Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:72 Digitala TV-sändningar i sin helhet.
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen under senhösten 2003 med en ny mer utförlig och genomarbetad proposition om marksänd digital-TV.
På många områden sker och har skett en utveckling från analog till digital teknik. Digital TV finns i Sverige distribuerad både via satellit och via kabel. När det gäller marksänd digital TV beslutade riksdagen våren 1997 att digital marksänd TV skulle etableras i Sverige. Till att börja med skulle ett försök inledas i mindre skala och sändningar skulle ske på ett antal orter i Sverige. Hösten 1997 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté (Digital-TV-kommittén) som skulle övervaka och utvärdera utvecklingen av marksänd digital TV under etapp ett. I november 2001 lämnade kommittén sitt slutbetänkande, Digital TV – modernisering av marknätet (SOU 2001:90). I budgetpropositionen för 2001 fanns också förslag om att digital marksänd TV skulle byggas ut i hela landet. Riksdagen följde förslaget.
Nu har regeringen lämnat propositionen Digitala TV-sändningar (2002/03:72) till riksdagen. Där föreslår regeringen att de analoga marksändningarna ska släckas ner senast den 1 oktober 2007 samt att marksänd digital TV ska byggas ut. Den skall dock inte byggas ut till samma täckningsgrad som det analoga nätet (99,8 procent av Sveriges bofasta befolkning) utan marksänd digital TV skall kompletteras med digital TV distribuerad via satellit. Detta på grund av kostnadsskäl samt att utvecklingen av satellitmottagare har gjort att det är möjligt att ta emot satellitsänd TV med små parabolantenner. En statlig kommission skall övervaka övergången, ansvara för informationsinsatser samt komma med förslag på åtgärder för att möjliggöra teknikskiftet. De kanaler som sänds i marknätet ska använda samma teknik för åtkomstkontroll och tilläggstjänster.
Kristdemokraterna deltog inte i den första partiuppgörelsen, men vid det första riksdagsbeslutet våren 1997 stödde partiet en etablering av marksänd digital TV. I efterhand kan det självkritiskt konstateras att beslutet inte var i takt med den internationella utvecklingen. Att Sverige ligger före stora europeiska marknader och den amerikanska har inneburit att utbudet av digitala boxar och digitala TV-apparater varit litet och priserna varit höga. Den svenska marknaden är helt enkelt för liten för att intressera de stora elektronikföretagen.
Kristdemokraterna har varit och är positiva till att fortsätta utbyggnaden och att tillåta utbyggnad i hela Sverige. Vi anser att det är en angelägen och nödvändig infrastruktursatsning, även om utbyggnaden påbörjades för tidigt. Vi ser digitaliseringen av marknätet som en naturlig och given utveckling. Frågan är inte om utan när och hur digitaliseringen av marknätet ska ske. Kristdemokraterna ser det digitala marknätet som en del av landets infrastruktur.
Teknikskiftet innehåller en mängd positiva delar. Det blir totalt sett lägre sändningskostnader – inte minst innebär detta fördelar för dem som sänder i de analoga näten (Sveriges Television och TV 4). De lägre sändningskostnaderna är dock avhängiga av fler sändande kanaler i marknätet. Skiftet ger också ett avsevärt bättre utnyttjande av frekvensutrymmet. Det ger fördelar i fråga om tilläggstjänster. Det kan t ex ge förbättrade tjänster för funktionshindrade. Den digitala bilden har dessutom större skärpa. Det finns alltså en rad ändamålsenliga och samhällsekonomiska vinster med skiftet från analog sändningsteknik till digital.
Att överlämna skapandet av denna infrastruktur till en fri marknad skulle troligen innebära att någon marksänd distribution inte skulle etableras. Staten har här ett initialt ansvar – och har också tagit det – att få till stånd denna struktur för ett marknät. Vad som lätt förbigås är att ett marknät för radio- och TV-kommunikation är av stor säkerhetspolitisk vikt. Till detta kan läggas att dessutom en del av befolkningen endast har tillgång till marksänd TV på grund av s.k. satellitskugga.
Övergången från den analoga tekniken till den digitala måste ske på ett genomarbetat och bra sätt, för medborgarna, för de sändande bolagen, för TV-handeln och för producenterna av hemelektronik.
