Riksdagen beslutar att vidta de förändringar som är nödvändiga för att bringa förslaget i regeringens proposition 2001/02:190 i överensstämmelse med riksdagens beslut enligt bet. 2000/01:KU23 i enlighet med vad som anförs i motionen.
En viktig uppgift under den kommande mandatperioden är att utveckla riksdagens kapacitet för granskning av rikets styrelse och förvaltning. Denna fråga togs upp redan av riksdagsutredningen 1993/94 och behandlades sedan ingående av riksdagskommittén, som i sitt förslag 2001/02:RS1 föreslog en handlingsplan för att stärka fackutskottens granskande roll. Konstitutionsutskottet och riksdagen har ställt sig bakom denna plan (bet. 2000/01:KU23). Som en markering av den nya inriktningen har en ny paragraf om uppföljning och utvärdering av riksdagsbeslut införts i riksdagsordningen (RO 4:16).
Den nya riksrevisionen kan bli en viktig resurs i detta sammanhang. Täta kontakter med riksrevisionen bör kunna underlätta för utskotten att bedöma hur olika reformer har utfallit och vilka problem som yppat sig vid genomförandet av riksdagens beslut. Det finns anledning att se till att riksdagen i sitt arbete också kan dra största möjliga nytta av riksrevisionens insatser.
Propositionen uppmärksammar inte tillräckligt den nya inriktning av fackutskottens arbete som riksdagen har fattat beslut om. Den koncentrerar sig på relationerna till konstitutionsutskottet och behandlar dessa huvudsakligen som ett arbetsfördelnings- eller gränsdragningsproblem. Men riksrevisionen bör inte ses som ett med utskotten konkurrerande organ utan snarare som en viktig kunskapskälla. För riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering är det angeläget att riksrevisionen så snabbt som möjligt rapporterar sina iakttagelser och slutsatser till de ansvariga utskotten.
Den rapportordning som skisseras i propositionen är annorlunda konstruerad. Här föreslås en rapportering till regeringen som först indirekt och med fördröjning når riksdagen. Detta är knappast tillfredsställande. När riksrevisionen nu blir ett organ under riksdagen måste rapporteringen till riksdagen och dess utskott prioriteras.
Riksrevisionens styrelse får inte fungera som ett filter mellan revisorerna och utskotten. Tvärtom måste det utvecklas smidiga former för direktkontakter mellan revisorerna och de för de olika politiska områdena ansvariga utskotten.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |
Liselott Hagberg (fp) |