Socialförsäkringsutskottets betänkande
2002/03:SFU4
Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vidmassflykt
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
proposition 2001/02:185 Uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd vid massflykt jämte fem motioner
som väckts med anledning av propositionen samt sex
motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden 2002.
I propositionen behandlas genomförandet i svensk
rätt av Europeiska unio-nens råds direktiv
2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för
att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av
fördrivna personer och om åtgärder för att främja en
balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta
emot dessa personer och bära följderna av detta.
Enligt direktivet skall rådet under vissa
förutsättningar kunna besluta att en
massflyktssituation föreligger och att
medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt
fördrivna personer. Skyddsperioden kan inledningsvis
uppgå till ett år men kan automatiskt förlängas i
två omgångar med sex månader vid varje tillfälle.
Därefter kan rådet besluta att förlänga skyddet
ytterligare ett år.
I propositionen föreslås att de fördrivna
personerna skall kunna beviljas uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd under den tid det tillfälliga
skyddet gäller enligt rådets beslut, dvs. maximalt
tre år.
Vidare föreslås i propositionen att en person som
beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
skall kunna få prövat om han eller hon är flykting
enligt Genèvekonventionen. Den prövningen skall bara
få skjutas upp om det finns särskilda skäl för
detta. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla
skall uppehållstillståndet kunna förlängas i högst
två år för de personer som haft sådant skydd om de
deltar i ett program för självmant återvändande.
De personer som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd och som kan antas komma att vistas
här under kortare tid än tre år skall enligt
propositionen som huvudregel inte folkbokföras.
Under den tid som den berörda personkretsen inte är
folkbokförd skall den erhålla förmåner enligt lagen
om mottagande av asylsökande m.fl.
I propositionen lämnas också förslag som rör bl.a.
undantag från tillfälligt skydd samt
familjeåterförening, sociala förmåner, utbildning
och arbetstillstånd vid tillfälligt skydd.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
2003.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionsyrkandena.
För att ge erforderlig tid för utfärdande och
publicering av lagändringarna föreslår utskottet
dock att tidpunkten för ikraftträdandena skjuts fram
till den 15 januari 2003.
I ärendet finns 21 reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Tillfälligt skydd enligt EG-
direktivet
Riksdagen antar 2 a kap. 2 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår
riksdagen motion 2001/02:Sf43 yrkande 1.
Reservation 1 (fp)
2. Ytterligare kategorier med
tillfälligt skydd
Riksdagen antar 2 a kap. 3 § i regeringens
förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529). Därmed avslår riksdagen motionerna
2001/02:Sf40 yrkande 1, 2001/02:Sf42 yrkande 1
och 2001/02:Sf43 yrkande 2.
Reservation 2 (fp, v)
Reservation 3 (kd)
3. Tiden med tillfälligt skydd
Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 2,
2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och
2001/02:Sf44 yrkande 1.
Reservation 4 (kd, mp)
Reservation 5 (c)
4. Uppskjuta prövning av asylansökan
Riksdagen antar 2 a kap. 5 § andra stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 2,
2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:Sf44
yrkande 3 i denna del.
Reservation 6 (fp, mp)
Reservation 7 (v)
5. Prövning av övriga skäl för
uppehållstillstånd
Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 2 i
denna del, 2001/02:Sf43 yrkande 5 och
2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.
Reservation 8 (fp, kd)
Reservation 9 (mp)
6. Offentligt biträde
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf40 yrkande 3.
Reservation 10 (v)
7. Uppehållstillstånd efter
tillfälligt skydd
Riksdagen antar 2 a kap. 6 § andra stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår
riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 4.
Reservation 11 (v)
8. Återvändandeprogram
Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf42 yrkande 6.
Reservation 12 (kd)
9. Folkbokföring
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet
bestäms till den 15 januari 2003. Därmed avslår
riksdagen motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 5,
2001/02:Sf42 yrkande 3, 2001/02:Sf43 yrkande 6 i
denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 2.
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)
Reservation 15 (v)
Reservation 16 (mp)
10. Hälso- och sjukvård
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf40
yrkande 6, 2001/02:Sf41 yrkande 1, 2001/02:Sf42
yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i denna del
och 7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 samt 2002/03:Sf367
yrkande 12.
Reservation 17 (fp, kd, c, mp)
Reservation 18 (v)
11. Barns utbildning
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf42
yrkande 4, 2001/02:Sf44 yrkande 5 i denna del,
2002/03:Sf258 samt 2002/03:Sf367 yrkande 9.
Reservation 19 (c, mp)
12. Gömda barns skolgång
Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf367 yrkande
7.
Reservation 20 (v, mp)
13. Gymnasieskola
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf44
yrkandena 5 i denna del och 6 samt 2002/03:Sf367
yrkandena 10 och 11.
Reservation 21 (mp)
14. Lagförslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
till den del det inte omfattas av punkterna 1-5
och 7,
2. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
3. lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.,
4. lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799),
med den ändringen att lagarna träder i kraft den 15
januari 2003.
Stockholm den 26 november 2002
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten
Tolgfors (m), Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v),
Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart
Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson
(c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna
Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson
(mp), Kurt Kvarnström (s) och Börje Vestlund (s).
2002/03
SfU4
Utskottets överväganden
Bakgrund
Europeiska unionens råd (rådet) antog den 20 juli
2001 direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge
tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av
fördrivna personer och om åtgärder för att främja en
balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta
emot dessa personer och bära följderna av detta.
Sverige måste som medlem i EU i sin lagstiftning
uppfylla de minimikrav som anges i direktivet. EG-
direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast
den 31 december 2002.
I propositionen behandlas genomförandet i svensk
rätt av direktivet.
EG-direktivet
En av EU:s målsättningar är att utarbeta en gemensam
asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt
asylsystem för medlemsstaterna och att gradvis
upprätta ett område med frihet, säkerhet och
rättvisa, öppet för alla dem som av olika
omständigheter tvingas söka skydd inom EU. I
direktivet noteras att antalet fall av massiv
tillströmning av fördrivna personer som inte kan
återvända till sitt ursprungsland har ökat i Europa
under de senaste åren och att det i dessa fall kan
vara nödvändigt att införa ett undantagssystem för
att kunna ge ett omedelbart och tillfälligt skydd.
EG-direktivet syftar till att personer i en
massflyktssituation skall få ett omedelbart skydd,
tillgång till sociala rättigheter samt att det skall
finnas en ansvarsfördelning mellan EU:s
medlemsstater. I direktivet anges att med hänsyn
till undantagskaraktären hos de bestämmelser som
fastställs i direktivet bör det skydd som erbjuds ha
begränsad varaktighet och ge de berörda personerna
en tillräcklig skyddsnivå. Medlemsstaterna har dock
rätt att införa eller behålla bestämmelser som är
mer förmånliga för personer som åtnjuter tillfälligt
skydd än vad som anges i direktivet.
Bedömningen av om det föreligger en massiv
tillströmning av fördrivna personer bör fastställas
i ett rådsbeslut som är bindande för alla
medlemsstater med avseende på de fördrivna personer
som avses med beslutet. Rådet skall i dessa frågor
beakta synpunkter från Förenta nationernas
flyktingkommissariat (UNHCR) och andra relevanta
internationella organisationer och samråda med dem.
Medlemsstaterna får ge tillfälligt skydd åt
ytterligare kategorier av fördrivna personer om de
fördrivits av samma skäl och från samma
ursprungsland eller region.
Vidare anges att det tillfälliga skyddet bör vara
förenligt med medlemsstaternas internationella
åtaganden vad gäller flyktingar. I synnerhet får det
inte hindra erkännande av flyktingstatus enligt
konventionen av den 28 juli 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning, i dess ändrade
lydelse enligt New York-protokollet av den
31 januari 1967 (Genèvekonventionen). En medlemsstat
som på grund av mängden asylansökningar har svårt
att bibehålla en väl fungerande asylprocedur får
skjuta upp prövningen av asylansökningar, dock
längst till den tidpunkt då det tillfälliga skyddet
upphör.
Det tillfälliga skyddet skall inledningsvis gälla
i ett år. Skyddet kan förlängas med sex månader i
taget i högst ett år. Skulle situationen fortfarande
bestå kan rådet fatta beslut om att det tillfälliga
skyddet skall gälla i ytterligare ett år. Den
maximala skyddstiden är således tre år. Skyddet kan
upphöra att gälla närhelst rådet fattar beslut om
det eller när den maximala tiden löpt ut.
De personer som har beviljats tillfälligt skydd
skall ges tillgång till arbetsmarknaden och
arbetstagaren skall ha tillgång till sociala
trygghetssystem. Barn upp till 18 år skall ges
tillträde till åtminstone det offentliga
utbildningsväsendet på samma villkor som de egna
medborgarna. Vidare får medlemsstaterna ge vuxna
tillträde till det offentliga utbildningsväsendet.
Kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo och ogifta
barn under 18 år, garanteras rätt till
familjeåterförening om den som skall återförenas med
referenspersonen själv är i behov av tillfälligt
skydd.
När det tillfälliga skyddet har upphört att gälla,
skall medlemsstaternas vanliga
utlänningslagstiftning tillämpas. I de fall ett
program för frivilligt återvändande har påbörjats,
får giltighetstiden för de rättigheter som
föreskrivs i direktivet förlängas till och med dagen
för återvändandet. Återvändandet skall enligt
direktivet alltid ske med respekt för de berörda
personernas människovärde.