Kristdemokraterna yrkar avslag på propositionen. Orsaken är att propositionen är dåligt underbyggd och att flera viktiga delar saknas för att kunna göra en helhetsbedömning av konsekvenserna av propositionen. Den viktigaste substansen i propositionen är fastställande av nedsläckning av det analoga TV-nätet. Men det är otillräckligt att fastställa detta utan ange hur processen fram till detta datum skall utvecklas. Att enbart överlåta den processen till en särskild kommission är inte heller särskilt välövervägt. Riksdagen bör ha ett avgörande inflytande i sammanhanget.
Som vi ser det finns det egentligen ingen anledning för regeringen att hasta fram den här propositionen. Det vore bättre att lägga fram en mer genomarbetad proposition till senhösten, efter påskyndande av den statliga utredningen om radio- och TV-lagen i berörd del samt utifrån utredningen om koncessionsavgifter. Då skulle det även vara möjligt att nå en bredare parlamentarisk uppslutning runt innehållet i en sådan proposition. Därför anser Kristdemokraterna att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en mer omfattande proposition under senhösten 2003. Detta bör ges regeringen till känna.
Kristdemokraterna saknar flera betydande frågeställningar och ämnesområden i propositionen som vi presenterar nedan. Dessa frågor måste besvaras i en kommande proposition.
Det digitala marknätet har idag varit i gång i mer än tre år. Under den tiden har 140.000 svenska hushåll (slutet 2002) valt att skaffa en omvandlingsbox för marknätet. Det finns minst 4,2 miljoner hushåll och varje hushåll har i genomsnitt 2,2 TV-/video-apparater. Det krävs för närvarande en digitalbox för varje TV eller video. Det innebär att det finns ett behov av mer än nio miljoner boxar med nuvarande teknik bara till privatpersoner om alla skulle ha maximal del av det digitala marknätet.
Konsumentperspektivet är mycket litet berört i propositionen. För att det digitala marknätet skall få bärkraft och hållbarhet är det nödvändigt att konsumenten är motiverad för teknikskiftet och utgör motorn i utvecklingen. Konsumenten måste få ett mervärde för att vara motiverad att betala en ytterligare kostnad. När TV 2 en gång i tiden infördes krävdes det under en övergångsperiod boxar för detta, men mervärdet bestod i en ny kanal. Samma gällde vid färg-TV-övergången. Konsumenten var beredd att betala för mervärdet av färgsändningar men kunde avstå och ändå behålla utbudet i svartvitt. Konsumenten torde dock vara lågt motiverad att göra en boxinvestering på minst ett par tusen kronor och ändå få se enbart de kanaler som idag är i det analoga marknätet. Det måste finnas ett mervärde för konsumenten med det digitala marknätet för TV genom flera attraktiva kanaler.
För konsumenten är det alltså viktigt att det finns ett utbud som är attraktivt och konkurrenskraftigt i förhållande till kabelnäten och satellitsändningarna. Samtidigt måste detta mervärde vara så konstruerat att det ger bärkraft åt hela utbyggnaden av det digitala marknätet.
Samtliga kommersiella kanaler utom TV 4 (huvudkanalen) bygger sin affärsmodell på både reklam- och abonnemangsintäkter eftersom Sverige är för litet sett ur reklammarknadsperspektiv. För de mindre kanalerna betyder abonnemangsintäkterna allt. Det handlar om Discovery, Animal Planet, Eurosport, MTV, DTU 7, Nickelodeon, CNN och BBC m. fl. De sänder dokumentärer, sport, musik, kultur, nyheter och debatt m.m. som inte finns i de svenska kanalerna. De ger utblick och kunskaper som de breda svenska kanalerna inte kan ge på samma sätt.
Dessa kanaler kommer inte att vara intresserade av att vara med i ett digitalt marknät som inte ger abonnemangsintäkter. För konsumenten är det alltså viktigt att dessa ”nischkanaler” utgör ett viktigt mervärde i marknätet. Finns de med kommer det också att finnas en betalvilja hos konsumenten.
I debatten har förekommit tankar om s.k. Freeview, dvs. att ett stort antal kanaler skulle gå okodade i marknätet. Syftet skulle vara att ge fyra till fem kanaler möjligheter att sända okodat utöver public service-kanalerna. Troligen skulle det ge en märklig effekt på reklammarknaden som på sikt skulle underminera kanalernas intäkter och därmed deras existens i marknätet. Ett inte önskvärt scenario med Freeview skulle kunna vara i ett första skede några breda kanaler, som sedan konkurrerar sönder varandra, och i slutändan skulle endast public service-kanalerna finnas kvar i nätet. Dessa skulle då drabbas av den totala sändningskostnaden, och konsumenten skulle plötsligt finna att det inte blev något som helst mervärde i teknikskiftet.
Det har funnits starka krafter för ett Freeview-alternativ. Regeringen har dock inte fallit offer för att bädda för detta även om faran inte är helt undanröjd. I propositionen förs ett resonemang om att det är det enskilda sändarbolaget som skall avgöra om program skall sändas okodat, men om så sker skall det inte förekomma särskild betalning för detta. I samband med detta resonemang finns dock en oklarhet om vad regeringen menar med kraven vid tillståndsgivande – som regeringen förbehåller sig rätten att besluta om. Skall de förknippas med det svenska regelverket i fråga om reklam? Det finns nämligen tolkningar om att okodade sändningar skall förbehållas sändningar enligt svenska reklamregler. På denna punkt är inte propositionen tydlig. Vi delar också t.ex. den kritik som Lagrådet tidigare framfört om regeringens beslutsrätt.
I samband med presentationen av propositionen har regeringsrepresentanter uttalat möjligheten av billiga boxar framöver. Summor på ca 500 kr har nämnts. I Storbritannien säljs den billigaste digital-boxen för 99 engelska pund. I svenska pengar motsvarar det cirka 1.330 kr. Denna box ger dock inte möjlighet att se kodade program. Svenska marknadsbedömare anser att priset för en sådan box på den svenska marknaden skulle ligga på ca 2.000 kr. Det skall jämföras med en kostnad på ca 3.000 kr för en med kortplats, vilket ger möjlighet till fler kanaler.
Regeringen har uppenbarligen en övertro på den svenska marknadens betydelse för elektronikproducenterna. Sverige är inte Storbritannien! Den brittiska motsvarigheten till Boxer gick i konkurs för ungefär ett år sedan. Under hösten 2002 skedde en nystart av det digitala marknätet där ett drygt 20-tal TV-kanaler och ett tiotal radiokanaler erbjuds okodade och gratis. Detta har gjort att efterfrågan på boxar där ökat dramatiskt. Vår bedömning är att liknande projekt skulle vara mycket svårt att genomföra i Sverige av flera olika orsaker. Sverige är en mycket mindre marknad med 4,2 miljoner hushåll som kan jämföras med Storbritanniens 25 miljoner hushåll. Dessutom är den vitala skillnaden att marksändningar där enbart täcker 75 procent samt att fler kanaler går ”must carry”. Den svenska annonsmarknaden för TV är relativt liten, och rimligtvis skulle inte alltför många kanaler kunna överleva enbart på annonsintäkter.
För övrigt kan noteras att Storbritannien har målsättningen att släcka ner det analoga nätet under senast år 2010 med reservationen att 95 procent av hushållen har tillgång till digital utrustning.
Det måste alltså finnas ett balanserat samband mellan konsumentintresset och investeringarna i det digitala marknätet. Finns inte det kommer teknikskiftet att bli ett fiasko – politiskt, finansiellt och från konsumentsynpunkt. Alla parter med intresse i nätet borde inse det viktiga i behovet av breda attraktiva programpaket.
I propositionen saknas inte bara konsumentperspektivet utan även marknadsperspektivet. Hur samvarierar de olika bolagen och vilka effekter kommer att utkristalliseras i och med nedsläckningen av det analoga nätet.
Ett område som inte analyserats är utbudet av TV/video-apparater i förhållande till kabelnäten. Endast cirka 6 procent av mottagarapparaterna i kabelnäten (ca 2 miljoner miljoner hushåll) är digitaliserade. Vi kan inte ha en framtida elektronikmarknad med utbud både av analoga och digitala apparater. Inte heller här är konsumentens intresse analyserat. För många i kabelnäten ingår abonnemangsavgifterna i hyran (utom de s.k. filmkanalerna) och utgör därmed en kostnad som konsumenten inte ser separat. För dessa konsumenter framstår inte de olika alternativen som tydliga. De s.k. must carry-principerna är heller inte belysta. Påverkas public access-kanalernas situation av digitaliseringen?
TV 4 befinner sig i en speciell situation. Bolaget har ensamrätt på kommersiella sändningar i det analoga nätet. För detta betalar man en hög koncessionsavgift. I det digitala marknätet finns inga sådana avgifter. Hur kommer konkurrensen att utveckla sig med ett återvändande TV 3 och det nu sändande Kanal 5 om dessa aktörer väljer att sända okodat? Hur påverkas reklammarknaden och bärkraften? Vilka olika scenarier kan alltså komma att inträffa för TV 4:s del när det analoga nätet släcks ner?
Det görs heller inga fördjupade analyser av sambanden mellan det digitala marknätet och de digitala satellitkanalerna. Hur påverkar dessa varandra marknadsmässigt.
Den svenska marknaden är inte drivande när det gäller elektronikprodukterna. Det är de stora länderna på kontinenten och Storbritannien som kan påverka situationen på det europeiska planet. Allra viktigast är dock den amerikanska marknaden som drivande motor för att skapa en marknad för de nya digitala TV- och video-apparaterna. Den amerikanska regleringsmyndigheten har ställt vissa krav på ny apparatur den 1 juli 2007.
Någon närmare analys av operatörsbolagets roll i den framtida utvecklingen har heller inte gjorts. Helt klart krävs för ett hållbart digitalt marknät ett självständigt och starkt operatörsbolag. Digital-TV-kommitén föreslog att ett externt operatörsbolag bör förfoga över en del av den totala överföringskapaciteten i nätet. Denna fråga är nu föremål för utredning.
Den ökade tillgången på frekvenser möjliggör också för UR att få sig tilldelad åtminstone en egen frekvens. En sådan digital distribution ger förutsättningar för fler och bättre sändningstider och på sikt möjlighet till interaktion med publik och användare. En närmare analys av detta borde också ingå i en fördjupad framställning från regeringen. Det är som vi ser det viktigt att säkerställa UR:s behov på området.
Det finns ett par utredningar som dels analyserar frågeställning om koncessionsavgift, dels har ett vidare uppdrag att se över ett antal frågor om radio- och TV-lagen. Den första skall vara klar i april 2003, men den senare har till och med år 2004 på sig. Förslagen från dessa utredningar är eller borde vara viktiga pusselbitar och borde ingå i en fördjupad analys av hela digital-TV-området. Det är beklagligt att Radio- och TV-lagsutredningen blir så försenad, vilket i hög grad beror på bristande handlingskraft i det ansvariga departementet. Detta arbete vad avser det digitala marknätet bör nu påskyndas så att regeringen kan ta fram en sammanhållen proposition om detta nät.
Regeringen har föreslagit nedsläckning av det analoga nätet den 1 oktober 2007. Det är möjligt att det ligger en viss realism i det om nu den amerikanska elektronikmarknaden utvecklas enligt planerna. Eventuellt kan en något senare tidpunkt övervägas, t.ex. den 31 januari 2008. Att konsumenten och elektronikproducenterna får ett tydligt besked om nedsläckningsdatum är viktigt. Nedsläckningen i slutskedet bör dock bygga på en analys om konsumenterna har tillgång till elektronik för omvandling. Beredskap bör alltså finnas för viss flexibilitet.
Täckningsgraden ”mellan 98 och 99 procent” för marknätet är inte heller ordentligt analyserad. Det är möjligt att man billigare kan få utdelning för de glest belägna områdena genom satellitmottagning och därmed täcka behovet för public service-kanalerna. Möjligen kan det kräva ekonomiska insatser till dessa konsumenter från statens sida. Principen måste vara att alla skall ha tillgång till TV-sändningar oberoende av var de bor i landet.
Analyser av utbyggnad från 90 procent till ”98+” saknas. Vem skall bära den sändningskostnaden? Skall det ske på kommersiella grunder? Hur kommer dessa kostnader att påverka vad som sänds? Finns det, med andra ord, för det ”andra nätet”, dvs. det som inte disponeras av public service-kanalerna, en kommersiell realism i utbyggnaden till ”98+”?
|
Stockholm den 2 april 2003 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Ingemar Vänerlöv (kd) |