Motion till riksdagen

2002/03:Fi233

av Alf Svensson m.fl. (kd)

Budget för 2003

---

1 Sammanfattning

Riksdagsvalet 2002 innebar en fortsatt men försvagad röd-grön regeringskonstellation. Och av regeringens budgetproposition för år 2003 kan utläsas att Sveriges långsiktiga tillväxtproblem, liksom bristerna i välfärden består. Den socialdemokratiska regeringen vill i första hand förklara de svenska problemen genom att peka på för dem opåverkbara svagheter i omvärldens ekonomier. Kristdemokraterna vill i första hand koncentrera uppmärksamheten på de strukturproblem som regering och riksdag faktiskt kan göra något åt. Det är också i huvudsak dessa problem som enligt vår mening lett till att Sverige sjunkit allt längre ner i OECD:s tillväxt- och välståndsligor.

Åtta förlorade år med socialdemokratiskt styre har fortsatt att urholka välfärden. Sjukskrivningar och förtidspensioner fortsätter att öka medan antalet vårdplatser minskat med 30 procent. Svenska låginkomsttagare beskattas fortfarande hårdast bland låginkomsttagare i världen. Svenska industriarbetares och barnfamiljers köpkraft är bland de lägsta i industrivärlden. Vårdköerna växer och äldreomsorgen ropar efter resurser. Företag och kapital flyr landet medan statsministern ser på och gratulerar. Valfrihet och dynamik bromsas och motarbetas. Människor känner sig otrygga på gator och torg. Sverige orkar inte ens under goda år hämta in något av vad vi förlorat gentemot omvärlden. Sverige fortsätter i stället att halka efter.

En fortsättning med Socialdemokraterna vid rodret innebär att framtiden ter sig onödigt dyster. Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska ägare samtidigt som svenskarnas direktägande kraftigt minskar. Den tragiska bakgrunden till de ökande utförsäljningarna är att svenskt ägande straffbeskattas. Dubbelbeskattningen på svenskt risksparande driver företag och jobb ur landet. Svenska ägare drabbas också av den för Sverige snart unika förmögenhetsskatten. Den driver sparkapital ur landet samtidigt som en konfiskatorisk arvs- och gåvobeskattning gör det hart när omöjligt för nästa generation att ta över framgångsrika familjeföretag.

Nu ökar kostnaderna för den redan höga arbetslösheten samtidigt som grundproblemet bakom arbetslösheten, de strukturella problemen i svensk ekonomi består. Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en kombination av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden ytterligare bromsar den ekonomiska utvecklingen och skapar ökad arbetslöshet.

Men Kristdemokraterna anser inte att Sverige en gång för alla är dömt att utvecklas sämre än omvärlden och att förbli Nordens fattigaste land. Därför har vi utformat en politik som stärker tillväxtkraften och därmed resurserna för de viktiga gemensamma välfärdstjänsterna. Goda exempel finns dessutom på att det i länder som liknar Sverige går att byta inriktning till en annan och framgångsrik politik. Irland, Nederländerna och på senare år även Danmark har visat att inget land är dömt att fortsätta en ekonomisk kräftgång.

1.1 Välfärd genom förnyelse och tillväxt

Kristdemokraterna lägger i sitt alternativ till regeringens budgetproposition fram förslag om en inriktning av den ekonomiska politiken för en bättre välfärdsutveckling, en utveckling som bryter Sveriges trettioåriga period av eftersläpning och bristande växtkraft. Det gör vi genom strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Men det krävs också en större satsning på forskning och på en kvalitetsinriktad skola, gymnasie- och högskoleutbildning. Vi vill lägga grunden för en politik som ger Sverige förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt på åtminstone 3 procent per år. Detta är nödvändigt om vi skall klara utmaningarna med en åldrande befolkning i en globaliserad ekonomi.

Det måste vara mödan värt att starta och driva företag. Det måste vara lönt att arbeta mer. Det måste löna sig bättre med utbildning. Det handlar också om att öka människors möjligheter att påverka och känna trygghet i sin vardag: Att få tiden att räcka till – också för barnen, att kunna leva på sin lön och slippa bidragsberoende, att kunna påverka sin arbetssituation, att känna att man behövs, att sjukvården fungerar när man behöver den, att man får det självklara förtroendet och rätten att välja barnomsorg, skola eller äldreomsorg efter egna önskemål. Sverige skall bli ekonomiskt starkare, men också ett mycket tryggare och bättre land att leva i. Ett möjligheternas land – för alla.

Inriktningen för vår ekonomiska politik är därför också omfattande satsningar på de områden vi anser måste prioriteras högre: bättre vård, skola och ökad valfrihet och köpkraft för barnfamiljerna, ökat ekonomiskt utrymme för enskilda, familjer och pensionärer genom sänkt inkomstskatt. Krafttag måste tas för att råda bot på den skenande sjukfrånvaron och det ökande antalet förtidspensioneringar. Det bör ske genom en ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring som tidigt sätter individen i centrum. Företagsklimatet måste också förbättras, liksom infrastrukturen. Polisen och övriga rättsväsendet måste ges avsevärt bättre möjligheter att bekämpa brottsligheten. Konkurrensen måste stärkas.

1.2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Det överordnade målet för den ekonomiska politiken är att ge människorna en till alla delar god livsmiljö (se avsnitt 6.1.1). Därför måste den ekonomiska politiken främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast så kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas. Inom ramen för detta synsätt är vår inriktning för den ekonomiska politiken att lägga grunden för att höja den långsiktigt hållbara tillväxten till åtminstone tre procent per år och därmed skapa ett ökat välstånd för alla.

För att möjliggöra detta tillväxtmål krävs en politik som:

• Slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. Därigenom minskar den svenska ekonomins sårbarhet.

• Skapar bättre villkor för arbete och företagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, ett bättre utbildningssystem, en reformerad lönebildning samt krafttag mot ohälsa och sjukskrivningar. Därmed kan den faktiska sysselsättningen öka kraftigt.

• Skapar goda förutsättningar för att alla skall kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska de regionala och sociala obalanserna.

• Ökar valfriheten och säkrar både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron.

• Förbättrar den inhemska konkurrensen, bland annat i offentlig tjänsteproduktion, bygg- och livsmedelssektor.

Kristdemokraternas inriktning för den ekonomiska politiken och för budgetpolitiken framgår i kapitel 6.

1.3 Prioriterade budgetområden

Kristdemokraterna anger sju politik- och budgetområden som är prioriterade i den ekonomiska politiken. På samtliga dessa områden behövs reformer i ordets verkliga mening. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings- och företagarklimat; det gäller skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan, vikten av ett återupprättat rättssamhälle samt betydelsen av en fungerande infrastruktur. Den socialdemokratiska regeringens politik inom dessa områden är utpräglat bristfällig eller direkt felaktig. I tabell 1.1 framgår översiktligt reformernas omfattning i miljarder kronor. I kapitel 8 presenteras reformerna inom dessa politikområden i sammandrag. I särskilda motioner med anledning av varje utgiftsområde i statsbudgeten beskrivs förändringarna mer utförligt.

Ett flertal viktiga reformer låter sig dock inte tydliggöras genom ändrade budgetramar. Regelförenkling kostar t.ex. inte särskilt mycket men har en väsentlig betydelse för företagsklimatet. I sammanhanget små satsningar på förstärkt konkurrens via ett stärkt konkurrensverk och skärpt lagstiftning är också exempel på viktiga reformer som inte bäst beskrivs i budgettabeller.

Tabell 1.1 Sammanfattning av reformer på prioriterade budgetområden. Förändringar i förhållande till regeringens utgifter och inkomster år 2003–2004.

Miljarder kronor (kassamässig redovisning av skattesänkningar)	2003	2004
1. Tillväxtpolitik för bättre investerings- och företagsklimat (skattesänkningar netto)	2,1	5,0
2. Sänkta inkomstskatter1 (netto)	23,9	30,4
3. Reformerad familjepolitik (netto)	2,1	4,3
4. Bättre pensioner, inklusive sänkt skatt	3,1	3,6
5. Vården, omsorgen och skolan	4,4	5,3
varav ny rehabiliteringsförsäkring	1,4	2,7
6. Ett återupprättat rättsväsende samt tull, kustbevakning och skattekontroll	0,8	0,9
7. Upprustad infrastruktur	3,3	1,0
8. Övriga prioriterade satsningar, bl.a. bistånd, jordbruket, kultur- och miljöpolitiken	7,2	9
Summa reformer	47,0	59,5
Finansiering/utgiftsminskningar brutto	41,1	56,6
Finansiering/övriga inkomstökningar brutto	6,2	3,1
Summa finansiering	47,3	59,7
Skillnad (reformer – finansiering) = förstärkning av statsbudgeten	+0,3	+0,2

1) Exklusive sänkt skatt för pensionärer med ca 3 miljarder kronor. Dessa skattesänkningar ingår under punkten 4 i tabellen. Sammantaget sänks inkomstskatterna inklusive fastighetsskatten med 27,5 respektive 34,1 miljarder kronor 2003 och 2004.

1.4 Sunda statsfinanser

Kristdemokraterna räknar med skattesänkningar de närmaste två åren på ca 30 respektive 39 miljarder kronor. Därtill prioriteras ett antal viktiga reformer som påverkar budgetens utgiftssida (se kapitel 8 och tabell 1.1) Samtliga förslag är fullt ut finansierade och lämnar sammantaget även en viss marginal som stärker statens finansiella sparande med 0,3 miljarder kronor 2003 och 0,2 miljarder kronor år 2004. Utgifterna minskas brutto med 41 respektive 57 miljarder kronor. Därtill ska läggas ytterligare inkomstförstärkningar på 6 respektive 3 miljarder kronor åren 2003–2004. Utgiftstaket blir 4 respektive 11 miljarder kronor lägre än i regeringens förslag, men då ingår en betydligt bättre budgeteringsmarginal under dessa tak på totalt 2,2 respektive 4,1 miljarder kronor. Detta ska jämföras med regeringens budgeteringsmarginaler som nu pressats ihop till hundramiljonersbelopp så att de inte ens uppgår till en promille av de takbegränsade utgifterna. De samlade effekterna av Kristdemokraternas budgetpolitik framgår av tabell 1.2.

Samtliga förslag som påverkar statsbudgetens inkomster och utgifter redovisas i denna motion. Skatte- och inkomstförändringarna redovisas i avsnitt 8.1, 8.2 och 10. Utgiftsförändringarna per utgiftsområde redovisas i avsnitt 11. För varje utgiftsområde där vi föreslår förändringar finns också en särskild motion som utförligare beskriver förändringarna under respektive utgiftsområde. Därtill finns en särskild skattemotion som redogör för samtliga förändringar på statsbudgetens inkomstsida.

Tabell 1.2 Sammanfattning av Kristdemokraternas budgetpolitik

Kassamässiga förändringar för statsbudgeten och offentlig sektor i förhållande till regeringens budgetalternativ

	Staten		Offentlig sektor
Miljarder kronor	2003	2004	2003	2004
Minskade utgifter, netto	6,6	18,4	23,7	36,1
varav utgiftsminskningar brutto	41,1	56,6	41,1	56,6
varav utgiftsökningar brutto	34,5	38,2	17,4	20,5
Kassamässiga skatteförändringar, netto1	-12,5	-21,4	-29,6	-39,1
Övriga inkomstförändringar/regleringar	3,2	3,2	3,2	3,2
Riksgäldskontorets nettoutlåning	-3,0	0,0	-3,0	0,0
Förändring i statens finansiella sparande	+0,3	+0,2	+0,3	+0,2
Utförsäljningsinkomster	30,0	60,0	30,0	60,0
Statsskuldsminskning	30,3	60,2	30,3	60,2

1) De totala skattesänkningarna netto uppgår till 29,6 resp. 39,1 mdr kr 2003 och 2004. Två av dessa skattesänkningar påverkar kommunernas skatteunderlag och kommunerna kompenseras därför genom höjda generella statsbidrag. På statsbudgeten redovisas detta som en ökad utgift i stället för en skattesänkning. En mer rättvisande bild av de totala skattesänkningarna och bruttoutgiftsökningarna framkommer därför i redovisningen för hela den offentliga sektorn i de två sista kolumnerna.

Anm.: Av sista raden framgår att statsskulden minskar med 90,5 miljarder kronor jämfört med regeringens alternativ, där den ökar med 21 miljarder kronor 2003–2004.

Statsskuldsutvecklingen till följd av Kristdemokraternas budgetpolitik samt med regeringens budgetpolitik framgår av tabell 1.3.

Tabell 1.3 Statsbudgetens inkomst- och utgiftsförändringar och statsskuldsutvecklingen med kristdemokraternas budgetförslag för 2003–2004

Miljarder kronor	2002	2003	2004
Minskade utgifter, netto		6,6	18,4
Skatte- och inkomstförändringar, netto exklusive utförsäljningsinkomster		-9,4	-18,2
Utförsäljningsinkomster		30,0	60,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning		-3,0	0,0
Förändrat lånebehov		-30,3	-60,2
Regeringens beräknade statsskuld 1	1 125,3	1 125,3	1 146,4
Andel av BNP, regeringen	50,0%	47,6%	46,2%
Statsskuld enligt Kristdemokraternas budgetalternativ		1 095,0	1 055,9
Andel av BNP, Kristdemokraterna		46,3%	42,5%

1. Här används den konsoliderade statsskulden som mått.

Anm.: Av tabellen framgår att statsskulden blir 90,5 miljarder kronor lägre till år 2004 med Kristdemokraternas inriktning på budgetpolitiken.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

1.1 Välfärd genom förnyelse och tillväxt 2

1.2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken 2

1.3 Prioriterade budgetområden 3

1.4 Sunda statsfinanser 4

2 Innehållsförteckning 7

3 Förslag till riksdagsbeslut 10

4 Regeringens budgetproposition 11

4.1 Inga åtgärder för ökad tillväxt 11

4.1.1 För artonde gången uteblir tillväxtåtgärderna 12

4.1.2 Därför var tillväxtpolitiken dömd att misslyckas 14

4.1.3 Stora eftersläpningsförluster efter två mandatperioder med Socialdemokraterna 16

4.2 Eftersläpningen relativt omvärlden fortsätter 18

4.3 Obalans i statsfinanserna 18

4.3.1 Regeringen lånar 35,6 miljarder kronor till sina reformer 18

4.3.2 Många tecken på sönderkörda statsfinanser 19

4.4 Svenskt näringsliv sårbart 20

4.5 Regeringen förmår inte hantera internationaliseringen av ekonomin 21

4.6 Fortsatt högt skattetryck drabbar Sverige 22

4.6.1 Regeringens s.k. skatteväxling höjer skatten för 2,4 miljoner personer 23

4.6.2 Fastighetsskatten ökar, fler kommer att tvingas flytta 24

4.7 Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras 24

4.8 Kostnaderna för arbetslösheten består – kostnaderna för sjukfrånvaron skenar 27

4.8.1 Regeringen når inte målet om 80 procent sysselsatta år 2004 29

4.8.2 Högkonjunkturen lämnade rekordhög arbetslöshet efter sig 29

4.8.3 Regeringen gör fortfarande ingenting för att bryta ohälsoutvecklingen 31

4.9 Fortsatt förmynderi och sned fördelningspolitik 31

4.10 Bristerna i välfärden består eller förvärras 32

4.11 Efterlyses: En marknad för ”vita” hushållstjänster 34

5 Den ekonomiska utvecklingen 34

5.1 Den globala konjunkturutvecklingen 34

5.1.1 Amerikansk återhämtning dröjer 35

5.1.2 Euro-området når inte upp till USA 35

5.1.3 Japans problem långt ifrån lösta 36

5.2 Den svenska konjunkturutvecklingen 36

5.2.1 EMU-debatten stärker kronan 37

5.2.2 Riksbanken 37

5.2.3 Tråkiga nyheter dominerar 37

5.2.4 Svenska strukturproblem 38

5.3 Den nya ekonomin 38

5.3.1 Tas den nya ekonomins möjligheter tillvara i Sverige? 39

6 Kristdemokraternas alternativ 40

6.1 Grundläggande utgångspunkter 40

6.1.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga tillväxtförutsättningar 40

6.1.2 Företagarklimat för välstånd och nya jobb 42

6.1.3 Höjd utbildningsnivå avgörande för långsiktig tillväxt 43

6.1.4 Ökad sysselsättning tryggar välfärden 45

6.1.5 Bryt bidragsberoendet – individer och familjer måste få bestämma mer själva 46

6.1.6 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer 47

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler 48

6.2 Den ekonomiska politiken 48

6.2.1 Övergripande mål för den ekonomiska politiken: 3 procents tillväxt 50

6.2.2 Sunda statsfinanser 50

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande 51

6.2.4 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 56

6.2.5 Ökad konkurrens 59

6.2.6 Sjukskrivningar och förtidspensioner måste minska 61

6.2.7 Vad innebär tre procents uthållig tillväxt för Sverige? 64

6.3 Sverige bör delta i EMU-samarbetet fullt ut 66

6.3.1 Stärk samarbetet mellan Europas folk 66

6.3.2 Varför ett monetärt samarbete? 66

6.3.3 Globaliseringens utmaningar 67

6.3.4 ERM2 68

6.3.5 Folkomröstning 68

7 Budgetpolitikens inriktning 69

7.1 Överskottsmål 69

7.1.1 Regeringens överskottsmål innebär ökad statsskuld 70

7.1.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras 72

7.1.3 Ett svenskt EMU-medlemskap skärper överskottskraven 73

7.1.4 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi 75

7.2 Utgiftstaken 75

7.3 Statens lånebehov och statsskuld 76

8 Prioriterade områden 76

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb 77

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen 78

8.1.2 Effekterna av en omlagd egendoms- och kapitalbeskattning 80

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön 82

8.2.1 Inkomstskattereform i fyra steg 83

8.2.2 Avskaffad fastighetsskatt 84

8.2.3 Bättre sparmöjligheter och höjt reseavdrag 86

8.3 En reformerad familjepolitik för valfrihet och rättvisa 88

8.3.1 Valfrihet och rättvisa inom barnomsorgen 89

8.4 Bättre pensioner 91

8.5 Vården, omsorgen och utbildningsväsendet 93

8.6 Ett återupprättat rättsväsende 95

8.7 Upprustad infrastruktur 98

9 Kommunsektorn 100

9.1 Tillskott på 4,5 miljarder kronor på två år 100

9.2 Regleringar enligt finansieringsprincipen 100

10 Statens inkomster 101

10.1 Motiv för försäljning av statliga aktier 102

11 Statens utgifter och utgiftstak 103

11.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden för år 2003 103

11.2 Genomgång av utgiftsområden för år 2003–2004 105

11.3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 135

11.4 Budgeteringsmarginalen 135

11.5 Utgiftstak för staten 136

11.6 Utgiftstak för offentlig sektor 136

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen godkänner de grundläggande utgångspunkter för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1).

2. Riksdagen godkänner det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2).

3. Riksdagen godkänner det övergripande mål för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.1).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om EMU-samarbetet (avsnitt 6.3).

5. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 814 miljarder kronor år 2003 och 841 miljarder kronor år 2004 (avsnitt 11.1).

6. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för år 2003 (tabell 8.1, 8.2 och 10.1).

7. Riksdagen godkänner de prioriterade budgetområden för budgetpolitiken som anges i motionen som riktlinje för regeringens kommande budgetarbete (avsnitt 8.1–8.7).

8. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för år 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad Kristdemokraterna föreslår (tabell 11.1).

9. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för år 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 11.1, tabell 11.1).

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.4).

11. Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. förändrade nettoutlåning i Riksgäldskontoret för år 2003 (tabell 1.2).

12. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för år 2003 och år 2004. (avsnitt 11.6, tabell 11.2).

4 Regeringens budgetproposition

4.1 Inga åtgärder för ökad tillväxt

Sveriges långsiktiga tillväxtproblem kvarstår. Det framgår av regeringens budgetproposition för år 2003. Men medan regeringen i första hand vill förklara problemen med svagheter i omvärldens ekonomier vill vi i första hand koncentrera uppmärksamheten på de strukturproblem som regering och riksdag kan göra något åt. Det är också i huvudsak dessa problem som enligt vår mening lett till att Sverige sjunkit allt djupare ner i OECD:s tillväxt- och välståndsligor.

Den internationella konjunkturen har givetvis betydelse för den svenska ekonomiska utvecklingen. Den ekonomiska tillväxten i Sverige påverkas framför allt av konjunkturen i Europa och USA. Det gäller särskilt på kort sikt. Men vad kan regering och riksdag göra åt den? Ingenting. Ändå är det viktigt att ha en realistisk uppfattning om konjunkturutsikterna för våra viktigaste handelspartner. I någon mån kan vi nämligen parera de ekonomiska svängningar som beror på förändringar i omvärlden.

Vår uppfattning om den internationella konjunkturen sammanfaller i stort med regeringens. Men vi tvivlar – mot bakgrund av IT- och telekomkrisen, den djupa börskrisen och den framlagda budgeten – på att regeringens tillväxtprognos för Sverige kommer att slå in för åren 2003 och 2004. Det kan bara inträffa om omvärldens tillväxt överträffar prognoserna i budgeten och Sverige på så sätt får oväntad draghjälp utifrån. Med den föreslagna politiken ser vi i alla händelser ingen möjlighet att Sverige nu på allvar kan börja återhämta det relativa tapp i välståndsligan som fortgått allt sedan början av 1970-talet. Det krävs strukturella reformer och ett närings- och tillväxtvänligare politiskt klimat för att så skall ske. Kristdemokraterna vill vara med om att skapa bättre förutsättningar för näringslivet – inte minst för små och medelstora företag.

Den budget som riksdagen har att ta ställning till ger enligt vår åsikt inte mycket hopp om att den fortsatta relativa eftersläpningen skall brytas och förbytas i en återhämtning.

Att förslaget saknar tillväxtbefrämjande åtgärder är den största – men långt ifrån den enda – bristen i statsbudgeten för 2003. Bland akuta problem framstår de galopperande utgiftsökningarna för sjukpenning och förtidspensioner som särskilt alarmerande. Regeringen har uppmärksammat krisen och möter den med helhjärtade förhoppningar men halvhjärtade insatser. Ett uttryck för vad vi kristdemokrater vill likna vid barnslig troskyldighet är att regeringens beloppsmässigt minimala och hittills opreciserade åtgärdsprogram vad gäller sjukskrivningarna kommer att resultera i en besparing på fem miljarder kronor redan under år 2003.

Regeringen Persson berömmer sig av hård budgetdisciplin. Nu tvingas man, trots optimistiska antaganden, låna 13,5 miljarder kronor till driften under budgetåret 2003 och 22,1 miljarder kronor under år 2004. En övergång från hård till mjuk disciplin?

När det gäller sysselsättningsutvecklingen är regeringen stolt om än inte nöjd. Detta trots att hela 70 procent av sysselsättningsökningen motsvaras av ökad sjukfrånvaro. Den växande gruppen sjukfrånvarande räknas nämligen i statistiken som sysselsatta. I den delen handlar det alltså inte om att fler arbetstillfällen kommit till.

Ser man sedan till den andel av arbetskraften som faktiskt är sysselsatt i reguljärt arbete (och inte är sjukfrånvarande) så ökade den med blott fem promille mellan år 1997 och 2001. Detta torde vara världens mest dyrköpta sysselsättningsökning.

Av budgetpropositionen framgår att alla marginaler i statsfinanserna är uttömda. Utgiftstaken hotar att sprängas, budgeteringsmarginalen ligger under eller kring en halv promille av omslutningen för de kommande två åren. Men ingenting görs för att förbättra tillväxten och företagsklimatet.

4.1.1 För artonde gången uteblir tillväxtåtgärderna

Årets budgetproposition har det gemensamt med samtliga budget-, vår-, sysselsättnings- och tillväxtpropositioner som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan hösten 1994, att de konkreta förslagen som vanligt får sökas i någon kommande proposition. Budgetpropositionen är den artonde stora proposition som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan valet 1994. Tidigare propositioner har helt varit inriktade på budgetsanering oavsett om de kallats sysselsättnings-, tillväxt-, vår- eller budgetproposition. Den gemensamma faktorn är att tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder i stort sett har saknats.

Föreliggande proposition saknar både trovärdighet och konkretion i den fråga som är helt avgörande för att trygga den svenska välfärden, nämligen hur bästa möjliga förutsättningar skapas för ökad sysselsättning och tillväxt, för hur företag och näringsliv ska kunna växa och utvecklas.

Regelförenklingsarbetet har kört fast i flera omgångar. Regeringens egen utvärdering visar tyvärr att Simplex-förordningen hittills inte efterlevts vare sig av myndigheter eller – vilket är mest anmärkningsvärt – av Regeringskansliet självt. Av totalt 77 myndigheter som avgett rapport om sitt regelförenklingsarbete är det endast åtta som genomfört särskilda konsekvensanalyser. Att regelförenklingsarbetet är angeläget framgår inte minst av följande tabell som visar företagens kostnader per anställd för att administrera de olika regelverken.

Diagram 4.1 Företagens kostnader per anställd och år för regeladministration

Källa: OECD

Tyvärr har regeringen som tidigare framhållits inte tagit chansen att i ett gynnsamt ekonomiskt läge rätta till de djupgående strukturella problem som bl a gör att kommuner och landsting, trots högkonjunkturen och trots världens högsta skatter, fortfarande lider av svår resursbrist.

Men regeringen är bestämd. Dubbelbeskattningen av risksparande blir kvar, förmögenhetsskatten blir kvar, utom för de allra rikaste, och för den grupp som drabbas av de kraftigt höjda taxeringsvärdena. Regeringens åtgärder på förmögenhetsskatteområdet är enbart inriktade på att mildra effekten av ökade fastighetstaxeringsvärden, men det räcker inte för att klara globaliseringens utmaningar. Kristdemokraterna vill därför avveckla förmögenhetsskatten helt och hållet.

Regeringen har tidigare befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från förmögenhetsskatt på deras aktieinnehav. Totalt handlar det om en skattebefrielse på ca 240 miljoner kronor för dessa personer. Men fortfarande drabbas främst vanliga pensionärer som har nedamorterade villor i attraktiva lägen av förmögenhetsskatten. Läget blir i längden ohållbart för ett samhälle som bestraffar idoga och skötsamma medborgare. Resultatet är att företag, kunskap och kapital fortsätter att fly landet.

Redan för snart tre år sedan lade Småföretagsdelegationen fram 81 konkreta förslag till en uppröjning i den byråkrati- och regeldjungel som just nu håller på att kväva hårt kämpande småföretagare. Regeringen har hittills bara orkat genomföra cirka en tredjedel av förslagen, vilket sänder tydliga och illavarslande signaler till Företagssverige. Här är man inte lika rapp som när det gäller att slå till med nya stopplagar och skattehöjningar mot åkare, bönder och boende. Även på detta område bedrivs en verklighetsfrämmande politik långt från de svenska familjeföretagarnas vardag.

4.1.2 Därför var tillväxtpolitiken dömd att misslyckas

Valet 1998 gav förutsättningar för en socialistisk och tillväxtskeptisk regering. Vänstern och Miljöpartiet har av tradition varit negativa till ekonomisk tillväxt överhuvudtaget. Socialdemokraterna vill nog se tillväxt om näringslivet kan leverera den med bevarade regelverk och skattenivåer. Däremot har Socialdemokraterna aldrig i den egna rörelsen vågat ta en rejäl diskussion om Sveriges djupgående problem i form av dåligt fungerande lönebildning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxthämmande skatter på arbete, sparande och företagande. Under de gångna åtta åren har tillväxtpolitiken lyst med sin frånvaro. Regeringen har inte ens försökt ta upp och åtgärda Sveriges under snart 30 år notoriskt låga tillväxt. Efter 1998 års val inrättades ett tillväxtdepartement. Några propositioner som kunnat påverka företagsklimat och tillväxtförutsättningar har dock ännu knappast synts till. Vänsterpartiets och Miljöpartiets inflytande över regeringspolitiken har ytterligare ökat osäkerheten om regeringens kurs.

Diagram 4.2 BNP-tillväxt 1990–2000. Sverige på 24:e plats.

Årlig real genomsnittlig förändring i procent 1990–2000

Källa: OECD.

Sverige hamnade på 24:e plats i ”tillväxtligan” de 11 åren från 1990–2000. Även om man i stället betraktar de för Sverige i konjunkturhänseende relativt goda åren 1995 till 2000 hamnade Sverige bara på 20:e plats.

Sveriges dåliga tillväxt har gjort att vi som nämnts tidigare halkat efter flertalet övriga OECD-länder de senaste 30 åren. Den konjunkturuppgång 1998–2000 som av regeringen och andra bedömare beskrivits som rekordår för Sveriges räkning har enbart inneburit att vi för tillfället inte halkat efter ytterligare. Men någon återhämtning i förhållande till omvärlden är det inte fråga om. Se diagram 4.3. Ur diagrammet framgår också att Sverige sedan 1970 har halkat efter ca 30 procent i BNP-utvecklingen jämfört med samtliga OECD-länder. Jämfört med de mindre OECD-länderna har Sverige tappat ca 43 procent. Som en jämförelse kan nämnas att Finland under samma period bara har halkat efter ca 7 procent i BNP-tillväxt. De senaste 8 åren har Finland haft en mycket god tillväxtutveckling och tagit igen ca 10 procent jämfört med OECD-ländernas genomsnitt. Därmed har Finland också tagit sig upp i den s.k. välfärdsligan. Irland kommer att under perioden 1970–2003 ha vuxit dubbelt så snabbt som OECD-genomsnittet. Denna fantastiska tillväxtkraft har gjort att Irland klättrat snabbt i välståndsligan de senaste åren, från 20:e plats 1994 till 7:e plats år 2000.

Diagram 4.3 Relativ BNP-utveckling, Sverige/OECD 1970–2002

Källor: OECD, KI och vårpropositionen för 2002

Anm.: OECD omfattar samtliga OECD-länder. OECD23 omfattar de 23 mindre länderna dit bl.a. Sverige hör.

4.1.3 Stora eftersläpningsförluster efter två mandatperioder med Socialdemokraterna

Ett annat sätt att utvärdera Sveriges tillväxt de senaste åren är att jämföra med vad som skulle ha hänt om Sverige hade hängt med i andra länders tillväxttakt. I diagram 4.4 nedan visas hur mycket lägre Sveriges BNP-nivå (i fasta priser) var år 2001 på grund av att vi inte hängde med i våra konkurrentländers tillväxttakt. Värdet av hela den produktion som skedde i Sverige under år 2001, dvs Sveriges BNP, uppgick till ca 2 000 miljarder kronor. Men:

• Om Sverige hade haft samma tillväxt som de mindre OECD-länderna (OECD23) 1994–2001 så skulle Sveriges BNP nu vara ca 95 miljarder kronor högre.

• Om Sverige hade haft samma tillväxt som de små europeiska OECD-länderna (OECD18) 1994–2001 så skulle Sveriges BNP nu vara ca 62 miljarder kronor högre.

• Om Sverige hade haft samma tillväxt som Finland 1994–2001 så skulle Sveriges BNP nu vara ca 204 miljarder kronor högre.

• Om Sverige hade haft samma tillväxt som Irland 1994–2001 så skulle Sveriges BNP nu vara ca 1 100 miljarder kronor högre!

Dessa exempel visar med all önskvärd tydlighet att även väsentligt lägre skatter skulle ge betydligt större inkomster till offentlig sektor än med dagens höga skatter och bristande tillväxt.

Om Sverige t.ex. hade hängt med i de mindre OECD-ländernas genomsnittliga tillväxttakt skulle skatteinkomsterna vara åtminstone 50 miljarder kronor högre i år. Om Sverige i stället hade hängt med i Finlands tillväxttakt skulle skatteinkomsterna – även räknat med Finlands lägre skattetryck – vara uppåt 100 miljarder kronor högre i år!

Diagram 4.4 Eftersläpningsförlusten i miljarder kronor jämfört med om Sverige hade hängt med andra länders tillväxttakt 1994–2001, räknat i fasta priser.

Källa: OECD

4.2 Eftersläpningen relativt omvärlden fortsätter

Trots optimistiska antaganden om den svenska utvecklingen räknar regeringen med att Sveriges BNP under två-årsperioden utvecklas sämre än genomsnittet för världen i stort. Den svenska utvecklingen väntas även bli något sämre än snittet för EU, sämre än snittet för USA, väsentligt sämre än vårt grannland Finland, men i nivå med genomsnittet för Norden. Vi blir enligt dessa prognoser fattigare relativt andra länder. Åtgärder för att bryta denna ”utveckling” saknas helt.

Diagram 4.5 BNP-utveckling 2003–2004. Svensk eftersläpning fortsätter

Källa: Budgetpropositionen för 2003

4.3 Obalans i statsfinanserna

4.3.1 Regeringen lånar 35,6 miljarder kronor till sina reformer

Statsskulden som andel av BNP beräknas ligga på 50 procent år 2002. Det är i löpande priser hela 500 miljarder kronor högre än den nivå på 45 procent som rådde vid ingången av lågkonjunkturen 1990. Statsbudgeten visar underskott den kommande tvåårsperioden. Regeringen budgeterar med att förbruka 35,6 miljarder kronor mer än inkomsterna åren 2003 till 2004, vilket är förklaringen till att statsskulden ökar. Det underliggande saldot i statsbudgeten beräknas vara fortsatt mycket svagt och uppgå till –32, –46 respektive –41 miljarder kronor åren 2002–2004, se diagram 4.6.

Diagram 4.6 Statsbudgetens underliggande saldo

Källor: Budgetpropositionen för 2003 och ESV 2002:3

Anm.: Det underliggande saldot är det budgetunderskott/överskott som uppstår när man räknar bort sådant som tillfälligt under enskilda år påverkar budgeten, t.ex. indragningen från Riksbanken på 20 miljarder kronor år 2002.

4.3.2 Många tecken på sönderkörda statsfinanser

Vidare är det finansiella sparandet i staten, det som på längre sikt styr lånebehovet, negativt varje år från 2002: –10 miljarder kronor år 2002, –27 miljarder kronor år 2003 och –24 miljarder kronor år 2004. Kort sagt balanserar statsfinanserna i den svaga konjunkturen på en tämligen slak lina. Överskottet i de offentliga finanserna uppstår helt och hållet i ålderspensionssystemet. (Se även avsnitt 7.) Tecknen på att statsfinanserna nu är körda i botten är många:

• Utvecklingen av utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner hejdas inte. Dessa utgifter tar ensamma upp ca 17 procent av statsbudgetens utgifter.

• Regeringen fortsätter att underbudgetera utgifterna för sjukförsäkringen. De åtgärder regeringen nu lägger fram beräknas innebära en besparing om 5 miljarder kronor redan år 2003.

• Regeringen föreslår nya ofinansierade utgifter i tilläggsbudget nr 2 för i år på drygt 9 miljarder kronor utöver de ofinansierade 6,5 miljarder kronor som föreslogs i tilläggsbudget nr 1 i våras. Detta bryter mot budgetlagens intentioner.

• Budgeteringsmarginalen är så liten år 2002–2004 att regeringen återigen kan tvingas till panikåtgärder för att inte utgiftstaket ska spräckas. I år är budgeteringsmarginalen enligt regeringen bara 300 miljoner kronor (0,4 promille!), år 2003 är den knappt 400 miljoner kronor (0,5 promille) och år 2004 är den knappt 600 miljoner kronor (0,7 promille). Dessa redan mycket snäva marginaler gäller dock endast under förutsättning att regeringens medvetna underbudgetering av sjukförsäkringen även kan bli verklighet.

• Skatterna från kapitalinkomster har reviderats ned med runt 40 procent. Regeringens prognosmodeller för kapitalinkomster verkar inte vara särskilt ändamålsenliga. Sedan vårpropositionen har kapitalinkomsterna reviderats ned med 37 % för 2001, 43 % för 2002 och 37 % för 2003 och 30 % för 2004. Totalt minskar dessa skatter med nästan 30 miljarder kronor 2001–2004 jämfört med beräkningen i våras.

