfonder till att avse alla värdepap-

 

persfonder som ger utdelning till andra än andelsägarna (t.ex. ideella

 

organisationer). I motiven diskuterades däremot inte om bestämmelsen

 

även avsåg utdelning från nationella fonder. Någon skillnad avsågs dock

 

inte. De två bestämmelserna bör därför ändras i enlighet med den nya

 

terminologin.

 

Även övrig skatterättslig lagstiftning omfattar såväl värdepappersfon-

 

der som nationella fonder. I lagen om självdeklaration och kontrollupp-

 

gifter anges uttryckligen att även förvaltare av nationella fonder skall

 

lämna kontrolluppgifter (10 kap. 3 § första stycket 2).

 

Några av remissinstanserna har ifrågasatt om samtliga specialfonder

 

bör omfattas av samma skatteregler som övriga investeringsfonder.

 

Såsom framgår ovan har en enhetlig behandling av värdepappersfonder

 

och nationella fonder i beskattningshänseende eftersträvats. Enligt vår

 

uppfattning är det önskvärt att så långt som möjligt behålla denna likabe-

 

handling även när det gäller värdepappersfonder och specialfonder.

 

Någon materiell ändring av beskattningsreglerna är således inte avsedd.

 

Genom den föreslagna lagen om investeringsfonder kommer special-

 

fonder att omfattas av ett regelverk som i jämförelse med vad som i dag

 

gäller för nationella fonder i vissa avseenden kommer att ge utrymme för

 

större möjligheter till avvikelser från de regler som gäller för värdepap-

 

persfonder och i andra avseenden mindre möjligheter. Utrymmet för

 

undantag är i och för sig relativt vitt. Det kan därför inte uteslutas att det

 

i framtiden kommer att ges tillstånd för specialfonder som avviker från

 

de nationella fonder som finns i dag.

 

Sammanfattningsvis finner vi att det inte har framkommit tillräckliga

 

skäl för att nu frångå principen om att i beskattningshänseende behandla

 

värdepappersfonder och specialfonder lika. Beskattningsfrågor som

 

denna och andra frågor om schablonbeskattning av investeringsfonder är

 

dock något som kan behöva övervägas ytterligare och det kan därför fin-

 

nas skäl för oss att senare återkomma i dessa frågor.

 

Försäkringar och pensioner

 

Sparande i fonder är numera nära förknippat med sparande genom olika

 

försäkringslösningar och med pensionssparandet. Hänvisningar till vär-

262

depappersfonder och lagen om värdepappersfonder återfinns i försäk- ringsrörelselagen (1982:713), lagen (1993:931) om individuellt pensions- sparande, lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension och lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

I 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen regleras vilka tillgångar som får användas för skuldtäckning. Bestämmelsen har tolkats så att försäkrings- bolagen får skuldtäcka med andelar i svenska värdepappersfonder och i utländska UCITS-fonder. Däremot anses inte skuldtäckning kunna ske med utländska nationella fonder. Som Finansinspektionen har påpekat innebär utredningens förslag en följdändring i försäkringsrörelselagen som innebär att försäkringsbolagen får möjlighet att skuldtäcka även med utländska nationella fonder. Avsikten är dock inte att göra någon mate- riell ändring i denna del. Den aktuella bestämmelsen i försäkringsrörel- selagen bör därför utformas på ett sådant sätt att det tydligt framgår att skuldtäckning får ske i andelar i investeringsfonder och vad gäller utländska fonder endast sådana som omfattas av UCITS-direktivet.

Enligt 2 kap. 1 och 3 §§ lagen om individuellt pensionssparande får sparande ske i värdepappersfonder. Dessa bestämmelser har i praxis tol- kats så att sparande i nationella fonder inte kan komma i fråga.

Försäkringssparande med fondanknytning (s.k. unit-link-försäkringar) medgavs tidigare enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Den lagen upphävdes år 1999 i sam- band med att motsvarande bestämmelser infördes i försäkringsrörelse- lagen. I förarbetena till 1999 års ändringar (prop. 1998/99:87 s. 304 ff.) angavs att försäkringspremier fick placeras i alla sådana fonder som får förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Vidare angavs (a. prop. s. 310) att även natio- nella fonder borde kunna omfattas av fondförsäkring ”under förutsättning att de allmänna skyddsreglerna för försäkringstagarna om information m.m. är uppfyllda”.

