Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av regeringsformen att regeringen avgår vid val i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av talmansvalsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över budgetprocessen i syfte att ändra reglerna i enlighet med vad som i motionen anförs.
Händelseutvecklingen efter riksdagsvalet har påvisat ett antal problem i det svenska statsskicket. Det är problem inneboende i regelverken som sådana.
Den svenska regeringsformen samt riksdagsordningen behöver revideras av principiella och rationella skäl. Regeringsformens och riksdagsordningens brister är sådana att såväl politikens innehåll samt det politiska arbetet blir lidande vid valresultat där ett enskilt parti eller en på förhand given konstellation av partier inte får egen majoritet. Nuvarande regelverk försvårar bildandet av en majoritetsregering och motverkar i vissa fall förändringar som är i enlighet med valresultatet. Därtill kan nuvarande ordning inte sägas främja genomtänkta samarbetsformer och dito samarbetsförslag.
Enligt nuvarande regelverk sitter regeringen formellt kvar efter valet, oavsett valresultatet. Regeringen behöver formellt inte ens avgå även om det parti som innehar regeringsmakten inte uppnår egen majoritet. Förvisso kan övriga partier rikta en misstroendeförklaring mot minoritetsregeringen. En dylik ordning kan dock knappast kallas effektiv eller konstruktiv.
Genom fria och allmänna val väljer det svenska folket en riksdag. Den nyvalda riksdagen bör vara det organ där statsministern utses för innevarande mandatperiod. Regeringen bör för övrigt inneha riksdagens uttalade förtroende och därmed indirekt medborgarnas uttalade mandat.
Miljöpartiet anser att regeringsformen bör ändras så att sittande regering som inte får majoritet avgår vid ett riksdagsval. Därefter skall, såsom idag vid regeringsskifte, statsministerfrågan avhandlas genom samråd under talmannens ledning. Talmannen bör därför kalla till samråd viss bestämd dag efter val, t.ex. en vecka efter val (egentligen första vardag en vecka efter val). När samrådet resulterat i ett regeringsförslag skall riksdagen därefter behandla och ta ställning till förslaget.
Riksdag och regering skall verka under fyra år. Det finns föga anledning att hasta fram en regeringsbildning. Rimlig tid måste avsättas och samtalen styras av politiken och behovet av regeringsbildningar som motsvarar det faktiska regeringsunderlaget, inte indirekt styras av klockan. Från det att riksdagsval hållits måste tid ges för reellt samråd i statsministern- och regeringsfrågan och för riksdagsbehandling av densamma. Nyvald riksdag kan som idag samlas senast på viss angiven dag efter valdagen eller på viss dag efter det att talmanssamtalen resulterat i ett ”hållbart” regeringsalternativ.
Den nyvalda riksdagens första uppgift blir att ta ställning till statsministern- och regeringsalternativet. Har talmannens samråd resulterat i ett förslag innan riksdagens öppnande eller kopplas öppnandedagen till tiden för ett föreliggande regeringsförslag kan riksdagen givetvis behandla förslaget och fatta beslut ganska omgående. Den nyvalda riksdagen bör dock ges viss tid för att kunna bedöma förslaget. Frågor om eventuella tidsfrister, dvs. bestämmelser om sista dag efter val då regeringsalternativ skall föreläggas riksdagen respektive riksdagsbeslut äga rum i frågan, bör utredas närmare.
Förvisso medför den föreslagna ändringen att regeringsfrågan kan komma att vara öppen en längre tidsperiod än idag. Det torde dock inte resultera i några allvarliga men i och med att redan dagens regler ger utrymme för yrkande om missnöjesförklaring som tidsmässigt påverkar riksdags- och regeringsarbetet. De sista veckorna har visat att även med nuvarande reglering är regeringsfrågan allt annat än given samt oviss över tid. De uppsatta tidsramarna (inkluderat budgetprocessens dito) kan med fog antas ha påverkat de förda diskussionerna; om så finns anledning att fråga sig om tidsramarna främjat eller negativt påverkat diskussionerna. Den frågan får med största sannolikhet besvaras negativt – särskilt i beaktande av att budgetförhandlingar inleddes mellan olika partier innan överenskommelse nåtts i regeringsbildningsfrågan. Det är en minst sagt märklig och föga konstruktiv situation. Med hänsyn till regelverkets utformning var det scenariot i sig dock föga märkligt.
Det är helt otillfredsställande att, såsom idag, ny talman väljs i anslutning till ett riksdagsval. Talmansvalet riskerar i ett oklart läge att bli en del i pågående regeringskonstellationsförhandlingar. Med den ordning för regeringsbildning efter val som Miljöpartiet föreslår i motionen är det givetvis ohållbart att välja talman och statsminister samtidigt. En förutsättning för att talmannen skall kunna leda ett konstruktivt samråd i regeringsfrågan är att sittande talman har viss erfarenhet och inarbetad ”respekt” i riksdagen. Även med nuvarande ordning är det en onödig komplikation att val och talmansval riskerar att sammanfalla. Talmansvalet bör lämpligen förläggas till årsskiftet oavsett huruvida Miljöpartiets förslag om regeringsavgång vid val bifalles eller ej.
Enligt riksdagsordningen skall budgetpropositionen under valår avlämnas senast en vecka efter riksmötets öppnande. Uppstår hinder till följd av regeringsskifte skall budgetpropositionen avlämnas inom tio dagar efter det att ny regering har tillträtt, dock senast den 15 november.
Ånyo är de uppsatta tidsramarna mer inriktade på tidsmässig effektivitet på bekostnad av ett tillfredsställande resultat. Reglerna är även ett uttryck för svensk regeringshistorik. Får sittande regering egen majoritet har den möjlighet att förbereda och presentera en budget inom utsatt tid. Uppstår en situation där regeringen sitter kvar i regeringsställning, men är beroende av samarbete med andra partier (i budgetfrågor m.m.), framstår tidsramarna som mer än lätt absurda – särskilt om samarbetspartners och samarbetsformer inte är på förhand givna utan ett resultat av förhandlingar. Budgeten skall nämligen presenteras inom samma tidsram som om regeringen suttit kvar i ensam majoritet. Samarbetspartnerna har därför att i en vådlig hast förhandla fram en budget. De sista två mandatperioderna har budgeten varit ett resultat av dylika under tidspress framförhandlad överenskommelse mellan flera partier. Nattmanglingskonceptet är inte något som bör uppmuntras i regelverken.
Det väsentliga bör vara huruvida en budget som presenteras är genomarbetad och övertänkt, inte huruvida den är klar inom någon vecka. Miljöpartiets förslag att sittande regering som inte får majoritet avgår i anslutning till riksdagsvalet bör följas av en ändring i tidsramarna för budgetpropositionens presentation. Lämpliga tidsramar bör utredas närmare. Det finns idag ingen anledning att utgå ifrån att den situation som uppstått efter detta val inte kan inträffa igen. Snarare finns fog för att utgå ifrån en uppluckring av nuvarande blockgränser. Sverige kan komma att utvecklas på ett sätt som svarar mer mot europeiska förhållanden. Regeringskonstellationer över blockgränser kan uppstå samt givetvis även en vidareutveckling av de samarbetsförfaranden som ägt rum förevarande mandatperiod. Om så kan nuvarande rigorösa tidsramar för budgetarbetet inte bibehållas utan negativa konsekvenser, varför tidsramarna för budgetprocessen bör ändras oavsett huruvida Miljöpartiets förslag på regeringsavgång vid val anammas eller ej.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Peter Eriksson (mp) |
|
|
Maria Wetterstrand (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |
|
Claes Roxbergh (mp) |
Lotta N Hedström (mp) |
|
Leif Björnlod (mp) |
Åsa Domeij (mp) |
|
Barbro Feltzing (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Ulf Holm (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Mona Jönsson (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Lars Ångström (mp) |