Den rättsliga grunden för EG-direktivet finns i
avdelning IV artikel 63 (2) (a) EG-fördraget.
Avdelning IV är inte direkt tillämplig på Förenade
kungariket, Irland och Danmark. Förenade kungariket
har meddelat sin avsikt att delta i antagandet och
tillämpningen av direktivet.
Genèvekonventionen
De grundläggande internationella bestämmelserna om
flyktingskap finns i Genèvekonventionen. I
konventionen anges bl.a. kriterier för när en person
skall betraktas som flykting. Sverige har tillträtt
konventionen och är därmed folkrättsligt bunden av
den.
Med flykting avses i artikel 1 A 2
Genèvekonventionen den som känner välgrundad fruktan
för förföljelse på grund av ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning och som befinner sig
utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur
stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss
sagts, icke önskar begagna sig av sagda lands skydd,
eller den som, utan att vara medborgare i något
land, till följd av händelser som förut sagts
befinner sig utanför det land, vari han tidigare
haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att
eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts,
icke önskar att återvända dit.
Genèvekonventionen skiljer mellan å ena sidan
sådana omständigheter som utesluter den som i och
för sig kan uppfylla rekvisiten för att vara
flykting från rätten till skydd, vilket regleras i
artikel 1 F genom de s.k. uteslutandeklausulerna,
och å andra sidan regler om undantag från förbudet
mot att avvisa eller utvisa den som är flykting,
vilka finns i artikel 33 punkt 2 i konventionen. Det
skydd en flykting erhåller, grundat på
Genèvekonventionen, kan också upphöra att gälla
enligt vad som sägs i konventionens artikel 1 C.
Sådana situationer som avses är t.ex. då flyktingen
av fri vilja använder sig av sitt hemlands skydd
eller att flyktingen av fri vilja återvänder till
sitt hemland för att bosätta sig där.
Uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att
en utlänning som omfattas av rådets beslut
enligt EG-direktivet skall få
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.
Därmed avslås motionsyrkande om bedömningen
inför beslut om tillfälligt skydd.
Riksdagen bör bifalla förslaget om att
regeringen skall få meddela föreskrifter om
att ytterligare kategorier av fördrivna
personer under vissa förutsättningar skall
kunna få uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd. Därmed avslås motionsyrkanden bl.a. om
avslag på förslaget.
Riksdagen bör vidare bifalla regeringens
förslag om att tillfälligt skydd för
fördrivna personer i enlighet med EG-
direktivet skall kunna ges i högst tre år.
Därmed avslås motionsyrkanden bl.a. om att
tillfälligt skydd skall kunna ges i högst två
år.
Jämför reservationerna nr 1 (fp), 2 (fp, v),
3 (kd), 4 (kd, mp) och 5 (c).
Gällande bestämmelser
Uppehållstillstånd kan enligt 2 kap. 2 §
utlänningslagen (1989:529), UtlL, beviljas under
viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller
utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).
Särskilda regler om uppehållstillstånd för
personer som har ett tillfälligt behov av skydd
finns i 2 kap. 4 a § UtlL enligt vilken regeringen i
fråga om en viss grupp av utlänningar får meddela
föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd
med stöd av 3 kap. utlänningslagen och som bedöms ha
ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en
sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för
att förbereda återvändandet har inletts innan dess,
får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.
Regeringen skall anmäla föreskrifter om
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt lagrummet
till riksdagen inom tre månader.
En person som tillhör en grupp som beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
4 a § UtlL presumeras ha behov av tillfälligt skydd
här och det skall normalt inte göras någon prövning
av hans eller hennes individuella skyddsskäl. En
individuell prövning av sökandens skyddsbehov skall
göras endast om utlänningen ansöker om
flyktingförklaring eller resedokument.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet
med 2 kap. 4 a § UtlL ger inte rätt till en prövning
av om utlänningen kan ha rätt att stanna och
uppehålla sig i Sverige med stöd av andra regler i
utlänningslagen.
Propositionen
I propositionen föreslås att bestämmelsen om
tidsbegränsat uppehållstillstånd i 2 kap. 4 a § UtlL
upphävs och att ett nytt kapitel om tillfälligt
skydd tas in i utlänningslagen. I enlighet med EG-
direktivet skall det tillfälliga skyddet
inledningsvis gälla i ett år. Skyddet kan därefter
förlängas med sex månader i taget i högst ett år och
i undantagsfall i ytterligare ett år. Den nya
bestämmelse som införs i utlänningslagen innebär
således att det tillfälliga skyddet i undantagsfall
kan uppgå till maximalt tre år. Skyddet skall
upphöra att gälla närhelst rådet fattar beslut om
det eller när den maximala tiden löpt ut.
Regeringen anser att den totala skyddsperioden kan
uppgå till tre år i de fall rådet beslutar det. Om
läget i ursprungslandet är oförändrat efter två års
skyddsperiod, måste rådet på nytt överväga
situationen och kan då fatta ett nytt beslut med
kvalificerad majoritet om att förlänga
skyddsperioden med ytterligare ett år. Det tredje
och sista året kommer således enligt propositionen
att vara en undantagssituation där en majoritet av
medlemsstaterna måste bedöma att situationen i det
berörda landet är sådan att en stabilisering
förväntas ske.
Vidare föreslås i propositionen att regeringen skall
få meddela föreskrifter om att ytterligare
kategorier av fördrivna personer utöver dem som
omfattas av rådets beslut får ges
uppehållstillstånd, om dessa har fördrivits av samma
skäl och från samma ursprungsland eller
ursprungsregion som den personkrets som omfattas av
rådets beslut. Sådana föreskrifter skall anmälas
till riksdagen inom tre månader.
I propositionen anförs att det inte går att
utesluta att det kan uppkomma situationer då det kan
finnas anledning att tillämpa en ordning med
tillfälligt skydd mer generöst än vad som följer av
EG-direktivet. Exempelvis i fall då rådets beslut
omfattar en alltför snäv grupp människor, t.ex. bara
en viss etnisk grupp. En annan kan gälla tillfälligt
skydd för personer som har kommit till Sverige en
kort tid före rådets beslut. I propositionen anförs
att det är rimligt att dessa personer kan ges samma
rättsliga ställning som dem som senare kan komma att
omfattas av rådets beslut. I propositionen noteras
att enligt direktivet kan Sverige inte senare göra
gällande någon rätt till avräkning för personer som
omfattas av sådana föreskrifter i förhållande till
rådets senare beslut och möjligheterna att ta emot
fördrivna personer.
Motioner
I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 1
begärs avslag på möjligheten för regeringen att
meddela föreskrifter om att ytterligare kategorier
av fördrivna personer utöver dem som omfattas av
rådets beslut skall kunna ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd. Motionärerna anför att
tidsbegränsat skydd tidigare har getts åt personer
som kommit till Sverige i många fall flera år före
ett beslut om en massflyktssituation. Dessa personer
tvingades då leva under osäkra förhållanden under en
tid som med åtskilliga år översteg maximitiden för
det tillfälliga skyddet.
Också i motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson
(fp) yrkande 2 begärs avslag på förslaget om att
ytterligare kategorier av fördrivna personer än dem
som rådets beslut omfattar får ges tillfälligt
uppehållstillstånd. I motionen anförs att
asylsökande som befunnit sig i Sverige sedan flera
år tillbaka och vars ansökan om uppehållstillstånd
ännu inte beviljats kan komma att drabbas mycket
hårt. Förslaget medför enligt motionärerna ett
mycket oklart rättsläge.
I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att
rådet inför ett beslut om att en massflyktssituation
föreligger måste beakta UNHCR:s synpunkter.
Motionärerna anser att vid olika bedömningar bör
rådet följa UNHCR:s bedömning och anför att
tillfälligt skydd inte bör bli ett regelmässigt
inslag i svensk flyktingpolitik.
Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 1
ett tillkännagivande om att ytterligare kategorier
av fördrivna personer som skall kunna omfattas av
reglerna om tillfälligt skydd skall begränsas till
personer som vistats i Sverige i högst sex månader
före beslutet om en massflyktssituation.
I samma motions yrkande 2 i denna del begärs att
tillfälligt skydd skall kunna beviljas i högst två
år.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf44
yrkande 1 avslag på förslaget om maximalt tre år för
tillfälligt skydd. Tre år är enligt motionärerna en
alltför lång tid, särskilt ur ett barnperspektiv.
Högst två år bör kunna ges.
I motion Sf41 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande
2 begärs ett tillkännagivande om att familjer med
barn, som getts tillfälligt skydd i Sverige, av
humanitära skäl bör ges permanent uppehållstillstånd
efter två år.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare (bet. 2001/02:SfU8) påtalat
att det bl.a. till följd av den fria rörligheten
inom EU och för att uppnå målsättningen att utveckla
ett område med frihet, säkerhet och rättvisa behövs
en gemensam asylpolitik inom EU. Utskottet
konstaterar också inledningsvis att direktivet
syftar till att fastställa miniminormer för att ge
tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av
fördrivna personer och att främja en balans mellan
medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa
personer och bära följderna av detta. Sverige är som
medlem i EU bundet av direktivets regler, och de
minimikrav som anges skall genomföras i svensk rätt.
Utskottet noterar vidare att beslutet om att det
föreligger en massiv tillströmning av fördrivna
personer fattas av rådet som skall beakta synpunkter
från och samråda med UNHCR och andra relevanta
internationella organisationer.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motion Sf43 yrkande 1.
När det gäller regeringens möjlighet att meddela
föreskrifter om att ytterligare kategorier av
fördrivna personer än dem som omfattas av rådets
beslut skall kunna omfattas av det tillfälliga
skyddet kan det enligt utskottets mening uppkomma
situationer då det finns anledning att tillämpa
direktivets regler mer generöst. Detta kan t.ex.
gälla då rådets beslut bara omfattar en viss etnisk
grupp eller då personer har kommit till Sverige
endast en kort tid före rådets beslut. Det är enligt
utskottets mening rimligt att även dessa personer
kan erbjudas tillfälligt skydd i Sverige och ges
samma rättsliga ställning som den personkrets som
omfattas av rådets beslut. En förutsättning härför
måste emellertid enligt utskottets uppfattning vara
att dessa ytterligare kategorier av personer har
fördrivits av samma skäl och från samma
ursprungsland eller ursprungsregion som dem som
omfattas av rådets beslut. Utskottet vill också
understryka vikten av att dessa personer skall ha
anlänt till Sverige endast en kort tid före beslutet
om att en massflyktssituation föreligger, vilket
också påpekas i propositionen. Genom kravet på att
regeringen skall anmäla eventuella föreskrifter till
riksdagen inom tre månader erhålls också enligt
utskottet en god insyn.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker med det anförda motionerna Sf40 yrkande 1,
Sf42 yrkande 1 och Sf43 yrkande 2.
Utskottet anser att ett uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd måste ges en begränsad varaktighet
med hänsyn till bestämmelsernas undantagskaraktär
och skyddsnivån. Enligt utskottets mening bör den
maximala skyddsperioden kunna uppgå till tre år i de
fall rådet beslutar det. Utskottet vill dock peka på
att i normalfallet kommer beslutet om att en
massflyktssituation föreligger och att tillfälligt
skydd skall ges inte gälla mer än två år. Det kommer
emellertid att finnas en möjlighet för rådet att
besluta om ytterligare ett års tillfälligt skydd om
läget i ursprungslandet är oförändrat och en
majoritet av medlemsstaterna bedömer att situationen
i det berörda landet är sådan att en stabilisering
förväntas ske. Utskottet noterar också att den som
får en ansökan om asyl beviljad under tid med
tillfälligt skydd ges ett permanent
uppehållstillstånd samt att de utlänningar som efter
tiden med tillfälligt skydd inte vill återvända till
ursprungslandet, dvs. när rådet fattat ett beslut om
upphörande eller efter maximala tre år, kan ansöka
om uppehållstillstånd enligt utlänningslagens
regler.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionerna Sf41 yrkande 2,
Sf42 yrkande 2 i denna del och Sf44 yrkande 1.
Prövning av asylansökan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att en person som ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall ha rätt att få prövat
om han eller hon är flykting enligt
Genèvekonventionen och att prövningen skall
få skjutas upp bara om det finns särskilda
skäl för detta.
Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden
bl.a. om att prövningen bör omfatta även
övriga skyddsgrunder och att prövningen skall
kunna skjutas upp bara om synnerliga skäl
föreligger.
Jämför reservationerna nr 6 (fp, mp), 7 (v),
8 (fp, kd) och 9 (mp).
Gällande bestämmelser
Begreppet flykting avser enligt utlänningslagen en
utlänning som befinner sig utanför det land som han
är medborgare i, eller den som anses som statslös
och som befinner sig utanför det land där han
tidigare har haft sin vanliga vistelseort, därför
att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en
viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa
eller politiska uppfattning. Kretsen är inskränkt
till att gälla enbart dem, som inte kan eller på
grund av fruktan inte vill begagna sig av det
ifrågavarande landets skydd. Detta gäller oberoende
av om förföljelsen utgår från landets myndigheter
eller dessa inte kan antas bereda trygghet mot
förföljelse från enskilda (3 kap. 2 § UtlL). Med
asyl avses enligt utlänningslagen uppehållstillstånd
som beviljas en utlänning därför att han eller hon
är flykting (3 kap. 1 § UtlL).
Från begreppet flykting särskiljs i
utlänningslagen skyddsbehövande i övrigt, 3 kap. 3 §
UtlL. Denna kategori omfattar utlänningar eller
statslösa som inte faller in under definitionen av
flyktingar, men som behöver skydd eftersom de lämnat
landet därför att de känner välgrundad fruktan för
att straffas med döden eller med kroppsstraff eller
att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning (punkten
1). Till denna kategori räknas vidare den som lämnat
sin hemort på grund av behov av skydd vid en väpnad
konflikt eller som är förhindrade att återvända på
grund av en miljökatastrof (punkten 2). Hit hör även
de personer som på grund av sitt kön eller sin
homosexualitet känner välgrundad fruktan för
förföljelse (punkten 3).
En ansökan av den som åberopar övriga skyddsbehov
skall handläggas på samma sätt som en ansökan om
skydd som flykting (3 kap. 1 § andra stycket UtlL).
Propositionen
I propositionen föreslås att en person som ges
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd skall ha
rätt att få prövat om han eller hon är flykting
enligt Genèvekonventionen och att prövningen får
skjutas upp bara om det finns särskilda skäl för
detta.
Enligt propositionen är det ett rimligt
förfaringssätt att den berörda gruppen får det skydd
och den trygghet som ett uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd innebär till dess att
utlänningsmyndigheternas arbetsbelastning avtagit
och de har tillräckliga kunskaper om läget i de
fördrivna personernas ursprungsland eller region.
Eventuella asylansökningar bör därefter prövas som
vanliga asylansökningar.
Att enbart ge möjlighet att ansöka om asyl som
flykting enligt 3 kap. 2 § UtlL medför också att
arbetsbelastningen i prövningsärendena begränsas och
ärendena kan hanteras fortare. Den som bedöms ha
behov av ett tillfälligt skydd vid en extraordinär
situation i hemlandet kan enligt propositionen
förväntas vilja återvända när situationen i
hemlandet har blivit någorlunda stabil. När det
gäller flyktingar kan de presumeras skapa sig en
framtid här och bör därför snarast integreras i det
svenska samhället.
Den som har ett uppehållstillstånd, tidsbegränsat
eller permanent, har i dag normalt inte någon
möjlighet att få sin status enligt
uppehållstillståndet ändrad. Att införa en annan
ordning för dem som har uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skulle enligt propositionen kunna
uppfattas som orättvist.
I propositionen anges att UNHCR anfört att
möjligheten att skjuta upp prövningen av
asylansökningar en viss tid är förenlig med
Genèvekonventionen så länge rätten att ansöka om
asyl finns och så länge ansökan prövas senast vid
det tillfälliga skyddets upphörande.
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf40 yrkande
2 avslag på förslaget om att prövningen av en
asylansökan skall kunna skjutas upp om särskilda
skäl föreligger. Ett formligt beslut om uppskjutande
kan enligt motionärerna ses som en suspension av
Genèvekonventionen. Ett uppskjutande kan vidare
medföra rättssäkerhetsrisker och viktig bevisning
kan gå förlorad. Att en uppskjuten prövning inte bör
tillåtas innebär givetvis inte enligt motionärerna
att utredning och prövning måste ske genast.
I motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)
yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om att
asylansökningar skall prövas individuellt på den
enskildes egna meriter och att det bör föreligga
synnerliga skäl för uppskjuten asylprövning. I
motionen anges att inget i EG-direktivet hindrar en
medlemsstat från att omgående pröva asylansökningar.
Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf44
yrkande 3 i denna del att synnerliga skäl för
uppskjutande av en asylansökan skall föreligga och
att särskild hänsyn måste tas om det finns barn med
i bilden.
I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 2 i
denna del begärs ett beslut om att en asylansökan
skall prövas senast inom två år och att även övriga
skyddsskäl då skall prövas.
Även Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) begär i
motion Sf43 yrkande 5 ett tillkännagivande om att
även övriga skyddsskäl skall prövas för den som har
tillfälligt skydd och ansöker om uppehållstillstånd.
I motion Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 3 i denna del begärs att även en ansökan om
uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt samt
av humanitära skäl skall kunna prövas under tiden
med tillfälligt skydd.
Utskottets ställningstagande
Fördrivna personer som flyr sitt hemland i en
massflyktssituation söker inte alltid skydd mot en
förföljelse som är direkt riktad mot dem som
individer. När den akuta situationen i hemlandet som
föranlett skyddsbehovet inte längre föreligger kan
utlänningen därför förutsättas återvända hem.
Enligt direktivet bör det tillfälliga skyddet vara
förenligt med medlemsstaternas internationella
åtaganden vad gäller flyktingar, och bl.a. UNHCR:s
mandat för flyktingar och andra personers behov av
internationellt skydd bör beaktas. Utskottet, som
vid ett par tillfällen informerats om de globala
konsultationerna om internationellt skydd av UNHCR:s
representant för de baltiska och nordiska länderna,
kan konstatera att det på senare år skett en
utveckling när det gäller frågan om tillfälligt
skydd och staternas förpliktelser. I slutsatserna
från ett möte, som hölls år 2001 inom ramen för de
globala konsultationerna med UNHCR och de stater som
tillträtt Genèvekonventionen, framhölls att
tillfälligt skydd är en undantagssituation som är i
enlighet med Genèvekonventionen.
Utskottet anser att den som har tillfälligt skydd
måste kunna ansöka om asyl, flyktingförklaring och
resedokument. Emellertid är det enligt utskottets
mening rimligt att införa en möjlighet att skjuta
upp prövningen av en asylansökan om särskilda skäl
föreligger. Detta främst mot bakgrund av
utlänningsmyndigheternas höga arbetsbelastning under
det inledande skedet av en massflyktssituation men
också för att myndigheterna skall ges tid att skaffa
kunskap om och bedöma situationen i ursprungslandet.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker motionerna Sf40 yrkande 2,
Sf43 yrkandena 3 och 4 samt Sf44 yrkande 3 i denna
del.
Beträffande frågan om även övriga grunder för
uppehållstillstånd skall kunna prövas under tiden
med tillfälligt skydd gör utskottet följande
bedömning. De som bedömts ha behov av ett
tillfälligt skydd vid en extraordinär situation i
hemlandet kan till skillnad från flyktingar
förväntas vilja återvända när situationen i
hemlandet har blivit någorlunda stabil. För att
underlätta ett sådant självmant återvändande bör
resurser i första hand satsas på att hjälpa dem att
återvända till sitt hemland och att bygga upp en
dräglig tillvaro där. Vidare skall också, som
utskottet noterat i föregående avsnitt, den som
efter tiden med tillfälligt skydd anser sig inte
kunna återvända till ursprungslandet eller regionen
kunna ansöka om uppehållstillstånd fullt ut enligt
bestämmelserna i utlänningslagen. Under tiden det
tillfälliga skyddet gäller begränsas också
myndigheternas arbetsbelastning om prövningen enbart
avser ansökan om skydd som flykting, varvid dessa
ärenden kan hanteras fortare.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf42 yrkande 2 i denna del, Sf43 yrkande 5 och Sf44
yrkande 3 i denna del.
Offentligt biträde
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkande om
offentligt biträde.
Jämför reservation nr 10 (v).
Gällande bestämmelser
Om det inte måste antas att behov av biträde saknas
skall offentligt biträde enligt 11 kap. 8 § UtlL
bl.a. förordnas i ärende angående
1. avvisning, dock inte hos polismyndighet, om
inte utlänningen hållits i förvar mer än tre dagar,
2. utvisning när uppehållstillstånd upphört att
gälla,
3. uppehållstillstånd vid s.k. ny ansökan, om
Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i
ärendet om avvisning eller utvisning,
4. verkställighet, om utlänningen hållits i förvar
sedan mer än tre dagar.
Propositionen
I propositionen anges att utlänningsmyndigheterna
förordnar offentliga biträden i enlighet med 11 kap.
8 § UtlL. Detta gäller också i ärenden om
uteslutande från flyktingstatus. Vid utvisning på
grund av brott förordnas offentlig försvarare och i
dessa fall är det domstolarna som förordnar dessa
försvarare. Regeringen gör den bedömningen att
svenska bestämmelser är tillräckliga vad gäller
biträdesförordnande i utlänningsärenden.
Motion
I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 3
begärs ett tillkännagivande om rätt till offentligt
biträde. Motionärerna anser att det är mycket
viktigt att en rätt till offentligt biträde införs
också i ärenden om uteslutande från flyktingstatus.
Vidare bör det vid en utredning om skyddsbehov
finnas möjlighet att få offentligt biträde, även om
en formell fråga om avlägsnande inte tagits upp
ännu.
Utskottets ställningstagande
Offentligt biträde utses regelmässigt i ärende om
avvisning eller utvisning samt i ärende om
verkställighet, om utlänningen hållits i förvar
sedan mer än tre dagar. Utskottet delar regeringens
bedömning att de regler som i dag gäller för
biträdesförordnande i utlänningsärenden är
tillräckliga. Utskottet avstyrker motion Sf40
yrkande 3.
Uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att ett uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd skall kunna ges i högst två år när en
utlänning deltar i ett program för frivilligt
återvändande. Därmed avslås motionsyrkande om
att uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd skall kunna ges i högst ett år.
Riksdagen bör också avslå motionsyrkande om
återvändandeprogram.
Jämför reservationerna nr 11 (v) och 12 (kd).
Gällande bestämmelser
I 2 kap. 4 a § UtlL anges att regeringen får ge ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd för en sammanlagd
tid av högst två år för dem som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i landet. Om ett
program för att förbereda återvändandet har inletts
innan de två åren har gått får uppehållstillståndet
förlängas med högst två år.
Migrationsverket ansvarar för återvändandearbetet
och att särskilda program för frivilligt
återvändande genomförs.
Propositionen
I propositionen föreslås att om en utlänning deltar
i ett program för frivilligt återvändande kan ett
uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd ges med
högst två år. Samtidigt upphävs motsvarande regler
om tidsbegränsat uppehållstillstånd som i dag gäller
enligt utlänningslagen.
Motioner
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf40 yrkande
4 att ett uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd
skall få gälla högst ett år om ett återvändarprogram
har inletts. Fem års sammanlagd tid med tillfälligt
skydd är, särskilt med tanke på barnens situation,
en alltför lång tid enligt motionärerna.
I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om att det är viktigt
att en seriös, generös och tidig information ges om
möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring.
Studier och praktik som underlättar återkomsten till
hemlandet bör uppmuntras, och fokus bör ligga på
sådana kunskaper som kan användas för
återuppbyggande av hemlandet. Återvändandeprogrammet
bör enligt motionärerna formaliseras och förbättras.
Utskottets ställningstagande
Innan ett beslut fattas om att skyddsperioden skall
upphöra måste enligt direktivet rådet bedöma om det
är möjligt för de berörda utlänningarna att tryggt
och varaktigt återvända till hemlandet. Av
direktivet framgår vidare att medlemsstaterna skall
underlätta det frivilliga återvändandet genom att
den berörda personen deltar i ett
återvändandeprogram. Återvändandet skall ske med
respekt för mänsklig värdighet, och den som
återvänder skall ha full kännedom om förhållandena.
Enligt direktivet får därför bl.a. undersökande
resor arrangeras.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på vikten
av att återvändandearbetet sker med tonvikt på
frivillighet och att särskild hänsyn skall tas till
barnens situation. Myndigheternas information till
de berörda om situationen i ursprungslandet eller
regionen är också väsentlig. Utskottet delar
uppfattningen i motion Sf42 att en tidig information
bör ges om möjligheterna till stöd vid frivillig
återvandring och att studier och praktik som
underlättar återkomsten till och återuppbyggnaden av
hemlandet bör uppmuntras. Utskottet finner det dock
inte nödvändigt med ett tillkännagivande om
återvändandeprogrammen. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Sf42 yrkande 6.
För att ett program för frivilligt återvändande
skall kunna genomföras, kan det finnas skäl att
tillfälligtvis förlänga uppehållstillstånden för
personer som deltar i programmet. Utskottet anser
att Migrationsverkets ansvar för att utforma och
tillhandahålla stödprogram för att främja självmant
återvändande skall omfatta även personer med
tillfälligt skydd. Deltar en person i ett program
för frivilligt återvändande bör således ett
uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd enligt
utskottets mening kunna ges fram till återvändandet
eller för en tid av högst två år. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion
Sf40 yrkande 4.
Folkbokföring
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
att en person som beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och
som kan antas komma att vistas här under
kortare tid än tre år som huvudregel inte
skall folkbokföras. Därmed bör riksdagen
avslå motionsyrkanden bl.a. om avslag på
förslaget.
Jämför reservationerna nr 13 (fp), 14 (kd),
15 (v) och 16 (mp).
Gällande bestämmelser
Enligt 3 § folkbokföringslagen (1991:481) skall den
folkbokföras som efter inflyttning kan antas komma
att under sin normala livsföring regelmässigt
tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila
(dygnsvila) i landet under minst ett år. En
utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd
skall enligt 4 § inte folkbokföras om han eller hon
saknar sådant tillstånd, om det inte finns
synnerliga skäl för att han eller hon ändå skall
folkbokföras.
Socialförsäkringslagen (1999:799) delar in
socialförsäkringen i förmåner som grundas på
bosättning i Sverige och förmåner som är beroende av
arbete här i landet. Den som kommer till Sverige
anses bosatt här i socialförsäkringshänseende om det
kan antas att vistelsen kommer att överstiga ett år.
En person som måste ha uppehållstillstånd har rätt
till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner
endast om ett sådant tillstånd beviljas. De
bosättningsbaserade förmånerna betalas inte ut för
tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande (LMA) har lämnats om förmånerna är av
motsvarande karaktär.
Propositionen
I propositionen föreslås att en person som beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och som kan
antas komma att vistas här under kortare tid än tre
år som huvudregel inte skall folkbokföras. Dessa
personer skall inte heller anses bosatta enligt
socialförsäkringslagen under den tid de inte är
folkbokförda. En person som beviljas
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och som
inte är folkbokförd skall ha rätt till insatser
enligt LMA.
I propositionen görs den bedömningen att de
personer som folkbokförs i Sverige under tiden de
har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd bör tas
emot inom ramen för det kommunala
flyktingmottagandet.
I propositionen anförs att det skyddsbehov som
tillgodoses genom att bevilja uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd är, som framgår av begreppet, av
tillfällig natur. Tanken är att de som beviljas
skydd skall återvända hem så snart den akuta
situationen i hemlandet är över och inte stanna
permanent i Sverige. Rimligtvis bör därför inte
heller den berörda gruppen fullt ut omfattas av alla
de sociala rättigheter som normalt tillkommer
personer som bor här. Enligt propositionen måste
dock personer med tillfälligt skyddsbehov ha en
rimlig levnadsnivå. Genom insatser enligt LMA
tillförsäkras de en skälig levnadsstandard.
Motioner
I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 5
begärs avslag på förslaget om att de som beviljats
tillfälligt skydd inte skall folkbokföras om de kan
antas komma att vistats i landet kortare tid än tre
år.
Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 3
ett tillkännagivande om att tre år utan
folkbokföring är en alltför lång tid med begränsade
socialförsäkringsförmåner och sjukvård.
Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) är i motion Sf43
yrkande 6 i denna del kritiska till förslaget om att
den som beviljats tillfälligt skydd skall
folkbokföras först efter tre år. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om att en extensiv tolkning bör
göras i fråga om sociala rättigheter för personer
med tillfälligt skydd.
I motion Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 2 begärs att en person skall kunna bli
folkbokförd efter maximalt två år, om inte ett
återvändandeprogram har inletts.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis peka på att tanken med
det tillfälliga skyddet är att den berörda gruppen
inte kommer att stanna permanent i Sverige utan kan
förväntas återvända hem när den akuta situationen i
hemlandet är över. Oaktat detta måste personer med
tillfälligt skyddsbehov ha skäliga
levnadsförhållanden under tiden i Sverige. Som
framgår av tidigare avsnitt kommer i normalfallet
beslutet om att en massflyktssituation föreligger
inte att gälla i mer än två år. En person som haft
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i två år
och som får ytterligare en förlängning av
uppehållstillståndet, med eller efter tillfälligt
skydd, så att den sammanlagda tiden uppgår till tre
år eller mer skall således folkbokföras när denna
förlängning sker. Utskottet vill även framhålla att
de personer som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd redan från början är informerade
om de villkor som gäller, dvs. under vilka
omständigheter som skyddet ges, tidsperioden, vilka
rättigheter som följer av det beviljade
uppehållstillståndet samt om möjligheten att söka
asyl. Genom att personer med tillfälligt skydd, och
som inte är folkbokförda, omfattas av lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. tillförsäkras de
enligt utskottets uppfattning en skälig levnadsnivå.
Enligt utskottets mening kan det inte krävas att de
fullt ut skall omfattas av alla de sociala
rättigheter som normalt tillkommer personer som bor
här permanent. Utskottet vill i detta sammanhang
uppmärksamma att personer som ges uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd också föreslås beviljas
arbetstillstånd för motsvarande tid, varvid de som
arbetar kommer att vara berättigade till
arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf40 yrkande 5, Sf42 yrkande 3, Sf43 yrkande 6 i
denna del och Sf44 yrkande 2.
Hälso- och sjukvård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om hälso-
och sjukvård för personer med tillfälligt
skydd.
Jämför reservationerna nr 17 (fp, kd, c, mp)
och 18 (v).
Gällande bestämmelser
En kommun har enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen
(2001:453) det yttersta ansvaret för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de
behöver.
Migrationsverket har enligt LMA ett huvudansvar
för mottagandet av asylsökande, för utlänningar som
söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande i
övrigt och för utlänningar som beviljats tillfälligt
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL.
Kommunerna erhåller statlig ersättning enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m. för vissa kostnader som
kommunen haft för dem som omfattas av LMA. En kommun
som lämnat bistånd enligt den lagen har rätt att få
ersättning från staten för det lämnade biståndet och
även för ersättning för bl.a. kostnader avseende
vissa insatser till barn och unga som givits med
stöd av socialtjänstlagen och lagen om vård av unga.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall landstingen
erbjuda en god hälso- och sjukvård för dem som är
bosatta inom landstinget. För dem som inte är
bosatta men vistas inom landstinget skall omedelbar
hälso- och sjukvård ges.
Enligt överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet skall landstingen ge asylsökande
och personer som beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL akut
hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso-
och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå.
Överenskommelsen går, för dem som inte är bosatta i
något landsting, utöver landstingens skyldigheter
enligt hälso- och sjukvårdslagen. I den omfattning
som landstingen ger vård enligt avtalet lämnas
ersättning till landstingen enligt förordningen
(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och
sjukvård till asylsökande. Enligt 2 § i förordningen
lämnas ersättning för personer som fyllt 18 år för
akut vård och vård som inte kan anstå,
mödrahälsovård, förlossningsvård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och
åtgärder enligt smittskyddslagen samt akut tandvård
och tandvård som inte kan anstå. För barn som inte
fyllt 18 år ges ersättning för hälso- och sjukvård
samt tandvård. Utöver schablonersättningen kan
staten lämna en särskild ersättning för vård som
överstiger 50 000 kr för en vårdkontakt.
Enligt Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:4,
Hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar,
kan en definition inte göras av begreppet omedelbar
vård och vård som inte kan anstå som täcker alla
situationer som kan uppkomma. Det är endast den
vårdansvarige läkaren som utifrån förutsättningarna
i det enskilda fallet kan bedöma vilken vård som
skall ges. Vård som inte faller under dessa
kriterier och där en måttlig fördröjning inte medför
allvarliga följder för patienten ersätts inte av
staten.
Migrationsverket kan dessutom, för en utlänning
som har behov av vissa insatser som bedöms
nödvändiga på grund av ett funktionshinder eller hög
ålder, i det enskilda fallet träffa särskilda avtal
med landsting och kommuner om insatser av liknande
natur som de insatser som ges enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS, och socialtjänstlagen
(2001:453). Särskilt bidrag får då lämnas enligt LMA
för de merkostnader som dessa personer på grund av
sin funktionsnedsättning kan åsamkas för att kunna
uppnå en skälig livsföring.
Propositionen
I propositionen anges att en effekt av att en person
inte folkbokförs är att han eller hon inte får
tillgång till sjuk- och hälsovård på samma villkor
som gäller för personer som anses vara bosatta här
enligt folkbokföringslagen. Å andra sidan är det
endast sådan vård som kan skjutas upp som denna
grupp utlänningar inte kommer att erhålla. Vidare
understryks i propositionen att barn som har
tillfälligt skydd under hela sin vistelse här har
tillgång till samma hälso- och sjukvård som i
Sverige bosatta barn.
En person som vistas i ett landsting utan att vara
bosatt där skall få tillgång till omedelbar hälso-
och sjukvård. Begreppet omfattar både
sjukdomsförebyggande åtgärder och den egentliga
sjukvården. I detta ingår enligt propositionen även
psykologisk och psykiatrisk vård till personer som
på grund av exempelvis traumatiska upplevelser och
övergrepp är i behov av omedelbar vård.
I propositionen anges att landstingen ersätts av
staten, huvudsakligen i form av en
schablonersättning, för den vård som ges och att
ersättningen i princip skall täcka all den vård som
den enskilde normalt kan behöva. Regeringen gör den
bedömningen att den statliga ersättningen för hälso-
och sjukvård till asylsökande m.fl. torde täcka de
kostnader som normalt även kan uppkomma i en
massflyktssituation. Vidare gör regeringen den
bedömningen att överenskommelsen mellan staten och
Landstingsförbundet ger utrymme för viss förändring
i de fall då inträffade omständigheter bedöms
påverka parternas förutsättningar att uppfylla
överenskommelsen.
Slutligen anges i propositionen beträffande
kommunens rätt till ersättning för bl.a. kostnader
avseende vissa insatser till barn och unga som
givits med stöd av socialtjänstlagen och lagen om
vård av unga, att förordningen (1990:927) om statlig
ersättning för flyktingmottagande m.m. i dag inte
omfattar rätt till ersättning för insatser som
lämnats till barn som har uppehållstillstånd med
stöd av 2 kap. 4 a § UtlL. Bestämmelsen behöver
därför enligt propositionen förtydligas så att den
också kommer att omfatta personer som beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.
Motioner
I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 6
begärs ett tillkännagivande om att ett avtal mellan
staten och landstingen inte medför en tillräcklig
garanti för att personer som utsatts för tortyr,
våldtäkt eller andra former av fysiskt, psykiskt
eller sexuellt våld tillhandahålls nödvändig
läkarvård eller annan hjälp. Den rättsliga grunden
för vården bör enligt motionärerna
offentligrättsligt regleras.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf41
yrkande 1 förslag om att personer som fått
tillfälligt skydd skall erhålla adekvat hälso- och
sjukvård även om de inte är folkbokförda. Hälso- och
sjukvården har problem med att definiera vad som
skall klassas som akut sjukvård. Exempelvis räknas
inte psykiska besvär enligt motionärerna som akut
sjukvård.
I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om att det tydligt måste
anges under vilka förutsättningar vård skall ges
till asylsökande och personer med tillfälligt skydd,
bl.a. i de fall dessa utsatts för tortyr eller
våldtäkt.
I motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)
yrkandena 6 i denna del och 7 begärs
tillkännagivanden om att under tiden med tillfälligt
skydd bör även vård eller rehabilitering som kan
anstå ges funktionshindrade eller personer med svåra
traumatiska upplevelser eller som utsatts för andra
former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.
Motionärerna anför att barn teoretiskt sett har rätt
till all sjukvård, men i praktiken kan t.ex. ett
handikappat barn utan personnummer ha svårt att få
tillgång till specialistvård. Barn som i en
massflyktssituation kommer till vårt land skall ha
en ovillkorlig rätt till hälso- och sjukvård.
I motionerna Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkande 4 och 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) yrkande 12 begärs tillkännagivanden om att
asylsökande barn eller barn med tillfälligt
uppehållstillstånd skall kunna få terapeutisk vård
oavsett om familjen får stanna eller ej.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inledningsvis konstatera att för dem
som inte är bosatta men vistas inom ett landsting
gäller enligt hälso- och sjukvårdslagen att
omedelbar hälso- och sjukvård skall ges. Därutöver
skall landstingen enligt en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet ge asylsökande och
personer som beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL akut
hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso-
och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå.
Ersättning till landstingen utgår för personer som
fyllt 18 år samt för mödrahälsovård,
förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård
vid abort och vård och åtgärder enligt
smittskyddslagen. För barn som inte fyllt 18 år ges
ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård.
Migrationsverket kan dessutom lämna ersättning
enligt LMA för merkostnader som åsamkats en
utlänning på grund av funktionshinder eller hög
ålder, för att denne skall kunna uppnå en skälig
livsföring.
Som utskottet pekat på i tidigare avsnitt är
tanken med det tillfälliga skyddet att de berörda
personerna kan förväntas återvända hem när den akuta
situationen i hemlandet är över samt att de under
tiden i Sverige måste ges skäliga
levnadsförhållanden. Enligt utskottets mening kan en
heltäckande definition inte göras av begreppet
omedelbar vård och vård som inte kan anstå. I
begreppet hälso- och sjukvård ingår dock även
psykologisk och psykiatrisk vård till personer som
på grund av exempelvis traumatiska upplevelser och
övergrepp är i behov av sådan vård. Det måste vara
den vårdansvarige läkaren som utifrån
förutsättningarna i det enskilda fallet har att
bedöma vilken vård som skall ges. Vid denna
bedömning måste naturligtvis beaktas att den som har
tillfälligt skydd i en massflyktssituation kan komma
att vistas här i landet under längre tid. Enligt
utskottets uppfattning tillförsäkras vuxna personer
med tillfälligt skydd som inte är folkbokförda
skäliga levnadsförhållanden genom att det endast är
sådan vård som kan skjutas upp som inte erhålls. När
det gäller barn med tillfälligt skydd skall de ges
hälso- och sjukvård på samma sätt som barn bosatta i
Sverige.
Utskottet noterar i detta sammanhang att
Migrationsverket nyligen har överlämnat ett förslag
till regeringen om ensamkommande utländska barn.
Förslaget som är framtaget tillsammans med Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet syftar till
att de ensamkommande barnen skall få ett så gott
mottagande som möjligt. Ett antal kommuner som är
beredda att teckna avtal med Migrationsverket om att
ta emot barnen skall ges en schablonersättning, men
med en övre kostnadsgräns. De kommuner som
överstiger kostnadsgränsen kommer att få ersättning
för alla extra utgifter enligt förslaget.
Landstingen, som har ansvar för hälso- och sjukvård
åt barnen enligt samma villkor som för barn bosatta
i Sverige, har också åtagit sig att ha särskild
beredskap för barnpsykiatriska insatser i de
avtalsslutande kommunerna samt genomföra tre extra
hälsoundersökningar av de ensamkommande barnen.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf40 yrkande 6, Sf41 yrkande 1, Sf42 yrkande 5, Sf43
yrkandena 6 i denna del och 7, Sf44 yrkande 4 samt
2002/03:Sf367 yrkande 12.
Barns utbildning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
särskola och gymnasieskola vid tillfälligt
skydd.
Jämför reservationerna nr 19 (c, mp), 20 (v,
mp) och 21 (mp).
Gällande bestämmelser
Av skollagen (1985:1100) 1 kap. 1 § framgår att för
barn och ungdomar anordnar det allmänna utbildning i
form av förskoleklass, grundskola och gymnasieskola
samt vissa motsvarande skolformer, bl.a. särskola,
och att dessa bildar det offentliga skolväsendet.
I 5 kap. 1 § anges att med gymnasieskolan avses
sådan utbildning som är avsedd att påbörjas av
ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller
motsvarande fram till och med det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.
Bestämmelserna om gymnasieskolan gäller endast
ungdomar som är bosatta i landet, om inte regeringen
föreskriver annat.
För asylsökande barn, barn som beviljats
tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
4 a § UtlL och barn som ansökt om uppehållstillstånd
och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas i
Sverige medan ansökan prövas trädde nya regler om
skolgång i kraft den 1 januari 2002. Enligt
förordningen (2001:976) om utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för
asylsökande barn m.fl. skall dessa barn anvisas
plats i förskoleklass och ha rätt att få utbildning
i grundskola och bl.a. obligatorisk särskola på
samma villkor som barn bosatta i Sverige. Rätten att
delta i gymnasieundervisning gäller enligt
förordningen bara för dem som påbörjar sina
gymnasiala studier före 18 års ålder.
I 7 kap. 2 a § specialskoleförordningen (1995:401)
hänvisas till ovanstående förordning när det gäller
mottagande i specialskolan av asylsökande barn.
Ersättning till kommuner för kostnader avseende
utbildning för asylsökande m.fl. barn betalas enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m.
Propositionen
I propositionen anges att barn som beviljats
tillfälligt skydd bör få tillgång till utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma
villkor som gäller för asylsökande barn, dvs. på
samma sätt som nu gäller för barn som beviljas
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt
utlänningslagen.
Motioner
Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 4
ett tillkännagivande om att barn med tillfälligt
skydd inte bara bör utan skall ha samma rätt till
utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
som asylsökande barn.
I motionerna Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)
yrkandena 5 och 6 samt 2002/03:Sf367 av Peter
Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 9-11 begärs
tillkännagivanden om rätt till särskola och
gymnasieskola för asylsökande barn och ungdomar.
Kommunerna skall ha skyldighet att erbjuda
asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det
år de fyller 20 år, på samma sätt som gäller för
ungdomar bosatta i Sverige.
Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 7 ett tillkännagivande om att
förbättra möjligheterna för gömda barn att gå i
skola. Enligt motionärerna tar skolorna inte emot
gömda barn på grund av att de inte får någon
ersättning och att försäkringarna inte täcker dem.
I motion 2002/03:Sf258 av Jan Andersson och Åsa
Torstensson (c) begärs ett tillkännagivande om att
utreda möjligheten till full kompensation för
kommunernas kostnader för asylsökandes barnomsorg
och skolgång.
Utskottets ställningstagande
Genom de nya reglerna om skolgång för asylsökande
barn, barn som beviljats tidsbegränsade
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL och
barn som ansökt om uppehållstillstånd och av
särskilda skäl medgetts rätt att vistas i Sverige
medan ansökan prövas, som trädde i kraft den
1 januari 2002, ges dessa barn rätt att delta i
bl.a. obligatorisk särskola och grundskola på samma
villkor som barn som är bosatta i Sverige. Från den
1 januari 2002 höjdes även den statliga ersättningen
till kommunerna för nämnda barns skolgång.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att
även barn med tillfälligt skydd skall ha denna rätt,
utgår från att regeringen följer frågan om
kostnadsersättningen till kommunerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Sf42 yrkande 4, Sf44 yrkande 5 i denna del,
2002/03:Sf258 och 2002/03:Sf367 yrkande 9.
När det gäller de gömda barnens skolgång har
utskottet tidigare uttalat (se yttr. 2000/01:SfU8y)
att det enligt utskottets mening är givet att barn i
familjer som saknar tillstånd att vistas i Sverige
och som håller sig undan myndigheterna regelmässigt
lever under svåra förhållanden. Utskottet ansåg
därför att det är av stor vikt att olika åtgärder
vidtas liksom att projekt initieras och utvecklas i
syfte att förhindra att barnfamiljer gömmer sig.
Utskottet konstaterade att möjligheten till
utbildning är av stor betydelse även för barn som
inte har rätt att vistas i Sverige. Utskottet var
dock inte berett att förorda att även gruppen gömda
barn skall ges en uttrycklig rätt till utbildning
m.m. Utskottet vidhåller denna inställning och
avstyrker motion 2002/03:Sf367 yrkande 7.
Rätten för asylsökande m.fl. barn att delta i
gymnasieundervisning gäller i dag för dem som
påbörjar sina gymnasiala studier före 18 års ålder.
Ungdomar bosatta i Sverige kan påbörja
gymnasieskolan fram t.o.m. det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. I samband
med införandet av rätten till gymnasieutbildning för
asylsökande m.fl. barn anfördes att barnkonventionen
omfattar barn upp till 18 år, varför det är rimligt
att rätten till gymnasieutbildning för dessa barn
bör gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder
(prop. 2000/01:115, bet. 2001/02:UbU3, rskr.
2001/02:11). Kommunerna har också full frihet att
erbjuda även ungdomar som fyllt 18 år
gymnasieutbildning. Vad gäller yrkanden om rätt för
alla barn som vistas i Sverige till
gymnasieutbildning upp till 20 års ålder ser
utskottet nu ingen anledning att föreslå en ändring
av riksdagens tidigare beslut.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
Sf44 yrkandena 5 i denna del och 6 samt
2002/03:Sf367 yrkandena 10 och 11.
Övriga lagförslag och
kostnadsbedömning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
bl.a. undantag från och återkallelse av
tillfälligt skydd samt familjeåterförening
och arbetstillstånd vid tillfälligt skydd.
Riksdagen bör besluta att de i propositionen
föreslagna lagändringarna skall träda i kraft
den 15 januari 2003.
Propositionen
Personer som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd och som inte är folkbokförda skall
enligt regeringens förslag ha rätt till insatser
enligt LMA. Dessa personer skall inte heller under
denna tid anses bosatta i landet enligt
socialförsäkringslagen.
I propositionen föreslås att personer som har,
eller har rätt till, uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall kunna vägras asyl eller
utvisas på grund av brott på samma grunder som
gäller för flyktingar. Vidare gör regeringen den
bedömningen att utlänningslagens regler om
återkallelse av uppehållstillstånd samt
bestämmelserna om hinder mot verkställighet bör
tillämpas även för personer som beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.
I propositionen föreslås också att den som kan
beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
inte måste ha ordnat uppehållstillståndet före
inresan i Sverige samt att ett uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd skall återkallas om
utlänningen överförts till en annan medlemsstat.
När det gäller familjeåterförening vid tillfälligt
skydd anges i propositionen att EG-direktivets
avgränsning av personkretsen nära ansluter till
bestämmelserna i svensk rätt. Emellertid utgår
familjeåterföreningsreglerna i utlänningslagen från
att referenspersonen i Sverige är bosatt här eller
har beviljats uppehållstillstånd för bosättning. I
en massflyktssituation föreslås att det skall vara
tillräckligt att referenspersonen är berättigad till
uppehållstillstånd i enlighet med EG-direktivet för
att familjåterförening skall kunna ske. För
familjeåterförening vid tillfälligt skydd krävs
vidare att familjegemenskapen har bildats redan i
hemlandet och att splittringen av de personer som
vill återförenas måste ha skett till följd av samma
massflyktssituation i ursprungslandet eller
regionen.
Hänvisningen till utlänningslagen i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor föreslås ändras
till att avse utlänningslagen i dess helhet.
Härigenom kommer bl.a. reglerna om
familjeåterförening att gälla även för homosexuella
sambor.
Den som beviljas uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd skall också enligt propositionen
beviljas arbetstillstånd för motsvarande tid.
I propositionen föreslås att en kommun
inledningsvis skall svara för att den enskilde får
det stöd som bedöms skäligt till dess att
Migrationsverket tar över ansvaret. Verket skall i
en sådan situation ersätta en kommun som lämnat
bistånd enligt LMA. Därutöver skall en kommun få
ersättning från staten för andra kostnader som den
haft och som Migrationsverket normalt skall stå för.
Fördelningsprinciperna enligt EG-direktivet bör leda till att
kostnader som kan uppstå vid en massiv tillströmning
av fördrivna personer fördelas jämnare mellan
medlemsstaterna. Detta ger enligt propositionen stöd
för uppfattningen att den nya regleringen inte
kommer att medföra någon ökad belastning för
Sveriges del jämfört med vad som skulle kunna bli
fallet enligt nuvarande regler.
Förslagen i propositionen innebär att personer med
tillfälligt skydd skall ha möjlighet att söka asyl
under den period de har uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd. Kostnaderna för de personer som
erhåller permanent uppehållstillstånd i Sverige och
därmed folkbokförs kommer att bli högre än för de
personer som omfattas av sociala förmåner och
rättigheter enligt den ordning som gäller för
asylsökande. Enligt propositionen är det dock svårt
att förutsäga hur många personer som i en
massflyktssituation kan antas erhålla permanent
uppehållstillstånd under den tillfälliga
skyddstiden.
Enligt propositionen kan några ökade kostnader för
de allmänna förvaltningsdomstolarna avseende
överprövning av beslut enligt LMA inte antas
uppkomma.
Regeringen bedömer att de statliga kostnaderna för
ersättningar till kommuner som i ett inledande skede
ansvarat för mottagandet inte skall överstiga
motsvarande kostnader som uppkommer om mottagandet
sker i Migrationsverkets regi.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
lagändringar i vad mån de inte tillstyrkts i
tidigare avsnitt.
I propositionen föreslås samtliga lagändringar
träda i kraft den 1 januari 2003. För att ge
erforderlig tid för utfärdande och publicering av
lagändringarna föreslår utskottet att tidpunkten för
ikraftträdandena skjuts fram till den 15 januari
2003.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.
1. Tillfälligt skydd enligt EG-direktivet
(punkt 1)
av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 2 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf43 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringen bör verka för att rådet inför ett beslut
om att en massflyktssituation föreligger beaktar
UNHCR:s synpunkter. Vid olika bedömningar bör rådet
följa UNHCR:s bedömning. Vidare bör tillfälligt
skydd inte bli ett regelmässigt inslag i svensk
flyktingpolitik.
2. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd
(punkt 2)
av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v) och Linnéa
Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår 2 a kap. 3 § i regeringens förslag
till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sf40
yrkande 1 och 2001/02:Sf43 yrkande 2 samt avslår
motion 2001/02:Sf42 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringen bör inte kunna meddela föreskrifter om
att ytterligare kategorier av fördrivna personer
utöver dem som omfattas av rådets beslut skall kunna
ges uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. En
sådan möjlighet skulle medföra ett mycket oklart
rättsläge. Asylsökande som befunnit sig i Sverige
sedan flera år tillbaka och vars ansökan om
uppehållstillstånd ännu inte beviljats kan komma att
drabbas mycket hårt.
3. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd
(punkt 2)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 3 § i regeringens förslag
till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Sf42 yrkande 1 samt avslår motionerna
2001/02:Sf40 yrkande 1 och 2001/02:Sf43 yrkande 2.
Ställningstagande
Ytterligare kategorier av fördrivna personer som
skall kunna omfattas av reglerna om tillfälligt
skydd bör begränsas till personer som vistats i
Sverige i högst sex månader före beslutet om en
massflyktssituation.
4. Tiden med tillfälligt skydd (punkt 3)
av Sven Brus (kd) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf44
yrkande 1 samt avslår motion 2001/02:Sf41 yrkande 2.
Ställningstagande
Tillfälligt skydd bör kunna beviljas i högst två år.
Tre år utan bosättningsbaserade förmåner är en
alltför lång tid. Särskilt ur ett barnperspektiv är
det också viktigt att tiden med tillfälligt skydd
inte är för lång. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet härmed.
5. Tiden med tillfälligt skydd (punkt 3)
av Birgitta Carlsson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf41 yrkande 2 samt avslår motionerna
2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf44
yrkande 1.
Ställningstagande
Barn som vistas i Sverige under lång tid hinner
etablera sig och utveckla ett socialt nätverk som
kan vara smärtsamt att bryta upp från. Barnfamiljer
som getts tillfälligt skydd i Sverige bör därför av
humanitära skäl ges permanent uppehållstillstånd
efter två år. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag i enlighet härmed.
6. Uppskjuta prövning av asylansökan (punkt 4)
av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Mona
Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 5 § andra stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 och 2001/02:Sf44
yrkande 3 i denna del samt avslår motion
2001/02:Sf40 yrkande 2.
Ställningstagande
Asylansökningar skall prövas individuellt på den
enskildes egna meriter. En medlemsstat kan omgående
pröva asylansökningar från personer med tillfälligt
skydd utan hinder av EG-direktivet. En asylansökan
bör kunna skjutas upp endast om det föreligger
synnerliga skäl härför. Särskilda hänsyn måste tas
om barn är berörda.
7. Uppskjuta prövning av asylansökan (punkt 4)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår 2 a kap. 5 § andra stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529). Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 och
2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.
Ställningstagande
Det skall inte vara möjligt att skjuta upp en
asylansökan under tid med tillfälligt skydd. Ett
formligt beslut om uppskjutande kan ses som en
suspension av Genèvekonventionen. Ett uppskjutande
kan vidare medföra rättssäkerhetsrisker och viktig
bevisning kan gå förlorad. Att en uppskjuten
prövning inte bör tillåtas innebär givetvis inte att
utredning och prövning måste ske genast.
8. Prövning av övriga skäl för
uppehållstillstånd (punkt 5)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp) och Linnéa
Darell (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf43
yrkande 5 samt avslår motion 2001/02:Sf44 yrkande 3
i denna del.
Ställningstagande
Den som har tillfälligt skydd och som ansöker om
uppehållstillstånd bör utöver rätten att få prövat
om han eller hon är flykting också kunna få så
kallade övriga skyddsgrunder prövade. Regeringen bör
återkomma med förslag i enlighet härmed.
9. Prövning av övriga skäl för
uppehållstillstånd (punkt 5)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del samt avslår
motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och
2001/02:Sf43 yrkande 5.
Ställningstagande
Den som har tillfälligt skydd bör kunna ansöka om
uppehållstillstånd som så kallad skyddsbehövande i
övrigt samt av humanitära skäl.
10.Offentligt biträde (punkt 6)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 3.
Ställningstagande
Det bör finnas möjlighet att få offentligt biträde
vid en utredning om skyddsbehov även om en formell
fråga om avlägsnande inte tagits upp. Det är vidare
mycket viktigt att en rätt till offentligt biträde
införs också i ärenden om uteslutande från
flyktingstatus.
11.Uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd
(punkt 7)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar 2 a kap. 6 § andra stycket i
regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) med den ändringen i
första meningen att ordet "två" byts mot ordet
"ett". Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sf40
yrkande 4.
Ställningstagande
Ett uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd bör
kunna ges under högst ett år om ett
återvändarprogram har inletts. Fem års sammanlagd
tid med tillfälligt skydd är en alltför lång tid,
särskilt med tanke på barnens situation.
12.Återvändandeprogram (punkt 8)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf42 yrkande 6.
Ställningstagande
Det är viktigt att en seriös, generös och tidig
information ges om möjligheterna till stöd vid
frivillig återvandring. Studier och praktik som
underlättar återkomsten till hemlandet bör
uppmuntras, och fokus bör ligga på sådana kunskaper
som kan användas för återuppbyggande av hemlandet.
Återvändandeprogrammen bör formaliseras och
förbättras.
13.Folkbokföring (punkt 9)
av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till den 15 januari 2003 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförts i
reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del samt avslår
motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf42
yrkande 3 och 2001/02:Sf44 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi är kritiska till regeringens förslag om att
undanta den som beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd från att folkbokföras under den
maximala period om tre år som det tillfälliga
skyddet föreslås gälla. Vid en extrem situation kan
det emellertid bli svårt att erbjuda ett mycket
stort antal människor de bosättningsbaserade
socialförsäkringsförmåner som folkbokföring medför.
Vid bedömningen av om en person med tillfälligt
skydd har rätt exempelvis till en förmån eller till
vård bör en extensiv tolkning göras. Det vore
inhumant att inte erbjuda t.ex. en funktionshindrad
eller en person med svåra traumatiska upplevelser
bakom sig den vård eller den hjälp personen är i
behov av.
14.Folkbokföring (punkt 9)
av Sven Brus (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till den 15 januari 2003 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf42 yrkande 3 samt avslår motionerna
2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkande 6 i
denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 2.
Ställningstagande
Förslaget om att den som beviljats tillfälligt skydd
skall folkbokföras först efter tre år ger en alltför
lång tid med begränsade socialförsäkringsförmåner
och sjukvård. Folkbokföring skall därför ske efter
två år, om inte ett återvändandeprogram har inletts.
Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet
härmed.
15.Folkbokföring (punkt 9)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481). Därmed
bifaller riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 5
samt avslår motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 3,
2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del och 2001/02:Sf44
yrkande 2.
Ställningstagande
Regeringen föreslår att folkbokföringslagen ändras
så att den som beviljats tillfälligt skydd och som
kan antas komma att vistas i landet kortare tid än
tre år inte skall folkbokföras. Några särregler bör
inte införas i dessa fall varför propositionen bör
avslås i denna del.
16.Folkbokföring (punkt 9)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den
ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
till den 15 januari 2003 och tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Sf44 yrkande 2 samt avslår motionerna
2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf42 yrkande 3 och
2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del.
Ställningstagande
En person som getts tillfälligt skydd bör kunna bli
folkbokförd efter maximalt två år, om inte ett
återvändandeprogram har inletts.
17.Hälso- och sjukvård (punkt 10)
av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell
(fp), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförts i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 1,
2001/02:Sf42 yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i
denna del och 7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 och
2002/03:Sf367 yrkande 12 samt avslår motion
2001/02:Sf40 yrkande 6.
Ställningstagande
Personer som fått tillfälligt skydd bör ges adekvat
hälso- och sjukvård även om de inte är folkbokförda.
Hälso- och sjukvården har problem med att definiera
vad som skall klassas som akut sjukvård. Det bör
därför tydligt anges under vilka förutsättningar
vård skall ges till asylsökande och personer med
tillfälligt skydd. Under tiden med tillfälligt skydd
bör även vård eller rehabilitering som kan anstå ges
åt funktionshindrade eller personer med svåra
traumatiska upplevelser eller personer som utsatts
för andra former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt
våld.
Barn som i en massflyktssituation kommer till vårt
land skall ha en ovillkorlig rätt till hälso- och
sjukvård. Exempelvis kan ett handikappat barn utan
personnummer ha svårt att få tillgång till
specialistvård. Barn med tillfälliga
uppehållstillstånd måste också kunna få terapeutisk
vård oavsett om de får stanna eller ej.
18.Hälso- och sjukvård (punkt 10)
av Ulla Hoffmann (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 1, 2001/02:Sf42
yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i denna del och
7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 och 2002/03:Sf367 yrkande
12.
Ställningstagande
Den rättsliga grunden för rätt till vård för
asylsökande personer och personer som getts
tillfälligt skydd bör offentligrättsligt regleras.
Ett avtal mellan staten och landstingen medför inte
en tillräcklig garanti för att personer som utsatts
för tortyr, våldtäkt eller andra former av fysiskt,
psykiskt eller sexuellt våld tillhandahålls
nödvändig läkarvård eller annan hjälp.
19.Barns utbildning (punkt 11)
av Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sf44 yrkande 5 i denna
del och 2002/03:Sf367 yrkande 9 samt avslår
motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 4 och 2002/03:Sf258.
Ställningstagande
Asylsökande barns och ungdomars rätt till särskola
bör direkt framgå av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. För asylsökande som behöver gå i
särskola skall det vara en rättighet på samma sätt
som för barn bosatta i Sverige.
20.Gömda barns skolgång (punkt 12)
av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf367 yrkande 7.
Ställningstagande
Möjligheterna att förbättra gömda barns skolgång bör
ses över. Skolorna tar inte emot gömda barn på grund
av att skolorna inte ersätts och för att
försäkringarna inte täcker dessa barn.
21.Gymnasieskola (punkt 13)
av Mona Jönsson (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Sf44 yrkandena 5 i
denna del och 6 och 2002/03:Sf367 yrkandena 10 och
11.
Ställningstagande
Kommunerna skall vara skyldiga att erbjuda
asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det
år de fyller 20 år. Asylsökande ungdomars rätt till
gymnasieskola bör vidare direkt framgå av lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:185 Uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd vid massflykt har regeringen
(Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella
sambor,
3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
4. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande
av asylsökande m.fl.,
5. lag om ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799).
Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till
betänkandet.
Följdmotioner
2001/02:Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
1. Riksdagen avslår den föreslagna bestämmelsen 2 a
kap. 3 § i utlänningslagen.
2. Riksdagen avslår den föreslagna bestämmelsen 2 a
kap. 5 § andra stycket i utlänningslagen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om rätt till
offentligt biträde.
4. Riksdagen beslutar en ändring i regeringens
förslag såvitt avser 2 a kap. 6 § utlänningslagen
att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får
förlängas med högst ett år om ett återvändarprogram
inletts.
5. Riksdagen avslår den föreslagna ändringen i
folkbokföringslagen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om nödvändigheten
av offentligrättslig reglering som grund för rätten
till vård för dem som avses med den föreslagna
lagstiftningen.
2001/02:Sf41 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag som innebär att människor som erhållit
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid
massflykt erhåller adekvat hälso- och sjukvård även
om de inte är folkbokförda i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att familjer med
barn efter två års vistelsetid i Sverige bör erhålla
permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.
2001/02:Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föreskrifterna
för att ytterligare kategorier av fördrivna personer
skall omfattas av massflyktsdirektivet skall
begränsas till att endast gälla dem som vistats i
Sverige i högst sex månader innan utfärdandet.
2. Riksdagen beslutar att uppehållstillståndet med
tillfälligt skydd endast skall kunna beviljas i
högst två år, i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om folkbokföring.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att barn som
beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
skall ha samma rätt som asylsökande barn till
utbildning, förskoleverksamhet samt skolbarnsomsorg.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hälso- och sjukvård
för asylsökande samt personer som ges tillfälligt
skydd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
återvändandeprogrammet.
2001/02:Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bedömning av
massflyktssituationer.
2. Riksdagen avslår den del i regeringens
proposition som ger regeringen möjlighet att meddela
föreskrifter om att ytterligare kategorier av
fördrivna personer än de som rådets beslut omfattar
får ges tillfälligt uppehållstillstånd.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att asylsökningar
skall prövas individuellt för den enskilde på hans
eller hennes egna meriter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om synnerliga skäl som
grund för uppskjuten asylprövning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den som har
tillfälligt skydd och ansöker om uppehållstillstånd
på grund av skyddsbehov enligt 3 kap. 3 §
utlänningslagen skall få sin ansökan prövad på samma
villkor som den som ansöker om asyl.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sociala rättigheter
för de personer som beviljats uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barn och sociala
rättigheter.
2001/02:Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):
1. Riksdagen avslår förslaget om max tre år.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om max två år.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till ändring av regeringens förslag såvitt
avser 2 a kap. 5 § utlänningslagen av följande
innebörd: En person som ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd har rätt att få prövat om han
eller hon är flykting enligt samtliga asylskäl. Den
prövningen får skjutas upp bara om det finns
synnerliga skäl för detta.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om rätt till
terapeutisk vård.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om att rätt till
särskola och gymnasieskola införs i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att kommunerna har skyldighet att erbjuda
asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det
år de fyller 20 år.
Motioner från allmänna motionstiden
2002/03:Sf258 av Jan Andersson och Åsa Torstensson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kostnadskompensation för
asylsökandes barnomsorg och skolgång.
2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbättra
möjligheterna för gömda barns skolgång.
9. Riksdagen begär att regeringen beviljar vad i
motionen anförs om att det är en rättighet för de
asylsökande barn som behöver det att få gå i
särskola.
10. Riksdagen begär att regeringen beviljar vad i
motionen anförs om att asylsökande ungdomar i
Sverige skall ha rätt till samma
gymnasieundervisning såsom andra ungdomar bosatta i
Sverige.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring så att ungdomar upp till 20 år
har rätt till undervisning på gymnasienivå.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att asylsökande barn
har rätt till terapeutisk vård oavsett om de får
uppehållstillstånd eller ej.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag