Regeringens proposition 2002/03:105

Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall,	Prop.
m.m.	2002/03:105

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 april 2003

Göran Persson

Ulrica Messing

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare föreslås att en markägares möjlighet att begära att ett fordon flyttas utvidgas till att gälla även om markägaren inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. I propositionen gör regeringen bedömningen att inga ändringar bör göras i de nuvarande bestämmelserna i lagen om flyttning av fordon i vissa fall om när äganderätten till ett flyttat fordon övergår till den som har verkställt flyttningen. Slutligen gör regeringen bedömningen att frågan om beslut som fattas med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall bör kunna överklagas och i så fall i vilken ordning bör övervägas ytterligare.

I propositionen föreslås vidare en mindre ändring i 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490). Genom ändringen återinförs ett ord som av misstag föll bort vid den senaste ändringen av paragrafen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Innehållsförteckning			Prop. 2002/03:105
1	Förslag till riksdagsbeslut..................................................................		3
2	Lagtext	...............................................................................................	4
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om
		flyttning av fordon i vissa fall.............................................	4

2.2Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)..8

3	Ärendet och dess beredning...............................................................		9
4	Flyttning av cyklar och andra oregistrerade fordon ..........................		9
5	Utökad möjlighet för markägare att begära flyttning......................		12
6	Kortare tid för övergång av äganderätten........................................		17
7	Överklagande...................................................................................		18
8	Viss justering i yrkestrafiklagen (1998:490) ...................................		21
9	Ikraftträdande och konsekvenser av förslagen ................................		21
10	Författningskommentar ...................................................................		22
	10.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om
		flyttning av fordon i vissa fall...........................................	22

10.2Förslaget till lag om ändring i yrkestrafik-

	lagen (1998:490) ...............................................................	24
Bilaga 1	Rapportens lagförslag............................................................	25
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna ......................................	29
Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag .................................................	30
Bilaga 4	Lagrådets yttrande .................................................................	34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2003..........		36
Rättsdatablad............................................................................................		37

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2002/03:105

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall,

2.lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).

Lagtext

Prop. 2002/03:105

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §
I denna lag förstås med	I denna lag förstås med
fordon: varje anordning som är	1. fordon: varje anordning som
eller varit försedd med hjul, band	är eller har varit försedd med hjul,
eller medar och som inrättats för	band, medar eller liknande och
färd på marken på annat sätt än på	som inrättats	huvudsakligen för
skenor,	färd på marken på annat sätt än på
	skenor,
	2. registrerat	fordon:	fordon
	som är upptaget i vägtrafik-
	registret, det militära fordons-
	registret eller motsvarande ut-
	ländska register,
fordonsvrak: fordon som med	3. fordonsvrak: fordon som med
hänsyn till sitt skick, den tid under	hänsyn till sitt skick, den tid under
vilken det har stått på samma plats	vilken det har stått på samma plats
eller andra omständigheter måste	eller andra omständigheter		måste
anses övergivet och som uppen-	anses övergivet och som uppen-
barligen har ringa eller inget	barligen har ringa eller inget
värde.	värde.

Vad som sägs i lagen om ägare av fordon gäller, i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, innehavaren och i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.

Vad som sägs i lagen om markägare gäller också den som på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom området.

2 §1

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl.

Har ett fordon under minst sju	Har ett fordon under minst sju
1 Senaste lydelse 1984:320.	4

dygn i följd varit parkerat i strid	dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor, som avses	mot sådant förbud eller villkor
i lagen (1984:318) om kontroll-	som avses i 1 § lagen (1984:318)
avgift vid olovlig parkering, får	om kontrollavgift vid olovlig par-
flyttning ske även om sådana för-	kering och som har tillkännagetts
hållanden som anges i första	enligt 3 § samma lag, får flyttning
stycket inte föreligger.	ske även om sådana förhållanden
	som anges i första stycket inte
	föreligger.
	Ett registrerat fordon får också
	flyttas om det varit parkerat på
	annans mark under minst sju dygn
	i följd efter det att markägaren
	underrättat fordonets ägare om att
	det inte får vara parkerat på plat-
	sen. Kan fordonets ägare inte an-
	träffas får fordonet flyttas om det
	varit uppställt under minst en
	månad i följd efter det att mark-
	ägaren påbörjat försök att under-
	rätta fordonsägaren.

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av for-

don.
	4 §
Flyttning av fordon som inte är	Flyttning av fordon som inte är
fordonsvrak skall utföras så att de	fordonsvrak skall utföras så att
inte tillfogas onödig skada.	fordonen och föremål som hör till
	dessa inte tillfogas onödig skada.

När fordon förvaras på särskild uppställningsplats, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att de inte skall skadas eller brukas obehörigen under förvaringen.

5 §2

När ett beslut om flyttning har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. Detsamma gäller om ett flyttningsbeslut har meddelats avseende ett fordon som inte är registrerat och det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som är fordonets ägare. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit

2 Senaste lydelse 1993:1419.

Prop. 2002/03:105

			nyttjanderätten (uthyraren)		under-
			rättas.
Om ett fordon har flyttats till en			Om ett fordon har flyttats till en
särskild	uppställningsplats	och	särskild uppställningsplats			och
ägaren inte har kunnat anträffas,			ägaren inte har kunnat anträffas,
skall den myndighet som verkställt			skall den myndighet som verkställt
flyttningen kungöra den genom			flyttningen	kungöra den	genom
anslag i	myndighetens	lokal.	anslag i myndighetens lokal. Om
Myndigheten skall också vidta de			det flyttade fordonet är registrerat
fortsatta undersökningar och åt-			skall myndigheten dessutom vidta
gärder som kan anses påkallade			de fortsatta	undersökningar		och
för att göra underrättelse möjlig.			åtgärder som kan anses motiverade
			för att underrätta fordonets ägare
			om flyttningen.

I fall då ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats, skall underrättelsen enligt första stycket innehålla upplysning om vad som enligt 6 § blir följden om fordonet inte avhämtas inom där angiven tid. Kungörelse enligt andra stycket skall innehålla uppgift om följden enligt

6 § av att ägaren efter där angiven tid fortfarande är okänd.
			6 §
Är ägaren av ett fordon som			Ett fordon som förvaras på en
förvaras på en särskild upp-			särskild uppställningsplats	till-
ställningsplats inte känd, när tre			faller kommunen om beslutet om
månader har förflutit från den dag			flyttning har verkställts av en
då kungörelse	om	flyttningen	kommunal myndighet och i annat
skedde i enlighet	med	5 §, eller	fall staten om
har fordonet inte avhämtats inom			1. ägaren har delgetts	sådan
en månad från det underrättelse			underrättelse som avses i 5 § och
som är föreskriven i 5 § delgavs			inte hämtat fordonet inom en må-
ägaren eller måste ägaren annars			nad därefter,
anses ha uppgett sin rätt till for-			2. ägaren inte har hämtat for-
donet, tillfaller det kommunen, om			donet inom tre månader efter det
beslutet har verkställts av en			att kungörelse skedde enligt 5 §,
kommunal myndighet, och i annat			eller
fall staten.			3. ägaren får anses ha uppgett
			sin rätt till fordonet.

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 §3

Ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte, om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värde dras av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader,	som inte tas ut av	Kostnader, som inte tas ut av
ägaren, skall	bäras av statsverket	ägaren, skall bäras av staten eller,

3 Senaste lydelse 1984:320.

Prop. 2002/03:105

eller, om	flyttningsbeslutet har			om flyttningsbeslutet			har	verk- Prop. 2002/03:105
verkställts av kommunal myndig-				ställts av kommunal myndighet, av
het, av kommunen. Vid flyttning				kommunen.	Vid	flyttning		enligt
enligt 2 § andra stycket skall så-				2 § andra eller tredje stycket skall
dana kostnader i stället bäras av				sådana kostnader i stället bäras av
den som påkallat flyttningen.				den som begärt flyttningen.
Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från ersätt-
ningsskyldigheten.
				9 §
Föremål som finns i ett fordon				Föremål som finns på eller i ett
anses vid tillämpningen av denna				fordon anses vid tillämpningen av
lag höra till fordonet. Om ett				denna lag höra till fordonet. Om
föremål som finns i ett fordons-				ett föremål som finns i ett
vrak inte har varit avsett att				fordonsvrak inte har varit avsett att
stadigvarande brukas i			fordonet,	stadigvarande brukas			i fordonet,
behandlas	det	dock	enligt	behandlas	det	dock		enligt
bestämmelserna		i	lagen	bestämmelserna		i		lagen
(1938:121) om hittegods.				(1938:121) om hittegods.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.2	Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen		Prop. 2002/03:105
	(1998:490)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	6 kap.
		7 §1
En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för använd-
ning i taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyldig-
heten att ha taxameter får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan
anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en
sådan skylt,		2. om fordonet är belagt med så-
2. fordonet är belagt med sådant
körförbud som avses i 3 kap. 6 §		dant körförbud som avses i 3 kap.
fordonslagen (2002:574),		6 § fordonslagen (2002:574),

3.om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller enligt fordonsskattelagen (1988:327), eller

4.om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1 Senaste lydelse 2002:580.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2002/03:105

Genom ett beslut den 1 juli 1999 gav regeringen Vägverket i uppdrag att göra en samlad översyn av bestämmelserna om flyttning av fordon. Enligt beslutet var huvudsyftet med översynen att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Vidare skulle Vägverket särskilt analysera och överväga om cyklar och andra oregistrerade fordon bör omfattas av bestämmelserna.