I motiven till lagen om individuellt pensionssparande diskuterades inte närmare om sparande får ske i nationella fonder (prop. 1992/93:187). Däremot hänvisades till att fondsparandet i unit-link-försäkringar har ökat snabbt och att fondkonstruktionen möjliggör ett sparande i värde- papper till rimliga kostnader och med en betydande riskspridning även för den som inte disponerar ett större kapital (a. prop. s. 103). Vidare drogs paralleller till systemet med P-försäkring med fondanknytning och att fonderna i det systemet var underkastade samma placeringsregler som övriga värdepappersfonder. Avsikten var främst att ”förhindra en kraftig koncentration till enskilda papper”; placeringsreglerna utgör ett konsu- mentskydd motiverat av att spararen i en fond ”inte själv har någon kon- troll över den enskilda fondens inriktning”. I motiven uttalades också att det inte fanns anledning att överväga vare sig strängare eller liberalare placeringsregler för fondsparande inom det individuella pensionssparan- det. I författningskommentaren angavs (a. prop. s. 183) också särskilt att även utländska fonder kan vara föremål för sparande. I första hand är det fråga om sådana utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets reg- ler, men även andra utländska fonder kan komma i fråga ”under förut- sättning att de lyder under motsvarande regler”.

Vi finner - i likhet med utredningen - inte skäl att undanta specialfon- derna från systemet med individuellt pensionssparande. Enligt de tidigare

Prop. 2002/03:150

263

förarbetsuttalandena har avsikten inte heller varit att ställa ytterligare krav på fonder inom det systemet än vad som följer av fondlagstift- ningen. Specialfonder kan få undantag från de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder, men skall alltid tillämpa principen om riskspridning. Det skall vidare alltid anges i fondbestämmelserna hur specialfondens medel får placeras. Alla investeringsfonder står under Finansinspektionens tillsyn och skall ha sina medel förvarade i ett sär- skilt förvaringsinstitut. På detta sätt får sparare inom det individuella pensionssparandet samma grundskydd oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond. Andelsägarna har också i de flesta fall en möjlighet att när som helst sälja sina andelar i en fond. Det saknas därför skäl att i praxis eller uttryckligen i lagen om individuellt pensions- sparande särbehandla specialfonderna. Vi anser därför att lagen bör för- tydligas genom att placeringar får ske i investeringsfonder.

Inom ramen för premiepensionssystemet görs åtskillnad mellan värde- pappersfonder och nationella fonder. I 8 kap. 2 § lagen om inkomstgrun- dad ålderspension anges som utgångspunkt att pensionsmedlen får place- ras i värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Bestämmelsen torde i och för sig omfatta såväl värdepappersfonder enligt UCITS- direktivet som nationella fonder. Av 8 kap. 3 § framgår dock att natio- nella fonder endast får förekomma om det är fråga om godkända index- fonder.

Inte heller utländska nationella fonder kan komma i fråga inom pre- miepensionssystemet. Enligt författningskommentaren (prop. 1997/98:151 s. 724) framgår detta av att det i 8 kap. 3 § första stycket 1 talas om fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt lagen om värdepappersfon- der för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses, enligt författningskommentaren, nämligen inte omfatta någon rätt att tillhanda- hålla sådana fonder som faller utanför UCITS-direktivets tillämpnings- område, dvs. nationella fonder. Detta är i linje med Finansinspektionens nuvarande tillämpning av bestämmelserna i lagen om värdepappersfon- der, se avsnitt 11.9.2.

Utredningen har gjort bedömningen att det med tillämpning av fond- lagstiftningen saknas skäl att göra någon skillnad mellan värdepappers- fonder och specialfonder. Någon närmare förklaring till varför nationella fonder inte tillåts inom premiepensionssystemet har utredningen inte funnit i förarbetena. Utredningen har konstaterat att det kan tänkas finnas andra överväganden som faller utanför utredningens uppdrag. Special- fonder kan exempelvis ha en friare placeringsinriktning som kanske inte bör tillåtas inom premiepensionssystemet. Till skillnad från det indivi- duella pensionssparandet tillåts t.ex. inte sparande i enskilda värdepapper och det kan finnas ett värde i att ha enhetliga placeringsbestämmelser för de fonder som får förekomma inom premiepensionssystemet. Lagen om inkomstgrundad ålderspension ställer också ytterligare villkor på de fon- der (eller fondbolag) som vill omfattas av systemet. Utredningen har där- för inte varit beredd att föreslå en lagändring i syfte att öppna premiepen- sionssystemet för specialfonder. Enligt utredningen föreligger det dock inte några principiella hinder för detta med hänsyn till fondlagstiftningen.

PPM har i och för sig delat utredningens uppfattning att det saknas skäl att göra skillnad mellan värdepappersfonder och specialfonder i premie-

Prop. 2002/03:150

264

pensionssystemet. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta utveck- lingen av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. De övriga remiss- instanserna som har yttrat sig i denna fråga har framfört att premiepen- sionssystemet bör öppnas för specialfonder. Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning bör även en parallell regelförändring göras i Sjunde AP- fondens regelverk så att det blir konkurrensneutrala villkor mellan Sjunde AP-fondens bägge fonder och övriga fonder inom premiepen- sionssystemet.

Vi delar dock den bedömning som har gjorts av utredningen och av PPM, dvs. att specialfonder, i vart fall tills vidare, inte bör tillåtas inom premiepensionssystemet.

Som framgår i avsnitt 10.5 föreslås att UCITS-direktivets regler om indexfonder genomförs. Härigenom kommer många av dagens nationella indexfonder att ”bli” värdepappersfonder. En förutsättning för detta är att det index som fonden avser att efterbilda är tillräckligt diversifierat och utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till. Dessa krav torde överensstämma med de villkor som uppställs i 8 kap. 3 § tredje stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Enligt författnings- kommentaren (a. prop. s. 724) menas med god riskspridning att index återspeglar värdeförändringar för en eller flera börser, auktoriserade marknadsplatser eller liknande marknader. Genom de nya bestämmel- serna för indexfonder i lagen om investeringsfonder torde undantagsbe- stämmelsen i lagen om inkomstgrundad ålderspension förlora sin bety- delse. Det kan visserligen tänkas finnas indexfonder som faller utanför UCITS-direktivets reglering eftersom indexet innehåller ett enskilt vär- depapper som har en vikt som överstiger 20 respektive 35 procent, och som även i fortsättningen måste struktureras som nationella fonder (dvs. specialfonder). I linje med det ovan anförda finns det inget hinder enligt fondlagstiftningen att dessa fonder omfattas av premiepensionssystemet. Med hänvisning till de tidigare motivuttalandena saknas dock skäl att ha en specialreglering för dessa fonder. Lagen om inkomstgrundande ålderspension bör därför ändras på så sätt att undantaget för nationella indexfonder tas bort. Detta torde inte innebära någon större praktisk för- ändring. Däremot bör det, som PPM påpekat, införas en övergångs- bestämmelse som tillåter att sådana nationella fonder som nu finns i systemet, och som inte ombildas till UCITS-fonder, ändå får finnas kvar så länge de inte ändrar sin placeringsinriktning på ett sätt som för dem längre bort från reglerna i UCITS-direktivet.

I 5 kap. lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) finns vissa bestämmelser som tar sikte på Sjunde AP-fonden, som förvaltar Premie- sparfonden och Premievalsfonden inom premiepensionssystemet. Syftet med regleringen är att förvaltningen så långt som möjligt skall vara kon- kurrensneutral i förhållande till de privata fondförvaltare som agerar inom ramen för premiepensionssystemet (prop. 1999/2000:46 s. 109). Som en utgångspunkt får därför Sjunde AP-fonden inte genom Premie- sparfonden eller Premievalsfonden utöva annan näringsverksamhet enligt 3 § lagen om värdepappersfonder. Dessa två fonder får alltså inte vara nationella fonder. I linje med vad som ovan angetts avseende lagen om inkomstgrundad ålderspension saknas skäl att göra någon ändring i detta

Prop. 2002/03:150

265

avseende. Däremot bör lagen ändras för att överensstämma med den nya Prop. 2002/03:150 terminologin i lagen om investeringsfonder.

På samma sätt som vissa nationella indexfonder får förekomma inom premiepensionssystemet får Premiepensionsmyndigheten, efter yttrande från Finansinspektionen, medge att värdeutvecklingen för Premiespar- fonden eller Premievalsfonden får vara beroende av index. En förutsätt- ning är dock att god riskspridning uppnås i fonden (5 kap. 2 § andra stycket lagen om allmänna pensionsfonder [AP-fonder]). Något sådant medgivande har ännu inte varit aktuellt. I övrigt gäller i princip de pla- ceringsregler som återfinns i lagen om värdepappersfonder. Med hänsyn till de nya reglerna i UCITS-direktivet som medger för värdepappers- fonder att efterbilda ett visst index (avsnitt 10.5) bör nämnda bestämmelse ha förlorat sin betydelse. Att Premiesparfonden och Pre- mievalsfonden ändå kan följa index följer i stället av en hänvisning till motsvarande bestämmelse för värdepappersfonder. I övrigt bör bestäm- melserna i 5 kap. lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ändras med beaktande av den nya lagen om investeringsfonder. Därigenom behålls en konkurrensneutralitet gentemot de övriga värdepappersfonder som finns inom ramen för premiepensionssystemet.

Annan finansiell lagstiftning m.m.

Andelar i värdepappersfonder och nationella fonder betraktas som finan- siella instrument. Vidare ger fondernas innehav av värdepapper upphov till reglering i annan lagstiftning. Det finns därför en rad hänvisningar till värdepappersfonder och lagen om värdepappersfonder i olika associa- tionsrättsliga och näringsrättsliga lagar. Sådana hänvisningar finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar, aktiebolagslagen (1975:1385), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:160) om utländska filialer, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, insi- derstrafflagen (2000:1086) och lagen (2000:1087) om anmälningsskyl- dighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Dessa lagar bör ändras så att de följer den föreslagna terminologin i lagen om investeringsfonder.

Bestämmelsen i 1 kap. 3 b § lagen om värdepappersrörelse fordrar dock ytterligare överväganden. Enligt paragrafen undantas registrerade

försäkringsmäklare från tillståndsplikten enligt lagen under förutsättning

 

att verksamheten endast är en sidoverksamhet till försäkringsmäklar-

 

rörelsen och endast avser andelar i värdepappersfonder eller vissa

 

utländska fondandelar. Enligt motivuttalanden (prop. 1994/95:50 s. 340)

 

omfattar undantaget dock inte andelar i nationella fonder som regleras i

 

3 § lagen om värdepappersfonder. Fondbolagens Förening och Svenska

 

Försäkringsmäklares Förening har i en gemensam skrivelse till Finans-

 

departementet tagit upp detta stadgande (dnr Fi2000/1373). Föreningarna

 

anför att sparande i nationella fonder har kommit att alltmer jämställas

 

med andra värdepappersfonder och har blivit tillgängliga för nya katego-

 

rier av sparare. Föreningarna hemställer i skrivelsen att undantaget

 

utvidgas till att omfatta även förmedling av nationella fonder.

266

Bestämmelsen infördes eftersom Finansinspektionen i sin tillsynsverk-

Prop. 2002/03:150

samhet uppmärksammat att försäkringsbolag och försäkringsmäklare i

 

anslutning till sin ordinarie verksamhet i viss utsträckning även förmed-

 

lade andelar i värdepappersfonder (prop. 1994/95:50 s. 93 ff.). Det var ett

 

naturligt komplement till de övriga tjänster som tillhandahölls. Det kunde

 

förutsättas att många kunder efterfrågade inte endast en försäkring utan

 

önskade hjälp med att ordna sitt sparande. Eftersom försäkringsmäklare

 

är registrerade hos och står under tillsyn av Finansinspektionen fanns det

 

skäl att öppna en möjlighet för dessa att tillåta viss begränsad förmed-

 

lingsverksamhet av fondandelar. Undantaget omfattade dock inte för-

 

medling av andelar i nationella fonder i enlighet med det förslag som

 

lades fram i departementets tidigare promemoria (Ds 1994:78 Ändringar

 

i lagstiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning

 

av nya EG-direktiv, m.m., s. 97 och s. 346 f.). Skälen för detta utveckla-

 

des dock inte.

 

I linje med förslaget att behandla värdepappersfonder och specialfon-

 

der lika om det inte finns särskilda skäl för en annan reglering, bör därför

 

bestämmelsen i lagen om värdepappersrörelse utvidgas till att uttryckli-

 

gen omfatta även förmedling av specialfonder. De resurser och kvalifi-

 

kationer som erfordras för att förmedla värdepappersfonder bör motsvara

 

de som behövs för att bedöma specialfonder.

 

Föräldrabalken

 

I 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken anges på vilket sätt förmyn-

 

dare och förvaltare m.m. får förvalta underårigs eller annans tillgångar.

 

Utan samtycke av överförmyndaren får tillgångar placeras bl.a. i andelar

 

i värdepappersfonder och i andelar i utländska fondföretag som är under-

 

kastade en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den

 

som gäller för värdepappersfonder.

 

Möjligheten att placera i fonder infördes år 1995 (SFS 1994:1433,

 

prop. 1993/94:251). Förvaltningsreglerna i föräldrabalken har som

 

främsta syfte att den enskildes egendom skall förvaltas på ett betryg-

 

gande sätt och att medlen skall ge en skälig avkastning. Trygghetskravet

 

uppfylls om placeringen är säker. Före 1995 års ändring fick fria place-

 

ringar göras främst i vissa obligationer och vissa andra skuldförbindelser.

 

I motiven (a. prop. s. 119) konstaterades att reglerna för fonder ändrades

 

i och med lagen om värdepappersfonder. Placeringsbestämmelserna

 

gjordes mer generella för att fonderna skulle få större möjlighet att

 

utnyttja de finansiella instrument som marknaden erbjöd. Vidare angavs

 

att lagen om värdepappersfonder ställde krav på att fondernas samman-

 

sättning skall vara lämplig med hänsyn till intresset för riskspridning och

 

att det finns relativt detaljerade regler som styr till vilka andelar fonden

 

får inneha fondpapper och andra finansiella instrument med samme

 

utfärdare. I motiven hänvisades också till att fondbolagen står under till-

 

syn och att fondens tillgångar förvaras av ett förvaringsinstitut, som står

 

under tillsyn. Mot bakgrund av den kontroll och de regler som i övrigt

 

gäller för värdepappersfonder föreslogs att placeringar i värdepappers-

 

fonder fick göras utan att överförmyndarens samtycke inhämtas. Det

 

uttalades också att placeringar i utländska fonder inte bör innebära en

 

större risk än placeringar i svenska fonder. Fondernas reglering fick för-

267

utsättas vara likartad inom EES med hänsyn till UCITS-direktivet Prop. 2002/03:150 (a. prop. s. 120).

I förarbetena diskuterades inte närmare om nationella fonder kunde komma i fråga. Å ena sidan omfattas även de nationella fonderna (och i fortsättningen specialfonderna) av samma kontroll och grundreglering som värdepappersfonderna. Å andra sidan kan specialfonder genom undantag få en friare placeringsinriktning som kan bedömas som ofören- ligt med syftet att förvalta tillgångarna på ett betryggande sätt. I föräldra- balken görs nämligen skillnad mellan olika placeringar. Tillgångar får enligt föräldrabalken även placeras i aktier och andra tillgångar, men då fordras överförmyndarens tillstånd (13 kap. 6 § och 14 kap. 6 § föräldra- balken). Även om värdepappersfonder och specialfonder är likställda i fondlagstiftningen kan det därför finnas skäl att ställa krav på överför- myndarens tillstånd för placeringar i specialfonder. Vi anser därför - i likhet med utredningen - att föräldrabalkens bestämmelser bör hänvisa till värdepappersfonder och inte till specialfonder. Placeringar i special- fonder fordrar således överförmyndarens tillstånd.

11.9Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige

I utredningens uppdrag har ingått att behandla frågan om den svenska fondmarknaden skall öppnas upp ytterligare för utländska nationella fondföretag. Bolag som är etablerade i tredje land har nämligen i stort sett fått erbjuda sina fondandelar i Sverige endast om de uppfyller kraven för UCITS-fonder.

11.9.1Utländska fondföretag på den svenska fondmarknaden

Svenska fondsparare kan komma i kontakt med utländska fondföretag, förvaltningsbolag och fonder, på flera olika sätt. Det kan vara direkt med fondföretaget eller via mellanhänder såsom försäkringsbolag och banker. Genom Internet har fondspararen möjlighet att få information om fondfö- retag som kanske inte marknadsför sig aktivt i Sverige.

Vissa utländska fondföretag är inte etablerade här i landet utan mark- nadsför sig endast här. I sådana fall hänvisas den intresserade fondspara- ren att ta kontakt med fondförvaltaren eller fonden i landet där förvalta- ren respektive fonden hör hemma. Denna verksamhet träffas inte av den svenska fondlagstiftningen. Tillstånd eller anmälan enligt lagen om vär- depappersfonder förutsätter att fonden säljs här i landet.

Marknadsföring av fonder över Internet, men också annan distansför- säljning såsom via telefon eller brev, skapar frågor kring vilka regler som skall gälla, men också om konsumenter skall åtnjuta ett särskilt skydd. Lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsälj- ningsavtal gäller försäljning och marknadsföring av lös egendom m.m. Lagen tillämpas emellertid inte på försäljning av finansiella tjänster. I september 2002 har ett särskilt EG-direktiv för distansförsäljning av

268

finansiella tjänster till konsumenter antagits94. När det direktivet genom- Prop. 2002/03:150 förs kommer distansförsäljning av fondandelar att omfattas till viss del.

Visserligen gäller inte konsumenternas ångerrätt finansiella tjänster vars pris beror på fluktuationer på den finansiella marknaden, men däremot kan konsumenten ångra sådana tjänster vars avgifter är fasta (arti- kel 6.2 a). Vidare anger direktivet vilken information som skall lämnas vid distansförsäljningen (artiklarna 3 och 4). För Internethandeln blir också EG:s E-handelsdirektiv95 aktuellt. Direktivet tar i princip sikte på marknadsföringen över Internet och slår fast att det är ursprungslands- principen som gäller. Det är alltså reglerna om marknadsföring i hemlan- det som skall tillämpas vid marknadsföring över Internet. Direktivet gör dock undantag för artikel 44.2 i UCITS-direktivet. Ett utländskt fondfö- retag som får utbjuda sina UCITS-fonder här i Sverige får också mark- nadsföra fonderna; för reklam (advertising) gäller då de svenska reglerna. E-handelsdirektivet behandlar inte vilken lag som skall tillämpas på avtalet. I det fallet blir den internationella privaträtten tillämplig, dvs. Romkonventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop. 2001/02:150).

Utländska fondföretag kan driva verksamhet här i landet antingen med tillstånd av Finansinspektionen eller efter anmälan till inspektionen (se avsnitt 9). En skiljelinje går mellan utländska fondföretag som hör hemma inom EES och fondföretag med hemvist utanför EES.

Fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES får, efter en anmälan till Finansinspektionen, driva verksamhet (dvs. sälja sina UCITS-fonder) i Sverige. Anmälningsförfarandet är grundat på bestäm- melserna i UCITS-direktivet och fondföretaget står under tillsyn av till- synsmyndigheten i hemlandet. Denna möjlighet kräver dock att hem- landsauktorisationen har meddelats i enlighet med de krav som uppställs i direktivet. Detta förhållande skall också framgå av ett intyg från hem- landsmyndigheten. Anmälningsförfarandet gäller således inte oharmoni- serade fondföretag inom EES.

De utländska fondföretag som verkar i Sverige hör - med några få undantag - hemma i ett annat EES-land. Fondföretag registrerade i Luxemburg eller Irland dominerar, men även fondföretag från övriga nordiska länder förekommer. Ett fåtal fondföretag har sitt säte i Frank- rike, Storbritannien eller Tyskland.

För andra utländska fondföretag gäller att verksamhet i Sverige får dri- vas endast efter Finansinspektionens tillstånd. Verksamheten kan drivas från filial här i landet eller vara gränsöverskridande. För att tillstånd skall ges krävs dock att fondföretaget driver likartad fondverksamhet i hem- landet och där står under tillsyn. Därtill skall den planerade verksamhe-

94Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, CELEX 32002L0065).

95Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktivet om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1,

CELEX 32000L0031).

269

ten i Sverige antas komma att uppfylla kraven på en sund fondverksam- Prop. 2002/03:150 het. Grundtanken är att det vid tillståndsprövningen skall ställas krav som

i princip är likvärdiga med dem som gäller för svenska fondbolag (prop. 1992/93:90 s. 69). Finansinspektionen skall bedöma om det finns en betryggande tillsyn i hemlandet och att det går att etablera ett tillfred- ställande informationsutbyte mellan inspektionen och den utländska till- synsmyndigheten.

I augusti 2003 hade endast 24 utländska fondföretag med säte utanför EES tillstånd från Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige. Dessa fondföretag har säte på Isle of Man eller Jersey96.

För utländska fondföretag gäller, oavsett var de har sitt säte, att de i Sverige skall kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna den information som fondföretaget enligt reglerna i hemlandet är skyldiga att tillhandahålla.

Dessa bestämmelser är tillämpliga endast på utländska fondföretag som driver verksamhet i Sverige utan att här etablera en självständig juridisk person, t.ex. ett dotterbolag. I de fallen blir de regler som gäller för svenska fondbolag och fonder tillämpliga.

11.9.2Finansinspektionens tillämpning av gällande regler

Av lagens ordalydelse framgår inte om möjligheten för utländska fondfö- retag att driva verksamhet här i landet omfattar utländska oharmonise- rade fondföretag eller inte (jfr 7 a § lagen om värdepappersfonder samt 1 § första stycket 2 och 3 § samma lag). Finansinspektionen har gjort bedömningen att denna möjlighet inte finns. Det är nämligen endast med svenska fonder likvärdiga utländska fondföretag som dessutom driver en sund fondverksamhet som kan komma i fråga (prop. 1992/93:90 s. 40). Detta har tolkats så att det i princip är endast UCITS-liknande fonder som kan få tillstånd.

11.9.3Utländska oharmoniserade fondföretags verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: Utländska oharmoniserade fonder och fondfö- retag skall bedömas på samma sätt som svenska specialfonder. Sådana utländska fondföretag som anses vara likvärdiga med motsvarande svenska specialfonder skall efter tillstånd av Finansinspektionen, få marknadsföra och sälja sina andelar i Sverige. En förutsättning är att inspektionen har ett fungerande samarbete med tillsynsmyndigheterna i fondföretagets hemland.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet den föreslagna regleringen av specialfonder bör också utländska fondföretag kunna få tillstånd att i Sverige marknadsföra och även sälja andelar i fonder som på något sätt avviker från UCITS-direktivets regler. Godtar Finansinspektionen en

96 Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 25 augusti 2003.

270

svensk specialfond bör inspektionen således också godta en motsvarande Prop. 2002/03:150 utländsk fond. Kraven på dessa fonder skall inte vara högre än de som

gäller för svenska specialfonder, men inte heller lägre.

En marknad, där enbart svenska specialfonder tillåts, riskerar att häm- mas av dålig konkurrens. Specialfonder kan många gånger vara ett bra komplement till andra investeringar. För att dessa fonder skall vara ett reellt alternativ fordras emellertid fondförvaltare som har rätt kunskap och erfarenhet.