Bräckligheten i regeringsunderlaget framgår även av att Socialdemokraterna bara redovisar beräkningar för två år. Något förslag till nytt utgiftstak 2005 redovisas inte. Trots att regeringen, helt i linje med hur budgetprocessen hittills fungerat, i våras aviserade att ett nytt utgiftstak för 2005 skulle fastställas i budgetpropositionen, saknas ett samlat alternativ för mer än två år. Detta förklaras endast med en upplysning att ”inget ställningstagande om budgetpolitiken för 2005 görs i föreliggande proposition”. Medborgarna får själva söka en förklaring och spekulera i om den ligger i överenskommelsen med vänstern och Miljöpartiet där det finns en ”utträdesparagraf” för samarbetet efter år 2004.

4.4 Svenskt näringsliv sårbart

Sverige är extremt beroende av utvecklingen på telekommarknaden. Den svenska telekomindustrin, som till stor del består av Ericsson-relaterade bolag, svarade för över hälften av Sveriges ekonomiska tillväxt under 1999. Ericsson stod för 16 procent av Sveriges export år 2000. Nedgången förra året sänkte värdet på sektorns exportandel till motsvarande 9 procent. Det är fortfarande högt.

Mot denna bakgrund är Ericssons problem en allvarlig larmsignal för hela den svenska ekonomin. Den djupnande krisen i telekombranschen tenderar att försvaga kronan.

Sverige har internationellt legat i täten när det gäller satsning på FoU. Det är dock näringslivet som stått för merparten av satsningarna direkt och indirekt genom uppdragsforskning till universitet och högskolor. Med få glädjande undantag drar nu företagen i gemen drastiskt ner både på egen forskning och på uppdragsforskning. De stiftelser som svarar för en stor del av svensk forskningsfinansiering har sammantaget tappat miljarder på börsen. Regeringen har trots det skyhöga skattetrycket inga resurser att fylla igen hålen via anslag till Vetenskapsrådet eller direkt till universiteten. Detta är mycket illavarslande.

Tillväxtsiffrorna för i år skrivs upp från vårpropositionens 1,4 till 2,1 procent och för 2003 hoppas man på 2,5 procents tillväxt. Detta sker utan att regeringen gör något för att förbättra förutsättningarna för svenskt näringsliv. Snarare tvärt om.

Industrivärlden har upplevt en högkonjunktur på senare år och fram till i fjol. Det har gynnat Sverige. Med eftersläpningen i uppbördssystemet är det inte konstigt att finansministern i landet med världens högsta skatter och världens bredaste skattebaser kunnat njuta av hur pengarna formligen strömmat in i den svenska statskassan. Men de höga skatteinkomsterna som beräknas för 2002 stammar i alltså hög grad från realisationsvinster på fastigheter och värdepapper under 1999 och 2000. Nu återkommer av allt att döma inte dessa ”wind-fall profits” för statskassan på mången god dag. Tillkommer att Sverige har de mest konjunkturkänsliga statsfinanserna i västvärlden.

I vetskap om denna känslighet borde regeringen vidtagit åtgärder i en god konjunktur för att öka Sveriges konkurrenskraft inför de svårare tider som alltid kommer. Det gjorde man inte. Kanske av bristande insikt, men lika troligt därför att andra prioriteringar gällde inför riksdagsvalet 2002.

En nu eventuellt vikande konjunktur skulle ytterligare förvärra en dåligt fungerande arbetsmarknad med tydliga flaskhalsproblem.

Regeringens tillväxtstrategi har gått ut på att hålla statsfinanserna i balans och hoppas på en god konjunktur. Så kommer ökad tillväxt och sysselsättning som ett brev på posten. Men det är fromma förhoppningar. Ett antal internationella organisationer som OECD, IMF och EU-kommissionen menar att vi istället borde lita till konkreta åtgärder – strukturella reformer och strategiska skattesänkningar för att förbättra den svenska ekonomins utvecklingskraft.

4.5 Regeringen förmår inte hantera internationaliseringen av ekonomin

Tillvaron blir allt mer internationaliserad. Människor, kapital och företag rör sig snabbt och enkelt över nationsgränser på jakt efter goda tillväxtbetingelser. Denna situation ställer stora krav på Sverige. Erbjuder vi en jordmån som gör att nya företag startas och att vi finns med på listan över tänkbara länder när etableringar planeras? Är skatterna för företagen sådana att det går att konkurrera med omvärlden? Är personskatterna så utformade att de attraherar snarare än som nu motverkar att människor med expertkunskaper väljer att flytta till Sverige? Har vi i Sverige stabila spelregler för företagen så att vårt land framstår som bra att etablera sig i?

Tyvärr blir svaren på frågorna nekande och nedslående. Nedslående med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finansiera angelägna åtaganden när det gäller t ex vården och omsorgen. Globaliseringens effekter tar regeringen ingen hänsyn till – i avvaktan på en utredning! Inga konkreta åtgärder föreslås, om man undantar att Invest in Sweden Agency skall få ökade resurser för att ”attrahera utländska investeringar i Sverige”. Just den satsningen behövs knappast för den politik regeringen fört har bäddat för ett snabbt utländskt övertagande av det svenska näringslivet. Ingenstans i världen ökar utlandsägandet så snabbt som i Sverige och ändå kommer den utvecklingen av allt att döma att accelerera.

På sju år har ägarförhållandena i Sveriges 15 största verkstadsföretag förändrats dramatiskt. Det utländska ägandet har fyrdubblats sedan 1992 i de svenska storföretagen. Majoriteten av de utländska ägarna är okända till namnet och ägandet är spritt på många små innehav. Utvecklingen under 1990-talet har inneburit att även många svenska storföretag är mer utländska än svenska när faktorer som andel anställda i utlandet, andel av fakturering i utlandet, andelen utländska ägare etc vägs samman.

I och med PPM-valet och AP-fondernas nya placeringsregler har många miljarder kronor placerats i utländska fonder. Dessa portfölj-justeringar är en av orsakerna till att kronan försvagats. Dessutom har utländska investerare sålt sina svenska värdepapper i ökande utsträckning. Det allvarliga är att alla dessa aktörer oberoende av varandra gör bedömningen att investeringar lönar sig bättre i andra länder än i Sverige.

Allt detta visar en globaliserad världs villkor vad gäller investeringar, sparande och företagande. De statliga AP-fondernas styrelser och svenska folket inser detta. Men landets regering agerar inte som om den insåg något av detta.

4.6 Fortsatt högt skattetryck drabbar Sverige

Det svenska näringslivet övertas nu successivt av utländska ägare samtidigt som svenskarnas direktägande minskar kraftigt. Dubbelbeskattningen på risksparande driver företag och jobb ur landet.

Regeringens oförmåga att inse värdet av tydliga och närvarande ägare manifesterades när statsministern i våras gästade Gnosjö och gratulerade kommunen till att utländska investmentbolag funnit familjeföretag i trakten attraktiva att köpa upp.

Den tragiska bakgrunden till de ökande utförsäljningarna är att svenskt ägande straffbeskattas. Svenska ägare drabbas av den nästan unika svenska förmögenhetsskatten och av en konfiskatorisk arvs- och gåvobeskattning som gör det hart när omöjligt för nästa generation att ta över.

Regeringen noterade i förra årets budgetproposition att en del av de svenska hushållen nu lagligt kan ta med sig åtskilligt mer vin än tidigare från utlandet. För att minska incitamenten till privat import sänktes skatten på vin från den 1 december 2001. Analogt kunde man förväntat sig att regeringen skulle minska incitamenten till kapitalflykt. Men i motsats till Riksskatteverket tycks det inte oroa regeringen att svenska hushåll har minst 400 miljarder kronor av sitt sparkapital obeskattat placerat utomlands. Förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning driver kapitalet ur landet. Endast de allra rikaste slipper betala förmögenhetsskatt för sina aktiemiljarder. Kapitalflykten kan enligt RSV snabbt få allvarliga välfärdseffekter. Men regeringen behåller skygglapparna på.

Dubbelbeskattningen av en svensk individs aktieinnehav i Sverige leder till att en utländsk köpare kan betala avsevärt mer för en aktie än en svensk köpare och ändå få samma avkastning på sin investering efter skatt. Med en sådan politik är det troligt att utförsäljningen fortsätter i oförminskad takt så länge ”lagret” räcker.

Från 1997 till 2000 flyttade 47 tidigare svenskbaserade koncernhuvudkontor från Sverige. Det är ännu ett symtom på att regeringen bedriver en verklighetsfrämmande politik som Sverige inte har råd med. Det höga svenska skattetrycket bidrar till att hämma Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar, vilket framgår av diagram 4.7.

Diagram 4.7 Genomsnittlig skattekvot och tillväxttakt i 15 OECD-länder 1970–1996

Källa: OECD

Sammanfattningsvis ägnar regeringen föga politisk kraft åt företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970 halkat långt ner i OECD-ländernas välståndslista. Regeringen verkar sakna såväl ideologi som strategi för att gå till roten med de djupgående strukturproblem som under 30 år bidragit till att Sverige halkat efter i OECD:s välståndsliga och nu närmar sig en plats i kön.

4.6.1 Regeringens s.k. skatteväxling höjer skatten för 2,4 miljoner personer

Ungefär 2,4 miljoner personer får inte ett öre i skattesänkning i kompensation för de höjda energiskatterna enligt regeringens förslag. Det beror på att regeringen väljer att utforma inkomstskattesänkningen så att den bara träffar taxerade årsinkomster mellan 53 500 och 264 100 kronor. Den skatteväxling som föreslås i budgetpropositionen är således ingen ”ren” växling. Har man en årsinkomst som understiger 53 500 får man inte ett öre i skattesänkning trots att man måste betala de höjda energiskatterna. Alla som har inkomster över 22 000 kronor per månad får inte heller ett öre i sänkt inkomstskatt, trots att även de drabbas av höjda energiskatter. Totalt rör det sig om ca en miljon personer – bland dessa 250 000 ålderspensionärer – med taxerade inkomster som understiger 53 500 kronor och ca 1,4 miljoner personer som har inkomster över 22 000 kr/månad. ”Skatteväxlingen” genomförs vidare på nivån 2,6 miljarder kronor år 2003. Detta är alltså inte de 3 miljarder som Miljöpartiet krävt i förhandlingarna och fått igenom i den överenskommelse som träffats. Troligen kommer detta att vara en av de punkter som ändras i utskottsarbetet, vilket skapar oklarhet om vad oppositionspartierna i riksdagen har att ta ställning till.

4.6.2 Fastighetsskatten ökar, fler kommer att tvingas flytta

Regeringen har vid ett flertal tillfällen hävdat att skatteuttaget på boende hålls oförändrat. Så är inte fallet. Statens intäkter från fastighetsskatten revideras upp med runt 1 miljard kronor jämfört med i vårpropositionen och beräknas öka med totalt 3,7 miljarder (17 %) mellan 2001 och 2004 till 24,9 miljarder kronor. Det är hela 1,1 miljard kronor mer än vad som beräknades i våras. Regeringen gör heller inget för att hejda de orimliga effekter som de nya taxeringsvärdena från år 2001 får på arvsskatten. Fler kommer att tvingas sälja sina hus enbart på grund av fastighets-, förmögenhets- och arvsskatterna.

4.7 Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras

Mot bakgrund av lönebildningens helt centrala roll för fortsatt god välfärdsutveckling, är det förvånande att regeringen underlåter att ens diskutera de konkreta reformförslag som framförs av internationella organisationer som EU, OECD och IMF.

Priset är att den höga arbetslösheten består, liksom grundproblemet bakom arbetslösheten: de strukturella problemen i svensk ekonomi. Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en kombination av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden ytterligare bromsar den ekonomiska utvecklingen och skapar ökad arbetslöshet. De förändringar i ramarna för lönebildningen som riksdagen antagit är långt ifrån tillräckliga.

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönerna i Sverige har ökat snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Tidigare har detta ”rättats till” genom ständigt återkommande devalveringar. Nu borde den vägen vara stängd och låginflationspolitiken etablerad även om kronkursen fortfarande är flytande. Inför ett inträde i EMU kan vi dock inte lita till dessa växelkursmekanismer för att förbättra vårt internationella konkurrensläge. I detta läge måste lönebildningen fungera bättre och leda till avtal i samklang med konkurrentländernas om vi ska få ned arbetslösheten och kunna öka sysselsättningen. Regeringen har själv beställt ett årligt återkommande underlag från Konjunkturinstitutet (KI) om lönebildningens betydelse för samhällsekonomin. Hösten 2001 redovisade KI den senaste upplagan för regeringen. I denna framgår vilken central och helt avgörande betydelse lönebildningen har för den svenska ekonomin. I diagram 4.8 framgår lönebildningens betydelse för sysselsättningen. Sedan KI:s rapport lämnades verkar vi vara på väg in i en sämre lönebildningsbana än det referensalternativ som innebär kortvarig konjunktursvacka och i stort sett oförändrad lönebildning.

Diagram 4.8 Lönebildningens betydelse för sysselsättningen

Reguljär sysselsättningsgrad i procent av befolkningen 20–64 år

Källor: Konjunkturinstitutet och SCB

Enligt Konjunkturinstitutet (augusti 2002) väntas de svenska lönekostnaderna i genomsnitt öka med 4 procent de kommande åren. Detta kan låta måttligt, men det innebär att vi tappar i konkurrenskraft mot våra viktiga konkurrentländer. Om regeringen hade genomfört bättre spelregler på arbetsmarknaden och förmått skapa ett företagarklimat i världsklass hade man kunnat nå sitt sysselsättningsmål. Men nu skylls misslyckandet beträffande sysselsättning och tillväxt på en svag utveckling i Europa och på den amerikanska konjunkturen. Detta är långt från hela sanningen. När den internationella konjunkturen är stark och det går bra för svensk ekonomi då är det den svenska regeringen som tar åt sig äran. Men när det nu går sämre har samma regering lämnat kommandobryggan.

Regeringen har inte tagit hoten om konjunkturnedgång på allvar. Verkligheten har nu dessvärre gett Kristdemokraterna, EU-kommissionen, OECD och IMF rätt i kritiken om bristen på en målmedveten tillväxtinriktad politik: Sverige drabbas hårdare än andra länder av konjunkturnedgången. Därmed försämras förutsättningarna för såväl hushållens som kommunernas och statens konsumtionsutrymme. KI har i sin senaste lönebildningsrapport även visat hur skattesänkningsutrymmet förändras vid bättre eller sämre lönebildning i Sverige, givet ett överskott i offentlig sektor på 2 procent av BNP. Resultaten framgår i tabell 4.1 nedan.

Tabell 4.1 Lönebildningens betydelse för skattesänkningsutrymmet

Sammanlagda skattesänkningar till år 2008 vid kortvarig lågkonjunktur

	Sammanlagda skattesänkningar
Sämre fungerande lönebildning	18 miljarder kronor
Bättre fungerande lönebildning	62 miljarder kronor

Anm.: Beräkningarna gäller vid ett kvarstående mål om 2 procents sparande av BNP i offentlig sektor över en konjunkturcykel.

Källa: Konjunkturinstitutet oktober 2001

Konjunkturinstitutets slutsats av sina framskrivningar av den svenska ekonomin till år 2008 är följande:

Den bättre fungerande lönebildningen gynnar således hushållen inte enbart genom lägre arbetslöshet utan även genom högre kommunal konsumtion och högre privat konsumtion.

Men den socialdemokratiska regeringen gör ingenting för att uppnå denna bättre situation av högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och starkare tillväxt. Det kan inte betecknas som annat än högst oansvarigt och ett svek mot den svenska befolkningen.

I dag kan man tala om fyra tillväxtfällor på den svenska arbetsmarknaden.

Den första tillväxtfällan är den i internationell jämförelse låga andelen anställda inom den privata sektorn. Detta hämmar dynamiken på arbetsmarknaden och undergräver möjligheten till nya sysselsättningstillfällen.

Den andra tillväxtfällan är flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Orsakerna är bl a de höga skattekilarna samt den sammanpressade lönestrukturen. Många offentligt anställda akademiker har exempelvis lägre livslöner än personer inom den privata sektorn med enbart gymnasieutbildning. För en fungerande arbetsmarknad och ett bra näringslivsklimat krävs att lönebildningen bättre avspeglar tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Om Sveriges konkurrenskraft skall kunna stärkas ställs krav på en lönebildning som stimulerar och uppmuntrar kunskap och kompetens.

Den tredje tillväxtfällan är att utbildning lönar sig dåligt i Sverige, vilket delvis berörts ovan. Svenska akademiker har internationellt sett betydligt lägre löner än motsvarande grupper i Västeuropa. Det gäller för akademiker både i privat och i offentlig tjänst. Detta har stor betydelse inom ett område som EU med fri rörlighet för arbetskraft från medlemsländerna. Lönebildningen bör på ett bättre sätt än idag ta hänsyn till löntagarens kompetens och kunnande, den prestation som utförs och det ansvar jobbet innebär. Lönebildningen bör också stimulera den enskilde till lärande, ansvarstagande och goda arbetsprestationer. I praktiken innebär dessa hänsynstaganden att lönebildningen i större utsträckning bör ske individuellt och därmed på det lokala planet. Samtidigt bör man i en sådan lönebildning vara observant på den ojämlika situation som kan uppstå vid en löneförhandling mellan en arbetsgivare och en enskild individ. Arbetstagarorganisationer har därför en viktig stödjande och rådgivande roll.

Den fjärde tillväxtfällan är de höga anställningströsklarna, för både företag och individer. Detta gäller rekrytering av lågutbildade som oftast saknar yrkeserfarenhet. För individen gör ersättningar från a-kassan samt marginaleffekter att arbete vid låga inkomster ofta inte lönar sig jämfört med alternativet att inte arbeta. För företagen innebär relativt höga ingångslöner och hög skatt på arbete tillsammans med vissa arbetsrättsliga regler att företagen drar sig för att anställa personer med låg utbildning och liten erfarenhet i relation till det som efterfrågas.

Statsministerns uttalanden om vikten av att svensk lönebildning ska fungera tillfredsställande, dvs att Sverige måste anpassa spelreglerna och spelplanen till övriga EU vad gäller lönebildningen, får inte genomslag i regeringens politik. Regeringen har dock framhållit lönebildningens vikt för tillväxt och sysselsättning i samtliga ekonomisk-politiska propositioner sedan 1995. Av detta blev endast ett medlingsinstitut. Det är dessvärre symptomatiskt.

4.8 Kostnaderna för arbetslösheten består – kostnaderna för sjukfrånvaron skenar

Kostnaderna för arbetslösheten väntas även år 2002 tillhöra statsbudgetens största poster. Kostnaderna för den minskade öppna arbetslöshet som regeringen berömmer sig av, har dubbelt upp ersatts av ökade kostnader för den ökande sjukfrånvaron sedan 1997. Samtidigt har kostnaderna för arbetslösheten slutat sjunka. De planar i stället ut på en nivå om ca 60 miljarder kronor om året. Därmed kommer regeringens ”olyckstal”, summan av kostnaderna för arbetslöshet och sjukskrivningar, att öka under hela perioden 1997 till 2004 (se diagram 4.9). Då ska man även ta i beaktande att regeringens beräkningar är optimistiska inte minst när det gäller sjukfrånvaron. Regeringen skrev i vårpropositionen för 2002 om sina budgeterade sjukskrivningskostnader att ”beräkningen förutsätter kraftfulla åtgärder för att hejda utgiftsutvecklingen och minska sjuktalen i förhållande till dagens nivå”. De åtgärder regeringen nu lägger fram är fortfarande till stora delar opreciserade men beräknas ändå innebära en besparing om 5 miljarder kronor redan år 2003.

Diagram 4.9 ”Olyckstalet” ökar konstant. Statsbudgetens kostnader för arbetslöshet, sjukfrånvaro och förtidspensioner 1997–2004

Källor: 2002 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 2003.

Anm.: Utgifterna för 1997 och 1998 är korrigerade för ändrad redovisning i statsbudgeten så att de är jämförbara med perioden 1999–2004 där bl.a. statlig ålderspensionsavgift ingår.

Den skenande sjukfrånvaron avspeglar sig också i att endast ca 70 procent av befolkningen i åldern 20–64 år faktiskt befinner sig i arbete, medan ca 8 procent i samma grupp är sjukfrånvarande. Som sysselsatt räknas i den officiella statistiken både den som faktiskt arbetar och den som är tillfälligt frånvarande från arbetet.

Regeringens utredare Jan Rydh har i sitt utredningsmaterial visat att den faktiska andelen människor (20–64 år) i arbete endast ökade med 8 promille mellan 1997 och 2000. Då räknade han ändå med de människor som deltar i vissa arbetsmarknadsåtgärder men som ändå räknas som sysselsatta i den officiella statistiken. I diagram 4.10 nedan har detta korrigerats, så att det är andelen reguljärt sysselsatta som redovisas i enlighet med det sysselsättningsmål som regeringen har satt upp. Därtill redovisas andelen människor som faktiskt befinner sig i arbete. Dessutom har materialet uppdaterats med förhållandena under 2001.

Som framgår av diagrammet ökade den faktiska sysselsättningen endast med 5 promille av befolkningen mellan 1997 och 2001. På grund av den skenande sjukfrånvaron minskade t.o.m. andelen människor i arbete från år 2000 till 2001.

Sysselsättningen, som den traditionellt mäts, väntas i år vara i stort sett oförändrad enligt regeringen. Det innebär att den faktiska sysselsättningen minskar eftersom sjukskrivningarna fortsätter att öka.

Diagram 4.10 Sysselsättningsbubblan. Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år¹. Officiella tal och faktisk andel människor i arbete.

Källor: Regeringens utredning S 2000:07, SOU 2002:5, SCB samt AKU

4.8.1 Regeringen når inte målet om 80 procent sysselsatta år 2004

Regeringen når inte sitt mål om minst 80 procents reguljär sysselsättning år 2004 enligt de egna kalkylerna. Det kommer att krävas ytterligare drygt 100 000 reguljärt sysselsatta för att målet ska uppnås (bilaga 1, sid 43). Enligt regeringens utredning ”Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet” är detta orealistiskt: ”Utredningens bedömning är att sysselsättningsmålet inte kan uppnås med förväntad utveckling av antalet förtidspensionärer. Inte ens med oförändrad nivå på den ’permanenta’ sjukfrånvaron, i form av förtidspension, torde det 80-procentiga sysselsättningsmålet kunna nås.” (S 2000:07, HpH delrapport 2001-06-26)

I procent av befolkningen i samma åldersgrupp

4.8.2 Högkonjunkturen lämnade rekordhög arbetslöshet
efter sig

Sverige hade dessutom med sig den högsta arbetslösheten någonsin vid slutet av den högkonjunktur som definitivt slutade under 2001. Detta är givetvis inget bra utgångsläge när vi nu möter en betydligt sämre konjunkturutveckling. Före den kraftiga lågkonjunkturen i början av 1990-talet var den totala arbetslösheten (öppen + konjunkturåtgärder) 2,9 procent. År 2001 var den 6,9 procent, alltså fyra procentenheter högre, eller nästan 200 000 fler arbetslösa än före den förra lågkonjunkturen. Ingenstans i propositionen nämns detta avgörande och besvärande faktum.

SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att det outnyttjade arbetskraftsutbudet – de öppet arbetslösa, de latent arbetssökande och de deltidsarbetslösa – utgjorde 700 000 människor eller ca 14 procent av arbetskraften år 2001. Då är de sjukfrånvarande och förtidspensionerade inte inräknade.

Regeringens utredare Jan Rydh räknar med att ca 400 000 årsarbeten för närvarande går förlorade genom sjukfrånvaro och ytterligare ca 400 000 årsarbeten genom förtidspensioner/sjukbidrag. Totalt är det alltså fråga om så mycket som 800 000 årsarbeten som går förlorade genom sjukfrånvaro och förtidspension.

Diagram 4.11 Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder 1965–2000. År 2000 fler än någonsin tidigare i slutet av en högkonjunktur

Källa: AMS

Regeringen bedömer som nämnts att sysselsättningen kommer att plana ut och avta i år, vilket är mycket oroväckande. De dramatiskt ökade kostnaderna för ökade sjukskrivningar pekar på behovet av genomgripande reformer av socialförsäkringssystemet. I budgetpropositionen redovisas endast vaga konturer till åtgärder som kan bryta den skenande ohälsoutvecklingen. Man saknar dock fortfarande efter fyra år ett realistiskt och konkret åtgärdsprogram för att bryta denna utveckling.

Det är sammantaget fråga om extremt stora resurser som går förlorade och det medför i synnerhet förlorad självkänsla för de arbetslösa, undersysselsatta eller latent arbetssökande. Därtill kommer den allvarliga samhällsekonomiska effekt som uppstår när ca 800 000 personer i arbetskraften är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Detta skapar en brist på arbetskraft – massarbetslösheten till trots. Härigenom förvärras den svenska löneinflationen. Den ligger redan trendmässigt ca en procentenhet över våra viktigaste konkurrentländers. Om Riksbanken till följd av löneinflationen tvingas höja räntan bidrar det till att kväva en eventuell konjunkturförbättring i sin linda.

4.8.3 Regeringen gör fortfarande ingenting för att bryta ohälsoutvecklingen

Den höga och ökande arbetslösheten, den ökande sjukfrånvaron samt den minskande sysselsättningen ger ett mycket dåligt utgångsläge inför framtiden.

Kostnaderna för sjukpenning, förtidspension och rehabilitering har sedan början av år 2000 ökat med 750 miljoner kronor per månad, eller 25 miljoner kronor om dagen.

Den negativa utvecklingen inleddes 1997. Men först i budgetpropositionen för 2002 reagerade regeringen på de höga sjukskrivningstalen och det ökande antalet förtidspensioneringar. I finansplanen upprättades hastigt en strategi för ökad hälsa i arbetslivet i form av ett elvapunktsprogram. Detta upprepades i regeringens ekonomiska vårproposition för 2002.

De åtgärder som nu presenteras i budgetpropositionen är fortfarande bara vaga antydningar om vad som eventuellt ska komma. Regeringen avser att lägga förslag som bl a ökar arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter för att arbeta för låg sjukfrånvaro och som tydliggör läkarnas roll vid sjukskrivningar, som det kryptiskt heter i propositionen. Åtgärderna beräknas leda till att kostnaderna minskar med ca 5 miljarder kronor mellan 2002 och 2003. Samtidigt väntas antalet förtidspensionärer öka med ca 2 000 personer år 2003. Kostnaderna för ohälsan beräknas dock stiga från ca 115 miljarder kronor 2002, till 119 miljarder 2003 och till hela 125 miljarder kronor 2004. Regeringen budgeterar således med en kostnadsökning på 8,7 procent från 2001 till 2004. Slutsatsen är att regeringen står utan en samlad politik mot den fortsatt växande ohälsan.

Kristdemokraternas samlade program för ökad hälsa och satsningar på bl.a. en ny rehabiliteringsförsäkring med individen i centrum presenteras översiktligt i avsnitt 6.2.6 och mer utförligt i en särskild motion med anledning av utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.

4.9 Fortsatt förmynderi och sned fördelningspolitik

Valfrihet och möjligheter till personligt ansvarstagande står uppenbarligen inte högt i kurs hos regeringen. Att myndigförklara medborgarna och låta dem själva få ökat ansvar för sina liv, stämmer inte med budgetförfattarnas ideologi. I familjepolitiken permanentas bristen på valfrihet och respekt för föräldrarnas egna val genom den ensidiga satsningen på maxtaxan i barnomsorgen. Det är en verklighetsfrämmande politik som drabbar många medborgare hårt.

Regeringens olika turer när det gäller fastighetsskatten kan inte dölja att skatten höjs rejält för grupper av villaägare med låga inkomster, inte minst pensionärer som arbetat idogt, levt sparsamt, sedan de av arbetsmarknadsskäl flyttat till storstad. Trots sänkningen av skattesatserna i den senaste av alla regeringens reträtter kommer många normalinkomsttagare att tvingas flytta från hus och hem i de heta tillväxtregioner där taxeringsvärdena höjs mest. Skatteuttaget på boende hålls inte oförändrat som finansministern brukar hävda. Statens intäkter från fastighetsskatten ökar med 3,5 miljarder – drygt 17 procent – mellan 2001 och 2004. Regeringen gör heller inget för att hejda de orimliga effekter som de nya taxeringsvärdena från och med år 2001 får på arvsskatten. Även denna fråga begravs efter långvarig handlingsförlamning i en utredning. Dieselskattehöjningen slår nu också igenom för fullt och får negativa effekter för lantbruket och åkerinäringen, två redan hårt prövade näringar.

Sverige fortsätter att leda skatteligan men ligger dåligt till i välfärdsligan. Regeringen lutar sig tillbaka mot en vikande konjunktur, slår dövörat till alla råd om strukturreformer och strategiska skattesänkningar för att vårda lättflyktiga skattebaser och få fart på tillväxten. De skattesänkningar som genomförts är i huvudsak inte tillskapade för att rätta till de skatter som är mest skadliga för Sveriges långsiktiga tillväxt. Här har främst ett kortsiktigt valrörelseperspektiv fått styra skattepolitiken, vilket i förlängningen drabbar svagare grupper hårdast.

4.10 Bristerna i välfärden består eller förvärras

Vårdköerna är på många håll fullständigt oacceptabla. Antalet vårdplatser har med Socialdemokraterna vid makten minskat med hela 30 procent, 14 000 platser färre år 2000 jämfört med år 1994! Nu behövs både nytt kapital, nytt företagande och de vårdanställdas kreativitet för att få ordning, framtidstro och entusiasm i vården. Regeringens försök att lagstiftningsvägen utestänga sparkapital från t ex aktiefonder från investeringar för kortare vårdköer är både cyniskt och kontraproduktivt, men speglar väl den ideologiska vilsenhet som Socialdemokraterna har i bl.a. denna fråga.

Diagram 4.12 Antalet fasta vårdplatser 1994–2000. Totalt 30 procent färre platser med socialdemokraterna vid makten

Källa: SCB.

Anm.: Senast tillgänglig statistik gäller år 2000.

Varför skall gamla människor behöva vänta så länge på en trygg och bra omsorg om de offentliga finanserna är så bra som regeringen hävdar? Hur kan sjukförsäkringskostnaderna öka med 50 procent på två år i Sverige? Hur kan rättssamhället få förfalla så intill ruinens brant i ett land med så goda ekonomiska förutsättningar? Hur uppfattar vanligt folk den växande otryggheten på gator och torg, ständiga bil- och cykelstölder, bilinbrott och lägenhetsinbrott som avskrivs redan på polisstationen och tusentals icke avgjorda mål väntande i Regeringsrätten? Hur kan regeringen så lättvindigt vifta bort Skolverkets larmrapport om tillståndet i den svenska skolan? Varför lider ca 20 procent av barnen i Sverige av depression? Bristerna i den svenska välfärden tycks bestå och till dels förvärras. Men regeringen säger sig vara stolt över vad man åstadkommit.

Fortfarande pågår också en avfolkning av stora delar av landet, som hotar trygghet och livskvalitet för allt fler utanför storstadsregionerna. Vad kunde statsmakterna gjort åt det? Ett par exempel: Sverige har redan missat minst 3,5 miljarder kronor till lantbruk och glesbygd av EU-medel. Den genomförda höjningen av dieselskatten hjälper föga och har sin udd riktad mot glesbygd och lantbruk. Regeringen har under hela den gångna mandatperioden låtit infrastrukturen förfalla på ett helt oacceptabelt sätt. Inte förrän näringsminister Rosengren under en valturné tog ett antal första spadtag har några nya väg- eller järnvägsbyggen startats under perioden.

Regeringens familjepolitik trampar på i sann socialistisk anda. Regeringen vill styra föräldrarna. Deras egna val av barnomsorg duger inte. Maxtaxan är en gökunge i den kommunala ekonomin som riskerar att tränga ut andra viktiga behov, samtidigt har den drivit fram allt större barngrupper i förskolan. Familjepolitik och barnomsorg måste handla mer om valfrihet, rättvisa och mer tid för barnen. Barnomsorgskonto främjar valfrihet för småbarnsfamiljerna och skapar möjligheten till mer tid för barnen.

Pensionärerna får i genomsnitt 100 kronor mer per månad under 2002. När man betänker att pensionerna ökade med i genomsnitt 0,8 procent per år åren 1995–2000 kan detta inte vara en rimlig kompensation för den eftersläpning och budgetsanering som pensionärerna fått utstå. Den konfiskatoriska inkomstprövningen av änkepensionerna slopas till slut, men av allt att döma genom ett förbiseende från regeringen när den nya lagen utformats.

Fram till 2004 har regeringen satt som mål att halvera socialbidragsberoendet, vilket ju förstås är vällovligt. Problemet är att man inte på något sätt preciserar hur man ska nå detta mål. Receptet lyder: ”Rätten till arbete och en god nivå på den generella välfärden är de viktigaste insatserna för att minska socialbidragsberoendet.” Det som krävs är en målmedveten tillväxtpolitik. Pensionärerna såväl som låginkomsttagarna måste få sin del av den växande kakan genom att också få del av ett höjt grundavdrag. Detta skulle radikalt minska bidragsberoendet.

När nu konjunkturen försämrats drabbar det främst de svaga i samhället. Det går tyvärr inte bra för alla i Sverige, inte heller går det bra för hela Sverige. Det allvarliga är att regeringen inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får en trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag, kapital och kunskap flyr landet. Den välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser på lättflyktiga och redan flyende skattebaser.

4.11 Efterlyses: En marknad för ”vita” hushållstjänster

Ett exempel på fortsatt inre splittring är att regeringen inte heller den här gången kunnat samla sig till ett förslag som öppnar en laglig och vit tjänstemarknad riktad till de privata hushållen. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns, trots att det kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita, trots att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både köpa och sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska medvetandet och rättssamhället. Av debatten har framgått att det funnits två ministrar på det s k tillväxtdepartementet som anser att någon form av skatterabatt på hushållstjänster bör införas. Det blir svårt att tala om superdepartement och jobbtillväxt om inte ansvariga ministrar ens tillåts genomföra enkla och självklara jobbskapande reformer.

5 Den ekonomiska utvecklingen

5.1 Den globala konjunkturutvecklingen

Sedan årsskiftet har det pågått en försiktig återhämtning i den globala ekonomin. År 2001 ser nu ut att markera botten i en konjunkturcykel som visat tecken på att vända uppåt. Dock ser tillväxtprognoserna inte fullt så positiva ut för år 2003 som de gjorde så sent som våren 2002. Enligt IMFs World Economic Outlook från september 2002 kommer den globala ekonomin att växa med 3,7 procent nästa år. I april var IMFs prognos 4,0 procent för 2003. Bland i-länderna råder den lägsta inflationsnivån på mycket länge. Enligt IMFs prognoser blir inflationen 1,4 procent i år och förväntas bli 1,7 procent 2003. Osäkerheten efter terrordåden den 11 september 2001 har nu förbytts i osäkerhet inför risken för krig mellan USA och Irak.

5.1.1 Amerikansk återhämtning dröjer

Förhoppningarna om en återhämtning av den amerikanska ekonomin har inte infriats. Sjunkande aktiekurser har minskat hushållens tillgångar och därmed konsumtionsbenägenheten. Osäkerheten inför ett eventuellt krig mot Irak präglar den amerikanska ekonomin.

Bush-administrationens expansiva finanspolitik börjar nu slå igenom i den amerikanska budgetpolitiken. Administrationen driver igenom skattesänkningar och ökade försvarsutgifter medan demokraterna i kongressen kräver ökade sociala utgifter.

Under den senare delen av 1990-talet gjorde det amerikanska näringslivet stora investeringar i ny teknik och produktivitetsförbättringar. Det var delvis detta som drev den starka amerikanska ekonomin. Många företag med vikande resultat och aktiekurser har tvingats att skära i sina kostnader vilket till stor del drabbat arbetskraften. Sedan den amerikanska lågkonjunkturen inleddes i mars 2001 har amerikanska företag skurit bort 1,8 miljoner arbetstillfällen. Det har nu visat sig att de som fått behålla sina arbeten har blivit mycket produktiva tack vare de investeringar i ny teknik som gjordes under 1990-talet. Företagen har kunnat bibehålla önskad produktion med färre anställda och har svaga incitament att ersätta dem som friställts under de senaste 18 månaderna. Arbetslösheten har ökat under året och 5,7 procent av arbetskraften var enligt officiell statistik utan arbete i slutet av augusti 2002. Historiskt sett är detta en låg andel jämfört med tidigare lågkonjunkturer. Dock måste ungefär 125 000 nya jobb skapas varje månad för att arbetslösheten inte ska öka procentuellt till följd av produktivitetsförbättringen. Många bedömare tror därför att arbetslösheten i USA kommer att öka på kort sikt.

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve (FED) har ett smalt handlingsutrymme. Styrräntan har sedan december 2001 varit oförändrad på 1,75 procent. Det finns således endast ett litet utrymme kvar att ytterligare sänka räntan för att stimulera ekonomin. Många håller för troligt att FED sänker räntan under hösten 1,25 procent.

BNP-tillväxten i USA förväntas bli strax över 2 procent 2002 och mellan 2,5 och 3,0 procent 2003.

5.1.2 Euro-området når inte upp till USA

Trots problemen i den amerikanska ekonomin når inte tillväxtprognoser för euro-zonen upp till den amerikanska nivån. Instabilitet i bl.a. den tunga tyska ekonomin dämpar hela euro-zonen.

Regeringarna i Tyskland, Italien och Frankrike har konsekvent drivit en expansiv finanspolitik med svällande budgetunderskott och allt tyder på att man kommer att fortsätta att göra det. EU-kommissionens försök att pricka Tyskland under våren 2002 gick om intet då ministerrådet på främst politiska grunder inför det tyska valet tillbakavisade detta. På grund av översvämningarna i Tyskland har prognoserna för det tyska budgetunderskottet för 2002 under hösten överskridit stabilitetspaktens 3,0 procent av BNP.

ECBs styrränta ligger betydligt över den amerikanska, 3,25 respektive 1,75 procent. Det är nu mer troligt än i våras att ECB sänker styrräntan då inflationstrycket minskat. Trots det visar räntegapet att den europeiska ekonomin inte har lika goda tillväxtförutsättningar som den amerikanska.

Nästa år förutspås tillväxten öka till 2 procent vilket kan jämföras med ungefär 1 procent 2002. Fortsättningsvis är det dock bara Finland, Irland och Grekland som förutspås få en god tillväxt 2003 på cirka 3,5, 6,0 respektive 4,5 procent.

5.1.3 Japans problem långt ifrån lösta

Den japanska ekonomin, världens näst största nationella ekonomi, förväntas krympa även 2002 med 0,3 procent av BNP. Dock förutspås en blygsam vändning under 2003 då tillväxten blir 0,7 procent.

De japanska offentliga finanserna förväntas medföra ett budgetunderskott som uppgår till mer än 7 procent varje enskilt år 2002–2004. Trots denna massivt expansiva finanspolitik finns det inget som tyder på att deflationen ska avta. Detta får till följd att hushållen väljer att spara istället för att konsumera. Den japanska centralbanken kommer förmodligen därför att även framgent bedriva en nollräntepolitik.

De förhoppningar som ställdes till den japanske premiärministern Junichiori Koizumi som tillträdde 2000 har inte infriats. Japan är i ett stort behov av omfattande reformer för att bryta den negativa trend som inleddes i slutet av 1980-talet.

Den omfattande byråkratiska statsmakten som tidigare ansågs underlätta för japanska företag anses nu vara näringslivets största hinder. De massproducerande exportföretagen som den japanska tillväxten byggde på under flera decennier har stagnerat och blivit förbisprungna av konkurrenter i andra länder.

Japans dåliga tillväxt beror också på det på gränsen till havererade banksystemet som dras med mycket omfattande skulder och som djupt undergräver förtroendet för samhällsekonomin.

5.2 Den svenska konjunkturutvecklingen

I regeringens ekonomiska vårproposition 2002 förutspåddes tillväxten i Sverige bli 1,4 procent 2002 och 2,8 procent 2003. Nu har regeringen skrivit upp tillväxtprognosen för innevarande år relativt kraftigt till 2,1 procent. Samtidigt har prognosen för 2003 justerats ned till 2,5 procents tillväxt.

Det finns flera skäl till varför tillväxten i Sverige är så dålig. Det beskrivs närmare i andra delar av denna motion. Framförallt dras den svenska ekonomin med allvarliga strukturfel som härrör från felaktig både skatte- och arbetsmarknadspolitik.

Tillväxten har hittills upprätthållits utav de svenska hushållen som fått ökade inkomster. Den svaga svenska kronan har också bidragit till att exportindustrin stimulerats. Även den offentliga konsumtionen har bidragit till en ökad tillväxt.

5.2.1 EMU-debatten stärker kronan

Ju närmare Sverige kommer ett EMU-medlemskap ju mer kommer kronan att stärkas. Valresultatet i riksdagsvalet 2002 anses tala för ett svenskt medlemskap i EMU relativt snart. Anslutningskursen kan komma att bli någonstans i intervallet 8,50 till 8,90 kronor mot euron. Detta gör att kronan apprecieras. Dessutom kommer räntedifferensen på en procentenhet mellan Sverige och euro-området att ytterligare stärka kronan ju närmare anslutningen man kommer. Sverige har dessutom en positiv bytesbalans vilket också talar för en stärkt krona. Sammantaget kan detta innebära att svensk exportindustri har en något svårare period framför sig. Regeringens försök att i budgetpropositionen skriva ner kronans värde torde vara ett sätt att positionera sig inför förhandlingar om vilken anslutningskurs som ska gälla för Sverige vid ett inträde i EMUs tredje fas.

5.2.2 Riksbanken

Den 20 mars och den 26 april 2002 höjde Riksbanken räntan med 0,25 procentenheter per tillfälle, från 3,75 till 4,25 procent. Riksbanken ansåg att inflationstrycket behövde stävjas och att den svenska ekonomin hade ett nära nog fullständigt resursutnyttjande. Regeringen ansåg att det fanns utrymme för tillväxt.

Nu har inflationstrycket avtagit något och Riksbanken förväntas inte höja räntan inom överskådlig tid. I takt med att centralbanker i omvärlden väljer att sänka sina styrräntor blir det mer troligt att Riksbanken istället väljer att sänka även den svenska styrräntan. Endast en oväntat kraftig börsuppgång torde kunna ändra en sådan utveckling.

5.2.3 Tråkiga nyheter dominerar

Svenskt näringsliv är mer sårbart än någonsin. Bara sedan månadsskiftet september-oktober i år har 217 personer i Visby varslats, 413 i Linköping, 250 i Kumla, 750 i Gävle, 239 i Skara, 50 i Hässleholm och 280 personer i Göteborg. Under det andra kvartalet i år ökade antalet anställda i konkursdrabbade företag med 27 procent. Under det första halvåret i år uppgår antalet personer som drabbats av konkurser till över 14 000. Det är den högsta siffran på många år.

År 2001 sattes ett nytt rekord i utlandsägda företag i Sverige. Visserligen är det bra att utländska företagare vill ge sig in på den svenska marknaden. Men endast en femtedel av de över 7 000 utlandsägda företagen i Sverige har tillkommit genom nyetableringar. Hälften av företagen har förvärvats och ytterligare en andel har blivit utlandsägda genom fusioner. Denna trend har förstärkts i år.

5.2.4 Svenska strukturproblem

Regeringen hävdar att arbetslösheten i Sverige är låg. Det beror på att man väljer att endast tala om den öppna arbetslösheten som i år är cirka 4 procent. Räknar man även de personer som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder så är arbetslösheten över sex procent i Sverige. Antalet personer som är förtidspensionerade eller sjukskrivna är totalt närmare en miljon. Skulle dessa personer önska att få återinträda in i arbetsmarknaden skulle många av dem förmodligen inte finna arbete.

Trots att det därmed kan anses finnas ett stort antal människor som står eller skulle kunna stå till arbetsmarknadens förfogande har Sverige en relativt hög löneglidning. Lönerna har under slutet av 90-talet och fram till nu ökat med runt 4 procent varje år trots att produktivitetsförbättringarna samtidigt aldrig nått över 2 procent. Prognoserna för löneglidningen 2003 och 2004 ligger stabilt över 4 procent varje år. Produktiviteten förväntas öka med 1,8 procent per år. Antalet arbetade timmar ökar endast marginellt.

Trots hög dold och öppen arbetslöshet kan man alltså kosta på sig stora lönelyft. Ett av skälen till detta är förmodligen att de flaskhalsar som existerar på arbetsmarknaden inte åtgärdas. En annan slutsats är att de höga svenska inkomstskatterna gör att lönelyften måste bli relativt höga för att de överhuvudtaget ska märkas i lönekuvertet.

Tabell 5.1 Makroekonomiska nyckeltal 1999–2004

	1999	2000	2001	2002	2003	2004
Arbetade timmar	2,6	1,4	0,5	-0,5	0,4	0,2
Total arbetslöshet	8,7	7,4	6,6	6,7	6,7	6,5
Kontantlön/timme	3,5	3,7	4,2	4	4,1	4,1
KPI	0,6	1,3	2,7	2,1	2	1,8

5.3 Den nya ekonomin

Har Sverige tagit steget in i vad som brukar kallas den nya ekonomin? Den senaste tidens signaler om låg produktivitetsutveckling, högt kapacitetsutnyttjande och hög inflation talar för motsatsen. Denna nya ekonomi förväntas leda till att bl a en hårdnande konkurrens skall generera en hög tillväxt utan att inflationen tar fart. Det nya är att ekonomins funktionssätt förbättras genom ökad användning av informationsteknik – IT. Utbud och efterfrågan matchas bättre genom ökad IT-användning. Via Internet hittar köpare och säljare varandra lättare, billigare och snabbare. Elektronisk handel förbilligar också den offentliga sektorns inköp och upphandling. Tillverkare hittar den billigaste underleverantören direkt via datorn. Beställningar kan göras direkt via nätet. Behovet av dyra lager minskar. Kapitalbindningen minskar och kapitalet kan arbeta mer fritt i företag som blir mer slimmade och effektiva än tidigare. Produktiviteten ökar och företagen kan t o m sänka priserna.

En annan effekt av den nya ekonomin skulle vara att tekniken sänker tröskeln för att starta företag. Distributionskostnader och kontaktkostnader med kunder och leverantörer minskar. Att köpa bil eller andra kapitalvaror underlättas av att kunderna på kort tid får överblick över utbud och priser. Avtal om köp och finansiering kan träffas direkt via Internet. Geografiska avstånd och nationsgränser spelar knappast någon roll när köpare och säljare ska mötas. Skyddade eller dåligt utvecklade marknader utvecklas under trycket av den globaliserade konkurrensen.

Flera tidigare monopolmarknader har avreglerats. I kombination med IT-teknikens nya möjligheter är det nu möjligt för konsumenter i hela landet att välja teleoperatör, elleverantör, researrangör eller långivare med lägsta pris direkt via nätet. Alla dessa faktorer medverkar till ökad prispress.

Fler och fler marknader blir nu tillgängliga via Internet och utsätts därmed för prispress. En företeelse är pågående auktioner av sällanköpsvaror på nätet. Företagen får allt svårare att höja priserna. Inflationen hålls tillbaka.

Utvecklingen i USA har under snart tio år präglats av ovan nämnda kombination av teknisk utveckling och ökad produktivitet. Tillväxten har i huvudsak genererats genom nyutveckling och innovationer snarare än i traditionell produktivitetsutveckling.

Man räknar med att ca 40 procent av tillväxten kommer från innovationer och nyutveckling, främst inom IT-sektorn där nya teknologier och nya tjänster svarar för en betydande del. Allt talar för att mycket reformarbete återstår innan Sverige tillfullo kan dra fördel av denna utveckling.

5.3.1 Tas den nya ekonomins möjligheter tillvara i Sverige?

Sverige ligger bra till för att kunna utveckla en ledande roll i den nya teknik som är en förutsättning för den nya ekonomin. Men det krävs ett nytänkande som den nuvarande regeringen inte visat prov på. Den gamla ekonomins regelverk måste reformeras. Många nödvändiga förändringar måste snarast beslutas av regering och riksdag. Hoten utgörs bl a av arbetsmarknadens bristande funktionssätt, dåligt fungerande lönebildning, ett alltför bistert allmänt företagarklimat och överbeskattning av arbete, företagande och sparande. Också utbildningssystemet spelar en mycket betydelsefull roll för ett lands möjligheter att hävda sig. Det är därför oroande att andelen högskole- och universitetsutbildade idag är lägre än i 40-talistgenerationen. Sverige måste tillhöra de mest framstående länderna i världen när det gäller kvalificerad utbildning för att tillhöra de mest framstående när det gäller välfärd och välstånd.

Sverige har en framträdande position som IT-nation. Detta mycket tack vare tidiga och kvalificerade satsningar inom bl a universitetens och försvarsindustrins ramar, vars resultat kunnat utnyttjas kommersiellt.

Stockholm är ett av världens mest teknikintensiva områden räknat i mobiltelefon, persondator och Internet per invånare. Framtiden i form av tillgång till t.ex. mobilt Internet är här redan verklighet.

Paradoxalt nog kan skattepolitiken ha bidragit till denna utveckling. Sverige har länge varit och är fortfarande ett utpräglat högskatteland. Men i början av 1980-talet i mobiltelefonens barndom avstod riksdagen från att förmånsbeskatta just mobiltelefoner. Detta bidrog till att dessa snabbt blev starkt åtråvärda som ”fringe benefits” hos löntagare som dignade under marginalskatter på upp till 85 procent.

Här lades grunden för ett stort mobiltelefonbestånd som sedan dess legat i världstopp. På motsvarande sätt har beslutet att inte heller förmånsbeskatta företagens anställda för lån eller hyra av persondatorer i hemmet, på kort tid fört Sverige i topp när det gäller PC-användning i vanliga hushåll. 65 procent av de svenska hushållen har nu tillgång till PC hemma.

De skatteintäkter som staten gått miste om genom att inte förmånsbeskatta användningen av arbetsgivarens mobiltelefoner och datorer har varit marginella. Men de har bidragit till att sprida banbrytande teknologi med stora dynamiska effekter för folkhushållet.

Arbetsmarknaden och skattestrukturen i Sverige skiljer sig en hel del från USA, som har nått längst när det gäller att ta tillvara de möjligheter som den nya tekniken och ekonomin för med sig.

Regeringen måste inse att Sverige konkurrerar med en omvärld som inte är långt efter oss när det gäller teknikutveckling och teknikanvändning. Vi håller snabbt på att tappa det lilla försprång vi nu har på vissa områden. Brister i bl.a. den förda telepolitiken gör att Sverige de senaste åren halkat efter som ledande IT-nation. Post- och telestyrelsens hantering av utbyggnaden av de så kallade 3G-näten är ett exempel på detta.

Det som krävs är snabba institutionella och strukturella reformer om Sverige skall kunna utnyttja sitt försprång när det gäller teknikanvändning i den nya ekonomin. Med rätt politik har Sverige fortfarande alla möjligheter att bli vinnare i den tilltagande globaliseringen.

6 Kristdemokraternas alternativ

6.1 Grundläggande utgångspunkter

6.1.1 En social och ekologisk marknadsekonomi ger långsiktiga tillväxtförutsättningar

Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Den historiska erfarenheten visar att marknadsekonomin är den bästa metoden för att skapa välfärd och ge utrymme för människors frihetslängtan och skaparkraft. Erfarenheterna efter kommunismens sammanbrott visar också att ett samhälle utan enskilt ägande förlorar en avgörande drivkraft för ett gott förvaltande. Marknadsekonomin är därför den mest effektiva och den mest demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser.

Marknadsekonomin behöver ordning och regler för att kunna fungera effektivt. Denna ordning har inte alstrats spontant utan bygger på det kristna och delar av det klassiska kulturarvet. Kristen etik betonar rätt och fel, karaktär, hederlighet, duglighet och arbetsetik. Modern institutionell ekonomisk teori visar också att en sund och väl fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner som lagar, förordningar, normer och sociala konventioner. En ekonomi som vilar på väl fungerande institutioner – såsom förutsägbart rättssystem, personligt ansvarstagande, god affärsetik och hederlighet i uppträdande människor emellan – utmärks av låg osäkerhet. Det kostar merarbete, tid och pengar för att kompensera och reducera osäkerhet. Låg osäkerhet främjar därför en hög tillväxt. Ekonomisk brottslighet är bland annat av detta skäl oerhört skadligt för samhällsekonomin.

Om marknadsekonomin ska bidra till en god välfärd för alla måste den kombineras med en socialt ansvarsfull politik, som ger alla människor likartade förutsättningar och ser till att det sociala skyddsnätet fungerar i olika skeden av livet. Välfärdspolitiken ska vara generell i det avseendet att den ska ge en grundläggande trygghet för alla. Skatte- och bidragssystemen måste utformas så att människors egen kraft och engagemang uppmuntras, och att bidragsberoende motverkas.

Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena frihet och solidaritet. Grundläggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande ska uppmuntras. Statens uppgift är att säkra social trygghet för alla. Det sker genom skattesystemet, lagar och den offentliga verksamheten. Ett exempel på detta är gemensamt och solidariskt finansierad social service som alla medborgare har rätt till, men också stor frihet för individen att välja vem ska tillhandahålla denna service.

Det samhällsekonomiska målet ska vara att skapa en till alla delar god livsmiljö för människorna. Men ekonomisk utveckling får inte mätas genom ett snävt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten räknas miljö och naturresurser in, de mänskliga resurserna, produktionskapitalet samt en nations finansiella tillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en materiell välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människans hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken ska främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas.

En oreglerad marknadsekonomi riskerar att leda till miljöförstöring. Det beror på att vissa naturresurser kan utnyttjas gratis, eller till ringa kostnad, trots att de representerar stora värden. Ekonomiska styrmedel och stöd ska användas för att skapa ekonomiska motiv att agera miljövänligt för såväl konsumenter som producenter. Ett nära samarbete med näringslivet är en viktig del i detta arbete. För att skapa en god livsmiljö krävs också att handelspolitiken och miljöpolitiken utformas så att de stöder varandra.

En förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är sunda offentliga finanser och goda tillväxtförutsättningar. Ett gott samhälle byggs således utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.

6.1.2 Företagarklimat för välstånd och nya jobb

De flesta politiska partier är i dag – åtminstone i teorin – överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda.

Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också naturligt mot bakgrund av att studier av svenska företag visat att cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.

Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt i kampen mot den höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en mycket låg nivå och är dessutom sjunkande. Inom EU är Sverige ett av de länder som har lägst andel nyföretagande. Det kan också noteras att en betydande andel av de tillkommande företagen skapas enbart av skatteskäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till tillkomsten av nya jobb. Det är också ett anmärkningsvärt underbetyg att så många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.

Sverige har en mycket framstående position när det gäller nya patent. Det är dock så att en mycket liten andel av dessa exploateras i Sverige. Istället köps de upp eller väljer innovatören att låta idéerna utvecklas i länder med ett annat och bättre näringsklimat.

Betydelsen av ett attraktivt klimat för företagande ökar i globaliseringens tidevarv. När nationsgränser spelar en allt mindre roll för företag, kapital och människor är det länder som förmår skapa goda betingelser för företag och företagare som blir vinnare i kampen om jobben och de framtidsinriktade företagen.

Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt hållas på en låg nivå måste små och medelstora företag och familjeföretag ses som en tillgång som värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat företagande, det fordras framförallt praktisk politik. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget att starta eget, ta risker, utvidga och nyanställa.

Det går inte att genom politiska beslut tvinga fram företag och nya jobb, men det går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra nytta av varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens viktigaste drivkraft.

6.1.3 Höjd utbildningsnivå avgörande för långsiktig tillväxt

Ett lands utbildningssystem och andelen personer i arbetskraften med längre högskoleutbildning har en central betydelse för den långsiktiga tillväxten. Senare års forskning har visat att det går att fastställa relativt starka samband mellan utbildningssatsningar och ekonomisk tillväxttakt liksom mellan befolkningens genomsnittliga utbildningsnivå och teknologisk utvecklingsnivå. För ett litet land som Sverige är därför kvaliteten i vårt utbildnings- och forskningssystem än viktigare om vi ska kunna hävda oss i den internationella konkurrensen och samtidigt har ambitionen att ta igen något av den konkurrenskraft vi tappat gentemot omvärlden de senaste 30 åren.

I andra länder som Japan och USA har de stora utbildningssatsningarna på främst naturvetenskapliga och tekniska områden motiverats huvudsakligen med utbildningsekonomiska argument. Utbildningssatsningar har setts som investeringar. I Sverige har utbildningssatsningar av socialdemokratiska regeringar främst setts som en insats för att nå ökad jämlikhet men i praktiken har det aktuella läget på arbetsmarknaden varit det som spelar en avgörande roll för inriktningen på satsningarna.

Att högre utbildning ger högre ekonomisk tillväxt är därför inte självklart. Det som i slutändan avgör om utbildningssystemet bidrar positivt till tillväxten är kvaliteten i och inriktningen på utbildningarna, hushållningen med kompetens i näringslivet och avvägningen mellan spets- och breddutbildning. I dessa avseenden kan Sverige göra mycket bättre ifrån sig. Jämfört med våra viktigaste konkurrentländer inom OECD ligger Sverige sämst till när det gäller andelen av befolkningen med längre högskoleutbildning. Sverige är dessutom det enda land inom EU-området som har en lägre andel med högskoleutbildning bland de unga än genomsnittligt för hela befolkningen. Om man även räknar in kortare högskoleutbildning hamnar Sverige över snittet men fortfarande efter länder som Finland, Japan, USA och Kanada. Se tabell 6.1. Ett första och naturligt steg för att förbättra utbildningsväsendet och på sikt öka andelen personer med lång högskoleutbildning är att satsa på grund- och gymnasieskolan. Det som missas under dessa perioder är ofta mycket svårt att ta igen senare i livet. Av bland annat detta skäl satsar Kristdemokraterna extra resurser till kommunerna för att det redan på kort sikt ska vara möjligt att förbättra grund- och gymnasieskolan.

Tabell 6.1 Andel av befolkningen med lång högskoleutbildning samt andelen med kort och lång högskoleutbildning. procent.

Inom högskoleutbildningen bör det betonas att kvaliteten i utbildningen aldrig får offras till förmån för kvantitet. De senaste åren har kvaliteten, under en i sig mycket angelägen utbyggnad av högskolan, blivit lidande just på grund av att regeringen av arbetsmarknadsskäl velat pressa in så många studenter som möjligt i högskolan.

En framgångsrik satsning på forskning och utbildning kräver också ett konkurrenskraftigt skattesystem och ett näringslivsklimat som gör att de som utbildat sig i Sverige också vill stanna kvar och arbeta här. Risken för s.k. brain-drain, dvs. att just de högutbildade flyttar utomlands, mäts årligen av IMD i World Competitiveness Yearbook. Att döma av de företagsledare som intervjuas där har Sverige en bit kvar för att kunna hävda sig mot viktiga konkurrentländer. Se diagram 6.1. Problemet beror för Sveriges del främst på det höga svenska skattetrycket. Detta skapar inte bara problem vid högre utbildnings- och inkomstnivåer. Det är t.ex. inte alltid lönsamt för en undersköterska att utbilda sig till sjuksköterska. Löneskillnaden efter skatt täcker inte ens ränta och amortering på den nya studieskulden.

Diagram 6.1 Risk för brain-drain. Företagsledarranking, skala 1–10 från mycket liten risk till mycket stor risk

Källor: IMD World Competitiveness Yearbook 2000, Svenskt Näringsliv

Vi är övertygade om att denna situation kraftigt kan förbättras med en annan skatte- och näringslivspolitik än den regeringen bedriver. Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller flera förslag som verkar i denna riktning. Sänkt skatt på arbete, inklusive slopad värnskatt, ett generösare studiestöd och lindrigare total beskattning av kapital är några exempel på detta.

6.1.4 Ökad sysselsättning tryggar välfärden

Den kraftiga sysselsättningsökning som fanns när fyrpartiregeringen lämnade över regeringsmakten hösten 1994 bröts av den socialdemokratiska regeringens politik från mitten av år 1995 och sysselsättningen föll sedan. Efter några års återhämtning redovisar nu regeringen att utvecklingen avstannar. Av den ekonomiska vårpropositionen kan också utläsas att regeringen inte uppnår målet beträffande arbetslösheten eller sysselsättningen. Det går alltså inte att slå sig till ro. Trots att Sverige är i slutet av en kraftig högkonjunktur är det uppemot 300 000 personer färre som har ett arbete i dag jämfört med för tio år sedan.

Massarbetslösheten har ändrat karaktär: från arbetslöshet till utslagning, har en utredning från Svensk Handel visat. Studien försöker se hur den minskade sysselsättningen rimmar med bristen på arbetskraft. Fler studerar, fler är sjuka – och fler har helt enkelt givit upp. Och ganska säkert är det också fler som jobbar svart. Det är alltså väsentligt färre som har ett jobb idag än 1990. Samtidigt rapporterar många företag svårigheter att hitta arbetskraft. De historiskt låga sysselsättningsnivåer som nu etablerats är inte bara en följd av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan också en följd av den socialdemokratiska politiken som aktivt gått ut på att få bort människor från arbetskraften genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, generationsväxlingar och tillfälliga avgångsersättningar. Vidare har antalet förtidspensioneringar ökat kraftigt under senare år. Denna politik bidrar till passivisering av människor, vilket i sig är illa nog. Men den innebär också ett allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att finansiera en rimligt omfattande offentlig verksamhet med god kvalitet.

Den demografiska utvecklingen med historiskt låga födelsetal och en kraftigt ökande andel äldre med följande vård- och omsorgsbehov måste leda till en ny politik. Politiken måste skapa förutsättningar för en kraftigt ökad sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. Regeringens politik har i åtta år gått ut på att saneringen av statens finanser tillsammans med förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa problemet. Inte heller föreliggande proposition ger några som helst konkreta besked eller förslag med syfte att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar.

Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att bryta den höga totala arbetslösheten genom ökad sysselsättning. I ett sådant program ingår bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck, förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsrätten, ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda eller opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men därmed också möjligheterna. Den socialdemokratiska regeringen tycks emellertid sakna varje framtidsinriktad tanke. I stället går regerandet ut på att passivt förvalta fögderiet och formulera målsättningar som sedan inte följs av några åtgärder.

Den krävs nu en aktiv politik som tar sikte på Sveriges förutsättningar att klara framtidens välfärdsåtaganden, då andelen äldre personer ökar, då lågkonjunkturer råder och då arbetslöshet och statsskuld riskerar att öka. Endast genom att aktivt genomföra förändringar som stimulerar sysselsättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga välfärden.

6.1.5 Bryt bidragsberoendet – individer och familjer måste få bestämma mer själva

Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Vart 12:e hushåll lever delvis på socialbidrag. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Denna negativa rundgång måste brytas.

Samhällsutvecklingen har under de senaste decennierna präglats av en strävan efter individens oberoende i förhållandet make–maka, barn i förhållande till föräldrar, föräldrar i förhållande till barn, granne i förhållande till granne. Detta har lett till att alla är gränslöst beroende av det offentliga. Det civila samhället har trängts tillbaka genom en lång rad politiska beslut. Denna utveckling har gjort de offentliga budgetarna extremt sårbara, men vad värre är, många människor blir beroende av en ofta nyckfull politik som berövar människor den värdighet som ligger i förmågan att försörja sig på eget arbete och möjligheten att styra över sitt eget liv. Politikernas makt och medborgarnas vanmakt ökar.

Kristdemokraterna ser det som en viktig och prioriterad uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Många lågavlönade får först betala världens högsta skatter och sedan ”stå med mössan i hand” på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomsttagare få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

6.1.6 En minskad statsskuld ger frihet åt kommande generationer

Statsskulden uppgår i dag till drygt 1 100 miljarder kronor och är ökande. För Kristdemokraterna finns det flera skäl till att påskynda avbetalningarna.

För det första är det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer.

För det andra innebär nuvarande stora skuld och den stora offentliga sektorn att statsbudgeten och hela den svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänslig. Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt, och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska ekonomin, beroende på skuldsättningen.

En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska ekonomin.

För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden en av de största utgiftsposterna i budgeten. Dessa räntekostnader tränger undan annan offentlig verksamhet, eller möjligheter till stora skattesänkningar. Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera räntekostnader motsvarande cirka 2,5 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså kunna vara motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga konsumtionen som i dag om räntekostnaderna inte fanns.

Dessa tre skäl leder Kristdemokraterna till slutsatsen att avbetalningen av statsskulden måste ske snabbare än vad regeringen räknar med. Tekniken för att åstadkomma detta skiljer sig dock från den metod som regeringen använder – ett permanentat högt skattetryck. Kristdemokraterna väljer i stället att både spara i statens utgifter och att sälja ut fler statligt hel- eller delägda företag i en snabbare takt än den regeringen föreslagit. På detta sätt kan avbetalningstakten av statsskulden öka, samtidigt som skattetrycket kan sänkas. Det går således att uppnå två strukturellt viktiga effekter samtidigt med detta tillvägagångssätt.

Utförsäljningen är också motiverad av vår ståndpunkt att staten bör renodla sin roll. I denna roll ingår inte att både agera domare och spelare på den konkurrensutsatta marknaden.

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler

Fördelningspolitik handlar om vårt gemensamma ansvar för varandra. Men det handlar också om att var och en ska ha möjlighet att utveckla sina unika talanger och förmågor. På det viset handlar fördelningspolitik om att låta alla människor i ökad utsträckning få bidra till samhällsutvecklingen.

Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både misslyckad och orättvis. Detta gäller inte minst på familjepolitikens område. Den socialdemokratiska politiken går ut på att subventionera de familjer som väljer ”rätt”, det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen inom den kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte del av det offentliga stödet. Denna politik har utvecklats ytterligare genom den maxtaxa inom barnomsorgen som införts. Denna styrande fördelningspolitik går på tvärs mot den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen som innebär att staten ska stödja och inte styra familjernas val. Kristdemokraterna vill se en reformerad familjepolitik med ökad valfrihet och ett mer rättvist fördelat offentligt stöd till barnfamiljerna.

En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit under saneringsåren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna på änkepensionerna, bostadsbidragen och övriga försämringar för ålderspensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar som skett pressat många hushållsekonomier över den gräns där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag.

Kristdemokraternas skattepolitik inriktas på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Kristdemokraterna vill att alla, även pensionärerna, ska få en standardförbättring, genom det grundavdrag som vi förordar.

Regeringens tal om att värna svaga grupper har när det gäller biståndet till världens fattigaste skorrat falskt både under saneringsåren och därefter. Biståndet bör stegvis höjas för att återgå till enprocentsnivån av BNI.

6.2 Den ekonomiska politiken

Som ett led i saneringsprogrammet för statens finanser höjde Socialdemokraterna under mandatperioden 1994 till 1998 skatterna med cirka 70 miljarder kronor räknat i 1998 års nivå, trots vallöften om att eventuella skattehöjningar skulle begränsas till 3–4 miljarder kronor. Med världens högsta skattetryck redan före dessa skattehöjningar är det därför inte konstigt att pengarna strömmat in i statskassan när konjunkturen varit god. Men lika fort som skatteinkomsterna ökat i takt med en högre tillväxt, minskar de nu som en effekt av den sämre konjunkturen. Regeringen har dessvärre helt försuttit chansen att rätta till de strukturproblem som finns i den svenska ekonomin, medan förutsättningarna var goda.

Men möjligheten att flytta en del av beslutsmakten tillbaka till familjerna och medborgarna måste prioriteras även om konjunkturen blir sämre, genom att sänka inkomstskatterna för alla och genom att minska de samlade marginaleffekter som i dag finns för stora grupper. Sänkta inkomstskatter handlar om att människor får bestämma över en större del av sin egen lön. Minskade marginaleffekter handlar om att de val enskilda och familjer gör i mindre utsträckning påverkas av den offentliga sektorns regler.

Om Sverige ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt kan vi inte ha kvar regler som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vi kan till exempel inte ha kvar en orimligt hög beskattning av lättrörliga skattebaser.

Det finns alltså flera skäl att sänka skatterna. Parallellt med detta behöver andra strukturförändringar genomföras. Strategin bör vara att vidta sådana åtgärder som förstärker utbudet av arbete och kapital och därmed motverkar riskerna för ett ökat inflationstryck. Om de strukturförändringar för bättre fungerande lönebildning och arbetsmarknad samt för bättre konkurrens som föreslås nedan samtidigt genomförs, kommer inflationshotet att kunna bemötas på ett effektivt sätt. Sammantaget skulle den svenska ekonomin varaktigt utvecklas starkare.

Med en vikande konjunktur är det därför hög tid att rätta till några av de strukturfel som den svenska ekonomin lider av:

• Högt skattetryck och stora marginaleffekter som gör att det lönar sig dåligt att arbeta och skapar ett osunt bidragsberoende för stora grupper.

• Svårt att locka och behålla företag, kapital och kompetens i landet med nuvarande orimligt höga beskattning av svenskt ägande och av lättrörliga skattebaser.

• Dåligt fungerande lönebildning och arbetsmarknad vad gäller rörlighet, flexibilitet och effektivitet i de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammen.

• Bristande konkurrens i stora delar av ekonomin, bland annat i offentlig tjänsteproduktion, bygg- och livsmedelssektorn, vilket leder till ett högt prisläge och låg köpkraft jämfört med andra länder.

Dessutom måste en övergripande målsättning för den ekonomiska politiken vara att uppnå en uthålligt högre tillväxt än de knappa 2 procent Sverige har haft de senaste 30 åren. Målet för Kristdemokraternas tillväxtpolitik är en varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 procent.

6.2.1 Övergripande mål för den ekonomiska politiken:
3 procents tillväxt

De överordnade målet för den ekonomiska politiken är (se avsnitt 6.1.1.) att ge en till alla delar god livsmiljö för människorna. Därför måste den ekonomiska politiken både främja och skapa möjligheter för en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas. Inom ramen för detta synsätt kan vår inriktning av den ekonomiska politiken sammanfattas på följande sätt:

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att lägga grunden för att höja den långsiktigt hållbara tillväxten till åtminstone 3 procent per år och därmed skapa ett ökande välstånd för alla.

För att möjliggöra detta krävs en politik som gör följande.

• Slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. Därigenom minskar den svenska ekonomins sårbarhet.

• Skapar bättre villkor för arbete och företagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, ett bättre utbildningssystem och en reformerad lönebildning.

• Skapar goda förutsättningar för att alla skall kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska de regionala och sociala obalanserna.

• Ökar valfriheten och säkrar både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron.

• Förbättrar den inhemska konkurrensen, bland annat i offentlig tjänsteproduktion och bygg- och livsmedelssektorerna.

En beskrivning av vad tre procents tillväxt innebär jämfört med Sveriges nuvarande tillväxtkraft illustreras i avsnitt 6.2.7.

6.2.2 Sunda statsfinanser

Kristdemokraterna har i tidigare motioner lagt förslag som sammantaget innebär överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 procent per år över en konjunkturcykel, sänkt skattetryck samt lägre utgifter och utgiftstak för staten. Genom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav uppnås därtill ett väsentligt starkare budgetsaldo än vad regeringen budgeterar för, vilket leder till en minskad statsskuld. Det finansiella sparandet i staten beräknas också vara något starkare än vad regeringen räknar med.

Detta i kombination med våra förslag till strukturella förbättringar på arbetsmarknads- och skatteområdet leder till att svensk ekonomi i allmänhet och de svenska statsfinanserna i synnerhet kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar. Därmed kan även utlandets förtroende för svensk ekonomi stärkas vilket ytterligare förbättrar möjligheterna att klara den konjunkturnedgång som pågår.

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande

6.2.3.1 Ökat arbetsutbud och valfrihet genom sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter

Utgångspunkten för den skattereform vi anser att Sverige behöver, är att medborgarna själva får en ökad beslutanderätt över sina inkomster. För det andra bör de val människor vill göra, exempelvis öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt av kombinationen av offentliga skatte- och bidragsregler. Det första handlar alltså om att sänka det totala skattetrycket, det andra om att minska marginaleffekterna. En alltför stor del av vår tillvaro bestäms i dag genom politiska beslut.

Kristdemokraterna vill öka förutsättningarna för ett personligt ansvarstagande, samtidigt som ett växande etiskt medvetande och gemensamma värderingar mer och mer bör få ersätta detaljregleringar och politisk styrning.

Med det regelverk som gäller i dag, blir människors val alltför ofta en fråga om hur de offentliga reglerna fungerar, i stället för hur man själv vill gestalta sitt liv. Staten ska i stället ha en stödjande roll, där de ekonomiska resurser som passerar den offentliga sektorn inte hindrar och begränsar, utan tvärtom skapar valfrihet och flexibla lösningar.

Insikten har funnits länge om att skattesystemet tillsammans med behovsprövade bidrag och inkomstprövade avgifter skapar orimliga marginaleffekter för stora grupper. Det vill säga att stor del av en inkomstökning går bort i form av ökad skatt, minskade bidrag och höjda avgifter. Likaså är insikten tämligen utbredd om att höga marginalskatter, eller höga kombinerade marginaleffekter, är skadligt för samhällsekonomin. Med samlade marginaleffekter på uppåt, och i vissa fall över, 100 procent finns det inga privatekonomiska skäl att öka sin arbetsinsats, åtminstone inte på kort sikt. Omvänt betyder höga marginaleffekter att personer med låga inkomster som arbetar heltid faktiskt kan tjäna på att arbeta mindre.

Kunskapen om hur, mer exakt, välfärdsstatens alla skatte-, avgifts- och bidragssystem samverkar är dock begränsad. Vissa ambitiösa försök till kartläggning¹ har gjorts, men det är ofta mycket svårt att överblicka den aktuella helheten eftersom systemen hela tiden förändras. De undersökningar som görs baseras i princip alltid på statistik och regler som gällde något eller några år tillbaka i tiden. Den så kallade familjeutredningen konstaterar dock i sitt slutbetänkade ”Ur fattigdomsfällan” (SOU 2001:24) att särskilt höga marginaleffekter idag drabbar familjer med låga inkomster. Bland samtliga barnfamiljer är marginaleffekten närmare 50 procent och bland dem som har bostadsbidrag nästan 70 procent. Det innebär att av en inkomstökning på 100 kronor får de endast behålla ungefär 30 kronor. Även om bostadsbidraget bidrar med 20 procent av den samlade effekten så står skatten för den största andelen.

Bidragsberoendet och rundgången i skattesystemet måste minskas. Kristdemokraterna anser att de partier som tillsammans genomfört den omfattande pensionsreformen, också gemensamt bör söka finna en bred och långsiktigt hållbar lösning på de skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemet.

Sverige bör ta ett helhetsgrepp över både de höga genomsnittsskatterna och de höga samlade marginaleffekterna. I det följande presenteras ett antal förslag där målet är att reducera de samlade marginaleffekterna för stora grupper, vid förvärvsarbete, ändrad förvärvsfrekvens eller vid köp av tjänster med redan skattade pengar.

Sänkt skatteuttag och minskade marginaleffekter. Åtgärder på kort sikt

• Det svenska grundavdraget, som i internationell jämförelse är väldigt lågt, bör höjas till minst 26 500 kronor, och kunde vid en större översyn eventuellt inledas med en upptrappning. En sådan upptrappning skulle kunna reducera marginaleffekten för taxerade inkomster mellan 0 och 100 000 kronor med cirka 3 procentenheter. Kommunerna ska kompenseras fullt ut för intäktsbortfallet.

• Marginalskatten bör under de kommande åren minskas för alla förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare genom ett statligt förvärvsavdrag mot beskattningsbara kommunala inkomster. Målet bör vara ett avdrag på uppemot 10 procent av inkomsten som då alltså reducerar marginaleffekten med drygt 3 procentenheter.

• Avskaffad värnskatt reducerar marginaleffekten med 5 procentenheter för inkomster över den högre brytpunkten för taxerad inkomst.

• En skattereduktion på 50 procent för hushållens köp av tjänster bör införas. På så sätt elimineras nästan hela den extra skattekil som uppstår när extern arbetskraft anlitas med redan skattade pengar. Betydligt fler samhällsekonomiskt motiverade byten (köp) av tjänster kommer till stånd, eftersom de även blir privatekonomiskt lönsamma. Effektiviteten i ekonomin kommer därmed att öka. Samtidigt kan den svarta sektorn trängas tillbaka, när det blir möjligt att både köpa och sälja privata hushållstjänster både vitt och lagligt. (Jämför avsnittet nedan om konkurrens.)

Minskade totala marginaleffekter. Åtgärder på lite längre sikt

1. Fempartiöverläggningar om marginaleffekterna

Skadligheten av marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen erkänns nu av nästan alla. Icke desto mindre är de politiska svårigheterna att rätta till dem betydande. Det handlar oftast om att växla bidrag mot sänkta skatter. Kristdemokraterna arbetar för att analysera och avlägsna de många skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen. För att skapa stabilitet och långsiktighet borde en samverkan ske mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen. I sådana överläggningar bör bl.a. följande punkter kunna diskuteras.

• Bostadsbidraget är fördelningspolitiskt träffsäkert, men står därmed samtidigt för en betydande del av marginaleffekterna, oftast 20 procentenheter, för familjer med låga eller medelhöga inkomster. Detta visar bl.a. familjeutredningen (SOU 2001:24) vilket beror på bostadsbidragets konstruktion och avtrappning.

• En lägre återbetalningsprocent i underhållsstödet skulle kunna växlas mot ett något lägre förbehållsbelopp. En sådan åtgärd kan göras statsfinansiellt neutral, samtidigt som till exempel en sänkning med två procentenheter skulle minska marginaleffekten från 10–15 procent till 8–13 procent.

• De tröskeleffekter som arbetslöshetsförsäkringen bidrar med är ett väldokumenterat strukturellt problem på den svenska arbetsmarknaden som helst borde få en bred och långsiktig politisk lösning. Ett förvärvsavdrag eller skattereduktioner som enbart gäller för inkomst av tjänst skulle öka behållningen av att arbeta jämfört med a-kasseersättning.

• Även fribeloppsgränsen för studiebidraget ger orimliga marginaleffekter på vanligen minst 50 % för de studerande. Den kan reduceras med olika tekniker, varav den mest radikala är ett totalt avskaffande av gränsen. Ett förslag om slopat fribelopp för heltidsstuderande har Kristdemokraterna tidigare presenterat, och det finns även med i beräkningarna i denna motion.

2. Reformerad och fonderad socialförsäkring

Den största delen av socialförsäkringssystemet omfördelar inte inkomster mellan personer, utan mellan olika tidsperioder i en och samma persons livscykel. Pensionssystemet är kanske det tydligaste exemplet, där den livsinkomst man arbetar ihop utgör grunden för de avgifter man betalar in och sedan den pension man får. För dem som inte har kunnat arbeta ihop till en rimlig pension finns ett ”golv”, en garantipension, som finansieras av alla förvärvsarbetande via de vanliga inkomstskatterna. Systemet tar också särskild hänsyn till föräldraledighet för vård av barn, studier och värnplikt.

Förutom att denna typ av rakare rör mellan vad man betalar in och vad man får ut behöver skapas i fler delar av socialförsäkringssystemet, går det också på sikt att göra stora vinster på att fondera delar av systemen. Enkelt uttryckt så kräver ett (helt eller delvis) fonderat system som ger en viss avkastning ett lägre skatte- och avgiftsuttag för att finansiera de förmåner som man har bestämt.

En fonderad försäkring verkar också stabiliserande, eftersom den i viss mån kan fungera som en buffert vid dåliga år. Statens lånebehov och statsbudgeten skulle därmed inte behöva variera i takt med till exempel den utveckling vi sett under senare år i sjukförsäkringen.

Införandet av ett utbildnings- eller kompetenskonto dit löntagare och arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är också ett exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan fondera medel för människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. Staten har givetvis ett ansvar vid utformandet av regelverket att se till att kontosystemet både blir effektivt och ger alla grupper rimliga förutsättningar för en god kompetensutveckling.

Även om bara delar av systemen är fonderade och avkastningen är låg, kan den sammanlagda vinsten på samhällsnivå bli stor.

Sjukförsäkringen beräknas i år gå med ett underskott på ca 18 miljarder kronor, jämfört med ett överskott under 1998. Sjukförsäkringen borde ges en mer autonom utformning. Kristdemokraterna är beredda att diskutera villkoren för reformering, eventuellt med en egen buffertfond för att utjämna inbetalningar och utbetalningar över tillfälliga variationer mellan olika år. De partier som står bakom pensionsreformen vore även här en lämplig konstellation för sådana samtal.

6.2.3.2 Bättre förutsättningar för företagande, regional utveckling och bibehållna skattebaser

Sverige är ett litet land med öppen ekonomi gentemot omvärlden. Detta medför att vi i stor utsträckning är beroende av hur skattesystem och regler ser ut i omvärlden, särskilt i våra viktigaste konkurrentländer. Om Sverige långsiktigt ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt, går det inte att ha kvar vissa skatter som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vad hjälper det om Sverige har aldrig så höga skattesatser, om skattebaserna i en globaliserad ekonomi flyr ur landet?

Det krävs också att medborgarna har en etiskt förankrad vilja att betala skatt och att bidra till samhällsutvecklingen. Varje skattesats över 0 procent är möjlig att eliminera med fusk, om inte viljan att göra rätt och vara ärlig hålls vid liv och motiveras. Därför måste den etiska debatten hållas levande. Samtidigt har de exempellöst höga svenska skattesatserna, ofta på ett övermäktigt sätt, utmanat medborgarnas etiska medvetande och moral.

Om vi inte snarast justerar vissa regler och skattebaser är risken stor för att många skattebaser snabbt eroderar. Exempel finns redan i dag. Uppskattningsvis 400 miljarder kronor är placerade i utlandet eftersom kapitalskatten där är mycket lägre, eller i praktiken noll, då dessa medel inte deklareras alls. En rad svenska företag har de senaste åren flyttat sina huvudkontor utomlands till följd av skillnader i beskattning. Vi riskerar samtidigt att en alltför stor del av nyutexaminerade civilingenjörer och andra viktiga resurspersoner flyttar utomlands.

Antalet företagare måste öka för att nya arbetstillfällen ska skapas och nödvändiga skatteintäkter genereras som kan finansiera den välfärd vi önskar. Tyvärr pekar den långsiktiga trenden åt fel håll. En genomgång visar att under de gångna åtta åren med socialdemokratiskt styre har Sverige upplevt en nedåtgående trend med allt färre företagare, vilket framgår i nedanstående diagram.

Diagram 6.2 Långsiktig trend för antalet företagare

Källa: SCB AKU

Internethandeln har bara börjat ta fart, men redan har den svenska bok- och skivbranschen fått problem med vikande försäljning på grund av skillnader i mervärdesskatt gentemot andra länder. Prisskillnader som beror på lägre produktionskostnader, effektivare distributionsmetoder eller lägre vinstmarginaler är självklart ingenting som från svenskt håll ska motarbetas eller korrigeras på något sätt. Med prisskillnader som i stort sett endast beror på att beskattningen är olika blir resultatet en ineffektiv resursfördelning och att konsumenterna styrs till val de kanske annars inte skulle gjort.

Förändringar behöver göras för att inte kapital och kompetens – två mycket viktiga faktorer för en fortsatt välfärdsutveckling – ska flytta utomlands. Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter ingår som viktiga delar, vilket beskrivits i tidigare avsnitt. I detta sammanhang är också skatter på kapital viktiga.

Nedan presenteras några åtgärder som Kristdemokraterna anser behöver genomföras för att i ökad utsträckning behålla och locka hit företag, kapital och kompetens.

• Regelverket som omger företagen är omfattande och krångligt och kostar företagen enorma belopp att hantera. Antalet regler måste minska och de regler som inte används ska slopas.

• Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter enligt tidigare avsnitt.

• Alla typer av avgifter som debiteras arbetsgivaren som ett direkt pålägg på lönekostnaderna fungerar som en löneskatt och driver upp lönekostnaderna. Detta försämrar i sin tur företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden. Därför vill Kristdemokraterna sänka arbetsgivaravgifter och löneskatter.

• Flera näringar, inte minst jordbruket och åkerinäringen, lider på grund av högre skatter av sämre konkurrensvillkor än andra länder inom till exempel EU. Det är naturligtvis viktigt att anpassa vår skattelagstiftning på en rad områden för att skapa en rimlig konkurrenssituation för vårt näringsliv. Inte minst har detta också betydelse för att motverka de regionala obalanserna inom landet.

Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet har presenterat ett program med 53 konkreta förslag för fler företag och ökad tillväxt. Målet är att Sverige ska bli ett land för företagande och att vi återigen ska finnas i toppen av välfärdsligan. Några av förslagen listas nedan.

• Förmögenhetsskatten som motiverats av fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter och strider många gånger mot principen om skatt efter bärkraft. Den bör därför avvecklas.

• Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande avskaffas.

• Reglerna för fåmansbolagsbeskattningen reformeras radikalt.

• Reglerna vid generationsskiften reformeras så att näringsidkare kan överlåta sitt företag till nästa generation utan att straffbeskattas.

• Rättssäkerheten inom skatteområdet förbättras, bland annat genom att beviskraven för skattemyndigheten skärps vid skattetillägg och upptaxering.

• Effektivare handläggning av skatteärenden införs och en 24-månadersgaranti ges vid skattetvister, från besked av skattemyndigheten till dom i sista instans.

• De offentliga monopolen minskas och sektorn för privat näringsverksamhet ökas. Till exempel ska Apoteksbolagets försäljningsmonopol upphöra.

• Miljöbalkens skadliga effekter för främst småföretagen ska minska.

• Lika villkor oavsett företagsform för företagare och anställda vad gäller sjukförsäkring, föräldraförsäkring och a-kassa införs.

• Etableringsfriheten säkerställs och kopplas till en fungerande tillsyn av såväl privat som offentlig produktion av välfärdstjänster.

6.2.4 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad

Ett av de allvarligaste hoten mot en positiv utveckling i svensk ekonomi är om lönerna i Sverige fortsätter att stiga avsevärt snabbare än i EU-länderna i genomsnitt och i EMU-länderna i synnerhet. Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation, så trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen noll. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat över EU-snittet.

Det finns en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen under flera årtionden fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag på samhällsekonomin. Men trots utbredd kunskap om lönebildningens betydelse för samhällsekonomins utveckling lyser de politiska förslagen nästan helt med sin frånvaro. Se även avsnitt 4.5.

Ett annat allvarligt problem är att lönebildningen i så liten utsträckning främjar dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning och tillväxt. Allt fokus från regeringens sida ligger på löneökningarnas totala nivå, men mycket lite görs för att främja en lönebildning som premierar utbildning, ansvarstagande och rörlighet på arbetsmarknaden.

Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som underlättar lönebildningen, ger ramar för ett gott förhandlingsklimat och skapar sådana incitament att till exempel risken för ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är idag i princip obefintliga. I själva verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att finansiera a-kassorna.

Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet och ett allt större kunskapsbehov. Den nya situationen på arbetsmarknaden har gjort att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste ses över. Det är avgörande för den fortsatta ekonomiska utvecklingen att det blir en bättre balans mellan tillgången på utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Det krävs ökad satsning på kvalificerad yrkesutbildning och individuella handlingsplaner som utgår från vilka förutsättningar den enskilde besitter. Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den genomslagskraft som efterfrågas bland företagen. Nya alternativ som kompletterar den traditionella arbetsförmedlingen måste släppas fram. Bemannings- och rekryteringsföretagen är en resurs i sammanhanget som måste nyttjas fullt ut.

Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå. En lärlingsutbildning bör införas både inom gymnasieskolans ram och som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nuvarande KY-utbildningar bör utvecklas till en yrkesteknisk högskola.

Enligt Konjunkturinstitutet kommer de genomsnittliga löneökningarna att bli 4 procent år 2002 och 4,1 procent år 2003 och 2004, vilket innebär att vår konkurrenskraft mot omvärlden kommer att fortsätta att urholkas. Sysselsättningen hade varit högre med en bättre fungerande lönebildning.

Nedan presenteras förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet och som främjar dynamiken på arbetsmarknaden.

• De ekonomisk-politiska ramarna för lönebildningen ska vara stabila och främja ett ansvarsfullt beteende hos parterna på arbetsmarknaden, de enskilda företagen och de anställda. Statlig inkomstpolitik avvisas. Det medlingsinstitut som inrättats måste arbeta utifrån detta perspektiv.

• För att uppmuntra arbete, utbildning, kompetensutveckling och ökat ansvarstagande måste skatten på arbete sänkas för alla, genom höjt grundavdrag och/eller förvärvsavdrag. Marginalskatterna och olika former av marginaleffekter måste hållas nere. Högsta marginalskatt ska vara 50 procent i enlighet med skattereformen 1991.

• För att utbildning ska premieras bättre och bristyrken ska kunna locka till sig arbetskraft måste lönebildningen ge utrymme för en bättre löneutveckling inom dessa yrken jämfört med hur det fungerat hitintills. Därmed kan också ökade möjligheter skapas för tillkomst av arbeten inom branscher med relativt låga ingångslöner. Fler sådana arbeten ökar möjligheten för många att komma in på arbetsmarknaden. Skattesänkningar för låginkomsttagare kan underlätta en sådan process.

• Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom att en högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring växlas mot sänkt inkomstskatt. Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt skatt i form av en generell höjning av grundavdraget.

• Varseltiden för strejkåtgärder bör förlängas från 7 till 14 dagar. Medlingsinstitutet bör kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder i 14 dagar.

• Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta bör i första hand lösas avtalsvägen.

• Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel koppling mellan företagens resultat och de anställdas ersättningar.

• Prioritet måste ges åt att åtgärda bristyrken genom kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas och regelverket kring åtgärderna förenklas.

6.2.5 Ökad konkurrens

En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt förhållandevis lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras oftast helt och hållet intresset till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion.

I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det allmänna prisläget, inklusive skatter, i ett land har. Om man jämför Sveriges och USA:s BNP per capita i gemensam valuta visar det sig att de 1996 var i princip lika stora, Sverige låg till och med något högre. Både Sverige och USA hade en BNP per capita som låg drygt 20 procent över OECD-genomsnittet.

Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 procent under OECD-genomsnittet, medan USA med detta mått blir OECD:s näst rikaste land efter Luxemburg.

Diagram 6.3 BNP per person i gemensam valuta, med och utan korrigering för skillnader i allmän prisnivå.

Den enkla slutsats man kan dra av detta är att en strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse med andra länder med nödvändighet måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen, och sänka vårt allmänna prisläge. Enbart en god BNP-ökning kommer sannolikt inte att leda till att Sverige kan stiga särskilt mycket i välståndsligan.

En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994. Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996 och för de mindre abonnenterna 1999.

Men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det gäller framför allt de marknader där hushållen är köpare, exempelvis varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor. Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten. Antalet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i byggmaterielindustrin.

Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i distributions- och försäljningsledet, och av att jordbrukssektorn är starkt reglerad. Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen att begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare har begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att stoppa etableringar återinfördes av Socialdemokraterna, efter att fyrpartiregeringen hade tagit bort den.

Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många viktiga hushållsprodukter mellan 20 och 30 procent över genomsnittet för EU-länderna. Från ett konsumentperspektiv finns det uppenbarligen mycket mer att önska av den svenska konkurrenspolitiken.

Tabell 6.2 Prisnivå för olika varugrupper. Sverige jämfört med EU

Varugrupp	Prisnivåindex, EU=100
Kläder och skor	111
Transporter och kommunikationer	121
Hyra, bränsle och el	129
Mat, sprit och tobak	130
Restauranger, hotell etc.	132

Källa: Ds 1999:32

Ovanstående bild förstärks av en studie som Sverige och Storbritannien gjort av 130 märkesvaror. Studien visar att varorna i Sverige är 20 procent dyrare i genomsnitt. En herrskjorta från klädföretaget GAP som i Sverige kostar 600 kronor kostar 300 kronor i Tyskland. En bärbar Panasonic cd-spelare kostar 1 150 kronor i Sverige medan den kostar 680 kronor i USA.

Till skillnad från många andra reformförslag kostar de förslag som presenteras i detta avsnitt ingenting för de offentliga budgetarna. Tvärt om skulle en bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig sektor på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Det ”pris” som man får betala är minskad politisk styrning och byråkrati, ett rimligt och för de allra flesta helt okontroversiellt pris.

I den politiska debatten finns dock fortfarande många förespråkare som hävdar att det är demokratiskt nödvändigt att det offentliga ska styra och bestämma över i stort sett allt som ses som viktigt. Det överpris vi alla har fått betala för denna politik uppmärksammas emellertid alldeles för sällan. Ett batteri av åtgärder behöver vidtas för att stärka konkurrensen:

• Kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala eller hälsopolitiska restriktioner motiverar ett offentligt ägande.

• Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.

• Kommunallagen bör ses över i syfte att göra det lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.

• Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag borde inledningsvis snarast genomföras.

• Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv.

• Konkurrenslagen bör skärpas så att det blir kriminellt att medverka i karteller. En kriminalisering innebär att enskild person i företag som ansvarar för att företaget samverkar i en olaglig kartell ska kunna åtalas och dömas till böter eller fängelse.

• Kommunallagen ses över i syfte att göra det lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.

• Lagen om offentlig upphandling måste göras mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.

• Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har en chans att vara med i budgivningen. När fler företag kan vara med och tävla ökar konkurrenstrycket och priserna kan pressas.

6.2.6 Sjukskrivningar och förtidspensioner måste minska

Under 2002 beräknas sjukförsäkring och förtidspensioner kosta ca 113 miljarder kronor. Kostnaderna för sjukpenning, förtidspension och rehabilitering har sedan början av år 2000 ökat med 750 miljoner kronor per månad. Men den negativa utvecklingen började redan 1997.

Regeringen har således haft fyra år på sig att göra något åt den dramatiska utvecklingen men vaknade inte till förrän hösten 2001, då ett elvapunktsprogram innehållande samtalsgrupper och vissa utredningsuppdrag presenterades. Programmet vittnade om en påtaglig handlingsförlamning. Efter fyra år av ökande ohälsa som medfört alarmerande kostnader för sjukskrivningar och förtidspensioneringar har regeringen fortfarande inte presterat någon strategi för hur den negativa utvecklingen ska brytas. De åtgärder som nämns i 2003 års budgetproposition är beloppsmässigt små och till största delen ospecificerade.

6.2.6.1 Kristdemokraternas strategi för ökad hälsa

Regeringens strategi är oförmögen att hindra den ökande ohälsan, och kostnaderna den medför kommer därför bara att fortsätta att öka i samma takt. Med nuvarande politik hotas den svenska välfärdsstaten i sina grundvalar då allt färre kommer att tvingas försörja allt fler. De sysselsatta kommer att tvingas bära en allt tyngre arbetsbörda vilket innebär att arbetslivet blir tuffare och allt fler sjukskrivs. Företagen och viktiga funktioner i offentlig sektor konkurrerar om en krympande andel arbetsför befolkning vilket medför orimliga löneökningar. I förlängningen medför detta inflation och svårigheter för Sverige att konkurrera med andra länder.

Det måste därför ske ett trendbrott så att utvecklingen vänds. Hälsan i arbetslivet måste öka och människor måste uppleva det stimulerande att komma tillbaka till arbetslivet.

6.2.6.2 Aktiv rehabilitering är grunden

De flesta studier som gjorts på området visar på att sammansatta aktiva rehabiliteringsinsatser ger de bästa resultaten. Passivitet tycks snarast förstärka individens sjukdomssymptom, vilket kan avläsas i antalet sjukdagar och tidpunkt för återinträde i arbetslivet.

6.2.6.3 Hela samhällsekonomin måste vara perspektivet

Kristdemokraterna anser att de slutsatser som drogs i Gerhard Larssons rehabiliteringsutredning (SOU 2000:78) är mycket viktiga. Denna utredning studerade de totala samhällsekonomiska kostnaderna och förtjänsterna av rehabilitering. Det otvetydiga resultatet av utredningen blev att framgångsrik rehabilitering är mycket lönsamt samhällsekonomiskt. Enligt utredningen kan en satsad krona på rehabilitering på lite sikt ge upp till nio kronor åter då effekter i offentlig sektor, hos arbetsgivarens ekonomi och den enskildes ekonomi räknats.

6.2.6.4 En offentlig huvudaktör

I arbetet med ohälsa i arbetslivet saknas det samhällsekonomiska perspektivet för närvarande. Den del av offentlig sektor som står för rehabiliteringskostnaden, dvs. sjukvården, kan inte mäta sin framgång. Vid framgångsrik rehabilitering minskar kostnaderna istället i en annan del av den offentliga sektorn, dvs. försäkringskassan.

Kristdemokraterna anser därför att tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som har motsvarande ansvar men olika mål och medel.

Denna offentliga huvudaktörs första huvuduppgift ska vara att beräkna och betala ut ersättningar för inkomstförlust och andra ersättningar som kan bli aktuella. Därefter ansvarar samma aktör för att en grundlig rehabiliteringsutredning genomförs. Detta är själva grunden och utgångspunkten för att rehabiliteringen ska lyckas och det måste därför ske tidigare än vad som sker nu.

Därefter ska denna offentliga huvudaktör aktivt arbeta för att den sjukskrivne ska kunna återvända till sitt tidigare arbete eller ett likvärdigt arbete. Denna myndighet ska sedan följa individen för att se till att det positiva som uppnåtts också vidmakthålls. Till sist ska denne huvudaktör också arbeta med förebyggande insatser.

Arbetsgivaren har en central betydelse för att se till att arbetet utformas så att det i sig har en hälsofrämjande och förebyggande effekt. Även individen äger självfallet ett ansvar att skapa en så hälsosam arbetsplats som möjligt.

6.2.6.5 En ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring

Kristdemokraterna föreslår en rad åtgärder som till skillnad från regeringens elvapunktsprogram är verkliga. Denna nya och samordnade rehabiliteringsförsäkring ska gälla från den 1 juli 2003. Den totala helårseffekten skulle bli en satsning på totalt ca 2,7 miljarder. Halva detta belopp satsas därför 2003, och åren därefter är den samordnade försäkringen fullt utbyggd. Detta innebär att Kristdemokraterna den kommande tvåårsperioden satsar drygt 4 miljarder kronor på rehabilitering och en ökad hälsa i arbetslivet. På lite sikt anser Kristdemokraterna, i likhet med rehabiliteringsutredningen, att denna satsning leder till stora vinster för den offentliga sektorn. I tabell 6.3 redogörs för hela den sammansatta rehabiliteringssatsningen som väsentligen bygger på de förslag som Gerhard Larsson presenterade i sin utredning.

Tabell 6.3 Ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring

Ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring, kostnader vid helårseffekt. Miljoner kronor	2004
Bättre rehabiliteringsutredningar (ca 100 000 nivå-2-utredningar)	125
Mentorskap	50
Förstärkning med nya yrkesinspektörer	15
Ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare	150
Egenföretagare får vidgad rätt till rehabilitering	85
Rehabiliteringsinsatser (nivå-3-utredingar inkl fördjupad rehabiliteringsutredning)	1 524
Avdrag för nuvarande medel till köp av rehabiliteringstjänster	-949
Köp av enklare hälso- och sjukvårdstjänster	65
Nationell metod- och utvärderingsenhet	25
Koordinatorer (Ca 1 000 nya heltidstjänster inkl försök med 30 arbetsplatsrådgivare/case-managers)	480
Nationell utbildningssatsning	5
Anordningsbidrag till utökat rehabiliteringsutbud (inkl utredningsresurser)	500
Utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning	30
Arbetshjälpmedel	15
Stöd till mjukstart vid återinträde på arbetsmarknaden (lönebidrag under viss period vid återgång till arbete)	215
Kompletterande arbetsmarknad – förlängd rehabiliteringsersättning	300
Forskningsmedel	55
Högskoleutbildning i rehabilitering	15
Summa kostnader	2 705

6.2.7 Vad innebär 3 procents uthållig tillväxt för Sverige?

En skillnad i årlig tillväxttakt på någon procentenhet, skillnaden mellan 2 och 3 procent, tycks kanske inte så viktig i det korta perspektivet, på något års sikt. Det är i ett längre perspektiv som skillnaden blir betydelsefull. På lite sikt kan en högre tillväxt göra en mycket stor skillnad i människors standard och välfärd. En ansvarsfull politik måste ha en långsiktig inriktning.

Innebörden av ambitionen att höja tillväxten till 3 procent per år kan åskådliggöras på följande sätt: De närmaste 5–6 åren räknar Konjunkturinstitutet (KI) med att den svenska ekonomin har förmåga att växa med i genomsnitt knappt 2 (1,9) procent per år. Detta är en relativt hög siffra som beror på att befolkningen och arbetskraftsutbudet väntas utvecklas på ett förhållandevis gynnsamt sätt fram till år 2008. Även OECD-sekretariatet räknar i en översiktlig studie med gynnsammare tillväxtmöjligheter de närmaste åren. Därefter räknar KI med att den svenska ekonomin på längre sikt endast kommer att växa med i genomsnitt 1,6 procent, mycket till följd av den demografiska utvecklingen som då väntas försämras. Som en jämförelse kan nämnas att Långtidsutredningen (2000) i sitt huvudscenario räknar med att den svenska tillväxten endast kan förväntas bli 1,3 procent årligen år 2009–2015.

Med utgångspunkt från KI:s basalternativ kan man beräkna hur stor skillnaden skulle bli för Sveriges ekonomi på längre sikt om tillväxten i stället var 3 procent årligen. I diagram 6.4 nedan framgår de olika utvecklingsbanorna för BNP-tillväxten, dels med KI:s basalternativ, dels med ett antagande om 3 respektive 2,5 procents årlig tillväxt. Därtill framgår skillnaden mellan de båda alternativen (den understa streckade kurvan). KI:s beräkningar sträcker sig till år 2020. För perioden därefter har tillväxttakten med oförändrad politik antagits fortsätta med de 1,5 procent som KI anger för perioden 2016–2020. Detta är sannolikt ett optimistiskt antagande vid oförändrad politik med tanke på att de befolkningsmässiga problemen förstärks från år 2020 och framåt.

Diagram 6.4 Möjligheterna med tre procents tillväxt jämfört med oförändrad politik

Av diagrammet framgår att skillnaden i BNP vid oförändrad politik jämfört med 3 procents tillväxt på drygt 30 år uppgår till lika mycket som värdet av hela Sveriges BNP i år (2002). Observera att detta är räknat i fasta priser. Det är alltså enormt stora värden som står på spel. Det är alltså helt avgörande att ett aktivt reformarbete för ökad tillväxt snarast kan påbörjas.

Med tanke på det demografiska tryck som finns, inte minst på vård- och omsorgstjänster, inser man att många av de problem som enbart kommer att förvärras med oförändrad politik, kommer att kunna lösas väsentligt enklare genom de kraftigt ökade resurser, även för det offentliga, som en bättre tillväxt ger.

6.3 Sverige bör delta i EMU-samarbetet fullt ut

Skälen för en gemensam valuta är gamla, liksom försöken att med olika mekanismer motverka problem som följer av instabila valutakurser. Denna instabilitet har genom åren motverkats med överenskommelser om metallinnehåll, om guldmyntfot, om fasta eller rörliga växelkurser och även med viss politisk styrning.

6.3.1 Stärk samarbetet mellan Europas folk

Med Romfördraget från 1957 kom de dåvarande medlemsländerna i EG överens om att skapa en gemensam marknad. Målet var inte ekonomin i sig. Visionen var att säkra fred och samarbete genom en allt mer sammanflätad europeisk ekonomi. Ekonomin var ett medel för ett gott överordnat mål: fred och samarbete.

Europas historia är fylld av konflikter och krig. EU syftar till att knyta länder och folk närmare varandra genom att minska betydelsen av de gränser och murar som alltför länge tillåtits att fungera som härdar omkring vilka misstro och misstänksamhet kunnat frodas. Genom ett utökat utbyte av varor och tjänster, fri rörlighet för människor och kapital, är idag EU ett politiskt och ekonomiskt stabilt område där riskerna för våldsamma konflikter mellan nationer i stort sett tycks vara undanröjda. EMU bidrar till att förstärka denna utveckling för trygghet och säkerhet.

Med en gemensam valuta fullföljs den gemensamma marknaden. Med den gemensamma marknaden har tusentals handelshinder mellan länderna i form av särbestämmelser och olika standarder upphävts och harmoniserats. Produktstandardiseringen har naturligtvis ökat konkurrensen och skapat en prispress, som i sin tur bidrar till den låga inflationen. Tanken är att den gemensamma valutan skall förstärka ett positivt konkurrensklimat inom EU, vilket bidrar till att hålla ned priserna. Prisstabilitet och låg inflation är tydliga mål för såväl hela EMU-projektet som den europeiska centralbanken (ECB).

Inom EU finns det många angelägna uppgifter kvar. Till det viktigaste för oss kristdemokrater hör att verka för att de forna kommunistiska östländerna sluts in i den demokratiska gemenskapen i Europa, att förstärka kampen mot den internationella brottsligheten och att bedriva ett aktivt arbete för gemensamma tag mot miljöförstöring. Från svensk sida måste vi ta till vara alla möjligheter att påverka. Genom ett deltagande i den innersta kretsen i EU ökar vårt inflytande. Detta ska användas inte minst för att underlätta för kandidatländerna att så snabbt som möjligt integreras i EU. Sverige ska också verka för att alla tendenser till en uppdelning i ett A- och ett B-lag motarbetas. Att stå vid sidan om i en av de viktigaste samarbetsfrågorna minskar våra påverkansmöjligheter.

6.3.2 Varför ett monetärt samarbete?

EMU bidrar till att underlätta kontakter mellan människor och företag i Europas länder. Det blir mindre krångel och kostnader vid utlandsresor för oss som resande och konsumerande privatpersoner, men också för företagen.

Svenska företag ska ha möjlighet att konkurrera med utländska företag på affärsmässiga grunder. Valutakurssvängningar är ett gissel som försvårar och fördyrar. Om Sverige står utanför EMU kommer svenska företag även fortsättningsvis att få extra transaktionskostnader som andra företag slipper. Detta innebär färre arbetstillfällen och lägre skatteinkomster för vårt land.

Genom en gemensam valuta kommer det att bli lättare för oss konsumenter att jämföra priser mellan olika länder. Priserna på konsumentvaror ligger i Sverige väsentligt högre än EU-snittet. Genom den ökade konkurrens som en gemensam valuta medför, kommer priserna i Sverige att sjunka.

Om vi går med i EMU försvinner valutakursrisken, vilket minskar den s k riskpremien, varför räntorna blir lägre. Detta är av stor betydelse för både hushåll och företag. Det ökar dessutom investeringarna vilket leder till lägre arbetslöshet.

Danska folket röstade 1994 nej till att nu gå med i EMU. Fokus i den danska debatten låg inte på EU/EMU som ett långsiktigt politiskt projekt för fred och frihet i vår världsdel. Det handlade mer om räntepunkter, kalkyler om kostnader i kronor för att stå utanför, arbetstillfällen och pensioner. Om ingen ideologisk debatt förs röstar knappast väljarna efter ideologisk övertygelse. En ny EMU-omröstning förväntas i Danmark.

Nästa land som har ett avtalat undantag är Storbritannien som också väntas folkomrösta om införandet av euron inom något år. Utgången av dessa omröstningar lär i viss mån påverka stämningarna i Sverige. De kommer dock inte att vara avgörande för svenska folkets framtida val.

I början av 2002 kunde ca 300 miljoner människor i EMU-länderna gå till banken för att växla sina nationella sedlar och mynt mot euro. Därmed blev den nya valutan påtaglig och vardaglig, vilket i sig ökat förståelsen och minskat eventuell oro.

Sverige är i dag genom den omfattande integrationen mellan länderna oerhört beroende av omvärlden. Det innebär att vårt land, även om vi avstod från att gå med i EMU, skulle tvingas ta sådana hänsyn till vad som beslutas inom EU och den monetära unionen att ett utanförskap i praktiken inte skulle öka suveräniteten nämnvärt. Genom möjligheterna att påverka inom ramen för samarbetet har vi en större möjlighet att bidra till utvecklingen än genom att stå vid sidan om.

Nu har Sverige en flytande växelkurs, där vår ekonomi dagligen utvärderas sekund för sekund på den internationella penningmarknaden.

6.3.3 Globaliseringens utmaningar

Globaliseringen i sig minskar handlingsutrymmet för den nationella ekonomiska politiken i en tid när skattebaserna blir allt mer lättflyktiga. Sverige måste ha konkurrenskraftiga skatter på arbete, utbildning, sparande och företagande om vi skall vända flykten från Sverige av företag, kunskap och kapital. Ett medlemskap i EMU skulle göra Sverige mer attraktivt att verka i. Sammantaget torde dessa effekter öka sysselsättningen och därmed skatteintäkterna för stat, kommuner och landsting.

Det fordras åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt vare sig vi är med i EMU:s tredje fas eller inte. Det omfattande handelsutbytet med EMU-länderna innebär att den svenska ekonomin måste vara konkurrenskraftig i relation till dessa länder. En anpassning som blir konsekvensen av ett medlemskap kommer därför att ske även utanför EMU, dock med skillnaden att Sverige står utan möjligheten att direkt påverka beslut som landets ekonomi i stor omfattning kommer att påverkas av.

Kristdemokraterna vill åtgärda problemen i svensk ekonomi, problem som hittills fört Sverige från att ha varit ett av världens rikaste länder till en plats långt ned på listan i OECD:s välståndsliga. Med vår politik kommer flexibiliteten att förbättras bl a genom åtgärder på arbetsmarknads-, närings- och skatteområdena.

6.3.4 ERM2

Växelkurserna mellan EMU-länderna och övriga EU-länder regleras genom ERM2, som är fortsättningen på ERM. Ett land som deltar i ERM2 får inte låta sin valutakurs variera gentemot euron med mer än 15 procent. ERM2 är dock frivilligt och Sverige har hittills valt att avstå från deltagande.

Sveriges riksbank har att styra mot ett inflationsmål. Det skulle möta betydande svårigheter att utan föregående ansökan om medlemskap i EMU:s tredje fas samtidigt styra mot ett växelkursmål.

För att korta tiden mellan ansökan och fullt deltagande i EMU, bör en förhandling om anslutning till ERM2 snarast tas upp i det fall svenska folket i en folkomröstning sagt ja till ett medlemskap i EMU. Se även avsnitt 7.1.

6.3.5 Folkomröstning

Kristdemokraterna förordar att en folkomröstning ska genomföras i EMU-frågan. Frågans vikt och beslutets legitimitet fordrar att hela svenska folket får möjlighet att delta. Vidare kan det faktum att en folkomröstning kommer att äga rum bidra till en folkbildning som annars knappast kommer till stånd.

En folkomröstning bör föregås av överläggningar mellan ledarna för samtliga riksdagspartier. Statsministern bör snarast inbjuda företrädare för riksdagspartierna till överläggningar om tidpunkten för en folkomröstning. Kristdemokraterna anser att en folkomröstning om svenskt deltagande helst bör genomföras under hösten 2003. Det ger utrymme för en angelägen diskussion utan att för den skull ligga för långt fram i tiden.

Alternativen i en folkomröstning bör formuleras på ett sådant sätt att inte tolkningarna i efterhand skapar stridigheter. Därför är tydliga alternativ nödvändiga och det ska inte finnas fler alternativ än två. De två alternativen bör formuleras som ett ”ja till deltagande i EMU” respektive ”nej till deltagande i EMU”. På detta vis får svenska folket tillfälle att ge klara besked till politikerna. Ett nej får då tolkas som att Sverige tills vidare avstår från ett deltagande. Ett ja innebär att riksdagen ges mandat att fatta beslut om ett svenskt deltagande.

7 Budgetpolitikens inriktning

7.1 Överskottsmål

Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat att de offentliga finanserna skall uppvisa ett samlat överskott i det finansiella sparandet på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. I år beräknas överskottet i de offentliga finanserna – staten, kommunsektorn och pensionssystemet – uppgå till 1,7 procent av BNP. För de kommande två åren räknar regeringen också med att överskottet ska uppgå till 1,5 respektive 1,6 procent. Detta ligger alltså under tvåprocentsmålet, men motiveras med den sämre konjunkturutvecklingen.

Det är en etablerad princip att både inom EU:s så kallade Maastrichtkriterier och OECD:s jämförelsenormer mäta just sparandet i hela den offentliga sektorn inklusive socialförsäkringssystem utanför statsbudgeten, exempelvis pensionssystem. Bakgrunden till detta är att många länder, till skillnad från Sverige, inte har väl fungerande, än mindre långsiktigt autonoma pensionssystem. Det vore missvisande för andra länder att enbart visa upp t.ex. statens affärer i hygglig balans, om samtidigt ett i formell mening från statsbudgeten avskilt pensionssystem uppvisar växande underskott, när staten är den uppenbart enda borgenären.

Men av samma skäl får överskottsmål för hela den offentliga sektorn i länder med självständiga och för tillfället växande pensionssystem en vilseledande karaktär om staten, som i Sveriges fall, har stora underskott. Sammansättningen av regeringens beräknade finansiella sparande för offentlig sektor framgår av diagram 7.1. Överskotten finns enbart i pensionssystemet och därav består hälften av privata premiepensionspengar. Staten har underskott i storleksordningen 25 miljarder kronor årligen.

Diagram 7.1 Sammansättningen av det finansiella sparandet i offentlig sektor år 2003 enligt regeringen.

Källa: Budgetpropositionen för 2003

Anm.: Staten beräknas ha ca 25 miljarder kronor i underskott i det finansiella sparandet både år 2003 och 2004. Ändå uppnås 1,5 procents sparande för offentlig sektor främst genom att även de helt privata premiepensionspengarna, som är en del av det nya pensionssystemet, av tekniska skäl bokförs som offentligt sparande.

7.1.1 Regeringens överskottsmål innebär ökad statsskuld

När regeringen och riksdagen lade fast det budgetpolitiska målet om ett permanent överskott på 2,0 procent för den offentliga sektorn, sades detta vara för att skapa en säkerhetsmarginal inför kommande lågkonjunkturer. ”Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort.” (Prop. 1996/97:150).

Efter Kristdemokraternas kritik har skrivningarna i propositioner därefter modifierats. Nu diskuteras utvecklingen av de offentliga finanserna med uppmaning till viss försiktighet, men utan att beröra det besvärande faktum att överskotten ligger i ålderspensionssystemet medan statsbudgeten har stora underskott. Det är betecknande att alla rubriker i finansplanen som till och med budgetpropositionen för 1998 löd ”sunda statsfinanser” i efterkommande propositioner bytts ut till ”sunda offentliga finanser”. Regeringens tanke tycks dock fortfarande vara att det med ett tvåprocentigt överskott ska finnas en marginal för att möta lågkonjunkturer utan att omedelbart behöva strama åt ekonomin, även om överskottet finns i det självständiga pensionssystemet. Minskade skatteintäkter och ökande utgifter ska kunna klaras med måttliga åtstramningar utan att Maastrichtvillkoret om högst 3 procents underskott skulle brytas. Detta är förstås i formell mening möjligt, men det sker i så fall genom en ökad upplåning och ökande statsskuld.

Regeringen budgeterar med ett underskott på 27 miljarder år 2003 och 24 miljarder kronor år 2004 i statens finansiella sparande. Statsbudgetens underliggande saldo är ännu sämre och beräknas till –46 och –41 miljarder kronor samma period. Det som hjälper upp det offentliga sparandet till 1,5 procent är de medel som sparas i pensionssystemet inklusive premiereserven, och ett litet förväntat sparande i kommunsektorn, se diagram 7.1 ovan.

Men regeringen kan förstås inte räkna med att medlen i pensionssystemet ska kunna användas för att möta en konjunkturavmattning, såvida inte hela pensionsuppgörelsen ska brytas eller pengar ur den privata premiereserven konfiskeras. Det enda budgetpolitiska verktyg som finns kvar är att öka upplåningen och därmed statsskulden ännu snabbare än vad som nu beräknas ske. Det budgetpolitiska överskottsmålet innebär inte någon buffert för statsfinanserna, som det ursprungligen var tänkt. Detta faktum har bland annat påpekats även av Konjunkturinstitutet (mars 2001):

Mer än 100 procent av sparandet i den offentliga sektorn är således öronmärkt för framtida pensioner. Ambitionen med det nya pensionssystemet är att skapa ett system där pensionsutgifterna på sikt automatiskt anpassas till den ekonomiska och demografiska utvecklingen. Individen kommer att ges fortlöpande information om utvecklingen av sitt pensionssparande och kommer sannolikt i högre utsträckning än tidigare att uppfatta det som en del av sin personliga förmögenhet. Det blir därmed svårt att använda detta sparande för framtida utgifter i andra delar av offentlig sektor.

Följden av detta, när nu lågkonjunkturen drabbar Sverige, är det som Kristdemokraterna har varnat för i tidigare motioner, nämligen att lånebehovet och därmed statsskulden ökar, eftersom utgångsläget är en underbalanserad statsbudget. Regeringen är med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller möjligheten att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

Nuvarande prognoser för BNP-utvecklingen innebär dessbättre att statsskulden som andel av BNP minskar något. Men statsskulden som andel av BNP beräknas enligt regeringen ändå vara ca 10 procentenheter högre 2002 än den var inför förra lågkonjunkturen vid 1990-talets början, dvs. uppgå till ca hälften av BNP.

Det faktum att statsskulden budgeteras öka bevisar det Kristdemokraterna tidigare påpekat, nämligen att regeringens tal om att själva överskottsmålet innebär amortering av statsskulden är en felaktig verklighetsbeskrivning.

Det förtjänar att påpekas att det som diskuteras ovan är de budgetpolitiska problem som nuvarande utformning och tillämpning av överskottsmålet för offentlig sektor innebär. Socialdemokraterna har genom talet om stora överskott förespeglat väljare och omvärld att det finns pengar att ”dela ut” eller satsa på nya reformer, trots att de inte kan ta en enda krona från pensionssystemet och trots att statsbudgeten uppvisar underskott. I själva verket består överskottet i offentlig sektor för närvarande av svenska folkets helt privata premiepensionssparande. Den politiska debatten om de offentliga finansernas ”styrka” är därvidlag missvisande.

En diskussion om stabiliseringspolitik inför olika konjunkturscenarier ska emellertid i första hand ta i beaktande hur hela den offentliga sektorns samlade inkomster och utgifter bedöms förändras, i förhållande till både hushållen och företagssektorn. I det sammanhanget är det mindre betydelsefullt till (eller från) vilken del av offentlig sektor som förändringar av transaktioner mellan hushållen och offentlig sektor bokförs.

7.1.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras

Kristdemokraterna har i tidigare motioner påtalat att det i ett medelfristigt perspektiv är angeläget med ett överskott i de offentliga finanserna, och då särskilt i statens finanser. En svag konjunktur i kombination med en oroväckande stor statsskuld och världens mest konjunkturkänsliga finanser gör att behovet av att nedbringa statsskulden är stort. En större säkerhetsmarginal bör finnas för att bättre klara en kommande konjunkturnedgång. Därför anser Kristdemokraterna att statsskulden bör minskas i stället för att öka som regeringen föreslår. (Fler motiv för att nedbringa statsskulden redovisas i avsnitt 6.1.5.) Men en amortering av statsskulden behöver inte ske till priset av ett höjt skattetryck, utan kan i stället klaras genom en något snabbare utförsäljning av statligt ägda företag. Sådana utförsäljningar måste dock givetvis göras med beaktande av konjunkturläget. Att ”affärsmöjligheterna” för staten och därmed skattebetalarna är goda belyses inte minst av att den avkastning staten räknar med att få in från sitt aktieinnehav uppgår till ca 4 miljarder kronor. Statsskuldsräntorna uppgår däremot till ca 55 miljarder kronor.

Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom pensionsuppgörelsen om det nya pensionssystemet, och står därmed också bakom storleken på det finansiella sparande som beräknas finnas i ålderspensionssystemet. Att just det sparande som för närvarande byggs upp i pensionssystemet (där man dessutom räknar in de helt privata premiepensionspengarna) gör att regeringens budgetmål för den offentliga sektorn går ihop, betyder inte att Kristdemokraterna står bakom regeringens idé om permanent överbeskattning. Det döljer bara att regeringens målsättning att göra just statsfinanserna mer stabila för konjunktursvängningar helt har misslyckats.

Av vad som redovisats ovan framgår att behovet av sunda statsfinanser och en minskning, i stället för ökning, av statsskulden kvarstår. Kristdemokraterna lägger därför i denna motion fram en budgetpolitik som tar sikte på ett något bättre finansiellt sparande i staten och att nedbringa statsskulden. Det förra uppnås genom en något stramare finanspolitik än den regeringen presenterar, och det senare genom en snabbare utförsäljning av statligt ägda företag. Genom en rad viktiga strukturreformer kombinerat med strategiska skattesänkningar finansierade med besparingar, kommer därmed det kristdemokratiska budgetalternativet att innebära mindre konjunkturkänsliga statsfinanser och bättre långsiktiga tillväxtmöjligheter. Effekten av Kristdemokraternas finanspolitik vad gäller det finansiella sparandet framgår av tabell 7.1. Det är i stort sett samma andelar som med regeringens politik, och vi anser att den svaga konjunkturen i nuläget i någon mån kan ursäkta en svag statsbudget. Den väsentliga skillnaden jämfört med regeringens politik är statsbudgetens innehåll som med Kristdemokraternas politik innebär väsentligt bättre tillväxtmöjligheter.

Tabell 7.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor med

kristdemokraternas politik

procent av BNP	2003	2004
Staten	-1,1	-1,0
Kommunsektorn	0,2	0,1
Pensionssystemet	2,4	2,4
varav Privata premiereservpengar	1,4	1,4
AP-fonderna	1,1	1,1
Totalt för offentlig sektor	1,5	1,6

Regeringens förslag till budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas med ett mål för statens finansiella sparande. Anledningen till detta är följande: Ålderspensionssystemet kommer efter den nya pensionsreformen att sköta sig självt. Regeringen kan inte påverka flödet vare sig till eller från detta system. Kommunsektorn är ålagd ett balanskrav, vilket gör att det finansiella sparandet där kommer att vara i balans över tiden, eller ligga strax över noll. Ett budgetpolitiskt mål om balans för det finansiella sparandet i staten blir liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska öka över tiden, ens i nominella termer.² Om staten har balans i det finansiella sparandet över en konjunkturcykel innebär det också att skatteuttaget varken är större eller mindre än nödvändigt.

7.1.3 Ett svenskt EMU-medlemskap skärper överskottskraven

För en tid sedan avlämnade den s k EMU-utredningen (SOU 2002:16 Stabiliseringspolitik i valutaunionen) sitt betänkande. Dess uppdrag var att analysera hur behovet av stabiliseringspolitik kan komma att förändras vid ett EMU-medlemskap och vad som kan göras för att finanspolitiken – det stabiliseringspolitiska medel som återstår – skall bli så effektiv – som möjligt. Vidare gjordes en översikt av de förändringar i de stabiliseringspolitiska förutsättningarna som ett svenskt medlemskap i valutaunionen skulle föra med sig.

Utredningen konstaterar att de offentliga finanserna bör uppvisa överskott i genomsnitt över konjunkturcykeln för att skapa utrymme för såväl automatiska och halvautomatiska stabilisatorer som för diskretionär finanspolitik vid stora störningar. Hur stort detta överskott bör vara beror i hög grad på vilket utrymme som ska finnas för diskretionära finanspolitiska åtgärder vid stora negativa störningar, där tidigare penningpolitiska åtgärder kunnat utnyttjas.

Kommitténs sammantagna bedömning är att de automatiska stabilisatorerna tillsammans med variationer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kräver ett överskott på åtminstone en procent i genomsnitt över konjunkturcykeln för att underskottet inte skall bli alltför stort vid en djup lågkonjunktur. För att därutöver ge tillräckligt utrymme för diskretionära finanspolitiska stimulansåtgärder krävs enligt kommitténs bedömning en höjning av saldomålet till 2,5 alternativt 3 procent av BNP över konjunkturcykeln, i varje fall för den närmaste tioårsperioden.

Ett överskott på i genomsnitt 2,5 eller 3 procent motsvarar ungefär det beräknade sparandet i ålderspensionssystemet under de närmaste åren. Ett sådant högre saldomål för den samlade offentliga sektorn innebär därför att staten i genomsnitt över konjunkturcykeln får ett finansiellt sparande nära noll i stället för ett negativt finansiellt sparande med nuvarande saldomål. Bortsett från bl a eventuella intäkter från utförsäljning av statlig egendom kommer därmed statsskulden att vara ungefär konstant i nominella termer i stället för att som nu stiga trendmässigt. Ett högre saldomål skulle säkerställa utrymme för diskretionär expansiv finanspolitik i kommande lågkonjunkturer.

Riksbankens yttrande över EMU-utredningen

I ett yttrande över EMU-utredningens betänkande menar Riksbanken bl a att det finns risk för att t ex pris- och löneutvecklingen i små medlemsländer som Sverige på medellång sikt kommer att avvika från den genomsnittliga nivån i valutaunionen. Detta kan inträffa om länderna t ex drabbas av olika landspecifika störningar eller om pris- och lönesättare blir mindre återhållsamma när de inte längre behöver befara att höga pris- och löneökningar leder till höjda räntor. För att minska risken för en upprepning av 1970- och 80-talens stabiliseringspolitiska problem, som stigande inflation och därmed försämrad konkurrenskraft, bör ett trovärdigt ramverk för stabiliseringspolitiken utformas och ett tydligt stabiliseringspolitiskt uppdrag ges åt regeringen.

I ljuset av erfarenheterna av de senaste årens stabiliseringspolitik menar Riksbanken att man som ett alternativ till höjda överskottsmål eller s k buffertfonder bör pröva om det är möjligt att vid ett deltagande i valutaunionen bibehålla centrala beståndsdelar i nuvarande stabiliseringspolitiska ramverk – ett tydligt mål för den ekonomiska politiken, klara institutionella garantier för att utformningen av stabiliseringspolitiken är långsiktigt hållbar samt öppna och tydliga beslutsprocesser som kan öka förståelsen för politikens uppläggning och ge möjlighet att utvärdera den.

Ett tydligt nationellt inflationsmål behålls

Till skillnad från utredningen som föreslår att produktionsgapet, som är ett mått på resursutnyttjande i ekonomin, ska användas som mål för stabiliseringspolitiken, menar Riksbanken att det kan finnas skäl att pröva om ett nationellt inflationsmål för finanspolitiken kan vara att föredra. En fördel med ett inflationsmål är att det är tydligt och kan vara lättare att utvärdera än ett produktionsgapsmål.

Ett inflationsmål för finanspolitiken bör utformas så att det sätter en gräns för i vilken utsträckning inflationen i Sverige tillåts avvika från euroområdet. Ett inflationsmål måste dock tillämpas med viss flexibilitet för att behovet av nödvändiga förändringar i det relativa prisläget ska kunna beaktas vid t ex störningar i utrikeshandeln eller produktivitetsutvecklingen. Utmaningen är att finna institutionella lösningar som bidrar till att en hög trovärdighet för stabiliseringspolitiken kan upprätthållas också vid ett deltagande i EMU.

Det kan enligt Riksbanken t ex finnas skäl att pröva om de stabiliseringspolitiska besluten bör tas direkt av regeringen för att korta de långa beslutsvägarna. En sådan ordning skulle enligt Riksbanken öka förutsättningarna för att åtgärderna sätts in i rätt tid. En sådan reform kan även göra det onödigt att öka överskottsmålet som utredningen föreslår. De stabiliseringspolitiska instrumenten bör vara så generellt verkande som möjligt. Fördelningseffekterna av de åtgärder som vidtas bör också vara små. Detta ökar förutsättningarna för att åtgärderna ska kunna användas symmetriskt över konjunkturcykeln. Frågan om vilka medel som kan vara lämpliga att bedriva stabiliseringspolitik med bör vid ett eventuellt finanspolitiskt inflationsmål utredas ytterligare. Momssatsen har nämnts i debatten som en tänkbar variabel. Kristdemokraterna tar inte ställning till Riksbankens förslag, men anser att det vid sidan av EMU-utredningens slutsatser förtjänar att tillföras diskussionen om stabiliseringspolitik inom ramen för ett eventuellt deltagande i EMU:s tredje steg.

7.1.4 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi

Kristdemokraterna anser att sunda statsfinanser är en central förutsättning för den ekonomiska politiken och att det därför behövs ett kompletterande budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel, och i vilken takt ett sådant mål kan fasas in.

Regeringen bör därvid också fullfölja arbetet med att presentera en Långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS, som den förre finansministern (Erik Åsbrink) började utarbeta men aldrig gavs möjlighet att slutföra. En sådan strategi behövs om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av den ökade internationaliseringen, som innebär att skattetrycket måste sänkas, och den kommande demografiska utvecklingen som inom en tioårsperiod, givet en fortsatt låg potentiell tillväxt, snarare ställer krav i motsatt riktning.

7.2 Utgiftstaken

Den kraftiga utgiftsökning som regeringen ägnade sig åt när konjunkturen var god, har precis som vi tidigare varnat för visat sig vara ödesdiger. När konjunkturen nu är svag ökar statsbudgetens utgifter samtidigt som inkomsterna minskar. Regeringen har därför inte enbart stora problem att klara sina uppsatta utgiftstak. Upplåningen ökar också eftersom utgångsläget redan är en underbalanserad budget.

Med sunda statsfinanser där både utgifter och inkomster är lägre, men det finansiella sparandet starkare, minskar konjunkturkänsligheten. Kristdemokraternas budgetpolitiska inriktning är densamma som den vi presenterade under våren 2002, nämligen balans på en lägre nivå. Utgiftstaken föreslås därför vara lägre än de regeringen har föreslagit. I avsnitt 11 redovisas Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för 2003 och den preliminära fördelningen på utgiftsområden för år 2004 samt vår syn på budgeteringsmarginalen.

7.3 Statens lånebehov och statsskuld

Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat lånebehov och att nedbringa statsskulden i stället för att öka den som regeringen föreslår. Utvecklingen av statens inkomster och utgifter i förhållande till regeringens budget samt statens lånebehov (= statsbudgetens saldo) och statsskuldens förändring till följd av Kristdemokraternas budgetpolitik framgår av tabell 7.2. Totalt blir statsskulden drygt 90 miljarder kronor lägre till slutet av år 2004 med den inriktning av budgetpolitiken som Kristdemokraterna föreslår i denna motion. Det motsvarar 42,5 procent av BNP jämfört med regeringens beräknade statsskuld på drygt 46 procent av BNP år 2004.

Tabell 7.2 Statsbudgetens utgifts- och inkomstförändringar och statsskulden med kristdemokraternas budgetförslag 2003–2004

	2002	2003	2004
Minskade utgifter, netto		6,6	18,4
Skatte- och inkomstförändringar, netto exklusive utförsäljningsinkomster		-9,4	-18,2
Utförsäljningsinkomster		30,0	60,0
Riksgäldskontorets nettoutlåning		-3,0	0,0
Förändrat lånebehov		-30,3	-60,2
Regeringens beräknade statsskuld 1	1 125,3	1 125,3	1 146,4
Andel av BNP, regeringen	50,0 %	47,6 %	46,2 %
Statsskuld enligt Kristdemokraternas budgetalternativ		1 095,0	1 055,9
Andel av BNP, Kristdemokraterna		46,3 %	42,5 %

1. Här används den konsoliderade statsskulden som mått.

Anm.: Av tabellen framgår att statsskulden blir 90,5 miljarder kronor lägre till år 2004 med Kristdemokraternas inriktning på budgetpolitiken.

8 Prioriterade områden

I följande avsnitt presenteras sju områden som är särskilt prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. På samtliga dessa områden behövs reformer i ordets verkliga betydelse. Det gäller politiken för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings- och företagarklimat, skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, valfriheten för barnfamiljer, pensionärernas ekonomiska situation, vården, omsorgen och skolan, vikten av ett återupprättat rättssamhälle samt betydelsen av en fungerande infrastruktur. Den socialdemokratiska regeringens politik på dessa områden är utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta åstadkoms genom en balanserad finanspolitik för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i mer än 30 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens höga totala arbetslöshet och brister i välfärden.

Penningpolitiken skall skötas av Riksbanken med inflationsmålet på 2 procents årlig inflationstakt som riktmärke. Finans- och strukturpolitiken åvilar riksdagen att besluta om. De flesta av de förslag till förändringar i skattesystemet som föreslås i denna motion har viktiga strukturella effekter för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt:

• Dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster från risksparande (aktier) avvecklas successivt från 2004.

• Förmögenhetsskatten avvecklas i tre steg. År 2003 avskaffas sambeskattning av förmögenhet, år 2004 sänks förmögenhetsskattesatsen till 1,0 procent och därefter sänks skatten med ytterligare 0,5 procent per år tills den är avskaffad 2006. Den återgång till 2000 års fastighetstaxeringsvärden som också föreslås i motionen innebär en ytterligare sänkning av förmögenhetsskatteuttaget. För att finansiera detta föreslås inom ramen för en omlagd kaptial- och egendomsbeskattning höjd bolagsskatt till 30 procent.

• Arbetsgivaravgifterna sänks med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kronor per år från år 2004. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen. De mindre företag som i dag tvekar om de ska våga nyanställa får med detta förslag klart förbättrade möjligheter att våga satsa på utveckling och nyanställningar.

• Ett riskkapitalavdrag införs, där maximalt 100 000 kronor för investeringar i onoterade företag blir avdragsgilla mot inkomst av tjänst eller inkomst av kapital.

• Arvsskatten på bundet kapital avskaffas vid generationsskifte i företag.

• Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. Förslaget kan beskrivas som att det av Socialdemokraterna avvecklade ROT-systemet i stället permanentas och utvidgas rejält, så att det vita priset vid hushållens köp av tjänster i hemmet halveras. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med en femtioprocentig skattereduktion, som då alltså uppgår till maximalt 25 000 kr per hushåll och år.

• Halverad byggmoms föreslås för att stimulera byggandet av nya bostäder.

• Skatten i vanliga inkomstlägen sänks kraftigt de närmaste åren genom en höjning av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Detta bidrar i första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför också den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning underlättas. Se vidare avsnitt 8.2.

• Från år 2003 införs ett statligt förvärvsavdrag, beräknat mot kommunalskatten för inkomst av lönearbete på 5 procent av denna inkomst. Detta reducerar marginalskatterna och stärker därmed arbetslinjen.

• Värnskatten halveras 2004 och avskaffas därefter.

• En kraftfull satsning görs för att skapa rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruksnäringen. Dieselskatten för jordbruksmaskiner sänks till 1 krona per liter.

• Konkurrensvillkoren för åkeri- och transportsektorn föreslås också förbättras genom gynnsammare skatteregler i form av sänkt dieselskatt med 25 öre per liter.

• Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med en 33-procentig egenfinansiering som kommer att skapa ett rakare rör mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde och vice versa. Avgiftsökningen kompenseras mer än fullt ut av de inkomstskattesänkningar Kristdemokraterna föreslår.

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen

Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder). Nivån är 1,5 procent på belopp som överstiger 1 500 000 kronor för ensamstående och 2 000 000 kronor för gifta eller sammanboende.

De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögenhetsbeskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl a genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan t ex normalinkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från förmögenhetsskatt på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina tillgångar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.

Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 2 miljoner kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett sammanboende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sambeskattas, eftersom de var och en kan ha nettotillgångar på 1,5 miljon kronor innan skatten börjar tas ut. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.

Inkomstbeskattningen (arbetsinkomster och bolagsvinster) och kapitalinkomstbeskattningen (räntor och reavinster) innebär att en faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot, bygger ofta på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex. tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.

Förmögenhetsskatten ger också den orimliga effekten att investeringar som kan vara både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma inte kommer till stånd. Detta gäller särskilt vid högre inflationstakt. Men redan vid det mål som Riksbanken satt upp på två procents inflationstakt leder främst förmögenhetsskatten till att den reala beskattningen blir högre än 100 procent på investeringar som ger en real avkastning på fyra procent före skatt. Alla investeringar som realt skulle ge en avkastning på fyra procent eller lägre, kommer alltså inte till stånd i Sverige med dagens skattesystem.

Kristdemokraterna har uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att avskaffas inom några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har. Sverige har den högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Allt fler av våra grannländer avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig Tyskland och Danmark till de länder som inte längre har en särskild skatt på förmögenheter.

Kristdemokraterna anser att en omläggning snarast behöver genomföras av egendoms- och kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet liksom dubbelbeskattningen på investeringar och risksparande. För att delvis finansiera detta föreslås en något höjd bolagsskatt, dvs skatten på företagens faktiska vinster. Vi gör bedömningen att den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbelbeskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till 30 procent av nettovinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter, inte på fiktiva värden som vid förmögenhetsbeskattningen.

Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna vill avskaffa förmögenhetsskatten.

8.1.2 Effekterna av en omlagd egendoms- och kapitalbeskattning

Den samlade effekten av Kristdemokraternas förslag beträffande egendoms- och kapitalbeskattningen framgår av diagram 8.1 och 8.2 nedan. Diagrammen jämför den totala beskattningen på aktieinvesteringar med regeringens politik och Kristdemokraternas genomförda reform, under antagandet att investerarens övriga nettoförmögenhet överstiger 1 miljon kronor.

I diagram 8.1 antas ett tioprocentigt avkastningskrav, två procents inflation och att 30 procent av vinsten efter bolagsskatt delas ut. Trots Kristdemokraternas förslag till något höjd bolagsskatt, leder det samtidigt föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen och förslaget om avvecklad förmögenhetsskatt till att den totala beskattningen av det riskvilliga kapitalet minskas från 60 procent till 45 procent. Den reala avkastningen efter skatt blir 2,8 procent med gällande regler och 4,6 procent med Kristdemokraternas förslag.

I diagram 8.2 antas att den reala avkastningen före skatt i stället bara blir 4 procent men att förutsättningarna i övrigt är desamma som tidigare. Då framgår vilken förödande effekt förmögenhetsskatten har för att reducera avkastningen efter skatt och därigenom omöjliggöra investeringar som annars kunde ha varit både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma. Av avkastningen före skatt går 70 procent bort i skatt, vilket fortfarande ska jämföras med de 45 procent som blir fallet med Kristdemokraternas förslag. Den reala avkastningen efter skatt blir negativ, – 0,2 procent, med gällande regler men är fortfarande positiv, 1,3 procent, med Kristdemokraternas förslag.

Det föreslagna slopandet av dubbelbeskattningen kommer också att leda till att svenska aktieägare inte längre, som i dag, har en väsentligt sämre skattemässig situation jämfört med utländska aktieägare. Den senaste tioårsperioden har vi sett ett stadigt ökande utländskt ägande på den svenska börsen. Med den av Kristdemokraterna föreslagna omläggningen av beskattningen blir spelreglerna mer jämbördiga och förutsättningar uppstår för att utlandsägandet av svenska företag inte trendmässigt ska fortsätta att öka.

Den samlade effekten av Kristdemokraternas skatteförslag för ett bättre investerings- och företagarklimat sammanfattas i tabell 8.1. Där redovisas de kassamässiga förändringarna de närmaste två åren, dvs den effekt förslagens införande har på statsbudgetens saldo ett enskilt år. Den periodiserade skattesänkningen, dvs den faktiska skattesänkning som hör till ett enskilt år oaktat uppbördsförskjutningar, är större. Fullt genomförd uppgår den årliga skattesänkningen av företagsskatterna till ca 10 miljarder kronor (netto) från och med år 2005.

Tabell 8.1 Kristdemokraternas skatteförslag för ett bättre investerings- och företagarklimat

Kassamässiga effekter för staten, miljarder kronor

	2003	2004
Omlagd kapital- och egendomsbeskattning (exkl. fastighetsskattereformen):
Avvecklad dubbelbeskattning på utdelningsinkomster (halv 2003, bort 2004)	0,00	-2,90
Stegvis avvecklad förmögenhetsskatt (och 2000 års fastighetstaxeringsvärden)
slopad sambeskattning 2003, 1 % skattesats 2004, 0,5 % år 2005	-1,60	-2,80
Bolagsskatt 30%	0,00	4,40
Riskkapitalavdrag (Tak 100 tkr)	0,00	-0,06
Ingen arvsskatt på bundet kapital vid generationsskifte i företag	0,00	-0,04
Ej återköp av egna aktier	0,00	0,00
Interaktionseffekt	0,00	0,60
Företags- och energiskatter:
Sänkta arbetsgivaravg. med 7 pe, löneunderlag till 900 tkr/250 tkr fr. 2004, 10 pe fr. 2005	0,00	-3,16
Sänkt skatt på bostadsbyggande motsv. halverad byggmoms (skattereduktion på 10 %)	-0,32	-2,09
Avgår: regeringens ospecificerade tillfälliga skattelättnad för vissa byggtjänster	0,30	1,78
Sänkt energiskatt på diesel med 25 öre/liter (generellt)	-0,83	-0,88
Slopad energiskatt på biodrivmedel, bl.a. etanol och rapsmetylester (RME)	-0,04	-0,04
Enhetliga regler för anställningsstöd (2 år)	0,24	0,26
Sänkt inkomstskatt i st f tidigare sänkt arbetsgivaravgift med 0,1 p.e.	0,84	0,83
Sänkta skatter för jord- och skogsbruket:
Sänkning av dieselskatten till 1 kr/lit (EU-snitt) år 2003, till 53 öre/liter 1/7 2004	-0,73	-0,90
Summa skatteförändringar	-2,14	-5,00

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter under andra delar av året. Denna negativa rundgång måste brytas.

8.2.1 Inkomstskattereform i fyra steg

Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

• För det första föreslås ett kraftigt höjt grundavdrag vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten. Inkomstskatten sänks för alla med sammanlagt 16,8 miljarder kronor nästa år genom att grundavdraget höjs till 26 500 kronor. Effekten blir jämfört med regeringens förslag en skattesänkning med ca 4 600 kronor per år eller 385 kronor/månad för dem med lägst grundavdrag. Grundavdragshöjningen omfattar även skattepliktiga transfereringar och gäller för pensionärer i de fall där deras särskilda grundavdrag understiger det av Kristdemokraterna föreslagna grundavdraget. Kommunernas skatteinkomster reduceras inte eftersom förslaget lagtekniskt bör utformas som en statlig skattereduktion.

• För det andra föreslår vi en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare på totalt 4 000 kronor per person och år på pensionsgrundande förvärvsinkomster (333 kronor per månad). Till skillnad från den särskilda skattereduktion som finns idag föreslår vi full reduktion för personer med inkomster upp till 276 000 kronor och en avtrappning så att reduktionen upphör vid inkomster på 436 000 kronor.

• För det tredje föreslår vi, i stället för regeringens förslag om kompensation för pensionsavgiften, ett generellt statligt förvärvsavdrag, beräknat mot kommunalskatten på inkomster av anställning eller näringsverksamhet motsvarande 5 % av denna inkomst från och med år 2003. Vid en månadslön på 15 000 kronor innebär det en skattesänkning med cirka 225 kronor per månad. Förutom att ge hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme minskas därigenom marginaleffekterna.

• För det fjärde vill Kristdemokraterna avskaffa regeringens värnskatt. Den är ett brott mot de principer Socialdemokraterna själva var med om att lägga fast i skattereformen 1990–1991 om att ingen ska betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. Den är också ett brott mot de löften Socialdemokraterna ställde ut om att värnskatten under budgetsaneringsåren skulle vara tillfällig.

Som delfinansiering av de ovanstående reformstegen avvisas regeringens trefjärdedelskompensation för pensionsavgiften. Likaså avvisas regeringens utbyggnad av skattereduktionen för pensionärer eftersom vi i stället förespråkar ett kraftigt höjt grundavdrag som från år 2003 kommer alla pensionärer till del genom det nya pensionssystemet.

8.2.2 Avskaffad fastighetsskatt

Kristdemokraternas principiella kritik mot fastighetsbeskattningen tar sin utgångspunkt i övertygelsen att alla skatter måste vara begripliga, upplevas som rättvisa och därmed kunna moraliskt och politiskt legitimeras. Fastighetsskatten är genom sin konstruktion i konflikt med såväl äganderätten som den social- och skatterättsliga principen om skatt efter bärkraft. Den statliga fastighetsskatten kan inte heller motiveras utifrån intresseprincipen, eftersom det inte finns någon som helst koppling mellan å ena sidan den skatt man tvingas betala och å andra sidan någon form av förmån eller nyttighet man har som fastighetsägare. Den nuvarande konstruktionen är också svårmotiverad även om man accepterar det s.k. kapitalinkomstperspektivet, och någon utvecklad logik med att beskatta boende både som kapital och konsumtion finns inte.

Kristdemokraterna föreslår därför att den statliga fastighetsskatten slopas helt för småhus (egnahem) och bostadshyreshus (hyresrätter och bostadsrättsföreningar), kommersiella lokaler samt industrienheter. Reformen bör delvis finansieras genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för de kostnader man har som direkt härrör från de fastigheter som finns i kommunen. Därtill blir det även logiskt att höja kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder från 20 till 30 procent. För de kommersiella lokalerna och industrienheterna avses reformen vara ekonomiskt neutral. För hushållen minskar det löpande skatte-/avgiftsuttaget med ca 9,9 miljarder kronor årligen. Inklusive den ökade kapitalvinstskatten handlar det netto om ett minskat skatte-/avgiftsuttag på ca 7 miljarder kronor årligen för hushållen.

Kommunal fastighetsavgift

I Sverige motiverades en gång i tiden fastighetsbeskattningen som en så kallad garantibeskattning, där fastighetsägare skulle betala för garanterade samhällstjänster i form av vatten, avlopp, tillfartsvägar etc. Denna beskattning legitimerades av ett intresse från fastighetsägarens sida av dessa fastighetsanknutna tjänster (intresseprincipen). Men dessa samhällstjänster är i dag kommunala och finansieras genom avgifter, statsbidrag till kommunerna och kommunalskatt. Fastighetsbeskattningen däremot är statlig och fyller enbart syftet av en intäktskälla för staten.

Samtidigt som den statliga fastighetsskatten slopas för småhus (egnahem) och bostadshyreshus (hyresrätter och bostadsrättsföreningar), kommersiella lokaler och industrienheter bör kommunerna ges rätt att ta ut en låg fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. Den totala kommunala avgiften får inte överstiga kommunernas självkostnader för gator/vägar och parkering, räddningstjänst samt fysisk planering. Därför sätts ett tak för den kommunala fastighetsavgiften på 2 600 kronor per år för småhusen. Denna kostnad är lägre än det golv regeringen har satt inom ramen för sin begränsningsregel för fastighetsskatten. I regeringens system ska alla kunna betala minst 2 800 kronor per år (1 procent av 280 000). I vårt system kommer ingen att behöva betala mer än 2 600 kronor per år. För hyreshusenheterna bör avgiften högst uppgå till ett belopp motsvarande 800 kronor per lägenhet och år.

Kommunernas årliga nettokostnader för gator, vägar och parkering har varierat ganska mycket de senaste åren och uppgick till knappt 6,8 miljarder kronor år 2001. Kommunernas nettokostnader för räddningstjänst har varit stabila de senaste åren och uppgick till cirka 4 miljarder kronor år 2000. Nettokostnaderna för fysisk och teknisk planering samt bostadsförbättring har minskat något de senaste åren och uppgick till cirka 2,0 miljarder kronor år 2001.

Ett viktigt motiv för en kommunal fastighetsavgift är det incitament kommunerna får för utveckling av infrastrukturen, ett offensivt bostadsbyggande och en bra näringspolitik. När även företagssektorns lokaler och industrier utgör en del av avgiftsunderlaget i kommunerna, blir effekten långt större incitament än i dag att verka för det lokala näringslivet och för nya arbetstillfällen. En ytterligare aspekt är att kommunerna genom en kommunal avgift får intäkter från fritidsbebyggelse som i vissa kommuner är omfattande men som inte genererar några kommunala intäkter i dagens system.

Hela reformen för att helt avskaffa fastighetsskatten finns detaljerat redovisad i ett särskilt debattinlägg samt i den rapport från Kristdemokraternas boendepolitiska arbetsgrupp som Kristdemokraternas partistyrelse har antagit. Vår bedömning är att reformen kan genomföras redan från år 2003. Reformen beskrivs som översikt i tabell 8.2 nedan.

Tabell 8.2 Reformöversikt: Slopad fastighetsskatt, delvis växlad mot låg kommunal avgift för fastighetsanknuten service. Effekter för hushållen, företagen, primärkommunerna och staten

Miljarder kronor, fullständigt periodiserad redovisning av bruttoeffekten på skatter och avgifter
Hushållen (småhus, bostads- och hyresrätter)	2003	2004
Ingen fastighetsskatt	+17,7	+18,1
Kommunal avgift, 2600 kr per småhusenhet (egnahem)	-5,9	-5,9
Kommunal avgift 800 kr per lägenhet	-1,9	-1,9
Kapitalvinstskatt på privatbostäder 30%	-2,9	-2,9
Summa	+7,1	+7,5
Företagen (kommersiella lokaler och industrier)
Ingen fastighetsskatt	+6,9	+7,0
Kommunal avgift (63 resp 17 kr per kvm)	-6,9	-7,0
Summa	0,0	0,0
Primärkommuner
Kommunal avgift, 2600 kr per småhusenhet (egnahem)	+5,9	+5,9
Kommunal avgift, 800 kr per lägenhet	+1,9	+1,9
Kommunal avgift för kommersiella lokaler och industrier	+6,9	+7,0
Minskat statsbidrag	-14,6	-14,7
Summa	0,0	0,0
Stat
Utebliven fastighetsskatt	-24,6	-25,1
Minskat statsbidrag till primärkommuner	+14,6	+14,7
Kapitalvinstskatt på privatbostäder 30%	+2,9	+2,9
Minskad administration tfa avvecklad fastighets- & förmögenhetsskatt, egnahem	+0,1	+0,2
Övrig finansiering inom budget (motsv återgång till 2000 års tax.värden)	+7,0	+7,2
Summa	0,0	0,0

8.2.3 Bättre sparmöjligheter och höjt reseavdrag

• De skattemässiga fördelarna för hushållen att spara föreslås förbättras genom en successivt höjd avdragsrätt för pensionssparande.

• Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 5 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare 2 000 kronor blir avdragsgilla jämfört med idag.

Den samlade effekten av Kristdemokraternas inkomstskatteförslag sammanfattas i tabell 8.3 nedan.

Tabell 8.3 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

Kassamässiga förändringar för staten, miljarder kronor	2003	2004
Inkomstskattereform i fyra steg:
1a. Höjt grundavdrag till 25 000 kr	-16,80	-17,80
1b. Höjt grundavdrag med ytterligare 1500 kr till 26 500 kr tfa skatteväxling arbete–miljö, 3 mdr kr	-2,75	-3,00
Avgår: Regeringens föreslagna höjning av grundavdraget	2,38	2,60
Tillkommer: Höjd energiskatt på el med 0,5 öre per kWh	0,39	0,40
2. Skattereduktion på 4000 kronor (330 kr/mån) för låg- och medelin komsttagare	-15,18	-16,55
3. Statligt förvärvsavdrag på 5% mot kommunalskatt på löneinkomster	-13,80	-15,70
4. Avvecklad värnskatt. Halvering 2004, slopad 2005	0,00	-1,70
Ingen pensionsavgiftsrabatt enligt regeringens modell 1	28,80	33,80
Interaktionseffekter	0,67	0,98
Slopad fastighetsskatt och sänkt skatt på hushållstjänster
Helt slopad fastighetsskatt på alla fastighetsformer	-15,30	-21,80
Kapitalvinstskatt vid försäljning av privatbostäder 30 procent	0,00	2,90
Sänkt skatt på hushållstjänster (inkl privat barnomsorg och ROT-tjänster)	0,00	-2,50
Övriga skatteförslag
Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7000 till 5000 kr 1	-0,73	-0,74
Sänkt energiskatt på bensin med 25 öre/liter i stödområde A. 31 öre inkl. moms	-0,20	-0,20
Ingen särskild nedsättning av fordonsskatt i stödområde A	0,07	0,07
Sänkt inkomstskatt för alla i stället för på fackföreningsavgifter för vissa	3,21	3,50
Generell moms på tidskrifter	0,54	0,41
Försäkringsmässighet i föräldraförs., höjd föräldraförs.avg med 0,12 p.e. (betalas av arb.giv.)	1,24	1,30
Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar befrias från skatt	-0,02	-0,02
Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet	-0,01	-0,01
Summa skattesänkningar	-27,49	-34,06

1. Här redovisas nettoeffekten för hushållen och offentlig sektor för att tydliggöra de samlade skattesänkningarnas storlek. Redovisningsmässigt är emellertid kommunernas kompensation för det minskade skatteunderlaget till följd av dessa två förändringar upptagna på utgiftsområde 25. Den kassamässiga skatteförändringen på statsbudgetens inkomstsida enligt ovanstående tabell blir utan denna justering –10,39 miljarder kronor år 2003 och –16,36 miljarder kronor år 2004.

För de flesta innebär Kristdemokraternas skattesänkningar fullt genomförda, i kombination med att regeringens s.k. kompensation för pensionsavgiften avvisas, att skatten sänks för de flesta heltidsarbetande med mellan 200 och 250 kronor per månad, eller mellan 2 500 och 3 000 kronor per år. Effekterna framgår av tabell 8.4 nedan.

Tabell 8.4 Samlad effekt av Kristdemokraternas reformerade inkomstbeskattning år 2003

Månadsinkomst tusental kronor	Skattesänkning, kr per månad	Skattesänkning, kr per år	Skattesänkning som andel av inkomsten
6-8	457	5481	6,5%
8-10	322	3861	3,6%
10-12	147	1767	1,3%
12-14	166	1996	1,3%
14-16	185	2225	1,2%
16-18	205	2454	1,2%
18-20	221	2649	1,2%
20-22	240	2878	1,1%
22-24	217	2607	0,9%
24-26	229	2749	0,9%
26-28	274	3292	1,0%
28-30	249	2989	0,9%
30-32	199	2389	0,6%
32-34	149	1789	0,5%
34-36	99	1189	0,3%

8.3 En reformerad familjepolitik för valfrihet och rättvisa

Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om barns rätt till och behov av en trygg uppväxt och givetvis om familjens ställning och ansvarstagande i samhället, samt om utformningen av det offentliga familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit inriktat på att hitta de modeller för valfrihet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Vi kommer även fortsättningsvis att lyfta fram familjepolitiken som en huvudfråga eftersom den har en så central betydelse för hela samhällsbyggandet och framför allt för barnen.

Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år av den socialdemokratiska regeringen.

Från valfrihetssynpunkt är det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer. Regeringen har genom det ensidiga införandet av maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utökat detta fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom maxtaxan gynnar de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten och rättvisan förbättras inte genom maxtaxan. Det är fortfarande enbart om familjen väljer den offentligt finansierade barnomsorgen som den får del av stödet från offentlig sektor. De som inte vill, eller kan, utnyttja denna får inte del av stödet.

8.3.1 Valfrihet och rättvisa inom barnomsorgen

I ett levande och vitalt samhälle måste alla, såväl kvinnor som män, få möjlighet att komma till sin rätt, både som yrkesverksamma och som familjemedlemmar. Barnens behov av omsorg och trygghet måste tillgodoses. Det ställer krav på en familjepolitik som anpassar sig till de enskilda människornas önskemål och till familjernas olika behov. Inom barnomsorgen måste därför finnas utrymme för många olika alternativ.

Den nu införda maxtaxan uppfyller inte dessa krav. Kvaliteten i barnomsorgen urholkas och valfriheten minskar. Föräldrarna får allt mindre möjlighet att själva bestämma över barnomsorgen för sina barn. Barnomsorgspolitiken måste därför utvecklas så att stödet till banomsorg omfattar alla barn. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg. Vår barnomsorgspolitik skall ge större valfrihet och rättvisa än vad maxtaxan gör utan att familjeekonomin försämras för de som idag anlitar kommunal barnomsorg.

Därtill behöver föräldraförsäkringen förbättras genom ett höjt golv, höjd ersättningsnivå till 90 procent och ett höjt tak till 11 prisbasbelopp. Detta är viktigt för att båda föräldrarna, även om deras inkomster är olika stora, ska ha goda ekonomiska möjligheter att ta ansvar för barnen. Om papporna tidigare än vad som vanligen är fallet i dag är med och delar ett ansvar även på heltid under barnets första år, blir det också naturligare att göra det senare under barnets uppväxt.

Kristdemokraterna föreslår bland annat följande förändringar på familjeområdet:

• Ett barnomsorgskonto på 80 000 kronor för barn som fyller ett år införs för ökad valfrihet och rättvisa inom ramen för stödet till barnomsorgen. Kontobeloppet är inte skattepliktigt, men trappas av i förhållande till hur mycket kommunal barnomsorg som nyttjas. Halvtid på dagis innebär halvt kontobelopp, osv. Genom detta barnomsorgskonto kommer en rad nya möjligheter att uppstå:

  • Möjligheten att korta arbetstiden.

  • Möjligheten att förlänga tiden hemma med barnet.

  • Möjligheten att anlita någon annan för barnomsorgen (privat föräldrakooperativ, grannar, mor- eller farföräldrar, barnomsorg på den egna arbetsplatsen). Många nya alternativ kommer att kunna växa fram.

  • Föräldrarna ges kraftigt ökad beslutsmakt. Ökad rättvisa uppnås när det gäller fördelningen av offentlig sektors resurser till barnomsorg.

• Höjd garantinivå i föräldraförsäkringen till 200 kronor per dag och två kontaktdagar per barn och år som ersätts med garantinivån.

• Höjd ersättningsnivå i föräldraförsäkringen till 90 procent, och höjt ersättningstak till 11 prisbasbelopp.

• Två viktiga förbättringar genomförs i bostadsbidraget för att gynna de sämst ställda barnfamiljerna. Det särskilda bidraget i bostadsbidraget (den del som enbart beror på antalet barn) höjs med 100 kronor per månad och barn. De individuella inkomstgränserna i bostadsbidraget för makar/samboende avskaffas och den gemensamma inkomstgränsen sätts till 117 000 kronor.

• Kristdemokraterna anser att socialförsäkringssystemen ska bygga på de inkomster man faktiskt har haft och betalat avgifter på. Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Detta påverkar även föräldraförsäkringen. Studier ska dock räknas som överhoppningsbar tid för den som har haft förvärvsinkomster innan studierna påbörjades.

• Till följd av barnomsorgskontoreformen som träder in när barnet fyller ett år, och de kraftiga förbättringarna av föräldraförsäkringen, kan den 13:e månaden liksom de 90 garantidagarna dras in.

Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den generella skattesänkning som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av grundavdraget till 26 500 kronor, genom skattereduktionen på 4 000 kronor för låg- och medelinkomsttagare samt genom det förvärvsavdrag som också föreslås i motionen. En mycket stor del av den slopade fastighetsskatten som Kristdemokraterna föreslår kommer också barnfamiljerna till del eftersom en så stor andel av barnfamiljerna bor i småhus. Förslagen på familjeområdet sammanfattas i tabell 8.5 nedan.

Tabell 8.5 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Effekt för hushållen. Miljoner kronor	2003	2004
Förbättringar för de med lägst inkomster:
Höjt garantibelopp från 150 till 180 kr 2003, till 200 kr/dag fr 2004	140	95
Bostadsbidrag. Förbättringar för barnfamiljer	605	585
Återinförda kontaktdagar, 2 per barn och år 4–15 år, garantibelopp	50	50
Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)	0,5	0,5
Valfrihetsreform inom barnomsorgen:
Barnomsorgskonto 80000 kr fr 1/7 2003	1800	3600
Garanterade deltidstaxor och ökad kvalitet	330	330
Slopade garantidagar till följd av barnomsorgskonto	-400	-400
Alternativ till ny ersättningsmånad i föräldraförsäkringen		-1100
Ej obligatoriskt med gratis allmän förskola	-1000	-1000
Generell nivåförbättring för barnfamiljer:
Allmänna barnbidrag: Höjt barnbidrag för tonåringar med 100kr/mån 1/7 2004		230
Höjd ersättningsnivå till 90 procent 1/ 7 2003	1300	2600
Höjt tak till 11 prisbasbelopp 1/7 2003	500	1000
Ny beräkning av SGI, försäkring av faktiska inkomster	-1100	-1200
Nej till regeringens kontaktdag (1/barn och år 6–12 år, 80% av SGI)	-160	-280
Ej fullt underhållsbidrag till stödmottagare med höga inkomster (2004)		-200
Summa	2066	4311

8.4 Bättre pensioner

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl.a. innehåller nedanstående reformer, innebär därför en satsning på rättvisa och bättre ekonomisk situation för pensionärer:

• De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna ska få 1 000 kronor mer i månaden i pension än de har år 2002 (se nedan).

• Alla pensionärer ska få sänkt skatt. År 2003 träder det nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som är högre än dagens folkpension och pensionstillskott. Samtliga pensionärer kommer då att betala skatt (men förstås inte pensionsavgift) i det vanliga skattesystemet. Från och med år 2003 kommer därmed det höjda grundavdrag som föreslås i denna motion, till följd av pensionsreformen, alltså att omfatta hela pensionärskollektivet.

• Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.

• Omställningspensionen för efterlevande återställs fullt ut från 6 till 12 månader.

1 000 kronor mer till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna

Kristdemokraterna lovade/krävde i valrörelsen 2002 att pensionerna till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna tidigt under nästkommande mandatperiod skulle öka med motsvarande 1 000 kronor i månaden (före skatt) jämfört med nivån år 2002. Netto motsvarar alltså detta krav en ökning med ca 700 kronor per månad efter skatt. Det klargjordes också att både skattesänkningar och pensionsuppräkningar skulle räknas in för att uppnå denna förbättring. Kristdemokraterna står ju som ett av fem partier bakom den pensionsuppgörelse där bland annat förbättringar för de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna är en viktig del.

Kristdemokraterna föreslår i detta budgetalternativ för 2003 en kraftig höjning av grundavdraget i den kommunala beskattningen. Från och med nästa år kommer samtliga pensionärer att betala skatt enligt samma skattesystem som alla förvärvsinkomsttagare. Det innebär att höjningen av grundavdraget också ger samtliga pensionärer sänkt skatt och därmed ökad behållning av pensionen. Fördelningsprofilen på vårt höjda grundavdrag ger i förhållande till inkomsten mest till pensionärer (och förvärvsinkomsttagare) med låga inkomster.

Sammantaget innebär det nya pensionssystemet och Kristdemokraternas skattesänkning att pensionerna för de med lägst pension förbättras med ca 620 kronor per månad efter skatt, eller nästan 13 procent. De 620 kronorna i nettoförbättring per månad motsvarar en höjning av pensionen med ca 900 kronor före skatt (se tabell).

Tabell 8.6 Förbättrad pensionsnivå med 1 000 kronor per månad för de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna

Kr/mån	Netto	Motsvarar en bruttoförbättring före skatt på:
Lägstapension år 2002 för ogift pensionär, kr/mån (Folkpension och pensionstillskott)	4829
Höjning tfa nya garantipensionen	+450	+650
Kristdemokraternas skattesänkning (höjt grundavdrag)	+170	+250
Summa förändring från 2002	+620	+900
Summa ny nettopension år 2003, kd	5449

Anm: I beräkningarna har en kommunalskattesats på 31 procent använts. I beloppet som avser förbättringen till följd av den nya garantipensionen ingår även effekten av det högre prisbasbeloppet år 2003. Även frånräknat denna inflationskompensation innebär Kristdemokraternas politik sammantaget en real ökning av pensionen med drygt 10 procent.

Kristdemokraterna har avsatt ett budgetutrymme för att under år 2004 kunna ta det sista steget för att uppnå en förbättring med totalt 1 000 kronor före skatt. Den exakta tekniken för att uppnå detta behöver övervägas vidare.

Pensionärer ska också få sänkt skatt!

Regeringen valde under förra mandatperioden att inte låta pensionärerna få del av de skattesänkningar de införde genom att som det hette ”kompensera för pensionsavgiften”. Regeringen kom dock på andra tankar och föreslog i 2002 års budgetproposition att pensionärerna, precis som Kristdemokraterna länge hävdat, bör få del av de senaste årens relativt goda tillväxt. Den grundavdragshöjning som Kristdemokraterna föreslår omfattar alla skattepliktiga transfereringar, även pensioner. Från år 2003 kommer, som nämnts ovan, hela pensionärskollektivet att beskattas i det vanliga skattesystemet (med undantag för den allmänna pensionsavgiften som pensionärer inte betalar). Detta leder med Kristdemokraternas föreslagna grundavdragshöjning till sänkt skatt för de flesta pensionärer med ca 200 kronor per månad, eller 2 400 kronor per år.

Tabell 8.7 Kristdemokraternas politik för bättre pensioner

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2003	2004
Sänkt skatt genom höjt grundavdrag	3 000	3 100
Ytterligare förbättrad pension för de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna		350
Fritidsfastigheter ska inte räknas med vid inkomstprövningen av BTP	90	90
Förlängd omställningspension till 12 mån	35	100
Summa	3 125	3 640

8.5 Vården, omsorgen och utbildningsväsendet

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting kommer att få 3,5 miljarder kronor i ytterligare resurser under tvåårsperioden jämfört med regeringens förslag. Dessutom tillförs landstingen ytterligare en miljard kronor under de kommande två åren till den nationella vårdgaranti som Kristdemokraterna vill införa från årsskiftet. Förslaget om vårdgarantins utformning och omfattning är gemensamt med Moderaterna, Centern och Folkpartiet.

Den centralstyrda skolsatsning som regeringen föreslår anser vi i stället bör utformas som en höjning av de generella statsbidragen så att kommunerna själva kan bestämma över resurstillskottets användning.

Från höstterminen 2004 bör studiebidraget höjas med 100 kronor för gymnasiestuderande. För högskolestuderande bör bidragsandelen av studiemedlen höjas till 36 % och det s.k. fribeloppet för heltidsstuderande slopas helt. Den höjda bidragsandelen innebär att bidraget ökar med 100 kronor i månaden. Även för vuxenstuderande bör studiemedlen förbättras med motsvarande 100 kronor per månad.

Kristdemokraterna vill också införa en helt ny rehabiliteringsförsäkring, i huvudsak enligt den modell som Gerhard Larsson föreslagit i rehabiliteringsutredningen (SOU 2000:78). Kristdemokraterna satsar därför drygt 4 miljarder kronor de närmaste två åren på denna reform för att nedbringa de extremt höga ohälsotalen. Ett förlängt särskilt stimulansbidrag inom äldreomsorgen bör gälla år 2003 och 2004 för att i första hand förbättra situationen för anhörigvårdare.

Kristdemokraternas samlade politik och bedömning vad gäller kommunsektorns resurs- och reformbehov presenteras mer utförligt i en särskild motion med anledning av utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

De indirekta ekonomiska effekter gentemot kommunsektorn som blir följden av de förslag som lämnas i denna motion regleras enligt finansieringsprincipen. En redovisning av dessa effekter görs i avsnitt 9 Kommunsektorn.

Tabell 8.8 Kristdemokraternas satsningar för en bättre vård, omsorg, skola och utbildning

Miljoner kronor	2003	2004
Förbättringar för kommunsektorn, vård och omsorg
Höjda generella statsbidrag till kommuner och landsting	2 000	1 500
Ytterligare höjt generellt statsbidrag till kommuner i stället för statligt styrd skolsatsning	2 500	3 500
Nationell vårdgaranti 1 januari 2003	2 000	1 500
Avgår: Regeringens s.k. tillgänglighetspengar till vårdgaranti	-1 250	-1 250
Avgår: Regeringens öronmärkta skolpengar till kommunerna (generellt statsbidrag i stället)	-2 500	-3 500
Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	40	40
Bilstöd till handikappade	20	20
Forskning kring palliativ vård	35	20
Statsbidrag till kvinnojourer	10	10
Bevarande av Ekeskolan och Hällboskolan	5	5
Krafttag mot ohälsan genom ny rehabiliteringsförsäkring
Ny rehabiliteringsförsäkring från 1/7 2003	1 350	2 705
varav rehabiliteringsinsatser	764	1524
Studiestöd och forskning
Höjt studiebidrag med 100 kr per månad (gymnasieskolan) från 1/7 2004		155
Höjd bidragsdel (36 %) och slopat fribelopp (högskolan) från 1/7 2004		250
Förbättrade vuxenstudiestöd (vuxenutbildning) från 1/7 2004. Netto		124
Nationellt kvalitetsinstitut	75	75
Ökat antal disputerade lärare	40	40
Forskningssatsning	100	100
Yrkeshögskola (från 2004)		28
Förbättrad lärlingsutbildning	10	20
Summa	4 435	5 342

8.6 Ett återupprättat rättsväsende

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som skett inom rättsväsendet under senare år. Kristdemokraterna vill jämfört med 2002 års nivå tillföra rättsväsendet inklusive tull, kustbevakning och skattekontroll ytterligare 2,4 miljarder kronor den kommande tvåårsperioden. Jämfört med regeringens satsningar är det en ökning med drygt 1,7 miljarder kronor över tvåårsperioden.

• Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas. Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet och därmed möjliggöra för polismyndigheterna att kunna verkställa regleringsbrevets intentioner måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Målsättningen ska vara att 2007 uppnå en nivå där antalet poliser uppgår till 19 000.

• Åklagarväsendet stärks. En beredskap måste finnas för ett ökat antal ärenden till följd av en förbättrad personalsituation inom polisen. Åklagarorganisationen ska förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare, 20 åklagare med särskild internationell kompetens samt 38 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för vardagsbrotten. Ekobrottsmyndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott.

• Den övergripande målsättningen i det kommande reformarbetet med en ny domstolsorganisation ska vara ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsliv. Domstolsväsendet ska tilldelas ytterligare medel. Regeringen ska få i uppdrag att utreda huvudmannaskapet för domstolarna. En process bör inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt.

• En fungerande kriminalvård kräver utökade resurser. Målsättningen ska vara meningsfulla insatser för att möjliggöra ett liv utan brottslighet. Trestegs-anstalter ska införas med motivationsavdelningar och kvalificerade påverkansprogram. Utbildningsinsatser för personalen är nödvändigt. Frigivningssituationen är på många håll oacceptabel. För att frigivningssituationen ska bli bättre måste rehabiliteringsarbetet börja redan under anstaltstiden och fortsätta efter frigivningen.

• Det brottsförebyggande arbetet intensifieras. Det brottsförebyggande arbetet är en del i kriminalpolitiken; att förebygga brott är också att bekämpa brott.

• Till detta kommer förbättringar av skattemyndigheternas möjligheter till uppföljning och bekämpning av skattefusk samt satsningar på tullen och kustbevakningen.

Tabell 8.9 Kristdemokraternas förstärkningar av rättsväsendet m.m.

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor	2003	2004
Ökade anslag till rättsväsendet jämfört med år 2002	1 050	1 000
varav till Polisorganisationen	450	425
Avgår: regeringens satsning	-100	-100
Åklagarorganisationen	50	50
Domstolsväsendet	160	90
Kriminalvården	337	382
Avgår: regeringens satsning	-250	-250
Brottsoffermyndigheten	3	3
Brottsförebyggande arbete	50	50
Förstärkning av tullen	20	20
Avgår: del av regeringens satsning	-15	-15
Förstärkning av kustbevakningen	20	20
Förbättrad uppbördseffektivitet och effektivare skattekontroll	120	190
Summa, ökning jämfört med regeringens förslag	845	865

Med hänsyn tagen till avgångar kommer antalet poliser att kunna uppgå till strax över 19 000 i slutet av år 2007. Antalet anställda poliser år 2001 och den ökning Kristdemokraterna budgeterat för i syfte att uppnå målet till år 2007 framgår i tabell 8.10.

Tabell 8.10 Antalet anställda poliser år 2001 och preliminär

fördelning av kristdemokraternas föreslagna utökning under 2003–2007

	Antal anställda	Kd-ökning:	Totalt antal
Län	poliser år 2001	2003–2007	poliser 2007
Stockholm	4 519	841	5 360
Uppsala	414	77	491
Södermanland	405	75	480
Östergötland	619	115	734
Jönköping	462	86	548
Kronoberg	227	42	269
Kalmar	345	64	409
Gotland	81	15	96
Blekinge	225	42	267
Skåne	2 006	373	2 379
Halland	369	69	438
Västra Götaland	2 703	503	3 206
Värmland	418	78	496
Örebro	442	82	524
Västmanland	413	77	490
Dalarna	446	83	529
Gävleborg	433	81	514
Västernorrland	376	70	446
Jämtland	185	34	219
Västerbotten	348	65	413
Norrbotten	422	79	501
Summa	15 858	2 951	18 809
Övriga enheter	262	49	311
Totalt	16 120	3 000	19 120

Källa för 2001: Rikspolisstyrelsen

8.7 Upprustad infrastruktur

Kristdemokraterna räknar i denna motion med en satsning på den nu snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsinfrastrukturen. För kommunikationssektorn avsätts 4,3 miljarder kronor under perioden på utgiftsområde 22 som ska användas till såväl investeringar som ett förbättrat underhåll. En miljard kronor, varav 300 miljoner kronor nästa år, reserveras för vägunderhållet som regeringen, trots sitt tal om monumentala infrastruktursatsningar, inte mer än obetydligt förmår höja anslagen till under de närmaste två åren. Anslagsposten drift och underhåll av enskilda vägar föreslås öka med 10 procent – en årlig ökning med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

Kristdemokraterna avstyrker liksom förra året regeringens förslag om en låneram i Riksgäldskontoret om 3 miljarder kronor för 2003 till ett antal ospecificerade väg- och järnvägsprojekt, inkluderande åtgärder för bärighet och tjälsäkring. Dessa investeringar och reinvesteringar förmår regeringen inte inrymma under utgiftstaket. Åtgärder som i huvudsak har som syfte att höja standarden på befintliga väg- och järnvägssträckor bör i enlighet med budgetlagens huvudregel finansieras med anslag över statsbudgeten. Kristdemokraterna inrymmer därför denna infrastruktursatsning inom utgiftstaket.

Som ett långsiktigt alternativ till regeringens kortsiktiga lånepolitik efterlyser Kristdemokraterna ett omfattande program för investeringar i partnerskap med den privata sektorn (PPP – Public Private Partnership). Genom en utvecklad kommersiell kompetens, en effektivare riskfördelning och ett mer sammanhållet anläggningsansvar kan projekt i partnerskap genomföras snabbare, billigare och med bättre kvalitet. Finansiering av infrastruktur genom lån skall vara reserverat för nyinvesteringar i form av sammanhållna och tydligt avgränsade projekt.

Investeringar i sjöfartens farleder är huvudsakligen avgiftsfinansierade. Kristdemokraterna anser dock att statliga medel långsiktigt bör avsättas också för att täcka en del av kostnaderna för sjöfartens infrastruktur. Under perioden 2004–2015 bör anslagsmedel om totalt 3 miljarder kronor avsättas för investeringar i farleder. Kristdemokraterna avsätter för detta ändamål 100 miljoner kronor år 2004.

Ytterligare ett förslag i motionen är sänkt dieselskatt med 25 öre per liter, vilket kommer att förbättra transportsektorns möjligheter att konkurrera med utländska åkare. Dessutom kommer den sänkta skatten på den miljövänliga svenska dieseln att innebära en miljöförbättring eftersom den i högre grad kommer att ersätta smutsigare dieselkvaliteter.

Tabell 8.11 Upprustad infrastruktur

Förändringar i förhållande till regeringens förslag Miljoner kronor	2003	2004
Ökade väginvesteringar och förbättrat underhåll	1590	700
Banhållning och järnvägsinvesteringar	1710	200
Statligt stöd till sjöfartens infrastruktur		100
Summa	3300	1000

Kristdemokraternas preliminära fördelning av de ökade anslagen till drift och underhåll av statliga vägar uppgår till 1 miljard kronor över tvåårsperioden, varav 300 miljoner kronor avsätts redan nästa år. Satsningen preliminärt fördelad per region framgår av tabell 8.12.

Tabell 8.12 Preliminär fördelning av Kristdemokraternas ökade anslag 2003–2004 till drift och underhåll av statliga vägar. Miljoner kronor.

Region	Nivå 2001	Kd-ökning 03–04
Norr	847	150
Mitt	1 529	250
Stockholm	583	100
Väst	1 217	200
Mälardalen	656	100
Sydöst	862	140
Skåne	396	60
Riket	6 090	1 000

9 Kommunsektorn

9.1 Tillskott på 4,5 miljarder kronor på två år

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver det regeringen föreslår. Ett tillskott är viktigt för att snabbt kunna täcka in den högre ambitionsnivå som Kristdemokraterna har för vården, skolan och äldreomsorgen. Detta gäller bland annat en långsiktig utökning av antalet vårdplatser inom äldreomsorgen och sjukvården, och möjligheten för kommunerna att skapa kvalitetsförbättringar inom andra viktiga områden, som skolan. Kommunerna bör fritt få använda pengarna i stället för den centralstyrda skolsatsning som regeringen vill genomföra.

Tillskottet i resurser till kommunsektorn bör vara 3,5 miljarder kronor de närmaste två åren. Dessutom bör en miljard kronor läggas, utöver regeringens anslagna s.k. tillgänglighetspengar, till en nationell vårdgaranti. Netto innebär Kristdemokraternas förslag därmed en resursökning för kommunsektorn med 4,5 miljarder kronor de närmaste två åren jämfört med regeringens förslag. Därtill bör primärkommunerna, som påpekats ovan, få använda regeringens centralstyrda skolpengar helt fritt i form av generella statsbidrag.

I en särskild motion med anledning av utgiftsområde 25 utvecklas Kristdemokraternas syn på kommunsektorns resurs- och reformbehov och utmaningar mer utförligt. Se även avsnitt 8.5 i denna motion.

9.2 Regleringar enligt finansieringsprincipen

Kommunsektorn påverkas indirekt av en rad förändringar som Kristdemokraterna vill göra på olika budgetområden. Samtliga dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen.

Det höjda grundavdrag som Kristdemokraterna föreslår ska beräknas mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten, bör lagtekniskt sett utformas som en statlig skattereduktion, varför kostnaden för denna skattesänkning kommer att helt belasta staten genom en mindre behållning på inkomsttitel 1111, precis som effekten av det nuvarande grundavdraget gör och även regeringens skattereduktioner. Motivet för detta är att kommunerna på sikt blir underkompenserade om man i stället skulle göra en nivåjustering i det generella statsbidraget. Samma motiv gäller det statliga förvärvsavdraget som också föreslås i denna motion. Exempelvis reglerar regeringen effekten av sitt höjda grundavdrag genom en nominell nivåjustering (höjning) av statsbidragen. Denna ”reglering” kommer redan efter ett år att ha ätits upp till följd av högre basbelopp som höjer grundavdraget ytterligare. Därför är det en mer rimlig ordning att staten tar på sig även det skattebortfall som sker på längre sikt än det år man inför förändringen.

En stor förändring jämfört med tidigare är att kommunerna enligt förslag i denna motion ges rätt att ta ut fastighetsanknutna serviceavgifter, som beräknas uppgå till drygt 14,6 miljarder kronor om året.

De största förändringarna som regleras enligt finansieringsprincipen framgår av tabell 9.1 nedan. Där framgår också hur de tillskott som Kristdemokraterna föreslår påverkar ramen för hela utgiftsområde 25.

Tabell 9.1 Tillskott och regleringar enligt finansieringsprincipen som påverkar ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	68 031	70 134
91:1 Höjda generella statsbidrag 3,5 mdkr på två år	2 000	1 500
Öronmärkta skolpengar blir generella statsbidrag till kommuner	2 500	3 500
Reglering av kommunala fastighetsavgifter	-14 600	-14 700
Reglering av slopad pensionsavgiftskompensation (skatteeffekt)	16 500	17 100
Övriga regleringar enligt finansieringsprincipen	67	-338
91:5 Tillgänglighetspengar blir del av vårdgarantipengar (förs till UO9)	-1 250	-1 250
Summa anslagsförändringar	5 217	5 812
Kristdemokraternas totala ram	73 248	75 946

10 Statens inkomster

Huvuddelen av Kristdemokraternas förslag på skatteområdet framgår av avsnitt 8.1 och 8.2 tidigare i denna motion. I tabell 10.1 sammanfattas vad dessa skatteförslag beräknas få för kassamässiga effekter, tillsammans med effekten av de utförsäljningar av statligt hel- eller delägda företag vi vill göra under perioden. Kristdemokraternas skattepolitik beskrivs utförligare i en särskild motion om skattepolitikens inriktning för 2003–2004 samt i en särskild motion om inkomstskatter och en om företagsskatter.

För beräkningarna av förslagen till regeländringar i skattesystemet har riksdagens utredningstjänst bistått.

Tabell 10.1 Sammanfattning av Kristdemokraternas skattesänkningar och inkomstförändringar i förhållande till beräknade inkomster i budgetpropositionen för 2003

Miljarder kronor	2003	2004
Bättre investerings- och företagsklimat (tabell 8.1)	-2,14	-5,00
Skattepolitik där alla får behålla en större del av sin egen lön (tabell 8.2)	-27,49	-34,06
Korrigering till statsbudgetinkomsteffekt (skattesänkningar via UO25)	17,1	17,7
Övriga inkomstförändringar	3,16	3,19
Summa inkomstförändringar	-9,37	-18,16
Utförsäljningsinkomster	30,00	60,00
Summa totala inkomstförändringar på statsbudgeten inklusive utförsäljningsinkomster	20,64	41,84

10.1 Motiv för försäljning av statliga aktier

Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels för att renodla statens roll och dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag ska kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och skapandet av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Staten ska inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som kan säljas hör bl a Civitas Holding, resterande delar av Telia, Nordea samt Assi Domän.

De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.

11 Statens utgifter och utgiftstak

11.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden för
år 2003

I följande avsnitt presenteras Kristdemokraternas förslag till ramar för statsbudgetens utgiftsområden för år 2003 och en preliminär beräkning för 2004.

Kristdemokraterna föreslår att statens utgiftstak för år 2003 fastställs till 814 miljarder kronor och för år 2004 till 841 miljarder kronor. Det är 4 respektive 11 miljarder kronor lägre än de tak som regeringen föreslår.

De föreslagna totala rambeloppen sammanfattas i tabell 11.1, tillsammans med en jämförelse mot regeringens beräknade utgifter. Därefter följer en genomgång av förändringarna inom varje utgiftsområde.

Tabell 11.1 Kristdemokraternas fördelning av utgifter på utgiftsområden och utgiftstak år 2003 till 2004 samt skillnad mot regeringens beräknade utgifter

		Kristdemokraternas totala utgifter		Skillnad mot regeringens förslag
		Tkr	Mkr	Tkr	Mkr
	Utgiftsområde	2003	2004	2003	2004
1	Rikets styrelse	6 858 618	7 128	-491 000	-571
2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	8 935 311	9 667	-142 784	-118
3	Skatt, tull och exekution	8 250 923	8 476	-15 000	+5
4	Rättsväsendet	25 284 790	26 200	+700 000	+650
5	Internationell samverkan	1 254 511	1 252	-30 000	-30
6	Försvar samt beredskap mot sårbarhet	44 574 155	44 970	-130 000	+145
7	Internationellt bistånd	17 640 303	20 147	+500 000	+600
8	Invandrare och flyktingar	6 852 870	6 959	-275 500	-72
9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	35 176 735	36 727	+2 006 000	+1 491
10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	113 468 964	114 123	-5 930 000	-11 298
11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	52 672 320	52 302	+125 000	+540
12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	54 629 600	58 693	+1 740 500	+3 616
13	Arbetsmarknad	51 951 689	47 566	-8 355 000	-11 555
14	Arbetsliv	941 627	861	-206 000	-209
15	Studiestöd	21 792 680	23 561	-57 000	+484
16	Utbildning och universitetsforskning	39 415 073	40 575	-2 971 600	-3 624
17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	8 377 903	8 672	+20 000	+20
18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande	9 662 426	8 698	+180 070	-485
19	Regional utjämning och utveckling	2 912 776	2 917	-695 000	-695
20	Allmän miljö- och naturvård	3 245 075	4 027	-90 000	-120
21	Energi	1 552 366	1 225	-135 000	-85
22	Kommunikationer	29 119 344	29 879	+3 261 000	+961
23	Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar	10 755 479	14 559	+295 000	+108
24	Näringsliv	3 189 375	3 354	-353 300	-94
25	Allmänna bidrag till kommuner	73 247 664	75 946	+5 217 000	+5 812
26	Statsskuldsräntor m.m.	53 638 680	49 685	-811 320	-3 865
27	Avgiften till Europeiska gemenskapen	23 695 000	23 170	±0	±0
	Minskning av anslagsbehållningar	370 466	1 679	±0	±0
	Summa utgiftsområden	709 466 723	723 017	-6 643 934	-18 390
	Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor	655 828 043	673 332	-5 832 614	-14 525
	Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten	155 953 000	163 549	±0	±0
	Summa takbegränsade utgifter	811 781 043	836 881	-5 832 614	-14 525
	Budgeteringsmarginal	2 218 957	4 119	+1 832 613	+3 526
	Utgiftstak för staten	814 000 000	841 000	-4 000 000	-11 000

11.2 Genomgång av utgiftsområden för år 2003–2004

I följande avsnitt presenteras översiktligt Kristdemokraternas förslag till förändringar av ramarna för statsbudgetens utgiftsområden för år 2003. För varje utgiftsområde där Kristdemokraterna har förslag till förändringar i förhållande till regeringens förslag redovisas dessa i en särskild motion för respektive utgiftsområde. Följaktligen ingår ytterligare 26 utgiftsområdesmotioner i Kristdemokraternas budgetalternativ som på ett mer detaljerat sätt förklarar de förändringar som föreslås. Dessutom ingår i budgetalternativet en särskild motion om skattepolitiken och statens inkomster för 2003–2004 samt särskilda motioner om inkomstskatterna, fastighetsskatten och företagsskatterna.

För år 2004 redovisas även preliminära förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden. De föreslagna totala rambeloppen är sammanfattade i tabell 11.1. Riksdagen bör besluta om dessa ramar för budgetåret 2003 och godkänna de föreslagna ramarna för 2004 som inriktning för regeringens fortsatta budgetarbete.

Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	7 350	7 699
90:5 Regeringskansliet m.m.
Volymminskning	-410	-490
46:3 Datainspektionen	-6	-6
27:2 Presstöd	-75	-75
Summa anslagsförändringar	-491	-571
Kristdemokraternas totala ram	6 859	7 128

Målen för Datainspektionen bör tydliggöras. Det är osäkert om den nuvarande inriktningen fullgör en ändamålsenlig verksamhet. I avvaktan på ett tydliggörande av målen kan besparingar göras genom effektiviseringar och utökad avgiftsfinansierad verksamhet. Kristdemokraterna föreslår att anslagsramen för Datainspektionens verksamhet minskas med 6 miljoner kronor.

Kristdemokraterna anser att presstödet har haft stor betydelse för den publicistiska mångfalden, och det torde komma att ha betydelse även framöver. Medielandskapets snabba förändring kommer dock att leda till fortsatta strukturförändringar inom tidningsbranschen, och det är därför att förvänta att antalet stödtidningar successivt minskar. Vi är positiva till generösa regelförändringar för presstödet vilka underlättar rationaliseringar på området. Sådana åtgärder minskar på sikt presstödsberoendet.

Kristdemokraterna föreslår att anslagsramen för presstödet minskas med 75 miljoner kronor.

Efter sammanslagningen till en myndighet 1997 har Regeringskansliet och regeringen haft problem att tydligt visa på vilken den optimala dimensioneringen av Regeringskansliet är. Under en lång följd av år har anslagen till området ökat mycket kraftigt, delvis beroende på ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001. Men enbart ordförandeskapet kan inte förklara den totala resursökningen. Regeringen hade inför vårpropositionen 2001 aviserat en noggrannare analys av Regeringskansliets dimensionering. Någon sådan analys har dock inte avlämnats. Nu påstår regeringen i budgetpropositionen att en sådan analys skall ske under 2002 och 2003.

I budgetpropositionen för 2002 anförde regeringen att dimensioneringen av Regeringskansliet kontinuerligt behöver ses över och att det därtill ständigt måste prövas om arbetet i Regeringskansliet utförs på ett tillräckligt effektivt sätt och om Regeringskansliets egen resursanvändning är optimal. Enligt vår mening är det viktigt att kunna redovisa produktivitet och resultat i förhållande till de stora anslagsposterna. Detta har inte skett på ett tillfredsställande sätt. Mot denna bakgrund är det befogat att minska Regeringskansliets resurser till en mer rimlig nivå. Kristdemokraterna föreslår att anslagsramen för Regeringskansliet m.m. minskas med 410 miljoner kronor.

Ramen för hela utgiftsområde 1 minskas för år 2003 med 491 miljoner kronor samt för år 2004 med 571 miljoner kronor.

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	9 078	9 785
1:3 Statskontoret	-17	-18
1:5 SCB	-35	-40
1:6 Folk- och bostadsstatistik	-12
1:7 Kammarkollegiet	-7	-10
1:8 NOU	-4	-8
1:9 Statens kvalitetsråd	-12	-13
1:10 Ekonomiska rådet	-2	-2
1:11 Utvecklingsarbete	-7	-10
2:3 Riksgäldskontorets förvaltningskostnader. Inga pengar till regeringens disp.	-37	-8
90:1 Riksrevisionen	-10	-10
Summa anslagsförändringar	-143	-118
Kristdemokraternas totala ram	8 935	9 667

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter, som Riksrevisionen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk med flera.

Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom besparingar och sammanslagningar. Vi anser att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) ska samordnas med Konkurrensverket och få ett resurstillskott med 3 miljoner kronor till 10 miljoner kronor i ett första steg. Detta belastar utgiftsområde 24.

Ramen för utgiftsområdet bör därför vara ca 143 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslår för 2003 och 118 miljoner kronor lägre år 2004.

Utgiftsområde 3. Skatt, tull och exekution

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	8266	8471
3:3 Tullverket	20	20
Avgår: del av regeringens ökning	-15	-15
3:2 Skattemyndigheterna, Ökad skattekontroll (jfr intäktsökning)	120	190
Ingen fastighetstaxeringsvsht, avvecklad förmgh.tax.vsh.	-140	-190
Summa anslagsförändringar	-15	5
Kristdemokraternas totala ram	8251	8476

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna, Kronofogdemyndigheten och Tullverket. Kristdemokraterna bedömer att dessa verksamheter bör tilldelas större resurser än vad som föreslås i regeringens budgetförslag.

Kristdemokraterna anser att den svarta marknadens utbredning allvarligt skadar den svenska ekonomin. Detta förhållande bekräftas av ett flertal studier och utredningar. Det handlar om regelrätt inkomstbortfall men också om nedsatt tilltro till det svenska skattesystemet. Konkurrensen mellan företag snedvrids och affärsmoralen luckras upp. För att minska den svarta sektorns omfattning måste därför skattekontrollen effektiviseras. Kristdemokraterna föreslår därför att anslaget till skattemyndigheterna ska ökas med 120 och 190 miljoner kronor 2003 respektive 2004. Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, d.v.s. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels själva skatteuppbördens effektivitet, d.v.s. förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare dokumenterade erfarenheter, belysta bl.a. av Riksdagens revisorer, visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.

Kristdemokraternas förslag till avskaffad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt leder till att skattemyndigheternas administration av fastighets- och förmögenhetsbeskattning i stort sett upphör. Detta leder till att besparingar kan göras med 140 respektive 190 miljoner kronor 2003 och 2004.

EU:s regelverk inom tullens område är nu till stora delar genomfört. Samarbetet mellan medlemsländerna, för att motverka smuggling och annan ekonomisk brottslighet, behöver öka och för detta krävs också ökade resurser.

Kristdemokraterna föreslår att anslaget till Tullverket ökas med 5 miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit. Detta i syfte att förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor.

Ramen för utgiftsområde 3 föreslås därmed sammantaget minska med 15 miljoner kronor 2003 samt öka med 5 miljoner kronor 2004 i förhållande till regeringens förslag.

Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	24 585	25 550
4:1 Polisorganisationen	350	325
4:3 Åklagarorganisationen	50	50
4:5 Domstolsväsendet m.m.	160	90
4:6 Kriminalvården	87	132
4:10 Brottsoffermyndigheten	3	3
4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete	50	50
Summa anslagsförändringar	700	650
Kristdemokraternas totala ram	25 285	26 200

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälp, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som tidigare skett inom utgiftsområdet. Vår rättsstat är beroende av att de rättsvårdande myndigheterna kan verka i praktiken.

Särskilt polisens situation måste förbättras. Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas. Närpoliskontoren ska hållas öppna i betydligt större utsträckning än idag och arbetsmetoderna med ett problemorienterat arbetssätt inom polisen ska utvecklas. Av de 350 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar. Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Till skillnad från regeringen vill Kristdemokraterna att det ska finnas 19 000 poliser år 2007. Resurser måste avsättas så att de som genomgår polisutbildningen kan anställas på polismyndigheterna.

Åklagarväsendet bör stärkas så att beredskap finns för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst. Antalet platser för utbildning av nya åklagare måste öka och arbetssituationen inom åklagarorganisationen måste förbättras.

Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare, 20 åklagare med särskild internationell kompetens samt 38 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för vardagsbrott. Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde ska förändras. Myndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott.

Läget är allvarligt inom domstolsväsendet. De pågående nedskärningarna är ett hot mot rättssamhället. Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens reformeringsarbete som innebär att stora delar av bland annat Norrlands inland urholkas på domstolar och därmed också polis, åklagare och advokater. För att skapa ett bättre underlag för de mindre tingsrätterna bör en process inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt. Regeringen ska få i uppdrag att utreda huvudmannaskapet för domstolarna. Kristdemokraterna vill att riksdagen ska fastställa domstolsorganisationen.

Inom kriminalvården ska trestegs-anstalter införas med motivationsavdelningar och kvalificerade påverkansprogram som förbereder utslussning av de intagna efter avtjänad strafftid. Antalet häktesplatser och platser för sluten ungdomsvård måste öka.

Kristdemokraterna vill även betona det brottsförebyggande arbetet. För att långsiktigt lyckas med målet att minska brottsligheten lokalt och skapa trygghet för kommuninvånare och företag behövs resurser till kommunala insatser. Det behövs även långsiktiga satsningar på information om vikten av värdeöverföring till barn. Insatserna ska rikta sig till föräldrar och andra som arbetar med barn.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 700 miljoner kronor för år 2003 och 650 miljoner kronor för år 2004.

Utgiftsområde 5. Internationell samverkan

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	1 285	1 282
5:3 Bidrag till vissa internationella myndigheter	3	3
5:4 Nordiska ministerrådet	-10	-10
5:7 Svenska institutet. Effektivisering	-3	-3
5:8 Övrig information om Sverige i utlandet	-3	-3
5:10 Information om studier om säkerhetspolitik m.m.	-9	-9
5:11 Bidrag till SIPRI	-4	-4
5:16 Europainformation m.m.	-4	-4
Summa anslagsförändringar	-30	-30
Kristdemokraternas totala ram	1 255	1 252

Mot bakgrund av de budgetprioriteringar vi gör anser vi det vara möjligt att minska vissa anslag inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Samtidigt anslår vi 3 miljoner extra till Europarådets verksamhet inom anslag 5:3 Bidrag till vissa internationella organisationer. Sammanlagt sparar vi 30 miljoner kronor jämfört med regeringen inom anslagen 5:4 Nordiska rådet, 5:7 Svenska institutet, 5:8 Övrig information om Sverige i utlandet, 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, 5:11 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut samt 5:16 Europainformation. Vad gäller det sistnämnda bör EU-kommissionen ta ett större ansvar, däremot kvarstår finansieringen av EU2004-kommitténs verksamhet. Anslaget 5:10 bör avvecklas. Mot bakgrund av regeringens länge uttalande ambition att minska SIPRI:s beroende av statliga bidrag, anser vi inte att budgetanslaget 5:11 ska öka.

Utgiftsområde 6. Försvar samt beredskap mot sårbarhet

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	44 704	44 825
6:1 Förbandsverksamhet och beredskap m.m.	100	0
6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling	-250	125
7:1 Kustbevakningen	20	20
Summa anslagsförändringar	-130	145
Kristdemokraternas totala ram	44 574	44 970

Vårt moderna men sårbara samhälles motståndskraft mot nya typer av hot kräver god krishanteringsförmåga utmed hela skalan fred-kris-krig. Totalförsvarets resurser ska utformas med hänsyn till en större bredd av hot, och kunna användas vid olika internationella fredsfrämjande insatser. Genom ett fördjupat PFF-samarbete förbättras de svenska förbandens internationella samarbets- och samverkansförmåga. Då materielanslaget har uppvisat ett stort anslagssparande anser vi det befogat att minska det med 250 miljoner kronor år 2003, medan det ökas de närmaste två åren med 125 miljoner kronor. Detta skapar budgetmässigt utrymme för en ökad satsning på förbandsverksamheten år 2003 med 100 miljoner kronor. Ominriktningen från ett invasionsförsvar till en insatsorganisation med hög kompetens, kvalitet och flexibilitet kräver en utökning av övningsverksamheten. Försvarsmaktens anpassningsförmåga ligger bl.a. i övningsverksamheten, som är helt nödvändig för att behålla och inspirera kvalificerad personal. En väl utvecklad förbandsverksamhet ger den kompetens som krävs för att förbanden skall kunna nå hög operativ förmåga i framtida insatsmiljöer. Kustbevakningens kontrollverksamhet och övervakning genom hög närvaro till sjöss har en förebyggande effekt mot brottslighet av olika slag. För att långsiktigt kunna fullgöra fastställda uppgifter och möta utökade krav på internationell verksamhet, gränskontroll, sjölägesinformation och miljöräddningstjänst till sjöss bör Kustbevakningens resurser förstärkas. Kristdemokraterna avsätter därför i politikområdet Skydd mot olyckor 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag under anslag 7:1 för detta ändamål. Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 130 miljoner kronor år 2003 och utökas med 145 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	17 140	19 547
8:1 Biståndsverksamhet (Höjd biståndsnivå)	500	600
Summa anslagsförändringar	500	600
Kristdemokraternas totala ram	17 640	20 147

Utgiftsområdet omfattar politikområdena internationellt utvecklingssamarbete samt samarbete med Central- och Östeuropa. Kristdemokraterna anser att det svenska biståndet ska öka. Regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i internationellt bistånd är för långsam. Ökade ambitioner är nödvändigt bl.a. inom det humanitära biståndet, arbetet för demokrati och för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, liksom skuldavskrivningar för de fattigaste länderna. Andra prioriterade områden inom biståndet är riktade biståndsinsatser till kvinnor, globala miljöprojekt, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande insatser samt bistånd för att hindra spridningen av sjukdomar som aids, tuberkulos och malaria i såväl utvecklingsländer som delvis i vårt eget närområde kring Östersjön. Regeringen anger att enprocentmålet skall uppnås när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Kristdemokraterna anser att det finns skäl och möjligheter för en ytterligare ökad biståndsnivå. Vi anslår därför 1,1 miljard kronor mer än regeringen under tvåårsperioden. Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 500 miljoner kronor för år 2003 och 600 miljoner kronor för år 2004.

Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	7 128	7 031
10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering	6	6
Försök med lokala och regionala diskrimineringsombudsmän	-4	-4
10:1 Integrationsverket	-57,5	-89
11:1 Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna	-230
12:1 Migrationsverket	10	15
Summa anslagsförändringar	-276	-72
Kristdemokraternas totala ram	6 853	6 959

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagandet av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området.

Utgiftsområdet omfattar vidare integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till kommunerna för mottagandet av flyktingar.

Statsbidrag har fr.o.m. budgetåret 1995/96 lämnats till vissa kommuner i framförallt storstadsregionerna för att stimulera till insatser i utsatta bostadsområden. Försöken har kritiserats bl.a. för att insatserna inte fått avsedd verkan. Vi avvisar nu projektet för år 2003 som innebär ett anslag om 230 miljoner kronor. Sammantaget avsätter Kristdemokraterna för år 2003–2004 3,5 miljarder kronor, utöver regeringen, i statsbidrag till kommunerna.

Kristdemokraterna motsatte sig inrättandet av en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg till grund för förslaget underströk vikten av ”en bred politisk förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat stöd från regering och riksdag”. Trots motstånd från fem av riksdagens partier genomdrev Socialdemokraterna beslutet.

Kristdemokraterna föreslår en nedläggning av Integrationsverket från den 1 juni 2000. Vissa uppgifter övertas av Migrationsverket och ombudsmannen för etnisk diskriminering. Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 8.

Kristdemokraterna vill avskaffa dagens förhandlingar och avtal om kommunplacering av flyktingar. Istället vill vi införa en utvecklingspeng som följer individen. Utvecklingspengen skall administreras av RFV och fördelas av försäkringskassan. Medel för detta tillförs utgiftsområde 10. Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 8.

Inom ramen för utgiftsområdet föreslås att Migrationsverket ej skall pröva uppehållstillstånd för adopterade samt för nyfödda till föräldrar med uppehållstillstånd i Sverige. Detta innebär ett ekonomiskt utrymme om ca 4–5 miljoner kronor per år. Kristdemokraterna avser att använda de 10 miljoner kronor som finns inom ramen för sysselsättning av invandrare till ett projekt med så kallade jobbguider. Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 8.

Sammantaget innebär våra förslag att ramen minskas med 276 miljoner kronor år 2003 och med 72 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	33 171	35 236
13:6 Socialstyrelsen: 5% sparkrav inom administrationen	-24	-24
14:4 Statens folkhälsoinstitut	-6	-6
14:5 Smittskyddsinstitutet	-9	-9
14:7 Extrapengar till tobaksprevention	-30	-30
16:7 Bilstöd till handikappade	20	20
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	40	40
26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap	-30	-30
Nytt anslag: Nationell vårdgaranti	2 000	1 500
Nytt anslag: Forskning kring palliativ vård	35	20
Nytt anslag: Statsbidrag till kvinnojourer	10	10
Summa anslagsförändringar	2 006	1 491
Kristdemokraternas totala ram	35 177	36 727

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappolitik, Äldrepolitik, Socialtjänstpolitik och Forskningspolitik.

År 2003 och 2004 föreslås en satsning om 40 miljoner kronor per år på stimulansbidrag till kommunernas utvecklingsarbete med anhörigvårdare.

Kristdemokraterna anser att resultaten av de så kallade Anhörig 300-projekten bör förvaltas och utvecklas. Kommittén om vården i livets slutskede kunde konstatera stora brister i den palliativa vården i Sverige. Det krävs forsknings- och utbildningsinsatser på området. Under 2003 avsätter Kristdemokraterna 35 miljoner kronor till forskningen kring palliativ medicin.

Regeringen sänker återigen anslaget för bilstöd, efter en temporär höjning i vårpropositionen 2002. Detta kommer att resultera i att personer med funktionshinder nekas bilstöd, långt innan årets utgång, med hänvisning till att det saknas pengar. För att bättre tillgodose behoven av bilstöd ökar vi anslaget med 20 miljoner kronor för 2003.

Tillsammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet har vi presenterat ett förslag till nationell vårdgaranti. Vi avsätter 2 miljarder kronor 2003 och 1,5 miljarder kronor 2004 till den nationella vårdgarantin.

Landets kvinnojourer bedriver en mycket viktig verksamhet som har stor betydelse för utsatta kvinnor. För detta ändamål avsätts 10 miljoner kronor, på ett nytt anslag, till kvinnojourerna.

Vi föreslår besparingar och effektiviseringar av flera myndigheters administration, bl.a. Socialstyrelsen – vars förvaltningsanslag minskas med 5 procent.

Anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap minskas med 30 miljoner kronor, bl.a. eftersom Kristdemokraternas förslag till en rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10 innehåller en betydande satsning på forskning kring arbetsliv och rehabilitering.

Sammantaget bör ramen utökas med 2 006 miljoner kronor år 2003 och 1 491 miljoner kronor 2004.

Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	119 399	125 421
19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Bibehållet tak (fr 1/7 2003)	-770	-1 540
Ny rehabiliteringsförsäkring: kostnader 1/7 2003	1 350	2 705
Ny rehabiliteringsförsäkring, vårdgaranti & bättre regler: kostnadsminskningar	-1 000	-2 880
Finsk trafikförsäkringsmodell (mot sänkning av inkomstskatten) 1/7 2003	-2 000	-4 150
Uppdrag till RFV inom 11p-programmet. Ej nödvändigt tfa ny rehabförsäkring	-70	-70
Ny beräkning av SGI, försäkring av faktiska inkomster	-2 500	-2 700
19:2 Aktivitets- och sjukersättning (förtidspensioner)
Ny rehabiliteringsförsäkring, vårdgaranti & bättre regler: kostnadsminskningar	-950	-2 680
19:7 Riksförsäkringsverket: Nya uppgifter, utvecklingspeng för flyktingar	10	25
Forskningspengar inom ramen för ny rehabförsäkring		-8
Summa anslagsförändringar	-5930	-11 298
Kristdemokraternas totala ram	113 469	114 123

Anm.: En andra karensdag i sjukförsäkringen beräknas inte netto få någon effekt på UO10. Hela effekten mot företagssektorn regleras på statsbudgetens inkomstsida.

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administration. De socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning och vissa bidrag till rehabilitering, arbetsskadeersättningar, handikappersättning samt folkpension i form av förtidspension. Till området fördes 1999 utgifter för allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension samt arbetsskadeförsäkringen. Tillkom gjorde också kostnader för sysselsättning för vissa förtidspensionärer samt ersättning för kroppsskada.

Regeringen har tidigare under några år minskat anslaget till rehabilitering. Det har varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig mångdubbelt. Detta har lett till att försäkringskassorna har tvingats omfördela sina resurser till att i princip enbart betala ut sjukpenning. Insatserna för rehabilitering har hamnat i skymundan. Antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionerade har haft en explosionsartad ökning de senaste åren. Regeringen har under tiden varit handlingsförlamad. Enligt regeringens egen utredare, Gerhard Larsson, ger varje satsad krona på rehabilitering i längden minst nio kronor tillbaka. Kristdemokraterna anser att den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag bör genomföras från 1/7 2003. Liksom utredningen räknar vi med en ökad totalkostnad under det första året reformen genomförs. Åren därefter innebär reformen, med mycket försiktiga antaganden, en nettovinst i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension. Inga dynamiska effekter eller förändringar i skattebasen finns inräknat i detta.

Regeringen har aviserat en höjning av taken i sjuk- och föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 prisbasbelopp, med den välanvända brasklappen ”om det statsfinansiella läget medger det”. Mot bakgrund av att regeringens prognoser om den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren tillhör de mer optimistiska – andra konjunkturbedömare ger en betydligt dystrare bild – samt socialförsäkringarnas olika karaktär avvisar Kristdemokraterna höjningen av taket i sjukförsäkringen. Kristdemokraterna förespråkar ett trygghetssystem som för de flesta garanterar en större del av eventuella inkomstbortfall med obligatoriska och offentligt finansierade försäkringar, men som även ger utrymme för kompletterande lösningar och personligt ansvarstagande. Det tar sig uttryck i att vi anser att det finns motiv för olika höga ersättningstak i de olika socialförsäkringarna inklusive arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller föräldraförsäkringens funktion, utformning och finansiering anser vi att det finns motiv som markant avviker från övriga socialförsäkringar. Därför vill vi höja golvet, taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen. Förändringen av föräldraförsäkringen återfinns inom utgiftsområde 12. En grundlig redovisning av vårt ställningstagande återfinns i motionen för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.

För att finansiera ökade satsningar på vård och omsorg föreslår vi två karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. För att få en besparing i statens budget regleras arbetsgivarnas minskade kostnader med en marginell höjning av arbetsgivaravgifterna.

Den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning skall vara SGI-grundande.

Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen, enligt finsk modell, där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det offentliga kostnader på ca 4 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs delvis till trafikanterna genom sänkt fordonsskatt.

Kristdemokraterna vill avskaffa dagens system med förhandlingar och avtal för kommunplacering av flyktingar. Vi föreslår istället att en utvecklingspeng införs som följer individen och som administreras av RFV. RFV:s anslag utökas därför med 10 miljoner år 2003 och 25 miljoner kronor år 2004 respektive 2005.

Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 5 930 miljoner kronor år 2003, och med 11 298 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	52 547	51 762
20:1 Ålderspensioner. Höjd övergångsvis garantipension		350
20:2 Efterlevandepensioner till vuxna
Förlängd omställningspension för efterlevande utan barn till 12 mån. 1/7 2003	35	100
20:3 Bostadstillägg till pensionärer. Bort med fritidsfast. i ink.prövn.	90	90
Summa anslagsförändringar	125	540
Kristdemokraternas totala ram	52 672	52 302

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

Kristdemokraterna har tidigare påpekat att regeringen har genomfört en rad orimliga försämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna har alltsedan det orättfärdiga beslutet att inkomstpröva änkepensionen togs motionerat om och finansierat ett återställande av änkepensionen. Från och med nästa år träder det reformerade ålderspensionssystemet ikraft och därmed försvinner inkomstprövningen. Det är ett efterlängtat besked för änkepensionärerna.

Kristdemokraterna anser vidare att fritidsfastighet inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.

Regeringen föreslår i prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn, att en förlängning av omställningspensionen från sex till tio månader skall ske år 2003. Samtidigt aviseras en förlängning till tolv månader 2005. Vi vidhåller vårt krav om att omställningspensionen istället skall återställas till tolv månader i ett steg, redan från den 1 juli år 2003.

Kristdemokraterna krävde i valrörelsen 2002 att pensionerna till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna tidigt under nästkommande mandatperiod skulle öka med motsvarande 1000 kronor i månaden (före skatt) jämfört med nivån år 2002. Det klargjordes också att både skattesänkningar och pensionsuppräkningar skulle räknas in för att uppnå denna förbättring.

De sämst ställda pensionärerna kommer från och med nästa år att få en högre pension, med anledning av den pensionsreform som Kristdemokraterna står bakom. Dessutom kommer Kristdemokraternas grundavdrag att förstärka det ekonomiska utrymmet för de med lägst pension ytterligare. Sammantaget innebär det nya pensionssystemet och Kristdemokraternas skattesänkning att pensionerna för de med lägst pension förbättras med ca 620 kronor per månad efter skatt, eller nästan 13 procent. De 620 kronorna i nettoförbättring per månad motsvarar en höjning av pensionen med ca 900 kronor före skatt. Kristdemokraterna har avsatt ett budgetutrymme för att under år 2004 kunna ta det sista steget för att uppnå en förbättring med totalt 1000 kronor före skatt. Den exakta tekniken för att uppnå detta behöver övervägas vidare.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 125 miljoner kronor år 2003 och med 540 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	52 889	55 077
21:1 Allmänna barnbidrag: Höjt barnbidrag för tonåringar med 100 kr/mån 1/7 2004		230
21:2 Föräldraförsäkring:
Höjt garantibelopp från 150 till 180 kr 2003, till 200 kr/dag fr 2004	140	95
Slopade garantidagar till följd av barnomsorgskonto	-400	-400
Återinförda kontaktdagar, 2 per barn och år 4–15 år, garantibelopp	50	50
Nej till regeringens kontaktdag (1/barn och år 6–12 år, 80 % av SGI)	-160	-280
Höjd ersättningsnivå till 90 % 1/7 2003	1 300	2 600
Höjt tak till 11 prisbasbelopp 1/7 2003	500	1 000
Avgår: Regeringens takhöjning (1/7 2003)	-390	-780
Ny beräkning av SGI	-1 100	-1 200
Alternativ till ny ersättningsmånad		-1 100
21:3 Underhållsstöd. Ej fullt bidrag till stödmottagare med höga inkomster		-200
21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)	0,5	0,5
Nytt anslag: Barnomsorgskonto 80 000 kr fr 1/7 2003	1 800	3 600
Summa anslagsförändringar	1741	3 616
Kristdemokraternas totala ram	54 630	58 693

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd samt vårdbidrag till handikappade barn.

Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform inklusive egen omsorg i hemmet. För att möjliggöra för familjen att själv välja barnomsorgsform införs ett barnomsorgskonto för varje ettåring på 80 000 skattefria kronor från den 1 juli 2003. Pengarna går direkt till familjen. Kontobeloppet trappas av i förhållande till hur lång tid barnet har kommunalt finansierad barnomsorg. Maximalt 40 000 kronor per år kan tas ut. På så sätt kan man fritt välja mellan olika barnomsorgsformer utanför hemmet, att gå ner i arbetstid eller att vara hemma med barnet på heltid. Maxtaxan i den offentligt finansierade barnomsorgen finns kvar men varje kommun åläggs att införa deltidstaxor under taket. Barnomsorgskontot träder i kraft från den 1 juli år 2003. Den exakta utformningen av barnomsorgskontot redovisas i en motion för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

Kristdemokraterna anser att föräldraförsäkringen måste stärkas ytterligare. Vi höjer därför garantinivån i föräldraförsäkringen från dagens 120 kronor per dag till 180 kronor per dag år 2003 och 200 kronor per dag år 2004. Regeringen föreslår att taket i föräldraförsäkringen skall höjas till 10 prisbasbelopp. Det är otillräckligt enligt Kristdemokraterna. För att 90 procent av alla heltidsarbetande skall omfattas fullt ut av föräldraförsäkringen höjer vi taket från 7,5 prisbasbelopp till 11 prisbasbelopp. För att medel- och låginkomsttagare med en inkomst under 24 000 skall få del av höjningen föreslår Kristdemokraterna att även ersättningsnivån höjs från 80 procent till 90 procent. Såväl höjningen av taket som ersättningsnivån föreslås ske den 1 juli 2003.

Eftersom kostnaderna för mat och kläder ökar när man har tonårsbarn föreslår Kristdemokraterna en höjning av barnbidraget för barn mellan 13 och 16 år från 950 till 1 050 kronor per månad. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit att studiebidraget höjs i samma mån från 16 års ålder.

Kristdemokraterna menar att familjestöden måste ha en bättre fördelningspolitisk profil. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i månaden. Denna förändring återfinns inom utgiftsområde 18.

På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för föräldraförsäkringen kommer att minska. Kristdemokraternas samlade familjepolitik framgår av avsnitt 8.

Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 1 741 miljoner kronor år 2003 och med 3 616 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 13. Arbetsmarknad

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	60 307	59 121
22:1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader	-400	-500
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd
Ökad finansieringsgrad (33%) inom obligatorisk A-kassa 1	-4 790	-4 790
Ny beräkningsgrund för a-kasseersättning (motsvarande SGI)	0	-2 000
Minskade direkta utgifter pga strukturerad sökprocess enligt
Ds 1999:58, kortare handläggningstid	-600	-1 500
Friårsförsök inom ordinarie anslagsram	-65	-65
Delfinansiering hushållstjänser, minskat tryck på aktivitetsersättning	-1 600	-1 800
22:3 Arbetsmarknadsutbildning. Delfinansiering hushållstjänster	-700	-700
Avskaffat flyttbidrag	-200	-200
22:4 Lönebidrag	100	100
22:9 Samhall (växlas över till fler lönebidrag)	-100	-100
Summa anslagsförändringar	-8 355	-11555
Kristdemokraternas totala ram	51 952	47 566

1) Strukturreform där de höjda avgifterna växlas mot sänkt inkomstskatt

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbetsmarknadspolitik. En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad självfinansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den enskilde kompenseras mer än väl genom sänkt inkomstskatt. Kristdemokraternas förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till detta utgiftsområde kan minska kraftigt.

Det är vidare nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslöshetsförsäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de jobb som ändå finns och erbjuds. I dag förlorar den arbetslöse i vissa lägen ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga bidragssystem. Vi föreslår vidare att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, liksom när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen, i princip bör grunda sig på de inkomster man faktiskt haft och betalat avgifter på, inte på den inkomst man har när man blir arbetslös. I arbetslöshetsförsäkringen ska detta träda i kraft först efter ett års arbetslöshet. Därmed uppstår inga kostnadsminskningar förrän år 2004. Vi föreslår inga förändringar vad gäller golv och tak i arbetslöshetsförsäkringen.

Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom bl.a. vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder tillsammans med sänkt skatt för hushållstjänster beräknas också leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska något.

En helt ny arbetsmarknadspolitik som sätter individen i centrum och öppnar för mångfald och valfrihet efterlyses. Genom att släppa in fler aktörer på arbetsmarknadspolitikens område ökar mångfalden och valfriheten för arbetslösa. Med konkurrens ökar kvaliteten på arbetsmarknadsåtgärderna. Vi avvisar regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärd om flyttningsbidrag med hänvisning till att flyttningar i allt väsentligt sker oavsett ekonomisk stimulans. Likaså avvisar vi särskilda medel till försök med friår. Vi anser att denna åtgärd kan genomföras i allt väsentligt inom befintliga ramar.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 8 355 miljoner kronor år 2003, med 11 555 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 14. Arbetsliv

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	1 148	1 070
23:1 Arbetsmiljöverket	-130	-100
23:2 Arbetslivsinstitutet	-50	-60
23:3 Särskilda utbildningsinsatser	-23	-46
23:8 Medlingsinstitutet	-3	-3
Summa anslagsförändringar	-206	-209
Kristdemokraternas totala ram	942	861

Utgiftsområdet omfattar utgifter för politikområdena Arbetsliv, Jämställdhet och Effektiv statsförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på Arbetsmiljöverket med tanke på de ökade resurser de fått under senare år och den rationaliseringspotential som borde finnas efter sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala yrkesinspektionerna till en gemensam myndighet, Arbetsmiljöverket. Verket får också i 2003 års budgetproposition 80 miljoner i engångsanslag på främst områden där vi kristdemokrater anvisar en alternativ politik i form av en ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring, i linje med SOU 2000:78, från och med 1 juli 2003.

Arbetslivsinstitutet bör ses över i grunden. Den väsentliga forskning som institutet bedriver bör kunna administreras och samordnas av Arbetsmiljöverket medan forskningen bedrivs på högskolor och andra institut. Arbetslivsinstitutet kan på tre års sikt avvecklas och en del resurser överföras till Arbetsmiljöverket. De bidrag till fackliga organisationer som Arbetslivsinstiutet fördelar bör kunna inbesparas till största del. Stödet för utbildning av regionala skyddsombudsmän sköts och bör även fortsättningsvis skötas av Arbetsmiljöverket.

Sammantaget kan besparingar på utgiftsområdet göras för 206 miljoner kronor för år 2003. För 2004 minskas ramen med 209 miljoner kronor.

Utgiftsområde 15. Studiestöd

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	21 850	23 077
Gymnasieskolan
25:1 Studiebidrag 16–25 år 1 050 kr/mån, 10 mån. Från 1/7 2004		155
Högskolan
25:2 Studiemedel i högskoleutbildningen: bidrag 36 % (+1 044 kr/år)		138
Avskaffat fribelopp för heltidsstuderande högskolestudenter		110
Realistisk utbildningssatsning, lägre volym (-1000, -500, -500 platser)	-23	-12
25:3 Studiemedelsräntor tfa ökade låneutbet. & slopat fribelopp		2
Minskade räntekostnader tfa lägre volym	-2	-1
Vuxenutbildning
25:2 A. Studiemedel 26–55 år, 36 % bidrag (+1 044 kr/år). 1/7 2004		23
25:4 B. Studiemedel 26–55 år, 100 % bidrag (7 703 kr/mån). 1/7 2004		2750
3 000 kr i lån. 1/7 2004 (Redovisas som RGK)
25:3 Räntekostnad tfa lånebelopp		1
25:4 Regeringens vuxenstudiestöd 1/7 2004 (vxl till egen dyrare reform)		-2650
25:7 Bidrag till vissa organisationer	-32	-32
Summa anslagsförändringar	-57	484
Kristdemokraternas totala ram	21 793	23 561

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.

För att värna om utbildningskvaliteten eftersträvar Kristdemokraterna en jämn och långsiktig utbyggnad av högskolan. Av den anledningen förespråkar vi en lägre utbyggnadstakt än regeringen. Denna justering innebär, trots ett förbättrat studiestöd, frigjorda resurser till andra satsningar inom såväl detta utgiftsområde som utgiftsområde 16.

Kristdemokraterna vill ha ett studiestödssystem som präglas av helhet, förutsägbarhet och likvärdighet. Kristdemokraternas förslag tar hänsyn till den enskilde studenten och innebär ekonomiska förbättringar för såväl högskolestudenter och övriga vuxenstudenter som för gymnasiestudenter. För att renodla studiefinansieringssystemet och med anledning av regeringens rekryterande åtgärder säger Kristdemokraterna nej till korttidsstudiestöd för vissa organisationer, med förbehållet att Sisus anslag kvarstår.

Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 57 miljoner kronor år 2003 samt utökas med 484 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	42387	44199
25:1 Skolverkets administration, sparkrav samt färre uppgifter	-115	-115
25:2 Nationellt kvalitetsinstitut (nytt anslagsnamn)	75	75
25:3 Utveckling av skolväsende och skolbarnomsorg	-260	-130
25:4 Specialpedagogiska institutet. Bevarande av Eke- & Hällsboskolan	5	5
25:10 Centralstyrd skolsatsning växlas till generellt statsbidrag till primärkommuner	-2500	-3500
25:15 Nej till fackliga bidrag	-50	-50
25:19–71 Realistisk utb.satsning univ. & högskolor	-60	-61
Omfördelning av outnyttjade per capita-ersättningar	-80	-40
Ökat antal disputerade lärare	40	20
Nytt anslag: Yrkeshögskola		28
25:20–73 Forskning och forskarutbildning	100	100
25:72 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor: Bidrag till SFS	0,2	0,2
Rekryteringsdelegationen	-39,7	-40
Sveriges nätuniversitet, capitaersättning	-79,6
Inga ospecificerade medel till regeringens disposition	-40	-40
25:75 Högskoleverket. Nya uppgifter		20
25:80 Myndigheten för Sveriges nätuniversitet	-35	-35,8
25:82 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementet. Medel till regeringens disp.	-4,5	-4,5
Nytt anslag: Försäljning av högskoleutbildning: Platskostnad	62	124
Nytt anslag: Lärlingsutbildning: ersättning för handledartj. samt marknadsföring	10	20
Summa anslagsförändringar	-2972	-3624
Kristdemokraternas totala ram	39415	40575

Utgiftsområde 16 omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning.

Kristdemokraterna anslår 3,5 miljarder kronor netto utöver regeringens anslag till kommunsektorn de kommande två åren. Resurser som kommunerna bland annat kan använda för att förstärka kvaliteten och genomföra goda förändringar inom grund- och gymnasieskolan. Denna satsning återfinns under utgiftsområde 25.

Kristdemokraterna avvisar regeringens centralstyrda skolsatsning som budgeteras under detta utgiftsområde. Kommunerna bör i stället, genom höjt generellt statsbidrag, själva ha möjligheten att prioritera mellan de områden som är mest angelägna i den egna kommunen. Därför överför vi regeringens satsning till det generella statsbidraget till kommunerna. Detta förslag förklarar huvuddelen av de minskade utgifterna på detta utgiftsområde.

Regeringen gör en blygsam utbyggnad av antalet högskoleplatser. Som tidigare år anser dock Kristdemokraterna att takten bör vara långsammare än regeringens förslag för att skapa utrymme för kvalitet. Kristdemokraterna föreslår att en liten del av outnytjade per capita-ersättningar går tillbaka till högskolan som en kvalitetssatsning för att öka andelen lärare med forskarexamen. Kristdemokraterna anser också att en del av den akademiska högskolans nya platser på sikt bör fördelas till den av oss föreslagna yrkeshögskolan (nuvarande kvalificerad yrkesutbildning samt yrkesteknisk högskola). Avgiftsfriheten för svenska studenter i högskolan står fast. För att kompensera försämringen i fakultetsanslagen vill Kristdemokraterna ge möjligheter för lärosäten att ta en avgift av studenter utanför EES, ett förslag som finns i den statliga utredningen ”Advantage Sweden”.

Kristdemokraterna anser att resurstilldelningen till lärosätena för ämnesdisciplinär s.k. fakultetsforskning bör öka. Därför tillskjuter Kristdemokraterna 100 miljoner. Kristdemokraterna har agerat för att de fasta skoldelarna på Ekeskolan och Hällsboskolan skall få finnas kvar och vi avsätter medel till det under detta utgiftsområde.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 2 972 miljoner kronor år 2003 och 3 624 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 17. Kultur, medier och trossamfund

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	8 358	8 652
28:1 Kulturrådet	-1	-1
28:2 Allmän kulturverksamhet: Amatörkulturens centralorganisationer	1	1
Inga ospecificerade medel till regeringens disposition	-5	-5
28:6 Regionala teater-, dans- och musikinstitutioner	5	5
28:7 Vissa tater-, dans- och musikändamål: Fria grupper	3	3
Fonogramstöd	1	1
28:9 Litteraturstöd. Ej extra stöd för utgivning av vuxenlitteratur	-5	-5
28:12 Bidrag till stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur	1	1
28:22 Bidrag till regional arkivverksamhet	1	1
28:26 Bidrag till kulturmiljövård	4	4
28:30 Bidrag till regionala muséer	5	5
28:32 Bidrag till icke-statliga kulturlokaler	2	2
28:39 Trossamfund (lokalstöd)	3	3
30:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler	5	5
Summa anslagsförändringar	20	20
Kristdemokraternas totala ram	8 378	8672

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning.

Kristdemokraterna föreslår flera satsningar inom detta utgiftsområde, framför allt på Regional kultur, Kulturmiljövård samt Kulturella mötesplatser. Kulturen får inte begränsas till en avgränsad sfär utan måste genomsyra samhällets alla delar och nå alla människor. Därför satsar Kristdemokraterna särskilt på till exempel den regionala kulturen, och de kulturella mötesplatserna. Satsningar som ska göra kulturen tillgänglig för fler människor.

Kristdemokraterna anser att de regionala museerna under en längre tid har blivit förbigångna. Höjningar av dessa anslag föreslås därför. Det finns stora behov av insatser såväl för att bevara samlingarna som för att förbättra museernas säkerhet mot brand och stöld.

Allt fler byggnader och kulturmiljöer har under de senaste åren fallit inom ramen för Riksantikvarieämbetets ansvarsområde för kulturmiljövård och det finns därför stora behov av satsningar på området. Regeringens neddragning av anslaget till kulturmiljövård med över 20 miljoner kronor anser vi därför vara obegriplig. För att minska de negativa effekterna till följd av en neddragning gör vi en satsning på detta område.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens beräkning utökas med 20 miljoner kronor årligen den kommande treårsperioden.

Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	9 482	9 183
21:1 Bostadsbidrag: Förbättringar för barnfamiljer:	605	585
Slopade individuella inkomstgränser i bostadsbidraget
Höjt bostadsbidrag med 100 kr/barn och månad
31:1 Boverket: Administration	-7	-7
31:2 Räntebidrag m.m.: Inga nytillskott	-186	-406
32:9 Lantmäteriverket: Administration	-22	-22
31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet	-185	-185
31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyreslägenheter 1	-150	-600
31:13 Statens bostadsnämnd	-10	-10
31:14 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag	-30	-150
Nytt anslag: Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott	+30	+150
Summa anslagsförändringar	+180	-485
Kristdemokraternas totala ram	9 662	8 698

¹ Eget alternativ i form av skattereduktion motsvarande halverad byggmoms.

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Bostadspolitik och Regional samhällsorganisation samt del av politikområdena Ekonomisk familjepolitik samt Miljöpolitik.

Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget. Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen skall slopas. Detta tillsammans med höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget med 100 kr per barn gör att Kristdemokraterna under tvåårsperioden tillför 1,4 miljarder kronor till anslagsposten. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation.

Kristdemokraterna avvisar regeringens kortsiktiga och bidragsorienterade bostadspolitik. Det behövs helt andra åtgärder för att komma tillrätta med de omfattande problemen på bostadsmarknaden. Budgetmässigt handlar det framförallt om att sänka skattetrycket på bostadssektorn.

Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Varken statlig fastighetsskatt eller räntebidrag bör utgå för hyreslägenheter. Ägande och förvaltande av hyreshus är näringsverksamhet och ska därför inte beskattas utöver normal beskattning av näringsverksamhet, det vill säga när vinst uppstår. Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten avskaffas redan år 2003 och avvisar samtidigt ytterligare beviljanden av räntebidrag.

Kristdemokraterna har tidigare sagt nej till inrättandet av ett tidsbegränsat investeringsbidrag till nybyggnad av hyresbostäder under perioden 2002–2006. De bidrag som beviljats bör betalas ut, men inga nya bidrag beviljas. Jämfört med regeringens förslag bör anslaget därför minska med 150 miljoner kronor år 2003 och helt slopas 2004. För att stimulera byggandet av flerbostadshus föreslår Kristdemokraterna istället en skattereduktion på nyproduktion av flerbostadshus motsvarande en halvering av byggmomsen.

Efterfrågan på bidraget till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet har saknats och det avvecklas, i likhet med vad Kristdemokraterna krävt, nu fortare än tidigare beräknat. Kristdemokraterna anser att inga ytterligare bidrag ska beviljas.

Kristdemokraterna föreslår vidare att anslagen 31:13 Statens bostadsnämnd och 31:14 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag avvecklas och att det istället inom utgiftsområde 18 inrättas ett nytt anslag, Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott. Kristdemokraterna förordar ett stödsystem av motsvarande omfattning, men som står i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i vissa kommuner och som administreras av Boverket.

Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens proposition bör öka med 180 miljoner kronor för år 2003, och kan minska 485 miljoner kronor för år 2004.

Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3 608	3 612
19:37:1 Nej till vissa statliga IT-satsningar	-450	-450
19:33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder (medel t regeringens disposition)	-215	-215
33:2 Landsbygdslån. Satsning på innovations- & produktutvecklingsstöd , UO24	-30	-30
Summa anslagsförändringar	-695	-695
Kristdemokraternas totala ram	2 913	2 917

Riksdagen har beslutat om en ny regional utvecklingspolitik som gäller från och med 2002. Regeringen föreslår att utgiftsområdet som en följd av detta bör byta namn till Regional utveckling. Utgiftsområdet omfattar politikområdena Regionalpolitik respektive delar av IT, tele och post.

Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området. Att skapa förutsättningar för en livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemokratiska regionalpolitiken.

Regionalpolitiken kan inte ses isolerad och därför måste den statliga sektorspolitiken ta regionalpolitisk hänsyn.

Kristdemokraterna avvisar vissa delar av regeringens IT-satsning som budgeterats på detta utgiftsområde samt delar av anslaget 33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet minskas med 695 miljoner kronor 2003 och 695 miljoner kronor 2004.

Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3 335	4 147
Nytt anslag: Skogsmarkskalkning	30	30
34:1 Naturvårdsverket	-20
34:3 Åtgärder för biologisk mångfald (långsammare ökning)	-150	-200
34:14 Stöd till klimatinvesteringar	50	50
Summa anslagsförändringar	-90	-120
Kristdemokraternas totala ram	3 245	4 027

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Miljöpolitik och del av politikområdet Forskningspolitik.

Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.

Det största miljöproblemet, vilket också är det svåraste att åtgärda, är klimatförändringarna. För att komma till rätta med detta problem måste utsläppen från trafik och energiproduktion minska drastiskt, varför Kristdemokraterna föreslår att regeringens anslag Stöd till klimatinvesteringar höjs med 50 miljoner kronor.

Kristdemokraterna vill också betona vikten av en sammanhållen sjö- och skogsmarkskalkning. Försurningen ökar fortfarande och det finns därför ett stort behov av nykalkning. Kalkningsanslaget bör därför förstärkas och förutom kalkning av sjöar, vattendrag och våtmarker måste även skogsmarkskalkning föras in under detta utgiftsområde.

Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Det arbete som behövs för bevarande och restaurering av värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald har regeringen bedömt uppgå till 2,5 miljarder kronor under åren 2003–2004. Kristdemokraterna menar att det genom ett något långsammare genomförande, effektivisering av administrationen och en något högre andel frivilliga avsättningar, går att spara in på regeringens anslag. Även när det gäller Naturvårdsverket tror Kristdemokraterna att en besparing är möjlig genom att myndigheten effektiviserar sin administration och förvaltning.

Utgiftsområdets ram kan därför minskas med 90 miljoner år 2003 och 120 miljoner år 2004.

Utgiftsområde 21. Energi

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	1 687	1 310
35:1 Energimyndigheten	-5	-5
35:2 Insatser för effektivare energianvändning	-50
35:6 Energiteknikstöd	-30	-30
35:7 Introduktion av ny energiteknik	-50	-50
35:8 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser	-50	-50
Nytt anslag: Investeringsbidrag till hushåll för energieffektivisering	50	50
Summa anslagsförändringar	-135	-85
Kristdemokraternas totala ram	1 552	1 225

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Energipolitik.

Stängningen av Barsebäcks första reaktor innebär nya årliga kostnader för staten. Kristdemokraterna anser att kärnkraften skall avvecklas, men i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Beslutet om kärnkraftsavvecklingen har tagits utan grundläggande konsekvensanalyser beträffande ekonomi och miljö. Dessutom finns idag inte förnybar elproduktion i den omfattning som krävs för en förnuftig utfasning av kärnkraften.

De ökade koldioxidutsläpp som blivit följden av stängningen av Barsebäck 1 är ett stort hot mot miljön och förstärker växthuseffekten. Satsningar på forskning och utveckling av alternativa energislag är därför mycket angelägna. Det har dock visat sig att delar av omställningsprogrammet har gett litet resultat och regeringen har därför tvingats dra ner på anslagen. Kristdemokraterna anser att medlen i första hand skall satsas på energieffektivisering och att finna metoder att öka el- och värmeproduktion baserad på förnybara energislag. Vi anslår därför extra medel till forskning och utveckling av solcells- och vätgasbaserade energisystem.

Sverige är numer även en del av en öppen och internationell elmarknad. Sammantaget bör utgiftsramen för år 2003 minska med 135 miljoner kronor och för år 2004 med 85 miljoner kronor.

Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	25 858	28 918
36:1 Vägverket: Administration	-20	-20
36:2 Väghållning och statsbidrag	1 590	700
36:3 Banverket	-5	-5
36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter	1 710	200
36:12 Rikstrafiken: Administration	-0,5	-0,5
36:14 Viss internationell verksamhet	-1	-1
36:16 Statens institut för kommunikationsanalys	-5,5	-5,5
37:1 Post- och telestyrelsen: förvaltningskostnader	-2	-2
37:5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.	-5	-5
Nytt anslag: Statligt stöd till sjöfartens infrastruktur		100
Summa anslagsförändringar	3 261	961
Kristdemokraternas totala ram	29 119	29 879

Utgiftsområdet omfattar polititikområdena Transportpolitik respektive IT, tele och post, samt del av politikområdet Miljöpolitik.

Regeringens transportpolitik har inneburit att eftersläpningarna i de uppställda investeringsplanerna accelererat ytterligare. Likaså är vägunderhållet eftersatt på ett oacceptabelt sätt. Utvecklingen för Sverige allt längre ifrån de transportpolitiska målen.

För underhåll och investeringar i vägar, järnvägar samt farleder under perioden 2003–2004 avsätter Kristdemokraterna 4,3 miljarder kronor mer i anslag än vad regeringen föreslagit. Av detta reserveras 1 miljard kronor till ett förbättrat vägunderhåll, varav 300 miljoner kronor nästa år. Anslagsposten drift och underhåll av enskilda vägar föreslås öka med 10 procent – en årlig ökning med 60 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. För att stärka järnvägen som transportsätt satsar Kristdemokraterna under perioden 200 miljoner kronor mer än regeringen på banhållning.

Kristdemokraterna avvisar liksom förra året regeringens förslag om en låneram i Riksgäldskontoret om 3 miljarder kronor för 2003 till ett antal ospecificerade väg- och järnvägsprojekt, inkluderande åtgärder för bärighet och tjälsäkring. Dessa investeringar och reinvesteringar förmår regeringen inte inrymma under utgiftstaket. Åtgärder för att höja standarden på befintliga väg- och järnvägssträckor bör i enlighet med budgetlagens huvudregel finansieras med anslag över statsbudgeten. Kristdemokraterna inrymmer därför denna infrastruktursatsningen inom utgiftstaket.

Finansiering av infrastruktur genom lån skall vara reserverat för nyinvesteringar i form av sammanhållna och tydligt avgränsade projekt. Som ett långsiktigt alternativ till regeringens kortsiktiga lånepolitik efterlyser Kristdemokraterna ett omfattande program för investeringar i partnerskap med den privata sektorn (PPP – Public Private Partnership).

Investeringar i sjöfartens farleder är huvudsakligen avgiftsfinansierade. Kristdemokraterna anser dock att statliga medel långsiktigt bör avsättas för att täcka delar av kostnaderna för sjöfartens infrastruktur. Under 2004–2015 bör anslagsmedel om 3 miljarder kronor avsättas för investeringar i farleder. Kristdemokraterna bedömer att 100 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål år 2004.

Vid sidan av satsningarna på infrastrukturen finansierar Kristdemokraterna en sänkning av skatten med 25 öre per liter på miljöklass 1-dieseln, Europas renaste diesel. Detta har stor betydelse för den svenska åkerinäringen, samtidigt som det minskar det ekonomiska intresset att föra in billig och miljömässigt sämre diesel från utlandet.

Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas med 3 261 miljoner kronor år 2003 och 961 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	10 460	14 451
41:3 Internationellt skogssamarbete	1	1
42:2 Bidrag till distriktsveterinärsorganisationen	-20	-91
42:5 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar	10	5
42:6 Ersättningar för viltskador mm	4	3
42:7 Djurskyddsmyndigheten		70
43:1 Statens jordbruksverk	-30	-30
43:8 Fiskeriverket	-5	-5
43:16 Åtgärder inom livsmedelsområdet	10	10
44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur	240	70
44:1 Extra Norrlandsstöd	10	5
44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket	15	10
44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.	5	5
Nytt anslag: Kompensation för Växthusnäringens skatt på bränsle	20	20
Nytt anslag: Avbytartjänst	20	20
Nytt anslag: Ersättning vid skördeskador	15	15
Summa anslagsförändringar	295	108
Kristdemokraternas totala ram	10 755	14 559

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Skogspolitik, Djurpolitik, Livsmedelspolitik, Landsbygdspolitik, Samepolitik samt viss Utbildningspolitik och Forskningspolitik.

Kristdemokraternas inriktning för jordbruket syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion. Förutsättningarna för jordbruket ska vara lika konkurrensvillkor med omvärlden. Skatter och avgifter, bl.a. dieselskatten, behöver av konkurrensskäl harmoniseras med övriga EU-länder. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet och möjliggör ett fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur, eftersom regeringen misslyckats i tidigare förhandlingar med EU.

Ett antal förhållanden och angelägna åtgärder påkallar en omfördelning av anslagen inom utgiftsområdet. Förenklade regelverk leder till minskat medelsbehov för Jordbruksverket. Distriktsveterinärorganisationen (DVO) avskaffas 2004 och den nuvarande finansieringen av DVO används till den nya tillsynsorganisationen som skapas inom länsstyrelserna och fördelas av djurskyddsmyndigheten.

Extra resurser behöver satsas på ett återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för återinförandet av avbytartjänst samt för exportfrämjande åtgärder. Vidare kräver Norrlandsjordbrukets utsatta situation särskilda stödåtgärder. Vi gör också en extra satsning på miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt på djurskydd och djurhälsa. Utöver detta får skogsbruket med Kristdemokraternas förslag en förstärkning genom de kalkningsinsatser som redovisats under utgiftsområde 20. Det är också viktigt att svensk fiskerinäring har villkor som motsvarar dem i konkurrerande länder och vi vill därför bl.a. införa ett yrkesfiskaravdrag. Kristdemokraterna föreslår även ett flertal skattesänkningar, bl.a. på diesel, som stärker jordbrukets konkurrenskraft. Totalt sänks skatterna för jordbruket med 730 miljoner kronor för 2003 och med ca 1 miljard 2004.

Ramen för utgiftsområdet bör i jämförelse med regeringens beräkning utökas med 295 miljoner kronor för år 2003 och 108 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 24. Näringsliv

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	3543	3448
26:1 VINNOVA Förvaltningskostnader	-5,0	-5
26:2 VINNOVA Forskning och utveckling. Nej till engångssatsning	-30,0
38:1 Verket för näringslivsutveckling, förvaltningskostnader	-15,0	-15
38:2 Näringslivsutveckling m.m. Nej till regeringens engångssatsning	-20,0	-20
38:3 ITPS, förvaltningskostnader	-5,0	-5
38:4 Turistfrämjande	5,0	5
38:5 SGU	-15,0	-5
38:14 Rymdverksamhet	-10,0	-10
38:16 Konkurrensverket, varav resursökning	5,0	5
överföring av NOU	3,7	8
38:20 Omstrukturering av vissa statligt ägda företag	-25,0	-25
39:2 Kommerskollegium	-5	-5
39:3 Exportfrämjande	-50,0	-50
Nej till nytt statligt bolag för exportkreditgivning	-15
39:6 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen (nej till företagsstöd)	-200,0
40:2 Konsumentverket	-6,0	-6
40:6 Bidrag till miljömärkning av produkter. Utökad verksamhet	4,0	4
Nytt anslag: Innovations- och produktutvecklingsstöd	30,0	30
Summa anslagsförändringar	-353	-94
Kristdemokraternas totala ram	3189	3354

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Näringspolitik, Utrikeshandel, export och investeringsfrämjande samt Konsumentpolitik. Inom utgiftsområdet finns också anslag som ingår i politikområde Forskningspolitik.

Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd.

Det sammantagna näringsklimatet skapas genom närings-, skatte-, energi- och arbetsmarknadspolitiken tillsammans med den övergripande ekonomiska politiken.

Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Regeringens utfästelser om att snabbt underlätta för företagarna genom att genomföra Småföretagardelegationens 81 förslag har inte infriats trots återkommande löften från regeringens sida. I våra närings- och småföretagarmotioner föreslår Kristdemokraterna ett stort antal åtgärder för att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på vissa myndigheter under utgiftsområdet. Konkurrensverket tilldelas ökade resurser. Beträffande den så kallade Östersjömiljarden anser vi fortfarande att programmet bör avvisas av riksdagen. Kristdemokraterna förordar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regioner.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 353 miljoner kronor år 2003 och med 94 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Miljoner kronor	2003	2004
Regeringens föreslagna ram	68 031	70 134
91:1 Höjda generella statsbidrag 3,5 mdkr på två år	2 000	1 500
Öronmärkta skolpengar blir generella statsbidrag till kommuner	2 500	3 500
Reglering av kommunala fastighetsavgifter	-14 600	-14700
Reglering av slopad pensionsavgiftskompensation (skatteeffekt)	16 500	17 100
Övriga regleringar enligt finansieringsprincipen	67	-338
91:5 Tillgänglighetspengar blir vårdgarantipengar (förs till UO9)	-1 250	-1250
Summa anslagsförändringar	5 217	5812
Kristdemokraternas totala ram	73 248	75 946

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting.

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de medel regeringen anslår för att täcka in den högre ambitionsnivå som Kristdemokraterna har, bland annat vad gäller antalet vårdplatser inom såväl äldreomsorg som sjukvård. Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den centralstyrda skolsatsning som regeringen vill genomföra. Dessa förändringar stärker det generella bidraget med 4,5 miljarder kronor år 2003 och 5 miljarder kronor år 2004. Netto innebär det en resursökning för kommunsektorn med 3,5 miljarder kronor över tvåårsperioden, jämfört med regeringens förslag.

Regeringens så kallade tillgänglighetspengar vill vi i stället använda som delfinansiering i den nationella vårdgaranti vi vill införa år 2003. Dessa pengar flyttas därför till utgiftsområde 9. Tillsammans med ett ytterligare resurstillskott innebär den nationella vårdgarantin en satsning på 3,5 miljarder kronor de kommande två åren. Det är alltså en miljard kronor mer än regeringens s.k. tillgänglighetspengar under samma period.

Kristdemokraterna föreslår i denna motion en rad åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen, vilket påverkar ramen för utgiftsområdet. Se avsnitt 9 i denna motion samt den särkilda motionen med anledning av utgiftsområde 25 för en utförligare redovisning av de effekter som påverkar kommunsektorn.

Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget ökas med 5 217 miljoner kronor år 2003 och ökas med 5 812 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under den kommande perioden med 30 respektive 60 miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med åren 2003–2004, vilket i kombination med de övriga sammantagna budgetsaldoförstärkningarna för åren 2003 och 2004 minskar upplåningsbehovet jämfört med regeringens politik. Över tvåårsperioden minskar statsskulden med ca 70 miljarder kronor jämfört med regeringens politik där statsskulden ökar med 21 miljarder kronor.

Den positiva effekten på statsskuldsräntorna till följd av Kristdemokraternas budgetpolitik gör att ramen, enligt regeringens i budgetpropositionen redovisade känslighetsantaganden och kalkylräntor, kan minskas med 811 miljoner kronor år 2003 och året därefter med 3 865 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till att utförsäljningarna som helhet inte kan göras i början av respektive år. För år 2003 antas att utförsäljningarna, räknat som genomsnitt, kan äga rum vid halvårsskiftet, och för 2004 vid skiftet mellan första och andra kvartalet. Vidare har beräknats att statens inkomster av aktier (inkomsttitel 2411) kommer att minska med 900 miljoner kronor år 2004.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 811 miljoner kronor år 2003 och 3 865 miljoner kronor år 2004.

Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen

Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen förändring av ramen för detta utgiftsområde. I en särskild motion för utgiftsområdet har Kristdemokraterna i samband med riksdagens budgetbehandling hösten 1998 redovisat den principiella hållning Kristdemokraterna anser att Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:s långsiktiga budgetarbete.

Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Den nuvarande målsättningen innebär bl a att Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige skall verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Något mål om att Sveriges bidrag till EU:s budget, räknat som avgiften per person, borde minska har dessvärre inte antagits. Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet behöver kompletteras med ett sådant mål.

11.3 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar från och med år 1999 endast inkomstbaserade ålderspensionsförmåner. Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom den pensionsuppgörelse om det nya pensionssystemet som träffats och beslutats i riksdagen under våren 1998. Därmed har vi inte några ändringsförslag vad avser det nya pensionssystemet.

11.4 Budgeteringsmarginalen

Regeringen räknar med en budgeteringsmarginal på rekordlåga 386 miljoner kronor för år 2003 och 593 miljoner kronor år 2004. Detta motsvarar endast 0,5 promille av de takbegränsade utgifterna för år 2003, och 0,7 promille för 2004. Inte ens det sista året orkar regeringen få upp budgeteringsmarginalen till en promille!

Regeringen har därmed definitivt avlägsnat sig från den budgetdisciplin som den tidigare sagt sig värna om. Tanken med budgeteringsmarginalen var att den enbart skulle vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit. Men sedan något år tillbaka ska alltså enligt regeringen ”budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen för framtida reformer på budgetens utgiftssida”. Detta står i bjärt kontrast mot de principuttalanden som gjordes i 1997 års budgetproposition:

Den [budgeteringsmarginalen] ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså ogrundade. (prop. 1996/97:1)

Regeringen har budgeterat med en snäv marginal för innevarande år och de kommande två åren. Ursprungligen var dessa marginaler mer tilltagna, men genom beslutade utgiftsökningar och skenande kostnader för sjukfrånvaro och ohälsa har de successivt minskat. Detta har tvingat regeringen till de panikartade åtgärder för att klara utgiftstaket som tidigare år huvudsakligen drabbade biståndet och senare arealbidragen inom jordbrukssektorn. Även i årets budgetproposition tricksas det med utgiftstaket. Infrastruktursatsningarna läggs helt sonika utanför utgiftstaket genom att de hänvisas till lån hos Riksgäldskontoret. Sjukskrivningskostnaderna underbudgeteras medvetet – annars skulle regeringen inte kunna redovisa att utgiftstaket räcker till. Regeringen har även i föreliggande budgetproposition budgeterat sjukskrivningskostnaderna mycket snävt. Allt detta visar tydligt att regeringen inte har en tillfredsställande kontroll på statsutgifterna.

Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av budgeteringsmarginalen, som strider mot alla de intentioner regeringen själv angivit i tidigare propositioner. Budgeteringsmarginalen ska enbart vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar, samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.

Med Kristdemokraternas inriktning på budgetpolitiken blir marginalerna 1,8 respektive 3,5 miljarder kronor högre, samtidigt som statsbudgetens konjunkturkänslighet minskar.

11.5 Utgiftstak för staten

I sammanfattningstabellen (11.1) framgår de utgiftsområdesramar som Kristdemokraterna angivit i denna motion samt den utökade budgeteringsmarginal som vi tror är nödvändig.

Kristdemokraternas utgiftstak uppgår därvid till 814 respektive 841 miljarder kronor åren 2003 respektive 2004. Oaktat budgeteringsmarginalen är våra takbegränsade utgifter 5,8 respektive 14,5 miljarder kronor lägre än regeringens. Inklusive vår högre budgeteringsmarginal är vårt utgiftstak således 4 respektive 11 miljarder kronor lägre än regeringens åren 2003 och 2004.

11.6 Utgiftstak för offentlig sektor

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga utgiftstaket med –1 miljard kronor år 2003 och –10 miljarder kronor år 2004. De interna transaktionerna mellan kommunerna och staten antas i övrigt netto vara oförändrade i förhållande till regeringens förslag.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för offentlig sektor redovisas på total nivå i tabell 11.2.

Tabell 11.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 2003 och 2004

Miljarder kronor	2003	2004
Staten inklusive ålderspensionssystemet	814	841
Kommunsektorn	566	583
Interna transaktioner	-160	-166
Summa offentlig sektor	1 219	1 258
Andel av BNP	51,5%	50,6%
Regeringens utgiftstak, andel av BNP	51,6%	51,0%

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 23 oktober 2002
Alf Svensson (kd)
Stefan Attefall (kd)	Inger Davidson (kd)
Johnny Gylling (kd)	Göran Hägglund (kd)
Helena Höij (kd)	Maria Larsson (kd)
Mats Odell (kd)	Chatrine Pålsson (kd)

---

[1]	Se till exempel Ds 1992:25 Fattigdomsfällor, Ds 1997:73 Lönar sig arbete?, Per Molander (1999) En effektivare välfärdspolitik.
[2]	Statsskulden påverkas också av faktorer som inte ingår i det finansiella sparandet (t.ex. utförsäljningsinkomster och valutakursförändringar), men här avses den långsiktiga effekten på statsskulden av att staten har balans mellan inkomster och utgifter.