Vägverket redovisade uppdraget i en rapport den 22 juni 2000. I rapporten lämnar Vägverket förslag till vissa ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall. Vägverkets lagförslag finns i bilaga 1.

Vägverkets rapport har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende N2000/5512/TP.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 mars 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4 och 5 samt i författningskommentaren.

I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Efter Lagrådets granskning har ett förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490) tillkommit. Förslaget innebär att ordet ”om” läggs till i inledningen av 6 kap. 7 § första stycket 2 yrkestrafiklagen. Ordet föll av misstag bort vid en tidigare ändring av paragrafen. Den föreslagna ändringen är enligt regeringen av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4	Flyttning av cyklar och andra oregistrerade
	fordon

Regeringens förslag: Lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade
fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare införs en
bestämmelse i lagen som innebär att den myndighet som beslutat att ett
sådant fordon skall flyttas skall underrätta fordonets ägare om det genom
märkning på fordonet eller på annat sätt omedelbart framgår vem som
äger det. I annat fall skall myndigheten kungöra flyttningen genom an-
slag i sin lokal.
	Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
	Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-
slaget. Justitieombudsmannen (JO) pekar på att förutom de i rapporten		9

föreslagna ändringarna även 4 och 9 §§ lagen om flyttning av fordon i Prop. 2002/03:105 vissa fall bör anpassas till det förtydligande som föreslås om att oregi-

strerade fordon skall få flyttas med stöd av lagen.

Skälen för regeringens förslag

Bör lagen om flyttning av fordon i vissa fall vara tillämplig på cyklar och andra oregistrerade fordon?

I 1 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall definieras fordon som varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller medar och som inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor. Definitionens ordalydelse ger vid handen att cyklar och andra typer av fordon som inte registreras, t.ex. mopeder klass II, omfattas av lagens tillämpningsområde. Trots detta finns det uttalanden i lagens förarbeten som inger tvivel om det verkligen varit lagstiftarens avsikt att cyklar och andra oregistrerade fordon skulle omfattas av lagens bestämmelser. I förarbetena används nämligen begreppet bil i det närmaste som en synonym till det i lagen använda begreppet fordon, se t.ex. prop. 1981/82:65 s. 5 f.

I ett beslut den 29 oktober 1998 har Justitieombudsmannen (JO) prövat en anmälan mot Uppsala kommun angående flyttning av cyklar med tillämpning av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Efter att ha diskuterat om lagen över huvud taget är tillämplig på cyklar och andra oregistrerade fordon kommer JO fram till att så är fallet. Samtidigt konstaterar emellertid JO att det rättsliga utrymmet för flyttning av cyklar i praktiken kan bli obetydligt med hänsyn till utformningen av lagen om flyttning av fordon i vissa fall och den anslutande förordningen. JO pekar på att bl.a. förfarandebestämmelserna i författningarna, såsom att den myndighet som har beslutat om flyttning av ett fordon skall underrätta ägaren om att fordonet har flyttats, är mindre lämpligt utformade med tanke på cyklar.

Av det sagda framgår att det kan diskuteras om det över huvud taget bör vara möjligt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Ofta hittas sådana fordon – framför allt cyklar – under sådana förhållanden att de betraktas som hittegods och behandlas som sådant med stöd av lagen (1938:121) om hittegods. Enligt Vägverket har det dock blivit allt vanligare att oregistrerade fordon, främst cyklar, men även mopeder klass II, parkeras så att de utgör ett hinder för andra trafikanter. Detta kan antas vara särskilt vanligt i områden kring järnvägsstationer och andra resecentra. Att det finns ett behov av en möjlighet att flytta även oregistrerade fordon som har parkerats så att de utgör ett hinder framgår dessutom av den enkätundersökning som Vägverket gjort bland samtliga polismyndigheter och 14 kommuner. Av enkäten, som redovisas i Vägverkets rapport, framgår det att av de 9 528 fordon som flyttats med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall var 1 549 stycken cyklar.

Mot bakgrund av det nu anförda finner regeringen, i likhet med Vägverket, att lagen om flyttning av fordon i vissa fall även fortsätt-

ningsvis bör möjliggöra flyttning av cyklar och andra oregistrerade for- Prop. 2002/03:105 don och att lagen bör förtydligas så att detta klart framgår. Vidare bör de

bestämmelserna som reglerar rutinerna kring ett flyttningsbeslut anpassas så att det blir praktiskt möjligt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen.

Hur bör reglerna anpassas för att möjliggöra att cyklar och andra oregistrerade fordon flyttas?

Enligt 5 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall den myndighet som har meddelat ett beslut om flyttning av fordon så snart det kan ske underrätta fordonets ägare om beslutet. Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas skall myndigheten kungöra flyttningen genom anslag i myndighetens lokal. Samtidigt skall myndigheten vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra en underrättelse till ägaren möjlig.

Dessa bestämmelser gör att det i praktiken blir svårt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen, eftersom det normalt saknas uppgift om vem som äger ett sådant fordon. För att möjliggöra att oregistrerade fordon flyttas bör det enligt regeringens mening införas ett system som innebär att ägaren av ett sådant fordon i normalfallet inte skall behöva underrättas personligen om flyttningsbeslutet.

Av 9 § förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall följer att om någon annan myndighet än polismyndigheten beslutat eller verkställt en flyttning så skall denne genast underrätta polismyndigheten. Vägverket har föreslagit ett system som innebär att bestämmelsen i förordningen kompletteras med en skyldighet för den myndighet som meddelar beslut om att flytta ett oregistrerat fordon omedelbart kungör beslutet genom anslag i myndighetens lokaler.

Den naturliga reaktionen hos den som inte återfinner sitt fordon där det parkerades är att vända sig till polisen. Det av Vägverket föreslagna systemet innebär att ägaren då kan få besked om att fordonet har flyttats. Härtill kan ägaren av fordonet få besked om flyttningen om han eller hon vänder sig till den myndighet som har meddelat beslutet om att flytta fordonet. Ägaren får således två kanaler att erhålla information om flyttningen. Enligt regeringens bedömning torde ägarens möjlighet att få information om flyttningen härigenom vara tillgodosett, utan att dennes rättssäkerhet sätts i fara.

I vissa fall kan det dock genom t.ex. en namnskylt eller liknande på ett oregistrerat fordon klart framgå vem som äger fordonet. I ett sådant fall är det rimligt att den myndighet som fattar beslut om att flytta fordonet underrättar ägaren på samma sätt som i dag sker i fråga om registrerade fordon. En bestämmelse med detta innehåll bör som Lagrådet föreslår tas in i 5 § första stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall.

Enligt 4 § första stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall flyttning av ett fordon som inte är fordonsvrak utföras så att det inte tillfogas onödig skada. Som påpekas av JO torde denna bestämmelse inte täcka det fallet att en cykel eller en moped är fastlåst i t.ex. en lyktstolpe med en låsanordning som inte kan anses utgöra en del av fordonet. Det

bör därför av bestämmelsen framgå att inte heller till fordonet hörande Prop. 2002/03:105 föremål, t.ex. låsanordningar, får tillfogas onödig skada.

Vidare följer det av 4 § andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall att när ett fordon förvaras på en särskild uppställningsplats så skall nödvändiga åtgärder vidtas för att det inte skadas eller brukas obehörigen under förvaringen. Någon motsvarande bestämmelse vid s.k. kort flyttning, dvs. när fordonet flyttas till plats så nära den plats där det anträffades att det lätt kan återfinnas, finns inte. Det torde dock vara uppenbart, utan att det nämns i lagen, att om ett lås brutits för att möjliggöra en kort flyttning det åligger den som flyttat fordonet att vidta åtgärder så att det inte brukas obehörigen. Den omständigheten att lagens bestämmelser anpassas så att oregistrerade fordon kommer att kunna flyttas, medför enligt regeringens bedömning inte att det på sätt JO förordar är motiverat att förtydliga lagen i nu diskuterat hänseende.

Enligt 9 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall som huvudregel föremål som finns i ett fordon vid tillämpningen av lagen anses höra till fordonet. När det gäller en cykel, eller för den delen även en moped eller motorcykel, kan det naturligtvis finnas föremål i mer eller mindre fast anslutning till fordonet utan att det kan anses utgöra en del av fordonet eller finnas i fordonet. Som exempel kan nämnas ett lås som inte är fast monterat på en cykel och en cykelkorg med eventuellt innehåll som hänger på cykelns styre. Även dessa föremål bör dock omfattas av bestämmelsen i 9 §, som därför bör justeras.

5Utökad möjlighet för markägare att begära flyttning

Regeringens förslag: En markägare ges möjlighet att begära flyttning av registrerade fordon som har parkerats på dennes mark även om han eller hon inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Fordonet får dock inte flyttas förrän sju dagar efter det att fordonsägaren underrättats om att parkeringen är mot markägarens vilja. Om fordonsägaren inte kan anträffas får fordonet flyttas först en månad efter det att markägaren påbörjat försök att underrätta fordonets ägare. Om kostnaderna för flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare skall kostnaderna bäras av den som begärt flyttningen.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I rapporten föreslår Vägverket dock att markägarens utökade möjlighet att begära flyttning av ett fordon skall omfatta även oregistrerade fordon.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Några remissinstanser, bl.a. Svenska parkeringsföreningen och Sveriges fastighetsägareförbund, anser dock att den föreslagna tidsfristen innan fordonet får flyttas är alltför lång i de fall fordonets ägare inte har kunnat anträffas. Enligt några av dessa remissinstanser gäller detta särskilt när fordonet står farligt eller hindrande. Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om förslaget tillräckligt

tydligt anger när tidsfristen innan ett fordon får flyttas börjar löpa i det	Prop. 2002/03:105
fall ägaren inte nås av en underrättelse om att fordonet är uppställt mot
markägarens vilja. När det gäller frågan om vem som skall svara för de
kostnader som uppkommer vid en flyttning framför remissinstanserna
olika uppfattningar. Några remissinstanser, bl.a. Österåkers kommun,
tillstyrker förslaget i rapporten, medan andra instanser, bl.a. Rikspolis-
styrelsen och Stockholms kommun, anser att det allmänna bör bära de
kostnader som inte kan tas ut av fordonets ägare. Några andra remiss-
instanser, bl.a. Svenska kommunförbundet, menar å sin sida att det bör stå
den beslutande myndigheten fritt att ta ut kostnaderna av markägaren
eller själv bära dessa. Rikspolisstyrelsen anser att ordet markägare bör
bytas ut mot något av begreppen ”fastighetsägare” eller ”den som dispo-
nerar marken”.
Skälen för regeringens förslag
Bakgrund
I 2 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall anges i vilka
fall ett fordon får flyttas med stöd av lagen. I första stycket bemyndigas
regeringen att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal
myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ord-
ningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl. Sådana före-
skrifter har regeringen meddelat i 2 § förordningen (1982:198) om flytt-
ning av fordon i vissa fall. I den bestämmelsen finns en lång lista på situ-
ationer när ett fordon får flyttas. Gemensamt för de flesta situationer är
att fordonet är uppställt i strid med föreskrifter om förbud mot stannade
eller parkering. De föreskrifter som avses är bestämmelser om stannade
och parkering i trafikförordningen (1998:1276) eller som meddelas med
stöd av den förordningen. Endast i ett fåtal situationer får ett fordon
flyttas trots att det inte är uppställt i strid mot bestämmelser om
stannande och parkering, nämligen om fordonet är ett fordonsvrak eller
om det står uppställt så att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder upp-
kommer i trafiken.
Gemensamt för de flesta flyttningssituationer som anges i 2 § förord-
ningen om flyttning av fordon i vissa fall är vidare att fordonet är upp-
ställt på en väg eller på någon annan offentlig plats för vilken det finns
föreskrifter om stannande eller parkering. Regelverket om flyttning av
fordon lämnar betydligt mindre utrymme för att flytta ett fordon som är
uppställt på sådan privat mark där lagen (1984:318) om kontrollavgift
vid olovlig parkering är tillämplig. Förutom om fordonet står uppställt så
att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder uppkommer eller om fordo-
net utgör ett fordonsvrak är den enda situationen där detta medges när ett
fordon under minst sju dygn i följd varit parkerat i strid mot förbud eller
villkor, som avses i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, se 2 §
andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall och 2 § 4 och 5
förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.
I 16 § förordningen om flyttning av fordon i vissa fall anges det att be-
slut om att flytta fordon får meddelas och verkställas av polis-
myndigheten. Enligt samma bestämmelse får även kommuner som svarar
för trafikövervakning enligt lagen (1987:24) om kommunal parkerings-	13

övervakning i vissa fall meddela beslut om att flytta ett fordon och verk-	Prop. 2002/03:105
ställa beslutet. En sådan kommun kan bl.a. besluta om att ett fordon skall
flyttas med stöd av 2 § andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa
fall samt därefter verkställa ett sådant beslut. Markägaren kan således
inte själv flytta ett fordon, utan får begära att flyttning skall ske hos
någon av de behöriga myndigheterna. Denna myndighet har sedan att
fatta beslut i frågan och för det fall man beslutar att flytta fordonet även
verkställa flyttningen.
Bör markägarens möjlighet att begära flyttning utökas?
Om en markägare varken har förbjudit parkering eller meddelat villkor
för parkering finns det i dag ingen möjlighet att med stöd av regelverket
om flyttning av fordon i vissa fall flytta ett fordon som ställts upp mot
markägarens vilja annat än om fordonet står uppställt så att fara för
trafikolyckor uppstår eller hinder i trafiken uppkommer eller fordonet
utgör ett fordonsvrak.
Enligt Vägverket är det inte sällan förekommande att ett fordon ställs
upp på enskild mark utan markägarens samtycke, men där denne inte har
förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmel-
serna i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering. Vägverket har där-
för föreslagit att lagen om flyttning av fordon i vissa fall ändras så att den
medger att markägaren kan begära att sådana fordon flyttas. Vägverkets
förslag har vunnit stöd hos remissinstanserna. Även regeringen ansluter
sig till Vägverkets bedömning att möjligheterna för markägare att begära
flyttning av fordon bör utökas.
Enligt Vägverkets förslag skall ett fordon få flyttas först sedan ägaren
av det underrättats om att fordonet är uppställt mot markägarens vilja,
eller i varje fall efter det att markägaren påbörjat sådana underrättelse-
försök. Dessa förfaranderegler innebär att det i praktiken blir svårt att
flytta oregistrerade fordon med stöd av bestämmelsen. Bestämmelsen bör
därför uttryckligen inskränkas till att gälla endast registrerade fordon.
Det kan härvid konstateras att oregistrerade fordon, såsom cyklar, ofta
torde kunna flyttas med tillämpning av lagen (1938:121) om hittegods i
det fall de varit uppställda under en längre tid på enskild mark.
Det är viktigt att den utökade möjlighet för markägare att begära flytt-
ning av fordon som nu föreslås förenas med sådana bestämmelser om när
flyttning av ett fordon får ske som tar till vara fordonsägarens rättssäker-
het. En förutsättning för att ett fordon skall få flyttas i den nu aktuella
situationen måste naturligtvis vara att fordonets ägare är medveten om att
markägaren inte tillåtit parkeringen och därför inte accepterar att fordo-
net står uppställt på dennes mark. Vägverket har därför föreslagit att
flyttning får ske först sedan ägaren har underrättats om att fordonet är
uppställt mot markägarens vilja och det efter denna underrättelse förflutit
minst sju dagar. Med ett sådant system kommer fordonsägaren enligt
Vägverkets bedömning att få en tillräckligt lång tid på sig att själv flytta
fordonet innan ett beslut om flyttning får meddelas och flyttningen verk-
ställas. Med hänsyn härtill ansluter sig regeringen till Vägverkets förslag.
Det torde dock förekomma fall där ägaren till ett fordon som är upp-
ställt mot markägarens vilja av olika skäl inte kan anträffas. Som Väg-
verket konstaterar bör det även i dessa fall vara möjligt för markägaren	14

att begära att fordonet skall flyttas. För att tillvarata fordonsägarens rätt	Prop. 2002/03:105
bör dock tiden från det att markägaren inleder sina försök att underrätta
fordonsägaren vara längre än i de fall fordonets ägare nås av mark-
ägarens underrättelse. Vägverket har föreslagit att tiden skall vara en
månad. Flera remissinstanser anser att detta är en alltför lång tid, särskilt
om fordonet står farligt eller hindrande. Sveriges fastighetsägareförbund
menar att fordonet bör kunna flyttas redan efter två veckor. Enligt för-
bundet tillgodoses fordonets ägare genom den skyldighet som finns för
den myndighet som har verkställt en flyttning att underrätta fordons-
ägaren om att fordonet har flyttats.
Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen, dvs. fordons-
ägarens rättsäkerhet å ena sidan och markägarens intresse att inte mot sin
vilja behöva ha fordon uppställda på sin mark å den andra, finner reger-
ingen att den av Vägverket föreslagna tidsfristen är rimlig. I det fall
markägaren inte lyckas anträffa fordonsägaren bör alltså en månad för-
flyta innan fordonet får flyttas. Det bör härvid anmärkas att fordon som
står uppställda så att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder upp-
kommer i trafiken eller som utgör fordonsvrak redan i dag kan flyttas
omedelbart med stöd av 2 § 4 och 5 samt 4 § förordningen om flyttning
av fordon i vissa fall.
Vägverket har föreslagit att den månadslånga tidsfristen skall börja
löpa när markägaren påbörjar sitt försök att underrätta fordonsägaren.
Kammarrätten i Jönköping ställer sig tveksam till om detta ger en till-
räckligt tydlig anvisning om vad som avses. Det kan konstateras att de
flyttningar av fordon som nu diskuteras sker huvudsakligen i mark-
ägarens intresse och därför endast kommer att kunna initieras av denne.
Det är därför rimligt att ställa krav på markägaren att i samband med att
denne begär att ett fordon skall flyttas visar att alla förutsättningar härför
är uppfyllda. Regeringen har för avsikt att, på sätt Umeå tingsrätt före-
slagit, komplettera förordningen om flyttning av fordon i vissa fall med
en bestämmelse med detta innehåll. En av de förutsättningar som skall
vara uppfyllda är alltså att markägaren kan visa att det har förflutit en
månad från det att han eller hon inledde sitt försök att underrätta
fordonsägaren. Detta kan ske t.ex. genom ett brev som återsänts därför
att mottagaren är okänd eller genom ett bevis om att ett brev sänts till
fordonsägaren.
Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att Vägverkets för-
slag är tillräckligt tydligt för att en ändamålsenlig tillämpning av
bestämmelsen skall vara möjlig.
Vem skall bära kostnaderna för fordonsflyttningen?
I 7 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall regleras vem som skall stå
för de kostnader som uppkommer i samband med att ett fordon flyttas.
Enligt huvudregeln skall kostnaderna belasta ägaren av fordonet. Kost-
nader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten, eller om
flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av
kommunen. Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket lagen
om flyttning av fordon i vissa fall skall dock sådana kostnader som inte
kan tas ut av fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall
flyttas, dvs. markägaren. Vägverket har föreslagit att samma	15

bestämmelse skall tillämpas när fordon flyttas med stöd av den utvidgade	Prop. 2002/03:105
rätten för markägare att begära att fordon flyttas.
Flera remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen och Stockholms
kommun, har ifrågasatt om enskilda markägare som begär att ett fordon
skall flyttas över huvud taget bör bära något kostnadsansvar. Enligt dessa
remissinstanser är det rimligt att det allmänna står kostnaderna även i
dessa fall. Andra remissinstanser, bl.a. Österåkers kommun, anser i likhet
med Vägverket att markägaren bör stå kostnaderna när denne har begärt
flyttningen. Några remissinstanser, bl.a. Svenska kommunförbundet,
menar att den nuvarande bestämmelsen om markägarens kostnadsansvar
bör ändras så att den myndighet som har verkställt flyttningen får välja
om kostnaden skall bäras av markägaren eller myndigheten.
Enligt regeringens bedömning är det rimligt att markägaren så långt
möjligt vet hur en eventuell flyttning av ett fordon kommer att påverka
honom eller henne i ekonomiskt avseende. Visserligen kommer mark-
ägaren aldrig i förväg att veta om kostnaderna kan komma att tas ut av
fordonsägaren, men markägaren bör åtminstone veta vad som händer om
detta misslyckas. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att den av
Svenska kommunförbundet föreslagna ändringen av reglerna bör genom-
föras. Frågan är då vem som skall stå kostnader som inte kan tas ut av
fordonsägaren, markägaren som har begärt flyttningen eller det allmänna.
I samband med att den flyttningsgrund som anges i 2 § andra stycket
lagen om flyttning av fordon i vissa fall infördes i lagen diskuterades
kostnadsansvaret, se prop. 1983/84:104 s. 29 f. Det föredragande stats-
rådet anförde då följande.
Jag anser alltså att det är ett allmänt intresse att fordon som har parkerats olov-
ligt på tomtmark kan flyttas. Några skäl att i fråga om beslutanderätt eller rätt att
verkställa beslut särbehandla sådana flyttningsfall anser jag därför inte föreligga.
Eftersom flyttning från tomtmark emellertid också ofta sker i markägarens in-
tresse menar jag att det allmänna inte med nödvändighet måste stå för sådana
flyttningskostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren. Om flyttning av ett
fordon sker på begäran av en markägare bör denne därför stå de kostnader som
inte kan tas ut av fordonsägaren.
Regeringen, som konstaterar att remissinstanserna har olika upp-
fattning om hur ansvaret för de kostnader som uppkommer när ett fordon
flyttas bör fördelas, finner inte anledning att nu göra någon annan be-
dömning än den som gjordes år 1984.
Bör begreppet markägare användas i lagen om flyttning av fordon i vissa
fall?
Vägverket föreslår att begreppet markägare förs in i 2 § lagen om flytt-
ning av fordon i vissa fall. Rikspolisstyrelsen menar att det kan ifråga-
sättas om inte något av begreppen ”fastighetsägare” eller ”den som
disponerar marken” borde användas i stället för ordet markägare. Enligt
Rikspolisstyrelsen är de båda av styrelsen föreslagna begreppen mer pre-
cisa än begreppet markägare.
Begreppet markägare förekommer redan i dag i lagen om kontroll-
avgift vid olovlig parkering. I förarbetena till den lagen diskuteras den av
Rikspolisstyrelsen nu väckta frågan, se prop. 1983/84:104 s. 17 och 38 ff.	16

Det föredragande statsrådet anför i propositionen att rätten att ta ut Prop. 2002/03:105 kontrollavgift bör tillerkännas den som på grund av äganderätt eller avtal

har rätt att förfoga över mark eller byggnader. Dessa personer gavs i det förslag till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering som remitterades till Lagrådet den gemensamma beteckningen markägare. Lagrådet föreslog vid sin granskning att beteckningen ”markägare” skulle bytas ut mot ”fastighetsägare”. Enligt Lagrådet svarade den sistnämnda beteckningen bättre mot de fall då parkering sker i parkeringshus eller i annan byggnad. I sin anmälan av Lagrådets yttrande inför regeringen anförde det föredragande statsrådet följande.

Uttrycken markägare och område i det remitterade förslaget syftar på en varierad personkrets och varierade typer av parkeringsytor. Jag anser inte att de av lagrådet föreslagna benämningarna fastighet och fastighetsägare bättre än markägare och område uttrycker vad som åsyftas. Man bör också, enligt min mening, undvika den association till begreppet registerfastighet och fastighetsrätt som ordet ”fastighet” otvivelaktigt leder till. Jag kan därför inte biträda lagrådets förslag till byte av terminologi.

Regeringen anslöt sig till föredragandens överväganden.

Det har inte framkommit att användningen av begreppet markägare har vållat något problem vid rättstillämpningen. Regeringen saknar därför även i denna fråga anledning att nu göra någon annan bedömning än den som gjordes i den angivna propositionen.

Bestämmelserna om markägare i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering gäller enligt 2 § andra stycket också den som på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom området. Som exempel på sådana personer kan nämnas arrendatorer och tomträttshavare, se prop. 1983/84:104 s. 17. För att lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall omfatta även dessa personer bör på sätt Lagrådet förordar i lagen tas in en bestämmelse motsvarande 2 § andra stycket lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering.

6	Kortare tid för övergång av äganderätten

Regeringens bedömning: Inga ändringar bör göras i de nuvarande be-
stämmelserna om när äganderätten till ett flyttat fordon övergår till den
som har verkställt flyttningen.
	Rapportens förslag: I rapporten föreslås att om det flyttade fordonet
uppenbart har ett mycket lågt värde och ägaren till det inte har kunnat
anträffas skall äganderätten till fordonet övergå till den som har verkställt
flyttningen en månad efter det att uppgifter om flyttningen har kungjorts.
	Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har ingen erinran mot att tiden innan äganderätten till ett flyttat fordon
övergår förkortas i vissa fall. Några instanser är emellertid tveksamma
till förslaget. Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms kommun och
Svenska parkeringsföreningen menar alla att rekvisitet ”mycket lågt
värde” kan leda till tolknings- och tillämpningsproblem. Enligt Stock-
holms kommun kommer förslaget inte ge önskat resultat och snarare		17

komplicera handläggningen än att förenkla den. Både Stockholms Prop. 2002/03:105 kommun och Svenska parkeringsföreningen menar i stället att tiden

innan äganderätten övergår bör kunna förkortas för samliga fordon.

Skälen för regeringens bedömning: I 6 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall finns bestämmelser om att fordon som har flyttats till en särskild förvaringsplats under vissa förutsättningar tillfaller kommunen, om flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, och i annat fall staten. Beroende på om fordonets ägare är känd eller inte är den tid innan äganderätten övergår olika lång. I det fall ägaren av ett fordon inte är känd övergår äganderätten när tre månader har förflutit från den dag kungörelse om flyttning av fordonet skedde enligt 5 §. Om ägaren är känd övergår i stället äganderätten en månad efter det att ägaren underrättats om flyttningen. Fordonet tillfaller vidare den som har verkställt flyttningen om ägaren får anses ha gett upp sin rätt till fordonet. Ett fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

Vägverket har föreslagit att den tid om tre månader innan äganderätten till ett fordon övergår om fordonets ägare inte är känd skall förkortas till en månad i det fall fordonet uppenbart har ett mycket lågt värde. Som flera remissinstanser har pekat på är rekvisitet ”uppenbart har ett mycket lågt värde” vagt och öppet för tolkning. Detta kan leda till tillämpningsproblem för de myndigheter som verkställer flyttningsbesluten. Det kan inte heller uteslutas att de olika myndigheterna gör olika bedömning av rekvisitet och att en praxis som inte är enhetlig för hela landet därför växer fram. Detta bör enligt regeringen undvikas. Med hänsyn härtill anser regeringen att Vägverkets förslag i denna del inte bör genomföras. Regeringen är av rättssäkerhetsskäl inte heller beredd att föreslå en generell förkortning av tiden innan äganderätten övergår i de fall fordonets ägare inte har kunnat underrättas om flyttningen.

7		Överklagande

	Regeringens bedömning: Frågan om beslut enligt lagen (1982:129)
	om flyttning av fordon i vissa fall bör kunna överklagas, och i så fall i
	vilken ordning, bör övervägas ytterligare.
		Rapportens förslag: I rapporten diskuteras inte frågan om det bör in-
föras en möjlighet att överklaga beslut enligt lagen (1982:129) om flytt-
ning av fordon i vissa fall.
		Remissinstanserna: Justitieombudsmannen (JO) ifrågasätter om inte
en möjlighet till överprövning – i enkel form – av beslut som fattas med
stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall bör införas. Kammar-
rätten i Jönköping anser att beslut om flyttning av fordon bör kunna bli
föremål för prövning i domstol inte endast genom att talan förs i allmän
domstol om skadestånd. Övriga remissinstanser har inte berört frågan om
överklagande.
		Skälen för regeringens bedömning: Enligt 10 § lagen om flyttning av
fordon i vissa fall får beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen inte överklagas. Vägverket har i rapporten			18

inte föreslagit några ändringar i möjligheten att överklaga och inte heller	Prop. 2002/03:105
närmare diskuterat överklagandeförbudet.
Under remissbehandlingen av Vägverkets rapport har två remiss-
instanser – Justitieombudsmannen (JO) och Kammarrätten i Jönköping –
väckt frågan om det inte bör vara möjligt att överklaga i vart fall vissa
beslut som fattas med stöd av reglerna om flyttning av fordon.
JO menar att det av rättssäkerhetsskäl bör införas någon slags möjlig-
het till överprövning i enklare form. Enligt JO torde av effektivitetsskäl
en överprövning i allmänhet inte komma i fråga på det sättet att ett över-
klagande skulle få hindra beslutets verkställande. JO anser därför att
rätten till överklagande skulle kunna knytas till fordonsägarens skyldig-
het att ersätta kostnaden för flyttning m.m.
Kammarrätten i Jönköping motiverar sitt ställningstagande med att det
följer av Sveriges åtaganden enligt artikel 6.1 i den europeiska konven-
tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-
läggande friheterna att beslut om flyttning av fordon måste kunna bli
föremål för domstols prövning på annat sätt än att fordonsägaren för
talan om skadestånd i allmän domstol.
Redan 1967 års lag om flyttning av fordon i vissa fall innehöll ett
överklagandeförbud. Detta förbud fördes år 1982 över till den nuvarande
lagen. I förarbetena till 1967 års lag diskuteras frågan om beslut enligt
lagen bör få överklagas. Med anledning av att flera remissinstanser ansåg
att det borde vara möjligt att anföra besvär över beslut som fattas med
stöd av lagen anförde den föredragande departementschefen följande
(prop. 1967:107 s. 47):
Besvärsrätten måste enligt min mening anses sakna praktisk betydelse när det
gäller möjligheterna för en fordonsägare att förekomma flyttning. För att syftet
med lagen skall tillgodoses måste flyttning som är omedelbart påkallad kunna
ske utan hinder av anförda besvär. När verkställigheten kan uppskjutas, bör äga-
ren, om det kan ske, beredas tillfälle att själv flytta fordonet. En erinran om detta
torde få tas in i tillämpningsföreskrifterna.
Den enskildes intresse av att kunna få ett beslut om flyttning prövat måste
därför praktiskt sett begränsa sig till frågor om skadestånd eller om skyldighet
för myndighet att utan ersättning för flyttningskostnad utlämna ett fordon, som
förvaras på särskild uppställningsplats. Frågor om skadestånd bör inte avgöras i
administrativ ordning. Detsamma gäller i fråga om skyldigheten att betala
flyttningskostnader och kostnadernas storlek.
Jag ansluter mig därför till förslaget i promemorian och förordar, att talan i
administrativ väg inte skall få föras mot beslut enligt lagen.
Även i förarbetena till 1982 års lag berörs frågan om överklagande.
Vid lagrådsbehandlingen av regeringens förslag till lag om flyttning av
fordon i vissa fall anförde Lagrådet att om regeringen avsåg att ett
överklagandeförbud skulle gälla även enligt den nya lagen, ett sådant
förbud borde tas in i lagen (se prop. 1981/82:65 s. 14). Med anledning av
Lagrådets påpekande fördes den nuvarande 10 § in i lagen om flyttning
av fordon i vissa fall.
Det bör inledningsvis anmärkas att det trots överklagandeförbudet
finns flera möjligheter för fordonsägaren att få beslut som fattas med stöd
av bestämmelserna om flyttning av fordon prövade av domstol. Detta kan
ske genom att han eller hon väcker talan vid allmän domstol mot den
myndighet som beslutat om flyttningen med yrkande om skadestånds-	19

ersättning. Sådan talan har varit föremål för domstols prövning, se bl.a. Stockholms tingsrätts mål T 480/78 och T 860/78. Vidare kan fordonsägaren föra talan vid allmän domstol om att få tillbaka fordonet. I samband med en sådan talan kan ägaren dessutom begära ett interimistiskt beslut om att fordonet inte får säljas. Slutligen kan fordonets ägare åstadkomma en domstolsprövning av skyldigheten att ersätta kostnaderna för flyttningen. Ett beslut om ersättningsskyldigheten utgör ingen exekutionstitel, varför den som har rätt till ersättningen måste väcka talan vid domstol med yrkande om att tillerkännas ersättningen för det fall ägaren vägrar att betala.

Sammantaget finner regeringen att de möjligheter till domstolsprövning som står till buds uppfyller de krav som artikel 6.1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer. Trots detta kan det finnas anledning att närmare överväga om några av dessa beslut bör kunna överklagas.

I likhet med JO och i enlighet med departementschefens tidigare citerade resonemang i prop. 1967:107 konstaterar regeringen att effektivitetsskäl talar mot att införa en möjlighet att överklaga ett beslut om flyttning av fordon med den verkan att överklagandet hindrar verkställighet. Man skulle dock med förebild i annan lagstiftning kunna tänka sig att det fanns en möjlighet att överklaga ett beslut om flyttning av fordon, men att detta beslut inte skulle hindra verkställighet. Ett sådant system skulle dock knappast stärka fordonsägarnas rättssäkerhet. När överklagandet väl prövas torde nämligen fordonet i de allra flesta fall redan vara flyttat.

Däremot kan det som JO anför finnas anledning att överväga en möjlighet för fordonsägaren att överklaga skyldigheten enligt 7 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall att ersätta kostnaden för flyttningen av ett fordon m.fl. kostnader. JO föreslår att den myndighet som flyttat fordonet på invändning från fordonsägaren om att förutsättningar för flyttning inte förelegat skulle vara skyldig att meddela ett beslut i ersättningsfrågan. Detta beslut skulle sedan enligt JO:s förslag kunna överklagas hos t.ex. allmän förvaltningsdomstol eller polismyndighet.

Regeringen konstaterar för sin del att det är långt ifrån självklart hur en överklagandeordning bör konstrueras och att en rad faktorer måste beaktas för att finna en lämplig ordning. Som exempel kan nämnas att en ordning för överklagande bör samordnas med den ordning som gäller för överprövning av felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Enligt 2 § förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall krävs det nämligen i de flesta fall att ett fordon är uppställt i strid med föreskrifter om stannande eller parkering för att det skall få flyttas. Det innebär att det inte är ovanligt att ett fordon åsatts en eller flera felparkeringsanmärkningar innan det flyttas. Om man har två olika ordningar för prövningen av överklagande av beslut enligt lagen om flyttning av fordon i vissa fall och av felparkeringsavgifter finns risken för att två olika instanser prövar samma grundläggande fråga, dvs. om fordonet har varit uppställt i strid med en föreskrift om stannande eller parkering. Detta skapar en risk för att instanserna kommer till olika slut. Ett sådant system bör naturligtvis så långt möjligt undvikas. Bilden kompliceras dessutom av att Polisverksamhetsutredningen i sitt delbetänkande Polisverksamhet i förändring (SOU 2002:70) har föreslagit

Prop. 2002/03:105

att ordningen för överprövning av felparkeringsavgifter modifieras. Det Prop. 2002/03:105 förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sammanfattningsvis är frågan om överklagande så komplicerad att den enligt regeringens bedömning behöver utredas vidare. Denna omständighet bör dock inte förhindra att de förslag regeringen nu tagit upp i propositionen genomförs.

8 Viss justering i yrkestrafiklagen (1998:490)

Regeringens förslag: I 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) läggs ordet ”om” till i inledningen av första stycket andra punkten.

Skälen för regeringens förslag: Vid den ändring av 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen som gjordes i samband med att den nya fordonslagen (2002:574) beslutades föll av misstag ordet ”om” bort i inledningen av första stycket 2 (se prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:TU13, rskr. 2001/02:80 och SFS 2002:580). Regeringen föreslår att detta misstag nu rättas till.

9 Ikraftträdande och konsekvenser av förslagen

Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av tiden för riksdagsbehandlingen av förslagen bör ändringarna lämpligen träda i kraft den 1 januari 2004.

Konsekvenser av förslagen

I denna proposition föreslås bl.a. att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare föreslås att vissa av lagens bestämmelser anpassas till att vissa fordon som kan flyttas inte är registrerade, varför dess ägare normalt inte är känd för den som verkställer flyttningen. Det är inte osannolikt att dessa förtydliganden leder till att antalet fordon som flyttas med stöd av lagen ökar. Även den utökade möjligheten för markägare att begära flyttning som föreslås kan leda till att fler fordon än i dag kommer att flyttas. Eftersom i första hand fordonsägaren eller den som har begärt flyttningen skall ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall kommer det ökade antalet fordon som flyttas inte att leda till ökade kostnader för de myndigheter som verkställer flyttningarna.

Författningskommentar

Prop. 2002/03:105

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

1 §

I första stycket har det införts en definition av begreppet registrerat fordon. Denna definition, som skiljer sig något från den definition av registrerat fordon som finns i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, är nödvändig när särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Vidare har definitionen av begreppet fordon anpassats till definitionen av samma begrepp i den lydelse av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner som träder i kraft den 1 maj 2003 (se SFS 2002:583). I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i första stycket i syfte att öka läsbarheten av bestämmelsen.

Bestämmelsen i tredje stycket, som tagits in i lagen på inrådan av Lag-
rådet, är ny och är föranledd av att begreppet markägare införs i lagen, se
avsnitt 5. Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som finns i 2 §
andra stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.
Som exempel på personer som omfattas av bestämmelsen kan nämnas
arrendatorer och tomträttshavare, se prop. 1983/84:104 s. 17. Angående
tolkningen av begreppet markägare, se kommentaren till 2 §.
2 §
I andra stycket har det i förtydligande syfte införts en hänvisning till de
relevanta paragraferna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering. Detta innebär dock ingen ändring i sak.
Tredje stycket är nytt och innehåller en bestämmelse som ger en mark-
ägare möjlighet att begära flyttning av ett registrerat fordon även om han
eller hon inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering
enligt bestämmelserna i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5. I det avsnittet diskuteras även be-
greppet markägare. Begreppet har här samma innebörd som i lagen om
kontrollavgift vid olovlig parkering. Se vidare kommentaren till 1 §. Det
bör anmärkas att den nya bestämmelsen inte hindrar att markägaren an-
söker om handräckning enligt lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning i syfte att fordonet flyttas.
Den nya bestämmelsen i tredje stycket är begränsad till att avse regi-
strerade fordon. Oregistrerade fordon, t.ex. cyklar, som står uppställda på
markägarens mark mot dennes vilja kan i många fall efter en viss tid
flyttas med stöd av lagen (1938:121) om hittegods.
För att ett fordon skall få flyttas med stöd av den nya bestämmelsen
skall markägaren så långt möjligt försöka att underrätta fordonets ägare
om att det inte får vara parkerat på platsen. Regeringen avser att kom-
plettera förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall med
en bestämmelse om att markägaren i samband med att han eller hon
begär att fordonet skall flyttas är skyldig att visa att samtliga förutsätt-
ningar för en flyttning är uppfyllda. Markägaren måste alltså visa att for-	22
	22

donets ägare underrättats om att fordonet inte får vara parkerat på platsen eller, i det fall fordonets ägare inte har kunnat anträffas, när markägaren påbörjade försöken med att underrätta fordonsägaren. Att fordonsägaren underrättats kan visas t.ex. genom ett mottagningsbevis. I det fall markägaren skall visa när han eller hon påbörjat försöken att underrätta fordonsägaren kan det ske genom t.ex. ett brev ställt till ägarens adress enligt vägtrafikregistret som har återsänts på grund av att adressaten är okänd. En annan möjlighet att visa detta är någon form av bevis om att ett brev sänts till fordonets ägare.

4 §

Ändringen i paragrafen är föranledd av att särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Av tillägget i första stycket framgår att även föremål som hör till ett fordon, t.ex. ett lås som inte är fast monterat på en cykel, inte får tillfogas onödig skada när fordonet flyttas. Bestämmelsen hindrar inte att t.ex. ett lås som låser fast en cykel vid en lyktstolpe bryts om det är enda möjligheten att lossa cykeln från stolpen.

5 §

Ändringarna i paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, är föranledda av att särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Enligt den nya bestämmelsen i andra meningen i första stycket skall den myndighet som meddelat ett beslut om att flytta ett oregistrerat fordon underrätta ägaren om det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som äger fordonet. Eftersom det omedelbart skall framgå vem som äger fordonet för att en underrättelseskyldighet skall inträda krävs det att märkningen etc. är tydlig och klart framgår vid en snabb kontroll av fordonet. Bestämmelsen skall tillämpas även om märkningen inte finns på själva fordonet utan på t.ex. fordonets last.

6 §

För att öka läsbarheten av paragrafen har de olika bestämmelserna angivits i punktform. I sak är bestämmelsen oförändrad.

7 §

Ändringen innebär dels att ordet ”statsverket” har bytts ut mot ”staten”, dels ett tillägg med anledning av att markägarens möjligheter att begära flyttning av fordon utökas. Det sistnämnda tillägget innebär att sådana kostnader för flyttningen som inte kan tas ut av fordonets ägare skall bäras av markägaren. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.

9 §

Med anledning av att särskilda regler för flyttning av oregistrerade fordon, i praktiken mopeder klass II och cyklar, införs i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall har det i paragrafen lagts till att även föremål som finns på ett fordon vid tillämpningen av lagen skall anses höra till fordonet. Som exempel på sådana föremål kan nämnas ett lås som inte är fast monterat på en cykel och en cykelkorg med eventuellt innehåll som hänger på cykelns styre. Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, behandlas i avsnitt 4.

Prop. 2002/03:105

10.2	Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen	Prop. 2002/03:105
	(1998:490)

Ändringen innebär att ordet ”om” har lagts till i inledningen av 6 kap. 7 § första stycket 2.

Rapportens lagförslag

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §
I denna lag förstås med	I denna lag förstås med
fordon: varje anordning som är	1. fordon: varje anordning som
eller varit försedd med hjul, band	är eller har varit försedd med hjul,
eller medar och som inrättats för	band eller medar och som in-
färd på marken på annat sätt än på	rättats för färd på marken på
skenor,	annat sätt än på skenor,
fordonsvrak: fordon som med	2. registrerat fordon:	fordon
hänsyn till sitt skick, den tid under	som är upptaget i bilregistret, det
vilken det har stått på samma plats	militära fordonsregistret	eller
eller andra omständigheter måste	motsvarande utländska register
anses övergivet och som uppen-	3. fordonsvrak: fordon som med
barligen har ringa eller inget	hänsyn till sitt skick, den tid under
värde.	vilken det har stått på samma plats
	eller andra omständigheter måste

anses övergivet och som uppenbarligen har ringa eller inget värde.

havaren och i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.
			2 §
Regeringen	bemyndigas	att	Regeringen		bemyndigas	att
meddela föreskrifter om rätt för			meddela föreskrifter om rätt för
statlig eller kommunal myndighet			statlig eller kommunal myndighet
att flytta fordon i särskilt angivna			att flytta fordon i särskilt angivna
fall, när det behövs för ordningen			fall, när det behövs för ordningen
och säkerheten i trafiken eller av			och säkerheten i trafiken eller av
naturvårdsskäl.			miljövårdsskäl.
Har ett fordon under minst sju			Har ett fordon under minst sju
dygn i följd varit parkerat i strid			dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor, som avses			mot sådant förbud eller villkor,
i lagen (1984:318) om kontroll-			som avses i 1 § och som har till-
avgift vid olovlig parkering, får			kännagivits	enligt 3 § lagen
flyttning ske även om sådana för-			(1984:318)	om	kontrollavgift	vid
hållanden som	anges i	första	olovlig parkering, får flyttning ske

stycket inte föreligger.					även om sådana förhållanden som					Prop. 2002/03:105
					anges i första	stycket		inte	före-	Bilaga 1
					ligger.
					Fordon får också flyttas i andra
					fall än som anges i andra stycket,
					om det varit parkerat på annans
					mark under minst sju dygn i följd
					efter det att fordonets ägare
					underrättats av markägaren om att
					fordonet inte får vara parkerat på
					platsen. Kan fordonet ägare inte
					anträffas får flyttning ske om for-
					donet varit uppställt under minst
					en månad i följd efter det att
					markägaren	påbörjat		försöken
					med att underrätta fordonsägaren.
Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela
tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av for-
don.
					5 §
När ett beslut om flyttning har					När ett beslut om flyttning av
meddelats,		skall den	myndighet		registrerat fordon har			meddelats,
som meddelat beslutet underrätta					skall den myndighet som meddelat
ägaren så snart det kan ske. I fråga					beslutet underrätta ägaren så snart
om fordon som innehas med					det kan ske. I fråga om fordon som
nyttjanderätt för bestämd tid om					innehas med nyttjanderätt för be-
minst ett år skall även den som har					stämd tid om minst ett år skall
upplåtit nyttjanderätten (uthyraren)					även den som har upplåtit
underrättas.					nyttjanderätten	(uthyraren) under-
					rättas.
Om ett fordon har flyttats till en					Om ett fordon som inte är regi-
särskild	uppställningsplats			och	strerat eller om ett registrerat for-
ägaren inte har kunnat anträffas,					don har flyttats till en särskild
skall den myndighet som verkställt					uppställningsplats och ägaren inte
flyttningen		kungöra	den genom		har kunnat anträffas, skall den
anslag	i	myndighetens		lokal.	myndighet som verkställt flytt-
Myndigheten skall också vidta de					ningen kungöra den genom anslag
fortsatta undersökningar och åt-					i myndighetens lokal. Myndig-
gärder som kan anses påkallade					heten skall också vidta de fortsatta
för att göra underrättelse möjlig.					undersökningar och		åtgärder		som
					kan anses påkallade		för att		göra

underrättelse till ägare av registrerat fordon möjlig.

				6 §
Är ägaren av ett fordon som				Fordon som förvaras på sär-
förvaras	på	en	särskild	skild uppställningsplats		tillfaller
uppställningsplats		inte	känd, när	kommunen om beslutet om flytt-
tre månader har förflutit från den				ning har verkställts av en
dag då kungörelse om flyttningen				kommunal myndighet och i annat
skedde i enlighet med 5 §, eller har				fall staten om
fordonet inte avhämtats inom en				1. ägaren av ett registrerat for-
månad från det underrättelse som				don har underrättats om flytt-
är föreskriven i 5 § delgavs ägaren				ningen och inte hämtat fordonet
eller måste ägaren annars anses ha				inom en månad efter det att under-
uppgett sin rätt till fordonet, till-				rättelsen delgavs ägaren
faller det kommunen, om beslutet				2. ägaren av ett registrerat for-
har verkställts av en kommunal				don inte har kunnat anträffas och
myndighet, och i annat fall staten.				tre månader förflutit sedan den
				dag då kungörelse skedde enligt
				5 §. Har fordonet uppenbart			ett
				mycket lågt värde, utan att vara
				fordonsvrak,	är tidsgränsen		en
				månad.
				3. Ägaren av fordon som inte är
				registrerat inte har hämtat fordo-
				net inom tre månader efter det att
				kungörelse skedde enligt 5 §, eller
				4. Ägaren	uppenbart	får anses
				ha uppgett sin rätt till fordonet

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 §

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värderas av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader, som inte tas ut av	Kostnader, som inte tas ut av
ägaren, skall bäras av statsverket	ägaren, skall bäras av statsverket
eller, om flyttningsbeslutet har	eller, om flyttningsbeslutet har
verkställts av kommunal myndig-	verkställts av kommunal myndig-
het, av kommunen. Vid flyttning	het, av kommunen. Vid flyttning
enligt 2 § andra stycket skall så-	enligt 2 § andra och tredje styck-
dana kostnader i stället bäras av	ena skall sådana kostnader i stället
den som påkallat flyttningen.	bäras av den som påkallat flytt-
	ningen.

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från

ersättningsskyldigheten.
	9 §
Föremål som finns i ett fordon	Föremål som finns i ett fordon
anses vid tillämpningen av denna	anses vid tillämpningen av denna

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I denna lag finns också bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2002/03:105

Bilaga 2

Följande remissinstanser har yttrat sig över Vägverkets rapport av uppdraget att göra en samlad översyn av bestämmelserna om flyttning av fordon. Justitieombudsmannen (JO), Hovrätten för Västra Sverige, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Naturvårdsverket, Stockholms kommun, Malmö kommun, Österåkers kommun, Fagersta kommun, Bollnäs kommun, Svenska kommunförbundet, Motormännens riksförbund, Svenska parkeringsföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen och Sveriges bilskrotares riksförbund.

Göteborgs kommun, Cykelfrämjandet, Svenska transportarbetareförbundet, Svenska åkeriförbundet, Stockholms stads parkerings aktiebolag, Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag, Försäkringsförbundet och RFV Svenska renhållningsverksföreningen har inte inkommit med något remissyttrande.

Förutom av remissinstanserna har yttrande avgivits av Trafikteknik Bengt Wilde AB.

	Lagrådsremissens lagförslag	Prop. 2002/03:105
	Lagrådsremissens lagförslag	Bilaga 3
		Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §
I denna lag förstås med	I denna lag förstås med
fordon: varje anordning som är	1. fordon: varje anordning som
eller varit försedd med hjul, band	är eller har varit försedd med hjul,
eller medar och som inrättats för	band, medar eller liknande och
färd på marken på annat sätt än på	som inrättats	huvudsakligen för
skenor,	färd på marken på annat sätt än på
	skenor,
	2. registrerat	fordon:	fordon
	som är upptaget i vägtrafik-
	registret, det militära fordons-
	registret eller motsvarande ut-
	ländska register,
fordonsvrak: fordon som med	3. fordonsvrak: fordon som med
hänsyn till sitt skick, den tid under	hänsyn till sitt skick, den tid under
vilken det har stått på samma plats	vilken det har stått på samma plats
eller andra omständigheter måste	eller andra omständigheter		måste
anses övergivet och som uppen-	anses övergivet och som uppen-
barligen har ringa eller inget	barligen har ringa eller inget
värde.	värde.

2 §1

Har ett fordon under minst sju	Har ett fordon under minst sju
dygn i följd varit parkerat i strid	dygn i följd varit parkerat i strid
mot förbud eller villkor, som avses	mot sådant förbud eller villkor,
i lagen (1984:318) om kontroll-	som avses i 1 § lagen (1984:318)
avgift vid olovlig parkering, får	om kontrollavgift vid olovlig
flyttning ske även om sådana för-	parkering och som har tillkänna-
hållanden som anges i första	givits enligt 3 § samma lag, får
stycket inte föreligger.	flyttning ske även om sådana för-
1 Senaste lydelse 1984:320.	30

hållanden som anges i första stycket inte föreligger.

Ett registrerat fordon får också flyttas om det varit parkerat på annans mark under minst sju dygn i följd efter det att markägaren underrättat fordonets ägare om att det inte får vara parkerat på platsen. Kan fordonets ägare inte anträffas får fordonet flyttas om det varit uppställt under minst en månad i följd efter det att markägaren påbörjat försök att underrätta fordonsägaren.

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av fordon.

	4 §
Flyttning av fordon som inte är	Flyttning av fordon som inte är
fordonsvrak skall utföras så att de	fordonsvrak skall utföras så att
inte tillfogas onödig skada.	fordonen och föremål som hör till
	dessa inte tillfogas onödig skada.

När fordon förvaras på särskild uppställningsplats, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att de inte skall skadas eller brukas obehörigen under förvaringen.

5 §2

Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den genom anslag i myndighetens lokal. Myndigheten skall också vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig.

När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den genom anslag i myndighetens lokal. Om det flyttade fordonet är registrerat skall myndigheten dessutom vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses motiverade för att underrätta fordonets ägare

2 Senaste lydelse 1993:1419.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 3

om flyttningen.

				6 §
Är ägaren av ett fordon som				Ett fordon som förvaras på en
förvaras	på	en	särskild	särskild uppställningsplats till-
uppställningsplats		inte	känd, när	faller kommunen om beslutet om
tre månader har förflutit från den				flyttning har verkställts av en
dag då kungörelse om flyttningen				kommunal myndighet och i annat
skedde i	enlighet	med	5 §, eller	fall staten om
har fordonet inte avhämtats inom				1. ägaren av ett registrerat for-
en månad från det underrättelse				don har delgivits underrättelse om
som är föreskriven i 5 § delgavs				flyttningen och inte hämtat fordo-
ägaren eller måste ägaren annars				net inom en månad därefter,
anses ha uppgett sin rätt till for-				2. ägaren av ett registrerat for-
donet, tillfaller det kommunen, om				don inte har kunnat anträffas och
beslutet har verkställts av en				tre månader förflutit sedan den
kommunal myndighet, och i annat				dag då kungörelse skedde enligt
fall staten.				5 §,
				3. ägaren av ett fordon som inte

är registrerat inte har hämtat fordonet inom tre månader efter det att kungörelse skedde enligt 5 §, eller

4. ägaren får anses ha uppgett sin rätt till fordonet.

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 §3

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värde dras av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader, som inte tas ut av	Kostnader, som inte tas ut av
ägaren, skall bäras av statsverket	ägaren, skall bäras av staten eller,
eller, om flyttningsbeslutet har	om flyttningsbeslutet har verk-
verkställts av kommunal myndig-	ställts av kommunal myndighet, av
het, av kommunen. Vid flyttning	kommunen. Vid flyttning enligt
enligt 2 § andra stycket skall så-	2 § andra och tredje styckena skall
dana kostnader i stället bäras av	sådana kostnader i stället bäras av
den som påkallat flyttningen.	den som begärt flyttningen.
3 Senaste lydelse 1984:320.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 3

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från	Prop. 2002/03:105
ersättningsskyldigheten.	Bilaga 3

Föremål som finns i ett fordon anses vid tillämpningen av denna lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods.

9 §

Föremål som finns på eller i ett fordon anses vid tillämpningen av denna lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I den lagen finns också bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

	Lagrådets yttrande	Prop. 2002/03:105
	Lagrådets yttrande	Bilaga 4
		Bilaga 4
	Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-03-26
	Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, regeringsrådet
	Marianne Eliason, justitierådet Severin Blomstrand.
	Enligt en lagrådsremiss den 20 mars 2003 (Näringsdepartementet) har
	regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
	ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.
	Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Fredrik Ahlén.
	Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
	1 §
	Genom lagrådsremissens förslag införs begreppet ”markägare” i lagen
	(se förslaget till nytt tredje stycke i 2 §). Vid föredragningen har upp-
	givits att begreppet avses ha samma innebörd i denna lag som det har i
	lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. I
	kontrollavgiftslagen finns en bestämmelse (2 § andra stycket) av inne-
	börd att bestämmelserna i den lagen om markägare gäller också den som
	på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att
	förbjuda parkering inom området. Lagrådet förordar att en motsvarande
	bestämmelse tas in i den nu aktuella lagen, lämpligen som ett nytt sista
	stycke i 1 §.
	5 §
	I paragrafens första stycke föreskrivs enligt gällande lydelse att en
	myndighet som har meddelat ett beslut om flyttning av fordon så snart
	det kan ske skall underrätta fordonets ägare och, i vissa fall, även en ut-
	hyrare av fordonet. Stycket föreslås i remissen ändrat så att underrättelse-
	skyldigheten begränsas till att omfatta fall där flyttningsbeslutet avser ett
	registrerat fordon. I författningskommentaren anmärks att bestämmelsen
	i första meningen av andra stycket – vilken ålägger den myndighet som
	verkställt flyttning till en särskild uppställningsplats att på visst sätt kun-
	göra flyttningen när ägaren inte har kunnat anträffas – inte är begränsad
	till registrerade fordon. Därvid framhålls att om det t.ex. genom en
	namnskylt på ett oregistrerat fordon framgår vem som äger det, den
	myndighet som har flyttat fordonet till en särskild uppställningsplats
	måste försöka nå ägaren med en underrättelse om att fordonet har
	flyttats; först därefter skall flyttningen kungöras.
	Enligt Lagrådets mening kan det inte av den föreslagna lydelsen av para-
	grafen utläsas att en underrättelseskyldighet skall anses föreligga i den
	situation med ett oregistrerat fordon som berörs i författnings-
	kommentaren. Snarare leder den tillämnade ändringen till motsatt slut-
	sats. Ett klargörande i lagtexten synes därför önskvärt. Detta skulle	34
		34

kunna ske t.ex. genom att underrättelseskyldigheten vid meddelande av flyttningsbeslut görs något vidare än vad remissförslaget innebär och därmed täcker in även vissa fall där fråga är om ett oregistrerat fordon. En kompletterande bestämmelse härom skulle kunna tas in som en andra mening i första stycket, varvid stycket förslagsvis skulle ges följande lydelse:

”När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. Detsamma gäller om ett flyttningsbeslut har meddelats avseende ett fordon som inte är registrerat och det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som är fordonets ägare. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.”

9 §

I paragrafen i dess gällande lydelse finns i första meningen en regel om att föremål som finns i ett fordon vid tillämpningen av lagen anses höra till fordonet. I andra meningen finns ett undantag från den regeln innebärande att ett föremål som finns i ett fordonsvrak och som inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet skall behandlas enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I remissen föreslås en utvidgning av regeln i första meningen. Samtidigt införs en ny tredje mening som innehåller en upplysning om att det i lagen om hittegods också finns bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon. Eftersom denna regel inte ger någon anvisning om när respektive lag skall tillämpas framstår den enligt Lagrådets mening som tämligen meningslös; utformningen är möjligen också missvisande. Lagrådet förordar att hänvisningen utgår.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 4

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2003

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Winberg, Ulvskog, Lindh, Östros, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson J. O., Karlsson H., Nykvist, Nuder, Johansson, Hallengren, Björklund

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar proposition 2002/03:105 Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m.m.

Prop. 2002/03:105

Rättsdatablad			Prop. 2002/03:105

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EG-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i lagen	2 och 7 §
(1982:129) om flyttning
av fordon i vissa fall