Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2002/03:AU8

Arbetsmarknadspolitik

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens proposition 2002/03:44
Arbetsmarknadspolitiken förstärks och tre
motioner som avlämnats med anledning av
denna, Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 och fyra motioner som väckts
med anledning av detta samt 36
motionsyrkanden från allmänna
motionstiden hösten 2002.
I propositionen föreslås att en
försöksverksamhet med
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare skall bedrivas vid
arbetsförmedlingen från den 1 september
2003. Specialutbildade arbetsförmedlare
skall med hjälp av särskild arbetsmetodik
förmedla kontakt med lämplig arbetsgivare
och ansvara för bl.a. introduktion och
uppföljning på arbetsplatsen.
Vidare föreslås ändringar i reglerna
för det särskilda anställningsstödet för
att underlätta för dem som har varit
inskrivna länge i aktivitetsgarantin.
Anvisning till en anställning med
särskilt anställningsstöd föreslås under
vissa villkor få göras även för personer
som inte fyllt 57 år. Stödnivån föreslås
bli höjd. För personer som fyllt 61 år
föreslås i vissa fall att anvisning till
anställning med anställningsstöd hos
samma arbetsgivare skall kunna göras
tidigare än efter sex månader.
Ändringarna genomförs från den 1 juli
2003.
I propositionen föreslås också en
försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för redan anställda.
Den skall bedrivas under perioden den 1
juli 2003 till den 31 december 2005 och
syftar till att motverka flaskhalsar på
arbetsmarknaden.
Ett antal regeländringar föreslås i
propositionen i syfte att förbättra och
effektivisera samverkan mellan
arbetslöshetsförsäkringen och
aktivitetsgarantin. Vid inträde i
aktivitetsgarantin upphör rätten att
återgå till en påbörjad ersättningsperiod
i arbetslöshetsförsäkringen som föregått
deltagande i aktivitetsgarantin. Ramtiden
för uppfyllande av ett arbetsvillkor för
den som deltar i aktivitetsgarantin får
inte omfatta tid före deltagandet. Även
jobbsökaraktiviteter inom ramen för
aktivitetsgarantin skall räknas in i
ramtiden. Dagpenningen från
arbetslöshetsförsäkringen till den som
deltagit i aktivitetsgarantin får, om det
är till fördel för den sökande, lämnas
med ett belopp som motsvarar den
ersättning som senast lämnades i form av
aktivitetsstöd under tiden i
aktivitetsgarantin. Ett särskilt
studerandevillkor införs för den som i
enlighet med den individuella
handlingsplanen som upprättats i samråd
med den sökande lämnat aktivitetsgarantin
för heltidsstudier. I detta
studerandevillkor skall det inte finnas
någon kvalifikationstid, och
arbetslöshetsersättning skall lämnas
antingen enligt grundförsäkringen eller
enligt inkomstbortfallsförsäkringen.
Förslagen i fråga om
arbetslöshetsförsäkringen föranleder
ändringar i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 september
2003.
Utskottet tillstyrker förslagen i
propositionen. Beträffande lagförslagen
förordar dock utskottet en mindre
justering och ett tillägg till de
föreslagna övergångsbestämmelserna. Detta
innebär att också motionsförslag som
ligger i linje med regeringens förslag om
bl.a. arbetslöshetsförsäkringen
tillstyrks av utskottet. Övriga
motionsförslag med anledning av
propositionen avstyrks av utskottet.
Utskottet föreslår att riksdagen gör
ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av vissa förtydliganden i samband
med aktivitetsgarantin.
Riksdagens revisorers förslag RR10 om
styrningen av Arbetsmarknadsverket (AMV)
omfattar sju delförslag. Målstrukturen
för arbetsmarknadspolitiken är för
komplicerad, och en generell översyn av
målen för arbetsmarknadspolitiken bör
göras. Regeringen bör få i uppdrag att
förbättra resultatredovisningen.
Verksamhetsplaneringen inom AMV har stora
brister och den nya verksamhetsplanering
som för närvarande genomförs bör
utvärderas. Enligt revisorerna är
tidsschemat för AMV:s
verksamhetsplanering för snävt, och
regeringen bör överväga införande av
preliminära verksamhetsmål för verket.
Insikten om de arbetsmarknadspolitiska
målen är begränsad inom AMV, och
regeringen bör uppdras att öka
kunskaperna om målen inom verket. AMS
uppföljning och utvärdering av den egna
verksamheten, och då främst
resultatstyrningen, är förenad med
betydande brister och bör förbättras.
Behovet av att förbättra uppföljnings-
och utvärderingsverksamheten innefattar
även länsarbetsnämnderna.
Utskottet för ett resonemang om vart
och ett av revisorernas förslag. Dessa
avstyrks av utskottet främst med
hänvisning till pågående arbete inom
Regeringskansliet och AMV som ligger i
linje med Revisorernas förslag. Utskottet
avstyrker även de därmed sammanhängande
motionsförslagen.
I betänkandet behandlas även
motionsförslag om bl.a. åtgärder för att
främja invandrare, äldre och andra
särskilda grupper på arbetsmarknaden samt
förslag om arbetsmarknadspolitiska
program. Samtliga dessa motionsyrkanden
avstyrks.
Totalt har företrädarna för
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Miljöpartiet avgivit 21 reservationer i
ärendet. Sex av dessa är gemensamma
reservationer från företrädarna för
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet om
bl.a. bristyrkesutbildning, system för
individuell kompetensutveckling och
arbetskraftsinvandring.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål och inriktning,
styrning av AMV

Riksdagen avslår dels Riksdagens
revisorers förslag 2002/03:RR10
yrkandena 1-7, dels motionerna
2002/03:A3 yrkandena 9 och 10 (m),
2002/03:A4 yrkandena 1, 2, 4 och 5
(fp), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5
(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2
(m), 2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd),
2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c),
2002/03:A9 yrkandena 1-4 (fp) samt
2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp).
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Aktivitetsgaranti -
särskilt anställningsstöd

Riksdagen godkänner regeringens
förslag om ändrade villkor i samband
med det särskilda anställningsstödet.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2002/03:44 punkt 3 och avslår
motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 (m),
2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och
2002/03:A5 yrkande 2 (kd).
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (fp)
Reservation 7 (kd)

3. Lagförslaget om
studerandevillkor efter deltagande i
aktivitetsgarantin

Riksdagen antar 18, 19 och 30 a §§ i
det av regeringen enligt bilaga 2
framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring. Därmed
bifaller riksdagen dels proposition
2002/03:44 punkt 1 i denna del, dels
motion 2002/03:A4 yrkande 9 i denna
del (fp) och avslår motion 2002/03:A3
yrkande 3 (m).
Reservation 8 (m)

4. Lagförslaget i övrigt

Riksdagen dels antar
a) 17 § i det av utskottet enligt
bilaga 3 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring,
b) 7, 14 a, 23 och 30 §§ jämte
ingressen i det av regeringen enligt
bilaga 2 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring i den mån det
inte omfattas av vad utskottet
föreslagit ovan,
dels beslutar att
övergångsbestämmelserna skall ha den
lydelse som framgår av bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen dels delvis
proposition 2002/03:44 punkt 1 i denna
del, dels motionerna 2002/03:A3
yrkandena 5 i denna del och 6 (m) samt
2002/03:A4 yrkande 9 i denna del (fp).

5. Översyn av
arbetslöshetsförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A3 yrkande 4 (m) och
2002/03:A5 yrkande 12 (kd).
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

6. Övriga frågor om
aktivitetsgaranti

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A3 yrkande 5 i denna del (m),
2002/03:A5 yrkande 6 (kd),
2002/03:A239 yrkande 32 (c),
2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp)
och 2002/03:A320 yrkande 5 (kd).
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (kd)
Reservation 12 (c)

7. Åtgärder för vissa
invandrare

Riksdagen godkänner regeringens
förslag om finansiering av
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:44 punkt 2 och
motion 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8
(m) samt avslår motionerna 2002/03:A4
yrkandena 3, 6 och 7 (fp), 2002/03:A5
yrkande 9 (kd), 2002/03:A207 yrkandena
1-3 och 5 (fp), 2002/03:A271 yrkandena
1 och 3 (s), 2002/03:A320 yrkande 12
(kd), 2002/03:Sf334 yrkandena 38, 39
och 41 (kd) och 2002/03:Sf336
yrkandena 7, 9 och 11 (v).
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)

8. Åtgärder för äldre

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A5 yrkande 7 (kd),
2002/03:A224 yrkandena 2 och 3 (kd),
2002/03:A320 yrkande 8 (kd),
2002/03:A321 yrkande 8 (m),
2002/03:A327 (s) samt 2002/03:A332
yrkande 15 (fp).
Reservation 15 (m, fp, kd, c)

9. Åtgärder för övriga
särskilda grupper m.m.

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A5 yrkande 8 (kd),
2002/03:A249 (s), 2002/03:A264
yrkandena 1 och 2 (mp), 2002/03:A287
(s) samt 2002/03:A320 yrkande 10 (kd).
Reservation 16 (m, fp, kd, c)
Reservation 17 (mp)

10. Vissa frågor rörande
arbetsmarknadspolitiska program,
m.m.

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A212 (kd), 2002/03:A256 (s),
2002/03:A293 (s) samt 2002/03:A320
yrkandena 7, 11 och 27 (kd).
Reservation 18 (fp, kd, c)

11. Bristyrkesutbildning

Riksdagen godkänner regeringens
förslag om bristyrkesutbildning för
anställda. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2002/03:44 punkt 4 samt
avslår motionerna 2002/03:A3 yrkande 2
(m), 2002/03:A4 yrkandena 10 i denna
del och 11 (fp), 2002/03:A5 yrkande 3
(kd) och 2002/03:Sf336 yrkande 8 (v).
Reservation 19 (m, fp, kd, c)

12. System för individuell
kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:A4 yrkande 10 i denna del (fp)
och 2002/03:A5 yrkande 11 (kd).
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

13. Arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motion 2002/03:A5
yrkande 10 (kd).
Reservation 21 (m, fp, kd, c )- motiv.

14. Förtydliganden i samband
med aktivitetsgarantin

Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad utskottet anfört om
behovet av förtydliganden i samband med
aktivitetsgarantin.

Stockholm den 13 maj 2003

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Anders Karlsson (s), Margareta
Andersson (c), Laila Bjurling (s), Anders
G Högmark (m), Christer Skoog (s), Sonja
Fransson (s), Stefan Attefall (kd),
Camilla Sköld Jansson (v), Patrik
Norinder (m), Lars Lilja (s), Tina
Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik
Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm
(mp), Mauricio Rojas (fp) och Mariam
Osman Sherifay (s).

2002/03
AU8

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas regeringens
förslag i proposition 2002/03:44
Arbetsmarknadspolitiken förstärks och tre
motioner som väckts med anledning av
propositionen samt Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR10 Styrningen av AMS
och länsarbetsnämnderna och fyra motioner
som avlämnats med anledning av förslaget.
I betänkandet tas också upp ett antal
motioner som väckts under allmänna
motionstiden hösten 2002.
I propositionen lägger regeringen fram
förslag om finansiering av en
försöksverksamhet med
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare som skall bedrivas vid
arbetsförmedlingen. Specialutbildade
arbetsförmedlare skall med hjälp av
särskild arbetsmetodik förmedla kontakt
med lämplig arbetsgivare och ansvara för
bl.a. introduktion och uppföljning på
arbetsplatsen.
Förslag läggs också fram om ändringar
av reglerna för det särskilda
anställningsstödet i syfte att underlätta
för dem som har varit inskrivna länge i
aktivitetsgarantin. Anvisning till en
anställning med särskilt anställningsstöd
får i dag ske för en person som är minst
57 år och deltagit i aktivitetsgaranti i
minst 3 månader och som uppfyller vissa
andra villkor. I propositionen föreslås
att även personer som inte fyllt 57 år
skall kunna få anvisning till särskilt
anställningsstöd om de varit inskrivna i
aktivitetsgarantin i 18 månader eller
mer.
För personer som fyllt 61 år föreslås
att det i vissa fall skall vara möjligt
att göra en ny anvisning till anställning
med särskilt anställningsstöd hos samma
arbetsgivare tidigare än efter sex
månader, vilket är den gräns som gäller i
dag. Förslaget om ändrade regler för det
särskilda anställningsstödet innefattar
också merkostnadsersättning och justering
av stödnivåer.
Möjlighet föreslås i propositionen att,
inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen, bevilja redan
anställda bristyrkesutbildning. Syftet är
att motverka flaskhalsar på
arbetsmarknaden.
I Riksdagens revisorers förslag RR10
föreslås åtgärder för att förbättra
främst resultatstyrningen av
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och
länsarbetsnämnderna. Förslaget omfattar
bl.a. översyn av mål och målstruktur för
Arbetsmarknadsverket (AMV), regeringens
resultatredovisning i
budgetpropositionen,
verksamhetsplaneringen inom AMV samt
uppföljning och utvärdering inom verket.
Samtliga motioner i ärendet anges nedan
utan årtal, 2002/03.

Utskottets överväganden

1 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Propositionen

Situationen på arbetsmarknaden har under
det senaste decenniet påverkats av både
strukturella och konjunkturella faktorer.
Mellan 1990 och 1993 minskade antalet
sysselsatta med drygt en halv miljon
enligt Statistiska centralbyråns (SCB)
arbetskraftsundersökningar (AKU). Under
samma period steg antalet arbetslösa från
en nivå på 75 000 till drygt 350 000
personer. Därefter låg sysselsättningen
och den öppna arbetslösheten kvar på
ungefär samma nivå under flera år. Denna
period karaktäriserades av en förbättrad
konjunktur med snabb ekonomisk tillväxt
under framför allt 1995. Trots detta
fortsatte den öppna arbetslösheten att
vara hög.
Under 1996 minskade tillväxten som en
följd av en svagare internationell
konjunkturutveckling. Därefter följde
mellan 1997 och 2001 en positiv
utveckling med en märkbar uppgång av
antalet sysselsatta och en kraftig
nedgång av arbetslösheten. Hösten 2001
upphörde sysselsättningsökningen och
minskningen av den öppna arbetslösheten.
Antalet anmälda platser till
arbetsförmedlingen har varierat över
tiden. I slutet av 1980-talet anmäldes i
snitt varje månad drygt 60 000 arbeten
med mer än 10 dagars varaktighet. Trots
att utvecklingen var gynnsam efter
konjunkturförstärkningen 1997 har antalet
anmälda platser legat på en klart lägre
nivå än i början av 1980-talet. Hösten
2002 var antalet anmälda platser lägre än
under 1999 och 2000.
I propositionen konstateras att antalet
varsel sedan 2001 legat på en högre nivå
än under andra halvan av 1990-talet. Alla
inkomna varsel om uppsägning verkställs
inte.
Den relativa arbetslösheten för kvinnor
var lägre än för män under 1990-talet.
Efter det att kvinnornas situation på
arbetsmarknaden försämrades i mitten av
1990-talet har gapet i arbetslöshetsnivå
mellan kvinnor och män varit relativt
litet. Hösten 2001 var den öppna
arbetslösheten bland män strax över 4 %,
medan den låg strax under 4 % för
kvinnor. Under hösten 2002 syntes vissa
tendenser till att arbetslösheten ökade
bland män, medan kvinnors arbetslöshet
minskade. Förklaringen är främst att
konjunkturavmattningen under 2001 och
2002 i första hand påverkade den privata
sektorn, medan den offentliga sektorn,
där kvinnor är överrepresenterade,
fortsatte att expandera.
Sysselsättningsgraden varierar starkt
mellan olika åldersgrupper. Den öppna
arbetslösheten bland ungdomar varierar i
regel snabbt med konjunkturförändringar.
Den äldre arbetskraften påverkas däremot
inte lika starkt av
konjunkturutvecklingen.
De regionala skillnaderna har
förstärkts under den senaste
högkonjunkturen. Storstadsregionerna och
vissa andra tillväxtregioner har präglats
av svår arbetskraftsbrist och låg
arbetslöshet, medan andra regioner haft
hög öppen arbetslöshet och många personer
i konjunkturberoende program. Den
konjunkturavmattning som inträdde under
hösten 2001 drabbade dock vissa tidigare
gynnade områden, bl.a. Stockholm.
I avsnitt 4.1 redovisas vissa uppgifter
om utvecklingen av arbetsmarknaden för
invandrare.

Utskottet

Utskottet gör här inte någon mer
övergripande bedömning av utvecklingen på
arbetsmarknaden utan begränsar sig till
att redovisa vissa frågor rörande
konjunkturutvecklingen på senare tid och
mer omedelbara effekter på
arbetsmarknaden.
Utskottet delar regeringens uppfattning
i 2003 års ekonomiska vårproposition om
att den internationella ekonomin präglas
av osäkerhet. Utvecklingen är och har
varit svagare än förväntat. Den
internationella lågkonjunkturen påverkar
Sverige.
Arbetsmarknaden påverkas negativt av
den jämförelsevis svaga tillväxten i fjol
och i år. Regeringen räknar med en öppen
arbetslöshet på 4,5 % i år, vilket
stämmer ungefär överens med flera andra
konjunkturprognoser. Konjunkturinstitutet
(KI) bedömer i sin senaste prognos från
mars 2003 att arbetslösheten i år skall
uppgå till 4,6 %.
För 2004 räknar såväl regeringen som KI
i sina senaste bedömningar med att den
öppna arbetslösheten skall sjunka något
och uppgå till 4,3 %.
I fråga om reguljär sysselsättningsgrad
för personer i åldern 20-64 år
överensstämmer regeringens och KI:s
prognoser såväl för 2003 (77,3 %) som för
2004 (77,6 %).
Den senaste statistiken från AMS
publicerades den 7 april och avser mars
månad. Enligt AMS har effekterna på
arbetsmarknaden ännu inte varit så stora
av lågkonjunkturen och de varsel som
lämnats. Bara en mindre del av de
personer som varslats om uppsägning hade
också blivit arbetslösa.
Enligt AMS är efterfrågan på
arbetskraft stor i vissa sektorer på
arbetsmarknaden, men generellt sett har
arbetsgivarna för närvarande lättare än
på länge att få tag i arbetskraft.
Jämfört med mars förra året var antalet
arbetslösa 23 000 större i mars 2003.
Männen stod för två tredjedelar av
ökningen.
Antalet personer som var anmälda som
arbetssökande var 193 000 vid slutet av
månaden. Det motsvarar 4,4 % av
arbetskraften, jämfört med 3,9 % i mars
förra året. Men 15 000 färre deltar i
arbetsmarknadspolitiska program, och med
hänsyn till det är försämringen på
arbetsmarknaden liten, enligt AMS. Av
arbetskraften var 6,9 % arbetslösa eller
inskrivna i program i mars, jämfört med
6,7 % förra året.
SCB redovisar i AKU för mars att 202
000 personer var arbetslösa jämfört med
167 000 för ett år sedan. Antalet
arbetslösa har ökat bland både män och
kvinnor. Andelen arbetslösa uppgick i
mars till 4,5 % av arbetskraften, jämfört
med 3,8 % året innan. Även mellan
februari och mars ökade antalet
arbetslösa. Därmed har antalet ökat ända
sedan hösten 2002.
Andelen sysselsatta i åldersgruppen
20-64 år uppgick i mars 2003 till 77,5 %,
vilket är en minskning med 0,6
procentenheter sedan mars föregående år.
När det gäller latent arbetssökande,
dvs. personer som velat och kunnat arbeta
men inte sökt arbete (inklusive
heltidsstuderande), redovisar SCB en
minskning med 22 000 personer till
128 000 i mars 2003. I gruppen återfinns
19 000 heltidsstuderande som sökt arbete.
2 Mål och inriktning, styrning av AMV
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ställer sig bakom mål och
allmän inriktning av
arbetsmarknadspolitiken som redovisas i
proposition 2002/03:44. Utskottet
redovisar också sina ställningstaganden
till Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 Styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna. Revisorernas
förslag (yrk. 1-7) avstyrks liksom
samtliga motionsförslag. Jämför
reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd)
och 4 (c).

I detta avsnitt behandlas frågor av mer
allmän eller övergripande karaktär om mål
för och inriktning m.m. av
arbetsmarknadspolitiken. I avsnittet
behandlas också Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR10 och de
motionsförslag som avlämnats med
anledning därav.

Som framgår nedan har motionsförslag
med lika eller likartad lydelse avlämnats
såväl med anledning av propositionen som
med anledning av revisorernas förslag. I
något fall gäller det också förslag som
väckts under allmänna motionstiden hösten
2002.
I argumenteringen sammanlänkar
motionärerna i flera fall mer allmänna
eller övergripande synpunkter på mål och
inriktning med ställningstaganden till
revisorernas förslag om styrningen av
AMV. Det är främst av denna anledning som
utskottet väljer att i detta avsnitt
behandla såväl frågor om mål och
inriktning som revisorernas förslag.

Mål och inriktning enligt propositionen

Sverige står inför två stora utmaningar,
att bryta den ökande ohälsan och att
förbättra integrationen av invandrare på
arbetsmarknaden. En effektiv
arbetsmarknadspolitik som bidrar till
ökad sysselsättning är en förutsättning
för att dessa utmaningar skall klaras.
Det är också ett villkor för att nå
regeringens övergripande mål, det s.k.
sysselsättningsmålet, som innebär att
andelen reguljärt sysselsatta i
befolkningen i åldern 20-64 år skall öka
till 80 % 2004. Målet därefter är full
sysselsättning. Att nå dessa båda mål
samtidigt som arbetslösheten hålls på en
låg nivå ställer nya krav på
arbetsmarknadspolitiken.
Möjligheterna att nå
sysselsättningsmålet skulle förbättras av
en kraftig konjunkturuppgång under 2003
och 2004. En förutsättning för att nå
målet är att sysselsättningsgraden
stiger, särskilt i grupper där den i dag
är betydligt lägre än genomsnittet.
Arbetsmarknadspolitiken har mot denna
bakgrund lagts om i en tydligare
tillväxtfrämjande riktning, från
stabilisering till allokering. En
förskjutning av insatserna har också ägt
rum från praktikåtgärder till matchning
och utbildning.
Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet
har samtidigt förbättrats och
rättstryggheten har ökat för dem som är
beroende av försäkringen. Till detta
kommer att insatserna för dem som har
svårast att få ett arbete har stärkts,
främst genom införandet av
aktivitetsgarantin. Omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken måste fortsätta.
Regeringen anser att dagens
huvudinriktning för
arbetsmarknadspolitiken bör ligga fast.
Målet för arbetsmarknadspolitiken är en
väl fungerande arbetsmarknad med full
sysselsättning och god ekonomisk
tillväxt. För att uppnå målet är
politikens huvuduppgifter att:
· Medverka till att arbetssökande
snabbt sammanförs med vakanta platser.
·
· Öka de arbetslösas kompetens.
·
· Stödja dem som har svårast att
få ett arbete.
·
Ge inkomsttrygghet under en
övergångsperiod vid ofrivillig
arbetslöshet.
Den fortsatta omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken måste utformas så
att matchningsprocessen effektiviseras
ytterligare. Det kan bl.a. ske genom att
aktivitetsgarantin förbättras och genom
fortsatta insatser för att kvalitetssäkra
de individuella handlingsplanerna.
Regeringen pekar ut sju områden där
arbetsmarknadspolitikens
tillväxtorienterade inriktning skall
förstärkas:
1. Effektivisering och förbättrad
styrning av arbetsmarknadspolitiken.
2.
3. Åtgärder för att hålla uppe och
öka arbetskraftsutbudet.
4.
5. Förbättrad integration av
invandrare på arbetsmarknaden.
6.
7. Insatser för att få
långtidssjukskrivna i arbete.
8.
9. Anpassning av
arbetsmarknadsutbildningen till nya krav
på arbetsmarknaden.
10.
11. Åtgärder för att främja
arbetskraftens geografiska rörlighet.
12.
Säkerställande av
arbetslöshetsförsäkringens legitimitet.
När det gäller effektivisering och
förbättrad styrning av
arbetsmarknadspolitiken framhålls i
propositionen att flera av de åtgärder
som regeringen vidtagit under de senaste
åren ligger väl i linje med förslagen
från Riksdagens revisorer. Bland annat
har regeringen vidtagit åtgärder för att
förbättra styrningen och ledningen av
AMV. Regeringen framhåller samtidigt att
det fortfarande finns utrymme för
avsevärda förbättringar av styrningen och
genomförandet av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten och
ger exempel på sådana. Ytterligare
åtgärder kommer att vidtas under 2003.

För regeringen är det en viktig
utgångspunkt att arbetsmarknadspolitiken,
liksom politiken inom andra relevanta
politikområden, skall stå i samklang med
riktlinjerna i EU:s
sysselsättningsstrategi och de fyra
pelarna under dessa.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har
främst betydelse för genomförandet av
riktlinjerna under den första pelaren.
Olika insatser för att leva upp till
dessa görs kontinuerligt. Också förslagen
i propositionen kan ses i ljuset av dessa
riktlinjer.
I den första av
sysselsättningsstrategins riktlinjer
anges att medlemsstaterna skall bekämpa
ungdomsarbetslöshet och förebygga
långtidsarbetslöshet. Propositionens
förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen
och aktivitetsgarantin har bäring på
denna riktlinje. Dessa förslag står också
i samklang med riktlinje 2, i vilken
anges att länderna skall göra bidrags-,
skatte- och utbildningssystemen mer
sysselsättningsbefrämjande.
I riktlinje 4 uppmanas medlemsstaterna
att utveckla kompetens för den nya
arbetsmarknaden genom livslångt lärande,
medan riktlinje 6 tar sikte på behovet av
att vidta åtgärder för att förbättra
jobbmatchningen och förebygga
flaskhalsar. Förslaget om
bristyrkesutbildning syftar till att
komma till rätta med brister på dessa
områden.
Den översyn av de
rörlighetsstimulerande medlen inom
arbetsmarknadspolitiken, med särskild
tyngdpunkt på flyttningsbidragen, som
regeringen initierat, överensstämmer väl
med riktlinje 6.
Flera förslag har i större eller mindre
utsträckning bäring på riktlinje 7, i
vilken anges att medlemsländerna skall
motverka diskriminering och främja social
integrering genom tillgång till
anställning. Förslag om
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare har anknytning till denna
riktlinje.

Förslaget från Riksdagens revisorer om
styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna

Riksdagens revisorer har granskat
styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna. Granskningen har
sitt ursprung i ett förslag från
arbetsmarknadsutskottet. Resultaten av
granskningen har redovisats i rapporten
2002/03:2 Styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna. Rapporten har
remissbehandlats.
Enligt revisorernas förslag till
riksdagen 2002/03:RR10 om styrningen av
AMS och länsarbetsnämnderna har
resultatstyrningen av
arbetsmarknadspolitiken stora brister.
Det finns en uppenbar risk för att
resurser inom arbetsmarknadspolitiken
används och fördelas fel. Revisorerna
anser därför att det behövs en grundlig
översyn av resultatstyrningen inom
arbetsmarknadspolitiken. Detta gäller
både regeringens och AMV:s insatser.

Målstrukturen för
arbetsmarknadspolitiken är för
komplicerad. Målen är också orealistiska
och kan leda till en övertro på vad
arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma.
Riksdagens revisorer anser att det inte
går att styra arbetsmarknadspolitiken
effektivt utifrån dagens målstruktur och
föreslår att regeringen gör en generell
översyn av målen för
arbetsmarknadspolitiken (revisorernas
yrk. 1).
Regeringens resultatinformation i
budgetpropositionen ger ingen bra bild av
hur arbetsmarknadspolitiken bidrar till
måluppfyllelsen. Regeringen bör därför få
i uppdrag att förbättra
resultatredovisningen (revisorernas yrk.
2).
Granskningen visar också att
verksamhetsplaneringen inom AMV har stora
brister. Detta gör att intentionerna med
resultatstyrningen riskerar att
undermineras. Målen får inte något
ordentligt genomslag bland de anställda,
målens styrande funktion reduceras
väsentligt och resurserna fördelas inte
effektivt. Ett arbete för att förnya och
förbättra verksamhetsplaneringen har
emellertid kommit i gång inom verket.
Revisorerna anser därför att det i
nuläget inte finns anledning att ställa
krav på ytterligare omarbetning av
verksamhetsplaneringen inom AMV. Däremot
är det av vikt att fempunktsprogrammet
(se nedan i detta avsnitt under rubriken
Bakgrund) och den nya
verksamhetsplaneringen utvärderas.
Regeringen bör därför få i uppdrag att
utvärdera effekterna av dessa och
återkomma till riksdagen med en
redovisning. Utvärderingen bör göras av
ett externt utvärderingsorgan
(revisorernas yrk. 3).
Tidsschemat för AMV:s
verksamhetsplanering är snävt. Exempelvis
fattas regeringens definitiva beslut om
verksamhetsmål för kommande budgetår
kring den 20 december. Revisorerna anser
att regeringen bör överväga att i god tid
ange preliminära verksamhetsmål för AMV.
Därmed skulle verksamhetsplaneringen inom
verket underlättas (revisorernas yrk. 4).
Resultatet av en enkätundersökning
bland de anställda vid
arbetsförmedlingarna visar enligt
revisorerna att insikten om de
arbetsmarknadspolitiska målen är
begränsad. Regeringen bör få i uppdrag
att öka kunskaperna om målen och
förståelsen för dessa genom någon form av
skriftligt dokument, exempelvis
regleringsbrevet (revisorernas yrk. 5).
AMS uppföljning och utvärdering av den
egna verksamheten, och då främst
resultatstyrningen, är förenad med
betydande brister. Analysen av
resultatstyrningsprocessen är mycket
förenklad och outvecklad. Det måste vara
otillfredsställande för de anställda att
inte kunna bedöma och jämföra resultat.
Revisorerna anser att AMV bör få i
uppdrag att förbättra sin uppföljnings-
och utvärderingsverksamhet (revisorernas
yrk. 6). Behovet av att förbättra
uppföljnings- och
utvärderingsverksamheten innefattar även
länsarbetsnämnderna (revisorernas yrk.
7).

Motioner

Som framgått behandlas i avsnittet
motioner som väckts vid tre olika
tillfällen. Motionerna A6 (m), A7 (kd),
A9 (fp) och A8 (c) har avlämnats med
anledning av revisorernas förslag medan
motionerna A3 (m), A4 (fp) och A5 (kd)
har avlämnats med anledning av
propositionen. I avsnittet behandlas
också en motion som väckts under allmänna
motionstiden.
Enligt motion A6 (yrk. 1 och 2) instämmer
Moderaterna i huvudsak i revisorernas
kritik. Partiet menar att det är
uppenbart att den svenska
arbetsmarknadspolitiken har misslyckats.
Den snarare bromsar tillkomsten av nya
arbeten än stimulerar den. Moderaterna
ställer sig i allt väsentligt bakom
revisorernas analys och kritik och
poängterar att revisorernas förslag
skyndsamt bör genomföras av regeringen.
Partiet anser att regeringen snarast
måste formulera om det övergripande
sysselsättningsmålet så att detta blir
relevant och mäter andelen sysselsatta
minus sjukfrånvarande, dvs. den andel av
befolkningen i arbetsför ålder som är i
arbete. Det finns alltför många mål inom
arbetsmarknadspolitiken, konstaterar
Moderaterna. Målen är dessutom
motsägelsefulla och vissa av dem är
direkt felaktiga.
I motion A3 (yrk. 9 och 10), som
avlämnats med anledning av propositionen,
förespråkar Moderaterna ett reformprogram
för en arbetsmarknad för alla där det
alltid skall löna sig att arbeta.
Skatterna skall sänkas främst för dem med
låga och medelhöga inkomster. Rörligheten
skall ökas genom att bl.a. den
arbetsrättsliga lagstiftningen och
arbetslöshetsförsäkringen reformeras. En
allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla
och har en tydlig bortre tidsgräns
införs.
Reformprogrammet skall också inriktas
på att stimulera utbildning och
förkovran, vilket alltid skall löna sig.
Individuella kompetenskonton är ett
redskap i sammanhanget liksom
kvalificerad yrkesutbildning och ökade
möjligheter till tjänstledighet. När det
gäller personer med utländsk bakgrund
pekar Moderaterna på behovet av skärpta
krav gällande det svenska samhället och
språket, vilket kan tillgodoses genom
bättre möjligheter att varva språkträning
och praktik.
Arbetskraftsutbudet skall öka genom
att den skenande sjukfrånvaron stoppas,
och förtidspensioneringarna begränsas
till ett minimum. Sjukskrivning skall
huvudsakligen avse deltid.
Ytterligare en åtgärd i det
reformprogram som Moderaterna förespråkar
är att det tillskapas en ny och modern
arbetsmarknadspolitik som tar ökad hänsyn
till de arbetslösas varierande bakgrund,
förutsättningar och behov.
Arbetsförmedlingen bör vara mer
individuellt inriktad, och den bör
konkurrensutsättas. Alla skall ha rätt
att välja arbetsförmedling samtidigt som
alla arbetslösa skall ha skyldighet att
anmäla sig som arbetslösa och stå till
arbetsmarknadens förfogande.
AMV bör ersättas av en modern
organisation, och i stället för AMS bör
en ny myndighet tillskapas med ansvar för
att förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet och för att erforderlig
myndighetsutövning bedrivs.
I motion A4 (yrk. 1, 2, 4 och 5), vilken
som framgått väckts med anledning av
propositionen, efterfrågar Folkpartiet en
mer tillväxt- och näringslivsinriktad syn
på arbetsmarknaden. Den absolut
viktigaste arbetsmarknadspolitiska
åtgärden är att skapa ett företagsklimat
och skattesystem som gör att nya arbeten
tillkommer, något som betonas också i
motion A9 (yrk. 1-4) som avlämnats med
anledning av revisorernas förslag.
Partiet instämmer i revisorernas
uppfattning att det är viktigt att göra
en klar skillnad mellan vilka uppgifter
som gäller för sysselsättningspolitiken i
stort och vilka som gäller för den aktiva
arbetsmarknadspolitiken.
Målet för arbetsmarknadspolitiken,
vilket betonas i båda motionerna, skall
vara att förstärka de arbetslösas
ställning på arbetsmarknaden så att de
kan få nytt arbete så snart som möjligt.
Ett underifrånperspektiv skall enligt
Folkpartiet vara utgångspunkt för
arbetsmarknadspolitiken där den enskilde
skall stå i centrum. Arbetsförmedlingen
bör konkurrensutsättas och ett system med
omställningspeng införas. Det innebär att
arbetslösa personer ansöker hos
arbetsförmedlingen om en
omställningspeng. Storleken på denna
bestäms utifrån vilka åtgärder som krävs.
Enligt Folkpartiet i motion A9 kommer,
efter att inriktningen på AMS verksamhet
förändrats, omställningspengen att utgöra
ett centralt styrinstrument för
arbetsmarknadspolitiken. En utredning bör
behandla frågan om att tillskapa en sådan
omställningspeng. I motionen välkomnar
partiet också revisorernas förslag om
översyn av mål och målstruktur för
arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet förespråkar i motionerna A4
och A9 att AMS i nuvarande form läggs ned
och ersätts av en liten organisation för
rena myndighetsuppgifter och tillsyn. I
stor utsträckning skall andra aktörer än
AMV sköta exempelvis arbetsförmedling. En
jobb- och utvecklingsgaranti skall
upphandlas av främst bemannings- och
uthyrningsföretag som startar
bemanningspooler.
Det finns enligt Folkpartiet tunga skäl
för regeringen att göra en särskild
översyn av regleringsbrevets innehåll i
fråga om ansvar för återrapportering och
uppföljning.
Jobb- och utvecklingsgarantin utgör
enligt motion A4 en viktig komponent i
den arbetsmarknadspolitik som partiet
förespråkar. Garantin behandlas även i
motion Sf226 (yrk. 7). Garantin sägs
enligt motion A4 vara en slags
övergångssysselsättning som skall
förbättra den arbetslöses möjligheter att
få ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Garantin består av två
delar som kombineras på olika sätt
beroende på individens behov. Den ena
delen utgörs av samhällsnyttigt arbete,
den andra av utvecklingsinsatser,
exempelvis språkinlärning,
informationsförmedling och
yrkesorienterade kurser.
Arbetsgivare som anställer nyanlända
asylsökande och invandrare skall enligt
Folkpartiet kunna få särskilda bidrag
genom den föreslagna jobb- och
utvecklingsgarantin. Utrikes födda
personer som efter utbildning i svenska
och arbetslivsintroduktion har fått ett
arbete under sin egentliga kompetensnivå
skall kunna få tilläggsutbildning med
hjälp av jobb- och utvecklingsgarantin.
Genom jobb- och utvecklingsgarantin får
den arbetssökande större valfrihet genom
att hon eller han kan vända sig till
olika aktörer. Förslaget innebär enligt
Folkpartiet att dagens AMS-byråkrati och
omhändertagandementalitet ersätts av
effektivitet, handling och krav.
Till följd av allvarliga systemfel och
strukturella hinder har utrikesfödda
sämre möjligheter på arbetsmarknaden än
svenskfödda, och en ny
sysselsättningskatastrof kan väntas.
Problemen kan avlägsnas med hjälp av
reformer av skattesystem,
arbetsmarknadslagstiftning och
bidragssystem samt genom
regelförenklingar för nyföretagande.
Utöver detta krävs en ny och bättre
antidiskrimineringslagstiftning.
Kristdemokraterna riktar i motion A7
(yrk. 1-7) kritik mot regeringens mål för
bl.a. arbetsmarknadspolitiken. Motionen
har som framgått väckts med anledning av
revisorernas förslag. Att inrikta ett mål
på den öppna arbetslösheten på det sätt
som regeringen gjort i fråga om 4-
procentsmålet om öppen arbetslöshet,
anser partiet vara förkastligt. Målet om
att 80 % av arbetskraften skall vara
sysselsatt år 2004, det s.k.
sysselsättningsmålet, finner man däremot
träffsäkert men konstaterar samtidigt att
i och med att sjukskrivningarna blir
alltfler, så ökar också sysselsättningen.
Det beror på att såväl sjukskrivna som
arbetslösa personer räknas in i
statistiken över sysselsatta.
Vidare riktar man kritik mot att målet
för arbetsmarknadspolitiken inte beaktar
förtidspensioneringarna som i likhet med
de långa sjukskrivningarna blivit fler på
senare år. När det gäller regeringens mål
om att halvera sjukskrivningarna
ifrågasätter Kristdemokraterna om detta
kan uppnås.
Partiet efterlyser ett nytt
övergripande sysselsättningsmål, vilket,
som man uttrycker det, skall visa
verkligheten som den är. Det nya målet
skall inte heller innebära att man för
att uppfylla vallöften och uppnå
politiska mål laborerar med missvisande
statistiska redovisningar av öppet
arbetslösa, deltagare i Kunskapslyftet
eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
sjukskrivna och förtidspensionerade.
Partiet tillstyrker revisorernas
förslag om att en översyn bör göras av
mål och målstruktur för
arbetsmarknadspolitiken liksom deras
förslag om att regeringens
resultatredovisning till riksdagen måste
förbättras väsentligt.
I nyssnämnda motion liksom i motion A5
(yrk. 1, 4 och 5), som väckts med
anledning av propositionen, betonar
Kristdemokraterna att det politiska mål
som sätts upp för arbetsmarknaden måste
förhålla sig till både arbetskraft,
sysselsatta och personer som faktiskt är
i arbete.
Kristdemokraterna instämmer i
revisorernas slutsats att ett externt
utvärderingsorgan bör få i uppdrag att
utvärdera verksamhetsplaneringen inom
AMV. Likaså delar partiet revisorernas
uppfattning att kunskapen om och
förståelsen inom AMV för målen för
arbetsmarknadspolitiken bör förbättras. I
fråga om kritiken mot brister i
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning anser
Kristdemokraterna i likhet med
revisorerna att regeringen bör besluta om
att länsarbetsnämnderna skall följa upp
sin verksamhet. Partiet delar dock inte
revisorernas uppfattning om att AMS skall
utfärda närmare bestämmelser om detta
utan anser att detta bör ankomma på
regeringen.
När det gäller revisorernas förslag om
att regeringen bör underlätta AMV:s
verksamhetsplanering genom att slå fast
preliminära verksamhetsmål har
Kristdemokraterna invändningar. Partiet
förutsätter att en översyn av AMV:s mål
och verksamhet kommer till stånd till
följd av revisorernas rapport. Översynen
skall leda till att verksamheten trimmas
och att man slår fast tydligare mål och
mellanliggande mål. Därmed är det enligt
Kristdemokraterna inte nödvändigt med
preliminära verksamhetsmål, och således
avstyrks revisorernas förslag i den
delen.
I motion A7 (yrk. 7) begär partiet att
en utredning tillsätts med uppgift att se
över hela arbetsmarknadspolitiken. Samma
krav återfinns i motion A5, då med
tillägget att det bör vara fråga om en
parlamentarisk utredning.
Partiet anser att
arbetsmarknadspolitiken kännetecknas av
handlingsförlamning och uttrycker i den
sistnämnda motionen sin besvikelse över
regeringens arbetsmarknadspolitik. Man
pekar på problem, bl.a. de höga
kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken i
förhållande till de relativt små effekter
som uppnås, att den faktiska
sysselsättningen minskar och att
sjukfrånvaron fortsätter att öka samt att
man i alltför liten utsträckning utgår
från den enskilda människans behov och
önskemål.
Den arbetsmarknadspolitik som
Kristdemokraterna förespråkar syftar till
ökad trygghet och valfrihet för
individen. Detta skall uppnås genom att
man inrättar servicekontor som skall
erbjuda arbetslösa service i form av
databaser och information om lediga
arbeten. På servicekontoren skall också
beslut fattas om omställningspeng för
arbetslösa som inte får ett nytt arbete
inom kort. Omställningspengen skall
finansiera arbetsmarknadsåtgärder för den
enskilda och dessa skall utföras av olika
aktörer på arbetsmarknaden. Arbetslösa
skall fritt kunna välja aktör. Genom
förslaget ökar enligt motionärerna
mångfalden, valfriheten, konkurrensen och
kvaliteten på arbetsmarknadsområdet.
Centerpartiet ser i motion A8 (yrk. 1-3)
positivt på revisorernas granskning av
AMS och länsarbetsnämnderna och hävdar
att den kritik som partiet riktat mot den
centraliserade arbetsmarknadspolitiken
till stora delar bekräftats i
revisorernas rapport. Partiet välkomnar
förslagen från revisorerna men menar att
det finns skäl att sträcka sig längre än
vad revisorerna gjort.
Centerpartiet vill skära ned AMV och i
stället decentralisera beslut och
resurser genom att beslut flyttas från
statlig och regional nivå till lokal nivå
liksom ytterst också till varje arbetslös
person. En omställningspeng bör
tillskapas med vilken arbetslösa kan
finansiera åtgärder som de själva
beslutar om. Fler alternativa aktörer bör
kunna erbjuda arbetsmarknadsåtgärder. I
stället för dagens AMS behövs en central
myndighet för att samla in statistik,
göra kvalitetsbedömningar, utöva tillsyn,
förmedla omställningspengar och
auktorisera aktörer. Övriga uppgifter bör
i så stor utsträckning som möjligt
utföras på en lägre nivå.
Genom tillskapandet av
arbetsförmedlingsnämnderna skulle fler
personer engageras i den lokala
arbetsmarknadspolitiken. Nämnderna har
dock ingen makt över de
arbetsmarknadspolitiska resurserna,
vilket begränsar deras betydelse. En
utvärdering av
arbetsförmedlingsnämndernas regelverk och
organisation bör göras, anser
Centerpartiet.

Bakgrund

Mål m.m.

Målet för arbetsmarknadspolitiken är som
framgått en väl fungerande arbetsmarknad
med full sysselsättning och god ekonomisk
tillväxt.
Enligt regleringsbrevet för 2003 är AMV:s
verksamhet indelad i följande
verksamhetsgrenar till vilka hör mål
respektive återrapporteringskrav. De
sistnämnda återges dock inte här.

1. Matchning på arbetsmarknaden

Verksamhetsmål 1: Målet är en effektiv
matchning mellan vakanser och
arbetssökande på arbetsförmedlingen.
Arbetsgivare som anmäler lediga platser
till arbetsförmedlingen skall få
tillräckligt med sökande för att kunna
anställa personal enligt sina önskemål.
Verksamhetsmål 2: Målet är att korta
arbetslöshetstiderna för kvinnor och män
genom en effektiv sökprocess. En väl
fungerande sök- och matchningsprocess i
kombination med programverksamheten skall
medverka till att minska arbetslösheten
och deltidsarbetslösheten samt öka
sysselsättningen.

2. Kompetenshöjande insatser

Verksamhetsmål: Målet är att andelen
kvinnor och män som fått arbete 90 dagar
efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i
genomsnitt skall uppgå till minst 70 %.

3. Stöd till dem som har det svårast på
arbetsmarknaden

Verksamhetsmål 1: Målet är att antalet
långtidsinskrivna kvinnor och män skall
uppgå till högst 37 000 personer i
genomsnitt per månad.
Verksamhetsmål 2: Målet är att i
genomsnitt minst 60 000 kvinnor och män
med arbetshandikapp per månad skall ha
lämplig sysselsättning under år 2003 för
beloppet som tilldelas under anslaget
22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade.
Verksamhetsmål 3: Målet är att andelen
övergångar från lönebidrag till
osubventionerat arbete skall öka jämfört
med föregående år samt att
omprövningsbeslut i genomsnitt skall ha
en lägre bidragsnivå än föregående
beslut.

4. Tillsyn och kontroll av
arbetslöshetsförsäkringen

Verksamhetsmål: Tillsynen och kontrollen
skall förbättras. Resultaten skall
spridas och åtgärderna inom
arbetslöshetskassorna skall följas upp.

5. Avgiftsfinansierad verksamhet
Arbetslivstjänster, Aske kursgård och
tjänsteexport

Verksamhetsmål: Arbetslivstjänster skall
medverka till att personer som står
utanför arbetslivet skall kunna gå
tillbaka till sitt tidigare arbete eller
få ett annat arbete.

Fempunktsprogrammet inom AMV

AMS ledning har tagit fram ett program
för att utveckla verksamheten, benämnt
fempunktsprogrammet. Programmet
presenterades hösten 2001 vid AMS årligen
återkommande arbetsmarknadsdagar där
verkets chefer deltar. Det har följande
huvudkomponenter.
1. Ett gemensamt uppdrag - ett
Arbetsmarknadsverk - Af Sverige: AMV
skall tydliggöra sitt uppdrag och sin
verksamhetsidé. Af Sverige är den
rikstäckande arbetsförmedlingen där alla
arbetsgivare och arbetssökande får
likvärdiga möjligheter och möter likadana
krav.
2. Arbetsmarknadsverket i omvärlden:
Omvärldens syn på AMV. Organisationen
avser att tydliggöra det uppdrag man har
och vad man uträttar.
3. Ledning och styrning: Utveckla
ledarskap och arbetsformer.
4. En kompetensbaserad lärande
organisation: Uppgradering av de
verksgemensamma utbildningsinsatserna för
nyanställda, fortbildning och
chefsutbildning.
5. Utvärdering och förnyelse: Förbättring
av målstyrningen, resultatdialogen och
uppföljningen.

Vissa begrepp inom resultatstyrningen

Under rubriken Utskottets
ställningstagande i detta avsnitt används
vissa begrepp rörande resultatstyrning.
En närmare förklaring till begreppen
lämnas i revisorernas rapport
2002/03:RR10 avsnitt 3.2. Här kan dock
nämnas att där framgår att
resultatstyrningen skall genomföras i en
verksamhetsstruktur som omfattar tre
nivåer.
1. Politikområden
2.
3. Verksamhetsområden
4.
5. Verksamhetsgrenar
6.
Utskottets ställningstagande

Som framgått behandlas i detta betänkande
både proposition 2002/03:44
Arbetsmarknadspolitiken förstärks och
Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 Styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna. Vidare har framgått
att revisorernas granskning av styrningen
av AMV har sitt ursprung i ett förslag
från arbetsmarknadsutskottet.

Mål för arbetsmarknadspolitiken, m.m.

Såväl i propositionen som i revisorernas
förslag återfinns ställningstaganden om
mål och inriktning av
arbetsmarknadspolitiken.
Som framgått betonar regeringen i
propositionen att arbetsmarknadspolitiken
måste blir mer tillväxtorienterad.
Insatser behöver göras på sju områden,
däribland effektivisering och förbättrad
styrning av arbetsmarknadspolitiken.
Enligt regeringen bör det mål för
arbetsmarknadspolitiken som gäller sedan
budgetåret 2001, en väl fungerande
arbetsmarknad med full sysselsättning och
god ekonomisk tillväxt, ligga fast.
Revisorerna, däremot, anser i RR10 att
dagens mål inte är lämpligt för att styra
ett område som arbetsmarknadspolitik.
Enligt revisorerna anser många bedömare
att den aktiva arbetsmarknadspolitiken
inte kan tillskrivas några direkta
effekter på den reguljära
sysselsättningen. Effekterna av
arbetsmarknadspolitik är snarare
indirekta genom att arbetsmarknadens
funktionssätt förbättras.
Sysselsättningen påverkas därmed endast
marginellt.
Revisorernas ställningstagande i fråga
om målet för arbetsmarknadspolitiken görs
i anslutning till deras förslag som
omfattar mer än enbart det övergripande
målet för arbetsmarknadspolitiken. De
anser som framgått att en översyn bör
göras av mål och målstruktur
(revisorernas yrk. 1) på det
arbetsmarknadspolitiska området.
Översynen bör utöver det övergripande
målet även innefatta verksamhetsmål och
andra slag av mål som beslutas av
regering och riksdag.
Revisorernas förslag RR10 föregicks av
granskningsrapporten 2002/03:2, vilket
redovisats ovan. Rapporten har
remissbehandlats.
Enligt RR10 ser flertalet av
remissinstanserna problem med de
nuvarande målen och målstrukturen.
En av remissinstanserna har varit
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU). När det gäller målet
för arbetsmarknadspolitiken för
institutet i sitt remissyttrande (2003-01-
20, dnr 111/2002) ett resonemang som
utskottet finner anledning att återge
här. IFAU anför:
Målen för arbetsmarknadspolitiken är
flera (de brukar ofta delas in i
stabiliserings-, allokerings- och
fördelningspolitiska mål), målen kan
komma i konflikt med varandra och kan
ofta prioriteras olika av regeringar
med olika parlamentariskt stöd.
Slutligen finns det mycket mindre av
konsensus än i fråga om målen för
penningpolitiken om hur olika medel
kan bidra till att målen faktiskt
uppfylls.
Mot denna bakgrund är det inte en
enkel uppgift att utforma målen för
AMV:s verksamhet. Klart är emellertid
att arbetsmarknadspolitiken inte ensam
kan förväntas leda till att samtliga
typer av mål uppnås. Det handlar
istället om vilka bidrag (utskottets
kursivering), utöver dem som andra
typer av politik åstadkommer, som
arbetsmarknadspolitiken kan ge.
IFAU håller mot denna bakgrund inte
med revisorerna om att målet för
politikområdet - en väl fungerande
arbetsmarknad med full sysselsättning
och ekonomisk tillväxt - skulle vara
olämpligt som övergripande mål för
arbetsmarknadspolitiken.

Enligt Näringsdepartementet, som i likhet
med IFAU avgivit ett remissvar på
revisorernas granskningsrapport, har
regeringen under 2001 påbörjat ett arbete
med att se över strukturen för en
effektivare styrning och uppföljning av
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
I remissyttrandet anger
Näringsdepartementet att revisorernas
rapport kommer att utgöra en utgångspunkt
i det fortsatta utvecklingsarbetet.

I detta sammanhang finns det anledning
att erinra om att såväl regeringen som
utskottet i budgetbehandlingen hösten
2001 uttryckte kritik mot att AMV:s
analys av måluppfyllelsen var bristfällig
och svårtolkad (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:AU1). Större ansträngningar borde
också, enligt vad utskottet då anförde,
göras för att få till stånd en mer
relevant målstruktur och för att belysa
varför flera mål inte hade uppnåtts samt
vad som krävs för att målen skall uppnås.
Den översyn av strukturen för styrning
och uppföljning som åsyftas i
Näringsdepartementets nyssnämnda
remissvar sker enligt vad utskottet
erfarit från departementet inom ramen för
det arbete som pågår inom
statsförvaltningen när det gäller
ekonomisk styrning och utveckling av det
ekonomiadministrativa regelverket samt
utveckling av budgetprocessen och
statsförvaltningen, m.m. Detta har
redovisats i budgetpropositionen för 2001
(s. 243 f.).
På det arbetsmarknadspolitiska området
har översynsarbetet hittills bl.a.
resulterat i att det inom ramen för den
nya struktur med indelning i
politikområden som gäller sedan 2001
fastställts ett mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik (prop. 2000/01:1
utg.omr. 13, AU1, rskr. 103). Likaså har
verksamhetsgrenar slagits fast för AMV
(se ovan under rubriken Bakgrund).
Enligt uppgift från
Näringsdepartementet inriktas översynen
nu närmast på att överväga om en
indelning i verksamhetsområden skall
göras. Politikområdet
Arbetsmarknadspolitik är för närvarande
inte indelat i verksamhetsområden, dvs.
mellannivån i den trestegsstruktur för
resultatstyrningen som beskrivits ovan.
Översynsarbetet skall innefatta förslag
om mål och indikatorer för
verksamhetsgrenar och eventuella
verksamhetsområden. Avsikten är enligt
vad utskottet erfarit från
Näringsdepartementet att arbetet skall
redovisas i budgetpropositionen hösten
2003.
Utskottet, som i betänkande 2000/01:AU1
tillstyrkte regeringens förslag om det nu
gällande målet för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik, anser att det är
väsentligt att det förs en fortlöpande
diskussion om mål och målstruktur på det
arbetsmarknadspolitiska området. Att
utskottet en gång anslutit sig till ett
visst politiskt mål innebär givetvis inte
att detta mål för all framtid skall
kvarstå oförändrat. I stället är det
önskvärt att politiska mål successivt
omprövas och vid behov förtydligas.
Det finns enligt utskottet i detta
sammanhang anledning att i likhet med
IFAU (se citatet ovan) framhålla att det
inte är någon lätt uppgift att utforma
målen för arbetsmarknadspolitiken. Klart
är emellertid att ambitionsnivån måste
vara hög på såväl de stabiliserings-, som
de allokerings- och fördelningspolitiska
områdena samtidigt som utskottet i likhet
med regeringen i propositionen vill
framhålla att ytterligare förskjutning
bör ske i tillväxtfrämjande riktning,
alltså från stabilisering mot allokering,
dvs. fördelning av resurser.
Det kan i sammanhanget konstateras att
arbetsmarknadspolitiken är ett område där
det långt ifrån alltid råder politisk
konsensus, vilket enligt utskottet dock
kanske inte främst återspeglas i
överväganden kring målformuleringar utan
snarare i andra sammanhang.
En översyn av strukturen för en
effektivare styrning och uppföljning av
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
pågår, som framgått, inom
Regeringskansliet. Utskottet anser det
därför inte nödvändigt att riksdagen, som
revisorerna föreslagit, uppdrar åt
regeringen att göra en generell översyn
av mål och målstruktur. I stället
förutsätter utskottet att regeringen i
det pågående arbetet beaktar de
synpunkter i den aktuella frågan som
framkommit såväl i revisorernas rapport
som under remissbehandlingen och i
revisorernas slutliga förslag. Därvid kan
regeringen bl.a. ta ställning till om det
kan finnas anledning att överväga en
ändring av målet för
arbetsmarknadspolitiken så att det
tydligare framgår att detta skall bidra
till målet för den ekonomiska politiken,
vilket är full sysselsättning genom en
god och uthållig ekonomisk tillväxt.
Med hänvisning till pågående
översynsarbete anser utskottet att
revisorernas yrkande 1 bör avslås av
riksdagen.

Regeringens resultatredovisning

Som framgått anser revisorerna att
regeringens resultatredovisning till
riksdagen bör förbättras (revisorernas
yrk. 2). Efter att utskottet från
Näringsdepartementet inhämtat aktuella
uppgifter om den ovannämnda översynen av
styrningen av den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten kan det konstateras att
denna omfattar även regeringens
resultatredovisning till riksdagen.
Utskottet ser positivt på detta.
Utskottet finner det mot ovanstående
bakgrund intressant att regeringen i
AMV:s regleringsbrev för 2003 begärt en
ny form av strategisk avrapportering. Vid
fyra olika tillfällen i februari, juni
och oktober 2003 samt i februari 2004
skall AMS till regeringen redovisa:
1. De mest strategiska åtgärderna
som planeras för att uppnå målen. Detta
skall ske med utgångspunkt från förra
årets verksamhetsresultat och sättas i
relation till bl.a. årets mål och
tilldelade medel.
2.
3. Uppnådda resultat i förhållande
till samtliga mål och de
återrapporteringskrav som finns för
verksamhetsgrenarna 1, 2 och 3
(verksamhetsgrenarna framgår under
rubriken Bakgrund ovan).
4.
5. Resultat och analys av
måluppfyllelsen för verksamhetsgrenarna
1, 2 och 3. AMS skall också redovisa en
bedömning av vilka konsekvenser nuvarande
resultat bör få för inriktningen av
verksamheten kommande budgetår.
6.
7. Analys av uppnådda resultat i
förhållande till samtliga mål och de
återrapporteringskrav som är angivna
under verksamhetsgrenarna 1, 2 och 3. AMS
skall redovisa de mest strategiska
åtgärderna som planeras för att uppnå
målen 2004. Detta skall på motsvarande
sätt som under punkt 1 ske utifrån 2003
års verksamhetsresultat i relation till
2004 års mål, instruktioner,
återrapporteringar och tilldelade medel.
8.
I fråga om punkterna 2-4 ovan skall AMS
också kommentera i vilken omfattning
resultaten beror på myndighetens insatser
respektive andra faktorers påverkan.
Resultat som avviker från målen och
övriga riktlinjer skall analyseras
ingående.

Utskottet förutsätter att riksdagen får
ta del av relevanta delar av den
strategiska avrapporteringen, exempelvis
i form av en resultatskrivelse från
regeringen.
I revisorernas granskningsrapport
2002/03:2, som ligger till grund för det
nu behandlade förslaget, sägs att
regeringen i budgetpropositionens
resultatredovisning i mycket begränsad
omfattning tar till vara utvärderingar
från externa utvärderingsorgan. Ett organ
som nämns i sammanhanget är IFAU.
Utskottet konstaterar att regeringen i
den senaste budgetpropositionen gjort
fler hänvisningar till IFAU-studier än i
tidigare budgetpropositioner. Utskottet
avstår dock från att bedöma om detta är
en följd av ökad tonvikt på
resultatredovisning eller om det finns
andra bakomliggande skäl, exempelvis att
antalet publicerade studier från IFAU
successivt har ökat och det därmed finns
fler uppföljnings- och
utvärderingsrapporter att referera till.
Tveklöst är regeringens
resultatredovisning till riksdagen i
främst budgetpropositionen en av
utskottets viktigaste källor när det
gäller att följa arbetsmarknadspolitikens
effekter. Det beror inte minst på att
resultatredovisningen skall innefatta
väsentligt mer än en sammanställning av
rena faktauppgifter, något som utskottet
i regel självt kan införskaffa.
Det kan dock i detta sammanhang nämnas
att utskottet även på andra sätt följer
bl.a. externt uppföljnings- och
utvärderingsarbete inom utskottets
beredningsområde.
I ett nyhetsblad som utarbetas inom
utskottskansliet och som distribueras
till främst ledamöter och suppleanter i
utskottet sammanställs fortlöpande
information om aktuella uppföljnings- och
utvärderingsrapporter, offentliga
utredningar, förslag från arbetsgrupper i
Regeringskansliet, nya
utredningsdirektiv, pressmeddelanden,
statistik m.m. I överläggningar mellan
partigruppsföreträdarna i utskottet våren
2003 har man enats om att ägna vissa
utskottssammanträden åt uppföljnings- och
utvärderingsfrågor.
Ett annat sätt på vilket utskottet
redan i dag följer uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet inom
beredningsområdet är genom
direktinformation från företrädare för
myndigheter som har uppgifter av
uppföljnings- eller utvärderingskaraktär.
Så har utskottet vid sammanträden under
innevarande riksmöte fått information
från företrädare för bl.a. AMS, IFAU och
Medlingsinstitutet.
Med det anförda anser utskottet att
riksdagen bör avslå revisorernas yrkande
2.

Verksamhetsplaneringen inom AMV

Utskottet övergår nu till att behandla
revisorernas förslag om
verksamhetsplaneringen inom AMV
(revisorernas yrk. 3). Som framgått anser
revisorerna att denna har stora brister.
Utskottet konstaterar att utformningen
av AMV:s verksamhetsplanering genom
riktlinjer, fördelning av verksamhetsmål,
resursfördelning samt utformningen av
åtgärder och anslagstilldelning får
direkta eller indirekta återverkningar på
alltifrån enskilda arbetssökande,
arbetsgivare som söker arbetskraft och
lokala arbetsförmedlingar ända upp till
en mer övergripande samhällsnivå, såsom
målet för den ekonomiska politiken.
Revisorerna har gjort en omfattande
genomgång av styrningsfrågorna inom AMV i
den granskningsrapport (2002/03:2) som
ligger till grund för förslagen. De fakta
och synpunkter som framkommit under
remissbehandlingen har bidragit till att
det nu föreligger ett mångfasetterat
underlag beträffande styrningsfrågorna.
I anslutning till arbetet med
granskningsrapporten gjorde revisorerna
en genomgång av verksamhetsplaneringen
inom AMV och studerade riktlinjer,
fördelning av verksamhetsmål,
resursfördelning, planering av åtgärder
och anslag samt uppföljning och
utvärdering. Revisorerna ifrågasatte
flera av inslagen i AMV:s
verksamhetsplanering och menade att dessa
med stor sannolikhet leder till att
verksamhetsmålens styrande effekt
reduceras. Detta medför enligt
revisorerna risk för att regeringens
resultatstyrning inte får avsedd effekt.
Enligt revisorernas förslag
2002/03:RR10 delar AMS och flertalet
länsarbetsnämnder revisorernas bedömning.
Företrädarna för AMV anför i sina
remissvar att det av denna anledning
sedan 2001 vidtas konkreta åtgärder inom
verket för att införa en ny
verksamhetsplanering. En helt ny
planeringsmodell skall tillämpas
budgetåret 2004. Till detta kommer en ny
myndighetsinstruktion, en ny
ledningsorganisation, i regel benämnd
fempunktsprogrammet, och åtgärder för att
tydliggöra AMS roll som chefsmyndighet.
Utskottet kan för sin del konstatera
att regeringen i budgetpropositionen för
2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 13
Arbetsmarknad) redovisat att AMV:s
organisation har ändrats i syfte att
stärka AMS roll som chefsmyndighet och
öka effektiviteten i de arbetsmarknads
politiska insatserna. AMV skall bli en
mera sammanhållen organisation där varje
arbetsförmedling erbjuder likvärdig
service och tillämpar regelverket på ett
enhetligt vis.
Vidare skall enligt regeringen
planering, styrning och uppföljning inom
AMV förbättras. I budgetpropositionen
angavs att det inom verket pågår ett
omfattande förändringsarbete med denna
inriktning utifrån AMS fempunktsprogram.
Regeringen följer enligt
budgetpropositionen förändringsarbetet
och anser att detta ligger väl i linje
med politikens inriktning.
Regeringen har uppdragit åt Stats
kontoret att följa upp resultatet av den
nya ledningsform för AMV som infördes den
1 januari 2002 samt att beskriva och
analysera AMS styrning av
länsarbetsnämnderna. Statskontorets
uppdrag avser inte verksamhetsplaneringen
inom AMV, men frågeställningar av sådan
karaktär tangeras inom ramen för
översynsarbetet, uppger
Näringsdepartementet.
En första delrapport, Styrning av
länsarbetsnämndernas verksamhet - En
första uppföljning av den förändrade
ledningsformen, lämnades till regeringen
i januari 2003 (delredovisning 2003:2).
Statskontorets uppdrag skall
slutrapporteras i januari 2004.
Enligt vad som framgår i anslutning
till revisorernas förslag om
verksamhetsplaneringen inom AMV är det,
som revisorerna uttrycker det, inte helt
uppenbart hur den nya ledningsformen och
fempunktsprogrammet skall få några
direkta effekter i form av en effektiv
fördelning av verksamhetsmål och
resurser. Revisorerna menar att detta
erfordrar förstärkt kompetens och en
vilja att utveckla AMV:s
resursfördelningsmodeller i riktning mot
en effektivare styrning.
Utskottet värdesätter att revisorerna
på det sätt som skett i
granskningsrapporten och i anslutning
till deras förslag riktat uppmärksamhet
på den viktiga och komplexa frågan om hur
verksamhetsplaneringen i en så stor
organisation som AMV skall kunna ske på
ett så effektivt sätt som möjligt.
Samtidigt noterar utskottet att
revisorerna efter remissbehandlingen av
granskningsrapporten drar slutsatsen att
det skulle vara att gå för långt att i
nuläget ställa krav på ytterligare
omarbetning av verksamhetsplaneringen
inom AMV.
Det är mot ovanstående bakgrund som
utskottet med tillfredsställelse tagit
del av AMS remissvar (2002-12-20, dnr 02-
10052-00) med anledning av revisorernas
granskningsrapport där man anfört
följande:
Det är av stor betydelse att vidtagna
åtgärder och fempunktsprogrammet i sin
helhet utvärderas, vilket bör ske så
snart avsedda och mätbara effekter och
resultat kan registreras. Vid AMS
styrelsemöte den 20 december 2002
gjordes ... bedömningen att 2003 och
2004 beräknas präglas av fortsatta
åtgärdsinsatser i linje med
fempunktsprogrammet, och att
åtföljande oberoende
utvärderingsinsatser successivt kommer
att genomföras under den kommande
treårsperioden. Därmed kommer
riksdagsrevisorernas
probleminventering att kompletteras
med kartläggningar och analyser av de
vidtagna åtgärderna och planerade
resultatförbättringar.

Enligt vad utskottet erfarit från
Näringsdepartementet följer man där
kontinuerligt genomförandet av
fempunktsprogrammet. Detta sker enligt
uppgift fortlöpande inom ramen för de
resultatgenomgångar som görs mellan AMS
och departementet. Förändringsarbetet
pågår med full kraft och av denna
anledning har man enligt
Näringsdepartementet ännu inte närmare
diskuterat formerna för en utvärdering av
fempunktsprogrammet och den nya
verksamhetsplaneringen inom AMV. Med
tanke på att verket befinner sig mitt
uppe i en omfattande förändringsprocess
anser utskottet det för sin del rimligt
att ställningstaganden till
utvärderingsfrågan får anstå ytterligare
en tid. Utskottet förutsätter att AMS i
enlighet med ovannämnda remissvar
återkommer i frågan.

Utskottet anser med det anförda att
revisorernas yrkande 3 bör avslås av
riksdagen.

Preliminära verksamhetsmål för AMV

Årscykeln för den nuvarande
budgetprocessen innebär att riksdagens
beslut om medelstilldelning för det
kommande budgetåret fattas först i mitten
av december. Regeringens verksamhetsmål
fastställs kring den 20 december och
skall sedan börja tillämpas från den 1
januari. Detta innebär, som revisorerna
konstaterar, påfrestningar på
planeringsprocessen. Revisorerna anser
därför att preliminära verksamhetsmål bör
övervägas i syfte att underlätta
planeringsprocessen (revisorernas yrk.
4).
Utskottet kan konstatera att regeringen
i vårpropositionen aviserar förändringar
av verksamhetsmålen. Vidare konstaterar
utskottet att det redan i dag står
regeringen fritt att besluta om
preliminära verksamhetsmål för
myndigheter. Detta har också prövats.
Utskottet inser att tidscykeln i
budgetprocessen kan medföra problem.
Utskottet delar revisorernas uppfattning
att det är viktigt att underlätta
planeringsprocessen. Däremot är utskottet
inte övertygat om att detta på bästa sätt
kan ske genom införande av preliminära
verksamhetsmål. I stället vill utskottet
instämma i att en informell dialog bör
föras mellan myndigheten och regeringen
vid sidan av den formella dialogen. Detta
är också, som revisorerna redovisat i sin
granskningsrapport (rapport 2002/03:2),
en viktig komponent i den modell för
statens ekonomiska styrning som tillämpas
i dag.
Utskottet är inte berett att förorda
något tillkännagivande till regeringen i
den aktuella frågan utan anser att
revisorernas yrkande 4 bör avslås av
riksdagen.

Kunskaperna om målen

Kunskaperna om målen för
arbetsmarknadspolitiken måste förbättras,
anser revisorerna. Deras förslag i denna
del (yrk. 5) avser, vilket de också
poängterar, hur det organ som beslutar om
verksamhetsmålen, alltså regeringen,
skall föra ut kunskaper om målen.
Enligt revisorerna visar den enkät som
man låtit utföra bland chefer och
anställda vid landets arbetsförmedlingar
att insikten om de
arbetsmarknadspolitiska målen är
begränsad. Utskottet vill framhålla att
en framgångsrik mål- och resultatstyrning
förutsätter att målen för verksamheten är
kända bland de anställda vid
arbetsförmedlingarna och att de också har
vetskap om vilka politiska
ställningstaganden som ligger bakom
målen.
Utskottet delar revisorernas
uppfattning att det finns ett behov av
förbättrade kunskaper om målen och
instämmer i att det bör ankomma på
regeringen att själv avgöra i vilken form
dessa skall föras ut. Enligt uppgift från
Näringsdepartementet övervägs denna fråga
för närvarande inom ramen för det
pågående översynsarbetet.
Det finns enligt utskottet inte
anledning att föreslå något
tillkännagivande i denna fråga. Utskottet
förutsätter att regeringen redovisar för
riksdagen vilka åtgärder som vidtas för
att öka kunskaperna om målen.
Revisorernas yrkande 5 bör enligt
utskottet avslås av riksdagen.

Uppföljning och utvärdering inom AMS

Revisorerna anser i sitt förslag
2002/03:RR10 att AMS uppföljnings- och
utvärderingssystem är förenat med så
stora metodologiska brister att
regeringen bör ge myndigheten i uppdrag
att förbättra processen. Även extern
utvärderingsexpertis bör involveras i
uppdraget (yrk. 6).
I revisorernas granskningsrapport
2002/03:2, vilken som nämnts låg till
grund för revisorernas förslag,
konstaterades att det inom AMV genomförs
ett stort antal uppföljningar och
analyser av arbetsmarknaden och
arbetsmarknadspolitiken. Enligt
revisorerna är dock de analyser som har
ett direkt samband med målen tämligen
outvecklade. Revisorerna anser att detta
gäller också för årsredovisningen, vars
utformning i sin tur styrs av de
återrapporteringskrav som anges i
regleringsbrevet.
Som framgått anser revisorerna att det
föreligger betydande brister i AMS
utvärderingar av den egna verksamheten,
främst vad avser resultatstyrningen.
Liknande uppfattningar framförs av ett
flertal remissinstanser. AMS och
flertalet länsarbetsnämnder framhåller å
sin sida i sina remissyttranden att AMS
2003 får en ny organisation som bl.a.
innefattar en ny avdelning för analys och
utvärdering. Detta väntas enligt AMV-
företrädarna leda till förbättringar i
aktuella avseenden.
Utskottet har noterat att IFAU i sitt
remissvar efterlyser en mer systematisk
analys av i vilken utsträckning
arbetsmarknadspolitiken faktiskt bidrar
till en väl fungerande arbetsmarknad och
en full sysselsättning. Institutet pekar
på möjligheten att AMS i likhet med
Riksbanken utvecklar modeller för att
analysera effekterna av den förda
politiken.
I och för sig kan utskottet instämma i
att det är önskvärt med en förbättring av
uppföljning och utvärdering inom AMS.
Samtidigt vill dock utskottet i likhet
med IFAU betona vikten av att det även
görs utvärderingar av externa
utvärderingsorgan.
Det finns i sammanhanget också
anledning att peka på det uppdrag om
strategisk avrapportering i fyra steg som
regeringen lämnat i AMV:s regleringsbrev
för 2003 och som utskottet redovisat
ovan. Såvitt utskottet kan bedöma krävs
kvalitativa insatser i form av
uppföljning, utvärdering och analys för
att det aktuella uppdraget om strategisk
avrapportering skall kunna fullföljas.
Tidigare har rapporteringen företrädesvis
varit av beskrivande karaktär.
I anslutning till vad som anförts här
kan det finnas anledning att nämna att
uppdraget för IFAU enligt instruktionen
(1996:1426) byggs ut från den 1 juni 2003
så att institutet också får till uppgift
att sprida information till myndigheter
och andra intressenter om resultaten av
sina utvärderingar och studier.
Mot ovanstående bakgrund anser
utskottet att något uppdrag till
regeringen i fråga om uppföljning och
utvärdering inom AMV inte kan anses
påkallat. Utskottet avstyrker
revisorernas yrkande 6.

Länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning

Revisorernas sjunde och sista yrkande
angående styrningen av AMV innebär att en
ändring bör göras av instruktionen för
AMV så att det där ställs ett direkt krav
på länsarbetsnämnderna att följa upp
verksamheten genom någon form av
verksamhetsbokslut. Här kan tilläggas att
några länsarbetsnämnder i
remissbehandlingen av revisorernas
granskningsrapport har lyft fram behovet
av uppföljning av nämndernas verksamhet.
Länsarbetsnämnderna bedriver en
omfattande verksamhet i såväl ekonomiska
som andra termer. Som mått på den
ekonomiska omfattningen anger revisorerna
att en länsarbetsnämnd omsatte i
genomsnitt 2,4 miljarder kronor år 2001.
Utskottet anser för sin del att det är
positivt att revisorerna genom sitt
förslag om verksamhetsredovisning från
länsarbetsnämndernas sida ytterligare
lyft fram den regionala aspekten på
arbetsmarknadspolitiken. Det är enligt
utskottets uppfattning viktigt att kunna
avgöra om det föreligger stora skillnader
i hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i
olika delar av landet. Detta är en
förutsättning för att det skall vara
möjligt att vidta åtgärder för att
motverka sådana regionala obalanser. Det
dr därför med tillfredsställelse som
utskottet noterat att regeringen i 2003
års ekonomiska vårproposition (prop.
2002/03:100) anger att skillnader i
resultat mellan AMV:s olika regioner
skall följas upp på ett bättre sätt.
Utskottet är med hänvisning till det
som nyss anförts i dagsläget inte berett
att förorda något tillkännagivande till
regeringen i den aktuella frågan utan
anser att revisorernas yrkande 7 bör
avslås av riksdagen.

Vissa andra frågor om mål och inriktning,
m.m.

Utskottet har ovan behandlat ett flertal
aspekter på mål, inriktning och styrning
av arbetsmarknadspolitiken. Detta har
skett i anslutning till
ställningstaganden till Riksdagens
revisorers förslag. Också vid ett antal
andra tillfällen under senare år har
utskottet tagit ställning till förslag om
mål, inriktning och styrning på det
arbetsmarknadspolitiska området. Detta
har framför allt skett i
budgetbetänkanden. Även i andra
betänkanden och i yttranden till främst
finansutskottet, exempelvis med anledning
av vårpropositioner, har utskottet
behandlat mål-, inriktnings- och
styrningsfrågor.
I ett flertal fall, senast i betänkande
2002/03:AU1, har utskottet tagit upp
yrkanden av liknande karaktär som
motionsförslag som behandlas i detta
avsnitt. Det gäller exempelvis synpunkter
från oppositionen på hur lönebildning,
arbetsrätt, arbetslöshetsförsäkring och
arbetsrättsliga regler bör utformas för
att tillväxten skall främjas. Likaså
gäller det förslag om decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken och om
arbetsmarknadsnämnderna. Utskottet har
inte ändrat uppfattning om berörda
förslag sedan de behandlades i betänkande
AU1.
I ett par motioner om mål och
inriktning poängteras vikten av
individinriktade förmedlingsinsatser.
Utskottet instämmer i detta och erinrar
om sitt uttalande i betänkande AU1 om att
det redan i dag måste anses vara ett
rättesnöre för förmedlingsinsatserna att
de skall anpassas till den enskilde
arbetssökandens behov av stöd och hjälp.
Betydelsen av ett individperspektiv
framhålls också i avsnitt 4.1 i detta
betänkande där förslag om
förmedlingsinsatser för vissa invandrare
tas upp.
Utskottet har noterat att regeringen i
propositionen (avsnitt 5.4) pekar ut på
vilka områden förslagen där står i
samklang med vissa av riktlinjerna i EU:s
sysselsättningssamarbete. Utskottet, som
behandlade vissa frågor om
sysselsättningsriktlinjerna senast i
betänkande 2002/03:AU1, värdesätter att
regeringen i den nu aktuella
propositionen identifierar samband mellan
förslag till nationella
arbetsmarknadsinsatser och EU:s
sysselsättningsriktlinjer. Det bör dock
framhållas att EU-kommissionen lagt fram
förslag till sysselsättningsriktlinjer
för 2003 (KOM (2003) 176) med en annan
indelning än den tidigare gällande
struktur som redovisas i propositionen. I
stället för den tidigare strukturen med
pelare och riktlinjer innebär
kommissionens förslag till
sysselsättningsriktlinjer att tio
prioriterade områden identifieras med
utgångspunkt från tre övergripande mål.
Sammanfattningsvis kommer utskottet
fram till att Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-7 och
samtliga motioner som behandlas i detta
avsnitt bör avstyrkas.

3 Aktivitetsgaranti

Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
bifaller regeringens förslag i
proposition 2002/03:44 om ändrade
villkor i samband med det särskilda
anställningsstödet (prop. punkt 3) och
avslår motionsförslag som har samband
med detta. Jämför reservationerna 5
(m), 6 (fp) och
7 (kd).
Utskottet föreslår också, med en viss
korrigering och med ett tillägg till
övergångsbestämmelserna, att riksdagen
bifaller förslaget till ändring av
lagen om arbetslöshetsförsäkring (prop.
punkt 1), vilket innebär att även vissa
motionsyrkanden blir tillgodosedda
medan andra avstyrks. Jämför
reservationerna 8 (m) och 9 (m, fp, kd,
c).
I avsnittet föreslår utskottet att
riksdagen gör ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av förtydliganden
i samband med aktivitetsgarantin.
Utskottet tar också ställning till ett
antal motionsförslag av mer allmän
karaktär som rör aktivitetsgarantin.
Dessa avstyrks av utskottet. Jämför
reservationerna 10 (m), 11 (kd) och 12
(c).

3.1 Aktivitetsgaranti - särskilt
anställningsstöd

I avsnitten 3.1 och 3.2 behandlas
regeringens förslag i propositionen om
regeländringar med anknytning till
aktivitetsgarantin. I avsnitt 3.3 tar
utskottet upp frågor av mer allmän
karaktär rörande aktivitetsgarantin.

Propositionen

Det arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgaranti infördes från den 1
augusti 2000. Samtidigt infördes det
särskilda anställningsstödet som syftar
till att underlätta för personer som har
fyllt 57 år och varit utan arbete under
lång tid att åter få fotfäste på
arbetsmarknaden.
Antalet personer med anställning med
särskilt anställningsstöd uppgick i
februari 2003 till 1 200.
Den genomsnittliga arbetslöshetstiden
före inskrivning i aktivitetsgarantin är
omkring tre år. För att ytterligare
stimulera arbetsgivare att anställa
sådana deltagare som är inskrivna i
aktivitetsgarantin och som trots
omfattande insatser och lång tid i
garantin inte fått arbete, behöver det
särskilda anställningsstödet utvecklas
ytterligare.
Regeringen föreslår i propositionen
(prop. punkt 3) att det särskilda
anställningsstödet ändras och får
följande utformning.
Målgruppen för särskilt
anställningsstöd vidgas till att omfatta
även personer under 57 år om de deltagit
i aktivitetsgarantin under en
sammanhängande period av minst 18 månader
och uppfyller övriga angivna
förutsättningar för stöd. För deltagare
som fyllt 57 år skall även
fortsättningsvis tre månaders deltagande
i aktivitetsgarantin vara tillräckligt
innan en anvisning till anställning med
särskilt anställningsstöd kan göras.
Anställningsstödets storlek ändras så
att stöd lämnas med ett belopp som
motsvarar 85 % av lönekostnaden, dock
högst 750 kr per dag. Det förhöjda
beloppet lämnas oavsett deltagarens
ålder.
Bidrag för merkostnader som föranleds
av en anställning med anställningsstöd
får lämnas till arbetsgivaren med högst
150 kr per dag och person.
Särskilt anställningsstöd lämnas i dag
under 24 månader. Stödperioden kan inte
förlängas. Regeringen anser att det bör
finnas möjligheter att göra en ny
anvisning till anställning med särskilt
anställningsstöd i huvudsak i enlighet
med följande.
I det fall någon lämnat en anställning
med särskilt anställningsstöd skall en
sådan ny anvisning föregås av en prövning
i tre steg:
1. Jobbsökaraktiviteter och
prövning mot arbetsmarknaden för en
reguljär anställning.
2.
3. Andra insatser inom
aktivitetsgarantin inklusive arbete med
särskilt anställningsstöd hos annan
arbetsgivare.
4.
5. Särskilt anställningsstöd för
arbete hos tidigare arbetsgivare får
anvisas tidigast efter sex månader från
det att tidigare anställning med särskilt
anställningsstöd avslutats.
6.
För personer som fyllt 61 år och som inte
kan få ett reguljärt arbete inom
dagpendlingsavstånd och för vilka det
inte heller är möjligt att ordna annat
subventionerat arbete eller
anställningsstöd hos annan arbetsgivare
skall dock anvisning till anställning med
anställningsstöd hos samma arbetsgivare
kunna göras tidigare än efter sex
månader. Arbetsförmedlingen skall i dessa
fall i god tid före anvisningen ha gjort
en noggrann prövning av personens
möjligheter att erhålla annat arbete.
En person som omfattas av det särskilda
anställningsstödet skall under pågående
stödperiod kvarstå i aktivitetsgarantin
och vid ett eventuellt upphörande av
anställningen återgå till andra
aktiviteter inom garantin.
Arbetsförmedlingen skall under den tid
stödet lämnas regelbundet undersöka den
anställdes möjligheter att få ett
osubventionerat arbete. Det kan bl.a. ske
genom deltagande i olika
jobbsökaraktiviteter.
Regeringen kommer att ange de närmare
förutsättningarna för det särskilda
anställningsstödet i förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd.
Regeringen avser också att låta följa upp
arbetsförmedlingens arbete med de
personer vars anställningar finansieras
av stödet.
Förslaget innebär minskade inkomster på
statsbudgetens inkomstsida. Detta är en
följd av att målgruppen utvidgas och att
subventionsgraden höjs i det särskilda
anställningsstödet som utges som en
kreditering av arbetsgivarnas
skattekonto.
Utgifterna ökar under anslaget 22:3 Köp
av arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader för merkostnadsersättning och
bidrag till förhöjda dagsverkskostnader
som kan lämnas tillsammans med
anställningsstödet. Samtidigt minskar
utgifterna under anslaget 22:2 Bidrag
till arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd genom att personer som
tidigare fått aktivitetsstöd inom
aktivitetsgarantin i stället får en
anställning med hjälp av det särskilda
anställningsstödet. Därutöver avser
regeringen att föreslå att anslaget 22:3
Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader reduceras för att
kompensera att den genomsnittliga
subventionen i anställningsstödet
beräknas vara högre än den genomsnittliga
ersättningen för aktivitetsstöd.
De minskade inkomsterna beräknas uppgå
till 143 miljoner kronor 2003, 444
miljoner kronor 2004 och 612 miljoner
kronor från 2005. Finansieringen sker
genom att anslagen under utgiftsområde 13
Arbetsmarknad minskas i motsvarande
omfattning.
Ändringarna bör träda i kraft den 1
juli 2003.

Motioner

Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna avstyrker förslaget i
propositionen om förändringar av det
särskilda anställningsstödet.
Moderaterna konstaterar i motion A3 (yrk.
1) att utformningen av det särskilda
anställningsstödet gör att såväl
subventionsgrad som målgrupp för denna
stödform kan utökas utan att utgifterna
synes öka och hota statsbudgetens
utgiftstak.
Enligt Moderaterna leder förslaget i
propositionen självklart till ökade
kostnader för arbetsmarknadspolitiken.
Utöver dessa nackdelar kommer det
särskilda anställningsstödet att leda
till undanträngningseffekter och till
sämre möjligheter för personer med en
svag ställning på arbetsmarknaden att få
osubventionerat arbete.
Folkpartiet avvisar i motion A4 (yrk. 8)
förslaget om ändringar av det särskilda
anställningsstödet med hänvisning till
att partiet redan tidigare har kritiserat
stödformen, att föreliggande förslag inte
innebär några grundläggande förändringar
av denna och att det leder till
ytterligare byråkrati på
arbetsmarknadsområdet.
I den kristdemokratiska kritiken av
regeringsförslaget i motion A5 (yrk. 2)
framhålls att ett stort antal ändringar
av anställningsstöden gjorts under kort
tid (se även motion A320 yrk. 7 som
behandlas i avsnitt 5), att förslaget
leder till orimligt höga
subventionsnivåer och att det finns
budgetmässiga skäl att resa invändningar.
Beträffande den sistnämnda frågan menar
Kristdemokraterna att det faktum att
anställningsstöd utges i form av en
skattereduktion utan budgetrestriktioner
leder till att den lokala
arbetsförmedlingen har anledning att i
första hand använda denna stödform
eftersom detta inte belastar
förmedlingskontorets budget.
Kristdemokraterna avstyrker förslaget om
ändrade villkor för det särskilda
anställningsstödet.

Utskottets ställningstagande

Efter förslag från
arbetsmarknadsutskottet (bet.
2001/02:AU5) gjorde riksdagen våren 2002
ett tillkännagivande om behovet av
ytterligare insatser inom ramen för det
arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgaranti i syfte att stödja och
hjälpa vissa grupper som står långt
utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Tillkännagivandet gjordes mot bakgrund av
bl.a. följande resonemang i betänkandet:

Även i en situation med
arbetskraftsbrist kan det inte
uteslutas att det fortfarande finns
grupper som står mycket långt utanför
den reguljära arbetsmarknaden,
exempelvis vissa äldre arbetslösa och
personer som aldrig har fått något
fotfäste på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets mening bör det finnas
ytterligare insatser, inom ramen för
aktivitetsgarantin, som kan vidtas för
att stödja och hjälpa dessa grupper.

Regeringen aviserade i
budgetpropositionen för 2003 att den
avsåg att återkomma till riksdagen med
förslag till hur det särskilda
anställningsstödet skulle kunna
vidareutvecklas för att fylla behovet av
insatser för de aktuella grupperna.
Förslaget presenteras nu i proposition
44.

I vårpropositionen (2002/03:100) lägger
regeringen fram budgetförslag med
anknytning till ändringarna av det
särskilda anställningsstödet. I förslaget
till tilläggsbudget för 2003 minskas
anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning med 104 miljoner
kronor och anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader med 40 miljoner kronor till
följd av att fler personer inom
aktivitetsgarantin beräknas få
anställning med det förstärkta särskilda
anställningsstödet i stället för att
delta i andra aktiviteter och uppbära
aktivitetsstöd. Budgetåret 2004 beräknas
ramen för utgiftsområde 13 av samma skäl
minska med 444 miljoner kronor.
Vårpropositionen har ännu inte
färdigbehandlats av riksdagen.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att
det är angeläget att kunna erbjuda ett
förstärkt stöd till dem som under lång
tid deltagit i aktivitetsgarantin.
Utskottet ser därför positivt på att
regeringen lagt fram förslag i frågan.
Enligt utskottet är det önskvärt att
möjliggöra anvisning till anställning med
särskilt anställningsstöd även för
personer under 57 år. Utskottet kan
ansluta sig till att förutsättningen bör
vara att de tagit del av
aktivitetsgarantin under en
sammanhängande period av minst 18 månader
och uppfyller övriga angivna stödvillkor.
För deltagare som fyllt 57 år skall, som
framgått av propositionen, även
fortsättningsvis tre månaders deltagande
i aktivitetsgarantin vara tillräckligt
innan särskilt anställningsstöd kan
anvisas. Utskottet ser också positivt på
vad som sägs i propositionen om att höja
anställningsstödets storlek respektive
bidrag för merkostnader som föranleds av
en anställning med anställningsstöd.
Särskilt anställningsstöd lämnas i dag
under 24 månader. Av 5 a § förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd framgår
att särskilt anställningsstöd för
närvarande får lämnas för den som fyllt
57 år och som sedan 24 månader antingen
varit arbetslös eller deltagit i ett
arbetsmarknadspolitiskt program och som
omedelbart före anvisningen under samma
tid varit anmäld som arbetssökande på
arbetsförmedlingen samt tagit del av
aktivitetsgarantin under minst 3 månader.
Av 12 § framgår att särskilt
anställningsstöd kan lämnas såväl för
tillsvidareanställningar som för
provanställningar och andra
tidsbegränsade anställningar.
Stödperioden kan, som framgår av
propositionen, inte förlängas. Det
innebär enligt nuvarande regler att en
person som haft en anställning med
särskilt anställningsstöd kan erhålla en
ny anvisning till samma stödform först
efter det att de ovannämnda villkoren
enligt 5 a § på nytt blivit uppfyllda.
Regeringen anser att möjligheterna att
göra en ny anvisning till anställning med
särskilt anställningsstöd bör vidgas, i
huvudsak i enlighet med vissa i
propositionen angivna villkor. Dessa
skall enligt vad utskottet erfarit från
Regeringskansliet förstås på följande
sätt.
I det fall särskilt anställningsstöd
lämnats för en provanställning eller en
tidsbegränsad anställning och
stödperioden löpt ut skall en ny
anvisning till anställning med samma
stödform hos samma arbetsgivare som
tidigare kunna göras under förutsättning
att vissa villkor är uppfyllda.
För det första skall personen
dessförinnan ha deltagit i
jobbsökaraktiviteter och prövats mot
arbetsmarknaden för en reguljär
anställning. För det andra skall en
prövning ha skett av förutsättningarna
för andra insatser inom
aktivitetsgarantin inklusive arbete med
särskilt anställningsstöd hos annan
arbetsgivare. Ytterligare ett villkor för
en anvisning till en ny stödperiod med
särskilt anställningsstöd hos samma
arbetsgivare som tidigare skall vara att
minst sex månader har gått sedan
föregående anställning med särskilt
anställningsstöd.
Med den angivna preciseringen delar
utskottet regeringens uppfattning att det
är önskvärt att möjliggöra ytterligare
anvisning till anställning med särskilt
anställningsstöd hos samma arbetsgivare
som tidigare.
Utskottet instämmer också i regeringens
uppfattning att det för personer som
fyllt 61 år och som inte kan få ett
reguljärt arbete inom dagpendlingsavstånd
och för vilka det inte heller är möjligt
att ordna annat subventionerat arbete
eller anställningsstöd hos annan
arbetsgivare skall vara möjligt att göra
en anvisning till anställning med
anställningsstöd hos samma arbetsgivare
tidigare än efter sex månader.
Arbetsförmedlingen skall i dessa fall i
god tid före anvisningen ha gjort en
noggrann prövning av personens
möjligheter att erhålla annat arbete.
Utskottet delar också regeringens åsikt
att arbetsförmedlingen under den tid
stödet lämnas regelbundet skall undersöka
den anställdes möjligheter att få ett
osubventionerat arbete, exempelvis genom
deltagande i jobbsökaraktiviteter. Detta
är nödvändigt för att minska risken för
undanträngningseffekter.
IFAU har i rapporten (2002:8) Vad vet vi
om den svenska arbetsmarknadspolitikens
sysselsättningseffekter? sammanfattat
forskningen om den svenska
arbetsmarknadspolitikens effekter på
arbetslöshet och sysselsättning.
IFAU konstaterar att ett flertal stu
dier om olika programs undanträngningsef
fekter visar att dessa är störst för
program som äger rum på den reguljära
arbetsmarknaden. Ju mer programmen liknar
vanliga anställningar desto mer positiva
tycks individeffekterna vara men desto
större är också undanträngningsef
fekterna. IFAU menar att detta är ett
starkt argument för att subventionerad
sysselsättning bör avgränsas mycket klart
till dem som är eller riskerar att bli
långtidsarbetslösa. På detta sätt kan
positiva sysselsättningseffekter uppnås
även om de direkta undan
trängningseffekterna är stora.
Utöver att poängtera vaksamhet mot
risken för undanträngning i anslutning
till att särskilt anställningsstöd utges
vill utskottet också understryka vikten
av uppföljning av arbetsförmedlingens
arbete med de personer vars anställningar
finansieras av stödet. Utskottet
förutsätter att regeringen följer upp
dessa frågor och återrapporterar till
riksdagen. Utskottet återkommer i avsnitt
5 till frågan om översyn av de olika
formerna av anställningsstöd.
Som framgått avstyrker Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna det
aktuella förslaget om ändring av det
särskilda anställningsstödet. I
anslutning till sitt avslagsyrkande
ställer sig Kristdemokraterna frågan om
finansieringsformen för anställningsstöd
kan leda till ökad benägenhet från
förmedlingskontorens sida att använda
denna stödform, eftersom detta inte
påverkar kontorets budget. Såvitt
utskottet har kunnat finna existerar inga
undersökningsresultat rörande ett sådant
samband.
Utskottet vill peka på att IFAU i den
ovannämnda rapporten gått igenom olika
studier av effekterna av subventionerad
sysselsättning. IFAU konstaterar att
antalet studier av subventionerad
sysselsättning varit förhållandevis lågt,
men tycker sig ändå kunna dra slutsatsen
att arbetsgivarstöd hör till de program
som hade störst positiva individeffekter
i termer av framtida sysselsättnings- och
inkomstmöjligheter. De studerade
programmen motsvaras i dag av
anställningsstöd.
Som framgått finns i motioner
invändningar mot att anställningsstöd
utges i form av en kreditering på
arbetsgivarens skattekonto. Riksdagen har
redan i en rad sammanhang ställt sig
bakom stödformen, och utskottet ser ingen
anledning att ändra detta
ställningstagande. Sedan den 1 oktober
1999 har anställningsstöden lämnats på
detta sätt och erfarenheterna är goda.
Som framgår av avsnitt 5 i betänkandet
avser regeringen att under 2003 återkomma
till riksdagen angående förenklingar av
anställningsstöden.
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner vad som i propositionen punkt 3
föreslagits om ändrade villkor i samband
med det särskilda anställningsstödet.
Utskottet avstyrker motionerna A3 yrkande
1 (m), A4 yrkande 8 (fp) och A5 yrkande 2
(kd).

Utskottet vill i detta sammanhang beröra
en arbetsrättslig fråga, nämligen
tillämpligheten av lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) respektive lagen
(1994:260) om offentlig anställning (LOA)
på anställning med särskilt
anställningsstöd. I sammanhanget bör
framhållas vikten av att skilja på
anställningsstödet och anställningen i
sig. I fråga om den sistnämnda gäller
arbetsrättsliga regler.

Enligt 1 § LAS undantas arbetstagare
med särskilt anställningsstöd och
arbetstagare med skyddat arbete från
lagens tillämpningsområde. Något
motsvarande undantag finns inte
beträffande övriga arbetstagare för vilka
stöd lämnas i form av
arbetsmarknadspolitiska insatser,
exempelvis arbetstagare med lönebidrag,
allmänt anställningsstöd, förstärkt
anställningsstöd etc.
I proposition 2002/03:47 Statens
ansvarsnämnds funktion och
kompetensområde m.m. som nyligen
behandlats av arbetsmarknadsutskottet
föreslås att arbetstagare som är
anställda med särskilt anställningsstöd
även undantas från LOA:s
tillämpningsområde. Arbetstagare med
skyddat arbete är sedan tidigare
undantagna från LOA. På motsvarande sätt
som i fråga om LAS finns i LOA inte något
undantag beträffande övriga arbetstagare
för vilka stöd lämnas från
arbetsmarknadspolitiska program.
Utskottet har i betänkande 2002/03:AU6
tillstyrkt regeringens förslag om ändring
i LOA. Riksdagen har ännu inte fattat
beslut i frågan.
Utskottet anser att det kan finnas
anledning att överväga hur man lämpligen
ordnar ett anställningsskydd för
anställda med särskilt anställningsstöd.
Såväl detta stöd som övriga former av
anställningsstöd kan som framgått lämnas
för såväl tillsvidareanställningar som
provanställningar och tidsbegränsade
anställningar.

3.2 Aktivitetsgaranti -
arbetslöshetsförsäkring

Bakgrund

Aktivitetsgarantin brukar beskrivas som
ett paraplyprogram. Inom ramen för
aktivitetsgarantin kan det förekomma
intensifierad handledning och
platsförmedling, men i garantin kan också
alla arbetsmarknadspolitiska insatser
inom arbetsförmedlingen ingå.
Aktivitetsgarantin skall vara en
heltidsaktivitet. Till skillnad från
övriga arbetsmarknadspolitiska program är
aktivitetsgarantin inte tidsbegränsad.
En person som anvisats till
aktivitetsgarantin har möjlighet att
delta så länge han eller hon behöver för
att få en förankring på arbetsmarknaden.
Under tiden i aktivitetsgarantin ges ett
inkomstskydd i form av aktivitetsstöd som
motsvarar arbetslöshetsförsäkringen. Om
sökanden får en anställning inom ramen
för aktivitetsgarantin utbetalas lön från
arbetsgivaren.
Det finns tre olika sätt att lämna
garantin: genom arbete mer än 6 månader,
genom utbildning utanför
arbetsmarknadspolitiken eller genom att
den enskilde själv väljer att lämna
garantin.
Arbetslöshetsförsäkringen innehåller
för närvarande i princip inga särregler
för aktivitetsgarantin jämfört med vad
som gäller för andra
arbetsmarknadspolitiska program. I vad
mån en person som lämnar
aktivitetsgarantin och blir arbetslös är
berättigad till ersättning avgörs på
vanligt sätt i första hand genom en
prövning av om arbetsvillkoret är
uppfyllt.
Arbetsvillkoret innebär att en viss
mängd förvärvsarbete skall ha utförts
under de senaste tolv månaderna (ramtid)
före arbetslösheten. Kvalificerande som
förvärvsarbete är även subventionerade
anställningar, dock inte sådana
anställningar som arbetsgivaren
finansierat med särskilt
anställningsstöd. När ramtiden skall
bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då
den sökande varit hindrad att arbeta av
vissa i lagen angivna skäl. Dit hör bl.a.
sjukdom, viss vuxenutbildning, vård av
barn under 2 år, tid med
föräldrapenningförmåner och tid i vissa
arbetsmarknadspolitiska program. För
närvarande är tiden i aktivitetsgarantin
överhoppningsbar, vilket innebär att
sökanden kan grunda rätt till ersättning
på förvärvsarbete som ligger i tiden före
deltagandet i aktivitetsgarantin.
Ersättning kan lämnas antingen som
grundförsäkring eller som
inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning
enligt grundförsäkringen lämnas till
personer som inte är medlemmar i en
arbetslöshetskassa eller som är medlemmar
men inte uppfyller villkoren för
inkomstrelaterad ersättning.
I arbetslöshetsförsäkringen finns också
ett särskilt studerandevillkor, som
innebär att ersättning kan lämnas till en
arbetslös som efter viss utbildning har
stått till arbetsmarknadens förfogande
under minst 90 dagar. Ersättning lämnas i
så fall enligt grundförsäkringen.
Ersättning enligt försäkringen lämnas
under längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Om arbetslösheten
upphör före ersättningsperiodens slut har
den sökande rätt till ersättning under
det antal dagar som återstår av
ersättningsperioden om han eller hon
skulle bli arbetslös på nytt, även om
arbetsvillkoret då inte skulle vara
uppfyllt. Detta gäller dock inte om 12
månader har förflutit sedan den sökande
senast fick ersättning. I den tiden
räknar man inte in överhoppningsbar tid.
För närvarande gäller att en sökande som
lämnar garantin och åter blir arbetslös
kan återgå till den påbörjade
ersättningsperioden om förutsättningarna
i övrigt är uppfyllda. Detta kan
uttryckas så att ersättningsrätten är
vilande och kan återupptas om
arbetslösheten kvarstår efter programmet.
Arbetslöshetsersättningen utges som en
dagpenning. Den inkomstrelaterade
ersättningen beräknas på grundval av den
tidigare dagsförtjänsten under s.k.
normalarbetstid.

Propositionen

I propositionen (punkt 1) läggs det fram
ett antal förslag till ändringar av
arbetslöshetsförsäkringen som avser
personer som deltagit i
aktivitetsgarantin. Syftet är att
effektivisera samverkan mellan
försäkringen och aktivitetsgarantin.
Förslagen rör aktivitetsgarantins effekt
på en påbörjad ersättningsperiod,
villkoren för ny arbetslöshetsersättning
efter arbete, dagpenningen efter arbete,
villkoren för ny arbetslöshetsersättning
efter studier samt dagpenning och
normalarbetstid efter studier.
Förslaget innebär i korthet följande
ändringar i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
En person som deltagit i
aktivitetsgarantin men på nytt blir
arbetslös
1) skall inte längre kunna återgå till en
ersättningsperiod som påbörjats före
deltagandet (23 §),
2) skall inte kunna kvalificera sig för
ersättning på grund av förhållanden som
ligger i tiden före deltagandet, dvs. den
ramtid inom vilken arbetsvillkoret skall
vara uppfyllt skall inte omfatta tiden
före aktivitetsgarantin (ny 14 a §),
3) får inte räkna tiden i
aktivitetsgarantin till den del som den
avser jobbsökaraktiviteter som
överhoppningsbar tid (17 §); skälet är
att det som den arbetslöse gör under
sådan tid till stor del motsvarar vad en
arbetslös normalt gör, om än i mer
organiserad form; tid i deltagande i
andra program, t.ex. arbetspraktik, skall
dock alltjämt vara överhoppningsbar,
4) får, om det är mer fördelaktigt, sin
dagpenning bestämd på grundval av nivån
på det aktivitetsstöd som senast lämnades
under tiden i aktivitetsgarantin,
förutsättningen är att arbetsvillkoret är
uppfyllt med arbete i sådan mängd att det
minst svarar mot det senaste
arbetsutbudet i aktivitetsgarantin och
att ansökan om ersättning görs inom 12
månader från deltagandet (30 §); med
denna nya regel förhindras att en person
avstår från att ta ett arbete som skulle
kunna leda till att ersättningen vid
senare arbetslöshet blir lägre än
aktivitetsstödet i aktivitetsgarantin,
5a) får, om aktivitetsgarantin lämnades
på grund av heltidsstudier som omfattat
minst ett läsår och berättigat till
studiestöd, grunda sin rätt till ny
ersättning på ett särskilt
studerandevillkor, förutsättningen är att
studierna sker enligt en individuell
handlingsplan, att utbildningen
genomgåtts och avslutats och att ansökan
om ersättning görs inom 10 månader -
fristen kan förlängas i vissa fall - från
det att studierna avslutats (18 §, 19 §
första och tredje styckena); syftet är
att uppmuntra till studier genom att
garantera en viss inkomstnivå om
studierna inte omedelbart leder till
arbete,
5b) får inkomstrelaterad ersättning
enligt studerandevillkoret enligt ovan om
ersättningen i aktivitetsgarantin
baserades på inkomstrelaterad ersättning
(19 § andra stycket) och får i så fall
sin dagpenning enligt det särskilda
studerandevillkoret bestämd enligt nivån
på det aktivitetsstöd som senast lämnades
i aktivitetsgarantin och efter sökandens
arbetsutbud (30 a §).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 september 2003. Lagförslaget är försett
med två övergångsbestämmelser. Den nya
regeln enligt 1 ovan, som innebär att
sökanden inte kan återgå till en påbörjad
ersättningsperiod, skall inte tillämpas
för den som påbörjat deltagandet i
aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande. Motsvarande gäller den
regel enligt 2 ovan som innebär att
ramtiden inte kan omfatta tid före
deltagandet i aktivitetsgarantin.
Regeln under 4 ovan är kopplad till ett
aviserat förslag om att en sökande som
har uppfyllt ett arbetsvillkor inom
aktivitetsgarantin med deltidsarbete som
är av mindre omfattning än sökandens
arbetsutbud skall få möjlighet att välja
om han eller hon vill ha fortsatt stöd
inom aktivitetsgarantin eller lämna den.
Detta skall regleras genom en ändring i
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
I propositionen finns också ett förslag
om möjlighet att under vissa
förutsättningar återgå till
aktivitetsgarantin sedan en anvisning
återkallats. Detta förslag behandlas i
avsnitt 3.3.

Motioner

Två av de motioner som väckts med
anledning av propositionen gäller de
föreslagna ändringarna i
arbetslöshetsförsäkringen. I anslutning
till detta behandlas också
motionsyrkanden som mera allmänt gäller
arbetslöshetsförsäkringen.
Moderaterna tillstyrker i motion A3
uttryckligen förslagen enligt 1-3 ovan
medan förslagen enligt 5a och 5b
avstyrks. Partiet hänvisar till sin
uppfattning att det bör införas en tydlig
bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen.
Eftersom riksdagen med stöd av
Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer
att vidmakthålla det nuvarande systemet
tillstyrks dock propositionens förslag
till den del som det gäller villkor för
ny arbetslöshetsersättning efter arbete
(yrk. 5 delvis). Motionen utgår från en
kritisk inställning till
aktivitetsgarantin som beskrivs som
ytterligare en i raden av
arbetsmarknadsåtgärder med syfte att ge
konstlad sysselsättning snarare än den
kompetenshöjning som krävs för att få ett
nytt arbete. Det är dock bra att rätten
att återgå till en påbörjad
ersättningsperiod upphör för den som
börjar i aktivitetsgarantin (yrk. 6).
Regeringsförslaget om ett särskilt
studerandevillkor avstyrks med hänvisning
till partiets principiella inställning
att endast reguljärt arbete skall få
tillgodoräknas för att uppfylla
arbetsvillkoret i försäkringen.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
enligt Moderaterna användas till det som
de är avsedda för och inte för att
återkvalificera till nya
ersättningsperioder (yrk. 3).
Moderaterna anser att de nu framlagda
förslagen visar att nuvarande system för
arbetslöshetsförsäkringen inte fungerar
bra. Partiet föreslår att regeringen får
i uppdrag att skyndsamt se över
arbetslöshetsförsäkringen av minst tre
skäl. Den måste fungera som en
omställningsförsäkring som stimulerar
rörlighet på arbetsmarknaden samtidigt
som den ger ett fullgott tillfälligt
ekonomiskt skydd vid arbetslöshet.
Försäkringen skall vara allmän och
obligatorisk och omfatta alla som
uppfyller arbetsvillkoren, främja
ekonomisk effektivitet och ha tydlig
finansiering. Den skall fungera rättvist
och präglas av rättssäkerhet i
tillämpningen (yrk. 4).
Folkpartiet accepterar i motion A4
regeringsförslagen. Partiet är kritiskt
mot aktivitetsgarantin men anser att den
skall fungera så effektivt som möjligt så
länge den finns kvar. Förslaget enligt 1
ovan som hindrar en återgång till en
påbörjad ersättningsperiod kan godtas i
avvaktan på en omläggning av hela
arbetslöshetsförsäkringssystemet i
riktning mot en omställningsförsäkring.
Partiet säger sig också kunna acceptera
förändringarna i fråga om ramtiden enligt
2 och 3 ovan. Likaså godtas förslaget om
dagpenning enligt 4 eftersom detta skulle
kunna utgöra en stimulans att våga ta ett
lägre betalt arbete. Även det föreslagna
särskilda studerandevillkoret accepteras
eftersom detta skulle kunna stimulera
personer att lämna garantin för studier
(yrk. 9).
Kristdemokraterna förespråkar en allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och
redovisar dess huvuddrag i motion A5
(yrk. 12). Ersättningen bör trappas ned
till en undre gräns utan någon bortre
parentes. Alla arbeten som den arbetslöse
tar, även om de är av kortvarig karaktär,
bör leda till höjd ersättningsnivå.
Tillsammans med sänkt skatt i form av
höjt grundavdrag skulle detta ge starka
incitament till att aktivt söka arbete.
Försäkringen bör i högre grad än i dag
vara egenfinansierad. Kristdemokraterna
anser att det bör göras en översyn av
arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringen
redan i samband med att
aktivitetsgarantin infördes i hela landet
den 1 augusti 2000 anmälde att det skulle
läggas fram en proposition med förslag
till förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen med anknytning
till aktivitetsgarantin. Proposition 44
skall enligt regeringen ses som en del i
arbetet med att överväga hur reglerna för
arbetslöshetsersättning skall förhålla
sig till aktivitetsgarantin.
Utskottet anser liksom regeringen att
de skillnader som finns mellan
aktivitetsgarantin och de övriga
arbetsmarknadspolitiska programmen
framför allt genom att de senare är
tidsbegränsade också motiverar vissa
skillnader i fråga om rätten till
arbetslöshetsersättning. Som exempel kan
tas att en person som lämnat ett
tidsbegränsat arbetsmarknadspolitiskt
program och åter blir arbetslös kan
behöva återgå till en påbörjad period med
arbetslöshetsersättning för att få sin
försörjning. En person i
aktivitetsgarantin som så önskar erbjuds
däremot insatser och har sin försörjning
tryggad fram till dess att hon eller han
åter har en fast förankring på
arbetsmarknaden eller påbörjar en
reguljär utbildning. Utskottet kan också
konstatera att förslagen till största
delen inte mött några invändningar i
motioner.
Det förslag som Moderaterna vänder sig
mot avser det nya studerandevillkoret.
Som konstateras i propositionen har de
personer som deltar i aktivitetsgarantin
många gånger haft en viss etablering på
arbetsmarknaden innan de blev arbetslösa
och har därmed ett inkomstrelaterat
aktivitetsstöd. De tar steget från
aktivitetsgarantin till studier med
studiemedel eller egen finansiering och
tar på det sättet själva ansvaret för sin
ekonomi under hela utbildningstiden.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är rimligt med en viss garanterad
inkomstnivå om studierna inte omedelbart
leder till arbete. Som Folkpartiet
framhåller kan det särskilda
studerandevillkoret stimulera till
studier, vilket är önskvärt. Utskottet
godtar regeringens förslag till
studerandevillkor för den som deltagit i
aktivitetsgarantin, vilket innebär att
motion A3 yrkande 3 (m) avstyrks.
Utskottet ansluter sig till de
föreslagna ändringarna i övrigt i
försäkringen med viss mindre redaktionell
ändring i den föreslagna 17 § i fråga om
rubriken på den i punkt 4 angivna lagen,
vilket framgår av lagförslaget enligt
bilaga 3 till betänkandet.
I fråga om de föreslagna
övergångsbestämmelserna vill utskottet
framföra följande. Som framgått ovan är
tanken att de nya reglerna som hindrar en
återgång till en påbörjad
ersättningsperiod och en möjlighet att i
arbetsvillkoret tillgodoräkna
förvärvsarbete före inträdet i garantin
inte skall gälla för personer som deltar
i aktivitetsgarantin när de nya reglerna
träder i kraft den 1 september 2003.
Enligt utskottets mening bör motsvarande
gälla i fråga om beräkningen av ramtid.
Äldre bestämmelser om ramtid och
vverhoppningsbar tid bör alltså tillämpas
för den som påbörjat sitt deltagande i
garantin före ikraftträdandet. I
tydlighetens intresse bör därför ett
tillägg göras till punkt 3 i de
föreslagna övergångsbestämmelserna.
Med dessa justeringar anser utskottet
att riksdagen bör bifalla propositionen
(punkt 1) även i övrigt. Det innebär
också att motionerna A3 yrkandena 5 i
denna del och 6 (m) samt A4 yrkande 9
(fp) tillstyrks.
När det gäller Moderaternas respektive
Kristdemokraternas förslag om en översyn
av arbetslöshetsförsäkringen vill
utskottet hänvisa till sina tidigare
ställningstaganden till motsvarande
förslag från dessa partier och även från
andra oppositionspartier. Senast skedde
detta hösten 2002 i budgetbetänkande
2002/03:AU1 och för några månader sedan i
betänkande 2002/02:AU4 Vissa frågor om
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har
hänvisat till sin grundinställning att
försäkringen skall vara utformad så att
den ger trygghet i
omställningssituationer, bidrar till att
arbetsmarknaden fungerar bättre och till
att exempelvis strukturförändringar inte
skapar samma oro som annars skulle vara
fallet. Utskottet har också framhållit
att det är viktigt att reglerna svarar
mot de förutsättningar som råder på
arbetsmarknaden från tid till annan. Så
sent som 1997 ersattes den äldre
lagstiftningen med en ny lag, och sedan
dess har mer omfattande förändringar
genomförts. Grundstrukturen har
bibehållits samtidigt som arbetslinjen
skärpts. På det sättet har försäkringen
blivit rättvisare och legitimiteten
stärkts. Rundgången mellan åtgärder och
öppen arbetslöshet har motverkats
eftersom det inte längre är möjligt att
kvalificera sig genom att delta i
arbetsmarknadspolitiska program. Det är
här som aktivitetsgarantin kommer in i
bilden. I stället för den tidigare
rundgången skall de som är eller riskerar
att bli långtidsarbetslösa få erbjudande
om en heltidsaktivitet inom ramen för
aktivitetsgarantin. I sammanhanget skall
också nämnas att Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen kommer att
inleda sitt arbete vid det kommande
årsskiftet.
Det är utskottets uppfattning att den
nya myndigheten kommer att medföra att
tillsynen av arbetslöshetsförsäkringen
blir tydligare. Någon allmän översyn av
försäkringen kan inte anses påkallad.
Med hänvisning till det som nu sagts
avstyrker utskottet motionerna A3 yrkande
4 (m) och A5 yrkande 12 (kd).

3.3 Övriga frågor om aktivitetsgaranti

Propositionen

Vissa grundläggande uppgifter om
aktivitetsgarantin har redovisats i
avsnitt 3.2.
Enligt propositionen bestäms inte
centralt inom AMV hur aktivitetsgarantin
skall vara utformad, men med tiden har en
normalmodell utvecklats. Regeringen
redovisar i propositionen huvuddragen i
ett arbete som bedrivs av AMS och som
syftar till att utveckla verksamheten och
förbättra kvaliteten i
aktivitetsgarantin. Detta arbete
genomförs mot bakgrund av de betydande
kvalitetsbrister som uppstod i samband
med att garantin byggdes upp.
I propositionen redovisas också
resultatet av uppföljningar och
utvärderingar av hur aktivitetsgarantin
genomförts och av vilka effekter den
haft.
Regeringen anser enligt propositionen att
reglerna om aktivitetsgarantin bör ändras
enligt följande.
Om en anvisning till aktivitetsgarantin
har återkallats på grund av att
deltagaren utan godtagbart skäl har
avvisat ett erbjudande om lämpligt arbete
eller en insats inom aktivitetsgarantin,
skall en ny anvisning till garantin
göras. Detta skall ske när den enskilde
har varit anmäld som arbetssökande hos
den offentliga arbetsförmedlingen under
45 dagar, för vilka aktivitetsstöd skulle
ha lämnats om återkallelsen inte hade
skett.
Sökanden får vid återanvisningen till
aktivitetsgarantin aktivitetsstöd med det
belopp som motsvarar vad han eller hon
skulle ha fått om beslut om återkallelse
inte hade fattats. Detta gäller dock
endast om sökanden har anmält sig som
arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen inom 60 kalenderdagar
från återkallelsen av anvisningen.

Motioner

Moderaterna framhåller i motion A3 (yrk.
5 i denna del) att partiet fortfarande är
starkt kritiskt mot aktivitetsgarantin
men klargör samtidigt att man står bakom
de ändringar av reglerna för återgång
till aktivitetsgarantin som presenteras i
propositionen.
Enligt Kristdemokraterna i motion A5
(yrk. 6) finns det ett uppenbart behov av
vad som benämns en
övergångsarbetsmarknad. Frågor om
aktivitetsgarantin och långtidsarbetslösa
tas upp av Kristdemokraterna i motion
A320 (yrk. 5). Det är under
arbetslöshetsperiodens första tid som
möjligheterna är som störst att motverka
långtidsarbetslöshet. Därför krävs en rad
arbetsmarknadspolitiska insatser:
individuella handlingsplaner, möjligheter
till kompetenshöjning, tydliga krav på
den arbetssökande parallellt med stöd och
ekonomiska incitament som syftar till att
bryta arbetslösheten. Även
arbetslöshetsförsäkringens utformning har
betydelse, menar partiet, som bl.a.
förespråkar en successiv nedtrappning av
ersättningen till en nedre gräns men
också att försäkringen utformas så alla
arbeten, även om de är av kortare
karaktär, leder till höjd
ersättningsnivå.
Själva grundidén bakom
aktivitetsgarantin är enligt
Kristdemokraterna riktig men man betonar
att aktivitetsgarantin står och faller
med den praktiska tillämpningen. Utöver
jobbsökaraktiviteter krävs också tydliga
och realistiska krav, stöd och hjälp att
bryta arbetslöshetsmönstret och aktiva
insatser för att möta den enskilda
personens konkreta behov och problem. Det
är också viktigt att nära samverkan sker
med föreningsliv, näringsliv, privata
bemanningsföretag och förmedlare.
Centerpartiet hävdar i motion A239 (yrk.
32) att många äldre arbetslösa uppfattar
aktivitetsgarantin som kränkande och
meningslös. Partiet förordar att
aktivitetsgarantin tidsbegränsas till två
år och att det i stället införs en
möjlighet för arbetslösa över 60 år att
erhålla anställning med lönebidrag.
Också i motion A305 av Agneta Lundberg
och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda
s) behandlas aktivitetsgarantin.
Motionärerna menar att programmet för
flertalet deltagare inneburit att deras
arbetsvilja tas till vara på ett
konstruktivt sätt. Det finns dock vissa
brister, bl.a. att uppföljning inte
alltid sker i den omfattning som vore
önskvärt. Motionärerna efterlyser vidare
en översyn av ersättningssystemet vid
aktivitetsgaranti så att den enskilde får
kompensation i de fall deltagande i
aktiviteter medför ökade kostnader.
Ulf Holm (mp) begär i motion A308 att
riksdagen skall besluta att det
arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgaranti skall upphöra senast
under 2003. Motionären konstaterar att
Miljöpartiet stod bakom skapandet av
programmet men menar att det mesta kring
detta inte har fungerat så som det var
tänkt.
I motionen refereras resultatet av ett
antal studier som enligt motionären visar
bl.a. att styrningen av programmets
praktiska innehåll varit svag, att
deltagande i aktivitetsgarantin leder
till att den egna sökaktiviteten avtar
och till att deltagarna tenderar att
enbart söka arbete genom
arbetsförmedlingen och inte via andra
kanaler. Vidare dras slutsatsen att man
inte kan se att deltagande i
aktivitetsgarantin leder till positiva
effekter när det gäller övergång till
fast anställning och att programmet leder
till undanträngning av arbetstillfällen
på den reguljära arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning i motion A320 att
långtidsarbetslöshet måste motverkas på
ett så tidigt stadium i arbetslösheten
som möjligt och att det är viktigt att
det finns ett brett spektrum av
arbetsmarknadspolitiska insatser att ta
till.
När det gäller aktivitetsgarantin
instämmer utskottet i Kristdemokraternas
uppfattning att det är viktigt med
samverkan mellan arbetsförmedlingen och
andra aktörer. Detta framhöll utskottet
senast i betänkande 2002/03:AU1 och
erinrade om att en grundtanke bakom
aktivitetsgarantin är att den skall
utformas i nära samverkan mellan stat,
kommuner, företag och arbetsmarknadens
parter. I tidigare utskottsbehandling har
också framhållits vikten av att samverkan
sker med föreningsliv och
bemanningsföretag.
Utskottet instämmer även i
Kristdemokraternas uppfattning att den
praktiska tillämpningen av regelsystemen
och utformningen av aktivitetsgarantin är
av avgörande betydelse för kvaliteten i
verksamheten. Också i motionerna A239
(c), A305 (s) och A308 (mp) tar
motionärerna upp kvalitetsaspekter på
aktivitetsgarantin. Utskottet kan
instämma i att det på en del håll fanns
kvalitetsbrister i ett inledande skede
efter tillkomsten av aktivitetsgarantin.
Utskottet konstaterar att
kvalitetsfrågorna uppmärksammades på ett
tidigt stadium i AMV:s arbete med att
utforma och utveckla aktivitetsgarantin.
Den projektgrupp som tillsattes inom AMS
för att ge stöd vid den närmare
utformningen av aktivitetsgarantin fick i
uppdrag att identifiera kvalitetsfaktorer
och ge rekommendationer om hur kvaliteten
skulle kunna förbättras. Arbetet ledde
till att man redan år 2000 presenterade
och diskuterade kvalitetsnormer vid en
konferens för länsarbetsdirektörerna.
Länsarbetsnämnderna fick därvid i uppdrag
att några månader senare redovisa till
verksledningen hur normerna hade
genomförts. Likaså slogs redan då fast
att kvaliteten i aktivitetsgarantin skall
belysas när AMS genomför s.k.
länsexaminationer.
Även därefter har kvalitetsfrågorna i
anslutning till aktivitetsgarantin rönt
stor uppmärksamhet inom verket. AMS har
tillsammans med Institutet för
kvalitetsutveckling (SIQ) tagit fram en
modell för kvalitetsutveckling inom
aktivitetsgarantin. Det övergripande
syftet med detta arbete är enligt AMV:s
interna information att kunna erbjuda mer
meningsfulla insatser till deltagarna i
aktivitetsgarantin vilket skall leda till
att fler går vidare till arbete och
utbildning.
Kvalitetsmodellen består av flera delar
och skall ge underlag för förbättringar
på olika nivåer i organisationen,
stimulera lärande och utveckling och mäta
kvaliteten på ett enhetligt sätt i linje
med de ambitioner som gäller för
arbetsförmedlingen i dess helhet.
Samtliga handledare inom
aktivitetsgarantin och berörda chefer har
i slutet av 2002 bedömt kvaliteten inom
aktivitetsgarantin med hjälp av en
utvärderingsmatris. En ny mätning har
gjorts i april 2003. Under 2003 kommer
AMS också att klarlägga förutsättningarna
för en rikstäckande undersökning av hur
deltagarna i aktivitetsgarantin ser på
verksamheten. Mot denna bakgrund anser
utskottet att kvalitetsfrågor rörande
aktivitetsgarantin förefaller väl
uppmärksammade inom AMV. Utskottet kommer
fortlöpande att följa insatserna för att
ytterligare förbättra kvaliteten på
aktivitetsgarantin.
Centerpartiet föreslår i motion A239
att det skall bli möjligt för arbetslösa
över 60 år att erhålla anställning med
lönebidrag. Utskottet anser att den
föreslagna förändringen av det särskilda
anställningsstödet i fråga om
tillämpningen på personer från 61 års
ålder kan anses tillgodose det aktuella
motionsyrkandet.
När det gäller frågan om kompensation
för ökade kostnader vid deltagande i
aktivitetsgarantin som tas upp i motion
A305 (s) vill utskottet peka på att
reglerna för ersättning för dagliga resor
vid deltagande i aktivitetsgarantin är
desamma som vid andra
arbetsmarknadspolitiska program, vilket
framgår av förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd. Kostnader för dagliga
resor får ersättas med belopp som
överstiger 300 kr per månad eller som
överstiger kostnader för normal
dagpendling på hemorten. Milersättningen
är 110 öre per kilometer.
Den bedömning rörande reglerna för
återgång till aktivitetsgaranti som
regeringen gör i propositionen stöds av
utskottet. Som framgått delas denna
uppfattning av Moderaterna.
Utskottet kan med hänvisning till de
föreslagna ändringarna i reglerna för det
särskilda anställningsstödet och till vad
som i övrigt anförts ovan konstatera att
de uppfattningar och krav som redovisas i
motionerna A3 yrkande 5 i denna del (m),
A5 yrkande 6 (kd), A239 yrkande 32 (c),
A305 (s), A308 (mp) och A320 yrkande 5
(kd) helt eller delvis kan anses
tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför
de aktuella motionerna.

Utskottet vill i detta sammanhang
uppmärksamma en särskild fråga.

En person kan avstängas från
aktivitetsgarantin i vissa angivna
situationer. Ett sådant beslut om
återkallelse kan överklagas. Innebörden
av de nya reglerna är att den sökande
avstängs under 45 dagar. Med de
föreslagna ändringarna kan sökanden åter
anvisas till garantin under vissa
förutsättningar.
Denna situation skall hållas isär från
den som råder när den enskilde på eget
bevåg lämnar garantin. I så fall fattas
inget formellt beslut. Sökanden
"avaktualiseras" hos förmedlingen.
Det kan förekomma att läget är oklart.
Förmedlingen uppfattar att sökanden
lämnat garantin, men situationen
uppfattas inte så av den enskilde.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att det i sådana lägen så snart
som möjligt klaras ut om situationen
verkligen skall uppfattas så att den
enskilde av egen drift lämnat garantin.
Detta bör kunna regleras
föreskriftsvägen.
I sammanhanget bör också noteras att
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen bl.a. har till
uppgift att se till att försäkringen
tillämpas likformigt över hela landet.
Som framhålls i propositionen är det
lämpligt att inspektionen får i uppdrag
att granska även hur myndigheterna inom
AMV hanterar återkallelser av anvisningar
till arbetsmarknadspolitiska program.
Vad som nu anförts bör riksdagen ge
regeringen till känna.

4 Åtgärder för särskilda grupper på
arbetsmarknaden, m.m.

Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas regeringens
förslag i proposition 2002/03:44 om
finansiering av arbetsplatsintroduktion
för vissa invandrare (prop. punkt 2)
liksom motionsförslag om att främja
vissa invandrare. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag vilket innebär
att yrkanden i en motion från
Moderaterna blir tillgodosedda medan
övriga motionsyrkanden avstyrks. Jämför
reservationerna 13 (fp) och 14 (kd).
Motioner om åtgärder för äldre på
arbetsmarknaden tas upp i avsnittet och
avstyrks av utskottet. Jämför
reservation 15 (m, fp, kd, c).
Även motionsförslag om vissa andra
särskilda grupper på arbetsmarknaden
behandlas i avsnittet. Utskottet föreslår
att dessa avslås av riksdagen. Jämför
reservationerna 16 (m, fp, kd, c) och 17
(mp).
I avsnittet behandlas förslag om att
främja särskilda grupper på
arbetsmarknaden. Sådana förslag avseende
åtgärder för vissa invandrare tas upp i
avsnitt 4.1, där också regeringens
förslag i propositionen om finansiering
av arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare (prop. punkt 2) tas upp. I
avsnitt 4.2 behandlas åtgärder för äldre
och i avsnitt 4.3 åtgärder för andra
grupper liksom ett förslag om sociala
arbetskooperativ.

4.1 Åtgärder för vissa invandrare

Propositionen

Arbetsmarknaden för invandrare

Personer födda utomlands drabbades
särskilt hårt av nedgången på
arbetsmarknaden i början av 1990-talet.
Särskilt utsatta var de nyanlända
invandrarna, men även invandrare med
längre vistelsetid i Sverige påverkades
negativt. Under andra halvåret 1996
uppgick arbetslösheten bland utrikes
födda till 18 %. Därefter har den
trendmässigt sjunkit.
Sysselsättningsgraden för utländska
medborgare har under de fem senaste åren
stigit snabbare än för befolkningen i
dess helhet. Ökningen har varit större
bland män än bland kvinnor. Även om
statistik för 2002 tyder på att den
gynnsamma utvecklingen avstannat något så
har den sammantaget varit starkt positiv
de senaste åren.
Även i statistiken över personer med
långa inskrivningstider på
arbetsförmedlingen kan man konstatera att
det skett en kraftig förbättring av
situationen på arbetsmarknaden för
invandrare. I september 2002 hade antalet
långtidsinskrivna utomnordiska
medborgare, i jämförelse med januari
1996, minskat med 77 %. Det är en större
procentuell minskning än bland
långtidsinskrivna totalt.
Ju fler år en invandrad person varit i
Sverige, desto högre är
sysselsättningsgraden och desto lägre är
arbetslösheten. Det tyder på att
integrationen ökar med tiden. Samtidigt
består skillnader mellan utrikes födda
och infödda efter lång tid i landet. För
utlandsfödda som varit mer än 20 år i
Sverige är sysselsättningsgraden 5,5
procentenheter lägre och arbetslösheten
1,4 procentenheter högre än för personer
födda i Sverige.
Strukturomvandlingen från
industrisamhälle och massproduktion till
ett mer kunskapsintensivt och
kundorienterat samhälle har gjort det
generellt svårare för invandrare att
hävda sig på arbetsmarknaden.
Kulturspecifik kunskap, såsom
språkfärdigheter, förmåga att kommunicera
med kunder och medarbetare samt kunskap
om det svenska samhället, har tillmätts
allt större vikt i arbetslivet.
Men också högutbildade invandrare möter
problem. Ibland beror det på att deras
utbildning inte motsvarar krav som ställs
på den svenska arbetsmarknaden. Dessutom
finns en oförmåga i svenskt arbetsliv att
ta till vara kompetensen hos många
högutbildade invandrare. Enligt AMS-
rapporten Rätt man på fel plats (Ura
2001:5) har endast 39 % av de akademiker
som invandrat under 1990-talet ett arbete
som motsvarar deras utbildningsnivå,
jämfört med 85 % av de svenskfödda.
Invandrade kvinnor har i större
utsträckning än invandrade män arbeten
under sin utbildningsnivå.
Invandrare är däremot enligt AKU
överrepresenterade inom arbeten som inte
kräver någon särskild yrkesutbildning.
Vissa av de lågutbildade invandrarna har
lägre utbildning än grundskola. I gruppen
förekommer också analfabeter.

Information till asylsökande och
arbetsförmedlingsinsatser för nyanlända
invandrare

Enligt regeringen behövs
informationsinsatser av berörda
myndigheter för att sprida kunskap om de
möjligheter som finns för asylsökande att
i vissa fall arbeta under den tid då
deras ärende prövas.
Introduktionen av nyanlända invandrare
bör enligt regeringen ges en ännu
tydligare inriktning mot arbete och egen
försörjning. Utgångspunkten bör vara att
individen, i samband med att denne får
permanent uppehållstillstånd och bosätter
sig i en kommun, omedelbart skrivs in vid
arbetsförmedlingen som arbetssökande.
En kommun har huvudansvar för nyanlända
invandrare sedan dessa mottagits i
kommunen. Arbetsförmedlingen och kommunen
måste enligt regeringen utveckla ett nära
samarbete så att handlingsplaner med
slutmålet reguljärt arbete kan upprättas
redan kort tid efter mottagandet i en
kommun. Arbetsförmedlingen, som har ett
kontaktnät med arbetsgivare, skall
samarbeta med kommunerna för att hitta
praktikplatser där praktiken är en
integrerad del av svenskundervisningen
för invandrare (sfi). Det är av största
vikt att praktikplatserna i möjligaste
mån anpassas till individens kompetens
och behov.
Ytterligare en väg för att uppnå
snabbare och bättre integration är genom
s.k. mentorsprogram där arbetsgivare åtar
sig att frivilligt vara mentorer för
personer som har utländsk bakgrund och
som saknar kontakter på och erfarenhet av
den svenska arbetsmarknaden. Även på
detta område anser regeringen att
arbetsförmedlingen, vilken som nämnts har
ett kontaktnät med arbetsgivare, bör
samarbeta med kommunerna och
arbetsmarknadens parter för att initiera
mentorsprogram. Erfarenheter av tidigare
mentorsprogram bör tas till vara.
Ett intensivt arbete pågår för att
utveckla introduktionen av nyanlända
invandrare. I april 2001 träffades en
överenskommelse om samverkan kring detta
arbete mellan AMS, Integrationsverket,
Migrationsverket, Skolverket och Svenska
kommunförbundet. Överenskommelsen har
senare följts upp och reviderats.

Inom ramen för
samverkansöverenskommelsen har
Integrationsverket med särskilda medel
bedrivit arbete inriktat på samverkan
mellan kommunerna och andra aktörer samt
metodutveckling avseende
arbetsplatsförlagd och annan
introduktion. AMS har på uppdrag av
regeringen i augusti 2002 redovisat hur
myndigheten arbetar för att, oavsett
konjunkturläge och generell
medelstilldelning, säkerställa att
arbetsförmedlingarnas insatser för
flyktingar och nyanlända invandrare
prioriteras under introduktionsperioden.
Regeringen har också beslutat att en
översyn skall göras av mottagande av och
introduktion för flyktingar (dir.
2001:87). Utredningen skall belysa vilka
hinder som finns mot att flyktingar får
en individuellt anpassad introduktion och
blir självförsörjande och delaktiga i det
svenska samhällslivet. Översynen skall
avse såväl organisation av och innehåll i
den praktiska verksamheten som
utformningen av lagar och andra
författningar. Utredningen skall vara
klar den 1 september 2003. Det skall
också den pågående utredningen om
utbildning i svenska för invandrare (dir.
2002:105).
Undervisningen i svenska för invandrare
är en viktig del av den introduktion som
erbjuds flyktingar och andra nyanlända
invandrare. Regeringen bedömer att det
krävs grundläggande förändringar på detta
område så att det blir möjligt att
erbjuda högkvalitativ utbildning i
svenska parallellt med olika former av
annan utbildning, praktik eller arbete.
I avvaktan på den ovannämnda
utredningen har regeringen i 2003 års
regleringsbrev för AMV,
Integrationsverket, Migrationsverket och
Myndigheten för skolutveckling på olika
sätt markerat vikten av samverkan och
andra insatser för att på ett tidigt
stadium ta till vara nyanlända
invandrares och asylsökandes kompetens så
att inträdet på den svenska
arbetsmarknaden effektiviseras och
tidigareläggs. För att förbättra
möjligheterna till mer aktiv medverkan
från arbetsförmedlingens sida under
introduktionen av nyanlända invandrare
har regeringen avsatt 35 miljoner kronor
årligen 2003-2005. Utöver dessa medel
avsätts som tidigare årligen 165 miljoner
kronor för att stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med utländsk
bakgrund.

Särskilda förmedlingsinsatser och
arbetsplatsintroduktion, m.m.

De befintliga arbetsmarknadspolitiska
programmen är enligt propositionen
otillräckliga för vissa grupper av
invandrare. Det kan gälla såväl personer
som befunnit sig länge i Sverige utan att
få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden som personer som deltar i
eller nyligen deltagit i kommunal
introduktionsverksamhet och som bedöms få
svårt att finna reguljärt arbete.
För att personer i denna situation
skall kunna få en anställning behöver
arbetsförmedlingen ofta ha omfattande
kontakter med arbetsgivare. Enligt
propositionen är erfarenheterna goda av
att ha särskild personal på
arbetsförmedlingen som under en
introduktionsperiod hjälper den
nyanställde med kontakter och erbjuder
ett mer allmänt stöd.
Regeringen planerar att genomföra en
försöksverksamhet med
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare. I försöksverksamheten skall
specialutbildade arbetsförmedlare använda
en särskild arbetsmetodik och ha i
uppgift att förmedla kontakt med lämplig
arbetsgivare och under individens första
tid på en arbetsplats bistå såväl denne
som arbetsgivaren. De särskilda problem
som invandrade kvinnor kan uppleva när de
försöker etablera sig på arbetsmarknaden
bör uppmärksammas i verksamheten.
Arbetsförmedlaren skall svara för
uppföljning.
Försöksverksamheten skall enligt
propositionen bedrivas under perioden den
1 september 2003-den 31 december 2005.
Regeringen avser att uppdra åt AMS att i
samråd med Integrationsverket lämna
förslag om lämpliga målgrupper och
arbetsmetodik. Därefter kommer regeringen
att besluta om den närmare utformningen
av försöksverksamheten. IFAU skall få i
uppdrag att utvärdera verksamheten.
I propositionen framhåller regeringen
vikten av att stödet utformas så att det
inte uppfattas som stigmatiserande.
Likaså understryker regeringen att
insatsen inte skall ta sikte på individer
som har brister i sina grundläggande
kunskaper i svenska eller som är
arbetshandikappade. I stället skall den
inriktas på personer som saknar
arbetslivsrelaterade nätverk och som har
bristande kunskaper i mer yrkesinriktad
svenska.
I propositionen föreslås att utgifterna
för försöksverksamheten beräknas under
anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader (prop. punkt 2). Utgifterna
beräknas till 44 miljoner kronor 2003,
128 miljoner kronor 2004 och 128 miljoner
kronor 2005. Förslaget påverkar enligt
regeringen inte ramen för utgiftsområde
13.

Motioner

Moderaterna tillstyrker medan Folkpartiet
avstyrker förslaget i propositionen om
särskilda arbetsförmedlingsinsatser för
invandrare.
Moderaterna ställer sig i motion A3 (yrk.
7 och 8) i och för sig positiva till
regeringens förslag om insatser för att
öka vissa invandrargruppers möjligheter
till arbete men anser samtidigt att dessa
är otillräckliga. Partiet ser också
positivt på regeringens förslag om
tidigare och effektivare
förmedlingsinsatser och
arbetsplatsintroduktion. Man poängterar
dock att introduktionen av nyanlända
invandrare måste ges en ännu tydligare
inriktning mot arbete och egen
försörjning. Alla som saknar kontakter
med och anknytning till arbetsmarknaden
borde kunna påräkna ett särskilt stöd
från arbetsförmedlingens sida. Förslagen
om förmedlingsinsatser och
arbetsplatsintroduktion skulle kunna
förbättras ytterligare om
förmedlingsverksamheten blev
konkurrensutsatt. Trots invändningarna
tillstyrker Moderaterna regeringens
förslag eftersom det utgör ett litet steg
i rätt riktning.
Folkpartiet avstyrker i motion A4 (yrk.
3, 6 och 7) regeringens förslag om
särskilda arbetsförmedlingsinsatser för
invandrare. Det är i och för sig positivt
att förslaget innebär ett närmande till
Folkpartiets politik men samtidigt är det
enligt partiet fullständigt
otillräckligt. Åtgärder för att komma in
på arbetsmarknaden måste börja avsevärt
tidigare än vad regeringen föreslår,
exempelvis genom införande av en jobb-
och utvecklingsgaranti.
Förslaget om arbetsplatsintroduktion
för vissa invandrare illustrerar enligt
Folkpartiet att regeringen ohjälpligt är
kvar i ett myndighetstänkande eftersom
det innebär att särskilt avdelade
arbetsförmedlare med hjälp av viss
metodik skall särbehandla en del personer
ur kollektivet invandrare så att dessa
får ökade möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. Enligt partiet bör
förslaget om arbetsplatsintroduktion
avvisas. I stället förespråkar man en
ökad individualisering av
arbetsmarknadspolitiken med fler aktörer
och ökad makt samt större resurser till
utsatta grupper.
Introduktionen av asylsökande bör
enligt Folkpartiet förbättras. Likaså bör
nyanlända asylsökande och invandrare få
ökade möjligheter till arbete och
egenförsörjning. Provisoriska
arbetstillstånd bör lämnas till alla
vuxna asylsökande. Det bör inte ställas
generella krav på godkänd utbildning i
svenska för invandrare (sfi) för att man
skall vara "anställningsbar". Personer
som väntar på uppehållstillstånd bör så
snart som möjligt kunna bli anvisade
arbetspraktik i kombination med
individanpassad språkutbildning.
Kristdemokraterna anser i de likalydande
motionsförslagen A5 (yrk. 9) och A320
(yrk. 12) att det ibland krävs specifika
åtgärder för att kompetensen hos personer
med invandrarbakgrund skall tas till vara
på arbetsmarknaden. Det beror på att
många saknar socialt nätverk, kontakter
och erfarenheter av att söka arbete i
Sverige.
Mot denna bakgrund förespråkar partiet
införande av s.k. jobbguider för
invandrare som är nya på den svenska
arbetsmarknaden, något som behandlas
också i motion Sf334 (yrk. 38, 39 och
41). Jobbguiderna skall finnas vid
servicekontor som ersätter dagens
arbetsförmedlingar. Det framhålls att
servicekontoren skall erbjuda all
information och service som behövs för
att söka arbete samtidigt som de inte
skall utgöra traditionella
arbetsförmedlingar.
Jobbguiden skall ha ett personligt
ansvar för att på olika sätt stödja,
entusiasmera och lotsa den arbetssökande
fram till ett arbete. Det skall finnas
jobbguider med invandrarbakgrund som,
utifrån sitt speciella perspektiv, känner
till hur det är att söka arbete i
Sverige.
Beträffande språkkunskaper betonar
Kristdemokraterna att det inte är rimligt
att ställa något absolut krav på goda
kunskaper i svenska. Man skall alltid ha
rätt att stå till arbetsmarknadens
förfogande och detta synsätt måste prägla
all förmedlingsverksamhet.
I motionen hävdas att
arbetsförmedlingarna har utvecklat en
policy som innebär att personer som inte
uppnått en viss poäng i undervisningen i
svenska för invandrare (sfi) inte anses
kunna stå till arbetsmarknadens
förfogande och alltså inte anses vara
arbetssökande vid förmedlingen. Partiet
betonar att man skall ha rätt att stå
till arbetsmarknadens förfogande även om
man inte har klarat av sfi-testet. För
många arbetsuppgifter krävs inte så goda
kunskaper i svenska, och dessutom
förvärvar man språkkunskaper bäst i
arbetslivet.
Dagens sfi-undervisning måste
reformeras och anpassas till deltagarnas
varierande utbildningsnivå och
språkgrupper. Det skall även anordnas
yrkesspecifik språkundervisning och
finnas möjlighet att kombinera
språkundervisning med arbete eller
anpassade lärlings- och praktikplatser.
Särskilda insatser behövs enligt
Kristdemokraterna för att inventera
invandrarkvinnors specifika kompetens,
som exempelvis kan vara till stor nytta
för exportindustrin. Enligt partiet bör
kvinnorna efter kartläggningsfasen ges
utbildning om svenskt arbetsliv.
Vänsterpartiet pekar i motion Sf336 (yrk.
7, 9 och 11) på att invandrade ofta har
ett sämre kontaktnät på arbetsmarknaden
än andra, vilket utgör ett extra hinder
för att få ett arbete. Därför bör
arbetsförmedlingarna för invandrade och
andra nytillträdda på arbetsmarknaden
införa ett system med handledare som har
goda kontakter med arbetsgivare. Systemet
kan införas om arbetsförmedlingarna får
möjlighet att använda medel avsedda för
arbetsmarknadsutbildning och kontantstöd
på ett mer flexibelt sätt. Det skulle bli
fallet om medel för
arbetsmarknadsutbildning och kontantstöd
kunde användas även till AMV:s
förvaltningskostnader, så att man kunde
sätta in handledare när detta bedöms vara
den bästa arbetsmarknadspolitiska
insatsen.
Särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser behövs för invandrare med
utländsk examen som inte har fått arbete
inom det område de är utbildade för.
Insatserna skall således även kunna avse
personer som har arbete. En utredning bör
tillsättas med uppgift att ta fram ett
samlat handlingsprogram för att öka
möjligheterna för kvinnor med utländsk
härkomst att komma in på arbetsmarknaden.
Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion
A271 (yrk. 1 och 3) på de i allt
väsentligt goda erfarenheterna av
språkstöd till invandrare som genomförts
med hjälp av mål 3-medel. Motionärerna
anser att det finns skäl till att erbjuda
sådant språkstöd till invandrare som inte
längre är aktuella för sfi-undervisning.
Staten bör vara ett föredöme som
arbetsgivare och erbjuda anställda med
utländsk bakgrund möjlighet till
fördjupade kunskaper i svenska.
Ana Maria Narti (fp) kritiserar i motion
A207 (yrk. 1-3 och 5) regeringens och AMS
passivitet när det gäller att öppna
arbetsmarknaden för utländska akademiker
och reser en rad frågor om orsaker till
diskriminering. Motionären förespråkar
decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken och egenmakt för
att framgång skall kunna nås i kampen mot
arbetslöshet och diskriminering. Vidare
krävs en systematisk uppvärdering av
flerspråkighet och dubbel kulturell
kompetens liksom utbildning av
personalansvariga och rekryterare i syfte
att träna förmågan att se och uppskatta
dubbel kompetens hos arbetstagare.

Utskottets ställningstagande

Att öka de invandrade svenskarnas
tillträde till arbetsmarknaden är en
central uppgift för
arbetsmarknadspolitiken. Viljan att
arbeta måste tas till vara och en
arbetsmarknad för alla skapas. Om detta
råder det en bred politisk enighet,
vilket utskottet konstaterade i
betänkande 2002/03:AU1.
I regeringsförklaringen hösten 2002
pekade statsministern ut två
samhällsproblem - de höga sjuktalen och
många invandrares utanförskap - som denna
mandatperiods allt annat överskuggande
arbetsuppgifter.
Enligt utskottet hänger flera av
ställningstagandena i proposition
2002/03:44 samman med dessa politiska
prioriteringar.
Skillnaderna i arbetslöshet och
sysselsättning mellan infödda och utrikes
födda är oacceptabelt stora. Samtidigt är
det enligt utskottet glädjande att notera
att det skedde en uppgång i
sysselsättningsgraden för utländska
medborgare under de senaste fem åren.
Denna var snabbare än för befolkningen i
dess helhet. Även om
sysselsättningsutvecklingen för utländska
medborgare såtillvida varit positiv på
senare år har utskottet noterat att
förbättringen i sysselsättningsgrad inte
var lika stor för kvinnorna som för
männen. Invandrade kvinnor har enligt
regeringen också i större utsträckning än
invandrade män arbeten under sin
utbildningsnivå. Utskottet anser att det
är angeläget att arbetsförmedlingarna
uppmärksammar detta förhållande.
Det är angeläget att motverka
skillnaderna i arbetslöshet och
sysselsättning mellan infödda och utrikes
födda. Utskottet välkomnar därför den
redovisning och de förslag som återfinns
i propositionen avseende arbetsmarknaden
för invandrare och som sammanfattas ovan.
Sammantaget visar propositionen att
regeringen tagit initiativ till ett brett
spektrum av insatser för att främja
arbetsmarknaden för invandrare.
Vid genomgången av motionsförslagen i
detta avsnitt konstaterar utskottet att
flertalet av dessa helt eller delvis
torde tillgodoses av de förslag eller
redovisningar som återfinns i
propositionen och som framgår ovan. Det
gäller exempelvis förslag eller insatser
som rör förbättrad introduktion av
asylsökande och nyanlända flyktingar,
effektivare arbetsförmedling och
introduktion på arbetsplatser,
mentorsverksamhet samt ökad flexibilitet
och individinriktning i insatserna.
När det gäller bl.a. motionsförslag om
behovet av språkkunskaper respektive
kombinationer av arbete eller praktik å
ena sidan och språkutbildning å den andra
vill utskottet erinra om sin behandling
våren 2002 av Riksdagens revisorers
förslag om svenskundervisning för
invandrare och invandrares arbetsmarknad
(förs. 2000/01:RR12, bet. 2001/02:AU5). I
sammanhanget tog utskottet också
ställning till ett antal motionsförslag.
Här kan också nämnas att utskottet för
närvarande behandlar prop. 2002/03:65 Ett
utvidgat skydd mot diskriminering. I
propositionen föreslås en ny lag mot
diskriminering och ändringar i 1999 års
lagar mot diskriminering i arbetslivet.
Enligt lagförslaget skall ett förbud mot
diskriminering införas bl.a. vid
förmedling av arbete hos den offentliga
arbetsförmedlingen eller annan
arbetsförmedling liksom vid andra
arbetsmarknadspolitiska insatser. Vidare
innebär de nya reglerna enligt regeringen
att ett effektivt skydd mot
diskriminering införs även utanför
arbetslivet och högskolan. Genom den nya
lagen genomförs två EG-direktiv. Såväl
den nya lagen som de övriga
lagändringarna föreslås träda kraft den 1
juli 2003.
Frågan om hur en framtida
diskrimineringslagstiftning skall
utformas behandlas för närvarande av den
parlamentariskt sammansatta
Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11)
som skall redovisa sitt uppdrag senast
den 1 december 2004.
Utskottet tillstyrker med det anförda
propositionen punkt 2 och motion A3
yrkandena 7 och 8 (m) samt avstyrker
motionerna A4 yrkandena 3, 6 och 7 (fp),
A5 yrkande 9 (kd), A207 yrkandena 1-3 och
5 (fp), A271 yrkandena 1 och 3 (s), A320
yrkande 12 (kd), Sf334 yrkandena 38, 39
och 41 (kd) och Sf336 yrkandena 7, 9 och
11 (v) i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.

4.2 Åtgärder för äldre

Propositionen

I propositionens inledande avsnitt
redovisar regeringen en rad uppgifter om
utvecklingen på arbetsmarknaden. Där
konstateras bl.a. att antalet
långtidsinskrivna i åldersgruppen 55-64
år uppgick till drygt 17 200 i början av
1996 vilket motsvarade ca 14 % av alla
långtidsinskrivna. Fram till i september
2002 ökade andelen betydligt, till 42 %,
detta trots att antalet personer
reducerades med 500 jämfört med 1996.
Regeringen bedömer att de äldre inte
påverkades särskilt mycket av
konjunkturförstärkningen från 1997 och
några år framåt.
Som framgått av betänkandets avsnitt
3.1 föreslår regeringen i propositionen
dndringar av reglerna för det särskilda
anställningsstödet. Syftet är att öka
möjligheterna för personer som under lång
tid varit utan arbete att åter få
fotfäste på arbetsmarknaden. Ändringarna
av det särskilda anställningsstödet avser
bl.a. personer som fyllt 61 år.

Motioner

Moderaterna förespråkar i motion A321
(yrk. 8) att äldre arbetslösa får
möjlighet att delta i kortare
yrkesinriktad utbildning, arrangerad av
yrkeshögskolor eller i form av
företagsinriktad lärlingsutbildning.
Folkpartiet framhåller i motion A332
(yrk. 15) fördelarna med äldre
arbetskraft och pekar bl.a. på att dessa
personer har erfarenhet och kompetens som
kan vara bra för många företag. Partiet
motsätter sig alla förslag som innebär
att äldre pensioneras ut eller
generationsväxlas bort från
arbetsmarknaden i förtid.
Kristdemokraterna pläderar i motionerna
A5 (yrk. 7) och A320 (yrk. 8) för att
äldre personers kompetens och erfarenhet
bättre skall tas till vara i arbetslivet.
Många arbetsgivare har en negativ attityd
till äldre i arbetslivet. Partiet vill i
diskrimineringslagstiftningen införa ett
förbud mot diskriminering av äldre. Andra
åtgärder som partiet förespråkar är bl.a.
att det införs en lagstadgad rätt till
kortare arbetstid efter 61 års ålder och
att eget företagande uppmuntras.
I de nämnda motionerna och i motion
A224 (yrk. 2 och 3) förordar partiet en
informationskampanj om vinsten av äldre i
arbetslivet liksom skapande av ett
kompetenscentrum efter norsk modell för
att utveckla en god seniorpolitik i
arbetslivet. Kompetenscentrumet kan
samlokaliseras med Arbetsmiljöverket och
där skall arbetsgivare kunna få stöd och
råd av konsulter för att kunna driva en
aktiv seniorpolitik.
Inger Lundberg m.fl. (s) pekar i motion
A327 på en rad faktorer som ligger bakom
utslagningen av äldre i arbetslivet och
föreslår att en studie görs av
förutsättningarna för att utveckla
arbetsmarknaden för den äldre
arbetskraften. Studien bör utföras i nära
samverkan med arbetsmarknadens parter.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet har senast i
betänkande 2001/02:AU5 behandlat motioner
om arbetsmarknaden för äldre. Utskottet
instämde där i uppfattningen i flera
motioner om vikten av att ta till vara
den äldre arbetskraften.
Regeringen har inte minst under senare
år tagit en rad initiativ för att främja
äldre i arbetslivet.
År 1998 antogs en nationell
handlingsplan för äldrepolitiken (prop.
1997/98:113, bet. SoU24, rskr. 127) där
nationella mål slogs fast. Regeringen har
under innevarande riksmöte till riksdagen
avlämnat skrivelse 2002/03:30 Uppföljning
av den nationella handlingsplanen för
äldrepolitiken.
Samma år som den nationella
handlingsplanen antogs, 1998, tillsatte
regeringen också en parlamentarisk
äldreberedning med uppdrag att skapa
förutsättningar för en långsiktig
utveckling av äldrepolitiken (dir.
1998:109). Beredningen, Senior 2005,
skall skapa förutsättningar för en
långsiktig utveckling av äldrepolitiken.
Beredningens arbete beräknas bli avslutat
i november 2003.
Äldreberedningen ser som en viktig
uppgift att stimulera ett offentligt
samtal om hur arbetslivet skall utformas
så att den äldre arbetskraften kan tas
till vara. Det har man gjort på flera
olika sätt, bl.a. i betänkande (SOU
2002:29) Riv ålderstrappan! Livslopp i
förändring. Som ett underlag för samtalet
om äldre i arbetslivet samlar beredningen
in kunskaper och erfarenheter från olika
håll. I skriften Grått guld (2003)
redovisas erfarenheter av fleråriga
nationella satsningar i Norge, Danmark
och Finland för att behålla äldre i
förvärvsarbete längre tid.
Från hösten 2001 till våren 2002
genomfördes i Regeringskansliet projektet
Seniorgruppen som hade till uppgift att
se över en rad frågor om äldre och
arbetslivet. Gruppen skulle arbeta i nära
kontakt med arbetsmarknadens parter. I
Seniorgruppens rapport (Ds 2002:10) Riv
hindren för äldre i arbetslivet! lämnas
bl.a. följande förslag.
· Lagen om anställningsskydd (LAS)
ändras så att möjligheten att erbjuda
visstidsanställning utvidgas till att
gälla redan från 61 års ålder.
·
· Äldre över 61 år ges generell
möjlighet att gå ned i arbetstid, och
allmän pension kan från denna ålder tas
ut med en, två eller tre fjärdedelar.
·
· Studiemedelssystemet ses över i
syfte att öka medelålders och äldres
möjligheter till kompetensutveckling
inklusive egenfinansierade studier.
·
· Eventuella förslag om att
arbetsgivaravgiften skall beräknas med
utgångspunkt från antalet sjukdagar eller
sjukfall per anställd avvisas eftersom
detta skulle kunna försvåra för äldre och
funktionshindrade personer att få
anställning.
·
· Informationsinsatserna bör ökas
om att det är möjligt att höja pensionen
i det allmänna pensionssystemet genom att
arbeta längre.
·
En slutrapport från de s.k.
trepartssamtalen mellan regeringen och
arbetsmarknadens parter i syfte att
minska ohälsan i arbetslivet publicerades
den 19 februari 2003. I slutrapporten
presenteras programmet Ett arbetsliv för
alla. Ett av förslagen där avser att
undanröja de ekonomiska hinder som kan
finnas för att anställa och behålla äldre
i arbetslivet.
I slutrapporten föreslås också att en
nationell grupp med representanter för
arbetsgivare, arbetstagare och regering
inrättas med ansvar för åtgärder för att
öka arbetskraftsdeltagandet bland äldre.
Arbetsgivare och arbetstagare föreslås
förbinda sig att inom sina respektive
avtalsområden se över regler som
försvårar anställbarheten hos äldre
arbetskraft. En översyn av lagar som kan
ha sådana konsekvenser bör göras, enligt
slutrapporten.
Här kan vidare nämnas att utskottet
nyligen i betänkande 2002/03:AU6
understrukit betydelsen av företrädesrätt
till återanställning och den särskilda
vikt den har för de äldre arbetstagarnas
möjlighet att återkomma i arbete.
Utskottet framhöll att de äldre är en
utsatt grupp på arbetsmarknaden och
snarare skall ha ökat än minskat skydd
jämfört med de yngre arbetstagarna. Det
förstärkta skyddet har i LAS skapats
genom att arbetstagare som är 45 år och
äldre får tillgodoräkna sig extra
anställningsmånader vid beräkning av
anställningstid.
Arbetsmarknadsutskottet kan
sammanfattningsvis konstatera att flera
av de nu aktuella motionsförslagen om
äldre i arbetslivet som redovisats ovan
och som behandlas i detta betänkande har
tydliga beröringspunkter med
regeringsinitiativ på området, förslag i
slutrapporten från trepartssamtalen och
förslag som lagts fram i rapporten Riv
hindren för äldre i arbetslivet.
När det gäller Kristdemokraternas förslag
om förbud mot diskriminering av äldre och
lagstadgad rätt till kortare arbetstid
efter 61 års ålder vill utskottet hänvisa
till pågående utredningsarbete.
Formerna för ett diskrimineringsförbud
när det gäller äldre i arbetslivet
behandlas i den parlamentariskt
sammansatta diskrimineringskommittén
(dir. 2002:11). Ett förslag i linje med
vad Kristdemokraterna förordar om rätt
för äldre arbetstagare att arbeta deltid
övervägs enligt uppgift av Kommittén för
nya arbetstids- och semesterregler
(Knas). Detta har statsrådet Hans
Karlsson nyligen uppgivit i sitt svar på
en fråga (2002/03:627) i riksdagen.
Kommitténs arbete skall vara slutfört den
30 juni 2003.
Moderaterna återkommer i motion A321 med
ett tidigare framfört förslag om att
äldre arbetslösa skall ha möjlighet att
delta i kortare yrkesinriktade
utbildningar exempelvis i form av
företagsinriktad lärlingsutbildning. Med
anledning av detta vill utskottet påpeka
att det inte finns någon åldersgräns för
deltagande i arbetsmarknadsutbildning.
Däremot är äldre underrepresenterade i
arbetsmarknadsutbildning om man också ser
till deras andel av de arbetslösa. Inom
arbetsmarknadsutbildningen på vård- och
omsorgsområdet är dock andelen äldre
förhållandevis stor, enligt
Näringsdepartementet. Utskottet anser att
det är viktigt att uppmärksamma frågan om
äldre i arbetsmarknadsutbildningen. Det
gäller för förmedlarna bl.a. att söka
väcka intresse även hos äldre arbetslösa
för sådan utbildning och att uppmuntra
till deltagande.
I detta sammanhang vill utskottet nämna
att deltagare inom aktivitetsgarantin har
möjlighet att med bibehållet
aktivitetsstöd delta i utbildning inom
det reguljära utbildningsväsendet. Att
det finns sådana möjligheter är viktigt
med tanke på att många deltagare inom
aktivitetsgarantin saknar kvalifikationer
för de arbeten som finns eller väntas
tillkomma framöver. Bristande kunskaper i
t.ex. kärnämnena svenska, engelska och
matematik kan innebära att personen inte
har möjlighet att delta i upphandlade
yrkesinriktade utbildningar och av det
skälet inte kan komma i fråga för
anställning inom expansiva branscher.
Utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet för deltagare i
aktivitetsgarantin får avse förberedande
insatser på grundskole- eller
gymnasienivå och får motsvara längst 6
månaders heltidsstudier. Sedan den 1 juli
2002 får personer som är över 50 år delta
i sådan utbildning motsvarande längst 12
månaders heltidsstudier. Regler om detta
finns i 30 § förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
För deltagare i aktivitetsgarantin kan
detta innebära bättre möjligheter att
inhämta kunskaper i kärnämnen men också
att de kan delta i korta orienterande
utbildningar som syftar till att
stimulera till vidare studier inom
aktivitetsgarantin eller i det reguljära
utbildningsväsendet. Möjligheterna att
erbjuda återkommande kvalitetshöjande
inslag vid längre praktik har också
förbättrats.
Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att de förändringar av det
särskilda anställningsstödet som
utskottet ställer sig bakom i
betänkandets avsnitt 3.1 innebär
förbättringar för personer som är äldre
än 61 år och som har anställning med
särskilt anställningsstöd.

I anslutning till vad utskottet här har
anfört om äldre på arbetsmarknaden kan
slutligen nämnas att Sverige är en av de
tre EU-medlemsstater som nått de bästa
resultaten när det gäller total faktisk
sysselsättningsgrad för äldre kvinnor
respektive äldre män. Detta framgår av en
sammanställning i den s.k.
syntesrapporten från EU-kommissionen som
publicerades i januari 2003 (KOM (2003) 5
slutlig). Sverige återfinns också bland
de mest framgångsrika EU-medlemsstaterna
när det gäller kvinnornas genomsnittliga
faktiska utträdesålder från
arbetsmarknaden. I syntesrapporten
redovisas de tre bästa respektive sämsta
medlemsstaterna på grundval av en rad
s.k. strukturindikatorer som
medlemsstaterna enats om.

Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna A5 yrkande
7 (kd), A224 yrkandena 2 och 3 (kd), A320
yrkande 8 (kd), A321 yrkande 8 (m), A327
(s) samt A332 yrkande 15 (fp).

4.3 Åtgärder för övriga särskilda
grupper, m.m.

Propositionen

I propositionen redovisas ett antal
aktuella utmaningar för den framtida
arbetsmarknadspolitiken. En av dessa
avser åtgärder för att bibehålla och
utöka arbetskraftsutbudet. Det gäller att
mobilisera den stora arbetskraftsreserv
som i dag finns bland ungdomar, äldre,
utlandsfödda och personer med
funktionshinder samt insatser för att
minska deltidsarbetslösheten och ohälsan.
I fråga om ungdomar konstateras i
propositionen att slutbetänkandet från
Gymnasiekommittén 2000 (SOU 2002:120)
Åtta vägar till kunskap - en ny struktur
för gymnasieskolan presenterades i
december 2002. Där föreslås att
kommunernas ansvar för uppföljning av
ungdomar under 20 år som inte går i
gymnasieskolan skall förtydligas.
Regeringen avser att mot bakgrund av
bl.a. förslagen från dessa båda
utredningar återkomma i frågan om
ungdomars sysselsättning.

Motioner

Kristdemokraterna anser enligt motionerna
A5 (yrk. 8) och A320 (yrk. 10) att
situationen för ungdomar på
arbetsmarknaden bör förbättras. Partiet
har målsättningen att alla ungdomar
mellan 18 och 24 år skall erbjudas
antingen arbete i det reguljära
arbetslivet eller meningsfulla studier.
För att möjliggöra detta krävs en bättre
lönebildning och åtgärder riktade till
olika ungdomsgrupper. Partiet pekar också
på goda erfarenheter i andra länder av
lärlingssystem och varnar för risken för
att ungdomar kan fastna i rundgång mellan
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
arbetslöshetsersättning. Kommunerna bör
ha ett grundläggande ansvar för ungdomar
upp till 20 år.
Anders Bengtsson (s) finner det i motion
A249 angeläget med fler försöksprojekt
där invandrare, äldre,
långtidssjukskrivna och
förtidspensionerade får möjlighet att
delta i arbetslivet. Enligt motionären
kan projekt med "klassmorfäder" som
bedrivits i flera kommuner ses som
exempel på förebilder.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i
motion A287 att situationen för
intellektuellt funktionshindrade på
arbetsmarknaden skall uppmärksammas
eftersom dessa personer har små
möjligheter till anställning.
Barbro Feltzing och Mona Jönsson (båda
mp) föreslår i motion A264 (yrk. 1 och 2)
att det genomförs en försöksverksamhet
med statliga bidrag till ersättning för
arbete som utförs i sociala
arbetskooperativ. Bidraget skulle enligt
motionärerna kunna ligga på samma nivå
som lönebidrag. Anslagsmedel till
lönebidrag eller förstärkt
anställningsstöd skulle kunna användas
för ändamålet. Motionärerna förespråkar
också att försöksverksamheten skall
innefatta ett statligt stimulansbidrag på
50 % av lönekostnaderna för handledare i
de sociala arbetskooperativen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av Kristdemokraternas
yrkande i motion A5 om insatser för att
främja ungdomars situation på
arbetsmarknaden vill utskottet framhålla
att förslagen från Gymnasiekommittén 2000
för närvarande bereds i
Regeringskansliet. Som framgått anser
kommittén att det kommunala ansvaret för
ungdomar som inte går i gymnasieskolan
skall förtydligas. En utredning pågår
också om samhällets insatser för att
stödja ungdomar i åldern 16-24 år som
varken studerar, arbetar eller söker
arbete (dir. 2003:19). Utredningen skall
vara klar senast den 31 oktober 2003.
Utskottet anser att det måste vara
samhällets ambition att alla unga erbjuds
arbete eller meningsfulla studier. Vissa
ungdomar har behov av särskilt stöd i
sammanhanget. Utskottet finner det
angeläget att förslag om insatser för att
rusta och förbereda ungdomar för en
etablering på arbetsmarknaden utgår från
en helhetssyn där ansvarsförhållanden
skall vara klarlagda och där inga
ungdomar skall riskera att ofrivilligt
och långvarigt hamna utanför arbetslivet.

Frågor om funktionshindrade på
arbetsmarknaden behandlas för närvarande
i utredningarna om Samhall respektive
lönebidrag m.m. När det gäller
situationen för intellektuellt
funktionshindrade som tas upp i motion
A287 (s) är pågående utredningsarbete
rörande styrning och inriktning av
Samhall AB (dir. 2002:34) och
arbetsmarknadspolitiska program för
personer med nedsatt arbetsförmåga (dir.
2002:22) av intresse.

Den förstnämnda utredningen skall bl.a.
behandla rekryteringsprocessen in i
Samhall liksom alternativa insatser inom
eller utom Samhall för de
arbetshandikappade som inte kan erbjudas
sysselsättning inom bolaget.
Den sistnämnda utredningen skall enligt
direktiven bl.a. pröva om nuvarande
arbetsmarknadspolitiska program är
effektiva på dagens arbetsmarknad så att
personer med nedsatt arbetsförmåga
därigenom får ett stöd som gör det
möjligt för dem att försörja sig med eget
arbete. Vid behov skall utredningen
föreslå förändringar. I
utredningsuppdraget ingår också att
överväga om det är möjligt och lämpligt
att lämna bidrag till s.k. sociala
arbetskooperativ inom ramen för de
arbetsmarknadspolitiska insatserna för
funktionshindrade. Förslag om bidrag till
sociala arbetskooperativ återfinns som
framgått i motion A264 (mp).

Med anledning av förslagen i motion A249
(s) kan utskottet konstatera att det inom
ramen för existerande
arbetsmarknadspolitiska program finns
möjlighet att anordna exempelvis
försöksverksamheter där personer med
nedsatt arbetsförmåga bereds möjlighet
att delta på arbetsmarknaden.

Det kan i sammanhanget också finnas
anledning att nämna att en gemensam
verksamhets- och handlingsplan utarbetats
av AMS och Riksförsäkringsverket (RFV)
avseende samverkan på
rehabiliteringsområdet när det gäller
arbetslösa sjukskrivna. Planen avser all
verksamhet som bedrivs och planeras i
samverkan mellan arbetsförmedlingen och
försäkringskassan under 2003 med
inriktning på nyssnämnda grupp.
AMS och RFV ger försäkringskassorna och
länsarbetsnämnderna i uppdrag att träffa
gemensamma regionala överenskommelser om
samverkansinsatser som skall leda till en
ökning av antalet arbetslösa sjukskrivna
som får arbetslivsinriktad
rehabilitering. Målet är att sökande som
får del av insatserna skall återfå
arbetsförmågan och få ett arbete. I
överenskommelserna skall man ange hur
många personer i målgruppen som beräknas
delta i insatser under 2003 och vilka
insatser som skall genomföras.
Utvärderingsbara mål och medelsbehov
skall anges för insatserna och de skall
följas upp och dokumenteras.
Med hänvisning till ovanstående
avstyrks motionerna A5 yrkande 8 (kd),
A249 (s), A264 yrkandena 1 och 2 (mp),
A287 (s) samt A320 yrkande 10 (kd).

5 Vissa frågor rörande
arbetsmarknadspolitiska program, m.m.

Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas motionsförslag om
bl.a. arbetsmarknadspolitiska program,
däribland anställningsstöd och stöd
till utbildning av anställda samt
åtgärder för att stimulera geografisk
rörlighet. Utskottet avstyrker samtliga
förslag.
Jämför reservation 18 (fp, kd, c).

Förslag som sammanhänger med det
arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgaranti behandlas i avsnitt 3.
Övriga förslag om arbetsmarknadspolitiska
program tas upp i detta avsnitt.

Motioner

Flyttningsbidrag, pendlingsstöd m.m.

Flyttningsbidraget har enligt
Kristdemokraterna i motion A320 (yrk. 27)
ingen avgörande betydelse för
benägenheten att byta bostadsort för ett
arbete. Partiet vill dock att det skall
finnas möjlighet till reseersättning för
anställningsintervjuer och ersättning för
studiebesök för arbetssökande liksom
avdragsrätt för pendling med bil mellan
arbete och bostad.

Anställningsstöd

Kristdemokraterna beskriver i motion A320
(yrk. 7) tillkomsten av olika former av
anställningsstöd och kritiserar
regeringens bristande långsiktighet när
det gäller sådana stöd. Regeländringarna
medför enligt partiet minskad
överskådlighet och ökad byråkrati.
Kristdemokraterna betonar dock att det
dr positivt att regeringen med
stödpartier inser att sänkta
arbetskraftskostnader kan öka
sysselsättningen men framhåller vikten av
att en åtgärd får verka fullt ut och inte
störs av ständiga regeländringar.
Partiet ifrågasätter också vad man
anser vara orimligt höga subventions-
nivåer i det särskilda anställningsstödet
och menar att ett allmänt
anställningsstöd vore tillräckligt.
Likaså framhåller man att det faktum att
anställningsstödet är utformat som en
skattereduktion utan budgetrestriktioner
kan leda till att
arbetsförmedlingskontoren av
budgetmässiga skäl överutnyttjar
möjligheterna till anställningsstöd.
Partiet menar att det innebär att alla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte
utsätts för lika ingående budgetprövning
och inte vägs mot varandra vilket i sin
tur troligen leder till s.k.
suboptimering (jämför Kristdemokraternas
motion A5 yrk. 2 som behandlas i avsnitt
3.1).

Lärlingsutbildning

Kristdemokraterna förespråkar i motion
A320 (yrk. 11) införande av ett
lärlingssystem som kan byggas upp såväl
inom gymnasieskolans ram som i form av
ett arbetsmarknadspolitiskt program för
arbetslösa.

Stöd till utbildning av anställda

Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (båda s) anser i motion A293
att möjligheterna till utbildning i
företag bör utökas. Motionärerna menar
att utbildningsinsatser kan användas för
att överbrygga svackor i konjunkturen och
lägger fram förslag om utbildningsstöd.
Utbildning i företag borde vara ett
alternativ till uppsägning eller
permittering från små och medelstora
företag.

Naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram

Alf Eriksson och Ann-Kristine Johansson
(båda s) förespråkar i motion A256 att de
arbetsmarknadspolitiska reglerna utformas
så att naturvårdsarbete kan utföras inom
arbetsmarknadspolitikens ram. Sådant
arbete är lämpligt för många arbetslösa
och det leder inte till s.k.
undanträngningseffekter.

Sabbatsår - arbetsmarknadseffekter

Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda
kd) lägger i motion A212 fram förslag om
försöksverksamhet med ett sabbatsår för
arbetstagare över 45 år. Syftet skulle
vara dels att öka livskvaliteten för dem
som vill få en paus i sitt yrkesliv, dels
att "lätta på trycket" på arbetsmarknaden
och ge arbetslösa möjligheter att få
praktik. Motionärerna anser att
alternativa finansieringsmöjligheter och
dynamiska effekter av sabbatsåret bör
utredas.

Utskottets ställningstagande

Flyttningsbidrag, pendlingsstöd m.m.

När det gäller Kristdemokraternas förslag
om flyttningsbidrag m.m. i motion A320
vill utskottet framhålla att åtgärder för
att främja arbetskraftens geografiska
rörlighet är ett av de sju områden som
regeringen pekar ut i proposition 44 och
där man vill förstärka
arbetsmarknadspolitikens
tillväxtorienterade inriktning.
Pendlingsstöd syftar till att stödja
den som inte kan få arbete på eller i
närheten av hemorten och som har fått
arbete genom arbetsförmedlingen eller på
egen hand på annan ort och måste pendla
till orten där arbetsplatsen är belägen.
Pendling skall ske till ort utanför
normalt pendlingsavstånd.
Det finns två typer av pendlingsstöd,
stöd för dagpendling och för
veckopendling.
Veckopendlingsstöd infördes den 1
januari 2002 och får bara lämnas för
resor som görs t.o.m. den 31 december
2003. Stödet skall riktas till arbetslösa
som får arbete i regioner med arbets
kraftsbrist och som har ett yrke där
arbetslösheten är hög på hemorten. Stöd
till veckopendling lämnas för skäliga
kostnader för en resa tur och retur
mellan hemorten och arbetsorten varannan
arbetad vecka. Arbetet skall beräknas
pågå i minst tre månader. Stöd kan lämnas
högst sex månader under en tvåårsperiod.
Stöd till dagpendling kan lämnas för
resekostnader som överstiger de kostnader
som arbetstagaren skulle haft för resa
till ett arbete inom normalt
pendlingsavstånd. Arbetet skall beräknas
pågå i minst sex månader. Pendlingsstöd
för dagpendling lämnas med högst 1 200
kr/månad och under längst sex månader.
Utredningen om rörlighetsstimulanser
har den 9 april 2003 avlämnat
betänkandet Geografisk rörlighet för
sysselsättning och tillväxt (SOU
2003:37). Utredningen konstaterar att den
arbetsmarknadsrelaterade geografiska
rörligheten är viktig för de lokala
arbetsmarknadernas funktionssätt.
Geografisk rörlighet bidrar till att
förkorta arbetslöshetstider och gör att
lediga platser kan tillsättas snabbare.
Den geografiska rörligheten i form av
arbetsmarknadsrelaterade flyttningar har
minskat under de senaste decennierna.
Attitydundersökningar visar också att
benägenheten att flytta är låg hos
befolkningen. Andra former av geografisk
rörlighet, främst arbetspendling, har
dock ökat.
Enligt utredningen ger dagens
flyttningsbidrag otillräckliga
stimulanser för att påverka människors
val att flytta eller pendla. Bidragen,
framför allt ersättningen för
bohagstransport och starthjälp, stöder i
stället i stor utsträckning flyttningar
som skulle ha ägt rum även utan
flyttningsbidrag.
Utredningen föreslår att
pendlingsstöden förstärks såväl när det
gäller dagpendling som veckopendling. I
syfte att öka den geografiska rörligheten
föreslås också att s.k. skattegynnade
tjänster med särskilda beskattningsregler
införs i delar av de nationella
stödområdena.
Ersättning för tillträdesresa,
bohagstransport och starthjälp bör enligt
utredningsförslaget tas bort. En av
anledningarna till detta är att mycket
enligt utredningen tyder på att bidragen
i sin nuvarande utformning endast har
marginell påverkan på människors
flyttbenägenhet. Utredningsförslaget
bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion A320 yrkande
27 (kd).

Anställningsstöd

Kristdemokraterna riktar i motion A320
kritik mot vad som uppges vara bristande
långsiktighet och svåröverskådlighet i
utformningen av anställningsstöd.
Arbetsmarknadsutskottet uttryckte i
budgetbetänkande 2000/01:AU1
uppfattningen att det kan finnas
anledning att i förenklande syfte
samordna regelverken för
anställningsstöden. Uttalandet gjordes
mot bakgrund av en redovisning i
betänkandet av gällande former av
anställningsstöd, dvs. allmänt
anställningsstöd, förstärkt
anställningsstöd, utökat förstärkt
anställningsstöd och särskilt
anställningsstöd. Utskottet ansåg dock
att regelförenklingen kunde anstå tills
dess att en pågående uppföljning och
utvärdering av de aktuella stöden hade
slutförts.
Antalet personer som under första
kvartalet 2003 hade en anställning med
allmänt anställningsstöd uppgick till i
genomsnitt 3 100 per månad medan
motsvarande antal var 6 700 för förstärkt
anställningsstöd, 4 300 för utökat
förstärkt anställningsstöd och 1 200 för
särskilt anställningsstöd.
IFAU gör på uppdrag av regeringen en
uppföljning av anställningsstöden. Den
genomförs i tre etapper. I en första del1
undersöktes hur åtgärderna hade
genomförts, i en andra del2 studerades
hur stöden fungerat i
förvaltningsprocessen, i den praktiska
utformningen respektive i form av utfall
av åtgärderna. Den tredje och avslutande
delen väntas enligt uppgift från
Näringsdepartementet bli publicerad inom
kort.
Utskottet har tidigare i betänkande
2000/01:AU1 refererat huvuddragen i
slutsatserna från den första delstudien.
Av den andra delstudien från 2001 framgår
att såväl arbetsförmedlare som
åtgärdsdeltagare var nöjda med
anställningsstöden. Enligt studien
upplevde dock arbetsförmedlarna att delar
av regelverket är otydligt bl.a. när det
gäller undantag från kraven på
arbetslöshetstid innan anställningsstöd
medges. I 30-40 % av fallen där allmänt
och förstärkt anställningsstöd beviljats
hade man gjort någon form av undantag.
Det finns därmed en risk att två
arbetslösa med samma eller mycket
liknande förutsättningar blir bedömda på
olika sätt beroende på vilken förmedlare
som handlägger ärendet, vilket enligt
IFAU kan anses vara ett
rättssäkerhetsproblem.
Efter arbetsmarknadsutskottets
ställningstagande i betänkande 2000/01:
AU1 rörande behovet av förenkling och
samordning av reglerna har ytterligare en
form av anställningsstöd beslutats. Denna
benämns anställningsstöd som kombineras
med vård- och omsorgsutbildning.
Utöver de ändringar av det särskilda
anställningsstödet som föreslås i
propositionen och som utskottet behandlat
i avsnitt 3.1 i detta betänkande aviserar
regeringen i 2003 års ekonomiska
vårproposition (prop. 2002/03:100)
införande av en temporär form av
anställningsstöd för personer som varit
långtidssjuka. Detta stöd skall enligt
vårpropositionen innebära en
tidsbegränsad subvention av lönen för de
långtidssjuka som får en anställning hos
en annan arbetsgivare. Stödet skall gälla
de långtidssjukskrivna vars
arbetsgivaransvar har överförts till
försäkringskassan.
Som framgått finns redan i dag ett
flertal anställningsstöd. Villkoren för
att stöd skall kunna beviljas varierar i
fråga om bl.a. åldersgräns,
inskrivningstid vid arbetsförmedlingen,
maximal stödperiod och stödbeloppets
storlek.
Sedan 1998 då den nu gällande
förordningen (1997:1275) om
anställningsstöd trädde i kraft har den
ändrats flera gånger. Utöver
bestämmelserna i förordningen finns av
AMS utfärdade föreskrifter (AMSFS
1997:17) om anställningsstöd, allmänna
råd (AMSFS 2001:4) om tillämpningen av
den nyssnämnda förordningen och
administrativa föreskrifter (AMSFS
2001:5) om handläggningen av
anställningsstöd.
Mot den redovisade bakgrunden finner
utskottet anledning att på nytt framhålla
behovet av en översyn av regelsystemen
kring anställningsstöden. Utskottet ser
positivt på att regeringen såväl i
proposition 44 som i Vårpropositionen
2003 aviserat en sådan översyn. Av
proposition 44 framgår att regeringen
avser att återkomma till riksdagen i
denna fråga under 2003.
Anställningsstöd är enligt regeringen i
vårpropositionen ett effektivt verktyg
för att etablera personer på
arbetsmarknaden. Samtidigt riskerar
anställningar med sådant stöd att tränga
undan möjligheten till anställning för
andra arbetssökande. Effektiviteten och
legitimiteten påverkas enligt regeringen
av antalet personer med anställningsstöd
och genom att stödet riktas till grupper
som står längst från arbetsmarknaden. Den
aviserade översynen skall mot denna
bakgrund syfta till att öka
effektiviteten och prioritera dem som har
svårast att få en reguljär anställning.
Med hänvisning till ovanstående och
till vad utskottet anfört om
finansieringen av anställningsstöd i
avsnitt 3.1 avstyrker utskottet motion
A320 yrkande 7 (kd) i den mån motionen
inte kan anses tillgodosedd med vad
utskottet anfört.

Lärlingsutbildning och stöd till
utbildning av anställda

Gymnasiekommittén 2000 har haft i uppdrag
att föreslå hur samverkan mellan skola
och arbetsliv kan utvecklas samt hur ett
ökat inslag av lärande i arbetslivet i
gymnasieskolan bör utformas
(tilläggsdirektiv 2001:8). Kommittén
lämnade sitt slutbetänkande i december
2002. Förslaget bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Utskottet anser att
regeringens fortsatta beredning av frågan
bör avvaktas. Utskottet kan i
sammanhanget peka på att en genomgång av
gällande bestämmelser avseende
lärlingsutbildning i skolan gjorts i
utbildningsutskottets betänkande
2001/02:UbU9 Gymnasieskolan.
När det gäller lärlingsutbildning i
arbetslivet vill utskottet framhålla att
ca 30 % av arbetsmarknadsutbildningen
sker genom praktik på arbetsplatserna. I
nästan alla län används praktikinriktade
utbildningsmetoder som exempelvis
lärlingsutbildning och annan
företagsförlagd utbildning.
Utskottet tog i betänkande 2001/02:AU5
ställning till ett förslag om användning
av arbetsmarknadsmedel för utbildning så
att företag skall slippa säga upp eller
permittera arbetstagare på grund av
arbetsbrist vid tillfälliga nedgångar i
verksamheten, en fråga som nu behandlas i
motion A293 (s). Utskottet anförde i
betänkandet att det med hänsyn till
konkurrensneutraliteten är nödvändigt med
stor restriktivitet när det handlar om
att med hjälp av
arbetslöshetsförsäkringen eller de
arbetsmarknadspolitiska insatserna jämna
ut tillfälliga nedgångar i företagens
verksamhet.
Utskottet erinrade i betänkande
2001/02:AU5 också om de möjligheter som
står till buds genom den
arbetsmarknadspolitiska insatsen Stöd
till utbildning av anställda. Den
regleras i förordningen (2001:626) där
det framgår att stöd får lämnas om
utbildningen genomförs för att stärka
anställdas möjligheter. Om utbildningen
är inriktad i huvudsak på den verksamhet
arbetsgivaren bedriver eller avser att
bedriva, s.k. företagsspecifik
utbildning, får stöd lämnas med högst 25
% av kostnaderna.
Som framgår av avsnitt 6.1 innebär det
förslag om bristyrkesutbildning för
anställda som lagts fram i propositionen
att sådan utbildning även skall kunna
beviljas anställda som avser att stanna
kvar hos samma arbetsgivare men vill byta
till mer kvalificerade arbetsuppgifter.
En förutsättning är dock att
arbetsgivaren betalar normal lön under
utbildningstiden.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att möjligheter till kompetensutveckling
för sysselsatta finns också inom ramen
för Europeiska socialfondens mål 1
respektive 3. Inom dessa finns särskilda
insatsområden som syftar till att genom
verksamhetsrelaterad kompetensutveckling
av sysselsatta få till stånd processer
som bidrar till förnyelse och
flexibilitet på arbetsmarknaden.
Enligt en utvärderingsrapport från
Riksrevisionsverket, Kompetensutveckling
för sysselsatta - delutvärdering av ett
insatsområde inom Europeiska
socialfondens program Mål 3 (RRV 2002:2)
har genomförandet varit framgångsrikt,
intresset och engagemanget hos
arbetsgivarna för kompetensutvecklingen
stort och de intervjuade deltagarna
överlag lämnat goda omdömen om
kompetensutvecklingen.
En annan undersökning som kan nämnas i
detta sammanhang är en nyligen publicerad
IFAU-studie3 enligt vilken företagen
lägger ut mer på personalutbildning under
högkonjunkturår än under perioder med
lågkonjunktur, detta trots att det under
högkonjunktur är svårare och dyrare att
avvara personal i produktionen. Enligt
studien kan en förklaring vara att
redovisningspraxis försvårar
personalutbildning i lågkonjunktur.
Utskottet avstyrker mot ovanstående
bakgrund motionerna A320 yrkande 11 (kd)
och A293 (s).

Naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram

I motion A256 (s) förespråkas
naturvårdsarbete inom
arbetsmarknadspolitikens ram. Utskottet
konstaterar att under budgetåret 2003
medel från anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader får användas för förhöjda
dagsverkskostnader i samband med
anställningsstöd som medför investeringar
i bl.a. skogligt arbete och arbete inom
miljö-, natur- och fornvård. Av AMV:s
regleringsbrev för 2003 framgår att stöd
för sådana arbeten får lämnas med högst
2 500 kr per dag i stödområden och med
högst 1 500 kr per dag i övriga landet.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion A256 (s).

Sabbatsår

Utskottet har tidigare tagit ställning
till förslag om införande av sabbatsår
från samma motionärer som nu för fram
sitt förslag i motion A212 (kd). I
betänkande 2001/02:AU5 konstaterade
utskottet att man med friårsförsöket
infört en sådan arbetsmarknadspolitisk
insats som förordas genom förslaget om
sabbatsår. På förslag från utskottet
avslog riksdagen motionsyrkandet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att
förslaget om sabbatsår kan anses
tillgodosett genom det pågående
friårsförsöket.
Med anledning av att motionärerna också
efterlyser en utredning av effekter av
ett sabbatsår kan utskottet nämna att
IFAU i april 2003 publicerat en första
delrapport om friåret ur ett
arbetsmarknadsperspektiv.
Uppföljningsrapporten har utarbetats på
uppdrag av Näringsdepartementet och skall
åtföljas av ytterligare två delrapporter.
Därefter skall institutet färdigställa en
utvärderingsrapport till juli 2005.
Utskottet avstyrker motion A212 (kd).
6 Arbetskraftsutbud och
kompetensutveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslaget i
proposition 2002/03:44 om att
arbetsmarknadsutbildning inom
bristyrkesområden får beviljas
anställda på försök under perioden den
1 juli 2003-den 31 december 2005 (prop.
punkt 4). Motionsyrkanden om avslag på
propositionsförslaget avstyrks av
utskottet. Jämför reservation 19 (m,
fp, kd, c).
I avsnittet behandlas också
motionsyrkanden om individuellt
kompetenssparande som avstyrks av
utskottet. Jämför reservation 20 (m,
fp, kd, c).
Vidare behandlas i avsnittet ett
motionsyrkande om
arbetskraftsinvandring vilket också
avstyrks. Jämför reservation 21 (m, fp,
kd, c)

6.1 Bristyrkesutbildning

Propositionen

Rekryteringsproblemen väntas bli mer
påtagliga på längre sikt. Detta beror
främst på att stora pensionsavgångar kan
förutses. Inom bl.a. industrin och vården
kan rekryteringsproblem också befaras på
grund av att ungdomar uppvisar ett svagt
intresse för arbete där.
Under 1990-talets lågkonjunktur
tvingades många arbetstagare, inte minst
inom industrin och vården, lämna
arbetsmarknaden tidigare än planerat. Det
har bidragit till att tillgången till
utbildad arbetskraft inte överensstämmer
med efterfrågan.
Om ungdomars attityder inte förändras
och sysselsättningsnivån hos den äldre
arbetskraften inte ökar förutspår AMS och
SCB att bristen på kvalificerad
arbetskraft kommer att kvarstå och
fördjupas inom vissa strategiskt viktiga
områden.
Enligt flera undersökningar uppger
arbetsgivare att rekryteringen i många
fall försvåras av att de sökande inte
uppfyller de kompetenskrav som ställts
upp.
Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt
instrument för att balansera tillgång och
efterfrågan på arbetskraft. Den syftar
till att motverka flaskhalsar och främja
ekonomisk tillväxt i alla delar av
landet, såväl i tillväxtregioner som i
små lokala arbetsmarknadsregioner.
Även om det finns ett
arbetsmarknadspolitiskt program för
förberedande insatser så når ändå vissa
personer inte sådana förkunskaper att de
kan påbörja yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning.
Det är önskvärt att ytterligare bredda
sökandeunderlaget och erbjuda utbildning
för redan anställda inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen för att på så
vis effektivare kunna möta arbetsgivares
kompetensbehov. I propositionen föreslås
att arbetsmarknadsutbildning inom
bristyrkesområden får beviljas anställda
på försök under perioden den 1 juli
2003-den 31 december 2005 (prop. punkt
4). Bristyrkesutbildningen skall avse
yrken inom områden där det finns en
uppenbar risk för att flaskhalsar kan
uppstå.
I propositionen framhåller regeringen
att bristyrkesutbildning inte får
utformas så att den uppfattas som ett
produktionsstöd till företag och stör
konkurrensen. Utbildningen skall syfta
till att underlätta matchningen och
därmed en väl fungerande arbetsmarknad.
Den utbildning som ges skall vara
yrkesinriktad men generell till sin
karaktär utan företagsspecifikt innehåll,
och den skall vara användbar inom hela
den bransch där flaskhalsar kan förväntas
uppstå.
Förslaget innebär kostnader för
upphandlad arbetsmarknadsutbildning och
aktivitetsstöd. Den aktuella målgruppen
beräknas uppgå till ca 3 300 personer
under försöksperioden. Stödet skall
riktas till anställda som utbildar sig
inom yrkesområden där AMV tillsammans med
de regionala kompetensråden bedömer att
arbetsmarknadsutbildningen på kort sikt
kan motverka flaskhalsar.
Anställda som genomgår
bristyrkesutbildning och som har för
avsikt att byta arbetsgivare skall
prioriteras och under utbildningstiden
kunna få aktivitetsstöd. För övriga, som
avser att stanna kvar hos samma
arbetsgivare men byta till mer
kvalificerade arbetsuppgifter, skall
bristyrkesutbildning kunna beviljas under
förutsättning att arbetsgivaren betalar
normal lön under utbildningstiden.
Personer med utländsk högskoleexamen,
som inte arbetar i utbildningsyrket men
som genom kompletterande utbildning
bedöms kunna ta arbeten som ligger mer i
nivå med deras kunskap och kompetens,
skall vara en prioriterad grupp i
sammanhanget. Det innebär att
arbetsförmedlingen skall göra särskilda
ansträngningar att identifiera sådana
individer som kan komma i fråga för
satsningen.
Försöksverksamheten skall utvärderas.
Regeringen avser att under anslagen
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning
och aktivitetsstöd och 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader avsätta sammanlagt 360 miljoner
kronor för försöksverksamheten.
Utgifterna beräknas till 34 miljoner
kronor 2003, 261 miljoner kronor 2004 och
65 miljoner kronor 2005. Förslaget
påverkar inte ramen för utgiftsområde 13
Arbetsmarknad.

Motioner

Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna avstyrker regeringens
förslag om bristyrkesutbildning.
Moderaterna anser enligt motion A3 (yrk.
2) att arbetsmarknadsutbildning bör
förbehållas den som är arbetslös och
behöver sådan utbildning för att kunna få
ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.
Enligt partiets uppfattning är det fel
att belasta den redan hårt ansträngda
arbetsmarknadsutbildningen med uppdrag
som rimligen borde skötas inom det
reguljära utbildningsväsendet. Vissa
delar av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna borde tas bort och ersättas
med ökade satsningar på reguljär
utbildning, exempelvis kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning. Sådan
utbildning bör stå öppen för arbetslösa
eller anställda som av olika skäl vill
byta yrke.
Folkpartiet motiverar i motion A4 (yrk.
10 i denna del och 11) sin negativa
inställning till regeringsförslaget med
att partiet i och för sig starkt
förespråkar ökad rörlighet på
arbetsmarknaden men att
bristyrkesutbildning för anställda är fel
metod. AMS bör inte alls hantera
utbildning för människor som har ett
arbete utan detta bör även
fortsättningsvis vara en uppgift för det
reguljära utbildningsväsendet.
Folkpartiet anser att den föreslagna
bristyrkesutbildningen inte minskar
problemen med svaga incitament till
förkovran samt felaktig lönestruktur och
skattesystem.
Kristdemokraterna argumenterar i motion
A5 (yrk. 3) mot att AMS får i uppdrag att
ansvara för den föreslagna
bristyrkesutbildningen. Partiet har dock
en positiv inställning till att
bristyrkesutbildning som sådan eftersom
den kan leda till att matchningen
förbättras.
Vänsterpartiet begär i motion Sf336 (yrk.
8) en översyn av reglerna för
aktivitetsstöd så att ersättning kan
lämnas till personer med utländsk examen
som genomgår tilläggsutbildning för att
kunna arbeta inom sitt kompetensområde.

Utskottets ställningstagande

De förestående demografiska förändringar
som har behandlats i flera propositioner
och utskottsbetänkanden de senaste åren
leder till att en allt större andel av
befolkningen kommer att vara i
försörjningsberoende ålder jämfört med
den andel som är i förvärvsarbetande
ålder. Förhållandet är likartat inom hela
EU och EU-kommissionens förslag till
riktlinjer för sysselsättningssamarbetet
från 2003 fokuseras på bl.a. ökat
arbetskraftsutbud och bättre matchning.
Utskottet konstaterade i betänkande
2002/03:AU1 att frågor om den framtida
kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden
har hög prioritet. I betänkandet
redovisade utskottet en rad uppgifter om
utrednings- och analysarbete rörande
framtida arbetskraftsbehov och
möjligheterna att tillgodose detta.
I propositionen betonar regeringen på
nytt vikten av åtgärder för att hålla
uppe utbudet av arbetskraft. När behovet
av nyanställningar ökar kraftigt kring
2010 måste allas arbetsvilja tas till
vara. Det gäller dem som i dag är
undersysselsatta på arbetsmarknaden och
då främst yngre och äldre eftersom deras
andel av den arbetsföra befolkningen
kommer att öka framöver. Även bland
personer med utländsk bakgrund och bland
funktionshindrade finns en stor och
viktig arbetskraftspotential.
Det är, som Vänsterpartiet framhåller i
motion Sf336, viktigt att ta till vara
det intresse som finns bland många
personer med utländsk högskoleutbildning
att skaffa sig kompletterande utbildning.
Förutsättningarna för detta förbättras
enligt utskottet genom den föreslagna
bristyrkesutbildningen.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att en rad olika åtgärder
behövs för att säkra ett framtida
arbetskraftsutbud. Bristyrkesutbildning
kan enligt utskottet vara en viktig
komponent i åtgärdsarsenalen. Efter
förslag i budgetpropositionen för 2000
(prop. 1999/2000:1 utgiftsområde 14) fick
130 miljoner kronor av anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under
2000 användas för en försöksverksamhet
med bristyrkesutbildning för anställda.
Erfarenheterna av försöket med
bristyrkesutbildning 2000 bör enligt
utskottet tas till vara i den
försöksverksamhet med sådan utbildning
som nu planeras. Här kan den uppföljning
som gjorts av AMS i rapporten Uppföljning
av försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning för redan anställda
(Prora 2002:1) ge underlag. Enligt
utskottet måste huvudsyftet med den nu
planerade bristyrkesutbildningen vara att
stimulera den yrkesmässiga rörligheten,
vilket i sin tur främjar matchningen på
arbetsmarknaden.
Genom att AMV tillsammans med de
regionala kompetensråden bedömer behovet
av arbetsmarknadsutbildning för att på
kort sikt motverka flaskhalsar bör verket
också vara ett lämpligt organ för att
bedöma behovet av bristyrkesutbildning.
Också på andra sätt, exempelvis genom
arbetsmarknadsprognoser men också i det
dagliga arbetet, inhämtar AMV information
om var det exempelvis råder brist på
arbetskraft.
Utskottet vill framhålla vikten av
utvärdering av bristyrkesutbildningen.
Utskottet tillstyrker propositionen
punkt 4 samt avstyrker motionerna A3
yrkande 2 (m), A4 yrkandena 10 i denna
del och 11 (fp), A5 yrkande 3 (kd) och
Sf336 yrkande 8 (v) i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.

6.2 Individuellt kompetenssparande

Motioner

Folkpartiet riktar i motion A4 (yrk. 10 i
denna del) kritik mot att regeringen
dröjt oförsvarligt länge med att
presentera förslag om individuellt
kompetenssparande och nämner i
sammanhanget ett gemensamt förslag i
ämnet från Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Också Kristdemokraterna hänvisar till
fyrpartiförslaget om individuellt
kompetenssparande och kritiserar i motion
A5 (yrk. 11) regeringen för att ännu inte
ha lagt fram en detaljerad proposition i
frågan, trots att man tidigare aviserat
att ett system för individuellt
kompetenssparande skulle träda i kraft
den 1 juli 2003.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade den 12 juni 2002 om
grunderna för ett system för individuell
kompetensutveckling (prop. 2001/02:175,
bet. AU10, rskr. 322). Enligt
propositionen avsåg regeringen att
återkomma till riksdagen med en
kompletterande proposition där systemets
utformning skulle utvecklas närmare.
Statsrådet Hans Karlsson har i ett
skriftligt svar på en fråga (2002/03:519)
i riksdagen den 19 februari 2003
redovisat en rad uppgifter om det
fortsatta arbetet med att utforma ett
system för individuellt
kompetenssparande. Det gäller bl.a. hur
systemet skall organiseras, hur
skattereglerna skall utformas och
formerna för arbetsgivarnas medverkan i
systemet.
Redan före riksdagsbeslutet om
propositionen fick Statskontoret i
uppdrag att överväga utformningen av
systemets olika myndighetsfunktioner
såsom kontoförvaltning, beslut om
kompetenspremie, godkännande av
utbildningsanordnare samt uppgifter om
information och utvärdering. En rapport
överlämnades till regeringen i augusti
2002. Där presenterade Statskontoret sex
olika möjliga modeller utan att någon
förordades. Myndigheten ansåg att ett
ikraftträdande måste uppskjutas till
åtminstone den 1 juli 2004. Arbetet med
organisationsfrågorna har fortsatt efter
att Statskontorets rapport avlämnades.
I juli 2002 presenterades en
promemoria som behandlar huvuddelen av de
skatteregler som krävs. Därefter har
arbetet fortsatt bl.a. med att belysa de
frågor som uppkommer när sparare
tillfälligt eller permanent flyttar från
Sverige. En annan fråga som krävt
fortsatta överväganden gäller
utformningen av den kompetenspremie i
form av skattereduktion som skall ges vid
kompetensutveckling. I
riktlinjepropositionen preciserades inte
vilka slag av kompetensutveckling som
skulle berättiga till premie.
Ytterligare ett spörsmål som behövt
penetreras mer ingående gäller formerna
för arbetsgivarnas medverkan i systemet,
där ett antal centrala aspekter för
fortsatt analys beskrevs redan i
riktlinjepropositionen; effekter på
sambandet mellan avgifter och förmåner i
socialförsäkringssystemet, olika
lösningars förenlighet med EG-rätten, hur
riskerna för dubbelbeskattning skall
undvikas och hur systemet skall utformas
så att reglerna inte medger en allmän
reduktion av lönekostnaderna utan
koppling till kompetensutveckling. Enligt
vad statsrådet Hans Karlsson uppgivit i
det ovannämnda svaret i riksdagen har
flertalet av dessa aspekter visat sig
aktualisera betydande problem.
I sitt yttrande (yttr. 2002/03:AU2y)
nyligen till konstitutionsutskottet över
regeringens skrivelse 2002/03:75
Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen har
utskottet uttryckt förståelse för att
frågan om individuell kompetensutveckling
kräver ett omfattande beredningsarbete.
Utskottet har därför ingen erinran mot
att regeringen ännu inte färdigbehandlat
frågan.
Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet motionerna A4 yrkande
10 i denna del (fp) och A5 yrkande 11
(kd).

6.3 Arbetskraftsinvandring

Motionen

Kristdemokraterna menar i motion A5 (yrk.
10) att det finns såväl ekonomiska som
mänskliga skäl att vidga
arbetskraftsinvandringen till Sverige.
För att klara välfärden och tillväxten i
framtiden behövs fler i arbetskraften.
Redan i dag råder arbetskraftsbrist.
Regeringen har ett statiskt synsätt då
den hävdar att alla som står utanför
arbetskraften först skall ha ett arbete
innan arbetskraftsinvandring medges.
Från partiets sida framhåller man att
arbetskraftsinvandring inte står i
motsatsförhållande till integration. Det
är i stället sannolikt att
arbetskraftsinvandring, som leder till
att det blir fler människor med utländsk
bakgrund på den svenska arbetsmarknaden,
också för med sig bättre integration av
de invandrare som redan lever i Sverige.
Dessutom kan arbetskraftsinvandring bidra
till tillväxt och nya arbetstillfällen.
Partiet föreslår att en parlamentarisk
utredning får i uppgift att utreda ett
vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring. Därvid bör man
överväga sambandet med asylrätten så att
denna inte urholkas till följd av ökad
arbetskraftsinvandring. I
utredningsuppdraget bör det ingå att göra
en översyn av hur socialförsäkringar,
sociala förmåner och arbetsrätt skall
utformas. Enligt Kristdemokraterna får
lön, försäkringsskydd och övriga
anställningsförmåner inte vara sämre för
dem som kommit till Sverige genom
arbetskraftsinvandring, än vad som är
fallet för inhemsk arbetskraft.

Utskottets ställningstagande

Arbetsmarknadsutskottet genomförde den 8
maj 2003 en offentlig utfrågning om
arbetskraftsinvandring. Där belystes en
rad aspekter på framtida
arbetskraftsbehov, problem och
möjligheter kring arbetskraftsinvandring
från EU före och efter den förestående
utvidgningen respektive från länder som
inte återfinns i ett utvidgat EU.
Dokumentation från utfrågningen kommer
att finnas tillgänglig.
Frågor om arbetskraftsinvandring är
aktuella också i andra EU-länder och inom
EU-institutionerna. Detta framkom när en
delegation från arbetsmarknadsutskottet
den 5-6 maj 2003 besökte bl.a. EU-
kommissionens generaldirektorat för
sysselsättning och sammanträffade med
ledamöter i Europaparlamentets utskott
för sysselsättning och sociala frågor
respektive utskottet för kvinnors
rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Behovet av att öka arbetskraftsutbudet
framöver har behandlats i tidigare
avsnitt i betänkandet. Utskottet
instämmer i vad som sägs i proposition
2002/03:44 om att grunden för en
framgångsrik politik i detta avseende
läggs under de närmaste åren. Flera
politikområden kommer att beröras.
Arbetsmarknadspolitiken kommer att
ställas inför allt större utmaningar när
det gäller att underlätta omställningen
på arbetsmarknaden. Fortsatta satsningar
behövs för att anpassa de arbetslösas
kompetens efter arbetsmarknadens behov,
men också för att öka arbetskraftsutbudet
och sysselsättningen. Förslagen i
propositionen utgör steg i denna
riktning.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att ökningen av arbetskraftsutbudet
framför allt måste ske genom en
mobilisering av den stora inhemska
arbetskraftsreserv som i dag finns bland
ungdomar, äldre, utlandsfödda och
personer med funktionshinder samt genom
insatser för att minska
deltidsarbetslösheten och ohälsan. Detta
står dock inte i motsatsförhållande till
att det längre fram kan finnas behov av
en ökad arbetskraftsinvandring.
Som regeringen konstaterar i
propositionen finns över landet stora
regionala skillnader i
arbetskraftsdeltagande.
Riksdagen beslutade den 11 april 2003
att ge regeringen i uppdrag att tillsätta
en parlamentarisk utredning om hur ett
regelverk som öppnar för en större
arbetskraftsinvandring från länder
utanför EU skulle kunna se ut.
Ställningstagandet gjordes med anledning
av motionsförslag (bet. 2002/03:SfU8,
rskr.143).
Utskottet avstyrker med det anförda
motion A5 yrkande 10 (kd) och konstaterar
samtidigt att utskottet nyligen i
betänkande 2002/03:AU6 avstyrkt ett
likartat motionsyrkande. Betänkandet har
ännu inte behandlats i plenum.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

1.Mål och inriktning, styrning av AMV
(punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 1 dels om
översyn av mål och målstruktur,
regeringens resultatredovisning,
verksamhetsplaneringen inom AMV,
preliminära verksamhetsmål för AMV,
kunskaperna om målen, uppföljning och
utvärdering inom AMS och om
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning, varmed riksdagen
bifaller dels Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-7, dels
motion 2002/03:A6 yrkande 1 (m), dels vad
som i övrigt framförs under
Ställningstagande, varmed riksdagen
bifaller motionerna 2002/03:A3 yrkandena
9 och 10 (m) samt 2002/03:A6 yrkande 2
(m) och avslår motionerna 2002/03:A4
yrkandena 1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A5
yrkandena 1, 4 och 5 (kd), 2002/03:A7
yrkandena 1-7 (kd), 2002/03:A8 yrkandena
1-3 (c), 2002/03:A9 yrkandena 1-4 (fp)
samt 2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Riksdagens revisorer har i sin granskning
av styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna funnit åtskilliga
brister och riktar enhällig, allvarlig
kritik mot nuvarande system. Vi delar i
allt väsentligt revisorernas analys och
kritik som i stort sett överensstämmer
med synpunkter som vi framfört under
åtskilliga år.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats och måste förändras i
grunden.
Vi instämmer i revisorernas uppfattning
att målet en väl fungerande arbetsmarknad
med full sysselsättning och ekonomisk
tillväxt inte är lämpligt för att kunna
styra ett område som
arbetsmarknadspolitiken. Skälet är att
arbetsmarknadspolitiken inte har några
direkta effekter på den reguljära
sysselsättningen. Det övergripande
sysselsättningsmålet måste omgående
omformuleras så att det blir relevant och
mäter andelen av befolkningen i arbetsför
ålder som är i arbete.
Vi delar revisorernas åsikt att
målstrukturen inom arbetsmark
nadspolitiken är komplicerad och
orealistisk. Revisorerna menar att det
sker en allvarlig sammanblandning av mål
och medel och att det finns alltför många
mål, vilket negativt påverkar
effektiviteten.
Ett antal andra brister inom styrningen
av arbetsmarknadspolitiken påtalas av
revisorerna. Dessa anser att det saknas
förklaringar till verksamhetsmålen och
hur dessa hör ihop med de mer överordnade
målen. Vidare anser de att problemen på
arbetsmarknaden inte analyseras på ett
kvalificerat sätt. Bland annat saknas en
gedigen koppling till
arbetsmarknadsprognoserna. Vi delar
revisorernas kritik i dessa avseenden.
Revisorernas slutsats är att
verksamhetsplaneringen inom AMV är
förknippad med mycket stora brister,
vilket får en betydande inverkan på
resultatstyrningen. Vi instämmer därför i
att verksamhetsplaneringen måste
förändras så att den kan ligga till grund
för en effektiv styrning.
Revisorerna poängterar att riksdagens
och regeringens beslut och intentioner
måste få ett tydligt och direkt genomslag
i verksamheten och att regeringens
redovisning till riksdagen måste
förbättras högst väsentligt. Vi delar
denna uppfattning liksom revisorernas
slutsats att utvärderingsfrågorna måste
få en stärkt ställning inom AMV. Krav
måste ställas på länsarbetsnämnderna att
systematiskt följa upp verksamheten.
Sammanfattningsvis anser vi att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
skyndsamt genomföra de åtgärder som
revisorerna föreslår. Dessa borde ha
genomförts för länge sedan.
Vi har i motioner och i andra
sammanhang fört fram en rad förslag om
reformer av arbetsmarknadspolitiken.
Förutsättningar måste skapas så att alla
ges en möjlighet till arbete och till att
försörja sig själva. Företagandet måste
öka och skatterna sänkas för låg- och
medelinkomsttagare. Det skall alltid löna
sig att arbeta.
Arbetsmarknaden måste bli öppen,
tillgänglig och rörlig. Såväl den
geografiska som den sociala rörligheten
måste öka. För att detta skall bli
möjligt krävs en översyn av bl.a. den
arbetsrättsliga lagstiftningen. En allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
måste införas.
Utbildning skall alltid löna sig och
människor skall uppmuntras till
utbildning och förkovran. I arbetslivet
är vårt förslag om individuella
kompetenskonton ett tydligt redskap.
Oavsett bakgrund skall alla så tidigt
som möjligt få kontakt med
arbetsmarknaden. Den stora
arbetskraftsreserven måste tas till vara.
Satsningar behövs på kvalificerad
yrkesutbildning. Undervisningen i svenska
för invandrare bör förbättras liksom
möjligheterna till varvad språkträning
och praktik.
Med en ny och modern
arbetsmarknadspolitik måste åtgärderna ta
större hänsyn till de arbetslösa
individernas varierande bakgrund,
förutsättningar och behov.
Arbetsförmedlingen måste bli mer
individuell. Den bör konkurrensutsättas.
En ny myndighet bör ersätta AMS som
misslyckats med sitt huvuduppdrag. Den
nya myndigheten skall bl.a. ansvara för
att förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet liksom erforderlig
myndighetsutövning.

2.Mål och inriktning, styrning av AMV
(punkt 1) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 2
dels om översyn av mål och målstruktur,
regeringens resultatredovisning,
verksamhetsplaneringen inom AMV,
preliminära verksamhetsmål för AMV,
kunskaperna om målen, uppföljning och
utvärdering inom AMS och om
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning, varmed riksdagen
bifaller Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 yrkandena 1-7,
dels vad som i övrigt framförs under
Ställningstagande, varmed riksdagen
bifaller motionerna 2002/03:A4 yrkandena
1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A9 yrkandena
1-4 (fp) och 2002/03:Sf226 yrkande 7 (fp)
samt avslår 2002/03:A3 yrkandena 9 och 10
(m), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5
(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2 (m),
2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd) samt
2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c).

Ställningstagande

Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte
som den borde. Vi anser att den
misslyckade styrning av AMV som redovisas
av Riksdagens revisorer bara är ett i
raden av tecken på att
arbetsmarknadspolitikens nuvarande
inriktning är felaktig och att AMS
bedriver en verksamhet som bör avvecklas.
I stället förordar vi en effektiv
verksamhet inriktad på
myndighetsuppgifter och upphandling av
tjänster.
Vi delar revisorernas kritik mot det
övergripande målet för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik och dess ringa grad
av samband med AMS arbetssätt. Ett annat,
och kanske större, problem är att varken
målet för politikområdet eller
verksamhetsmålen för AMV har ett sådant
innehåll eller precision att de kan ligga
till grund för styrningen av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Revisorerna anser att orealistiska mål
och en bristande uppföljning inom AMV kan
leda till en övertro på vad
arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma.
Vi instämmer i revisorernas kritik och
menar att en sådan övertro funnits under
många år.
Vi menar att den generella ekonomiska
politiken kan påverka betingelserna för
sysselsättningen men att effekterna av
arbetsmarknadspolitiken är mer indirekta.
Därför anser vi att det är viktigt att
göra en klar åtskillnad mellan vad som
utgör uppgifter för
sysselsättningspolitiken i stort och vad
som utgör uppgifter för den aktiva
arbetsmarknadspolitiken.
Vi anser att den absolut viktigaste
arbetsmarknadspolitiska åtgärden är att
skapa ett företagsklimat och ett
skattesystem som gör att nya arbeten kan
skapas. Vi förordar därför sänkta skatter
på arbete och reformer av
företagsbeskattningen samt förenklingar
när det gäller att starta och driva
företag.
Reformer och förnyelse måste till av
dagens arbetsmarknadspolitik som
kännetecknas av
omhändertagandementalitet, en omfattande
centralbyråkrati och alltför lite frihet
för den enskilde. Att fler människor
försörjer sig genom eget arbete är
avgörande för tillväxt och välfärd.
Vi välkomnar den översyn av mål och
målstrukturer som revisorerna föreslår.
Målen måste utformas tydligare, innehålla
prioriteringar, och knytningen mellan
arbetsmarknadspolitik och näringspolitik
måste göras klarare.
Arbetsmarknadspolitikens mål skall vara
att förstärka de arbetslösas ställning på
arbetsmarknaden så att de kan få ett nytt
jobb så snart som möjligt. Därför måste
det finnas en effektiv
arbetsmarknadspolitik i hela landet.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte och
skall inte ensam skapa nya
arbetstillfällen men den skall däremot
erbjuda övergångslösningar genom den jobb-
och utvecklingsgaranti som vi föreslår.
Denna skall ha sin utgångspunkt i ett
underifrånperspektiv, där den enskilde
individen står i centrum.
Vi instämmer i revisorernas kritik av
regeringens resultatredovisning och
framhåller vikten av att analysera
effekterna av arbetsmarknadspolitiken.
Uppföljning och resultatvärdering är
nödvändiga för att kontinuerligt anpassa
verksamhetsmålen. Det faktum att dagens
verksamhetsmål inte väger in
omvärldsfaktorer hotar att omintetgöra
syftet med resultatstyrd verksamhet.
Vi ser allvarligt på revisorernas
påpekande av en bristande koppling mellan
verksamhetsmålen inom AMV och de
övergripande målen liksom deras kritik
mot de fördelningsmodeller som används
inom AMV för att fördela resurser till
regional och lokal nivå.
De många kritiska punkterna i
revisorernas rapporter sammanhänger
enligt vår uppfattning i samtliga fall
med AMS struktur och uppdrag. Vi vill här
peka på revisorernas slutsats att det
krävs en förstärkning av kompetens och en
vilja att förändra och utveckla
modellerna i en riktning som innebär en
effektivare styrning.
Vi menar att den enda rimliga vägen ur
de problem som påtalats är att AMS roll
renodlas till att omfatta
myndighetsfunktioner medan den
platsförmedlande verksamheten och andra
åtgärder för att stärka den enskilde
bedrivs av andra, konkurrerande, aktörer.
AMS i sin nuvarande form bör således
ersättas av en förhållandevis liten
organisation på central nivå för rena
myndighetsuppgifter och tillsyn.
Arbetsförmedlingen måste få konkurrens
från andra aktörer när det gäller
förmedlingsverksamheten. Delar av
"servicefunktionen" i
arbetsmarknadspolitiken, som
jobbförmedling och yrkesutbildning, kan
till stor del genomföras av andra aktörer
som utbildningsföretag, komvux,
folkhögskolor etc. Vi räknar också med
att det växer fram en rad nya aktörer som
privata arbetsförmedlingar, branschvisa
arbetsförmedlingar, privata
utbildningsföretag, ideella föreningar,
kooperativ, nätverk samt nya
bemanningsföretag.
Det skall finnas ett grundläggande
offentligt ansvar för
förmedlingsverksamheten eftersom det inte
finns underlag för privata aktörer
överallt. I glest befolkade och
arbetsmarknadssvaga områden måste det
offentliga träda in och se till att det
finns förmedlingsverksamhet.
Vi vill se en omställningspeng som ett
centralt styrinstrument för
arbetsmarknadspolitiken efter det att den
ovan skisserade förändringen av AMS har
genomförts. Genom ett system med en
omställningspeng för individen skapas
ökad valfrihet för den arbetslöse. Den
enskilde ansöker hos en arbetsförmedling
om en "omställningspeng", och storleken
på denna avgörs utifrån vilka åtgärder
som krävs.
I likhet med revisorerna förordar vi
att resultatuppföljningen inom AMV
utvecklas. Detta är nödvändigt när man
tillämpar styrning med resultatmål. Med
våra förslag om ändrad inriktning av AMS
verksamhet ökar betydelsen av
resultatuppföljning och utvärdering av
insatsers effekt ytterligare. AMS bör ges
ett särskilt uppdrag att förbättra
uppföljnings- och utvärderingsprocessen
inom ramen för de förändringar vi
föreslår i övrigt, och detta bör
involvera extern utvärderingsexpertis. Vi
menar att det finns vägande skäl för
regeringen att särskilt se över
regleringsbrevets innehåll med avseende
på hur återrapporterings- och
uppföljningsansvaret kan förstärkas.

3.Mål och inriktning, styrning av AMV
(punkt 1) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
a) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 3 dels om
översyn av mål och målstruktur,
regeringens resultatredovisning,
verksamhetsplaneringen inom AMV,
kunskaperna om målen, uppföljning och
utvärdering inom AMS och om
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning. Därmed bifaller
riksdagen dels Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:RR10 yrkandena 1-3 och
5-7, dels motion 2002/03:A7 yrkandena 1,
2 och 4-6 (kd).
b) Riksdagen dels avslår Riksdagens
revisorers förslag 2002/03:RR10 yrkande
4, dels tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 3 om
preliminära verksamhetsmål för AMV.
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:A7 yrkande 3 (kd).
c) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i övrigt
under Ställningstagande i reservation 3.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5 (kd) samt
2002/03:A7 yrkande 7 (kd).
d) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A3
yrkandena 9 och 10 (m), 2002/03:A4
yrkandena 1, 2, 4 och 5 (fp), 2002/03:A6
yrkandena 1 och 2 (m), 2002/03:A8
yrkandena 1-3 (c), 2002/03:A9 yrkandena
1-4 (fp) samt 2002/03:Sf226 yrkande 7
(fp).

Ställningstagande

Vi anser att det finns en tendens till
att uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken beskrivs med
alltför stark tonvikt på ekonomisk nytta
för den offentliga sektorn. Det handlar
då om att företag skall försörjas med
arbetskraft, att samhällets produktion
skall öka och om tillskottet till den
gemensamma försörjningen. Med ett sådant
perspektiv är faran stor att den
arbetslöse inte hamnar i centrum, utan
att det i stället är företagen eller
statens utgiftstak som hamnar i fokus.
Bekämpandet av arbetslösheten måste
dock i första hand handla om att alla
människor skall känna delaktighet och ha
möjlighet att försörja sig själva och
därmed bättre kunna ta ansvar för sina
egna liv.
Full sysselsättning är ett viktigt
politiskt mål. En förutsättning för att
detta mål skall uppnås är att det svenska
näringslivets konkurrenskraft
upprätthålls gentemot omvärlden. En
långsiktig och stabil ekonomisk politik i
samspel med en aktiv
arbetsmarknadspolitik är därför nödvändig
för att skapa ett gott samhälle där alla
är delaktiga.
Jag anser att regeringens nuvarande mål
för arbetsmarknadspolitiken inte är
ändamålsenliga och är starkt kritisk mot
målet om 4 % öppen arbetslöshet som
uppnåddes genom en ökning av antalet
personer i olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
samtidigt som sjukskrivningarna steg.
Inte heller regeringens
sysselsättningsmål som innebär att 80 %
av arbetskraften skall vara sysselsatt år
2004 är tillräckligt träffsäkert. I takt
med att sjukskrivningarna blir fler ökar
också sysselsättningen, eftersom både de
sjukskrivna och de arbetslösa, som t.ex.
får sjukvikariat, räknas som sysselsatta.
Det kan i sammanhanget konstateras att
målet om 4 % öppen arbetslöshet har
spruckit och att Konjunkturinstitutet
bedömer att regeringen inte kommer att
uppnå sysselsättningsmålet 2004.
Jag menar att det behövs ett nytt
övergripande mål för sysselsättningen som
visar verkligheten som den är. Man skall
inte med hjälp av bl.a. ändrade
statistiska definitioner flytta människor
mellan kolumner för öppen arbetslöshet,
kunskapslyft, arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, sjukskrivningar eller
förtidspension i syfte att uppfylla
politiska mål och vallöften. Jag delar
Riksdagens revisorers uppfattning att en
översyn bör göras av mål och målstruktur
för arbetsmarknadspolitiken. Vid denna
översyn bör redovisningen av statistik
ske i enlighet med förslagen i SOU
2002:5. Jag instämmer också i att
regeringens resultatredovisning till
riksdagen måste förbättras väsentligt.
En ordentlig översyn bör göras av hela
arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten
för översynen skall vara att en ny
arbetsmarknadspolitik utformas där AMS
och AMV:s roll tonas ned betydligt. Även
på kort sikt, dvs. innan översynen är
genomförd och fått praktiskt genomslag,
dr det dock nödvändigt att förbättra
AMV:s verksamhet. Revisorerna pekar bl.a.
på en rad brister i
verksamhetsplaneringen inom AMV,
däribland dålig anpassning till lokala
förutsättningar. Mot bakgrund av de
brister i verksamhetsplaneringen som
revisorerna påvisat är det angeläget att
en oberoende utredning tillsätts för att
se över verksamhetsplaneringen.
Kunskaperna är bristfälliga inom AMV om
de av regeringen beslutade
verksamhetsmålen, anser revisorerna, och
menar att de bör förbättras genom någon
form av skriftlig dokumentation. Jag
anser att riksdagen bör uppdra åt
regeringen att genom regleringsbrevet öka
kunskapen om och förståelsen för
verksamhetsmålen.
Revisorerna finner stora brister i AMS
uppföljning och utvärdering. De anser att
regeringen bör ge AMS i uppdrag att
förbättra metoderna kring uppföljning och
utvärdering och föreslår att extern
utvärderingsexpertis skall involveras.
Jag anser i likhet med IFAU att AMS
fortsättningsvis skall ansvara för
uppföljning av verksamheten medan ett
från myndigheten fristående organ skall
ansvara för utvärderingen.
Länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning har enligt
revisorerna stora brister. Jag instämmer
i kritiken och anser att regeringen bör
besluta att länsarbetsnämnderna skall
följa upp sin verksamhet. Att det inte är
en självklarhet redan i dag är
uppseendeväckande. Regeringen bör också
besluta om riktlinjer för hur
länsarbetsnämndernas uppföljning skall gå
till och att extern utvärderingsexpertis
skall utvärdera deras verksamhet. Däremot
delar jag inte revisorernas uppfattning
om preliminära verksamhetsmål för AMV.
Som framgått anser jag att en översyn
bör göras av arbetsmarknadspolitiken.
Översynen bör genomföras i form av en
parlamentariskt sammansatt utredning. Den
bör ha i uppgift att se över hela
arbetsmarknadspolitiken inklusive AMS och
länsarbetsnämnderna med sikte på en
radikal omläggning av
arbetsmarknadspolitiken i syfte att öka
tryggheten och valfriheten för den
enskilde individen.
Förändringarna skall i korthet innebära
att servicekontor inrättas för att ge
service till den arbetslöse, att mångfald
och valfrihet erbjuds genom fler aktörer,
att en omställningspeng erbjuds den
arbetslöse och att en mindre myndighet
ersätter dagens AMS och AMV. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall
genomföras av olika aktörer på
arbetsmarknaden, exempelvis bemannings-
och utbildningsföretag, folkhögskolor,
fackliga organisationer etc. Arbetslösa
skall fritt kunna välja aktör. Genom
konkurrensen ökar kvaliteten i
arbetsmarknadsåtgärderna.

4.Mål och inriktning, styrning av AMV
(punkt 1) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
a) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 4 om
översyn av mål och målstruktur,
regeringens resultatredovisning,
verksamhetsplaneringen inom AMV,
preliminära verksamhetsmål för AMV,
kunskaperna om målen, uppföljning och
utvärdering inom AMS och om
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning, varmed riksdagen
bifaller Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 yrkandena 1-7.
b) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 4 i
övrigt. Därmed bifaller riksdagen
2002/03:A8 yrkandena 1-3 (c) och avslår
motionerna 2002/03:A3 yrkandena 9 och 10
(m), 2002/03:A4 yrkandena 1, 2, 4 och 5
(fp), 2002/03:A5 yrkandena 1, 4 och 5
(kd), 2002/03:A6 yrkandena 1 och 2 (m),
2002/03:A7 yrkandena 1-7 (kd), 2002/03:A9
yrkandena 1-4 (fp) samt 2002/03:Sf226
yrkande 7 (fp).

Ställningstagande

Från Centerpartiets sida anser vi att det
behövs en kraftig reformering av
arbetsmarknadspolitiken. Vi vill minska
såväl AMS som AMV i sin helhet till
förmån för ett mer decentraliserat system
där beslut och resurser läggs där
kunskapen om de lokala förhållandena
finns.
Mot denna bakgrund välkomnar jag den
granskning som Riksdagens revisorer
genomfört av styrningen av AMV.
Granskningen visar med all tydlighet att
det finns stora brister i AMV:s
verksamhet. Jag anser att den kritik som
Centerpartiet har riktat mot dagens
centraliserade arbetsmarknadspolitik till
stora delar blir bekräftad i revisorernas
rapport.
Även om revisorernas slutsatser utgör
ett steg i rätt riktning anser jag att
det finns skäl att sträcka sig längre än
vad de gjort och genomföra en mer
omfattande förändring av
arbetsmarknadspolitiken. Den svenska
arbetsmarknaden har genomgått stora
förändringar på kort tid. Detta gäller
såväl efterfrågan som utbud av
arbetskraft. En majoritet av
tillsättningarna av lediga tjänster på
arbetsmarknaden sker i dag genom
informella informationskanaler, vilket
visar att det behövs en stark lokal
kännedom om arbetsmarknaden.
Som framgått anser vi i Centerpartiet
att AMS och AMV bör minskas och resurser
och beslut decentraliseras. Genom att
införa en omställningspeng skall
arbetslösa själva kunna besluta om vilken
åtgärd som behövs och olika aktörer få
möjlighet att erbjuda
arbetsmarknadsåtgärder. Jag vill i
sammanhanget peka på att IFAU i studien
Effekter av ett ökat lokalt inflytande i
arbetsmarknadspolitiken dragit slutsatsen
att ett ökat lokalt inflytande lett till
bättre effektivitet i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken eftersom kunskap
om lokala förhållanden kan utnyttjas
fullt ut.
För att arbetsmarknadspolitiken skall
bli mer dynamisk behövs lokal förankring
och idéer från alla parter. I dag finns
lokala arbetsmarknadsnämnder där
företrädare för kommunerna utgör
majoritet i nämnderna. Dessutom ingår i
arbetsmarknadsnämnderna företrädare för
näringsliv, fackföreningsrörelse,
arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder.
Genom denna ordning skulle fler engageras
och bli delaktiga i den lokala
arbetsmarknadspolitiken. Men
arbetsmarknadsnämnderna har inte haft
några resurser till sitt förfogande,
vilket har hämmat deras verksamhet. Jag
anser att regelverk och organisationen
för nämnderna bör utvärderas och
reformeras med inriktning på att stärka
förankringen på den lokala
arbetsmarknaden.
Som framgått förordar jag att AMV
reformeras och minskas kraftigt. Det
behövs en central myndighet för att bl.a.
samla in statistik, göra
kvalitetsbedömningar, ha tillsynsansvar,
förmedla omställningspengar och
auktorisera aktörer, men i övrigt bör så
mycket som möjligt beslutas på en lägre
nivå.

5.Aktivitetsgaranti - särskilt
anställningsstöd (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen dels avslår proposition
2002/03:44 punkt 3 och bifaller därmed
motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 i denna
del (m), 2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och
2002/03:A5 yrkande 2 (kd), dels
tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5 och
bifaller därmed motion 2002/03:A3 yrkande
1 i denna del (m).

Ställningstagande

Vi avvisar såväl regeringens förslag om
att öka subventionsgraden i det särskilda
anställningsstödet som förslaget om att
kraftigt utvidga målgruppen för stödet.
Vi motsätter oss att regeringen, trots
ökande arbetslöshet, minskar anslaget
till arbetsmarknadsutbildning för att på
detta sätt kompensera en höjd
subventionsnivå i det särskilda
anställningsstödet. Denna subvention i
anställningsstödet beräknas vara högre än
den genomsnittliga ersättningen för
aktivitetsstöd, detta trots att
anställningsstöden belastar budgetens
inkomstsida i stället för utgiftssidan.
Den föreslagna utformningen av det
särskilda anställningsstödet innebär att
såväl subventionsgraden som målgruppen
kan ökas utan att utgifterna synes bli
större och hota utgiftstaken. Självfallet
medför det ändå ökade kostnader för
arbetsmarknadspolitiken. Till detta
kommer att utvärderingar visar att
anställningsstöd leder till att ordinarie
arbeten slås ut. Det särskilda
anställningsstödet riskerar även att
försämra möjligheterna för personer med
svag ställning på arbetsmarknaden att få
ett arbete utan subvention.
Med det anförda anser utskottet att
motionerna A3 yrkande 1 (m), A4 yrkande 8
(fp) och A5 yrkande 2 (kd) bör bifallas
medan proposition 44 punkt 3 bör avslås.

6.Aktivitetsgaranti - särskilt
anställningsstöd (punkt 2) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår proposition 2002/03:44
punkt 3. Riksdagen bifaller därmed
bifaller motionerna 2002/03:A3 yrkande 1
(m), 2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och
2002/03:A5 yrkande 2 (kd).

Ställningstagande

Vi vidhåller vår tidigare framförda
kritik mot det särskilda
anställningsstödet. De ändrade stödregler
som regeringen föreslår i propositionen
innebär ingen grundläggande förändring
och den ökar byråkratin inom
arbetsmarknadspolitiken. Förslaget bör
därför avvisas av riksdagen.
Med det anförda anser utskottet att
motionerna A3 yrkande 1 (m), A4 yrkande 8
(fp) och A5 yrkande 2 (kd) bör bifallas
medan proposition 44 punkt 3 bör avslås.

7.Aktivitetsgaranti - särskilt
anställningsstöd (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen dels avslår proposition
2002/03:44 punkt 3 och därmed bifaller
motionerna 2002/03:A3 yrkande 1 (m),
2002/03:A4 yrkande 8 (fp) och 2002/03:A5
yrkande 2 i denna del (kd), dels
tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 7 och
bifaller därmed motion 2002/03:A5 yrkande
2 i denna del (kd).

Ställningstagande

Med hänvisning till den kritik mot de
ideliga förändringarna i
anställningsstöden som redovisas i
reservation nr 18, vilken avlämnats
tillsammans med Folkpartiet och
Centerpartiet, anser jag att regeringens
förslag om ändring av reglerna för det
särskilda anställningsstödet bör avslås
av riksdagen. Jag anser också att
subventionsnivån i det särskilda
anställningsstödet är orimligt hög.
Med det anförda bör motionerna A3 yrkande
1 (m), A4 yrkande 8 (fp) och A5 yrkande 2
(kd) bifallas medan proposition 44 punkt
3 bör avslås.

8.Lagförslaget om studerandevillkor
efter deltagande i aktivitetsgarantin
(punkt 3) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår dels proposition
2002/03:44 punkt 1 såvitt avser 18, 19
och 30 a §§ i det av regeringen enligt
bilaga 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring, dels motion
2002/03:A4 yrkande 9 i denna del (fp).
Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:A3 yrkande 3 (m).

Ställningstagande

Regeringens förslag i proposition 44 ger
en kluven bild. Det är å ena sidan
positivt att regeringen sakta börjar inse
att nuvarande system inte stimulerar
rörligheten på arbetsmarknaden och att
regelverket till en viss del bör stramas
upp, men å andra sidan negativt att
regeringens förslag inte rör den
väsentliga kärnan, nämligen att
arbetslöshetsförsäkringen skall vara en
omställningsförsäkring som ger
tillfälligt ekonomiskt skydd i perioder
av arbetslöshet. Vi moderater anser att
försäkringen måste ha en tydlig bortre
parentes. Den får inte fungera som en
möjlighet att med olika metoder få
ersättning från försäkringen under långa
perioder. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skall användas för det som de är
avsedda för och inte till att
återkvalificera för nya
ersättningsperioder. I princip skall
endast reguljärt arbete kunna
tillgodoräknas för att uppfylla
arbetsvillkoret i försäkringen. Det är
också viktigt att försäkringen behandlar
alla rättvist. Särregler fungerar i
motsatt riktning. I konsekvens med denna
principiella uppfattning om hur
försäkringen bör fungera anser vi att
regeringens förslag om ett särskilt
studerandevillkor för personer som
deltagit i aktivitetsgarantin skall
avvisas.
Propositionen bör alltså avslås i denna
del, vilket innebär att motion A3 yrkande
3 (m) tillstyrks. Även motion A4 yrkande
9 i denna del (fp) bör avslås.

9.Översyn av arbetslöshetsförsäkringen
(punkt 5) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 9.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A3 yrkande 4 (m) och 2002/03:A5
yrkande 12 (kd).

Ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 1997 om en ny
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring vars
ikraftträdande skett successivt. Enligt
vår mening uppfyller denna försäkring
inte de krav som man bör ställa på en
arbetslöshetsförsäkring. Den bygger på
gamla strukturer och tar inte hänsyn till
de förändringar som skett på
arbetsmarknaden vad gäller
anställningsformer, arbetstid m.m.
Redan ett år efter den nyss nämnda
reformen av arbetslöshetsförsäkringen
ansåg regeringen sig tvungen att
tillsätta en intern arbetsgrupp för att
se över flera viktiga delar i systemet.
Det som därefter åstadkoms var inte några
förbättringar utan snarare ett lapptäcke
av regler som av de flesta, både
arbetslösa och personal som skall hantera
försäkringen, upplevs som krångliga.
Förändringarna har i sig skapat en stor
osäkerhet om vad som egentligen gäller.
Uppenbart är också att det nya systemet
inte håller måttet, inte ens med
regeringens egna mått mätt.
Enligt vår uppfattning är det därför
angeläget att arbetslöshetsförsäkringens
regler ändras. Utgångspunkten skall vara
att allt arbete, oavsett
anställningsform, skall löna sig.
Försäkringen skall bygga på enkla och
överblickbara regelverk som är anpassade
för dagens arbetsmarknad. Nuvarande
regler är till stor del utformade för en
tid när flertalet hade fast
heltidsanställning. Arbetsmarknaden är i
stark förändring och rigorösa, stelbenta
system måste i takt med detta genomgå
förändringar.
Dagens medlemsvillkor och
kvalifikationskrav för a-kassa är
problematiska och krångligt utformade med
en mängd olika begränsande komponenter.
Bland de grupper på arbetsmarknaden som
drabbas extra hårt av dagens regelverk är
företagare, invandrade svenskar, unga
svenskar och de som är delägare i olika
former av kooperativa verksamheter.
I detta sammanhang måste relationerna
mellan de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassorna beröras.
Arbetslöshetsförsäkringen är en märklig
försäkring. Den sköts av från staten
fristående arbetslöshetskassor, med i de
flesta fall starka band till olika
fackliga organisationer. Samtidigt är de
beslut a-kassorna fattar myndighetsbeslut
och deras verksamhet bekostas nästan helt
med statliga medel.
I två utredningar som presenterades
hösten 1999, från Statskontoret och från
Riksrevisionsverket (RRV), ifrågasattes
dagens system med fristående a-kassor
knutna till fackliga organisationer. RRV
kommer i sin utredning bl.a. fram till
att a-kassornas privaträttsliga ställning
utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.
Statskontoret pekar bl.a. på att
statsbidragen inte är utformade på ett
sätt som stimulerar till god hushållning
med skattebetalarnas pengar.
Mot bakgrund av det anförda anser vi
att regeringen bör göra en allmän översyn
av arbetslöshetsförsäkringens regelverk.
I samband därmed bör regeringen även låta
utreda konsekvenserna av att förändra
relationerna mellan de fackliga
organisationerna och
arbetslöshetskassorna. Detta bör ges
regeringen till känna.
Med det anförda bör motionerna A3 yrkande
4 (m) och A5 yrkande 12 (kd) bifallas.

10. Övriga frågor om
aktivitetsgaranti (punkt 6) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 10.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A3 yrkande 5 i denna del (m) och
avslår motionerna 2002/03:A5 yrkande 6
(kd), 2002/03:A239 yrkande 32 (c),
2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp) och
2002/03:A320 yrkande 5 (kd),

Ställningstagande

Vi är starkt kritiska mot
aktivitetsgarantin och anser oss ha fått
ytterligare fog för vår kritik när man
ser hur den fungerar i verkligheten.
Aktivitetsgarantin har blivit ännu en i
raden av arbetsmarknadsåtgärder, vars
syfte snarare är att ge konstlad
sysselsättning för stunden än att ge
deltagarna den kompetenshöjning som krävs
för att kunna få ett nytt arbete. Vi står
dock bakom regeringens förslag om att när
den arbetssökande börjar i
aktivitetsgarantin upphör rätten att
återgå till den påbörjade
ersättningsperioden i
arbetslöshetsförsäkringen.
Med det anförda bör motion A3 yrkande 5 i
denna del (m) bifallas och övriga i
sammanhanget behandlade motioner bör
avslås.

11. Övriga frågor om
aktivitetsgaranti (punkt 6) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 11.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A5 yrkande 6 (kd) och
2002/03:A320 yrkande 5 (kd) samt avslår
motionerna 2002/03:A3 yrkande 5 i denna
del (m), 2002/03:A239 yrkande 32 (c),
2002/03:A305 (s) och 2002/03:A308 (mp).

Ställningstagande

För att undvika långtidsarbetslöshet är
det nödvändigt att på ett tidigt stadium
sätta in relevanta åtgärder för att
stödja den arbetslöse att snabbt få rätt
utbildning, praktik eller hjälp på annat
sätt.
En lång rad åtgärder krävs för att
bryta långtidsarbetslöshet: individuella
handlingsplaner, kompetenshöjning,
tydliga krav på den arbetssökande
samtidigt som stöd och ekonomiska
incitament ges för att bryta
arbetslösheten. Jag anser att en ny
arbetslöshetsförsäkring tillsammans med
sänkt skatt i form av ett höjt
grundavdrag ger starka incitament att
aktivt söka arbete.
Jag kan konstatera att det har funnits
stora problem med kvaliteten i
aktivitetsgarantin även om själva
grundtanken bakom den är riktig, dvs. att
långtidsinskrivna aktivt och nära
samarbetar med arbetsförmedlingens
personal, och att varje individs
särskilda behov beaktas i utformningen av
en individuell handlingsplan.
En aktivitetsgaranti står och faller
med den praktiska tillämpningen.
Självklart skall jobbsökaraktiviteter
ingå, men det räcker inte. Vad som krävs
är tydliga krav som går att leva upp
till, stöd och hjälp att bryta
arbetslöshetsmönstret och aktiva insatser
för att möta den enskilde personens
konkreta behov och problem. Det är också
viktigt att nära samverkan sker med
föreningsliv, näringsliv, privata
bemanningsföretag och förmedlare.
Bland de långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingarna finns många
människor som inte är anställningsbara på
grund av språkproblem, handikapp, sociala
problem, dåligt självförtroende och
utbildningsnivå m.m. Enligt
uppskattningar av arbetsförmedlare
omfattar gruppen ca 10 000 personer. För
dessa behövs extra insatser som enligt
min uppfattning bör bedrivas i kommunal
regi eller föreningsregi inom ramen för
en s.k. övergångsarbetsmarknad. Jag anser
att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett förslag till hur
reglerna bör vara utformade för en sådan
övergångsarbetsmarknad. Förslagen bör
utformas så att risken för osund
konkurrens undanröjs.
Med det anförda tillstyrks motionerna A5
yrkande 6 (kd) och A320 yrkande 5 (kd)
medan övriga i sammanhanget behandlade
motionsyrkanden avstyrks.

12. Övriga frågor om
aktivitetsgaranti (punkt 6) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 12.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A239 yrkande 32 (c) och avslår
motionerna 2002/03:A3 yrkande 5 i denna
del (m), 2002/03:A5 yrkande 6 (kd),
2002/03:A305 (s), 2002/03:A308 (mp) samt
2002/03:A320 yrkande 5 (kd).

Ställningstagande

Aktivitetsgarantin som infördes av
regeringen hösten 2000 måste ses som ett
led i att nå målet om 4 % öppen
arbetslöshet. Många äldre arbetslösa
uppfattar aktivitetsgarantin som
kränkande och meningslös. Jag anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om att tidsbegränsa
aktivitetsgarantin till två år och i
stället införa en möjlighet för
arbetslösa över 60 år att erhålla
anställning med lönebidrag.
Med det anförda bör motion A239 yrkande
32 (c) bifallas medan övriga i
sammanhanget behandlade motioner bör
avslås.

13. Åtgärder för vissa invandrare
(punkt 7) (fp)

av Tina Acketoft (fp) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
a) Riksdagen avslår proposition
2002/03:44 punkt 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:A4 yrkande 7
(fp).
b) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 13.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A4 yrkandena 3 och 6 (fp) och
avslår 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8 (m),
2002/03:A5 yrkande 9 (kd), 2002/03:A207
yrkandena 1-3 och 5 (fp), 2002/03:A271
yrkandena 1 och 3 (s), 2002/03:A320
yrkande 12 (kd), 2002/03:Sf334 yrkandena
38, 39 och 41 (kd) samt 2002/03:Sf336
yrkandena 7, 9 och 11 (v).

Ställningstagande

Vi anser att det förutom åtgärder mot
diskrimineringen av invandrare på
arbetsmarknaden krävs kompletterande
insatser för att avlägsna en rad
strukturella hinder mot invandrade
svenskars inträde på arbetsmarknaden. Det
handlar om reformering av bl.a. skatte-
och bidragssystem och arbetsmarknadslagar
samt om att motverka en utbredd
"omhändertagandementalitet" i
samhällssystemet.
Inriktningen på åtgärderna för
nyanlända personer måste vara att så
snart som möjligt anvisa en arbetspraktik
i kombination med individanpassad
språkutbildning, vilket överensstämmer
med vårt förslag om en jobb- och
utvecklingsgaranti. Att redan från första
början kunna få möjlighet till en
meningsfull sysselsättning är avgörande
för chanserna att lyckas i det nya
hemlandet. Därför anser vi att
provisoriska arbetstillstånd bör ges till
alla vuxna som väntar på beslut i
asylärenden.
Regeringens förslag om tidigare och
effektivare arbetsförmedlingsinsatser för
nyanlända invandrare innebär ett steg i
riktning mot den politik som vi förordar.
Samtidigt är det dock helt otillräckligt
och bör därför avvisas av riksdagen.
Åtgärder för att komma in på
arbetsmarknaden måste börja avsevärt
tidigare än regeringen föreslår,
exempelvis genom införandet av den av oss
förordade jobb- och utvecklingsgarantin
som i princip skall gälla från
ankomstdagen i Sverige.
Att regeringen ohjälpligt är fast i ett
kontraproduktivt myndighetsperspektiv
visas genom förslaget om
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare. Särbehandling av invandrare
är enligt vår uppfattning en del av det
segregerade och stelbenta system som
bidrar till utsattheten på
arbetsmarknaden. Åtgärder skall i stället
utgå från faktiska sociala och
arbetsmarknadsmässiga problem, inte från
det faktum att vissa personer har
invandrat till Sverige. Därför avvisar vi
denna segregerande lösning. Vi förordar i
stället ökad individualisering av
arbetsmarknadspolitiken med fler aktörer
och ökad makt för den enskilde att
påverka utformningen av åtgärder och
insatser.
Med det anförda tillstyrks motion A4
yrkandena 3, 6 och 7 (fp) medan
proposition 44 punkt 2 och övriga i
sammanhanget behandlade motionsförslag
avstyrks.

14. Åtgärder för vissa invandrare
(punkt 7) (kd)

av Stefan Attefall (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
a) Riksdagen avslår proposition
2002/03:44 punkt 2.
b) Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 14.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A5 yrkande 9 (kd), 2002/03:A320
yrkande 12 (kd) och 2002/03:Sf334
yrkandena 38, 39 och 41 (kd) och avslår
motionerna 2002/03:A3 yrkandena 7 och 8
(m), 2002/03:A4 yrkandena 3, 6 och 7
(fp), 2002/03:A207 yrkandena 1-3 och 5
(fp), 2002/03:A271 yrkandena 1 och 3 (s)
och 2002/03:Sf336 yrkandena 7, 9 och 11
(v).

Ställningstagande

För många med invandrarbakgrund kan det
krävas särskilda åtgärder för att
underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Det gäller personer som saknar socialt
nätverk, kontakter och erfarenhet av att
söka arbete i Sverige. Jag menar att
detta behov kan mötas genom införande av
så kallade jobbguider för invandrare som
är nya på den svenska arbetsmarknaden.
Verksamhet med jobbguider skall kunna
bedrivas såväl i offentlig som exempelvis
ideell regi. Jobbguidens uppgift skall
vara att stödja, entusiasmera och lotsa
den arbetssökande fram till ett arbete.
Det bör finnas jobbguider med
invandrarbakgrund eftersom de har en
viktig erfarenhet av arbetsmarknaden ur
sitt särskilda perspektiv.
När det gäller språkkunskaper anser jag
att man alltid skall ha rätt att stå till
arbetsmarknadens förfogande, oavsett
språkkunskaper. Ett sätt att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden är genom en
kombination av språkundervisning, arbete
och arbetspraktik. Dagens sfi-kurser
(svenska för invandrare) måste förändras
och anpassas efter olika
utbildningsnivåer och språkgrupper. Det
skall även finnas yrkesspecifik
språkundervisning liksom möjligheter att
kombinera språkundervisning med arbete
eller anpassade lärlings- och
praktikplatser.
Med det anförda bör motionerna A5 yrkande
9 (kd), A320 yrkande 12 (kd) och Sf334
yrkandena 38, 39 och 41 (kd) bifallas
medan proposition 44 punkt 2 och övriga i
sammanhanget behandlade motioner bör
avslås.

15. Åtgärder för äldre (punkt 8)
(m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 15.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A5 yrkande 7 (kd), 2002/03:A224
yrkandena 2 och 3 (kd), 2002/03:A320
yrkande 8 (kd), 2002/03:A321 yrkande 8
(m) samt 2002/03:A332 yrkande 15 (fp) och
avslår motion 2002/03:A327 (s).

Ställningstagande

Äldre personers kompetens och erfarenhet
bör bättre tas till vara i arbetslivet.
Likaså måste diskriminering av äldre i
arbetslivet motverkas och arbetslivet
göras mer flexibelt så att äldre får
ökade möjligheter att exempelvis förkorta
sin arbetstid. Likaså måste eget
företagande uppmuntras.
Det finns en rad fördelar med äldre
arbetskraft. Äldre personer har
exempelvis erfarenhet och kompetens som
kan vara värdefull för många företag.
Äldre arbetslösa måste enligt vår
uppfattning få möjlighet att delta i
kortare yrkesinriktad utbildning,
arrangerad av yrkeshögskolor eller i form
av företagsinriktad lärlingsutbildning.
Vi motsätter oss alla förslag som
innebär att äldre ofrivilligt pensioneras
ut eller generationsväxlas bort från
arbetsmarknaden i förtid.
Med det anförda tillstyrks motionerna A5
yrkande 7 (kd), A224 yrkandena 2 och 3
(kd), A320 yrkande 8 (kd), A321 yrkande 8
(m) samt A332 yrkande 15 (fp) medan
motion A327 (s) avstyrks.

16. Åtgärder för övriga särskilda
grupper m.m. (punkt 9) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 16.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A5 yrkande 8 (kd) och
2002/03:A320 yrkande 10 (kd) samt avslår
motionerna 2002/03:A249 (s), 2002/03:A264
yrkandena 1 och 2 (mp) samt 2002/03:A287
(s).

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget att
förbättra situationen för ungdomar på
arbetsmarknaden. Enligt vår uppfattning
bör alla ungdomar mellan 18 och 24 år
antingen erbjudas arbete i det reguljära
arbetslivet eller meningsfulla studier.
För att detta skall bli möjligt måste
lönebildningen förbättras och åtgärder
riktas mot olika ungdomsgrupper.
Det finns anledning att ta del av goda
erfarenheter av lärlingssystem i andra
länder. Det har visat sig att sådana
system bl.a. kan sänka trösklarna för
ungdomar när det gäller att få en första
kontakt med arbetsmarknaden. Likaså kan
lärlingssystem väsentligt öka
möjligheterna till arbete för ungdomar
som inte önskar en lång teoretisk
utbildning.
Vi vill varna för risken att ungdomar
kan fastna i rundgång mellan
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
arbetslöshetsersättning och framhåller
vikten av att kommunerna har ett
grundläggande ansvar för ungdomar upp
till 20 år.
Med det anförda bör motionerna A5 yrkande
8 (kd) och A320 yrkande 10
(kd ) bifallas medan övriga i
sammanhanget behandlade motioner bör
avslås.

17. Åtgärder för övriga särskilda
grupper m.m. (punkt 9) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 17.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A264 yrkandena 1 och 2 (mp) samt
avslår motionerna 2002/03:A5 yrkande 8
(kd), 2002/03:A249 (s), 2002/03:A287 (s)
och 2002/03:A320 yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Ett socialt arbetskooperativ har en
viktig funktion i en
rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de
sociala arbetskooperativen befinner sig
oftast längst bort från arbetsmarknaden.
I sina kontakter med offentliga aktörer
hamnar de ofta mellan stolarna därför att
de utgör gränsfall i förhållande till
olika regelverk och inte ses som
rehabiliteringsbara.
Vad är då ett socialt arbetskooperativ?
Någon exakt definition finns inte. Men
kooperativet fungerar som en egen
juridisk person och utgör en demokratiskt
styrd ekonomisk förening som erhåller
någon form av ekonomiskt stöd från den
offentliga sektorn. Människor som arbetar
i kooperativet står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. De måste vara i
majoritet i föreningen och i någon
utsträckning producera varor eller
tjänster på en marknad.
Vad skall då de här kooperatörerna leva
på? Alla vill ju ha lön för det arbete de
utför. Många av dessa människor kan inte
arbeta heltid, och när de arbetar sker
detta med nedsatt arbetskapacitet.
Eftersom varken lönebidrag eller
sjukbidrag kan ses som en lämplig
ersättning i sammanhanget förespråkar jag
en försöksverksamhet med ett statligt
kooperatörsbidrag under tre år.
Kooperatörsbidraget skulle kunna utges
med hänsyn till arbetad tid och ligga på
samma nivå som lönebidrag. Finansieringen
skulle kunna ske med exempelvis
lönebidragsmedel.
Kommunerna är ålagda att ha ansvaret
för meningsfull sysselsättning för
funktionshindrade men det behövs en morot
för detta. Ett stimulansbidrag om 50 % av
kostnaderna för handledarlöner i sociala
arbetskooperativ skulle kunna lämnas
under försöksperioden på tre år. Detta
bör utredas av regeringen.
Med det anförda bör motion A264 yrkandena
1 och 2 (mp) bifallas medan övriga
motioner som behandlas i sammanhanget bör
avslås.

18. Vissa frågor rörande
arbetsmarknadspolitiska program, m.m.
(punkt 10) (fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Stefan
Attefall (kd), Tina Acketoft (fp) och
Mauricio Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 18.
Riksdagen bifaller därmed motion
2002/03:A320 yrkandena 7, 11 och 27 (kd)
samt avslår motionerna 2002/03:A212 (kd),
2002/03:A256 (s) och 2002/03:A293 (s).

Ställningstagande

När det gäller åtgärder för att öka den
geografiska rörligheten anser vi att
flyttningsbidraget inte har någon
avgörande betydelse för benägenheten att
byta bostadsort på grund av arbete.
Däremot anser vi att det även i
fortsättningen bör kunna utbetalas
reseersättning till arbetssökande för
anställningsintervjuer och/eller
studiebesök.
Vi anser att floran av förslag i fråga
om anställningsstöd illustrerar
avsaknaden av långsiktighet i regeringens
arbetsmarknadspolitik.
Sedan några år tillbaka finns ett
allmänt anställningsstöd som skall hjälpa
alla som varit arbetslösa i minst tolv
månader. Arbetsgivaren får ett bidrag med
50 % av lönekostnaden i sex månader.
Efter förslag från regeringen infördes
från den 1 oktober 1999 ett förstärkt
anställningsstöd för personer som är
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen
i mer än tre år. Rent tekniskt sker det
genom en skattereduktion för de
arbetsgivare som anställer dessa
personer. Stödet till arbetsgivaren
uppgår till 75 % av lönekostnaden de
första 6 månaderna och till 25 % av
lönekostnaderna i ytterligare 18 månader.
Redan innan denna stödform hade införts
föreslog regeringen att stödet skulle
omfatta personer som varit
långtidsinskrivna i mer än två år i form
av ett utökat förstärkt anställningsstöd.
De nya reglerna började gälla från och
med den 1 januari 2000.
Dessa regler hade varit i funktion i
fyra månader när regeringen föreslog
ytterligare en förändring, nämligen
införande av ett särskilt
anställningsstöd. Detta innebar att det
för den som fyllt 57 år och varit
inskriven på arbetsförmedlingen i två år
kan utges ett anställningsstöd under 24
månader omfattande 75 % av lönekostnaden.
I vårbudgeten år 2000 föreslogs ännu en
förändring av anställningsstödet, ett
utökat särskilt anställningsstöd inriktat
på dem som varit arbetslösa mer än fyra
år och med särskilda stödregler.
Till detta kommer att det under
perioden den 1 juni 2002 till den 31 maj
2004 bedrivs en tidsbegränsad
försöksverksamhet med anställningsstöd
som kombineras med vård- och
omsorgsutbildning.
Samtidigt som alla dessa
regelförändringar har genomförts har
regeringen betonat vikten av
regelförenklingar inom
arbetsmarknadspolitiken.
Vi stöder uppfattningen att sänkta
arbetskraftskostnader kan öka
sysselsättningen men betonar vikten av
att en åtgärd får verka fullt ut och inte
störs av ständiga regeländringar vilket
minskar överskådligheten och ökar
byråkratin. Vi vänder oss också mot de
orimligt höga subventionsnivåer som finns
i vissa av stödformerna.
Vi är också kritiska mot finansieringen
av anställningsstöden eftersom denna är
utformad som en skattereduktion utan
budgetrestriktioner. Det lokala
arbetsförmedlingskontoret har därför all
anledning att i första hand nyttja
anställningsstöden och inte stödformer
som finansieras via den egna budgeten.
Det innebär att olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte
underställs samma budgetprövning och
vägning mot varandra. Det är inte
sannolikt att detta i längden leder till
den mest optimala avvägningen sett
utifrån de mål och anslag som riksdagen
beslutat om.
Ett utvecklat lärlingssystem bör finnas
för att inte minst ungdomar skall kunna
få yrkes- och arbetslivserfarenhet inom
den svenska gymnasieskolans ram, men det
bör också finnas i form av ett
arbetsmarknadspolitiskt program för dem
som är arbetslösa.
Med det anförda bör motion A320 yrkandena
7, 11 och 27 (kd) bifallas medan övriga i
sammanhanget behandlade motionsförslag
bör avslås.

19. Bristyrkesutbildning
(punkt 11) (m, fp, kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 19.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A3 yrkande 2 (m), 2002/03:A4
yrkandena 10 i denna del och 11 (fp) samt
2002/03:A5 yrkande 3 (kd) och avslår dels
proposition 2002/03:44 punkt 4, dels
motion 2002/03:Sf336 yrkande 8 (v).

Ställningstagande

Vi avstyrker regeringens förslag om
bristyrkesutbildning. Vi kan inte se att
förslaget kommer till rätta med de
alltför svaga incitamenten till förkovran
samt felaktig lönestruktur och
skattesystem.
Vi anser att den föreslagna
bristyrkesutbildningen för anställda
innebär att fel metod valts för att uppnå
ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Andra
åtgärder måste till för att öka
rörligheten.
Enligt vår uppfattning måste
arbetsmarknadsutbildningen förbehållas
den som är arbetslös och som behöver
sådan utbildning för att kunna få ett
arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Vi motsätter oss att den redan hårt
ansträngda arbetsmarknadsutbildningen
skall användas till uppgifter som
rimligen borde skötas av det reguljära
utbildningsväsendet, exempelvis i form av
kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning. Dessutom anser vi inte
att AMS skall hantera utbildning för
människor som har ett arbete.
Med det anförda bör motionerna A3 yrkande
2 (m), A4 yrkandena 10 i denna del och 11
(fp) samt A5 yrkande 3 (kd) bifallas
medan proposition 44 punkt 4 och motion
Sf336 yrkande 8 (v) bör avslås.

20. System för individuell
kompetensutveckling (punkt 12) (m, fp,
kd, c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 20.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A4 yrkande 10 i denna del (fp)
och 2002/03:A5 yrkande 11 (kd).

Ställningstagande

Kompetensutveckling är en fråga som har
strategisk betydelse bl.a. för att öka
rörligheten och flexibiliteten på
arbetsmarknaden och därmed människors
möjligheter att byta yrke och
sysselsättning. Trots detta har
regeringen misskött frågan under en
längre tid. Nödvändiga reformer har gång
på gång skjutits på framtiden. Redan år
2000 färdigställdes en utredning om
individuellt kompetenssparande (SOU
2000:11). Länge var det oklart om
regeringen över huvud taget skulle orka
med att åstadkomma den aviserade
propositionen som dock till sist
avlämnades till riksdagen. Den innehöll
emellertid inga lagförslag utan endast
knapphändiga riktlinjer.
Regeringen skulle återkomma till
riksdagen med en mer detaljerad
proposition för att systemet skulle träda
i kraft den 1 juli 2003. Så har dock inte
skett och därmed har den viktiga reform
som införandet av kompetenssparande
innebär skjutits på en osäker framtid.
Detta är ytterst anmärkningsvärt med
tanke på att rörligheten på
arbetsmarknaden måste öka och individens
möjligheter till livslångt lärande
förstärkas.
Vi har under innevarande riksmöte i
fyrpartimotionen A297 och i en
fyrpartireservation i
arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2
redovisat vår syn på utgångspunkter för
och syfte med ett system för individuell
kompetensutveckling. Där har vi också
klargjort vår uppfattning om valet av
sparmodell. Vi anser bl.a. att systemet
skall bygga på en möjlighet för fysiska
personer att med skattemässig verkan göra
insättningar på individuella
kompetenssparkonton. Det skall inte bara
gälla för anställda, utan även för
egenföretagare.
I fråga om avsättningsmöjligheter
föreslår vi bl.a. en ordning där varje
individ ges möjlighet att göra avdrag vid
inkomstbeskattningen för insättningar på
ett individuellt kompetenssparkonto.
Enligt vår uppfattning är
arbetsgivarnas medverkan viktig för att
stödja och utveckla individernas
kontinuerliga vidareutbildning. För att
stimulera arbetsgivare att bidra till den
anställdes eget utbildningssparande anser
vi att det bör införas en rätt till
avdrag för sociala avgifter vid
avsättningar till den anställdes
kompetenssparkonto. I likhet med tidigare
vill vi också framhålla att medlen bör
förvaltas av banker och andra finansiella
institut, inte av en statlig myndighet.
Med hänsyn till det ovan anförda bör
motionerna A4 yrkande 10 i denna del (fp)
och A5 yrkande 11 (kd) bifallas av
riksdagen.

21. Arbetskraftsinvandring
(punkt 13, motiveringen) (m, fp, kd,
c)

av Margareta Andersson (c), Anders G
Högmark (m), Stefan Attefall (kd),
Patrik Norinder (m), Tina Acketoft
(fp), Henrik Westman (m) och Mauricio
Rojas (fp).

Ställningstagande

Vi anser att texten under rubriken
Utskottets ställningstagande i avsnitt
6.3 borde ha följande lydelse:
Invandring är i grunden en stor
tillgång för ett land, givet att
förutsättningarna som skapas för att ta
till vara möjligheter för mänsklig
utveckling och ökat välstånd är
tillräckligt goda.
Det finns starka skäl - både mänskliga
och ekonomiska - att skapa regler som
möjliggör vidgad arbetskraftsinvandring
till Sverige. I dag finns regler som
endast medger mycket begränsad invandring
av främst utländska experter och som
bl.a. innefattar en gräddfil i
skattesystemet.
I en globaliserad värld är det
naturligt att människor kan röra sig över
nationsgränser och bygga sig en ny
framtid i ett annat land än
födelselandet. Ett Sverige som öppnar för
arbetskraftsinvandring ger människor
denna möjlighet, samtidigt som
arbetskraftsinvandring skulle göra
Sverige till en mer dynamisk och växande
ekonomi.
När det gäller arbetskraftsinvandring
från EU-länder bör enligt vår uppfattning
unionens regler om fri rörlighet få
genomslag så snart som möjligt.
Regeringens särskilda utredare kring
dessa frågor, Berit Rollén, har nyligen
överlämnat ett förslag enligt vilket
Sverige skulle utnyttja de längre
övergångstider som avtalen med
ansökarländerna medger. Utredningen
bereds för närvarande, men vår bedömning
är att Sverige skall besluta om att fri
rörlighet skall gälla för alla medborgare
i EU från medlemskapets första dag.
Sverige kommer att behöva fler som
arbetar för att klara framtidens välfärd
och tillväxt. I Sverige råder redan
arbetskraftsbrist inom exempelvis
sjukvård, skola och delar av
verkstadsindustrin samtidigt som en
mycket stor andel människor är
arbetslösa, sjukskrivna eller
sjukpensionerade.
Att som regeringen hänvisa till att de
som står utanför arbetsmarknaden först
skall få arbete innan
arbetskraftsinvandring medges håller
inte. Det synsättet innebär ett alldeles
för statiskt synsätt på arbetsmarknaden.
Framtida arbetskraftsbrist riskerar att
leda till lägre tillväxt och därmed till
högre arbetslöshet.
I dag står en stor andel av de nya
svenskarna utanför arbetsmarknaden och
mångas kompetens tas inte till vara. Vi
anser det centralt att lyckas med
integrationen, men arbetskraftsinvandring
står inte emot integration. Snarare
tvärtom, arbetskraftsinvandring kan bidra
till tillväxt och nya arbetstillfällen.
Det är vidare sannolikt att
arbetskraftsinvandring, genom att den
medför en ökad representation av
människor med utländsk bakgrund på
arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad
integration av de invandrare som redan
lever i Sverige.
En rad rapporter från bl.a. AMS,
Kommunförbundet och Svenskt Näringsliv
pekar på en kommande brist på
arbetskraft. De bekräftar vår bild att
dagens omfattning av
arbetskraftsinvandringen är för
restriktiv.
Mot bakgrund av vad som nu anförts
beslutade riksdagen den 11 april 2003 att
en parlamentarisk utredning skall
tillsättas för att ta fram ett vidgat
regelverk för arbetskraftsinvandring från
länder utanför EU. I detta uppdrag bör
ingå att se över hur socialförsäkringar,
sociala förmåner och arbetsrätt skall
utformas. Lön, försäkringsskydd och
övriga anställningsvillkor får inte vara
sämre för arbetskraftsinvandrare än vad
som gäller för svensk arbetskraft.
Sambandet med asylrätten bör också
studeras, så att den inte urholkas. Ett
EU-perspektiv bör finnas i utredningens
arbete. Vi förutsätter att regeringen så
snart som möjligt verkställer detta
riksdagsbeslut.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:44

1. Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring.
2. Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslår om
finansiering av arbetsplatsintroduktion
för vissa invandrare (avsnitt 6.3).
3. Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslår om
ändrade villkor i samband med det
särskilda anställningsstödet (avsnitt
7.1).
4. Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner vad regeringen föreslår om
bristyrkesutbildning för anställda
(avsnitt 8).

Följdmotioner med anledning av
proposition 2002/03:44

2002/03:A3 av Anders G Högmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag
om att öka subventionsgraden och att
utvidga målgruppen för det särskilda
anställningsstödet i enlighet med vad
som anförs i motionen.
2. Riksdagen avslår regeringens förslag
om bristyrkesutbildning för redan
anställda inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen avslår regeringens förslag
om införande av ett särskilt
studerandevillkor för personer som
lämnat aktivitetsgarantin i syfte att
bedriva heltidsstudier i enlighet med
vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt ser över systemen som rör
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
villkor för ny arbetslöshetsersättning
efter arbete och reglerna för återgång
till aktivitetsgarantin.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att när den arbetssökande börjar i
aktivitetsgarantin upphör rätten att
återgå till den påbörjade
ersättningsperioden i
arbetslöshetsförsäkringen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att öka olika grupper av invandrares
möjligheter till arbete.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tidigare och effektivare
förmedlingsinsatser och
arbetsplatsintroduktion.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
betydelsen av att öppna upp den
orörliga arbetsmarknaden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett tydligt reformprogram för en
arbetsmarknad för alla.

2002/03:A4 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
omställningspeng.
3. Riksdagen avslår regeringens förslag
om särskilda arbetsförmedlingsinsatser
för invandrare.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
jobb- och utvecklingsgaranti.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
situationen för invandrare på
arbetsmarknaden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
arbete och egenförsörjning för
nyanlända asylsökande och invandrare
samt om åtgärder för att förbättra
introduktionen av asylsökande.
7. Riksdagen avslår regeringens förslag
om arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare.
8. Riksdagen avslår regeringens förslag
om förändring av anställningsstödet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
aktivitetsgarantin.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
individuella kompetenskonton.
11. Riksdagen avslår regeringens förslag
om bristyrkesutbildning för anställda.

2002/03:A5 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att en utredning tillsätts
med uppgift att se över hela
arbetsmarknadspolitiken.
2. Riksdagen avslår förslaget om ändrade
villkor i det särskilda
anställningsstödet och tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det särskilda
anställningsstödet.
3. Riksdagen avslår förslaget om
bristyrkesutbildning för anställda.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
omställningspeng, mångfald och
valfrihet inom arbetsmarknadspolitiken.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
målen för arbetsmarknadspolitiken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en s.k.
övergångsarbetsmarknad.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
de äldres situation på arbetsmarknaden.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ungdomars situation på arbetsmarknaden.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
jobbguider och att ta till vara
invandrares kompetens.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
arbetskraftsinvandring.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
individuellt kompetenssparande.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
arbetslöshetsförsäkringen.

Förslag från Riksdagens revisorer
2002/03:RR10

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.1 om översyn av mål
och målstruktur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.2 om regeringens
resultatredovisning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.3 om
verksamhetsplaneringen inom AMV.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.4 om preliminära
verksamhetsmål för AMV.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.5 om kunskaperna om
målen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.6 om uppföljning och
utvärdering inom AMS.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad Riksdagens revisorer
anfört i avsnitt 2.7 om
länsarbetsnämndernas
verksamhetsredovisning.

Följdmotioner med anledning av förslag
från Riksdagens revisorer 2002/03:RR10

2002/03:A6 av Anders G Högmark m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt genomför de förslag som
Riksdagens revisorer föreslår i
skrivelse 2002/03:RR10 i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen
skyndsamt formulerar om det
övergripande sysselsättningsmålet i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:A7 av Annelie Enochson m.fl.
(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ett nytt övergripande
sysselsättningsmål.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att en oberoende utredning
tillsätts för att se över AMV:s
verksamhetsplanering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
preliminära verksamhetsmål för AMV.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen genom regleringsbrevet
skall öka kunskapen om, och förståelsen
för, verksamhetsmålen inom AMV.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att AMS fortsättningsvis skall ansvara
för uppföljning av verksamheten medan
ett från myndigheten fristående organ
ansvarar för utvärderingen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
riktlinjer för hur länsarbetsnämndernas
verksamhet skall följas upp och att
extern utvärderingsexpertis skall
utvärdera verksamheten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av att en utredning tillsätts
med uppgift att se över hela
arbetsmarknadspolitiken.

2002/03:A8 av Margareta Andersson m.fl.
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att flytta fler beslut från
statlig och regional nivå till lokal
nivå.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om utvärdering av regelverk och
organisationer för
arbetsförmedlingsnämnderna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om en reformering av AMS/AMV.

2002/03:A9 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en politik för fler riktiga jobb.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
mål för arbetsmarknadspolitiken.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en renodling av AMS myndighetsroll och
införandet av en omställningspeng.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en särskild översyn av
regleringsbrevets innehåll med avseende
på hur återrapporterings- och
uppföljningsansvar kan förstärkas.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att införa en jobb- och
utvecklingsgaranti för
långtidsarbetslösa och invandrare som
har fått uppehållstillstånd, men står
utanför arbetsmarknaden.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

38. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
rätten att stå till arbetsmarknadens
förfogande även om man inte klarat av
sfi-testet.
39. Riksdagen beslutar starta en
projektverksamhet med jobbguider, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
41. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en inventering av invandrarkvinnors
specifika kompetens.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl.
(v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
arbetsmarknadspolitiska insatser för
invandrade med utländsk examen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att se över reglerna för aktivitetsstöd
med avseende på ersättning vid
tilläggsutbildning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
handledare som arbetsmarknadspolitisk
insats för invandrade.
11. Riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning med uppdrag att
utarbeta ett samlat handlingsprogram
för att öka möjligheterna för kvinnor
med utländsk härkomst att komma in på
arbetsmarknaden.

2002/03:A207 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken och om
minoriteters egenmakt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
en uppvärdering av flerspråkighet och
dubbel kulturell kompetens.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
utbildningar för personalansvariga och
om lärare med särskild kompetens
rekryterade från invandrarbefolkningen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
invandrarnas egenmakt och arbetet med
finansiering från EU:s sociala fonder.

2002/03:A212 av Tuve Skånberg och Holger
Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
utreda möjligheten att införa ett
sabbatsår.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl.
(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en informationskampanj om
vinsten av äldre i arbetslivet.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om att inrätta ett
seniorkompetenscentrum.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl.
(c):

32. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om att
tidsbegränsa aktivitetsgarantin till
två år och i stället införa möjligheten
för arbetslösa över 60 år att erhålla
anställning med lönebidrag.

2002/03:A249 av Anders Bengtsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
möjligheten att stimulera till
försöksprojekt där invandrade kvinnor och
män, äldre, långtidssjukskrivna och
förtidspensionerade ges möjlighet att på
olika sätt delta i arbetslivet.

2002/03:A256 av Alf Eriksson och Ann-
Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
naturvårdsarbeten och reglerna inom
arbetsmarknadspolitiken.

2002/03:A264 av Barbro Feltzing och Mona
Jönsson (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att ett kooperatörsbidrag bör utgå vid
arbete i sociala arbetskooperativ.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda möjligheten till ett
stimulansbidrag för handledarlöner i
sociala arbetskooperativ.

2002/03:A271 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om språkstöd till arbetslösa
invandrare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen
anförs om att staten som arbetsgivare
bör genomföra ett antal försök med
svenskundervisning för statligt
anställd personal med utländsk
bakgrund.

2002/03:A287 av Barbro Hietala Nordlund
m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
behovet att särskilt uppmärksamma
arbetsmarknadsläget för personer med
särskilda behov.

2002/03:A293 av Ann-Kristine Johansson
och Helena Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utbildning i företag.

2002/03:A305 av Agneta Lundberg och
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
aktivitetsgarantin.

2002/03:A308 av Ulf Holm (mp):

Riksdagen beslutar att aktivitetsgarantin
som arbetsmarknadspolitisk åtgärd bör
upphöra omgående, dock senast under 2003.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl.
(kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
långtidsarbetslösa och
aktivitetsgarantin.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
anställningsstödets storlek och
regelverk.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
de äldres situation på arbetsmarknaden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
ungdomsarbetslösheten.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
lärlingsutbildning som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
jobbguider och att ta till vara
invandrares kompetens.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
avskaffande av flyttningsbidraget.

2002/03:A321 av Anders G Högmark m.fl.
(m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
yrkesutbildning för äldre arbetslösa.

2002/03:A327 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om den
äldre arbetskraften.

2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
äldre arbetskraft.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
dels att 7, 17, 18 och 23 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra
nya paragrafer, 14 a, 19, 30 och
30 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Ersättning enligt Ersättning enligt
inkomstbort inkomstbort
fallsförsäkringen fallsförsäkringen
lämnas till den som lämnas till den som
varit medlem i en varit medlem i en
arbetslöshetskassa arbetslöshetskassa
under minst tolv under minst tolv
månader, under månader, under
förutsättning att förutsättning att
medlemmen efter det medlemmen efter det
senaste inträdet i senaste inträdet i
kassan uppfyllt kassan uppfyllt
arbetsvillkoret en arbetsvillkoret en
ligt 12-14 §§ ligt 12-14 a §§
(medlemsvillkor). eller studerande
villkoret enligt
19 § (medlems
villkor).
14 a §
Vid prövning av
arbetsvillkoret kan
ramtiden inte
omfatta tid före
deltagande i
aktivitetsgarantin
enligt förordningen
(2000:634) om
arbetsmarknadspolit
iska program.

17 §4
När ramtid skall bestämmas enligt 12 §
räknas inte heller tid då den sökande
1. fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. varit hindrad att arbeta på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,

3. varit hindrad 3. varit hindrad
att arbeta på grund att arbeta på grund
av deltagande i av deltagande i
arbetsmarknadsut arbetsmarknadsut
bildning eller bildning eller
annan utbildning annan utbildning
inom ramen för ett inom ramen för ett
arbetsmark arbetsmark
nadspolitiskt nadspolitiskt
program, arbetsprak program, arbetsprak
tik, tik,
aktivitetsgarantin, ungdomsgarantin,
ungdomsgarantin, datortekverksamhet,
datortekverksamhet, arbetslivsinriktad
arbetslivsinriktad rehabilitering
rehabilitering eller projekt med
eller projekt med ar
arbetsmarknadspoli betsmarknadspolitis
tisk inriktning k inriktning enligt
enligt förordningen förordningen (2000:
(2000:634) om 634) om
arbetsmarknadspo arbetsmarknadspo
litiska program, litiska program,

4. varit hindrad att arbeta på grund av
utbildning för vilken rekryteringsbidrag
lämnas enligt lagen (2002:624) om
rekryteringsbidrag till vuxenstudier,
eller
5. varit hindrad att arbeta på grund av
deltagande i verksamhet där ersättning
enligt 3 a § har lämnats,
6. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med särskilt an
ställningsstöd enligt förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd, eller
7. utfört förvärvsarbete som bedrivits
med stöd av bestämmelserna om stöd till
start av näringsverksamhet enligt
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Tid som enligt 13 a § har jämställts
med förvärvsarbete skall dock räknas in i
ramtiden.

18 §5
Sökande är En sökande är
berättigade till er berättigad till er
sättning enligt sättning enligt
grundförsäkringen grundförsäkringen
utan att ha utan att ha
uppfyllt uppfyllt
arbetsvillkoret, om arbetsvillkoret, om
de stått till han eller hon stått
arbetsmarknadens till arbets
förfogande som marknadens
arbetssökande genom förfogande som ar
den offentliga betssökande genom
arbetsförmedlingen den offentliga
eller arbetsförmedlingen
förvärvsarbetat i eller förvärvs-
minst 90 arbetat i minst 90
kalenderdagar under kalenderdagar under
en ramtid av 10 en ramtid av 10
månader i månader i
anslutning till att anslutning till att
de avslutat en han eller hon
utbildning på avslutat en
heltid som omfattar utbildning på
minst ett läsår och heltid som omfattar
som berättigar till minst ett läsår och
studiesocialt stöd. som berättigar till
När ramtiden studiestöd enligt
bestäms räknas inte studiestödslagen
in den tid då sökan (1999:1395). För en
dena har varit sö-kande som
hindrade att stå deltagit i aktivi
till ar tetsgarantin finns
betsmarknadens särskilda be
förfogande på grund stämmelser i 19 §.
av sjukdom,
tjänstgöring enligt När ramtiden
lagen (1994:1809) bestäms räknas inte
om total in den tid då en
försvarsplikt, sökande har varit
havandeskap, vård hindrad att stå
av eget barn som till arbets
inte har fyllt 2 år marknadens
eller vård av förfogande på grund
adoptivbarn i 2 år av sjukdom,
efter barnets tjänstgöring enligt
ankomst i familjen. lagen (1994:1809)
om totalför
svarsplikt,
havandeskap, vård
av eget barn som
inte har fyllt 2 år
eller vård av
adoptivbarn i 2 år
efter barnets
ankomst i familjen.
För en sökande som avslutat sin
utbildning genom att fullfölja en treårig
gymnasieutbildning och är under 20 år
efter att ramtiden om 10 månader i första
stycket förflutit förlängs dock ramtiden
till den dag den sökande fyller 20 år.
19 §6
En sökande som
deltagit i akti
vitetsgarantin är
berättigad till
ersättning enligt
grundförsäkringen
utan att ha
uppfyllt arbets
villkoret, om han
eller hon enligt
överenskommelse i
handlingsplanen
enligt 24 §
förordningen
(2000:634) om
arbetsmarknads
politiska program,
lämnat akti
vitetsgarantin för
studier samt där
efter genomgått och
avslutat en
utbildning på
heltid som omfattar
minst ett läsår och
som berättigar till
studiestöd enligt
studiestödslagen
(1999:1395).
Om ersättningen i
aktivitetsgarantin
baserades på en in
komstrelaterad
ersättning är en
sökande som
uppfyllt studerande
villkoret enligt
första stycket
berättigad till
ersättning enligt
inkomstbort
fallsförsäkringen.
I 30 a § finns
särskilda regler om
hur den in
komstrelaterade
ersättningen be
stäms.
Rätt till
ersättning
förutsätter att en
sökande inom en
ramtid av 10 må
nader efter att han
eller hon avslutat
utbildningen ansökt
om ersättning. När
ramtiden bestäms
skall 18 § andra
stycket tillämpas.

23 §7
Om arbetslösheten Om arbetslösheten
upphör före upphör före
ersättningsperioden ersättningsperioden
s slut, har den s slut, har den
sökande rätt till sökande rätt till
ersättning under ersättning under
det återstående det återstående
antalet dagar av antalet dagar av
perioden vid ny perioden vid ny
arbetslöshet, även arbetslöshet, även
om den sökande då om den sökande då
inte uppfyller inte uppfyller
arbets- och arbets- och
karensvillkoren. karensvillkoren.
Vad som nu har
sagts gäller dock Sökanden har efter
inte om en deltagande i
sammanhängande tid aktivitetsgarantin
av 12 månader har dock inte rätt till
förflutit sedan den ersättning under
sökande senast fick återstående antal
ersättning. I sådan dagar av perioden
tid räknas inte in som föregått
tid som anges i 16 aktivitetsgarantin.
och 17 §§.
Sökanden har
heller inte rätt
till ersättning
efter det att en
sammanhängande tid
av 12 månader har
förflutit sedan den
sökande senast fick
ersättning. I sådan
tid räknas inte in
tid som anges i 16
och 17 §§.
Om ersättningsperioden har löpt ut men
den sökande under perioden på nytt
uppfyllt arbetsvillkoret lämnas
ersättning under ytterligare en
ersättningsperiod. Då skall dock
karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den
nya ersättningsperioden räknas från den
tidpunkt när den tidigare perioden löper
ut.

30 §8
Till en sökande
som lämnat akti
vitetsgarantin får,
om det är för
månligare,
dagpenning lämnas
med ett belopp som
motsvarar vad som
senast lämnades i
aktivitetsstöd
under deltagandet i
aktivitetsgarantin
om
- sökanden
uppfyllt
arbetsvillkoret med
arbete som minst
motsvarar sökandens
senaste arbetsutbud
inom
aktivitetsgarantin
och
- ansökan om
ersättning sker
inom 12 månader
från tidpunkten när
sökanden lämnade
aktivitetsgarantin.
30 a §
Till en sökande
som är berättigad
till ersättning
enligt studeran
devillkoret i 19 §
skall dagpenning
lämnas med ett
belopp som motsva
rar vad som senast
lämnades i akti
vitetsstöd under
deltagandet i akti
vitetsgarantin.
Normalarbetstiden
skall bestämmas
till tid som svarar
mot sökandens
arbetsutbud.

1. Denna lag träder i kraft den 1
september 2003.
2. Bestämmelsen i 14 a § skall inte
tillämpas för den som påbörjat deltagande
i aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande.
3. För den som påbörjat deltagande i
aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande gäller 23 § i sin äldre
betydelse.

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

17 §9
När ramtid skall bestämmas enligt 12 §
räknas inte heller tid då den sökande
1. fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. varit hindrad att arbeta på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,

3. varit hindrad 3. varit hindrad
att arbeta på grund att arbeta på grund
av deltagande i av deltagande i
arbetsmarknadsut arbetsmarknadsut
bildning eller bildning eller
annan utbildning annan utbildning
inom ramen för ett inom ramen för ett
arbetsmark arbetsmark
nadspolitiskt nadspolitiskt
program, arbetsprak program, arbetsprak
tik, tik,
aktivitetsgarantin, ungdomsgarantin,
ungdomsgarantin, datortekverksamhet,
datortekverksamhet, arbetslivsinriktad
arbetslivsinriktad rehabilitering
rehabilitering eller projekt med
eller projekt med ar
arbetsmarknadspoli betsmarknadspolitis
tisk inriktning k inriktning enligt
enligt förordningen förordningen (2000:
(2000:634) om 634) om
arbetsmarknadspo arbetsmarknadspo
litiska program, litiska program,

4. varit hindrad att arbeta på grund av
utbildning för vilken rekryteringsbidrag
lämnas enligt lagen (2002:624) om
rekryteringsbidrag till vuxenstuderande,
eller
5. varit hindrad att arbeta på grund av
deltagande i verksamhet där ersättning
enligt 3 a § har lämnats,
6. utfört förvärvsarbete som
arbetsgivaren finansierat med särskilt an
ställningsstöd enligt förordningen
(1997:1275) om anställningsstöd, eller
7. utfört förvärvsarbete som bedrivits
med stöd av bestämmelserna om stöd till
start av näringsverksamhet enligt
förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Tid som enligt 13 a § har jämställts
med förvärvsarbete skall dock räknas in i
ramtiden.

1. Denna lag träder i kraft den 1
september 2003.
2. Bestämmelsen i 14 a § skall inte
tillämpas för den som påbörjat deltagande
i aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande.
3. För den som påbörjat deltagande i
aktivitetsgarantin före lagens
ikraftträdande gäller 17 och 23 §§ i sin
äldre lydelse.

_______________________________
1 Anställningsstödens implementering vid
arbetsförmedlingarna (IFAU, Stencilserie
2000:4)
2 Hur fungerar anställningsstöden? (IFAU,
Forskningsrapport 2001:9)
3 Employer-sponsored training in
stabilisation and growth policy
perspectives (IFAU, working paper 2003:8)
4 Senaste lydelse 2002:626.
5 Senaste lydelse 2000:1460.
6 Tidigare 19 § upphävd genom 2000:1460.
7 Senaste lydelse 2000:1460.
8 Tidigare 30 § upphävd genom 2000:1460.
9 Senaste lydelse 2002:626.