Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:43

Fredagen den 7 december

Kl. 09.00 - 16.51

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Sista dag för överlämnande av propositio-
ner

Talmannen föreslog i enlighet med 3 kap. 3 §
riksdagsordningen att propositioner som regeringen
avsåg skulle behandlas under innevarande riksmöte
och för vilka särskild tidpunkt inte var föreskriven
skulle avlämnas senast torsdagen den 21 mars 2002.
Kammaren biföll detta förslag.

2 § Hänvisning av ärende till utskott och
beslut om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2001/02:77 till skatteutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående skrivelse skulle förlängas till
fredagen den 18 januari 2002.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU1
Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betän-
kande 2001/02:UFöU1
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2001/02:MJU1 och MJU2

4 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 6 december

SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Punkt 9 (Översyn av tandvårdsförsäkringen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 3 (c)
4. res. 4 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 3 genom uppresning.
Förberedande votering 2:
66 för res. 1
14 för res. 3
211 avstod
58 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
160 för utskottet
70 för res. 1
61 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 13 mp
För res. 1: 68 m, 2 -
Avstod: 36 kd, 13 c, 12 fp
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 13 (Förbud mot amalgam)
1. utskottet
2. res. 15 (mp)
Votering:
189 för utskottet
14 för res. 15
88 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 9 fp, 1 -
För res. 15: 13 mp, 1 -
Avstod: 1 m, 35 v, 36 kd, 13 c, 3 fp
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 15 (Amalgams effekter på hälsan)
1. utskottet
2. res. 16 (kd)
Votering:
238 för utskottet
39 för res. 16
12 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 35 v, 12 c, 11 fp, 1 -
För res. 16: 36 kd, 1 c, 1 fp, 1 -
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 4 mp

Punkt 20 (Högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 22 (kd, c)
Votering:
241 för utskottet
49 för res. 22
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 35 v, 12 fp, 13 mp, 1 -
För res. 22: 35 kd, 13 c, 1 -
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 22 (Klass- och könsmässiga hälsoskillnader)
1. utskottet
2. res. 26 (v)
Votering:
254 för utskottet
37 för res. 26
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 36 kd, 12 c, 12 fp, 13 mp,
1 -
För res. 26: 35 v, 1 c, 1 -
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 28 (Fastställelse av könstillhörighet)
1. utskottet
2. res. 37 (v, mp)
Votering:
235 för utskottet
51 för res. 37
4 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 67 m, 36 kd, 10 c, 10 fp, 2 -
För res. 37: 35 v, 2 c, 1 fp, 13 mp
Avstod: 2 s, 1 c, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 40 (Psykiskt funktionshindrade)
1. utskottet
2. res. 42 (kd)
Votering:
172 för utskottet
37 för res. 42
82 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 1 m, 35 v, 11 fp, 13 mp
För res. 42: 36 kd, 1 -
Avstod: 67 m, 13 c, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 51 (Apoteksmonopolet)
1. utskottet
2. res. 53 (m, kd, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
129 för res. 53
1 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 34 v, 1 c, 11 mp
För res. 53: 68 m, 36 kd, 12 c, 11 fp, 2 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 19 s, 13 m, 9 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anmälde att hon avsett
att rösta ja men markerats som frånvarande.
Harald Nordlund (fp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU4 Schengenintyg
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
219 för utskottet
70 för res. 1
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 35 v, 36 kd, 13 c, 12 fp, 13 mp
För res. 1: 68 m, 2 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 20 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Punkt 8 (Gemensamma bestämmelser för Norden)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, c, fp)
Votering:
159 för utskottet
131 för res. 4
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 12 mp
För res. 4: 68 m, 36 kd, 13 c, 12 fp, 2 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 19 s, 13 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 4 fp, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Utbildning och universitetsforskning, hög-
skolan samt likabehandling av studenter i hög-
skolan

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU1
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforsk-
ning (prop. 2001/02:1 delvis),
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU4
Högskolan (förs. 2000/01:RR10, prop. 2001/02:2
delvis, prop. 2001/02:15 och prop. 2001/02:19)
samt
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU5
Likabehandling av studenter i högskolan (prop.
2001/02:27).
Utbildning och universitetsforskning (förslag 19-86),
högskolan samt likabehandling av studenter i hög-
skolan

Anf. 1 PER BILL (m):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 1 i utbildningsutskottets
betänkande nr 4 som heter Högskolan. Senare i de-
batten kommer några av mina partivänner att yrka
bifall till ytterligare ett par reservationer. Men för tids
vinnande är vi minimalistiska den här gången. Det är
också för att göra det möjligt för riksdagsledamöterna
att hinna hem innan det blir kväll och natt.
Fru talman! När Thomas Östros för snart fyra år
sedan tog över på utbildningsposten var det många
som hade höga förväntningar, och i början gick det
bra. Visserligen blev det inga stora uppgångar i an-
slagen och visserligen fortsatte urholkningen på
många ställen, men det syntes åtminstone som om
takten i neddragningarna var lite mindre.
I dag är läget ett annat. Thomas Östros fagra tal
om Sverige som forsknings- och kunskapsnation
klingar allt falskare i kontrast med verkligheten - en
verklighet som snarare kan liknas vid en strid på
fattighuset.
Alltfler är de som tappat hoppen om en snar för-
bättring, om riktiga strategiska satsningar för att Sve-
rige verkligen ska bli ett rikt land igen.
I takt med att universitet och högskolor alltmer
ljudligt ropar på mer resurser och mindre statlig styr-
ning har utbildningsministern tonat ned det fagra talet
om sin egen politik för att i stället ägna allt större
utrymme år att fabricera historier om vad de stygga
borgarna tänker göra när de ska ta över regerings-
makten.
Jag förstår Thomas Östros när han vill applådera
sin egen högskoleproposition, speciellt som inte sär-
skilt många andra i Sverige har gjort det. Däremot
tycker jag att det är trist och oroande att han nästan
helt avstår från att beröra de stora utmaningar som
universitet och högskolor står inför. Var finns analy-
sen, Thomas Östros? Var finns strategin för framti-
den? Var finns resonemangen om utbildningens glo-
balisering? Är det verkligen så illa att universitet och
högskolor i socialdemokraternas vision endast är
redskap för och producenter av en utbildningspolitik
som ska bli central för fördelningspolitiken i kun-
skapssamhället, för att använda Thomas Östros egna
ord?
Fru talman! Jag tycker inte att man kan se propo-
sitionen som någonting annat än en besvikelse. Allt
tal om kraftfulla satsningar har försvunnit. Det jag är
riktigt oroad för är egentligen vad som inte står i
propositionen. Jag är också oroad för att det bara är
småsummor som ska förbättra läget.
Låt mig ta upp fyra exempel på sådant som borde
ha funnits med i en högskoleproposition som verkli-
gen syftat till att ta tag i problemen. Det första är ett
nytt antagningssystem, ett rättssäkert, decentraliserat
antagningssystem till högre utbildning. Dagens an-
tagningssystem skapar problem både på högskolan
och på gymnasieskolan. På gymnasieskolan väljer ett
stort antal elever i dag att prioritera bra betyg framför
gedigen kunskap. Man väljer bort svåra ämnen som
man skulle behöva till förmån för enkla ämnen där
man inte behöver råplugga för att få toppbetyg. Inom
högskolan yttrar sig problemen genom att fyra av fem
studenter tvingas ta en omväg eller inte alls kommer
in på sin drömutbildning.
Fru talman! Jag är övertygad om att motivationen
och glädjen hos studenterna är betydligt större om
man kommer in på sin drömutbildning vid det univer-
sitet eller den högskola som man vill studera på. Da-
gens system leder till sämre motiverade studenter och
därmed till lägre kvalitet i utbildningen. Vi moderater
vill införa ett decentraliserat, rättssäkert antagnings-
system. Vi vill göra det möjligt för fler och fler att
komma in på sitt förstahandsval genom att låta popu-
lära, högkvalitativa utbildningar växa och genom att
ta in fler studenter. Vi vill värna studenterna. Vi vill
värna självständiga, starka universitet och högskolor,
inte centralistiska system.
Det andra som jag saknar i propositionen är en or-
dentlig diskussion om urholkningen av grundutbild-
ningsanslagen. Alltfler studenter har fått plats vid
våra universitet och högskolor. Samtidigt har ansla-
gen släpat efter. Jag brukar i debatten säga att de har
släpar efter med 15-20 %. Jag har haft fel, fru talman.
Enligt Sveriges universitetslärarförbund SULF har
kostnaderna för merparten av grundutbildningen i
högskolan ökat med 26 % mer än de bidrag som man
har erhållit från statsmakten räknat från budgetåret
1994/95 - 26 %!
Under den kommande treårsperioden vill vi mo-
derater börja återuppbyggnaden av grundutbildnings-
anslagen. Vi har som en första punkt i detta återupp-
byggande avsatt 1,1 miljarder kronor mer än rege-
ringen i vår budget för att bygga upp grundutbild-
ningsanslagen. Vi ser denna satsning på våra univer-
sitet och högskolor som en investering för ökad kva-
litet och för bättre utbildade studenter. Få saker, fru
talman, är mer gynnsamma för landets företag och
arbetsplatser än att få tillgång till välutbildade medar-
betare.
Det tredje som jag skulle vilja se i den här propo-
sitionen är en ordentlig diskussion om bristen på
forskningsanslag. Det är ingen tvekan när jag är ute
på universitet och högskolor om att det i dag råder
stor brist på forskningsmedel. Vetenskapsrådet till-
delas för lite pengar. De s.k. fakultetsanslagen har
stått stilla och urholkats de senaste åren. Tidigare har
man till viss del kunnat parera detta genom att börsen
har gått bra och att våra forskningsstiftelser har kun-
nat fylla i de gropar i forskningsbudgeten som herrar
Tham och Östros har grävt.
Preliminära beräkningar som jag har gjort visar att
det finns en stor risk att den svenska forskningen
kommer att få ungefär 1 miljard kronor mindre att
röra sig med varje år de kommande åren. Det skräm-
mer mig, fru talman. Under de kommande åren vill vi
moderater successivt öka forskningsanslagen med
drygt 3,3 miljarder kronor. Vårt syfte är att stärka den
fria forskningen och finansieringen av doktorander
och att göra insatser för att Sverige ska bli ett fram-
gångsrikt land på vitala områden som bioteknik, ma-
terialvetenskap, IT och medicin.
Fru talman! Det fjärde som jag hade velat se en
ordentlig diskussion om i propositionen är kvaliteten.
Trots att vi har många duktiga forskare och lärare
som arbetar oerhört hårt ute på våra universitet och
högskolor får vi alltfler signaler om försämrad kvali-
tet i grundutbildningen. Egentligen behöver man ju
inte vara Einsteins lillebror för att räkna ut det här. Vi
har en urholkning av grundutbildningsanslagen på
26 % kombinerat med en stor brist i forskningsmedel
och dessutom det faktum att fyra av fem studenter
inte har kommit in direkt på sin favoritutbildning. Det
är inte så svårt att lägga ihop de här tre faktorerna och
se att de förr eller senare leder till sämre kvalitet.
Fru talman! De anställda på landets universitet
och högskolor jobbar i dag alltmer övertid - ofta
obetald - för att studenterna ska få en högkvalitativ
utbildning. Gränsen för denna godhet är dock snart
nådd om jag tolkar signalerna från universitet och
högskolor rätt. Yrkesstolthet och filantropisk verk-
samhet kan aldrig i längden täcka över de brister som
urholkningen av anslagen har inneburit. Risken för
utbrändhet och hopplöshet närmar sig nu för alltfler.
Våra universitet och högskolor behöver i dag
kraftigt ökade anslag både på utbildnings- och forsk-
ningssidan. Om man lägger ihop alla de moderata
satsningarna kan man, lite beroende på hur man räk-
nar, komma upp i både sju, åtta och nio miljarder
kronor mer under den kommande treårsperioden. De
här miljarderna ser vi bara som ett första steg i en
återuppbyggnad av det som är absolut mest väsentligt
när vi är på väg in i kunskapssamhället, nämligen
ordentliga investeringar i högre utbildning och forsk-
ning.
Om Sverige vill tillhöra de länder som lockar till
sig kreativa människor från hela världen är det oer-
hört viktigt att se till att få fart på den högre utbild-
ningen och forskningen. Få satsningar är viktigare om
vi successivt vill klättra på listan över världen rikaste
länder.
Fru talman! Jag vill använda några av mina sista
minuter till att diskutera en spännande debatt. Det är
en spännande debatt som har pågått några år men som
i år, tror jag, första gången dök upp i februari. Under
rubriken "Det är dags för universitetsavgifter" skrev
den socialdemokratiske universitetsdirektören Johnny
Andersson i Uppsala: Det är min övertygelse att vi
inom ett fåtal år måste bestämma oss för att vidga
finansieringsbasen för högskoleutbildning utöver de
nu helt dominerande statliga anslagen.
Min första reaktion, fru talman, var inte att
springa ut på gator och torg och hävda att socialde-
mokraterna vill införa terminsavgifter. Jag känner
Johnny Andersson som en klok och duktig man, och
jag såg det som en tänkvärd diskussion.
Några dagar senare svarade Thomas Östros i
samma tidning sin partibroder, och han använder
dessutom sin egen idol Tony Blair, men den här
gången som ett skräckexempel på vad som händer när
man inför universitetsavgifter. Universiteten får inte
både behålla de statliga medel som de tidigare har fått
och dessutom lägga på universitetsavgifter som gräd-
de på moset.
Jag såg också detta som en väldigt spännande de-
batt mellan två socialdemokrater. Dessutom använder
den ene en tredje socialdemokrat som ett skräckex-
empel.
Sedan gick det några månader. Det blev sommar,
och det blev höst, och sedan dyker diskussionen upp
igen. Den här gången är det lundaforskaren Ann-
Marie Pålsson, den Ann-Marie Pålsson som troligtvis
också blir riksdagsledamot för Moderaterna men som
också är forskare vid Lunds universitet. Även hon,
likt Johnny Andersson, diskuterar fördelarna med
avgifter på universiteten.
Knappt hade dock trycksvärtan på den skriften
torkat innan Thomas Östros var ute och hävdade att
Moderaterna vill införa terminsavgifter - 20 000 kr.
Och det var inte bara Moderaterna. Helt plötsligt var
det de borgerliga som vill införa terminsavgifter. En
bombmatta av tidningsartiklar runtom i landet ser vi
just nu där Ann-Marie Pålsson med stora bokstäver är
den i Sverige som först vill införa universitetsavgif-
ter.
Fru talman! Jag har vid flera tillfällen talat om för
Thomas Östros att Moderata samlingspartiet inte vill
införa terminsavgifter. Jag kan gärna överlämna vår
partimotion. Jag kan också se till att vår partiledare
ringer och talar om detta för Thomas Östros. Bo
Lundgren är nämligen mycket tydlig när det gäller att
vi inte ska införa några terminsavgifter. Dessutom går
det faktiskt att lyssna på mig här i dag i kammaren.
Som talesman i frågor om högre utbildning och
forskning kan jag garantera att det inte pågår något
arbete för att införa några terminsavgifter på univer-
sitet och högskolor.
Fru talman! Däremot tycker jag att det är utmärkt
bra att socialdemokraten Johnny Andersson och mo-
deraten Ann-Marie Pålsson, som båda har en fast
förankring i universitetsvärlden, diskuterar dessa
frågor, att det får vara ett hett debattklimat och att
man får komma in och tycka till. Jag tror inte att
dessa två personer ogillar universiteten, avskyr stu-
denterna och bara vill se några rikemansbarn gå på
våra universitet. Jag tror faktiskt att de för denna
debatt därför att de har en omsorg om våra universitet
och högskolor. De ser i de fattighus som det på
många ställen är i dag en möjlighet i universitetsav-
gifterna.
För att vara extra klar: Jag håller inte med Johnny
Andersson och Ann-Marie Pålsson. Jag tycker inte att
vi ska ha några universitetsavgifter. Och jag är rätt
säker på att de mycket snart, på det sätt som har skett
i Tony Blairs England, så att säga skulle ätas upp
genom minskade statliga bidrag.

Anf. 2 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Alla människors rätt till kunskap och
utveckling är utgångspunkten för Vänsterpartiets
utbildningspolitik. Universiteten och högskolorna ska
utifrån sin vetenskapliga plattform samverka med
samhället i övrigt och vara en pådrivande intellektuell
kraft i kampen för en fördjupad demokrati, ökad
jämlikhet mellan människor av olika social och etnisk
bakgrund samt ökad jämställdhet mellan kvinnor och
män.
Universiteten ska också vara en resurs för offent-
lig verksamhet, men också utnyttja sin innovativa
kraft för att skapa industriell förnyelse och förbättrad
företagsamhet.
Vår tid karakteriseras av ständig förnyelse, och
kunskap håller på att bli en färskvara. Universiteten
och högskolorna måste därför anpassa sig till en situ-
ation med livslångt lärande där människan kontinuer-
ligt återkommer till universiteten och förnyar sin
kompetens.
Programstrukturen måste luckras upp till förmån
för ett mer rikhaltigt utbud av enstaka kurser. En
kombination av sådana kurser och en mer open en-
ded-profil på dagens undervisningsprogram skulle
skapa både dynamik och balans och tillmötesgå ett
mer varierat studentunderlag. Men när det gäller
dessa frågor har lärosätena tyvärr inte kunnat redovi-
sa någon entydigt positiv utveckling.
Den nya informationstekniken har potential att i
grunden förändra högskolans utbildningar genom att
skapa ännu större förutsättningar för ett studentcent-
rerat lärande, utveckla metoderna inom distansunder-
visningen samt lägga grunden för internationalisering
av kursutbudet. För att stimulera och stödja en sådan
utveckling kommer högskolornas nätburna distansut-
bildning nu att kunna samordnas i ett nytt svenskt
nätuniversitet, och det tycker vi är bra.
Universitetens och högskolornas utbildningsåta-
ganden har ökat markant under senare år. Bara mellan
1999 och 2000 ökade antalet helårsstudenter med
6 300. Vi har bedömt den expansionen som nödvän-
dig för att säkra vårt lands utveckling och konkur-
renskraft och därmed välstånd. En stor del av ökning-
en har dock skett under en period då landets ekono-
miska läge var pressat, vilket har inneburit att resur-
stilldelningen per student har minskat. Konsekven-
serna har blivit särskilt tydliga när det gäller humani-
ora. Höjningen på prislappen för HSJT-området är ett
steg i rätt riktning. Men vi tror att det behövs ytterli-
gare satsningar, inte bara inom humaniora utan inom
samtliga områden för att på sikt kunna säkra kvalite-
ten.
Nu när det är lite drygt ett halvt år kvar till valet
är det dags att göra någon typ av bokslut över den
gångna mandatperioden och också över samarbetet
mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Jag kommer inte att göra det bokslutet offentligt här,
men när jag ser tillbaka på de många samarbetspropo-
sitionerna inom det utbildningspolitiska området som
har lagts fram för riksdagen, tycker jag att införandet
av den allmänna förskolan, maxtaxan och rätten för
barn till arbetslösa och syskonlediga att få behålla sin
barnomsorgsplats och propositionerna Den öppna
högskolan och Likabehandling av studenter i hög-
skolan, som vi ska behandla här i dag, har den tydli-
gaste ideologiska förankringen. Samtliga innehåller
medvetna satsningar för att motverka snedrekrytering
och diskriminering.
Det förstnämnda förslaget är ett viktigt steg mot
att införliva förskolan i den generella välfärden och
att ge ökad tyngd åt förskolans viktiga pedagogiska
uppgift. De andra förslagen som vi ska debattera här i
dag innehåller ett batteri med förslag till åtgärder för
att öka, utjämna och vidga rekryteringen av studenter
till grupper som normalt inte ser högskolan som något
utbildningsalternativ.
Vänsterpartiets ambition har varit, och är, att vara
delaktig i att skapa ett samhälle där alla människor
oavsett bakgrund och livssituation erbjuds samma
möjligheter och rätt till utbildning och där traditio-
nella könsbarriärer när det gäller studieval över-
bryggs.
Trots att det har gjorts mycket för att förbättra si-
tuationen består faktiskt den sociala och etniska sned-
rekryteringen till högre studier, även om en viss ut-
jämning har skett under de senare årens kraftiga ut-
byggnad av den högre utbildningen. De mindre och
nya högskolorna har haft en betydligt bredare social
sammansättning än de gamla universiteten. En del av
de skillnaderna kan säkert förklaras med olikheter i
utbildningsutbudet. Till läkarutbildningen och andra
prestigefyllda långa utbildningar kommer nämligen
fortfarande nästan 60 % av studenterna från högre
tjänstemannahem.
Men för Vänstern är förslaget om breddad rekry-
tering inte enbart att betrakta som en rättvisereform
utan den är också en betydelsefull reform för att få till
stånd den mångfald och bredd i sammansättningen av
studenter och lärare som utgör ett viktigt kvali-
tetskriterium för såväl utbildning som vetenskap och
konstnärlig verksamhet.
I det här sammanhanget vill jag nämna att vi tyck-
er att det är glädjande att kvinnorna nu så markant har
ökat sin andel.
I propositionen Den öppna högskolan föreslås en
mängd åtgärder för att bredda rekryteringen och öpp-
na fler vägar till högskolan. Jag vill här nämna några.
Universitetens och högskolornas ansvar tydliggörs
i högskolelagen. Krav ställs på högskolorna att upp-
rätta lokala handlingsplaner med mätbara och tydliga
mål. 40 miljoner avsätts för att stimulera till spännan-
de nytänkande när det gäller rekryteringsinsatser
under ett initialskede. Basårsutbildningen breddas till
att omfatta även andra områden än naturvetenskap
och teknik. Avståndet mellan gymnasieskolan och
högskolan överbryggs genom möjligheten för hög-
skolorna att anordna högskoleintroducerande s.k.
collegeutbildningar.
Det är viktigt att högskolorna nu agerar på ett po-
sitivt sätt för att bryta traditionella och kulturella
attityder och att de är aktiva i att skapa kontakter med
studerandegrupper som normalt inte ser högskolan
som en möjlighet. Det gäller också att hitta lämpliga
former för att informera såväl elever i gymnasiesko-
lan som föräldrar om vad en akademisk utbildning i
Sverige kan innebära. Självklart måste vi bli mycket
öppnare och generösare i våra attityder till invandra-
re. Det gäller faktiskt inte minst arbetslivet och ar-
betsgivarna. Genom de förslag som nu presenteras
underlättar vi för invandrade akademiker att komp-
lettera sin utbildning och också att läsa svenska i
högskolemiljö.
För att inte skapa onödiga återvändsgränder och
hinder föreslås att kravet på grundläggande behörig-
het ska anses vara uppfyllt av en sökande som genom
svensk eller utländsk utbildning, genom praktisk
erfarenhet eller utifrån annat skäl bedöms ha förut-
sättningar att klara av utbildningen.
Universiteten och högskolorna blir nu skyldiga att
pröva om en sökande som saknar formell behörighet i
realiteten har de kunskaper som krävs. Det tycker vi
är en utmärkt bra reform. Men det innebär inte - det
vill jag slå fast - att kraven får sänkas. Vi är inte
villiga att devalvera högskolebegreppet, som ju
Kristdemokraterna vill göra, genom att slopa behö-
righetsreglerna vad gäller kortare högskoleutbild-
ningar. Vi menar att de studerande behöver ha nått en
viss kunskapsnivå när de påbörjar studierna. Den
grundläggande behörigheten behövs, och den över-
ensstämmer i stort sett med arbetslivets krav på gene-
rella kunskaper hos dem som man vill anställa.
I samband med detta vill jag uttrycka min stora
tillfredsställelse över att vi nu får en yrkeshögskole-
examen för kortare utbildningar på 40-60 poäng.
Från mitt hemlän vet jag att det finns ett stort behov
av sådana utbildningar, särskilt inom vårdområdet.
De här nya högskoleutbildningarna inom andra områ-
den än de som YTH har kunnat tillgodose ger gymna-
sieelever från de mer yrkesorienterade programmen
äntligen en naturlig väg in i högskolan.
Den politiska ambitionen att ca 50 % av en årskull
ska beredas plats inom den högre utbildningen innan
man fyllt 25 år i kombination med önskan om en
bredare social och etnisk bas för rekrytering ställer
stora krav på pedagogisk förnyelse och studievägled-
ning. Lärarnas pedagogiska, didaktiska och metodis-
ka kunskaper är av avgörande betydelse. Medräknat
de satsningar som görs i Lund, Linköping och Troll-
hättan/Uddevalla avsätts nu faktiskt hela 18 miljoner
till kompetensutveckling av olika slag.
Helt nyligen kom undersökningen STUDS 2000.
Av den, och även av erfarenhet, vet vi att studenterna
redan nu är en väldigt heterogent sammansatt grupp.
Det gäller t.o.m. studenter på samma utbildning. De
har varierande erfarenheter och bakgrund, och de
använder systemet på olika sätt för att nå sina studi-
emål.
Jag kan göra ett försök till sammanfattning av
studenternas kritik i två punkter enligt STUDS 2000.
Man säger ungefär så här:
För det första lever lärarna inte upp till vad de
själva lär ut om att vara kreativ, kritiskt tänkande och
beredd till omprövning. Högskolevärlden ger ibland
dubbla budskap: Kritisera gärna, men inte för myck-
et! Tänk själv, men gör det inom ramarna!
För det andra tar lärarna inte tillräcklig hänsyn till
studenterna och deras situation. Man engagerar sig
inte i undervisningen, och man slarvar med informa-
tion och service.
Den stora variationen i studenternas vardagssitua-
tion gör, tror jag, att man i framtiden måste ta betyd-
ligt större hänsyn till den enskildes situation i under-
visningen, i planeringen och i fråga om de system och
regler som sätter ramarna för verksamheten. Det
krävs faktiskt också att man omprövar enhetligheten
och att ökad hänsyn tas till individen och till hans
eller hennes specifika situation. Det menar jag kom-
mer att göra systemet rättvisare i en vidare mening.
Det är viktigt att forskningspolitiken utformas
med respekt för det fria sökandet efter kunskap, de
inomvetenskapliga bedömningarna och samhällets
behov och prioriteringar. Självklart ska regering och
riksdag kunna ta initiativ till att vissa forskningsom-
råden prioriteras. Däremot ska statsmakterna inte
formulera de konkreta forskningsfrågorna. Uppdrag
till forskare från regeringens sida får inte vara så
specifika till sin karaktär som de varit i kommissio-
ner, t.ex. Säkerhetstjänstkommissionen, och i pro-
gram som det om Sveriges förhållande till nazismen.
Den typen av uppdrag kan äventyra forskningens
legitimitet och undergräva förtroendet för forskar-
samhället.
Vi menar att det är dags att grundligt tänka ige-
nom gränsdragningen mellan vetenskap och politik
och föreslår därför att Vetenskapsrådets ämnesråd får
i uppdrag att diskutera gränsdragningen och att fast-
ställa riktlinjer för dem.
Därmed yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reser-
vation nr 9 under punkterna 64 och 65.
Att kvalitetssäkringen av verksamheten är viktig
på alla nivåer inom högskolan tror jag att alla partier
är överens om. Men vad vi inte är överens om är hur
det ska göras så att det blir på ett effektivt sätt. Vi
menar att det inom forskningen traditionellt finns ett
väl fungerande bedömnings- och utvärderingssystem.
Ett grundläggande kvalitetskriterium är att veten-
skapliga resultat publiceras och att publiceringen
föregås av en kritisk s.k. peer review-process ofta
utförd av internationella experter inom ämnesområ-
det. De flesta forskare finansierar ju också sin verk-
samhet genom externa anslag som ofta beviljas i hård
nationell, europeisk eller internationell konkurrens
efter noggrann sakkunnighetsgranskning.
Det akademiska tjänstetillsättningssystemet om-
fattar dessutom ofta en noggrann kvalitetsgranskning
när det gäller forskningsmeriter. Men när det gäller
att mäta den övergripande kvaliteten inom universi-
teten är det mera problematiskt, inte minst inom
grundutbildningen.
Fakulteterna och institutionerna måste hantera
studenternas kursutvärderingar på ett bättre och mer
systematiskt sätt än hittills. Inte minst med tanke på
den breddade rekryteringen är det viktigt att univer-
siteten och högskolorna engagerar sig i det utvärde-
ringsarbete som Högskoleverket initierat och där man
särskilt tar fasta på sådana aspekter som social och
etnisk snedrekrytering, jämställdhet och studentin-
flytande.
Vidare förutsätter vi att studentkårerna i framtiden
i högre grad använder sig av sin rätt att i anslutning
till årsredovisningen lämna en redogörelse för sin syn
på lärosätets utveckling och resultat.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall även till ut-
bildningsutskottets förslag i betänkandena 4 och 5. Vi
står också bakom de delar som inte berörs av vår
reservation när det gäller utbildningsutskottets betän-
kande 1.

Anf. 3 PER BILL (m) replik:
Fru talman! Vi har inte så gott om tid i dag.
Många väntar på att få komma hem. Därför kommer
jag att ha få och korta repliker.
Vi är alla överens om att det behövs en bredare
rekrytering till universitet och högskolor. Men är det
inte också en viktig faktor att se till att det för den
undersköterska som vidareutbildar sig till sjuksköter-
ska eller för den gymnasieingenjör som vidareutbildar
sig till civilingenjör faktiskt lönar sig att göra en så
stor investering och dra på sig sådana lån? Det gäller
alltså att vi faktiskt ser till att skattesystemet och
lönerna är sådana att det rent ekonomiskt lönar sig att
skaffa sig en högre utbildning.

Anf. 4 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Vi - regering, riksdag och stat - bi-
drar, menar jag, genom att ha skapat ett internationellt
sett mycket generöst studiestödssystem.
Där ger vi människor möjligheter att hela tiden
förkovra sig, utveckla sig och komplettera sina ut-
bildningar.
När det gäller lönefrågan vet vi att det för de
flesta även ekonomiskt är lönsamt att utbilda sig. För
alla är det inte den huvudsakliga drivkraften, utan det
är att få mer spännande och intressanta arbetsuppgif-
ter. Det har också ett egenvärde att utveckla sig och
sina kunskaper. Det tror jag gäller speciellt för många
ungdomar. Jag tror inte att de är riktigt fullt så mate-
rialistiska som Per Bill tycks tro.

Anf. 5 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Högskolan är en mycket omfattande
och komplex verksamhet. Den statliga högskolan
omfattar 13 universitet och 23 högskolor. Det finns
ungefär 350 000 studenter och 50 000 anställda. Den
ekonomiska omslutningen är över 40 miljarder kro-
nor, en icke oväsentlig del av statens budget. Det
finns en rad invändningar att anföra mot regeringens
utbildningspolitik, men i detta anförande avser jag att
begränsa mig till tre frågor. Det är balansen mellan
olika kunskapsområden, decentralisering av högsko-
lans verksamhet och frågan om att säkra kvaliteten på
högre utbildning och forskning.
Först yrkar jag bifall till samtliga reservationer
som vårt parti står bakom i de båda betänkandena,
och för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 4
under punkt 19 i UbU1 och reservation 2 under punkt
2 i UbU5.
Fru talman! Den högre utbildningen och forsk-
ningen har stora förväntningar på sig att påverka
ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Det finns dock
egentligen inget entydigt vetenskapligt underlag som
verifierar högskolans möjligheter till detta, vilket
vore önskvärt. Däremot kan man verifiera genom
historiska analyser att en medvetenhet om de djupare
mänskliga frågorna, dvs. humaniora i vid bemärkelse,
höjer en kultur och människors välstånd och därmed
också bidrar till samhällets utveckling. Det är därför
högst väsentligt att inte sätta teknisk-
naturvetenskaplig verksamhet mot humanistisk-
samhällsvetenskaplig. I stället bör dessa områden få
balanseras och samverka med varandra.
Högskolan ska självklart bistå samhället med tek-
nisk kunskap, men tekniken ska vara människan till
tjänst. Därför behövs det en kunskapsbas som blir ett
slags resonansbotten för de värderingar och det för-
hållningssätt som vi möter den tekniska utvecklingen
med.
Kristdemokraterna tycker att det är bra att rege-
ringen höjer anslagen per capita till humaniora. Men
vi ska komma ihåg att det i realiteten inte tillförs
några medel till detta område. Det läggs tillbaka un-
gefär hälften av det som tidigare beskurits området,
inte ens hälften. Urholkningen de senaste åren ligger
på 20 % enligt flera oberoende källor, och de 7 %
som nu tillförs är drygt en tredjedel.
Fru talman! I själva verket har regeringen därmed
erkänt sitt misstag, nämligen att svenska ungdomar
inte enbart vill ha teknik, de vill också ha humaniora.
Regeringen tvingades medge att lärosätena skulle få
omfördela platser. Flera hade tomma platser till na-
turvetenskaplig-teknisk utbildning och samtidigt köer
till humanistiska utbildningsvägar. Äntligen insåg vår
utbildningsminister att ungdomars livsval inte styrs
av lediga platser. Vi kristdemokrater tilltror ungdo-
mar att vara med och skapa sitt samhälle. Vi vill
därför att sökbilden till olika lärosäten och deras
utbildningsutbud ska få avgöra vilka utbildningsplat-
ser som ska finnas redan från början. Man ska inte
behöva gå omvägen genom omfördelning, som nu
sker. Detta handlar djupast om respekten för männi-
skors rätt att bestämma över sina egna liv.
Kristdemokraterna hoppas att denna läxa skulle
öppna regeringens ögon för att centralstyrning aldrig
kan ge högskolans verksamhet den kraft som vårt
samhälle behöver. Egentligen genomfördes genom
1993 års beslut om ett system för en mål- och resul-
tatstyrning som innebär att statsmakterna ska svara
för övergripande utbildningspolitiska överväganden.
Det enskilda lärosätet ska inom givna ramar svara för
verksamheten.
Detta system försöker Östros på olika sätt urholka
genom alltfler pekpinnar och öronmärkningar. Ett
exempel som tveklöst bör nämnas och som rör mitt
hemuniversitet, Linköpings universitet, är organisa-
tionen av lärarutbildningen, som tvingar ett lärosäte
till allt högre administrationskostnader. Regeringens
forskarskolor som styr forskarutbildningen är ett
annat. Orimliga krav på redovisningar och återrap-
porteringar är det tredje - nu senast förslaget om
rekryteringsrapporter. Denna klåfingrighet kommer
inte att fungera. Det vet vi redan från början, och om
några år blir det backning igen. I stället bör Östros gå
motsatt väg. Öppna upp mer för enskilda lärosäten.
Myndighetsförklara våra myndigheter att sköta sina
verksamheter. Det skulle alla parter vinna på.
Fru talman! Landet består av runt 9 miljoner in-
vånare med totalt 36 lärosäten som är statliga och tre
som inte är det. Att erbjuda hög kvalitet på så kvalifi-
cerade områden som högre utbildning och forskning
kräver resurser. Varje forskningsinstitution behöver
dessutom ha en s.k. kritisk massa för att visa goda
resultat. Långsiktigt kommer inte statens anslag att
räcka om vi ska hålla en god internationell standard
på den högre utbildningen och ligga i kunskapsfron-
ten inom forskningen.
Därför har Kristdemokraterna föreslagit att läro-
sätena ska få ta betalt för utbildning till studenter
utanför EU-området, ett förslag som den statliga
utredningen Advantage Sweden har anvisat. Liksom
andra nationer som Storbritannien, USA, Australien
m.fl. anser vi att detta skulle bidra till att höja kvali-
teten. Genom att följa förslaget om att sälja utbild-
ning till studenter från icke EU-anslutna länder kan
lärosätena få in resurser för att stärka kvaliteten men
också få inflöde från andra kulturer i ökad utsträck-
ning och ge möjligheter för svenska studenter att
delta i internationella nätverk på ett helt annat sätt.
Allt detta höjer kvaliteten på våra lärosäten.
Östros säger nej till att ta betalt och tycks inte för-
stå han därmed förhindrar en kvalitetshöjning i alla
dessa delar. De gamla ideologiska doktrinerna får
som tur är stryka på foten när det gäller holdingbolag.
Då blir det tillåtet att sälja så snart ett företag står
bakom, men för de utsatta ungdomar i andra länder
som inte har något företag att få sin utbildning genom
och att ansluta sig till kommer inte i fråga att få den
chansen.
Med anledning av denna fråga är det dags att krä-
va intellektuell hederlighet av Thomas Östros, som
felaktigt placerat mig och Kristdemokraterna i ett
fack där vi skulle vilja ta betalt av svenska studenter.
Man ska inte göra det lätt för sig genom att beskylla
andra för att tycka det de inte tycker. Om Thomas
Östros vill diskutera avgiftsfrågan generellt så har
han avgiftsförespråkare i det egna partiet att debattera
med. Han ska dock icke tilldela mig och Kristdemo-
kraterna åsikter som vi inte framfört.
Samtidigt måste jag få tacka vår minister Thomas
Östros för att han har förberett vägen för mig att få
inlägg i ett stort antal tidningar som jag annars säker-
ligen inte skulle ha fått. Läsarna har förstått min
ståndpunkt, som för övrigt delas av Universitets- och
högskoleförbundet, men många har undrat varför
Östros satsar så mycket energi på denna fråga.
Kristdemokraterna värnar om kvaliteten i hög-
skolan; universiteten ska vara universitet i dess djupa-
re mening. Vi kan inte acceptera en utbyggnad av
högskolan på bekostnad av kvaliteten. Vi vill att alla i
princip ska ha tillträde till högskolan som har möjlig-
het att tillgodogöra sig utbildningen. Därför säger vi
ja till regeringens förslag om collegeutbildning. Dock
får varken den eller basåret eller någon annan sats-
ning innebära en gymnasifiering av universiteten. För
dem som har svårt att tillgodogöra sig den akademis-
ka högskolan ska en yrkeshögskola erbjudas.
Då vill jag direkt rikta en information till Väns-
terpartiets Britt-Marie Danestig, som nyss menade att
vi sänker kraven på högskolan. Nej, men vi talar om
att vi ska kunna ha en högskola också inom de icke-
teoretiska områdena, nämligen inom yrkena. Jag har
stor och full respekt för att den kvalifikationsnivå
som kan finnas på den praktiska yrkeskunskapen
mycket väl ska kunna motsvara en högskola. Det är
bara det att det är en annan typ av högskola, och den
har ingenting med den akademiska högskolan att
göra. Detta är ett alternativ som vi vill erbjuda alla de
ungdomar som inte faller inom de 50 % som Väns-
terpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill ha
in i högskolan. För de ungdomarna presenterar ju inte
majoritetspartiet någon som helst lösning. Men det
har ingenting att göra med att sänka kvaliteten på
högskolan.
Yrkeshögskolan ska vara grundad på i första hand
beprövad erfarenhet, och den ska ta vara på männi-
skors förmåga att utveckla den praktiska kunskapen.
Vi vill att varje människa ska ha en chans att förkovra
sig utifrån sina olika begåvningar och intressen.
Att säkra kvaliteten på högskolan innebär att kon-
kreta åtgärder måste vidtas nu. Det gäller lärarför-
sörjningen, som är krisartad, det gäller studenternas
villkor och det gäller grundanslag till fakulteterna.
Östros har över huvud taget inte presenterat någon
lösning på lärarkrisen. Enligt SULF:s senaste rap-
porter är det 35 % av lärarna som pensioneras fram
till år 2010, samtidigt som studentantalet ökar och
näringslivet har brist på doktorerad arbetskraft - en
andragradsekvation som kräver tillförlitliga antagan-
den.
Studenternas villkor presenteras i propositionen
Likabehandling av studenter i högskolan, men där
behandlas inte alla studenter lika. Jag har fortfarande
inte fått något godtagbart svar på frågan varför ba-
sårsstudenter, collegestudenter och studenter vid
fristående lärosäten som Handels och Chalmers inte
ska ha samma skydd som övriga studenter.
När det gäller grundanslaget till fakulteterna är de
så utarmade att de inte ens räcker till egenanslaget för
ett EU-projekt, ännu mindre till någon egen forsk-
ning. Detta är skrämmande tecken på centralstyrning.
Jag ställer mig helt bakom det som Per Bill uttalade
om denna kris med att grundanslagen inte finns på
fakulteterna.
Här vill Kristdemokraterna ha ökade medel till fa-
kulteterna och se till att också vi får ökade möjlighe-
ter att ta vår del av de EU-anslag som finns till forsk-
ning.
Fru talman! Jag har här tagit upp tre områden som
innehåller en rad väsentliga problem som måste lösas
omgående om Sverige ska vara med på den globala
marknaden som framgångsrik kunskapsnation och
vara en god resurs för ökad tillväxt och välfärd i sam-
hället. För det första är det behovet av balans mellan
naturvetenskap och teknik å ena sidan och humaniora
och samhällsvetenskap å andra sidan. För det andra är
det behovet av att myndigförklara varje högskole-
myndighet enligt 1993 års beslut. För det tredje är det
att i förekommande fall prioritera god kvalitet fram-
för stor kvantitet.
När det gäller samtliga dessa frågor finns det goda
lösningar. En del presenteras av oss i oppositionen,
och de flesta finns i huvudet på våra rektorer och
ledare på högskolorna. Men de tas inte till vara.
Det är allvarligt när man som utbildningspolitiker
frågar en universitetsrektor varför han eller hon inte
agerar till förmån för det som styrelsen och de själva
upplever ska vara bäst för verksamheten och får till
svar att "man biter inte den hand som föder".
Sverige behöver en utbildningsminister som, i
stället för att enbart säga nej till goda lösningar på de
problem som dagens högskola har, tar vara på de
lösningar som finns och som myndighetscheferna
själva presenterar. Våra högskolor är fulla av klokt
folk som har förstånd nog att styra sin verksamhet
och se högskolans roll i tiden.

Anf. 6 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Kristdemokraterna vill skapa en yr-
keshögskola. Till den yrkeshögskolan ska man kunna
söka sig utan att ha grundläggande högskolebehörig-
het. Är inte det att devalvera högskolebegreppet och
att sänka kvaliteten?
Jag skulle vilja fråga Yvonne Andersson: Vilken
typ av utbildningar har Yvonne Andersson tänkt sig
att den här yrkeshögskolan ska kunna ge?
Yvonne Andersson har sagt så här i en tidningsar-
tikel: Den här yrkeshögskolan ska vara till för de
gymnasieelever som inte orkar fullfölja sin gymna-
sieutbildning. Med det individualiserar Yvonne An-
dersson problemen och ser det enbart som ett problem
hos den enskilda individen, i stället för att fråga sig
vad vi kan göra för att förbättra gymnasieskolan så att
flera ungdomar känner sig stimulerade, lämnar gym-
nasieskolan med goda betyg och också är motiverade
för fortsatta studier.
Jag tycker att Yvonne Andersson har ett väldigt
omodernt sätt att se på praktik och teori. Sanningen är
ju att teorin alltid är förankrad i en praktisk verklig-
het.

Anf. 7 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag är bekymrad över att Vänsterpar-
tiet, som i många sammanhang vill visa en bild av sig
själv som arbetarparti, så till den grad negligerar den
kunskap som i huvudsak består av praktisk kunskap
men också är knuten till teorin.
Vad vi vill ha, om jag ska försöka vara konkret, är
en praktisk kunskap som uppvärderas redan i grund-
skolan, en gymnasieskola som har yrkesförberedande
linjer som gärna avslutas med ett gesällprov i ett
ämne, där en högskolebehörighet finns till en yrkes-
högskola som dock inte ser lika ut som den som leder
direkt till ett universitet av mer akademisk typ.
Det här handlar om att i djupare mening ha re-
spekt för att människor har olika begåvning och lägg-
ning. Därför ska vi kunna ha en väg för dem som har
mer fallenhet för den praktiska kunskapen. Vi vet att
väldigt många i dag lär sig det teoretiska efter att ha
jobbat mycket mer praktiskt än vad man har möjlig-
het att göra på gymnasiet i dag. Men vi har svårt att
utveckla den praktiska yrkeskunskapen automatiskt
för att man har mycket teori.
Vi vill ge erbjudandet till var och en att få nå den
kvalificerade nivå på en kunskap, oavsett om den är
praktisk eller teoretisk. Då kanske den allmänna
grundläggande högskolebehörighet som finns till
universitetet inte är den mest lämpliga till en yrkes-
högskola.

Anf. 8 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Vad Yvonne Andersson vill är att få
fram en praktiker. Jag vill påminna Yvonne Anders-
son om att på universitet och högskolor finns mäng-
der av olika yrkesutbildningar i dag.
Idealet är naturligtvis den reflekterande prakti-
kern, som kan hämta inspiration och kunskap både
från teorin och praktiken. Det är något vi borde för-
söka nå, i stället för att trivialisera kunskapen, som
Yvonne Andersson vill göra.
Jag tycker att det är tråkigt att höra Yvonne An-
dersson prata om arbetarungdomar på ett som jag
tycker mycket fördomsfullt sätt. Arbetarungdomar är
kapabla, precis som alla andra ungdomar. Men det är
ett svek att inte fordra någonting av dem och att inte
uppmuntra dem till att skaffa sig sådana kunskaper att
de kan konkurrera i arbetslivet och göra sin röst hörd
som medborgare i en demokrati. Det är kanske det
viktigaste. Vi vill inte ha stora grupper av människor
som tystnar i det politiska samtalet.

Anf. 9 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är en alldeles absurd debatt. Det
har med grundläggande värderingar att göra. Det jag
är skrämd över är att Vänsterpartiet visar en sådan
attityd till dem som i ett visst skede av sitt liv inte är
beredda att gå vidare till högskolan.
Fortfarande tycker jag att det är märkligt att
Vänsterpartiet inte erbjuder någon väg för de 20 %
som inte har fullständiga avgångsbetyg efter gymna-
siet och kanske inte orkar med studier just då. Vart
ska de ta vägen? Så lätt är det inte att få arbete direkt
efter gymnasiet för ungdomar i dag.
Vi vill ge dem möjlighet till en kvalificerad yr-
kesutbildning efter de yrkesförberedande linjerna. Det
tycker jag inte är märkligt. Tvärtom värderar kristde-
mokraterna det faktum att det finns människor med
olika kunskaper i vårt samhälle mycket högt. Vi tror
att det behövs människor som har olika yrken och
olika möjligheter att ta sig fram. Alla behöver inte
vara akademiker.

Anf. 10 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Jag tänkte under mina minuter först
diskutera resursfördelningen och sedan kommentera
delar av propositionen Den öppna högskolan.
Centerpartiet vill skapa ett decentraliserat kun-
skapssamhälle. Det innebär att utbildningen ska nå
hela folket. Den ska nå ut i hela landet. Utbildning
ska kunna ske under hela livet.
Genom att satsa på högskolor i hela landet och på
distansutbildningen kan den sociala och geografiska
snedrekryteringen motverkas kraftigt. Utbildningen
måste också formas efter studenternas önskemål och
inte efter hur systemen var uppbyggda tidigare.
Den kvantitativa utbyggnad man gjort av hög-
skolorna och universiteten har varit väldigt bra. Cen-
terpartiet var också drivande i den reformen. Men
man måste följa upp och undersöka vad som krävs
nu.
Det som krävs är att vi ökar resurserna till landets
högskolor och universitet och att vi ser till att kvali-
teten blir bättre, till gagn för blivande och nuvarande
studenter.
Tyvärr har trygghetssystemen inte förändrats i
takt med att högskolan har byggts ut och nya grupper
har kommit in. Studenterna utesluts i princip ur
trygghetssystemen eftersom de inte arbetar och t.ex.
saknar sjukpenninggrundande inkomst. Otrygga eko-
nomiska förutsättningar innebär negativa konsekven-
ser för enskilda studenter, men det hindrar oss också
att nå målet om en minskad snedrekrytering och en
ökad mångfald i högskolan.
Kvaliteten på högskolan och universiteten är be-
roende av att det finns tillräckliga resurser för utbild-
ning och forskning. Centerpartiet vill decentralisera
och stärka den fria forskningen. Vi vill ha en stark
grundforskning. Vi vill ge större resurser direkt till
forskare och lärosäten, men de ska inte, som rege-
ringen vill, vara villkorade. Dagens forskningsfinan-
sieringssystem bör därför förändras, så att man säkrar
den akademiska friheten och forskarnas möjligheter.
De fasta forskningsresurserna är en förutsättning
för att man genom att eftersträva hög kvalitet ska
kunna konkurrerar om de rörliga medlen. Under ett
par decennier har fördelningen mellan de två anslags-
formerna stadigt förskjutits, till de fasta resursernas
nackdel. Det är viktigt att trenden bryts och att de
fasta forskningsresurserna ökar. Givetvis gäller detta
för samtliga högskolor och de nya universiteten, som
måste ges möjlighet att bygga upp konkurrenskraftiga
forskningsmiljöer inom något eller några områden.
Att ge större, ej villkorade, resurser direkt till
forskare och lärosäten är ett av de viktigaste sätten att
öka omfattningen av den forskarstyrda forskningen,
och därmed öka den akademiska friheten.
Vi i Centerpartiet har satsat stort på högskolorna
och forskningen. Vi har lagt stora resurser på att stär-
ka dessa områden och ge högskolorna runtom i landet
möjlighet att skapa bra kvalitet.
Regeringen väljer att gå en annan väg. Man cent-
raliserar i stället resurserna och besluten mer. Vad
händer då? Jo, universitetens och högskolornas frihet
minskar. Det är väldigt konstigt med tanke på att
utbildningsminister Thomas Östros ett antal gånger
har sagt att man ska öka resurserna och att friheten
ska öka för högskolorna och forskarna. Det finns en
stark motsättning här. Frågan är: När kommer vänd-
ningen? Det räcker inte med ord, utan det måste visa
sig också i siffrorna.
Fru talman! I propositionen Den öppna högskolan
presenterade regeringen en rad förslag för att bredda
rekryteringen till den högre utbildningen, stärka hög-
skolornas roll i ett livslångt lärande och förändra
distansutbildningen.
Jag tycker att det var väldigt bra att propositionen
kom. Den var välkommen. Tyvärr har man inte nått
ända fram. Man ger ingen överblickbar helhetsbild,
och man förverkligar inte tanken om den öppna hög-
skolan.
Trots återkommande förslag och påtryckningar
från Centerpartiet har ingenting egentligen hänt. Vi
har sagt att vi måste ha en helhetssyn när det gäller
studenternas sociala situation. En viktig utgångspunkt
har varit vårt krav om en studiesocial utredning, som
nu äntligen kommer till stånd. Regeringen har till
slut, efter alla påtryckningar, tagit studenternas situa-
tion på allvar. Eftersom det gick så fort att fatta beslut
hoppas jag att utredningen snabbt kommer till stånd
och kan börja sitt arbete, så att utvecklingen säkras
för studenterna.
Orsakerna till snedrekrytering kan vara många.
Till vissa utbildningar råder det en snedrekrytering
avseende ålder och kön, till andra avseende social
bakgrund. Dessutom bidrar geografisk och etnisk
bakgrund och funktionshinder till snedrekryteringen.
Men den viktigaste enskilda faktorn för den sociala
snedrekryteringen är studiefinansieringssystemet.
Här har Centerpartiet gått fram med ett eget för-
slag om en 50-50-princip - 50 % bidrag och 50 %
lån. Det är ett viktigt steg mot att öppna högskolan
för alla.
Ett annat sätt att öppna högskolan kan vara förbe-
redande kurser av olika slag. Vi har under de senaste
åren hört att högskolor och lärosäten har sagt att det
finns möjlighet att läsa en förberedande kurs eller ett
förberedande år, vilket är jättebra.
Regeringen har också i propositionen lagt fram
förslag om en s.k. collegeutbildning, vilket är ett bra
steg. Men vi bör undersöka vad det egentligen inne-
bär.
Man säger att det ska finnas möjlighet att anordna
collegeutbildning, men man ger inga resurser till
utvecklingen. Man säger att resurserna ska tas ur
befintliga medel. Det är bra, men vad händer då? Jo,
då dras andra möjligheter tillbaka. Regeringen gör så
här i stället för att verkligen satsa.
Jag tycker också att detaljerna kring collegeut-
bildningen är väldigt otydliga. Det måste vara oerhört
tydligt vilket värde utbildningen har. Det gäller t.ex.
frågan om studenterna ska kunna tillgodoräkna sig
poäng. Det får inte heller vara så att utbildningen
överlappar andra utbildningar. Valideringen måste
vara klar och tydlig. Studenterna måste veta vad de
får, eftersom de lägger ned både tid och pengar i form
av studiemedel.
Fru talman! Ytterligare ett sätt att minska den so-
ciala snedrekryteringen är att förändra antagnings-
reglerna. Det är viktigt att öppna högskolan för alla,
oavsett ålder och kön.
Vi kan tänka oss att man kan få tillgodoräkna sig
arbetslivserfarenhet, även om man arbetat i mindre än
fem år. Antagning kan ske med lämplighetsprov. Vi
kan pröva ett system med viktning av betyg. Det är
några sätt.
Därför tycker jag att förslaget om en frikvot är
bra. Det förändrar antagningsmöjligheterna och är ett
steg mot decentralisering för högskolorna.
Det är också viktigt att man har bra instrument, så
att det blir ett rättssäkert antagningssystem som inte
ger utrymme för godtycke.
Många invandrare i Sverige har en eftergymnasial
utbildning. Man kan i dag få den utbildningen över-
satt till motsvarande svensk eller internationell stan-
dard. Problemet kvarstår för många som har svårig-
heter att komma in på arbetsmarknaden, dels för att
de saknar kontakter, dels för att de saknar praktik.
Det måste då finnas möjligheter att få kompletterande
utbildningar så att man blir en stark kraft på arbets-
marknaden. Det är ju möjligt med förslaget, men det
måste också kunna erbjudas en kvalificerad språkun-
dervisning i svenska och i fackspråk. Det är ett oer-
hört viktigt steg för att man ska kunna komma in på
arbetsmarknaden.
Fru talman! När vi ökar antalet studenter på våra
högskolor runtom i landet och när vi öppnar för
många nya grupper att komma in, vilket är jättebra,
krävs det att studenterna har ett ställe att bo på där de
kan känna sig trygga. Men bristen på studentbostäder
är enorm på vissa ställen. Där får man hyra i andra,
tredje, fjärde, femte hand eller kanske ta en vanlig
lägenhet som kostar ett par tusen kronor extra i må-
naden. Det bidrar också till den sociala snedrekryte-
ringen. Regeringen har tyvärr inte gett något besked
om hur man tänker lösa det här problemet eller hur
man med det tillfälliga investeringsstöd som finns
tänker bygga studentbostäder fram till 2002.
Vi har varit väldigt kritiska till regeringens fam-
lande fram och tillbaka med investeringsbidraget. Det
bästa staten kan göra är ju att säga: Titta, här har vi
ett långsiktigt investeringsbidrag; vi har en långsiktig
idé om hur vi vill bygga och få till fler studentbostä-
der! Men detta har man inte gett något besked om.
Jag hoppas att vi kan få det här i dag.
Om man ger ett besked kring detta har ju staten
också en möjlighet att föra samtal och kräva att man,
på de orter där högskolorna finns, får möjligheter till
en planering - det gäller också studentbostadsföreta-
gen. Då kan man ju också ställa krav på den sidan.
Fru talman! Det är ett par som har tagit upp lärar-
bristen tidigare, och den är väldigt stor på landets
högskolor. Enligt Högskoleverket har antalet studen-
ter per lärare under 90-talet ökat med 44 %, och stu-
denternas kontakter med lärare har minskat drastiskt.
Det finns kurser där studenterna får träffa lärare en-
bart tre timmar per vecka. Det är ju synd och skam,
eftersom kvaliteten urholkas kraftigt. Den akademis-
ka kvaliteten är ju beroende av vetenskapligt och
pedagogiskt skickliga lärare. Utbildningsministern
har själv sagt i flera debatter att det här är oerhört
viktigt, att han ska ta krafttag och se till att vi får fler
lärare på landets högskolor och universitet. Än har vi
inte sett några resultat. Vad tänker utbildningsminis-
tern göra för att lärartätheten på landets högskolor
och universitet ska öka?
Fru talman! Centerpartiet värnar om distansut-
bildningen. Den spelar en oerhört viktig roll med
tanke på det livslånga lärandet, med tanke på möjlig-
heterna för människor att oavsett var de bor och oav-
sett bakgrund få en vidareutbildning. Centerpartiet
satsar 40 miljoner för att stärka det nya institutet, för
att stärka distansutbildningen, i en första omgång.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2
under punkt 14 i utbildningsutskottets betänkande nr
4, Högskolan.

Anf. 11 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har en fråga till Sofia Jonsson.
Även om tanken är absurd undrar jag hur ni, om
de borgerliga partierna efter valet skulle få möjlighet
att bilda regering, ska klara av att komma överens om
en utbildningspolitik som fungerar. Är inte Sofia
Jonsson oroad över det? Det gäller möjligheterna att
samarbeta med partier som har helt olika utgångs-
punkter.
Jag tänker på nätuniversitetet och på satsningar på
distansutbildningen. Jag tänker över huvud taget på
decentraliseringstanken när det gäller de mindre och
medelstora nya högskolorna, till skillnad från Mode-
raternas och Folkpartiets centralism och elitism. Jag
tänker på satsningarna när det gäller grundutbildning-
en, på Moderaternas stora satsningar och på Kristde-
mokraternas besparingar eller nedskärningar på 600
miljoner - jag skulle vilja säga att det är 660 miljoner
därför att man har ett förslag om en inkomst som är
totalt orealistisk när det gäller försäljning av utbild-
ningsplatser. Och så är det Centerpartiet som ligger
någonstans mittemellan, väldigt nära den nuvarande
majoritetens förslag.
Hur ska ni kunna få ihop en fungerande utbild-
ningspolitik?

Anf. 12 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det oroar mig inte särskilt mycket,
Britt-Marie Danestig. Däremot oroar det mig om vi
har kvar den regering och de samarbetspartner som
finns i dag.
Tänk bara på vad Britt-Marie Danestig sade i sitt
tidigare inlägg! Hon sade att hon ser att vi behöver
fler resurser till högskolorna runtom i landet. Vi be-
höver stärka studenternas roll. Det går ju inte bara att
snacka. Vi från de fyra borgerliga partierna har för-
slag om ökade resurser till grundutbildningen. Vi vill
stärka studenternas roll, och vi vill se över studieme-
delssystemet. Det var ju vi tillsammans som agerade
för att få fram en studiesocial utredning. Till slut
kunde också Vänsterpartiet backa och säga: Ja, men
visst, det här har vi också tyckt tidigare. Det var väl-
digt bra av Vänsterpartiet att man stod på sig i den
frågan. Nu kommer vi fram till en punkt då vi kan ge
bra förutsättningar för studenterna framöver.
Jag är inte orolig för samarbetet. Däremot är jag
oerhört orolig om dagens politik fortsätter även nästa
mandatperiod.

Anf. 13 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Jag är inte ett
dugg oroad. Det var närmast en hypotetisk tanke, en
hypotetisk fråga. Jag litar på väljarna. Folk är inte
dumma; de är kloka.

Anf. 14 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Det hoppas jag också.

Anf. 15 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet hade för några år sedan en
valslogan: Bort med kösamhället! Det uttrycket skulle
passa rätt bra. "Bort med kösamhället" är en uppma-
ning som många studenter i dag har anledning att
rikta till regeringen. Köerna ringlar långa till efter-
sökta utbildningsplatser medan andra står tomma.
Köerna är långa för människor som vill forska men
inte får utbildningen finansierad. Köerna växer i
väntan på studentbostäder. Telefonköerna till Cent-
rala studiestödsnämnden växer utan att någon svarar
på timmar.
Folkpartiets liberala högskolepolitik kan formule-
ras med uttrycket "den fria akademin". Den fria aka-
demin bygger på tre grundsatser - kunskap som
egenvärde, frihet och kvalitet. Begreppet kunskap
som egenvärde innebär att det måste bli ett slut på
uppdelningen i s.k. nyttig och onyttig kunskap. För-
medlandet och utvecklandet av kunskap kan inte
mätas i kortsiktiga nyttotermer. Oavsett om studenter
läser klassiska språk eller naturvetenskapliga ämnen
kan man aldrig peka på hur deras verksamhet ska
kunna omsättas i pengar i framtiden. Men samhället
måste alltid ta till vara och uppmuntra människors
strävan efter kunskap.
Frihet innebär att högskolor och universitet ska stå
fria och vara samhällets självkritiska spegel. Hög-
skolorna ska inte styras av politiker. I stället ska lära-
re, studenter och forskare ha ett avgörande inflytande
i universitetsstyrelserna. Studenternas val ska styra
när det gäller tilldelning av platser både mellan olika
högskolor och mellan ämnen. Därför tar vi liberaler
strid för den akademiska friheten och mot politisk
centralstyrning. Begreppet "kvalitet" kan inte ut-
vecklas i en utbildningsfabrik. Planmål för antal ut-
examinerade studenter säger väldigt lite om kvalite-
ten. I stället måste utbildningens vetenskapliga kva-
litet sättas i främsta rummet. Kvaliteten i undervis-
ning och forskning ska utvärderas både genom inre
och yttre oberoende granskning. Därför tar vi strid för
den vetenskapliga kvaliteten och mot ensidigt kvan-
titetstänkande.
Det är den enskilde studenten som vet bäst vad
han eller hon är lämpad att läsa. I dag styr staten på
olika sätt i hög utsträckning resurser både till ämnen
och kurser som staten anser att studenterna bör ägna
sig åt - utbildningar som anses vara nyttiga. Men
kunskap har som sagt ett värde i sig. Folkpartiet vill
därför införa en rörlig studentpeng som följer med
studentens val. Med en studentpeng är det studentens
val som avgör fördelningen av platser både mellan
skilda ämnen och mellan olika högskolor. Därför
måste högskolorna få en större rätt att anpassa kurs-
utbudet efter studenternas val och inte vara bundna av
att antalet platser på olika utbildningar har fastställts
av riksdagen för varje enskild högskola. Naturligtvis
måste staten fastställa en totalram för kostnaderna för
grundutbildning, men inom den ramen ska pengar
kunna föras över mellan olika utbildningar beroende
på vilka kurser studenterna väljer.
Naturligtvis ska möjligheten att läsa på högskola
vara helt avgiftsfri. Därför, fru talman, tycker jag att
det är bra att Per Bill förtydligar moderaternas stånd-
punkt. Jag har själv deltagit i en debatt med modera-
ten Ann-Marie Pålsson, som kommer från Lund pre-
cis som jag, i denna fråga. För Folkpartiet har det
alltid varit och kommer alltid att vara en självklar
utgångspunkt att all utbildning ska vara avgiftsfri.
Men vi har som sagt fått ett klarläggande i dag i den
frågan.
Med utbildningsfabrikens ideologi som grund har
den socialdemokratiska regeringen hittills varit mått-
ligt intresserad av att fördela utbildningsplatser med
någon större hänsyn tagen till studenternas egna öns-
kemål. Det har lett till långa, ringlande köer till
många platser och öde föreläsningssalar på andra håll.
Nu har regeringen fått göra en halvhjärtad reträtt.
Under förra året gavs högskolorna en viss frihet att
omfördela platser när man inte kunde fylla platser på
andra utbildningar. Det här var naturligtvis en nöd-
vändig reträtt, men det visar samtidigt på den nuva-
rande utbildningens brister. Med en fullt genomförd
studentpeng kan studenternas efterfrågan och utbudet
av utbildning bättre matchas, både när det gäller äm-
nen och studieorter.
Folkpartiet har som ett första steg i utvecklandet
av en renodlad studentpeng i vårt budgetalternativ
motionerat om att fördelningen av resurser mellan
olika högskolor mycket tydligare ska anpassas till hur
sökandetrycket ser ut. Därför ger vi i vår budgetmo-
tion högskolor med uppenbart högt sökandetryck ett
ekonomiskt tillskott på sammanlagt 200 miljoner
utöver regeringens förslag.
Studenten är själva utgångspunkten för Folkparti-
ets politik för den högre utbildningen. Grundutbild-
ningen vid landets högskolor måste byggas upp med
studentens perspektiv i förgrunden. Studenten är på
många sätt en utsatt individ inom högskolan, och han
eller hon behöver mycket bättre information om sina
rättigheter än vad som ges i dag. Därför föreslår vi att
våra högskolor ska upprätta ett studentkontrakt med
sina studenter. I detta kontrakt ska det klargöras vil-
ken handledning man har rätt till och hur många un-
dervisningstimmar studenten har rätt att förvänta sig.
Det ska innehålla principer för bl.a. rättning och be-
tygssättning. Studenten ska också ha rätt att ifråga-
sätta sitt betyg eller att få sin uppsats bedömd av
någon annan utomstående lärare.
De här studentkontrakten skulle kunna variera
mellan olika högskolor och universitet. Det gör att
studenten innan hon eller han väljer högskola kan
jämföra institutioner och skolor. På det sättet konkur-
rerar högskolor och institutioner med varandra på ett
mycket tydligt sätt, och det gynnar kvaliteten.
Fru talman! Högskolan har expanderat kraftigt på
senare år. Sedan 1997 har den högre utbildningen
byggts ut med ungefär 100 000 nya utbildningsplat-
ser. Den här utbyggnaden har till stor del varit både
naturlig och nödvändig. Fler människor måste ge-
nomgå högskoleutbildning om Sverige ska utvecklas
till en kunskapsnation. Men utbyggnaden måste ske i
en takt och en omfattning som gör att kvaliteten kan
upprätthållas. Landets studenter har faktiskt rätt att
kräva en utbildning som är akademisk inte bara till
namnet utan också till innehållet.
Resurserna till utbildningen har urholkats kraftigt
de senare åren. Olika beräkningar talar om en minsk-
ning av pengarna till utbildningen med 20 % eller
25 %. Vi kan också se att lärartimmarna på högskolan
har minskat och att nybörjare på A-nivå på många
håll får lika lite undervisning som studenterna på C-
nivå hade för tio år sedan.
I en av regeringens egna utredningar, Högskolans
styrning, kunde utredaren Ingemar Lind konstatera
väldigt allvarliga kvalitetsbrister inom grundutbild-
ningen. Lärartätheten var låg, och på vissa institutio-
ner hade undervisningstimmarna sjunkit till tre fyra
timmar i veckan. Annan statistik visar att andelen
disputerade lärare vid åtskilliga högskolor understiger
50 %. Därför är jag övertygad om att det nu behövs
en utarbetad plan för hur vi ska kunna genomföra
resursförstärkningar till högskolan så att vi kommer
tillbaka till tidigare nivå. Regeringen måste också
våga välja mellan att antingen minska utbygg-
nadstakten eller också öka resurserna till högskolan.
Lärarna vid högskolorna har hållit ställningarna så
långt det var möjligt genom obetald övertid, minskad
tid för forskning osv., men det håller inte i längden.
Ersättningen per student, den s.k. prislappen, måste
helt enkelt skrivas upp.
Två tredjedelar av landets högskolor har dessutom
inte lyckats utbilda så många studenter som de fått i
uppdrag att göra, vilket också visar att planeringen
har varit orealistisk.
Folkpartiet planerar i sitt förslag för drygt 3 000
färre platser till grundutbildningen än regeringen.
Vårt förslag innebär också att utbyggnaden av hög-
skolan fortsätter men sker i en takt som gör det möj-
ligt att förstärka kvaliteten. Regeringen har själv
föreslagit en höjning av prislappen inom humaniora,
samhällsvetenskap, juridik och teologi med ca 200
miljoner, men det är en förstärkning som egentligen
bara är hälften av det som regeringens egen utredare
ansåg vara nödvändigt.
I Folkpartiets förslag föreslår vi att ersättningen
per student skrivs upp med 400 miljoner. Jag är
övertygad om att fler studenter klarar sin utbildning
på sikt om undervisningen blir bättre.
Fru talman! Svensk forskning är verkligen mycket
framgångsrik. Nu senast i samband med debatten om
stamcellsforskning har vi sett ett exempel på ett om-
råde där Sverige ligger i världstopp. Det är verkligen
glädjande, men det säger mer om forskningspolitiken
för 10-20 år sedan än om forskningspolitiken i dag.
Den statliga andelen av forskningspengarna har
minskat kraftigt. Enligt EU-statistik från de senaste
fem åren ligger Sverige sist med en nedskärning på
5 %. Därför är det verkligen mycket osäkert hur
svensk forskning kommer att klara sig om tio år.
Nu behövs det ett rejält trendbrott. Folkpartiet fö-
reslår ett extraanslag till forskning och forskarutbild-
ning på närmare 2 miljarder kronor under tre år. Det
är den fria och obundna forskningen som är själva
grundstenen för framtida vetenskapliga framgångar.
Forskare och doktorander får inte vara beroende av
projekt och av externa pengar från staten eller från
företag och stiftelser. Därför vill Folkpartiet öka den
del av de statliga forskningsresurserna som går direkt
till universiteten. Vi föreslår en förstärkning med 720
miljoner kronor över tre år direkt till universitetens
vetenskapsområden.
Avslutningsvis, fru talman, behandlar vi i dag
också propositionen Den öppna högskolan. Tyvärr
finns det där ett antal förslag som enligt mig passar in
alldeles för tydligt i socialdemokraternas och stöd-
partiernas tradition att sudda ut profilen på olika ut-
bildningar. Kraven på förkunskaper vid högre utbild-
ning minskas. Gymnasieliknande kurser ska startas på
högskolorna. På samma sätt som gymnasiet har grun-
deskolefierats tycker jag nu att vi kan se en risk att
högskolan gymnasifieras. Hela tiden ska tydligen
nästa utbildningsnivå rätta till vad som misslyckats på
den tidigare nivån. Varför inte i stället ha ett enkelt
antagningssystem där en kvalificerad studentexamen
ger tillträde till högre utbildning?
Med Folkpartiets studentpeng skulle flera efter-
traktade utbildningar byggas ut. Om platserna ändå
inte räcker till ska högskolorna själva genom egna
antagningar, test och prov ta reda på vilka som har
bäst förkunskaper.
Fru talman! Om vi utgår från att kunskap har ett
egenvärde, att högskolornas frihet är ovärderlig och
att kvaliteten på utbildningen är det som ska räknas,
då lämnar vi den gamla utbildningsfabriken och öpp-
nar den fria akademin.
Jag står naturligtvis bakom alla våra olika yrkan-
den men nöjer mig här med att yrka bifall till reser-
vation 3 under punkt 22 i UbU1 och till reservation 3
under punkt 5 i UbU4.

Anf. 16 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle bara vilja höra med Ulf
Nilsson hur Folkpartiet definierar bildningsbegreppet,
om Folkpartiet fortfarande har den klassiska tolk-
ningen av begreppet som bildning i humaniora eller
om Folkpartiet tycker att det i ett modernt, högtek-
nologiskt samhälle som vårt också innefattar natur-
vetenskap och teknik.
Jag skulle vilja höra lite grann om nyttig och
onyttig kunskap. Det är väl så att det som Ulf Nilsson
rubricerar som nyttig kunskap också är nyttig i den
bemärkelsen att den rör väldigt många av de stora
överlevnadsfrågorna. Jag tänker på klimatförändring-
arna, miljöproblematiken och energifrågorna, men
också på sådana frågor som hör ihop med mänsklig-
hetens överlevnad, hiv och aids, som alla måste lösas
inom komplexet naturvetenskap och i dess förläng-
ning teknik.

Anf. 17 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! På något sätt finns det underförstått i
frågan att jag skulle ha nedvärderat naturvetenskap,
teknikämnen och annan naturvetenskaplig forskning.
Jag nämnde t.ex. stamcellsforskningen som ett exem-
pel där Sverige ligger i världstopp. Det är mycket
positivt.
När jag talar om att kunskap har ett egenvärde
betyder det att politiker och andra aldrig utifrån nå-
gon form av allmän fundering kan avgöra vilken
kunskap som kommer att bli nyttig i framtiden. De
människor som får söka den kunskap de själva är
intresserade av och engagerade i är de som också
kommer att bidra mest i samhället.
Vi vet att vi t.ex. behöver massor av nya naturve-
tare. Men sättet att få det är att göra barn och ungdo-
mar intresserade av naturvetenskap i skolorna, inte
genom att begränsa utbildningsplatser inom andra
områden, så att folk tvingas börja läsa kurser på sitt
andra- eller tredjehandsval, som det är i dag.
Det är endast genom att skapa intresse och skapa
bra villkor för yrken inom olika utbildningar som vi
kan få människor att läsa saker och ting. Vi kan aldrig
tvinga fram det. Det är det som är mitt grundläggande
svar på den frågan. Jag vill inte som politiker avgöra
om en viss procent ska läsa humaniora eller om en
viss procent ska läsa naturvetenskap.

Anf. 18 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re-
plik:
Fru talman! Det sistnämnda kan jag hålla med Ulf
Nilsson om. Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi
skapar det här intresset i grundskolan och gymnasie-
skolan, kanske också i förskolan. Det är väl där det
ska börja.
Men vi har väl ändå som politiker ett ansvar att
också peka ut väldigt viktiga områden. Inom vissa
områden är det faktiskt illa bråttom. Jag tänker bl.a.
på hiv/aids-bekämpningen. Får vi inte fram ett vaccin
som hjälper eller motåtgärder finns det stor risk för
att smittan muterar och att den inte blir enbart sexu-
ellt överförbar. Då står vi inför en katastrof. Visst
måste väl politiker ta ansvar för det som händer runt-
omkring oss.

Anf. 19 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Myndigheter, departement och andra
ska naturligtvis ha resurser att både beställa forskning
och ge uppdrag. Däremot har vi sagt från Folkpartiets
sida att vi måste öka andelen forskning som sker på
helt fri grund ute på universitet och högskolor. Om
den fria forskningen blir för liten, minskar också
förutsättningen för senare tillämpad och beställd
forskning.
Vi måste också på olika sätt försöka skapa villkor
för de yrkesgrupper och yrken som samhället anser är
viktiga. Vi saknar t.ex. lärare. Läraryrket behöver
uppvärderas. Lärarna behöver bättre villkor. Det är ett
bättre sätt att få fler människor att bli lärare än att
stänga utbildningsvägar och tvinga folk att söka lä-
rarutbildningen som tredje- eller fjärdehandsval.

Anf. 20 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s):
Fru talman! År 1934 gick min mor ut folkskolan
efter sex års skolgång följd av ett år i fortsättnings-
skola. Hennes hemkommun var helt präglad av jord-
brukssamhället. Ingen elev i klassen fortsatte att stu-
dera på läroverk. Universitetet i Uppsala och univer-
sitetet i Lund var två främmande världar, ouppnåeliga
för det absoluta flertalet.
En son till en småbrukare i kyrkbyn hade läst till
präst i Uppsala 20 år tidigare. Han var fortfarande i
socknen känd som studenten.
25 år senare lämnade jag folkskolan i samma
kommun efter sex års skolgång för att fortsätta mina
studier i grannkommunens enhetsskola. Alternativet
hade varit att gå åtta år i hemkommunens skola.
Mindre än hälften av eleverna i klassen valde
grannkommunen. En elev hade slutat redan efter
årskurs 4 för att fortsätta på läroverket i stan. Det var
bruksägarens son. Två av eleverna från folkskolan,
min bästis och jag, följdes åt genom det nya försöks-
gymnasiet. Jag fortsatte till Lunds universitet och min
bästis valde Göteborg.
Ytterligare 25 år senare lämnar min dotter grund-
skolan. Alla elever i klassen utom två fortsätter sina
studier på gymnasieskolan. Av gymnasieklassens 27
elever har i dag, tio år efteråt, 22 en högskoleutbild-
ning. Två av dem har under någon tid studerat vid
något utländskt lärosäte.
Högskolan som var ouppnåelig för min mor och
de allra flesta av hennes generationskamrater har
blivit en del av vardagen för en stor del av dagens
ungdom, ja, inte bara för dagens ungdom, utan även
för dem som av olika anledningar någon gång tidigare
i livet lät utbildningståget gå ifrån sig.
Det utbildningspolitiska landskapet har förändrats.
I dag har vi minst en expansiv och stark högskola i
varje län, med uppdrag att samverka med omgivande
samhälle. Kravet på vad dessa högskolor ska uträtta
har ökat och förändrats. Det omgivande samhällets
förhållningssätt till högskolan har förvandlats, från
lite avståndstagande respekt till ett förväntansfullt
uppsökeri och "knacka på dörren" för att skapa kon-
taktytor.
Studentgruppen har vuxit och förändrats till sin
sammansättning. Höstterminen år 2000 fanns det
ungefär 285 000 studenter i grundutbildningen vid de
svenska universiteten och högskolorna. Av dem var
nästan 60 % kvinnor. Nästan en tredjedel av studen-
terna var 30 år och äldre. Bland dessa var kvinnornas
dominans ännu större.
Vi möter i dag många studenter som går in i stu-
dier med krav på kunskap just in time, som inte är
intresserade av en examen, men väl av kunskaper i
ämnen som de är intresserade av och som snabbt kan
realiseras i bättre arbetsvillkor. Vi möter studenter
som går in i utbildning utan att söka sig till campus,
utan hämtar kunskapen på distans. Vi har ett stort
antal deltidsstuderande som bedriver studier på hög-
skolan parallellt med förvärvsarbete och ansvarsta-
gande för hem och familj.
Samhällets och studentens förhållningssätt till
högskolan och högskolestudier har i grunden föränd-
rats. Högskolan har börjat fylla en viktig och bred
uppgift i det livslånga lärandet. Öppenhet mot och
lyhördhet inför ett samhälle i snabb förändring, med
snabbt växande behov av och krav på mer kunskap,
bredare kunskap och fler personer med högskoleut-
bildning måste vara den moderna högskolans känne-
tecken.
Vi politiker måste skapa förutsättningar för den
öppna högskolan. Regeringens förslag och bedöm-
ningar i propositionen Den öppna högskolan skapar
dessa förutsättningar. De stärker högskolans roll i det
livslånga lärandet. De öppnar för fler att lära mer.
Det är viktigt att målen för den grundläggande ut-
bildningen ändras på så sätt som regeringen föreslår
för att möta det moderna kunskapssamhällets krav på
förmåga till självständiga bedömningar, problemlös-
ningar och förändringsberedskap utöver kraven på
färdigheter och kunskaper. Att genom en breddad
rekrytering öppna högskolan för personer med andra
erfarenheter och annan bakgrund än flertalet av da-
gens studenter har gör högskolan till en naturlig del
av framtidsplaneringen för flera. Högskolan kommer
att avhandlas i kompissamtalen i flera miljöer. Den
öppna högskolan ska möta människan i människans
vardag. Den öppna högskolan ska ha förtroendet att
vara en del i människors vardagssamtal. Högskolan
ska bli en realistisk och möjlig del i många männi-
skors förväntningar och många människors erfaren-
het. Det är bara så, tror jag, som högskolan hittar sin
legitimitet i dagens samhälle.
Jag är övertygad om att högskolan inom en snar
framtid kommer att finnas där i vardagen genom att
vi nu öppnar för fler att mötas i högskolestudier.
Collegeåret kommer att öppna ytterligare en dörr in i
högskolan. Nya riktlinjer för behörighet och urval
kommer att öppna en annan dörr. Det är ett oerhört
djärvt och viktigt steg vi tar när vi säger ja till möj-
ligheten för en person att få sin reella kompetens
värderad och när vi ger möjlighet för varje lärosäte att
använda friare urvalsmetoder till 10 % av platserna
för nybörjare, inte för att sortera bort studenter men
för att ge möjlighet för flera att göra verklighet av
sina studieplaner.
När vi nu öppnar dörren för alla de nya studenter-
na är det viktigt och väsentligt att vi också skapar
möjligheterna till det goda mötet mellan dem och
högskolans lärare. Högskolan har ett ansvar att ge
samtliga studenter goda möjligheter att fullfölja sina
studier. En högskolepedagogisk förnyelse är en vä-
sentlig del i arbetet med att leva upp till detta ansvar
och att möta studentens förväntan. Därför är krav på
en genomgången högskolepedagogisk utbildning för
tillsvidareanställning som lektor och adjunkt en riktig
bedömning och en väsentlig del av hela det samlade
kvalitetsarbetet i högskolan.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande
UbU4 och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med ett
försök att spegla förändringen i det svenska utbild-
ningslandskapet såsom den speglas i min mors, min
egen och min dotters skolgång.
När min dotter avslutade sin gymnasieutbildning
1991 hade vi fortfarande ingen aning om begreppet
Internet. Tänk, det är bara tio år sedan. I dag ska vi
fatta beslut om ett svenskt nätuniversitet. Detta är en
för min generation svindlande frihet från beroendet
av tid och rum för studier som nu öppnar sig som en
reell möjlighet. Det som för bara tio år sedan på sin
höjd, för de flesta, var vilda fantasier, får redan i dag
sin form och struktur. Kanske är nätuniversitetet det
som ger det livslånga lärandet sin mest spännande
möjlighet.
Men oberoende av form och struktur är det vä-
sentligt att den moderna, öppna högskolan möter
studenten som en individ med lika rättigheter och
skyldigheter. Könstillhörighet, etnisk tillhörighet,
funktionshinder eller sexuell identitet får aldrig på-
verka bedömningen av studentens studieprestationer
eller lärosätets bemötande. Den enskilda högskolan
måste aktivt främja studentens lika rättigheter. Rege-
ringens förslag till lagstiftning i propositionen Lika-
behandling av studenter i högskolan uppfyller väl de
krav som vi ställer på en förstärkning av studenternas
rättsliga skydd mot diskriminering.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i be-
tänkande UbU5 och avslag på samtliga reservationer.
Fru talman! Jag övergår nu till att behandla det
konkreta stöd som pengar utgör för att kunna genom-
föra förändringar. I årets budgetproposition under
utgiftsområde 16 finner vi siffror för de mål jag tidi-
gare i mitt anförande har yrkat bifall till. En högskola
för flera grupper utan att utestänga andra kräver na-
turligtvis en utökad volym. Riksdagen godkände
1999 en plan för utbyggnad av den grundläggande
högskoleutbildningen. För 2002 planerades 9 000 nya
platser medan ungefär tusen platser reserverades för
senare fördelning. 7 175 av de platserna var avsedda
för utbildning inom naturvetenskap och teknik.
Jag vet att lärosätena har gjort stora insatser för att
öka antalet studerande inom naturvetenskapliga och
tekniska utbildningar, men man har inte lyckats att
fylla alla platser. Men det är viktigt att vi utnyttjar de
tilldelade resurserna. Därför är det väsentligt att vi
kan vara flexibla och använda inte utnyttjade platser
till annan utbildning inom högskolan. Det föreslagna
utnyttjandet av 3 900 av de 7 175 platserna till nätu-
niversitetet, till särskild lärarutbildning och till in-
vandrade akademiker är väl att utnyttja dessa platser
väl?
Vi välkomnar 40 miljoner kronor som avsätts för
att inrätta en rekryteringsdelegation för att stödja de
enskilda lärosätena i deras ansvarstagande för en
aktiv rekrytering av flera studenter från grupper som i
dag har ett lågt deltagande i högre utbildning. Vi
välkomnar också de pengar som lärosätena har till-
förts för pedagogisk utbildning av lärarna för att göra
mötet med dessa nya studenter till en stimulerande
och kreativ händelse som väcker lusten till kunskap
och förnyelse.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen 19-86 i
utskottets förslag till riksdagsbeslut i betänkande
UbU1 och avslag på samtliga reservationer i de de-
larna. Jag hoppas nu att jag klarade ut hanteringen av
den uppdelade behandlingen av budgetpropositionen.
Herr talman! Vi vill möta det moderna kunskaps-
samhällets krav på ökad kunskap och breda kompe-
tenser med en modern, öppen högskola, inte med en
sluten inåtvänd akademi som Folkpartiet envisas med
att kalla fri.
Den fria akademi som Ulf Nilsson har beskrivit
som målet för Folkpartiets utbildningspolitiska strä-
vanden på området är hela tiden en akademi som är
fri från - fri från samhällelig insyn och fri från ansvar
att rekrytera studenter från nya grupper. Jag skulle
vilja veta vad man är fri till i den fria akademin.
Vi vill inte stänga ute någon från möjligheten att
skaffa sig kunskaper för och förmåga till personlig
utveckling och frigörelse. Alla ska ha möjlighet till en
högskoleutbildning.
Per Bill! Att införa terminsavgifter på högskole-
utbildning är det mest effektiva sättet att låsa dörren
till högskolan och bara ge nyckeln till ett fåtal. Jag är
naturligtvis djupt oroad av de toner som hörs ljuda
från den moderata riksdagslistan i Skåne och från
moderata studenter. Refrängen till de här tonerna
lyder: Tillåt privata avgiftsfinansierade universitet
och högskolor, och låt också de statliga lärosätena ta
betalt för sin utbildning! Studenter från studieovana
miljöer kan ju alltid söka stipendier.
Min oro blir inte mindre av den reservation som
Kristdemokraterna har lämnat till utskottets förslag i
betänkande UbU4. Där förespråkar man att lärosätena
ska få möjlighet att sälja utbildning till studenter från
länder utanför EU. Den första dörrnyckeln verkar
alltså redan vara smidd, Yvonne Andersson. Jag hop-
pas att den aldrig må hamna i låset.

Anf. 21 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Majléne Westerlund Panke ställde
frågan om vad friheten för Folkpartiets fria akademi
egentligen är frihet till. Kort uttryckt kan vi säga att
det är frihet för studenterna i mycket större utsträck-
ning än i dag att läsa vad de vill och att läsa var de
vill. Det är frihet för forskarna i mycket större ut-
sträckning än i dag att bestämma forskningsobjekt
och ta initiativ till egen forskning utan att vara bero-
ende av externa bidrag. Det är också frihet för hög-
skolor och universitet att styra sig själva utan av rege-
ringen utsedda ordförande. Det var ett enkelt svar på
vad den fria akademin är, i motsats till det som
Majléne Westerlund Panke står för.
När det gäller rekrytering och nya grupper så de-
lar vi båda uppfattningen att alla grupper ska ha möj-
lighet att studera och att alla grupper behövs. Sverige
har inte råd att missa den kompetens som finns bland
många grupper som traditionellt inte studerar i dag.
Det är bl.a. därför det är viktigt för Folkpartiet - och
alltid har varit det - att utbildning ska vara avgiftsfri.
Men att rekrytera nya grupper är inte samma sak
som att man ska sänka förkunskapskrav eller sänka
kvaliteten på högskolan. Det är nämligen min överty-
gelse att oavsett vilken bakgrund människor har och
oavsett vilket arbete deras föräldrar har så har alla
människor samma möjlighet att med en bra skolut-
bildning nå en hög kunskapsnivå. Vi möter inte de
här grupperna på rätt sätt om vi välkomnar dem sam-
tidigt som vi säger att vi då måste sänka kvaliteten på
utbildningen.

Anf. 22 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja bolla över frågan till
Ulf Nilsson. Vem säger att vi ska sänka kvaliteten på
förkunskapskraven till högskolan? För det är väl inte
så att Ulf Nilsson bedömer att reell kompetens inne-
bär en sänkt kvalitetsnivå för inträde till högskolan?
För det är väl inte så att det är mer väsentligt, och
högre kvalitet, att ha en formell kompetens innebä-
rande att man har betyg än att ha en reell kompetens
som prövas och visar sig vara lika värdefull? Det är ju
det som vi talar om.
Vad jag förstår så är det bara Yvonne Andersson
och Kristdemokraterna som talar om sänkt behörighet
för inträde till högskolan. Eftersom frågan riktades till
mig så tycker jag att den är lite felställd.

Anf. 23 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är klart att alla människor som
har rätt förkunskaper ska börja på högskolan. När vi
talar om betyg, studentexamen osv. tycker vi att det
är självklart att man lätt kan visa att man har rätt
kunskaper genom en tenta eller en validering på olika
sätt. Inga människor som har kunskaperna ska kunna
stängas ute.
Men ni är nu på väg att lura människor in i utbild-
ningar i tron att de har förutsättningar att klara av det
trots att de inte har skaffat sig kunskaperna. Detta är
inget nytt förslag. Redan i dag kan man faktiskt få
grundläggande behörighet till ett svenskt universitet
utan att ha godkänt betyg i svenska språket eller i
engelska. Om människor inte har godkänt betyg i
svenska språket och ändå tror att de kan klara av att
läsa på högskolan så kommer de förstås att drabbas
hårt när de börjar försöka.
Ni föreslår vad ni kallar för en collegeutbildning i
den öppna högskolan. Det är inte vad jag kallar för
collegeutbildning. Detta är i stället en form av gym-
nasiekurser där man ska repetera det som man redan
har lärt sig på gymnasiet. Det tycker inte jag att hög-
skolan ska ägna sig åt.

Anf. 24 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag har tittat på den collegeutbild-
ning som bedrivs i Umeå i samverkan mellan univer-
sitet och folkuniversitet - mellan folkbildning och
högskola, kan man säga. Jag tror inte att någon där
skulle beskriva collegeutbildningen på det sätt som
Ulf Nilsson gör, dvs. att det är en repetition av gym-
nasiekurser.
Detta är i stället ett helt nytt koncept, där man
sammankopplar kunskaper från olika håll i samhället.
Där ges man möjlighet till att komma in på högskolan
genom att läsa in behörigheten, som är så viktig för
Ulf Nilsson i det här sammanhanget, i Komvux eller i
något studieförbund och samtidigt få känna på hur det
är att läsa på högskolenivå. Det har visat sig att de
studenter som har fått pröva detta i Umeå märker att
det inte är så stor skillnad. Det är inte så att jag inte
klarar av detta, märker man. Det är inte så att jag inte
är god nog, utan jag klarar detta.
Det är just det här som är målet för collegeutbild-
ningen - att öppna upp för människor från studieova-
na miljöer som känner att de kanske inte klarar av och
duger till detta. I den här utbildningen kan de för sig
själva bevisa att de gör det.

Anf. 25 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Paolo Roberto och er Robinsonkan-
didat - båda riksdagskandidater för Socialdemokra-
terna - har uttalat sig på ett för mig mycket skräm-
mande sätt om svaghet. Det skulle aldrig falla mig in
att använda de här två riksdagskandidaterna för Soci-
aldemokraterna för att gå ut och säga att Socialdemo-
kraterna ser ned på de svaga.
På samma sätt tycker jag att det är tråkigt - fram-
för allt eftersom ni har fått både fem, tio och femton
dementier - att ni på grund av att Anne-Marie Påls-
son tror att terminsavgifter även för svenska studenter
skulle kunna vara en möjlighet att stärka universiteten
fortfarande kopplar ihop denna enskilda kandidat med
vad Moderata samlingspartiet tycker. Jag tycker att
det är ohederligt att göra på det sättet.
Jag skulle aldrig drömma om att påstå att Social-
demokraterna som parti ser ned på svaghet därför att
ni har två riksdagskandidater som har en, tycker jag,
minst sagt märklig syn på svaghet hos människor.
Det hela blir också lite konstigt när den här de-
batten, åtminstone såvitt jag har kunnat se det, starta-
des av en socialdemokrat, nämligen universitetsdi-
rektören Johnny Andersson, som också tror att det
behövs terminsavgifter på universiteten.
Jag tycker att detta är en viktig diskussion. Det
måste vara högt i taket. Jag tycker att det är bra att
båda de här debattörerna är ute och debatterar.
Men jag vill inte införa några avgifter. Vårt parti
vill inte införa några avgifter för svenska studenter.
Vi har inte ens en reservation om att man ska kunna
ta ut avgifter från medborgare i icke EES-länder. Jag
har i debatter sagt att jag kan tänka mig detta, men det
är långt ifrån att vi vill införa terminsavgifter på uni-
versiteten.

Anf. 26 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Jag förstår att Per Bill är besvärad av
de uttalanden som har gjorts dels av Anne-Marie
Pålsson, dels av moderata studenter. Jag hoppas att
det är Per Bill som internt hos Moderaterna avgår
med segern när det gäller frågan om terminsavgifter.
Det som gjorde mig särskilt orolig, Per Bill, var
Anne-Marie Pålssons uttalande i kombination med
vad utbildningsminister Per Unckel publicerade som
en framtidsvision under tidigt 90-tal. Där talades det
om att högre utbildning var en investering för den
enskilde. Jag tror - eller jag vet faktiskt, för jag har
tittat efter - att ordet terminsavgifter inte nämns i
denna skrift, men hela skriften andas detta; investe-
ring för den enskilde. Det är det som har gjort mig
orolig.
Jag får väl avvakta och lyssna på debatten inom
Moderaterna. Jag hoppas naturligtvis att det är Per
Bills synpunkter på terminsavgifter på högskolan som
kommer att bli det moderata ställningstagandet. Jag
skulle naturligtvis gärna vilja ha en garanti för det i
dag, men jag förstår att Per Bill inte kan ge det.

Anf. 27 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas också att jag avgår med
segern.
Utbildningsminister Thomas Östros och jag hade
en debatt där vi båda två kanske tog i lite för mycket.
Den debatten borde har förts med mindre hårda ord.
Jag tror att han sade ungefär så här: Ja, det är ju fullt
tänkbart att det är Anne-Marie Pålsson som är utbild-
ningspolitisk talesman för Moderaterna nästa år.
Jag tyckte att det var ett ganska grovt påhopp.
Dessutom borde ju Thomas Östros veta att det är
ytterst ovanligt i de stora partierna att någon som
kommer helt ny automatiskt går rakt in och blir ta-
lesman i en fråga. Men vem vet? Jag får kanske en
tegelsten i huvudet i morgon och dör. Men så länge
jag kan kommer jag att kämpa för att vi ska ha ett
system med en fri utbildning på universiteten.
Jag är nämligen övertygad om - och där tror jag
att vi är överens - att det är oerhört viktigt att vi
plockar till oss alla talanger som finns i hela samhäl-
let. Vi ska få in så många som möjligt från så otradi-
tionella studiemiljöer som möjligt på högskolan. Det
är ungefär som när man går på en rockkonsert. Vi ska
få dem att få den här kicken som man får när man hör
en riktigt duktig föreläsare. De ska känna: Wow! Det
här ska jag ägna mig åt. Det här ska jag bli duktig på.
Det är oerhört viktigt. Jag hoppas verkligen att
alla dörrar som är öppna i dag ska fortsätta stå öppna
och att ytterligare dörrar ska öppnas. Det ska inte
finnas några grindkors med avgifter någonstans.

Anf. 28 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Till Per Bills favör vill jag säga att
den sista delen av hans replik kunde inte en social-
demokrat ha sagt bättre.

Anf. 29 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Först önskar jag yrka bifall till re-
servation 4 under punkt 16 i UbU4, vilket jag missade
i mitt anförande tidigare.
Till Majléne Westerlund Panke vill jag säga att
jag tycker att det närmast är lite ohederligt att säga att
vi vill sänka behörigheten till högskolan. Det har
aldrig varit aktuellt att Kristdemokraterna vill sänka
behörigheten till den högskola vi har i dag. Vi vill
absolut inte gymnasifiera den heller. Däremot vill vi
ha en yrkeshögskola som ger möjlighet för dem som
har gått yrkesförberedande linjer att på ett annorlunda
sätt komma in på den. Det är något helt annat. Vi har
skrivit motioner om detta. Jag är fullständigt överty-
gad om att Majléne Westerlund Panke vet om detta.
Så återigen till detta med avgifter. Det tycks vara
en medveten satsning att fixa en bild som inte stäm-
mer överens med den politik som vi vill föra. Vi ser
avgifter för utländska studenter från icke EU-anslutna
länder som en möjlighet för det här landets lärosäten
att bibehålla en hög kvalitet. Jag skulle önska att
Majléne Westerlund Panke inte bara var orolig för
studenterna utan också för kvaliteten. Vad hjälper det
om 75 % av landets ungdomar får gå på en högskola
som inte har en internationellt försvarbar kvalitet? I
dag är den urholkad. Det vet vi från flera oberoende
källor.
Vi tror att man ska kunna öka investeringarna och
ge lärosätena bättre ekonomiska möjligheter, ge stu-
denterna större möjligheter till internationella nätverk
och öka ett inflöde i landet. Man skulle kunna höja
kvaliteten genom att ta ut avgifter från studenter från
icke EU-anslutna länder.

Anf. 30 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Tror Yvonne Andersson att antalet
utländska studenter från länder utanför EU kommer
att öka om vi tar ut terminsavgifter för undervisning-
en?

Anf. 31 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Ja, jag tror att antalet kommer att
öka. Jag tror att vi, precis som så många andra länder,
kan delta i och ta vara på det flöde av kapital som
finns på den internationella utbildningsmarknaden. Vi
vet att många länder i dag har tvingats att ta ut avgif-
ter av de egna studenterna eftersom man inte har tagit
vara på detta i tid. Vi har Nya Zeeland som ett gott
exempel.
Vi vill inte ta ut avgifter från svenska studenter.
Vi håller fast vid den goda tradition som vi har haft
här i landet. Men när vi har investerat stora pengar i
en mycket god utbildning och en avancerad forskar-
utbildning ser vi det inte som en omöjlighet att andra
länder får köpa in sig och dela på investeringskostna-
derna. På samma sätt som vi importerar olja kan väl
vi tillåta andra länder att importera utbildning till sig.
Varför ska inte vi ta del av detta? Det finns mycket
pengar på denna marknad, precis som på andra mark-
nader.
Det handlar om att dela på investeringskostnader-
na för att kunna ha en internationellt sett hög kvalitet
för alla de studenter som ska gå på högskolorna. Där-
för ser vi detta som en möjlighet i det här landet. Den
statliga utredningen Advantage Sweden har anvisat
denna möjlighet. Det är absolut inget konstigt. Det är
ett av tre förslag som redovisas som ni i regeringsun-
derlaget inte tar vara på eller ens diskuterar seriöst. Vi
ser ju hur allt mindre pengar går till grundutbildning
och forskning på våra lärosäten.

Anf. 32 MAJLÉNE WESTERLUND PAN-
KE (s) replik:
Herr talman! Tack Yvonne Andersson! Nu fick
jag en väldigt tydlig och klar bild av skillnaden mel-
lan den kristdemokratiska och den socialdemokratis-
ka synen på den utländska studenten. För oss handlar
det om en möjlighet till internationalisering och ökat
utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan studen-
ter. Internationaliseringen är huvudmotivet för oss.
Men huvudmotivet för Kristdemokraterna och Yvon-
ne Andersson är att vi ska importera studenter unge-
fär som vi importerar olja. Utländska studenter ska
vara ekonomiska mjölkkossor för våra svenska uni-
versitet och högskolor. Där finns skillnaden i synsätt
mellan kristdemokrater och socialdemokrater. Jag
skulle vilja säga att den är oöverbryggbar.

Anf. 33 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! De betänkanden som vi diskuterar
behandlar flera olika propositioner, och förslagen
berör både den högre utbildningen och forskningen.
Låt mig börja med att säga några ord om de förslag
som handlar om den högre utbildningen.
De ekonomiska resurserna har i stora drag redan
diskuterats och beslutats i riksdagen i anslutning till
vårbudgeten. Det handlar om att tillskjuta medel för
att finansiera den fortsatta utbyggnaden av högskolan.
Det är kostnader för det ökade antalet platser i
grundutbildningen och höjningar av kostnader för
administrationen, t.ex. de ökade resurserna till CSN
för att få en smidigare hantering av studiemedel till
de studerande.
De här resursförstärkningarna är aviserade i tidi-
gare års propositioner och följer en sedan länge angi-
ven kurs för utvecklingen av den svenska högskolan.
De flesta partier är överens om att vi ska ha den här
utbyggnaden. Det är väl bara Yvonne Andersson och
Kristdemokraterna som har deklarerat att man inte
tycker att den här utvecklingen är bra.
Utöver budgetförslaget lägger regeringen fram en
rad förslag till regler och lagar i de två propositioner-
na Den öppna högskolan och Likabehandling av
studenter i högskolan. Vi kan erinra oss hur det var
under den förra mandatperioden. Också då talade man
om den öppna högskolan. Högskolan skulle öppnas ut
mot samhället, och då handlade det om att öppna
högskola och universitet mot näringslivet, det som
kallades högskolans tredje uppgift.
De nya förslagen handlar om en helt annan form
av öppenhet. Högskolan ska vara öppen för alla, och
hinder och svårigheter för olika grupper att studera
vid högskolan ska elimineras. Förslagen till föränd-
ringar avser såväl rekryteringen och antagningen av
nya studerande som de villkor som gäller för stude-
rande inom högskolan.
En sant öppen högskola kräver att den sociala
snedrekryteringen avslutas, att all diskriminering
inom systemet upphör, att pedagogiken och undervis-
ningsmetoderna anpassas efter de nya grupperna av
studerande och att tillgängligheten blir likvärdig för
olika befolkningsgrupper, vilket också har regional-
politiska konsekvenser.
I propositionerna ges en rad olika förslag för att
åstadkomma allt detta. Det handlar om förändringar
av antagningssystemen, en särskild delegation som
ska arbeta för att bredda rekryteringen, ett nätuniver-
sitet för att öka tillgängligheten, införande av college-
år, ökade krav på den pedagogiska skickligheten hos
lärarna och en pedagogisk utbildning för högskolelä-
rare. Dessutom framläggs en rad nya lagförslag mot
diskriminering av studerande efter kön, etnisk bak-
grund och funktionshinder.
Regeringens förslag har utarbetats i samverkan
med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och vi står na-
turligtvis bakom förslagen och utbildningsutskottets
betänkande i de här avseendena. Det förvånar mig att
Ulf Nilsson inte tydligare tar ställning för de här
förslagen. Folkpartiet svävar på målet och glider över
till att tala om att kraven sänks och att det inte blir ett
fritt val för de studerande. Det handlar i själva verket
just om att öka friheten, friheten för de många att
kunna välja högskola. Det är en ytterst viktig reform
med alla de här åtgärderna när de väl är omsatta i
verksamheter, och den syftar just till att öka friheten
att välja att studera vid en högskola.
När det så gäller forskningsresurserna fortsätter
förstärkningen i budgeten, om än med relativt måttli-
ga anslagsökningar. När det gäller forskningsresur-
serna skulle jag vilja beröra några principiellt viktiga
frågor. Den nya organisationen för forskningsfinansi-
ering består av Vetenskapsrådet med tre ämnesinrik-
tade forskningsråd samt forskningsråden FAS och
Formas för forskning inom sociala och miljörelatera-
de områden.
Detta är alltså den organisation för finansiering av
forskning som vi har att arbeta med. Enheterna inom
denna nya forskningsorganisation har just påbörjat
sina verksamheter, och de är inne i den första fasen
av medelstilldelningen till olika forskningsprojekt. De
här forskningsråden disponerar i runt tal 3 miljarder
att fördela per år. Totalt i landet forskas det för 40-50
miljarder per år, varav huvuddelen naturligtvis är
tillämpad forskning, och en stor del finansieras av
näringslivet. Det är alltså endast 6 % av landets
forskningsresurser som riksdagen styr via forsknings-
råden. I den nya organisationen får grundforskningen
ett stöd om knappt 4 % av den totala forskningssats-
ningen.
I ett sådant perspektiv ser vi två stora problem när
det gäller den framtida utvecklingen av svensk forsk-
ning. För det första är grundforskningen fortfarande
underdimensionerad. För det andra måste den tilläm-
pade forskningen, som framför allt finns inom FAS
och Formas och som gäller samhällets utveckling
såväl socialt som miljömässigt, få resurser så att den
verkligen kan ge den vetenskapliga grunden för en
samhällsutveckling som är långsiktigt hållbar.
Inför framtiden är det viktigt att uppmärksamma
de här två problemen. Det är speciellt viktigt att riks-
dagen noga följer och stöder utvecklingen av de rela-
tivt små enheterna inom den nya organisationen. De
behöver resurser och frihet för att stödja och utveckla
kärnan i svensk forskning. Grundforskningen måste
utökas väsentligt. En framstående och fri grundforsk-
ning är förutsättningen för en god tillämpad forskning
och för goda tillämpningar t.ex. i form av utveckling
av nya produkter och tjänster inom näringslivet och
den offentliga sektorn.
En stark grundforskning ger också en bas för be-
dömningar, s.k. riskbedömningar, när det gäller vilka
effekter olika tillämpningar kan beräknas få, kunska-
per som är av fundamental betydelse för möjligheter-
na till en socialt och ekologiskt hållbar utveckling av
samhället.
Självfallet har riksdag och regering här ett över-
gripande ansvar för att resurserna används på ett för
samhället bra sätt. De framtida förstärkningarna av
forskningsresurserna kan ske genom direkt ökade
anslag via budgeten, det som vi kallar friska pengar,
men det finns också mycket att vinna genom en om-
fördelning av medel som kanaliseras till forskningen
på andra vägar, så att de i stället når forskningen via
forskningsråden.
Det kan t.ex. gälla en del av de forskningsmedel
som disponeras av statliga verk och myndigheter
vilka nu själva delar ut forskningsanslag.
Ett annat exempel som jag skulle vilja ta upp är de
forskningsmedel som nu rinner riksdagen och forsk-
ningsråden förbi och hanteras av EU. EU-forskningen
är dyr för Sverige och kräver stora resurser i form av
svenska skattemedel. EU styr över svenska forsk-
ningsanslag av samma storleksordning som den totala
satsning som vi gör på forskningsrådsorganisationen.
I framtiden vore det en stor vinst om en större del av
de forskningsmedel som EU nu disponerar kunde
återföras till Sverige, underställas den svenska forsk-
ningspolitiken och hanteras i vanlig demokratisk
ordning här i riksdagen. Olika möjligheter för att få
en bättre styrning av de här medlen behandlas i Mil-
jöpartiets motion Ub457.
De här av EU disponerade svenska forskningsan-
slagen gäller till största delen tillämpad forskning. De
skulle komma väl till pass när vi inom en snar framtid
behöver förstärka forskningen inom de två nyinrätta-
de forskningsråden FAS och Formas. De har många
uppgifter att ta över från tidigare forskningsråd, och
de är i en utvecklingsfas och kommer sannolikt att
kräva betydande resurser i framtiden för att vi ska få
en nationell kraftsamling av forskning kring en rad
problem som det svenska samhället står inför när det
gäller både sociala frågor och miljöfrågor.
Jag yrkar bifall till Miljöpartiets motion 457.
Betydelsen av forskningsrådens verksamhet för
den fria forskningen är alltså mycket stor. Här förvå-
nar det mig verkligen att flera partier närmast tar
avstånd från den här tanken. Sofia Jonsson vill snara-
re föra över pengar direkt till högskolorna i syfte att
gynna den fria forskningen. Ulf Nilsson uttrycker
samma sak. Per Bill har för Moderaternas del sagt att
det här är en centralisering som man ogärna ser. Han
har dessutom föreslagit att man ska ha privata hög-
skolor för att få större frihet när det gäller forskning-
en.
De här åtgärderna - det tror jag att alla som har
erfarenhet av högskolor och universitetsverksamhet
vet - gynnar knappast forskningens frihet. Självfallet
ska universitet och högskolor ha bra basresurser, men
forskningens frihet ska garanteras genom statliga
forskningsråd och en fri konkurrens mellan forskarna
om forskningspengar, så att vi får en konkurrens som
också i framtiden garanterar utvecklingen av en god
kvalitet i svensk forskning.
Den nya forskningsorganisationen är alltså ett steg
i rätt riktning och resursförstärkningarna är delvis
påbörjade. Jag kan för Miljöpartiets del med glädje
konstatera att vi i årets budget fått en ordentlig för-
stärkning av anslagen till det övergripande området
biologisk mångfald och ekologisk hållbarhet. Det är
ett område som utgör själva kärnan i den kunskap
som ska vara basen för en långsiktigt ekologiskt håll-
bar samhällsutveckling.
Inom det här forskningsfältet krävs samverkan
mellan grundforskning och tillämpad forskning. An-
slaget är därför fördelat på Vetenskapsrådet, Ämnes-
rådet för naturvetenskap och teknik, Formas, SLU
och Artdatabanken. Det här sätter den nya organisa-
tionen på prov, och det ska bli intressant att se hur de
olika enheterna inom organisationen själva kommer
att utforma den verksamhet som krävs för att resulta-
ten ska bli goda och att bygga upp en bra samverkan
mellan enheterna.
En sådan samverkan mellan forskningsråden,
mellan grundforskning och tillämpad forskning,
kommer att ha stor betydelse för forskning och ut-
veckling inom en rad andra områden i framtiden, och
det finns alla skäl att tro att den nya organisationen
med den utformning den i dag har kommer att vara
väl skickad att utveckla de här samverkansmöjlighe-
terna.
Jag vill som avslutning bara deklarera att jag stö-
der förslaget i utskottets betänkande i det här ärendet
och alltså yrkar bifall till motion 457.

Anf. 34 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag vill bara informera om Kristde-
mokraternas syn på den kritik som Gunnar Goude
presenterar när det gäller utbyggnaden av högskolan.
Vi vill ha en utbyggnad av högskolan med jämn och
hög takt. Vad vi har drabbats av nu - det har vi sett
länge - är att man inte har lyckats upprätthålla kvali-
teten med den utbyggnad som har skett. Vi har på oss,
som jag också nämnde förut, till 2010, när 35 % av
alla lärare som finns på högskolan ska pensioneras.
Hur högskolan ska försörjas med nya disputerade
lärare vet vi ingenting om. Redan nu finns det många
som får så lite som fyra timmar per vecka i undervis-
ning enligt Ingemar Linds rapport om styrningen av
högskolan.
Alltså: Vi vill bygga ut högskolan, men det ska
ske i en sådan takt att kvaliteten upprätthålls, och det
är fortfarande den fråga som vi vill rikta till er som
sitter med och beslutar och ställer er bakom utbygg-
naden: Hur tänker ni säkra kvaliteten för högskolan?

Anf. 35 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Det pågår ett kvalitetsarbete som är
mycket omfattande, och det känner Yvonne också till.
Högskoleverket har som huvuduppgift att granska
och utveckla kvaliteten. Det finns många andra åtgär-
der som är vidtagna.
Det är sant att vi har en stor pensionsavgång att
vänta, och det är också en alltför liten andel av lärar-
na ute på högskolorna som har egen forskarutbild-
ning. Men att höja kvaliteten i de här avseendena, att
utbilda fler lärare osv. ska ju ske just inom högskolan.
Jag tror inte att vi ska skära ned antagningen av stu-
derande med 25 % bara för att vi förväntar oss att
25 % av lärarna går i pension, utan vi måste natur-
ligtvis hålla högskolan och högskoleutbildningen
öppen och arbeta så mycket det går för att få en så
god kvalitet som det går med de resurser vi har.
Sverige behöver ha en större andel av befolkning-
en utbildad med högskolestudier. Kvalitetskraven är
mycket viktiga, men vi tror alltså inte att det är rätta
läget att minska antalet grundutbildningsplatser. Det
är också så att det är en lång kö av studerande som
söker till högskolan som i dag inte får plats.

Anf. 36 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det här är väldigt intressant, för det
är ju inte länge sedan rapporterna kom om hur många
som dock går på högskolan men inte får ut någon
färdig examen. Genomströmningen är inte så kraft-
full, och målen nås inte så snabbt som man önskar. Så
visst finns det saker att göra när det gäller kvaliteten
som vi redan nu vet.
Då säger kristdemokraterna: Vi ska naturligtvis
bygga ut, men i den takt som vi mäktar med när det
gäller kvalificerade lärare, biblioteksresurser, bostä-
der till studenter osv. Där vill ju vi ha ett hel-
hetsansvar. Jag vill bara klargöra varför vi snarare
kritiserar en utbyggnad som gör att man inte kan hålla
sådan kvalitet att genomströmningen blir effektiv.
Det är därför vi inte bygger ut i den takten.

Anf. 37 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Det här tror jag inte alls kommer att
höja kvaliteten i högskolan, dvs. att minska antag-
ningen på det sätt som kristdemokraterna föreslår. Nu
tar Yvonne upp rätt många andra frågor också. Bo-
städerna är ett problem, naturligtvis, och där har ju
regering och riksdag vidtagit vissa åtgärder, men
mycket av ansvaret ligger självfallet på de kommuner
som har högskolor inom sin räjong. Jag tror att det är
klokare då att i stället arbeta energiskt för att få fram
bostäder och för att få kvalitetsgaranti och hela tiden
förbättra, men att inte utestänga studenter i dagsläget
från en utbildning som de själva vill välja och som
landet så väl behöver.

Anf. 38 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Först gäller det pengar direkt till
universiteten, som Gunnar Goude menar att Folkpar-
tiet vill, och det vill vi verkligen också, därför att vi
tycker att det är väldigt viktigt att värna om fri forsk-
ning. Gunnar Goude som själv har stor erfarenhet
från forskningsvärlden måste vara medveten om vil-
ket problem det är i forskarutbildning och dokto-
randutbildning när hela verksamheten är beroende av
att söka pengar utifrån och man inte vet från det ena
året till det andra om man får pengar. Därför behöver
universitet och högskolor mer pengar direkt. Detta
motsäger inte att vi naturligtvis också ska ha ett starkt
vetenskapsråd, men andelen som går direkt till veten-
skapsområdena bör öka.
Det är just den här synen på fri forskning som gör
att jag, precis som Gunnar Goude, håller ett mycket
vakande öga på EU:s forskningspolitik. Trots att jag
och mitt parti är kanske de största EU-vännerna är vi
skeptiska till en alltför kraftig byråkratisk och politisk
styrning av EU-forskningsmedlen. Så på den punkten
är vi faktiskt inte så långt ifrån varandra.
Avslutningsvis: När det gäller att öppna högsko-
lan för alla säger Gunnar Goude att Folkpartiet inte
vill det. Jag svarade nyss på en liknande replik.
Kort sagt vill vi naturligtvis arbeta för att öppna
högskolan. Alla som vill, som har intresse och som
har fallenhet för studier ska komma dit. Men det
måste gå att öppna högskolan för fler grupper utan att
sänka förkunskapskraven.
Om man sänker förkunskapskraven tvingar man
också mer eller mindre högskolorna att sänka kraven
på undervisningen. Då får vi en sänkning av kvalite-
ten genom hela systemet. För mig är inte en öppen
högskola detsamma som att sänka kraven på vad
studenterna ska kunna när de kommer dit.

Anf. 39 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att vi har en nyansskillnad
när det gäller fördelningen och en optimal använd-
ning av forskningsresurser. Såsom vi bedömer det är
behovet mycket stort när det gäller de forskningsre-
surser som går via de än så länge mycket små forsk-
ningsråd vi har.
Jag noterade med tillfredsställelse att Folkpartiet
kanske ställer sig bakom vår motion om hur man ska
hantera EU-medlen för att de åtminstone till en lite
större del ska kunna få passera den vanliga vägen via
riksdagen och de svenska forskningsråden.
Jag vet inte varifrån Ulf Nilsson har fått detta med
att vi vill sänka kraven när det gäller den öppna hög-
skolan. Är det tankarna kring det som man har börjat
tala om som reell kompetens? Man inser att det här
med betyg kanske inte är ett så bra mått på kompeten-
sen utan skulle vilja ha en bredare och djupare syn på
varje individs möjlighet att klara av högskolestudier-
na. Det är ett konkret förslag att man ska arbeta fram
andra komptensmöjligheter.
Såvitt jag förstår är det snarare en fråga om att
höja kompetenskraven än att sänka dem. Jag ser inga
tecken på att vi sänker kraven på kompetens. Det är
heller inte till gagn för de studerande som skulle
komma in. Målet är hela tiden att man ska välja att
öppna högskolan och få in studerande på de utbild-
ningar där de har möjligheter och framför allt moti-
vation för att klara av studierna.

Anf. 40 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! När det gäller EU-medlen finns det
många möjligheter. Vi tycker från Folkpartiets sida
att vi borde titta lite närmare på vilka lösningar man
kan hitta för att minska just den politiska och byrå-
kratiska styrningen av EU-medlen. Man kan minska
anslaget inom EU och föra över de pengarna till na-
tionerna. En annan lösning är att försöka inrätta en
form av europeiskt vetenskapsråd - den modell som
Gunnar Goude uppskattar här i Sverige - och få det
mer forskningsstyrt även på EU-väg.
Där kan man nu inte låsa sig. Det är viktigt att
man för debatten och ser kritiskt på hur EU:s forsk-
ningspolitik utvecklas. Samtidigt ska vi vara positiva
till alla de stora möjligheter till viktigt samarbete som
finns och absolut inte stänga några dörrar för det.
Men en försiktighet och en kritiskt vaksam blick på
EU:s forskningspolitik är befogad.
Jag vet inte hur många som känner till att man re-
dan i dag har grundläggande högskolebehörighet för
svenska universitet och för högskola om man har
90 % godkänt i gymnasieskolan. Det innebär att man
har rätt att börja på en högskola fast man inte är god-
känd i t.ex. ämnet svenska. I de förslag som finns här
urholkas kraven på förkunskaper ännu mer, och de
ämnen som räknas upp som man ska ha läst blir färre.
Om man har skaffat sig dessa kunskaper på annat
sätt ska man naturligtvis kunna visa det genom en
tentamen i någon form av valideringssystem. Det är
inte det rent formella att man måste ha tagit betyg i
just den svenska gymnasieskolan jag är ute efter. Det
viktiga är det formella förkunskapskravet för att inte
lura in människor i utbildningar som de inte har den
ringaste förutsättning att klara av. Det är orättvist mot
människor som tar studielån och satsar på en osäker
utbildning.

Anf. 41 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! När det gäller EU-forskningen inne-
håller motionen en del av de förslag som Ulf Nilsson
nämner. En möjlighet är att man mer systematiskt
försöker samordna ansökningarna till EU från svens-
ka forskares sida. Det skulle man kunna göra t.ex. via
forskningsråden. Det kunde vara en uppgift för Ut-
bildningsdepartementet att titta på hur det skulle
kunna gå till.
En annan möjlighet är att utbildningsministern i
EU driver frågan att man minskar EU:s budget för
forskning och då också minskar avgiften till EU i
motsvarande mån och att pengarna kan gå tillbaka till
Sverige. Det är en tanke som även socialdemokratiska
utbildningsministrar inte varit främmande för. Förra
mandatperioden hade vi en diskussion som gick i den
riktningen när det gällde hur svensk forskningspolitik
skulle drivas i EU.
Det finns också en möjlighet att man avstår från
att söka en del av EU-medlen eftersom de kräver en
motprestation från svensk sida med 100 %. Får en
forskare 1 miljon från EU ska en svensk forsknings-
organisation skjuta till ytterligare 1 miljon. Det kan
vara så att man i det läget tycker att det är värt att
vara lite försiktig med den sortens satsningar efter-
som de konkurrerar ut annan forskning.
När det gäller frågan om att lura in människor på
högskolan tror jag att Ulf Nilsson inte har något sär-
skilt bra underlag. Jag tror inte att det är några större
grupper som skulle luras in i svensk högskola och
misslyckas för att de trodde att de inte skulle behöva
kunna t.ex. svenska.
En generositet när det gäller behörighetsvillkoren
skulle vara på sin plats, i synnerhet som vi vet att
behörighetsvillkoren är formulerade i termer av betyg
som inte säger särskilt mycket. Det kan t.ex. gälla
gymnasieelever med invandrarbakgrund som har
kommit hit nyligen och därför kanske inte har fått
godkänt i svenska men är alldeles utmärkt lämpade
för högskolestudier.

Anf. 42 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Min ambition att inte ta så många
repliker kommer på skam när jag blir apostroferad.
Vi vill se ytterligare två lärosäten i stiftelseform.
Låt mig använda en bild som jag tror att Miljöpartiet
förstår. Med den mångfald av studenter som vi nu ser
och en mångfald som kommer att bli ännu större är
det farligt om vi försöker ha bara en sorts universitet
och en sorts högskolor och att alla högskolor hoppas
och tror att de en gång ska bli ett stort universitet med
exakt lika struktur som universiteten har.
Jag ser lärosätesvärlden som ett ekosystem. Vi har
stora och små, breda och specialiserade. Vi har ett
nytt IT-unversitet som jag tycker är en god idé. Jag
skulle vilja se ett universitet som hade Caltech som
förebild, dvs. att det var lika många studenter som det
fanns anställda på universitetet. Jag skulle vilja se att
man på något annat universitet hade massföreläsning-
ar via Internet.
Mångfalden är viktig i ett ekosystem som ska till-
godose så vitt skilda studenter som vi är ganska säkra
på att vi kommer att se i framtiden. I vårt ekosystem
får det plats med inte bara två utan faktiskt fyra stif-
telseformade fiskar.

Anf. 43 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! När det gäller mångfalden är vi helt
överens. Det låter grönt. När man tittar på utveckling-
en av universitet och högskolor i Sverige är det just
mångfalden som slår en. Tanken är att vi bakom de
13 universitet och 23 högskolor som vi nu har ska se
en utveckling som inte alls är centralstyrd.
Vi ser inte alls några tendenser till det. Tvärtom
försöker de olika högskolorna att hitta sin egen profil,
sin egen nisch och anpassa sig efter den region som
de verkar i. De tittar på vilka företag som finns i regi-
onen och specialiserar sig inom områden där de före-
tagen har intresse av forskning osv.
Den här mångfalden är naturligtvis viktig, och den
ska stimuleras. Men det ligger en fara i att införa
privata högskolor och universitet eller att ha dem i
stiftelseform.
Det kan sätta en broms på utvecklingen. Det som
är mångfaldens styrka är just att man kan pröva olika
alternativ och utvecklas fritt. I och med att man har
statliga resurser har man också en garanti för denna
frihet, en garanti som kan försvinna om man hamnar i
en situation med privat finansiering.
Att bli beroende av ett företag eller ett bolag
främjar inte utvecklingen av forskning och utbild-
ning. Den utvecklingen ska inte styras av de krafter
som i andra sammanhang kan vara effektiva. Mark-
nadskrafterna, t.ex., är effektiva för utvecklingen av
bolag. Men det fungerar inte om det ska finnas en
garanti för kvalitet och frihet när det gäller forskning
och utbildning som kanske inte alltid är lönsam i
företagsmässig bemärkelse.

Anf. 44 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Jag har bara en kort fråga. Vad har
Jönköpings högskola, Chalmers och Handels gjort
som är dåligt? Kan Gunnar Goude ge något exempel
på att de bedriver en verksamhet som är sämre och
som inte borde finnas i den stora mångfald, i det stora
ekosystem som vi ska ha?
Jag tror tvärtom att dessa högskolor har tillfört
väldigt mycket. Vi är ju bara ett litet ekosystem i ett
globalt utbildningsekosystem. Där finns det många
privata alternativ, många statliga alternativ och
många spännande alternativ. Det kommer att bli oer-
hört mycket vanligare att våra studenter söker sig till
Barcelona eller London i stället för Örebro eller
Lund. Då är det viktigt att vi i vårt lilla ekosystem har
den mångfald som finns i det stora globala ekosys-
temet.

Anf. 45 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Dessa exempel var ju inte särskilt
farliga. Skillnaden mellan en statlig högskola och
Jönköpings högskola är ju oerhört liten. Pengarna och
garantin kommer från staten. Man ställer upp på hög-
skoleförordningen precis som den gäller för statliga
universitet. Så länge det finns privata högskolor och
universitet som fungerar precis som de statliga hög-
skolorna är problemet naturligtvis litet. Vi får se hur
utvecklingen kommer att bli i Jönköping.
Jag tänker inte låta mig luras av Per Bill att räkna
upp de saker som jag tycker är dåliga på Handelshög-
skolan. Men det är en typ av högskola som löper en
större risk för att stelna i sin verksamhet. Den be-
dömningen skulle jag vilja göra, men jag vill alltså
inte rikta kritik mot de tre nu existerande högskolor-
na. De är bra i många avseenden, men jag ser en fara
och en nackdel med att satsa på den typen av utveck-
ling.

Anf. 46 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag får tacka för en intressant för-
middag. Det har varit en viktig debatt. Det är inte
utan än att det märks att det börjar att närma sig valår.
Det har varit ovanligt högt tonläge i diskussionen om
utbildnings- och forskningspolitiken. Det är nästan så
att både Yvonne Andersson och Per Bill tidvis har
snuddat vid falsettoner. Det skiljer sig mot den debatt
som vi i övrigt har haft under mandattiden.
Jag känner mig ganska stolt och nöjd över att vi
ändå på många sätt har lyckats att skapa en konsensus
kring viktiga delar av utbildnings- och forskningspo-
litiken. Grundforskningens fundamentala ställning är
inte alldeles självklar bland flera partier. Att forskar-
na måste ha ett starkt inflytande över fördelningen av
forskningsmedel är inte alls självklart. Moderaterna
inrättade stiftelser där forskarna inte hade något in-
flytande innan regeringen grep in. Starka högskolor i
varje län var en stor politisk stridsfråga där inte minst
moderaterna sakta men säkert har fått backa.
Sedan har det funnits en kärna av samförstånd i
centrala delar. Men det är tydligt att när vi nu närmar
oss valet spricker det upp i lite olika riktningar bland
de borgerliga partierna, ibland i väldigt olika rikt-
ningar.
Det finns en bekymrad ton som jag ibland kan in-
stämma i. Jag kan, liksom Per Bill, vara bekymrad
över Yvonne Andersson och den politik som hon
lägger fram.
I Yvonne Anderssons anförande låter det som att
hon vill göra mycket stora satsningar på högskolan.
Allt ska bli bättre. Hon går igenom allt ifrån fakul-
tetsanslag till lärarnas möjligheter till forskning vid
sidan av. I själva verket har Yvonne Andersson lagt
fram förslag till mycket kraftiga nedskärningar inom
utbildning och forskning. Hon vill dra ned på ansla-
gen till grundutbildningen med 590 miljoner kronor
och på anslagen till forskarutbildningen med 100
miljoner kronor. Hon vill spara 315 miljoner kronor
på studiestödet, slopa anslaget till myndigheter för
Sveriges nätuniversitet, minska anslaget till Högsko-
leverket osv. Där uppvisar jag samma bekymrade min
som Per Bill.
Ulf Nilsson är bekymrad över Per Bill och Yvon-
ne Andersson, och det är jag också. Det gäller avgif-
terna. Ulf Nilsson har själv skickat ut ett pressmed-
delande och frågat: Vilken är egentligen moderater-
nas och kristdemokraternas syn på avgifter för högre
utbildning?
I dag har vi fått ett tydligt svar från både Yvonne
Andersson och Per Bill. De vill införa avgifter för
utländska studenter. Det är som att sälja olja, sade
Yvonne Andersson. Per Bill skulle väl inte använda
samma uttryck, men det är ett nytt steg. Precis som
Majléne Westerlund Panke säger har man smidit
nyckeln, men stoppa inte in den i dörren!
Om ni inför avgifter för utländska studenter blir
det ohyggligt svårt att stå emot ett införande av av-
gifter också för svenska studenter. Hur ska ni klara
det? En person som har bott i Sverige i många år,
men som är utländsk medborgare, ska han betala
avgift? Eller ska vi göra som Yvonne Andersson har
skrivit i debattartiklar, försöka att kompensera svens-
ka studenter för dessa avgifter?
Sofia Jonsson blir, liksom jag, bekymrad när hon
lyssnar på Ulf Nilsson och Per Bill. Centerpartiet har
ställt upp för utbyggnad till minst en stark högskola i
varje län. Sofia Jonsson blir naturligtvis skräckslagen
när hon hör om de nya resursfördelningssystem som
moderaternas Per Bill och Folkpartiets Ulf Nilsson
vill genomföra, dvs. ett studentpengsystem som
skulle innebära att vi antagligen fick tiotusentals nya
studenter i Lund, Stockholm och Uppsala samtidigt
som det skulle bli mycket kraftiga resursneddrag-
ningar på övriga landets högskolor. Det vore inte bra
för kvaliteten i Uppsala, Lund och Stockholm. Uni-
versiteten där vill inte ha den utvecklingen. Och var
ska dessa studenter bo? Det skulle också ta knäcken
på vår gemensamma satsning på att bygga starka
högskolor i varje län.
Det finns alltså en bekymrad ton hos borgerlighe-
ten, men väldigt lite av intressanta framtidsstrategier,
inte annat än det redan tidigare har legat nära rege-
ringens förslag.
Vi har nu att diskutera några nya, viktiga initiativ,
inte minst propositionen Den öppna högskolan. Det
är en viktig proposition som jag ser som en milstolpe
när det gäller att verkligen få öppna högskolor och att
verkligen knäcka den sociala snedrekryteringen.
Vi har kommit långt. Av drygt 300 000 studenter
kommer i dag hälften från familjer där varken mam-
ma eller pappa har pluggat vid högskolan. Det är mer
än 150 000 studenter som har tagit det steget. Men
det räcker inte. Ska högskoleutbildning bli en levande
möjlighet i varje hem måste vi fortsätta att arbeta för
att öppna högskolan.
Jag vill tacka s-gruppen för att vi tillsammans har
mejslat fram den här propositionen. Jag vill också
tacka Gunnar Goude och Britt-Marie Danestig för det
här samarbetet, men också för det samarbete som vi
har haft under mandatperioden. Det har varit ett
mycket bra och utvecklande samarbete som har för-
ädlat våra gemensamma förslag.
Under den här hösten har forskningsfrågorna
hamnat väldigt mycket i fokus i de allmänna diskus-
sionerna. Det gäller inte minst frågan om stamcells-
forskning som har väckt frågan om forskningens
möjligheter och de etiska gränsdragningar som kom-
mer att bli alltmer aktuella i framtiden. Vetenskapsrå-
det, den nya grundforskningsmyndighet som vi fatta-
de beslut om här för inte så länge sedan, har blivit en
myndighet som har tagit ett stort ansvar i den diskus-
sionen.
Jag är mycket nöjd med att se att ett vetenskaps-
råd, som inkorporerar alltifrån humaniora, samhälls-
vetenskap och teologi bort till naturvetenskap, teknik
och medicin, har lyckats hantera en mycket svår och
mycket viktig fråga på ett sätt som har skapat stor
respekt i omvärlden. Man har också lagt fram ett
förslag till riktlinjer för stamcellsforskningen, som
jag tror att de flesta av oss tycker känns rimligt och
bra.
Här ser vi hur viktigt det är med myndigheter som
har ett klart och tydligt uppdrag. Men det är en viktig
princip från regeringen att vi också lägger stort ansvar
på forskarsamhället och säger: Vi litar på er och på
era bedömningar, men ni måste göra dem med ett
ansvarstagande så att hela samhället blir intresserat av
frågeställningarna.
Forskningspolitiken har fått en tydlig inriktning
under den här mandatperioden. Grundforskning och
forskarutbildning är statens främsta uppdrag. Vi har
bildat nya myndigheter. Vetenskapsrådet har fått 30-
procentiga anslagsökningar de här åren. Det är första
steget till att bygga ett vetenskapsråd som jag ser som
en i framtiden mycket stark forskarstyrd grundforsk-
ningsmyndighet som kommer att hävda kvaliteten i
svensk forskning och se till att vi behåller oss i top-
pen vid internationella jämförelser.
Våra två sektorsforskningsråd FAS och Formas
för arbetsliv, socialvetenskap och för uthållighetsfrå-
gorna, som är styrda av forskarna själva, får också de
kraftiga resurstillskott. FORMAS får 110 miljoner
kronor ytterligare i forskningsresurser.
Vår myndighet Vinnova ska arbeta med det nä-
ringslivsnära perspektivet och se till att vi ligger
framme inom de spännande framtidsområdena bio-
teknik och informationsteknik och kan också kom-
mersialisera forskningsresultat. Också denna myn-
dighet är ny och får kraftiga resurstillskott, 110 mil-
joner kronor. Det är mer än en tioprocentig ökning.
Nu byggs också forskarskolor upp över hela lan-
det, 16 forskarskolor i ämnena alltifrån historia till
bioteknik och informationsteknik. Mer än 210 miljo-
ner kronor satsas på att förnya och förbättra forskar-
utbildningen och på att rekrytera den nya generatio-
nen forskare.
Högskolorna som vi tidigare hade i Karlstad,
Växjö och Örebro har blivit universitet under man-
datperioden. De har tillsammans med de högskolor
som har specialiserat sig i det nya landskapet tagit sin
uppgift på allvar att verkligen profilera sig för att
skapa spetsområden, som högskolorna Mitthögsko-
lan, Blekinge tekniska högskola, Malmö högskola,
Högskolan i Kalmar och Mälardalens högskola, vilka
alla har fått ett vetenskapsområde och ansvaret att
bedriva forskarutbildning inom ett avgränsat fält.
Sammantaget får de 336 miljoner kronor i anslagsök-
ningar per år.
För alla övriga högskolor har ytterligare insatser
gjorts så att alla får ökningar i fasta forskningsresur-
ser, också detta i en omfattning som vi inte har sett
tidigare.
Sammantaget ökar vi resurserna till grundforsk-
ning och forskarutbildning med 1,5 miljarder. Det gör
vi utifrån läget att vi tillhör världens allra, allra bästa.
Vi tillhör de länder som satsar mest offentliga resur-
ser på forskning i världen. Vi är enligt OECD det
land som gör störst investeringar i kunskapssamhäl-
let. Vi är nummer ett.
Vi ligger tillsammans med Schweiz högst i värl-
den när det gäller examinationer i forskarutbildning-
en. Vi är världens största producent av vetenskaplig
kunskap, om man räknar per invånare. Nu satsar vi än
mer. Det är viktigt att känna det självförtroendet för
svensk del om vi ska fortsätta att vara en framstående
forskningsnation.
Samma är det med utbildningspolitiken inom hög-
skolan. Där sker en mycket kraftig expansion med
nya resurser. Högskolan har fått över 6 miljarder från
1997 fram till nu i nya utbildningsresurser. Det har vi
inte tidigare skådat i svensk modern utbildningspoli-
tisk historia. Nu har vi också möjligheter att göra
särskilda kvalitetsinsatser riktade till humaniora och
samhällsvetenskap, 200 miljoner extra, för att just få
mer av relationen till lärarna och mer av seminarie-
formen.
Det har varit en mandatperiod som dessutom har
inneburit en reformerad lärarutbildning med stora
forskningssatsningar kopplade till den. Vårdutbild-
ningarna förstatligas och får en mycket kraftig an-
slagsökning. Vi har satsat 4 miljarder på att göra det
nya studiemedelssystemet än mer generöst. Det har
varit en intensiv mandatperiod, men det är väldigt
viktiga steg som tagits mot framtiden.
Den sociala snedrekryteringen är en oerhört viktig
fråga. Det är roligt att se att det har blivit en viktig
fråga hos flera partier än vi som traditionellt brukar
hävda detta. Det är viktigt, för politiken fungerar ju så
att när en fråga blir allmän ökar också trycket i den.
Det är därför som propositionen Den öppna högsko-
lan är så viktig. Den innehåller en lag om likabe-
handling i högskolan. Det är ett viktigt principiellt
steg som ger studenterna samma rättstrygghet som
anställda ute i arbetslivet.
Att stimulera rekryteringsarbetet ute på högsko-
lorna är inte att sänka kraven, Ulf Nilsson. Vi ska se
till att vi har både fria och excellenta akademiska
bastioner men som har ett engagemang, inte minst ett
socialt engagemang, för att locka nya grupper till
högskolan. Själv blev jag väldigt inspirerad av nobel-
pristagaren Amartaya Sen, som just jobbar i en ex-
cellent miljö med att rekrytera nya grupper för att han
också har ett socialt engagemang.
Collegeutbildningar och breddat basår är ett sätt
att skapa nya ingångar till högskolan. Men det gäller
också att se till att förändra miljön i högskolan. Där
blir den pedagogiska utbildningen obligatorisk för
nyanställda lärare. Det är en skyldighet och en rättig-
het. Det är väldigt viktigt att också stimulera den
pedagogiska förnyelsen.
Den nya tekniken erbjuder möjligheter till utbild-
ning om man har långt till högskolan i glesbygden
eller om man finns i stan men arbetar och har svårt att
följa högskolornas föreläsningstider. Då blir det nya
nätuniversitetet en mycket viktig och konkret insats
för att öppna upp högskolan.
Det är också en oerhört viktig uppgift att se till att
våra högskolor är förberedda på att ta emot invandra-
de akademiker, så att de får möjlighet till komplette-
ringsstudier för att sedan kunna komma ut på arbets-
marknaden utan att känna att alla de år som de har
lagt ned på universitetsstudier i hemlandet inget är
värt i Sverige.
Internationaliseringen av högskolan, till sist, är ett
väldigt viktigt grunduppdrag för hela vårt högskole-
väsende. Det är en väldigt viktig kvalitetsstämpel att
våra högskolor är fyllda också av utländska studenter,
men också att våra studenter reser ut. Den senaste
siffran är 33 000 svenska studenter vid något univer-
sitet någonstans i världen - ett stort svenskt universi-
tet ute i världen. Nu satsar vi dessutom på att öka
utbytet med Afrika, Latinamerika och Asien genom
Linnaeus-Palme-programmet, som på sikt kan bli en
väldigt viktig aktör när det gäller att stärka kontakter-
na med dessa delar av världen.
Jag vill se en innovativ högskola. En fri akademi
tycker jag är en självklarhet. Det är ingen bra utbild-
ning och ingen bra forskning om den inte bedrivs
under frihet. Men det ska vara en innovativ högskola
som utvecklas och som har stolthet och kraft nog att
också samverka med omvärlden. Vi ska inte ha det
konservativa tillbakablickande idealet av elfenbens-
tornet som är sig själv nog, som utser sina egna sty-
relseledamöter och som inte har något att hämta från
omvärlden. Vi ska ha en öppen akademi som hämtar
kraft ur att det i styrelsen finns representanter från
olika delar och med olika erfarenhetsbakgrunder. Det
gör att man kan arbeta med att stärka innovations-
kraften inom högskolan.
Den borgerliga politiken riskerar att hamna just
där; i tillbakabildandet, i elfenbenstornet, i sökandet
efter någonting att profilera sig kring. Jag tycker att
det vore djupt olyckligt.
Särskilt trist blir det med Folkpartiet, som nu i
högskolepolitiken söker sig, såsom man tidigare har
gjort i grund- och gymnasieskolan, in i en position
som blir hopplöst gammalmodig.
Ta Vetenskapsrådet som exempel. Här bygger vi
upp en stark grundforskningsorganisation som nu har
fått en verkligt stark ställning bland människor efter
höstens mycket fina arbete. Vad vill Folkpartiet göra?
Jo, beröva dem nästan en kvarts miljard. Man påstår
att det kommer att stärka den fria forskningen. Tyvärr
är Per Bill med där och hackar, för han vill ju bryta
sönder denna myndighet och hacka upp den i mindre
myndigheter. Det vore oerhört olyckligt.
Ett annat exempel är privatiseringen av universitet
och högskolor. Att Per Bill vill fortsätta att göra detta
förvånar ju ingen. Men Ulf Nilsson börjar också att
närma sig idén om att privatisera högskolor, inrätta
nya stiftelser - stiftelser som forskarna själva upple-
ver blir maktcentra bortom deras kontroll. När ni
införde dem senast kringgärdade ni dem ju så att
ingen - vare sig riksdag, regering eller forskare -
hade något som helst inflytande över dem.
Ytterligare ett exempel är utarmningen av de hög-
skolor som vi nu har byggt starka runtom i landet.
Det är att verkligen driva en politik som riskerar att
slå undan möjligheterna för hela ungdomsgeneratio-
ner i delar av landet som inte har närhet till ett uni-
versitet. Det är också att ta bort mycket av livskraften
i dessa regioner i Sverige.
Sedan har vi det här tassandet kring terminsav-
gifter som nu visar sig vara för utländska studenter
men som Yvonne Andersson tidigare har sagt att
svenska studenter ska kompenseras för - hur det nu
var tänkt. Det pågår en livlig intern debatt inom Mo-
deraterna om huruvida det är en bra idé eller inte. Låt
oss samla oss i riksdagen omkring ett väldigt tydligt
budskap om att utbildning inte är någon privatsak.
Utbildning är en angelägenhet för oss alla. Det är
naturligtvis ett individuellt projekt att utbilda sig.
Men ska vi få en utveckling där alltfler får möjlighe-
ten är det ett gemensamt ansvar. Då ska det också
vara tillgängligt för alltfler i vårt samhälle.

Anf. 47 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Efter detta bitvis mycket vackra, ro-
senröda tal känner man sig lite grann som Ior i Nalle
Puh när man tar upp problem. Men jag är inte ensam.
Professor Bengt Mannervik skriver att forskarna inte
alls har det så bra som Thomas Östros vill ge sken av.
Professor Wilhelm Engström skriver: Östros befinner
sig långt från verkligheten. Doktoranderna i Uppsala
universitet skriver att regeringen saknar kunskap om
doktorandernas och forskningens villkor. Professor
Leif Lewin skriver att ansökningseländet och ett
ständigt ökat antal detaljföreskrifter är ett allvarligt
problem. Rektorn vid Uppsala universitet, professor
Bo Sundqvist, håller med Lewin. Han säger att uni-
versiteten behöver större makt att förfoga över sina
egna medel.
I mitt huvudanförande tog jag upp fyra saker som
jag gärna hade velat se i den här propositionen. Jag är
inte ensam om att vilja se en snabb återuppbyggnad
av grundutbildningsanslagen. SULF har nu räknat ut
att urgröpningen är 26 %. Därtill ska man lägga
mycket kraftiga brister i forskningsmedel och dess-
utom det, tycker jag, kanske mest oroande, nämligen
att fyra av fem studenter som pluggar på universitet
och högskola i dag inte på en gång har kommit in på
det ställe och den utbildning som de allra helst hade
velat komma in på. Om man därtill lägger allt hårt,
obetalt övertidsarbete osv. är det lätt att se att det nu
finns kvalitetsproblem ute på universitet och hög-
skolor.
Jag tycker att det hade varit bra om de fyra områ-
dena hade berörts tydligare och naturligtvis också om
vi hade sett lite pengar. Då hade man kunnat känna
att det här åtminstone var början i att försöka ta igen
de förlorande åren.

Anf. 48 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Låt mig kort plåga Per Bill med
bakgrunden när det gäller besparingarna inom hög-
skolan. Det finns inga tvivel om historieskrivningen
där tror jag, inte heller från din sida. Vi kan ta
Unckels miljardhål. Det var en mycket stor expansion
när Unckel var utbildningsminister. Han är också nu,
gissar jag, den främste kandidaten till att bli utbild-
ningsminister. Det fick vi överta. I utbyggnaden gick
ju den första miljarden åt till att fylla det hålet. Det
var 25 % fler studenter per lärare under Per Unckels
tid.
Nu har vi haft en stark utbyggnadsperiod där var-
enda student som kommer också tar med sig en re-
surs. Det har tillkommit mer än sex miljarder i nya
resurser till högskolorna och studiemedelssystemet
tack vare expansionen. Där det gick för långt under
90-talet, och där det finns all anledning att vara
mycket uppmärksam, är just i fråga om humaniora
och samhällsvetenskap. Där har man av tradition
ganska få föreläsningar och seminarietimmar. Sparar
man för mycket där skadar man kvaliteten.
Därför är en riktad satsning på 200 miljoner, en
sjuprocentig ökning av anslagen per student för att få
ett trendskifte, oerhört viktig. Jag påstår inte att det
räcker. Men jag påstår att det känns ganska bra att få
vara med och vända den här trenden och få en ökning
av ersättningen per student inom de områden där det
verkligen är angeläget och behövs.
Jag tror inte att den politik som Per Bill företräder
ens har möjlighet att få majoritet i Sveriges riksdag.
Jag tror inte att det är så att en politik som bara satsar
på de stora universiteten har en uppslutning i Sveriges
befolkning. Det finns rim och reson i att vi bygger
starka högskolor i varje län. När Per Bill förelår nya
resursfördelningssystem som dramatiskt kommer att
försämra förutsättningarna för högskolorna ute i lan-
det tror jag att det blir problem också för honom i
hans retorik när han är ute och reser i landet.

Anf. 49 PER BILL (m) replik:
Herr talman! Jag har mycket större förtroende för
de små och medelstora högskolorna, det är alldeles
tydligt i den här debatten.
Trots att utrikesministern på sitt lite fina sätt sade
att jag inte duger som utbildningsminister tänkte jag
använda den här sista repliken till att önska utbild-
ningsministern en god jul och ett riktigt gott nytt år.
Jag hoppas att tiden spenderas med familjen. Jag vet
att ordförandeskapet i EU och annat har gjort att
utbildningsministern inte har kunnat vara hemma så
mycket med sin familj som han hade velat. Därför
hoppas jag att det blir en riktigt trevlig jul och att vi
båda kanske också äter lite pepparkakor, kommer
tillbaka något snällare, plockar undan några av de
direkta personangreppen och har en tydlig, tuff men
ändå saklig diskussion under själva valrörelsen där vi
försöker plocka bort de här små personliga påhoppen.
Så god jul och gott nytt år!

Anf. 50 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! God jul och gott nytt år, Per Bill!
För varje pepparkaka Per Bill tar lovar jag att ta en
jag också. Jag tror att vi kommer att ha riktigt intres-
santa utbildningspolitiska diskussioner de månader
som är kvar till valet. Nu börjar vi se en tydlig skilje-
linje, och det är viktigt i politiken. Man ska inte vara
sams bara för sakens egen skull utan man ska visa på
var de ideologiska skiljelinjerna går.
Per Bill lyfte fram att det finns forskare som
skulle vilja ha ännu mer resurser. Det möter jag na-
turligtvis varje dag. Jag skulle bli väldigt oroad över
vitaliteten i det svenska forskarsamhället om det inte
var så att de önskade mer resurser.
Det som känns bra, och det som är viktigt, är att
det är ett mycket tydligt trendbrott, och mycket tydli-
ga resursökningar just i fråga om grundforskning och
forskarutbildning. Jag ser verkligen fram emot en
valrörelse som handlar om att fortsätta satsa på forsk-
ning och utbildning i Sverige. Vi ligger bland de allra
främsta, Per Bill, glöm inte det. När Per Bill söker
angrepp ska han inte glömma att Sverige är en myck-
et framstående utbildnings- och forskningsnation. Det
är det man ska ta avstamp i, i en stolthet över detta.
Sedan ska man driva på för ytterligare satsningar
framöver.
Men god jul och gott nytt år, Per Bill! Hälsa fa-
miljen!

Anf. 51 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag ska börja med att tala om något
som jag välkomnar i dagens behandling. Det är det
här betänkandet och propositionen om likabehandling
av studenter i högskolan. Det är roligt, för jag har
motionerat om en lagstiftning mot diskriminering,
sexuella trakasserier m.m. av studenter. Vi har haft
debatter om det här i kammaren. Jag kan därför kon-
tra det som utbildningsministern sade; att det är trev-
ligt även när partier som inte traditionellt driver vissa
frågor så småningom tar upp dem. Så jag vill tacka
för att ni kom med den här propositionen, för den är
som helhet bra.
Thomas Östros talar mycket om forskning och att
vi är bra på forskning. Som jag sade tidigare kan vi i
dag se facit av en forskningspolitik som fördes för tio,
femton, tjugo år sedan. Verkligheten är enligt EU-
statistik och annan aktuell statistik att den statliga
andelen av forskningsbudgeten i Sverige har minskat.
Enligt den EU-statistik som jag har fått ta del av har
den minskat mest just i Sverige.
Jag tycker att den ska öka. Det är därför Folkpar-
tiet föreslår en ökning på närmare två miljarder kro-
nor till forskningen de närmaste tre åren. Det är klart
att jag är intresserad av att höra om också Thomas
Östros anser att man inom regeringen bör arbeta för
kraftigt höjda forskningsanslag.
När det gäller fördelningen från Vetenskapsrådet
tycker naturligtvis Folkpartiet att Vetenskapsrådet är
en bra inrättning. Men vi vill öka andelen pengar som
går direkt till forskarna ute på universitet och hög-
skolor. Om man ser det i ljuset av att vi dessutom vill
öka de totala forskningsanslagen med mer än
600 miljoner om året så blir det ganska mycket över
till forskningen med vårt förslag, betydligt mer än i
regeringens.
Det allvarligaste problemet är ändå kvaliteten på
grundutbildningen. SULF, Universitetslärarförbundet,
har gjort väldigt bra beräkningar i detta sammanhang.
Men det har även kommit beräkningar från annat håll,
bl.a. från regeringens utredare.
Folkpartiet föreslår en uppskrivning när det gäller
studentpengen med 400 miljoner. Det är för lite. Där-
för är min fråga till utbildningsministern om han är
beredd att arbeta för en långsiktig plan för hur vi
successivt ska återställa kvaliteten i grundutbildning-
en under de närmaste fem åren.

Anf. 52 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Jag ser Vetenskapsrådet som en väl-
digt viktig myndighet. Det har Ulf Nilsson insett. Ulf
Nilsson säger att han också ser Vetenskapsrådet som
en viktig myndighet och att Folkpartiet värnar den
fria forskningen. Men ni drar ju undan nästan en
kvarts miljard från Vetenskapsrådet. Kan Ulf Nilsson
föreställa sig vad det innebär i praktiken för ett veten-
skapsråd som måste börja skära i forskningsanslagen
och ge färre ja till forskningsansökningar? Jag tycker
att det är en ganska dålig politik, om han själv menar
att det är en bra myndighet som vi har skapat, styrd
av forskarna själva. Att forskarna själva ska styra
detta är t.o.m. skyddat i lag för att vi ska se till att
resurser av högsta kvalitet fördelas och se till att vi
behåller en internationell topposition. Jag ser gärna
att det är Vetenskapsrådet som vi satsar på i framti-
den, inte att vi minskar resurserna med en kvarts
miljard.
När det gäller grundutbildningen tror jag att väl-
digt många insatser måste göras. Bl.a. handlar det om
resursökningar. Därför är det viktigt att vi nu ökar
resurserna till utbildningen inom humaniora och sam-
hällsvetenskap. Det handlar också om ett mycket
starkare utvecklingsansvar hos universiteten för våra
universitetslärare. Det är ett oerhört stimulerande
arbete men också ett mycket tufft arbete att vara uni-
versitetslärare i dag. Och det är klart att den modell
som vi har arbetat med traditionellt inom universite-
ten har inneburit att man i stor utsträckning får klara
sig väldigt mycket själv, att man har väldigt lite av
vidareutbildningsmöjligheter och att man får väldigt
lite stöd och stöttning vid många fakulteter och
många institutioner för sin utveckling som universi-
tetslärare. Det måste vi vända. Därför ser jag de insat-
ser som vi nu gör på pedagogisk utbildning med extra
resurser till pedagogisk förnyelse som en väldigt
viktig impuls också in till universiteten att jobba
bättre och vara goda arbetsledare för sina högskolelä-
rare. Det är en oerhört viktig yrkesgrupp.
Man ska dessutom koppla det till det utvärde-
ringsarbete som vi nu sätter i gång, och som Folkpar-
tiet har motsatt sig, där Högskoleverket får en central
roll i att knyta samman de nätverk som ska utvärdera
all svensk högskoleutbildning för att se till att vi
håller oss på en internationellt konkurrenskraftig
nivå.

Anf. 53 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt att Folkpartiet minskar
en del av den ökning till Vetenskapsrådet som rege-
ringen föreslår. Observera att jag säger att jag säger
en del av den ökningen. Eftersom vi tycker att det är
forskare och inte politiker som ska ta ställning till
forskningsprojekt så minskar vi öronmärkningen till
Vetenskapsrådet, så att vi ger mer pengar till de olika
ämnesråden än vad regeringen vill göra. Det tycker vi
är viktigt. Det är forskare och inte politiker och
tjänstemän som ska styra forskningsprioriteringarna.
Sedan är det en principiell fråga om man anser att
den andel som går direkt till vetenskapsråden ute på
universiteten ska öka eller inte. Thomas Östros anser
att den bör minska. Det stod i den förra propositio-
nen. Jag anser att den ska öka, eftersom jag tror att
det är viktigt för den fria grundforskningen.
Sedan föreslår vi återigen totalt betydligt mer
pengar till forskning än regeringen. Och där hoppas
jag att regeringen kan återkomma och höja forsk-
ningsanslagen i Sverige eftersom det behövs.
Den konkreta frågan som jag tog upp i min förra
replik gällde att jag tror att det skulle behövas en rejäl
plan för hur vi successivt ökar resurserna till grundut-
bildningen. Folkpartiet har föreslagit mer än rege-
ringen. Men jag tror att det behövs ännu mer än vad
Folkpartiet har föreslagit för att vi ska kamma i kapp
den här 25-procentiga urholkningen. Och för att vi
ska klara det behöver vi en rejäl plan och en genom-
gång av hur vi ska prioritera under de närmaste fem
åren för att återställa kvaliteten i grundläggande ut-
bildning.
Min fråga är om Thomas Östros är beredd att
medverka till en sådan konstruktiv plan.

Anf. 54 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Jag menar att vi under denna man-
datperiod mycket tydligt har visat att kvalitetsfrågor-
na är oerhört centrala för utbildnings- och forsk-
ningspolitiken. Därför har vi det nya systemet för att
utvärdera all högskoleutbildning, så att vi verkligen
får kunskap och information om hur den kvalitets-
mässigt ligger till men också så att vi får de starka
drivkrafter som det innebär att verkligen få ett resultat
i kvalitetsutvärderingar att förbättra. All utbildning
ska utvärderas.
Beträffade ökade resurser så ska vi först täppa till
det unckelska miljardhålet men sedan också gå vidare
med en utbyggnad, fullt finansierad, som innebär
mycket ökade resurser i summor till universitet och
högskolor och nu en särskild insats för humaniora och
samhällsvetenskap.
Om man tittar på denna mandatperiod och tittar
vart pilarna pekar, så ser vi att det på alla områden
som är centrala för utbildningspolitiken - studieme-
del, grundutbildning, forskning - har blivit ökade
resurser. Under dessa fyra har det skett en ökning på
sammanlagt mer än 9 miljarder. Det är svårt att hitta
någon mandatperiod tidigare som kan nå upp till
detta.
Om man använder det som sin prognos för nästa
mandatperiod så tycker jag inte alls att det är orimligt
att tänka sig att resursinsatserna på utbildningsområ-
det kommer att fortsätta om det blir socialdemokratin
som får ett starkt inflytande över regeringspolitiken.
Men när det gäller synen på vad som är fri forsk-
ning så är jag mycket förbryllad över Ulf Nilsson. Jag
ligger nog snarare närmare Hans Bergström, chefre-
daktör för husorganet, när det gäller synen på fri
forskning, nämligen att just de organ som delar ut
resurser i konkurrens, vilket Vetenskapsrådet gör, där
forskarna själva bedömer varandras insatser är oer-
hört viktiga för att driva frågor om både kvalitet och
forskningens frihet. Gunnar Goude beskrev detta på
ett mycket bra sätt. Och jag tror att en sådan inrikt-
ning under de kommande åren kommer att vara oer-
hört betydelsefull för svensk forsknings fortsatta
ställning internationellt. Men där är ju Folkpartiet på
tvärs mot hela kammaren.

Anf. 55 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Utbildningsminister Östros säger att
man nu satsar riktigt stora resurser för att bygga upp
landets högskolor och universitet och för att öppna
upp högskolan. Och det är jättebra om utbildningsmi-
nistern säger det och sedan i nästa andetag säger att
man ska fortsätta med denna ökning. Det är oerhört
viktigt, eftersom resurserna och kvaliteten ju har
släpat efter under de senaste åren. Jag kan som exem-
pel nämna det som har tagits upp i dag om lärarbris-
ten.
Men det som jag tänkte fråga om handlar om den
sociala snedrekryteringen. Utbildningsministern hop-
pade ju av glädje och sade att några andra äntligen
också hade upptäckt denna problematik och vill rätta
till den och öppna upp högskolan så att alla får möj-
lighet att studera där. I alla fall när det gäller en studi-
esocial utredning har det väl snarare varit Centerpar-
tiet som gång efter gång har sagt att studenterna har
en svår situation och hamnar mellan trygghetssystem-
en. Vi måste göra någonting åt det.
Utbildningsministern har sagt: Nej, det går inte.
Det är inte det viktigaste som vi kan göra.
Men så äntligen efter mycket påtryckningar så
ändrade man på detta. Och om det krävs många på-
tryckningar i andra frågor också så kan jag säga att
jag inte tänker äta några pepparkakor till jul i alla fall.
Då ska jag fortsätta med mina andra frågor.
Om det nu var så viktigt att man ändrade sig
snabbt undrar jag: När kommer den studiesociala
utredningen att starta, utbildningsministern?

Anf. 56 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! De studiesociala frågorna har varit
en väldigt viktig ledstjärna under hela mandatperio-
den. Det handlar om ett nytt studimedelssystem med
över 4 miljarder i reformpengar. Det handlar om
maxtaxan i barnomsorgen som är viktig för många
studenter. Det handlar om investeringsbidrag för
studentbostäder. Det byggs 10 000 studentbostäder
tack vare regeringens insatser. Det handlar om att
garantibeloppet i föräldraförsäkringen tredubblas. Det
är nästan bara studenter som får del av den reformen.
Det handlar om barnbidraget som har höjts. Det är
också oerhört viktigt för studenterna.
Det är klart att när vi har gjort alla dessa insatser
så är det väldigt viktigt att vi också ser över hur de
olika socialförsäkringssystemen nu fungerar i förhål-
lande till det nya studiemedelssystemet. Det är en
rimlig åtgärd, och det har vi arbetat med en tid i Re-
geringskansliet. Och jag räknar med att vi under vin-
tern kan tillsätta en sådan utredning, eftersom det är
klart att de ska haka tag i varandra.
Centern har ju ett engagemang, och jag tvivlar
inte på Sofia Jonssons engagemang i detta. Men det
är ett oerhört kreativt dribblande när ni försöker skapa
förslag. Vi hade ju studiemedelsreformen där ni först
ville ha 50-50 i fråga om bidragen men att man skulle
få bidrag under bara åtta terminer i stället för tolv.
Det har ni nu lämnat efter en mycket svår debatt med
oss.
Men den här gången tar ni vuxenstudiestödet - 2
miljarder kronor - för att finansiera reformer och
påstår att det i stället kommer att betalas med pengar
från arbetsmarknadspolitiken. Men om man går till
arbetsmarknadspolitiken så tar ni ju bort 9 miljarder
kronor där jämfört med regeringens förslag.
Vad ska då de som nu får vuxenstudiestöd få för
ersättning? Vad ska de som nu får del av arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder få annat än passivitet?
Det här budgettricksandet fungerar inte. Om du,
Sofia Jonsson, vill göra en riktig studiesocial sats-
ning, ta då fram pengarna utan att det blir långtidsar-
betslösa eller sådana som har behov av att få en
grundutbildning - grund- eller gymnasieskola - som
får betala för detta, för det är inte särskilt imponeran-
de!

Anf. 57 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Det är trevligt att vi snarast möjligt
får i gång en sådan här utredning.
Jag tänkte svara på det som Östros sade om bud-
gettricksande. Det är väl snarare tvärtom - att det är
regeringen som försöker flytta konton fram och till-
baka, framför allt vad gäller arbetsmarknadspolitiken,
för att kunna få ned talen och hitta fram till den 4-
procentiga arbetslösheten.
Vi flyttar pengarna direkt dit där de ska höra
hemma, dvs. till arbetsmarknadspolitiken och de
frågorna, och vi gör det tydligt och klart. Vi satsar
väldigt mycket på att människor ska kunna komma in
och få en utbildning - på att alla ska kunna garanteras
en gymnasieutbildning, kunna komma in och läsa på
en KY och kunna komma in på arbetsmarknaden.
Detta åstadkommer vi genom sänkta skatter, höjda
reseavdrag och satsningar på utbildning generellt. Det
är alltså inte fråga om något tricksande över huvud
taget, utan det är fråga om en renodling av budgeten.
Sedan till den andra delen. Utbildningsministern
var inne på alla förslag på områden där han vill för-
bättra framöver. Men vad gäller just studentbostäder-
na har ju investeringsbidraget varit tillfälligt. Kom-
mer det att fortsätta efter år 2002?

Anf. 58 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Det låter som att Sofia Jonsson me-
nar: Bättre med en rejält öppen arbetslöshet och pas-
sivitet än med en massa åtgärder som gör att man når
4 % öppen arbetslöshet. Detta är verkligen inte cen-
tertradition på området.
Vad ni gör för att finansiera en studiemedelsre-
form är att ni tar 2 miljarder från vuxenstudiestödet -
dvs. 2 miljarder som ska gå till människor som behö-
ver en grundläggande utbildning för att ha en chans
att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Sofia Jons-
son säger att de får gå till arbetsmarknadspolitiken,
men också där skär ni ju ned.
Öppen arbetslöshet och minskade utbildnings-
möjligheter är vad det handlar om. Visserligen får ni
ihop till ett 50-procentigt bidrag. Förra gången var det
på bekostnad av antalet studieterminer - man fick
bara läsa åtta terminer. Den här gången handlar det
om ökad arbetslöshet. Det här duger inte som studie-
sociala reformer!
Utredningen kommer att se över sambandet mel-
lan våra socialförsäkringssystem så att de i praktiken
blir fungerande för landets studenter. Studenterna ser
ju inte ut på ett och samma sätt, utan det finns stu-
denter som har familj och studenter som är 19 år och
solokvist. Det är klart att vi måste se över detta, men
inte med de metoder som Sofia Jonsson driver.
I själva verket tror jag att det som nu driver enga-
gemanget för att höja studenternas basnivåer är den
ideologiska utgångspunkten hos Centern att vi inte
ska ha socialförsäkringar som baseras på inkomst-
bortfallsprincipen, utan vi ska alltmer gå mot baser-
sättningar. Då tar man in studentfrågan i ett samman-
hang.
Vi, som står upp för inkomstbortfallsprincipen,
vill se till att studenterna får bra basvillkor, men ald-
rig till priset av att vårt socialförsäkringssystem rase-
ras. Därför måste man se till att ansvar faktiskt tas för
hela politiken, på alla politikområden. Det går inte,
som i det här fallet, att låta de arbetslösa betala era
ambitioner.

Anf. 59 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Återigen - för tredje gången i dag,
tror jag - vill jag säga att det förslag om avgifterna
som Kristdemokraterna lägger fram gäller utländska
studenter från icke EU-anslutna länder och stämmer
överens med den utredning, Advantage Sweden, som i
oktober 2000 kom till Utbildningsdepartementet.
Varken jag eller mitt parti vill ta ut några som helst
avgifter av svenska studenter. Jag hoppas att bilden i
det avseendet nu kan suddas ut och att den inte hela
tiden ska pådyvlas folk.
Varför lägger vi då fram det här förslaget om ut-
ländska studenter? Utbildningsministern sade tidigare
här att jag i mitt anförande målat upp en bild av hög
kvalitet, av att det fungerar med lärarna och av att det
finns pengar till forskning. Ja, det kan vi göra, för vi
vill ha det så. Därför bygger vi inte ut så mycket. Vi
vill peka på möjligheter att få in pengar för att bibe-
hålla och om möjligt ytterligare utveckla kvaliteten.
Jag tycker att det finns en stor poäng i detta i rela-
tion till det som vår utbildningsminister själv presen-
terar. Den bilden är nämligen inte realistisk. Snarare
kan den liknas vid det där med om pappa ville ge mig
en femöring, vet mamma. Där målas allt detta med en
jätteutbyggd utbildning där vi ska ta emot Europas
studenter och utländska studenter och där vi ska ha fri
utbildning för alla. Dessutom ska det vara mycket
hög kvalitet, disputerade lärare till alla osv. Men då är
frågan: Var tänker Östros ta de pengarna?
När man åker runt och besöker landets lärosäten
märker man att myndighetscheferna inte känner till
möjligheten att ha det här systemet. På frågan om hur
de diskuterar med utbildningsministern blir svaret
snarare att de inte kan komma med argument efter-
som det inte blir utrymme för det.

Anf. 60 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Vi har ju med gemensamma an-
strängningar via skattemedel gjort det möjligt att
bygga ut högskolorna. Alldeles nyligen har jag fått de
senaste siffrorna. Antalet nybörjare ökar nu med
ungefär 6 %. Det är snabbare än tidigare. För lärarut-
bildningarna är ökningen drygt 15 %. Sjuksköterske-
utbildningarna ökar kanske med närmare 25 % i höst.
Läkarutbildningarna ökar med 8 % och civilingen-
jörsutbildningarna med 4 %. Detta kommer av att vi
gemensamt sett till att prioritera utbildningsfrågorna i
statsbudgeten.
Jag tror inte alls att en väg för att skapa den här
situationen är att börja rekrytera studenter på samma
sätt som man säljer olja, som Yvonne Andersson sade
här i ett tidigare inlägg. Att det skulle vara en ny källa
till resurser för våra gemensamma insatser på utbild-
ningsområdet tror inte jag, utan det här sker via
skattemedel.
Inte heller är jag särskilt lugnad av det som Yvon-
ne Andersson nu säger om avgifterna - inte för dem
som finns inom EU. Men norrmännen kommer ju i
stor utsträckning till Sverige för att studera här. Ska
de betala avgifter? Och hur blir det med den fattige
litauiske studenten som gått på gymnasium och som
drömmer om att under en tid plugga i Sverige? Hur
ska den studenten ha råd med avgifter? Hur ska vi
göra med vårt engagemang för att verkligen interna-
tionalisera Sverige? När människor studerar här blir
de ju också ambassadörer får vårt land när de åker
hem igen. Det här tycker jag alltså att vi ska göra med
gemensamma insatser, inte genom att börja sälja
utbildning på samma sätt som man säljer olja.

Anf. 61 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det här handlar inte om antingen-
eller. Naturligtvis ska vi ha kvar samma möjligheter -
hjälpa fattiga studenter och ha samma nordiska sam-
arbete, möjligheter till stipendier osv. Det är inte detta
som det handlar om, utan det handlar om det förslag
som finns om att man också ska kunna se till att göra
den här tjänsten för dem som inte har byggt upp de-
mokratiska och moderna utbildningssystem.
Jag går sedan över till en annan sak som också är
viktig. Vårt parti har en budget som är tillförlitlig och
som speglar vår politik. Jag skulle vilja veta hur stor
procentuell andel av statens budget som Östros är
beredd att ge till högre utbildning och forskning. Var
ligger det, i paritet med allt övrigt som ska göras i
landet? Vi måste ju ha en tillförlitlighet. Hur stor
andel handlar det alltså om? Jag tror att vi är helt
överens om att vi vill ha en hög kvalitet på en mycket
väl utbyggd högre utbildning för alla. Vi vill ha
forskningspengar och grundanslag på vartenda läro-
säte, till alla.
Vi kristdemokrater har dock inte obegränsade
möjligheter att ge det här. Därför är det intressant att
höra hur vår forsknings- och utbildningsminister ser
på den andel av statens budget som ska gå till just
detta.
När det gäller vår lägre andel vill jag säga att det
inte är konstigt att vi kan spara pengar på studiemed-
len om det inte är lika många som studerar - en enkel
räkneoperation. Det är alltså inget konstigt i det. Om
man nu följer antalet studieplatser och finansieringen
och ser hur snabbt det här växer - naturligtvis vill vi
ha det fria utbudet - undrar jag hur stor andel utbild-
ningsministern vill ha.

Anf. 62 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Jag beklagar verkligen om Kristde-
mokraterna känner att man nu har nått gränsen för
vad man orkar med att satsa på utbildning och forsk-
ning, nu måste andra områden ta vid. Den gränsen har
vi inte känt ännu. Hos oss ser vi utbildning och forsk-
ning som centrala framtidsfrågor som under den här
mandatperioden får en ökning på drygt 9 miljarder i
årliga anslag. Det är unikt. Jag kan inte se att den ska
brytas när vi har en god och stark ekonomisk utveck-
ling. Vår framtid hänger så mycket på utbildning och
forskning.
Jag skulle gärna vilja se att vi fortsätter med
mycket starka insatser på utbildnings- och forsk-
ningsområdet också under nästa mandatperiod. Om
Kristdemokraterna börjar känna, och det gör ni när ni
vill dra ned med en miljard, att ni nu släpper tät-
klungan är det faktiskt att beklaga. Jag hade hoppats
på ett starkare stöd därifrån.

Anf. 63 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Thomas Östros riktade ett tack för
samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då
vill jag tacka från vår sida, och det gäller både utbild-
ningsministern, departementet och den socialdemo-
kratiska riksdagsgruppen i utskottet där vi har haft en
väldigt god samverkan, bra former och möjligheter att
också delta i en bred samverkan, något som jag upp-
skattat.
Min fråga gäller ett område där vi formellt sett
inte har någon samverkan, nämligen EU-politiken. Vi
betalar en avgift till EU på 22 miljarder. En mycket
stor del av EU:s budget satsas på forskning, man
delar ut forskningsanslag till forskare. Själva sättet att
dela ut dem bestäms inom EU liksom vilka de priori-
terade områdena är. Ansökningarna bedöms av EU på
ett sätt som skiljer sig markant från det som vi vill ha,
som vi är vana vid och som utbildningsministern själv
har lovordat, nämligen att vi har våra egna forsk-
ningsråd där forskarna själva gör bedömningar osv.
Det handlar om relativt stora pengar. Det är unge-
fär 3 ½ miljard som delas ut inom ett ramprogram
under en treårsperiod till svenska forskare. Det kräver
en motprestation från svensk sida som är lika stor,
alltså ytterligare 3 ½ miljard. Då är vi uppe i 7 mil-
jarder som EU alltså hanterar, bestämmer och delar ut
och som går förbi riksdagens forskningspolitik, förbi
de svenska forskningsråden. Dessutom vill EU inte
bidra till de administrativa kostnaderna vid universitet
och högskolor som ligger på över 20 %. Det handlar
alltså om i storleksordningen 8 miljarder i ett rampro-
gram. Jag tror att de flesta forskare håller med mig
om att det här inte ett system som vi skulle vilja ha.
Jag ställer alltså frågan: Är regeringen beredd att
på olika sätt få över de här medlen så att de behandlas
i vanlig ordning inom riksdagen och våra svenska
forskningsråd?

Anf. 64 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Det har varit ett genuint bra samar-
bete. Det har antagligen att göra med att vi ligger
ganska nära varandra i de principiella synsätten, sy-
nen på grundforskning, synen på högskolornas ut-
veckling. Det tackar jag också djupt för.
EU-frågorna är inte alls bekymmerslösa. Det ger
oss naturligtvis nya resurser, och det är viktigt. Det är
ju skattepengar, även om det kommer via EU. Det är
klart att de har en väldig kraft i det svenska forsk-
ningssystemet. De bidrar till en förändring av tyngd-
punkten genom att det är stora resurser. Sverige är
väldigt framgångsrikt att söka, vi vinner mycket av de
kraftmätningar som sker där. Det kommer ett stort
inflöde till oss. Men det kräver också medfinansiering
på svensk sida.
Jag har som ordförande i Forskningsrådet drivit
frågorna kring grundforskning och forskarinflytande
inom de ramar vi har att arbeta med. Men jag har
också uppmuntrat det svenska forskarsamhället, och
det börjar faktiskt att ta fart nu, att bedriva ett lång-
siktigt opinionsarbete bland sina kolleger i Europa.
De flesta andra regeringar i Europa känner inte av
något tryck från sin forskarvärld att göra några stora
strukturella förändringar, och det måste vi tillsam-
mans skapa. Jag skulle vilja se det som en långsiktig
vision. Det skulle vi kunna börja arbeta med inför det
sjunde ramprogrammet - ett europeiskt vetenskapsråd
och ett europeiskt Vinnova, om vi ska tala så att vi
förstår, dvs. ett forskarstyrt grundforskningsråd men
också tillämpad näringslivsnära forskning. Det är så
stark del av traditionen, och det är därför som de har
det så mycket resurser. Men det kräver ett väldigt
bestämt och långsiktigt opinionsarbete. Där hoppas
jag att vi kan göra saker tillsammans under de kom-
mande åren för att få det europeiska forskarsamhället
med oss på sådana idéer.

Anf. 65 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Det är en bedömning som jag kan
hålla med om. Det är så att EU:s forskningspolitik
kan förskjuta tyngdpunkten i svensk forskning. Den
gör det vid sidan av det som vi är vana vid, att själva
här i Sveriges riksdag kunna bestämma inriktningen
av svensk forskningspolitik. Vi vill också att det
system som vi har för att dela ut anslag till forskare
ska se ut på ett sätt som är ganska annorlunda än det
som EU har. Det är en byråkratisk organisation som
tar tid och pengar, och det är ett anslagsförfarande
som dessutom till stora delar är hemlighållet. Det går
inte att få reda på vilka som får anslag och inte heller
motiveringarna för avslag.
Det finns många brister, och det handlar om
mycket stora pengar - 8 miljarder i ett ramprogram
på tre år. Det är alltså mer pengar än vad vi satsar på
hela vår forskningsverksamhet inom vetenskapsrådet
inklusive de två forskningsråden FAS och Formas.
Det här är naturligtvis oacceptabelt. Jag tror inte
alls att det finns något behov av att bygga upp ett
forskningsråd i EU utan i stället titta över vad det är
för forskning som EU har behov av. Det behöver inte
vara ett EU-forskningsråd. Det finns vissa saker som
medlemsländerna skulle behöva forska gemensamt
kring - satsningar på stora centrum som Cern eller
något som berör medlemsländerna gemensamt. Miljö-
forskningen är ett exempel. Men huvuddelen av den
forskning man bedriver är av den karaktären att man
bedriver den bättre i medlemsländerna.
Opinionsbildningen i all ära, det är bra, men jag
tycker också att regeringen och departementet aktivt
skulle kunna agera för att t.ex. samordna ansökning-
arna, styra det hela och i EU agera för att man har en
mindre del av budgeten avsatt till forskning.

Anf. 66 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s) replik:
Herr talman! Vi har samma utgångspunkt när det
gäller att stärka den forskarstyrda grundforskningen,
inte minst på grund av förändringarna med EU och
forskningsstiftelserna, som ju ganska rejält förändra-
de förutsättningarna i Sverige i mitten på 90-talet. Det
är där fokus ligger.
Men jag delar inte Gunnar Goudes uppfattning när
det gäller EU-pengarna i övrigt. Jag är bestämt emot
att vi skulle agera för att minska forskningsresurserna
i EU. Jag vill ha en ökning av forskningsresurser i
EU, gärna på bekostnad av t.ex. jordbrukspolitiken.
Det vore bra för Europa.
Jag tror också att det finns en poäng i att få en
konkurrens på europeisk nivå mellan framstående
forskare och forskargrupper. Det är lite grann där den
amerikanska situationen är, att man via en mycket
stor kontinent med mycket starkt forskarsamhälle får
en nationell konkurrens som blir skarpare än vad var
och en av länderna, inte minst små länder som Sveri-
ge, kan åstadkomma. Det skulle kunna vara ett viktigt
komplement. Men då skulle en vision vara att det var
ett forskningsråd på Europanivå som kunde i konkur-
rens fördela medel till Europas bästa forskare, till-
sammans naturligtvis med en industrinära närings-
livstillämpad del. Det är en av EU:s ursprungstankar.
Det här skulle kunna vara en väldigt spännande
och långsiktigt projekt från svensk sida gentemot
först och främst forskarsamhället i Europa men sedan
vidare mot politiker och beslutsfattare.

Anf. 67 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Herr talman! I de allra flesta sammanhang där
många människor finns representerade kan vi kon-
statera att vi är rätt olika. Det finns män och kvinnor,
unga och gamla. Några har en invandrarbakgrund,
någon har ett funktionshinder, men alla har vi någon
form av sexualitet! Gemensamt är att vi alla är män-
niskor och har rätt att bli respekterade som de indivi-
der vi är.
Att diskriminera någon just för att han eller hon är
annorlunda jämfört med dig själv eller någon annan i
den grupp som du tillhör får aldrig accepteras. Om
det är vi alla här i kammaren rätt överens. Denna
utgångspunkt finns däremot inte rent praktiskt hos
våra övriga medborgare i vårt samhälle. Därför be-
hövs det också lagar som är styrande och som ger
konsekvenser när de inte följs.
I dag har vi även att ta upp betänkandet UbU5,
som handlar om likabehandlingen av studenter och ett
förslag till en ny lag för att diskriminering inte heller
ska ske på högskolan. Detta är i och för sig bra, för
ingen av oss vill ha diskriminering av olika studenter.
Men låt mig peka på ett grundläggande problem när
vi nu ska införa en ny lag på detta område.
Dagens system att ständigt hitta en patentlösning
på varje litet område där det finns människor i olika
sammanhang för att förhindra diskriminering leder till
att det blir så många enstaka lagar, och risken är stor
att vi ständigt glömmer någon person eller en grupp
inom något område.
Vi har nu att ta hänsyn till kvinnor och män, ho-
mosexuella, funktionshindrade och invandrare genom
olika lagar mot diskriminering uppdelat för t.ex. sko-
lan och arbetslivet, och nu även för högskolan. Till
detta finns sedan ett antal ombudsmän, underställda
regeringen, som har till uppgift att skydda alla dessa
olika grupper.
Herr talman! Min uppfattning är att synen på olika
grupper och situationer i stället måste utgå från re-
spekten för att varje människa är en unik individ.
Detta innebär att vi i stället måste ha en generell,
samordnad lagstiftning mot diskriminering. Den la-
gen ska ge samma skydd för varje individ, oavsett var
i livet vi befinner oss.
Det märkliga är att denna lag om likabehandling
av studenter kommer samtidigt som regeringen up-
penbarligen har börjat inse vikten av en generell lag-
stiftning. Regeringen har i ett tilläggsdirektiv till en
sittande utredning om att se över ett utvidgat skydd
mot diskriminering gett uppdraget att utreda möjlig-
heterna till en generell lagstiftning på alla eller fler-
talet diskrimineringsgrunder och samhällsområden.
Samtidigt har det även aviserats från regeringen att
samma utredning ska ges i uppdrag att överväga frå-
gan om sammanslagning av några eller samtliga om-
budsmän som är underställda regeringen.
Detta visar trots allt att vår linje om en generell
lagstiftning, utan att dela upp folk i grupper och kol-
lektiv, är den väg som även regeringen till slut kanske
väljer. Det är bara synd att de nu föreslår att ytterliga-
re en enstaka lag ska införas, i väntan på utredningens
förslag om en gemensam lag.
I avvaktan på beredning och förslag som innebär
samma skydd mot diskriminering att gälla oavsett var
i livet man befinner sig, biträder vi emellertid rege-
ringens nu framlagda förslag om lika behandling av
studenter. Däremot föreslår vi att den nya lagen följs
upp och utvärderas efter tre år, om lagen inte dess-
förinnan har ersatts av en samordnad lagstiftning mot
diskriminering.
Just detta är det som står i den moderata reserva-
tionen nr 1 under punkt 1, som jag härmed yrkar
bifall till.

Anf. 68 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Herr talman! Ulf Nilsson har redan framfört Folk-
partiets huvudståndpunkter på högskoleområdet, men
jag vill ändå något beröra det som har alldeles speci-
ell vikt för den del av landet där jag bor - Norrlands
inland.
Väldigt många människor, som skulle vilja skaffa
sig högskoleutbildning, har svårt att flytta till en re-
gelrätt universitets- eller högskoleort. I de flesta fall
beror det på att de redan har hunnit bilda familj eller
av andra skäl är bundna till sin bostadsort.
Lyckligtvis har distansutbildningen byggts ut, och
nu kommer riksdagen också att fatta beslut om ett
svenskt nätuniversitet. Men det finns också ett stort
behov av utlokaliserade utbildningsplatser, vilket vi
numera har i exempelvis min hemort Lycksele. Just
nu har vi bl.a. en lärarutbildning - något som innebär
att vi förmodligen får relativt lätt att rekrytera nya
lärare när 40-talisterna snart börjar gå i pension. Efter
nyår startar en ny form av sjuksköterskeutbildning
med IT-kunskap. Och mycket annat finns i de 13
kommuner som har gått samman i Akademi Norr.
Men det finns ett stort problem. Den här typen av
utbildningar kostar mycket pengar. Utbildningsde-
partementet har hittills inte varit berett att stå för de
extra kostnader som är förknippade med utlokalise-
ringen. Detta innebär stora påfrestningar för de berör-
da kommunerna, som redan brottas med svag ekono-
mi och stora underskott.
De flesta inlandskommuner får en allt äldre be-
folkning, vilket tär på ekonomin. Ett sätt att behålla
de yngre är givetvis att erbjuda högre utbildning som
också kan leda till jobb på hemorten. Men det kostar,
som jag redan nämnt, mycket mer än det standardbe-
lopp som universitet och högskolor får per utbild-
ningsplats. Därför är det enligt min mening rimligt att
medel för merkostnaderna följer de utlokaliserade
högskoleplatserna, vilket vi också har betonat i vår
regionalpolitiska motion.
När jag satt med i den regionalpolitiska utred-
ningen hade vi en expert från Utbildningsdeparte-
mentet med i vårt arbete. När samtliga utredningens
politiker föreslog att högskolans ersättning för di-
stansutbildning och utlokaliserad utbildning ska räk-
nas upp, så att full kostnadstäckning ges för såväl
högskolans som kommunens kostnader, avvisade han
det kravet och framförde i ett särskilt yttrande farhå-
gor för att sådan kostnadstäckning skulle riskera att
medföra minskade resurser för den reguljära utbild-
ningen och därmed en kvalitetsförsämring.
Jag var en av dem som drev den här frågan hårt i
utredningen, och självfallet är tanken inte att man ska
minska resurserna för utbildningen på universitets-
och högskoleorterna. I stället bör Utbildningsdepar-
tementet anslå extra resurser. Jag anser att det är i
högsta grad orimligt att redan fattiga kommuner ska
stå för de extra kostnader som utlokaliserad utbild-
ning medför.
Om vi ska leva upp till talet om att Hela Sverige
ska leva, måste vi göra mer än bara prata. Vi måste ge
förutsättningar också i form av ekonomiska resurser.
Därmed är det min förhoppning att den regering som
kommer att finnas efter nästa val kommer att ge öka-
de resurser för utlokaliserad utbildning.
Nu kan någon invända att jag inte har hela mitt
parti med mig på den här ståndpunkten. Sanningen är
den att det är vad alla vi som bor i Norrland upplever.
Vi är totalt 48 ledamöter, och vi skulle alltså även om
vi gick rakt över alla partigränser och gjorde gemen-
sam sak bara utgöra en sjundedel av riksdagen. Där-
för tar jag tillfället i akt att använda den här dagen åt
att missionera lite bland alla partier. Jag hoppas, som
sagt var, att vi kan komma någonvart med det här.
Tillåt mig till sist beröra frågan om studentbostä-
der. Jag vill understryka att vi i Folkpartiet i vårt
budgetförslag hade 50 miljoner mer än regeringen för
studentbostäder. Jag vill också, precis som Sofia
Jonsson, efterlysa ett långsiktigt system för att åstad-
komma fler studentlägenheter.

Anf. 69 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! En allmän reflexion är att i vårt
mångfasetterade samhälle har högskolan och utbild-
ningen där en stor och växande betydelse. Högsko-
lans sätt att fungera och ge en god allmän utbildning
eller yrkesutbildning kommer att återspegla sig i en
rad samhällsfunktioners möjligheter att utvecklas i
framtiden.
Den utbyggnad som skett under det senaste de-
cenniet har varit en tyngdpunkt för de regionala hög-
skolorna. Dessa högskolor har inneburit att de varit
mera nåbara för regionens studenter. De har också
fyllt de krav som högskolor längre bort haft svårt att
klara.
Jag kan som exempel nämna Stiftelsen Högskolan
i Jönköping, som har tagit intressanta steg med goda
erfarenheter i sin egen dynamiska miljö. Det har
inneburit att man har avancerat från sjuttonde till
tredje plats i listan över populära studentorter. Tid-
ningen Ny Teknik rankade t.ex. Jönköpings högskola
till en andra plats i Sverige, dvs. lika och delad posi-
tion med Chalmers och Linköping. Förstahandssök-
ningen hade förra året ökat med hela 40 %.
Intressant är att företrädare för statliga högskolor
och universitet eftersträvar de plusposter som de fria
högskolorna har. Det egna ansvaret och en större
frihet att utveckla pedagogik med vetenskaplig grund
synes vara skälet. Det är en viktig del av poängen.
Ett praktiskt pedagogiskt grepp är att blivande
entreprenörer och företagare redan under pågående
högskolestudier kan starta eget företag.
Det finns vidare en het önskan om att få rätt att
examinera doktorer i den humanistisk-
samhällsvetenskapliga disciplinen. Här handlar det
inte om mer pengar. Det handlar om att ge ett förtro-
ende för en kapacitet som redan finns.
Något annat slående - rentav imponerande - är
den stora globala kontaktyta som ger ett studentutbyte
som berör varje kontinent.
Nu har man examensrätt på fyra ämnesområden.
Som jag sade önskar man en utbyggd kompetens och
fler rättigheter på detta område.
Herr talman! Vissa delar av det jag nu har sagt om
Jönköpings högskola skulle kunna sägas om fler nya
högskolor - även de dynamiska lärosäten som funge-
rat väldigt väl. Mitt val av interiör vägleds av att mitt
senaste högskolebesök förlades till just denna Små-
landsmetropol.
Fru talman! Även om stiftelsehögskolorna inte
kommer att dominera i svenskt högskoleväsende är
de intressanta spjutspetsar i ett i övrigt uniformt hög-
skolesystem. En tydlig iakttagelse är att vissa hög-
skolor har haft svårt att ta emot alla studenter som har
sökt, samtidigt som andra har haft svårt att rekrytera i
den utsträckning som var tänkt i den utbildningsplan
som godkändes för två år sedan.
Fru talman! Så vill jag ge några synpunkter kring
de fristående teologiska högskolorna. De teologiska
högskolorna inom frikyrkan är relativt unga. Ingen är
särskilt stor, men skolorna, som är lokaliserade till
Stockholm, Uppsala och Örebro, växer just nu. In-
tresset från andra teologiska lärosäten tilltar.
Även teologiska fakulteter har fått en breddning
av det ekumeniska utbudet. Människor från frikyrkan,
där man saknar egen högskola, och blivande präster
inom Svenska kyrkan har i betydande utsträckning
sökt sig till dessa frikyrkliga lärosäten, som snart har
ett dussintal år på nacken.
Motionärer från i princip alla partier har under se-
nare år aktualiserat frågan om att dessa små högsko-
lor i hög grad finansieras av sina huvudmän, dvs.
Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionsförbun-
det - det gäller THS i Stockholm - och Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, som finansierar verksamheten i
Uppsala. Samfundet Nybygget - kristen samverkan
har sin högskola i Örebro. Man borde på dessa ställen
få rättvisa villkor.
Tillstånd att utfärda högskoleexamen efter teolo-
gisk utbildning har man haft sedan 1993. Under sena-
re tid har t.ex. THS i Stockholm fått behörighet att
examinera teologistuderande. De erhåller teologie
kandidatexamen om 140 poäng.
Vi har också påmint om att det i THS lärarkår
finns ett femtontal som har doktorerat. Därför har
man på denna högskola - för övrigt också på de två
andra högskolorna - en mycket hög vetenskaplig
status inom grundutbildningen. Det är relativt ovan-
ligt att man förfogar över så goda lärarkrafter på så
små högskolor med så förhållandevis tunga ekono-
miska åtaganden.
Nu kommer dessa tre högskolor att tillföras ett
ökat antal helårsstudenter. Det sker i enlighet med
planeringsförutsättningarna, men riksdagen har fort-
farande ingen avsikt att fastslå detta. Ett antal motio-
närer från olika håll har krävt att dessa högskolor ska
behandlas på samma sätt som andra vad gäller eko-
nomin.
Reservanterna i utskottet - de kommer från åt-
minstone fyra partier - säger att det statsfinansiellt
innebär så lite att förändringen torde rymmas inom de
givna ramarna. Det skulle innebära ett gott tillskott
för dessa högskolor och att högskolorna skulle kunna
bli fler. De skulle få en ekonomisk grund för att fun-
gera väl.
Vid senare års budgetbehandling har denna fråga
varit uppe, och det har uttalats ett ökat stöd för tanken
att dessa högskolor skulle jämställas med andra. Vid
det senaste riksmötet var det snubblande nära att en
sådan beställning hade sänts i väg till regeringen.
Majoriteten, som avvisade förslaget, har visserligen
sagt sig vara allmänt positiv men inte velat sätta den
press på regeringen som ett positivt riksdagsbeslut
hade inneburit.
Trots att det är småbelopp i ett statsfinansiellt
sammanhang, och trots att beloppen med lätthet torde
kunna rymmas inom ramarna, har man inte kunnat
expediera detta.
Det har av och till genom uppvaktningar, riks-
dagsmotioner och utskottspåpekanden erinrats om att
huvudmännens organisationer och deras medlemmar
ger stora frivilliga bidrag till dessa högskolor. I de-
batten har också pekats på att andra huvudmän vid
enskilda högskolor inte avkrävts personliga offerin-
satser. Det är hög tid för staten att rätta till sådana
orättvisor. Det kan knappast finnas något sakpolitiskt
motiv för att hävda något annat.
Det ekonomiska stödet från staten skulle kunna
innebära ett tillskott med några tusen kronor per hel-
årsstudent och att jämlikhet och rättvisa i ett ekono-
miskt avseende erhålls. Det känns närmast genant att
en sådan till synes marginell fråga inte har kunnat
redas ut, trots att det har påpekats från riksdagen i
olika omgångar och vid uppvaktningar i departemen-
tet.
I motionen har vi sagt att det är bra att statsråd
och politiker uttalar sin sympati för dessa högskolor,
men att det ekar ihåligt om man motsätter sig en eko-
nomisk rättvisa och låter bli att undanröja de olikheter
som fattiga nya högskolor omotiverat drabbas av.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 7 vad avser beslutspunkten 21.

Anf. 70 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Utbildningsminister Thomas Östros
talade sig varm för den öppna och fria akademin för
en halvtimme sedan. Det tyckte jag var utomordent-
ligt bra. Den öppna och fria akademin måste vara en
ledstjärna och ett verktyg, precis som den regionala
decentraliserade högskolan är det, i arbetet med att
göra det möjligt för många att ta del av akademisk
utbildning i hela landet och höja kunskapsnivån i
Sverige.
Jag vill därutöver argumentera för en annan
mycket viktig ledstjärna. Det rör sig om ett verktyg i
arbetet för att utbildningspolitiken ska få genomslag
inte bara på de orter där högskolan är etablerad utan i
hela landet - även i de glesbefolkade delarna. Jag
talar om distansutbildningen och det flexibla lärandet.
Det finns inget sätt att bryta igenom klasstrukturer
och sociala skiktningar som är effektivare än den
metoden. Om man lyckas attrahera dem som känner
tvekan inför utbildning och kanske vill bo kvar hem-
ma kan man få många fler att söka sig till högre ut-
bildning.
Ett land som har kommit väldigt långt i detta av-
seende är Storbritannien, vars största open university
ligger i Milton Keynes, som jag har besökt fem gång-
er. Jag har följt det under många år.
I dag har man 70 000 inskrivna elever och 2 500
medarbetare. Man utvecklar pedagogiska verktyg och
metoder som är anpassade för denna sorts undervis-
ning. Man använder sig naturligtvis av informations-
tekniken som stöd. Man har elever från hela Storbri-
tannien - också från Wales och Skottland. Eleverna
kan läsa hemma.
I dag föreslår regeringen via betänkandet att vi
ska knyta ihop alla våra lokala studiearenor till ett
nätverksuniversitet. Jag tycker att det är en utomor-
dentlig idé. Det är en svensk idé på samma tema som
det som tillämpas i Milton Keynes. Verksamheten är
dock inte koncentrerad, som den är där.
Detta kräver många funderingar. Därför vänder
jag mig till utbildningsutskottet. Varför har ni inte
bemödat er om att argumentera kring min motion
Ub544? Det finns inte ett argument. Den handlar
ändå om detta.
Motionen tar sin näring ur den undersökning som
Urban Dahllöf, professor emeritus i Uppsala, och
universitetslektorn Gunilla Roos har gjort bland 1 000
nya högskolestuderande i mitt hemlandskap Hälsing-
land. De konstaterar att väldigt många av dem som
har sökt sig till högskolan har kommit ur arbetarklass
och miljöer där utbildningsnivån är låg. De väljer att
bo hemma. Hade denna nätverksbaserade distansun-
dervisning inte funnits inpå knuten hade de inte gått
in i högskolemiljön. Naturligtvis åker de till Högsko-
lan i Gävle eller till någon annan högskola och får
viss undervisning, men de har också informationstek-
nologin som stöd hemma.
Jag tycker att det här är viktigt. Jag anser att nät-
verksmyndigheten borde ligga mitt i Sverige, t.ex. i
mitt län, där man har störst erfarenhet av att bryta
social segregering - det är en hälsning till utbild-
ningsutskottet.
Den här delen av utbildningspolitiken anser jag
för närvarande vara den absolut viktigaste spjutspet-
sen för att alfabetisera Sverige.
Utbildning och universitetsforskning (förslag 1-18)

Anf. 71 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Fru talman! Förväntningarna på skolan är höga
både från samhället och från riksdagen och ska så
vara med tanke på den uppgift som skolan har att
svara för.
Det är nämligen i grund- och gymnasieskolan som
grunden för det livslånga lärandet läggs. Ett miss-
lyckande här följer i många fall sedan individerna
livet ut.
En viktig förutsättning för att skolan ska ha möj-
ligheter att klara sina uppgifter är att satsningarna på
utbildning fortsätter. Att så är fallet visar internatio-
nell statistik som säger att Sverige tillhör de länder
som per capita satsar mest på utbildning. Men vart tar
pengarna vägen? Vi måste också konstatera att det
samtidigt finns ett missmod i skolan - bland elever
och lärare, bland föräldrar och allmänhet. Det är ett
missmod som har sin grund i att skolan inte klarar av
att leva upp till de förväntningar som ställs. År efter
år debatterar vi skolans situation utifrån rapporter
som visar att skolans resultat inte når upp till målen.
Det är rapporter som visar att många elever i grund-
och gymnasieskolan inte når de kunskapsmål som är
satta.
Företeelser som att elever stämmer huvudmannen,
att undervisning avbryts på grund av hotfulla situa-
tioner, att lärare och elever förs till sjukhus efter inci-
denter i skolan, ja t.o.m. mord, och att väktare sätts in
på skolor visar att situationen på många håll rent ut
sagt är dålig på det svenska utbildningssystemets
mest grundläggande nivåer.
Men vi ska inte glömma bort att det även finns
framgångsrika skolor som visar på bra resultat och
framgångsrika initiativ. Jag tror att det tål att uppre-
pas eller förtydligas att det är riksdagen som antar
regler som påverkar skolan. Här beslutas om lagar
och förordningar som rör skolans alla delar och som
påverkar skolans möjligheter. Det är i riksdagens roll
som högsta beslutande organ som vi debatterar sko-
lans situation. För min del är det dessutom utifrån
uppfattningen att skolans roll är central i samhället
och av strategisk betydelse för våra möjligheter.
I de moderata förslagen med anledning av budge-
talternativet redovisas vad vi tror att skolan behöver
för att den ska ges bättre förutsättningar att klara den
komplexa uppgift som den har.
För det första är det skolans inre arbetsklimat som
i mycket avgör hur framgångsrik en skola är. Dålig
ordning, sena ankomster, ovårdat språk, mobbning
och brist på respekt skapar en dålig arbetsmiljö som
slår hårdast mot elever med inlärningsproblem. En
avgörande faktor för att vända den utveckling som vi
ser är att man vid lärarutbildningen måste lägga större
vikt vid den studiesociala miljön och relevanta ledar-
skapsutbildningar. Vi anser även att skriftliga omdö-
men ska användas för att informera föräldrar om
elevens resultat. Utformningen kan vara en fråga för
varje enskild skola. Vi anser även att enskilda skolor,
om de så önskar, ska ha en möjlighet att införa lokala
betyg i ordning och uppförande.
För det andra anser vi att resultatredovisningen
måste bli bättre, inte minst för att elever, föräldrar
och lärare ska veta vilka resultaten är på enskilda
skolor. Tyvärr är det många huvudmän som slarvar
med denna uppgift i dag. Lagar och förordningar ger
dem dessutom den möjligheten, eftersom uppfölj-
ningar och utvärderingar inte följs upp av dem som
har det som sin uppgift i dag. Skolverket ansvarar för
uppföljning, utveckling, utvärdering och tillsyn av
den svenska skolan. Bl.a. utifrån Riksrevisionsverkets
granskning av Skolverkets tillsynsverksamhet finns
det anledning att ifrågasätta om Skolverket sköter
sina viktiga uppgifter. Av bl.a. den anledningen före-
slår vi ett inrättande av ett oberoende nationellt kva-
litetsinstitut med uppgift att löpande utvärdera sko-
lans resultat. Institutet ska stå fritt från dem som har
uppgiften att driva skolor och fritt från den politiska
sfären. Samtidigt förtjänar det att påpekas att inrät-
tandet av ett kvalitetsinstitut inte innebär att skolorna
ges möjlighet att undandra sig sin egen årliga kvali-
tetsredovisning. Delar av Skolverkets nuvarande
uppgifter och anslag överförs till det föreslagna kva-
litetsinstitutet.
Jag sade i min inledning att vi inte får glömma
bort att det även finns framgångsrika skolor. Låt oss
med en förbättrad uppföljning, utvärdering och re-
sultatredovisning ge dessa skolor den uppmärksamhet
som de förtjänar.
I dagens tidning kan vi läsa att för första gången
har en skola, Älta skola i Nacka, tilldelats Utmärkel-
sen Svensk Kvalitet. Jag tycker att det är ett bra ex-
empel på hur man via kvalitetsmätningar och redo-
visningar kan lyfta fram goda resultat. Det är också
helt i överensstämmelse med att vi lägger fram för-
slag om inrättande av ett nationellt kvalitetsinstitut.
Det intressanta är dessutom att skolan ligger i en
kommun, Nacka kommun, som regeringen titt som
tätt har ganska hårda diskussioner och skriftväxlingar
med om hur respektive skola och huvudman ska kun-
na utveckla sina skolformer. Hitintills måste jag säga
att Nacka kommun leder över regeringen.
För det tredje föreslår vi att det kommunala an-
svaret för att finansiera skolan överförs till staten. Det
innebär naturligtvis inte att staten ska driva skolor.
Den nationella finansieringen ska skapa förutsätt-
ningar för mer likvärdiga villkor när det gäller att
driva skolor och bedriva undervisning. Som situatio-
nen är i dag varierar förutsättningarna beroende på
kommunernas ekonomi, prioriteringar och politiska
vilja. Detta är oacceptabelt om man menar allvar med
likvärdiga villkor. Vi har som första steg föreslagit ett
införande av en nationell skolpeng för grundskolan
och anvisat medel för detta år 2003. Den nationella
skolpengen ska finansiera kostnaderna för elevens
utbildning. Det är viktigt att i detta sammanhang även
klargöra att systemet ska ta hänsyn till att barn har
olika behov.
Finansiering sker genom att ett belopp motsva-
rande kommunernas kostnader för grundskolan dras
in via det statliga bidragssystemet till kommunerna
och förs till anslaget för nationell skolpeng.
För det fjärde måste detaljstyrningen av resurser-
na upphöra. Regeringen lägger i årets budget fram
förslag om anslag till personalförstärkningar inom
skolan. Vi har ställt oss bakom detta förslag för år
2002 och anvisar där 1,5 miljarder kronor, eftersom
tjänsterna är inrättade. Detta anslag avvecklar vi för
åren 2003 och 2004, och de medlen tillförs anslaget
för nationell skolpeng utifrån grunduppfattningen att
staten inte ska detaljstyra resurserna.
Vi pratar väldigt ofta i debatten om Wärnersson-
pengar och Perssonpengar, men det är skattebetalar-
nas pengar, och den typ av öronmärkning som vi dag
ser bidrar inte till att ge verksamheterna möjligheter
att göra de nödvändiga prioriteringarna utifrån de
lokala förutsättningar som är och som varierar.
För det femte genomför vi förändringar som inne-
bär att elevernas ställning stärks. Utifrån en förbättrad
resultatredovisning och en nationell finansiering som
följer eleven till den skola som han eller hon har valt
stärks elevernas ställning. Deras val blir avgörande.
Kraven på att prestera bra resultat blir både tydligare
och större och en nödvändighet för varje skola.
Vi ökar med våra förslag möjligheterna till mång-
fald inom skolan. Erfarenheterna av att alltfler
friskolor etableras är övervägande goda. Skolans
utveckling främjas av att fler alternativ ges möjlig-
heter att bedriva verksamhet på lika villkor. Vi vill se
fler driftsformer, profilskolor och skolformer. Mång-
fald är något som berikar samhället. Det är något som
upprepas i många andra sammanhang. Jag anser att
detta påstående även gäller skolorna.
Vi anser att skolornas möjlighet att lägga ut un-
dervisning på entreprenad ska utvidgas så att den
även omfattar grundskolan och flertalet ämnen. Skol-
verket säger i sin utvärdering Nationella kvalitets-
granskningar 2000 - utbildning på entreprenad att
erfarenheterna på många sätt är positiva. Låt oss då ta
vara på denna möjlighet!
För det sjätte lägger vi fram ett förslag om att låta
undersöka möjligheterna att inrätta ett slags grund-
skoleexamen och att en sådan ska ge behörighet till
fortsatta studier i gymnasieskolan. Sedan flera år
väntar vi på regeringens utlovade förslag om en mo-
dern gymnasieexamen. Jag hoppas att skolministern
vid denna debatt meddelar när ett sådant förslag
kommer. Avsikten med våra förslag under denna
punkt är att tydliggöra betydelsen av goda kunskaper
bland elever och i skolan.
Fru talman! Vi föreslår även för förskoletiden att
nuvarande sexårsverksamhet, s.k. förskoleklass, får
utvecklas till en barnskola med tydliga pedagogiska
ambitioner. Barnskolan ska, i likhet med sexårsverk-
samheten, vara frivillig för föräldrarna, och det är
kommunerna eller godkända skolor som ska ha möj-
lighet att utveckla förskoleklass i denna riktning.
Vi föreslår även en kraftig utökning av antalet
platser i den s.k. KY-utbildningen. Vi har anvisat
medel för denna satsning i särskild ordning. Vi på-
börjar även en avveckling av Kunskapslyftet, med
förbehållet att de som nu deltar i utbildningen ska ha
möjlighet att slutföra densamma.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un-
der punkt 1. Vi står naturligtvis bakom de övriga
reservationerna, men för tids vinnande nöjer vi oss
med att yrka bifall under denna punkt.

Anf. 72 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Det vi nu diskuterar rör frågor om
förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, barn- och
ungdomsutbildning och vuxenutbildning.
Först och främst vill jag som vänsterpartist ut-
trycka min tillfredsställelse över att vi nu fortsätter att
åtgärda konsekvenserna av 90-talets svåra ekonomis-
ka situation, en situation som betytt mycket negativt
på skolans område. Samtidigt som de ekonomiska
resurserna minskade ökade barnkullarna och flyk-
tinginvandringen.
Jag vill lyfta fram några av de saker jag tror
kommer att ha en stor betydelse för att vi bättre ska
kunna arbeta mot visionerna om en skola för alla och
en möjlighet till livslångt lärande för alla. Förutom
utbildningens betydelse för hela samhällets utveck-
ling har ju utbildning och kunskapsnivå en central
betydelse för demokrati och människors delaktighet i
samhället. Jag kommer i mitt anförande att beröra
fem områden som jag som vänsterpartist ser som
speciellt viktiga: förskolan, resurserna, elevinflytan-
det, jämställdheten och betygen.
För det första behövs en kraftfull satsning på för-
skolan. Att förskolan i likhet med skolan, föräldraför-
säkringen, barnbidraget och hälso- och sjukvården
ska vara en del av den generella välfärden och erbju-
das alla barn och barnfamiljer är en självklarhet för
oss i Vänsterpartiet.
I budgetpropositionen anges bl.a.: "Förskolan är
basen för samhällets insatser för att främja det livs-
långa lärandet. Den är en miljö där barn med olika
bakgrund och olika levnadsvillkor får möjlighet att
utvecklas och lära tillsammans."
Vidare konstateras att det långsiktiga målet är en
avgiftsfri förskola. Det är något som vi från Vänster-
partiet länge har hävdat. Införandet av den allmänna
förskolan för fyra- och femåringar, rätten till försko-
leverksamhet för barn till arbetslösa och föräldraledi-
ga samt en maxtaxa i förskoleverksamhet och skol-
barnsomsorg är alla steg i en riktning som ligger väl i
linje med Vänsterpartiets politik.
En fråga som skulle vara intressant att höra skol-
ministern kommentera är när nästa steg mot det lång-
siktiga målet om en avgiftsfri förskola kan tas. Jag vet
att jag kan låta lite otålig med tanke på att större de-
len av reformen inte blivit verklighet än. Men min
fråga tar sin utgångspunkt i regeringens egen skriv-
ning i propositionen om maxtaxa och allmän försko-
la: "Regeringen betraktar förslaget som ett första
steg." Alltså: När anser skolministern att det är dags
att ta nästa steg?
Fru talman! Frågan om maxtaxan är en av de få
frågor där det tycks finnas någon form av borgerlig
enighet. I övrigt måste jag säga att jag saknar ett
tydligt borgerligt alternativ. Det är i och för sig gans-
ka talande att den borgerliga enigheten vänder sig
mot ett förslag som handlar om att utveckla den gene-
rella välfärden.
Fru talman! För det andra behövs det mer perso-
nal inom förskola och skola. Mer personal inom sko-
lan är en av förutsättningarna för att kunna nå målen.
Det är bra att regeringen inom ramen för budget-
samarbetet nu kan fortsätta en satsning, faktiskt initie-
rad av Vänsterpartiet, på mer resurser i skolan. Ur
elevsynpunkt och med tanke på bl.a. den senaste
tidens debatt om mobbning och våld inom skolan är
bristen på elevvårdspersonal ett av de områden där
det behövs förstärkning. Det behövs fler vuxna i
skolan, vuxna som är tydliga förebilder.
I och med denna budget fortsätter den inledda
femåriga satsning som innebär att ungdomsskolan
och fritidshemmen tillförs resurser motsvarande en
nivåhöjning på 5 miljarder. Bidraget är riktat till
utökning av personal. Kritik har ibland framförts om
att detta riktade bidrag skulle utgöra ett allvarligt
intrång i det kommunala självstyret. Vänsterpartiet
menar att en kraftsamling för att öka personaltätheten
är av yttersta vikt och att det är viktigt att vi faktiskt
vågar rikta resurserna. Den femåriga satsning vi nu
inleder kommer att ha stor betydelse för skolans vik-
tigaste ingrediens - eleverna.
Fru talman! För det tredje måste elevinflytandet
öka. Ska eleverna kunna uppnå både kunskapsmålen
och de demokratiska målen måste eleverna göras mer
delaktiga i vad som händer i skolan.
Regeringen säger: "Det måste upplevs som mer
stimulerande och meningsfullt att gå i skolan. Skolan
måste klara att entusiasmera eleverna och upprätthålla
studiemotivationen. Då måste eleven sättas i centrum.
Elevinflytande ska också vara grunden för fostran i
ett individuellt och kollektivt ansvarstagande - ett
demokratiskt samhälle kräver en demokratisk skola."
För mig som vänsterpartist handlar det om att ta
de här skrivningarna på största allvar. Det finns inga
lätta och självklara lösningar. Men det krävs ett en-
träget och målmedvetet arbete där elevernas delaktig-
het, inflytande och ansvar är nyckelord.
Fru talman! För det fjärde måste arbetet med jäm-
ställdheten intensifieras. Det är bra att särskilda me-
del avsätts för kompetensutveckling av resurspersonal
i jämställdhets- och genuskunskap. Det är också bra
att medel, på Vänsterpartiets initiativ, avsätts för att
förebygga att flickor utsätts för kränkande behand-
ling. Samtidigt som utbildningsväsendet reproducerar
och konserverar manssamhället utgör det faktiskt en
nyckelinstitution i kampen för ett jämställt samhälle.
Genom att skolledare, lärare och övrig personal skaf-
far sig medvetenhet om dessa maktstrukturer och
engagerar sig för att utmana dem kan skolan bli en
plats där barn och ungdomar ges möjlighet att ifråga-
sätta de stereotypa könsroller som förmedlas i kultu-
ren, reklamen och det övriga omgivande samhället.
Vänsterpartiet vill öka valmöjligheterna för kvin-
nor och män. Alla ska ha reella möjligheter att göra
val som inte är könstypiska. Vårt mål är att kön inte
ska vara en begränsning och ett hinder under upp-
växten. Därför är ett tålmodigt, långsiktigt och ut-
hålligt jämställdhetsarbete inom utbildningsväsendet
av största vikt.
Fru talman! För det femte och sista tycker jag att
det är dags att på allvar resonera om ett av hindren för
att uppnå läroplanernas mål - betygen. Betygen och
deras utformning styr enligt min mening på ett nega-
tivt sätt mycket av vad som sker i skolan. Att det
sedan finns politiska partier som vill ha fler, mer och
tidigare betyg är en annan sak. Jag tillåter mig än en
gång att citera regeringen, som avser att "ta initiativ
till att ett antal grundskolor ges möjlighet att under
2002 utveckla former för individuell planering och
dokumentation". Med tanke på denna skrivning och
den socialdemokratiska kongressens syn på betygen
vore det intressant att höra skolministerns syn på
möjligheterna till en försöksverksamhet med betygs-
fri grundskola. Det finns intresserade kommuner.
När, skolministern, är det dags att våga börja ta i
betygsfrågan?
Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslagen till
beslut i UbU1 under punkterna 1-18.

Anf. 73 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Att utbildningspolitiken spelar en
viktig roll i samhället är vi nog alla överens om. Kun-
skap är viktigt och att här i kammaren få vara med
och debattera utbildningsfrågor är mycket stimule-
rande. Jag tror att vi alla vill väl med den svenska
skolan och är måna om att våra barn och ungdomar
ska få en gedigen utbildning av hög kvalitet i en trygg
miljö.
Den svenska skolan fungerar i många stycken
mycket bra och erbjuder kunskapstörstande elever
god undervisning av ambitiösa och duktiga lärare och
övrig personal. Tyvärr har den senaste tidens medie-
debatt inte handlat så mycket om skolans möjligheter,
utan i stället mer om de problem som skolan brottas
med. Självklart ska vi inte blunda eller sopa proble-
men i skolan under mattan. Även vi i beslutande
ställning måste våga lyfta fram dem, debattera dem
och gemensamt försöka rätta till det som inte funge-
rar.
Fru talman! Alla blev vi mycket illa berörda över
det som hände i en skola i Malmö för drygt en vecka
sedan. En manlig lärare misshandlas av några elever.
Tyvärr är inte Malmöfallet det enda exemplet på
grovt våld i skolan. Enligt en rapport från Brottsföre-
byggande rådet som kom i går har våldet i skolan
ökat. Lärare blir hotade och går omvägar till skolan
på grund av rädsla. Tusentals elever går varje morgon
till skolan med ont i magen. Vi vuxna måste fråga
oss, även om det kanske känns smärtsamt för någon:
Vad är det som har gått fel? Vad är orsaken? Finns
det någon lösning? Är lösningen speciella väktare i
skolan eller mobiltelefoner till lärarna? Är lösningen
ökat föräldraansvar, ökade befogenheter för lärare
eller att flytta stökiga elever?
Här skulle salomonisk vishet behövas, tror jag.
Jag är övertygad om att snabba åtgärder behövs och
kommer att behövas i akuta situationer, men vi ska
komma ihåg att det då egentligen handlar om sym-
tombehandling.
Jag har en känsla av att vi ser symtomen men har
väldigt svårt att se och kanske ännu svårare att våga
erkänna de bakomliggande orsakerna. Jag tror att vi
måste våga lyfta blicken och försöka analysera dessa
orsaker. Kan det vara möjligt, fru talman, att det som
sker i skolan i dag är en följd av - eller brist på -
fattade beslut här i kammaren? Låt mig än en gång
poängtera att kränkande ord och handlingar, våld och
mobbning visst måste stävjas med all kraft, men lång-
siktigt behövs åtgärder som förändrar våra egna och
våra barns attityder. Jag tror att det vi nu ser i sam-
hället och i skolan är en följd av en förändrad syn på
värderingar, regler och normer.
Fru talman! Vi vet att familjen är barnets vikti-
gaste miljö under uppväxttiden. Redan i tidiga barna-
år planterar man sunda värderingar och förmågan till
empatiskt tänkande. Hur familjen ser ut har kanske
mindre betydelse. Olika kulturer formar olika per-
sonlighetstyper genom att kulturen påverkar familjen,
och familjen i sin tur reproducerar kulturens normer
hos barnen. Ska man förstå en familj måste man för-
stå hur barnets självuppfattning växer fram. Familjens
grundläggande roll som identitetsskapare kan inte
ersättas, utan bara kompletteras av barnomsorg och
skola.
Jag tror att bakom debatten om levnadsformer
finns en vuxenegoism som är olycklig och som inne-
bär optimering av egna känslor och livsmöjligheter.
Barnen kommer i andra hand. För oss kristdemokrater
är det av största vikt att skapa förutsättningar för
föräldrar och vårdnadshavare att ge mer av sin tid åt
barnen.
Fru talman! Jag avser inte att i den här debatten ta
upp förskolan, eftersom vi har en särskild motion som
behandlar förskolan och som kommer att debatteras i
början av nästa år. Men jag kan inte underlåta att med
några ord beröra regeringens maxtaxeförslag, som
kommer att leda till att barnen visats längre tid på
dagis och får mindre tid med och av sina föräldrar.
Reformen gynnar inte barnen utan högavlönade för-
äldrar. Förbättringen för ensamstående och lågavlö-
nade blir däremot ytterst marginell. Regeringen väljer
att ge till dem som redan har, en mycket orättfärdig
fördelningspolitik. Dessutom omfattas inte alla barn
av maxtaxan. 110 000 barn får inte en krona av max-
taxemiljarderna.
Fyrpartiförslaget om ett barnomsorgskonto där-
emot omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet
att välja olika former av barnomsorg utanför hemmet,
minska sin arbetstid eller t.o.m. stanna hemma under
en del av barnets uppväxt. Det är familjen själv som
väljer.
Fru talman! Jag tror att om skolan ska lyckas vän-
da utvecklingen från ett hårdare klimat i skolan måste
vi få ett nytt tänkesätt. Vi kristdemokrater är överty-
gade om att ett etiskt tänkesätt måste genomsyra hela
utbildningen. Omtänksamhet, medmänsklighet och
respekt är grogrunden för ett mjukt klimat i skolan.
Ordning och struktur är en förutsättning för all under-
visning.
Vi måste lära oss själva och våra barn hur vi ska
umgås och leva med varandra. Det handlar om etik.
Vi kristdemokrater menar att den gyllene regel som vi
ofta har hävdat här i kammaren, "behandla andra som
du själv vill bli behandlad", måste aktualiseras redan i
tidig ålder.
Kristdemokraterna har under hela vår tid i riksda-
gen hävdat vikten av en värdegrund som vilar på den
etik som förvaltas av kristen tradition och väster-
ländsk humanism, eller om man så vill på vårt kultur-
arv. Det är av stor betydelse att denna värdegrund är
inskriven i våra läroplaner. Det värdegrundsarbete
som skolministern sedan byggt på har varit mycket
värdefullt och har betydelse för skolans demokratiska
fostran. Det är viktigt att värdegrunden står fast vid
den kristna etiken för att inte framstå som ett flum-
migt budskap som kan vara vad som helst, som vissa
förordar. Det är värdegrunden som är garanten för att
man ska slippa främlingsfientlighet, rasism, våld och
mobbning i skolan. Värdegrundsåret som skolminis-
tern utlyste 1999, efter många debatter med bl.a.
kristdemokraterna, håller på att utvärderas, och det
ska bli mycket intressant att ta del av utvärderingen
när den kommer. Men det är också oerhört viktigt att
arbetet med värdegrunden ständigt får fortsätta. Lik-
som demokratin måste värdegrunden vinnas på nytt
och på nytt.
I det här sammanhanget vill jag peka på en märk-
lighet som vi här i riksdagen är ansvariga för. Varför
arbetar vi inte med samma värdegrund i förskolan
som i grundskolan? Jag vill ställa frågan till skolmi-
nistern. Den olikhet som vi har i dag skapar bara
oreda hos lärare, elever och föräldrar.
Fru talman! Kristdemokraterna anvisar i sitt bud-
getförslag sammanlagt 4,25 miljarder kronor netto
mer än regeringen till landets kommuner under kom-
mande treårsperiod. Det är ett välbehövligt resurstill-
skott till skola, vård och omsorg. Vi betror också, i
motsats till majoriteten, landets kommunpolitiker att
själva avgöra var extra ekonomiska resurser till sko-
lan i just deras kommun bäst behövs. Vi värnar det
kommunala självstyret och vänder oss mot socialde-
mokraternas pekpinnar till landets kommuner.
Skolans problem beror inte enbart på bristande re-
surser, utan det vi nu ser är en konsekvens av en
kravlös politik under många år. Många elever känner
sig otrygga och vilsna.
Att skapa ett klimat i skolan, i klassrummet och
på skolgårdarna där barn och vuxna möts med respekt
för varandra oavsett ras, hudfärg, kön eller sexuell
läggning, där jämställdhet mellan kvinnor och män är
en självklarhet och där medmänsklighet ses som
naturligt och eftersträvansvärt är den bästa förebyg-
gande insatsen mot mobbning, våld och förtryck. Det
är glädjande att skolministern har anammat kristde-
mokraternas förslag om en riksomfattande kampanj
mot mobbning genom att starta kampanjen Tillsam-
mans. Det tackar vi för.
För att komma till rätta med problemen behövs
också en nationell samling mot mobbning, våld,
rasism och förtryck. En nationell samling går inte att
lagstifta fram, men vi kan alla hjälpa till att bilda
opinion för det. Vi tror att om vi ska lyckas komma
till rätta med mobbningen i skolan behöver alla goda
krafter i samhället samverka.
Fru talman! Barn mognar olika och har olika ta-
lang och läggning. Några är skolmogna vid sex års
ålder, andra först när de är åtta år.
Kristdemokraterna menar att det är viktigt att
skolstarten är flexibel. Barn har olika talang - några
är mer teoretiskt lagda, andra är mer praktiskt inrikta-
de. Somliga är konstnärliga, medan andra tycker om
att meka. Det är den verklighet som måste få åter-
speglas också i skolans sätt att arbeta med eleverna.
Kristdemokraterna anser att alla elever måste få ut-
veckla sina talanger så att de kan använda sin kun-
skap aktivt.
Fru talman! Jag ska säga något om gymnasiesko-
lan. Gymnasiekommitté 2000 börjar närma sig av-
slutningsfasen. Vi hoppas att den utredningen ska
lägga fram förslag på en ny och bättre fungerande
struktur för den kommande gymnasieskolan. Det är
en struktur som ska ta större hänsyn till elevernas
önskemål, arbetsmarknadens behov och alternativa
vägar till högre utbildningar. Enligt vår mening är det
också viktigt att en ny struktur för gymnasieskolan får
med sig betygshanteringen. Tyvärr har metoden med
betyg efter varje årskurs lett till en stor stress i gym-
nasieskolan. Den har också lett till att samverkan
mellan ämnen och kurser försvårats. Vid snart sagt
vartenda möte, fru talman, med gymnasieelever ute i
landet har jag också mött kravet på fler betygssteg.
Många frågar också efter möjligheten till en gymna-
sieexamen. Kristdemokraterna ser med spänning fram
emot när utredningsförslaget från Gymnasiekommitté
2000 ska läggas fram under våren.
Fru talman! Frågan om fristående skolor kommer
att behandlas under våren när regeringens proposition
behandlas. För den sakens skull får debatten anstå för
vår del.
Vad gäller specialskolorna Eke- och Hällsbosko-
lan anser kristdemokraterna att de fasta skoldelarna
måste få finnas kvar och fortsätta sin verksamhet. Vi
har också i vårt budgetförslag anvisat 15 miljoner
kronor för att återföra de fasta skoldelarna i de båda
skolorna.
Fru talman! Självklart står jag bakom alla reser-
vationer där kristdemokraterna är med, men jag yrkar
för tids vinnande bifall till reservation 7 under punkt
13.

Anf. 74 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag ska ta en replik, och jag har två
frågor som kan besvaras med ja eller nej.
Först har jag ett konstaterande om den gemen-
samma värdegrunden mellan skola och förskola. Jag
rekommenderar att vi använder förskolans värde-
grund.
Sedan var det de två frågorna.
Första frågan: Är förskolan i kristdemokraternas
värld basen för det livslånga lärandet?
Andra frågan: Ställer kristdemokraterna upp på
visionen om en avgiftsfri förskola?

Anf. 75 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den gemensamma vär-
degrunden är det bra att Lennart Gustavsson har
kommit så långt att han ser ett problem i att det finns
olika värdegrunder. Sedan delar jag inte Lennart
Gustavssons åsikt om att det är förskolans värdegrund
som ska gälla. Jag tycker att vi inte ska vara så rädda
för att hävda vårt kulturarv som ändå är den kristna
värdegrunden.
Vad är det för fel, Lennart Gustavsson, att hävda
att vi vill lära våra barn och oss själva att vi ska be-
möta varandra på samma sätt som vi själva vill bli
bemötta?
Så går jag över till Lennart Gustavssons frågor om
förskolan.
Jag hoppas att Lennart Gustavsson uppmärksam-
made att jag sade att vi kommer att ta den debatten
när den behandlas i början av nästa år i och med att
det kommer motioner om förskolan. Lennart Gus-
tavsson får ge sig till tåls och ska få sitt svar när vi
står i kammaren strax efter jul.

Anf. 76 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Innebär det här att frågorna om för-
skolans betydelse och om ni ställer upp på en vision
om en avgiftsfri förskola ska avgöras av kristdemo-
kraterna under julhelgen?

Anf. 77 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Ett kort svar på en kort och - jag ska
inte vara den som betygssätter frågan.
Förskolans betydelse kommer inte att avgöras av
kristdemokraterna under julhelgen. Vi vet var vi står
när det gäller förskolan. Men för att inte förlänga den
här fredagen då alla längtar hem har vi valt att säga
att i samband med att våra motioner om förskolan ska
behandlas tar vi den debatten då. Lennart Gustavsson
får ge sig till tåls.

Anf. 78 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! Alla elever har rätt att gå ut grund-
skolan med betyget Godkänd på sina kunskaper och
ett bra självförtroende. Enkelt uttryckt handlar det om
att ge alla en bra start i livet. Någonting annat är
egentligen helt oacceptabelt. En skola som skickar ut
barn oförberedda för fortsatt lärande, med otillräckli-
ga kunskaper för det moderna yrkeslivet och utan
kunskaper för att delta i samhället runtomkring utgör
ett livslångt svek mot eleverna. Det bidrar också till
en social klyvning. Det tragiska är att vi ser att den
sociala klyvningen, kunskapsklyvningen, ökar mer
och mer. Vi måste se till att det finns redskap så att
klyvningen inte kommer till stånd, att vi ger alla
samma möjligheter från starten.
Vi vill ändra på detta. Vi är helt övertygade om att
kunskap är den enda hållbara vägen till verklig social
utjämning och lika möjligheter för alla. Därför har vi
försökt att ta ett helhetsgrepp om skolpolitiken. Det
har vi gjort med bl.a. stärkta resurser direkt ut till
kommunerna att användas för skolorna och försko-
lorna, men också med hjälp av tre stora reformer. De
har vi kallat för Rätt till kunskap, Lokal makt och
Fler lärare. I reformerna har vi samlat många delar
som bildar en helhet och som vi ser som en bas för
den fortsatta skolan och skolpolitiken.
Det har inte direkt haglat förslag från regeringen
den senaste tiden. För tre och ett halvt år sedan var
det val, och då var skolan en av de viktigaste frågor-
na: "Det här kommer vi att ändra på. Nu ska det hän-
da grejer i den nya regeringen." Tyvärr har det inte
gjort det. Vi har varit många som har stått bakom och
hejat på och sagt att möjligheterna finns och att vi är
beredda att ställa upp. Helhetsgreppet har inte funnits.
Det som också är märkligt är att jag i mitt hemlän
Örebro har kunnat höra Göran Persson säga på soci-
aldemokraternas kommundagar att skolan kommer att
bli en av de viktigaste, om inte den viktigaste, valfrå-
gan hösten 2002. Jag tycker att det är rätt oförskämt
av statsministern att uttala sig så när han själv suttit i
en ledande position i Sverige och har varit ledande i
svensk politik och i svensk skolpolitik. Under den
tiden har det varit möjligt att föra fram en grundsyn
och få ett helhetsgrepp om skolan, men det har tyvärr
inte gjorts.
Den hetsiga debatten vi för om skolan blir inte ba-
ra tradig utan också väldigt arbetsam och jobbig för
de skolor i landet som får höra detta men som också
gör ett fantastiskt arbete. Det slår på arbetsmiljön och
på lusten att engagera och vilja förbättra. Det finns så
många goda exempel. Det finns så många skolor,
lärare och föräldrar som engagerar sig för en bättre
skola. Väldigt många har lyckats, där lusten att lära
står i centrum, där kunskapen och inte tiden är det
absolut viktigaste.
Tomas Högström tog upp en av skolorna, nämli-
gen Älta skola som fick priset Svensk Kvalitet i går.
Stödeskolan utanför Sundsvall gör också ett fantas-
tiskt arbete. De skolorna ska vi lyfta fram i debatten,
se hur de arbetar och föra in det i skolpolitiken.
Fru talman! 2000-talets kunskapsproblem - om vi
kallar dem så - löses inte med 1900-talets skolpolitik.
Vi ser att framtidens skola måste lämna den traditio-
nella synen på kunskaper för att bli mer flexibel och
för att bli mer elevanpassad. För att skolan ska kunna
klara detta krävs som sagt mer resurser men också,
som vi ser det, de tre reformerna Rätt till kunskap,
Lokal makt och Fler lärare.
Inom reformen Rätt till kunskap har vi samlat fle-
ra förslag till hur eleven ska få bättre möjligheter att
tillgodogöra sig kunskaper och till hur skolan ska bli
mer individanpassad än den är i dag. Vi vill slopa den
tidsbestämda skolplikten och införa vad vi kallar en
kunskapsrätt där det är elevens kunskap och förmåga
som är viktigare än tiden. Detta vänder egentligen
helt upp och ned på skolpolitiken, där det hela i dag
är väldigt inrutat efter antal timmar och efter de om-
råden man ska lära sig.
Vi vill öppna upp detta. Som hjälpmedel vill vi in-
föra en individuell studieplan för varje elev, som
ständigt utvärderas och gås igenom för att se hur just
jag som enskild elev kan utvecklas och ta till mig
kunskaperna. För att underlätta för detta mer indivi-
duellt anpassade lärande vill vi också slopa timplanen
för att få mer flexibilitet i systemet.
Olikheterna ska inte utjämnas genom att sänka
kunskapskraven för alla, utan de som har inlärnings-
problem och som kanske tar lite längre tid på sig att
lära ska få möjligheter till och redskap för det. Det
ska finnas möjligheter att gå till en specialpedagog
eller att välja ämnen i olika takt. Därför har vi bl.a.
satsat 1,2 miljarder kronor på läs- och skrivutveckling
som går direkt ut till alla elever och till alla skolor
runtom i landet.
Vi vill bygga en likvärdig skola - inte likadana
skolor. Detta handlar vår andra reform, Lokal makt,
om. Vi vill decentralisera resurserna och makten, dvs.
gå en helt annan väg än den som Socialdemokraterna
och regeringen verkar hamna på. Där smygcentralise-
rar man steg efter steg. Vi vill i stället ge pengarna
direkt till kommunerna utan central styrning. Vi vill
också införa lokala skolstyrelser på varje skola för att
ge föräldrar, lärare och elever mer makt och inflytan-
de.
Men en ökad decentralisering kräver också att det
finns en bra utvärdering och att det finns hjälpmedel
för kommunerna i kvalitetsutvecklingen och arbetet.
Därför vill vi införa ett nationellt kvalitetsinstitut som
ska vara fristående. Där kan man sammanföra kom-
munernas olika hjälpmedel och sätt att arbeta för att
kunna utveckla och hjälpa skolorna i kvalitetsarbetet.
Man kan fundera på huvudmän för detta kvalitetsin-
stitut. Kommunförbund, lärarförbund och elev- och
föräldraorganisationer skulle kunna vara huvudmän
för att se till att stötta sin egen verksamhet.
Det behövs fler vuxna och lärare i skolan. Därför
satsar vi rejält på de här reformerna och på att fler
lärare kan anställas. Det handlar så klart både om
resurser och om att få en bra arbetsmiljö i skolan med
möjligheter för fortbildning och ökat inflytande för
lärare. Det behövs stora insatser för att tackla lärar-
bristen och för att få fler att vilja bli lärare. För att
göra läraryrket mer attraktivt kan man t.ex. inrätta
bättre karriärs- och utvecklingsmöjligheter genom att
ge möjlighet att forska på deltid eller utbilda sig till
specialist.
Fru talman! Gymnasieskolan brottas i dag med
ganska stora problem med elever som går ut skolan
utan att vara godkända i flera kärnämnen. Vissa säger
att vi ska gå tillbaka till en gammal reform. Men den
gamla reformen visade sig ju inte vara hållbar. Vi vill
i stället utveckla den reform som finns för att ge alla
chansen och möjligheten att få en bra kunskapsbas
framöver.
Ett viktigt steg i utbildningspolitiken är också den
kvalificerade yrkesutbildning som har visat sig fylla
ett stort behov. Jag tar upp detta för att jag har sett att
det finns ett så stort behov runtom i landet att platser-
na och resurserna inte räcker till. Detta är ett viktigt
steg för att kunna gå vidare i utbildningen och i ut-
bildningssatsningarna.
I min hemkommun Kumla har vi drabbats av stora
personalnedskärningar på Ericsson. Där kan man se
att behovet är oerhört stort av att få in människor i
den kvalificerade yrkesutbildningen för att de direkt
ska kunna gå ut och få ett arbete. Företagen står näm-
ligen och väntar på ny arbetskraft. I Kumla har man
då frågat: Finns det inte möjlighet att få lite extra
resurser? Finns det inte möjlighet att göra någon
omfördelning? Nej, har Skolverket sagt, så fungerar
det inte. Vi har bara detta antal platser, och det finns
ingen möjlighet att vara flexibel, fortsätter Skolver-
ket. Men då har vi ju fått ett nytt system som är stel-
bent och som inte utgår från behoven utan från en
central styrning! Jag skulle vilja fråga skolministern
om hon tänker se till att det blir fler utbildningsplatser
vad gäller KY, och om det ska bli en möjlighet till en
bättre flexibilitet.
Slutligen, fru talman, står jag så klart bakom alla
Centerpartiets yrkanden, men jag yrkar bifall enbart
till reservation 2 under punkt 2.

Anf. 79 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Det känns för mig omöjligt att föra en
skoldebatt i riksdagen i dag utan att tänka på våld och
mobbning. Därför tänker jag inleda med att säga
några ord om det.
Det är bara några dagar sedan som en lärare miss-
handlades på en skola i Malmö och en skolvärd slogs
ned på en annan skola i samma stad. Tidigare har vi
läst om en flicka från Grums kommun som blev
mobbad och sedan flyttad till en särskild undervis-
ningsgrupp. I en HD-dom förklarades nyligen att hon
inte har rätt till skadestånd från kommunen. En annan
elev som utsattes för grova sexuella kränkningar i
Höganäs tvingades flytta både från skolan och från
sitt hem.
Jag tror inte att vare sig jag eller någon annan vill
svartmåla i onödan. Det är förhoppningsvis inte heller
någon som förnekar att det verkligen fungerar bra på
en massa skolor. Men varje barn eller ungdom som
lider i skolan är värd uppmärksamhet. Den avgörande
frågan är om skolan har tillräckliga medel för att
hantera våld och kränkningar.
En naturlig fråga att ställa inför sådana här tragis-
ka händelser är hur bakgrunden ser ut. Hur har en
kedja av händelser kunnat utvecklas så att ingen
uppmärksamhet har väckts förrän drabbade elever har
tvingats sluta skolan eller förrän lärare har miss-
handlats och tvingats söka läkarhjälp? Vad brister i de
grundläggande attityderna och vilka åtgärder borde
man ha satt in tidigare?
Det domslut där flickan nekades skadestånd visar
en uppenbar brist i nuvarande lagstiftning på skolans
område eftersom eleven förlorade trots att mobbning
bevisats. Naturligtvis borde det vara skolans ansvar
att förhindra att mobbning uppkommer. Lika naturligt
borde det vara att en skola och en kommun i efter-
hand måste kunna ställas till svars för att människor
utsatts för grovt brottsliga handlingar i skolan.
Naturligtvis är det förebyggande arbetet mot
mobbning av kamrater eller mot våld gentemot läran-
de avgörande. Men det måste också finnas möjlighe-
ter att agera när detta arbete misslyckas. Vetskapen
om att det finns starka sanktionsmöjligheter skulle i
sig verka förebyggande och avskräckande.
I en akut situation där en elev mobbas måste sko-
lan helt enkelt stå på offrets sida. Då är det inte offret
som ska behöva flytta. Sedan är det självklart att
mobbaren eller den som av annan anledning begår
andra brott ska få utbildning, behandling och stöd
med målet att han eller hon ska kunna delta i vanlig
skolundervisning igen.
Jag efterlyser besked om vad skolministern
egentligen tycker i de här frågorna. Å ena sidan har
hon vid olika tillfällen sagt att Folkpartiet har en
massa hemska förslag där man vill flytta på mobbare.
Å andra sidan har hon sagt att möjligheten att flytta
elever redan finns. Osäkerheten om vad som egentli-
gen gäller är stor. Jag tycker att skolministern nu
måste sluta säga att allt är som det ska med mobb-
ningsåtgärderna i skollagstiftningen. När eleven från
Grums inte får skadestånd trots att hon utsatts för
grov mobbning och inte har fått gå ut grundskolan så
är det något fel på lagen. När inte Höganäs kan få
kritik av Skolverket för att en våldtagen flicka tvingas
gå i skolan med sin plågoande - då är det också något
fel på lagen.
Fru talman! Jag besökte en gymnasieskola i Skåne
för bara några veckor sedan. Jag pratade en längre
stund med en flicka och två pojkar som gick på det
individuella programmet där och snart skulle lämna
gymnasiet. De var väldigt skoltrötta och hade helst
velat börja jobba direkt efter grundskolan om jobb
hade funnits. Ändå klarade de sig riktigt bra på sin
arbetsplatspraktik. De klarade sig också bra i flera
yrkesämnen.
Den första svenskkursen, svenska A, klarade de
också bra. Två av dem tyckte att det var riktigt roligt
och intressant att läsa böcker, vilket de i princip ald-
rig hade gjort tidigare i grundskolan. Men nästa
svenskkurs, svenska B, men litteraturhistoria och
höga krav på litteraturanalys kände sig ingen av dem
motiverad av. Det kändes som om det inte angick
dem alls. Ingen av dem hade heller klarat godkänt i
den första mattekursen, matte A, och inte heller i
samhällskunskap. Samhällskunskapen kändes för
teoretisk, tyckte de.
Nu stod de alltså där och skulle sluta gymnasie-
skolan och hade en halv utbildning och ingen gymna-
siekompetens. Deras enkla fråga var: Varför fick vi
inte hålla på med mer av det som intresserade oss?
Varför måste vi känna oss misslyckade för att vi inte
orkade läsa exakt samma sak som de som pluggar för
högskolan ska läsa.
Nu har de inget avgångsbetyg som visar att de har
en yrkesutbildning. De har inte heller någon högsko-
lebehörighet.
De här ungdomarna som jag pratade med är inte
ensamma. Antalet elever som inte når upp till gymna-
sieskolans mål efter fem år är omkring 30 %. Jag har
följt resultaten i gymnasieskolans kursprov sedan
några år tillbaka. För första gången ser jag nu att över
hälften av eleverna på ett program misslyckats med
att nå målen i matematik, i alla fall om man ser på
kursproven. På fordonsprogrammet är det 54 % av
eleverna som får Icke godkänd på det nationella kurs-
provet.
När en majoritet av yrkeseleverna inte klarar
gymnasieskolans mål är det, fru talman, hög tid att
förändra gymnasiet. Det måste bli ett slut på föraktet
för yrkeskunskaper och ett slut på föraktet för elevens
intresse och framtidsplaner.
Människorna ute i våra skolor gör verkligen ett
kraftfullt och engagerat arbete. Många lärare och
många elever satsar på att göra sin utbildning så me-
ningsfull och rolig som möjligt. På många håll funge-
rar verkligen skolan bra. Men ändå lämnar alltför
många skolan utan att klara av sin utbildning och
ändå är, som sagt, mobbning och våld stora problem
på många håll.
En stolt slogan för den svenska gymnasieskolan
är: En gymnasieskola för alla. Men om man ser på
statistiken tyder alltmer på att vi är på väg mot en ny
gymnasieskola för hälften. Det är helt enkelt för
många elever som slås ut.
Jag tror inte att någon skolminister eller utbild-
ningsminister kan vara helt nöjd med den svenska
skolan. Jag tror inte heller att de problem som finns i
första hand löses genom de budgetbeslut för utbild-
ning som dagens debatt bl.a. handlar om. Folkpartiet
säger visserligen ja till de ekonomiska förstärkningar
för skolan som regeringen föreslår genom extra peng-
ar till kommunerna. Men tyvärr tror vi inte att peng-
arna kommer att betyda så mycket för eleverna som
vi skulle önska, inte när det fattas 20 000 behöriga
lärare och inte när elever som behöver stöd om och
om igen lämnas i sticket.
Vi måste tänka nytt när det gäller skolan. Det är
helt enkelt dags att börja använda pengarna på rätt
sätt. Det är dags att lämna gammal traditionell social-
demokratisk skolpolitik. Alla är överens om att elever
ska hjälpas så tidigt som möjligt i skolan, och ändå
skickas eleverna vidare till gymnasiet utan tillräckliga
kunskaper. Alla är överens om att elevens intresse ska
ha avgörande betydelse, och ändå lyser lärlingsut-
bildning eller riktig yrkesförberedande utbildning
med sin frånvaro och ändå förs diskussioner från
regeringshåll om att minska kunskapskraven, om att
ta bort kraven på godkända betyg för att gå vidare till
gymnasiet. Alla är överens om att utbildade lärare
behövs, och ändå förvärras lärarbristen och ändå står
utbildningsplatser tomma på lärarutbildningarna.
Fru talman! Skolans huvuduppgift är att ge kun-
skap och hjälpa människor att gå vidare och söka
kunskap. Därför är utvärdering av kunskapsmålen
viktig. Nationella prov och betyg hör hemma i en
kunskapsskola där både elevernas och skolans insat-
ser utvärderas. För att förstärka utvärderingsarbetet
behöver vi en fristående nationell skolinspektion som
är fristående från Skolverket. Vi behöver också betyg
tidigare än i dag i grundskolan, från årskurs 6.
Jag har aldrig riktigt förstått den socialdemokra-
tiska inställningen till betyg och utvärdering. Rädslan
för betyg syns som ett mönster i socialdemokratisk
skolpolitik. Länge var en betygsfri grundskola parti-
ets officiella ståndpunkt. De senaste åren har en mas-
sa svävande diskussioner förts. Ideligen får vi höra
om hur stressande kraven på Godkänd är i skolan.
Som vi vet har en arbetsgrupp på Skolverket föresla-
git att kraven på Godkänd i basämnena ska avskaffas
för att komma in på gymnasiet.
I ett tal på partikongressen sade skolministern så
här: "Det är viktigt att diskussionerna om betygen,
eller vad det ska heta i framtiden, kommer i gång nu.
- - - Hur ser det ut 2010? Vi har en ny gymnasie-
skola och vi har troligen en grundskola där det inte
finns några betyg, i alla fall inte som urvalsinstru-
ment."
Ingegerd Wärnersson har redan fått frågan ur ett
annat perspektiv från en annan debattdeltagare. Hon
har möjlighet att senare i debatten tala om vad hon
och partikongressen, som mänskligt att döma har
inflytande över regeringens politik, vill med betygen i
framtiden.
Folkpartiet ser betyg som en möjlighet för eleven
att få sin rätt till kunskap tillgodosedd i skolan. Det är
viktigt att komma ihåg att vårt nya betygssystem inte
i första hand handlar om att till varje pris rangordna
eleverna. Så gjorde man ju i det gamla systemet där
en viss procent av Sveriges elever skulle ha ett visst
betyg. I det nya systemet kan hur många som helst få
det högsta eller lägsta betyget. Ibland verkar det som
om betygsmotståndarna inte har fattat att vi har fått
ett annat och bättre betygssystem. Betygen i skolan är
viktiga för att eleven ska få det stöd och den hjälp han
eller hon har rätt till. De innebär också att elevens
insatser utvärderas men också att lärarens och skolans
insatser utvärderas.
Fru talman! Vi liberaler har en rad reformförslag
för skolan. Sätt in stöd så tidigt som möjligt och lägg
en större del av resurserna från gymnasiets individu-
ella program i grundskolan i stället. Inför en flexibel
grundskola där en del går nio eller tio år och en del
går vidare redan efter åtta år när de har nått målen.
Låt helt enkelt eleverna ta olika tid på sig. Utveckla
riktiga yrkesförberedande utbildningar och straffa
inte ut elever som längtar efter ett jobb men inte sat-
sar på akademisk utbildning. Håll fanan högt när det
gäller kunskaper.
En studentexamen ska vara beviset på att man är
förberedd för högre studier och en yrkesexamen eller
lärlingsexamen beviset på att man har kompetens att
gå vidare i yrkeslivet. Rätten att komplettera direkt
genom att gå längre i gymnasiet eller senare som
vuxen måste naturligtvis finnas så att ingen blir fast i
en återvändsgränd. Valfriheten måste försvaras och
utvecklas i stället för att urholkas som den liggande
propositionen om friskolorna föreslår.
Det är också dags att äntligen våga säga i klartext
att läraryrket måste uppvärderas. Det är dags att läm-
na över de pedagogiska besluten från politiker till
lärare, utveckla en kvalificerad lärarutbildning som
ger karriärmöjligheter, mobilisera politiskt stöd för att
skapa arbetsro och trygghet i skolan och det är också
dags att se till att lönen speglar yrkets ansvar och
utbildningskrav.
I en skola där kunskapsmålen sätts högt och där
elever får ta olika tid på sig kommer fler att lyckas.
Där kommer också miljarderna som läggs på skolan
att göra mer nytta än i dag.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
Folkpartiets reservation 3 under punkt 14. Jag ställer
mig naturligtvis bakom alla våra övriga yrkanden
men sparar tid på detta sätt.

Anf. 80 AGNETA LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till för-
slagen i betänkande 2001/02:UbU1 och avslag på
motionerna.
Målsättningen i en socialdemokratisk utbildnings-
politik är att Sverige ska vara en ledande kunskap-
snation, som präglas av utbildning med hög kvalitet
och ett livslångt lärande för rättvisa och tillväxt.
I ett internationellt perspektiv är Sverige ett av de
länder som satsar mest resurser på utbildning, närma-
re 7 % av bruttonationalprodukten. De satsningar som
gjorts inom utbildningsområdet kan successivt avlä-
sas i form av en alltmer välutbildad befolkning. Den
svenska arbetskraftens kompetens är sammantaget
hög enligt de analyser som OECD har genomfört
under perioden 1994-1999. I de studierna har ingått
tester av den vuxna befolkningens förmåga att förstå
och praktiskt nyttja olika texter som förekommer i
arbetslivet, lösa problem och klara kvantitativa be-
räkningar utifrån förelagda dokument. Sverige får
högre värden i dessa studier än samtliga övriga län-
der.
Inom ramen för OECD:s arbete har ett flertal in-
dikatorer tagits fram som ger ett underlag för en re-
sultatbedömning avseende det livslånga lärandet.
Sverige hamnar över genomsnittet i samtliga dessa
jämförelser var för sig. Det genomsnittliga värdet på
dessa indikatorer kan ses som en sammanvägd indi-
kator på hur de olika OECD-länderna förverkligat
principen om det livslånga lärandet. Sverige har här
det högsta värdet bland OECD-länderna.
Dessa resultat har nåtts utifrån en ideologisk,
långsiktig och strategisk utbildningspolitik. Resulta-
ten är bra, men självklart är vi ändå inte nöjda. Vi
inser att våra medborgare och vårt samhälle kräver att
utbildningsnivån höjs ytterligare. En satsning på
förskolan är därför ur rättvisesynpunkt, ur medbor-
garsynpunkt och ur samhällssynpunkt oerhört strate-
gisk och angelägen.
Det är viktigt att barnen erbjuds en bra förskole-
verksamhet, där man förutom att ge en god omvård-
nad bl.a. uppmärksammar barns språkutveckling och
ger barnen goda förutsättningar att utveckla sitt språk,
något som är viktigt för en framtida lyckosam ut-
veckling i bl.a. skolan.
Vi anvisar därför i detta betänkande medel för in-
förandet av maxtaxa inom förskoleverksamheten.
Beslutet innebär att statsbidrag lämnas till de kom-
muner som tillämpar maxtaxa inom förskoleverk-
samheten. Detta erbjudande har fått en närmast total
uppslutning från både kommuner och föräldrar.
För att statsbidrag ska lämnas som kompensation
för kommunens inkomstbortfall ska avgiften för för-
skoleverksamheten vara högst 3 %, 2 % respektive
1 % av hushållets inkomst för första, andra och tredje
barnet. För dem som har fler barn ökar kostnaden inte
ytterligare. Ett tak för högsta avgift införs också.
Vidare omfattas barn till arbetslösa föräldrar
fr.o.m. den 1 juli 2001 av kommunens skyldighet att
anordna förskoleverksamhet. Även barn till föräldra-
lediga kommer fr.o.m. den 1 januari 2002 att omfattas
av samma kommunala skyldighet.
Den 1 januari 2003 införs den allmänna förskolan
för alla barn från fyra års ålder. Förskolan ska vara
avgiftsfri minst 525 timmar om året. Utskottet menar
att den stegvisa reformen innebär att alla barn kan
erbjudas pedagogisk stimulans och gruppgemenskap
som förbättrar barns möjligheter till lärande och en
positiv utveckling.
Utskottet uttalar också att förskolan i och med den
här reformen närmar sig en princip som knappast
någon ifrågasatt när det gäller skolan - att verksam-
heten ska vara avgiftsfri samt tillgänglig och likvär-
dig för alla.
För att ytterligare höja kvaliteten i förskolan av-
sätts 500 miljoner för kvalitetssäkrande åtgärder i de
kommuner som tillämpar systemet med maxtaxa.
Medlen ska främst användas för personalförstärk-
ningar och kompetenshöjande åtgärder för personal.
Under den bekymmersamma tid då ekonomin var
hårt ansträngd tvingades kommunerna göra neddrag-
ningar som bl.a. drabbade skolan. Nu när vi har en
ekonomi i balans infriar vi vårt löfte att tillföra prio-
riterade områden som skolan nya resurser.
År 2001 infördes ett statsbidrag om 500 miljoner
kronor. Avsikten är att bidraget successivt ska öka
med 1 miljard kronor årligen tills nivån 5 miljarder är
nådd. När satsningen nått sin fulla omfattning har den
lett till att personalen i skolor och fritidshem ökat
med 15 000 anställda. Medlen ska främst användas
för personalförstärkningar i skola och fritidshem.
Avsikten är att förbättra förutsättningarna för att höja
skolornas resultat i förhållande till mål i läroplan och
kursplaner.
Vår vuxenutbildningssatsning Kunskapslyftet har
varit mycket lyckosam. Nu gäller det att vi fullföljer
den satsningen. Det är angeläget att ansträngningarna
att nå de personer som väl behöver utbildningen görs
på ett seriöst och målinriktat sätt. Eftersom vi anser
att den som fått minst ska få mest, är det viktigt att
satsa på olika åtgärder när det gäller uppsökande
verksamhet. Utskottet föreslår att det för år 2002 ska
anslås 50 miljoner till fackliga organisationer och till
Handikappförbundens Samarbetsorgan för uppsökan-
de verksamhet, då vi anser att dessa berörda organi-
sationers medverkan är värdefull för att nå de grupper
som vi avser.
När det gäller vuxenutbildning föreslås en sats-
ning för 2002 motsvarande 70 000 heltidsplatser.
Regeringen föreslår att 7,5 miljoner kronor ska be-
räknas för att öka undervisningstiden i vuxenutbild-
ningen för utvecklingsstörda, särvux.
För en kommunal infrastruktur för vuxnas läran-
de, såsom nätverksbyggande, investeringar i teknik,
lärmiljöer och läromedel, beräknar regeringen 350
miljoner kronor.
Kvalificerad yrkesutbildning har nu permanentats,
och regeringen informerar om att avsikten är att an-
talet platser ska öka med 500 platser till 12 500 års-
platser. Vad gäller tillgången till utbildningsplatser
har riksdagen på förslag av utskottet gett regeringen
till känna att det är angeläget att antalet platser inom
kvalificerad yrkesutbildning på sikt utökas och att
kraven på kvalitet i verksamheten inte får stå tillbaka
för en alltför snabb utbyggnad. Utskottet vill ytterli-
gare understryka detta.
Jag vill med mitt inlägg visa på den långsiktiga
satsning som vi gör inom utbildningens område. Det
är ur ideologisk synpunkt mycket viktigt att vi fort-
sätter att arbeta för att Sverige ska vara en ledande
kunskapsnation.

Anf. 81 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Vi behandlar nu ett väldigt stort om-
råde, som omfattar förskola, grundskola, gymnasium
och vuxenutbildning. Jag ska börja med att säga nå-
got om förskolan.
Miljöpartiet de gröna delar uppfattningen att för-
skolan ska byggas ut till full behovstäckning, så att
alla föräldrar som så önskar ska kunna få plats för
sina barn i förskolan. Vi vill emellertid samtidigt se
en mångfald av former för barnomsorg och förskola,
utformade efter olika familjers olika behov, och att
utvecklingen ska ske med fokus på barnets behov och
barnets bästa.
Föräldrarnas val mellan att ha barnen i förskola, i
familjedaghem eller i öppen förskola eller att ha bar-
nen hemma medan de är små ska också kunna göras
enligt vad som är bäst för det enskilda barnet, med
likvärdigt ekonomiskt och annat stöd från samhället
oberoende av vilken form föräldrarna väljer.
Problemet med att förskolan inte varit öppen för
alla har lösts genom tidigare fattade beslut. Det gäller
införandet av den allmänna förskolan, rätt även för
barn till arbetslösa att kunna få en plats i förskolan
och rätt att behålla platsen även om föräldrarna ut-
nyttjar föräldraledigheten för att vara hemma med
yngre syskon.
Maxtaxan innebär framför allt att låginkomsttaga-
re inte ska hindras från att utnyttja sin rätt till plats i
förskolan av alltför höga avgifter. Förslagen har tagits
fram i samverkan mellan regeringen, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet. Kostnaderna för reformernas genom-
förande finns i budgeten och kommer att finnas fram-
över i budgetarna, och de stöds naturligtvis följdrik-
tigt av Miljöpartiet.
Det finns också särskilda bidrag för kvalitetshö-
jande insatser inom förskolan på 500 miljoner kronor
per år. Reformerna inklusive maxtaxan gäller alltså
alla förskolor, enskilda såväl som kommunala.
Att även de föräldrar som väljer att vara hemma
med barnen när de är små ska få motsvarande stöd
från samhället är viktigt, och Miljöpartiet har i en
särskild motion i år föreslagit att detta ska genomfö-
ras. Eftersom det förutsätter en ändring i kommunal-
lagen behandlas motionen i konstitutionsutskottet och
kommer alltså upp till behandling här i kammaren vid
senare tillfälle.
När det gäller grundskolan och gymnasieskolan
vill vi fortsätta återuppbyggnaden av de resurser som
krävs i form av pengar och personal för att vi ska få
möjligheter till framför allt en individualiserad un-
dervisning där vi också ska kunna ge de elever som är
i behov av särskilt stöd det stöd som de enligt skollag
och läroplan är berättigade till. I budgeten finns en
kraftig förstärkning av anslagen till kommunerna för
skolverksamheten, bl.a. de s.k. Wärnerssonpengarna,
med en miljard per år, och det är nu upp till kommu-
nerna att se till att skolan får de resurser som behövs
för att de brister som i dag föreligger vid flera skolor
ska kunna åtgärdas.
Flera av tidigare talare har riktat kritik mot det sätt
på vilket skolverksamheten sköts ute i de enskilda
skolorna. Vi har fått höra olika förslag på orsakerna
till att bristerna finns där. Vi tror att den stora orsaken
är att det är för få vuxna i skolan. Det finns för få
lärare och för få specialpedagoger. Undervisnings-
grupperna är för stora, och man kan inte individuali-
sera undervisningen. I takt med att de nya resurserna
nu kommer bör det alltså finnas möjligheter att öka
kvaliteten så att vi får bort de brister som vi ser.
Det handlar inte, enligt vår uppfattning, om det
som Ulf Nilsson så ivrigt hävdar, att hålla fanan högt
när det gäller kunskapskraven, att införa mera betyg
och sådana saker. Det handlar i stället om att få fram
stöd och hjälp till de elever som behöver det, framför
allt i grundskolan, och i gymnasieskolan handlar det
om att få möjligheter att ge en individualiserad un-
dervisning. Alla, i stort sett alla, elever ska gå i gym-
nasieskolan. Självklart har man i en så heterogen
grupp en väldig mängd olika behov att ta till vara.
Det gäller att minska trycket på de teoretiskt in-
riktade linjerna i gymnasierna. Där har vi i stort sett
ett för starkt krav när det gäller kunskapsdelarna. När
det gäller de praktiskt inriktade programmen på gym-
nasiet bör man vidta åtgärder för att få undervisning-
en mer stimulerande för dem som går de här pro-
grammen, det som vi kallar för infärgning, så att man
anpassar undervisningen i kärnämnena efter de intres-
sen som man har om man läser fordonsprogrammet,
hotell- och restaurang eller vad det nu är för någon-
ting. Det här arbetet kräver lärarresurser. Det går inte
att genomföra det här när man är för få lärare på
gymnasiet. Arbetsbördan är för stor, helt enkelt, för
att man ska orka med de här uppgifterna.
Vid sidan av kravet på den individualiserade un-
dervisningen har vi också - det finns angivet i propo-
sitionen - krav på väsentligt ökat elevinflytande så att
eleverna aktivt kan delta, inte bara i utformningen av
den egna studieplanen utan också i skolans verksam-
het. Målet är naturligtvis att ingen elev ska hållas
utanför det här arbetet från elevhåll att skapa en god
anda i skolan och att lägga upp undervisning och
program enligt de önskemål som man har.
Föräldrainflytandet är naturligtvis också en väl-
digt viktig sak. Framför allt i grundskolan ser vi stora
brister.
När det gäller betygen kan jag då inte låta bli att
bemöta Ulf Nilsson när han säger att det finns vissa
som inte har fattat att vi har fått ett bättre betygssys-
tem nu. Det är ju ett förvånansvärt påstående, när vi
har fått ett betygssystem som man inte har utvärderat,
och där alla tecken tyder på att det är ett sämre be-
tygssystem. Det har lägre reliabilitet, sämre nog-
grannhet, dålig prognosförmåga osv. Sedan berör Ulf
Nilsson inte med ett ord betygen som pedagogiskt
hjälpmedel. Det finns ju väldigt mycket som talar för
att betygen snarast är ett pedagogiskt hinder för en
bra undervisning, en bra undervisning som gör att
eleverna läser av eget intresse och inte för att nå en
sekundär belöning i form av betyg eller något annat
som man kan tänka sig.
Mobbningsfrågan sammanhänger med de andra
problem vi ser. Det är alltså så att man ute i skolorna
inte har haft tillräckligt med resurser för att ta sig an
det som vi här i riksdagen har beslutat att man ska
göra. Vi har alltså fått en lagstiftning mot mobbning,
som tydligt anger ansvaret: All personal på skolan har
ansvar för att se till att mobbning inte uppträder, både
det förebyggande arbetet och att hantera situationen
om mobbning ändå skulle dyka upp. Varje skola ska
också ha ett program mot mobbning som inkluderar
också det förebyggande arbetet, och det ska vara
omsatt ute i skolans alla klassrum och enheter så att
man kontinuerligt arbetar på det här. Det är också en
viktig del i skolans värdegrundsarbete och det demo-
kratiska arbete som man har i skolan.
Jag skulle vilja säga att det inte är enbart skolor-
nas resursbrist som gör att det här inte har slagit ige-
nom tillräckligt snabbt, utan där tror jag att kommu-
nerna inte har tagit sitt ansvar. Kommunerna har
alltså tillsynsansvaret för skolorna och ska se till att
skolan har ett fungerande mobbningsprogram, och det
betyder alltså inte bara ett papper som ligger på expe-
ditionen utan att det verkligen finns ute i skolans
verksamhet.
Vi hoppas väl att de resurser som nu når ut till
kommunerna kommer att användas på ett bra sätt. Det
åligger alltså kommunerna att se till att pengarna
kommer ut till skolorna, att öppna möjligheterna för
skolorna att använda pengarna på ett riktigt sätt och
att sedan följa upp och stödja verksamheterna så att vi
så snabbt som möjligt får tillbaka den kvalitet som vi
är vana vid att svensk skola ska ha.
De övriga förslagen som finns här i budgeten
tänkte jag inte gå in på så mycket för att spara lite tid.
Bland de viktigare är naturligtvis att vi har fått en
permanentning av KY, den kvalificerade yrkesutbild-
ningen, att vi har fått fram resurser för åtminstone
500 ytterligare platser och att vi har fått ett uttalande
från utbildningsutskottet att man önskar en snabb
ytterligare utbyggnad av KY. Den är ett viktigt kom-
plement när det gäller svensk utbildning.
Det fanns rätt många motioner som gällde det in-
dividuella programmet på RH-gymnasierna. Man
föreslår att det ska införas, och vi har fått en avisering
om att det kommer ett sådant förslag till kammaren.
Miljöpartiet står bakom det förslaget, men jag skulle i
det sammanhanget vilja säga att det individuella pro-
grammet måste tas upp till diskussion och ompröv-
ning snarast, så vi bör få en diskussion i kammaren
om hur det individuella programmet ska användas i
fortsättningen. Det finns många tecken på att det
individuella programmet inte alls har använts så som
det var tänkt från början. Vi ser att vid många gymna-
sier används det individuella programmet så att det
snarast saknar berättigande. Jag ska inte gå in på den
diskussionen men vill gärna förvarna att vi från Mil-
jöpartiets sida vill se en förändring eller i varje fall en
ordentlig diskussion kring frågan om de individuella
programmen på de övriga gymnasierna. På RH-
gymnasiet är det rätt klart att det individuella pro-
grammet är utomordentligt lämpligt. Det är kanske
där det behövs bäst.
För att inte förlänga diskussionen i onödan nöjer
jag mig med att konstatera att Miljöpartiet står bakom
de förslag som regeringen i samverkan med Miljö-
partiet och Vänsterpartiet har lagt fram i årets budget.
Förslagen stöds i utskottets betänkanden, och jag
yrkar alltså bifall till förslagen i betänkandena i dess
helhet.

Anf. 82 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Det gamla betygssystemet som Gun-
nar Goude tydligen tyckte var bättre sade ingenting
om ifall eleverna hade uppnått några kunskapsmål,
utan det rangordnade bara eleverna; man var bättre
eller sämre än sina kamrater, men det behövde inte
betyda att man hade nått målen i skolan. Det systemet
var ganska svårt eller omöjligt att använda för att
hjälpa elever.
Det betygssystem vi har i dag ska ge ett bevis på
hur en elev har uppnått målen. Därmed blir det också
ett sätt att värna elevens rätt till hjälp och stöd och
tvinga skolan att sätta in åtgärder om elever inte når
målen. Det är kanske betygens viktigaste uppgift.
Gunnar Goude sade en mycket intressant sak som
jag gärna skulle vilja få utvecklat på denna korta
stund, nämligen att de studieförberedande program-
men i dag har för höga kunskapskrav. Kan Gunnar
Goude utveckla det lite? Vilka program är det som
det gäller? Gäller det naturvetenskapliga programmet,
där de allra flesta elever klarar sig alldeles utmärkt
genom utbildningen? Gäller det samhällsprogram-
met? Vilka program handlar det om?
Redan i dag har vi alltför dåliga förkunskaper. Det
är för få människor som efter gymnasiet har läst så
mycket matte och så mycket språk att de kan gå vida-
re till olika högre utbildningar. Det är ett stort pro-
blem. Är det inflytandet att minska förkunskapskra-
ven ytterligare som Miljöpartiet tänker utöva på rege-
ringen om samarbetet med regeringen fortsätter?

Anf. 83 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Man ägnade i det gamla systemet stor
omsorg åt att utforma betygssystemet så att det skulle
kunna vara en hyfsad mätare på kunskap. Man hade
standardprov för riket och förankrade kunskapskra-
ven i de kursplaner man hade efter innehållet, osv.
Det görs inte nu.
Jag vill inte alls tillbaka till det gamla systemet.
Det har visat sig både ganska irreliabelt och hade
dåligt prognosvärde när det gäller både studiefram-
gång och yrkesframgång. Det var bra att man lämna-
de det systemet. Olyckan var att man hamnade i det
nya systemet. Här kan man inte ens rangordna ele-
verna.
Det nya systemet är ett betygssystem som saknar
trovärdighet. Det har låg reliabilitet. Det är som att
mäta längd med ett gummiband. Det beror på hur
mycket lärare sträcker osv. Det blir olika för olika
lärare och olika normsystem i olika skolor osv.
Det är naturligtvis inte något bra pedagogiskt
hjälpmedel, och det är absolut inte något bra urvals-
medel för antagning till högre utbildning. Det har
Högskoleverket också konstaterat vid det här laget,
och vi ser fram emot att det ska försvinna.
När det gäller kunskapskraven i gymnasiet får en
stor del av de elever som går de teoretiska program-
men, t.ex. naturvetenskapliga programmet, ägna all-
deles för mycket kraft åt att i konkurrens med andra
elever försöka få betyg så att de ska komma in på de
högskoleutbildningar som de sedan vill fortsätta på.
Det är en hård press på elever när de är i de åren
där de skulle behöva göra så mycket annat. Första
stegen in i vuxenlivet ska inte tas bara hängande över
läxboken. Eleverna börjar få intressen för musik,
litteratur osv. Jag har talat mycket om det. Det finns
så mycket som ungdomar i de åldrarna skulle behöva
ägna sig åt för att få en bra personlighetsutveckling
och lära känna livet på ett lite annat sätt.
Där bör man snarare skära ned tiden för kunskap-
sinhämtande. Det är vad vi tycker.

Anf. 84 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Bristerna i dagens betygssystem - och
jag kan hålla med om att de finns - är framför allt att
vi ännu inte har gjort tillräckligt mycket arbete för att
göra betygen likvärdiga med hjälp av nationella prov
och andra saker. Jag önskar att både regeringen och
Skolverket tar initiativ till att det arbetet förstärks.
Det är felet. Själva systemet som sådant är mycket
bättre än det gamla systemet.
Jag kan hålla med om att ungdomar naturligtvis
behöver tid till annat än skolan. Det har vi säkert alla
upplevt. Hade de fått med sig så mycket från grund-
skolan att de slapp repetera grundskolan när de börjar
gymnasieskolan kanske de skulle få mycket mer tid
över för musik, litteratur och nöjesliv.
Slutsatsen jag ändå drar av Gunnar Goudes inlägg
är att om Gunnar Goude och Miljöpartiet får bestäm-
ma kommer vi att minska kraven på teoretiska kun-
skaper i gymnasieskolan. Det kommer att bli färre
språk, inte lika många mattekurser osv.

Anf. 85 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Vi delar inte synen på vad kunskap
är. Det är inte mindre kunskap för att man får kun-
skap som är relevant.
Det gäller de frågor som är relevanta för ungdo-
mar i den här åldern. Det gäller livsfilosofiska frågor,
förhållandet till kamrater och kamratkretsen, förhål-
landet till andra könet, att man blir kär för första
gången, att man börjar intressera sig för vad de vuxna
gör på arbetsplatserna, APU:ns betydelse osv. Själv-
fallet är alltihop detta kunskap.
Det vi talar om är obalansen mellan de olika kun-
skapskraven. Det finns för lite tid till de livsfilosofis-
ka frågorna, den estetiska verksamheten och de soci-
ala bitarna. Det är för mycket tid som ägnas åt att
ungdomar hänger över läxböckerna för att få kunska-
per i fysik, kemi och matematik. Det är kunskaper
som de som vill tillägna sig dem mycket lätt kan
tillägna sig när de kommer vidare in i högskolan, som
också kommer att vara öppen för alltfler.
Där delar vi inte kunskapssynen med Folkpartiet.

Anf. 86 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Gunnar Goude säger att problemet
med mobbning i första hand beror på brist på resurser
i skolan och avsaknad av mobbningsprogram i kom-
munerna. Jag kan hålla med om att det är viktigt för
att möta mobbningen när situationen väl har uppstått.
Där har vi inte varit så bra. Det har inte funnits resur-
ser och möjligheter. Den delen är väldigt bra.
Jag vill fråga Gunnar Goude om han kan se att
ökat våld och mobbning egentligen beror på brist på
normer och regler. Det beror helt enkelt på att vi inte
har gett oss tid att vara med barnen och vara förebil-
der för barnen. Vi har själva vållat detta hårdare kli-
mat hos barnen. Vi har ändrat villkoren för dem.
Många undersökningar visar att barnen är mer
stressade, mer otrygga och mer vilsna. Kan Gunnar
Goude säga att det kanske finns ett samband också
med det? Det är viktigt om vi verkligen vill komma åt
mobbningsproblemet och våldstendenserna på lång
sikt att vi kan se detta och börjar åtgärda det redan i
tidiga barnaår.

Anf. 87 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag håller helt och hållet med Erling
Wälivaara. Vi säger egentligen samma sak. De resur-
ser jag tänker på är just resurser i form av fler vuxna i
skolan. Det ska vara fler lärare och fler vuxna så att
man inte lämnar någon enda elev utanför.
De som lämnas utanför och inte får det behov av
stöd som de har tillgodosett är t.ex. de som vi nu ser
som underkända i betygsstatistiken. De har fått bety-
get Icke godkänd och hålls utanför. Det är i den grup-
pen vi hittar de utagerande eleverna, de som bråkar
och på olika sätt protesterar mot den verksamhet som
de inte är delaktiga i.
De måste kunna komma in i skolans arbete. Det är
de vuxna - lärarna, specialpedagoger osv. - som
behöver ta tag i problemen. Men det återspeglar na-
turligtvis också samhället utanför. Vi har ett samhälle
som är något besvärligare att hantera i dagens situa-
tion än vad det var för 30-40 år sedan.
Mobbningsprogrammen är viktiga. Lagstiftning
mot mobbning är viktig. Det gäller nu för kommu-
nerna att se till att skolorna verkligen arbetar med
problemen. Jag tror att det blir allt lättare att klara av
dem i takt med att resurserna kommer.
Det är svårt när man är för få på en skola att sköta
t.ex. vaktarbetet och sådana frågor. Man har inte
tillräckligt många lärare eller personer ur personalen
ute på skolgårdarna för att se vad som händer och
ordentligt ta tag i frågorna direkt när problemen dyker
upp.

Anf. 88 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! All expertis är överens om att de tre
första åren i ett barns liv är oerhört viktiga. Det är då
grunden för värderingar och det empatiska tänkandet
inplanteras i barnen. Det är väldigt farligt om vi bara
gör mobbningsproblemet till ett skolproblem och
anser att det är där som problemet helt plötsligt upp-
står. Expertisen säger att det har byggts upp redan
före förskoletiden i tidiga barnaår.
Jag tycker att det är väldigt bra att Gunnar Goude
också delar uppfattningen att vi måste se på helheten.
Jag blir då lite villrådig. Hur kan maxtaxan åstad-
komma att man får mer tid för barnen?

Anf. 89 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Maxtaxan är ju inte till för att lösa det
problemet. Däremot är de kvalitetsförstärkningar på
500 miljoner per år ett litet bidrag till att öka lärartät-
heten på förskolorna där barngrupperna nu är för
stora för att man ska kunna hantera de problem som
Erling Wälivaara talar om.
Förskollärarna säger ofta att de på förhand kan
tala om vilka barn som kommer att bli problembarn i
skolan. Då menar de antingen de som kommer att få
svårigheter med läs- och skrivundervisningen eller de
som är blivande mobbare.
Jag vet inte om det är sant eller inte, men jag tror,
precis som Erling Wälivaara, att man kan åstadkom-
ma mycket goda resultat genom en bra förskola och
genom att göra det möjligt för de föräldrar som vill ha
sina barn i förskolan att placera dem där. Då är natur-
ligtvis maxtaxan ett medel, men den ändrar ju ingen-
ting på undervisningssidan. Maxtaxan gör det möjligt
för fler föräldrar att utnyttja förskolan.
Det är riktigt som Erling Wälivaara säger, att de
tre första åren är viktiga. Vi i Miljöpartiet delar upp-
fattningen att det är hemmiljön och den nära kontak-
ten med föräldrarna som är det viktiga. Förskolan kan
vara ett komplement för dem som inte har möjlighet
att vara hemma med barnen. Barn upp till tre år har
inte så stort behov av den sociala situation som för-
skolan erbjuder. Det är mera den dagliga vuxenkon-
takten och samtalet med vuxna under språkutveck-
lingen som är viktigt.
Men vi har nog en samsyn när det gäller de tidiga
barnaårens betydelse för en bra personlighetsutveck-
ling.

Anf. 90 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! I morse när jag slog på TV-n möttes
jag av Börje Ehrstrand, rektor på Rinkebyskolan, och
Linnea Lind, elevrådsordförande på Hagnässkolan.
De förde ett samtal om hur man har det i skolan.
Börje Ehrstrand deklarerade klart och tydligt: Ju
tidigare vi kan möta barnen i förskolan, ju tidigare vi
kan tala om normer och regler, desto bättre är det för
barnens fortsatta utveckling. Med ett nära samarbete
med föräldrar och med mer personal i skolan ger vi
de största möjliga förutsättningarna.
Linnea Lind talade om sitt arbete som ordförande
i ett elevråd, om kamratstödjarna, om vikten av att
ingen ska stängas ute. Hon fick den direkta frågan:
Tycker du att mobbare ska avstängas och flyttas på?
Linnea svarade: Ja, när det ytterst inte går att lösa på
annat sätt. Börje och Linnea är för mig mycket bra
föredömen för hur de som arbetar i skolan kan göra
en god insats, personal och elever tillsammans.
Som flera talare tidigare har sagt vill också jag sä-
ga grattis till Älta skola. Det var roligt att få veta att
just en skola skulle få utmärkelsen Svensk kvalitet
2001. Det har man fått i konkurrens med företag i
näringslivet. I Älta skola finns det en skylt där det
står: "Jag kan. Jag duger." Det är ett oerhört bra
motto. Älta skola är duktig också på att dokumentera
hur man för sin kunskap vidare och hur man utveck-
las.
Fru talman! I mitt anförande tänkte jag beröra tre
områden: det livslånga lärandet, skolans två uppdrag
och att alla elever ska ges stöd för att nå målen.
Vi har nu passerat jordbruks- och industrisamhäl-
let. Vi är mitt uppe i ett kunskapssamhälle. Detta
ställer krav på oss politiker och på omvärlden. Alla
människor har rätt till kunskap ständigt under sin
livsutveckling.
Vi måste se till att det finns en hög kvalitet så att
barn, elever, studerande och vuxna får de kunskaper
och färdigheter som är viktiga för deras framtid. Ett
livslångt lärande ska starta i förskolan, gå vidare in i
vuxenutbildningen och gälla i hela livet.
Det andra området som är skolans två uppdrag
handlar om att ge eleverna kunskap och trygghet.
Låt mig först börja med kunskapsmålen. Riksda-
gen har tydligt visat vilka mål som ska gälla genom
läroplaner, genom kursplaner och genom det betygs-
system som vi har i dag. Det är bra att vi har ett tyd-
ligt målsystem. Det är också oerhört viktigt att alla får
veta när de börjar i skolans värld vilka målen är och
hur de ska kunna nå dem.
Vi kan se resultaten i skolan i dag, t.ex. för ämnet
svenska. I grundskolans årskurs nio nådde 94 000
elever målen för svenska, 4 000 elever gjorde det
inte. 91 000 elever nådde målen i matematik, 7 000
gjorde det inte. Vår uppgift är nu att se till att alla
elever når de mål som vi har satt upp. 94 000 och
91 000 är givetvis oerhört många elever, och det är ett
bra resultat som de har presterat. Vår uppgift gäller
nu de 4 000 och 7 000 som inte har nått målen.
Vi kan inte sänka ambitionerna, och vi ska inte
sänka kraven. Då gör vi dessa elever en otjänst. Vi
ska hålla fast vid ambitionerna och kraven. Det är
vägen dit som vi måste bli bättre på. Och hur gör vi
då?
En väg är - som flera talare tidigare har nämnt -
att det finns tillräckligt med personal. Vi har nu gjort
en stor satsning. Inom ett antal år ska det finnas mer
än 15 000 nya jobb i skolan. Jag har nu fått den första
redovisningen av vad som har skett under hösten.
Vilka är det som har blivit anställda? Tre fjärde-
delar är s.k. pedagogisk personal, specialpedagoger,
lärare och rektorer. Det ger en möjlighet att skapa
mindre undervisningsgrupper för dem som inte har
nått målen.
Det är oerhört viktigt att vi hela tiden slår fast att
eleverna är olika och att de därför måste få utbildning
på olika sätt. En del elever behöver en liten grupp för
att kunna få lugn och ro i sin utveckling. Andra behö-
ver en liten grupp därför att de måste ha ett strukture-
rat schema inom fasta ramar för att kunna fungera.
Det är inte säkert att man alltid behöver vara i en
liten grupp, men man behöver det kanske för en liten
tid eller delar av tiden för att sedan komma med i den
större gruppen och vara tillsammans med sina andra
klasskamrater. Den möjligheten finns nu.
Därför förstår jag inte när Tomas Högström säger
att dessa personalförstärkningar inte är nödvändiga.
Men hur ska vi då kunna ge de elever som behöver
mer stöd en chans att nå målen?
En annan förutsättning är att personalen ska vara
välutbildad. Vilka merkunskaper behöver då perso-
nalen ute i skolorna? En del av de satsningar som
regeringen har gjort och gör handlar om ITIS, att ge
så många lärare som möjligt en kompetens om den
pedagogiska utvecklingen när det gäller IT. Det är
oerhört bra. 70 000 lärare, och då inkluderas även
lärare inom vuxenutbildningen, har tagit del av denna
kompetenssatsning. Det hade varit en omöjlighet för
kommunerna att genomföra detta under de kärva tider
som har varit. Det var därför viktigt att regeringen tog
det här initiativet och gav denna möjlighet för så
många lärare.
Den specialpedagogiska kompetensen måste bli
bättre. Många av de lärare som i dag finns ute i sko-
lorna har aldrig fått en specialpedagogisk kompetens.
Det ingick inte i deras lärarutbildning. Nu ser vi till
att bredda kompetensen både för de enskilda lärarna
och för skolledarna. Återigen: Vem tjänar på detta?
Jo, givetvis alla elever, men allra mest de som behö-
ver mer stöd än andra.
Vi lever i ett mångkulturellt land där det finns
många nationaliteter, det är bra. Samtidigt vet vi att
det kan krocka mellan människor med olika bak-
grund, olika traditioner och kulturer.
Vi behöver alltså mer kunskap om hur vi möter
varandra, hur vi gör dessa möten på ett bättre sätt och
hur vi visar respekt för varandra fast vi är olika. Vi
behöver också se till att ta död på många fördomar
som dessvärre finns.
Att läsa och skriva, att känna en njutning i läsan-
det är viktigt. På detta var vi inte så bra enligt den
senaste VISA-rapporten. Nu måste vi fortsätta att
fundera: Kan vi stärka skolbiblioteken? Ja, vi avsätter
pengar till det och rustar dem mer. För mig när jag
var liten var det bästa som fanns att gå till skolbibli-
oteket. Jag kan ännu i dag känna dofterna när man
kom in i det speciella rummet. Låt oss se till att alla
våra ungar känner det här och njuter av att få boken i
sin hand, inte bara för nyttan utan också för glädjen
inom sig.
Vi avsätter pengar till lärarna i syfte att titta på
hur vi använder betygen och våra nationella prov. Det
har ju visat sig att varken lärare eller elever är nöjda
med det system som är i dag. Jag kan förstå det, för
det gick väldigt fort när vi fick nuvarande betygssys-
tem, och man fick ingen möjlighet att lära sig det. Nu
gör vi en stor utbildningssatsning tillsammans med
lärarorganisationerna. Vi utgår från deras frågor och
ser till att vi får en bättre och likvärdig nationell be-
dömning. Det är också viktigt just för den nationella
likvärdigheten.
Var och en är olika, inte en lik den andra. Vi be-
höver olika tid, som många har sett, att ta oss fram
här i livet. Ibland är det faktiskt stora bromsklotsar
som växer, och då får vi stanna upp ett tag innan vi
kan gå vidare.
Jag tror oerhört mycket på den individuella plane-
ringen, att se varje elev. Det målet ska vi nå. Men jag
har också erfarit att alla inte är där än. Därför är det
nu viktigt att vi via Skolverket går ut och ger kunska-
pen till ännu fler lärare om hur de ska göra på sin
skola för att utveckla den individuella planeringen
och se varje elev.
Riksdagen har fått på sitt bord en proposition om
hälsa, lärande och trygghet. Vi avsätter nu också
pengar för att den verkligen ska kunna genomföras.
Den erfarenhet som jag har är att vi som politiker ofta
fattar besluten, men att vi inte låter pengarna komma
med som ger möjlighet och tid att träffas och lära mer
om de politiska besluten och vad de innebär. Det är
bra att vi nu markerar att vi tycker att den här propo-
sitionen är viktig.
När det gäller matematiken avsätts pengar till så-
väl ungdomsskolan som till vuxenutbildningen. Jag
fick för någon vecka sedan en rapport från Centrum
för matematikundervisning, som vi har inrättat. Man
hade uppdraget att fundera över hur vi blir bättre på
matematik. Hög tid för matematik, sade de och läm-
nade elva förslag på bordet till mig. Nu har jag att
fundera över vilka av de elva förslagen vi ska arbeta
vidare med. Om det tänker jag återkomma till riksda-
gen. Vi kan bli bättre när det gäller resultaten i ma-
tematikundervisningen. Den kan också bli roligare.
Skolverket har också fått speciella pengar för att
föra en dialog med kommunerna. Dialog? sade någon
från medierna häromdagen och fnyste. Jag ska inte
säga vilket. Men självklart är det viktigt att vi disku-
terar måluppfyllelsen. Här har vi alltså ett antal skolor
som inte har nått de mål som vi vill att de ska nå.
Ett exempel kan jag ta från Gävle. Skolverket be-
sökte Gävle och de skolor som var berörda, samtalade
med dem om vad det är som brister. Svenska, matte
och engelska, svarade skolan. Vi är inte heller bra på
den ämnesövergripande övergången från grundskolan
till gymnasiet. Nu har man gjort upp ett program.
Man vet vad man vill, och Skolverket hade med sig
2,1 miljoner kronor som kunde finansiera de olika
åtgärderna. Det som nu ska ske är att de lokala kom-
munpolitikerna ska säga ja till pengarna. Men då blir
det ju en samverkan mellan Skolverket, den enskilda
skolan och de kommunala politikerna. Det är alltså
inte en dialog med tomma ord. Det är en konkret
handling och, som också någon sade, förhoppningsvis
måste detta ge ett resultat. Det hoppas givetvis jag
också.
Det är viktigt också att vi får en fördjupad kun-
skap genom forskningen. Regeringen har under ett
antal år inrättat olika typer av centrum som ligger vid
våra universitet och högskolor för att ge merkompe-
tens inom vissa ämnesområden. Där finns t.ex. mate-
matik, kemi, fysik, teknik och värdegrunden. Vi har
nu i budgeten också aviserat nya centrum för biologi
och bioteknik, idrott och hälsa.
Det är alltså på det sättet som jag ser att vi ska
kunna nå måluppfyllelsen när det gäller kunskapen.
Men det var ju inte bara de traditionella kunskaperna
som det gällde. Det var ju också detta med trygghe-
ten, att nå målen när det gäller demokratin.
Linnéa sade i morse i TV: Är man trygg, då lär
man sig. Och precis så är det.
Vi måste alltså ha en skola dit man går med gläd-
je, om man är vuxen eller om man är elev, och får
känna tryggheten.
Tre fjärdedelar av den personal som anställdes till
hösten är inom den mer pedagogiska inriktningen.
Vilka är då de andra? Ja, här hittar jag psykologer,
kuratorer, sjuksköterskor, socialsekreterare, bibliote-
karier, skolvärdinnor, kulturarbetare - alltså de som
behövs för att tillsammans med övrig personal skapa
den här tryggheten för eleverna. De är fler vuxna. Det
är fler som ser eleverna. Eleverna blir både sedda och
lyssnade på.
I Linköping har man utbildat resursassistenter,
som är vuxna med skiftande bakgrund och som har en
utbildning i arbetsmiljö-, etik- och livsfrågor, vilket
är oerhört viktigt.
Vi ser till att lagarna blir tydliga. Vi ser över
skollagen. Vi har skärpt lagstiftningen när det gäller
mobbning. Vi har en stor kampanj som vi kallar Till-
sammans mot mobbning.
Till sist de elever som inte har nått målen. Varje
åtgärd vi vidtar för de många gynnar oerhört mycket
de elever som behöver mer stöd än andra. Vi måste
fortsätta att utbilda lärare till elever med funktions-
hinder. Vi tillsätter en utredning om läromedel för
elever med funktionshinder. Vi måste ha hjälpmedel
som gör det lättare för dem i deras studiesituation. Vi
ska också se över hur vi kan hjälpa och stötta elever
som går i särskolan och i särvux.
När statsministern i en valrörelse säger att skolan
är viktig, då blir jag glad och stolt som socialdemo-
krat, för regeringen bedriver och ska fortsätta att
bedriva ett målmedvetet arbete för att förbättra må-
luppfyllelsen för att barn, ungdomar och vuxna ska få
de kunskaper de vill ha och behöver och för att barn
och ungdomar ska känna sig trygga.

Anf. 91 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Naturligtvis är det väldigt viktigt,
som skolministern säger, att elever får hjälp och stöd
så tidigt som möjligt. Det bygger på att vi har ett
utvärderingssystem som gör att vi upptäcker när ele-
ver behöver hjälp tidigt. Ett viktigt inslag, inte det
enda, i detta utvärderingssystem är betygen, därför att
betygen är en klar information om att du har nått
målen eller att du ännu inte har nått målen men med
hjälp kan nå målen.
Jag ställde i mitt anförande en fråga om betygen.
Även Lennart Gustavsson ställde en fråga om bety-
gen fast utifrån ett annat perspektiv. Mot bakgrund av
de senaste årens diskussioner om betygens vara eller
inte vara, om betygsgränser i de nationella proven,
om att avskaffa kravet på betyget Godkänd för att
komma in på gymnasieskolan skulle jag vilja höra -
och jag tror att många är intresserade av att höra - hur
skolministern ser på betygens framtid.
Jag skulle också vilja höra i dag, med tanke på allt
som har hänt den senaste tiden, vilka lagändringar
och förordningsändringar skolministern överväger för
att stärka arbetet mot mobbning och för att göra mer
kraftfulla insatser möjliga.

Anf. 92 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s) replik:
Herr talman! Precis som jag sade i mitt anförande
satsar vi nu på en bred kompetensutveckling för alla
lärare som berörs av frågan om betygssättning och
nationella prov. Vi gör det för att vi ska få en likvär-
dig bedömning. I den utbildningen ingår också att
sätta betyg i de nationella proven.
Hur framtiden ser ut och hur många program det
kommer att finnas i den framtida gymnasieskolan
kommer vi snart att få veta, när Gymnasiekommittén
lämnar ifrån sig sitt betänkande.
År 1989 fattade riksdagen beslut om att vi skulle
ha en gymnasieskola där alla ungdomar får sitt förs-
tahandsval tillgodosett. Nu har det gått ett antal år
sedan dess. Jag siar ju om 2010, om att vi kanske då
är framme vid målet att alla ungdomar får sitt första-
handsval tillgodosett när de kommer in på gymnasiet.
I det läget använder man ju inte betyget för att kom-
ma in på gymnasiet. Då försvinner alltså betygets
funktion som urvalsinstrument.
Däremot har jag och den socialdemokratiska kon-
gressen slagit fast att det är oerhört viktigt att få en
bekräftelse på vilka kunskaper man har och var man
befinner sig i fråga om de mål som skolan har satt
upp.
Jag har en fråga till Ulf Nilsson. Det är betydligt
ärligare tag från Moderaterna. De säger nej till de
öronmärkta statsbidragen till skolan. Det är ett ärligt
besked som Moderaterna ger. Men Folkpartiet säger
här: Vi säger ja men vi tror inte på vad vi gör. Vad
menar då egentligen Folkpartiet?

Anf. 93 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Alla pengar som vi får möjlighet att
föra över till skolan behövs. Men vi anser att pengar-
na skulle kunna användas mycket bättre. Det är näm-
ligen så att en bra skola kostar pengar. Men en dålig
skola kostar ännu mer pengar. Om vi fick rätta till de
brister som vi talar om i övriga motioner skulle de här
pengarna göra mer nytta. Vi har ju också haft yrkan-
den om hur pengarna ska användas.
Det har ju en viss betydelse vad man säger även
utanför det här huset om man är minister eller riks-
dagsman. Skolministern sade på partikongressen att
hon inte trodde att betygen skulle vara kvar i grund-
skolan, i varje fall inte som urvalsinstrument. Jag har
inte fått något riktigt svar på om de ska vara kvar
eller inte. Jag har inte heller fått något riktigt svar på
vad det innebär att de inte ska vara kvar som urval-
sinstrument.
För mig är det väldigt viktigt, även om alla ska få
sitt förstahandsval tillgodosett, att man är godkänd,
att man har uppnått godkända kunskaper i de ämnen
som man ska läsa vidare på gymnasiet. Ska den rib-
ban vara kvar eller kommer den att tas bort? Det finns
nu ett förslag om att ta bort det kravet. Det är viktigt
hur betygen ska användas i det sammanhanget.
Sedan efterlyser jag fortfarande ett svar på frågan
om vilka lagändringar och förordningsförändringar
för att stödja arbetet mot mobbning och våld i skolan
som skolministern funderar på i de här dagarna.

Anf. 94 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s) replik:
Herr talman! Jag kan alltså konstatera att Ulf
Nilsson upprepar detta: Vi har sagt ja till de öron-
märkta statsbidragen till skolan men vi tror fortfaran-
de inte på att de ska användas till det som vi har sagt
ja till. Egentligen tycker vi att de ska användas till
något annat. Då undrar jag vad detta andra är och
varför man inte föreslog det när man sade att de
skulle användas till mer personal i skolan.
När det gäller lagstiftningen är det oerhört viktigt
att vi får en skollag som är tydlig och ger klara be-
sked såväl till eleverna och föräldrarna som till per-
sonalen. Det var därför som regeringen tog initiativ
till att vi skulle se över hela skollagen. Det var också
viktigt att detta fanns möjlighet för samtliga partier
att vara med i den här utredningen.
Min ambition är att man ska nå största möjliga
konsensus i det förslag som man så småningom
kommer att lämna ifrån sig eftersom nuvarande skol-
lagstiftning har funnits i 20 år. Kanske är det så att
den skollag som vi nu har framför oss också kommer
att vara i 20 år. Därför är det viktigt att alla som är
valda att sitta som ledamöter i denna kommitté ser till
att verkligen bli delaktiga, att de i kommittén för fram
sina tankar och att de tillsammans med de andra
kommer fram till vilket som blir det gemensamma
beslut som så småningom lämnas över till skolminis-
tern.

Anf. 95 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Ingegerd Wärnersson pratade här om
att vi inte ska sänka kunskapskraven i skolan utan att
det är vägen dit som vi ska ändra. Det tycker jag är
jättebra. Jag håller helt med om den inriktningen.
Sedan pratar också skolministern sig varm för att
skolan ska bli mer elevanpassad än i dag och att man
ska följa upp med en individuell planering utifrån
varje elev. Det tycker jag är väldigt bra. Men det
finns en sak som jag funderar över. Centerpartiet har
också den här inriktningen. Men vi säger att vi där-
med också ska slopa tidsstyrningen. Vi vill införa en
kunskapsrätt. Det är kunskapen och inte tiden som
ska styra. Håller Wärnersson med om den inriktning-
en också?

Anf. 96 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s) replik:
Herr talman! Jag håller med om det i perspektivet
att elever är olika och lär i olika takt. Det är därför jag
också har tittat på hur liggande lagstiftning ser ut. Jag
kunde då konstatera att man har en möjlighet. Dels
har vi den flexibla skolstarten, att man kan börja vi
sex eller sju år. När man börjar vid sex år kan man
välja att ha de nio åren. Man kan också se det som en
förskoleklass och ha nio år ytterligare. Även när man
har fyllt 16 år har man en möjlighet att göra ytterliga-
re två år i grundskolan.
I nuvarande lagstiftning sägs också att man kan
lämna grundskolan tidigare om man har nått de mål
som är uppställda för årskurs nio. I det perspektivet
finns det egentligen en stor möjlighet, men jag tror att
det är väldigt få som har kunskap om att man har den
stora flexibiliteten inom liggande lagstiftning. När vi
så småningom arbetar vidare och mer och mer närmar
oss den här individuella planeringen tycker jag att det
här är något som vi måste se till att vi får mer kun-
skap om. Vi får också givetvis se hur skollagskom-
mittén kommer att beskriva kommande lagtext. Men
flexibiliteten tror jag att få har kunskap om inom
nuvarande system. Den kan vi säkert föra ut på ett
bättre sätt.

Anf. 97 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Visst finns det en flexibilitet i dag
som man skulle kunna utnyttja. Problemet är för det
första att detta inte görs. För det andra är det inbyggt
med så många andra delar. Det blir ingen möjlighet
till flexibilitet. Vi ser ju grundskolan som ett helhets-
paket med våra tre reformer. Det är många delar som
kommer in, de individuella studieplanerna, kunskaps-
rätten och annat. Då blir det ett annat steg, en annan
typ av flexibilitet. Jag tror att det är oerhört viktigt att
skolministern är tydlig och visar inriktningen och
tankesättet när det gäller hur vi ska arbeta så att sko-
lorna också kan följa det här.
Min andra fråga handlar om KY och platserna.
Jag vet att regeringen har tänkt att det ska komma ett
antal nya platser. Hur mycket är man beredd att ut-
veckla KY och hur många platser kan man tänka sig?
Då menar jag inte bara i det första steget utan fram-
över. Kommer man att försöka förändra den ganska
strikta fördelning som råder så att det finns en möj-
lighet om det händer saker i en kommun, t.ex. hemma
i min kommun Kumla, att fler får komma in och gå
en KY när man ser att det finns ett direkt behov?

Anf. 98 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s) replik:
Herr talman! Första steget är att vi nu i budget-
propositionen föreslår att utbildningsplatserna utökas
med 500 platser till 12 500 platser. Regeringen anser
också att antalet platser på sikt bör utökas. I dag är
systemet sådant att man har möjlighet att ha sin ut-
bildning fem gånger. Det kan prövas flera olika gång-
er men det är fem tillfällen man har.
I lägen där det uppstår krissituationer i en kom-
mun, det kan vara för att ett företag läggs ned eller för
att behovet på ett eller annat sätt ökar, för vi faktiskt
ständigt diskussioner i regeringen om vi inom befint-
liga system kan göra en förstärkning och ge en ökad
möjlighet just i den kommun som då är aktuell. Det
har gällt KY och det gäller också annan vuxenutbild-
ning.
När man kommer i de här krissituationerna tycker
jag att det är viktigt att vi verkligen tar vara på de
möjligheter vi redan har i stället för att alltid bara titta
efter det nya. Det här har vi alltså en positiv inställ-
ning till.

Anf. 99 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Ministern säger att hon inte förstår
Tomas Högström när han säger att det inte är nöd-
vändigt med de här personalförstärkningsanslagen,
personalförstärkningspengarna. Jag har inget emot att
landets skolminister citerar mig i riksdagsdebatten.
Jag skulle dock önska att hon gjorde det korrekt.
Något sådant har jag nämligen inte sagt. Jag dess-
utom redovisat att vi anslår motsvarande det som
regering gör för budgetåret 2002 just utifrån synsättet
att de här tjänsterna nu är inrättade.
Däremot överför vi motsvarande anslag som rege-
ringen, i det närmaste i alla fall, för budgetåren 2003
och 2004 utifrån uppfattningen att varje skola, varje
verksamhet ska göra sina prioriteringar. Då kan vi
konstatera att dessa prioriteringar kommer att variera.
Det är ju där själva utvecklingspotentialen ligger. Det
är ju där kraften ska tas till vara. Och då måste vi
också ge dem möjligheten att disponera dessa pengar.
Vad regeringen gör och vad skolministern är ett tyd-
ligt exempel på är att man leker rektor men från en
nationell nivå. Och det är det som är skolans problem
i dag. Det handlar om att tillåta professionen att göra
sina överväganden. Då går det inte att detaljstyra på
det sätt som skolministern gör.

Anf. 100 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s) replik:
Herr talman! Vi är helt överens om att det är vik-
tigt att makten verkligen ska ligga på den enskilda
skolan och att vi ska ha ett decentraliserat system.
Också sett från kommunernas sida tror jag att det kan
bli bättre genom att man ger större möjligheter för
den enskilda skolan att ta hand om budgetansvaret
men också sin egen profilering.
Anledningen till att regeringen den här gången
valde att öronmärka pengar var att vi vet att det i de
allra flesta kommuner har skett nedskärningar som
har lett till en brist på personal. Därför var det viktigt,
också för att vi ska kunna uppfylla de mål som riks-
dagen har slagit fast, att vi ger en möjlighet via per-
sonalen. Däremot har vi inte styrt vem som ska gå till
vilken skola. Den enskilda skolan har själv fått be-
stämma vilket behov man har. När jag nyss redovisa-
de de tjänster som har tillkommit så varierar de
mycket. Det beror på att en del skolor behövde en
specialpedagog. Andra sade att det kanske var vikti-
gare med en bibliotekarie. I fråga om detta är det
alltså decentralisering. Det är också tanken att det ska
vara på det sättet.

Anf. 101 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Det var intressant att skolministern
sade att hon tror på ett decentraliserat system samti-
digt som hon centraliserar det genom att just öron-
märka pengarna. Det visar väl på ett ganska dåligt
förtroende för de verksamheter som ändå har den
uppgift som vi alla anser vara så väsentlig. Det är
dessutom märkligt med tanke på att ministern har
stått här och sagt att hon tror mycket på individuell
planering för varje elev. Detta sägs samtidigt som hon
detaljstyr.
Hela syftet med individuell planering för varje
elev är nämligen också att varje verksamhet ska få
anpassa resurserna efter varje elevs behov. Och det
som ministern ger uttryck för här går de facto inte
ihop.

Anf. 102 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s) replik:
Herr talman! Vi är fortfarande helt överens om
hur arbetet ska bedrivas. Regeringen lämnar statsbi-
drag till kommunerna. Detta finns i den kommunala
påsen. Vi har valt att fram till 2006 utöka detta stöd.
Det kommer ovanpå de pengar som finns i den kom-
munala påsen. Och då har vi sagt att dessa pengar ska
användas till en ökad måluppfyllelse för skolan.
Jag har stort förtroende för kommunpolitiker, och
jag förväntar mig att det som vi har bidragit till inte
ska hindra att kommunerna tillför ytterligare medel
till de kommunala och till de fristående skolorna.

Anf. 103 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Herr talman! I mitt anförande tog jag upp två frå-
geställningar. Jag ska upprepa dem och kanske om-
formulera dem.
Först och främst säger regeringen själv att för-
skolereformen är ett första steg mot en avgiftsfri
förskola. Och när man talar om ett första steg har man
troligen också tänkt på kommande steg. Min fråga är
därför: Hur ser regeringen på nästa och kommande
steg i fråga om förskolereformen, där målet ska vara
en avgiftsfri förskola?
Sedan har jag också fått klart för mig att vi inte får
några klara besked i fråga om betygen. Men jag kan
ju formulera frågan på följande sätt: Menar ministern
att betygen och deras utformning styr verkligheten i
skolan? Utifrån svaret på detta kan jag fråga: Styr de
på ett positivt eller på ett negativt sätt?

Anf. 104 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s) replik:
Herr talman! Lennart Gustavsson frågar när nästa
steg mot en avgiftsfri förskola ska ske. Jag skulle i
stället vilja säga följande. Hur ska det ske? Vi har nu
sexåringar, femåringar och fyraåringar som har möj-
lighet till tre timmars avgiftsfri förskola. Är nästa steg
att gå nedåt i åldrarna? Det vet jag inte. Är nästa steg
i stället kanske att sexåringarna, femåringarna eller
fyraåringarna ska få fler timmar? Jag tycker att det är
detta som vi ska diskutera. Jag har själv ingen upp-
fattning om hur det ska se ut. Men jag tycker att det
är den diskussionen som är viktig att föra också i ett
annat perspektiv, nämligen vilka förstärkningar vi vill
göra i föräldraförsäkringen, osv.
Lennart Gustavsson frågade om det är positivt el-
ler negativt med betyg. Jag tror att så länge som vi
har haft betyg och så länge vi kommer att ha betyg så
ankommer det på den enskilde hur man upplever
detta. Om den som får tillbaka ett betyg där man inte
har fått papper på att man har klarat de mål som var
uppsatta inte samtidigt har fått en ordentlig genom-
gång av vilka kunskaper man äger utan bara får pap-
per på vad man inte kan, så tror jag inte att betygen
känns bra. För den som får tillbaka ett betyg där man
har fått ett bra resultat, så kanske det känns som en
stimulans och att man har lyckats och nått ett högt
betyg.
Att använda sig enbart av ett betyg som ett be-
kräftelsedokument i skolan går inte. Det är oerhört
viktigt att vi har en annan typ av dokumentation, att
vi för ordentliga utvecklingssamtal och att vi har den
ständiga bekräftelsen på var man befinner sig i det
vardagliga arbetet i skolan.

Anf. 105 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Herr talman! Jag kan lova att vi från Vänsterparti-
et kommer att återkomma i dessa frågor i debatter,
förslag och diskussioner.
Eftersom detta är den sista budgetdebatten under
denna mandatperiod - jag vet att vi har en del projekt
kvar att göra under denna mandatperiod - skulle jag
bara vilja tacka för samarbetet och önska en god jul
och ett gott nytt år.

Anf. 106 Statsrådet INGEGERD WÄR-
NERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill önska Lennart Gustavsson,
samtliga ledamöter som är från utskottet och som har
deltagit och givetvis all personal och herr talman en
god jul.

Anf. 107 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Herr talman! I det lilla barnet finns så mycket
framtid, liksom det hos dess föräldrar finns ett oerhört
stort hopp om att kunna ge barnet det bästa. För mig
är det viktigt att kunna verka för att enskilda männi-
skor ska kunna förverkliga sina drömmar och ideal.
Många politiska företrädare, även i denna kamma-
re, betonar vikten av mångfald och valfrihet. Men
många gånger uppfattar jag att vi ändå menar så oli-
ka. Med utgångspunkt i just valfrihet och mångfald är
det några delar i detta betänkande som jag vill ta upp.
Låt mig börja med våra yngsta medborgare - det
lilla barnet som nyfött ligger i de stolta föräldrarnas
famn. Alla föräldrar har olika ambitioner och visioner
för just sitt barn. Snart kommer tiden då de ska börja
göra sina första val. Ska man fortsätta att vara hemma
med barnet ett tag till eller ordna barnomsorg, och hur
ska den i så fall se ut?
Min utgångspunkt är att det är föräldrarna utifrån
sina ambitioner och möjligheter som vill göra valet
och vi som politiker som ska ge dem förutsättningar-
na.
Herr talman! Därför har jag några frågor till mi-
nistern när det gäller mångfald och valfrihet. På vilket
sätt ökar småbarnsföräldrarnas valfrihet när enbart
vissa får mer ekonomiskt utrymme och andra inget
alls genom genomförandet av maxtaxan? Vad är
poängen med att undergräva förutsättningarna för
alternativ, t.ex. föräldrakooperativ? På vilket sätt
kommer kvaliteten i verksamheten att tryggas när
barnen stannar längre på dagis, fler söker sig dit och
allt förre förskollärare finns att få tag på?
Nej, maxtaxan är fel åtgärd för att komma till rätta
med familjers, som man säger, trånga ekonomi. Jag
känner full sympati för alla de småbarnsföräldrar som
kämpar ekonomiskt och som knappt har pengar kvar
till månadens slut. Men då är det skatterna som ska
sänkas så att fler kan leva på sin lön i stället för på
bidrag och subventioner.
Vi moderater har gemensamt med de övriga bor-
gerliga partierna föreslagit ett barnkonto, särskilda
grundavdrag för varje barn i familjen och avdrag för
styrkta barnomsorgskostnader. På så vis ges alla, inte
bara vissa, möjlighet att själva påverka sin omsorg
efter just sina egna drömmar och visioner.
Men, herr talman, barnen har en förmåga att växa,
och nu är det snart dags för dem att börja i skolan.
Just möjligheten att vara delaktig påverkas i allra
högsta grad när vi får välja skola. Om detta har To-
mas Högström tidigare talat, liksom om vikten av att
resurserna följer eleven. Jag ska därför i stället ta upp
en annan del, nämligen skolans utveckling.
Skolutvecklingen gagnas av att alternativ pedago-
gik utvecklas. Om detta är de flesta överens. Om vi
menar allvar med att det behövs olika pedagogiker i
förskolan och i grundskolan är det, anser jag, an-
märkningsvärt att regeringen ännu inte löst frågan om
examinationen av Waldorflärare. När ska regeringen
se till att de som utbildas vid Rudolf Steiner-
högskolan får en erkänd lärarexamen?
Herr talman! Inom skolan måste elever, efter sina
drömmar, kunna få en chans att förverkliga sig. För
några tar det lite längre tid. Somliga kräver ju särskilt
stöd såväl ekonomiskt som personellt. Men gemen-
samt för alla elever är att de, om de ges chansen att
välja en skola där de själva anser sig kunna utvecklas
mest, känna trygghet och få kvalitet, trivs och gör
resultat. Därför är det anmärkningsvärt att blinda och
synskadade elever med multifunktionshinder i dag
saknar tillräckligt bra möjligheter att studera vidare
efter grundskolan. Det är viktigt att det som ett alter-
nativ inrättas ett riksgymnasium för just dessa barn.
Av samma anledning kvarstår vårt krav om att
riksdagen bör upphäva beslutet om att avveckla
Ekeskolans fasta skoldel. Vi menar att staten i vissa
fall behöver ta ett större ansvar för svårt funktions-
hindrade elever; detta för att minimera risken att
eleverna inte ges tillräckliga möjligheter utifrån sina
speciella förutsättningar. Dessa barn har ju också
drömmar.
Herr talman, låt mig avsluta med att ta upp något
som berör alla inom förskola och grundskola.
· Om det ska finnas en mångfald och om det är
viktigt med valfrihet, behövs det då inte fristående
alternativ?
· Om vi vill ha en kvalitativ skola och erfarenheter-
na säger att fristående skolor procentuellt sett sat-
sar mer på lärarlöner och läromedel än de kom-
munala skolorna, behövs då inte friskolor?
Jag vet, herr talman, att det till våren blir en sär-
skild debatt med anledning av regeringens friskole-
proposition, men jag har en fråga som jag skulle vilja
ställa i detta sammanhang - om det nu finns någon
kvar här i kammaren som kan svara på just den frå-
gan: Kommer det en proposition à la Ringholms se-
naste utspel om att sänka arbetsgivaravgiften i kom-
mun och landsting - något som i så fall i allra högsta
grad skulle påverka skolors ekonomi och som, fram-
för allt, skulle innebära en orättvisa mellan skolor?
Ett sådant socialdemokratiskt förslag kommer i
alla fall vi att avvisa. Jag hoppas att skolministern
också har insett situationen - om hon nu menar allvar
med detta med valfrihet och mångfald - och går till-
baka och ger finansministern en rejäl politisk
bakläxa!

Anf. 108 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! Åldersgränser i nöjeslivet gör att
ungdomar i 20-årsåldern inte kommer in på alla eve-
nemang trots att de är myndiga. De släpps inte in på
en del ställen därför att de anses stökiga. Varför har
det blivit så, och vad har i så fall gjort dem stökiga?
Jag är övertygad om att alla barn föds snälla, men
vi ger dem inte rätta förutsättningarna för att kunna
fortsätta att vara snälla. Under uppväxten har de inte
blivit sedda, och deras åsikter har inte respekterats.
Det skapar en otrygghet som kan leda till att de blir
stökiga; då blir de i alla fall sedda.
CUF, Centerns ungdomsförbund, har skrivit en
rapport om detta, Ungdomsfrid. Där lyfts frågor fram
om attityder som man möts av i tonåren. Ungdomarna
känner sig diskriminerade därför att de inte får vara
delaktiga i beslut som rör deras vardag. De överöses
av reklam och filmer som talar om hur ungdomar ska
se ut, vilket i många fall leder till att ungdomar drab-
bas av anorexi eller bulimi. De börjar också intressera
sig för sexualitet men får knapphändig information i
skolan.
Den otrygghet för många ungdomar som det här
leder till gör att en del börjar reta sina kamrater.
Mobbning uppstår. Andra testar droger för att visa sig
tuffa eller därför att de tror att de kan bygga upp sitt
självförtroende.
Vad har då detta med dagens utbildningsdebatt att
göra?
Ja, skolan har ett stort ansvar när det gäller att
förmedla kunskap till eleverna. Vi i Centerpartiet
beskriver i vår utbildningsmotion hur vi anser att det
ska gå till. Där lyfter vi bl.a. fram våra tre reformer
som Sofia Jonsson tidigare redogjort för.
För att vara mottaglig för inhämtande av kunskap
måste eleverna må bra. Jag måste, herr talman, börja
med att tala om de små barnen när jag beskriver hur
vi i Centerpartiet vill ge eleverna trygghet och bästa
möjliga förutsättningar för att vilja skaffa sig goda
kunskaper i olika ämnen.
Det hela börjar redan när barnet är nyfött. Om
barnet inte först lär sig krypa blir det väldigt svårt att
lära sig att gå. Det innebär att den sensmotoriska
träningen är väldigt viktig. I dag är det många föräld-
rar som i ett tidigt skede sätter sina barn i gåstol. Det
gör att musklerna i nacke osv. inte blir tillräckligt
tränade.
Hjärnforskaren Matti Bergström säger: Det gäller
att skapa kaos i hjärnan. Då får man ordning på hjär-
nan, och det gör att man blir mottaglig för kunskap.
Kaos i hjärnan får man genom att röra sig.
Bråkiga barn i förskolan eller skolan är kanske
bråkiga därför att de inte har utvecklat alla sina
muskler. Ett barn i matkön vänder sig kanske med
hela kroppen när någon bakom pratar. Musklerna gör
att armarna följer med. Barnet slår ut maten och upp-
levs som bråkigt trots att något sådant egentligen inte
är bakgrunden till det hela. Sedan får barnet lätt
stämpeln att det är ett bråkigt barn. På något sätt
måste man kanske fortsatt leva upp till det, eller ock-
så kan det vara musklerna som fortfarande gör att det
blir det här problemet. Det är alltså väldigt viktigt att
all personal som jobbar med små barn har kunskap
om hur väsentlig den sensmotoriska träningen är.
Med de stora barngrupper som vi nu ser att det
blir i förskolan kan man undra hur man ska klara av
att leva upp till allt detta och hinna kolla av allt som
saknas hos olika barn; detta trots att kunskapen finns.
Och med det beslut om maxtaxa som nu kommer
att träda i kraft finns risken att gruppstorleken ökar
och att barnen blir längre tid i förskolan. I Göteborg
har man redan haft försök med detta. Den utvärdering
som gjorts, visserligen efter en kort tid, visar just på
det som vi på den borgerliga sidan befarar, nämligen
att fler barn stannar längre tid på dagis eller i försko-
lan. Det är alltså inte så att föräldrarna tycker att det
är praktiskt att ta hem barnen, utan många kan tycka
att de hinner handla och klara av olika uppdrag innan
barnet hämtas.
Den maxtaxa som ska genomföras kommer att
genomföras i stort sett i hela landet. Det är mycket
svårt att säga nej till den. Självklart vill alla ha billig
barnomsorg. Även högavlönade, som tjänar på max-
taxan, vill givetvis ha det.
Som vi i Centerpartiet och övriga på den borgerli-
ga sidan ser saken måste ju också kvaliteten vara bra.
Kommer det att kunna bli så? Och hur är det egentli-
gen med finansieringen av maxtaxan?
Jag vet att inte bara vi i Centerpartiet är oroliga,
utan det finns också socialdemokratiskt styrda kom-
muner där man är orolig. På Socialdemokraternas
kongress sade finansministern att han skulle kolla upp
det här. Han visste inte riktigt om det fanns en kost-
nadstäckning för allt detta. Det känns lite oroligt.
Vi har ett annat förslag, som tydligt och bra för-
klarats av Erling Wälivaara. Catharina Elmsäter-
Svärd var också lite grann inne på detta med barnom-
sorgskonto. Därför tänker jag inte ytterligare beskriva
det. Den som vill läsa mer kan läsa våra motioner
eller reservationstexten.
Jag kan berätta lite grann hur det kan komma att
slå. Min hemkommun, som är socialdemokratiskt
styrd, består av fem stora skoldistrikt. I ett av dem
kommer man att skära ned nio tjänster i förskolan
trots att 60 barn står i kö. I ett annat distrikt skär man
ned tio tjänster, 80 barn står i kö. Sammanlagt kom-
mer man i min hemkommun att skära ned 70 tjänster i
förskola och skola. Då verkar det inte vara speciellt
mycket bevänt med hur det blir med regeringens
pengar. Det låter så bra att man ska tillskjuta några
miljoner, men verkligheten blir dessvärre inte så
mycket bättre. Det är så mycket annat som drar peng-
ar i kommuner och som gör att man inte får det att
fungera på det sätt som man har tänkt sig.
Följden blir också att väldigt många barn som får
gå i de stora grupperna säger till sina föräldrar på
morgonen: Mamma, jag har ont i halsen, ont i huvu-
det. Det säger de bara därför att de inte vill gå till
förskolan. Det har vi inte upplevt förut. Eller också
säger de: Jag vill hellre fara till farmor eller mormor.
Det är inte den barnomsorgen som vi från Centerpar-
tiet vill se.
Jag tror att det är många socialdemokratiska poli-
tiker som är själva oroade. I min kommun vice ord-
föranden i skolnämnden att sluta till jul med motive-
ringen: Jag har tappat gnistan. Efter valet slutar ordi-
narie ordförande. Det är bara att hoppas att det inte
blir socialdemokratiskt styrt efter nästa val, för vem
ska man sätta dit som ordförande? Det är ingen som
vill ta på sig det. Det är bättre att vi borgare tar över
och löser det på det sätt som vi vill ha det.
Det finns t.o.m. förskollärare som har så stora
grupper att en enda förskollärare kan ha nio barn
under 2 ½ år. Vad är det för omsorg?
Hur ska man hinna upptäcka om barnen extra
hjälp med språket? Agneta Lundberg sade förtjänst-
fullt i sitt anförande att det är viktigt med språkut-
veckling och att det ska vara likvärdigt för alla. Men
jag oroar mig för hur man ska hinna upptäcka vad
som behöver göras och hur man ska ha möjligheter
att sätta in resurser.
Centerpartiet har avsatt 1,2 miljarder extra just till
dyslexi och diskalkyli, alltså läs- och skrivsvårigheter
och mattesvårigheter. Det är därför att vi vill att alla
barn ska få möjligheter. Det ska inte behöva bli som
med en elev som jag hade. Jag testade honom för att
se om han var dyslektiker. Så kom han till ordet fall-
skärm. Fallskärm är för många ett positivt ord, inte
minst var det det för några ord sedan när det gäller
löner. Man kunde få fallskärmarna att falla ut.
Den här eleven läste: fläskkräm. Jag tänkte i mitt
stilla sinne: Tack gode Gud att vi har upptäckt att han
har problem, att vi kan hjälpa honom och att han har
bra föräldrar som också kan hjälpa till. Han hade inte
kunnat hoppa ut med fallskärmsavtal. Han hade riske-
rat att bli fläskkräm om han inte hade fått den hjälp
som han behövde. Jag är orolig för att det kommer att
bli många som drabbas av det. Därför vill vi satsa 1,2
miljarder extra och säger att alla barn redan i försko-
lan ska få träning med det. Vi har också avsatt 15
miljoner för fler förskollärartjänster.
Därför yrkar jag bifall till reservation 7 delvis un-
der punkt 13.
Herr talman! En annan fråga som jag inte kan låta
bli att säga någonting om är mobbningen, som vi ju
diskuterar väldigt mycket, och våld - två dödade
elever under det senaste året. Nu börjar man tala om
metalldetektorer i skolan eller vakter. Är det lösning-
en?
I de flesta skolorna är nog både elever och perso-
nal trygga. Man jobbar med förebyggande arbete och
mobbningsplaner. Dessvärre fungerar det inte riktigt
överallt. Många jobbar väldigt målmedvetet med det,
t.ex. Stordammens skola i Uppsala som jobbar väldigt
mycket med drama. Det är ett medel som vi i Center-
partiet tror väldigt mycket på. Det stärker empatin
och ökar självförtroendet. Då gäller det att man job-
bar kontinuerligt, inte bara teman någon dag då och
då.
Ett bevis på att sådant här kan fungera väldigt bra
är t.ex. Rosteriet i Luleå som är en skola för "stökiga"
elever. De gjorde en film, Vildängel, som blev fan-
tastiskt bra. De jobbade på ett föredömligt sätt. Man
säger där uppe: Det måste vara något fel på den van-
liga skolan när de kreativa eleverna inte kan gå där.
Då svarar någon annan: Jag tror inte att det är fel på
skolan, men man undervärderar ämnen som musik,
teater, bildkonst och media. Vi i Centerpartiet säger
att det är väldigt viktigt att vi tar till oss detta och ser
till att även den kreativa sidan får förutsättningar. Det
är ett led som vi kan se när vi får ta bort timplanerna
som låser upp det hela. Då kan vi ge våra elever ut-
rymme för mer kreativitet, mer rörelse. Idrotten är
också oerhört viktig att satsa på. Där är det viktigt att
vi i klartext säger till skolledare att de faktiskt har rätt
att utöka idrotten utan att det blir några lagändringar.

Anf. 109 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jag ska tala om lärarbristen. Vi har
redan motionerat om detta inom Folkpartiet. Vi har
påpekat att den förlängda lärarutbildningen för aka-
demiker som vill komplettera sina studier för att bli
lärare kan slå destruktivt på dessa människors vilja att
bli lärare.
Jag skulle vilja gå mycket längre än så. Jag har
under en lång tid försökt hjälpa akademiker från and-
ra länder som finns i Sverige och som kanske jobbar
som städare, som taxiförare eller inte har något jobb
alls att komma in i den svenska skolan och tillsam-
mans med dem stött på enorma svårigheter. De här
svårigheterna kan sammanfattas i mycket enkla slut-
satser. Det saknas helt ett utbud av korta intensiva
snabba högskolekurser som skulle öppna vägen för de
här människorna in i arbetslivet.
Om vi förlänger akademikerutbildningen för lära-
re med en termin skapar vi en rigid modell till, en
svårighet till för människor som skulle kunna tillföra
skolan väldigt mycket kunskap och livserfarenhet.
Det gäller faktiskt inte bara invandrarakademiker. Det
finns en hel rad människor som har goda studier i
vissa ämnen men som inte betraktas som behöriga
som lärare. Deras inträde i skollivet är lika komplice-
rat som invandrarnas inträde i skollivet. Vi tar inte
vara på det kunskapskapital som finns ute i vardagen.
Vi komplicerar sakerna med den nya lärarutbildning-
en.
Jag vet att det finns i utskottets betänkande ett på-
pekande om en kommande utbildning, en särskild
lärarutbildning, för människor som redan finns i sko-
lan men som inte betraktas som behöriga lärare. Des-
sa ska kunna jobba och utbilda sig samtidigt. Jag
undrar vilket resultat den här utbildningen kommer
att ge. Det kunskapskapital som jag talar om finns
inte i skolan, det finns utanför skolan. Hur ska vi
locka människorna som har mycket erfarenhet och
kunskap att arbeta inom skolan?
Jag såg under år 2000 en sådan stor ansträngning
att rekrytera nya lärare. Det var länsarbetsnämnderna
som plötsligt skulle rekrytera 1 500 akademiker och
snabbt omforma dem till lärare. Resultatet blev rätt så
smalt, och misslyckandet är ganska tydligt. Det var
500 människor som rekryterades, alltså en tredjedel,
och många av dem hoppade av på vägen.
De här insatserna som görs för att göra läraryrket
intressant och för att förbättra kunskapen hos männi-
skor som kan bli lärare är alldeles för begränsade. Det
ingår i den vanliga, komplicerade socialdemokratiska
modellen: fyrkantig, med väldigt bestämda regler och
normer. Och resultatet blir detsamma: Vi saknar lära-
re.
Men jag tror att vi saknar lärare av en annan an-
ledning också. Då har det inte så mycket med lärarut-
bildningen att göra, utan med vardagen i skolan. Vi
saknar lärare därför att arbetsplatsen skolan är långt
ifrån attraktiv. Jag är väldigt ledsen för att behöva
säga det. Det borde vara en av de roligaste, mest
inspirerande positionerna i arbetslivet att vara lärare.
Det är inte så.
Jag träffade lärare i går här i riksdagen, två stora
grupper, och vi hade ett mycket intressant samtal. De
flesta av dem kände sig otrygga. De flesta av dem
kände sig lite uppskattade och väldigt förvirrade när
det gällde yrkesrollen.
Jag vill påminna er om en fras som dök upp i ett
politiskt dokument om skolan för inte så länge sedan
- jag tror att det var ett år sedan eller så. Då var det
Kommunförbundet som plötsligt hade kommit på den
lysande idén att vi inte skulle använda ordet under-
visning - som om undervisning skulle vara någonting
farligt.
Bakom alla dessa konstiga uttalanden, bakom
denna svåra situation som jag beskriver här, ligger
rester av en destruktiv ideologi. Vi hade på 70-talet
en skolideologi som grundades på en mycket mörk
syn på kunskap, på utbildning, på bildning och på
lärarrollen.
Det viktigaste som vi kan göra i dag är att höja
statusen för läraryrket. Hur gör man det? I diskussio-
nen som ägde rum för inte så länge sedan frågade
skolministern vad Folkpartiet vill göra med de pengar
som går till skolorna. Jo, vi vill bl.a. att lärarna ska få
bättre löner. Det är också ett sätt att visa uppskatt-
ning. Men det är inte det allra viktigaste.
Den allra viktigaste metoden för att återge yrket
den glans det en gång hade har att göra med arbet-
satmosfären i skolan. Då vill jag påminna er om några
enkla saker.
Vi har i Sverige mycket fina arbetsplatser. När jag
jämför svenska arbetsplatser inom olika yrken med
arbetsplatser i andra länder kan jag bara vara stolt.
Jag var t.ex. på olika arbetsplatser tillsammans med
ett TV-team från Frankrike, och de franska journalis-
terna var otroligt imponerade. Men vi var aldrig i en
skola.
Arbetsplatserna i skolan skiljer sig fundamentalt
från alla andra arbetsplatser. Ingen annanstans ac-
cepterar vi våld i arbetslivet i vardagen. Det finns
fortfarande, tyvärr, skolor i Sverige där man blundar
inför det faktum att våld förekommer varje dag. Ingen
annanstans i Sverige accepterar man sexuella trakas-
serier, men vi vet att det finns högstadieskolor där
flickorna känner sig mycket illa bemötta av sina skol-
kamrater. Också det är en förlängning av en gammal
ideologisk förvirring.
När min son gick i förskolan för länge sedan fanns
det i samma grupp barn rätt starka sexåringar som
roade sig med att försöka strypa de mindre barnen.
Jag blev självfallet väldigt upprörd och frågade frök-
narna vad det var som pågick och varför de inte stop-
pade detta. Jag fick svaret att barn ska lösa sina kon-
flikter själva. Det är klart att jag tog min son från den
förskolan.
Det är klart att det här var helt fel. Men det har
funnits en uppfostringsideologi i Sverige där man har
tyckt att man inte ska sätta gränser för barnen, att
man inte från första kontakten ska etablera en sådan
relation mellan vuxna och barn som grundas på re-
spekt och ömsesidigt hänsynstagande. Det är dit vi
behöver komma.
Med andra ord: Vill vi ha lärare ska vi höja lära-
rens status i skolan. Vi ska ha snabba, intensiva,
mycket varierade korta utbildningar, som kan öppna
vägen för akademiker in i skollivet. Vi ska ha en
arbetsplats som respekterar precis samma normer och
regler som alla andra svenska arbetsplatser respekte-
rar.

Anf. 110 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Den 1 juli i år antogs de sista elever-
na till specialskolan Ekeskolan. Hädanefter kommer
behövande blinda och synskadade barn med multi-
funktionshinder att vara hänvisade till sina hemkom-
muner. Men alla Ekeskolans elever har redan prövats
och misslyckats i ett stort antal skolor i sina hem-
kommuner. Ingenting tyder på att kommunerna har
blivit bättre eller tillräckligt bra på att erbjuda under-
visning för barn med svåra multifunktionshinder och
att därmed behovet av specialskolor skulle ha bort-
fallit.
Herr talman! Ekeskolan finns inte längre, inte ens
till namnet. Numera heter det Resurscenter syn Öre-
bro.
I nedläggningsdebatten menade skolministern att
söktrycket till Ekeskolan var lågt och att den därför
inte behövdes, enligt henne. Hon gick t.o.m. så långt
att hon bortdefinierade ett tiotal av skolans elever. De
fanns inte när skolministern beskrev skolans elevan-
tal, eftersom de enligt henne hade fel ålder. Hon häv-
dade upprepade gånger att skolan hade 21 elever,
trots att bevisligen 31 var inskrivna vid skolan.
Skolministern förstod inte att det för många barn
med svåra funktionshinder kan finnas en skillnad
mellan den fysiska åldern och hur långt man hunnit i
utvecklingen. Olika kommunikationshinder gör att
det kan ta längre tid att tillgodogöra sig nya saker. Att
så är fallet gör att grundskolans längd måste vara
flexibel och anpassas efter varje barn. Det är orimligt
att unga människor som fortfarande utvecklas ska
stoppas från att lära sig mer.
Nu bidrog debatten till att göra Ekeskolan känd
och till att dramatiskt många fler elever har sökt till
Ekeskolan. I våras stod 20 elever i kö till skolan, men
bara 10 gavs plats, eftersom skolan inte hade fått
pengar så att det räckte till alla.
Redan där sveks alltså Socialdemokraternas löfte
om att alla barn som behövde det skulle få skrivas in
fram till halvårsskiftet år 2001. Det borde möjligen
vara ett memento för de partier som hjälpte till att
lägga ned Ekeskolan.
Alla barn som behövde det fick alls inte skrivas
in. Det var dessutom så att finansieringen för de nya
eleverna på skolan inte sköts till. Ekeskolan kommer
därför att gå med svåra underskott jämfört med den
tilldelade ramen i år.
Skolan har begärt mer pengar för att klara framti-
den, men man vet inte om man kommer att få det.
Det saknas inte bara resurser för skolplatser. 120
barn står i kö för att tilldelas utredningspedagog, dvs.
för att få sina behov utredda. Många av dessa barn
skulle rimligen, efter utredningen, komma att behöva
en skolplacering på Ekeskolan, men kommer alltså
inte att kunna få det.
Herr talman! Socialdemokraterna litar inte på
skolans, experternas och föräldrarnas bedömning av
barns behov av att gå hela sin skoltid på Ekeskolan.
När den fasta skoldelen stängs ska elever enligt riks-
dagsbeslutet komma till resurscentrumet - det ska
finnas kvar i alla fall kortsiktigt - på "visstid".
Vad "visstid" innebär råder det dock osäkerhet
om. Visstidsbesök borde rimligen vara något annat än
sedvanliga utrednings- och träningsbesök, som majo-
riteten skriver om i dagens betänkande. Majoriteten
har själv hävdat att visstidsbesök skulle kunna vara i
flera år eller kanske t.o.m. hela skoltiden, eftersom
skolplikten ska få fullgöras vid ett resurscentrum.
Vilken tid det skulle röra sig om skulle få avgöras av
Ekeskolan och kommunerna.
Hade skolministern velat delta i en debatt om
funktionshindrade och skolan, vilket hon uppenbarli-
gen inte vill eftersom hon inte stannat kvar i kamma-
ren, hade jag frågat henne om "visstid" kan innebära
att ett barn får tillbringa hela sin skoltid vid ett resur-
scentrum.
Även om "visstid" skulle innebära just detta, dvs.
att man kan gå hela sin skoltid på resurscentrumets
mindre skoldel, innebär begreppet i sig osäkerhet för
barnen. De måste få veta att de kan lita på att de
kommer att få vara kvar. Barnen har nämligen inte
ens rätt till visstidsvistelse enligt skolministerns poli-
tik, utan det beror på hemkommunens välvilja om
barnet får vistas på skolan eller inte. Jag befarar att
den kommunala ekonomin i många fall därför kom-
mer att lägga hinder i vägen för barn med funktions-
hinder.
I dag är kommunernas kostnad 175 000 kr per läs-
år. Nu råder det osäkerhet bland föräldrarna om kost-
naden för boendet ska tillkomma utöver detta, efter-
som regeringen eller en myndighet som regeringen
utser kan ändra denna summa. Om så är fallet kom-
mer förmodligen också dessa visstidsbesök att stop-
pas.
Hade skolministern varit intresserad av att delta i
en debatt om skolgång för barn med funktionshinder
och därför stannat kvar i kammaren hade jag frågat
henne om hon kan ge besked om avgifternas långsik-
tiga utformning.
Vidare måste det redas ut vad som kommer att
hända med Ekeskolan. De barn som redan är inskriv-
na ska ju få gå kvar. Vad händer med ekonomin när
intagningen till specialskolan stoppas och verksam-
heten ska drivas vidare med ett minskande elevantal?
Här har inga löften getts.
Hade skolministern varit intresserad av att delta i
en debatt om skola för barn med funktionshinder hade
jag frågat henne om hon är beredd att lova att
Ekeskolans barn får gå kvar hela sin skoltid, om de
nu hunnit bli inskrivna.
Herr talman! Varför ska barn med multifunk-
tionshinder nekas rätten att gå i skolan läsårsvis med
klasskamrater i en stabil skolmiljö, och hänvisas till
visstidsvistelser? Återkommande byten av klasskam-
rater, som kommer och går efter kortare eller längre
besök, är en källa till förvirring och oro. Detta blir i
många fall störande, särskilt för elever med extra
behov av trygghet.
Många av de barn som regeringen och majoriteten
tycker ska komma på visstidsbesök är autistiska. Hur
kan någon tro att det är lämpligt att flytta ett autistiskt
barn från hemkommunen till visstidsbesök på ett
resurscentrum? Förslaget är olyckligt både för de
elever som går kvar under specialskolans resterande
avvecklingstid och för de elever som förväntas besö-
ka skolan på "visstid".
Mycket talar för detta: Ju svårare ett barns funk-
tionshinder eller kombination av funktionshinder är,
desto sämre klarar kommunerna i dag att möta bar-
nens behov. Skulle kommunernas förmåga förbättras
försvinner behovet av Ekeskolan eller andra special-
skolor av sig självt. Det kommer att visa sig genom
ett minskat söktryck. Men socialdemokraterna vågar
inte låta barnen välja eller föräldrarna styra. Sök-
trycket ökar, men specialskolorna stängs likväl.
290 kommuner kan inte nå samma kunskapsnivå
som en specialskola.
Utskottet menar, herr talman, att man står bakom
"den viktiga handikappolitiska principen att barn med
funktionshinder så långt möjligt skall erbjudas en
anpassad utbildning i sin hemkommun och därmed ha
rätt och möjlighet att bo hemma med sina föräldrar."
Javisst! Men vad gör man om det inte är möjligt och
om man därför behöver alternativ? Då blir det pro-
blem om alternativen har förtidsavvecklats.
Många barn och många föräldrar vill inte ha det
på det sättet. Man har prövat och misslyckats i hem-
kommunerna. De inser bättre än majoriteten att ett
barn inte är integrerat bara för att det vistas i samma
byggnad som andra barn om det inte accepteras och
kan delta i lekar, socialt liv, undervisning eller fri-
tidsaktiviteter. Hur integrerad är man om man är på
väg ut med sin assistent och sin rullstol när de andra
barnen är på väg in efter rasten?
Det är häpnadsväckande, tycker jag, att regering-
en tydligen anser att integrerad skolgång inte bara är
en rättighet utan fastmer en skyldighet för barnen att
uppfylla gentemot staten.
Socialdemokraterna förstår inte innebörden av
multifunktionshinder - t.ex. vad det innebär för för-
mågan att kommunicera. Man har konstaterat att döva
anses ha ett eget språk och att de därför har rätt till en
egen språkmiljö och till specialskolor. Men för blinda
och multihandikappade barn finns det också ett eget
språk - eget i bemärkelsen helt individuellt. Man
använder ett teckenspråk i form av beröring, t.ex.,
som är alldeles individuellt för det enskilda barnet
och för dem som jobbar med just det barnet. Det, om
något, är en egen språkmiljö. Det är dessutom en
språkmiljö som är oerhört svår att hitta i hemkommu-
nernas skolor.
Herr talman! Bättre möjligheter för lite äldre
barns och ungdomars skolgång hör till den långa rad
av löften som skolministern och majoriteten gav i
debatten om Ekeskolan, men som inte har uppfyllts.
Blinda och synskadade barn med multifunktionshin-
der saknar i dag, som en av ytterst få grupper i landet,
bra möjligheter att studera vidare efter grundskolan.
Ibland saknar de möjligheter att alls studera vidare.
Mycket få av dessa ungdomar läser därför vidare.
Men de har också, precis som alla andra barn och
ungdomar, rätten att gå vidare i sin utbildning och
utvecklas i egen takt, oavsett ålder.
Därför bör Ekeskolan kompletteras med ett riks-
gymnasium för blinda och synskadade barn med
multifunktionshinder. Alternativet är nämligen att ha
det som i dag. För många barn väntar förtidspensio-
nering direkt efter grundskolan. Det är inte ett värdigt
förhållande. Likväl har socialdemokraterna inte ac-
cepterat tanken på ett riksgymnasium.
Utskottet skriver i dagens betänkande att "det na-
turliga alternativet för dessa elever är den reguljära
gymnasiesärskolan på hemorten eller inom samver-
kansområdet."
Det stämmer knappast. Det visar verkligheten.
Deras behov är ju precis de samma som för de yngre
eleverna, som nu i många fall finns på Ekeskolan.
Herr talman! Beslutet att avveckla specialskolan
Ekeskolan måste rivas upp. Den ska kvarstå i enlighet
med barns och föräldrars val och behov och därtill
kompletteras med ett riksgymnasium för barn med
dessa behov.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 6 §.)

6 § Studiestöd

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU2
Utgiftsområde 15 Studiestöd (prop. 2001/02:1 del-
vis).

Anf. 111 PER BILL (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation 4 under punkt 6. Naturligtvis står jag
bakom de övriga reservationerna. Alla vet att vi inte
har gott om tid i dag, och av det skälet tänkte jag
hålla mig till cirka en minuts anförande.
När man tittar på budgeten kan man vid första an-
blicken tro att moderaterna och socialdemokraterna
har i stort sett samma politik när det gäller studieme-
del. Detta är naturligtvis inte sant.
Måndagen den 12 november hade jag och utbild-
ningsministern en interpellationsdebatt där vi mycket
tydligt visade på de skillnader som finns mellan våra
idéer om hur studiemedlet ska se ut. Jag behöver inte
upprepa det i dag. Det är bara att gå till protokollet
från måndagen den 12 november.
Jag tänkte i stället ägna min minut åt att säga att
det är fantastiskt trevligt att vi äntligen får en bred
studiesocial utredning - en utredning som kanske för
första gången någonsin sätter studenten och inte sys-
temen i centrum. Det är lite extra roligt att socialde-
mokraternas omsvängning till att vilja ha en sådan
utredning kom samma dag - kanske t.o.m. samma
timme - som vi satt i rikdagens utbildningsutskott
och sammanträdde. Ibland tror man nästan på telepa-
ti. Men som naturvetare är jag djupt skeptisk till det.

Anf. 112 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 1 under punkt 5. Självklart står vi bakom
samtliga reservationer som kristdemokraterna är med
på.
Kristdemokraterna har under flera års tid krävt att
ett helhetsgrepp måste tas när det gäller studiefinansi-
ering. Enligt vår mening måste studiefinansierings-
systemet vara långsiktigt hållbart och överblickbart
både för den enskilde studenten och för samhället.
Det ska motverka social snedrekrytering och locka till
studier. Ett annat viktigt krav är att systemet måste
vara rättvist och inte innehålla fallgropar som mot-
verkar studier eller innebär att studenterna helt plöts-
ligt står utan studiemedel, exempelvis i vuxenstudier
eller om de av en eller annan anledning överskrider
tolvterminersregeln.
Först-till-kvarn-systemet måste förpassas till pap-
perskorgen. Därför har kristdemokraterna år efter år
krävt en studiesocial utredning för att öka studenter-
nas trygghet och rättssäkerhet. Nu äntligen har även
socialdemokraterna vaknat och insett vikten av en
sådan utredning. Socialdemokraternas omvändelse
gläder oss, och det tackar vi för.
En annan sak som vi under många år har tagit upp
i våra motioner är att studiemedel borde utgå under
tio månader. I april maj detta år kom det glädjande
beskedet att regeringen också vill införa tio månaders
studiemedel. Även det vill jag tacka för.
Herr talman! Kristdemokraterna anser vidare att
alla ungdomar i gymnasial utbildning, såväl de som
går i gymnasiesärskola som de som går i den vanliga
gymnasieskolan, ska omfattas av samma studiestöds-
system och garanteras rätt till tre års gymnasiestudier
som eleven får förlägga när hon eller han själv vill
mellan 16 och 25 års ålder. Med dagens system kan
nämligen en särskoleelev i värsta fall få ca 25 000 kr
mindre per år jämfört med den som går i den vanliga
gymnasieskolan. Detta är diskriminerande och djupt
orättvist.
Kristdemokraterna har i olika sammanhang tagit
upp frågan med utbildningsministern. Nu skriver
utskottet i sitt ställningstagande att Utbildningsde-
partementet håller på att ta fram direktiv till en utred-
ning som ska se över frågan om studiestöd för elever i
gymnasiesärskolan. Det vore glädjande om vi här i
kammaren kunde få en försäkran om att en sådan
utredning kommer, gärna också ett besked om när
den kommer. I så fall vill jag säga tack en tredje
gång.
Avslutningsvis vill jag, herr talman, bara snabbt
redogöra hur kristdemokraterna vill utforma studi-
estödssystemet. Vi vill se ett nytt heltäckande studi-
estödssystem med en ny struktur. För studerande på
gymnasienivå föreslår vi en höjning av studiemedlen
till 1 050 kr per månad under tio månader. För stude-
rande mellan 25 och 55 år som saknar grundskole-
eller gymnasiekompetens föreslår vi ett skattefritt
bidrag som motsvarar hundra procent av totalbeloppet
i studiestödet, ca 7 500 kr, under den del av året som
studier bedrivs.
Den studerande ges därutöver möjlighet att
komplettera med en lånedel på upp till 3 000 kr per
månad. För studerande vid universitet och högskolor
föreslår vi en höjning av bidragsdelen i ett första steg
till 36 % av totalbeloppet. Vi föreslår också att det
s.k. inkomsttaket avskaffas.
Kristdemokraterna anser att principen att lån ska
återbetalas ska gälla. Ett annat viktigt krav från oss är
att en möjlighet till dispens från tolvterminersregeln
införs. De tidigare dispensreglerna bör återinföras.
För yrkesverksamma föreslår vi att studiefinansie-
ringen ska ske genom speciella utbildningskonton.
Till slut ska jag ta upp korttidsstudiestödet. Vi an-
ser att det inte ska fördelas av LO, TCO och Sisus.
Enligt vår mening är det fullkomligt oacceptabelt att
låta facket fördela statliga medel eller skattebetalar-
nas pengar. Vi vill avskaffa stödet och i stället anslå
20 miljoner kronor till fortsatt stöd för studier i mind-
re omfattning, som ska hanteras av CSN.
För tids vinnande stannar jag här. Tack för ordet!

Anf. 113 SOFIA JONSSON (c):
Herr talman! Studiemedelssystemet anses vara
den största enskilda orsaken till den sociala snedre-
kryteringen. För att underlätta för människor att ta
steget in i högre utbildning vill Centerpartiet reforme-
ra hela studiestödssystemet, eftersom vi ser att rege-
ringens system inte är hållbart och inte löser de pro-
blem som finns i dag.
Vårt förslag innebär lika delar bidrag och lika de-
lar lån inom ramen för det oförändrade totalbeloppet,
alltså en 50-50-princip. I förening med Centerpartiets
skatteförslag och ett höjt fribelopp kommer det här att
möjliggöra för stora grupper att minska sin lånebörda
redan under studietiden. Därmed blir det också lättare
för personer från studieovana hem att ta steget in i
den högre utbildningen.
Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 3 under punkt 5 och slutligen säga att jag är
väldigt glad åt att regeringen äntligen har vågat ta
steget och insett studenternas studiesociala situation
och ska införa en studiesocial utredning. Det krävdes
några övertalningar och ett hårt arbete, men nu ska
den komma under våren.

Anf. 114 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Ett fungerande studiestöd är natur-
ligtvis viktigt för att alla ska ha en chans att studera.
Ekonomin ska inte hindra dem som har intresse och
fallenhet för studier.
Folkpartiet har i sin motion föreslagit en rad för-
ändringar, en del omedelbara och en del på sikt. Vi
vill omedelbart höja totalbeloppet med ca 2 000 kr
om året. Utgifterna för studenter har ökat med da-
torinköp osv. Vi vill omedelbart ha en högre fribe-
loppsgräns, så att man kan arbeta utan att studiemed-
len urholkas. På sikt ska den här begränsningen av-
skaffas helt. Det ska löna sig att arbeta även för stu-
denter.
Vi vill införa ett treterminssystem, så att studie-
medel kan betalas ut under tolv månader, så att de
som vill plugga intensivt ska slippa jaga sommarjobb.
Vi vill ha ett flexibelt system med peng per poäng.
Lyckas man dåligt ett år och kanske bara tar 5 poäng
ska man ändå få lite studiestöd.
Vi vill också ha generösare dispensmöjligheter.
En sjuksköterska ska t.ex. ha möjlighet att, om han
eller hon vill, utbilda sig till läkare. Vi vill också att
servicen ska bli bättre på CSN. En viktig symbolisk
men säkert också i praktiken bra åtgärd vore att införa
omvända straffavgifter, så att CSN får betala ut straf-
favgifter när utbetalningen kommer för sent, vilket vi
har fått alltför många exempel på att den gör.
Dessa förslag finansierar vi bl.a. genom att göra
ändringar i vuxenstudiestödssystemet, så att samma
principer ska gälla lika för alla och att inte vissa
grupper med hög a-kassa ska få extrapengar av staten.
Däremot väntar vi med spänning på att regeringen
äntligen ska komma med ett förslag om avdragsgillt
sparande i kompetenskonton.
Herr talman! Jag tror att detta var en kort sam-
manfattning av Folkpartiets politik, denna sena tim-
me. Jag avslutar med att yrka bifall till Folkpartiets
reservation 2 under punkt 5.

Anf. 115 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! Miljöpartiet har som vision att införa
studielön. Det skulle förbättra den ekonomiska situa-
tionen för de studerande. Det skulle också automa-
tiskt leda till att de studerande fick tillgång till det
socialförsäkringssystem som anställda i övrigt har
tillgång till. Det är en vision som det skulle kosta
väldigt mycket att genomföra. I väntan på att vi ham-
nar i ett läge där vi skulle kunna klara av det har vi
alltså stött utvecklingen av studiemedelssystemet.
Som ett resultat av vår samverkan med regeringen
har det alltså kommit ett nytt studiemedelssystem där
bidragsdelen är höjd. Det här för med sig ökade kost-
nader, och dessa finns i årets budget. Självfallet står
Miljöpartiet också bakom budgetförslaget på den
punkten.
Vi ser naturligtvis också med glädje att det nu
kommer en studiesocial utredning, vilket är den andra
biten i det krav Miljöpartiet har ställt upprepade
gånger under de senare åren.
Jag vill inskränka mitt anförande till detta i denna
sena timme. Jag står alltså bakom utskottets betän-
kande.

Anf. 116 JAN BJÖRKMAN (s):
Herr talman! Kraven på kunskap och kompetens
blir allt tydligare. Det har också fått sitt genomslag i
utbildningsväsendet, inte minst under 1990-talet. Det
märks t.ex. i gymnasieskolan, som har byggts ut,
liksom i den eftergymnasiala utbildningen.
Det som sker i studiestödsbudgeten är en spegling
av utbildningspolitiken: Ökar satsningarna på hög-
skole- eller vuxenutbildning ökar också behovet av
studiestöd.
Till de ändringar som hänger ihop med volymför-
ändringar kommer också de förbättringar som har
trätt i kraft i studiestödssystemet. Den 1 juli i år sked-
de en rad förbättringar. Bl.a. höjdes bidragsdelen i
studiemedelssystemet, det s.k. fribeloppet, och studi-
ebidraget blev pensionsgrundande. Vi har redan hört
utbildningsministern beröra att det rör sig om drygt 4
miljarder i ytterligare satsningar.
Sammanlagt handlar satsningarna på studiestöd
om 22 ½ miljard nästa år.
Tittar vi bara kort på skillnaderna mellan samar-
betspartiernas budget och de borgerligas budgetför-
slag, som har berörts delvis i inläggen hittills, kan vi
se att den stora skillnaden, från min utgångspunkt,
gäller synen på vuxenutbildningen. De borgerliga
partierna gör här stora besparingar.
I ärlighetens namn ska sägas att Kristdemokrater-
na inte står bakom besparingarna på vuxenutbildning-
en, och det är bra. Kristdemokraterna har en bespa-
ring på högskolesidan som hänger ihop med att man
inte vill ge lika många möjlighet till högskolestudier
vilket därmed också minskar behovet av studiestöd.
Till sist vill jag bara nämna det faktum att rege-
ringen nu tillsätter en studiesocial utredning, vilket
också berördes här på förmiddagen. Genom denna
utredning får vi möjlighet att belysa studenternas
ekonomiska och sociala situation i förhållande till
övriga förmånssystem, dvs. de som ligger utanför
studiestödssystemet.
Utbildningsutskottet har utöver den utredning som
regeringen har tagit initiativ till också tagit initiativ
till en översyn av studenthälsovården ur ett studieso-
cialt perspektiv. Båda dessa initiativ är viktiga un-
derlag inför kommande ställningstaganden. Låt oss
hoppas att vi i utbildningsutskottet kommer att bli
lika överens om de åtgärder som ska vidtas när beslut
så småningom ska fattas som vi nu är om välsignel-
sen med en översyn.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget till
beslut i utbildningsutskottets betänkande och avslag
på de reservationer som är fogade till betänkandet.

Anf. 117 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Det har sagts förut, men det förtjänar
att sägas igen: Hur studiestödssystemet är utformat är
kanske den viktigaste enskilda faktorn för att bryta
den sociala snedrekryteringen. Det är därför väldigt
bra att vi nu trots allt har fått ett studiestödssystem
som uppmuntrar dem som är äldre och saknar grund-
skole- och gymnasiestudier att studera och där bi-
dragsdelen och fribeloppet kraftigt har höjts, i alla fall
fribeloppet.
Men för Vänsterpartiets del är detta inte tillräck-
ligt. Vår principiella uppfattning är att studier i så stor
utsträckning som det är rimligt ska likställas med
arbete. Vi menar att det samhälle vi lever i ställer, och
kommer i ökande grad i framtiden att ställa, ökade
krav på att man varvar arbete och studier. Därför är
det naturligt för oss att sträva efter att man ska kunna
göra det i ständigt ökande utsträckning. Därför är det
naturligt att arbeta för studielön.
Herr talman! Jag hade kunnat ägna en stund åt de
andra partiernas ställningstaganden. Man hade förstås
kunnat ifrågasätta framför allt Moderaternas kraftiga
minskningar av Kunskapslyftet. Man hade kunnat
fråga Folkpartiet vilka domstolar som ska döma till
indragna studiebidrag eller på vilket sätt "peng per
poäng" skulle vara, som Ulf Nilsson sade tidigare, att
stänga utbildningsfabriken och öppna den fria aka-
demin.
Visst finns det också frågor att ställa till Social-
demokraterna och till Miljöpartiet. När är ni beredda
att gå vidare? Vilka kommande höjningar av nivåerna
är ni beredda att gå med på och när? Jag nöjer mig i
dag med att konstatera att vår målsättning om studie-
lön ligger fast. Vi kommer att fortsätta att höja nivå-
erna i systemen.
Herr talman! Vänsterpartiet har länge drivit frågan
om tillsättandet av en studiesocial utredning. Vi före-
slog så sent som förra året att en sådan utredning
skulle tillsättas. Vi har nämligen mött många studen-
ter och vuxenstuderande som befinner sig i komplice-
rade situationer, hängande mellan olika system.
Jag sade i förra årets debatt: "Med tanke på att fle-
ra partier har motionerat i samma riktning under de
senaste åren hyser vi fortfarande visst hopp om att
tillräckligt många i kammaren inser det rimliga i vår
reservation och gör den till riksdagens mening.
Märkligare saker har trots allt hänt."
Sedan tog det något år till, men det hände ändå.
Även regeringen har tvingats inse att behovet av en
studiesocial utredning är stort. Faktum är att utbild-
ningsminister Östros kom till insikt under pågående
utskottsmöte, fast han inte ens var på plats. Utskottet
kunde då, kanske via telepati, "erfara", som det står i
betänkandet, att det inom Regeringskansliet pågår ett
arbete med att ta fram direktiv till en sådan utredning.
Raljanser åsido är det förstås utmärkt att arbetet
nu kan komma i gång, och gärna skyndsamt. Vi
kommer från Vänsterpartiets sida att nära följa det
arbetet. Min gissning är ändå att partiernas åsikter när
det gäller utredningens resultat förmodligen kommer
att skilja sig ganska kraftigt åt. Men låt oss se hur det
blir med den saken. Det är gott att vi är överens om
att den ska tillsättas - nu, slutligen. Sedan återstår
förstås bara att också förändra verkligheten.

Anf. 118 CARINA ADOLFSSON ELGES-
TAM (s):
Herr talman! Demokratin i Sverige är endast 80 år
gammal. Den är något som vi måste vara rädda om
och aldrig får ta för självklar. Demokratin måste varje
dag erövras på nytt.
Den viktigaste politiska frågan i en demokrati är
utbildningen. Om inte människorna i landet har ut-
bildning och kompetens för att kunna göra sig hörda
och föra sin talan kan det uppstå olika våldsinslag
som i sin tur kan föda nytt våld, när man inte vet
något annat sätt att agera på.
Här i kammaren har vi hela dagen debatterat och
ska nu strax fatta beslut om utbildningen för våra
barn och ungdomar i Sverige. Det handlar om framti-
den och vägval för möjligheter till utbildning för dem
som ska styra vår demokrati i framtiden.
Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig mycket
kort vid motion Ub405, som handlar om studie-
bidragssystemet för ungdomar. Vi motionärer är
naturligtvis glada för att vi fr.o.m. 2003 betalar ut
studiebidrag till ungdomar mellan 16 och 19 år tio
gånger per år. Men vi är inte nöjda.
I Sverige har utbildningsprocessen förändrats så
att nästan alla ungdomar i dag läser tre år på gymna-
siet. Det är positivt att alltfler i dag har möjlighet till
en bra utbildning. I dagens Sverige kan ungdomarna i
regel inte försörja sig själva förrän vid 19 års ålder.
Ett barn under 16 år får barnbidrag tolv månader om
året. En ung person över 16 år får nu studiehjälp i nio
månader. När dagens system byggdes upp såg det
annorlunda ut i Sverige. En majoritet av ungdomarna
gick då direkt ut i jobb.
Vi motionärer har förståelse för utskottets skriv-
ning att en ytterligare höjning av studiebidraget krä-
ver mer underlag. Men, herr talman, för att öka förut-
sättningarna för de ungdomar som råkar vara födda i
en familj med en inkomst som gör att det precis går
runt och som kanske endast har studiebidraget att leva
på är detta en nödvändig reform för framtiden och för
att dessa ungdomar inte ska känna att de lever i ett
klassamhälle.
Det handlar om frihet, dvs. rätten att få utbildning.
Det handlar om jämlikhet, att alla har rätt till utbild-
ning. Då måste vi politiker skapa de förutsättningar-
na.
Vi motionärer ser fram emot nästa års budgetar-
bete.

Anf. 119 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Sverige är på väg att klyvas. Befolk-
ningsminskningen fortsätter i småorter och på lands-
bygden, medan storstäderna och en del av studentor-
terna är på väg att kvävas av inflyttning och för stor
folkmängd.
En viktig orsak till befolkningsminskningen är att
det blir för få människor i fertil ålder på landsbygden
och i småstäderna. Detta beror också på att det finns
för få intressanta jobb för ungdomar. Det behövs
alltså företag som kan erbjuda intressanta jobb på
landsbygden och i glesbygden.
Det absolut viktigaste för att detta ska kunna ske
är att företagen kan få tag i kapital så att de kan in-
vestera och att de kan få tag i kompetent arbetskraft
som kan hjälpa dem med deras företag.
Min motion om avskrivning av studielån som ett
regionalpolitiskt medel tar fasta på detta. Det här är
naturligtvis ingen lösning på det här problemet, utan
det är en liten del av en lösning. I den regionalpolitis-
ka utredningen har vi fått löfte om att en utredning
ska göras som tar sikte på att undersöka den här frå-
gan ur olika synvinklar, däremot inte just den synvin-
keln att man ska kunna avskriva studielån på ett för-
delaktigt sätt. Vi tycker att den här frågan i alla fall är
värd en utredning. Eftersom problemet är väldigt stort
och mycket allvarligt borde även den aspekten tas in,
för den kan faktiskt spela en roll.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och universi-
tetsforskning
Punkt 1 (Införande av nationell skolpeng)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
200 för utskottet
62 för res. 1
9 avstod
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 33 v, 34 kd, 14 c, 2 fp, 10 mp
För res. 1: 61 m, 1 kd
Avstod: 1 s, 8 fp
Frånvarande: 23 s, 20 m, 10 v, 7 kd, 4 c, 6 fp, 6 mp,
2 -

Punkt 2 (Inrättande av kvalitetsinstitut inom skolan
m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (c)
Votering:
189 för utskottet
15 för res. 2
72 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 36 kd, 10 mp
För res. 2: 15 c
Avstod: 62 m, 10 fp
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 6 mp,
2 -

Punkt 13 (Barnomsorgskonto)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 7
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 10 mp
För res. 7: 62 m, 36 kd, 15 c, 10 fp
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 6 mp,
2 -

Punkt 14 (Barnomsorgspeng)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
Votering:
265 för utskottet
10 för res. 3
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 34 v, 35 kd, 15 c, 10 mp
För res. 3: 10 fp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 6 mp,
2 -
Yvonne Andersson (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 19 (Principer för utbyggnad av högskoleutbild-
ningen)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (kd)
Votering:
179 för utskottet
36 för res. 4
62 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 15 c, 10 fp, 11 mp
För res. 4: 36 kd
Avstod: 62 m
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp,
2 -

Punkt 21 (Principer för medelstilldelning till de fri-
stående teologiska högskolorna i Stockholm, Uppsala
och Örebro)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
153 för utskottet
122 för res. 7
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 34 v, 11 mp
För res. 7: 61 m, 36 kd, 15 c, 10 fp
Frånvarande: 23 s, 20 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp,
2 -

Punkt 22 (Framtida medelstilldelning till forskning
och forskarutbildning)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (fp)
Votering:
170 för utskottet
11 för res. 3
95 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 1 kd, 15 c, 11 mp
För res. 3: 1 kd, 10 fp
Avstod: 62 m, 33 kd
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp,
2 -
Mikael Oscarsson (kd) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.

Punkt 64 (Riktlinjer för god forskningssed och upp-
rätthållande av forskningens trovärdighet vad gäller
gränsdragningen mellan partipolitik och forskning)
1. utskottet
2. res. 9 i motsvarande del (v)
Votering:
243 för utskottet
34 för res. 9
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 36 kd, 15 c, 10 fp, 11 mp
För res. 9: 34 v
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp,
2 -

Punkt 65 (Kommissioner eller myndigheter med
inriktning på forskning)
1. utskottet
2. res. 9 i motsvarande del (v)
Votering:
243 för utskottet
34 för res. 9
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 36 kd, 15 c, 10 fp, 11 mp
För res. 9: 34 v
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 5 mp,
2 -

Punkt 66 (Forskningssamarbetet inom EU)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets förslag till beslut med den ändring däri
som föranleddes av bifall till mot. UbU457 (mp)
Votering:
204 för utskottet
12 för mot.
62 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 36 kd, 15 c, 10 fp
För mot.: 12 mp
Avstod: 62 m
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU4 Högskolan
Punkt 1 (Lagreglering av universitets och högskolors
ansvar för rekrytering)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
216 för utskottet
62 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 36 kd, 15 c, 10 fp, 12 mp
För res. 1: 62 m
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkt 5 (Riktlinjer för behörighet och urval)
1. utskottet
3. res. 3 i motsvarande del (fp)
Votering:
158 för utskottet
10 för res. 3
110 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 2 kd, 1 c, 12 mp
För res. 3: 10 fp
Avstod: 62 m, 34 kd, 14 c
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkt 14 (Distansutbildning)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (c)
Votering:
252 för utskottet
15 för res. 2
10 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 61 m, 34 v, 36 kd, 12 mp
För res. 2: 15 c
Avstod: 10 fp
Frånvarande: 22 s, 20 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkt 16 (Högskolans styrning)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (kd)
Votering:
170 för utskottet
35 för res. 4
72 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 15 c, 12 mp
För res. 4: 35 kd
Avstod: 62 m, 10 fp
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 7 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU5 Likabehandling av studenter i högskolan
Punkt 1 (Samordnad lagstiftning mot diskriminering,
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
216 för utskottet
62 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 36 kd, 15 c, 10 fp, 12 mp
För res. 1: 62 m
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkt 2 (Utvidgad definition av begreppet studenter i
högskolan)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (kd)
Votering:
242 för utskottet
36 för res. 2
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 34 v, 15 c, 10 fp, 12 mp
För res. 2: 36 kd
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkterna 3-8
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd
Punkt 5 (Grunddragen i studiemedelssystemet)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd)
3. res. 3 (c)
4. res. 2 i motsvarande del (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 3 genom uppresning.
Förberedande votering 2:
40 för res. 1
15 för res. 3
223 avstod
71 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
217 för utskottet
36 för res. 1
25 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 34 v, 12 mp
För res. 1: 36 kd
Avstod: 15 c, 10 fp
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Punkt 6 (Avskaffande av inkomstprövningen vid
beviljande av studiemedel)
1. utskottet
2. res. 4 (m, kd, fp)
Votering:
169 för utskottet
108 för res. 4
1 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 34 v, 15 c, 11 mp
För res. 4: 62 m, 36 kd, 10 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 22 s, 19 m, 9 v, 6 kd, 3 c, 6 fp, 4 mp,
2 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 2001/02:56 Energimarknader
i utveckling - bättre regler och tillsyn
2001/02:N47 av Per Westerberg m.fl. (m)
2001/02:N48 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
2001/02:N49 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

Näringsutskottets betänkanden
2001/02:NU7 Förvärv av aktier i Assi Domän AB
2001/02:NU1 Utgiftsområde 24 Näringsliv
2001/02:NU8 Försäljning av Svenska Lagerhusaktie-
bolaget
2001/02:NU3 Utgiftsområde 21 Energi
2001/02:NU6 Lag om energieffektivitetskrav för
förkopplingsdon till lysrör

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2001/02:AU1 Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 december

2001/02:133 av Siw Persson (-) till justitieminister
Thomas Bodström
Rättssäkerheten i Sverige
2001/02:134 av Marianne Samuelsson (mp) till
statsminister Göran Persson
Barnens hälsa
2001/02:135 av Cecilia Magnusson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 7 december

2001/02:376 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till utrikesminister Anna Lindh
Bistånd och avväpning i Afghanistan
2001/02:377 av Jan Erik Ågren (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kristna i Indonesien
2001/02:378 av Magda Ayoub (kd) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Palestinier från Saudiarabien
2001/02:379 av Ola Karlsson (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Väganläggningar
2001/02:380 av Jeppe Johnsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Pälsfarmare
2001/02:381 av Kenneth Lantz (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Exit Skåne
2001/02:382 av Viviann Gerdin (c) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Ersättningsmedel för vägskador
2001/02:383 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Utvärdering av arkitekturåret
2001/02:384 av Åke Sandström (c) till socialminister
Lars Engqvist
Maxtaxan för äldre
2001/02:385 av Åke Sandström (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Jordbruksverket och utbetalningen av ersättningar
2001/02:386 av Marianne Andersson (c) till utrikes-
minister Anna Lindh
Folkmordet i Kambodja

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

10 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit

den 7 december

2001/02:239 av Inger Lundberg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Ideella bidrag till somalier

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

11 § Kammaren åtskildes kl. 16.51.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 20 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 69 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 90 (del-
vis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.