Regeringens proposition 2002/03:150

En ny lag om investeringsfonder Prop.
  2002/03:150

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 4 september

Göran Persson

Gunnar Lund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet. Det privata sparandet har ökat samtidigt som fondsparandet har blivit en viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.

Propositionen innehåller förslag till ett nytt regelverk för fondsparandet. Utgångspunkten för förslagen är att regelverket skall säkerställa ett gott konsumentskydd för fondspararna samtidigt som det skall möjliggöra ett bredare utbud av fondprodukter. Förslagen har sin grund i EG- rätten, det s.k. UCITS-direktivet, och ingår som ett led i den ökade harmoniseringen av lagstiftningen på finansmarknaderna.

Ett viktigt skäl för att reglera fondverksamhet är att fondprodukterna är riskfyllda finansiella sparprodukter som primärt marknadsförs mot konsumenter. I fondprodukternas natur ligger även att det är förvaltaren som förfogar över fondspararens medel. Förvaltaren sköter således placeringen av fondmedlen utan direkt insyn av den enskilde placeraren. Samtidigt är det fondspararen som står för risken för eventuella förluster till följd av dålig förvaltning. Genom en reglering av fondsparandet kan bl.a. risken för spararna att förvaltaren otillbörligen ändrar riskstrukturen i placeringarna minskas.

I propositionen föreslås att lagen om värdepappersfonder ersätts av en ny lag om investeringsfonder. Genom den nya lagen genomförs de ändringar av UCITS-direktivet som beslutades av Europaparlamentet och rådet år 2002. Lagen om investeringsfonder föreslås reglera såväl värdepappersfonder som specialfonder. Som samlingsnamn för värdepappersfonder och specialfonder föreslås investeringsfonder. I huvudsak kommer värdepappersfonder och specialfonder att omfattas av ett gemensamt regelverk.

1

Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav. Värdepappersfonder får marknadsföras och säljas fritt i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder har utvidgats genom de nya reglerna i UCITS-direktivet. Värdepappersfonder kommer därigenom att få ökade möjligheter att placera medel i andra fonder (fondandelsfonder), derivatinstrument samt på konto hos kreditinstitut. Genom de nya placeringsbestämmelserna kommer också ett större antal indexfonder att kunna godkännas som värdepappersfonder.

Specialfonder är fonder som på något sätt avviker från reglerna i UCITS-direktivet och kan sägas motsvara de fonder som i dag brukar benämnas nationella fonder. Det finns skäl att inte helt binda upp regleringen till den som gäller inom EU. Detta för att säkerställa en dynamisk fondmarknad och även i framtiden kunna ge tillstånd till innovationer som inte omfattas av EG-regleringen. Det föreslås att en specialfond skall omfattas av de allmänna bestämmelserna för placering av fondmedlen m.m. som skall gälla för värdepappersfonder, om inte Finansinspektionen i det enskilda fallet tillåter undantag. I likhet med vad som gäller för nationella fonder enligt lagen om värdepappersfonder föreslås att tillstånd för förvaltning av specialfonder skall få ges även till värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut enligt lagen om investeringsfonder. Genom att specialfonderna inte uppfyller de krav som ställs i UCITS-direktivet får de inte marknadsföras och säljas fritt utanför Sverige.

Det föreslås att s.k. hedgefonder regleras på samma sätt som andra specialfonder. En av anledningarna till detta är att fondlagstiftningen bör möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka allmänhetens tillgång till dessa produkter.

Genom de nya EG-reglerna ökar de kapitalkrav som ställs på fondbolagen. Även kraven på fondbolagens ledning och organisation samt ägare av fondbolag skärps. Dessa krav innebär i huvudsak att motsvarande regler om lednings- och ägarprövning som i dag gäller för värdepappersbolag införs för fondbolag. De nya reglerna i UCITS-direktivet ger också medlemsstaterna möjlighet att ge tillstånd för fondbolag att vid sidan om fondförvaltningen tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det föreslås att denna möjlighet införs. Förslaget är framför allt motiverat ur konkurrenshänseende; de stordriftsfördelar som detta kan innebära bör leda till lägre kostnader för den enskilde fondspararen och i förlängningen en effektivare fondmarknad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

2

Innehållsförteckning Prop. 2002/03:150
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................. 9
2 Lagtext ............................................................................................. 10
  2.1 Förslag till lag om investeringsfonder .............................. 10

2.2Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om

investeringsfonder............................................................. 42

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om

  arvsskatt och gåvoskatt ..................................................... 43
2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ..................... 45

2.5Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)......................................................................... 47

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om

understödsföreningar......................................................... 50

2.7Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385)....................................................................... 52

2.8Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(1982:713)......................................................................... 53

2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617)......................................................................... 59

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument .................................... 61

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse .......................................................... 63

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m. ...................................................... 65

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om

börs- och clearingverksamhet ........................................... 66

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet.................................................... 67

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande........................................... 68

2.16Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)......................................................................... 70

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt .................................................. 71

2.18Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)......................................................................... 72

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.......................................... 73

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd ................................................................. 75

2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)....................................................................... 83

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte

av redovisningsvaluta i finansiella företag ....................... 90

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

allmänna pensionsfonder (AP-fonder).............................. 92

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ............................... 94 3
   

2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen

(2000:1086)....................................................................... 95

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella

instrument.......................................................................... 96

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

    självdeklarationer och kontrolluppgifter........................... 97
3 Ärendet och dess beredning........................................................... 101
4 Bakgrund .......................................................................................   103
  4.1 Beskrivning av fondsparandet......................................... 103
    4.1.1 Fondsparandets organisation......................... 103
    4.1.2 Två huvudkategorier av fonder..................... 104
  4.2 Den svenska fondmarknaden .......................................... 107
    4.2.1 Fondsparandet i siffror.................................. 107
    4.2.2 Nationella fonder .......................................... 111
    4.2.3 Fondförvaltarna............................................. 111
    4.2.4 Fondernas ägande ......................................... 113
  4.3 Gällande rätt.................................................................... 114
    4.3.1 Inledning ....................................................... 114
    4.3.2 EG:s UCITS-direktiv .................................... 114
    4.3.3 Den legala konstruktionen ............................ 115
    4.3.4 Nationella fonder .......................................... 117
    4.3.5 Förhållandet mellan UCITS-fonder och  
      nationella fonder ........................................... 118
    4.3.6 Fondandelsägarnas äganderätt ...................... 118
    4.3.7 Förvaltningen av fonden ............................... 119
    4.3.8 Placeringsbestämmelser................................ 119
    4.3.9 Konsumentskydd .......................................... 120
    4.3.10 Förvaringsinstituten ...................................... 120
    4.3.11 Utländska fonder........................................... 121
    4.3.12 Skatteregler ................................................... 121
  4.4 Utländska förhållanden ................................................... 123
5 Utgångspunkter för en fondlagstiftning......................................... 124
  5.1 Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader.... 124
  5.2 Varför reglera fondsparandet? ........................................ 125
    5.2.1 Fondsparandet och systemrisker................... 126
    5.2.2 Fondsparandet och konsumentskydd............ 128
  5.3 Risker med fondsparandet............................................... 129
    5.3.1 Den finansiella risken ................................... 129
    5.3.2 Risken för dålig rådgivning .......................... 131
    5.3.3 Den administrativa risken ............................. 131
    5.3.4 Risken för intressekonflikter......................... 132

5.4En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och

    konsumentskyddet........................................................... 134
  5.5 Särskilda bestämmelser för nationella fonder................. 135
  5.6 Placeringsregler och riskspridning.................................. 136
  5.7 Information till andelsägarna .......................................... 137
6 En ny lag om investeringsfonder................................................... 139
7 Nya regler för fondbolagen ........................................................... 141

Prop. 2002/03:150

4

7.1 Bakgrund till de nya reglerna.......................................... 141
7.2 Tillstånd att driva verksamhet......................................... 142
  7.2.1 Fondförvaltning ............................................ 142
  7.2.2 Individuell portföljförvaltning ...................... 143
7.3 Kapitalkrav...................................................................... 150
  7.3.1 Startkapital.................................................... 151
  7.3.2 Kapital beräknat på den förvaltade  
    fondförmögenheten....................................... 153
  7.3.3 Kapital beräknat efter fondbolagets fasta  
    omkostnader.................................................. 155
7.4 Krav på fondbolagets ledning och organisation.............. 156

7.5Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en

  svåröverskådlig företagsgrupp ........................................ 159
7.6 Krav på fondbolagets ägare............................................. 160
  7.6.1 Ägarprövning vid tillståndsgivningen .......... 160
  7.6.2 Ägarprövning under verksamheten............... 162
7.7 Sundhetskrav m.m........................................................... 164
7.8 Delegering av vissa funktioner ....................................... 167

7.9Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon

    annans finansiella instrument.......................................... 173
    7.9.1 Investeringar i fonder som ett fondbolag  
      förvaltar......................................................... 173
    7.9.2 Kapitaltäckning m.m..................................... 173
    7.9.3 Investerarskydd............................................. 175
8 Informationsbroschyrer och faktablad m.m. ................................. 177
    8.1.1 Informationsbroschyr och faktablad  
      (förenklade prospekt).................................... 177
    8.1.2 De närmare formerna för informationen....... 179
9 Verksamhet över gränserna ........................................................... 182
  9.1 Svenska fondbolags verksamhet utomlands ................... 182
    9.1.1 Svenska fondbolag får driva verksamhet  
      från filial i ett annat EES-land ...................... 183
    9.1.2 Gränsöverskridande verksamhet................... 185
    9.1.3 Ingripanden ................................................... 186
    9.1.4 Om tillståndet har återkallats ........................ 187
    9.1.5 Verksamhet utanför EES m.m. ..................... 187
  9.2 Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES ............... 188
    9.2.1 Verksamhet här från filial............................. 188
    9.2.2 Gränsöverskridande verksamhet................... 189
    9.2.3 Tillåten marknadsföring i vissa fall .............. 190
    9.2.4 Ingripanden mot utländska förvaltnings-  
      bolag.............................................................. 191

9.3Förvaltningsbolag som inte omfattas av UCITS-

  direktivet ......................................................................... 193
  9.3.1 Verksamhet här från filial ............................. 193
  9.3.2 Ingripanden mot utländska förvaltnings -  
    bolag .............................................................. 195
10 Nya placeringsbestämmelser......................................................... 196
10.1 Bakgrund .............................till de nya bestämmelserna 196
10.2 Fondmedel ...................får placeras i flera tillgångsslag 196

Prop. 2002/03:150

5

10.3 System för riskhantering ................................................. 198
10.4 Fondpapper och penningmarknadsinstrument ................ 198
  10.4.1 Tillåtna instrument........................................ 199
  10.4.2 Riskspridning................................................ 201
10.5 Indexfonder ..................................................................... 204
10.6 Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m. .................. 206
10.7 Derivatinstrument............................................................ 207
  10.7.1 Marknadshandlade derivatinstrument........... 208
  10.7.2 OTC-derivat.................................................. 209
  10.7.3 Riskspridning................................................ 210
10.8 Andelar i andra fonder .................................................... 211
  10.8.1 Fondmedel får placeras i andelar i andra  
    fonder ............................................................ 212
  10.8.2 Begränsningsregler ....................................... 214
  10.8.3 Den andra fondens innehav påverkar inte  
    värdepappersfonden...................................... 214
  10.8.4 Placeringar i andelar i närstående fonder...... 215
  10.8.5 Särskild information om förvaltnings-  
    avgifterna ...................................................... 216
10.9 Begränsningar för olika kombinerade placeringar.......... 217
10.10 Belåning och blankning .................................................. 218
10.11 Information om fondens placeringsinriktning m.m. ....... 218
10.12 Begränsningar mot en enskild emittent........................... 219

10.13Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen

  av tillgångarna i fonden................................................... 224
11 Specialfonder.................................................................................   229
11.1 Bakgrund.........................................................................   229
11.2 En gemensam grundstruktur för investeringsfonder....... 231
11.3 Placeringsregler för specialfonder .................................. 234
  11.3.1 Bakgrund....................................................... 234
  11.3.2 Krav på riskspridning.................................... 235
  11.3.3 Undantag från placeringsbestämmelserna .... 238
  11.3.4 Uppgift om risknivå i förvaltningen ............. 240
  11.3.5 Hedgefonder.................................................. 241
  11.3.6 Specialfonder med möjlighet till obegrän-  
    sade undantag från placeringsbestämmelser  
    m.m. .............................................................. 247
11.4 Alternativa placeringstillgångar...................................... 248
  11.4.1 Fastigheter..................................................... 249
  11.4.2 Råvaror och råvaruderivat ............................ 250
11.5 Möjligheten att begränsa inträde till fonden ................... 251
11.6 Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde........ 255
  11.6.1 Delvis slutna specialfonder........................... 255
  11.6.2 Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)........ 256
11.7 Informationskrav för specialfonder................................. 257

11.8Specialfonder och värdepappersfonder i annan lag-

stiftning ........................................................................... 257

11.9Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige..268

11.9.1Utländska fondföretag på den svenska

fondmarknaden ............................................. 268

Prop. 2002/03:150

6

11.9.2 Finansinspektionens tillämpning av  
  gällande regler............................................... 270
11.9.3 Utländska oharmoniserade fondföretags  
  verksamhet i Sverige..................................... 270
  11.10 Förenklade regler för mindre fondförvaltare .................. 271
12 Finansinspektionens möjligheter att ingripa m.m. ........................ 273
  12.1 Tillsyn .............................................................................   273
  12.2 Ingripanden mot fondbolag............................................. 273
    12.2.1 Återkallelse av tillstånd m.m. ....................... 273
    12.2.2 Förbud mot viss åtgärd, föreläggande om  
      rättelse........................................................... 277
    12.2.3 Vite................................................................ 277
    12.2.4 Skadestånd m.m............................................ 278
  12.3 Överklaganden ................................................................ 280
13 Frågor om revision ........................................................................   283
  13.1 Revision av fondens räkenskaper.................................... 283
14 Övergångsbestämmelser................................................................ 287
  14.1 Genomförande av UCITS-direktivets nya regler............ 287
  14.2 Fortsatt verksamhet utan nytt tillstånd............................ 287
  14.3 Fondbolag........................................................................   287
  14.4 Andra fondförvaltare....................................................... 288
  14.5 Värdepappersfonder........................................................ 289
  14.6 Nationella fonder............................................................. 291
15 Konsekvenser ................................................................................   293
  15.1 Ekonomiska konsekvenser.............................................. 293
    15.1.1 Berörda myndigheter .................................... 293
    15.1.2 Berörda företag ............................................. 293
  15.2 Konsekvenser för de mindre fondbolagen ...................... 294
16 Författningskommentar ................................................................. 295
  16.1 Förslaget till lag om investeringsfonder ......................... 295

16.2Förslaget till lag om införande av lagen (2003:000)

  om investeringsfonder..................................................... 331
16.3 Övriga lagförslag............................................................. 332
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av  
  den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv  
  85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-  
  ningar som avser företag för kollektiva investeringar i  
  överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa  
  regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt ......... 335
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av  
  den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv  
  85/611/EEG om samordning av lagar och andra författ-  
  ningar som avser företag för kollektiva investeringar i  
  överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller  
  fondföretags investeringar ................................................... 350
Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över Värdepappersfonds-  
  utredningens delbetänkande Investeringsfonder – Förslag  
  till ny lag (SOU 2002:56).................................................... 358

Prop. 2002/03:150

7

Bilaga 4 Remissinstanser som yttrat sig över avsnitt 1.10 Revision Prop. 2002/03:150
  av fondens räkenskaper i Värdepappersfondsutredningens  
  slutbetänkande Investeringsfonder – Förvaringsinstitut,  
  avgifter m.m. (SOU 2002:104)............................................ 359
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag ............................................... 360
Bilaga 6 Lagrådets yttrande ............................................................... 446
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 september.......... 460
Rättsdatablad.......................................................................................... 461

8

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2002/03:150

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om investeringsfonder,

2.lag om införande av lagen om investeringsfonder,

3.lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4.lag om ändring i föräldrabalken,

5.lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

6.lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

7.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

8.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

9.lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

10.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

11.lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

12.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

13.lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

14.lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

15.lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,

16.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

17.lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

18.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

19.lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

20.lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

21.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

22.lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

23.lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),

24.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

25.lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086),

26.lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

27.lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

9

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I denna lag förstås med

1.behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2.derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.egna medel: detsamma som i artikel 1a.15 i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och

andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG3,

5.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial,

6.finansiellt instrument: fondpapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8.fondföretag: ett utländskt företag

a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

9. fondföretags hemland:

1Jfr rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3, Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).

2EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611).

3 EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

Prop. 2002/03:150

10

a) om fondföretaget är bildat på kontraktsrättslig grund, det land där Prop. 2002/03:150 förvaltningsbolaget har sitt säte,

b) om fondföretaget är bildat på associationsrättslig grund, det land där bolaget har sitt säte,

10.fondpapper: aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis,

11.fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,

12.företagsgrupp: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g

ifördraget om sammanställd redovisning4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG5, eller grupp som enligt erkända internationella redovisningsregler skall lämna motsvarande redovisning,

13.förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

14.förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,

15.förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

16.investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,

17.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

18.penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt sådana andra finansiella instrument med en löptid på högst tolv månader som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,

19.specialfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap.,

20.startkapital: detsamma som i artikel 1a.14 i rådets direktiv 85/611/EEG, och

21.värdepappersfond: en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap.

2 § Ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser, om

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

4 EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349). 11
5 EGT L 283, 27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det Prop. 2002/03:150 andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser har även en fysisk person och ett fondbolag, om 1. den fysiska personen

a)äger minst 20 procent av kapitalet i fondbolaget,

b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i fondbolaget,

eller

c)på annat sätt har sådant inflytande över fondbolaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och fondbolaget.

Allmänna bestämmelser om tillståndsplikt

3 § Fondverksamhet får drivas bara med stöd av denna lag.

4 § Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument och att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

5 § Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

För sådan fondverksamhet som avses i första stycket skall bestämmelserna i

-2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 §, 17-20 §§ och 21 § första stycket,

-3 kap.,

-4 kap.,

-6 kap.,

-8 kap.,

-9 kap., samt

-10 kap. 1 § första stycket, 14 §, 19 §, 20 § första-tredje styckena och 21 §

tillämpas.

Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.

12

Utländska företags verksamhet i Sverige Prop. 2002/03:150

6 § Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets direktiv 85/611/EEG , får

1.driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 kap. 12 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen tillåter det,

2.driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en sådan underrättelse som avses i 2 kap. 15 § andra stycket.

Om det behövs skall Finansinspektionen upplysa förvaltningsbolaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet. Om bolaget skall driva verksamhet från filial skall sådana upplysningar lämnas innan verksamheten påbörjas.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den utsträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.

7 § Ett fondföretag som hör hemma inom EES får marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet utan tillstånd enligt denna lag om företaget

1.i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets direktiv 85/611/EEG, och

2.vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

göra utbetalningar till andelsägarna,

lösa in andelar och

lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla.

Ett företag som vill driva verksamhet med stöd av första stycket skall anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två månader efter det att anmälan har gjorts. Om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda, får dock inspektionen dessförinnan förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall i sådant fall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om sitt beslut.

Om det behövs skall Finansinspektionen, när anmälan enligt andra stycket har tagits emot, upplysa fondföretaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet.

8 § Ett förvaltningsbolag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige.

Tillstånd får ges bara om

1.bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.bolaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att bolaget etablerar sig i Sverige, samt

13

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet Prop. 2002/03:150 kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 2 kap. 1 § 2-6 samt 2

och 4 §§.

Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

9 § Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet, från filial eller utan att inrätta filial.

Tillstånd får ges bara om

1.företaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.företaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att företaget etablerar sig i Sverige,

3.företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

göra utbetalningar till andelsägarna,

lösa in andelar och

lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla, samt

4. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet.

10 § För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas 2 kap. 17 §, 19 § första stycket, 20 § och 21 § första stycket på motsvarande sätt.

För filialer till förvaltningsbolag och fondföretag gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

11 § Ett fondföretag får här i landet använda samma beteckning för sin verksamhet som företaget använder i sitt hemland.

Finansinspektionen får, om det finns risk för förväxling, kräva att beteckningen skall följas av ett förklarande tillägg.

2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.

Förutsättningar för tillstånd

1 § Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges bara om

1.bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

3.det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget

14

a) inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är Prop. 2002/03:150 förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets

verksamhet, och

b) även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag,

4.den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

5.fondbestämmelserna godkänts för den eller de investeringsfonder som bolaget avser att förvalta, och

6.bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

2 § Tillstånd enligt 1 § får inte ges om någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en investeringsfond skall förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna skall förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.

3 § För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om inte annat följer av denna lag.

Ett fondbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en verkställande direktör.

4 § Ett fondbolag skall ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.

Samråd med andra behöriga myndigheter

5 § Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda med behörig myndighet i ett annat land inom EES om bolaget

1.är dotterbolag till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet,

2.är dotterbolag till moderföretaget till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet, eller

3.kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontroll över ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet.

15

Ansökan om tillstånd Prop. 2002/03:150
6 § Ansökan om tillstånd får inte göras innan bolaget har registrerats i  
aktiebolagsregistret.  
Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verk-  
samhetsplan) som också innehåller en översiktlig beskrivning av fond-  
bolagets organisation.  
7 § Ett bolag skall inom sex månader från det att en fullständig ansökan  
har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i tillståndsfrå-  
gan.  
Ett fondbolag får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 kap.  
4 § har getts.  
Kapitalkrav under pågående verksamhet  
8 § Ett fondbolags egna medel får under pågående verksamhet inte un-  
derstiga det minsta startkapital som bolaget skall ha enligt 4 §.  

9 § Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver det startkapital som anges i 4 § ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på uppdrag från någon annan. Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

Ett fondbolag får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i första stycket med en garanti för motsvarande belopp om garantin lämnats av

1.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES, eller

2.ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES, som står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

10 § Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För ett sådant fondbolag skall även övriga bestämmelser i den lagen som är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet gälla.

11 § Ett fondbolags egna medel får, trots vad som anges i 8-10 §§, inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av bolagets fasta omkostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

16

Om omfattningen av fondbolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan Prop. 2002/03:150 det föregående året eller om Finansinspektionen finner att verksamhets-

planen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om ändring av kapitalkravet enligt första stycket.

Filialverksamhet inom EES

12 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder inrätta en filial inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla

1.information om bolagets plan för filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation och vilka tjänster som skall erbjudas, och

2.uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.

13 § Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, skall inspektionen inom tre månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Finansinspektionen skall underrätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, skall inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

14 § Om ett fondbolag som avses i 12 § skall ändra något av de förhållanden som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att filialen inrättats, skall fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen kom in till inspektionen. Behörig myndighet i det andra landet skall genast underrättas om beslutet.

Vid ändring av investerarskydd som avses i 13 § första stycket skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det land där filialen finns om ändringen.

Gränsöverskridande verksamhet inom EES

15 § Vill ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder erbjuda och tillhandahålla tjänster inom EES utan att inrätta filial där, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Detsamma gäller om bolaget avser att ändra en sådan verksamhet.

Underrättelsen skall innehålla uppgift om i vilket land verksamheten skall drivas och information om bolagets plan för verksamheten med uppgift om vilka tjänster som skall erbjudas. Finansinspektionen skall

inom en månad från det att underrättelsen togs emot lämna över den och

17

verksamhetsplanen till behörig myndighet i det land där verksamheten Prop. 2002/03:150 skall drivas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investe-

rarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Övriga fall av filialverksamhet utomlands

16 § I andra fall än som avses i 12 § skall ett fondbolag som planerar att inrätta en filial utomlands ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

Ansökan om tillstånd skall innehålla den information som anges i 12 §.

Sundhetskrav

17 § Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund.

Förvärvsförbud vid insyn i daglig handel

18 § Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel får inte för egen räkning förvärva finansiella instrument från en investeringsfond som bolaget förvaltar eller sälja finansiella instrument till fonden eller i övrigt handla med fonden om han eller hon samtidigt är

1.styrelseledamot eller suppleant,

2.revisor eller revisorssuppleant, eller

3.innehavare av en ledande befattning.

Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsuppdrag eller liknande har insyn i fondbolagets dagliga handel.

Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen räkning.

Styrelsen skall skriftligen underrätta den som har en sådan ledande befattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 och den som har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.

Tystnadsplikt

19 § Enskildas förhållanden till en investeringsfond, ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

Uppgiftsskyldighet

20 § Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av un-

dersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på

18

framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av Prop. 2002/03:150 åklagare.

Skadestånd

21 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall fondbolaget ersätta skadan. Om en fondandelsägare eller ett fondbolag tillfogats skada genom att förvaringsinstitutet överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall institutet ersätta skadan.

Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha en sådan försäkring som anges i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse för skadeståndsskyldighet som fondbolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av sådan förvaltning och av eventuella tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket.

3 kap. Förvaringsinstitut

1 § För varje investeringsfond skall det finnas ett förvaringsinstitut. Förvaringsinstitutet skall ha sitt säte i Sverige eller, om det är en i Sverige etablerad filial, i ett annat land inom EES.

Förvaringsinstitutet skall handla oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

2 § Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som avser investeringsfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna lag eller fondbestämmelserna.

Förvaringsinstitutet skall vidare ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden samt se till att

1.försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

2.fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,

3.tillgångarna i fonden utan dröjsmål kommer institutet till handa, och

4.medlen i fonden används enligt bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna.

Om utländska finansiella instrument ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ett sådant uppdrag fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna lag.

3 § Förvaringsinstitutet får inte för en investeringsfond ta upp eller bevilja lån eller gå i borgen.

19

4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder

Investeringsfondens rättsliga ställning

1 § En investeringsfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon annan myndighet.

Egendom som ingår i en investeringsfond får inte utmätas. Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden. Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på delägar-

skap i en investeringsfond.

Förvaltningen av en investeringsfond

2 § Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör en investeringsfond. Fondbolaget handlar vid förvaltningen av fonden i eget namn och skall därvid ange fondens beteckning.

Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.

Vid förvaltningen av en investeringsfond skall fondbolaget handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.

Fondbolaget skall handla oberoende av förvaringsinstitutet.

3 § Fondbolaget får inte ha hand om egendom som ingår i en investeringsfond som bolaget förvaltar.

Uppdragsavtal

4 § Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.

Fondbolaget skall i avtalet med uppdragstagaren förbehålla sig rätten att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse.

5 § Omfattar ett uppdrag enligt 4 § att någon för fondbolagets räkning skall förvalta tillgångarna i en investeringsfond, skall avtalet innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen. Fondbolaget skall tillförsäkra sig en rätt att regelbundet se över och vid behov ändra dessa riktlinjer.

Ett förvaltningsuppdrag får ges till

Prop. 2002/03:150

20

1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder eller någon annans finansiella instrument,

2.företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1,

3.annat utländskt företag under förutsättning att

a)företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet,

b)företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1, och

c)ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i hemlandet.

6 § Ett förvaltningsuppdrag får inte ges till förvaringsinstitutet eller något annat företag vars intressen kan komma i konflikt med fondbolagets eller andelsägarnas intressen.

7 § Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner enligt 4 eller 5 § skall bolaget anmäla detta och ge in uppdragsavtalet till Finansinspektionen.

Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall inspektionen förelägga fondbolaget att hos motparten begära de ändringar som behövs för att avtalet skall uppfylla lagens krav.

Fondbestämmelser

8 § För varje investeringsfond skall det finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget.

Fondbestämmelserna skall ange

1.namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,

2.grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel skall placeras i sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,

3.om utdelning skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för utdelning,

4.grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde, inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 § andra stycket,

5.grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fondandelarna,

6.var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,

7.grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden,

8.fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar,

9.hur pantsättning av fondandelar skall gå till,

10.fondens räkenskapsår,

11.när och var försäljnings- och inlösenspriset för fondandelarna samt

fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, samt

Prop. 2002/03:150

21

12. var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages.

För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §, skall dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde avses att placeras i.

För specialfonder skall anges om fonden riktar sig till allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet skall kretsen anges. Fondbestämmelserna skall även innehålla upplysning om

1.i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för värdepappersfonder,

2.vilken risknivå som eftersträvas, och

3.vilket riskmått som används.

9 § Fondbestämmelserna och ändringar i dem skall godkännas av Finansinspektionen. Godkännande får ges bara om bestämmelserna eller ändringarna är skäliga för fondandelsägarna.

Vid godkännande av ändringar i fondbestämmelserna får Finansinspektionen föreskriva att andelsägarna skall underrättas om ändringarna och bestämma att dessa inte skall tillämpas förrän en viss tid, dock högst tre månader, förflutit efter beslutet om godkännande.

Fondandelar och inlösen av fondandelar

10 § Andelarna i en investeringsfond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. En fondandel får inte utfärdas innan betalning för andelen har tillförts fonden.

Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas med ledning av gällande marknadsvärde.

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.

11 § Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).

Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av en central värdepappersförvarare. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.

Fondbolaget skall till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen skall framgå investeringsfondens beteckning samt namnen på fondbolaget och förvaringsinstitutet. Vidare skall det framgå var informationsbroschyren och faktabladet enligt 15 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.

12 § Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret skall det särskilt anmärkas att

Prop. 2002/03:150

22

fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren skall till andelsägaren lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information.

Om registret förs av någon annan än en central värdepappersförvarare, skall Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls.

13 § En fondandel skall, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, skall försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan försäljning kunna väsentligt missgynna övriga andelsägares intresse, får fondbolaget efter anmälan till Finansinspektionen avvakta med försäljningen.

Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investeringsfond enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket får fondandelar inte säljas eller lösas in.

14 § Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte tillämplig på andelarna i fonden, tillämpas i fråga om överlåtelse eller pantsättning av en fondandel i stället 31 § lagen (1936:81) om skuldebrev. I så fall skall vad som i den bestämmelsen sägs om gäldenären gälla fondbolaget eller, om fondandelarna är förvaltarregistrerade, förvaltaren.

Information om investeringsfonder

Informationsbroschyr och faktablad

15 § För varje investeringsfond skall det finnas en aktuell informationsbroschyr och ett aktuellt faktablad.

Informationsbroschyren skall innehålla

1.fondbestämmelserna,

2.de ytterligare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,

3.en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, och

4.uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§.

Faktabladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Bladet får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.

16 § I informationsbroschyren och faktabladet för en investeringsfond skall det dessutom anges

1. i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och

Prop. 2002/03:150

23

2. om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och, i så fall, i vilket Prop. 2002/03:150 syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument

kan påverka fondens riskprofil.

I informationsbroschyren och faktabladet samt i allt övrigt reklammaterial avseende fonden skall följande uppgifter anges på en framträdande plats:

1.fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2.om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3.om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

Om fonden är en specialfond, skall detta framgå av informationsbroschyren, faktabladet och allt övrigt reklammaterial avseende fonden.

17 § Fondbolaget skall, på begäran av en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en investeringsfond, lämna kompletterande information om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning från de viktigaste kategorierna av tillgångar som fondmedlen placeras i.

Årsberättelse och halvårsredogörelse

18 § Fondbolaget skall för varje investeringsfond som det förvaltar lämna

1.en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, och

2.en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom två månader från halvårets utgång.

Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma varje investeringsfonds utveckling och ställning. Handlingarna skall kostnadsfritt skickas till de andelsägare som inte har avstått från detta och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet.

19 § Fondbolagets revisorer skall granska de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för en investeringsfond. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar, skall i sin helhet återges i årsberättelsen.

Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 10 kap. 16 § skall revisorn delta i granskningen.

Tillgång till information

20 § Informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse som publicerats därefter skall på begäran lämnas eller skickas kostnadsfritt till den som

24

avser att köpa andelar i en investeringsfond. Denne skall även utan Prop. 2002/03:150 begäran erbjudas faktabladet innan avtal ingås.

Om fondbolaget genom reklam eller liknande erbjuder allmänheten att köpa andelar i en investeringsfond, skall det av erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.

21 § Informationsbroschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredogörelser skall ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts.

Information om kostnader

22 § Fondbolaget skall varje år skriftligen informera varje andelsägare i en investeringsfond om hur stort belopp av de totala kostnaderna för fonden under det närmast föregående året som hänför sig till andelsinnehavet. I informationen skall det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

I fråga om fondandelar som enligt 12 § lämnats till någon annan för förvaltning skall informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett sammanlagt belopp för alla andelar i en investeringsfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare.

23 § I fråga om andelsinnehav som är placerade enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande skall den information som anges i 22 § lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet.

Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarregistrerade), skall fondbolaget i stället informera om vilka kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret, redovisade per fondandel. I informationen skall det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder

Spridning och hantering av risker

1 § Varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av detta kapitel, placeras i fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och fondandelar samt på konto i kreditinstitut. I fonden får också ingå likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden.

Ett fondbolag får använda sig av derivatinstrument i syfte att effektivisera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond. Fondbolaget skall därvid tillämpa de bestämmelser i detta kapitel som gäller för derivatinstrument.

25

2 § Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det möj- Prop. 2002/03:150 ligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den

risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil.

Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.

Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.

Fondpapper och penningmarknadsinstrument

3 § Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstrument som är, eller i fondpapper som är eller inom ett år från emissionen avses bli,

1.noterade vid en svensk eller utländsk börs,

2.noterade vid en auktoriserad marknadsplats, eller

3.föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att börsen, marknadsplatsen eller marknaden finns angiven i fondbestämmelserna eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.

4 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penningmarknadsinstrument än dem som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och det är instrument som

1.getts ut eller garanteras av en stat, av en delstat, av en central, regional eller lokal myndighet i ett land inom EES, av en centralbank i ett land inom EES, av Europeiska centralbanken, av Europeiska unionen, av Europeiska investeringsbanken eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar, eller

2.getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en reglerad marknad som anges i 3 § första stycket, eller

3.getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som motsvarar dessa kriterier, eller

4.getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument omfattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som följer av punkterna 1–3 och som

a) har kapital och reserver som uppgår till ett belopp som motsvarar minst 10 miljoner euro och lägger fram och offentliggör redovisning i

enlighet med rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG7,

6 EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 (Celex 31978L0660). 26
7 EGT L 283, 27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

b)är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera börsnoterade företag, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller

c)är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som omfattas av kreditförstärkning från en bank.

5 § I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till 10 procent av fondens värde.

Om notering eller regelbunden handel enligt 3 § inte skett inom ett år från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom gränsen enligt första stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

Om det i en fond ingår fondpapper som ännu inte är, men som inom ett år från emissionen avses bli, noterade eller föremål för regelbunden handel enligt 3 § eller sådana andra fondpapper och penningmarknadsinstrument som avses i första stycket, skall fondbolaget informera Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa fondpapper och penningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.

6 § I en värdepappersfond får, om inte annat följer av andra stycket eller 19-22 §§, fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde.

Fondpapper och penningmarknadsinstrument från en och samma emittent får uppgå till

1.högst 35 procent av fondens värde om de är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av en mellanstatlig organisation i vilken en eller flera stater inom EES är medlemmar,

2.högst 25 procent av fondens värde om de består av obligationer utgivna av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det sammanlagda värdet av fondens innehav av sådana obligationer är högst 80 procent av fondens värde, och

3.högst 10 procent av fondens värde i andra fall än som sägs under 1 eller 2, under förutsättning att det sammanlagda värdet av sådana till-

gångar som har högre värde än som sägs i första stycket är högst 40 procent av fondens värde.

I en värdepappersfond får det inte ingå fondpapper och penningmarknadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma företagsgrupp till sammanlagt mer än 20 procent av fondens värde.

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars medel enligt fondbestämmelserna skall placeras i aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om det

1.har en tillräckligt diversifierad sammansättning,

2.utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och

3.offentliggörs på lämpligt vis.

Prop. 2002/03:150

27

I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och 20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma emittent eller av emittenter i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en enda företagsgrupp.

8 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen, efter tillstånd av Finansinspektionen, får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får inte överstiga 30 procent av fondens värde.

Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder för vilka de gränser som anges i 6, 21 och 22 §§ är tillämpliga.

9 § Oavsett vad som sägs i 6 § får sådana fondpapper eller penningmarknadsinstrument som är förenade med rätt till nyteckning förvärvas till en värdepappersfond om förvärvet grundas på tidigare innehav.

Placeringar på konto hos kreditinstitut

10 § Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte inom EES samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av tillsynsregler som motsvarar dem som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

Kontot får ha en bindningstid om högst tolv månader. Oavsett bindningstiden måste emellertid villkoren för kontot vara sådana att det finns möjlighet att genom uppsägning göra medlen omedelbart tillgängliga för fonden.

11 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma företagsgrupp till högst 20 procent av fondens värde.

Derivatinstrument

12 § Medel i en värdepappersfond får placeras i derivatinstrument, om dessa omsätts på en reglerad marknad enligt 3 § och

1. underliggande tillgångar utgörs av eller hänför sig till - fondpapper,

Prop. 2002/03:150

28

-penningmarknadsinstrument,

-finansiella index,

-räntesatser,

-växelkurser, eller

-utländska valutor, och

2.sådana underliggande tillgångar enligt fondbestämmelserna får ingå

ifonden.

Medel får också placeras i derivatinstrument enligt första stycket som handlas direkt mellan parterna, om

1.motparten omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och

2.derivatinstrumenten är föremål för en daglig, tillförlitlig och kontrollerbar värdering och de vid varje tidpunkt på fondbolagets begäran kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

13 § De gränser som anges i 6 § tillämpas, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, på motsvarande sätt i fråga om exponeringar mot emittent som gett ut de fondpapper eller penningmarknadsinstrument som utgör underliggande tillgång i derivatinstrument. Vad nu sagts gäller inte i fråga om indexbaserade derivatinstrument som ingår i en indexfond enligt 7 §.

En värdepappersfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument får inte överskrida fondens värde.

Exponeringarna skall beräknas med hänsyn till värdet av underliggande tillgångar, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig för att lösa in instrumenten.

Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett derivatinstrument, skall även detta beaktas vid beräkning av exponeringar enligt första och andra styckena.

14 § I en värdepappersfond får, med de ytterligare begränsningar som kan följa av 21 och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till högst 5 procent av fondens värde.

Fondandelar

15 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i

1.andra värdepappersfonder,

2.fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 7 § och

3. specialfonder och fondföretag som uppfyller förutsättningarna i

1 kap. 9 §, såvida fonderna och fondföretagen

a)gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta kapitel med kapital från allmänheten,

b)tillämpar principen om riskspridning,

Prop. 2002/03:150

29

c)är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt det som ges andelsägare i en värdepappersfond, och

d)för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse som innehåller sådan information som är nödvändig för att man skall kunna bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.

Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.

16 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av 19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.

17 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond eller i ett fondföretag även om värdepappersfonden därigenom kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och 22 §§.

18 § Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 15 §, skall informationsbroschyren och faktabladet rörande värdepappersfonden samt årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller fondföretag i vars fondandelar medlen placeras.

Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats i.

Övriga placeringsbegränsningar

19 § Tillgångarna i 6 och 7 §§ samt i 16 § första stycket får inte överstiga

1.för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild emittent gett ut,

2.för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera stater inom EES är medlemmar,

3.för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något mellanstatligt organ i vilket en eller flera

stater inom EES är medlemmar, och

Prop. 2002/03:150

30

4. för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna Prop. 2002/03:150 i fonden eller fondföretaget.

De gränsvärden som anges i första stycket 2–4 behöver inte iakttas vid förvärvstillfället, om bruttomängden av skuldförbindelserna eller penningmarknadsinstrumenten eller nettomängden av de andelar som är föremål för emission då inte kan beräknas.

20 § Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag.

Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfonder, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.

21 § Bestämmelserna i 6 § första stycket och andra stycket 3 samt 11 och 14 §§ får inte tillämpas så att exponeringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 20 procent av fondens värde.

22 § Bestämmelserna i 6, 11, 13 och 14 §§ får inte tillämpas så att exponeringar mot ett och samma företag eller mot företag i en och samma företagsgrupp tillsammans överstiger 35 procent av fondens värde.

Lån m.m.

23 § Fondbolaget får inte i fondverksamheten

1.ta upp eller bevilja penninglån,

2.gå i borgen, eller

3.sälja fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument eller fondandelar som inte ingår i fonden.

Fondbolaget får trots första stycket ta kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens värde.

Undantag för nya fonder

24 § Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § under sex månader från det att verksamheten påbörjades.

Rättelse

25 § Om värdet av tillgångar i en värdepappersfond kommer att överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall rättelse vidtas så snart det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.

31

6 kap. Förvaltning av specialfonder

Inlösen och förvärv av fondandelar

1 § Fondbestämmelserna för en specialfond får, under förutsättning av Finansinspektionens godkännande, innehålla begränsningar av möjligheten att förvärva fondandelar. Fonden måste vara öppen för inlösen av andelar minst en gång om året.

Placeringsbestämmelser

2 § Finansinspektionen skall vid godkännande av fondbestämmelserna för en specialfond pröva om fonden har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till de krav som bör uppställas på riskspridning.

För förvaltningen av medel i en specialfond gäller bestämmelserna i 5 kap. om inte Finansinspektionen har tillåtit ett undantag. Derivatinstrument får dock ha andra underliggande tillgångar än dem som anges i 5 kap. 12 §, om instrumenten är föremål för handel på någon finansiell marknad och inte medför en skyldighet att leverera eller ta emot den underliggande tillgången.

Risknivå

3 § Ett fondbolag skall för varje specialfond beräkna och till Finansinspektionen redovisa fondens risknivå.

7 kap. Förvaltning av andras finansiella instrument

1 § Ett fondbolag som enligt 1 kap. 4 § har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verksamheten

1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som avses i 5 kap.

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2 skall genast avskiljas och sättas in på konto hos kreditinstitut.

2 § Ett fondbolag får inte placera en investerares tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.

8 kap. Sammanläggning och delning av en investeringsfond m.m.

1 § Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman investeringsfonder. Tillstånd till en sammanläggning skall lämnas om

Prop. 2002/03:150

32

1. åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen,

2.de fonder som skall läggas samman har placeringsinriktning och fondbestämmelser som är likartade, samt

3.sammanläggningen inte är olämplig från allmän synpunkt.

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en investeringsfond. Tillstånd till en delning skall lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som har fått tillstånd till en sammanläggning eller en delning skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information skall också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En sammanläggning eller delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

2 § En investeringsfond får inte ombildas till någon annan typ av fond eller företag för kollektiva investeringar.

9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en investeringsfond

1 § Ett fondbolags förvaltning av en investeringsfond skall omedelbart tas över av fondens förvaringsinstitut om

1.Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet,

2.fondbolaget har trätt i likvidation, eller

3.fondbolaget har försatts i konkurs.

Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en investeringsfond, skall förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt då verksamheten upphör.

Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta förvaltningen av en investeringsfond till ett annat fondbolag.

Ett övertagande enligt andra eller tredje stycket får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

2 § Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en investeringsfond från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag om Finansinspektionen tillåter det. I annat fall skall investeringsfonden upplösas genom att tillgångarna i fonden säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.

3 § Om en fondandelsägare inte har anmält sitt innehav inom fem år efter det att medel som utskiftats enligt 2 § har kunnat lyftas, har fondandelsägaren förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel samt andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut till andelsägarna skall tillfalla allmänna arvsfonden.

4 § Information om följande förändringar i fråga om en investeringsfond skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen att

Prop. 2002/03:150

33

1. förvaltningen av fonden skall överlåtas till en annan fondförvaltare,

2.förvaltningen av fonden skall övertas av förvaringsinstitutet, och

3.förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av fonden till en fondförvaltare eller att upplösa fonden.

Kungörandet skall i fall som avses i första stycket 1 göras av det överlåtande fondbolaget och i övriga fall av förvaringsinstitutet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.

5 § Om förvaltningen av en investeringsfond har övertagits av en ny förvaltare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som tidigare förvaltare har på grund av denna lag.

Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en investeringsfond som institutet förvaltar.

6 § För sin förvaltning med anledning av upphörande eller överlåtelse av en investeringsfond har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur fonden. Ersättningens storlek skall bestämmas av Finansinspektionen.

10 kap. Tillsyn

Upplysningsskyldighet

1 § Fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 och 8 §§, fondföretag som avses i 1 kap. 7 och 9 §§ samt förvaringsinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. De skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

De fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som anges i första stycket skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet.

Samarbete med behöriga myndigheter

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen får en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §.

3 § Finansinspektionen skall lämna de uppgifter som en behörig myndighet i ett annat land inom EES behöver för sin tillsyn över ett förvaltningsbolag och ett fondföretag som driver verksamhet enligt 1 kap. 6 eller 7 §.

Ägarprövning

4 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

Prop. 2002/03:150

34

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie- Prop. 2002/03:150 kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier, eller

2. så att fondbolaget blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket skall inhämtas före förvärvet. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få behålla aktierna. Förvärvaren skall då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att fondbolaget blev ett dotterföretag till eller kom under bestämmande inflytande av ett förvaltningsbolag som är auktoriserat i ett annat land inom EES, ett moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som annars har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag, får frågan om tillstånd avgöras först efter samråd med behörig myndighet i detta land.

5 § Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 4 § om det finns skäl att anta att förvärvaren

1.inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

2.även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag.

Tillstånd får inte ges, om förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget.

Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

6 § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag eller en så stor del av ett sådant kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 4 § första stycket angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om det.

7 § När ett fondbolag får kännedom om att aktier i bolaget förvärvats enligt 4 § eller avyttrats enligt 6 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett fondbolag i annat fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, skall bolaget snarast anmäla det till Finansinspektionen.

Ett fondbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven.

35

8 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag, skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

9 § Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier i ett fondbolag motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, får Finansinspektionen besluta att denne vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en sådan innehavare i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 4 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

10 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 9 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 9 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

11 § Aktier som omfattas av förbud enligt 9 § eller föreläggande enligt 10 § skall inte räknas med när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna i fondbolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 12 §.

12 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna och skall på begäran förskotteras av fondbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

Nära förbindelser

13 § Om ett fondbolag har nära förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna att så inte längre är fallet.

Prop. 2002/03:150

36

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett Prop. 2002/03:150 föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman

i bolaget. I så fall skall bestämmelserna i 12 § tillämpas.

Hur tillsynen skall bedrivas

14 § Finansinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och förvaringsinstituten se till att en sund utveckling av verksamheten främjas.

Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut när inspektionen anser det nödvändigt.

15 § Finansinspektionen får kalla till sammanträde med ett fondbolags styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid ett sådant sammanträde och delta i överläggningarna.

16 § Finansinspektionen får för varje fondbolag förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt att få skäligt arvode av bolaget för sitt arbete. Arvodets storlek bestäms av Finansinspektionen.

Rapporteringsskyldighet för revisor och särskild granskare

17 § En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett fondbolag får kännedom om förhållanden som kan

1.utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar fondbolagets verksamhet,

2.påverka fondbolagets fortsatta drift negativt, eller

3.leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn har i fondbolagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fondbolaget.

18 § Vad som sägs om revisorns skyldighet i 17 § skall gälla även för särskild granskare som utsetts enligt 11 kap. 21 § aktiebolagslagen (1975:1385) i ett fondbolag.

Ingripanden mot fondbolag

19 § Om ett fondbolag har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning, mot fondbestämmelserna eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga fondbolaget att vidta rättelse, om det är möjligt.

37

20 § Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett fondbolag skall åter- Prop. 2002/03:150 kallas av Finansinspektionen om fondbolaget

1.inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,

4.fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

5.inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd, eller

6.genom att överträda en bestämmelse som avses i 19 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser.

Om någon som ingår i fondbolagets ledning inte uppfyller de krav som ställs i denna lag, får tillståndet återkallas på den grunden bara om Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i fondbolagets ledning och han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i ledningen.

Om fondbolagets egna medel understiger vad som föreskrivs i 2 kap. 8, 9 och 11 §§ får Finansinspektionen förelägga bolaget att inom tre månader täcka bristen eller upphöra med verksamheten. Motsvarande gäller om ett fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 4 § att förvalta någon annans finansiella instrument inte uppfyller det kapitalkrav som anges i 2 kap. 10 §.

Har fondbolaget tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument, skall tillståndet för den verksamheten återkallas om bolaget inte har fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1999:158) om investerarskydd och inte har vidtagit rättelse inom ett år från det att Finansinspektionen har förelagt bolaget att fullgöra sina skyldigheter med upplysning att dess tillstånd annars kan komma att återkallas.

21 § I de fall som avses i 20 § första stycket 1, 3 och 6 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

22 § Finansinspektionen skall omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där ett fondbolag utbjuder andelar i en värdepappersfond som bolaget förvaltar, när

1.åtgärd enligt 19–21 §§ har vidtagits mot bolaget, och

2.uppskov med inlösen av fondandelar enligt 4 kap. 13 § första stycket har anmälts till inspektionen.

23 § Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom EES underrättats om att ett fondbolag överträtt föreskrifter som i det landet gäller för bolaget, får inspektionen vidta de i 19–21 §§ angivna åtgärderna mot bolaget, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Ingripanden mot förvaltningsbolag och fondföretag  
24 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter  
anmälan enligt 1 kap. 6 § överträder denna lag eller föreskrifter som har 38

meddelats med stöd av lagen eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga bolaget att vidta rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda förvaltningsbolaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och Europeiska kommissionen skall då underrättas så snart som möjligt.

Har Finansinspektionen vidtagit en åtgärd utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten skall inspektionen undanröja sitt beslut om kommissionen beslutat att så skall ske.

25 § Om ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 6 § har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Finansinspektionen genast förbjuda bolaget att påbörja nya transaktioner här i landet.

26 § Om ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan enligt 1 kap. 7 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga företaget att vidta rättelse. Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner här i landet.

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om åtgärder som vidtagits med stöd av denna paragraf.

27 § Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 1 kap. 8 eller 9 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som anges i 19–21 §§.

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i bolagets eller företagets hemland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripanden mot den som saknar tillstånd

28 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha tillstånd till det eller utan att ha följt de anmälningsförfaranden som föreskrivs i 1 kap. 6 eller 7 §, skall Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna bedöma om verksamheten omfattas av lagen.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ett utländskt företag som mot den som här i landet är verksam för ett sådant företags räkning.

Prop. 2002/03:150

39

Vite Prop. 2002/03:150
29 § Meddelar Finansinspektionen föreläggande eller förbud enligt
denna lag får inspektionen förelägga vite.  

11 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och

11§§,

3.vilka sundhetskrav som skall uppfyllas av ett fondbolag enligt 2 kap.

17§,

4.sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha enligt 2 kap. 21 § andra stycket,

5.vilka derivatinstrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 1 § tredje stycket samt villkor och gränser för sådan användning,

6.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå skall utföras enligt 6 kap. 3 §,

7.vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut skall lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, samt

8.sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 1 § andra stycket.

12kap. Överklagande

1 § Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 15 § och 28 § andra stycket samt beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223) får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläg-

gande eller återkallelse skall gälla omedelbart.

2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 1 kap. 4 eller 5 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en sådan förklaring har lämnats, skall det anses som att ansökan har avslagits.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 2 kap. 12 § till behörig myndighet i utlandet inom två månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av

kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.

40

Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att en sådan förklaring har meddelats av domstol, skall det anses som att beslut enligt 2 kap. 13 § tredje stycket har meddelats.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

Prop. 2002/03:150

41

2.2 Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om Prop. 2002/03:150
 

investeringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2003:000) om investeringsfonder och denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2 § Genom lagen (2003:000) om investeringsfonder upphävs lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och lagen (1990:1115) om ikraftträdande av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

3 § Fondbolag och andra fondförvaltare som vid ikraftträdandet av lagen (2003:000) om investeringsfonder har tillstånd att driva verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder får fortsätta med denna verksamhet fram till den 13 februari 2007. Under denna tid gäller bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder.

Ett fondbolag eller annan fondförvaltare som inte har beviljats tillstånd enligt lagen om investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall upphöra med sin verksamhet enligt första stycket.

4 § Om fondbestämmelserna för en fond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder inte har godkänts enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder senast den 13 februari 2007, skall fonden upplösas.

5 § För fonder enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag eller annan fondförvaltare som enligt 3 § andra stycket skall upphöra med sin verksamhet enligt den lagen skall bestämmelserna om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en investeringsfond i 9 kap. lagen (2003:000) om investeringsfonder tillämpas. Motsvarande gäller fonder som skall upplösas enligt 4 §.

42

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 23 § B och 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
B. Aktier som är inregistrerade 23 §9
B. Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på vid inländsk börs eller noteras på
utländsk börs, andelar i värdepap- utländsk börs, andelar i investe-
persfonder samt andra värdepap- ringsfonder samt andra värdepap-
per än aktier som omsätts mark- per än aktier som omsätts mark-
nadsmässigt och är av det slag som nadsmässigt och är av det slag som
anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte- anges i 48 kap. 2 § inkomstskatte-
lagen (1999:1229) tas upp till lagen (1999:1229) tas upp till
75 procent av det noterade värdet. 75 procent av det noterade värdet.

Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas – under förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § andra stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första–tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första–fjärde styckena.

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

8Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

9Senaste lydelse 1999:1233.

Prop. 2002/03:150

43

37 § 3 mom. 10

Gåvoskatt utgår för utdelning Gåvoskatt utgår för utdelning
från en värdepappersfond enligt från en investeringsfond enligt
lagen (1990:1114) om värdepap- lagen (2003:000) om investerings-
persfonder till annan än andels- fonder till annan än andelsägare i
ägare i fonden. En sådan utdelning fonden. En sådan utdelning skall
skall vid tillämpning av denna lag vid tillämpning av denna lag anses
anses utgöra en gåva från fonden. utgöra en gåva från fonden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

10 Senaste lydelse 1998:270.

Prop. 2002/03:150

44

2.4 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken Prop. 2002/03:150
 
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken11  
skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

13 kap.

5 §12

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond 3. andelar i en värdepappersfond
som avses i lagen (1990:1114) om som avses i lagen (2003:000) om
värdepappersfonder eller i ett ut- investeringsfonder eller i ett ut-
ländskt fondföretag som är under- ländskt fondföretag som är under-
kastat en offentlig reglering som kastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med väsentligen stämmer överens med
den som gäller för värdepappers- den som gäller för värdepappers-
fonder här i landet. fonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

14 kap.

5 §13

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren placeras i

1.skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller kommun,

2.skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i lan-

det, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som

11Balken omtryckt 1995:974.

12Senaste lydelse 1998:272.

13 Senaste lydelse 1998:319. 45

medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare,

eller  
3. andelar i en värdepappersfond 3. andelar i en värdepappersfond
som avses i lagen (1990:1114) om som avses i lagen (2003:000) om
värdepappersfonder eller i ett ut- investeringsfonder eller i ett ut-
ländskt fondföretag som är under- ländskt fondföretag som är under-
kastat en offentlig reglering som kastat en offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med väsentligen stämmer överens med
den som gäller för värdepappers- den som gäller för värdepappers-
fonder här i landet. fonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § om andelar i en värdepappersfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

46

2.5 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen Prop. 2002/03:150
 
  (1970:624)        
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 12 §§ kupongskattelagen  
(1970:624)14 skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse  
      1 §15    
Kupongskatt skall betalas enligt denna lag till staten för utdelning av  
annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)  
på aktie i svenskt aktiebolag.      
Vad i denna lag sägs om aktie i Vad i denna lag sägs om aktie i  
svenskt aktiebolag gäller även svenskt aktiebolag gäller även  
andel i svensk värdepappersfond. andel i svensk investeringsfond.  
      2 §16    

I denna lag förstås med

avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av

finansiella instrument,            
egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,      
fondbolag: aktiebolag som ut- fondbolag: aktiebolag som dri-
övar fondverksamhet enligt lagen ver fondverksamhet enligt lagen
(1990:1114) om värdepappersfon- (2003:000) om investeringsfonder,
der,       förvaringsinstitut: en bank eller
förvaringsinstitut: en bank eller
ett annat kreditinstitut som enligt ett annat kreditinstitut som enligt
lagen om värdepappersfonder för- lagen om investeringsfonder för-
varar en värdepappersfonds till- varar tillgångarna i en investe-
gångar och som sköter in- och ut- ringsfond och som sköter in- och
betalningar avseende fonden,   utbetalningar avseende fonden,
utdelningstillfälle: för avstäm- utdelningstillfälle: för avstäm-
ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie- ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie-
bolagslagen eller 3 kap. 8 § för- bolagslagen eller 3 kap. 8 § för-
säkringsrörelselagen avsedda da- säkringsrörelselagen avsedda da-
gen för avstämning och för andra gen för avstämning och för andra
aktiebolag liksom i fråga om vär- aktiebolag liksom i fråga om in-
depappersfond den dag då utdel- vesteringsfond den dag då utdel-
ningen blir tillgänglig för lyftning, ningen blir tillgänglig för lyftning,

utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.

Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 § aktiebolagslagen och 12 kap. 1 § försäkringsrörelselagen vid nedsättning

14Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

15Senaste lydelse 1999:1240.

16 Senaste lydelse 2000:76. 47

av aktiekapitalet, överkursfonden eller reservfonden samt vid bolagets likvidation. Till utdelning hänförs också utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 20 § aktiebolagslagen eller 15 a kap. 16 § försäkringsrörelselagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande företaget.

              12 §17          
Vid förvaltarregistrering enligt Vid förvaltarregistrering enligt
3 kap. 10 § andra stycket första 3 kap. 10 § andra stycket första
meningen   aktiebolagslagen meningen aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 3 kap. 10 § (1975:1385) eller 3 kap.   10 §
andra stycket första meningen för- andra stycket första meningen för-
säkringsrörelselagen (1982:713) säkringsrörelselagen (1982:713)
gäller bestämmelserna i 7 §, 8 § gäller bestämmelserna i 7 §, 8 §
första och andra styckena, 9–11, första och andra styckena, 9–11,
20 samt 22 §§ denna lag om cent- 20 samt 22 §§ denna lag om cent-
ral värdepappersförvarare i stället ral värdepappersförvarare i stället
förvaltaren. Är fråga om utdelning förvaltaren. Är fråga om utdelning
på andel i värdepappersfond gäller på andel i en investeringsfond
bestämmelserna i 7 §, 8 § första gäller bestämmelserna i 7 §, 8 §
och andra styckena, 9–11, 20 samt första och andra styckena, 9–11,
22 §§ denna lag om central värde- 20 samt 22 §§ denna lag om cent-
pappersförvarare i stället förva- ral värdepappersförvarare i stället
ringsinstitutet. Uppgift enligt 7 § förvaringsinstitutet. Uppgift enligt
första stycket skall lämnas på sätt 7 § första stycket skall lämnas på
som föreskrivs i 7 § andra stycket i sätt som föreskrivs i 7 § andra
samband med registreringen av stycket i samband med registre-
andelsinnehavet samt i övrigt när ringen av andelsinnehavet samt i
förvaringsinstitutet begär det, av övrigt när förvaringsinstitutet be-
den som registreringen avser enligt gär det, av den som registreringen
lagen (1990:1114) om värdepap- avser enligt lagen (2003:000) om
persfonder. Fondbolaget är skyl- investeringsfonder. Fondbolaget är
digt att omedelbart lämna förva- skyldigt att omedelbart lämna för-
ringsinstitutet upplysning om för- varingsinstitutet upplysning om
hållande som är av betydelse för förhållande som är av betydelse
frågan om innehållande av ku- för frågan om innehållande av ku-
pongskatt. Om utdelning på andel i pongskatt. Om utdelning på andel i
värdepappersfond inte betalats ut en investeringsfond inte betalats ut
på grund av att andelsägaren inte på grund av att andelsägaren inte
registrerats skall skatt inte inne- registrerats skall skatt inte inne-
hållas före utbetalning av utdel- hållas före utbetalning av utdel-
ning.               ning.          

En central värdepappersförvarare skall vid redovisning enligt 8 § lämna uppgift till beskattningsmyndigheten om förvaltning enligt 3 kap.

17 Senaste lydelse 1998:1485.

Prop. 2002/03:150

48

10 § andra stycket första meningen aktiebolagslagen eller 3 kap. 10 § Prop. 2002/03:150 andra stycket första meningen försäkringsrörelselagen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 1, 2 och 12 §§ om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

3.Vad som sägs i 2 och 12 §§ om fondbolag skall också gälla sådant fondbolag som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

49

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om Prop. 2002/03:150
 
  understödsföreningar    
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1972:262) om understöds-  
föreningar skall ha följande lydelse.    
Lydelse enligt prop. 2002/03:92 Föreslagen lydelse  

24 §18

Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen

1.obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten,

2.obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller av Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats av sådan kreditinrättning, dock inte sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3.obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag, sparbank eller medlemsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,

4.obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommun,

5.obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, eller Nordiska investeringsbanken,

6.skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av panträtt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt försäkringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7.andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1–6,

8.lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

18 Senaste lydelse 1995:1582. 50

9.föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning, eller

10.värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1–5 och 7.

Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har medgett det

fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det uppskattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet, samt

två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens uppskattade värde.

Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.

Utan hinder av första och andra Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av före- mot högst en femtedel av före-
ningens försäkringsfonder, redo- ningens försäkringsfonder, redo-
visas i andra värdehandlingar än visas i andra värdehandlingar än
som förut sagts, dock ej i aktier som förut sagts, dock inte i aktier
eller i andelar i värdepappersfond, eller i andelar i en investerings-
och i tillgångar som nämns i första fond, och i tillgångar som nämns i
stycket 9 utöver där angiven gräns. första stycket 9 utöver där angiven
  gräns.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 24 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

51

2.7 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen Prop. 2002/03:150
 
  (1975:1385)    
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385)19  
skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  
    3 kap.  
    16 §  

Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag, som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.

Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i aktiebrev och i aktieboken i stället för fondandelsägarna införas det fondbolag, värdepappersbolag eller kreditinstitut som förvaltar fonden, jämte fondens beteckning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § om en investeringsfond skall också gälla en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

19 Lagen omtryckt 1993:150. 52
2.8 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Prop. 2002/03:150
 
  (1982:713)  

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 b §, 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713)20 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap.

3b §21

Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

1a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,

b)försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,

2a) försäkring som utfaller vid giftermål,

b)försäkring som utfaller vid födelse,

3. försäkring som avses i klas- 3. försäkring som avses i klas-
serna 1 a och 2 som är anknuten serna 1 a och 2 som är anknuten
till fonder vilka förvaltas av fond- till fonder vilka förvaltas av fond-
förvaltare som har rätt att utöva förvaltare som har rätt att driva
fondverksamhet enligt lagen fondverksamhet enligt lagen
(1990:1114) om värdepappers- (2003:000) om investeringsfonder
fonder (fondförsäkring),   (fondförsäkring),    

4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till varje försäkringsklass.

3 kap.

16 §

Ingår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbolag som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.

Ingår aktier i en investeringsfond enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder, skall i stället för fondandelsägarna det fondbolag, värdepappersbolag eller kreditinstitut som förvaltar fonden samt fondens beteckning föras in i aktiebreven och i aktieboken.

20 Lagen omtryckt 1995:1567. 53
21 Senaste lydelse 1999:600.
Lydelse enligt prop. 2002/03:92 Föreslagen lydelse Prop. 2002/03:150

7 kap.

10 §22

För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar användas:

1.Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.

2.Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.

3.Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för.

4.Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella organisationer svarar för.

5.Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4 svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.

5a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premieperioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till betalning för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet, om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med betalningen.

6.Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom återköpsvärdet.

7.Medel på konto i svensk eller utländsk bank.

8.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller

ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan och Sveriges allmänna hypoteksbank.

9.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.

10.Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.

11.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med undantag av bolag som avses i 12.

12.Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgångar som anges i 13.

22 Senaste lydelse 1999:1124. 54

13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egen- Prop. 2002/03:150 dom.

14.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt.

15.Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de

som anges i 1-4 och 8-10 svarar för och som annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.

16. Kassa. 17. Andelar i investeringsfonder
17. Andelar i fonder vilka för-
valtas av fondförvaltare som har och i sådana fondföretag som
rätt att utöva fondverksamhet avses i 1 kap. 7 § lagen
enligt lagen (1990:1114) om vär- (2003:000) om investeringsfonder,
depappersfonder, om de förvaltade om de förvaltade tillgångarna
tillgångarna huvudsakligen består huvudsakligen består av tillgångar
av tillgångar som får användas för som får användas för skuldtäck-
skuldtäckning. Vid tillämpningen ning. Vid tillämpningen av denna
av denna punkt krävs inte en sådan punkt krävs inte en sådan anmälan
anmälan från fondförvaltaren som från fondförvaltaren som avses i
avses i 7 b § andra stycket samma nämnda paragraf.  
lag.        

18.Beslutad överskjutande skatt.

19.Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbolaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.

Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket 1.

Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt

1.såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska centralbanker som avses,

2.såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer som avses, samt

3.såvitt angår första stycket 3, 7 och 9–12, om vilka stater de rättssubjekt som avses skall vara belägna eller ha sitt säte i.

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.

För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuldtäckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara

brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och 55
 

tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första Prop. 2002/03:150 stycket 14.

Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i första stycket 11 och 12.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får använ-

das för skuldtäckning.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  10 b §23

Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst

– 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7– 10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10,

– 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första
stycket 11,                
– 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första
stycket 12–14,                

10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15

och

3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a §

första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar

som används för skuldtäckning. Vid tillämpningen av bestäm-
Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i första stycket skall även melserna i första stycket skall även
beaktas ett försäkringsbolags indi- beaktas ett försäkringsbolags indi-
rekta ägande av tillgångar genom rekta ägande av tillgångar genom
dess innehav av andelar i värde- dess innehav av andelar i inves-
pappersfonder eller placeringar i teringsfonder eller placeringar i
utländska fondföretag som fondföretag som används för
används för skuldtäckning.   skuldtäckning.  

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena. Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen också medge avvikelser, som inte är tillfälliga, från begränsningarna i första stycket första– fjärde strecksatserna.

Sådana avvikelser som anges i fjärde stycket får även medges om

1.det på grund av ändrade antaganden om ränta krävs en väsentlig ökning av livförsäkringsavsättningarna,

2.en anpassning till begränsningarna i första och andra styckena skulle medföra väsentliga men för kapitalförvaltningen, och

3.bolaget har särskilda förutsättningar för att tillgodose kraven i 9 a § andra och tredje meningarna.

23 Senaste lydelse 2001:347. 56
10 c §24 Prop. 2002/03:150
Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av  
det belopp som skall skuldtäckas:  

1.Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.

2.Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.

3.Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas.

4. Tio procent om placeringen 4. Tio procent om placeringen
utgörs av andelar i värdepappers- utgörs av andelar i investerings-
fonder som förvaltas av samma fonder eller sådana fondföretag
fondbolag eller fondföretag, om som avses i 1 kap. 7 § lagen
inte annat medges av Finans- (2003:000) om investeringsfonder
inspektionen. som förvaltas av samma fondför-
  valtare, om inte annat medges av
  Finansinspektionen.  

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning.

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ om investeringsfonder eller fondföretag skall också gälla sådana värdepappersfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

24 Senaste lydelse 1999:600. 57

3. Vad som sägs i 2 kap. 3 b § och 7 kap. 10 c § om förvaltare skall också gälla sådana fondförvaltare som driver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

Prop. 2002/03:150

58

2.9Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)25 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §26

En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,

1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra jämförbara fordringsrätter,

2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,

3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),

4.förmedla betalningar,

5.tillhandahålla betalningsmedel,

6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,

7.medverka vid värdepappersemissioner,

8.lämna ekonomisk rådgivning,

9.förvara värdepapper,

10.bedriva rembursverksamhet,

11. vara förvaringsinstitut för 11. vara förvaringsinstitut för
värdepappersfonder under de för- investeringsfonder under de för-
utsättningar som föreskrivs i lagen utsättningar som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappers- (2003:000) om investeringsfonder,
fonder,    

12.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,

13.tillhandahålla inkassotjänster,

14.tillhandahålla bankfackstjänster,

15.driva valutahandel,

16.driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt

17.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).

En bank får vidare driva verksamhet som har naturligt samband med inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket 1–15.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får bedriva.

Om det finns särskilda skäl får en bank tillåtas att tillhandahålla posttjänster. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

25Lagen omtryckt 1996:1001.

26Senaste lydelse 2002:661.

Prop. 2002/03:150

59

2. Vad som sägs i 2 kap. 2 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

60

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om Prop. 2002/03:150
 
  handel med finansiella instrument      
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § lagen (1991:980)27  
om handel med finansiella instrument skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse    
  1 kap.        
I denna lag betyder 1 §28        
         
finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse  
avsedd för handel på värdepappersmarknaden,      
fondpapper: aktie och obligation fondpapper: aktie och obligation  
samt sådana andra delägarrätter samt sådana andra delägarrätter  
eller fordringsrätter som är utgivna eller fordringsrätter som är utgivna  
för allmän omsättning, andel i för allmän omsättning, fondandel  
värdepappersfond och aktieägares och aktieägares rätt gentemot den  
rätt gentemot den som för hans som för hans räkning förvarar  
räkning förvarar aktiebrev i ett ut- aktiebrev i ett utländskt bolag  
ländskt bolag (depåbevis), (depåbevis),    
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,    
anmält avvecklingssystem: vad som anges i 2 § lagen (1999:1309) om  
system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.    
  2 kap.        
    1 §29        
Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som  
är riktade till en öppen krets, skall prospekt upprättas om summan av de  
belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att  
erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall inne-  
hålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument som  
avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller erbju-  
dandet.          
Prospekt behöver inte upprättas om        
1. emissionen eller erbjudandet görs av en stat inom EES,    
2. emissionen eller erbjudandet 2. emissionen eller erbjudandet  
avser andelar i en värdepappers- avser andelar i en investeringsfond  
fond eller i ett utländskt fondföre- eller i ett sådant fondföretag som  
tag med säte i ett land inom EES, avses i 1 kap. 7 § lagen  
    (2003:000) om investeringsfonder,  

3.emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid än ett år,

4.lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är 300 000 kronor eller mer.

27 Lagen omtryckt 1992:558.  
28 Senaste lydelse 1999:1311. 61
29 Senaste lydelse 1992:1713.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen Prop. 2002/03:150 får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att

upprätta prospekt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 1 § om andelar i investeringsfonder skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

62

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om Prop. 2002/03:150
 
  värdepappersrörelse    
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § lagen (1991:981)  
om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

1 kap.

3 b §30

Tillstånd enligt 3 § 2 behövs inte för verksamhet som bedrivs av den som är registrerad som försäkringsmäklare enligt 3 § första stycket 1 och

2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, om          
1. verksamheten endast är en 1. verksamheten endast är en
sidoverksamhet till försäkrings- sidoverksamhet till försäkrings-
mäklarrörelsen och enbart avser mäklarrörelsen och enbart avser
andelar i värdepappersfonder eller andelar i investeringsfonder eller
sådana utländska fondföretag som sådana fondföretag som avses i
avses i 7 a och 7 b §§ lagen 1 kap. 7 och 9 §§ lagen
(1990:1114) om värdepappers- (2003:000) om investeringsfonder,
fonder,           2. kunders order vidarebefordras
2. kunders order vidarebefordras
endast direkt till fondbolag och endast direkt till fondbolag och
utländska fondföretag som avses fondföretag som avses i 1, och  
i 1, och                        

3. mäklaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller fondandelar.

2 kap.

5 §31

Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 § motsvarar minst

1. fem miljoner euro om bolagets verksamhet skall innefatta motta-
gande av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,    
2. 730 000 euro om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i
1 kap. 3 § 3 eller 5,        
3. 125 000 euro om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och  
4. 50 000 euro om bolaget skall 4. 50 000 euro om bolaget skall
driva enbart verksamhet som avses driva enbart verksamhet som avses
i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse
endast andelar i värdepappers- endast andelar i investeringsfonder
fonder eller sådana utländska eller sådana fondföretag som avses
fondföretag som avses i 7 a och i 1 kap. 7 och 9 §§ lagen
7 b §§ lagen (1990:1114) om vär- (2003:000) om investeringsfonder.
depappersfonder.        
Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den
30 Senaste lydelse 1994:2015.       63
31 Senaste lydelse 2000:1095.      

verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än garantigiv- Prop. 2002/03:150 ning.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § om andelar i investeringsfonder och fondföretag skall också gälla andelar i sådana värdepappersfonder respektive utländska fondföretag som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

64

7. för utländska fondföretag
7 a–c §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om Prop. 2002/03:150
 
  utländska filialer m.m.    
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer  
m.m. skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

3 §32

Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

1.för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),

2.för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3.för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8–10 §§ lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

4.för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige,

5.för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

6.för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

7. för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6-11 §§ lagen (2003:000) om investeringsfonder och

8. för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.För sådana fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder finns i stället för vad som sägs i 3 § 7 särskilda bestämmelser i 7 a och 7 c §§ lagen om värdepappersfonder.

32 Senaste lydelse 2002:156. 65
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om Prop. 2002/03:150
 
  börs- och clearingverksamhet    
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1992:543) om börs- och  
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  
  5 kap.    
  5 §33    
Till en ansökan om inregistrering skall utgivaren av fondpapperen foga  
en särskild redogörelse för sina förhållanden (börsprospekt). Prospektet  
skall innehålla de upplysningar som behövs för att en investerare skall  
kunna göra en välgrundad bedömning av utgivarens verksamhet och eko-  
nomiska ställning samt av de rättigheter som är förenade med fondpappe-  
ren.   Skyldighet att upprätta börs-  
Skyldighet att upprätta börs-  
prospekt föreligger inte om inre- prospekt föreligger inte om inre-  
gistreringen avser fondpapper som gistreringen avser fondpapper som  
är utgivna av en stat inom EES el- är utgivna av en stat inom EES el-  
ler är andelar i en värdepappers- ler är andelar i en investeringsfond  
fond eller i ett utländskt fondföre- eller i ett sådant fondföretag som  
tag med säte i ett land inom EES. avses i 1 kap. 7 § lagen (2003:000)  
Regeringen eller, efter regeringens om investeringsfonder. Regeringen  
bemyndigande, Finansinspektionen eller, efter regeringens bemyndi-  
får meddela föreskrifter om un- gande, Finansinspektionen får  
dantag från skyldigheten att upp- meddela föreskrifter om undantag  
rätta börsprospekt i fall då behovet från skyldigheten att upprätta börs-  
av information har tillgodosetts på prospekt i fall då behovet av in-  
något annat sätt. formation har tillgodosetts på något  
    annat sätt.  

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 5 kap. 5 § om andelar i en investeringsfond skall också gälla andelar i en sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

33 Senaste lydelse 1992:1712. 66
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om Prop. 2002/03:150
 
  finansieringsverksamhet  
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansie-  
ringsverksamhet34 skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

3 kap.

1 §35

Ett kreditmarknadsföretag får endast driva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband därmed.

Kreditmarknadsföretaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel, i sin verksamhet bland annat

1.låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra jämförbara fordringsrätter,

2.lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,

3.medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),

4.förmedla betalningar,

5.tillhandahålla betalningsmedel,

6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,

7.lämna ekonomisk rådgivning,

8.förvara värdepapper,

9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

9. vara förvaringsinstitut för investeringsfonder under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (2003:000) om investeringsfonder,

10.medverka vid försäljning av försäkringstjänster,

11.tillhandahålla inkassotjänster,

12.tillhandahålla värdefackstjänster,

13.driva valutahandel, samt

14.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 1 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

34 Lagen omtryckt 1996:1004.  
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453. 67
35 Senaste lydelse 2002:662.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om Prop. 2002/03:150
 
  individuellt pensionssparande  
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § lagen  
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  
    2 kap.  
    1 §36  

Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna

1.inlåning,

2.andelar i värdepappersfond

och

3.andra fondpapper.

Vid sparande i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

Individuellt pensionssparande får ske i en eller flera av sparformerna

1.inlåning,

2.andelar i investeringsfond

och

3.andra fondpapper.

3 §37

Vid sparande i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i en sådan investeringsfond som avses i lagen (2003:000) om investeringsfonder. Pensionssparmedlen får även placeras i ett utländskt fondföretag som är underkastat lagstiftning eller annan offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för investeringsfonder här i landet.

4 §

Vid sparande i andra fondpapper än andelar i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för spararens räkning placeras i fondpapper som är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller som i utlandet är föremål för handel vid en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.

36 Senaste lydelse 1998:273. 68
37 Senaste lydelse 1998:273.

3 kap.

11 §38

Pensionssparinstitutet skall årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot. I redovisningen skall anges

1.tillgångarnas ingående och utgående värde,

2.tillgångarnas placering,

3.köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,

4.belopp som har betalats eller utbetalats,

5.räntor och utdelningar, och

6.skatter och avgifter som dragits från kontot.

Om tillgångarna under året varit Om tillgångarna under året varit
placerade i andelar i en sådan vär- placerade i andelar i en sådan in-
depappersfond som avses i lagen vesteringsfond som avses i lagen
(1990:1114) om värdepappersfon- (2003:000) om investeringsfonder,
der, skall det i redovisningen skall det i redovisningen dessutom
dessutom anges hur stort belopp anges hur stort belopp av de totala
av de totala kostnader som belastat kostnader som belastat fonden un-
fonden under det närmast före- der det närmast föregående kalen-
gående kalenderåret som hänför deråret som hänför sig till andels-
sig till andelsinnehavet. Det skall innehavet. Det skall framgå hur
framgå hur stor del av beloppet stor del av beloppet som avser för-
som avser förvaltningskostnader, valtningskostnader, inklusive kost-
inklusive kostnader för förvaring nader för förvaring av fond-
av fondtillgångarna. tillgångarna.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

38 Senaste lydelse 1999:319.

Prop. 2002/03:150

69

2.16 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop. 2002/03:150
 
  (1994:200)    
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)39  
skall ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

3kap.

9 §

Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet.

Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet, inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning av förvaringsutrymmen.

Med värdepappershandel förstås

1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och

2. förvaltning av värdepappers- 2. förvaltning av investerings-
fond enligt lagen (1990:1114) om fonder enligt lagen (2003:000) om
värdepappersfonder. investeringsfonder.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 3 kap. 9 § om förvaltning av investeringsfonder skall också gälla förvaltning av sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

39 Lagen omtryckt 2000:500. 70
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om Prop. 2002/03:150
 
  statlig förmögenhetsskatt      
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1997:323) om statlig förmögen-  
hetsskatt skall ha följande lydelse.        
Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse      
          12 §40      
Marknadsnoterad delägarrätt Marknadsnoterad delägarrätt  
med undantag för andel i sådan med undantag för andel i sådan  
värdepappersfond som avses i investeringsfond som avses i  
48 kap. 21 § inkomstskattelagen 48 kap. 21 § inkomstskattelagen  
(1999:1229) tas upp till 80 procent (1999:1229) tas upp till 80 procent  
av det vid beskattningsårets utgång av det vid beskattningsårets utgång  
senast noterade värdet om inte an- senast noterade värdet om inte an-  
nat följer av 13 §. Marknadsnote- nat följer av 13 §. Marknadsnote-  
rad fordringsrätt, andel i sådan rad fordringsrätt, andel i sådan in-  
värdepappersfond som avses i vesteringsfond som avses i 48 kap.  
48 kap. 21 § samt marknadsnote- 21 § samt marknadsnoterad till-  
rad tillgång som avses i 52 kap. gång som avses i 52 kap. nämnda  
nämnda lag, tas upp till det vid be- lag, tas upp till det vid beskatt-  
skattningsårets utgång senast note- ningsårets utgång senast noterade  
rade värdet. Om det noterade vär- värdet. Om det noterade värdet  
det inte omfattar upplupen avkast- inte omfattar upplupen avkastning  
ning skall värdet ökas med sådan skall värdet ökas med sådan av-  
avkastning.         kastning.      

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 12 § om andel i investeringsfond skall också gälla andel i sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

40 Senaste lydelse 2000:1011. 71
2.18 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen Prop. 2002/03:150
 
  (1997:483)            
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 a § samt rubriken närmast före
12 kap. 9 a § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse    
      12 kap.        
Ansvar vid sammanläggning eller Ansvar vid sammanläggning eller
delning av värdepappersfonder delning av investeringsfonder  
      9 a §41   investeringsfond  
Om en värdepappersfond har Om en har
sammanlagts eller delats enligt sammanlagts eller delats enligt
33 a § lagen (1990:1114) om vär- 8 kap. 1 § lagen (2003:000) om
depappersfonder, övergår rättig- investeringsfonder, övergår rättig-
heter och skyldigheter när det heter och skyldigheter när det
gäller skatt som avser tiden före gäller skatt som avser tiden före
ombildningen till den eller de ny- ombildningen till den eller de ny-
bildade fonderna. Vid delning för- bildade fonderna. Vid delning för-
delas rättigheterna och skyldig- delas rättigheterna och skyldig-
heterna mellan de nybildade fon- heterna mellan de nybildade fon-
derna i förhållande till fondernas derna i förhållande till fondernas
värde vid delningen.   värde vid delningen.    

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 12 kap. 9 a § om investeringsfond skall också gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

41 Senaste lydelse 1999:1300. 72
2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om Prop. 2002/03:150
 
  inkomstgrundad ålderspension  
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 3 §§ lagen (1998:674) om  
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

8 kap.

2 §42

När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller ut- 1. värdepappersfonder eller
ländska fondföretag som avses i fondföretag som avses i 3 §, eller
3 §, eller    

2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP- fonder).

Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.

3 §43

Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas

av fondförvaltare som 1. har rätt att driva fondverk-
1. har rätt att utöva fondverk-
samhet enligt lagen (1990:1114) samhet enligt lagen (2003:000)
om värdepappersfonder, om investeringsfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran 3. har åtagit sig att på begäran
lämna sådana informationshand- lämna sådana informationshand-
lingar som avses i 26 och 27 §§ lingar som avses i 4 kap. 15 och
lagen om värdepappersfonder till 18 §§ lagen om investeringsfon-
pensionssparare som har valt eller der till pensionssparare som har
överväger att välja någon av för- valt eller överväger att välja nå-
valtarens fonder i premiepensions- gon av förvaltarens fonder i pre-
systemet,   miepensionssystemet,
42 Senaste lydelse 2002:50. 73
43 Senaste lydelse 1999:1307.
4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av Prop. 2002/03:150
fondandelar,  

5.har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6.har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

Medlen får inte placeras i fonder Medlen får inte placeras i fon-
som enligt de för fonden gällande der som enligt de för fonden
bestämmelserna kan dela ut medel gällande bestämmelserna kan
till andra än andelsägarna. Medlen dela ut medel till andra än an-
får inte heller placeras i sådana delsägarna. Medlen får inte hel-
fonder som avses i 3 § lagen om ler placeras i andra fondföretag
värdepappersfonder i andra fall än som avses i 1 kap. 7 § lagen
än som anges i tredje stycket. om investeringsfonder utom i de
  fall som anges i tredje stycket.
Premiepensionsmyndigheten Premiepensionsmyndigheten
får, efter att ha inhämtat yttrande får, efter att ha inhämtat yttrande
från Finansinspektionen, medge att från Finansinspektionen, medge
medlen placeras i fonder vars vär- att medlen placeras i fondföretag
deutveckling är beroende av index. som avses i 1 kap. 9 § lagen om
Ett sådant medgivande får lämnas investeringsfonder om fondföre-
om god riskspridning uppnås i taget uppfyller krav motsvarande
fonden. dem som ställs i rådets direktiv
  85/611/EEG om samordning av
  lagar och andra författningar
  som avser företag för kollektiva
  investeringar i överlåtbara vär-
  depapper (fondföretag)44, senast
  ändrat genom Europaparlamen-
  tets och rådets direktiv
  2001/108/EG45.    

Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 8 kap. 3 § första stycket om fondförvaltare skall också gälla sådan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Medel får dock inte placeras i sådana fonder som avses i 3 § lagen om värdepappersfonder i andra fall än som anges i punkt 3.

3.Medgivande som har lämnats enligt 8 kap. 3 § tredje stycket före den 1 april 2004 skall fortsätta att gälla så länge som fondens placeringsinriktning inte ändras.

44 EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611). 74
45 EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 1-4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20-24, 26-30 samt 32 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  1 §
Denna lag innehåller bestäm- Denna lag innehåller bestäm-
melser om ersättning för förlust av melser om ersättning för förlust av
investerares finansiella instrument investerares finansiella instrument
och medel hos ett värdepappers- och medel hos ett värdepappers-
institut (investerarskydd). institut, ett fondbolag eller ett för-
  valtningsbolag (investerarskydd).

Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.

2 §

I denna lag betyder

1. värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

2. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

3. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värdepappersrörelse, 2 kap. 2 § första stycket 9 bankrörelselagen (1987:617) samt 14 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

4. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 1 § la-

2.fondbolag: ett sådant bolag som anges i 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investeringsfonder,

3.förvaltningsbolag: ett sådant

utländskt företag som anges i
1 kap. 1 § 13 lagen om investe-

ringsfonder, som driver verksamhet från filial här i landet med stöd av 1 kap. 6 § samma lag,

4. investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

5. investeringstjänst: en sådan tjänst som avses i 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen om värde-

pappersrörelse, 2 kap. 2 § första
stycket 9 bankrörelselagen

(1987:617), 1 kap. 4 § såvitt avser förvaltning av någon annans finansiella instrument, 3 kap. 1 § och 7 kap. 1 § första stycket 1 och 2 lagen om investeringsfonder,

6. finansiella instrument: detsamma som anges i 1 kap. 1 § la-

Prop. 2002/03:150

75

gen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
Investerarskyddet omfattar
1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs, och
2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut eller en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs.

gen (1991:980) om handel med Prop. 2002/03:150 finansiella instrument.

3 §

1. finansiella instrument som tillhör en investerare och som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltningsbolag förfogar över i samband med att en investeringstjänst utförs, och

2. medel som ett svenskt värdepappersinstitut, en filial i Sverige till ett utländskt värdepappersinstitut, ett fondbolag eller en filial till ett förvaltningsbolag har tagit emot med redovisningsskyldighet i samband med att en investeringstjänst utförs.

Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.

4 §46

Ett svenskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet i ett land utanför EES.

Ett svenskt värdepappersinstitut och ett fondbolag som har fått tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster tillhör investerarskyddet enligt denna lag.

Investerarskyddet omfattar även tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Insättningsgarantinämnden får på ansökan av ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag besluta om att skyddet enligt denna lag skall omfatta även tillgångar enligt 3 § som finns hos en filial till institutet eller fondbolaget i ett land utanför EES.

  6 §
Insättningsgarantinämnden får Insättningsgarantinämnden får
på ansökan av ett utländskt värde- på ansökan av ett utländskt värde-
46 Senaste lydelse 2000:96. 76
pappersinstitut från ett land inom pappersinstitut från ett land inom
EES besluta att institutets filial i EES eller ett förvaltningsbolag
Sverige skall tillhöra det svenska besluta att institutets eller bolagets
investerarskyddet som komplette- filial i Sverige skall tillhöra det
ring till det skydd som gäller för svenska investerarskyddet som
institutet i hemlandet (komplette- komplettering till det skydd som
ringsskydd). gäller för institutet eller bolaget i
  hemlandet (kompletteringsskydd).

Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

7 §

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

En investerare har rätt till ersättning från investerarskyddet om ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag som tillhör skyddet försätts i konkurs och investeraren inte från institutet eller bolaget kan få ut finansiella instrument eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt värdepappersinstitut eller en filial till ett förvaltningsbolag tillhör investerarskyddet, har investerare som anlitat filialen även rätt till ersättning om en behörig myndighet i institutets eller bolagets hemland förklarat att finansiella instrument och medel hos institutet eller bolaget inte är tillgängliga. Vad som sägs i denna lag om konkursbeslut skall i sådana fall tillämpas på motsvarande sätt.

9 §47

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i institutets konkurs, ersättning genom institutets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, för en förlust som enligt denna lag är ersättningsgill, får uppgå till samman-

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i värdepappersinstitutets, fondbolagets eller förvaltningsbolagets konkurs, ersättning genom institutets, fondbolagets eller förvaltningsbolagets ansvarsförsäkring och skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av

47 Senaste lydelse 2000:96.

Prop. 2002/03:150

77

lagt högst 250 000 kronor för varje finansiella instrument, för en för-
värdepappersinstitut. lust som enligt denna lag är ersätt-
  ningsgill, får uppgå till samman-
  lagt högst 250 000 kronor för varje
  institut eller bolag.
  10 §

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut helt eller delvis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet.

Om en person har anlitat ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag helt eller delvis för någon annans räkning, skall denne ha rätten till ersättning. Rätten till ersättning skall i sådant fall prövas som om den personen själv har anlitat institutet eller bolaget.

  12 §
Andelsägare i en värdepappers- Andelsägare i en investerings-
fond enligt lagen (1990:1114) om fond enligt lagen (2003:000) om
värdepappersfonder har inte rätt investeringsfonder har inte rätt till
till ersättning för tillgångar som ersättning för tillgångar som ingår
ingår i fonden. i fonden.

Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

      13 §
Ett värdepappersinstitut som Ett värdepappersinstitut, ett
tillhör investerarskyddet kan inte fondbolag eller ett förvaltnings-
få ersättning från detta.   bolag som tillhör investerarskyd-
      det kan inte få ersättning från
      detta.
      16 §

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, skall förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

Ett värdepappersinstitut skall informera sina kunder om

Om förvaltaren i ett värdepappersinstituts eller ett fondbolags konkurs finner att en investerare kan ha rätt till ersättning från investerarskyddet, skall förvaltaren genast informera investeraren om detta. Förvaltaren skall också lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att kunna ta ställning till en investerares ersättningskrav.

20 §

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltningsbolag skall informera sina kunder om

Prop. 2002/03:150

78

1. det skydd som gäller hos in- 1. det skydd som gäller hos in-
stitutet för tillgångar som avses i stitutet eller bolaget för tillgångar
3 §, som avses i 3 §,

2.den ersättningsnivå som gäller för skyddet, och

3.formerna för utbetalning av ersättning från skyddet. Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.

I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första

stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).

21 §

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

I fråga om ersättningar som har betalats ut från investerarskyddet träder staten in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller förvaltningsbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt skyddssystem har betalat ut ersättning med anledning av att ett svenskt värdepappersinstitut eller ett fondbolag försatts i konkurs, träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

        22 §  
Om en investerare har rätt till Om en investerare har rätt till
ersättning enligt en ansvarsförsäk- ersättning enligt en ansvarsförsäk-
ring som har tecknats av ett värde- ring som har tecknats av ett värde-
pappersinstitut och om ersättning pappersinstitut, ett fondbolag eller
har betalats ut enligt denna lag för ett förvaltningsbolag och om er-
de tillgångar som försäkringser- sättning har betalats ut enligt
sättningen avser, träder staten in i denna lag för de tillgångar som
investerarens rätt till ersättning försäkringsersättningen avser, trä-
enligt ansvarsförsäkringen med der staten in i investerarens rätt till
företrädesrätt framför investeraren ersättning enligt ansvarsförsäk-
intill det utgivna beloppet. ringen med företrädesrätt framför
        investeraren intill det utgivna be-
        loppet.  

Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

  23 §
Insättningsgarantinämnden skall Insättningsgarantinämnden skall

Prop. 2002/03:150

79

underrätta Finansinspektionen, om underrätta Finansinspektionen, om
ett värdepappersinstitut som tillhör ett värdepappersinstitut eller ett
investerarskyddet inte fullgör sina fondbolag som tillhör investerar-
skyldigheter enligt denna lag. skyddet inte fullgör sina skyldig-
  heter enligt denna lag.
  24 §

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgarantinämnden underrätta tillsynsmyndigheten i institutets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet fullgör sina skyldigheter.

Om institutet ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om institutet inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets hemland har samtyckt till beslutet.

Om en filial som avses i 6 § första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, skall Insättningsgarantinämnden underrätta tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland om detta. Nämnden skall samarbeta med den tillsynsmyndigheten i fråga om åtgärder som vidtas för att säkerställa att institutet eller bolaget fullgör sina skyldigheter.

Om institutet eller bolaget ändå inte fullgör sina skyldigheter får nämnden förelägga det att vidta rättelse inom viss tid, dock minst ett år. Institutet eller bolaget skall erinras om att skyddet inte längre skall gälla för filialen, om det inte fullgör sina skyldigheter. Har institutet eller bolaget inte vidtagit rättelse inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Ett sådant beslut får meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets eller bolagets hemland har samtyckt till beslutet.

26 §

Om ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett land utanför EES tillhör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet inte längre skall gälla för filialen. Har

Om ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett land utanför EES tillhör investerarskyddet enligt 4 § tredje stycket och institutet eller fondbolaget inte fullgör de skyldigheter som enligt denna lag gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden förelägga institutet eller fondbolaget att vidta rättelse inom viss tid. Har rättelse inte skett inom föreskriven tid får nämnden besluta att skyddet

Prop. 2002/03:150

80

De värdepappersinstitut, fondbolag och förvaltningsbolag som tillhör investerarskyddet skall betala avgifter till Insättningsgarantinämnden.
Institutens och bolagens sammanlagda avgifter skall motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka nämndens administrationskostnader. Vid beräkningen av avgiften skall beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet eller bolaget jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser

nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

inte längre skall gälla för filialen. Har nämnden beslutat att skyddet inte längre skall gälla, skall nämnden underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

27 §

När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, skall institutet informera berörda investerare om beslutet.

När Insättningsgarantinämnden har beslutat att investerarskyddet inte längre skall gälla för tillgångar hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag, skall institutet eller bolaget informera berörda investerare om beslutet.

28 §

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj eller ett tillstånd att driva värdepappersrörelse.

Ett beslut om att skyddet inte längre skall gälla hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag inverkar inte på skyddet av de tillgångar som omfattades av skyddet när beslutet meddelades. Motsvarande gäller när Finansinspektionen återkallat en oktroj, ett tillstånd att driva värdepappersrörelse eller ett tillstånd för ett fondbolag att förvalta någon annans finansiella instrument.

29 §48 De värdepappersinstitut som

tillhör investerarskyddet skall betala avgifter till Insättningsgarantinämnden.

Institutens sammanlagda avgifter skall motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet och för att täcka nämndens administrationskostnader. Vid beräkningen av avgiften skall beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser nämndens administrations-

48 Senaste lydelse 2000:816.

Prop. 2002/03:150

81

kostnader får emellertid fördelas nämndens administrationskostna-
lika mellan samtliga institut som der får emellertid fördelas lika
tillhör investerarskyddet. mellan samtliga institut och bolag
  som tillhör investerarskyddet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Insättningsgarantinämnden får meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

30 §

Om skyddet för ett värdepappersinstitut börjar eller upphör att gälla under ett löpande kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag börjar eller upphör att gälla under ett löpande kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när avgiften för skyddet fastställs.

32 §

Ett värdepappersinstitut som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att fastställa institutets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.

Ett värdepappersinstitut, ett fondbolag och ett förvaltningsbolag som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter till Insättningsgarantinämnden som nämnden behöver för att fastställa institutets eller bolagets avgift och i övrigt för sin verksamhet enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

82

2.21Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §, 24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 16, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § samt rubrikerna närmast före 6 kap. 5 §, 6 kap. 16 a §, 17 kap. 15 §, närmast efter 39 kap.

13 § och närmast före 39 kap. 20 §, 44 kap. 6 § samt 48 kap. 16 och
18 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §49

Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på

dödsbon,

svenska handelsbolag, eller

– juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i
6 kap. 6 § andra stycket.   Bestämmelserna om juridiska
Bestämmelserna om juridiska
personer skall tillämpas också på personer skall tillämpas också på
värdepappersfonder.   investeringsfonder.    

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som juri-

diska personer framgår av 6 kap. 8 §.  
  6 kap.
Svenska värdepappersfonder Svenska investeringsfonder
  5 § Svenska investeringsfonder är
Svenska värdepappersfonder är
skattskyldiga för inkomst av till- skattskyldiga för inkomst av till-
gångar som ingår i fonden. gångar som ingår i fonden.
  10 a §50
Utländska värdepappersfonder Utländska investeringsfonder är
är begränsat skattskyldiga. begränsat skattskyldiga.
Utländska värdepappersfonder Utländska investeringsfonder
  16 a §51
Utländska värdepappersfonder Utländska investeringsfonder är
är skattskyldiga för inkomst av skattskyldiga för inkomst av
– fastighet i Sverige, och – fastighet i Sverige, och

49Senaste lydelse 2001:1185.

50Senaste lydelse 2000:1354.

51Senaste lydelse 2000:1354.

Prop. 2002/03:150

83

– tillgångar som är hänförliga till det fasta driftstället i Sverige och som ingår i fonden.

– tillgångar som är hänförliga Prop. 2002/03:150 till det fasta driftstället i Sverige

och som ingår i fonden.

  17 kap.
Sammanläggning och delning av Sammanläggning och delning av
värdepappersfonder   investeringsfonder
  15 §
Sammanläggning eller delning Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
33 a § lagen (1990:1114) om vär- 1 § lagen (2003:000) om investe-
depappersfonder skall inte leda till ringsfonder skall inte leda till att
att delägarna skall ta upp en intäkt. delägarna skall ta upp en intäkt.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.

Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §.    
    24 kap.    
    11 §    
Bestämmelser om i vilka fall Bestämmelser om i vilka fall
lämnad utdelning skall dras av lämnad utdelning skall dras av
finns för     finns för    
– investmentföretag och värde- – investmentföretag och inves-
pappersfonder i 39 kap. 14 §,   teringsfonder i 39 kap. 14 §,  
– kooperativa föreningar i – kooperativa föreningar i
39 kap. 22-24 §§,     39 kap. 22-24 §§,    
– sambruksföreningar i 39 kap. – sambruksföreningar i 39 kap.
28 §,     28 §,    
– samfälligheter i 39 kap. 29 §, – samfälligheter i 39 kap. 29 §,
och     och    
– Sparbankernas säkerhetskassa – Sparbankernas säkerhetskassa
i 39 kap. 31 §.     i 39 kap. 31 §.    

30 kap.

1 §52

Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som

sätts av till periodiseringsfond. Avdrag får dock inte göras av
Avdrag får dock inte göras av
privatbostadsföretag, investment- privatbostadsföretag, investment-
företag och värdepappersfonder. företag och investeringsfonder.
52 Senaste lydelse 2003:224. 84
    39 kap.   Prop. 2002/03:150
      1 §    
I detta kapitel finns bestämmel- I detta kapitel finns bestämmel-
ser om     ser om    
– försäkringsföretag i 2–13 §§, – försäkringsföretag i 2–13 §§,
– investmentföretag och värde- - investmentföretag och investe-
pappersfonder i 14–20 §§,   ringsfonder i 14-20 §§,    
– kooperativa föreningar i 21– – kooperativa föreningar i 21–
24 §§,     24 §§,    
– privatbostadsföretag i 25– – privatbostadsföretag i 25–
27 §§,     27 §§,    
– sambruksföreningar i 28 §, – sambruksföreningar i 28 §,  
– samfälligheter i 29 §, och – samfälligheter i 29 §, och  
– sparbanker och Sparbankernas – sparbanker och Sparbankernas
säkerhetskassa i 30 och 31 §§. säkerhetskassa i 30 och 31 §§.  
Investmentföretag och värdepap- Investmentföretag och investe-
persfonder     ringsfonder    
Huvudregler     Huvudregler    
    14 §53    
För investmentföretag och vär- För investmentföretag och inve-
depappersfonder gäller, utöver vad steringsfonder gäller, utöver vad
som följer av övriga bestämmelser som följer av övriga bestämmelser
i denna lag, följande:     i denna lag, följande:    

1.Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster på delägarrätter får inte dras av. Om ett investmentföretag avyttrar en delägarrätt som hade varit näringsbetingad om investmentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 13 §, skall ersättningen tas upp som kapitalvinst om delägarrätten hänför sig till ett skalbolag som avses i 25 a kap. 9 § eller om det sker ett återköp enligt 25 a kap. 18 §. Vid bedömningen om ersättningen skall tas upp som kapitalvinst tillämpas bestämmelserna

i25 a kap. 10-18 §§.

2.Ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på delägarrätter vid beskattningsårets ingång skall tas upp. Egna aktier eller optioner, terminer eller liknande instrument vars underliggande tillgångar består av investmentföretagets egna aktier skall inte räknas in i underlaget. I underlaget för investmentföretag skall inte heller räknas in andelar och aktiebaserade delägarrätter om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp enligt bestämmelsen i 25 a kap. 5 § om andelen eller den aktiebaserade delägarrätten hade avyttrats vid beskattningsårets början och investmentföretaget i stället hade varit ett sådant ägarföretag som kan inneha en näringsbetingad andel enligt 24 kap. 13 §. Vid bedömningen om en kapitalvinst inte skulle ha tagits upp skall bortses från bestämmelsen om skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 9 §.

3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan

3. Utdelning som företaget eller fonden lämnar skall dras av. Sådan

53 Senaste lydelse 2003:224. 85
utdelning av andelar i ett dotter- utdelning av andelar i ett dotter- Prop. 2002/03:150
bolag som avses i 42 kap. 16 § bolag som avses i 42 kap. 16 §
skall dock inte dras av. Värdepap- skall dock inte dras av. Investe-
persfonder får dra av utdelning till ringsfonder får dra av utdelning
annan än andelsägare i fonden till annan än andelsägare i fonden
med högst ett belopp som motsva- med högst ett belopp som motsva-
rar 2 procent av fondens värde vid rar 2 procent av fondens värde vid
utgången av beskattningsåret. utgången av beskattningsåret.
Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.
Sammanläggning eller delning av Sammanläggning eller delning av
värdepappersfonder   investeringsfonder  
    20 §  
Sammanläggning eller delning Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
33 a § lagen (1990:1114) om vär- 1 § lagen (2003:000) om inves-
depappersfonder skall inte leda till teringsfonder skall inte leda till
uttagsbeskattning enligt 22 kap. uttagsbeskattning enligt 22 kap.

Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.

Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före ombildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i förhållande till fondernas värde vid delningen.

42 kap.

8 §54

Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också Första stycket tillämpas också
vid förvärv av marknadsnoterade vid förvärv av marknadsnoterade
andelar i en värdepappersfond andelar i en investeringsfond som
som bara innehåller svenska ford- bara innehåller svenska fordrings-
ringsrätter.     rätter.
      44 kap.
Upplösning av värdepappersfond Upplösning av investeringsfond
      6 §55
Om en värdepappersfond upplö- Om en investeringsfond upplö-
ses, anses varje andelsägare ha av- ses, anses varje andelsägare ha av-
yttrat sin andel.   yttrat sin andel.
54 Senaste lydelse 2000:1354. 86
55 Senaste lydelse 2000:1354.

48 kap.

2 §56

Med delägarrätt avses Med delägarrätt avses
– aktie,   – aktie,  
– rätt på grund av teckning av – rätt på grund av teckning av
aktier,   aktier,  
– teckningsrätt, – teckningsrätt,
– delrätt,   – delrätt,  
– andel i en värdepappersfond, – andel i en investeringsfond,
– andel i en ekonomisk före- – andel i en ekonomisk före-
ning, och   ning, och  
– annan tillgång med liknande – annan tillgång med liknande
konstruktion eller verkningssätt. konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på

vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,

termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller termin och option som avser aktieindex, och

annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

7 §57

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade föränd-

ringar i innehavet.     Om en andel i en investerings-
Om en andel i en värdepappers-
fond är förvaltarregistrerad enligt fond är förvaltarregistrerad enligt
31 a § lagen (1990:1114) om vär- 4 kap. 12 § lagen (2003:000) om
depappersfonder, skall vid investeringsfonder, skall vid
tillämpning av genomsnittsmeto- tillämpning av genomsnittsmeto-
den enligt första stycket bortses den enligt första stycket bortses
från andra andelar i samma fond från andra andelar i samma fond
som är registrerade i annan för- som är registrerade i annan för-
valtares eller andelsinnehavarens valtares eller andelsinnehavarens
eget namn.     eget namn.    

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter som uppfyller villkoren om innehavstid i 25 a kap. 6 eller 7 § om de avyttras eller hade avyttrats vid den tidpunkt som bedömningen avser, inte anses vara av samma slag och sort som andra näringsbetingade andelar och näringsbetingade aktiebaserade delägarrätter i det aktuella företaget.

I 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare två undantag från bestämmelsen i första stycket som gäller andelsbyten med framskjuten beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

56Senaste lydelse 2000:1354.

57Senaste lydelse 2003:224.

Prop. 2002/03:150

87

Äldre andelar i värdepappersfon- Äldre fondandelar   Prop. 2002/03:150
der         16 §58      
               
Har andelar i värdepappersfon- Grundas ett innehav av fondan-
der förvärvats före år 1995, får delar på ett förvärv före år 1995,
fysiska personer som anskaff- får fysiska personer som anskaff-
ningsutgift använda   andelens ningsutgift använda andelens
marknadsvärde den 31 december marknadsvärde den 31 december
1992 eller, om fonden bildades 1992 eller, om fonden bildades
under åren 1993 eller 1994, det under åren 1993 eller 1994, det
först noterade marknadsvärdet. först noterade marknadsvärdet.
Motsvarande gäller i fråga om Motsvarande gäller i fråga om
fondandelsbevis vars innehavare fondandelsbevis vars innehavare
registrerats efter utgången av år registrerats efter utgången av år
1994.           1994.      
Första stycket gäller inte andelar Första stycket gäller inte andelar
i sådana värdepappersfonder som i sådana fonder som tidigare var
tidigare var allemansfonder. Om allemansfonder. Om andelarna
sådana andelar förvärvats före år förvärvats före år 1991, får an-
1991, får anskaffningsutgiften skaffningsutgiften bestämmas till
bestämmas till andelens marknads- andelens marknadsvärde den 31
värde den 31 december 1990. december 1990.      
Sammanläggning eller delning av Sammanläggning eller delning av
värdepappersfonder     investeringsfonder    
          18 §      
Sammanläggning eller delning Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
33 a § lagen (1990:1114) om vär- 1 § lagen (2003:000) om investe-
depappersfonder skall inte leda till ringsfonder skall inte leda till att
att kapitalvinster tas upp hos del- kapitalvinster tas upp hos del-
ägarna.         ägarna.      

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa ny-

bildade fonders värde vid delningen.        
      21 §59      
Kapitalförluster på marknads- Kapitalförluster på marknads-
noterade andelar i värdepappers- noterade andelar i investerings-
fonder som innehåller bara fonder som innehåller bara
svenska fordringsrätter skall dras svenska fordringsrätter skall dras
av i sin helhet.     av i sin helhet.    
58 Senaste lydelse 2000:1354. 88
59 Senaste lydelse 2000:1354.

65 kap.

14 §

För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av den

beskattningsbara inkomsten.    
För värdepappersfonder är För investeringsfonder är skat-
skatten i stället 30 procent.   ten i stället 30 procent.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Vad som sägs i 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap. 15 §,

24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §, 44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

89

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I denna lag avses med 2 §60
 

1.försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar,

3.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

b)fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-

och clearingverksamhet,  
e) clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och
clearingverksamhet och  
f) central värdepappersförvarare
enligt 1 kap. 3 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument,  

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om investeringsfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs-

och clearingverksamhet,  
e) clearingorganisation enligt
1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och
clearingverksamhet och  
f) central värdepappersförvarare
enligt 1 kap. 3 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument,  

5.finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och

6.koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

60 Senaste lydelse 2002:154.

Prop. 2002/03:150

90

2. Vad som sägs i 2 § 4 b om fondbolag skall också gälla sådant fondbolag som med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Prop. 2002/03:150

91

Fondbestämmelserna för Premiesparfonden och Premievalsfonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Premiepensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden eller Premievalsfonden utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 6 kap. lagen (2003:000) om investeringsfonder.
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om Prop. 2002/03:150
 
  allmänna pensionsfonder (AP-fonder)  
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2, 7 och 8 §§ lagen (2000:192) om  
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

5kap. 2 §

Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3–6.

Fondbestämmelserna för Premiesparfonden och Premievalsfonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Premiepensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden eller Premievalsfonden utöva sådan näringsverksamhet som avses i 3 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. Premiepensionsmyndigheten får dock, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att värdeutvecklingen för Premiesparfonden och Premievalsfonden eller en av dem får vara beroende av index. Ett sådant medgivande får lämnas om god riskspridning uppnås i fonden.

Följande bestämmelser i lagen 7 §     i lagen  
Följande bestämmelser  
(1990:1114) om värdepappers- (2003:000) om investeringsfonder  
fonder skall gälla för förvaltningen skall gälla för förvaltningen av  
av Premiesparfonden och Premie- Premiesparfonden och Premie-  
valsfonden:     valsfonden:      
– 6 a § om skyldighet för revisor – 2 kap. 18 § om förbud för  
att anmäla vissa förhållanden till vissa personer med insynsställning  
Finansinspektionen, att handla med en investerings-  
– 7 § om förbud för vissa perso- fond,        
ner med insynsställning att handla – 2 kap. 21 § första stycket om  
med en värdepappersfond, skadestånd,      
– 9 och 10 §§ om upprättande – 4 kap. 2 § om företrädare för  
och godkännande av fondbestäm- andelsägarna i en investerings-  
melser,     fond m.m.,        
– 12 § om företrädare för an- – 4 kap. 8 och 9 §§ om upprät-  
delsägarna i en värdepappersfond tande och godkännande av fond- 92
bestämmelser,
– 4 kap. 13 § första stycket om inlösen av fondandelar,
- 4 kap. 15-23 §§ om information om en investeringsfond,
– 5 kap. 1, 3-19 och 21-25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond m.m., samt
– 10 kap. 17 § om skyldighet för revisor att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen.

m.m.,

– 13 § första stycket 2–4 och andra stycket om förbud mot att ta upp lån m.m.,

17–22 §§, 23 § första stycket 2 och 3 samt 24 och 25 §§ om placering av medel i en värdepappersfond,

26–29 §§ om information om en värdepappersfond,

– 32 § första stycket om inlösen av fondandelar, och

– 47 § om skadestånd.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som värdepappersfonder och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs

om fondbolag skall avse Sjunde AP-fonden.      
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får, som regeringen bestämmer får,
utom såvitt avser 7 § om förbud utom såvitt avser 2 kap. 18 § om
för vissa personer med insynsställ- förbud för vissa personer med in-
ning att handla med en värdepap- synsställning att handla med en
persfond och 47 § om skadestånd, investeringsfond och 2 kap. 21 §
föreskriva avvikelser och medge första stycket om skadestånd, före-
undantag i det enskilda fallet från skriva avvikelser och medge un-
de bestämmelser som anges i dantag i det enskilda fallet från de
första stycket. bestämmelser som anges i första
  stycket.    
  8 §      
Sjunde AP-fonden skall stå un- Sjunde AP-fonden skall stå un-
der tillsyn av Finansinspektionen. der tillsyn av Finansinspektionen.
För tillsynen gäller bestämmel- För tillsynen gäller bestämmel-
serna i 39–42 och 46 §§ lagen serna i 10 kap. 1 och 14–16 §§
(1990:1114) om värdepappersfon- samt 12 kap. 1 § lagen (2003:000)
der. om investeringsfonder.  

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall vad som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

Prop. 2002/03:150

93

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om Prop. 2002/03:150
  internationell rättslig hjälp i brottmål  
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internatio-  
nell rättslig hjälp i brottmål skall ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  
    5 kap.  
    10 §  

Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i samband med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.

Den som har tystnadsplikt enligt 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen (1987:617), 1 kap. 8 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller 2 kap. 19 § första stycket lagen (2003:000) om investeringsfonder får trots det lämna uppgifter i ärenden om rättslig hjälp med förhör i samband med förundersökning eller med husrannsakan eller beslag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

94

Prop. 2002/03:150

2.25Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086)

Härigenom föreskrivs att 1 § insiderstrafflagen (2000:1086) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

1.insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument,

2.handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon annan organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3.finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

4. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).

4. fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, fondandel och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

95

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om Prop. 2002/03:150
 

anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med

1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

2. fondpapper: aktie och obliga- 2. fondpapper: aktie och obliga-
tion samt sådana andra delägar- tion samt sådana andra delägar-
rätter eller fordringsrätter som är rätter eller fordringsrätter som är
utgivna för allmän omsättning, utgivna för allmän omsättning,
andel i värdepappersfond och ak- fondandel och aktieägares rätt
tieägares rätt gentemot den som gentemot den som för hans
för hans räkning förvarar aktiebrev räkning förvarar aktiebrev i ett
i ett utländskt bolag (depåbevis), utländskt bolag (depåbevis),

3.värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4.börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

5.aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,

6.moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att jämställa med dotterföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

96

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 10 kap. 1, 3 och 4 §§ och 15 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 10 kap. 1 § och 15 kap. 7 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap.

5 §

Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag samma betydelse och tillämpningsområde som i

1.a) taxeringslagen (1990:324),

b)inkomstskattelagen (1999:1229),

c)lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

d)lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-

ter,

e)lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall

som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 den lagen,

f)lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

g)lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

h)lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

i)lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, och

j)3 kap. socialavgiftslagen (2000:980)

när det gäller bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering och annat bestämmande av underlag för skatt eller avgift, bedömning av skattskyldighet, beskattning enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller beskattning utomlands,

2.mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller redovisning av mervärdesskatt, samt

3.skattebetalningslagen (1997:483) när det gäller skyldighet att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag.

Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i inkomstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även avses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar men inte värdepappersfonder.

Vid användandet i denna lag av termer och uttryck som avses i inkomstskattelagen (1999:1229) skall med juridisk person även avses dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar men inte investeringsfonder.

2kap.

7 §

Särskild självdeklaration skall lämnas av

1.aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana familjestiftelser som avses i 8 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

2.sådana ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) och av sådana trossamfund som avses i 7 kap. 14 § den la-

Prop. 2002/03:150

97

gen, om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 63 kap. 11 § samma lag,

3.andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med undantag av dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar, om intäkterna som den skattskyldige skall ta upp under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kronor,

4.sådana juridiska personer som är skattskyldiga enligt 6 § lagen om statlig förmögenhetsskatt och vars skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,

5.andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas,

6. fondbolag eller förvarings- 6. fondbolag eller förvarings-
institut för varje av bolaget eller institut för varje av bolaget eller
institutet förvaltad värdepappers- institutet förvaltad investerings-
fond, samt fond, samt  

7. ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom repre-

sentationen.  
Andelar i en värdepappersfond 10 kap.
Andelar i en investeringsfond
  1 §

Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en värdepappersfond eller i ett utländskt fondföretag som bedriver fondverksamhet här i landet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av andelar i en investeringsfond eller i ett sådant fondföretag som driver verksamhet här i landet enligt 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2003:000) om investeringsfonder.

  3 §      
Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen skall lämnas av  
1. sådana fondbolag som avses i 1. sådana fondbolag som avses i
1 § lagen (1990:1114) om värde- 1 kap. 1 § 7 lagen (2003:000) om
pappersfonder eller, om förvalt- investeringsfonder eller, om för-
ningen av fonden har övergått till valtningen av fonden har övergått
ett förvaringsinstitut, av detta, till ett förvaringsinstitut, av detta,
2. andra som med tillstånd en- 2. värdepappersbolag och kre-
ligt 3 § den lagen bedriver sådan ditinstitut som förvaltar special-
verksamhet som avses där, och fonder enligt 1 kap. 5 § lagen om
  investeringsfonder,    
  3. förvaltningsbolag som driver
  verksamhet här i landet enligt
  1 kap. 6 eller 8 § lagen om inves-
  teringsfonder, och    
3. utländska fondföretag som 4. fondföretag som driver verk-
bedriver fondverksamhet här i lan- samhet här i landet enligt 1 kap. 7
det enligt lagen om värdepap- eller 9 § lagen om investerings-

Prop. 2002/03:150

98

persfonder. fonder.
Om ett utländskt fondföretag har Om ett fondföretag har slutit
slutit avtal med ett värdepappers- avtal med ett värdepappersinstitut
institut om att ombesörja försälj- om att ombesörja försäljning och
ning och inlösen av andelar skall inlösen av andelar skall kontroll-
kontrolluppgiften i stället lämnas uppgiften i stället lämnas av vär-
av värdepappersinstitutet. depappersinstitutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad skall i stället förvaltaren lämna kontrolluppgiften.

4 §

Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en värdepappersfond eller ett utländskt fondföretag som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall lämnas av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett utländskt fondföretag inte är förvaltarregistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värdepappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar i en investeringsfond eller ett sådant fondföretag som avses i 1 kap. 7 eller 9 § lagen (2003:000) om investeringsfonder skall lämnas av förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag inte är förvaltarregistrerad skall kontrolluppgift lämnas av värdepappersinstitut i de fall dessa är skyldiga att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

15 kap.

Uppgiftsskyldighet vid registrering Uppgiftsskyldighet vid registrering
av andelar i värdepappersfonder av andelar i investeringsfonder
  7 §

Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 31 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall, då en förvaltare skall föras in i registret enligt 31 a § den lagen, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en värdepappersfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i värdepappersfonden flyttas från lämna

Fondbolag som skall föra eller låta föra ett register enligt 4 kap. 11 § lagen (2003:000) om investeringsfonder skall, då en förvaltare skall föras in i registret enligt 4 kap. 12 § den lagen, lämna förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar i en investeringsfond som tillhör en andelsägare och som har registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre skall vara införd i registret, skall den förvaltare som andelarna i investeringsfonden flyttas från lämna

Prop. 2002/03:150

99

den nya förvaltaren eller fondbo- den nya förvaltaren eller fondbo- Prop. 2002/03:150
laget uppgifter om den genom- laget uppgifter om den genom-
snittliga anskaffningsutgiften för snittliga anskaffningsutgiften för
de andelar som flyttas. de andelar som flyttas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2.Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på fondbolag och andra fondförvaltare som bedriver verksamhet med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder samt på värdepappersfonder och fondföretag som förvaltas av dessa.

3.Fondföretag som bedriver verksamhet enligt lagen (2003:000) om investeringsfonder skall lämna kontrolluppgifter även om avyttringar av andelar i fondföretaget som har skett före ikraftträdandet samt om avyttringar som har skett under tid då verksamhet har bedrivits med stöd av 3 § lagen (2003:000) om införande av lagen (2003:000) om investeringsfonder.

100

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2002/03:150
 

I detta ärende föreslås en ny lag om investeringsfonder.

Den 1 januari 1991 trädde lagen (1990:1114) om värdepappersfonder i kraft. Genom de ändringar som genomfördes med anledning av EES-av- talet - och som trädde i kraft den 1 januari 1993 - anpassades bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder fullt ut till rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), det s.k. UCITS-direktivet.

Genom beslut den 22 december 1999 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra företag för kollektiva investeringar (dir. 1999:108). Utredningen antog namnet Värdepappersfondsutredningen (i fortsättningen kallad utredningen). Den 21 september 2000 beslutade regeringen om utsträckt tid för utredningen att slutföra arbetet (dnr Fi2000/3383).

Den 13 februari 2002 trädde två nya EG-direktiv på värdepappersfondsområdet i kraft. Det första är Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt61. Det andra direktivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar62.

Genom dessa båda direktiv har UCITS-direktivet ändrats. Ändringarna innebär i huvudsak att mer omfattande regler har införts för fondbolagen (förvaltningsbolagen) och att placeringsmöjligheterna för värdepappersfonder (fondföretags investeringar) har utvidgats. De båda direktiven skall vara genomförda i medlemsstaterna senast den 13 februari 2004.

Den 21 mars 2002 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv i vilka utredningen gavs i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur de nya reglerna i UCITS-direktivet skall genomföras i svensk lagstiftning (dir. 2002:48).

Utredningen har redovisat sitt arbete genom att till Finansdepartementet överlämna delbetänkandet Investeringsfonder – Förslag till ny lag

(SOU 2002:56) den 28 juni 2002 och slutbetänkandet Investeringsfonder

– Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104) den 29 november 2002.

Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/2544).

Även slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/4376). I detta ärende behandlas med något undantag endast förslagen i utredningens delbetänkande.

Regeringen beslutade den 15 maj 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Av förbiseende angavs inte för-

61 EGT L 41, 13.2.2002, s. 20 (Celex 32001L0107). 101
62 EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

slaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet i regeringens beslut. Detta lagförslag omfattades dock av lagrådsremissen. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål har tillkommit efter lagrådsgranskning. Lagändringen är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande över den skulle sakna betydelse.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa och eventuella avvikelser från Lagrådets förslag redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitten 9.1.1, 9.2.1 och 12.2.4.

Utöver vad som nu angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts.

Prop. 2002/03:150

102

4 Bakgrund Prop. 2002/03:150
 

4.1Beskrivning av fondsparandet

När lagen (1990:1114) om värdepappersfonder trädde i kraft år 1991 fick Sverige en lagstiftning för fondsparande som var anpassad till EG:s regler på området. Lagstiftningen kom till efter det att kapitalmarknaderna hade avreglerats och valutarestriktionerna i huvudsak hade avskaffats. Grunden var därmed lagd för en tillväxt av finansmarknaden och därigenom en ökning av allmänhetens fondsparande. I stort sett alla yrkesverksamma personer i Sverige sparar i dag i fonder i någon form. Troligen har inte fondsparandet fått en sådan spridning i något annat land i världen. Det beror inte enbart på att förutsättningarna för fondsparandets utveckling förbättrades genom tillkomsten av lagen om värdepappersfonder. Via allemanssparandet, som i början var skattesubventionerat, hade många svenskar redan ett relativt omfattande fondsparande. Även andra förändringar under 1990-talet har uppmuntrat pensionssparande via fonder såsom framväxten av fondförsäkringar, det individuella pensionssparandet (IPS) och nya system för fonderade avtalspensioner. Inte minst har det nya premiepensionssystemet medfört att fondsparande har blivit en produkt som rör alla medborgare.

En annan viktig orsak till den ökade populariteten för fonder som sparform var den kraftigt positiva kursutvecklingen på världens aktiemarknader under 1990-talet. Via fonder har småsparare enkelt kunnat ta del av kursutvecklingen. Därtill har den produktutveckling som skett under decenniet också medfört att allmänheten har kunnat lockas till fondsparandet i olika former.

4.1.1Fondsparandets organisation

Ett sparande i en värdepappersfond inleds genom köp av andelar. Andelarna förvärvas inte från någon annan innehavare; helt nya andelar utfärdas av fonden genom fondbolagets försorg. Därmed behöver en köpare inte hitta en säljare. Varje andel är lika stor och prissätts varje dag utifrån marknadsvärdet på de tillgångar som finns i fonden.

Antalet andelar bestäms av hur mycket medel som investeras i fonden. Ju fler personer som investerar i fonden desto fler andelar ges ut. När en andelsägare vill sluta spara i fonden löser han - genom fondbolagets försorg - in sina andelar i fonden, varigenom antalet andelar i fonden minskar. Fonder skall därmed inte förväxlas med aktiebolag där antalet utestående aktier är bestämt och begränsat och vars värde är beroende av värdet på bolagets tillgångar och framtidsutsikter. Priset på aktier är därtill beroende av förmågan att hitta en köpare när man väl vill sälja.

De medel som ingår i fonderna kan placeras på många olika sätt enligt på förhand fastställda riktlinjer. I en del fonder placeras medlen bara i räntebärande värdepapper (räntefonder). I andra placeras enbart i aktier (aktiefonder), och i en del i båda tillgångsslagen (blandfonder). Räntefonder kan vara inriktade på antingen värdepapper med kort löptid eller med lång löptid eller en kombination av båda. Fondmedel kan placeras

103

antingen enbart i ett land eller i flera länder. Medel i aktiefonder kan Prop. 2002/03:150 exempelvis placeras i bara ett land eller en specifik bransch över hela

världen eller i företag av en viss storlek. Det föreligger således otaliga kombinationer av finansiella instrument i fonder vilket ger förutsättningar för ett rikt utbud av fondprodukter till allmänheten.

De medel som ingår i fonderna förvaltas av aktiebolag som fått tillstånd av Finansinspektionen att utöva fondverksamhet. Dessa bolag kallas för fondbolag och bestämmer i vilka tillgångar fondmedlen skall placeras. Även andra företag som står under inspektionens tillsyn kan få tillstånd att förvalta vissa typer av fonder. Särskilda förvaringsinstitut förvarar sedan tillgångarna i fondens namn. Förvaringsinstitutet är en bank eller ett annat kreditinstitut som också hanterar mycket av administrationen runt sparandet, exempelvis räknar de ut värdet på varje andel och håller ordning på tillgångarna i fonden. Denna konstruktion med uppdelat ansvar för förvaltning och förvaring innebär en större trygghet för fondandelsägaren genom att funktionerna är separerade från varandra.

Figur 1. Förvaringsinstitutet verkställer köp och försäljningar av värdepapper.

Konsumenter Förvaringsinstitut Mäklare
 
  Fonden  
Fondbolag   Betalningsströmmar
    Avtalsförhållande

Fonderna möjliggör att konsumenter får tillgång till en förmögenhetsförvaltning som de i många fall annars skulle vara utestängda ifrån. Verksamheten är dock i viss mån behäftad med intressekonflikter. Fondspararen vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Fondbolaget däremot har intresse av att skapa så hög vinst som möjligt till sina ägare samtidigt som det skall se till att fondspararna får en hög avkastning. Vidare har fondbolaget rätt att rösta för de aktier som motsvarar fondspararnas andelar. Dessa intressekonflikter i kombination med fondspararnas begränsade möjligheter att bevaka sina intressen gentemot fondbolaget, är en av anledningarna till att det skapats en särskild lagstiftning för fondsparandet med syfte att skydda konsumentintresset.

4.1.2Två huvudkategorier av fonder

De allra flesta fonder är så kallade UCITS-fonder. Dessa är harmoniserade i Europa i enlighet med EG:s UCITS-direktiv från 1985 (där ”UCITS” står för engelska Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities).63 Andra fonder som erbjuds till allmänheten är

63 Rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser 104
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) EGT L 375,

de som brukar benämnas nationella eller oharmoniserade fonder. Dessa Prop. 2002/03:150 är undantagna från vissa bestämmelser i lagen om värdepappersfonder.

Vanligen har de undantag från de placeringsregler som gäller för UCITS- fonder. Genom att de därmed också avviker från direktivet får de heller inte säljas fritt inom EU och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

UCITS-fonder

UCITS-fonder följer lagen om värdepappersfonder i sin helhet och är den helt dominerande fondkategorin på den svenska marknaden. Alla större kända fonder där merparten av allmänhetens fondsparande ligger är UCITS-fonder. Medel som ingår i en UCITS-fond får enligt UCITS- direktivet och lagen om värdepappersfonder placeras i aktier och andra värdepapper. Dock får fondmedlen som huvudregel inte placeras till mer än 5 procent av fondvärdet i en enskild tillgång. Fonden får dock ha upp till fyra innehav där exponeringen i varje innehav uppgår till 10 procent av de samlade tillgångarna. Detta innebär att en UCITS-fond som ligger precis på dessa gränser måste ha minst 16 olika innehav.

UCITS-direktivet, och därmed förutsättningarna för UCITS-fonderna, har ändrats genom två tilläggsdirektiv som trätt i kraft den 13 februari 2002. Dessa ändringar skall nu genomföras i svensk rätt.

Oharmoniserade fonder

Finansinspektionen har för drygt 160 av de ca 650 svenska fonderna64 på marknaden beviljat undantag från de regler som annars skall gälla enligt lagen om värdepappersfonder. Dessa undantag avser uteslutande placeringsbestämmelserna. Dessa fonder brukar benämnas nationella fonder. De nuvarande nationella fonderna kan grovt delas upp i fyra olika kategorier. Det är fråga om aktiefonder med större innehav i enskilda aktier (större exponeringar) än vad som annars tillåts, indexfonder som replikerar ett visst index, fondandelsfonder där fondmedlen placeras i andra fonder samt s.k. hedgefonder.

Fonder med större exponeringar i enskilda värdepapper

Fonder med utvidgade möjligheter till placeringar i enskilda värdepapper kan t.ex. vara fonder där medlen tillåts placeras med upp till 50 procent av fondvärdet i en enskild aktie. För dessa fonder begränsas dock ofta de större enskilda innehaven genom de placeringsregler som finns i fondbestämmelserna. En fond kan t.ex. tillåta att innehav överstigande 10 procent av fondvärdet får sammanlagt maximalt uppgå till 50 procent av det totala fondvärdet.

31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets  
direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).  
64 Värdepappersfonder och nationella fonder registrerade i Sverige enligt Finansinspek- 105
tionens hemsida www.fi.se per den 22 augusti 2003.
Indexfonder Prop. 2002/03:150
Indexfonderna följer ett visst angivet index som i sin tur är sammansatt  
efter hur en viss bransch eller marknad ser ut. Indexfonder kan mycket  
väl passa in i de placeringsregler som gäller för UCITS-fonder och behö-  
ver inte nödvändigtvis vara nationella. Det uppstår dock ett problem om  
någon aktie har en vikt i indexet som överstiger 10 procent. I så fall sätter  
UCITS-direktivet hinder i vägen. Detsamma gäller om det finns för  
många aktier som har en vikt som är mellan 5 och 10 procent. Mark-  
nadsplatser i Sverige och i Finland har på grund av Ericssons respektive  
Nokias dominans haft index med en sammansättning som omöjliggör  
indexfonder enligt UCITS-direktivet. Dessa index måste då få särskilt  
undantag av Finansinspektionen.  
Med de nya reglerna i UCITS-direktivet utökas möjligheten för  
UCITS-fonder som avser att efterbilda sammansättningen av ett visst  
index. Medel i fonden får då placeras med upp till 20 procent av fond-  
värdet hos samma emittent.  
I en fond där medlen placeras i enlighet med index görs placeringarna  
mekaniskt utan någon analys av enskilda innehav. Indexfonderna brukar  
därför vara billiga eftersom förvaltningen kräver små resurser.  
Fondandelsfonder  
Under senare tid har det blivit populärt med fonder där medlen placeras i  
andra fonder, s.k. fondandelsfonder. I en sådan fond har fondspararen  
bara kontakt med en fond men får samtidigt den riskspridning och varia-  
tion i sparandet som en investering i ett flertal fonder kan innebära. En  
fondandelsfond kan också betraktas som en förvaltningstjänst där för-  
valtaren av huvudfonden väljer fonder efter på förhand bestämda riktlin-  
jer.  
I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet får medel i UCITS-fon-  
der i större utsträckning än tidigare placeras i andra fonder.  
Hedgefonder  
En traditionell fond är normalt beroende av stigande marknadspriser för  
att skapa en positiv avkastning. Hedgefonder är samlingsnamnet på fon-  
der som förvaltas på ett mer fritt sätt och där avsikten normalt är att  
skapa en positiv avkastning oberoende av marknadens utveckling. För-  
valtaren kan använda sig av en rad olika metoder och strategier och i  
allmänhet utnyttjas förvaltningsorganisationens specifika kompetens  
inom ett visst område. En följd av detta är att hedgefonder är en mycket  
heterogen kategori av fonder, men också att förvaltarnas skicklighet blir  
betydligt mer avgörande för fondens avkastning än för traditionella fon-  
der. Det finns dock hedgefonder som på förhand lägger fast en detaljerad  
strategi och som då inte blir lika beroende av förvaltaren eller enskilda  
personer under själva genomförandet. När strategin väl ligger fast är det  
på förhand bestämt hur en förvaltare skall agera i de situationer som  
uppkommer på marknaden. Medan marknadsrisken är den övervägande  
risken för traditionella fonder är förvaltarrisken den mest väsentliga för  
hedgefonder. Risknivån i hedgefonder varierar beroende på deras strate- 106
 

gier. Det finns hedgefonder som arbetar på en uttalat låg risknivå, men Prop. 2002/03:150 också hedgefonder med en strategi som syftar till att öka risken. Ofta kan

det vara svårt för en utomstående att till fullo få insyn i och förstå förvaltningsstrategin i dessa fonder.

4.2Den svenska fondmarknaden

Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet. Inte bara det privata fondsparandet har ökat utan fondsparandet har också blivit en viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.

Den största delen av fondsparandet sker direkt i de olika fonderna och kan i vissa avseenden sägas vara ett komplement till eller till och med ersättning för ett traditionellt banksparande. Att spara i fonder i olika försäkringslösningar blir också allt mer populärt. Det sparandet är mer långsiktigt än det direkta och har dessutom skattefördelar. På samma sätt kan även sparandet inom olika avtalspensionslösningar placeras i fonder i enlighet med den pensionsberättigades önskemål. Inom det statliga premiepensionssystemet kommer – när det är i full funktion – 6 miljoner svenskar placera en del av sin statliga pensionsrätt i fonder.

Fonder har således blivit en omfattande sparform inom ett flertal typer av sparande. Det är främst hushållen som sparar i fonder, men även institutionella investerare använder sig av fonder för sina investeringar.

4.2.1Fondsparandet i siffror

Per den 31 december 2002 uppgick det samlade förvaltade fondvärdet i de runt 1 100 fonderna till strax över 700 miljarder kronor65. Dessa fonder förvaltades av 71 fondbolag. Som framgår av nedanstående figur har värdet på fondsparandet ökat enormt sedan början av 1980-talet. Merparten av ökningen har skett under andra hälften av 1990-talet vilket

– både direkt och indirekt - beror på en stark utveckling av tillgångspriserna under denna period. Av motsatt skäl har fondsparandet mätt i värdet på tillgångarna i fonderna minskat under de senaste tre åren (2000-2002).

65 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31. Se föreningens hemsida  
www.fondbolagen.se. Siffrorna avser både fonder registrerade i Sverige och fonder regist-  
rerade utomlands. Även de från Sverige kontrollerade men utlandsregistrerade fonderna 107
ingår till den del spararna är svenska medborgare.
Figur 2. Värdepappersfonder, 1980-200166.         Prop. 2002/03:150
800 000                    
700 000                    
600 000                    
500 000                    
400 000                    
300 000                    
200 000                    
100 000                    
-                    
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) Sparbarometern, Hushållens ställning

Fondsparandet kan delas upp i hushållens direktsparande, sparande via det individuella pensionssparandet (IPS), sparande genom fondförsäkringar, sparande via det statliga premiepensionssystemet samt institutionellt sparande. IPS är ett pensionssparande utan försäkringsinslag i bank, men med samma gynnade skattesituation som privat pensionssparande via försäkringsbolag. Institutionella fondsparare kan vara finansiella företag och andra företag, fackföreningar och andra ideella organisationer, kommuner m.m.

Hushållens direktsparande i fonder uppgick till knappt 328 miljarder kronor per den 31 december 2002 och står därmed för knappt hälften av fondsparandet i landet. Utöver det sparar hushållen relativt mycket i fondförsäkringar, vilka omfattar såväl pensionssom kapitalförsäkringar. Sparande via premiepensionssystemet har redan blivit en ansenlig del av fondmarknaden och kommer på sikt att bli än mer betydande. I slutet av år 2002 uppgick det till knappt 57 miljarder kronor. Det individuella pensionssparandet (IPS) utgjorde tre procent av fondmarknaden år 2002 och uppgick till drygt 18 miljarder kronor.

Bara en mindre del av det sammanlagda institutionella kapitalet placeras på fondmarknaden, men utgör ändå på grund av sin storlek en betydande del av fondmarknaden (20 procent).

Tabell 1. Fondmarknaden uppdelad på olika kategorier, miljarder kronor.

2002-12-31

  Fondförmögenhet Andel
Hushållens direktsparande 328 47 %
Fondförsäkring 153 22 %
PPM 57 8 %
IPS 18 3 %
Institutionellt kapital 135 20 %
Totalt 691 100 %

Källa: Fondbolagens Förening, fondsparande efter kategorier.

66 Siffrorna är i miljoner kronor. Utlandsregistrerade fonder ingår inte i denna serie.  
Siffrorna skiljer sig därför från andra presenterade totalsiffror. Statistik för värdet av ägande 108
genom unit-link saknas för 2002 varför detta år inte tagits med.

Under femårsperioden åren 1998-2002 har det samlade värdet på Prop. 2002/03:150 fondmarknaden ökat från 456 till 703 miljarder kronor67. Det är en

ökning med 247 miljarder kronor eller 54 procent. Nettosparandet, dvs. skillnaden mellan uttag och insättningar i fonder, har under samma period uppgått till 314 miljarder kronor68. Trots ett nysparande på 314 miljarder kronor under denna period har det samlade värdet således ökat med bara 247 miljarder kronor. Orsaken till detta är den kraftigt negativa utvecklingen på de flesta av världens börser under de tre senaste åren och då framför allt under år 2002. Detta kan bl.a. illustreras av att fondindex över aktiefonder under perioden 1998-2002 minskat med två procent69. Utfallet blir helt annorlunda om man i stället ser på femårsperioden åren 1997–2001. Då har nämligen det samlade värdet ökat från 319 till 867 miljarder kronor, dvs. en ökning med 548 miljarder kronor eller 170 procent och avkastningen på aktiefondindex under perioden ökade med 78 procent. Nettosparandet har under den perioden uppgått till 328 miljarder kronor, vilket innebär att skillnaden på 220 miljarder kronor är hänförlig till stigande värden i fonderna. Under

perioden 1997–2001 steg ett index över Stockholmsbörsen med
90 procent70 och den 5-åriga obligationsräntan föll med tre procent-

enheter. Båda dessa effekter gav en exceptionellt gynnsam utveckling för avkastningen i allt fondsparande, särskilt i slutet av 1990-talet.

Tabell 2.

Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1997-2001.

  Periodavkastning Risk*
Fondindex aktiefonder 78 % 19 %
Fondindex blandfonder 64 % 13 %
Fondindex räntefonder 25 % 1 %
Fondindex globalfonder 80 % 17 %

Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1998-2002.

  Periodavkastning Risk*
Fondindex aktiefonder -2 % 20 %
Fondindex blandfonder 3 % 11 %
Fondindex räntefonder 26 % 3 %
Fondindex globalfonder -6 % 18 %

Källa: Svensk fondstatistik AB, fondindex är ett index över samtliga fonder på den svenska marknaden i den aktuella kategorin (aktie-, ränte- och blandfonder). Indexet är viktat i förhållande till de olika fondernas storlek. Index kan därmed sägas motsvara en genomsnittlig avkastning för varje fondsparare på den svenska marknaden inom aktuell kategori.

* Mätt som årlig standardavvikelse

Trots de den negativa utvecklingen på de flesta av världens börser under de senaste åren utgör fondsparandet en allt viktigare del av hushållens samlade sparande sett över en längre period. Hushållens finansiella portfölj bestod vid utgången av år 2001 till 17 procent av direktsparande

67Statistik från Fondbolagens Förening, fondförmögenhet. Dessa siffror är inte jämförbara med dem i tabell 1 på grund av att urvalet av fonder inte överensstämmer helt.

68Statistik från Fondbolagens Förening, nysparande i fonder.

69Statistik från Svensk fondstatistik AB, tabell 2.

70SIX return index visar utvecklingen på Stockholmsbörsen inkl. återinvesterade

utdelningar. 109

i fonder71. Vid utgången av år 2002 hade direktsparandet i fonder Prop. 2002/03:150 minskat till 13 procent72. Direktsparandet i fonder vid utgången av år

1990 motsvarade 10 procent av det samlade finansiella sparandet. Hushållens direkta sparande i fonder har således ökat markant under

1990-talet för att därefter minska under början av 2000-talet, där en kraftig minskning har skett under år 2002. Under år 2002 gick sparandet i fonder dock upp jämsides med hushållens direktägande av aktier som också var 13 procent av hushållens finansiella portfölj vid utgången av år 2002.

Försäkringssparandet tar en allt större del av hushållens sparande och uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 37 procent och vid utgången av år 2002 till 42 procent. Som tidigare har nämnts ingår dock försäkringssparande via fonder som en inte obetydlig del av det samlade liv- och fondförsäkringssparandet. Om denna del läggs till hushållens direkta fondsparande, blir andelen fondsparande knappt 20 procent och traditionellt försäkringssparande drygt 36 procent73. I termer av premieinbetalningar till liv- och fondförsäkringar är premieintäkterna större från fondförsäkringar än från traditionella livförsäkringar. Fondförsäkringar tar alltså andelar från traditionella livförsäkringar.

Figur 3. Hushållens finansiella portfölj per den 31 december 2002.

  9%   Individuellt
    försäkringssparande
     
      Aktier
23%   42% Fonder
     
      Bankinlåning
13%   13% Annat
     

Källa: Finansinspektionens sparbarometer fjärde kvartalet 2002.

Fondsparandets andel av hushållens samlade sparande har fallit tillbaka under de senaste tre åren. Tillbakagången kan i huvudsak hänföras till aktiemarknadens nedgång under början av 2000-talet. En övervägande del av fondsparandet ligger nämligen i aktiefonder. Vid utgången av år 2001 utgjorde sparandet i aktiefonder 60 procent, blandfonder 18 procent och räntefonder 19 procent. Hedgefonder utgjorde 3 procent av marknaden i slutet av 200174. Vid utgången av 2002 var motsvarande fördelning 49, 17, 29 respektive 5 procent75.

71Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.

72Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.

73Traditionellt försäkringssparande är försäkringssparande där livbolaget investerar premierna själva.

74Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2001-12-31.

75 Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31. 110
Figur 4. Fondsparandets fördelning per 2002-12-31, miljarder kronor. Prop. 2002/03:150
400 344        
350        
         
300          
250     205    
200        
         
150   119      
100          
50       36  
0          
  Aktiefonder Blandfonder Räntefonder Hedge  
Källa: Fondbolagens Förening      

En stor andel av hushållens finansiella portföljer är således riskutsatta. Det medför att hushållens ekonomi kommer att fluktuera med utvecklingen på de finansiella marknaderna.

4.2.2Nationella fonder

Framväxten av olika nationella fonder har tilltagit under senare år. Vid årsskiftet 1996/1997 fanns 11 nationella fonder med en sammanlagd förmögenhet om 1,48 miljarder kronor (cirka 0,5 procent av den totala fondförmögenheten på cirka 320 miljarder kronor). I december år 2001 fanns det 105 nationella fonder registrerade hos Finansinspektionen76. Det sammanlagda fondvärdet på dessa fonder var 50 miljarder kronor, dvs. knappt 6 procent av den totala fondmarknaden77. I augusti år 2003 fanns det 152 nationella fonder förvaltade av fondbolag registrerade hos Finansinspektionen78. Därutöver fanns det åtta värdepappersbolag som förvaltade totalt 14 nationella fonder. Den stora ökningen av nationella fonder – både till antal och värde – tyder på att det finns ett stort intresse för fonder med en annorlunda placeringsinriktning. En annan förklaring kan vara att fondbolag registrerar nationella fonder som kommer att bli tillåtna i och med genomförandet av de nya reglerna i UCITS-direktivet.

4.2.3Fondförvaltarna

Svenska bolag som vill verka på den svenska fondmarknaden måste ha Finansinspektionens tillstånd. Detsamma gäller utländska fondföretag, dock med undantag för fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES. För sistnämnda företag räcker det med en anmälan till Finansinspektionen. I stället driver dessa fondföretag sin verksamhet med stöd av auktorisation i hemlandet.

Finansinspektionen har lämnat tillstånd att bedriva fondverksamhet till 75 fondbolag79. Dessa fondbolag varierar kraftigt i storlek och förvaltar

76Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 4 januari 2002.

77Enligt uppgift från SCB, märk att hedgefonder utgör cirka hälften av denna siffra, jmf. not nr 12.

78Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003.

79Enligt Finansinspektionens hemsida www.fi.se hade 75 fondbolag tillstånd att driva

fondverksamhet per den 25 augusti 2003. 111

allt ifrån en fond upp till över 50 fonder. Flera fondbolag återfinns dess- Prop. 2002/03:150 utom i en större företagsgrupp.

Finansinspektionen kan också ge annan än fondbolag tillstånd att bedriva fondverksamhet så länge det inte är förvaltning av harmoniserade värdepappersfonder utan nationella fonder. För att få tillstånd att förvalta nationella fonder (annan näringsverksamhet i enlighet med 3 § lagen om värdepappersfonder) krävs dock att dessa förvaltare står under Finansinspektionens tillsyn. I dag har åtta värdepappersbolag sådant tillstånd80. Dessa bolag står under Finansinspektionens tillsyn genom lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Värdepappersbolag är underkastade vissa i lagen angivna villkor, t.ex. om aktiekapitalets storlek och krav på ägare och styrelse.

Förutom fondbolag som bara förvaltar harmoniserade värdepappersfonder och värdepappersbolag som bara förvaltar nationella fonder, finns fondbolag som förvaltar båda fondformerna. Dessa har således dubbla tillstånd, dels tillstånd att bedriva fondverksamhet, dels tillstånd att bedriva annan näringsverksamhet. Det finns även ett antal fondbolag som bara förvaltar nationella fonder.

Fondmarknaden mätt i förvaltat kapital domineras av de fyra stora bankerna FöreningsSparbanken, Handelsbanken, SEB och Nordea. Tillsammans har de en marknadsandel på 77 procent där Robur (som ägs av FöreningsSparbanken) är den största förvaltaren. Det finns drygt 20 fondbolag som förvaltar ett kapital som överstiger 1 miljard kronor.

Tabell 3. De femton största fondbolagen den 31 december 2002.

Fondbolag Totalt förvaltat kapital Marknadsandel
  miljoner kronor i procent
Robur 203 407 28,9
Nordea 124 099 17,7
SEB 121 394 17,3
Handelsbanken 87 192 12,4
Länsförsäkringar 26 565 3,8
Skandia 26 256 3,7
Brummer & Partners 21 588 3,1
Folksam/KPA 16 150 2,3
Banco 8 763 1,2
Carlsson 8 708 1,2
AMF Pension 8 446 1,2
Firstnordic 7 529 1,1
HQ 6 875 1,0
Carnegie 5 802 0,8
Alfred Berg 4 393 0,6

Källa: Svensk Fondstatistik

Om i stället nysparandet studeras blir bilden något annorlunda. En större andel av nya medel som sätts in i fonder går till andra förvaltare än de fyra stora bankerna. De har under åren 1998-2001 förlorat marknadsandelar i nysparandet från 77 till 58 procent. Deras andel av marknaden är dock fortfarande stor.

Det finns ingen bra statistik över de utländska fondbolagens mark-

nadsandelar i Sverige. Deras andel uppskattas till någon procent av
80 Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 22 augusti 2003. 112

marknadsbedömare. Inom premiepensionssystemet fick dock de ut- Prop. 2002/03:150 ländska bolagen en större del av marknaden. I slutet av år 2002 var deras

marknadsandel knappt 15 procent av sparandet inom ramen för premiepensionssystemet. Enligt Svensk Fondstatistik AB finns det cirka 1 100 fonder på den svenska marknaden som förvaltas av utländska bolag.

4.2.4Fondernas ägande

I takt med att fonderna blir större, växer också deras betydelse för börsen

– förutsatt att fondsparandet växer snabbare än börsen - och ägandet av börsbolag. Robur – som är den största fondförvaltaren – var vid årsskiftet 2001/2002 också den näst största enskilda ägaren på börsen. Bara svenska staten var större. På sjunde, nionde och elfte plats återfanns i tur och ordning, Nordea fonder, SEB fonder och SHB fonder. Som nämnts tidigare utgör de tillsammans 77 procent av fondmarknaden i termer av värdet på deras fonder.

Tabell 4. Största aktieägarna i svenska företag, 2002-12-31.

Aktieägare Börsvärde svenska portföljen,
  miljarder kronor
Svenska staten 92
Stefan Persson m. familj och bolag (H&M) 51
Robur fonder 51
Alecta 43
Investor 33
AMF Pension 30
Finska staten 30
SEB Fonder 27
Nordea Fonder 26
Skandia 25
Industrivärlden 23
SHB/SPP Fonder 22

Källa: Ägarna och makten, 2003

Något som kallas ”institutionssfären”81 består av 21 institutionella ägare som utgörs av de största fondbolagen, försäkringsbolagen och AP- fonderna. Tillsammans ägde dessa institutioner vid årsskiftet 2001/2002 svenska aktier till ett värde av 548 miljarder kronor eller 22 procent av det totala börsvärdet. De fondbolag som räknas in bland dessa institutioner är Robur fonder, Nordea fonder, SEB fonder, SHB fonder, Skandia Carlson fonder, Banco Fonder och Länsförsäkringar fonder. Tillsammans utgjorde deras kapital i svenska aktier 216 miljarder kronor. Det motsvarar 8,6 procent av det totala börsvärdet eller 40 procent av det ”institutionella kapitalet”.

81 I boken Ägarna och Makten 2002 som ges ut av SIS ägarservice AB har de sammanställt 113
vad de kallar ”institutionssfären” s. 32.
4.3 Gällande rätt Prop. 2002/03:150

4.3.1Inledning

Värdepappersfonder regleras i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som ersatte 1974 års aktiefondslag82. Före 1974 års aktiefondslag saknades särskild lagreglering på området. Den första lagstiftningen uppvisade grundläggande likheter med de senare reglerna i EG:s UCITS-direktiv från 1985. Detta förklaras av att 1974 års lag och EG-direktivet hade ett gemensamt ursprung i de riktlinjer som utarbetades av Europarådet och OECD i början av 1970-talet (se prop. 1989/90:153 s. 33).

Trots likheterna fanns det inför 1990 års lag ett behov av att se över lagstiftningen mot bakgrund av EG:s regler och då främst bestämmelserna om riskspridning och om skyldigheten att lämna information till andelsägarna. Den svenska marknaden behövde dessutom öppnas upp för utländska fonder och rättssubjekt. 1990 års lag tillkom således i syfte att modernisera lagstiftningen och anpassa den till det internationella regelsystemet. Hänsyn togs också till en avreglerad kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering. Ett led i detta var att minska detaljregleringen och låta fondbolagen i större utsträckning bestämma hur fondverksamheten skulle bedrivas.

Under 1990-talet har lagen ändrats vid några tillfällen, i huvudsak för att anpassa regelverket till UCITS-direktivet83.

4.3.2EG:s UCITS-direktiv

Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder bygger på EG:s UCITS-direktiv från 1985. UCITS-direktivet avser att harmonisera reglerna för öppna fondföretag, dvs. företag vars enda syfte är att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten. Fondföretaget skall tillämpa principen om riskspridning samt ge andelsägarna en möjlighet att få sina andelar återköpta eller inlösta av fonden. Direktivet medger att fondföretaget organiseras antingen på kontraktsrättslig grund, genom trustlagstiftning (unit trusts), eller på associationsrättslig grund.

I direktivet finns regler bl.a. för auktorisation av fondförvaltaren och dess organisation, placeringsregler och regler om information till andelsägarna. Uppfyller fonden de krav som ställs i UCITS-direktivet, får fonden fritt saluföras inom EU och i de länder som omfattas av EES-avtalet. De svenska fonderna är också till övervägande del harmoniserade i enlighet med UCITS-direktivet.

År 1998 började EG:s institutioner se över UCITS-direktivet. I februari 2002 kom två direktiv med ändringar och tillägg till UCITS-direktivet. Det ena avsåg placeringsreglerna och det andra reglerna som rör förvaltningsbolagen. Dessa nya regler behandlas nedan.

82Aktiefondslagen (1974:931).

83Prop. 1991/92:113, prop. 1992/93:90, prop. 1992/93:206, prop. 1994/95:27, prop. 1994/95:172, prop. 1995/96:50, prop. 1995/96:63, prop. 1995/96:173, prop. 1997/98:97,

prop. 1997/98:99, prop. 1997/98:160 och prop. 1998/99:93. 114
4.3.3 Den legala konstruktionen Prop. 2002/03:150

Lagen om värdepappersfonder, liksom 1974 års aktiefondslag, bygger på ett kontraktsrättsligt tänkande där rättsförhållandet mellan ägarna (fondandelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt avtal. Fonden som sådan är inte något självständigt rättssubjekt och de rättigheter och skyldigheter som följer av fondförmögenheten måste därför ledas vidare. På ett sätt kan den konstruktion som anges i lagen om värdepappersfonder anses vara en specialiserad form av samäganderätt, där den gemensamma förmögenheten förvaltas av en särskilt angiven uppdragstagare.

Ett alternativ till den kontraktsrättsliga formen hade varit att använda sig av en associationsrättslig reglering, där ägarnas och förvaltarens inbördes relation reglerades på samma sätt som i t.ex. ett aktiebolag. Fonden skulle då inta rollen som ett självständigt rättssubjekt. En sådan associationsrättslig konstruktion finns t.ex. i den franska lagstiftningen (Société d’Investissement à Capital Variable, SICAV) och i Storbritannien (Open-ended Investment Companies, OEIC). Möjligheten att i Sverige välja en associationsrättslig form av värdepappersfonder har behandlats tidigare, bl.a. i förarbetena till 1974 års aktiefondslag (se prop. 1974:128). Den mest lämpade formen skulle då vara aktiebolaget. Problemet var, och är, att ett aktiebolag har ett fixerat aktiekapital, vars storlek visserligen kan ändras, men bara efter särskilt beslut i viss angiven ordning. För att aktiebolagsformen skall kunna komma i fråga för fondverksamhet krävs ett rörligt aktiekapital, som ändras allt eftersom nya aktieägare tillkommer och tidigare aktieägare avslutar sitt engagemang. Ett aktiebolag med rörligt aktiekapital skulle emellertid, enligt de bedömningar som har gjorts tidigare (se t.ex. prop. 1974:128 s. 95 ff.), innebära alltför genomgripande förändringar i bolagslagstiftningen.

Före tillkomsten av 1974 års aktiefondslag rådde viss oklarhet om hur andelsägarnas och förvaltarens inbördes rättigheter och skyldigheter skulle regleras. Mellan parterna förelåg en form av uppdrag och ett avstamp gjordes i de regler som gällde för sysslomän (18 kap. handelsbalken). Vidare fick man utgå ifrån vad som kunde anses avtalat mellan parterna, eller vad som med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit deras avsikt. Därutöver fick man förlita sig på allmänna rättsgrundsatser (SOU 1969:16 s. 80). Att i lag reglera parternas förhållanden medförde dock en ökad trygghet för fondspararna.

Med den valda legala kontraktsrättsliga formen separeras äganderätten till fondförmögenheten från fondens förvaltande, men också från tillgångarnas förvaring. Fondandelsägarna äger gemensamt fonden, förvaltningen av fonden läggs på ett fondbolag och tillgångarna i fonden förvaras av ett särskilt förvaringsinstitut. Detta trepartsförhållande kan sägas vara uppbyggt av tänkta uppdragsavtal, där fondbolaget och förvaringsinstitutet åtar sig ett visst uppdrag mot en viss ersättning. Ersättningen utgår oftast ur fondförmögenheten och betalas därmed indirekt av fondandelsägarna. Fondbolaget och förvaringsinstitutet har ett ansvar att fullgöra sin del av uppdraget. Själva fonden är dock inte ett eget rättssubjekt

– även om fonden i skattehänseende behandlas som en juridisk person (se avsnitt 4.3.12) – och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig

115

skyldigheter eller föra talan inför domstol. Tillgångarna i fonden är dess- Prop. 2002/03:150 utom skyddade mot utmätning.

Figur 5. Den legala konstruktionen.

  Fondägarna                 “avtal” Fondbolaget
                 
                                                   
                                                       
                                                       
                                                       

Fonden

“avtal”         “avtal”
       

Förvararen

Fondandelsägarnas äganderätt till fonden är dock kraftigt beskuren och medför egentligen bara en rätt att få sin andel i fonden inlöst samt i förekommande fall erhålla utdelning. I gengäld ansvarar inte fondandelsägarna för förpliktelser som avser fonden. I stället har förvaltaren (fondbolaget) fått många av de befogenheter som normalt förknippas med äganderätten. Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör värdepappersfonden, vilket t.ex. innebär att det är fondbolaget som utövar den rösträtt som kommer ur aktieinnehavet i fonden. Fondandelsägarnas äganderätt kommer härutöver till uttryck genom att såväl fondbolaget som förvaringsinstitutet kan bli skadeståndsskyldiga gentemot fondandelsägare för skada som tillfogats genom överträdelse av de bestämmelser som gäller för fonden. Denna skadeståndsskyldighet kan liknas vid den som enligt allmänna regler finns vid kontraktsbrott eller överträdelse av ett sysslomannauppdrag. Fondförvaltarens skadeståndsskyldighet speglar på så sätt fondandelsägarnas rättigheter.

En värdepappersfond måste i princip vara öppen för dem som vill spara i fonden. I lagen – liksom i UCITS-direktivet – uppställs som grundkrav att fonden bildas genom kapitaltillskott från allmänheten. Ett fondbolag anses därför inte kunna neka någon att förvärva andelar i en värdepappersfond. Från detta allmänhetskrav skall man dock skilja regler om t.ex. minsta belopp vid insättningar i fonden. Det anses finnas en möjlighet att kräva viss minimiinsättning, vilket då kan bli en naturlig begränsning av vilka som skjuter till kapital.

Att en värdepappersfond är öppen innebär dock framför allt att andelsägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Denna princip återfinns även i UCITS-direktivet och infördes i svensk rätt redan genom 1974 års aktiefondslag. Syftet var att ge andelsägarna ett ytterligare skydd genom att när som helst kunna avsluta sitt sparande i en fond. I förarbetena till 1974 års aktiefondslag uttalades till och med att slutna fonder inte borde få förekomma i vidare mån än som kunde ske inom ramen för redan befintliga associationsformer (prop. 1974:128 s. 94 f.). Detta synsätt förändrades dock inför den nu gällande lagstiftningen. I förarbetena (prop. 1989/90:153 s. 38) till da-

gens lag uttalades sålunda att även slutna fonder kunde erbjuda fördelar

116

för vissa sparare och att sådana kunde tillåtas genom särskilt tillstånd Prop. 2002/03:150 såsom nationell värdepappersfond. Finansinspektionen har ännu inte be-

viljat tillstånd för slutna fonder.

4.3.4Nationella fonder

Vid sidan av EG-harmoniserade värdepappersfonder finns som tidigare framgått icke-harmoniserade fonder. UCITS-direktivet avser nämligen inte att förbjuda andra fonder. I ingressen till direktivet anges att varje medlemsstat får reglera särskilt kategorier av företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med speciell placerings- eller upplåningsinriktning. Dessa fonder får, som en följd av att de inte är harmoniserade, inte fritt saluföras utanför landets gränser och brukar därför benämnas som nationella fonder.

I 3 § lagen om värdepappersfonder medges således en möjlighet att få tillstånd av Finansinspektionen för annan näringsverksamhet. Denna paragraf möjliggör med andra ord svenska nationella fonder.

Nämnda lagrum saknade sin motsvarighet i 1974 års aktiefondslag. I samband med att Sverige i 1990 års lag anpassade sin lagstiftning till EG:s regelverk, uppstod dock behovet av särskild reglering för de nationella fonderna (se prop. 1989/90:153 s. 37 ff.). Det var främst frågan om öppna och slutna fonder som initierade diskussionen om nationella fonder och i förarbetena uttalades särskilt att nationella fonder, med dispens från lagens bestämmelser, kunde innefatta slutna fonder. Vidare uttalades att det inte kunde uteslutas att också andra former av fondverksamhet borde kunna tillåtas. Det fick då ankomma på Finansinspektionen att bedöma om en viss verksamhet ansågs uppfylla de krav på riskspridning som borde ställas på en fond som vänder sig till allmänheten. I övrigt bedömdes det som svårt att förutse vilka behov av ytterligare reglering som skulle kunna komma att behövas för att upprätthålla en sund utveckling inom området.

Nationella fonder fordrar tillstånd av Finansinspektionen, vilket lämnas bara till fondbolag eller annan som står under inspektionens tillsyn, t.ex. värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

De nationella fonderna skall vara riktade till allmänheten för att gemensamt delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument. Bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder gäller fullt ut, om inspektionen inte medgett undantag i det särskilda fallet. Vanligast är att de nationella fonderna fått tillstånd att avvika från de placeringsbestämmelser som annars gäller för de harmoniserade värdepappersfonderna.

I UCITS-direktivet anges särskilt att varje medlemsstat särskilt får reglera nationella fonder som avviker från de i direktiven angivna – och i den svenska lagen fastställda – placerings- och lånereglerna. I förarbetena (prop. 1989/90:153 s. 37 ff.) till lagen om värdepappersfonder noterades denna sorts undantag särskilt, dock med kommentaren att mindre avvikelser inte borde tillåtas.

Det finns inte några direkta lagliga begränsningar avseende vilken risk en nationell fond får ta. I förarbetena (a. prop. s. 38) till lagen om värde-

pappersfonder angavs emellertid att de nationella fonderna skall uppfylla

117

det grundläggande kravet på riskspridning. Detta borde enligt motiven Prop. 2002/03:150 åtminstone gälla sådana fonder som riktar sig till allmänheten.

Enligt Finansinspektionens föreskrifter skall den som vill driva nationella fonder till inspektionen lämna samma uppgifter som fondbolag som vill driva harmoniserade värdepappersfonder. Därtill skall fondförvaltaren i sin ansökan ange de undantag bolaget önskar.

4.3.5Förhållandet mellan UCITS-fonder och nationella fonder

Lagen om värdepappersfonder utgår ifrån att en värdepappersfond enligt lagens mening är lika med en UCITS-fond enligt UCITS-direktivet. De nationella fonderna företer dock en del likheter med de fonder som följer UCITS-direktivet. Följaktligen måste även en nationell fond – i likhet med en värdepappersfond – rikta sig till allmänheten. Dessutom får medel i en nationell fond – på samma sätt som gäller för en värdepappersfond – inte placeras i annat än i fondpapper och andra finansiella instrument. Semantiskt är således även en nationell fond en värdepappersfond.

4.3.6 Fondandelsägarnas äganderätt  
De som skjutit till kapital och således förvärvat andelar i fonden äger  
fonden gemensamt med övriga fondandelsägare. I samäganderättslagen  
(1904:48 s. 1) finns bestämmelser som tar sikte på fall där flera ägare  
samfällt äger t.ex. värdepapper. I lagen om värdepappersfonder stadgas  
emellertid uttryckligen att den lagen inte skall tillämpas på denna sär-  
skilda form av gemensamt ägande. I stället regleras andelsägarnas inbör-  
des förhållande och äganderätt till fonden i lagen om värdepappersfonder  
och i värdepappersfondens fondbestämmelser.  
Lagen stadgar nämligen att varje värdepappersfond skall ha särskilda  
fondbestämmelser som anger bl.a. namnet på fonden, grunderna för fon-  
dens placeringsinriktning, regler för utdelning, modellen för hur andelar-  
nas värde skall räknas ut och vilka avgifter som tas ut för förvaltningen.  
I lagen anges vidare att fondandelarna skall vara lika stora och att de  
skall medföra lika rätt till tillgångarna i fonden. Värdet av en fondandel  
är fondens värde delat med antalet fondandelar. Denna ekonomiska rätt  
kombineras med en ovillkorlig rätt att få sitt andelsinnehav inlöst mot  
medel i fonden. Låt vara att det i vissa fall finns en möjlighet för fond-  
bolaget att avvakta inlösen. Andelsägare har däremot inte någon möjlig-  
het att få till stånd en försäljning av den gemensamt ägda egendomen, så  
som fallet är enligt samäganderättslagen. I stället finns särskilda  
bestämmelser i lagen om värdepappersfonder om hur en fond skall upp-  
lösas.    
Fondandelsägare har utöver den ekonomiska rättigheten fått sin ägan-  
derätt beskuren. Det är således inte fondandelsägarna som bestämmer  
över fonden och dess tillgångar. Denna rätt tillkommer förvaltaren. Där-  
emot har fondandelsägarna rätt att förlita sig på att förvaltaren handlar  
uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse, att lagen om värde-  
pappersfonder följs samt att förvaltaren följer de bestämmelser som  
framgår av fondens fondbestämmelser. På så sätt bestäms också uppdra-  
gets ramar. Lagen anger emellertid inte närmare vad som skall anses om- 118

fattas av andelsägarnas gemensamma intresse. Det bör i huvudsak vara Prop. 2002/03:150 fråga om intresset att få en så bra avkastning som möjligt i förhållande

till den på förhand angivna riskprofilen. Det bör inte heller vara kontroversiellt att anta att regeln också avser intresset att betala så lite som möjligt för förvaltningen. I vissa fonder kan därtill i fondbestämmelserna särskilt angivna syften förekomma. Det kan t.ex. vara fråga om fonder som ger en del av avkastningen till en angiven organisation.

Den ekonomiska rätten stärks ytterligare genom en regel som fråntar andelsägarna ansvaret för de förpliktelser som avser fonden.

4.3.7Förvaltningen av fonden

Det ankommer på förvaltaren, antingen ett fondbolag eller annan som står under Finansinspektionens tillsyn, t.ex. ett värdepappersbolag (i det följande, om annat inte anges, gemensamt benämnda fondbolaget), att förvalta fonden. I gengäld har fondbolaget rätt att ta ut avgifter som ersättning för sitt arbete. Fondandelsägarnas tänkta uppdrag till fondbolaget, att ta hand om fonden, regleras såväl i lagen som i fondbestämmelserna. Bryter förvaltaren mot detta uppdragsavtal ådrar sig fondbolaget skadeståndsansvar gentemot fondandelsägarna.

Som tidigare nämnts skall fondbolaget i sin förvaltning handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Denna skyldighet bör i huvudsak motsvara den allmänna lojalitetsplikt som får anses gälla alla uppdragstagare. Fondbolagets förvaltning omfattar alla frågor som rör värdepappersfonden såsom förvärv och försäljning av värdepapper, utöva rösträtten för de aktier som ingår i fonden och uppbära utdelning.

I lagen anges emellertid särskilt vissa förbjudna åtgärder. Fondbolaget får således inte ha hand om den egendom som ingår i fonden. Det ankommer i stället på förvaringsinstitutet. Fondbolaget får inte heller ta upp eller bevilja penninglån (med visst angivet undantag), gå i borgen eller sälja fondpapper som fonden inte förfogar över.

Vidare finns begränsningar för hur fondbolaget får placera medlen i fonden. Dessa placeringsbestämmelser avser dels att ge en sund riskspridning, dels att begränsa den makt som kan härledas ur innehaven i fonden. Förvaltningens ramar bestäms ytterligare i fondbestämmelserna med där angivna närmare regler för hur medlen i fonden skall placeras.

En stor del av lagens bestämmelser tar sikte på att ge ägarna ett grundläggande skydd gentemot förvaltaren. Som grund uppställs vissa krav på fondbolaget och dess organisation samt vidhängande tillståndskrav och tillsyn. Vidare finns som tidigare nämnts vissa placeringsbestämmelser. Lagen innehåller också ingående regler om fondbolagets skyldighet att hålla andelsägarna informerade. Förvaringsinstitutens roll är också en del av detta skydd.

4.3.8 Placeringsbestämmelser  
En viktig del i skyddet för investerarna är de begränsningar som finns för  
placeringen av fondmedel i olika tillgångar. Meningen är att varje värde-  
pappersfond skall tillämpa en riskspridning, som närmare anges i fond-  
bestämmelserna. I syfte att uppnå en godtagbar riskspridning regleras 119

vilken typ av tillgångar som medel i en värdepappersfond får placeras i Prop. 2002/03:150 och hur mycket av fondförmögenheten som får placeras i ett och samma

värdepapper. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder stämmer i allt väsentligt överens med UCITS-direktivets placeringsregler (prop. 1989/90:153 s. 34.).

4.3.9Konsumentskydd

Värdepappersfonder och nationella fonder måste vända sig till allmänheten. Hushållens del av det totala fondsparandet är också mycket stor och fondsparandet kan med fog sägas vara en konsumentprodukt (dock inte uteslutande). Detta har också beaktats i lagen om värdepappersfonder och många bestämmelser kan sägas syfta till att stärka skyddet för konsumenterna. Reglerna är dock inte uttryckligen avsedda för konsumenter utan tar sikte på att skydda samtliga andelsägare. Krav på hur fondbolaget skall vara organiserat och hur medel i en fond får placeras är exempel på skyddsregler. Att tillgångarna i fonden skall hållas åtskilda och förvaras av ett förvaringsinstitut är ett annat exempel. Vidare ställer gällande lagstiftning krav på information till andelsägarna. Även dessa regler är en del av konsumentskyddet.

Utöver regelverket i lagen om värdepappersfonder finns även vissa mer allmänna bestämmelser som tar sikte på att skapa ett gott konsumentskydd.

4.3.10Förvaringsinstituten

För varje värdepappersfond skall finnas ett förvaringsinstitut som har i uppdrag att ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förvaringsinstitutet skall enligt lagen om värdepappersfonder vara en bank eller ett annat kreditinstitut.

Ett förvaringsinstitut skall ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förvaringsinstitutet skall dessutom utöva viss kontroll över fondbolaget och bland annat se till att försäljning och inlösen av fondandelar går rätt till, att andelarna blir rätt värderade samt att medlen i fonden används i enlighet med lagen och fondbestämmelserna. Ett förvaringsinstitut skall verkställa fondbolagets beslut under förutsättning att dessa inte strider mot lagen eller fondbestämmelserna.

Förvaringsinstitutet har också fått en särskild roll då ett fondbolag inte längre vill eller kan fortsätta sin verksamhet. Det ankommer då på förvaringsinstitutet att ta över förvaltningen av ett fondbolags värdepappersfonder. Därefter skall förvaringsinstitutet antingen överlåta verksamheten till ett annat fondbolag eller upplösa fonden. För detta arbete har förvaringsinstitutet rätt till skälig ersättning ur värdepappersfonden. Denna ersättning skall godkännas av Finansinspektionen.

I förvaringsinstitutets uppdrag ligger således att balansera fondbolagets makt och därigenom ytterligare garantera andelsägarna ett skydd mot att det anförtrodda kapitalet äventyras. Detta uppdrag skall som tidigare nämnts utföras oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

120

Tillfogar förvaringsinstitutet fondandelsägare skada genom över- Prop. 2002/03:150 trädelse av lagen eller fondbestämmelserna blir institutet skyldigt att utge

skadestånd.

Finansinspektionen utövar tillsyn över förvaringsinstituten. Dessa skall lämna upplysningar till och i övrigt samarbeta med inspektionen.

4.3.11Utländska fonder

Vid sidan av de svenska värdepappersfonderna, dvs. de som förvaltas av ett svenskt fondbolag, verkar utländska fondföretag i Sverige. För att utländska fondföretag skall få bedriva verksamhet i Sverige krävs dock att de fått tillstånd av Finansinspektionen. Det utländska fondföretaget måste driva liknande verksamhet i sitt hemland och därtill stå under tillsyn där. Vidare måste det utländska fondföretaget se till att det i Sverige kan göra utbetalningar till andelsägare, lösa in deras andelar samt lämna viss angiven information till dem. Därtill finns ett allmänt krav på att fondföretaget bedriver en sund fondverksamhet. Uppfyller fondföretaget dessa krav kan det således få tillstånd att via filial eller genom gränsöverskridande handel, sälja sina andelar i Sverige.

Utländska fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES behöver dock inte tillstånd. Sådana fondföretag skall i stället bara anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen. Detta är givetvis en följd av UCITS-direktivet.

4.3.12 Skatteregler

Beskattning av värdepappersfond  
En svensk värdepappersfond är som tidigare har konstaterats inte en juri-  
disk person. I skattelagstiftningen behandlas emellertid värdepappersfon-  
den som en juridisk person (2 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen  
[1999:1229]). Det innebär att värdepappersfonden beskattas för intäk-  
terna i verksamheten, även om det finns särskilda bestämmelser för hur  
intäkterna beräknas. Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för  
inkomst av tillgångar som ingår i fonden (6 kap. 5 § inkomstskattelagen).  
Utländska värdepappersfonder är begränsat skattskyldiga. De är skatt-  
skyldiga för inkomst av fastighet i Sverige och för tillgångar som är hän-  
förliga till det fasta driftstället och som ingår i fonden (Se 6 kap. 16 a §  
inkomstskattelagen; bet. 2000/01:SkU9, SFS 2000:1354).  
Särskilda regler finns för beräkning av inkomst av värdepappersfond.  
Värdepappersfond skall inte ta upp kapitalvinster på delägarrätter och på  
motsvarande sätt får kapitalförluster på delägarrätter (aktier, tecknings-  
rätter, andelar i värdepappersfonder m.m. enligt 48 kap. 2 § inkomst-  
skattelagen) inte dras av. Detta för att fonden skall kunna avyttra värde-  
papper och investera vinsten i nya värdepapper utan skattekonsekvenser.  
Den förmån som ett indirekt ägande genom fond därigenom får framför  
direkt ägande är tänkt att elimineras genom att en schablonmässigt  
beräknad intäkt läggs till grund för beskattningen för fonden. Som intäkt  
tas upp ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på fon-  
dens delägarrätter vid beskattningsårets ingång (jfr prop. 1989/90:110). 121
 

Mottagen utdelning är också skattepliktig. Utdelning som fonden lämnar Prop. 2002/03:150 skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning

avser. Avdraget får dock inte vara så stort att underskott uppkommer (se 39 kap. 14 § inkomstskattelagen).

Vanliga regler om inkomstberäkning gäller i övrigt. Det innebär bl.a. att löpande kapitalavkastning, dvs. mottagna utdelningar och räntor skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet medan förvaltningskostnader och räntor skall dras av.

Skattesatsen för värdepappersfonder är 30 procent av den beskattningsbara inkomsten (se 65 kap. 14 § inkomstskattelagen).

Beskattning av andel i värdepappersfond

För andelsägare kan skattekonsekvenser uppstå vid utdelning från fonden, vid försäljning av fondandelar, vid förmögenhetsbeskattningen samt i samband med arv och gåva.

För utdelning utgår kapitalskatt om 30 procent, om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). För fysisk eller juridisk person bosatt i utlandet utgår kupongskatt med 30 procent eller den lägre skattesats som framgår av dubbelbeskattningsavtal.

Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i 44 kap. inkomstskattelagen. Här framgår att med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse. Även inlösen omfattas av det allmänna avyttringsbegreppet. Om en värdepappersfond upplöses anses varje andelsägare ha avyttrat sin del. Om en person flyttar sitt andelsinnehav från en fond, t.ex. en allemansfond, till en annan, anses andelarna i den första fonden avyttrade och kapitalvinstbeskattning skall ske. Dagen för andelsägarens begäran om inlösen får anses som avyttringsdag, eftersom fondbolaget är bundet av denna begäran och måste, om än ibland med viss fördröjning, lösa in andelen. Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter för anskaffning ökade med utgifter för förbättring. Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation (kontinuitetsprincipen).

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a § lagen om värdepappersfonder skall inte leda till att kapitalvinster tas upp hos delägarna.

Kapitalvinster beskattas med 30 procent om andelsägaren är en fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). Är andelsägaren en juridisk person uppgår skattesatsen till 28 procent.

Kapitalförluster på andelar i marknadsnoterade aktiefonder och blandfonder får kvittas fullt ut mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade (se 48 kap. 20 § inkomstskattelagen).

För marknadsnoterade andelar i räntefonder gäller att kapitalvinsten

eller kapitalförlusten skattemässigt skall behandlas som en ränteintäkt

122

respektive ränteutgift. Detta innebär att kapitalförluster på en räntefond Prop. 2002/03:150 ger full avdragsrätt (se 48 kap. 21 § inkomstskattelagen). Kapitalförluster

på andra delägarrätter får dock inte kvittas mot kapitalvinster på andelar i marknadsnoterade räntefonder (prop. 1999/2000:100 s. 207).

En andelsägare beskattas för sitt innehav på så sätt att värdet påverkar ägarens förmögenhet. Andelar i marknadsnoterade aktiefonder och blandfonder tas upp till 80 procent av det noterade värdet. Andel i räntefond tas upp till 100 procent av det noterade värdet. I arvs- och gåvoskattehänseende tas värdepappersfonder upp till 75 procent av det noterade värdet.

4.4Utländska förhållanden

Bland de europeiska länderna är det UCITS-direktivets regler som präglar marknaderna och som därmed har gett dem en likartad struktur. Även USA:s fondmarknad påminner mycket om den europeiska även om regleringen ser något annorlunda ut. En förklaring till att marknaderna är relativt lika i de olika länderna beror på att fondsparandet är en homogen produkt. Den följer samma ekonomiska principer i alla länder där fondsparandet är utbrett och sparmedlen investeras globalt. Reglerna om fondsparandet bygger i stort sett på samma principer för att skydda spararen.

Vissa frågor skiljer dock länderna emellan. UCITS-direktivet har t.ex. lämnat öppet för olika lösningar för hur fondsparandet skall organiseras mellan parterna som förvaltar, förvarar respektive äger fondandelarna. Vidare finns det olika sätt att betrakta och reglera de s.k. nationella fonder som ligger utanför UCITS-direktivets reglering. Dessutom påverkar skattelagstiftningen och traditioner i olika länder att reglerna har utformats på ett särskilt sätt eller att vissa fondprodukter har större eller mindre spridning.

För en närmare genomgång av utländska förhållanden hänvisas till kapitel 4 i utredningens delbetänkande SOU 2002:56.

123

5 Utgångspunkter för en fondlagstiftning Prop. 2002/03:150
 

5.1Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader

Regleringen av de finansiella marknaderna har gått igenom stora förändringar under senare delen av 1980-talet och hela 1990-talet. Processen har präglats av en anpassning av regelverket till utvecklingen efter borttagandet av valuta- och kreditrestriktioner i slutet av 1980-talet. Marknaderna har dessutom internationaliserats och nya kunskaper om marknadernas funktion har vunnits samtidigt som data- och kommunikationstekniken har utvecklats och möjliggjort effektivare marknader. Samtidigt utsätts de finansiella marknaderna för särskilda risker vid en globalisering; marknaderna förändras snabbare och därmed ökar behovet av att regleringen följer med.

För fondsparandets del har reglerna i Sverige varit i stort sett oförändrade sedan 1991 då en allmän anpassning skedde till EG:s direktiv på området. Det har således inte skett någon allmän genomgång av regleringen med den kunskap som nu finns om de finansiella marknaderna och reglering av dessa. Inom andra delar av den finansiella sektorn har det däremot under senare år skett en översyn av lagstiftningen. På försäkringsområdet gjordes en relativt genomgripande förändring i mitten och slutet på 1990-talet som ledde fram till en reformerad försäkringsrörelselagstiftning84. I efterdyningarna av bankkrisen tillsattes år 1995 Banklagskommittén med syfte att lämna förslag på reformer för kreditmarknadsföretag. Huvudförslagen i deras arbete lämnades i delbetänkan-

det Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag
(SOU 1998:160). Betänkandet har legat till grund för en promemoria

som har utarbetats inom Finansdepartementet, Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5). Promemorian har i sin tur legat till grund för propositionen Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse (prop. 2002/03:139), som överlämnades till riksdagen i juli i år. En allmän genomgång av finansmarknaderna och deras funktion har

gjorts av Finansmarknadsutredningen som tillsattes år 1997
(SOU 2000:11). Utredningen studerade utvecklingstendenser på det

finansiella området och finansmarknadens konkurrenskraft. I sina förslag till åtgärder behandlade Finansmarknadsutredningen bl.a. vissa principer som bör ligga till grund för regleringen av de finansiella marknaderna.

Sammantaget har kunskapen om hur finansiell reglering bör utformas  
förbättrats under 1990-talet. Denna kunskap utgör en bra grund för hur  
regleringen av fondmarknaden bör se ut. Det skall dock hållas i åtanke att  
fondlagstiftningen inte är lika komplicerad som försäkringsrörelse-  
reglering och reglering av bankverksamhet. Det betyder inte att fond-  
lagstiftningen saknar betydelse eller komplikationer. Fonderna represen-  
terar stora värden i det finansiella systemet och berör de flesta i samhäl-  
let. Fonderna är emellertid okomplicerade i den meningen att de utgör en  
ren sparform. Fonderna har inte samma betydelse för individer och sam-  
hälle som försäkringsbolagens lösningar att hantera skaderisker och pen-  
sioner samt bankernas funktion som kreditgivare och upprätthållare av ett  
84 Prop. 1998/99:87. 124

betalningssystem. Det framgår om inte annat av att försäkrings- och Prop. 2002/03:150 bankrörelser är mycket gamla företeelser medan fondsparandet har

utvecklats främst under 1980- och 1990-talen. Å andra sidan är sparandet i fonder mycket betydelsefullt för den enskilde som kan ha en stor del av sina tillgångar i fondsparande.

I detta avsnitt analyseras närmare vilka motiv som finns för att reglera fondsparandet. Det görs utifrån en modern syn på finansiell reglering. Syftet är att lägga grunden för de förslag som presenteras längre fram.

5.2Varför reglera fondsparandet?

Regeringens bedömning: Konsumentskyddet är det avgörande motivet för att reglera fondsparandet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. Riksbanken

anser dock att analysen av regleringsmotiven och skyddsintressena kan fördjupas och efterlyser en mer grundläggande diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden.

Skälen för regeringens bedömning: Två huvudmotiv brukar nämnas för att reglera de finansiella marknaderna: finansiell stabilitet och konsumentskydd. Det första tar sikte på samhällets behov av stabilitet i det finansiella systemet och att undvika systemrisker. I en delrapport till Finansmarknadsutredningens betänkande (SOU 2000:11) definieras systemrisker som självförstärkande krisförlopp i det finansiella systemet som allvarligt skadar funktionsförmågan även i andra delar av ekonomin. Bankerna är i många avseenden hjärtat i ekonomin eftersom de upprätthåller ett betalningssystem och står för kreditförsörjningen. De flesta betalningar i samhället sker med hjälp av en bank och bankerna tillhandahåller också krediter till företagen så att de klarar sin kapitalförsörjning. Skulle någon av dessa funktioner fallera skulle det genast få återverkningar på företag utanför den finansiella sektorn eftersom betalningar och krediter är vitala för att företagen skall fungera. Ett sådant förlopp skulle snabbt leda fram till en systemkris. Det räcker med att en bank eller ett kreditmarknadsföretag hamnar i svårigheter för att hela systemet skall komma i gungning eftersom alla banker är nära sammankopplade med varandra via betalningar, krediter m.m. Detta motiv ansåg Banklagskommittén vara det bärande skälet för att reglera banker och kreditmarknadsföretag.

Det andra motivet för att reglera finansiella marknader är att säkerställa ett gott konsumentskydd. Detta motiv har varit vägledande vid utformningen av försäkringsrörelselagstiftningen. Särskilda rörelseregler och särskild tillsyn för försäkringsbolag syftar till att skydda direktförsäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. En näringsrättslig särreglering är därför befogad med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för dessa som kollektiv om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de särskilda förhållanden, bl.a. komplexiteten i produkten och långa kontraktstider, som hör samman med försäkringar (se t.ex. prop. 1998/99:97 s. 137 ff.).

125

Det skulle vara enkelt att avfärda en närmare analys av motivet för att Prop. 2002/03:150 reglera fondsparandet med att Sverige är bundet av att följa EG:s direktiv

på området. Viss frihet medges dock vid genomförandet av direktiven i den nationella lagstiftningen, vilket ställer krav på vissa överväganden och ställningstaganden. Ställning bör också tas till vilka regler som skall gälla för nationella fonder. För att kunna ta ställning till olika frågor om fondsparandets reglering krävs att grunderna för motiven att reglera sektorn är klarlagda. Kunskapen om motiven för att reglera är vägledande för de överväganden som behandlas längre fram.

I och för sig skulle ett fondsparande kunna regleras endast av civil- och associationsrättslig lagstiftning. Fondsparandet har emellertid vissa speciella egenskaper som kräver viss ytterligare reglering om det skall kunna få en större spridning hos allmänheten. En reglering som är särskilt anpassad till fondsparandet gör det mer effektivt, stabilt och accepterat, och bidrar därmed också till att sprida fondsparandet. Detta förbättrar kapitalets användning samtidigt som spararna får tillgång till ett större utbud av sparprodukter.

5.2.1Fondsparandet och systemrisker

Den finansiella sektorns funktioner kan beskrivas som: att upprätthålla ett betalningssystem, tillhandahålla krediter, omfördela risker och allokera sparandet. För allmänheten kan de två sistnämnda funktionerna tillhandahållas genom bl.a. fondsparandet. Fonderna möjliggör för att allmänhetens sparande kan nå flera olika delar av det finansiella systemet. Samtidigt får insättarna i fonderna möjlighet att sprida sitt sparande över ett flertal produkter och områden. Fonderna är däremot inte en del av betalningssystemet eller en del av kreditgivningen. De har således inget att göra med de systemrisker som utgjort motiv att reglera den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar eller tillhandahålla krediter. De institut som hanterar fonderna, fondbolagen, kan hamna i ekonomiska svårigheter utan att det får följdeffekter på andra delar av ekonomin, eftersom tillgångarna i fonden är separerade från fondbolagen. Andelsägarnas rätt till fondförmögenheten äventyras därför inte direkt av att det förvaltande fondbolaget går i konkurs; tillgångarna som utgör fonden finns kvar även om fondbolaget tvingas i likvidation. Fondbolagen har heller inte sådana kopplingar med varandra som kan bli självförstärkande.

För bankerna – som dominerar fondmarknaden via sina fondbolag – utgör fondavgifterna en inte oväsentlig del av deras intäkter. Om dessa intäkter skulle minska drastiskt till följd av att allmänheten slutar att spara i fonder kan det under en anpassningsperiod leda till lönsamhetsproblem för enskilda banker. Även om fondsparandet är en viktig inkomstkälla för bankerna är det dock långsökt att tro att det kan hota bankers överlevnad om det upphör.

En intressant frågeställning är om förändringar i fondernas tillgångsvärden kan skapa processer som gör att marknaderna destabiliseras och som kan få ett förlopp som liknar en systemkris.

Det finns exempel på när fonder genom sitt agerande har satt det finan-

siella systemet i gungning. Det skedde när hedgefonden Long-Term

126

Capital Management hamnade i betalningssvårigheter på grund av fondens strategi. Den huvudsakliga placeringsstrategin var att ta omfattande finansiella positioner i vissa värdepapper som man ansåg vara felprissatta i relation till andra värdepapper; detta finansierades i hög grad med lånade medel. När prisutvecklingen på fondens innehav inte blev som man förutsett fann sig fonden inlåst i sina positioner. Anledningen till att positionerna inte kunde avvecklas var att marknadens likviditet försämrades. Detta ledde i sin tur till stora kreditförluster för de banker som bistått fonden med lån. Slutsatsen från detta fallissemang är att problem i stora belånade portföljer kan få återverkningar i det finansiella systemet. I första hand ligger dock ansvaret för att undvika denna typ av stabilitetsstörningar på de kreditgivande instituten. I andra hand ligger ansvaret hos den myndighet som ska tillse att kreditgivarna har kontroll över sin utlåning.

Det är inte troligt att fondspararna skulle kunna skapa en kris genom att samtidigt lösa in sina fondandelar och därigenom pressa tillgångspriserna. Det är svårt att tänka sig en situation där alla fondsparare agerar unisont och därmed skapar effekter som är systemkrisliknande. Dessutom har värdepappersfonderna genom sin konstruktion en inbyggd ”fördröjningsmekanism” som skulle kunna verka dämpande vid kraftiga rörelser på de finansiella marknaderna. Fondspararen kan inte sälja omedelbart, utan vid försäljning får fondspararen tidigast den kurs som sätts på fonden vid stängning senare samma dag, eller dagen därpå. Fonder är därmed inte lämpliga instrument för mycket kortsiktiga spekulationer och kan inte användas för daglig handel (s.k. daytrading).

En annan sak är att ett fallissemang i ett fondbolag eller annat finansiellt institut skulle få återverkningar i form av att förtroendet för den finansiella sektorn i allmänhet och för fondmarknaden i synnerhet skulle minska. Sådana effekter är inte oviktiga. Särskilt som en ökning av fondsparandet också medför att konsumenterna blir mer beroende av marknadernas utveckling, vilket i sin tur kan leda till förändringar i deras beteenden. Det är emellertid inte troligt att en sådan utveckling också leder till fenomen som kan skapa kriser av den omfattning som en systemkris kan orsaka. Därmed inte sagt att det kan uteslutas att fondmarknaden, som en del av värdepappersmarknaderna, kan komma att bidra till krascher som i värsta fall också kan få systempåverkande effekter.

Konsumenterna kommer genom sitt sparande att i högre utsträckning bli beroende av de komplicerade samband som styr de finansiella marknadernas utveckling. Det är inte möjligt att vänta sig att konsumenter i allmänhet skall ha tillräcklig kunskap för att själva hantera de risker som en exponering mot finansmarknaderna innebär. För att fördelarna med fondsparandet skall kunna komma dessa konsumenter tillgodo finns det därför skäl att även ta till vara deras intressen.

En fondlagstiftning bör således främst förses med regler till skydd för konsumentintressena. Fondlagstiftningen och konsumenterna är också beroende av ett stabilt finansiellt system. Ur den aspekten finns det ett samband mellan systemskydd och konsumentskydd. Ett stabilt finansiellt system gynnar fondmarknaden och därmed också konsumenterna. Men eftersom fondmarknaden inte i sig är systemhotande bör heller inte den typ av reglering som motiveras av systemskydd förekomma i fondlag-

Prop. 2002/03:150

127

stiftningen. I stället bör regleringen enbart rikta in sig på att skydda kon- Prop. 2002/03:150 sumenterna.

5.2.2Fondsparandet och konsumentskydd

Det främsta motivet till att reglera fondsparandet är att detta sparande ofta är av stor privatekonomisk betydelse för den enskilde. Produkten kan dessutom uppfattas som komplex och innehålla ett flertal osäkra faktorer, vilket till en del beror på att avtal om fondsparande sluts innan resultatet av sparandet är känt. Vidare är sparformen kollektiv vilket gör att regler bör finnas för att hålla isär olika intressen som finns mellan fondandelsägarna samt mellan fondandelsägarna och fondbolagen. Dessutom är fondspararen i ett informationsunderläge i förhållande till fondbolaget, vilket gör att ett fondsparande knappast skulle uppstå som sparform utan regler som tillvaratar fondspararens intressen. Regleringen effektiviserar fondsparandet genom att en infrastruktur i form av t.ex. tillsyn tillhandahålls. Det har bidragit till att sparandet har blivit väl spritt i samhället vilket i sig kan sägas öka behovet av en reglering med hänsyn till skyddet för konsumenterna. Mer än fem miljoner svenskar sparar i fonder och inte minst genom premiepensionssystemets konstruktion är i stort sett hela den yrkesverksamma befolkningen berörd av lagstiftningen för värdepappersfonder.

Av Finansmarknadsutredningen används termen gott konsumentskydd. Det hänger samman med att konsumentskyddet oftast inte kan vara heltäckande utan att andra värden i form av konkurrens och effektivitet går förlorade. Det uppstår således en avvägning mellan regler som skyddar konsumenten och vad som är lämpligt för att få en samhällsekonomiskt effektiv lösning och ett rikt produktutbud. En alltför standardiserad och hård reglering gör att konsumenterna endast får tillgång till ett mindre urval av likartade produkter. Det innebär i sig en kostnad för konsumenten, och svagare konsumenter torde kunna drabbas hårdare än mer erfarna konsumenter som kanske har bättre förutsättningar att finna alternativ, exempelvis genom att skapa en egen aktieportfölj. Regleringen bör emellertid utgå från de sparare som är mindre kunniga om och intresserade av de finansiella marknaderna. Det är främst de som behöver skyddas eftersom deras informationsunderläge är större. De är därför mer utsatta för eventuella oegentligheter eller dålig rådgivning.

Ett problem som kan uppstå med en reglerad fondmarknad är att den kan framstå som ett säkert alternativ i jämförelse med att direkt äga finansiella instrument. Lagstiftningen ger således sparandet legitimitet vilket kan medföra att konsumenten är mindre vaksam. Detta kan i sin förlängning innebära att regleringen i sig skapar behov av ytterligare regler. Det är emellertid inte lämpligt att utsträcka regleringen så långt att den inte bygger på att individen informerar sig om fondsparandets olika möjligheter och risker.

Det förtjänar också att påpekas att det för allmänhetens sparande också finns riskfria alternativ. Genom att staten tillhandahåller en insättningsgaranti är banksparande till en del helt riskfritt i nominella termer. I händelse av konkurs i en bank garanterar insättningsgarantin sparmedel som

är nominellt bestämda upp till 250 000 kronor per kund. Banksparande är

128

således riskfritt (bortsett från inflation) upp till det beloppet när räntan är Prop. 2002/03:150 bestämd på förhand. Ett annat riskfritt sparalternativ är RiksgäldsSpar

som erbjuds av Riksgäldskontoret. Genom att tillhandahålla riskfria sparalternativ har staten således gett allmänheten en möjlighet att förvara sina överskottsmedel utan risk.

Vi ser i detta sammanhang inget behov av att, som Riksbanken föreslagit, göra någon ytterligare analys av regleringsmotiv och skyddsintresse. Vi ser inte heller anledning att föra någon ytterligare diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden, utöver vad som anges i detta avsnitt.

5.3Risker med fondsparandet

Regeringens bedömning: Fondandelsägare är främst utsatta för den finansiella risken, risken för dålig rådgivning, den administrativa risken och risken för intressekonflikter.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Fondsparandet skiljer sig från ett riskfritt sparande genom att värdeutvecklingen på besparingarna inte är förutsägbar. Oförutsägbarheten i sparandet beror på den finansiella risken, dvs. att värdet på de underliggande tillgångarna varierar. Det är konsumenten som själv måste välja fonder med en lämplig finansiell risknivå vilket introducerar risktagandet. Fondvalet kan baseras på rådgivning och/eller på egen insamlad information och kunskap. Om fonder med en felaktig risknivå väljs kan det få negativa konsekvenser för den enskilde. En annan risk är risken för att sparandet inte finns tillgängligt när konsumenten gör anspråk på det. Denna risk delas dock med de flesta sparformer. Den benämns här som den administrativa risken. Ytterligare en risk är risken att fondbolaget inte handlar i konsumentens intresse. Det finns tillfällen då intressena för fondbolaget och konsumenterna inte sammanfaller.

I det nedanstående kommer dessa risker att belysas närmare.

5.3.1Den finansiella risken

Fondspararens viktigaste, och kanske svåraste, beslut gäller vilken nivå av finansiell risk som skall tas vid fondsparandet. Med finansiell risk menas att värdet på besparingarna inte är möjligt att bestämma på förhand. Ju större osäkerhet det råder om värdet vid en tidpunkt i framtiden, desto större anses risken vara. Det gör att värdepapper som är svåra att förutsäga värdet på (t.ex. aktier) anses mer riskfyllda än de som har mer förutsägbara värden (t.ex. obligationer). Priset på tillgångarna reflekterar bl.a. hur marknaden uppfattar risken i respektive värdepapper. Risken som reflekteras i priset på värdepapperet är en sammanvägning av den förväntade avkastningen och de finansiella riskerna som kan delas in i kredit-, kurs-, likviditets- och valutarisker.

129

För fondspararen reflekteras den finansiella risken indirekt i priset på Prop. 2002/03:150 fondandelarna. I normala fall är den risken väsentligt reducerad i förhål-

lande till risken att köpa enskilda värdepapper i sitt sparande. Det beror på att fondernas risker brukar spridas genom placeringar i ett flertal tillgångar för att nå maximal avkastning till en given risknivå. Att spara i fonder är dock inte alltid förknippat med lägre risknivå än enskilda innehav. Vissa fonder kan bestå av enbart riskfyllda tillgångar medan vissa enskilda värdepapper i jämförelse kan vara mindre riskfyllda. En fond bestående av ett flertal värdepapper ökar dock möjligheten att variera risker och där så önskas reducera dem.

Figur 1. Diversifieringseffekten. Flera aktier, från olika branscher och företag, som sätts samman i en portfölj reducerar risken för sparandet.

Risk

Antal aktier

När väl fondspararen har fattat sitt beslut och placerat sina medel i en fond med en viss, förväntad risknivå, tar fondförvaltaren över den fortlöpande hanteringen av de finansiella riskerna. Det är då väsentligt att förvaltaren verkligen sköter fonden så att risknivån motsvarar den som fondspararen förväntar sig. Fondspararen måste få den ”utlovade” risknivån. Förvaltaren måste således hålla sig till de tillgångar som specificeras i fondbestämmelserna. Exempelvis kan en förvaltare av en Rysslandsfond inte byta strategi och övergå till svenska aktier eller obligationer bara för att marknadsförutsättningarna i Ryssland ser dåliga ut. Därtill är det naturligtvis av vikt för fondspararen att förvaltaren sköter sitt uppdrag på ett skickligt sätt så att avkastningen blir så hög som möjligt. Denna risk, att förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan jämföras med risken att t.ex. en bil är behäftad med tillverkningsfel, eller att en reparation är dåligt utförd. Konsekvenserna för den enskilde kan dock bli stora eftersom det ofta rör sig om långsiktigt sparande.

Skadeverkningarna av dålig portföljförvaltning begränsas därför av de fondbestämmelser som fonden måste hålla sig inom. Dessa riktlinjer avgör hur dåligt (eller bra) förvaltningen kan gå. Överträdelser av fondbestämmelserna kan givetvis medföra oförutsägbara förluster. Det är dock upp till fondbolaget att motverka att så sker. Tillsynsmyndigheten har här också en viktig uppgift att kontrollera att fondbestämmelserna följs. Överträdelser av fondbestämmelserna eller lagens regler kan medföra ett skadeståndsansvar.

130

5.3.2 Risken för dålig rådgivning Prop. 2002/03:150

Den rådgivning kring finansiella tjänster som konsumenten möter hos exempelvis banker uppfattas nog mestadels av konsumenten som just en objektiv rådgivning. Banker säljer dock ofta bara sina egna fondbolags fonder vilket innebär en restriktion på rådgivningens innehåll och kvalitet. Liksom flertalet andra finansiella företag är banker konkurrensutsatta vinstmaximerare och dess rådgivning bör betraktas därefter. Visserligen kan rådgivningen mycket väl vara lämplig och korrekt och en hjälp för fondspararen att välja fonder med rätt risknivå. Rådgivningen kan dock inte betraktas som opartisk och det kan uppstå situationer där de som säljer fonder styrs av andra syften än kundens. Exempelvis kan en viss fond ge säljaren fördelar i form av högre avgifter eller annan särskild bonus och därför vara att föredra att sälja till kunden. Samma fond behöver inte nödvändigtvis passa in i fondspararens riskprofil. Det kan således finnas en konflikt mellan den produkt som rådgivaren vill sälja och den produkt som är bäst för konsumenten.

Skälet till att konsumenten riskerar att råka ut för dålig rådgivning är att den ofta befinner sig i underläge i sina förutsättningar att värdera kvalitén i rådgivningen. Dels är finansiell information svår att ta till sig, dels skall en tjänst värderas med tanke på att resultatet av tjänsten inte är känt på förhand och dessutom svår att mäta i efterhand. Det är ofta svårt att i efterhand avgöra om ett dåligt resultat i fonden är resultatet av dålig förvaltning eller beror på marknadsrisken. Konsumenten utsätter sig således för en risk att få en felaktig rådgivning. Det kan få negativa konsekvenser för den enskilde eftersom ett sparkapital i värsta fall kan gå förlorat.

Ett bra skydd för konsumenten är en egen kunskap på sparområdet eller att information hämtas från olika håll. För konsumenten torde ett sådant beteende inte vara något nytt utan samma sak gäller vid de flesta större inköp av produkter eller tjänster.

Regeringen tillsatte den 10 maj 2001 en särskild utredare som fick i uppdrag att utreda frågor kring konsumentskyddet vid finansiell rådgivning (dir. 2001:41). Betänkandet Konsumentskydd vid finansiell rådgivning (SOU 2002:41) överlämnades till regeringen i maj 2002. Regeringen överlämnade i maj 2003 en proposition till riksdagen med förslag till en lag om finansiell rådgivning till konsumenter (prop. 2002/03:133).

5.3.3 Den administrativa risken

Den administrativa risken avser risken att konsumentens besparingar inte  
finns tillgängliga den dag de skall användas till något. Detta har i sig sin  
grund i att konsumenten har anförtrott sina besparingar till en extern part  
som åtagit sig att förvalta egendomen. Denna risk delar fondspararen  
med sparare i andra sparformer. Skyddet för konsumenten i detta  
avseende är också väl tillgodosett på olika sätt.  
Ett starkt skydd för fondspararen är att fondbolaget inte har tillgång till  
sparmedlen på annat sätt än genom att det förvaltar fonden. Fondbolaget  
fattar och verkställer investeringsbesluten men förfogar inte över till-  
gångarna på annat sätt. Därtill fyller förvaringsinstitutet en kontrollfunk- 131
 

tion genom att det har till uppgift att kontrollera att fondbolaget placerar Prop. 2002/03:150 medlen i enlighet med gällande regler. Dessutom står både de institut

som förvaltar medlen och de som förvarar dem under tillsyn av Finansinspektionen. Skulle fondbolaget gå omkull skall det inte leda till några förluster för fondspararen eftersom tillgångarna i fonden ligger i förvaringsinstitutet. Om förvaringsinstitutet skulle gå i konkurs bör det heller inte leda till några förluster eftersom förvaringsinstituten skall förvara tillgångarna i fondandelsägarnas namn separerade från sina egna tillgångar. Detta förhållande gäller för alla finansiella instrument som tillhör institutens kunder.

Det skulle dock via administrativt slarv eller brottslighet kunna uppstå en situation där de finansiella instrumenten inte finns tillgängliga efter en konkurs. I sådana fall riskerar fondandelsägarna att deras besparingar går förlorade. För den som överlåter åt annan att förvalta enskilda innehav i finansiella instrument finns ett investerarskydd för denna typ av händelser. Skulle en sådan situation inträffa att förvaltaren går i konkurs har den enskilde investeraren rätt till kompensation upp till ett värde av 250 000 kronor. Detta skydd ger dock inte andelsägarna rätt till ersättning för finansiella instrument som ingår i en värdepappersfond. Fondandelsägaren är i detta avseende sämre skyddad än den som äger aktier, obligationer eller andra finansiella instrument. Fondandelsägarna är dock skyddade genom att tillgångarna förvaras av ett förvaringsinstitut utan möjlighet för fondbolaget att handha dem. Risken för att fondandelsägaren skall råka ut för förluster på grund av konkurser i förvaringsinstitut får anses vara liten. Även utan investerarskyddet är fondandelsägarnas intressen i detta avseende således väl tillgodosedda.

5.3.4Risken för intressekonflikter

När konsumenten har överlämnat ansvaret till ett fondbolag att hantera besparingarna uppkommer intressekonflikter. Grunden för dessa konflikter är att fondbolaget skall maximera sin egen vinst, medan fondandelsägarna vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Denna typ av intressekonflikt finns i och för sig i nästan allt företagande. Skillnaden vad gäller fondverksamhet är att trots att fondandelsägarna står risken så är det fondbolagen och deras ägare som har kontrollen över investeringarna. Lagen om värdepappersfonder föreskriver visserligen att fondbolaget uteslutande skall handla i fondandelsägarnas intresse, men vissa frågors natur gör att det blir fråga om bedömningar. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om fondbolaget enbart har tagit hänsyn till fondandelsägarnas intressen.

I de flesta fall ägs fondbolagen av banker eller av andra finansiella företag. Dessa företag har i allmänhet välförgrenade verksamheter med många olika intäktskällor utöver fondverksamheten. Intressekonflikter kan därför tänkas uppstå inom olika delar av fondbolagets verksamhet. Fondbolagens investeringsbeslut kan påverkas liksom deras agerande i ägarfrågor. Exempelvis skulle en banks avdelning för företagsfinansiering i samband med en mindre lyckad emission kunna pressa fondbolaget att för en fond köpa en större post aktier i det aktuella bola-

get än vad fondbolaget egentligen anser vara i fondandelsägarnas

132

intresse. Fondbolaget skulle även vid utövandet av ägandet i innehavda bolag kunna påverkas av sin egen ägare att ta andra hänsyn än enbart fondandelsägarnas.

Intressekonflikter kan även påverka den löpande förvaltningen på andra sätt. Fondbolaget kan exempelvis känna sig pressat att lägga sina värdepappersaffärer hos en närstående mäklare, så att courtaget hålls inom samma koncern. Därigenom utnyttjas kanske inte de möjligheter till kostnadspress som fondbolaget har. Om det finns ett förvaringsinstitut inom koncernen kan det vara naturligt att detta förvaringsinstitut utnyttjas utan att det rent affärsmässigt är det mest fördelaktiga.

Det finns även andra intressekonflikter som kan uppstå inom fondbolaget, dvs. intressekonflikter som inte har sin grund i inflytandet av fondbolagets ägare. Exempel på detta är att fonden kan ha ett incitamentsprogram, exempelvis i form av ett bonussystem eller ett riskkontrollsystem, som medför att förvaltaren inte alltid agerar på ett sätt som ligger i fondandelsägarnas intresse. Bonussystem kan, om de utformas på ett genomtänkt sätt, ge förvaltaren ett incitament att handla i fondandelsägarnas intresse, men det är också stor risk att bonussystemen skapar ett felaktigt och kortsiktigt beteende. Om bonussystemet exempelvis baseras på årsresultatet i den finansiella grupp i vilken fondbolaget ingår i kan detta vara en drivkraft till att skapa courtageintäkter genom att göra fler transaktioner än vad som gagnar fondandelsägaren. Ett annat exempel är om bonusen är relaterad till årsavkastningen från fonden. Vid sådant förhållande kan beteendet påverkas så att det blir överdrivet försiktigt under de sista månaderna före årsskiftet, för att undvika att en bra avkastning blir dålig, alternativt ett alldeles för stort risktagande om fonden gått dåligt tidigare under året och förvaltaren inte har något att förlora.

Kortsiktiga vinststrävanden hos fondbolaget kan också leda till intressekonflikter. I syfte att öka försäljningen kan fondbolaget tänkas satsa på att marknadsföra nya populära fondkategorier, utan att det nödvändigtvis generar en bättre avkastning för fondandelsägarna. Detta beteende förstärks av massmedias intresse av att fokusera på fondernas kortsiktiga avkastning.

Även om intressekonflikter kan antas föreligga är incitamenten goda för fondbolaget att arbeta för fondandelsägarna. Fondmarknaden är konkurrensutsatt och för fondbolag, liksom andra konkurrensutsatta företag, är det väsentligt att skapa en bra långsiktig lönsamhet. Det innebär att fondbolaget i princip måste leverera en bra produkt och vårda sina kunder för att kunna överleva. Från tid till annan kan dock fondbolaget ställas inför situationer där andra intressen kan komma att styra.

Regleringen av fonderna bör beakta intressekonflikten och ges ett innehåll som uteslutande tar tillvara fondandelsägarnas intresse. Frågan är dock komplicerad eftersom den kräver en ingående analys i de fall ett agerande i annat än fondandelsägarnas intresse kan misstänkas. Risken finns att frågans komplexitet och bristen på information medför att ett felaktigt agerande aldrig upptäcks.

Prop. 2002/03:150

133

5.4En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och konsumentskyddet

Regeringens bedömning: Fondlagstiftningen skall möjliggöra olika fondprodukter och inte sätta alltför snäva ramar för fondverksamheten. Klara regler behövs emellertid till skydd för konsumenterna. Regleringen bör ha sin grund i EG:s UCITS-direktiv.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning bör ett gott

konsumentskydd inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder.

Skälen för regeringens bedömning: Lagen om värdepappersfonder ger de näringsrättsliga förutsättningarna för att bedriva fondverksamhet. Lagen ger vidare regler för hur rättsförhållandet mellan avtalsparterna – fondandelsägarna och fondbolaget – skall se ut. Regleringen tar avstamp i fondsparandets kollektiva form och ger en lösning som skall passa hela (eller merparten av) kollektivet. Fondmarknaden i dag ser emellertid inte ut som den gjorde för tio år sedan och den lär förändras ytterligare. Det är svårt att förutse hur produkterna – fonderna – kommer att utvecklas och också vad fondspararna kommer att efterfråga. I vissa avseenden är den nuvarande regleringen mindre flexibel. I andra råder det osäkerhet om vad som gäller. Det är framför allt regelverket kring de nationella fonderna som måste förtydligas och formas så att lagstiftaren inte i onödan förhindrar nya former av fondprodukter.

En översyn av den nuvarande lagstiftningen måste samtidigt omfatta den EG-rättsliga regleringen. Den svenska fondmarknaden kan inte, och bör inte, särskiljas från den europeiska fondmarknaden. Förutom Sveriges rättsliga åtagande att genomföra och tillämpa UCITS-direktivet och de ändringar i direktivet som görs, ligger det i såväl fondspararnas som fondbolagens intresse att så sker. Den gällande lagstiftningen skall följaktligen ändras så att den följer förändringarna i UCITS-direktivet. UCITS-direktivet ger emellertid medlemsstaterna visst utrymme att välja mellan olika lösningar, vilket fordrar sina överväganden. Direktivet är dessutom i vissa delar ett s.k. minimidirektiv som ger medlemsstaterna möjligheten att ha strängare regler än vad som föreskrivs i direktivet.

I andra frågor finns inte några svar att hämta i UCITS-direktivet. Andelsägarnas inflytande är en sådan fråga. UCITS-direktivet anger inte om andelsägarna skall ha en rätt att utöva visst inflytande vid ett särskilt andelsägarmöte eller om de har en rätt att få utse vissa styrelseledamöter i fondbolaget. Det finns emellertid inte något EG-rättsligt hinder mot att införa sådana regler även för UCITS-fonder, under förutsättning att den svenska regleringen inte diskriminerar utländska fonder.

UCITS-direktivets nya regler behandlas i bl.a. i avsnitten 7 och 10. Regleringen av fondmarknaden skall i huvudsak bygga på behovet att

skydda konsumenterna. Regler kring konsumentskyddet finns inte enbart i fondlagstiftningen, utan också i annan allmän lagstiftning. Regler i lagen om värdepappersfonder om tillstånd och tillsyn, om hur en fond får placera sina medel, om vilken information som skall lämnas etc. är bestämmelser som avser att skydda alla andelsägare, oavsett om dessa är

Prop. 2002/03:150

134

konsumenter eller professionella investerare. Fondsparandet är emellertid Prop. 2002/03:150 först och främst en massprodukt avsedd för en bredare skara investerare.

Dessa är i de flesta fall konsumenter. De regler som återfinns i lagen om värdepappersfonder kan därför med fog sägas vara en del av konsumentskyddet. Låt vara att det skyddet även omfattar institutionella placerare.

Vi instämmer i Sjunde AP-fondens uppfattning att det är viktigt att konsumenten ges relevant och korrekt information vid investeringstillfället.

5.5Särskilda bestämmelser för nationella fonder

Regeringens bedömning: En ny fondlagstiftning bör vara utformad på ett sätt som ger tydligt utrymme för såväl harmoniserade värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet som för nationella fonder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna är, i den mån de yttrat sig, positiva till utred-

ningens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Det står varje medlemsstat fritt att själv bestämma reglerna för sina nationella fonder, dvs. de fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet. Hur långt dessa regler sträcker sig varierar från land till land.

Det är viktigt att komma ihåg att nationella fonder likaväl som UCITS- fonder fyller behov på fondmarknaden. Det går inte heller att konstatera att nationella fonder generellt sett är mer riskfyllda än UCITS-fonder eller att de typiskt sett är farligare för småspararna. Den grundläggande synen bör vara att den lagstadgade fondverksamheten omfattar såväl UCITS-fonder som nationella fonder. Därmed kan man konstatera att vissa bestämmelser oundvikligen blir desamma för UCITS-fonder och nationella fonder. Fondförvaltare skall handla i fondandelsägarnas intresse och tillgångarna i fonden skall förvaras eller säkerställas hos ett förvaringsinstitut. Regler om tillstånd, tillsyn och organisation bör också

i så stor utsträckning som möjligt – vara desamma oavsett typ av fond. En reglering av de nationella fonderna sammanfaller således till stor

del med den reglering som avser UCITS-fonderna. Därutöver fordras  
särskilda överväganden som tar sikte på fondprodukten, t.ex. placerings-  
bestämmelser och placeringsstrategier, möjligheten att begränsa inlösen-  
rätten för andelsägarna, möjligheten att vända sig till en begränsad krets  
personer etc. I vissa fall kan det finnas skäl till att göra avsteg från kra-  
ven på information, medan det i andra fall finns skäl att tvärtom stärka de  
kraven.  
Även om UCITS-direktivet inte direkt reglerar de nationella fonderna  
finns det ändå bestämmelser som berör dessa fonder. Det är i de fall  
medel i en värdepappersfond enligt UCITS-direktivet placeras i andra  
fonder (s.k. fondandelsfonder). UCITS-direktivet tillåter då att fond-  
medlen placeras i andra värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet,  
men också i nationella fonder under vissa förutsättningar (se vidare i  
avsnitt 10.8).  
Dessa bestämmelser är givetvis av vikt för de värdepappersfonder där  
fondmedel skall placeras i nationella fonder. Vi finner dock inte skäl att 135
 

låta UCITS-direktivets beskrivning av godtagbara nationella fonder Prop. 2002/03:150 verka begränsande för vilka nationella fonder som skall tillåtas i Sverige.

Vi finner med hänsyn härtill att de nationella fonderna bör regleras tydligare i lagstiftningen än vad som görs i dag. Regleringen av de nationella fonderna behandlas i avsnitt 11.

5.6Placeringsregler och riskspridning

Regeringens bedömning: I syfte att upprätthålla ett gott konsumentskydd är ett grundkrav att alla fonder skall tillämpa principen om riskspridning.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde AP-fonden motsätter sig förslaget att riskspridning skall vara ett krav även för de fonder som i dag kallas nationella fonder och som enligt utredningens förslag kommer att kallas specialfonder.

Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga är hur fondprodukten får se ut. Utgångspunkten är att fondens placeringsstrategi noga måste anges i fondbestämmelserna så att fondspararna vet vad de investerar i. En annan fråga är om fondformen lämpar sig för alla typer av investeringar.

En utgångspunkt är att det står konsumenten fritt att på egen hand investera i de tillgångar som fondmedel får placeras i och på så sätt komponera sina egna portföljer. En konsument har således möjlighet att ta vilka exponeringar han önskar. En begränsning av hur fondmedel får placeras kan därför inte sägas begränsa konsumenternas möjligheter att utnyttja de finansiella marknadernas egenskaper.

Det kan hävdas att möjligheten till handel i enskilda innehav enbart finns för dem som har ett relativt stort sparkapital eftersom köp i enskilda innehav ofta begränsas av att ett minimum av aktier måste handlas varje gång, så kallade handelsposter. Det skulle i så fall diskriminera de sparare som vill men inte har råd att hålla enskilda innehav. Dessa begränsningar är dock inte stora och kan snarare betraktas som en tröskel för när det är lönsamt att köpa enskilda innehav. Vid handel i enskilda innehav utgår courtage och denna avgift kan bli för stor om köp sker med små belopp.

Såväl UCITS-fonder som nuvarande nationella fonder måste beakta principen om riskspridning. En fond bör således sprida riskerna över ett flertal innehav. Därmed särskiljer de sig från enskilda investeringar i värdepapper. UCITS-direktivet har förutom grundkravet på riskspridning gått ett steg längre genom att fastställa maximigränser för enskilda innehav. Det kan ifrågasättas om sådana begränsningar i praktiken tillför något eftersom riskspridningen också är beroende av i vilka tillgångar som fondmedlen placeras. En fond där medlen placeras i aktier i ett investmentbolag får t.ex. riskspridning i det innehavet som kan vara nog så bra som en fond där medlen placeras i ett tjugotal separata bolag. Genom att sätta beloppsgränser på enskilda innehav uppnås dock en generell riskspridning som är lätt att kontrollera. Ett krav på risksprid-

136

ning skall dock inte sammanblandas med risknivån i placeringar. Det är Prop. 2002/03:150 inget generellt förbud mot riskfyllda fonder.

Genom att sprida risker på ett flertal innehav kan en förvaltare kontrollera sina risker och undvika onödiga risker som inte ger någon extra förväntad avkastning. Det bör således vara ett grundkrav att den förvaltare som vänder sig till allmänheten skall kunna komponera fonder som undviker onödiga risker, dvs. oförutsägbara händelser som kan drabba enskilda bolag. Konsumenten bör dessutom kunna känna sig trygg i att en fondinvestering innebär att principerna om diversifiering av portföljerna efterlevs.

Detta resonemang innebär dock inte att konsumenterna är hänvisade till enbart fonder med låg risk, utan det bör finnas möjligheter att sätta samman olika typer av fonder beroende på vad konsumenterna efterfrågar. Branschfonder eller länderfonder som ibland kan vara förknippade med hög risk bör alltså tillåtas så länge även dessa undviker risker som är hänförliga till enskilda innehav. Visserligen kan innehaven i denna typ av fonder vara sådana att alla bolag rör sig åt samma håll samtidigt, men det är då inte bolagsspecifikt. Vidare bör så kallade hedgefonder också tillåtas i den mån de följer principerna om riskspridning. Det finns således ingen anledning att undanta vissa fonder från lagstiftningen; avgörande är att verksamheten bedrivs med beaktande av riskspridning.

Här har principerna om riskspridning mest diskuterats i termer av bolag och aktier. Samma principer bör dock ligga till grund för räntebärande tillgångar dock med beaktande av den särställning värdepapper utgivna av stater och kommuner har i UCITS-direktivets placeringsregler.

Våra närmare överväganden om riskspridning i de nationella fonderna återfinns i avsnitt 11.3. Remissinstansernas synpunkter kommer att bemötas i det avsnittet.

5.7Information till andelsägarna

Regeringens bedömning: Andelsägarnas rätt att få information om fonden utgör en hörnsten i konsumentskyddet. Omfattningen av vilken information som skall lämnas påverkas av hur det övriga konsumentskyddet utformas, t.ex. kraven på fondbolaget, andelsägarnas inflytande och övervakningen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser påtalar vikten av

utökade informationskrav.

Skälen för regeringens bedömning: I likhet med de flesta avtalsförhållanden behöver både köparen och säljaren av fondandelar information till ledning för sina beslut. Sådan information är nödvändig såväl innan en investering skall göras som fortlöpande under avtalsförhållandets gång. Den information som lämnas kan vara av generell natur, avsedd att beskriva fondprodukten, och av individuell karaktär, avseende sparat kapital, på andelarna belöpande kostnader etc.

137

Vilken information som skall lämnas i varje enskilt fall beror på Prop. 2002/03:150 adressaten och på fondprodukten. Ju mer komplex produkt, desto större

blir kraven på information. Regler om information före köpet är viktigast i konsumentförhållanden; en professionell investerare kan antas kunna ta tillvara sina intressen i det avseendet.

Information under avtalsförhållandet avser framför allt investeringen som fondspararen har gjort. Förutom en ren redovisning av sparat kapital kan olika former av resultat anges. Till denna redovisning kommer information om kostnaderna för fondprodukten. Vid sidan av denna individuella information behövs dock en fortlöpande beskrivning av fondprodukten, t.ex. avseende vilka investeringar som har gjorts sedan förra rapporteringen. Denna typ av information behövs för att småspararna skall kunna avgöra om de är nöjda med investeringen och förvaltningen, eller om de skall vidta några åtgärder.

För fondbolagen är kostnaderna för information många gånger en av de största posterna. Kravet på information måste balanseras mot kostnaderna, som till sist bärs av andelsägarna.

Vilken information som skall lämnas har ett nära samband med frågor om vilket inflytande andelsägarna skall ha över förvaltningen, hur övervakningen av fondverksamheten skall utformas etc. Dessa frågor behandlas dock för sig. Vilken information som skall utgå och på vilket sätt behandlas dock lämpligen i respektive avsnitt.

138

6 En ny lag om investeringsfonder Prop. 2002/03:150
 

Regeringens förslag: I fondlagstiftningen och i övriga regelverk skall termen värdepappersfonder användas för de fonder som i alla delar uppfyller UCITS-direktivets regler. De nationella fonder, som på något sätt avviker från UCITS-direktivet, skall benämnas specialfonder. Dessa två fondtyper inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.

Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder ersätts med en ny lag om investeringsfonder. Den nya lagen skall innehålla regler för såväl värdepappersfonder som specialfonder.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder använder termen värdepappersfonder. Begreppet nationella fonder återfinns däremot inte i lagen om värdepappersfonder, där det i stället talas om annan näringsverksamhet (3 §). Begreppet nationella fonder återfinns dock i förarbetena och används av fondbolagen själva och i massmedia. Nationella fonder används följaktligen i dag som ett samlingsnamn på alla de fonder som på något sätt fått tillstånd att avvika från de allmänna bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och därigenom UCITS- direktivet.

Det finns skäl att införa en enhetlig och tydlig terminologi i syfte att i regleringen klargöra skillnaderna mellan värdepappersfonder som i alla delar uppfyller UCITS-direktivets krav och nationella fonder som på ett eller annat sätt avviker från direktivets regelverk. Denna terminologi bör givetvis vara densamma i såväl fondlagstiftningen som i andra författningar.

En enhetlig terminologi gör det också lättare för konsumenter att skilja på olika fondtyper. Det är fel att säga att en nationell fond ur risksynpunkt är farligare än en värdepappersfond. Däremot är de nationella fonderna en annorlunda fondprodukt och detta bör framgå på ett tydligare sätt än i dag.

Mot en uppdelning kan anföras att det finns en risk för begreppsförvirring och att fondspararna blir mättade av olika termer och benämningar. Sådana problem torde emellertid vara övergående och bör kunna överbryggas genom fondbolagens fortlöpande information.

Det är vanligt att man utomlands gör en klar terminologisk uppdelning mellan olika fondtyper. I Tyskland och Storbritannien har varje placeringsschema en särskild benämning. Den svenska lagstiftningen, så som den har varit utformad och så som den föreslås bli, är emellertid mindre inriktad på i lag fastställda scheman. Den övriga nordiska lagstiftningen är i så fall mer harmoniserad. I den norska, danska och finska fondlagstiftningen tas således avstamp i UCITS-direktivets regelverk och därefter anges undantag för de fonder som inte omfattas av direktivet. I Finland och Danmark görs därutöver en terminologisk skillnad mellan UCITS-fonder och andra fonder. De förstnämnda kallas för placeringsfonder (Finland) eller investeringsforeningar (Danmark). De fonder som

139

inte omfattas av UCITS-direktivets regler benämns i stället för specialplaceringsfonder (Finland) respektive specialforeningar (Danmark).

En liknande terminologi bör införas i den svenska fondlagstiftningen. Begreppet nationell fond är knappast utbrett bland fondsparare. Därtill kan uttrycket lätt förväxlas med kategorin länderfonder. Det förefaller därför lämpligare att söka en nordisk harmonisering samtidigt som benämningen specialfond ger en tydligare indikation på att det är fråga om en fond som beviljats undantag från det ”typiska” regelverket. De fonder som följer UCITS-direktivets regler benämns (som tidigare) värdepappersfonder och de nationella fonder som beviljats något undantag kallas följaktligen specialfonder.

Utredningen har vidare föreslagit att det även införs ett samlingsnamn för de två fondtyperna och som därmed också påverkar namnet på lagen. Utredningen föreslår därvid att värdepappersfonder och specialfonder inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.

Termen investeringsfonder går bra ihop med den internationella nomenklaturen. FEFSI (Fédération Européenne des Fonds et Sociétés d’Investissement; dvs. den europeiska branschorganisation som arbetar med fondfrågor på europeisk nivå) använder t.ex. investment funds som samlingsbenämning på fondindustrin i Europa. I Storbritannien används samma term. I Danmark talar man om investeringsforeningar och i Tyskland om Investmentfonds.

I skattelagstiftningen har tidigare förekommit möjligheter för företag att göra avsättningar av upp till hälften av den obeskattade vinsten till s.k. allmänna och särskilda investeringsfonder. Så är emellertid inte längre fallet.

Ibland används termen för olika former av riskkapitalbolag. Dessa kallas lite slarvigt för investeringsfonder eller riskkapitalfonder trots att de oftast är strukturerade som aktiebolag eller kommanditbolag. Det torde dock framgå av sammanhanget vad som läggs i termen. Därtill lär fonder enligt den nu föreslagna lagen även i fortsättningen marknadsföras under en rad olika kategorier, t.ex. aktiefonder, räntefonder, länderfonder, hedgefonder, branschfonder etc., vilka knappast kan ges en enhetlig bestämning.

Vår uppfattning är att värdepappersfonder och specialfonder, såsom utredningen har föreslagit, bör inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.

Den gemensamma grundstruktur som värdepappersfonder och specialfonder har bör komma till uttryck i fondlagstiftningen. Därför anser vi att lagen – i enlighet med vad utredningen har föreslagit – bör benämnas lagen om investeringsfonder. De bestämmelser som är gemensamma för de två fondtyperna kan också sammanföras, medan olikheterna bör komma till uttryck i särskilda kapitel. Specialfonder behandlas särskilt i avsnitt 11.

Prop. 2002/03:150

140

7 Nya regler för fondbolagen Prop. 2002/03:150
 

7.1Bakgrund till de nya reglerna

Fondförvaltarna (förvaltningsbolag, fondbolag) intar en central roll i ett fondföretags struktur. Fonder kan, som tidigare har redovisats, organiseras på olika sätt. I Sverige har vi kontraktsrättsliga fonder, dvs. värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag. I de länder där fonderna är aktiebolag med rörligt aktiekapital (t.ex. SICAV:er), kan fondförvaltningen skötas av aktiebolaget självt eller av ett externt förvaltningsbolag. UCITS-direktivets regler omfattar dessa två modeller och även fonder utformade enligt trustformen.

I detta avsnitt redovisas bedömningar och förslag beträffande regelverket för fondbolagen. Grunden är UCITS-direktivets reglering, men även andra överväganden görs. Nya, mer omfattande regler för fondbolagen har införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt. Dessa nya regler är dock avsedda att ange en viss minimistandard och medlemsstaterna kan i de flesta delar införa strängare bestämmelser än de som anges i UCITS-direktivet (se punkterna 11 och 16 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). I vissa fall får medlemsstaterna välja om de alls skall införa den nya regeln.

De nya reglerna, som bl.a. omfattar krav på auktorisation och villkor för verksamheten, syftar till att förverkliga den inre marknaden för finansiella tjänster. Nya, harmoniserade regler för fondförvaltarna avser att stärka grundprincipen om ömsesidigt erkännande av auktorisation. En viktig del av de nya UCITS-reglerna är således fondbolagens fria tillgång till fondmarknaden i andra medlemsstater än hemlandet. Fondbolag får verka utanför sitt lands gränser antingen genom att etablera filial i det andra landet eller genom gränsöverskridande handel; genom de harmoniserade bestämmelserna kan de behöriga myndigheterna i fondbolagets hemland lämna en, i hela EU gällande, auktorisation där hemlandsmyndigheten också ansvarar för tillsynen.

Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 10.5) gjort bedömningen att det kan finnas fördelar med att strukturera en fond i en associationsrättslig form och att en reglering bör övervägas. Vi är inte nu beredda att ta ställning till frågan om associationsrättsliga fonder bör utredas närmare. Frågan kan dock komma att tas upp vid behandlingen av utredningens slutbetänkande.

De fondförvaltare som erkänns av UCITS-direktivet benämns förvaltningsbolag. De svenska förvaltningsbolagen kallas för fondbolag. I fortsättningen används termen förvaltningsbolag i de fall bestämmelserna träffar bara de utländska bolagen (t.ex. dessa bolags möjlighet att verka här i landet) och i övrigt används termen fondbolag.

141

7.2 Tillstånd att driva verksamhet Prop. 2002/03:150

7.2.1Fondförvaltning

Regeringens förslag: Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller ett utländskt fondföretag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.  
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.  
Skälen för regeringens förslag: För att starta ett fondbolag fordras  
enligt gällande svenska regler inte någon uttrycklig auktorisation enligt  
lagen om värdepappersfonder. Tillståndskravet avser i stället själva verk-  
samheten, dvs. att förvalta värdepappersfonder. För att få ett sådant till-  
stånd måste fondbolaget godkännas av Finansinspektionen (se definitio-  
nen i 1 § tillsammans med bestämmelserna i 6 och 11 §§ lagen om vär-  
depappersfonder). Vid sidan av fondbolagen får även andra svenska  
företag som står under inspektionens tillsyn efter särskilt tillstånd för-  
valta nationella fonder. Vidare kan Finansinspektionen i vissa fall ge till-  
stånd för fondverksamhet till utländska fondföretag.  
I nya artikel 5.1 i UCITS-direktivet återfinns ett uttryckligt krav på  
auktorisation för att driva verksamhet i fondbolag. Under vilka förutsätt-  
ningar auktorisation får lämnas, behandlas i de följande avsnitten; i stora  
delar motsvarar dessa nya regler de som gäller för andra finansiella före-  
tag.  
Enligt de äldre bestämmelserna i UCITS-direktivet och den nuvarande  
lagen om värdepappersfonder består fondverksamhet av förvaltning av  
en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden.  
Finansinspektionen tillåter utöver förvaltning av värdepappersfonder  
också att fondbolag förvaltar nationella fonder med stöd av 3 § lagen om  
värdepappersfonder.  
Enligt nya artikel 5.2 i UCITS-direktivet får ett fondbolag inte ägna sig  
åt annan verksamhet än förvaltning av sådana kollektiva fondföretag som  
följer reglerna i UCITS-direktivet; dessa UCITS-fonder motsvarar de  
svenska värdepappersfonderna. Dock får ett fondbolag, enligt samma  
artikel, även ägna sig åt förvaltning av andra företag för kollektiva  
investeringar som står under tillsyn. Dessa motsvarar svenska nationella  
fonder, vilka i fortsättningen skall benämnas specialfonder. Till skillnad  
mot vad som framgår av lagrådsremissen måste regeln i artikel 5.2 enligt  
vår mening tolkas så att ett fondbolag måste förvalta minst en UCITS-  
fond för att omfattas av direktivets regler. Detta får dock främst bety-  
delse när det gäller bolagets verksamhet i utlandet, se avsnitt 9.1.  
Ett fondbolag föreslås få förvalta svenska värdepappersfonder och  
svenska specialfonder. Enligt regeln i artikel 3 i UCITS-direktivet, vilken  
inte har ändrats, skall nämligen en fond anses hemmahörande i den  
medlemsstat där fondbolaget har sitt stadgeenliga säte. Denna regel tol-  
kas så att fondbolaget och fonden alltid måste höra till samma land, dvs.  
en fond kan aldrig ha ett annat hemland än det fondbolag som har startat  
fonden. Detta innebär att ett hemlands auktorisation för ett fondbolag  
bara kan avse förvaltningen av fonder som hör hemma i samma land. 142
 

Följaktligen kan ett svenskt fondbolag inte få tillstånd att starta och driva Prop. 2002/03:150 t.ex. en tysk fond, dvs. en fond som har bildats och registrerats i enlighet

med den tyska fondlagstiftningen, ens om avsikten är att marknadsföra och sälja andelar i fonden enbart i Tyskland. Däremot kan det svenska fondbolaget sälja andelar i en svensk värdepappersfond i Tyskland.

Det bör också finnas en möjlighet för svenska fondbolag att utföra vissa tjänster på uppdrag av ett annat svenskt fondbolag eller ett utländskt förvaltningsbolag. I artikel 5g i UCITS-direktivet införs nämligen en möjlighet för fondbolag att delegera en eller flera av sina funktioner i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Den bestämmelsen behandlas nedan i avsnitt 7.8. Ett sådant uppdrag kan t.ex. avse förvaltningen av vissa värdepapper, administrationen eller försäljning av fondandelar. Uppdraget innebär dock inte att det delegerande fondbolaget fråntas något ansvar som följer av UCITS-direktivet eller fondlagstiftningen. Om ett svenskt fondbolag tar emot ett uppdrag från ett franskt förvaltningsbolag, t.ex. att förvalta en fransk fonds svenska aktieinnehav, kvarstår således ansvaret på det franska förvaltningsbolaget. Det är den franska lagstiftningen som skall tillämpas på den franska fonden. Inom EES skall detta inte vara något problem eftersom UCITS-direktivets skyddsregler tillämpas. Det bör heller inte vara några problem med sådana uppdrag som kommer från ett land utanför EES-området. Sannolikt varierar säkerhetsnivåerna och skyddsreglerna från land till land, men det svenska fondbolagets verksamhet medför inte några risker för svenska investerare. Rätten att på uppdrag från annan förvalta en fond innebär nämligen inte att andelar i den utländska fonden automatiskt kan säljas här i landet. Som tidigare kvarstår ett krav på tillstånd (alternativt anmälan om det är en UCITS-fond) för att få sälja fondandelar här.

Vi anser således att ett fondbolag skall få möjligheten att ta emot uppdrag från andra fondbolag och även från utländska förvaltningsbolag. Sådana uppdrag får också tas emot från andra förvaltare än de som erkänns av UCITS-direktivet, t.ex. amerikanska fondförvaltare. För att ett fondbolag skall få ta emot sådana uppdrag bör krävas tillstånd från Finansinspektionen. Av tillståndet bör uttryckligen framgå vilka uppdrag som omfattas.

I UCITS-direktivet görs vissa förtydliganden av vad som ingår i fondbolagens verksamhet. Den exemplifiering som görs i UCITS-direktivet är emellertid inte uttömmande (se artikel 5.2 med hänvisning till bilaga II i direktivet). I fondverksamheten ingår enligt de nya reglerna således i huvudsak förvaltning av investeringar, administrativa åtgärder och försäljning. En motsvarande uppräkning behöver enligt vår mening inte införas i den nya lagen om investeringsfonder.

7.2.2Individuell portföljförvaltning

Regeringens förslag: Fondbolag får tillhandahålla individuell portföljförvaltning, dvs. förvaltning av någon annans finansiella instrument, efter tillstånd från Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd får ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.

143

Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i verksamheten

1.ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet, och

3.lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som medel i värdepappersfonder får placeras i.

Utredningens bedömning: Utredningen anser att det i dag saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att tillåta fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det är enligt utredningen inte förenligt med konsumentintresset att tillåta fondbolag att tillhandahålla även individuell portföljförvaltning. De intressekonflikter som kan uppkomma skulle enligt utredningen sätta fondandelsägarna i en sårbar situation med små möjligheter att bevaka sin rätt.