Självklart ställer även utländska oharmoniserade fonders etablering krav på att Finansinspektionen noga granskar fondföretaget och fondför- valtaren. De krav som i dag uppställs avseende organisation för inlösen av andelar, utbetalning till fondandelsägarna och informationsgivning bör upprätthållas.

Som tidigare har angetts uppställs stora krav på tillsynen över special- fonder. Utländska oharmoniserade fonder skall primärt stå under tillsyn av sitt hemlands myndigheter. Det bör finnas en väl fungerande kommu- nikation och ett bra samarbete mellan Finansinspektionen och den utländska tillsynsmyndigheten. Många utländska hedgefonder står t.ex. inte under erforderlig tillsyn och kan av den anledningen inte tillåtas verka i Sverige. Det saknas principiella skäl att behandla nationella fond- företag inom EES annorlunda jämfört med dem med hemvist utanför EES. Tillsynsmyndigheternas samarbete inom EES kan dock komma att medföra att fondföretag inom EES lättare får tillgång till den svenska marknaden.

11.10

Förenklade regler för mindre fondförvaltare

 

 

 

 

 

 

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att införa dispensregler i

 

 

 

lagen om investeringsfonder för små, ideella fondförvaltare.

 

 

 

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

 

 

Skälen till regeringens bedömning: I två motioner till riksdagen

 

(1998/99:Fi704 och Fi706, bet. 1998/99:FiU21) föreslås att vissa mindre

 

fondförvaltare med ett ideellt syfte skall få lättnader i fråga om krav på

 

organisation m.m. I utredningens uppdrag har ingått att överväga de för-

 

slag som framförs i motionerna. Ett ärende hos Finansdepartement i

 

samma fråga (Fi 1999/4837) har också genom beslut den 1 februari 2000

 

överlämnats till utredningen.

 

 

I motionerna framhålls att lagen om värdepappersfonder bör ändras så

 

att en möjlighet skapas att få dispens från tillståndsreglerna för fondverk-

 

samhet då en sammanslutning av aktieägare har ett överordnat ideellt

 

syfte.

 

 

 

 

Det är viktigt att lagstiftningen inte innehåller mer omfattande regler

 

än vad som är nödvändigt för att uppnå ett fullgott konsumentskydd.

 

Utrymmet för att tillskapa lättnader eller dispensmöjligheter i regelverket

 

för t.ex. små, ideella fondförvaltare är därför begränsat redan från början.

 

Fondens storlek eller syfte påverkar inte heller behovet av att skydda den

 

enskilde konsumenten. Det behovet är lika stort oavsett om konsumenten

 

är en bland tiotusen fondsparare eller en bland etthundra. Regler om hur

271

 

 

 

 

en förvaltares verksamhet skall vara organiserad syftar dessutom till att skydda ägaren av de tillgångar som överlämnats till förvaltaren. Detta behov gör sig gällande i samma omfattning oavsett om det huvudsakliga skälet till investeringen är ekonomiskt eller ideellt.

Det är inte meningen att fondlagstiftningen skall förbjuda alla typer av alternativa former för kollektiva investeringar. I aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar uppställs inte lika långt gående krav på organisation och eget kapital. Genom dessa legala former kan man skapa ett indirekt gemensamt ägande. Den juridiska personen äger då de värde- papper som inhandlas. Medlemmarna utser via stämman den styrelse som skall sköta den löpande förvaltningen. Till skillnad från lagen om värdepappersfonder uppställs inte några särskilda bestämmelser om hur styrelsen skall placera aktiebolagets respektive den ekonomiska före- ningens tillgångar. Följaktligen får styrelsen agera mer fritt än vad en fondförvaltare får göra. Det finansiella regelverket kan förstås bli aktuellt även för sådan verksamhet, t.ex. om verksamheten skulle vara att anse som värdepappersrörelse.

Med hänsyn till att utrymmet för lättnader är begränsat och det finns alternativ till tillståndspliktig fondverksamhet där ramarna för dem som satsar pengar är klara, saknas skäl att införa särskilda undantag för små, ideella fondförvaltare i fondlagstiftningen.

Prop. 2002/03:150

272