Lagutskottets betänkande
2002/03:LU19

Ny sambolag


Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens
proposition 2002/03:80 Ny sambolag och nio motioner,
av   vilka   två   har   väckts  med  anledning   av
propositionen och sju har  väckts under den allmänna
motionstiden år 2002.
I propositionen föreslår regeringen en ny sambolag
som   skall   gälla  för  både  heterosexuella   och
homosexuella samboförhållanden.  Många  av den gamla
sambolagstiftningens regler förs över till  den  nya
sambolagen   men  en  del  nyheter  föreslås.  Bland
nyheterna  kan  nämnas  att  en  allmänt  tillämplig
definition av  sambor införs och att bestämmelsen om
när ett samboförhållande  upphör görs tydligare. Det
blir möjligt för samborna att  ingå s.k. föravtal om
bodelning. Vidare införs tidsfrister för att påkalla
bodelning  eller  begära  ett  övertagande   av  den
gemensamma  bostaden.  Liksom  i äktenskap skall  en
viss    redovisningsskyldighet    hindra    illojala
förfaranden.
I   propositionen   föreslås   också   att   lagen
(1993:737)  om  bostadsbidrag skall vara könsneutral
samt tillämplig på  sambor.  I övrigt föreslås vissa
konsekvensändringar i annan lagstiftning.
Lagändringarna föreslås träda  i  kraft den 1 juli
2003.
Motionsyrkandena   rör,  förutom  de  frågor   som
behandlats  i propositionen,   frågan  om  en  nedre
åldersgräns för sambor.
Utskottet  föreslår   att  riksdagen  antar  de  i
propositionen  framlagda  lagförslagen.  Med  bifall
till  sex  motionsyrkanden  förordar  utskottet  ett
tillkännagivande  om  lagstiftningsåtgärder  som  en
följd av den föreslagna  sambolagens  definition  av
sambor. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns tre reservationer.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Upphävande av sambolagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:L316 yrkande 3.

2. Förutsättningar för sambolagens
tillämpning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L18 yrkande
1 och 2002/03:L227.
Reservation 1 (m, fp, kd)

3. Nedre åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2002/03:L17 yrkande 2.
Reservation 2 (kd)

4. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till
1. sambolag,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4.  lag  om ändring lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,
5.  lag  om  ändring  i  fastighetsbildningslagen
(1970:988),
6. lag om  ändring i lagen (1981:131) om kallelse
på okända borgenärer,
7.  lag  om  ändring   i   lagen   (1990:272)  om
internationella frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
9.   lag   om  ändring  i  lagen  (1993:737)   om
bostadsbidrag.
Därmed bifaller  riksdagen proposition 2002/03:80
samt avslår motionerna  2002/03:L249  yrkande  6,
2002/03:L254     yrkande     5,     2002/03:L275,
2002/03:L292 yrkande 4 och 2002/03:L325.


5. Ytterligare lagändringar

Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad utskottet anfört.
Därmed    bifaller    riksdagen   delvis   motion
2002/03:L18 yrkandena 4-9.

6. Bostad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 3.

7. Samboegendom

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 2.
Reservation 3 (m, fp, kd)

8. Information

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:L17 yrkande 1
och 2002/03:L18 yrkande 10.

Stockholm den 20 maj 2003

På lagutskottets vägnar


Inger René


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Inger
René  (m),  Raimo  Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp),
Christina Nenes (s),  Yvonne  Andersson  (kd), Tasso
Stafilidis  (v),  Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg
(m), Rezene Tesfazion  (s),  Martin Andreasson (fp),
Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik  von  Sydow  (m),
Niclas  Lindberg  (s),  Johan  Löfstrand  (s), Peter
Jonsson  (s),  Johan  Linander  (c)  och Jan Emanuel
Johansson (s).

2002/03

LU19


Redogörelse för ärendet



Bakgrund


Den nuvarande sambolagstiftningen går  tillbaka till
början av 1970-talet. Familjelagssakkunniga föreslog
år  1972  (SOU  1972:41)  en särskild lag om  ogifta
sammanboendes gemensamma bostad,  som trädde i kraft
den 1 januari 1974 (prop. 1974:32, LU20, rskr. 256).
Genom lagen blev det möjligt för den  ena parten att
vid  upplösning  av sammanlevnaden mot lösen  överta
den gemensamma bostaden  efter  en behovsprövning om
det rörde sig om en hyres- eller bostadsrätt.

Riksdagen beslutade våren 1987 om införandet av en
mer omfattande reglering genom lagen  (1987:232)  om
sambors  gemensamma  hem  (sambolagen).  Lagen,  som
trädde  i kraft den 1 januari 1988, är tillämplig på
samboförhållanden   där   en   ogift   kvinna  lever
tillsammans  under  äktenskapsliknande  förhållanden
med  en  ogift man. När ett samboförhållande  upphör
får samborna en giftorättsliknande rätt till delning
av sådan egendom  i  det  gemensamma  hemmet som har
skaffats för gemensamt bruk. Huvudregeln  är  alltså
att  värdet  av  den gemensamma bostaden och bohaget
skall delas lika mellan  de tidigare samborna. Denna
huvudregel  kan  man  göra  avsteg   ifrån   om   en
likadelning  skulle  framstå som oskälig. För sambor
som   vill   hålla   sina  ekonomiska   förhållanden
åtskilda, finns en möjlighet  att  avtala att lagens
delningsregler    inte    skall    gälla   i   deras
samboförhållande.
När  ett  samboförhållande  upphör genom  den  ena
sambons  död  finns i sambolagen  en  kompletterande
bodelningsregel.  Enligt  denna  bestämmelse har den
efterlevande alltid rätt att som sin  andel få ut så
mycket  av den behållna egendomen efter  avdrag  för
skulder att  det  motsvarar värdet av två basbelopp,
dock endast i den mån egendomen räcker till.
I åtskilliga andra  lagar  finns regler som knyter
an  till  sambobegreppet i sambolagen  och  som  ger
sambor i princip  samma rättigheter och skyldigheter
som äkta makar.
Genom lagen (1987:813) om homosexuella sambor, som
också  trädde  i  kraft  den  1  januari  1988,  har
bestämmelserna i sambolagen  och  vissa  andra lagar
gjorts tillämpliga också i fall då två personer  bor
tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Ärendet och dess beredning


I samband med att lagutskottet våren 1992 behandlade
motionsyrkanden   om  sambolagstiftningen  från  den
allmänna  motionstiden  år  1991  konstaterades  att
reglerna hade  tillämpats  i  något  mer än fyra år.
Utskottet   ansåg   det,  sett  från  mera  allmänna
utgångspunkter,   angeläget    att   effekterna   av
lagstiftningen systematiskt utvärderas och följs upp
från statsmakternas sida. Riksdagen följde utskottet
och   begärde   genom   ett   tillkännagivande    en
utvärdering  av sambolagen (bet. 1991/92:LU32, rskr.
236).

Som ett första led i den begärda utvärderingen gav
Justitiedepartementet i uppdrag åt Statskontoret att
ta  fram  underlag   för   att   belysa   ett  antal
frågeställningar.   Statskontoret  redovisade   sitt
uppdrag  i  rapporten Sambolagen  -  en  utvärdering
(Statskontoret 1993:24).
Med   anledning    av   två   motioner   om   s.k.
hushållsgemenskap  begärde   riksdagen   genom   ett
tillkännagivande  år 1994 att det skulle utredas hur
tryggheten  kan  ökas   för   människor   som  delar
hushållsgemenskap  på  andra grunder än äktenskapets
(bet.  1993/94:LU28,  rskr.   414).  Vidare  begärde
riksdagen  år 1996 att en översyn  skulle  göras  av
kretsen       bostadsbidragsberättigade        (bet.
1995/96:BoU11, rskr. 229).

Regeringen  uppdrog  år  1997  åt  en parlamentarisk
kommitté,    Samboendekommittén,    att    utvärdera
sambolagen.   Kommittén   skulle  även  överväga  om
skillnaderna   i  den  rättsliga   behandlingen   av
homosexuella  sambor   jämfört   med  heterosexuella
sambor är motiverad och klarlägga om det finns behov
av   ett   utvidgat   skydd  vid  andra  former   av
hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i
lag.  I den senare delen  av  uppdraget  ingick  att
särskilt         överväga         kretsen         av
bostadsbidragsberättigade (dir. 1997:75).

År   1999   överlämnade   Samboendekommittén  sitt
betänkande   Nya  samboregler  (SOU   1999:104).   I
betänkandet föreslog  kommittén  att  en  och  samma
sambolag  skall  vara  direkt  tillämplig  på sambor
oavsett   kön.   För  att  lagen  skall  bli  direkt
tillämplig även på  sambor  av samma kön och för att
lagtexten    skall    bli    mer   informativ    och
lättförståelig,  föreslogs  en  ny   definition   av
begreppet  sambor.  Vidare föreslog kommittén regler
om när ett samboförhållande  skall  anses ha upphört
samt  att alla slags motordrivna fortskaffningsmedel
som inte  används  huvudsakligen  för fritidsändamål
skall  omfattas av lagen. Samborna skall  inför  ett
omedelbart       förestående      upphörande      av
samboförhållandet  ha  möjlighet  att  avtala om den
kommande  bodelningen och annat som har samband  med
denna. Kommittén ville också införa en tidsfrist för
när ansökan  om  bodelning senast skall ske när båda
parterna  är  i  livet.   För  att  säkerställa  att
samborättsgodset - eller värdet  av  sådan egendom -
förvaltas på bästa sätt, föreslogs en bestämmelse om
redovisningsplikt.

I   propositionen  behandlar  regeringen  kommitténs
förslag.  Regeringens  förslag  finns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.

Med  anledning  av  propositionen har  två  motioner
innehållande   tolv   yrkanden   väckts.   I   detta
sammanhang    behandlar    utskottet     även    sju
motionsyrkanden  från  den allmänna motionstiden  år
2002. Förutom de frågor  som tas upp i propositionen
rör   ett   motionsyrkande  frågan   om   en   nedre
åldersgräns  för   sambor.  Förslagen  i  motionerna
återges i bilaga 1.


Propositionens huvudsakliga innehåll


Regeringen  föreslår  i  propositionen  en  helt  ny
sambolag som skall gälla för både heterosexuella och
homosexuella samboförhållanden. Flera bestämmelser i
den   nu   gällande   sambolagstiftningen   överförs
oförändrade  till den nya sambolagen. En del nyheter
föreslås  dock.  Begreppet  sambor  ges  en  allmänt
tillämplig  och klarare definition. När det i en lag
eller  annan  författning   talas  om  sambor  eller
personer      som     bor     tillsammans      under
äktenskapsliknande   förhållanden   eller   liknande
uttryck används, avses därmed också sambor av  samma
kön.   Vidare   klargörs   i   lagtexten   när   ett
samboförhållande  upphör.  Samborna  föreslås  kunna
avtala om att bodelning inte skall ske samt att viss
egendom  inte  skall  ingå  i bodelningen. Inför ett
omedelbart  upphörande av ett  samboförhållande  får
samborna avtala  genom  ett föravtal om den kommande
bodelningen eller annat som  hör  samman  med denna.
Avtalet  måste  vara skriftligt och undertecknat  av
samborna. Om ett  villkor är oskäligt får det jämkas
eller lämnas utan avseende  vid  bodelningen. Vidare
införs en tidsfrist för när en begäran  om bodelning
senast skall ske när båda samborna är i livet.  Även
en  frist för en efterlevande sambo som flyttat från
bostaden införs. För att stärka skyddet mot illojala
förfaranden   och   säkerställa  att  samboegendomen
förvaltas på bästa sätt,  föreslås en bestämmelse om
redovisningsplikt.

Regeringen  föreslår  också  i  propositionen  att
lagen   (1993:737)  om  bostadsbidrag   skall   vara
könsneutral samt tillämplig på sambor.
I  övrigt  föreslås  vissa  konsekvensändringar  i
annan lagstiftning.
Lagändringarna  föreslås  träda i kraft den 1 juli
2003.

Utskottets överväganden



Upphävande av sambolagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett motionsyrkande  om
upphävande av sambolagen.
Propositionen

Regeringen     anför     i     propositionen     att
sambolagstiftningen  tar  sin  utgångspunkt   i  det
förhållandet  att det genom ett samliv med gemensamt
hushåll och uppbyggandet  av  ett gemensamt hem sker
en faktisk sammanflätning av sambornas  ekonomi. Det
konstateras  att  avtal  förekommer  i mycket  liten
utsträckning   i  samboförhållanden  samt   att   de
allmänna civilrättsliga  reglerna  sällan  anses  ge
tillräcklig   vägledning   ifall   samboförhållandet
upplöses. Ofta blir parterna först vid  upplösningen
medvetna    om   behovet   av   att   reglera   sina
mellanhavanden.  Huvudsyftet med sambolagstiftningen
är  därför  att  bereda   den   svagare  parten  ett
minimiskydd   vid   samboförhållandets   upplösning.
Således  är  det, enligt  regeringen,  de  praktiska
skälen  för  en  reglering  och  skyddsaspekten  som
ligger till grund för sambolagstiftningen.

Motionen

Yvonne Andersson  m.fl. (kd) begär i motion L316 att
regeringen tillsätter  en  utredning med uppgift att
se  över  frågan  om ett upphävande  av  sambolagen.
Motionärerna  anser   att  sambolagen  bör  upphävas
eftersom den innebär ett  påtvingat avtal med en rad
negativa konsekvenser. Den svagare partens intressen
tillgodoses långt ifrån alltid.  En  starkare  part,
som  känner  till  sambolagens effekter, kan däremot
genom avtal säkra och  till  och  med tillskansa sig
förmåner  inför  en  eventuell  kommande  bodelning.
Eftersom okunskapen om lagen är stor  ger sambolagen
enligt motionärernas uppfattning endast ett skenbart
skydd åt människor (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Sambolagen  har  gällt i drygt femton år  och  synes
enligt  utskottets  uppfattning  väl  uppfylla  sitt
övergripande     syfte    som    skyddslagstiftning.
Utskottets mening  är  också att lagen har ett brett
stöd bland allmänheten genom  att  bidra till en mer
rättvis  uppdelning  av  bostad  och bohag  när  ett
samboförhållande upplöses.

Med  det anförda avstyrker utskottet  bifall  till
motion L316 yrkande 3.

Förutsättningar för sambolagens
tillämpning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett  motionsyrkande om
krav på en utredning av frågan  om införandet
av  ett  anmälningsförfarande  i  sambolagen.
Vidare bör riksdagen avslå ett motionsyrkande
om  att  sambolagstiftningen skall ändras  så
att den skall gälla endast efter avtal mellan
de sammanboende. Jämför reservation 1 (m, fp,
kd).

Propositionen

Regeringen  anser  i  propositionen  att  det även i
fortsättningen  bör  vara  de faktiska förhållandena
som   i   princip   avgör  om  ett  samboförhållande
uppkommer eller inte.  För  att parterna skall anses
vara sambor enligt lagen skall  de  stadigvarande bo
tillsammans,  dvs. sammanboendet skall  ha  en  viss
varaktighet eller  åtminstone vara tänkt att ha det.
Vidare bör det vara  fråga  om  ett  parförhållande,
vilket innebär en förbindelse i vilken det som regel
ingår  sexuellt  samliv. Parterna bör också  ha  ett
gemensamt hushåll  på  så  sätt  att de samarbetar i
vardagliga  göromål  samt  har  ett  visst  mått  av
ekonomisk gemenskap eller i vart fall ett ekonomiskt
samarbete.

Risken  med  en  registrering  av  samlevnaden  är
enligt  regeringen  att  den skyddslagstiftning  som
sambolagen  utgör  skulle  gå  förlorad.  Regeringen
anför att det ju kan antas att  de  som  är  i  bäst
behov av det skydd lagen ger inte skulle vara de som
registrerade samboförhållandet. Det skulle också  ge
intryck av att ett samboförhållande är att likställa
med ett äktenskap fast av lägre dignitet.

Motionerna

I  motion  L18  begär  Jan  Ertsborn  m.fl. (fp) att
regeringen   skall   tillsätta   en   utredning   om
införandet av ett anmälningsförfarande i sambolagen.
Motionärerna anser att det kan ifrågasättas  om  den
föreslagna  konstruktionen är bästa sättet att värna
om den svagare  parten.  Det  är vidare principiellt
tveksamt  om en tämligen omfattande  familjerättslig
lagstiftning  blir  tillämplig  på  par  utan att de
själva har avsett detta eller ens känner till  detta
i   förväg.   En   närmare   prövning   av  hur  ett
anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka
för- och nackdelar som skulle vara förenade  med  en
sådan  förändring  bör  därför  enligt  motionärerna
göras (yrkande 1).

Inger René m.fl. (m) begär i motion L227 att lagen
om  sambors gemensamma hem och lagen om homosexuella
sambor  ändras  så  att lagarna blir gällande endast
efter avtal mellan de sammanboende.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar  regeringens   uppfattning  att  de
faktiska förhållandena skall vara  avgörande  för om
lagen  skall  tillämpas, och avstyrker därför bifall
till motionerna L18 yrkande 1 och L227.


Nedre åldersgräns


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  ett motionsyrkande om en
nedre     åldersgräns     för     sambolagens
tillämplighet. Jämför reservation 2 (kd).

Bakgrund

Myndighetsåldern  var under  lång  tid  21  år.  Den
sänktes första gången  år  1969 till 20 år och sedan
andra   gången  den  1  juli  1974   till   18   år.
Lagändringarna   innebar   även  på  annat  sätt  en
successiv   utvidgning  av  behörigheten   för   den
omyndige.  Genom   1969   års   reform   infördes  i
föräldrabalken  (FB) en del nya regler om en  vidgad
behörighet för underårig  att  ingå  rättshandlingar
(NJA  II  1969  s.  568).  Redan  tidigare  hade  en
underårig  som  fyllt  18 år rätt att ta anställning
eller   annat  arbete.  I  anslutning   till   denna
bestämmanderätt   i   fråga   om  arbete  ökades  nu
möjligheterna  för den som fyllt  18  år  att  fritt
välja mellan förvärvsarbete  och  studier  genom  en
rätt  att  utan förmyndares samtycke ta statligt lån
för utbildning.  Vidare fick den unge rätt att också
ta   statligt   lån  till   bosättning.   Den   fria
bestämmanderätten  i  frågor  om  förvärvsarbete och
studier ansågs i sin tur förutsätta  frihet  för den
unge att själv bestämma vistelseort. Därför infördes
nya  bestämmelser  i  FB  om  rätt för underårig som
fyllt 18 år att själv hyra bostad.  För en underårig
som på så sätt skapade ett eget hushåll föreföll det
vidare naturligt att han också skulle  ha frihet att
företa  sådana  rättshandlingar som har samband  med
den  dagliga hushållningen.  Sådan  behörighet  hade
redan den som var gift. När myndighetsåldern år 1974
sänktes  till  18  år blev särreglerna om bostad och
lån  överflödiga  och  upphävdes.  Däremot  kvarstår
bestämmelsen (7 kap.  2  a  § FB) om rättshandlingar
för den dagliga hushållningen  eller  uppfostran  av
barn som tillhör hushållet, eftersom pargrafen avser
även den som ej fyllt 18 år.

Frågan  om  en nedre åldersgräns för sambor berörs
inte i propositionen.

Motionen

Yvonne Andersson  m.fl. (kd) efterlyser i motion L17
en utredning om förhållandet  att  sambolagen saknar
en  nedre  åldersgräns  för sambor. Sambolagen,  som
gäller  även för ungdomar  under  18  år,   riskerar
enligt motionärerna  att  legitimera en form av dolt
barnäktenskap   eftersom   den   saknar   en   sådan
åldersgräns.   Till   detta   kommer    frågan    om
föräldraansvaret.  Frågeställningen om föräldrar har
ansvaret  för  en  underårig   som   lever   i   ett
samboförhållande  är  så  komplicerad  att  den  bör
utredas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Den nu gällande sambolagstiftningen innebär att även
unga personer kan anses vara sambor. Inte heller den
nu  föreslagna sambolagen utesluter detta. Utskottet
kan dock  konstatera  att, precis som i övriga fall,
paret dock måste uppfylla  vissa förutsättningar för
att   anses  som  sambor.  Enligt   den   föreslagna
definitionen  skall  det  vara fråga om två personer
som    stadigvarande   bor   tillsammans    i    ett
parförhållande   och   har  gemensamt  hushåll.  Ett
"parförhållande" förutsätter  normalt  ett  sexuellt
samliv. Utskottet menar att detta får anses utesluta
personer  som  inte fyllt 15 år. Det ligger också  i
definitionen att  personerna skall ha ett ekonomiskt
samarbete. Som framgår  ovan  råder  inte den som är
omyndig  över  sin  egendom  utan företräds  av  sin
förmyndare. Bara sådan egendom  som den som fyllt 16
år  förvärvat genom eget arbete får  denne  bestämma
om.

Med  stigande  ålder  får även ungdomar ett friare
handlingsutrymme. Även om det är vårdnadshavaren som
har  den  juridiska rätten  att  bestämma  i  sådana
frågor som  rör  barnets  person,  så  kan  det både
rättsligt och i praktiken bli svårt att hindra  unga
att  flytta hemifrån. En annan sak är att ekonomiska
omständigheter kan utgöra ett hinder för de unga att
flytta  ihop.  Utskottet  kan  för  sin  del inte se
varför  inte sambolagens bestämmelser, som  är  till
för  att  skydda   en   svagare  part,  skulle  vara
tillämpliga på par som är  att  betrakta  som sambor
trots att de är underåriga.
Utskottet  kan  med  anledning  av vad som anförts
inte ställa sig bakom yrkandet i motionen. Riksdagen
bör därför avslå motion L17 yrkande 2.

Lagförslagen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta  regeringens lagförslag.
Motionsyrkanden     om     en     könsneutral
sambolagstiftning är därmed tillgodosedda och
bör därför avslås.

Propositionen

Regeringen anser att de föreslagna  ändringarna  bör
införas   i  en  helt  ny  sambolag.  Vidare  finner
regeringen  att  den nuvarande lagstiftningstekniken
med en särskild lag  för  homosexuella har uppenbara
brister när det gäller tydlighet  och överskådlighet
samt att det saknas anledning att upprätthålla denna
särskilda lag. En helt ny sambolag  som gäller såväl
för   heterosexuella  sambor  som  för  homosexuella
sambor föreslås därför.

I övrigt hänvisas till vad som anförts tidigare om
skälen    till    lagförslagen    under    avsnitten
Propositionens  huvudsakliga innehåll och Upphävande
av sambolagen.

Motionerna

I fem motioner från  den  allmänna  motionstiden  år
2002  framförs krav på att införa en ny sambolag som
gäller  för både heterosexuella och för homosexuella
sambopar,   nämligen   motionerna   L249   av   Lars
Leijonborg  m.fl.  (fp)  (yrkande 6), L254  av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande 5), L275
av Helena Zakariasén och Matilda  Ernkrans (båda s),
L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)  (yrkande  4) och
L325 av Börje Vestlund (s).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens ståndpunkt att det  inte
längre finns skäl att ha separata lagstiftningar för
heterosexuella  och  homosexuella par som väljer att
leva som sambor. Inte  heller i övrigt har utskottet
något  att  erinra  mot de  framlagda  lagförslagen.
Riksdagen bör därför  anta regeringens lagförslag. I
och med detta är motionsyrkandena  om en könsneutral
sambolagstiftning tillgodosedda. Utskottet avstyrker
därmed bifall till motionerna L249 yrkande  6,  L254
yrkande 5, L275, L292 yrkande 4 och L325.


Ytterligare lagändringar


Utskottets förslag i korthet

Med  delvis  bifall  till sex motionsyrkanden
förordar  utskottet ett  tillkännagivande  om
att regeringen skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med  förslag  till lagändringar som
en följd av den nya sambolagen.

Propositionen

Regeringen   konstaterar   att   Samboendekommitténs
genomgång  av lagar och förordningar  där  begreppet
sambo förekommer  visar  att  det  i vissa avseenden
finns  rättsliga skillnader mellan sambor  av  samma
kön och  sambor  av  motsatt kön. En skillnad gäller
möjligheten     till     assisterad     befruktning.
Registrerade  partner  och homosexuella  sambor  kan
numera    utses   att   som   särskilt    förordnade
vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden om ett barn
(prop. 2001/02:123,  bet.  LU27).  Det  har  i detta
sammanhang uttalats att en möjlighet till assisterad
befruktning på allmänt sjukhus för lesbiska par inte
bör införas innan slutlig ställning har tagits  till
frågan  om  hur  det  rättsliga  föräldraskapet  för
barnet   då   skall  regleras.  Den  frågan  är  för
närvarande    föremål    för    överväganden    inom
Regeringskansliet.  I  övrigt  menar  regeringen att
registrerade  partner i dag i princip likställs  med
makar när det gäller  samlevnadens  rättsverkningar.
Likställdhet bör enligt regeringen gälla även mellan
homosexuella  sambor och heterosexuella  sambor.  De
rättsliga skillnaderna  mellan dem bör alltså, anför
regeringen, nu tas bort i  alla  avseenden  utom när
det gäller assisterad befruktning. Det gäller  t.ex.
förmåner   och   bidrag   från  det  allmänna  såsom
ersättning  för  närståendevård   och   bidrag   för
teckenspråksutbildning   för  vissa  föräldrar.  Det
gäller  också  jävsbestämmelser  eller  jävsliknande
bestämmelser    (se    t.ex.    10    kap.    5    §
försäkringsrörelselagen  [1982:713]  och  7  § lagen
[1986:436] om näringsförbud). Likställigheten mellan
sambor  av  samma kön och sambor av olika kön bör  i
stället i princip  åstadkommas direkt i de lagar och
andra författningar  som  berörs.  Regeringen  anser
dock   att   det   är   onödigt  att  i  alla  dessa
författningar nu ta in en  hänvisning  till  den nya
och  allmänt  tillämpliga  definitionen  i  den  nya
sambolagen,  som  alltså  omfattar  såväl  sambor av
samma  kön  som  sambor  av  olika  kön. Med den nya
allmänna  definitionen i sambolagen får  det  enligt
regeringens  mening  anses  tillräckligt  klart  att
begreppet  sambor  i  fortsättningen  omfattar  båda
grupperna  av  sambor,  låt  vara  att  det tidigare
ansetts omfatta endast sambor av olika kön. I en del
författningar används andra begrepp än "sambor"  för
att  ange  att  det är fråga om sambor av olika kön.
Uttryck som ofta  används  är "bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden"  (t.ex.  3 kap. 7 §
ärvdabalken)  och "sammanbor under förhållanden  som
liknar makars"  (t.ex.  16  §  lagen  [1997:238]  om
arbetslöshetsförsäkring).  I lagrådsremissen gjordes
den  bedömningen att det i den  nya  sambolagen  bör
klargöras  att  dessa  och liknande uttryck i en lag
eller annan författning  i  fortsättningen  omfattar
även  sambor  av  samma kön i stället för att man  i
alla berörda författningar tar in en hänvisning till
den nya sambolagens definition av sambor.

Lagrådet  har ansett  att  detta  är  en  olämplig
lagstiftningsmetod  och  förordat att ändringen inte
görs i denna form utan genom  att  en ändring görs i
var och en av författningarna. Regeringen  instämmer
i  att  metoden inte är den bästa men anser att  den
ändå  har   vissa   fördelar.  Det  framstår  enligt
regeringens mening som  värdefullt  att  föra  in en
regel  i  sambolagen som sålunda allmänt ger uttryck
för   likställdheten   mellan   heterosexuella   och
homosexuella  sambor, inte minst eftersom den kommer
att gälla inte  bara  annan  lagstiftning utan också
förordningar och myndighetsföreskrifter.  Regeringen
anför   att   några   egentliga  tillämpningsproblem
knappast kan antas uppkomma  med  metoden. Att i ett
sammanhang ändra alla de enskilda författningar  som
berörs  är, enligt regeringen, ett omfattande arbete
som   skulle   fördröja   ikraftträdandet   av   den
föreslagna   sambolagen.   Regeringen   har  således
stannat  för  att  inte nu ändra dessa författningar
utan anser att detta  i stället får göras successivt
och i vart fall så snart  en  annan  ändring  görs i
författningen i fråga.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhåller i motion L18  att
det är stötande att regeringen inte tar tillfället i
akt  att  förändra  de lagrum som använder språkbruk
som är uttryckligen diskriminerande  mot  sambor  av
samma  kön  samt  att  detta  kommer att försvåra en
korrekt    tillämpning    av   dessa   bestämmelser.
Regeringen  kan  inte  heller   enligt  motionärerna
skylla på att frågan inte blivit  ordentligt  utredd
eftersom    Samboendekommittén    lämnade    färdiga
lagförslag    som    innebar   att   en   omotiverad
särbehandling av samkönade  sambopar  togs  bort.  I
motionen  begärs  att riksdagen beslutar om följande
författningsändringar:

-  1 kap. 8 § föräldrabalken  skall  ges  följande
lydelse:  "Har  befruktning  av  moderns ägg utförts
utanför  hennes kropp med samtycke  av  hennes  make
eller sambo  av  motsatt  kön  och är det med hänsyn
till  samtliga omständigheter sannolikt  att  barnet
har   avlats    genom   befruktningen,   skall   vid
tillämpningen av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket
anses som barnets  fader.  Detsamma  skall gälla när
befruktning  utanför en kvinnas kropp har  skett  av
ett ägg som kommer  från  en  annan kvinna" (yrkande
4),
- 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken  skall ges
följande  lydelse: "Vad som föreskrivs i denna  balk
om  sambor  gäller   sådana   samboförhållanden  där
sambolagen är tillämplig" (yrkande 5),
- 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall ges
följande  lydelse:  "Vad  som  föreskrivs   i  detta
kapitel  om  sambor  gäller sådana samboförhållanden
där sambolagen är tillämplig" (yrkande 6),
-  3  a  §  lagen  (1941:416)   om  arvsskatt  och
gåvoskatt  skall ges följande lydelse:  "Vad  som  i
denna  lag  föreskrivs   om   sambor  gäller  sådana
samboförhållanden  där  sambolagen   är  tillämplig"
(yrkande 7),
-  3  §  lagen  (1988:711) om befruktning  utanför
kroppen ges följande lydelse: "Ett befruktat ägg får
föras in i en kvinnas  kropp  endast  om  kvinnan är
gift eller sambo med någon av motsatt kön och  maken
eller  sambon  skriftligen  samtyckt  till detta. Om
ägget   inte   är  kvinnans  eget  skall  ägget   ha
befruktats  av  makens   eller   sambons   spermier"
(yrkande 8).
Vidare   yrkas   i   samma  motion  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening  att
språkbruket   ändras   så   att   det   blir   icke-
diskriminerande  såväl till  sin  innebörd  som  sin
ordalydelse  i följande  förordningar:  förordningen
(1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i
flygvapnet,     förordningen      (1988:244)      om
grupplivförsäkring       för       deltagare       i
arbetsmarknadsutbildning     m.fl.,     förordningen
(1988:245)  om  grupplivförsäkring  för doktorander,
förordningen  (1990:1361) om lån till  hemutrustning
för  flyktingar   och   vissa   andra   utlänningar,
förordningen    (1995:239)    om    förmåner    till
totalförsvarspliktiga och förordningen (1997:909) om
handläggning      av     ärenden     om     statliga
tjänstepensionsförmåner (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar  regeringens   uppfattning  att  de
rättsliga  skillnaderna  mellan homosexuella  sambor
och  heterosexuella  sambor  bör  tas  bort  i  alla
avseenden.   Det   är   därför    bra    att    alla
samboförhållanden  oavsett  kön på samborna föreslås
regleras  i en och samma lag.  Vad  särskilt  gäller
frågan om möjligheten  till  assisterad  befruktning
för lesbiska par konstaterar utskottet att frågan om
det  rättsliga  föräldraskapet vid sådan befruktning
är  föremål  för beredning  inom  Regeringskansliet.
Resultatet av  denna beredning bör avvaktas. Däremot
anser utskottet  det angeläget att vissa ändringar i
andra författningar,  som  inte  har anknytning till
assisterad  befruktning  för lesbiska  par,  snarast
kommer till stånd. Risken  är annars att det kan bli
svårigheter  att  tillämpa  dessa.   Regeringen  bör
därför   skyndsamt  återkomma  till  riksdagen   med
förslag till sådana författningsändringar.

Vad utskottet  nu  anfört  bör  riksdagen  som sin
mening  ge regeringen till känna. Ställningstagandet
innebär att  utskottet förordar att riksdagen delvis
bifaller motion L18 yrkandena 4-9.

Bostad


Utskottets förslag i korthet

Ett  motionsyrkande   om   införandet  av  en
uttrycklig skyldighet för domstol  att  i ett
ärende  om kvarsittanderätt även pröva frågan
om bostaden  utgör  samboegendom  bör avslås.
Utskottet  hänvisar  till  pågående  rättslig
prövning av frågan i Högsta domstolen.

Propositionen

Regeringen  föreslår  att  bestämmelsen i  nuvarande
sambolagstiftning om att domstol  kan besluta vem av
samborna  som  skall ha rätt att sitta  kvar  i  den
gemensamma bostaden  till  dess bodelning sker skall
vara kvar oförändrad.

Motionen

I  motion  L18  yrkar Jan Ertsborn  m.fl.  (fp)  att
regeringen  återkommer   till   riksdagen   med  ett
lagförslag som innebär att domstolen i ett ärende om
kvarsittanderätt  även  blir  skyldig  att pröva  om
bostaden   utgör   samboegendom.   Bakgrunden   till
yrkandet  är  ett  fall  där  en  part  invände  att
bostaden inte utgjorde samboegendom, varpå domstolen
konstaterade   att  kvarsittanderätten  inte   kunde
prövas  eftersom   frågan   om   bostaden   utgjorde
samboegendom  och  skulle  ingå  i  bodelningen inte
klarlagts.   Motionärerna   menar  att  bestämmelsen
riskerar att bli illusorisk om  en  part kan göra en
sådan invändning utan att domstolen är  behörig  och
skyldig  att  pröva den. Ett tillkännagivande begärs
med denna innebörd (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vill   till  en  början  upplysa  om  att
regeringen  i  proposition   2002/03:70  Ytterligare
åtgärder  för att motverka våld  i  nära  relationer
föreslagit att en domstol ges möjlighet att förordna
interimistiskt  om  kvarsittanderätt i en bostad som
skall ingå i bodelningen  när  ett  samboförhållande
upphör. Utskottet delar motionärernas  oro  för  att
bestämmelsen  inte  får  den  tillämpbarhet  som var
tänkt  om  en part kan förhindra ett beslut i frågan
om kvarsittanderätt  genom  att invända att bostaden
inte utgör samboegendom. Problem  kan  uppstå när en
sambo   efter   en   separation  skall  flytta  från
bostaden. Om denne vägrar måste det finnas effektiva
medel att genomdriva flyttningen inom rimlig tid. Nu
är  dock  det  ärende  som  ligger  till  grund  för
motionsyrkandet  föremål   för   Högsta   domstolens
prövning.   Utskottet   anser   därför   att  Högsta
domstolens  beslut  bör  avvaktas. Det finns  därför
inte nu anledning till någon  åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen.

Utskottet avstyrker därför bifall  till motion L18
yrkande 3.

Samboegendom


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
regeringen  inte vidare bör utreda frågan  om
motordrivna fortskaffningsmedel  skall  kunna
utgöra samboegendom. Jämför reservation 3 (m,
fp, kd).

Propositionen

Liksom     vad     som    gäller    enligt    dagens
sambolagstiftning föreslår regeringen att det endast
är sådan egendom som samborna förvärvat för gemensam
användning som skall  ingå  i  en bodelning. Egendom
som  förvärvats  av  den  ena  sambon   genom   arv,
testamente   eller   gåva   med  föreskrift  om  att
egendomen skall vara mottagarens enskilda skall inte
utgöra samboegendom. Detsamma gäller för egendom som
trätt  i stället för sådan egendom.  Frågan  om  att
utvidga   sambolagens   bodelningsregler   till  att
omfatta   inte  bara  bostad  och  bohag  utan  även
motordrivna    fortskaffningsmedel    liksom   andra
möjligheter att stärka skyddet för sambor bör enligt
regeringen beredas vidare inom Regeringskansliet.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion  L18  att  en
utvidgning  av  samboegendomen till att omfatta även
motordrivna  fortskaffningsmedel   inte   bör   ske.
Sambolagstiftningen  skall förbli ett grundskydd för
den svagare parten i ett samboförhållande och därför
skall samboegendomen inte  utvidgas till att omfatta
en  allt  större  del av parternas  egendom.  Enligt
motionärerna är det  svårt att avgöra om motordrivna
fortskaffningsmedel införskaffats för gemensamt bruk
i det vardagliga hushållet.  Det  kan även bli svårt
för  parterna  själva  att  inse om sambolagen  blir
tillämplig  på egendomen och det  kan  rent  av  bli
till den svagare partens nackdel om fordonet ingår i
egendomen. Det  finns därför inte skäl att fortsätta
utreda denna fråga.  Ett tillkännagivande begärs med
denna innebörd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  kan  inte ställa  sig  bakom  yrkandet  i
motionen och föreslår  att  riksdagen  avslår motion
L18 yrkande 2.


Information


Utskottets förslag i korthet

Två motionsyrkanden om information om den nya
sambolagen bör avslås.

Propositionen

Regeringen  konstaterar  att  det  är angeläget  att
information lämnas om den nya sambolagen  och  om de
ändringar   som  föreslås  vad  gäller  homosexuella
sambor. En central  roll  när det gäller spridningen
av information spelar enligt regeringen skolorna och
Ombudsmannen mot diskriminering  på grund av sexuell
läggning         (HomO).        De        nödvändiga
informationsinsatserna   skall   enligt   regeringen
finansieras   inom   befintliga   budgetramar.  Även
Regeringskansliet  kommer  att  ta fram  information
till  allmänheten  om  den  nya  sambolagen  och  de
ändringar reformen innebär för sambor.

Motioner

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anför i motion  L18  att det
hos  allmänheten  finns en stor brist på kunskap  om
sambolagstiftningen.  Detta  försvårar  för parterna
att  ta vara på sina rättigheter och invaggar  många
sambopar  i  falsk trygghet. Regeringen tycks enligt
motionärerna ta  alltför lätt på informationsbehovet
till allmänheten.  Sambolagsreformen  är ett utmärkt
tillfälle  att  påminna  allmänheten  om sambolagens
utformning  i stort och inte minst om vad  som  inte
ingår  i  sambolagen,   såsom  arvsrätt.  Utöver  de
kanaler   som  nämns  i  propositionen   bör   också
kommunerna,  försäkringskassorna,  Apoteket  AB samt
olika    frivilligorganisationer    vara    lämpliga
samarbetspartner  i  en  sådan  informationssatsning
(yrkande 10).

I motion L17 anser Yvonne Andersson m.fl. (kd) att
det är ett problem att allmänheten  inte känner till
skillnaderna       mellan       äktenskaps-      och
sambolagstiftningen. Det är därför  av yttersta vikt
att   människor  medvetandegörs  om  hur  sambolagen
fungerar  och  skillnaderna  mellan de båda lagarna.
Motionärerna begär att regeringen bör vidta åtgärder
för att informationen framställs och sprids på många
olika sätt (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att allmänhetens  kunskaper om
sambolagen  ofta  är dåliga. Det har visat  sig  att
även personer som själva  är sambor saknar kunskaper
om  lagstiftningens  innehåll.  Sådan  okunskap  kan
invagga   i   falsk   trygghet    och    leda   till
rättsförluster.  För  att  förhindra sådana negativa
konsekvenser och förbättra informationen  om  lagens
innehåll  anser  utskottet att det är mycket viktigt
att regeringen vidtar åtgärder så att allmänheten på
ett enkelt sätt och  lättförståeligt  språk  kan  ta
till   sig   upplysningar   om  sambolagstiftningens
innehåll och konsekvenser för den enskilde.

Utskottet    delar   följaktligen    motionärernas
uppfattning  om en  informationssatsning  men  utgår
från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för
att   allmänheten   skall   öka   sin   kunskap   om
sambolagstiftningen.  Det finns därför inte skäl för
någon riksdagens åtgärd i detta avseende.
Mot bakgrund av vad som anförts föreslår utskottet
att riksdagen avslår motion  L17  yrkande  1 och L18
yrkande 10.
Reservationer



1. Förutsättningar för sambolagens tillämpning
(punkt 2)

av  Inger  René  (m),  Jan  Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson  (kd),  Bertil  Kjellberg  (m),  Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande
1 samt bifaller delvis motion 2002/03:L227.

Ställningstagande

Sambolagen  blir  tillämplig  utan  något   särskilt
anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det  är den
bästa  konstruktionen  för  att  skydda  den svagare
parten  i  ett samboförhållande. Vi menar också  att
det  är  principiellt   tveksamt   att  en  tämligen
omfattande    familjerättslig   lagstiftning    blir
tillämplig på par  utan  att  de  själva  har avsett
detta  eller ens i förväg är medvetna om att  lagens
bestämmelser  blir tillämpliga på deras förhållande.
Enligt vår mening  är  tiden nu mogen för en närmare
prövning  av  hur  ett  anmälningsförfarande  skulle
kunna  utformas och vilka  för-  och  nackdelar  som
skulle vara förenade med en sådan förändring. För en
sådan prövning  talar  också att flera andra länder,
såsom Belgien och Frankrike, på senare år har infört
sambolagsliknande lagstiftningar med anmälningskrav.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motion L18 yrkande  1 samt delvis bifall
till motion L227, som sin mening  ge regeringen till
känna.

2. Nedre åldersgräns (punkt 3)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L17 yrkande
2.

Ställningstagande

Ett problem med sambolagen är att den inte har någon
nedre åldersgräns. Sambolagen gäller alltså även för
ungdomar under 18 år som bor tillsammans.  Jag anser
att  detta  sänder  ut  fel signaler till samhället.
Sambolagen riskerar att legitimera  en  form av dolt
barnäktenskap   eftersom   den   saknar   en   sådan
åldersgräns. Till detta kommer att det är oklart vad
som  gäller beträffande föräldraansvaret. Frågan  om
föräldrar  har ansvaret för en underårig som lever i
ett samboförhållande är så komplicerad att jag anser
att denna bör utredas.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till  motion L17 yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Samboegendom (punkt 7)

av Inger René  (m),  Jan  Ertsborn  (fp),  Yvonne
Andersson  (kd),  Bertil  Kjellberg  (m),  Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande
2.

Ställningstagande

Vi anser  att  samboegendomen inte bör utvidgas till
att  omfatta även  motordrivna  fortskaffningsmedel.
Det är  viktigt  att sambolagstiftningen förblir ett
grundskydd   för   den    svagare   parten   i   ett
samboförhållande och inte gradvis  utvidgas till att
gälla en allt större del av parternas  egendom.  Vad
gäller  motordrivna  fortskaffningsmedel är det ofta
inte lika självklart,  som när det gäller bostad och
bohag, att ägodelarna är införskaffade för gemensamt
bruk  i  det vardagliga hushållet.  Det  kan  därför
enligt vår  uppfattning  bli svårt även för parterna
själva att förutse om sambolagen  är  tillämplig  på
egendomen.  Det  kan  också  bli så att det kan vara
till     den    svagare    partens    nackdel     om
fortskaffningsmedel ingår i samboegendomen. Vi menar
därför att  det  inte finns skäl att fortsatt utreda
frågan  om  motordrivna   fortskaffningsmedel  skall
kunna utgöra samboegendom.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motion L18 yrkande  2, som sin mening ge
regeringen till känna.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


I   proposition   2002/03:80   föreslår   regeringen
(Justitiedepartementet) - efter  hörande av Lagrådet
-  att riksdagen antar de i propositionen  framlagda
förslagen till

1. sambolag,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag  om  ändring  i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

5.   lag   om   ändring  i  fastighetsbildningslagen
(1970:988),

6. lag om ändring  i lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer,

7.   lag   om   ändring  i   lagen   (1990:272)   om
internationella  frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden,

8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

9.   lag   om   ändring  i   lagen   (1993:737)   om
bostadsbidrag.

Lagförslagen  har   intagits   som   bilaga  2  till
betänkandet.

Följdmotioner


2002/03:L17 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
informationsinsatser  med syfte att medvetandegöra
berörda om sambolagens innebörd.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  utreda
konsekvenserna  av  att  sambolagen  saknar  nedre
åldersgräns.

2002/03:L18 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning  av  ett
anmälningsförfarande i sambolagen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  motordrivna
fortskaffningsmedel i samboegendomen.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  domstols
behörighet    och    skyldighet    i   fråga    om
kvarboenderätten att pröva om bostad  skall ingå i
bodelning eller ej.

4.  Riksdagen beslutar att 1 kap. 8 § föräldrabalken
skall  ges  följande  lydelse: "Har befruktning av
moderns  ägg  utförts  utanför  hennes  kropp  med
samtycke av hennes make eller sambo av motsatt kön
och är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt    att   barnet   har    avlats    genom
befruktningen,  skall  vid tillämpningen av 2-5 §§
den  som har lämnat samtycket  anses  som  barnets
fader.   Detsamma   skall  gälla  när  befruktning
utanför en kvinnas kropp  har skett av ett ägg som
kommer från en annan kvinna".

5. Riksdagen beslutar att 3 kap.  7 § fjärde stycket
ärvdabalken skall ges följande lydelse:  "Vad  som
föreskrivs  i  denna  balk om sambor gäller sådana
samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

6. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § fjärde stycket
jordabalken skall ges följande  lydelse:  "Vad som
föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana
samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

7.  Riksdagen  beslutar  att  3  a  §  (1941:416) om
arvskatt och gåvoskatt skall ges följande lydelse:
"Vad  som i denna lag föreskrivs om sambor  gäller
sådana   samboförhållanden   där   sambolagen   är
tillämplig".

8.  Riksdagen  beslutar  att 3 § lagen (1988:711) om
befruktning utanför kroppen  ges följande lydelse:
"Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp
endast om kvinnan är gift eller sambo med någon av
motsatt  kön  och  maken eller sambon  skriftligen
samtyckt till detta.  Om  ägget  inte  är kvinnans
eget  skall  ägget  ha befruktats av makens  eller
sambons spermier".

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om förändring av
språkbruket    i   förordningen   (1985:728)    om
krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet,
förordningen (1988:244)  om grupplivförsäkring för
deltagare   i   arbetsmarknadsutbildning    m.fl.,
förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring  för
doktorander,  förordningen (1990:1361) om lån till
hemutrustning  för   flyktingar  och  vissa  andra
utlänningar, förordningen  (1995:239)  om förmåner
till    totalförsvarspliktiga   och   förordningen
(1997:909)  om handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
informationskampanj om sambolagen.


Motioner från allmänna motionstiden


2002/03:L227 av Inger René m.fl. (m)  vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  lag (1987:232) om
sambors   gemensamma  hem  och  lag  (1987:813)   om
homosexuella sambor enbart blir gällande efter avtal
mellan de sammanboende.

2002/03:L249  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs   om   en   ny
sambolagstiftning.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,
mp)  vari  föreslås att  riksdagen  fattar  följande
beslut:

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att införa en
könsneutral   sambolagstiftning   som   likställer
samkönade och olikkönade samboförhållanden.

2002/03:L275   av   Helena  Zakariasén  och  Matilda
Ernkrans  (s)  vari föreslås  att  riksdagen  fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att lagen om homosexuella
sambor  och  lagen  om  heterosexuella  sambor  slås
samman  till  en,  där  även   homosexuella   sambor
omfattas  av de regler som i dag gäller för en ogift
man och en  ogift kvinna som lever tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden.

2002/03:L292  av  Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att införa en ny
sambolag    som   likställer   homosexuella    med
heterosexuella sambor.

2002/03:L316 av  Yvonne  Andersson  m.fl.  (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  en  utredning om
upphävande av sambolagen.

2002/03:L325 av Börje Vestlund (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  införa en
sambolag som är lika för alla, oavsett kön.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


1 Förslag till sambolag

2 Förslag till lag om ändring i
ärvdabalken

3 Förslag till lag om ändring i
jordabalken

4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

5 Förslag till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)

6 Förslag till lag om ändring i
lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer

7 Förslag till lag om ändring i
lagen (1990:272) om internationella
frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden

8 Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614)

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737)  om
bostadsbidrag