Remissinstanserna: Konsumentverket gör samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning, men anser att svenska fondbolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES tillåter detta. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga förordar att UCITS-direkti- vets regler om individuell portföljförvaltning införs i den svenska lagstiftningen. Finansinspektionen bedömer att både fondbolagen och värdepappersbolagen har kompetensen och viljan att motverka eventuella intressekonflikter samt att ta hand om dem som ändå skulle uppstå. Om svenska fondbolag inte skulle få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det enligt inspektionen innebära en konkurrensnackdel för dem jämfört med utländska företag, särskilt som utländska förvaltningsbolag med säte inom EES kommer att kunna erbjuda denna typ av tjänster i Sverige. Premiepensionsmyndigheten (PPM) ansluter sig till slutsatserna i chefsjuristen Eva Broms särskilda yttrande till utredningens betänkande. PPM kan inte se att fördelarna med att fortsatt hålla isär kollektiv och individuell förvaltningsverksamhet överväger nackdelarna. Utredningens ställningstagande innebär enligt PPM också att svenska bolag får en konkurrensnackdel, eftersom förvaltningsbolag med säte inom övriga länder inom EES av allt att döma kommer att kunna bedriva sådan verksamhet i Sverige och i andra medlemsländer. PPM vill dock poängtera vikten av att Finansinspektionen genom sina föreskrifter och sin tillsyn verkar för att konsumenternas intressen tas tillvara på ett bra sätt samt att också branschorganisationerna har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Sjunde AP-fonden anser att utredningens förslag är i högsta grad olyckligt eftersom gränsen mellan diskretionär förvaltning och fondförvaltning håller på att suddas ut. Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning är utredningens resonemang om jävskonflikter högst tveksamt. Jävsproblematiken kan enligt Sjunde AP-fonden bara hanteras genom krav på strikta likabehandlingsregler inom fondbolagen i kombination med tillsyn. Förslaget kan också komma att ge svenska kapitalförvaltare en inte obetydlig nackdel i konkurrensen på den institutionella kapitalförvaltningsmarknaden. Konkurrensverket anser att utredningens

Prop. 2002/03:150

144

förslag i bilaga 4 till delbetänkandet bör kunna utgöra en lämplig Prop. 2002/03:150 utgångspunkt för regleringen av individuell portföljförvaltning. De

intressekonflikter som kan aktualiseras bör enligt verket kunna balanseras genom ytterligare bestämmelser i lagen, Finansinspektionens föreskrifter och aktiva tillsyn samt självreglerande åtgärder hos branschen och dess företag. Med hänsyn till uppgifterna att så gott som samtliga stater inom EES kommer att tillåta individuell portföljförvaltning framstår det för Konkurrensverket som uppenbart att svenska fondbolag annars skulle drabbas av en allvarlig konkurrensnackdel. OM AB anser inte att det skulle uppstå sådana intressekonflikter som skulle utgöra skäl för att inte ge fondbolag möjlighet att tillhandhålla individuell portföljförvaltning. OM AB anser att det är viktigt att den förvaltarkompetens som finns inom fondbolagen kan tas tillvara på ett rationellt sätt. Ett exempel på sådan efterfrågad kompetens är den som avser förvaltning i enlighet med index, vilket inte är vanligt förekommande hos värdepappersbolagen. Beaktas bör enligt OM AB också att ett förbud mot individuell portföljförvaltning bara kommer att innebära en konkurrensnackdel för de svenska fondbolagen. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen framhåller särskilt att det från ett konkurrensperspektiv framstår som stötande att inte tillåta något som i övriga Europa betraktas som självklart. Inhemska konkurrensaspekter gör sig också, enligt dem, gällande då det främst är de från banker och värdepappersbolag fristående fondbolagen som skulle drabbas av att inte kunna erbjuda tjänsterna i samma bolag. Sveriges Advokatsamfund konstaterar att värdepappersmarknadens aktörer redan i dag måste hantera intressekonflikter. Advokatsamfundet anser att dessa intressekonflikter inte nämnvärt skiljer sig från de intressekonflikter som kan uppstå om fondbolag ges möjlighet att bedriva individuell portföljförvaltning. Enligt Advokatsamfundet finns det inte tillräckliga skäl för att upprätthålla ett förbud för svenska fondbolag att tillhandahålla individuell portföljförvaltning samtidigt som utländska förvaltningsbolag inom EES kommer att ges denna möjlighet.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

En nyhet i UCITS-direktivet är att medlemsstaterna ges rätt att auktorisera fondbolag att, vid sidan av fondverksamheten, även förvalta värdepappersportföljer enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare (artikel 5.3 och 5.4 i direktivet). Denna typ av verksamhet brukar benämnas individuell portföljförvaltning. Ett sådant tillstånd gäller enligt direktivet även förvaltning av portföljer som ägs av pensionsfonder. Enligt UCITS- direktivet får fondbolagen i så fall också tillhandahålla vissa sidotjänster.

Det tidigare förbudet i UCITS-direktivet för fondbolag att ägna sig åt annan verksamhet än fondförvaltning är således borttaget (jfr äldre lydelsen av artikel 6 i direktivet).

UCITS-direktivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att välja om fondbolagen skall tillåtas tillhandahålla även individuell portföljförvaltning.

145

Vad omfattas av individuell portföljförvaltning?

Förvaltning av någon annans finansiella instrument regleras i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG)85 som i den svenska lagstiftningen genomförts i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Sådan förvaltning är tillståndspliktig, åtminstone om det är fråga om yrkesmässig verksamhet som riktar sig till allmänheten. Finansinspektionen utövar tillsyn över sådan verksamhet.

Ett individuellt förvaltningsuppdrag innebär att fondbolaget mot betalning och efter vissa riktlinjer förvaltar annans värdepapper. Uppdraget kan vara allmänt hållet och t.ex. innefatta uppgiften att göra de investeringar som marknadsförhållandena kan motivera. Uppdraget kan också vara inskränkt till att bara omfatta de köp och försäljningar som uppdragsgivaren särskilt anger. I denna förvaltning agerar således fondbolaget som ombud för investeraren.

Medan fondförvaltning således avser förvaltning av finansiella instrument för ett kollektiv av investerare, innebär den individuella portföljförvaltningen att fondbolaget tar emot förvaltaruppdrag från enskilda investerare. Dessa enskilda investerare har oftast ett större kapital att investera än vad den genomsnittlige fondandelsägaren satsar i en fond. Å andra sidan blir det samlade kapitalet i en fond regelmässigt större än det den enskilde investerar.

Individuell portföljförvaltning i fondbolag

Tanken bakom de nya reglerna i UCITS-direktivet är att fondbolag med sin förvaltarkompetens är skickade att även ta hand om förvaltningen vid individuella uppdrag. Den kollektiva och den individuella förvaltningen har stora likheter med varandra och ger stordriftsfördelar. Fondbolagens infrastruktur kan sägas vara anpassad till denna typ av verksamhet. Genom att möjliggöra för dessa verksamheter i ett och samma bolag behöver inte t.ex. en finansiell koncern bilda flera olika bolag. Vinsterna syns särskilt i de fall fondbolagen tillåts ta emot större individuella uppdrag från institutionella investerare. Det skulle i så fall bli möjligt för större pensionsstiftelser att anlita fondbolag för förvaltaruppdrag.

Ett genomförande av de nya reglerna i UCITS-direktivet skulle innebära att företag i fortsättningen kan tillhandahålla individuell portföljförvaltning antingen genom auktorisation enligt lagen om värdepappersrörelse eller genom tillstånd enligt fondlagstiftningen. På detta sätt kommer gränserna mellan dessa två typer av finansiella bolag att bli mer oklara. Till detta kommer att värdepappersbolag i dag får förvalta s.k. nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder.

Förutsättningarna för tillstånd och kraven på den fortsatta verksamheten i ett fondbolag kommer emellertid att närma sig de som gäller för värdepappersbolag. I de följande avsnitten kommer att behandlas t.ex. krav på verksamhetsplan, ägarprövning och krav på fondbolagets ledning.

85 Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet, EGT L 141, 11.6.1993, s. 27 (Celex 393L0022), senast ändrat genom rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290. 17.11.2000, Celex 32000L0064).

Prop. 2002/03:150

146

Ett fondbolag kommer inte, med auktorisation enligt UCITS-direkti- Prop. 2002/03:150
vet, att få tillhandahålla alla de finansiella tjänster som ett värdepappers-  
bolag får. Således tillåts inte ett fondbolag enligt UCITS-direktivet att  
utföra kommissionsverksamhet, förmedlingsverksamhet, handel för egen  
räkning eller medverka i emissioner m.m. (jfr 1 kap. 3 § första stycket 1–  
3 och 5 lagen om värdepappersrörelse). På motsvarande sätt får ett vär-  
depappersbolag inte heller i fortsättningen förvalta värdepappersfonder.  
Det kan ses som en fördel att fondbolagen får tillhandahålla olika for-  
mer av förvaltning, men inte t.ex. mäklartjänster eller medverkan till  
emissioner. Härigenom blir uppdelningen mellan olika former av verk-  
samhet tydligare och vissa intressekonflikter kan undvikas.  
Enligt UCITS-direktivet får individuell portföljförvaltning tillhanda-  
hållas bara vid sidan av fondförvaltningen. Tillstånd att förvalta någon  
annans finansiella instrument enligt lagen om investeringsfonder får där-  
för ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.  
Genomförandet av UCITS-direktivet i Sverige och i övriga EES  
Samtliga stater som omfattas av EES-avtalet har en skyldighet att  
genomföra UCITS-direktivet. Hur snabbt detta arbete går varierar givet-  
vis från land till land. Det är därför svårt att nu ha en bestämd uppfatt-  
ning om hur övriga medlemsstater ser på möjligheten för fondbolag att  
tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Förmodligen kommer dock  
de flesta medlemsstater införa motsvarande regler. Detta är en omstän-  
dighet som måste beaktas vid bedömningen av om dessa regler bör infö-  
ras också i Sverige.  
Enligt tanken i UCITS-direktivet får ett fondbolag som fått auktorisa-  
tion i sitt hemland rätt att tillhandahålla sina tjänster i övriga medlems-  
stater. Detta innebär att utländska förvaltningsbolag, med säte i ett land  
inom EES, kan komma att erbjuda individuell portföljförvaltning i  
Sverige. De problem som är förknippade med flera typer av förvaltning  
kan således inte ”motas vid gränsen”. Risken är således överhängande att  
målet och syftet med ett förbud i så fall inte skulle uppnås.  
Samtidigt som utländska förvaltningsbolag har tillgång till den svenska  
marknaden skulle ett förbud i den svenska fondlagstiftningen inte ge de  
svenska fondbolagen en motsvarande möjlighet. De svenska fondbolagen  
skulle i så fall drabbas av en konkurrensnackdel. Effekten kan också bli  
att svenska fondbolag väljer att etablera sig utomlands; genom europa-  
passet kan ju bolaget verka fritt här ändå.  
Möjligtvis skulle ett svenskt förbud uppmärksamma fondspararna på  
de intressekonflikter som kan uppstå. Om allmänheten därvid ser allvar-  
ligt på problemet skulle tvärtom de svenska ”rena” fondbolagen få en  
konkurrensfördel. Det är dock svårt att se en sådan genomslagskraft.  
En fördel med enhetliga regler inom EES är att medlemsstaternas till-  
synsmyndigheter lättare kan samarbeta i frågor om tillsyn men även om  
ytterligare föreskrifter för verksamheten där det anses nödvändigt. Det  
pågår inom EU ett arbete för att skapa en enda marknad inom värde-  
pappersområdet och Finansinspektionens tillsynsansvar kommer troligt-  
vis att utökas. Inspektionen kommer då att tillsammans med övriga till-  
synsmyndigheter inom EES få en tydligare roll och därmed ökas beho-  
ven av ett samarbete över gränserna. Denna utveckling påverkar också 147

fondmarknaden. I UCITS-direktivet finns en rad regler som fordrar Prop. 2002/03:150 ytterligare överväganden av tillsynsmyndigheterna och där en enhetlig

tillämpning inom EES gynnar fondmarknaden. Det är t.ex. reglerna om kapitalkrav (avsnitt 7.3), om förenklade prospekt (avsnitt 8) samt all gränsöverskridande verksamhet.

Att införa en möjlighet för svenska fondbolag att tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle därför kunna ge Finansinspektionen en möjlighet att utöva tillsyn i den frågan och se över behovet av ytterligare föreskrifter om t.ex. sundhets- och uppföranderegler. På det sättet skulle inspektionen också få möjlighet att bidra till en enhetlig tillämpning och reglering i samarbetet med övriga tillsynsmyndigheter.

Bör svenska fondbolag få tillhandahålla individuell portföljförvaltning?

Utredningen har utförligt redogjort för intressekonflikter som kan uppstå i fondverksamheten. Om UCITS-direktivets regler om individuell portföljförvaltning genomförs i Sverige skulle det enligt utredningens bedömning introducera intressekonflikter i fondbolagen som varken är förenliga med ett gott konsumentskydd eller med andelsägarnas gemensamma intresse. Utredningen har vidare ifrågasatt om möjligheten för fondbolag att tillhandhålla individuell portföljförvaltning skulle få någon större praktisk betydelse. Möjligheten att genom t.ex. värdepappersbolag tillhandahålla sådana tjänster skulle ju alltjämt kvarstå. Utredningens bedömning utmynnar i att det för närvarande saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att tillåta fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga gör bara Konsumentverket samma bedömning som utredningen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning, men anser att svenska fondbolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES gör det. Flertalet remissinstanser anser dock att UCITS-direk- tivets regler om individuell portföljförvaltning bör införas i den svenska lagstiftningen.

Om UCITS-direktivets möjlighet för fondbolag att tillhandahålla individuell portföljförvaltning införs i svensk rätt skulle det i och för sig medföra en risk för att nya intressekonflikter kan komma att uppstå i fondbolagen. Värdepappersmarknadens aktörer måste emellertid redan i dag hantera intressekonflikter av flera olika slag. Ett näraliggande exempel på en sådan intressekonflikt är den som uppkommer när värdepappersbolag förvaltar såväl s.k. nationella fonder som individuella portföljer. Andra exempel på sådana konflikter är den som uppkommer när ett fondbolag förvaltar flera fonder eller när ett värdepappersbolag förvaltar flera olika individuella portföljer. Dessa intressekonflikter skiljer sig enligt vår uppfattning inte i något avgörande avseende från de intressekonflikter som kan komma att uppstå om fondbolag skulle ges möjlighet att också tillhandahålla individuell portföljförvaltning.

Utredningen gör bedömningen att de flesta stater inom EES kommer att införa en möjlighet för fondbolagen att tillhandahålla individuell portföljförvaltning, även om det - som utredningen påpekar - ännu är för

148

tidigt för att kunna få någon samlad bild av övriga medlemsstaters Prop. 2002/03:150
inställning i denna fråga. Om svenska fondbolag inte ges möjlighet att  
tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det innebära en kon-  
kurrensnackdel för dem i förhållande till företag från andra stater inom  
EES.  
Konsumenternas intressen kan enligt vår bedömning tas tillvara också  
om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell portfölj-  
förvaltning. På samma sätt som i dag torde de intressekonflikter som  
uppkommer kunna hanteras genom bestämmelser i lag och föreskrifter i  
kombination med Finansinspektionens tillsyn. En möjlighet för fond-  
bolagen att tillhandahålla individuell portföljförvaltning kan därmed inte  
anses stå i strid mot fondandelsägarnas gemensamma intresse. Därtill  
kommer den konkurrensnackdel som det skulle innebära för svenska  
fondbolag om de inte skulle ges möjlighet att erbjuda individuell port-  
följförvaltning samtidigt som förvaltningsbolag från andra stater inom  
EES skulle ha möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster också i Sverige.  
Vi anser därför att UCITS-direktivets regler om att tillåta fondbolag att  
även tillhandahålla individuell portföljförvaltning bör genomföras i lagen  
om investeringsfonder.  
Tillstånd för individuell portföljförvaltning  
Fondbolag som vill tillhandahålla individuell portföljförvaltning behöver  
Finansinspektionens tillstånd. Vad som läggs i begreppet individuell  
portföljförvaltning bör motsvara det som gäller för värdepappersbolagen.  
När det i UCITS-direktivet talas om ”förvaltning av värdepappersport-  
följer” bör det således avse samma sak som omnämns i 1 kap. 3 § första  
stycket 4 lagen om värdepappersrörelse. Där anges visserligen att ett vär-  
depappersbolag som huvudverksamhet får utföra ”förvaltning av någon  
annans finansiella instrument”. (Jfr också prop. 1990/91:142 s. 111 f. och  
s. 153 f.). Begreppen ”värdepappersportföljer” och ”finansiella instru-  
ment” bör dock överensstämma med varandra. I UCITS-direktivet anges  
som krav att värdepappersportföljen består av sådana finansiella instru-  
ment som anges i avsnitt B i bilagan till investeringstjänstedirektivet  
(93/22/EEG). I den bilagan anges överlåtbara värdepapper, fondandelar,  
penningmarknadsinstrument samt olika namngivna derivatinstrument.  
Den uppräkningen bör omfattas av definitionerna av finansiella instru-  
ment i såväl lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument som  
den nya lagen om investeringsfonder.  
Som angetts ovan är det dock inte möjligt för ett fondbolag att enligt  
fondlagstiftningen få tillstånd att utföra alla de finansiella tjänster som ett  
värdepappersbolag får göra.  
Till ett tillstånd avseende individuell portföljförvaltning får de behö-  
riga myndigheterna enligt UCITS-direktivet emellertid lägga rätten för  
ett fondbolag att tillhandahålla vissa sidotjänster (artikel 5.3 b). Ett till-  
stånd får dock inte avse bara dessa sidotjänster och sådana sidotjänster  
får heller inte utföras om fondbolagets tillstånd bara avser fondverksam-  
het.  
Dessa sidotjänster avser dels rådgivning avseende investeringar i  
finansiella instrument, dels förvaring och förvaltning av andelar i företag  
för kollektiva investeringar (dvs. fondandelar). Den terminologi som 149

används i UCITS-direktivet saknar motsvarighet i regleringen av värde- Prop. 2002/03:150 pappersbolag. Uppräkningen i 3 kap. 4 § första stycket lagen om värde-

pappersrörelse av vilka sidotjänster som kan komma i fråga för värdepappersbolag kan därför inte automatiskt föras över till att gälla även fondbolag. ”Förvaring och förvaltning av fondandelar” nämns inte i lagen om värdepappersrörelse utan där anges i stället som sidoverksamhet att ”ta emot värdepapper för förvaring (3 kap. 4 § första stycket 2). Därtill kommer att den rådgivning som anges i lagen om värdepappersrörelse avser ”råd i finansiella frågor”. I sådan rådgivning ingår enligt förarbetena inte enbart råd om investeringar, utan också t.ex. råd i samband med företagsförvärv m.m. (se prop. 1990/91:142 s. 164). Fondbolag med tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning får således inte ge råd i samma omfattning som värdepappersbolag.

Dessa avvikelser avseende vad som ingår i fondbolagets sidoverksamhet synes således ha materiell betydelse och det bör därför uttryckligen regleras vilka sidotjänster ett fondbolag får erbjuda.

Den individuella portföljförvaltningen fordrar dock i vissa fall ytterligare reglering som tar hänsyn till den förvaltningens speciella karaktär, men som också säkerställer ett enhetligt rättsligt system för denna typ av finansiell tjänst (se punkten 10 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). I artikel 5.4 i UCITS-direktivet anges därför att vissa regler i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG) skall tillämpas även för fondbolag i dessa fall. Det är artiklarna 2.4, 8.2, 10, 11 och 13.

Tillståndet omfattar inte vissa tjänster

Rätten att tillhandahålla individuell portföljförvaltning omfattar, enligt artikel 2.4 i investeringstjänstedirektivet (93/22/EEG), inte tillhandahållande av tjänster som motpart till staten, centralbanken eller andra nationella organ med liknande funktioner i en medlemsstat när de verkar för medlemsstatens penningpolitik, valutapolitik, finanspolitik eller valutareservförvaltning.

Omvänt betyder detta att sådana transaktioner med det allmänna inte är underkastade tillståndsplikt. Detta följer i sin tur av att det i dessa situationer inte finns samma behov av skyddsregler som vid transaktioner mellan privata subjekt.

Den EG-rättsliga regeln har inte genomförts i en uttrycklig bestämmelse i lagen om värdepappersrörelse. Skäl att nu ta in en motsvarande uttrycklig regel i lagen om investeringsfonder saknas.

7.3 Kapitalkrav  
I nya artikel 5a i UCITS-direktivet finns regler om vilka kapitalkrav som  
skall ställas på ett fondbolag. Kapitalkraven kan delas in i tre delar. För  
det första måste ett fondbolag ha ett minsta startkapital om 125 000 euro.  
Detta startkapital får aldrig underskridas under den löpande verksamhe-  
ten (artikel 5d). För det andra måste fondbolaget ha ett (ytterligare)  
kapital beräknat på den fondförmögenhet som fondbolaget förvaltar. Ju  
högre förvaltat kapital desto högre kapitalkrav ställs. Ett fondbolag  
behöver dock enligt dessa två delar, totalt sett, inte ha mer än 150
   

tio miljoner euro i egna medel. Som en tredje del finns dock ett kapital- Prop. 2002/03:150 krav som beräknas på fondbolagets omkostnader. Kravet motsvarar en

fjärdedel av omkostnaderna under ett år och något tak finns inte. Detta innebär att ett fondbolag med höga omkostnader kan komma att tvingas ha egna medel som överstiger tio miljoner euro.

7.3.1Startkapital

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro. Fondbolagets egna medel får aldrig under pågående verksamhet understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Fondbolag måste i dag, som alla aktiebolag, ha ett visst minsta aktiekapital. Enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett aktiebolag ha ett minsta aktiekapital på 100 000 kronor eller 500 000 kronor beroende på om det är ett privat respektive publikt aktiebolag. I 6 § lagen om värdepappersfonder anges som komplement härtill att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens omfattning är tillräckligt stort. Vidare ges regeringen, eller Finansinspektionen, bemyndigande att närmare ange storleken på aktiekapitalet. Finansinspektionen anger i sina föreskrifter att fondbolag skall ha ett aktiekapital på minst en miljon kronor.

Den svenska lagregeln grundar sig på den tidigare regeln i artikel 5 i UCITS-direktivet, vilken angav att fondbolag skulle ha tillräckliga finansiella resurser. Det uppnåddes dock inte någon enhetlig tillämpning i Europa. I en strävan att harmonisera kravet på visst kapital infördes därför den nu gällande regeln i artikel 5a.1 som anger att ett fondbolag måste ha ett startkapital om minst 125 000 euro. Vidare får, enligt artikel 5d i UCITS-direktivet ett fondbolags egna medel aldrig understiga startkapitalet (innebörden av uttrycket egna medel diskuteras i avsnitt 7.3.3).

Vad skall då läggas i begreppet startkapital? Enligt artikel 1a.14 i UCITS-direktivet menas med startkapital det kapital som avses i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG)86. Det direktivet är en kodifiering av ett antal äldre direktiv avseende kreditinstitut. I nämnda artiklar hänvisas vidare till artiklarna 22 och 23 i direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EEG)87.

Krav på ett visst minsta startkapital finns för de flesta finansiella företag. Så är t.ex. fallet för värdepappersbolag, bankaktiebolag och kredit-

86Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, LGT L 126, 26.5.2000, s. 1 (Celex 32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/28/EG (EGT L 275, 27.10.2000, s. 37, Celex 32000L0028).

87Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, LGT L 372, 31.12.1986, s. 1 (Celex

31986L0635). 151

marknadsföretag (se 9 kap. 4 § bankrörelselagen [1987:617]; 2 kap. 5 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse, se också uttalanden i prop. 1994/95:50 s. 111 f.; 2 kap. 4 § lagen [1992:1610] om finansieringsverksamhet). För dessa företag fordras enligt den svenska regleringen att de har ett visst angivet bundet eget kapital när rörelsen påbörjas. För att veta vad som ingår i det bundna egna kapitalet måste man gå till årsredovisningslagen (1995:1554) och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (se 5 kap. 14 § respektive 5 kap. 4 § 3). Den sistnämnda lagen instiftades bl.a. för att genomföra direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EEG).

Definitionen av bundet eget kapital har kritiserats i olika sammanhang för att inte stämma överens med gemenskapslagstiftningen. I lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar används i stället begreppet startkapital. I lagen uppställs krav på att ett institut för elektroniska pengar skall ha ett visst minsta startkapital (2 kap. 5 §) när verksamheten inleds. Vad som får ingå i startkapitalet preciseras emellertid inte. Det har i stället genom bemyndigande överlämnats till regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet (8 kap. 1 § 1). I linje härmed har i proposition 2002/03:139 Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse föreslagits att motsvarande ändring skall göras i bestämmelserna för banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag.

Ett krav på ett minsta startkapital syftar till att stärka fondandelsägarnas skydd, men också till att bidra till det finansiella systemets stabilitet (jfr punkterna 3 och 5 i ingressen till direktiv 2001/107/EG). Regeln i UCITS-direktivet om ett minsta startkapital är en minimireglering och det är därför möjligt att i svensk lagstiftning införa strängare regler för de svenska fondbolagen. En möjlig lösning är därför att som startkapital fordra ett visst aktiekapital. En rad bestämmelser i aktiebolagslagen syftar till att skydda aktiekapitalet som i delar är mer omfattande än skyddsreglerna för övrigt bundet eget kapital. Är det fråga om ett nybildat aktiebolag torde inte heller något annat startkapital än aktiekapitalet finnas (möjligtvis undantaget överkursfond). Däremot kan det givetvis förhålla sig på annat sätt om ett redan existerande aktiebolag bestämmer sig för att söka tillstånd som fondbolag.

Krav på ett minsta startkapital utgör dock en komponent bland flera i skyddet för fondandelsägarna och kompletteras bl.a. med krav på att fondtillgångarna skall hållas åtskilda från fondbolagets tillgångar. Med hänsyn härtill saknas skäl att bryta harmoniseringen och den enhetliga regleringen för andra finansiella företag.

Vi anser därför att reglerna i UCITS-direktivet bör genomföras i svensk rätt och att lagtexten utformas i enlighet med lagen om utgivning av elektroniska pengar. I lagen bör således anges att ett fondbolag skall ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro och att fondbolagets egna medel under pågående verksamhet aldrig får understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha. På förslag av Lagrådet införs en definition av startkapital som motsvarar den i UCITS-direktivet. Vidare bör regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om vad som skall ingå i startkapitalet.

Prop. 2002/03:150

152

7.3.2 Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten Prop. 2002/03:150

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver startkapitalet ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro. I fondförmögenheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar på uppdrag från någon annan.

Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte vara högre än motsvarande 10 miljoner euro.

Ett fondbolag får ersätta hälften av det ytterligare kapital, som behövs med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten, med en garanti för motsvarande belopp. En förutsättning är att garantin lämnats av ett kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med säte inom EES, eller ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES och som står under likvärdig tillsyn.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att förslaget om att

tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti går emot utvecklingen på marknaden. Enligt inspektionen går utvecklingen i stället mot att kapitalkravet skall uppfyllas genom inbetalt kapital. Enligt Finansinspektionens mening finns det därför inte någon anledning att frångå den ordning som gäller i dag.

Skälen för regeringens förslag: Fondbolagets egna medel får som utgångspunkt aldrig understiga startkapitalet på motsvarande minst 125 000 euro. Vid sidan av startkapitalet ställer UCITS-direktivet upp ett antal kompletterande kapitalkrav. Dessa krav är, som kravet på ett minsta startkapital, en förutsättning för tillstånd, men fondbolaget får inte heller enligt artikel 5d.1 i UCITS-direktivet under den pågående verksamheten ha ett mindre kapital.

Grunden för dessa ytterligare kapitalkrav är, som för kravet på startkapital, att säkerställa fondbolagets åtaganden. Det är dock inte lämpligt att likställa dessa kapitalkrav med kravet på kapitaltäckning för andra finansiella företag. Den kapitaltäckningen skall motsvara specifika risker i verksamheten såsom kreditrisker och olika marknadsrisker. Tanken bakom UCITS-direktivets skyddsregler torde snarare vara att se till att fondandelsägarna hålls opåverkade av fondbolagets situation. Att fondförmögenheten skall hållas skild från fondbolagets medel är ett exempel. De ytterligare kapitalkrav som ställs i UCITS-direktivet får ses som ett komplement till dessa skyddsregler och kan närmast sägas avse de operationella riskerna med fondverksamhet.

Fondbolagets egna medel får enligt UCITS-direktivet inte understiga det ytterligare kapital som motsvarar 0,02 procent av den förvaltade fondförmögenheten. Detta ytterligare kapital skall emellertid beräknas bara på den del av den förvaltade fondförmögenheten som överstiger motsvarande 250 miljoner euro.

Med förvaltad fondförmögenhet menas de värdepappersfonder och

specialfonder som förvaltas av fondbolaget. Fondbolaget är ansvarigt

153

enligt fondlagstiftningen och skall företräda fondandelsägarna i alla frågor som rör fonden. Detta ansvar kvarstår även om fondbolaget genom ett uppdragsavtal låter någon annan ta hand om hela eller delar av förvaltningen för fondbolagets räkning (se nedan i avsnitt 7.8). Kapitalkravet skall därför räknas även på sådana portföljer som någon annan enligt uppdrag förvaltar för fondbolagets räkning. Motsatsvis räknas inte in sådan förvaltning som fondbolaget utför på uppdrag från ett annat fondbolag eller fondförvaltare.

Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som erfordras med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som högst uppgå till motsvarande 10 miljoner euro (ett fondbolags kapitalkrav kan dock komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i nästa avsnitt).

Medlemsstaterna får vidare enligt UCITS-direktivet tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Den del av kapitalkravet som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten får således till hälften ersättas med en garanti utställd antingen av ett kreditinstitut eller av ett försäkringsföretag. För kreditinstitut och försäkringsföretag som har sitt säte utanför EES gäller dock att de skall vara underkastade en tillsyn som Finansinspektionen finner vara likvärdig med den som gäller i gemenskapslagstiftningen.

Finansinspektionen har avstyrkt utredningens förslag att i svensk rätt införa den möjlighet som UCITS-direktivet ger att tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti. Vi anser dock att fondandelsägarnas behov av ett stabilt fondbolag med en god ekonomi är tillgodosett också om det blir möjligt för fondbolaget att till hälften ersätta den del av det kapitalkrav som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten med en garanti. Att ställa som krav att ett fondbolag skall ha egna medel som står i proportion till den förmögenhet som bolaget förvaltar är enligt vår mening inte påkallat i lika hög grad som när det gäller banker och försäkringsbolag. När någon gör en insättning i en bank eller tecknar en försäkring hos ett försäkringsbolag får denne därigenom en fordran på banken respektive försäkringsbolaget. Den som köper andelar i en fond får däremot inte någon fordran på fondbolaget som förvaltar fonden; köpet av andelarna innebär i stället att denne blir delägare av tillgångarna i fonden. De tillgångar som ingår i fonden får inte handhas av fondbolaget utan skall förvaras av ett förvaringsinstitut. Slutsatsen blir att den möjlighet direktivet ger att tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti bör utnyttjas.

Det är oklart om det i begreppet garanti kan inordnas även olika försäkringslösningar. Enligt direktivtexten får dock garantin utställas av ett försäkringsföretag. Vi ser därför inte något hinder mot att fondbolaget tecknar en försäkring i syfte att delvis uppfylla det nu diskuterade kapitalkravet. En förutsättning är dock att försäkringens villkor är sådana att försäkringen kan tas i anspråk på här avsett sätt, nämligen att ersätta fondbolagets egna medel.

De nya kapitalkraven innebär att fondbolag som förvaltar större fondförmögenheter kommer att få ett totalt kapitalkrav som klart överstiger det nuvarande. Ett räkneexempel kan förtydliga konsekvenserna.

Samtliga fondbolag måste ha ett startkapital på motsvarande 125 000 euro.

Prop. 2002/03:150

154

För fondbolag med förvaltade fondförmögenheter mellan 250 miljo- Prop. 2002/03:150 ner euro och 50,25 miljarder euro växer kapitalkravet successivt. Det

innebär att ett femtontal svenska fondbolag kommer att omfattas av det kapitalkrav som är baserat på fondförmögenheten. Inget svenskt fondbolag skulle dock nå upp till taket på maximalt motsvarande 10 miljoner euro i egna medel som detta krav inrymmer.

7.3.3Kapital beräknat efter fondbolagets fasta omkostnader

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha egna medel som minst motsvarar en fjärdedel av bolagets fasta omkostnader under föregående år.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen understryker behovet av internationellt samförstånd eftersom det är viktigt att tolkningen i de olika EU-länderna av som avses med fasta omkostnader blir i möjligaste mån enhetlig.

Skälen för regeringens förslag: Oavsett de kapitalkrav som behandlats i avsnitten 7.3.1 och 7.3.2 kräver UCITS-direktivet att fondbolagen alltid skall ha egna medel som minst motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna för fondbolaget under föregående år (artikel 5a.1 a tredje strecksatsen läst tillsammans med bilaga IV till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut [93/6/EEG]88 och artikel 5d.1 i UCITS-direktivet). Om ett företag inte har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten inleddes, skall fondbolaget i stället ha egna medel som motsvarar en fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen (se avsnitt 7.4 nedan), såvida inte den behöriga myndigheten kräver att planen justeras.

De behöriga myndigheterna (i Sverige Finansinspektionen) får också medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig förändring i verksamheten.

Det finns ett behov av att tolka vad som menas med fasta omkostnader. Denna tolkning bör - såsom några av remissinstanserna har påtalat - vara enhetlig inom EES, men kan trots det komma att falla ut olika. Det kan också vara så att detta kapitalkrav i praktiken blir det mest betungande för fondbolagen.

Det finns en motsvarande bestämmelse i 2 kap. 5 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. I förarbetena till den bestämmelsen anges att fasta omkostnader är sådana kostnader som inom redovisningsområdet utgör allmänna administrativa kostnader, exempelvis lokalkostnader i form av hyra m.m. (prop. 1994/95:50 s. 298). Remissinstanserna påpekade svårigheterna med att närmare avgöra vad som är fasta kostnader och svaret blev att Finansinspektionen fick utveckla begreppet närmare i föreskrifter om det behövdes.

88 Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag 155
och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1, Celex 393L0006).

Finansinspektionen har utvecklat begreppet närmare i 12 kap. före- Prop. 2002/03:150 skrifter och allmänna råd (FFFS 2000:6) om kapitaltäckning och stora

exponeringar. Där anges att fasta omkostnader avser personalkostnader som löner, sociala avgifter och pensionsåtaganden, fastighets- och lokalkostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för utrustning m.m. samt avskrivningar.

Kapitalkravet bör beräknas på samma sätt oavsett om det är fråga om värdepappersbolag eller fondbolag. För att åstadkomma det bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs för att precisera vad som skall ingå i fasta omkostnader. På så vis bör det också bli lättare att göra de anpassningar som kan behövas för att nå enhetlig tillämpning av det aktuella kapitalkravet inom EU.

I avsnitt 7.3.1 diskuteras vilken typ av kapital som kan ingå i startkapitalet. För det ytterligare kapital som krävs beroende av fondbolagets fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten används dock uttrycket ”egna medel”. Vad menas då med detta? Enligt artikel 1a.15 i UCITS-direktivet skall samma definition användas som den som anges i avdelning V kapitel 2 avsnitt 1 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG). I det avsnittet återfinns artiklarna 34–39 som anger vad som ingår i ”kapitalbasen”. Definitionen av egna medel kan dock komma att ändras under de omständigheter som beskrivs i bilaga V till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG).

Egna medel omfattar i huvudsak aktiekapitalet och annat bundet eget kapital. Definitionen av egna medel sammanfaller delvis med vad som menas med startkapital. På inrådan av Lagrådet införs en definition av egna medel som motsvarar den i UCITS-direktivet. För att tillämpningen skall bli enhetlig och för att få en inhemsk reglering som är mer följsam för ändringar i gemenskapslagstiftningen bör regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, genom föreskrifter ange vilket kapital som får ingå i ”egna medel”.

7.4Krav på fondbolagets ledning och organisation

<