Lagutskottets betänkande

2002/03:LU11

Förvärv av stöldgods i god tro

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2002/03:17 Förvärv av stöldgods i god
tro.
I propositionen föreslås ändringar i lagen om
godtrosförvärv av lösöre som innebär att det inte
längre skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av
stöldgods och annan olovligt tillgripen egendom. Den
bestulne skall således ha rätt att få tillbaka
egendomen utan att behöva betala någon lösen,
oavsett om den som har förvärvat egendomen varit i
god tro eller ej. Som en följd av detta föreslås
också införandet av bestämmelser i konsumentköplagen
om rättsligt fel som ger köparen rätt att bl.a. häva
köpet om tredje man har äganderätt till det köpta.
Vidare föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler
om beslag som syftar till att underlätta för en
målsägande att få tillbaka beslagtagen egendom.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2003.

Ingen motion har väckts med anledning av
propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen
antar lagförslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förvärv av stöldgods i god tro

Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre,
2. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),
3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 4 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen
(s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Yvonne
Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli
Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas
Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Kerstin
Fredriksson (s).

2002/03

LU11

Redogörelse för ärendet

När en person förvärvar egendom från någon som
saknar rätt att förfoga över den och köparen inte
borde misstänka säljarens bristande förfoganderätt
brukar man säga att förvärvet görs i god tro.
Konflikten mellan den ursprunglige ägarens och den
godtroende förvärvarens anspråk på egendomen kan
lösas genom en tillämpning av endera av två
principer, nämligen exstinktionsprincipen och
vindikationsprincipen. Exstinktionsprincipen innebär
att den godtroende förvärvaren blir ägare till
egendomen och att den tidigare ägarens äganderätt
upphör i och med godtrosförvärvet. Förvärvaren gör
ett s.k. exstinktivt förvärv. Den tidigare ägaren
har dock rätt att få tillbaka egendomen mot lösen.
Vindikationsprincipen innebär motsatsen, nämligen
att den ursprunglige ägarens rätt består och att han
har rätt att få tillbaka egendomen från den
godtroende förvärvaren utan att betala lösen.
Lagstiftning om godtrosförvärv finns i bl.a. lagen
(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre
(godtrosförvärvslagen), som trädde i kraft den 1
januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU 1986/87:4,
rskr. 6). Godtrosförvärvslagen bygger på
exstinktionsprincipen.
Hösten 1998 beslutades en ändring i
godtrosförvärvslagen som innebar en skärpning av
kravet på vad som skall anses vara ett förvärv i god
tro (prop. 1997/98:168, bet. 1998/99:LU2, rskr. 21).
I den då aktuella propositionen uttalade regeringen
att inriktningen i fortsättningen borde vara att
vindikationsprincipen skall gälla i fråga om
stöldgods och därmed jämställd egendom. En sådan
ändring var emellertid, anfördes det vidare, av stor
principiell och praktisk betydelse som måste
övervägas noga och som krävde ytterligare
beredningsunderlag. Regeringen tillkallade därför i
november 1998 en särskild utredare vars huvuduppgift
var att föreslå regler om att den ursprunglige
ägaren har rätt att utan lösen få tillbaka egendom
som stulits från honom, dvs. en lagreglering baserad
på vindikationsprincipen. Utredaren hade även att ta
ställning till vilka fall av olovlig hantering i
övrigt som alltid skulle leda till att den
ursprunglige ägarens rätt bestod (dir. 1998:95).
Utredningen, som antog namnet Utredningen om nya
regler om godtrosförvärv, redovisade sitt uppdrag i
juni 2000 i betänkandet (SOU 2000:56) Vindikation av
stöldgods. Betänkandet har remissbehandlats och
ligger till grund för lagförslagen i förevarande
proposition.

I propositionen föreslår regeringen - efter hörande
av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, lag om
ändring i konsumentköplagen (1990:932) och lag om
ändring i rättegångsbalken.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Propositionen har inte föranlett någon motion.

Utskottets överväganden

Förvärv av stöldgods i god tro

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Gällande rätt

Godtrosförvärvslagen innebär att om någon har
förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan
som hade egendomen i sin besittning, men varken var
ägare eller behörig att förfoga över den, får
förvärvaren äganderätt till egendomen, om han fått
den i sin besittning och var i god tro. En
förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om
det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de
förhållanden under vilka den utbjöds och
omständigheterna i övrigt var sådana att förvärvaren
inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt
att förfoga över egendomen. Det saknar betydelse på
vilket sätt den ursprunglige ägaren blivit av med
egendomen, varför det är möjligt att göra
godtrosförvärv av såväl stöldgods som egendom som
frånhänts ägaren på annat olovligt sätt.

Den som på grund av någon annans godtrosförvärv
förlorat äganderätten till egendom har rätt att få
tillbaka den mot lösen. Lösenbeloppet skall
bestämmas enligt den s.k. vederlagsprincipen, vilket
innebär att beloppet skall motsvara den nye ägarens
kostnader för förvärvet av egendomen och dess
förbättring. Ett krav på återlämnande av egendom mot
lösen måste framställas till innehavaren inom tre
månader från det att den ursprunglige ägaren fick
eller måste antas ha fått kännedom om innehavet.
Efter utgången av denna tidsfrist preskriberas
lösenrätten.
Bestämmelser om godtrosförvärv finns också i annan
lagstiftning, bl.a. 14 § lagen (1936:81) om
skuldebrev och 2 kap. 10 § sjölagen (1994:1009).
Godtrosförvärvslagen gäller inte då dessa
bestämmelser är tillämpliga.
I 41 § köplagen (1990:931) finns särskilda regler
om fel i köpt gods om tredje man har äganderätt
eller panträtt i den sålda egendomen. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i
konsumentköplagen (1990:932).
Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får egendom
som skäligen kan antas vara frånhänd annan genom
brott tas i beslag, s.k. återställandebeslag. Ett
sådant beslag fyller inte något utredningssyfte utan
har endast till ändamål att säkerställa målsägandens
rätt till egendomen. Om förundersökning inte inleds
eller läggs ned eller om åtal inte väcks skall ett
beslag hävas och egendomen återlämnas till den hos
vilken beslaget gjordes.

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att principen
att man kan göra godtrosförvärv av stöldgods är svår
att förankra i det allmänna rättsmedvetandet och att
det inte går att komma ifrån att lagstiftningen i
detta hänseende förmedlar ett budskap som från
kriminalpolitiska utgångspunkter är olyckligt. En
klar och enkel regel som säger att den som blivit
bestulen på sin egendom alltid har rätt att få
tillbaka den skulle, anförs det vidare, ge en tydlig
signal om att handel med stöldgods inte tolereras
och att man aldrig kan räkna med att få behålla det
man köpt om det visar sig att det är stulet. I
propositionen framhålls också att möjligheterna att
göra godtrosförvärv är betydligt mindre i andra
nordiska länder och att det i en
förmögenhetsrättslig fråga av detta slag finns
anledning att fästa vikt vid att reglerna bygger på
rättsgrundsatser som inte avviker alltför mycket
från vad som gäller i jämförbara länder.

Regeringen anser mot den nu angivna bakgrunden att
det är motiverat att genombryta den nuvarande
exstinktionsprincipen och föreslår att det inte
längre skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av
stöldgods och egendom som frånhänts ägaren genom
rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel och
egenmäktigt förfarande. I sådana fall bör den
ursprunglige ägaren ha rätt att få tillbaka
egendomen utan att betala lösen. Däremot bör, enligt
vad som föreslås i propositionen, godtrosförvärv
kunna ske även i fortsättningen när egendomen
frånhänts ägaren på annat sätt än genom stöld eller
annat olovligt tillgrepp, exempelvis genom
förskingring eller bedrägeri.
Som redovisats i det föregående gäller i dag att
rätten att lösa tillbaka egendom preskriberas tre
månader efter det att den ursprunglige ägaren fick
eller måste antas ha fått kännedom om att någon
innehar egendomen. En motsvarande preskriptionsregel
föreslås när det gäller rätten att utan lösen få
tillbaka egendom som stulits eller olovligen tagits
på annat sätt och som, enligt förslaget, inte längre
kan bli föremål för godtrosförvärv. Sålunda förlorar
ägaren, enligt förslaget, rätten till egendomen om
han inte kräver tillbaka den av innehavaren inom sex
månader från det att han fick eller måste antas ha
fått kännedom om innehavet. Regeringen anser att
preskriptionsfristerna bör vara lika långa såväl vid
återkrav utan lösen som vid återkrav mot lösen,
varför tremånadersfristen föreslås bli förlängd till
sex månader.
Om det efter lång tid uppdagas att egendom som
dittills innehafts i god tro med äganderättsanspråk
är stulen eller olovligt tillgripen på annat sätt är
det, enligt regeringens uppfattning, inte rimligt
att innehavaren under alla förhållanden skall behöva
avstå från egendomen. Med hänsyn till detta föreslås
i propositionen en regel med den innebörden att den
som förvärvat lösöre från någon som varken var ägare
eller hade rätt att förfoga över egendomen och som
därefter innehaft den med äganderättsanspråk under
tio år erhåller äganderätt till egendomen på grund
av hävd. En förutsättning för detta är att
förvärvaren vid förvärvet och under hela
innehavstiden varit i god tro. Den ursprunglige
ägaren skall, enligt vad som föreslås i
propositionen, i en sådan situation ha rätt att få
tillbaka egendomen mot lösen.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att den
föreslagna övergången till vindikationsprincipen i
fråga om stöldgods och annan olovligt tillgripen
egendom i hög grad kommer att minska utrymmet för
godtrosförvärv av egendom som har åtkommits vid
brott. I de fall egendom i fortsättningen inte kan
bli föremål för godtrosförvärv är det, anförs det,
normalt uppenbart att målsäganden har bättre rätt
till egendomen än den hos vilken beslaget gjorts.
Enligt regeringens mening är det i sådana fall inte
rimligt att en målsägande skall behöva vänta på
rättens avgörande i brottmålet för att få tillbaka
sin egendom. I syfte att göra det enklare och
snabbare att återställa brottsligt åtkommen egendom
till rätt ägare föreslås därför ändringar i
rättegångsbalkens regler om beslag som innebär att
om det är uppenbart att målsäganden har bättre rätt
till beslagtagen egendom än den hos vilken beslaget
gjorts, får förundersökningsledaren eller åklagare
innan åtal väckts besluta att egendomen skall
återlämnas till målsäganden.
I dag saknas särskilda bestämmelser i
konsumentköplagen om rättsliga fel. Någon uttrycklig
rätt att göra gällande lagens felpåföljder mot
säljaren finns alltså inte om det visar sig att den
köpta egendomen tillhör tredje man. Skälet till
detta är att sådana fel vid lagens tillkomst ansågs
ha mycket begränsad betydelse, varvid särskilt
hänvisades till att reglerna om godtrosförvärv gav
konsumenterna ett gott skydd. Mot bakgrund av den i
propositionen föreslagna inskränkningen av
möjligheterna att göra godtrosförvärv anser
regeringen att det nu föreligger ett behov av en
uttrycklig reglering i konsumentköplagen av
säljarens ansvar för rättsliga fel. Sådana
bestämmelser föreslås därför i propositionen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2003 och skall, enligt de föreslagna
övergångsbestämmelserna, tillämpas endast på förvärv
och köpeavtal efter ikraftträdandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar helt regeringens bedömning att
exstinktionsprincipen bör frångås i fråga om
stöldgods och annan olovligt tillgripen egendom och
välkomnar de nu framlagda förslagen. Ingen motion
har väckts med anledning av propositionen, och
utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:17 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1986:796) om
godtrosförvärv av lösöre,
2. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),
3. lag om ändring i rättegångsbalken.
Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till
betänkandet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1986:796) om godtrosförvärv
av lösöre

2 Förslag till lag om ändring i
konsumentköplagen (1990:932)

3 Förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken