Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU17

Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2002/03:70
Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer och ett
antal motioner som väckts med anledning av propositionen, dels ett
antal motioner från den allmänna motionstiden år 2002.
Regeringens förslag innehåller ett antal lagändringar som i första
hand syftar till att motverka våld mellan personer som är eller har
varit närstående. Ett besöksförbud skall kunna utvidgas till större
geografiska områden än i dag. Vidare föreslås att ett besöksförbud
skall kunna avse den gemensamma bostaden om det på grund av särskilda
omständigheter finns en påtaglig risk för att den person förbudet
riktar sig mot kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa,
frihet eller frid. Beslut om besöksförbud avseende den gemensamma
bostaden föreslås få meddelas för viss tid, normalt högst 30 dygn. När
ett sådant besöksförbud kan vara aktuellt skall den som beslutet avses
gälla på tillsägelse av en polisman vara skyldig att följa med till
ett förhör som skall hållas omedelbart därefter. Åklagaren skall fatta
beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. - Propositionen behandlar
även vissa familjerättsliga frågor. Det föreslås ändringar i
äktenskapsbalken och i sambolagen som innebär att det i större
utsträckning blir möjligt för domstol att förordna interimistiskt om
kvarsittanderätt samt om besöksförbud för en make eller sambo sedan
parterna har separerat och fram till dess att bodelning har skett.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår
samtliga motioner.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2003.
I ärendet finns nio reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tillämpningsområdet för lagen om besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju9 yrkande 5 och
2002/03:Ub557 yrkande 3.

2. Lagmotiv beträffande besöksförbud avseende gemensam bostad
Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju9 yrkande 3.
Reservation 1 (fp)

3. Besöksförbud avseende gemensam bostad
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:688) om besöksförbud såvitt avser 1 a §, 4 §, 6 §, 6 a §,
7 a §, 13 a §, 14 §, 15 § och 19 §. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:70 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Ju9
yrkandena 1, 2 och 6, 2002/03:Ju249 yrkande 14, 2002/03:Ju250 yrkande
1, 2002/03:Ju317, 2002/03:Ju354 yrkande 1, 2002/03:Ju363 yrkande 4 och
2002/03:Ju387.
Reservation 2 (m, fp, c)

4. Särskilt utvidgat besöksförbud
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och avslår motionerna
2002/03:Ju8 yrkande 3, 2002/03:Ju234 yrkande 3, 2002/03:Ju249 yrkande
15 i denna del och 2002/03:Ju364 yrkande 25 i denna del.
Reservation 3 (fp)
Reservation 4 (c)

5. Besöksförbudslagen i övrigt
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1988:688) om besöksförbud i den mån den inte omfattas av
beslutet i det föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:70 i denna del.

6. Övriga lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i
äktenskapsbalken, och2. lag om ändring i sambolagen (2003:000).Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del.

7. Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 1 och
2002/03:Ju9 yrkande 7.
Reservation 5 (m, fp, kd)

8. Elektronisk övervakning av besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 2,
2002/03:Ju8 yrkande 5, 2002/03:Ju9 yrkande 4, 2002/03:Ju234 yrkande 7,
2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del, 2002/03:Ju289, 2002/03:Ju294,
2002/03:Ju363 yrkande 5, 2002/03:Ju364 yrkande 25 i denna del,
2002/03:Ju369 yrkande 5, 2002/03:Ju371 och 2002/03:A315 yrkande 10.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

9. Straff för överträdelse av besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 3,
2002/03:Ju234 yrkande 4 och 2002/03:Ju250 yrkande 10.
Reservation 7 (m, kd, c)
Reservation 8 (fp)

10. Frihetsberövande vid upprepad överträdelse av besöksförbud
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 4 och
2002/03:Ju249 yrkande 13.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

11. Övriga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkandena 1, 2 och
6, 2002/03:Ju314, 2002/03:Ju335, 2002/03:Ju354 yrkande 2 och
2002/03:A242 yrkande 42.
Stockholm den 22 maj 2003
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),
Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),
Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),
Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans
(s), Leif Björnlod (mp), Kerstin Andersson (s) och Rolf Olsson (v).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2002/03:70
Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer och ett
antal motioner som väckts med anledning av propositionen, dels ett
antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 2002.
Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom
Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria, Ytterligare
åtgärder för att motverka våld i nära relationer (Ds 2001:73).
Promemorian behandlar, förutom förslag till ändringar i bl.a. lagen
(1988:688) om besöksförbud, äktenskapsbalken och lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem, även frågan om elektronisk övervakning av
personer som har meddelats besöksförbud. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2001/8593/KRIM).
I den del av propositionen som behandlar elektronisk övervakning
föreligger Brottsförebyggande rådets (BRÅ) förstudie Elektronisk
övervakning vid besöksförbud - Teknikens möjligheter och
begränsningar. Förstudien finns tillgänglig i Justitiedepartementet
(dnr Ju 1999/1158/KRIM). Till underlaget i den delen kan även
Kvinnovåldskommissionens förslag i slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU
1995:60) räknas. Regeringen upplyser i propositionen att frågan om
elektronisk övervakning vid besöksförbud kommer att bli föremål för
ytterligare överväganden. Några förslag till lagstiftning i den delen
lämnas därför inte i propositionen.
Slutligen kan nämnas att vissa av ändringarna om sambors gemensamma
hem tidigare har aktualiserats av Samboendekommittén i betänkandet Nya
samboregler (SOU 1999:104).
Lagförslagen i detta ärende avseende sambors gemensamma hem har
anpassats till den i proposition 2002/03:80 föreslagna sambolagen.
Lagrådet har granskat regeringens förslag och har därvid haft vissa
lagtekniska och redaktionella synpunkter. Vidare har Lagrådet avstyrkt
ett förslag till ändring i 24 kap. rättegångsbalken. Regeringen har i
allt väsentligt följt Lagrådets förslag.
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ett antal lagändringar som i första hand
syftar till att motverka våld mellan personer som är eller har varit
närstående.
Det förslås en ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud som innebär
att ett besöksförbud skall kunna utvidgas till större geografiska
områden än i dag. Vidare föreslås att ett besöksförbud skall kunna
avse den gemensamma bostaden om det på grund av särskilda
omständigheter finns en påtaglig risk för att den person som avses bli
ålagd förbudet kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa,
frihet eller frid. Beslut om besöksförbud avseende den gemensamma
bostaden föreslås få meddelas för viss tid, normalt högst 30 dygn. När
ett sådant besöksförbud kan vara aktuellt skall den som beslutet avses
gälla på tillsägelse av en polisman vara skyldig att följa med till
ett förhör som skall hållas omedelbart därefter. Åklagaren skall fatta
beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. Det föreslås vidare att det
införs en rätt till offentligt biträde för den som besöksförbudet
avseende den gemensamma bostaden gäller eller avses gälla. Vidare
föreslås att domstolsprövningen skall ske skyndsamt. Domstol skall
pröva beslutet inom fyra dygn efter det att en begäran om
domstolsprövning har framställts.
Propositionen behandlar även vissa familjerättsliga frågor. Det
föreslås ändringar i äktenskapsbalken och i sambolagen som innebär att
det i större utsträckning blir möjligt för domstol att förordna
interimistiskt om kvarsittanderätt samt om besöksförbud för en make
eller sambo sedan parterna har separerat och fram till dess att
bodelning har skett.
Den nya regleringen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden
Inledning
Lagen (1988:688) om besöksförbud (besöksförbudslagen) trädde i kraft
den 1 juli 1988. Den tillkom i syfte att ge ett bättre skydd för
personer som hotas, förföljs eller trakasseras. I lagens förarbeten
framhölls att lagen skall ses som ett led i strävandena att förbättra
skyddet för framför allt kvinnor som utsätts för misshandel och andra
övergrepp. Det konstaterades att många av de beteenden som innebär att
någon utsätter en annan person för allvarliga trakasserier är
straffbelagda. Förutom bestämmelserna om straff för kroppsliga
övergrepp av olika slag ger bestämmelserna om hemfridsbrott och
ofredande ett ganska omfattande skydd. Det ansågs emellertid stå klart
att skyddet inte var heltäckande, bl.a. genom att vissa fall av
personförföljelse inte kunde hänföras till det straffbara området. Ett
av syftena med besöksförbud är att förebygga situationer som kan
utvecklas i farlig riktning (prop. 1987/88:137 s. 11 f).
Ett besöksförbud innebär ett förbud för någon att besöka eller på
annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denne
(1 § besöksförbudslagen). Även kontakter via telefonsamtal och brev
omfattas således av lagen. Om ett sådant generellt kontaktförbud inte
är tillräckligt kan ett s.k. utvidgat besöksförbud meddelas (2 §). Det
kan t.ex. innebära förbud att uppehålla sig i närheten av en annan
persons bostad eller arbetsplats.
Besöksförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter
finns risk att någon kommer att begå brott mot, förfölja eller på
annat sätt allvarligt trakassera en annan person. Vid bedömningen av
om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas om den mot vilken
förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personens
liv, hälsa, frihet eller frid.
Besöksförbudsreformen har såvitt utskottet kan bedöma haft stor
betydelse för att förebygga brott mot närstående. Ett område där
reglerna om besöksförbud emellertid inte har fungerat
tillfredsställande är vid våld mot närstående i hemmet. Med
bestämmelsernas nuvarande utformning är det många gånger den utsatta
personen som mer eller mindre tvingas att fly från den gemensamma
bostaden för att kunna freda sig.
Uppmärksamhet bör i detta sammanhang också i större utsträckning
riktas mot det faktum att det finns ett stort antal barn som växer upp
i familjer där våld ingår som en del av vardagen.
En utgångspunkt i reformarbetet för att motverka våld i nära
relationer bör, som regeringen anför i propositionen, vara att den som
riskerar att utsättas för våld inte skall behöva fly det gemensamma
hemmet och att barn inte skall behöva växa upp i en hemmiljö där våld
och hot förekommer.
Det är enligt utskottets mening också viktigt att
besöksförbudsreglerna och den familjerättsliga lagstiftningen ses i
ett sammanhang. En grundtanke i en reform på detta område bör därför
vara att den som lever i ett destruktivt förhållande tillsammans med
en våldsbenägen partner skall få hjälp och möjlighet att under
skyddade former lämna sin partner. Det måste därför även finnas
familjerättsliga regler som kompletterar reglerna om
offentligrättsligt ingripande och som kan användas om den som är i
behov av skydd bestämmer sig för att bryta upp från sin partner. Genom
de förslag som presenteras av regeringen i den i detta ärende aktuella
propositionen skapas också en sammanhängande skyddskedja, där det
allmänna får möjlighet att bereda en våldsutsatt person skydd i
bostaden under en sammanhängande period från det att frågan om
besöksförbud aktualiseras till dess att i förekommande fall bodelning
har ägt rum.
Vid utformning av bestämmelser på det nu aktuella området är det också
viktigt att beakta att inte enskilda människors rörelsefrihet och rätt
att råda över sin egendom inskränks i större utsträckning än
nödvändigt (jfr 2 kap. 8 och 18 §§ regeringsformen). Enligt utskottets
mening innebär regeringens förslag en god avvägning mellan de utsatta
personernas skyddsbehov och regeringsformens krav på att inte i större
utsträckning än nödvändigt göra sådana inskränkningar.
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på de berörda
myndigheternas ansvar för att reglerna om besöksförbud får avsedd
effekt. Den föreslagna skyddskedjan av åtgärder, särskilt besöksförbud
avseende den gemensamma bostaden och möjligheten att förordna
interimistiskt om kvarboenderätt, bygger på att ett skadligt mönster
måste kunna brytas och att den som är utsatt för våld och hot av en
närstående på relativt kort tid definitivt skall kunna lämna ett
destruktivt förhållande. I dessa situationer torde ett särskilt stort
ansvar ligga på socialförvaltningen att ge de utsatta personerna
hjälp, råd och stöd att vidta erforderliga åtgärder, såsom att - i
förekommande fall - ansöka om besöksförbud och därefter snabbt kunna
följa upp detta med en ansökan om interimistisk kvarboenderätt till
bostaden. Socialförvaltningen i kommunerna har ett uttryckligt ansvar
enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) att ge stöd till
brottsoffer. Det finns också möjlighet att utse en kontaktperson
enligt 3 kap. 6 § samma lag.
Här kan också nämnas polisens ansvar för att meddelade beslut om
besöksförbud får avsedd verkan. Det är viktigt att de personer som
ålagts besöksförbud får klart för sig vad beslutet innebär och att
överträdelser av besöksförbudet beivras. Här kan olika former av
underhandskontakter i förebyggande syfte mellan polisen och den som
ålagts besöksförbudet respektive den skyddade personen antas vara
verksamma. Ett sådant exempel är Polismyndighetens i Blekinge län
verksamhet där polisens hundförare givits ansvaret för att meddelade
besöksförbud inte överträds. Varje hundförare tilldelas där ett antal
besöksförbudsärenden att följa upp och bevaka. Det kan bl.a. innebära
att polismannen söker upp den som ålagts besöksförbud för att förklara
vilka regler som gäller och för att klargöra att polisen bevakar att
besöksförbudet inte överträds. Vidare har den utsatta personen
möjlighet att vid eventuella överträdelser ta direktkontakt med den
ansvarige polismannen.
Tillämpningsområdet för lagen om besöksförbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet konstaterar att besöksförbudslagens utformning är generell
och könsneutral och således omfattar alla utsatta personer som har
behov av skydd. Lagen är således tillämplig även i t.ex. samkönade
förhållanden och till skydd för utsatta invandrarkvinnor. Utskottet
föreslår med hänvisning härtill att riksdagen avslår två
motionsyrkanden rörande besöksförbudslagens tillämpningsområde.
I två motioner berörs tillämpningsområdet för besöksförbudslagen. I
motion Ju9 (fp) yrkande 5 begärs ett motivuttalande om att
besöksförbudslagen är tillämplig även på fall av hot och trakasserier
i samkönade förhållanden. I motion Ub557 (c) yrkande 3 begärs att unga
invandrarkvinnor skall ges samma skydd mot våld och hot från manliga
släktingar som erbjuds kvinnor som utsatts för misshandel av sin
partner, bl.a. genom beslut om besöksförbud.
Enligt 1 § första stycket besöksförbudslagen får förbud meddelas för
en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan
person eller att följa efter denna person. Besöksförbudslagen har
alltså en generell och könsneutral utformning. Det betyder att alla
utsatta personer kan ges skydd enligt lagen.
Frågan om besöksförbudslagens tillämplighet var föremål för
överväganden i samband med införande av besöksförbudslagen. Då
anfördes att lagstiftningen inte bör begränsas till att enbart ge
skydd för kvinnor som fruktar trakasserier eller hämndaktioner från
män som de tidigare haft en parrelation med utan att den bör ges en
generell tillämpning. Som exempel på relationer där behov av
besöksförbud kan uppstå nämndes förhållandet föräldrar-barn och
homosexuella förhållanden (prop. 1987/88:137 s. 13).
Även i den i detta betänkande behandlade propositionen anger
regeringen - beträffande lydelsen av den föreslagna nya bestämmelsen
om besöksförbud avseende gemensam bostad - att det inte finns
anledning att begränsa regeln till situationer där kvinnor trakasseras
av män de är gifta med eller lever tillsammans med under
äktenskapsliknande förhållanden. Ett förbud bör kunna meddelas också
t.ex. när vuxna barn utövar våld mot sina åldriga föräldrar, i
homosexuella förhållanden och för att skydda utsatta flickor vid s.k.
hedersrelaterat våld. Den föreslagna bestämmelsen bör därför enligt
regeringen vara könsneutral och omfatta alla personer som varaktigt
lever tillsammans (se prop. 2002/03:70 s. 33).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att besöksförbudslagen bör
tillämpas även till skydd för andra utsatta personer än kvinnor i
förhållande till män de lever eller levt tillsammans med. Lagen bör
således tillämpas för att bl.a. förhindra våld och hot i samkönade
parförhållanden respektive till skydd för utsatta invandrarkvinnor.
Detta är också innebörden i gällande rätt. En annan sak är att
regeringen i propositionen - i likhet med utskottet i detta betänkande
- av framställningstekniska skäl i många resonemang gör
exemplifieringar med kvinnor utsatta för hot, våld eller trakasserier
av den man hon lever eller har levt tillsammans med.
Något behov av ett tillkännagivande i frågan från riksdagen föreligger
inte. Riksdagen bör avslå motionerna Ju9 och Ub557 i nu behandlade
delar.
Besöksförbud avseende gemensam bostad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i detta avsnitt den del av regeringens förslag som
avser möjligheten att meddela besöksförbud avseende gemensam bostad.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motioner bl.a.
rörande proportionalitetsbedömningen vid tillämpning av bestämmelsen.
Jämför reservationerna 1 och 2 (båda fp).
I propositionen föreslås att en person skall kunna förbjudas att
uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan om det på
grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den
person förbudet avses gälla kommer att begå brott mot den
sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Förbudet skall få
meddelas endast om skälen för detta väger väsentligt tyngre än det
intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den som det avses
gälla. När ett besöksförbud avseende den gemensamma bostaden kan vara
aktuellt skall den som beslutet avses gälla på tillsägelse av polisman
följa med till förhör som hålls omedelbart därefter. Vid vägran att
medfölja kan personen medtas till förhöret.
Som skäl för att införa en sådan reglering anför regeringen i
propositionen bl.a. att det inte är acceptabelt att en person skall
behöva fly från sin bostad för att kunna skydda sig. Utgångspunkten
bör i stället vara att det är den kränkande och inte den kränkta
personens rörelsefrihet som bör få tåla en inskränkning vid en
konflikt mellan motstående intressen. En viktig omständighet som talar
för att det behövs en möjlighet att meddela besöksförbud i de fall
parterna bor tillsammans är det faktum att många - framför allt
kvinnor - inte själva förmår bryta upp från ett destruktivt
förhållande. Ett annat skäl för att införa besöksförbud avseende den
gemensamma bostaden är behovet av att skydda de barn som växer upp i
familjer där våld förekommer. Även om inte alla dessa barn själva
utsätts för fysiskt våld så far det stora flertalet ändå mycket illa.
Enligt utskottets mening är regeringens förslag väl ägnat att
förbättra det allmännas möjligheter att skydda och stödja i första
hand utsatta kvinnor och - i förekommande fall - barn i familjen.
Genom att mannen avlägsnas från den gemensamma bostaden och förbjuds
att återvända dit kan pågående trakasserier från mannens sida
omedelbart avbrytas. Härigenom skyddas både den utsatta kvinnan och
eventuella hemmavarande barn. Vidare kan fortsatt brottslighet
förebyggas. Kvinnan får dessutom rådrum och möjlighet att med stöd och
hjälp överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att möjliggöra en
separation från mannen. Åtgärder som kvinnan kan behöva vidta är
exempelvis att väcka talan om äktenskapsskillnad, kvarsittanderätt och
besöksförbud enligt äktenskapsbalken eller sambolagen.
Genom möjligheten att meddela besöksförbud avseende gemensam bostad
ges på ett konkret sätt uttryck för den enligt utskottets mening högst
rimliga principen att det är den kränkande och inte den kränkta
personens rörelsefrihet som bör få tåla en inskränkning i
rörelsefriheten.
Utskottet tillstyrker alltså i princip regeringens förslag i denna
del. Genom utskottets ställningstagande är önskemålen i motionerna
Ju250 (m) yrkande 1, Ju317 (s), Ju363 (kd) yrkande 4 och Ju387 (s)
tillgodosedda. Motionerna bör avslås av riksdagen i behandlade delar.
Ett besöksförbud avseende gemensam bostad skall enligt förslaget kunna
meddelas för högst 30 dygn. Ett sådant förbud skall kunna förlängas
med högst sju dygn i taget när det finns särskilda skäl (4 §).
I propositionen anförs att syftena med att förbjuda mannen att
återvända till bostaden är dels att avvärja den omedelbara faran, dels
att ge kvinnan visst rådrum för att kunna vidta de åtgärder som är
nödvändiga i det enskilda fallet. Det kan t.ex. handla om att kvinnan
skall hinna överväga sin situation och eventuellt ta ett första steg
mot en separation från mannen. För att detta skall vara möjligt får
inte den tid besöksförbudet skall gälla sättas alltför kort. Tiden bör
dock inte sättas längre än vad som är absolut nödvändigt för att
syftena med förbudet skall kunna uppnås.
Genom ett beslut i familjerättslig ordning kan kvinnan tillerkännas
s.k. kvarsittanderätt, varigenom mannen avskärs rådighet över den
dittills gemensamma bostaden. Samtidigt kan ett nytt beslut om
besöksförbud meddelas som ersätter det tidigare beslutet om
besöksförbud avseende den gemensamma bostaden. Det nya besöksförbudet
kan grundas antingen på gällande eller i detta ärende föreslagna
särskilda bestämmelser i äktenskapsbalken respektive sambolagen eller
på den allmänna regeln i 1 § besöksförbudslagen (prop. 2002/03:70 s.
38 f).
Utskottet anser att den tid för vilken ett besöksförbud avseende den
gemensamma bostaden enligt förslaget skall kunna meddelas är väl
avvägd. Genom möjligheterna att förordna om s.k. kvarsittanderätt samt
även möjligheten att förlänga besöksförbudstiden ges tillräckliga
möjligheter att bryta upp från ett destruktivt förhållande. Utnyttjas
tiden rätt skall inte den situation behöva uppstå att ett besöksförbud
avseende den gemensamma bostaden upphör att gälla utan att frågan
reglerats om vem av parterna som enligt familjerättslig lagstiftning
har rätt att fortsättningsvis bo kvar i bostaden.
I motion Ju354 (s) yrkande 1 framställs önskemål om att besöksförbud
avseende den gemensamma bostaden skall gälla under förundersökning och
rättegång.
Enligt utskottets mening föreligger, med den reglering utskottet
tillstyrker, inga hinder mot att den misstänkte hålls åtskild från
målsäganden under hela den tid förundersökning och rättegång pågår.
Detta kan ske t.ex. genom ett inledande beslut om besöksförbud
avseende den gemensamma bostaden följt av ett beslut om att
målsäganden tills vidare ges kvarboenderätten till bostaden samtidigt
som den misstänkte förbjuds att fortsättningsvis besöka eller på annat
sätt ta kontakt med målsäganden. Motionsyrkandet får anses
tillgodosett genom den föreslagna regleringen. Riksdagen bör avslå
motion Ju354 i nu behandlad del.
I motion Ju9 (fp) yrkande 3 begärs att riksdagen gör ett
motivuttalande rörande den proportionalitetsbedömning som skall göras
vid ställningstagande till besöksförbud avseende gemensam bostad.
Motionärerna menar att det inte skall vara relevant vid denna
bedömning huruvida den person som avses bli ålagd förbudet är ensam
ägare till bostaden. Det anförs att regeringen i propositionen
resonerar inkonsekvent i denna fråga och att det därför erfordras ett
klarläggande av riksdagen.
Enligt andra stycket första punkten i den av regeringen förslagna nya
1 a § i besöksförbudslagen får besöksförbud meddelas endast om skälen
för detta väger väsentligt tyngre än det intrång eller men som
förbudet innebär för den som förbudet avses gälla. Vid denna
proportionalitetsbedömning skall, enligt vad regeringen anför i
specialmotiven till bestämmelsen, beaktas bl.a. allvaret i de befarade
brottsliga gärningarna eller trakasserierna, förbudets längd, huruvida
den person förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden samt
huruvida den personen har sin arbetsplats i hemmet eller annars kan få
svårt att försörja sig på grund av förbudet (prop. 2002/03:70 s. 71).
I den allmänna motiveringen till bestämmelsen anför regeringen
beträffande frågan i vilka fall den föreslagna regeln om besöksförbud
avseende gemensam bostad skall vara tillämplig bl.a. att det bör sakna
betydelse huruvida bostaden utgör fast egendom som ägs helt eller
delvis av den som förbudet riktar sig mot eller om bostaden innehas
med bostadsrätt eller hyresrätt etc. Likaså bör det sakna betydelse
huruvida bostaden skall ingå i en framtida bodelning eller ej. Det
centrala är att den förbudet avses gälla och den förbudet avses skydda
är sammanboende på den aktuella adressen (s. 33).
Utskottet konstaterar att frågan om betydelsen av äganderätten till
bostaden övervägs i flera sammanhang i propositionen. Det handlar till
att börja med om huruvida besöksförbud till den gemensamma bostaden
över huvud taget bör kunna komma i fråga vid alla boendeformer och
ägarförhållanden, en fråga som regeringen besvarar jakande. Härutöver
berör regeringen i specialmotiveringen till 1 a § frågan om
äganderättens betydelse vid proportionalitetsbedömningen.
Utskottet - som inte kan se någon oklarhet i de bedömningar som görs i
propositionen - anser, i likhet med regeringen, att frågan vem som är
ägare till den gemensamma bostaden bör kunna ges viss - om än
begränsad - betydelse vid proportionalitetsbedömningen. Riksdagen bör
avslå motion Ju9 i nu behandlad del.
I motion Ju9 (fp) yrkande 6 begärs att det i den nyss berörda
proportionalitetsbestämmelsen i 1 a § andra stycket 1
besöksförbudslagen skall anges uttryckligen som en omständighet av
särskild betydelse att barn i familjen bevittnat hot och våld. Vidare
anförs att det bör införas en bestämmelse om att åklagaren i samband
med beslut om besöksförbud avseende gemensam bostad alltid skall ta
ställning till om ett besöksförbud även bör meddelas avseende
hemmavarande barn.
Den regel om proportionalitetsbedömning som regeringen föreslår är
allmänt hållen och anger endast att skälen för besöksförbudet skall
väga väsentligt tyngre än det intrång eller men som förbudet innebär
för den som förbudet avses gälla. En motsvarande
proportionalitetsregel återfinns dels i förslaget till 2 §
besöksförbudslagen, dels i reglerna om häktning (24 kap. 1 § tredje
stycket rättegångsbalken). Inte heller där anges vare sig uttömmande
eller med exempel vad som utgör skäl för åtgärden respektive intrång
eller men.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför såtillvida att det vid
proportionalitetsbedömningen bör vara av betydelse att barn i familjen
bevittnat hot och våld och därför far illa. En regel av det här slaget
måste emellertid ges en förhållandevis allmän utformning för att ge
utrymme för en lämplighetsbedömning med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet. Bestämmelsens utformning bör dessutom ansluta
till motsvarande reglering i rättegångsbalken.
Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl för att
införa en särskild bestämmelse om att åklagaren även skall ta
ställning till ett besöksförbud i förhållande till hemmavarande barn.
Föreligger det förutsättningar för att besluta om besöksförbud i
förhållande till hemmavarande barn har åklagaren möjlighet enligt
såväl den gällande som den föreslagna lydelsen av besöksförbudslagen
att besluta om detta.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion Ju9 i nu behandlad del.
I motion Ju9 (fp) yrkande 1 föreslår motionärerna att regeln i 1 a §
andra stycket andra punkten besöksförbudslagen utformas på så sätt att
det där framgår att socialtjänsten har en skyldighet att medverka i
samband med att den som besöksförbudet avser ges tillgång till sina
personliga tillhörigheter i den gemensamma bostaden.
Enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har kommunerna det
yttersta ansvaret för att de som vistas i en kommun får det stöd och
den hjälp de behöver. Av socialtjänstlagen framgår vidare dels att
berörd socialnämnd kan utse en kontaktperson med uppgift att hjälpa
den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga
angelägenheter om den enskilde begär eller samtycker till det (3 kap.
6 §), dels att socialnämnden bör verka för att den som utsatts för
brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp (5 kap. 11 §). Av
sistnämnda bestämmelse framgår också att socialnämnden särskilt skall
beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld och andra
övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra
sin situation.
Regeringen anför i propositionen att det, mot bakgrund av den
befintliga regleringen i socialtjänstlagen, inte behövs någon särskild
reglering i fråga om personliga tillhörigheter. Kan frågan inte lösas
på frivillig väg, genom hjälp av t.ex. släkt eller andra bekanta,
föreligger redan i dag en möjlighet för socialtjänsten att hjälpa till
(prop. 2002/03:70 s. 36 f).
Utskottet delar regeringens bedömning att det redan genom den
befintliga regleringen i socialtjänstlagen ges utrymme för det stöd
som kan erfordras när den som förbudet avser skall hämta personliga
tillhörigheter.
Motsvarande behov av stöd torde idag finnas t.ex. i fall då en kvinna
flytt det gemensamma hemmet på grund av hot och våld från den man hon
lever tillsammans med. Det är naturligtvis mycket angeläget att
socialförvaltningen verkligen tar sitt ansvar och medverkar i dessa
fall. Enligt utskottets bedömning föreligger emellertid inte något
behov av att ytterligare lagreglera denna fråga.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju9 i nu behandlad del.
I motion Ju9 (fp) yrkande 2 begärs att en lagregel antas om att den
som ålagts besöksförbud avseende gemensam bostad skall kunna fråntas
nycklarna till bostaden under den tid som besöksförbudet gäller, bl.a.
för att minska risken för fortsatta trakasserier och överträdelse av
besöksförbudet.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det är angeläget
att ett meddelat besöksförbud verkligen får avsedd effekt och att
förbudet i så stor utsträckning som möjligt förhindrar att personer
utsätts för trakasserier, hot och våld från närstående. En person som
ålagts besöksförbud avseende den gemensamma bostaden torde i regel
inte kunna sägas ha något berättigat intresse av att under
förbudstiden disponera nycklar till bostaden. Det är däremot inte
självklart att dessa kan omhändertas utan stöd i lag. Utskottet är
inte berett att nu ta något initiativ i denna fråga. Motion Ju9 i nu
aktuell del avstyrks.
I motion Ju249 (c) yrkande 14 begärs att åklagaren skall ges möjlighet
att fatta ett interimistiskt beslut om besöksförbud till den
gemensamma bostaden.
Enligt 6 § besöksförbudslagen skall frågor om besöksförbud handläggas
skyndsamt. Enligt 7 § kan besöksförbud meddelas på begäran av den som
beslutet avses skydda eller annars när det finns anledning till det,
dvs. även om den beslutet avses skydda inte själv begär det.
Regeringen föreslår i propositionen att det införs en möjlighet att
ålägga en person som det kan antas kommer att meddelas besöksförbud
avseende gemensam bostad en skyldighet att följa med till ett förhör
som hålls omedelbart därefter. Vägrar denne utan giltig orsak, får
polismannen ta med honom eller henne till förhöret.
Regeringen föreslår vidare att det införs en bestämmelse om att
åklagaren i fråga om besöksförbud avseende gemensam bostad skall
meddela beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. Om den som avses
med förbudet tagits med till ett förhör skall beslut i ärendet, om det
inte finns något synnerligt hinder, meddelas i samband med att
förhöret avslutas.
Utskottet anser att den föreslagna utformningen av bestämmelsen om
handläggningstid och medtagande till förhör ger polis och åklagare
goda förutsättningar att snabbt kunna meddela beslut om besöksförbud
avseende den gemensamma bostaden. Detta framstår som viktigt eftersom
det är angeläget att något säkerhetsmässigt "tidsglapp", under vilket
den utsatta personen inte skulle kunna hindra den som avses med
förbudet från att återvända till bostaden, inte uppstår. Något behov
av att härutöver införa en särskild bestämmelse om interimistiska
beslut om besöksförbud till den gemensamma bostaden föreligger inte.
Härutöver vill utskottet nämna att det enligt 11 § första stycket
andra meningen besöksförbudslagen alltid finns möjlighet för åklagaren
att genast fatta beslut om besöksförbud om det är nödvändigt. Den
reglering som efterfrågas i motion Ju249 finns alltså redan och det nu
aktuella förslaget tillgodoser motsvarande behov på ett än tydligare
sätt i fråga om besöksförbud avseende gemensam bostad. Riksdagen bör
avslå motion Ju249 i nu behandlade delar.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om
besöksförbud avseende den gemensamma bostaden. Samtliga här behandlade
motioner avstyrks.
Särskilt utvidgat besöksförbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i detta avsnitt den del av regeringens förslag som
avser möjligheten att i fall av överträdelser av ett utvidgat
besöksförbud kunna förbjuda den förbudet avser att uppehålla sig inom
ett ännu större område (särskilt utvidgat besöksförbud). Utskottet
föreslår att riksdagen avslår några motioner rörande hur området för
särskilt utvidgat besöksförbud bör utformas. Jämför reservationerna 3
(fp) och 4 (c).
Om ett generellt besöksförbud enligt 1 § besöksförbudslagen inte
bedöms vara tillräckligt kan, enligt nuvarande lydelse av 2 §,
förbudet utvidgas till att avse också förbud att uppehålla sig i
närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats (utvidgat
besöksförbud).
I propositionen föreslås att det införs en ny bestämmelse som innebär
att den som har överträtt ett utvidgat besöksförbud skall kunna
förbjudas att uppehålla sig inom ett större område än vad som följer
av ett vanligt utvidgat besöksförbud (särskilt utvidgat besöksförbud).
Förbudet får enligt förslaget omfatta ett eller flera områden i
anslutning till sådana platser där den utsatta personen har sin bostad
eller arbetsplats eller där den personen annars brukar vistas.
Förbudet får inte avse ett större område än vad som är nödvändigt.
Särskilt utvidgat besöksförbud skall få meddelas endast om skälen för
detta väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefriheten
som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla.
Regeringen anför i propositionen att det bör vara möjligt att utvidga
ett besöksförbud till större geografiska områden när den som avses med
förbudet har överträtt ett tidigare meddelat utvidgat besöksförbud. I
dessa fall står det nämligen klart att syftet med den mindre
ingripande åtgärden inte har kunnat uppnås, vilket kan göra en
ytterligare utvidgning både motiverad och förenlig med grundläggande
proportionalitetsprinciper. En bestämmelse om särskilt utvidgat
besöksförbud som utformats på detta sätt uppfyller enligt regeringen
nödvändiga rättssäkerhetskrav (prop. 2002/03:70 s. 26 f).
Utskottet har inledningsvis i betänkandet anfört att utskottet delar
regeringens bedömning att det är den som trakasserar eller som på
annat sätt utgör ett hot mot en annan person som skall få tåla
inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras. Mot
bakgrund av det ställningstagandet framstår möjligheten att i fall av
konstaterade överträdelser av besöksförbud ytterligare utöka det
"fredade" området som rimlig. Utskottet anser att regeringen vid
utformningen av bestämmelsen har gjort en rimlig avvägning mellan
intresset av att skydda den utsatta personen och intresset av att
värna nödvändiga rättssäkerhetskrav och att inte i onödig omfattning
inskränka enskilda människors rörelsefrihet.
I motionerna Ju8 (c) yrkande 3 och Ju249 (c) yrkande 15 anförs att
besöksförbud bör kunna omfatta en hel kommun, en del av en kommun
eller flera angränsande kommuner. I motionerna Ju234 (fp) yrkande 3
och Ju364 (fp) yrkande 25 anförs att ett utvidgat besöksförbud bör
kunna omfatta en del av en kommun eller delar av flera kommuner.
I sin remiss till lagrådet föreslog regeringen att det geografiska
området för särskilt utvidgat besöksförbud skulle avgränsas genom
användning av kommunbegreppet. Således föreslogs att bestämmelsen
skulle utformas så att förbudet skulle avse en viss kommun eller ett
område inom en kommun eller flera angränsande kommuner. Lagrådet
riktade dock kritik mot förslaget i den delen och menade att det är
betänkligt att i detta sammanhang anknyta till kommunbegreppet.
Lagrådet anförde att om det anses finnas ett behov av att utöka
förbudsområdet ytterligare bör detta avgränsas i relation till var den
person som skall skyddas normalt befinner sig. Regeringen anför i
propositionen att den godtagit Lagrådets bedömning och har omarbetat
bestämmelsen i enlighet därmed.
Utskottet delar regeringens bedömning att området för särskilt
utvidgat besöksförbud inte bör knytas till kommunbegreppet. En sådan
ordning skulle medföra att den som åläggs besöksförbud i många fall
skulle få sin rörelsefrihet inskränkt i större utsträckning än vad som
är påkallat.
Utskottet anser alltså att regeringens förslag i denna del bör antas
medan motionerna Ju8 och Ju249 i nu behandlade delar bör avslås av
riksdagen. Motionerna Ju234 och Ju364 i nu behandlade delar får enligt
utskottets mening anses i huvudsak tillgodosedda genom regeringens
förslag. Även dessa bör avslås av riksdagen.
Ändringar i äktenskapsbalken och sambolagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
ändringar i äktenskapsbalken och sambolagen. Ändringarna innebär att
domstolen ges möjlighet att i större utsträckning än i dag förordna
interimistiskt om kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden.
Vidare innebär ändringarna att möjligheterna att förbjuda makar och
sambor att besöka varandra utvidgas.
Genom de föreslagna ändringarna i 18 kap. 2 § äktenskapsbalken
möjliggörs för domstolen att besluta interimistiskt om kvarboenderätt
för en make till den gemensamma bostaden även då talan om detta väckts
efter att handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har
avslutats. Vidare möjliggörs för domstolen att i dessa ärenden, för
tiden till dess bodelning har skett, förbjuda makarna att besöka
varandra. En motsvarande möjlighet finns sedan tidigare i pågående
äktenskapsskillnadsmål (se 14 kap. 7 § andra stycket
äktenskapsbalken).
Förslagen till ändringar i den ännu ej antagna sambolagen (jfr prop.
2002/03:80) innebär en möjlighet för domstolen att besluta
interimistiskt om kvarsittanderätt till en bostad som skall ingå i en
bodelning mellan samborna. Vidare innebär ändringarna att det införs
en möjlighet att i samband med ett förordnande om vem av samborna som
skall ha kvarboenderätten respektive i mål om sambos övertagande av
bostad förbjuda samborna att besöka varandra. Någon sådan möjlighet
har tidigare inte funnits beträffande sambor.
Utskottet ser positivt på förslaget att införa större möjligheter att
förordna interimistiskt om kvarboenderätt för separerande makar och
sambor. Detta framstår som nödvändigt för att den föreslagna
bestämmelsen i 1 a § besöksförbudslagen om besöksförbud avseende den
gemensamma bostaden skall kunna få avsedd effekt. De utökade
möjligheterna att besluta om besöksförbud i samband med att frågan om
kvarboenderätt prövas är också angelägen. När frågor om kvarboenderätt
aktualiseras först sedan ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats
torde det ofta röra sig om situationer där det finns en konflikt
mellan makarna och det därför kan finnas ett behov av att hålla dem
åtskilda. Det finns inte heller någon anledning att i dessa frågor
skilja på gifta och sambor.
Som anförts inledningsvis rörande de allmänna förutsättningarna för
reformförslagen måste förslagen om besöksförbud avseende den
gemensamma bostaden och förslagen rörande ändringar i den
familjerättsliga lagstiftningen ses i ett sammanhang. Genom förslagen
skapas en sammanhängande "skyddskedja", där det allmänna får möjlighet
att bereda en våldsutsatt person skydd i dennes bostad under en
sammanhängande period från det att frågan om besöksförbud aktualiseras
till dess att, i förekommande fall, bodelning har ägt rum.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i
äktenskapsbalken respektive i sambolagen.
Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen - med hänvisning till av regeringen
förutskickade utvärderingsuppdrag - avslår två motionsyrkanden om att
de nya besöksförbudsreglerna skall utvärderas efter att ha varit i
kraft under en tid. Jämför reservation 5 (m, fp, kd).
I motionerna Ju7 (m) yrkande 1 och Ju9 (fp) yrkande 7 anförs att den
nya lagstiftningen och tillämpningen av denna bör utvärderas. I motion
Ju7 anförs att en utvärdering bör genomföras efter det att
lagändringarna varit i kraft i två år. I Ju9 anförs att regeringen
noga bör följa rättstillämpningen och effekterna av den nya
lagstiftningen.
I propositionen upplyser regeringen att den har för avsikt att ge BRÅ
i uppdrag att följa tillämpningen av regelverket under tre år samt
därefter analysera tillämpningen och effekterna av de nya reglerna
(prop. 2002/03:70 s. 69).
Utskottet kan konstatera att regeringen regelmässigt brukar låta
utvärdera ny lagstiftning efter det att den varit i kraft en tid. Så
skedde också t.ex. efter det att besöksförbudslagen infördes. På
uppdrag av regeringen presenterade BRÅ år 1989 en utvärdering i
rapporten Lagen om besöksförbud - En uppföljning (BRÅ-PM 1989:2).
Utvärderingen begränsades till de ärenden som hade inkommit under det
första halvåret efter det att lagen hade trätt i kraft. En ny
utvärdering - även den på uppdrag av regeringen - presenterades av BRÅ
i maj 1995 i skriften Uppföljning av lagen om besöksförbud. Den
studien genomfördes i syfte att undersöka eventuella effekter av den
höjning av straffmaximum för överträdelse av besöksförbud samt de
ändrade åtalsregler som infördes år 1990. Här kan också nämnas att BRÅ
i februari 2003 presenterade en utvärdering av besöksförbudslagen och
dess tillämpning (BRÅ-rapport 2003:2). Det övergripande syftet med den
utvärderingen var att belysa lagens effekter på trygghet och
brottslighet samt rättsväsendets tillämpning av lagen.
Utskottet noterar att regeringen avser att ge BRÅ i uppdrag att följa
tillämpningen av regelverket under en treårsperiod. Något skäl för
riksdagen att särskilt uttala att regeringen noga skall följa
rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen föreligger
inte. Riksdagen bör avslå motionerna Ju7 och Ju9 i nu behandlade
delar.
Elektronisk övervakning av besöksförbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår - bl.a. med hänvisning till att tekniken på området
inte är tillräckligt utvecklad - att riksdagen avslår ett antal
motionsyrkanden rörande elektronisk övervakning vid besöksförbud.
Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).
I motionerna Ju7 (m) yrkande 2, Ju8 (c) yrkande 5, Ju9 (fp) yrkande 4,
Ju234 (fp) yrkande 7, Ju249 (c) yrkande 15, Ju289 (s), Ju294 (s),
Ju363 (kd) yrkande 5, Ju364 (fp) yrkande 25, Ju369 (m) yrkande 5,
Ju371 (m) och A315 (m) yrkande 10 begärs olika åtgärder som syftar
till att besöksförbud skall kunna kombineras med elektronisk
övervakning av den som är ålagd besöksförbud.
BRÅ överlämnade år 1999 den på uppdrag av regeringen utförda
förstudien Elektronisk övervakning vid besöksförbud - Teknikens
möjligheter och begränsningar. Förstudien finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (Dnr Ju1999/1158/KRIM). I studien anförs bl.a.
att elektronisk övervakning vid besöksförbud används på ett begränsat
antal orter i USA och att den teknik som används där är tillförlitlig
vad gäller förmågan att dokumentera överträdelser och skulle kunna
bidra till att öka antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud.
En ökad risk för upptäckt verkar enligt BRÅ avskräckande för många män
och ökar därigenom också kvinnornas trygghet.
I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för att motverka våld i
nära relationer (Ds 2001:73), som ligger till huvudsaklig grund för
regeringens förslag i propositionen, presenterades tre idéskisser till
rättslig reglering av elektronisk övervakning av besöksförbud. Den
första modellen innebär att skyddstillsyn kombineras med en föreskrift
om övervakning av besöksförbud med elektronisk kontroll. Modell nummer
två går ut på att domstol i vissa fall skall kunna besluta om sådan
övervakning inom ramen för besöksförbudslagen, utan någon koppling
till brottspåföljd. Den tredje modellen innebär ett system där domstol
skall kunna besluta om övervakning som en särskild rättsverkan av
överträdelse av besöksförbud. På grund av svårigheterna med att finna
en lämplig rättslig lösning lades emellertid inte något förslag
rörande elektronisk övervakning av besöksförbud fram i promemorian.
Regeringen stannar i propositionen för att inte lägga fram något
förslag till reglering av elektronisk övervakning av besöksförbud.
Regeringen anser visserligen att det är angeläget med åtgärder som kan
leda till att besöksförbud efterlevs och ökad trygghet för de personer
som avses skyddas av sådana förbud. Möjligheten att övervaka
besöksförbud med tekniska hjälpmedel, bl.a. elektroniskt, har noggrant
övervägts inom Regeringskansliet. Man har dock funnit svårigheter att
finna en lösning som både är acceptabel från integritetssynpunkt och
som dessutom är rättssäker, effektiv, trovärdig och tekniskt säker.
Regeringen konstaterar bl.a. att det, beträffande samtliga de
lösningar som diskuterats i departementspromemorian, kan pekas på
svagheter i modellerna. En modell där domstolen skulle kunna besluta
om övervakning inom ramen för ett beslut om besöksförbud skulle
sannolikt strida mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Övervakning som en
särskild rättsverkan då någon döms för brott mot ett besöksförbud
skulle vara förenat med svårigheter bl.a. när det gäller att finna
incitament för den övervakade att följa förbudet. Övervakning som en
del av en påföljd för brott skulle, för att inte strida mot
grundläggande principer för påföljdsbestämningen, kräva att
övervakningstidens längd utmättes efter brottets straffvärde. Detta
skulle emellertid stå i konflikt med övervakningens syfte att
förbättra tryggheten för brottsoffret.
Härtill kommer enligt regeringen tekniska problem som gör att det
starkt kan ifrågasättas om övervakningen skulle innebära någon ökad
trygghet för brottsoffret.
Regeringens sammanfattande bedömning är att elektronisk kontroll av
besöksförbud med dagens teknik inte kan bli effektiv med mindre än att
den för vilken förbudet skall gälla underkastas så ingripande
inskränkningar att det inte framstår som acceptabelt.
Regeringen uppger att den emellertid avser att fortsätta följa frågan
och ta initiativ till förnyade överväganden om det föreligger
förbättrade tekniska och praktiska förutsättningar för elektronisk
övervakning av detta slag (prop. 2002/03:70 s. 64 f).
Utskottet instämmer i regeringens överväganden i denna fråga.
Utskottet är ense med motionärerna vad gäller önskan att i framtiden
kunna komplettera meddelade beslut om besöksförbud med ett system för
övervakning av att förbudet efterföljs. Som regeringen anför är dock
dagens teknik på området - som visserligen har utvecklats genom åren -
inte så utvecklad att ett användande av tekniken framstår som
acceptabelt vare sig utifrån ett proportionalitetsperspektiv eller med
hänsyn till den utsattes trygghet. Utskottet förutsätter att
regeringen noga följer den tekniska utvecklingen på området och
löpande överväger sitt tidigare ställningstagande i frågan.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna Ju7, Ju8, Ju9, Ju234, Ju249, Ju289, Ju294, Ju363,
Ju364, Ju369, Ju371 och A315 i nu behandlade delar.
Straff och frihetsberövande vid överträdelse av besöksförbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning att straffskalan för
överträdelser av besöksförbud samt reglerna om frihetsberövande inte
bör ändras. Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal
motionsyrkanden rörande straff och frihetsberövande för överträdelse
av besöksförbud. Jämför reservationerna 7 (m, c), 8 (fp) och 9 (c).
I motion Ju7 (m) yrkande 3 anförs att även ringa överträdelser av
besöksförbud bör vara straffbara. I motion Ju234 (fp) yrkande 4 anförs
att fängelse bör vara normalpåföljd för överträdelse av besöksförbud
och i motion Ju250 (m) yrkande 10 påtalas behovet av skärpta straff
för överträdelser av besöksförbud. I motionerna Ju8 (c) yrkande 4 och
Ju249 (c) yrkande 13 anför motionärerna bl.a. att upprepade
överträdelser av besöksförbud bör utgöra grund för häktning.
Straffet för överträdelse av besöksförbud är böter eller fängelse i
högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar (24 §
besöksförbudslagen). Enligt 24 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken får - under vissa närmare angivna förutsättningar,
bl.a. vid risk för återfall i brott - den häktas som är på sannolika
skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år
eller däröver.
I samband med införande av lagen om besöksförbud anförde
departementschefen som skäl för att inte straffbelägga ringa
överträdelser av besöksförbud att ett sådant undantag är nödvändigt
för att undvika resultat av tillämpningen av lagen som framstår som
stötande. Ringa överträdelser angavs av departementschefen utgöras av
kontakttaganden som visserligen inte framstår som uppenbart befogade
men som ändå får anses ursäktliga (se prop. 1987/88:137 s. 34 f).
Genom en lagändring år 1990 höjdes straffmaximum för överträdelse av
besöksförbud från sex månader till ett års fängelse. I det
lagstiftningsärendet - som kom till stånd på initiativ av
justitieutskottet - uttalade utskottet att straffet för överträdelse
av besöksförbud i normalfallet bör bli böter men att det under
bestämmelsen även faller mycket allvarliga överträdelser vars
straffvärde ligger över fängelse i sex månader, t.ex. ofta
förekommande överträdelser med starka inslag av passivt hot som pågått
under lång tid. Vidare pekade utskottet på betydelsen av att kunna
avbryta en pågående serie allvarliga överträdelser av besöksförbud
genom att häkta den som överträder förbudet (se bet. 1989/90:JuU5 s.
16 f).
Regeringen anför i den i detta betänkande behandlade propositionen att
det är tveksamt om en skärpning av straffskalan skulle öka tryggheten
för dem som skyddas av besöksförbud. Besöksförbudslagen är avsedd att
utgöra ett komplement till de straffrättsliga och straffprocessuella
reglerna och kan aldrig ensam täcka det skyddsbehov som kan föreligga
i det enskilda fallet. Lagens straffbestämmelse har främst betydelse
för sådana handlingar som inte är straffbelagda enligt andra lagrum.
Regeringen vill inte helt utesluta att det kan finnas skäl att införa
en särskild straffskala för normalbrottet med enbart fängelse och en
särskild straffskala för ringa brott bestående av enbart böter.
Regeringen avser att återkomma till denna fråga när effekterna av den
nu föreslagna reformen har utvärderats (prop. 2002/03:70 s. 53).
Utskottet delar regeringens bedömning i fråga om straffskalan för
överträdelser av besöksförbud. Vid så allvarliga överträdelser av
besöksförbudet att straffskalan skulle kunna anses otillräcklig torde
gärningsmannen i regel även ha gjort sig skyldig till andra brottsliga
handlingar med ett relativt högt straffvärde.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag vad gäller ringa
överträdelser av besöksförbud. För att kunna undvika stötande följder
av tillämpningen av lagen bör ansvar inte ådömas i ringa fall av
överträdelser. Riksdagen bör avslå motionerna Ju7, Ju234 och Ju250 i
nu behandlade delar.
När det gäller yrkandena i motionerna Ju8 och Ju249 om häktning för
upprepade överträdelser av besöksförbud kan utskottet konstatera att
överträdelse av besöksförbud utgör ett s.k. häktningsgrundande brott.
Just det förhållandet att gärningsmannen återfaller i likartad
brottslighet utgör en sådan omständighet som kan ha särskild betydelse
vid bedömningen av om skäl för häktning föreligger. Motionsyrkandena
härom är alltså tillgodosedda genom gällande lagstiftning. Riksdagen
bör avslå motionerna Ju8 och Ju249 i dessa delar.
Övriga frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motioner rörande
bl.a. insatser mot brott mot kvinnor och barn samt skydd för hotade
och misshandlade kvinnor som hämtar personliga tillhörigheter i den
gemensamma bostaden.
I motion Ju8 (c) anförs att barn som upplever våld inom familjen bör
betraktas som brottsoffer (yrkande 1), att en nollvision vad gäller
våld mot kvinnor och barn bör antas (yrkande 2) och att polisens
rutiner och attityder beträffande brott mot kvinnor och barn bör
förbättras (yrkande 6).
Motsvarande motionsyrkanden behandlades av utskottet senast i mars
2003 i ett betänkande med behandling av ett antal motionsyrkanden om
våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11).
Beträffande barn som brottsoffer delade utskottet därvid motionärernas
uppfattning att barns utsatta situation i familjer där våld förekommer
på alla sätt måste uppmärksammas. Utskottet anförde vidare bl.a. att
samhällets insatser för dessa barn måste prioriteras på olika sätt.
Många av barnen är t.ex. i behov av barnpsykiatrisk behandling. Barnen
och deras mödrar har också ofta ett behov av hjälp och stöd på olika
sätt från bl.a. de sociala myndigheterna, såväl i en akut fas som mer
långsiktigt. Utskottet ansåg att den reglering som i dag finns för
detta stöd framstår som i huvudsak ändamålsenligt utformad. Härtill
kom enligt utskottet regeringens då liggande förslag i propositionen
Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (prop. 2002/03:53).
Utskottet var emellertid inte berett att förespråka någon ändring av
den nuvarande processrättsliga systematiken där i princip endast den
som utsatts för brott är målsägande och kan inträda i
brottmålsprocessen (bet. 2002/03:JuU11 s. 38 f).
Beträffande motionsyrkanden om en nollvision vad gäller våld mot
kvinnor och barn anförde utskottet att riksdagen i olika sammanhang,
bl.a. i samband med behandlingen av statsbudgeten för år 2003 (bet.
2002/03:JuU1 s. 34 f och s. 57), har klargjort att det är viktigt att
fler brott klaras upp och leder till lagföring och att detta är
prioriterade uppgifter för polisen respektive åklagarväsendet samt att
polisen skall utveckla sin förmåga att förebygga och bekämpa
våldsbrott, bl.a. våld mot kvinnor och barn (bet. 2002/03:JuU11 s. 11
f).
Beträffande polisens rutiner och attityder underströk utskottet hur
viktigt polisens arbete med att bekämpa våld mot kvinnor och barn är.
Utskottet hänvisade till att omfattande åtgärder har vidtagits och att
ett omfattande arbete alltjämt pågår inom polisen vad gäller
insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och barn. Vidare hänvisade
utskottet till att regeringen i regleringsbrevet för år 2003 ålagt
Rikspolisstyrelsen att redovisa det brottsbekämpande arbete som under
året har bedrivits på detta område. Utskottet underströk betydelsen av
att detta goda arbete fortsätter och intensifieras inom polisen men
ansåg att det inte var påkallat med något tillkännagivande från
riksdagen i denna fråga (bet. 2002/03:JuU11 s. 23 f).
Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i dessa frågor sedan de
senast behandlades av utskottet. Riksdagen bör avslå motion Ju8 i nu
behandlade delar.
I motionerna Ju314 (s), Ju335 (s), Ju354 (s) yrkande 2 och A 242 (kd)
yrkande 42 anförs att kvinnor som tvingats lämna det gemensamma hemmet
på grund av att de blivit utsatta för hot och våld från den de lever
tillsammans med bör ges polisbeskydd för att kunna hämta personliga
tillhörigheter i bostaden.
Motsvarande yrkanden som de nu aktuella behandlades av utskottet
senast i februari 2002 (bet. 2001/02:JuU11 s. 16 f).
De nu behandlade motionsyrkandena - som alla väcktes under den
allmänna motionstiden år 2002 - utgår från förutsättningen att det
inte är möjligt att skilja den som begått brott mot en närstående från
den gemensamma bostaden, annat än genom ett frihetsberövande, och att
det därför i stället är offret som har anledning att lämna bostaden.
Genom den av regeringen i detta ärende föreslagna bestämmelsen om
besöksförbud avseende den gemensamma bostaden blir det emellertid
möjligt att i sådana situationer meddela besöksförbud för den som
t.ex. har hotat och trakasserat en make eller sambo. Därigenom kan
förövaren skiljas från bostaden och det möjliggörs för offret att bo
kvar. Med en sådan ordning uppstår inte det av motionärerna påtalade
behovet av polisbeskydd.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna Ju314, Ju335, Ju354 och A242 i nu behandlade delar.

Reservationer

1. Lagmotiv beträffande besöksförbud avseende gemensam bostad,
punkt 2 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju9 yrkande 3.
Ställningstagande
Enligt den föreslagna 1 a § andra stycket 1 i besöksförbudslagen får
ett besöksförbud avseende gemensam bostad meddelas endast om skälen
för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång eller men
i övrigt som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla.
I propositionen (s. 71) anges att det vid denna
proportionalitetsbedömning skall tas hänsyn bl.a. till huruvida den
person som förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden. Vi anser
att den omständigheten inte bör beaktas vid
proportionalitetsbedömningen. Ett besöksförbud avseende gemensam
bostad är avsedd att vara under endast en kort tid och syftar endast
till att avvärja en omedelbar fara respektive till att möjliggöra för
den som besöksförbudet avser att skydda att vidta nödvändiga åtgärder,
t.ex. ta första steget mot en separation. Under denna korta tid saknar
det relevans om ägaren kan disponera den bostad han eller hon äger.
Riksdagen bör godkänna vad vi nu har anfört.

2. Besöksförbud avseende gemensam bostad, punkt 3 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Cecilia Magnusson
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 1 a §, 4 §, 6 §, 6 a §, 7 a §,
13 a §, 14 §, 15 § och 19 §. Riksdagen tillkännager vidare för
regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och motion
2002/03:Ju9 yrkandena 1, 2 och 6 och avslår motionerna 2002/03:Ju249
yrkande 14, 2002/03:Ju250 yrkande 1, 2002/03:Ju317, 2002/03:Ju354
yrkande 1, 2002/03:Ju363 yrkande 4 och 2002/03:Ju387.
Ställningstagande
Vi anser att det i den föreslagna lagen bör införas en bestämmelse som
innebär att den som har ålagts ett besöksförbud till en gemensam
bostad skall fråntas nycklarna under den begränsade tid som
besöksförbudet gäller. Nycklarna kan därvid deponeras hos lämplig
myndighet.
Vidare anser vi att det saknas ett tillräckligt barnperspektiv i
regeringens förslag. Enligt vår mening bör det vid
proportionalitetsbedömningen enligt 1 a § andra stycket 1
besöksförbudslagen särskilt beaktas om det finns hemmavarande barn.
Vidare bör åklagaren alltid när det är fråga om att utfärda
besöksförbud till en gemensam bostad samtidigt ta ställning till om
ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande barn. Detta
bör komma till uttryck i lagtexten.
Vi anser också att det i 1 a § andra stycket 2 om tillgång till
personliga tillhörigheter i den gemensamma bostaden uttryckligen bör
framgå att socialtjänsten skall bistå parterna i enlighet med 3 kap. 6
§ och 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453).
Mot bakgrund av att den föreslagna reformen är angelägen väljer vi att
nu ändå godta regeringens förslag till bestämmelser om besöksförbud
avseende gemensam bostad. Det får dock ankomma på regeringen att
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i
besöksförbudslagen i enlighet med vad vi nu har anfört.

3. Särskilt utvidgat besöksförbud, punkt 4 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Riksdagen tillkännager
vidare för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och
motionerna 2002/03:Ju234 yrkande 3 och 2002/03:Ju364 yrkande 25 i
denna del och avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 3 och
2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del.
Ställningstagande
I de fall då det kan bli aktuellt med ett särskilt utvidgat
besöksförbud rör det sig om fall där det utvidgade besöksförbudet
visat sig otillräckligt. I de aktuella fallen har den som ålagts
besöksförbud visat på en enastående oförmåga att respektera de
begränsningar som ålagts honom eller henne. Ett särskilt utvidgat
besökförbud måste således i förekommande fall kunna inbegripa ett
betydande område. Den person som lever under hot och trakasserier
måste ges en chans till ett normalt liv och kunna röra sig fritt i
samhället. Vid proportionalitetsbedömningen är det den hotades rätt
till ett liv med någorlunda naturlig rörlighet som måste sättas
främst. Området för besöksförbudet måste i varje enskilt fall
avgränsas efter brottsoffrets perspektiv. Likaväl som ett område inte
får vara större än vad som är nödvändigt så får det inte heller vara
mindre än nödvändigt. Detta borde tydligt framgå av 2 §.
Eftersom det är angeläget att bestämmelser om särskilt utvidgat
besöksförbud antas redan nu är vi beredda att i detta ärende ställa
oss bakom regeringens förslag även i denna del. Det får dock ankomma
på regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett förslag
till ny lydelse av 2 § besöksförbudslagen i enlighet med vad vi nu har
anfört.

4. Särskilt utvidgat besöksförbud, punkt 4 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Riksdagen tillkännager
vidare för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 4.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och
motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 3 och 2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna
del och avslår motionerna 2002/03:Ju234 yrkande 3 och 2002/03:Ju364
yrkande 25 i denna del.
Ställningstagande
Jag ser positivt på regeringens förslag att den som har överträtt ett
så kallat utvidgat besöksförbud skall kunna förbjudas att uppehålla
sig inom ett större område än vad som följer av ett vanligt utvidgat
besöksförbud. Jag vill dock gå ett steg längre och möjliggöra att ett
särskilt utvidgat besöksförbud i vissa fall även skall kunna avse en
kommun, ett område inom en kommun eller flera angränsande kommuner.
Detta bör vara möjligt då hotbilden är ytterst allvarlig.
Eftersom den reform som regeringen föreslår är angelägen är jag dock
beredd att ställa mig bakom propositionen även i denna del. Det får
dock ankomma på regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med
ett förslag till ny lydelse av 2 § besöksförbudslagen i enlighet med
vad jag nu har anfört.

5. Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna, punkt 7 (m,
fp, kd)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 5. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju7
yrkande 1 och 2002/03:Ju9 yrkande 7.
Ställningstagande
Mot bakgrund bl.a. av att besöksförbudslagen innebär ingrepp i
enskilda människors rörelsefrihet och äganderätt samt att sådana
ingrepp endast får ske med beaktande av proportionalitetsprincipen och
för att tillgodose ett allmänt intresse är det viktigt att regeringen
utifrån denna aspekt utvärderar tillämpningen av de nya bestämmelserna
i lagen. Det är också viktigt att utvärdera hur effektiva de nya
bestämmelserna blir för att motverka våld i nära relationer.
Utvärderingen bör enligt vår mening inte utföras av BRÅ.
Utvärderingen bör genomföras efter att lagändringarna varit i kraft en
tid, förslagsvis efter två år.
Det får ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder med
anledning av vad vi nu har anfört.

6. Elektronisk övervakning av besöksförbud, punkt 8 (m, fp,
kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c)
och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 6. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju7
yrkande 2, 2002/03:Ju8 yrkande 5, 2002/03:Ju9 yrkande 4, 2002/03:Ju234
yrkande 7, 2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del, 2002/03:Ju289,
2002/03:Ju294, 2002/03:Ju363 yrkande 5, 2002/03:Ju364 yrkande 25 i
denna del, 2002/03:Ju369 yrkande 5, 2002/03:Ju371 och 2002/03:A315
yrkande 10.
Ställningstagande
Tryggheten för dem som skall skyddas av ett besöksförbud skulle öka
avsevärt om det fanns ett sätt att kontrollera att den beslutet avser
faktiskt inte närmar sig den hotade personen. Ett sätt som prövats och
befunnits effektivt i USA är elektronisk övervakning av
besöksförbudet. Tekniken som används i USA anses enligt BRÅ mycket
tillförlitlig och skulle kunna bidra till att öka antalet uppklarade
överträdelser av besöksförbud genom att bevisningen skulle förenklas.
Vidare skulle en ökad upptäcktsrisk verka avskräckande för många män
som i annat fall skulle bryta mot besöksförbudet. Härigenom skulle den
skyddade personens trygghet öka.
Vi anser att ett system med övervakning av besöksförbud bör införas i
Sverige. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till en ny
utredning i syfte att förverkliga detta system och att därefter
återkomma till riksdagen med förslag på erforderliga lagändringar för
att möjliggöra elektronisk övervakning av besöksförbud.

7. Straff för överträdelse av besöksförbud, punkt 9 (m, kd, c)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m), Johan Linander (c) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju7
yrkande 3 och 2002/03:Ju250 yrkande 10 och avslår motion 2002/03:Ju234
yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att påföljden för överträdelse av besöksförbud inte är
tillräckligt ingripande. För att ytterligare inskärpa vikten av att
besöksförbudet respekteras och följs anser vi att även ringa
överträdelser skall straffbeläggas. Det finns också skäl att överväga
en särskild straffskala för normalbrottet med enbart fängelse och en
särskild straffskala för ringa brott bestående av enbart böter.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med förslag på lagtext som
tillgodoser vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom
motionerna Ju7 och Ju250 i nu behandlade delar. Motion Ju234 bör på av
majoriteten anförda skäl avslås.

8. Straff för överträdelse av besöksförbud, punkt 9 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju234 yrkande
4 och avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 3 och 2002/03:Ju250
yrkande 10.
Ställningstagande
Eftersom antalet överträdelser av besöksförbud ökar riskerar
besöksförbudets syfte, att värna kvinnors frihet och säkerhet, att
undergrävas. Förutom att utöka möjligheterna att meddela besöksförbud
bör straffen för överträdelse skärpas. Straffskalan för besöksförbud
bör utformas så att det framgår att fängelse skall vara normalpåföljd
för gärningen.
Det får ankomma på regeringen att återkomma med ett förslag till ny
straffbestämmelse som tillgodoser vad vi nu anfört.

9. Frihetsberövande vid upprepad överträdelse av besöksförbud,
punkt 10 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c)
och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju8
yrkande 4 och 2002/03:Ju249 yrkande 13.
Ställningstagande
Samhället måste reagera kraftfullt på överträdelser av besöksförbud.
Vid återfall i sådant brott bör gärningsmannen i större utsträckning
än i dag kunna anhållas och häktas. Fara för att den misstänkte
återfaller i brottslighet, som är en av häktningsgrunderna, är ju i
dessa fall dokumenterad. Enligt vår mening bör dessutom påföljden i
dessa fall inte stanna vid böter, vilket också utgör en förutsättning
för att gärningsmannen skall kunna häktas.
Det får ankomma på regeringen att se över och föreslå erforderliga
ändringar i rättegångsbalken och besöksförbudslagen för att tillgodose
vad vi nu har anfört.
Särskilt yttrande

Besöksförbudsreglernas betydelse för praxis rörande frihetsberövande
m.m. (m)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m) anför:

Vi anser att de utökade möjligheter att meddela beslut om besöksförbud
som föreslås i propositionen medför en risk för att åklagare och
domstolar, vid hot om våld inom familjen, i mindre utsträckning än
idag kommer att besluta om anhållande och häktning, eftersom de i
dessa fall torde sträva efter en användning av besöksförbud i stället.
Besöksförbud avseende gemensam bostad får enligt vår mening inte
ersätta eller konkurrera med tvångsmedel enligt 24 kap.
rättegångsbalken, utan skall ses som en mellannivå som kompletterar
nuvarande regelverk. Tryggheten för den utsatta personen är de facto
större då den som hotar är frihetsberövad. Vi vill således framhålla
vikten av att ändringarna i lagen om besöksförbud inte leder till en
uppluckring av praxis beträffande frihetsberövande.
Lagen om besöksförbud är inte starkare än möjligheterna att följa upp
besluten. Utfärdade besöksförbud måste följas upp för att den person
som beslutet avser att skydda skall känna förtroende för rättssystemet
och trygghet i den egna situationen. Det är också viktigt att
signalera för den som ålagts besöksförbud att beslutet inte endast är
en pappersprodukt.
Konkret uppföljning av beslut om besöksförbud kräver polisiära
resurser. I dag har mer än hälften av Sveriges närpolisstationer lagts
ned på grund av resursbrist. Det är därför inte alltid möjligt för
polisen att följa upp meddelade beslut om besöksförbud i den
utsträckning som krävs för att reformen skall få reell effekt.
Tillräckliga resurser måste anslås till polisväsendet för att de lagar
som stiftas skall kunna implementeras i verkligheten. Så är inte
fallet i dag. Vi vill alltså poängtera behovet av kraftigt ökade
resurser till polisen och av en moderniserad arbetsorganisation för
att skyddet för utsatta kvinnor skall kunna förbättras.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i
nära relationer:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,
lag om ändring i äktenskapsbalken, och
lag om ändring i sambolagen (2003:000).
Följdmotioner
2002/03:Ju7 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den utvidgade lagen om besöksförbud skall
utvärderas efter två år.
2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en
utredning i syfte att införa övervakning av besöksförbud medelst
elektronisk fotboja.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om straff för överträdelse av besöksförbud även i det
ringa fallet.
2002/03:Ju8 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att barn som upplever våld inom familjen skall
betraktas som brottsoffer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en nollvision för våld mot kvinnor och barn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna omfatta förbud mot
att vistas i en särskild kommun.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar av lagen om besöksförbud.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med
fotboja.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förnyade rutiner och attityder inom polisen när det
gäller våld mot kvinnor och barn.
2002/03:Ju9 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i den
föreslagna 1 a § andra stycket 2 skall framgå att socialtjänsten skall
bistå parterna i enlighet med 5 kap. 6 § och 5 kap. 11 §
socialtjänstlagen (2001:453). Det får ankomma på utskottet att
formulera erforderlig lagtext.
2. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om fråntagande av
nycklar under den begränsade tid som besöksförbudet gäller. Det får
ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.
3. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om ändring i den
föreslagna författningskommentaren på s. 71, genom ett borttagande av
satsen "huruvida den person som förbudet avses gälla är ensam ägare
till bostaden".
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
lagförslag gällande försöksverksamhet med intensivövervakning med
elektronisk kontroll av den som inte kan förmås respektera ett
utfärdat besöksförbud.
5. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i
motiven till den föreslagna lagen skall framgå att lagen även är tänkt
att omfatta de fall där hot och trakasserier föreligger i ett samkönat
förhållande och att det får ankomma på utskottet att formulera den
erforderliga författningskommentaren.
6. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att när det
förekommer våld i nära relationer och frågan om ett besöksförbud
aktualiseras, skall det vid proportionalitetsbedömningen anses som en
försvårande omständighet om hemmavarande barn har sett eller hört
hoten och misshandeln. När det är fråga om att utfärda besöksförbud
till en gemensam bostad skall åklagaren alltid samtidigt ta ställning
till om ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande
barn. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen noga skall övervaka
rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett utvidgat besöksförbud.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om överträdelse av besöksförbud.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att använda modern teknik för att skydda
våldsutsatta kvinnor.
2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utvidga åklagarnas möjlighet att fatta
interimistiskt beslut om besöksförbud för våldsmän.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att besöksförbudet skall gå att kombinera med
fotboja och kunna innehålla förbud mot att vistas i en viss kommun.

2002/03:Ju250 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den
misshandlade kvinnans.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av
besöksförbud.
2002/03:Ju289 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om elektronisk övervakning för att stoppa våld mot
kvinnor.
2002/03:Ju294 av Hillevi Larsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om möjlighet att kombinera besöksförbud med fotboja.
2002/03:Ju314 av Håkan Juholt m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om polisskydd för misshandlade kvinnor.
2002/03:Ju317 av Matilda Ernkrans (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att skydda misshandlade kvinnor.
2002/03:Ju335 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skydd för kvinnor.
2002/03:Ju354 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att misshandlade kvinnor bör ges rätten att
tillsammans med eventuella barn bo kvar i sitt hem under
utredningstiden samt att överväga besöksförbud för de män som inte
respekterar detta.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att varje misshandlad kvinna som väljer att
tillfälligt eller permanent flytta från sin bostad ges laglig
möjlighet att få hämta sina och barnens personliga tillhörigheter, i
skydd av polis.
2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om besöksförbud för den förövande mannen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor.
2002/03:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
elektronisk övervakning vid besöksförbud.
2002/03:Ju371 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor.
2002/03:Ju387 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hemfrid för kvinnor och barn.
2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökade insatser för att skydda hotade och
misshandlade kvinnor och särskilt beakta invandrarkvinnornas
situation.
2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kvinnor som utsatts för upprepat våld av
make/sambo skall ha rätt till polisskydd för att kunna hämta sina
personliga tillhörigheter i bostaden.
2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

10. Riksdagen beslutar införa möjlighet att använda elektronisk
fotboja vid besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag