Riksdagen avslår proposition 2002/03:119 i den del som avser sotningsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen snarast bör återkomma med ett nytt förslag som bygger på de principer om konkurrensutsättning som redovisas i betänkandet Reformerat sotningsväsende (SOU 2001:42).
De senaste årens statliga utredningar som utrett sotningsväsendet har alla föreslagit att nuvarande sotningsmonopol skall avvecklas. Den senaste utredningen skedde inom ramen för översynen av räddningstjänstlagen och redovisades i ett delbetänkande. Vid den efterföljande remissbehandlingen av detta delbetänkande har de tunga remissinstanserna stött förslaget till avreglering. Bland de remissinstanser som förordat en total reformering av sotningsväsendet märks bl.a. Räddningsverket och Konkurrensverket. Även från Kommunförbundet har det i politisk enighet ställts sådana krav. Kravet på en avreglering har dessutom samfällt backats upp av hyresmarknadens parter.
Mot denna bakgrund är det något förvånande att regeringen i proposition 2002/03:119 Reformerad räddningstjänstlagstiftning endast föreslagit vissa mindre – närmast kosmetiska – ändringar i den nuvarande lagstiftning som avser sotningen. Propositionens inriktning är att det nuvarande sotningsmonopolet i allt väsentligt bevaras.
Förslagen till ändringar i sotningslagstiftning ingår som en del i den proposition som behandlar skydd mot olyckor. Den nya lagen om skydd mot olyckor tar avstamp från den enskildes ansvar att förebygga olyckor. När det gäller den del av det förebyggande brandskyddet som avser sotningen gäller dock inte denna principiella inställning längre. Här betonas i stället att det är samhällets ansvar att sotningen genomförs. Av propositionen framgår inte av vilket skäl man har kunnat komma fram till så olika bedömningar vad det gäller olika typer av risker.
Propositionen innehåller vissa förslag som kan ge formella möjligheter för fastighetsägare att t ex i ökad utsträckning sota sin egen panna eller låta någon annan göra det. Denna möjlighet öppnas dock först när nuvarande avtal mellan kommun och skorstensfejarmästare upphör. Det finns för närvarande många sådana avtal som gäller 20 till 30 år framåt i tiden. Detta innebär att möjligheterna för fastighetsägaren att välja sotningsentreprenör under lång tid inte bestäms av lagstiftningen utan av tidigare tecknade civilrättsliga avtal. En ny lagstiftning inom området måste omfatta alla som berörs av sotningsplikten, och detta bör gälla vid en gemensam tidpunkt. Det är inte rimligt att en ny lagstiftning främst tillgodoser en yrkesgrupps önskemål om bibehållen monopolställning snarare än konsumenternas krav på valfrihet och konkurrens.
Vi anser därför att propositionen bör avslås i den del som avser sotningsväsendet. Regeringen bör i stället snarast återkomma med ett nytt förslag som utgår från de principer om konkurrensutsättning som redovisas i betänkandet Reformerat sotningsväsende, SOU 2001:42.
|
Stockholm den 12 juni 2003 |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Ulla Löfgren (m) |