Punktskatternas infogning i skattekontosystemet, m.m.

Innehållsförteckning			Prop. 2001/02:127
1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		8
2	Lagtext	............................................................................................	10
	2.1	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
		(1997:483) ........................................................................	10

2.2Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) ........................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om

uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift
eller pålaga .......................................................................	36

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt

på annonser och reklam....................................................

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift....................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt

på spel...............................................................................

2.7Förslag till lag om ändring i

	bilskrotningslagen (1975:343)..........................................	50
2.8	Förslag till lag om ändring i
	aktiebolagslagen (1975:1385) ..........................................	54
2.9	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ..	55
2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:349) om
	återvinning av dryckesförpackningar av aluminium........	57

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt

på gödselmedel.................................................................

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt

på bekämpningsmedel ......................................................

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

	avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter .........	62
2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
	ekonomiska föreningar.....................................................	63
2.15	Förslag till lag om ändring i
	fordonsskattelagen (1988:327).........................................	65

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

energiproduktion ..............................................................

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel..................................

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om

särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m............

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1482) om

lotteriskatt.........................................................................

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1483) om

skatt på vinstsparande m.m. .............................................

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions område.. 80

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m. .............................

2.23	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen	Prop. 2001/02:127
	(1994:200) ........................................................................	83
2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:446) om
	särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet ..........	86

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt........................................................................

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt ......................................................................

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel...................................

100

2.28Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi.................................................................

101

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om

	beskattning, förtullning och folkbokföring under krig
	eller krigsfara m.m. ........................................................	109
2.30	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om
	skatt på naturgrus ...........................................................	110

2.31Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor.........................................

111

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

	alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.....	112
2.33	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om
	proviantering av fartyg och luftfartyg. ...........................	116

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om

skatt på avfall..................................................................

117

2.35Förslag till lag om ändring i

revisionslagen (1999:1079)............................................

118

2.36Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ....................................................................

119

2.37Förslag till lag om ändring i lagen (2000:466) om

skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer ..................

120

2.38Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om

behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet .................................................	121

2.39Förslag till lag om ändring i lagen (2001:902) om

ändring i skattebetalningslagen (1997:483) ...................

122

2.40Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1704)

		om lageravgift på vissa jordbruksprodukter...................	123
3	Ärendet och dess beredning..........................................................		124
4	Punktskatternas infogning i skattekontosystemet.........................		126
	4.1	En utvidgning av skattekontosystemet...........................	126
	4.2	Redovisning och betalning av punktskatt.......................	128
	4.3	Redovisning av skattepliktiga händelser........................	131
	4.4	Skönsbeskattning............................................................	133
	4.5	Registrering ....................................................................	134
	4.6	Proportionalitetsregeln i skattebetalningslagen..............	135

4.7Återbetalningar av punktskatt skall hanteras enligt

	förfarandet i skattebetalningslagen.................................	137
4.8	Skrotningsavgiften .........................................................	139	4
			4

4.9Miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

		energiproduktion och avgift enligt lagen om
		återvinning av dryckesförpackningar av aluminium......	142
	4.10	Ikraftträdande- och övergångsregler ..............................	143
5	Godkänd lagerhållare....................................................................		144
6	Säkerhet	........................................................................................	147

7Vissa justeringar avseende registrering till mervärdesskatt och

förfarandet för återbetalning och deklaration av skatten ..............		148
7.1	Metod för återbetalning av mervärdesskatt till
	utländska företagare som är registrerade till
	mervärdesskatt................................................................	148

7.2Frivillig skattskyldighet vid uthyrning av

		verksamhetslokaler.........................................................	154
	7.3	Tidpunkt för avlämnande av skattedeklaration ..............	155
8	Tobaksskatt ...................................................................................		155
9	Genomförande av ändringar i indrivningsdirektivet.....................		157
10	Offentlig-finansiella och andra effekter........................................		159
11	Författningskommentar.................................................................		163

11.1Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) ......................................................................

163

11.2Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483) ......................................................................

166

11.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift

eller pålaga .....................................................................

178

11.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om

skatt på annonser och reklam .........................................

179

11.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift..................................................................

179

11.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:28) om

skatt på spel ....................................................................

180

11.7Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343) ......................................................................

180

11.8Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385) ....................................................................

183

11.9Förslaget till lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100)..............................................

183

11.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:349) om

återvinning av dryckesförpackningar av aluminium......

183

11.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om

skatt på gödselmedel ......................................................

183

11.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om

skatt på bekämpningsmedel ...........................................

187

11.13Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter .......

188

11.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar...................................................

188

Prop. 2001/02:127

11.15Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327) ......................................................................

188

11.16Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid

energiproduktion ............................................................

189

11.17Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel................................

194

11.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om

särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m..........

195

11.19Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1482) om

lotteriskatt.......................................................................

195

11.20Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1483) om

skatt på vinstsparande m.m. ...........................................

195

11.21Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions
område............................................................................	196

11.22Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar.....................................

196

11.23Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) ......................................................................

197

11.24Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:446) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet ........

199

11.25Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt......................................................................

199

11.26Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om

alkoholskatt ....................................................................

207

11.27Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel...................................

211

11.28Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi.................................................................

211

11.29Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig

eller krigsfara m.m. ........................................................

220

11.30Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om

skatt på naturgrus ...........................................................

220

11.31Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor.........................................

220

11.32Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av

alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter.....

221

11.33Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om

proviantering av fartyg och luftfartyg ............................

222

11.34Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om

skatt på avfall..................................................................

223

11.35Förslaget till lag om ändring i

revisionslagen (1999:1079)............................................

223

11.36Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) ....................................................................

223

11.37Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:466) om

skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer ..................

223

Prop. 2001/02:127

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2001/02:127

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

2.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

3.lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga,

4.lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

5.lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

6.lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,

7.lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

8.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

9.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

10.lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför- packningar av aluminium,

11.lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

12.lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

13.lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

14.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

15.lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

16.lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

17.lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen- sionsmedel,

18.lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

19.lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

20.lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande

m.m.,

21.lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi- sionens och radions område,

22.lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford- ringar,

23.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

24.lag om ändring i lagen (1994:446) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

25.lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

26.lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

27.lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privat- införsel,

28.lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

29.lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

30.lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

31.lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrå-

gor,

32.lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av trans- porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

33.lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och

luftfartyg,	8

Lagtext

Prop. 2001/02:127

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 §, 5 kap. 9 §, 8 kap. 24 §, 10 kap. 9, 18 och 26 §§ samt 16 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §1 Skattemyndigheten skall registrera

1.den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala ar- betsgivaravgifter,

2.den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3.den som är grupphuvudman,

4. den som omsätter varor enligt	4. den som har rätt till återbe-
3 kap. 30 a § första stycket 1 och 2	talning av ingående mervärdes-
samt andra och fjärde styckena	skatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mer-
mervärdesskattelagen, samt	värdesskattelagen, samt

5. den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen.

En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyn- dighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör den personen.

En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registrering- en skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut.

5kap.

9 §2

Skatteavdrag skall inte göras från

1.ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2.ränta eller utdelning till juri-

diska personer, med undantag för svenska dödsbon,

1	Senaste lydelse 2001:970.	10
2	Senaste lydelse 2001:1239.	10

3. ränta eller utdelning till fysis- ka personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige,

4. ränta eller utdelning som en- ligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige,

5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 8 kap. 6 § andra stycket lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontroll- uppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

6. ränta på ett konto för klient- medel,

7. ränta som betalas ut tillsam- mans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontroll- uppgift enligt 8 kap. 5 § andra stycket lagen om självdeklaratio- ner och kontrolluppgifter,

8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kon- trolluppgift för enligt 13 kap. 1 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

9. utdelning på aktier i ett svenskt aktiebolag som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

10. utdelning på andelar i en svensk ekonomisk förening,

11. utdelning från en utländsk juridisk person, om utdelningen inte har betalats ut genom en cen- tral värdepappersförvarare eller genom någon som bedriver valu- tahandel eller genom ett värdepap- persinstitut hos vilket ett utländskt fondpapper förvaras i depå eller kontoförs eller en rättighet eller en skyldighet som anknyter till sådant fondpapper kontoförs, eller

12. ränta på obligation, förlags- bevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd för- skrivning som har betalats ut mot

2. ränta eller utdelning till fysis- ka personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige,

3. ränta eller utdelning som en- ligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige,

4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 8 kap. 6 § andra stycket lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontroll- uppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

5. ränta på ett konto för klient- medel,

6. ränta som betalas ut tillsam- mans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontroll- uppgift enligt 8 kap. 5 § andra stycket lagen om självdeklaratio- ner och kontrolluppgifter,

7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kon- trolluppgift för enligt 13 kap. 1 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

8. utdelning på aktier i ett svenskt aktiebolag som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713),

9. utdelning på andelar i en svensk ekonomisk förening,

10. utdelning från en utländsk juridisk person, om utdelningen inte har betalats ut genom en cen- tral värdepappersförvarare eller genom någon som bedriver valu- tahandel eller genom ett värdepap- persinstitut hos vilket ett utländskt fondpapper förvaras i depå eller kontoförs eller en rättighet eller en skyldighet som anknyter till sådant fondpapper kontoförs, eller

11. ränta på obligation, förlags- bevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd för- skrivning som har betalats ut mot

Prop. 2001/02:127

att kupong eller kvitto har lämnats och inte har betalats ut genom en central värdepappersförvarare eller genom ett värdepappersinstitut hos vilket ett utländskt fondpapper förvaras i depå eller kontoförs el- ler en rättighet eller en skyldighet som anknyter till sådant fondpap- per kontoförs.

att kupong eller kvitto har lämnats Prop. 2001/02:127 och inte har betalats ut genom en

central värdepappersförvarare eller genom ett värdepappersinstitut hos vilket ett utländskt fondpapper förvaras i depå eller kontoförs el- ler en rättighet eller en skyldighet som anknyter till sådant fondpap- per kontoförs.

8 kap.

24 §

Vid beräkningen av skatte- avdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri resa inom eller mel- lan Europeiska unionens medlems- länder eller EES-länderna i sam- band med tillträdande eller från- trädande av anställning eller upp- drag eller till ersättning för kost- nader för sådan resa.

Vid beräkningen av skatte- avdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri resa inom Europeis- ka ekonomiska samarbetsområdet i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.

10 kap.

9 §3 En skattedeklaration skall lämnas av

1.den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgi- varavgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2.den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bo- satta,

3.handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

4.annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med undan- tag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,

5.den som är grupphuvudman,

6.den som omfattas av beslut enligt 11 §, och

7. den som skall registreras en- ligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller 5.

7. den som skall registreras en- ligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller 5, om inte annat följer av 31 §.

18 §4

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunder- lag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskatt-

3	Senaste lydelse 2001:970	12
4	Senaste lydelse 1998:232.	12

ningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för	redovisningspe-
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			rioden
ten senast		visningsperioden
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
12 november		oktober			september
12 december		november			oktober
17 januari		december			november

Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas enligt första stycket skall redovisas enligt bestämmelserna i 19 § om den skattskyldige begär det. Beslutet skall, om inte särskilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande redovisningspe- rioder.

Föreslagen lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt skall, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för	redovisningspe-
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			rioden
ten senast		visningsperioden
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
12 november		oktober			september
12 december		november			oktober
17 januari		december			november

Prop. 2001/02:127

skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande Prop. 2001/02:127 redovisningsperioder.

Regeringen eller den myndighet	26 §5
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får före-	regeringen bestämmer får före-
skriva eller i enskilda fall medge	skriva eller i enskilda fall medge
att självdeklaration får lämnas i	att preliminär självdeklaration och
form av ett elektroniskt dokument.	skattedeklaration får lämnas i
En sådan deklaration får tas emot	form av ett elektroniskt dokument.
av Riksskatteverket för skatte-	En sådan deklaration får tas emot
myndighetens räkning.	av Riksskatteverket för skatte-
	myndighetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars innehåll och utstäl- lare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. I så fall får kravet enligt 25 § på underskrift uppfyllas med elektroniska medel.

16 kap.

6 §6

Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen.


Skatt som har bestämts genom			Skatt som har bestämts genom
omprövningsbeslut eller beslut om			omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11		kap.	debiteringsåtgärd			enligt 11	kap.
20 § skall ha betalats senast den			20 § skall ha betalats senast den
förfallodag	som infaller närmast		förfallodag	som		infaller närmast
efter det att 30 dagar har gått från			efter det att 30 dagar har gått från
beslutsdagen. Detsamma		gäller	beslutsdagen.		Detsamma		gäller
beslut om debitering av skattetill-			beslut om debitering av skattetill-
lägg och	förseningsavgift	samt	lägg, förseningsavgift och kon-
skattemyndighetens beslut		om	trollavgift	samt		skattemyndig-
ansvar enligt 12 kap. Slutlig skatt			hetens beslut		om ansvar		enligt
behöver dock inte betalas före den			12 kap. Slutlig skatt behöver dock
tidpunkt som anges i första styck-			inte betalas före den tidpunkt som
et.			anges i första stycket.

Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader.

Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

5 Senaste lydelse 2001:1239.

6 Senaste lydelse 1997:1032.

2.2	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen	Prop. 2001/02:127
	(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 1 kap. 1, 1 a, 2, 4 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 10 kap. 13, 13 a, 14, 18,

19, 22, 22 a och 32 §§, 11 kap. 1 och 19 §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 3 och 7 §§, 16 kap. 1, 4 och 11 §§, 18 kap. 2 §, 21 kap. 11 § och 23 kap. 9 § samt rubrikerna före 2 kap. 3 § och 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 10 kap. 29 § skall lyda ”Särskilda be-

stämmelser om redovisning av mervärdesskatt och punktskatt”,

dels att det i lagen skall införas fjorton nya paragrafer, 1 kap. 1 b, 2 a och 2 b §§, 2 kap. 3 och 5 a §§, 10 kap. 9 a, 16 a, 17 b, 30 a och 32 a– 32 c §§, 14 kap. 7 a § och 17 kap. 4 a § samt närmast före 17 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal- ning av

1.sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe- ringslagen (1990:324),

2.avgift enligt socialavgiftslagen (2000:980),

3.skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster,

4.begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

5.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

6.avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

7.avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund,

8.skattetillägg och försenings- avgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1–7, kontrollav- gift enligt 15 kap. 6 a §, förse- ningsavgift enligt fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) samt kon- trollavgift enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., och

9.ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1–8.

Om inte annat särskilt anges gäller lagen inte när skatt skall tas ut enligt mervärdesskattelagen vid import av varor. I sådant fall gäll-

6.avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

7.avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund.

Lagen gäller även, om inte an- nat särskilt anges, vid bestämman- de, debitering, redovisning och betalning av punktskatt. Med

1 Senaste lydelse 2000:1302.

er tullagen (2000:1281).	punktskatt avses i denna lag skatt
	enligt
	1. lagen (1972:266) om skatt på
	annonser och reklam,
	2. lagen (1972:820) om skatt på
	spel,
	3. lagen (1984:409) om skatt på
	gödselmedel,
	4. lagen (1984:410) om skatt på
	bekämpningsmedel,
	5. 2 § första		stycket	6 lagen
	(1990:661)	om	avkastningsskatt
	på pensionsmedel,
	6. lagen	(1990:1427)		om	sär-
	skild premieskatt för grupplivför-
	säkring, m.m.,
	7. lagen (1991:1482) om lotteri-
	skatt,
	8. lagen	(1991:1483)		om	skatt
	på vinstsparande m.m.,
	9. lagen	(1994:1563)		om	to-
	baksskatt,
	10. lagen (1994:1564) om alko-
	holskatt,
	11. lagen (1994:1776) om skatt
	på energi,
	12. lagen (1995:1667) om skatt
	på naturgrus,
	13. lagen	(1999:673)		om	skatt
	på avfall, och
	14. lagen (2000:466)			om	skatt

på termisk effekt i kärnkraftsreak- torer.

1 a §2

Lagen gäller dessutom vid debi- tering och betalning av skatt och förseningsavgift enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt samt vid bestämmande, debi- tering och betalning av ränta på sådan skatt och avgift.

Lagen gäller vid debitering och betalning av skatt och försenings- avgift enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

1 b §

Lagen gäller vid redovisning och betalning av skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta.

2 Senaste lydelse 2001:328.

Prop. 2001/02:127

4 §3	Prop. 2001/02:127
Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även

1.avgift och avgiftsskyldig,

2.belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant avdrag, samt

3.skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta.

Med skatt likställs

1.belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och

2.belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndighe- ten.

Med skattskyldig likställs

1.handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i 1 §,

2.den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3.den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F- skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,

4.den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall sva- ra för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs genom enkelt bolag eller partrederi,

5.den som är grupphuvudman enligt 6 §,

6.delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om han- delsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt, och

7.dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt skall förskjuta arvsskatt.

6.delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om han- delsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt,

7.dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt skall förskjuta arvsskatt,

8.den som har rätt till återbe- talning enligt

a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

b)8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c)29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

d)28–30 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och

9. den som har rätt till återbe- talning, kompensation eller ned- sättning enligt 9 kap. 2–6 §§ eller

3 Senaste lydelse 2001:328.

		8 a, 9, 10 eller 11 § eller 11 kap.
		12 § lagen (1994:1776) om skatt
		på energi eller omfattas av ett slut-
		ligt beslut	om	skattenedsättning
		enligt 9 kap. 9 b § andra stycket
		samma lag.
I denna lag avses med		6 §4

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
beskattningsår: beskattningsår		beskattningsår: i fråga om
enligt	inkomstskattelagen	a) skatt som avses i inkomstskat-
(1999:1229)	eller mervärdesskat-	telagen	(1999:1229),		lagen
telagen (1994:200) eller, i fråga		(1984:1052) om statlig fastighets-
om skatt som inte avses i någon av		skatt, lagen (1990:661) om av-
de nämnda lagarna, kalenderåret		kastningsskatt på pensionsmedel i
för vilket skatten skall betalas,		fall som avses i 2 § första stycket
		1–5, lagen (1991:687) om särskild
		löneskatt	på	pensionskostnader,
		beskattningsår enligt 1 kap. 13–
		15 §§ inkomstskattelagen,
		b) mervärdesskatt,			beskatt-
		ningsår enligt 1 kap. 14 § mervär-
		desskattelagen		(1994:200) eller,
		för förvärv av sådana varor som
		avses i 2 a kap. 3 § första stycket 1
		och 2 mervärdeskattelagen, det
		kalenderår	under vilket		förvärvet
		skett,
		c) punktskatt,		samma	beskatt-
		ningsår som i 1 kap. 14 § mervär-
		desskattelagen eller, om skattere-
		dovisningen inte sker för redovis-
		ningsperioder, det kalenderår un-
		der vilket den skattepliktiga hän-
		delsen inträffat,
		d) skatt som inte avses i a–c, det
		kalenderår för vilket skatten skall
grupphuvudman: den som enligt		betalas,
		grupphuvudman: den som enligt
6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen		6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) utsetts som huvudman		utsetts som huvudman för en mer-
för en mervärdesskattegrupp,		värdesskattegrupp,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkter i verksam- heten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen räknas till in- komstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller,

4 Senaste lydelse 1999:1300.

Prop. 2001/02:127

stämmelser om särskild skattede- Prop. 2001/02:127 klaration.

	13 §7
En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad en-	Om den som är registrerad en-
ligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa	ligt 3 kap. 1 § första stycket 1–5
vare sig skatteavdrag eller arbets-	inte skall redovisa vare sig skatte-
givaravgifter i skattedeklaration	avdrag eller arbetsgivaravgifter i
för en viss redovisningsperiod och	skattedeklaration för en viss redo-
om skattemyndigheten skriftligen	visningsperiod och om skattemyn-
upplysts om detta, behöver någon	digheten skriftligen upplysts om
deklaration inte lämnas för den	detta, behöver någon deklaration
perioden. Detta gäller även om en	inte lämnas för den perioden. Det-
förenklad skattedeklaration enligt	ta gäller även om en förenklad
13 a § lämnas för redovisningspe-	skattedeklaration enligt 13 a §
rioden.	lämnas för redovisningsperioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redo-
visa mervärdesskatten i sin självdeklaration.

13 a §8

En fysisk person eller ett dödsbo som har betalat ut ersättning för arbe- te till en annan fysisk person får fullgöra skyldigheten att lämna skatte- deklaration för den ersättningen genom att lämna en förenklad skattede- klaration, om ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet.

En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje betalningsmotta-
gare och för varje redovisningsperiod under vilken ersättning för arbete
betalats ut.	Vad som sägs i 10 kap. 24–
Vad som sägs i det följande om
skattedeklarationer skall, om inte	27 §§, 11 kap. 16 och 18 §§, 14
något annat anges, gälla även för-	kap. 6 §, 15 kap. 4 och 5 §§, 21
enklade skattedeklarationer.	kap. 9 och 11 §§ samt 23 kap. 9 §
	om skattedeklarationer skall gälla
	även	förenklade skattedeklaratio-
	ner.
	14 §
En redovisningsperiod omfattar	En	redovisningsperiod omfattar
en kalendermånad.	en kalendermånad, om inte något
	annat särskilt föreskrivs.
	16 a §
	För en skattskyldig som kan be-
	räknas redovisa punktskatt med ett
	nettobelopp om högst 20 000 kro-
	nor för beskattningsåret får Riks-
7 Senaste lydelse 2000:1000.		22
8 Senaste lydelse 2000:1000.

skatteverket besluta att redovis- Prop. 2001/02:127 ningsperioden för punktskatten

skall vara ett helt beskattningsår. Ett beslut enligt första stycket

upphör att gälla om den skattskyl- dige försätts i konkurs. Den pågå- ende redovisningsperioden löper i sådana fall ut vid utgången av den kalendermånad under vilken kon- kursbeslutet har meddelats.

17 b §

En punktskattedeklaration skall ta upp

1.nödvändiga identifikations- uppgifter,

2.den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,

3.skattens bruttobelopp,

4.yrkade avdrag,

5.skattens nettobelopp, och

6.de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av punktskatt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad en punktskattedeklaration skall ta upp.

18 §9

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt skall, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			redovisningsperio-
ten senast		visningsperioden			den
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
9 Senaste lydelse se lagförslag 2.1.					23

12 november	oktober	september	Prop. 2001/02:127
12 december	november	oktober
17 januari	december	november

Föreslagen lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt skall, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	samt	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	och	punktskatt för
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			redovisningsperio-
ten senast		visningsperioden			den
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
12 november		oktober			september
12 december		november			oktober
17 januari		december			november

19 §

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunder- lag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskatt- ningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten har beslutat något annat enligt 21 §.


Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter och	mervärdes-
senast	skatt för redovisningsperioden
26 februari	januari	24

12 juni	maj	Prop. 2001/02:127
12 juli	juni
17 augusti	juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december

Föreslagen lydelse

En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration som skall ha kom-		skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten		givaravgifter och punktskatt för
senast		redovisningsperioden
12 februari		januari
12 mars		februari
12 april		mars
12 maj		april
12 juni		maj
12 juli		juni
17 augusti		juli
12 september		augusti
12 oktober		september
12 november		oktober
12 december		november
17 januari		december
		22 a §10
En sådan mervärdesskattskyldig			En skattskyldig som har en re-
som enligt 15 § har en	redovis-		dovisningsperiod som är längre än
ningsperiod som är ett	helt be-		en kalendermånad skall redovisa
skattningsår skall redovisa mer-			skatten i en skattedeklaration som
värdesskatten i en skattedeklara-			skall ha kommit in till skattemyn-
tion som skall ha kommit in till			digheten senast den 12 i andra må-
skattemyndigheten senast den 12 i			naden efter redovisningsperiodens
andra månaden efter redovisnings-			utgång, med undantag för måna-
periodens utgång, med	undantag		derna januari och augusti då dekla-
för månaderna januari och augusti			rationen i stället skall ha kommit
då deklarationen i stället skall ha			in senast den 17.
kommit in senast den 17.
			30 a §
			Till	varje redovisningsperiod
			skall den punktskatt hänföras för
			vilken	redovisningsskyldighet har
10 Senaste lydelse 1998:232.				26

inträtt under perioden. Redovisningsskyldigheten inträ-

der när affärshändelser, som grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs eller bor- de ha bokförts. Är den skattskyldi- ge inte bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) in- träder redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldig- heten inträder vid händelser som inte föranleder någon bokförings- åtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan skattemyndigheten, om principer- na för den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att redovis- ningsskyldigheten inträder vid beskattningsårets utgång, dock inte senare än när betalning infly- ter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovisnings- skyldighet genast för de affärs- händelser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.

				32 §11
Den som är skattskyldig endast					Den som är skattskyldig endast
på grund av förvärv av sådana va-					på grund av förvärv av sådana va-
ror som anges i 2 a kap. 3 § första					ror som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 mervärdesskattela-					stycket 1 och 2 mervärdesskattela-
gen	(1994:200)	skall	redovisa		gen (1994:200)	skall	redovisa
mervärdesskatten		i en	särskild		mervärdesskatten	i en	särskild
skattedeklaration för varje förvärv.					skattedeklaration för varje förvärv.
Deklarationen skall lämnas in se-					Deklarationen skall lämnas in se-
nast 35 dagar efter förvärvet.					nast 35 dagar efter förvärvet.
Regeringen eller		den myndighet
som	regeringen	bestämmer		får
meddela närmare		föreskrifter		om

vilka uppgifter som skall lämnas. Särskild skattedeklaration skall

lämnas till Riksskatteverket enligt fastställt formulär. Bestämmelser- na i 26 § om avlämnande av de- klaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande

11 Senaste lydelse 2000:486.

Prop. 2001/02:127

3. beslut i fråga om återbetal- ning av ingående skatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskatte- lagen (1994:200),

4. beslut om betalningsskyldig- het för arvsskatt och gåvoskatt enligt lagen (1941:416) om arvs- skatt och gåvoskatt,

5. beslut om återbetalning av skatt enligt

a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

b) 8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

d) 28–30 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och

6. beslut om återbetalning, kompensation eller nedsättning enligt 9 kap. 2–6 §§, 8 a, 9 eller 9 b § andra stycket eller 10 eller 11 § eller 11 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

kap. 6 §, 15 kap. 4–6 §§, 21 kap. 9 och 11 §§ samt 23 kap. 9 § om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.

11 kap.

1 §12

Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.

Som beskattningsbeslut anses också

1.beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,

2.omprövningsbeslut enligt 21 kap.,

3. beslut i fråga om återbetal- ning av ingående skatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskatte- lagen (1994:200), och

4. beslut om betalningsskyldig- het för arvsskatt och gåvoskatt enligt lagen (1941:416) om arvs- skatt och gåvoskatt.

19 §13

Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndighe-

ten.	Vid en omprövning skall skatten
Vid en omprövning skall skatten	Vid en omprövning skall skatten
bestämmas på grundval av till-	bestämmas på grundval av till-
gängliga uppgifter. Om en tillför-	gängliga uppgifter. Om en tillför-
litlig beräkning inte kan göras på	litlig beräkning inte kan göras på
ett sådant sätt, skall skatten be-	ett sådant sätt, skall skatten be-
stämmas efter vad som framstår	stämmas efter vad som framstår

12Senaste lydelse 2001:328.

13Senaste lydelse 2000:1000.

Prop. 2001/02:127

som skäligt med hänsyn till vad	som skäligt med hänsyn till vad
som har kommit fram (skönsbe-	som har kommit fram (skönsbe-
skattning). Därvid får, om inte	skattning). Därvid får, om inte
omständigheterna talar för något	omständigheterna talar för något
annat, varje skatt som enligt 18 §	annat, varje skatt som enligt 18 §
har bestämts till noll kronor be-	har bestämts till noll kronor be-
stämmas till det högsta av de be-	stämmas till det högsta av de be-
lopp som har bestämts för den	lopp som har bestämts för den
skatten vid någon av de tre när-	skatten vid någon av de tre när-
mast föregående redovisningsperi-	mast föregående redovisningsperi-
oderna. I detta fall skall dock be-	oderna. I detta fall skall dock be-
slut rörande mervärdesskatt kvar-	slut rörande	mervärdesskatt eller
stå, om endast överskjutande ingå-	punktskatt	kvarstå, om	endast
ende skatt har bestämts för de tre	överskjutande ingående		mervär-
perioderna.	desskatt eller överskjutande punkt-
	skatt till den skattskyldiges fördel
	har bestämts för de tre perioderna.

Bestämmelsen i andra stycket tredje meningen gäller inte i fråga om skatt som har redovisats i en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap.

13 a §.
	13 kap.
Skatteavdrag,	arbetsgivaravgif-	Skatteavdrag, arbetsgivaravgif-
ter och mervärdesskatt		ter, mervärdesskatt och punkt-
		skatt
		1 §14
Regeringen eller den myndighet		Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får helt		som regeringen bestämmer får helt
eller delvis befria en skattskyldig		eller delvis befria en skattskyldig
från skyldigheten att göra skatte-		från skyldigheten att göra skatte-
avdrag eller att betala arbetsgivar-		avdrag eller att betala arbetsgivar-
avgifter eller	mervärdesskatt, om	avgifter, mervärdesskatt eller
det finns synnerliga skäl.		punktskatt, om det finns synnerliga
		skäl.
Första stycket gäller även när		Första stycket gäller även när
skatt skall tas ut enligt mervärdes-		skatt skall tas ut enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200) vid import		skattelagen (1994:200) vid import
av varor.		av varor och när punktskatt skall
		betalas till Tullverket.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande be- frielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

14 kap.

3 §15

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara dekla- rationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en

14Senaste lydelse 1999:316.

15Senaste lydelse 1999:641.

Prop. 2001/02:127

Mervärdesskatt och punktskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration skall ha betalats senast den dag då deklarationen skall ha kommit in till skattemyn- digheten enligt 10 kap. 32– 32 b §§.

lagen (1990:324).

Prop. 2001/02:127

16 kap.

1 §

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestäm- melserna i 2 kap. 1–4 §§.

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som avses i 2 kap. 1, 2 eller 4 §.

		4 §17
Avdragen	skatt, arbetsgivarav-	Avdragen skatt, arbetsgivarav-
gifter och	mervärdesskatt som	gifter, mervärdesskatt och punkt-
skall redovisas i en skattedeklara-		skatt som skall redovisas i en skat-
tion skall ha betalats senast samma		tedeklaration skall ha betalats se-
dag som deklarationen skall ha		nast den dag då deklarationen
kommit in	till skattemyndigheten	skall ha kommit in till skattemyn-
enligt 10 kap. 12, 18, 19, 22 eller		digheten enligt 10 kap. 12, 18, 19,
22 a §.		22 eller 22 a §.

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex- klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be- räknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattede- klaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovis- ningsperioden.

Mervärdesskatt som har redovi- sats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten.

11 §18

Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det be- höver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden förde- las proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perio- den, om inte annat följer av10 § eller bestämmelser i annan lag.

Om en säkerhet som ställts en- ligt lagen (1994:1563) om tobaks- skatt, lagen (1994:1564) om alko- holskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall tas i an- språk, skall obetald tobaksskatt, alkoholskatt eller energiskatt som bestämts enligt första stycket för- delas proportionellt mellan skatt som omfattas av säkerheten och skatt som inte omfattas.

17	Senaste lydelse 1998:232.	33
18	Senaste lydelse 2000:501.	33

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om Prop. 2001/02:127 uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller

pålaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:200) om uttagande av ut- ländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

dels att 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i bilagan till lagen skall föras in en ny rättsakt av följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					1 §1
Följande rättsakter skall gälla som svensk lag.
1. Rådets		direktiv		76/308/EEG	1. Rådets		direktiv		76/308/EEG
av den 15 mars 1976, (ändrat ge-					av den 15 mars 1976, (ändrat ge-
nom direktiven 79/1071/EEG och					nom direktiven 79/1071/EEG och
92/108/EEG) om ömsesidigt bi-					92/108/EEG) om ömsesidigt bi-
stånd för indrivning av fordringar					stånd för indrivning av fordringar
uppkomna till följd av verksamhet					uppkomna till följd av verksamhet
som utgör en del av finansierings-					som utgör en del av finansierings-
systemet för Europeiska utveck-					systemet för Europeiska utveck-
lings- och garantifonden för jord-					lings- och garantifonden för jord-
bruket och		av	jordbruksavgifter		bruket och		av	jordbruksavgifter
och tullar samt med avseende på					och tullar samt med avseende på
mervärdesskatt och vissa punkt-					mervärdesskatt och vissa punkt-
skatter, samt					skatter,
2. Kommissionens				direktiv	2. Kommissionens				direktiv
77/794/EEG av den 4 november					77/794/EEG av den 4 november
1977	(ändrat genom direktiven				1977	(ändrat genom direktiven
85/479/EEG		och		86/489/EEG)	85/479/EEG		och		86/489/EEG)
med detaljerade bestämmelser för					med detaljerade bestämmelser för
genomförande av vissa bestäm-					genomförande av vissa bestäm-
melser i direktivet 76/308/EEG av					melser i direktivet 76/308/EEG av
den 15 mars 1976 om ömsesidigt					den 15 mars 1976 om ömsesidigt
bistånd för indrivning av fordring-					bistånd för indrivning av fordring-
ar uppkomna till följd av verk-					ar uppkomna till följd av verk-
samhet som utgör en del av finan-					samhet som utgör en del av finan-
sieringssystemet			för	Europeiska	sieringssystemet			för	Europeiska
utvecklings- och garantifonden för					utvecklings- och garantifonden för
jordbruket och av jordbruksavgif-					jordbruket och av jordbruksavgif-
ter och tullar samt med avseende					ter och tullar samt med avseende
på	mervärdesskatt			och vissa	på	mervärdesskatt			och vissa
punktskatter.					punktskatter, samt
					3.	Rådets	direktiv		2001/44/EG
					av den 15 juni 2001 om ändring av
					direktiv 76/308/EEG om ömsesi-
					digt bistånd för indrivning av
					fordringar uppkomna till följd av
1 Senaste lydelse 1994:1554									36

Prop. 2001/02:127

Rättsakt nr 3

RÅDETS DIREKTIV av den 15 juni 2001

om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för in- drivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och ga- rantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter

(2001/44/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREK- TIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen- skapen, särskilt artiklarna 93 och 94 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och av följande skäl:

(1)Det nuvarande systemet för ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar enligt direktiv 76/308/EEG4, behöver ändras för att möta det hot som utvecklingen i fråga om bedrägerier utgör mot gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt mot den inre markna- den.

(2)Inom ramen för den inre marknaden bör gemenskapens och natio- nella ekonomiska intressen, som i allt högre grad hotas av bedrägerier, skyddas så att konkurrenskraften och skatteneutraliteten på den inre marknaden säkerställs på ett bättre sätt.

(3)För att bättre skydda medlemsstaternas ekonomiska intressen och den inre marknadens neutralitet bör tillämpningsområdet för det ömsesi- diga bistånd som fastställs i direktiv 76/308/EEG utvidgas till att omfatta fordringar avseende vissa skatter på inkomst och förmögenhet samt viss beskattning av försäkringspremier.

(4)För att möjliggöra en mer ändamålsenlig och effektiv indrivning av fordringar för vilka en begäran om indrivning har framställts, bör i prin- cip det dokument som medger att fordringen verkställs behandlas som ett inhemskt dokument i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.

(5)Utnyttjandet av ömsesidigt bistånd för indrivning får endast i un- dantagsfall grundas på ekonomiska fördelar eller intressen i de erhållna resultaten, men medlemsstaterna bör kunna enas om reglerna för återbe- talning när indrivningen ger upphov till ett specifikt problem.

1	EGT C 269, 28.8.1998, s. 16 och EGT C 179, 24.6.1999, s. 6.
2	EGT C 150, 28.5.1999, s. 621 och yttrandet avgett den 16 maj 2001 (ännu ej offentliggjort
i EGT).
3	EGT C 101, 12.4.1999, s. 26.	38
4	EGT L 73, 19.3.1976, s. 18. Direktivet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.	38

tioner enligt gällande lagstiftning i den medlemsstat där den anmodade Prop. 2001/02:127 myndigheten har sitt säte."

3. I artikel 3 skall följande strecksatser läggas till:

"- importtullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på impor- ten; jordbruksavgifter och andra importavgifter inom ramen för den ge- mensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter,

-exporttullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på expor- ten; jordbruksavgifter och andra exportavgifter inom ramen för den ge- mensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter,

-skatter på inkomst och förmögenhet: de skatter som räknas upp i arti- kel 1.3 i rådets direktiv 77/799/EEG(*), med beaktande av bestämmel- serna i artikel 1.4 i samma direktiv,

-beskattning av försäkringspremier

i Österrike:	i) Versicherungssteuer
	ii) Feuerschutzsteuer
i Belgien:	i) Taxe annuelle sur les contrats d’assurance
	ii) Jaarlijkse taks op de verzekeringscontrac-
	ten
i Tyskland:	i) Versicherungssteuer
	ii) Feuerschutzsteuer
i Danmark:	i) Afgift af lystfartøjsforsikringer
	ii) Afgift af ansvarsforsikringer for motor-
	køretøjer m.v.
	iii) Stempelafgift af forsikringspræmier
i Spanien:	Impuesto sobre la prima de seguros
i Grekland:	i) Фόρος κύκλου eργasιών (F.Κ.Ε)
	ii) Τέλη Χaρtοsήµου
i Frankrike:	Taxe sur les conventions d'assurances
i Finland:	i) Eräistä vakuutusmaksuista suoritettava ve-
	ro/skatt på vissa försäkringspremier
	ii) Palosuojelumaksu/brandskyddsavgift
i Italien:	Imposte sulle assicurazioni private ed i con-
	tratti	vitalizi di cui alla legge
	29.10.1967 n° 1216		40
			40

Prop. 2001/02:127

i Irland:	Levy on insurance premiums
i Luxemburg:	i) Impôt sur les assurances
	ii) Impôt dans l'intérêt du service d'incendie
i Nederländerna:	Assurantiebelasting
i Portugal:	Imposto de selo sobre os prémios de seguros
i Sverige:	Ingen
i Förenade kungariket:	Insurance Premium Tax (IPT).

Detta direktiv skall även tillämpas på fordringar som avser identiska eller liknande skatter som läggs till eller ersätter de skatter på försäk- ringspremier som avses i fjärde strecksatsen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall meddela varandra samt kommissionen datum för dessa skatters ikraftträdande.

(*) Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattning- ens område (EGT L 336, 27.12.1977, s. 15).”

4.I artikel 4.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till".

5.I artikel 5.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till".

6.Artiklarna 7, 8, 9 och 10 skall ersättas med följande:

"Artikel 7

1.En begäran om indrivning av en fordran som den sökande myndig- heten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.

2.Den sökande myndigheten får endast begära indrivning

a)om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger verk- ställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, utom i fall då artikel 12.2 andra stycket tillämpas,

b)om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt säte har tillämpat de lämpliga indrivningsförfaranden som myndigheten har

tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de Prop. 2001/02:127 vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran.

3. I en begäran om indrivning skall anges

a)namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för iden- tifiering av den berörda personen och/eller tredje man som innehar den- nes tillgångar,

b)namn, adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifi- ering av den sökande myndigheten,

c)det dokument som medger verkställighet utfärdat i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte,

d)fordrans art och belopp, inbegripet kapitalfordran, upplupen ränta och andra straffavgifter, böter och kostnader, angivet i valutorna i de medlemsstater där de båda myndigheterna har sitt säte,

e)datum för den sökande och/eller den anmodade myndighetens del- givning av dokumentet hos mottagaren,

f)datum från och med vilket samt under vilken period verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den sökande myndig- heten har sitt säte,

g)alla övriga relevanta upplysningar.

4.Begäran om indrivning skall vidare innehålla ett uttalande från den sökande myndigheten som bekräftar att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

5.Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upp- lysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten.

Artikel 8

1.Det dokument som medger verkställighet av fordran skall direkt er- kännas och automatiskt behandlas som ett dokument som medger verk- ställighet av fordran i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får det dokument som med- ger verkställighet av fordran vid behov och i enlighet med de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte godtas som, erkännas som, kompletteras eller ersättas med ett dokument som medger verkställighet på den medlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna skall vinnlägga sig om att inom tre månader från den tidpunkt då begäran om indrivning mottogs avsluta sådant godtagande, erkännande, komplettering eller ersättning, utom i de fall då det tredje stycket skall tillämpas. Dessa förfaranden får inte vägras om det doku- ment som medger verkställighet är korrekt utformat. Den anmodade myndigheten skall informera den sökande myndigheten om grunderna till att tremånadersperioden överskrids.

Om någon av dessa formaliteter skulle ge upphov till ett ifrågasättande av fordran och/eller det dokument som medger verkställighet av fordran och som utfärdats av den ansökande myndigheten, skall artikel 12 tilläm-

pas.	42

Prop. 2001/02:127

Artikel 9

1.Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. Den anmodade myndigheten skall till den sökande myndigheten överföra hela det fordringsbelopp som den har drivit in.

2.Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra för- fattningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist skall även överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte.

Från och med den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran direkt erkändes eller godtogs, erkändes, kompletterades eller ersattes enligt artikel 8 kommer ränta att påföras vid dröjsmål med betal- ningen enligt de lagar och andra författningar samt administrativ praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte och skall också överföras till den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte.

Artikel 10

Utan hinder av vad som sägs i artikel 6.2 har de fordringar som skall indrivas inte nödvändigtvis samma förmånsrätt som liknande fordringar som har uppstått i den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte."

7.Artikel 12.2 ändras på följande sätt:

a)Följande skall läggas till den första meningen: ", såvida inte den sö- kande myndigheten begär något annat enligt andra stycket."

b)Följande stycke skall läggas till:

"Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 första stycket får den sökande myndigheten i enlighet med gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte begära av den anmodade myndigheten att driva in en fordran som bestrids så länge la- gar och andra författningar samt administrativ praxis, vilka gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tillåter en så- dan åtgärd. Om saken senare avgörs till gäldenärens fördel, skall den sökande myndigheten ansvara för återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell upplupen ersättning enligt gällande lagar och and- ra författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte."

8. Artikel 14 första stycket skall ersättas av följande: "Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig

a) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 6-13 om indrivningen av Prop. 2001/02:127 fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga

ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myn- dighet har sitt säte så länge gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte tillåter en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar,

b) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 4-13 om den inledande framställningen enligt artiklarna 4, 5 eller 6 avser fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då det dokument som medger verk- ställighet av fordran upprättades i enlighet med gällande lagar och andra författningar eller administrativ praxis i den medlemsstat där den ansö- kande myndigheten har sitt säte till tidpunkten för framställningen. I de fall då fordran eller dokumentet bestrids, skall tidsfristen inledas vid den tidpunkt då den ansökande staten fastställer att fordran eller det doku- ment som medger verkställighet inte längre kan bestridas."

9.I artikel 17 skall orden "tillämpliga dokument" ersättas med orden "det dokument som medger verkställighet och andra tillämpliga dokument".

10.Artikel 18 skall ersättas med följande:

"Artikel 18

1.Den anmodade myndigheten skall från den berörda personen driva in och behålla alla de kostnader som är förknippade med indrivningen som den åsamkats, enligt lagar och andra författningar som gäller för liknande fordringar i den medlemsstat där myndigheten har sitt säte.

2.Medlemsstaterna skall ömsesidigt avstå från all ersättning av de kostnader som uppstått genom det ömsesidiga bistånd de ger varandra vid tillämpning av detta direktiv.

3.När indrivning innebär ett särskilt problem, handlar om mycket stora kostnader eller berör kampen mot den organiserade brottsligheten, får den ansökande och den anmodade myndigheten överenskomma om en ordning för ersättning anpassad till det enskilda fallet.

4.Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte för alla kostnader eller förluster som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller ford- ringens riktighet eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten."

11.Artikel 20 skall ersättas med följande:

"Artikel 20
1. Kommissionen skall biträdas av en indrivningskommitté (nedan kal-
lad kommittén) som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och
ha en företrädare för kommissionen som ordförande.	44
	44

Prop. 2001/02:127

2.När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.Kommittén skall själv anta sin arbetsordning."

12.Artikel 22 skall ersättas med följande:

"Artikel 22

Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, artiklarna 7, 8, 9 och 11, artikel 12.1 och 12.2, artikel 14, artikel 18.3 och artikel 25, samt för bestämmande av de medel som kan använ- das för att överföra meddelanden mellan myndigheterna samt om omräk- ning, överföring av indrivna belopp och fastställande av ett minimibe- lopp för fordringar för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 20.2."

13. I artikel 25 skall följande stycke läggas till:

"Varje medlemsstat skall årligen underrätta kommissionen om hur många framställningar om upplysningar, delgivning och indrivning som den sänt och mottagit varje år, de berörda fordringsbeloppen och de in- drivna beloppen. Kommissionen skall vartannat år till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om användningen av dessa arrangemang och om de resultat som uppnåtts."

Artikel 2

1.Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2002. De skall genast underrätta kommissionen om dessa.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det om- råde som omfattas av detta direktiv och en jämförelsetabell över be- stämmelserna i detta direktiv och de antagna nationella bestämmelserna.

Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har of-
fentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.	45
	45

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om	Prop. 2001/02:127
	skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annon- ser och reklam1,

dels att 19 § skall upphöra att gälla,

dels att 26 och 33 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 §2

Skyldig att betala reklamskatt för import från tredje land av annons- blad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av impor- ten är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda.

För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldig- heten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

Skatt enligt första stycket skall	Skatt enligt första stycket skall
betalas till Tullverket. Därvid gäl-	betalas till Tullverket.
ler tullagen (2000:1281) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.

Reklamskatt vid import utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättan-

det av en tullkodex för gemenskapen.
				33 §3
Regler för förfarandet vid be-				Regler för förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen	finns	i
(1984:151)	om punktskatter och			skattebetalningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter. Bestämmelserna i 3 kap. 5 §

nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller re- klam i någon annan form än an- nons offentliggörs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 19 § 1993:468.

2 Senaste lydelse 2000:1434.

3 Senaste lydelse 1998:597.

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift1 dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		11 §2
Länsstyrelsens	beslut enligt	Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos all-		denna lag får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Skrivel-		män förvaltningsdomstol. Skrivel-
sen med överklagandet skall ha		sen med överklagandet skall ha
kommit in till länsstyrelsen inom		kommit in till länsstyrelsen inom
tre veckor från den dag då klagan-		tre veckor från den dag då klagan-
den fick del av beslutet. I fråga om		den fick del av beslutet.
överklagande tillämpas vidare 8
kap. 1 § andra stycket lagen
(1984:151) om	punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Om någon har överklagat ett beslut, får även någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots att den för honom gäl- lande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överkla- gandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 10 § 1995:1203.

2 Senaste lydelse 1995:1203.

Prop. 2001/02:127

2.7Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)1 dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 8, 13, 15, 16, 17 och 18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas sex nya paragrafer, 15 a–15 e och 16 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 2 och 3 prövas av regeringen eller förvaltningsmyn- dighet som regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

8 §2

Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 2 prövas av länssty- relsen.

Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 3 prövas av Naturvårdsverket.

13 §3

Tillverkare som avses i 12 § 1 skall vara registrerad som avgifts- skyldig hos beskattningsmyndighe- ten (registrerad tillverkare).

Importör som inför avgiftsplik- tiga motorfordon för yrkesmässig försäljning till återförsäljare kan, om verksamheten är av större om- fattning, registreras som avgifts- skyldig hos beskattningsmyndighe- ten (registrerad importör).

Tillverkare som avses i 12 § 1 skall vara registrerad som avgifts- skyldig hos den myndighet som regeringen bestämmer (avgifts- myndigheten).

15 §4

Skrotningsavgift beslutas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafik- registret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig som avses i 12 § 1 och 2 betalas senast inom en månad efter ut- gången av den månad avgiftsskyl- digheten inträder och för avgifts- skyldig som avses i 12 § 3 senast tre veckor efter avgiftsskyldighe- tens inträde.

1 Senaste lydelse av 11 § 2000:1436.

2 Senaste lydelse 1986:228.

3 Senaste lydelse 2000:1436.

4 Senaste lydelse 2001:561.

Avgiftsmyndigheten beslutar ge- nom automatisk databehandling om skrotningsavgift på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig som avses i 12 § 1 och 2 betalas inom en månad efter utgången av den månad då avgiftsskyldigheten inträder och för avgiftsskyldig som avses i 12 § 3 senast tre veckor efter avgiftsskyldighetens inträde.

Prop. 2001/02:127

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om avgift enligt första stycket.

Prop. 2001/02:127

15 a §

En avgiftsskyldig kan av av- giftsmyndigheten få anstånd med att betala skrotningsavgift om

1.ett beslut om avgift överkla- gats, eller

2.det i andra fall kan antas att avgiften kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 19 kap. 6 § första och tredje styckena skatte- betalningslagen (1997:483) skall då tillämpas.

15 b §

Om skrotningsavgift inte betalas i rätt tid, skall ränta tas ut med den räntesats som anges i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Ränta tas ut från och med den dag då skatten senast skulle ha betalats till och med den dag då avgiften betalas.

15 c §

Om skrotningsavgift skall åter-
betalas, skall ränta utgå med den
räntesats som anges i 19 kap. 14 §
skattebetalningslagen (1997:483).
Ränta utgår från och med den dag
då skrotningsavgiften har betalats
till och med den dag då avgiften
återbetalas.
15 d §
I fråga om skrotningsavgift till-
ämpas bestämmelserna om ansvar
för företrädare för juridisk person
i 12 kap. 6 § första, andra och
fjärde styckena, 7 §, 12 § första
stycket och 13 §, om indrivning i
20 kap. samt om verkställighet i 23
kap. 7 och 8 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:483).
15 e §
Avgiftsmyndigheten beslutar om
ansvar för delägare i handelsbo-	51
	51

lag enligt 2 kap. 20 § lagen Prop. 2001/02:127 (1980:1102) om handelsbolag och

enkla bolag avseende skrotnings- avgift.

Om ett sådant beslut har fattats skall vad som sägs om avgiftsskyl- dig gälla ansvarig delägare och vad som sägs om skrotningsavgift gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för.

16 §5

Kompensation för betald skrotningsavgift kan beviljas, om fordonet förvärvats av

1.utländsk beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller sådan in- ternationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

2.medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickning- ar i Sverige och karriärkonsul vid utländskt konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt här i landet.

Kompensation för skrotningsavgift kan även beviljas om fordonet för- värvats av en medlemsstats ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, eller om Sverige träffat sådan överenskommelse som avses i 10 kap. 7 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200).

Beskattningsmyndigheten prövar	Avgiftsmyndigheten prövar frå-
frågor om kompensation för betald	gor om kompensation för betald
skrotningsavgift.	skrotningsavgift.
	16 a §
	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen bestämmer får helt
	eller delvis befria en avgiftsskyldig
	från skyldigheten att betala skrot-
	ningsavgift, om det finns synnerli-
	ga skäl.
	Om beslut om befrielse fattas
	enligt första stycket, får motsva-
	rande befrielse medges för ränta.

17 §6

Andra beslut enligt denna lag än beslut i frågor som avses i 7 § för- sta stycket punkten 2 och sådana som anges i 8 kap. 1 § första och andra styckena lagen (1984:151)

Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 får överklagas hos Naturvårdsverket.

5	Senaste lydelse 2000:1436.	52
6	Senaste lydelse 2000:1436.	52

om punktskatter och prisregler-		Prop. 2001/02:127
ingsavgifter får överklagas	hos
allmän förvaltningsdomstol.		Naturvårdsverkets beslut i frå-
Beslut i frågor som avses i 7 §		Naturvårdsverkets beslut i frå-
första stycket punkten 3 får inte		gor som avses i 7 § första stycket 2
överklagas.		och 3 får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs	vid	Andra beslut enligt denna lag
överklagande till kammarrätt.		får överklagas hos allmän förvalt-
		ningsdomstol. Prövningstillstånd

krävs vid överklagande till kam- marrätt.

18 §7

Fordon som avses i 12 § 3 får inte användas, om skrotningsavgiften inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och an- stånd med betalningen inte har lämnats.

Om det finns särskilda skäl får	Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten besluta	avgiftsmyndigheten besluta att ett
att ett visst fordon får användas	visst fordon får användas trots
trots bestämmelsen i första styck-	bestämmelsen i första stycket.
et.

En ägare av ett fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas i strid med första stycket döms till pen- ningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick användas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid besiktning, inspektion, tillsyn eller haveriundersökning som avses i 35 § fordonskungörelsen (1972:595).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 2000:1436.

2.9	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen	Prop. 2001/02:127
	(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse.

9 kap.

1 §2

Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksam- het som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt la- gen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens be- skattningsverksamhet och tulldatabasen enligt lagen (2001:185) om be- handling av uppgifter i Tullverkets verksamhet för uppgift som har till- förts databaserna samt hos kommun eller landsting för uppgift som har lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myn- dighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydel- se i målet.

Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, pris- regleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund samt skattetillägg och förseningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvi- da inte beslutet meddelas i ärende om

1.förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,

2.medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig in- komstskatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansfö- retag,

3.beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyckelperso- ner när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfa- rande vid beskattning eller lagen (2001:181) om behandling av

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfa- rande vid beskattning, lagen (2001:181) om behandling av

1	Lagen omtryckt 1992:1474.	55
2	Senaste lydelse 2001:207.	55

uppgifter	i skatteförvaltningens			uppgifter i skatteförvaltningens
beskattningsverksamhet. I artik-				beskattningsverksamhet eller la-
larna 6.1 och 8.3 i rådets förord-				gen (1990:613) om miljöavgift på
ning (EG) nr 3295/94 av den 22				utsläpp av kväveoxider vid energi-
december	1994 om	fastställande		produktion. I artiklarna 6.1 och 8.3
av vissa åtgärder avseende införsel				i rådets förordning (EG) nr
till gemenskapen samt export och				3295/94 av den 22 december 1994
återexport	från gemenskapen		av	om fastställande av vissa åtgärder
varor som gör intrång i viss imma-				avseende införsel till gemenskapen
teriell äganderätt finns bestämmel-				samt export och återexport från
ser om att uppgift i vissa fall får				gemenskapen av varor som gör
lämnas till enskild. Vidare får utan				intrång i viss immateriell ägande-
hinder av sekretessen uppgift i en				rätt finns bestämmelser om att
revisionspromemoria		lämnas	till	uppgift i vissa fall får lämnas till
en förvaltare i den reviderades				enskild. Vidare får utan hinder av
konkurs.				sekretessen uppgift i en revisions-
				promemoria lämnas till en förval-
				tare i den reviderades konkurs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

Prop. 2001/02:127

2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om	Prop. 2001/02:127
	skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på göd- selmedel1

dels att 6 och 8 a–8 d §§ skall upphöra att gälla, dels att 3–5, 7, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydel- se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §2

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

4 §3

Med skattskyldig avses i det föl- jande

1. den som inom landet yrkes- mässigt tillverkar gödselmedel,

2. den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återför- säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet,

Skattskyldig är den som

1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §,

2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar gödselme- del, och

3. i annat fall än som avses i 1, för in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet.

3. den som har registrerats som återförsäljare enligt 6 § andra stycket.

En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr.

4 a §

Som lagerhållare får godkännas den som avser att

1	Senaste lydelse av
6 § 2001:519
8 a § 1998:1676
8 b § 1999:1092
8 c § 1998:1676
8 d § 2000:472.
2	Senaste lydelse 1995:616.	58
3	Senaste lydelse 1999:1251.

1.yrkesmässigt tillverka göd- selmedel,

2.föra in gödselmedel till Sveri- ge för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig an- vändning inom landet, eller

3.i större omfattning yrkesmäs- sigt återförsälja gödselmedel,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.

Godkännande av lagerhållare skall återkallas om förutsättning- arna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

5 §4

Skattskyldighet inträder, för skatt som avses i 2 § första styck- et, när

1. ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är registrerad,

2. ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än för- säljning,

3. den skattskyldige avregistre- ras och skattskyldigheten därvid inte går över på någon annan.

Skattskyldighet inträder, för skatt som avses i 2 § andra stycket, för

1.den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 när ett gödsel- medel tillverkas,

2.den som är skattskyldig enligt

Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § första stycket inträder

1. för den som är godkänd lagerhållare när

a)ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b)ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än för- säljning, eller

c)godkännandet som lagerhål- lare återkallas, varvid skattskyl- digheten omfattar gödselmedel som då ingår i hans lager,

2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas,

3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet.

Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § andra stycket inträder

1.för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel tillverkas eller förs in till landet,

2.för den som är skattskyldig

4 Senaste lydelse 1995:1527.

Prop. 2001/02:127

4 § första stycket 2 när ett gödsel-	enligt 4 § första stycket 2, när ett
medel förs in till landet.	gödselmedel tillverkas,
	3. för den som är skattskyldig
	enligt 4 § första stycket 3, när ett
	gödselmedel förs in till landet.
	7 §5
I en deklaration som avser göd-	En skattskyldig får göra avdrag
selmedelsskatt får avdrag göras för	för skatt på sådana gödselmedel
skatt på sådana gödselmedel

1.som har förts ut ur landet,

2.för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,

3.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp,

4.som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som växtnäring.

Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för skatt som av- ses i 2 § första stycket.

Den som inte är registrerad som	8 §6
Den som inte är registrerad som	Den som inte är skattskyldig
skattskyldig kan, i motsvarande	kan, i motsvarande fall som avses i
fall som avses i 7 § 1 och 4, hos	7 § 1 och 4, hos beskattningsmyn-
beskattningsmyndigheten ansöka	digheten ansöka om återbetalning
om återbetalning av gödselmedels-	av gödselmedelsskatt.
skatt.

Ansökan enligt första stycket skall vara skriftlig och omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartal understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker rätten till återbetalning.

Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får	9 §7
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får	Beslut enligt denna lag får över-
inte överklagas. Övriga beslut	klagas hos allmän förvaltnings-
enligt denna lag får överklagas hos	domstol.
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §.

5 Senaste lydelse 1995:1527.

6 Senaste lydelse 1995:616.

7 Senaste lydelse 2000:472.

Prop. 2001/02:127

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:410) om skatt på be- kämpningsmedel1

dels att 7 § skall upphöra att gälla,

dels att 3, 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §2
Regler för förfarandet vid uttag	Regler för förfarandet vid be-
av skatter enligt denna lag finns i	skattningen finns i skattebetal-
lagen (1984:151) om punktskatter	ningslagen (1997:483).
och prisregleringsavgifter.
Skattskyldighet inträder när	5 §3
Skattskyldighet inträder när

1.ett bekämpningsmedel levereras till en köpare,

2.ett bekämpningsmedel tas i anspråk för något annat ändamål än för- säljning,

3. den	skattskyldige avregistre-	3. den skattepliktiga verksamhe-
ras och	skattskyldigheten därvid	ten upphör, varvid skattskyldighe-
inte går över på någon annan.		ten omfattar bekämpningsmedel
		som då ingår i den skattskyldiges
		lager.
		8 §4
I en deklaration som avser be-		En skattskyldig får göra avdrag
kämpningsmedelsskatt får avdrag		för skatt på sådana bekämpnings-
göras för skatt på sådana bekämp-		medel
ningsmedel

1.som har förts ut ur landet,

2.för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,

3.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 7 § 1995:617.

2 Senaste lydelse 1995:617.

3 Senaste lydelse 1995:617.

4 Senaste lydelse 1995:617.

Prop. 2001/02:127

2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om		Prop. 2001/02:127
	avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		1 §1
Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas el-
ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. lagen (1984:151) om punkt-		1. skattebetalningslagen
skatter	och prisregleringsavgifter	(1997:483),

eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på Riksskatteverket,

2.lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar- tister m.fl.,

3.10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4.lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5.skattebetalningslagen

(1997:483),	5. lagen (1998:506) om punkt-
6. lagen (1998:506) om punkt-	5. lagen (1998:506) om punkt-
skattekontroll av transporter m.m.	skattekontroll av transporter m.m.
av alkoholvaror, tobaksvaror och	av alkoholvaror, tobaksvaror och
mineraloljeprodukter, eller	mineraloljeprodukter, eller
7. tullagen (2000:1281).	6. tullagen (2000:1281).

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1433.

2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om		Prop. 2001/02:127
	ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		8 kap.
		13 §1

Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo- visningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig årsredovis- ningslag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig årsredovisningslag, skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller för- summelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelsele- damot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot tillämp- lig årsredovisningslag eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättel- sen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revi- sorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna.

I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet

1.att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2.att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningsla-

gen,

3. att	lämna	skattedeklaration	3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-			enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 §
betalningslagen		eller deklaration	skattebetalningslagen, eller
enligt 2 kap. 1 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregler-
ingsavgifter, eller			4. att i rätt tid betala skatter och
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1			avgifter som omfattas av 1 kap. 1,
och 2	§§ skattebetalningslagen		1 b och 2 §§ skattebetalningslagen.
eller 1 kap. 1 § lagen om punkt-

skatter och prisregleringsavgifter.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl-
lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts
fram i förvaltningsberättelsen.
1 Senaste lydelse 2001:1226	63

2.15	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen	Prop. 2001/02:127
	(1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327) dels att 3, 43, 47, 60, 67 och 84 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 84 a §, av följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1 Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro.

Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i 1 kap. 6 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

43 §2

Beskattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde- lats eller, om så inte skett, när slut- ligt beslut inte längre kan medde- las. Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket skatte- året eller skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgö- rande i målet har vunnit laga kraft.

Vid efterbeskattning enligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter. Har den skattskyldige avlidit skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo.

Vid efterbeskattning enligt den- na lag gäller i övrigt 21 kap. 17– 20 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Om den skattskyldige har avlidit, skall efterbeskattning- en påföras dödsboet.

1	Senaste lydelse 1998:245.	65
2	Senaste lydelse 1990:403.	65

I fråga om skattetillägg skall 7	47 §3
I fråga om skattetillägg skall 7	I	fråga	om skattetillägg skall
kap. 4, 6 och 7 §§ samt 8 § första	15 kap. 4 och 7–9 §§ samt 21 kap.
stycket lagen (1984:151) om	7	§	skattebetalningslagen
punktskatter och prisregleringsav-	(1997:483) tillämpas. Skattetillägg
gifter tillämpas. Om skattetillägget	som inte uppgår till 100 kronor
eller det sammanlagda beloppet av	påförs inte.

flera skattetillägg som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kro- nor, påförs inte tillägg.

Beslutas om ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav för- anledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om skattetillägg skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att tillägget inte kommer att tas ut.

60 §4

Om ett beslut om skatt har över- klagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av beskatt- ningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmel- serna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:483) om anstånd skall då tillämpas.

Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid an- ståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Om ett beslut om skatt har över- klagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av beskatt- ningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmel- serna i 19 kap. 6 § första och tred- je styckena skattebetalningslagen (1997:483) skall då tillämpas.

67 §5

Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2–5 §§, 6 § första stycket och 7–15 d §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället

3 Senaste lydelse 1995:1201.

4 Senaste lydelse 1997:534.

5 Senaste lydelse 1995:1201.

Bestämmelserna i 10 kap. 27 §, 14 kap. samt 23 kap. 2 § skattebe- talningslagen (1997:483) gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och

Prop. 2001/02:127

uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, förut- om av beskattningsmyndigheten, av Riksskatteverket och av någon annan skattemyndighet än beskatt- ningsmyndigheten. Vad som sägs i 3 kap. 13, 14 och 15 a §§ lagen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter om beskattningsmyn- dighet skall därvid gälla Riksskat- teverket och skattemyndigheten.

Innan Riksskatteverket eller en annan skattemyndighet än beskatt- ningsmyndigheten beslutar om revision skall samråd ske med be- skattningsmyndigheten.

ligga till grund för beslut om skatt. Prop. 2001/02:127

Skatterevision får företas, förut- om av beskattningsmyndigheten, av Riksskatteverket och av någon annan skattemyndighet än beskatt- ningsmyndigheten. Innan Riks- skatteverket eller en annan skatte- myndighet än beskattningsmyn- digheten beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyn- digheten.

84 §6

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att betala skatt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt- skyldige och av Riksskatteverket.

Riksskatteverket får överta beskattningsmyndighetens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Beslut enligt 64 § andra stycket får överklagas hos Riksskatteverket.

Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 §			Riksskatteverket får	föra talan
andra stycket och 8 § lagen			till den skattskyldiges		förmån.
(1984:151) om punktskatter		och	Riksskatteverket har	då	samma
prisregleringsavgifter gäller även			behörighet som den skattskyldige.
för	fordonsskatt. Riksskatteverket
får föra talan till den skattskyldi-
ges	förmån. Riksskatteverket	har
då	samma behörighet som	den

skattskyldige.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om ef-
terbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för
honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande
skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken
det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller för-
faller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.
84 a §
Beslut om skatterevision och fö-
reläggande vid vite får inte
överklagas.
6 Senaste lydelse 1998:387.	67

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energipro- duktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

dels att 7–10 §§ skall betecknas 8, 15, 16 och 22 §§,

dels att 1, 5, 6 samt nya 8 och nya 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 7, 9–14 och 17– 21 §§, samt närmast före 1, 6, nya 8 och 11, 12, 14, 17, 18 och 19 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 4 § som skall lyda ”Avgiftsskyldighet” och en ny rubrik närmast före nya 15 § som skall lyda ”Tillgodoföring av avgiftsmedel”.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Lagens tillämpningsområde
	1 §

Miljöavgift betalas till staten en- ligt denna lag för utsläpp av kvä- veoxider från förbränningsanlägg- ningar för energiproduktion. Med energiproduktion avses både el- och värmeproduktion. Avgiftsbe- loppen skall tillgodoföras de av- giftsskyldiga enligt 8 §.

	5 §1
Avgift tas ut med 40 kronor per	Avgift tas ut med 40 kronor per
kilogram utsläppta kväveoxider,	helt kilogram utsläppta kväveoxi-
räknat som kvävedioxid.	der, räknat som kvävedioxid.

Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av reger- ingen eller myndighet som regeringen bestämmer, får beräkna avgiften på grundval av mätvärdena.

Görs inte en sådan mätning skall utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 60 dygn per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång tid med jämförbara drift- förhållanden under samma kalenderår. I annat fall skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

1 Senaste lydelse 1994:1107.

Prop. 2001/02:127

	Beslutande myndighet och all- Prop. 2001/02:127
	mänt ombud
	6 §2
När annat inte följer av denna	Naturvårdsverket fattar beslut
lag tillämpas lagen (1984:151) om	om miljöavgift.
punktskatter och prisregleringsav-
gifter utom 7 kap. Därvid är Sta-
tens naturvårdsverk beskattnings-
myndighet och meddelar för-
handsbesked. Ett allmänt ombud
med uppgifter som avses i nämnda
lag skall utses hos Naturvårdsver-
ket. Den som är avgiftsskyldig
skall vara registrerad hos Natur-
vårdsverket.

2 Senaste lydelse 1995:619.

7 §

Hos Naturvårdsverket skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos allmän förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag.

Naturvårdsverket utser det all- männa ombudet och ersättare för denne.

Redovisning av avgiften

8 §

Redovisningsperioden för avgif- ten är kalenderår.

Den som är avgiftsskyldig skall vara registrerad hos Naturvårds- verket.

9 §

Den som är avgiftsskyldig skall i en deklaration för varje produk- tionsenhet och redovisningsperiod ange

1.nödvändiga identifikations- uppgifter,

2.den redovisningsperiod för vilken redovisningen lämnas,

3.avgiftsbeloppet, och

4.de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av avgiften.

någon närstående lider men om uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om

1.namn och personnummer,

2.organisationsnummer, namn och firma,

3.adress,

4.slag av verksamhet, och

5.tidpunkt för registrering samt

iförekommande fall avregistre- ring.

Förfarandet i övrigt

19 §

I fråga om förfarandet för mil- jöavgiften i övrigt tillämpas be- stämmelserna i skattebetalnings- lagen (1997:483) om

– översändande av uppgift i 2 kap. 6 §,

–anstånd med att lämna dekla- ration i 10 kap. 24 §,

–föreläggande att lämna eller

komplettera en deklaration i 10 kap. 10 och 27 §§,

– beskattningsbeslut	i	11	kap.
2 § första stycket,
– skönsbeskattning	i	11	kap.

19 § andra stycket andra mening- en,

–beslut om viss debiteringsåt- gärd i 11 kap. 20 §,

–ansvar för företrädare för ju- ridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §,

– utredning i skatteärende i

14kap.,

–anstånd i 17 kap. 1–3, 7och 9–

11§§,

–ränta i 19 kap. 1, 3, 6–9, 11, 12, 14 och 15 §§,

–indrivning i 20 kap.,

–omprövning i 21 kap. 1, 3, 4, 6 och 8–20 §§,

– överklagande i 22 kap. 1– 3 §§, 6 § första stycket samt 7 och

11§§,

–avrundning i 23 kap. 1 §,

–vite i 23 kap. 2 §,

Prop. 2001/02:127

2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om		Prop. 2001/02:127
	avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		10 §1

Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) för avkastningsskatt.

I fråga om förfarandet vid be- skattningen i fall som avses i and- ra stycket gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i till- lämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal. Pen- sionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod. Pensions- sparinstitutet skall vara registrerat hosFörutombeskattningsmypensiondighetenssparinstitutet. får även skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 överklaga be- skattningsmyndighetens beslut om skatt enligt bestämmelserna i

8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pen- sionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt

5 kap. 13 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgo- doföras kontot. Har kontot avslu- tats skall institutet ombesörja att

1 Senaste lydelse 1997:538.

Bestämmelserna i taxeringsla- gen (1990:324) och skattebetal- ningslagen (1997:483) gäller för avkastningsskatt.

Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om individuellt pensionssparande. Vid tillämpningen av skattebetalnings- lagen skall vad som sägs om skatt- skyldig och redovisningsperiod i stället gälla pensionssparinstitutet respektive pensionssparinstitutets beskattningsår. Pensionssparinsti- tutet skall vara registrerat hos be- skattningsmyndigheten.

Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 överklaga be- skattningsmyndighetens beslut om skatt enligt bestämmelserna i

22 kap. skattebetalningslagen.

Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pen- sionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt

19 kap. 12 § skattebetalningslagen tillgodoföras kontot. Har kontot avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om Prop. 2001/02:127 koncessionsavgift på televisionens och radions om-

råde

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsav- gift på televisionens och radions område1

dels att nuvarande 10–13 a och 14 §§ skall betecknas 12–17 §§ respek- tive 10 §,

dels att nya 10, nya 13 och nya 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före tidigare 10 § och tidigare 14 § skall sättas närmast före nya 12 § respektive nya 10 §.

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 §, av följande lydel- se.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	10 §2
	Beslut om koncessionsavgift och
	ränta får verkställas om avgiften
	eller räntan är obetald och förfal-
	len till betalning. Härvid tillämpas
	12 kap. 6 § första, andra och fjär-
	de styckena, 7 § och 12 § första
	stycket och 13 § samt 20 kap. skat-
	tebetalningslagen (1997:483).
	Dröjsmålsavgift skall inte utgå.
	11 §
	Radio- och TV-verket beslutar
	om ansvar för delägare i
	handelsbolag enligt 2 kap. 20 §
	lagen (1980:1102) om handels-
	bolag och enkla bolag avseende
	avgift enligt denna lag.
	Om beslut enligt första stycket
	har fattats skall vad som sägs om
	programföretag gälla ansvarig
	delägare och vad som sägs om
	avgift gälla för belopp som del-
	ägare är betalningsskyldig för.
	13 §3
	Radio- och TV-verkets beslut
	enligt 5–7 §§, 9 § andra stycket,
	11 § och 12 § får överklagas hos
	allmän förvaltningsdomstol.
	Prövningstillstånd krävs vid
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2001:273.
2 Senaste lydelse av tidigare 14 § 1992:653.	80
3 Senaste lydelse av tidigare 11 § 1996:855.	80


2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om		Prop. 2001/02:127
	indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statli-
ga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 §1

Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. lagen (1972:435) om överlastavgift,

	2. bilskrotningslagen
	(1975:343),
2. lagen (1976:206) om felpar-	3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,	keringsavgift,
3. lagen (1976:339) om salu-	4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,	vagnsskatt,

4.lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter eller författning som anges i 1 kap.

1§ första stycket 1 samma lag,

5.fordonsskattelagen (1988:327),

6.lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar- tister m.fl.,

7.lagen (1994:419) om brottsofferfond,

8.skattebetalningslagen (1997:483), eller

9.lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1998:1682.

2.23	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen	Prop. 2001/02:127
	(1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 1 kap. 2 och 2 d §§, 10 kap. 1 § samt 19 kap. 1 § skall ha föl-

jande lydelse,

dels att huvudrubriken närmast före 10 kap. 5 § skall lyda ”Åter- betalning i andra fall än som avses i 1–4 §§”,

dels att rubriken närmast före 19 kap. 11 § skall lyda ”Återbetalning i andra fall än som avses i 1 §”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1.för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 2–4 b: den som omsätter varan eller tjänsten,

2.för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 7 §, om den som omsätter tjänsten är en utländsk före- tagare och förvärvaren är en näringsidkare: den som förvärvar tjänsten,

3.för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som avses i 5 kap. 5 § tredje stycket samt 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om den som omsätter tjänsten är en utländsk företagare och förvärvaren är regi- strerad till mervärdesskatt här: den som förvärvar tjänsten,

4.för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 a. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 mellan näringsid- kare som är eller skall vara registrerade till mervärdesskatt här, av guld- material eller halvfärdiga produkter med en finhalt av minst 325 tusende- lar eller av investeringsguld om den som omsätter guldet är skattskyldig enligt 3 kap. 10 b §: den som förvärvar varan,

4 b. för annan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 än som avses i första stycket 2 eller 3 i förevarande paragraf, i 5 kap. 6 § första stycket 1 eller i 7 kap. 1 § tredje stycket 7, om den som om- sätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärva- ren är registrerad till mervärdes- skatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

4 b. för annan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 än som avses i första stycket 2 eller 3 i förevarande paragraf, i 3 kap. 3 § andra och tredje styckena, i 5 kap. 6 § första stycket 1 eller i 7 kap. 1 § tredje stycket 11, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och förvärva- ren är registrerad till mervärdes- skatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

5.för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvär- var varan, och

6.för import av varor

1	Lagen omtryckt 2000:500.	83
2	Senaste lydelse 2001:971.	83

a) som förs in från ett område som ligger utanför Europeiska gemen- Prop. 2001/02:127 skapens tullområde: den som med anledning av importen är skyldig att

betala tull för varorna enligt tullagstiftningen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om varorna hade varit tullbelagda,

b) som förs in från ett område som ligger inom Europeiska gemenska- pens tullområde men utanför dess mervärdesskatteområde: den som skul- le ha varit skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen om varorna hade varit tullbelagda och förts in från ett område som ligger utanför Europeiska gemenskapens tullområde.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

2 d §3

Om en utländsk företagare begär	Om en utländsk företagare begär
det, har han rätt att bli skattskyldig	det, har han rätt att bli skattskyldig
för omsättning som annars förvär-	för omsättning som annars förvär-
varen skulle ha varit skattskyldig	varen skulle ha varit skattskyldig
för enligt 2 § första stycket 4 b.	för enligt 2 § första stycket 4 b.
Den utländske företagarens rätt att	Den utländske företagarens skatt-
bli skattskyldig skall gälla för all	skyldighet skall därvid gälla för all
omsättning inom landet.	sådan omsättning inom landet.

10 kap.

1 §4

En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingåen- de skatt under förutsättning att

1.den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands, och

2.omsättningen skulle ha medfört skattskyldighet eller rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om den gjorts här i landet.

Rätt till återbetalning föreligger	Rätt till återbetalning föreligger
även för ingående skatt som avser	även för ingående skatt som avser
förvärv eller import som hänför	förvärv eller import som hänför
sig till omsättning inom landet för	sig till omsättning inom landet för
vilken förvärvaren är skattskyldig	vilken förvärvaren är skattskyldig
enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3	enligt 1 kap. 2 § första stycket 2,
eller 4 b.	3, 4 eller 4 b.

Rätten till återbetalning gäller endast om den ingående skatten skulle
ha varit avdragsgill, om omsättningen medfört skattskyldighet, eller om
hinder mot återbetalning inte skulle ha förelegat enligt 13 §.
19 kap.
	1 §
Utländska företagare som vill få	Utländska företagare som vill få
återbetalning av ingående skatt	återbetalning av ingående skatt
enligt 10 kap. 1–4 §§ skall ansöka	enligt 10 kap. 1–4 §§ skall ansöka
om detta hos Riksskatteverket.	om detta hos Riksskatteverket.
	Utländska företagare som är el-
3 Senaste lydelse 2001:971.	84
4 Senaste lydelse 2001:971.	84

2. fordonsskattelagen (1988:327),

3. taxeringslagen (1990:324),

4. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och

5. skattebetalningslagen (1997:483).

Lagen tillämpas även vid revi- sion enligt tullagen (2000:1281) och lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m. samt för kontroll av att föreläggande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, 6 kap. 25 § tullagen eller 2 § lagen om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m. fullgjorts riktigt och fullständigt.


2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:446) om		Prop. 2001/02:127
	särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:446) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

1 §1

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i

1.kupongskattelagen (1970:624),

2.lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgif- ter,

3. fordonsskattelagen (1988:327),

4. taxeringslagen (1990:324),

5. lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

6. skattebetalningslagen (1997:483).

Lagen tillämpas även vid revi- sion enligt tullagen (2000:1281) och lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m., vid revision eller annan kontroll enligt för- fattning som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter samt för kontroll av att föreläg- gande enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kon- trolluppgifter, 6 kap. 25 § tulla- gen eller 2 § lagen om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m. fullgjorts riktigt och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2001:1235.

4. tobaksrullar fyllda med en ri- ven blandning och med ett yttre täckblad som har cigarrers norma- la färg, gjort av homogeniserad tobak, om

a) det yttre täckbladet täcker produkten helt och i förekomman- de fall inkluderar filtret men, i fråga om cigarrer med munstycke,

2.25	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om	Prop. 2001/02:127
	tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1 dels att 18, 22 och 31–31 c §§ skall upphöra att gälla,

dels att 35 och 37–41 §§ skall betecknas 41 respektive 35–40 §§,

dels att 1 b, 11, 13–17, 19 och 34 §§ samt de nya 36 och 38–41 §§ samt rubriken närmast före 34 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före tidigare 37 § skall sättas närmast före nya 35 §,

dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före nya 41 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 b §2

Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är,

1.tobaksrullar gjorda enbart av naturtobak,

2.tobaksrullar med ett yttre täckblad av naturtobak,

3. tobaksrullar med både ett ytt-	3. tobaksrullar fyllda med en ri-
re täckblad och ett omblad av ho-	ven blandning och med både ett
mogeniserad tobak, om	yttre täckblad och ett omblad av
	homogeniserad tobak, om
a) det yttre täckbladet har cigar-	a) det yttre täckbladet har cigar-
rers normala färg,	rers normala färg och täcker pro-
	dukten helt och i förekommande
	fall inkluderar filtret men, i fråga
	om cigarrer med munstycke, inte
	munstycket,
b) minst 60 viktprocent av to-	b) styckevikten utan filter eller
bakspartiklarna är både bredare	munstycke är minst 1,2 gram, och

och längre än 1,75 millimeter, och

c) täckbladet är anbringat i spiralform med en spetsig vinkel på minst 30 grader mot cigarrens längdaxel,

4. tobaksrullar med ett yttre täckblad som har cigarrers norma- la färg, gjort av homogeniserad tobak, om

1 Senaste lydelse av

22 § 2001:516

31 § 1998:1678

31 a § 1999:1107

31 b § 1998:1678

31 c § 2000:480.

2 Senaste lydelse 2001:516.

	inte munstycket,	Prop. 2001/02:127
a) styckevikten förutom filter el-	b) styckevikten utan	filter eller
ler munstycke är minst 2,3 gram,	munstycke är minst 2,3 gram, och
b) minst 60 viktprocent av to-
bakspartiklarna är både bredare
och längre än 1,75 millimeter, och	c) omkretsen är minst 34 milli-
c) omkretsen är minst 34 milli-	c) omkretsen är minst 34 milli-
meter över minst en tredjedel av	meter på minst en tredjedel av
längden.	längden.

11 §3

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bear- betning eller lagring av skatteplik- tiga varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obe- skattade varor som upplagshava- ren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obe- skattade varor sker. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upp- lagshavare påförts skatt i ett annat EG-land får säkerheten tas i an- språk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 20 § första stycket d. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte be- talas i rätt tid.

3 Senaste lydelse 2001:516.

13 §4

Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp- lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. Registrering får meddelas den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig

som registrerad varumottagare.	Registrerad varumottagare skall
Registrerad varumottagare skall	Registrerad varumottagare skall
ställa säkerhet för betalning av	ställa säkerhet för betalning av
skatten på de varor som han tar	skatten på de varor som han tar
emot. Säkerheten skall uppgå till	emot. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio pro-	ett belopp som motsvarar tio pro-
cent av den beräknade årliga skat-	cent av den beräknade årliga skat-
ten på varorna.	ten på varorna. Ställd säkerhet får
	tas i anspråk om skatten inte beta-
	las i rätt tid.
Bestämmelserna i 12 § om åter-	Bestämmelserna i 12 § första
kallelse tillämpas även på registre-	och tredje styckena om återkallelse
rad varumottagare.	tillämpas även på registrerad va-
	rumottagare.
	14 §

Den som, utan att vara upplags- havare eller registrerad varumotta- gare, yrkesmässigt tar emot skat- tepliktiga varor från godkänd upp- lagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan varorna transporteras från det andra EG-landet, anmäla leve- ransen till beskattningsmyndighe- ten och ställa säkerhet för skatten.

Den som, utan att vara upplags- havare eller registrerad varumotta- gare, yrkesmässigt tar emot skat- tepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan varorna transporteras från det andra EG-landet, anmäla leve- ransen till beskattningsmyndighe- ten och ställa säkerhet för skatten.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

15 §5

Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levere- rar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses i 13 och 14 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentan- ten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den ut- ländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.

	Skatterepresentanten skall ställa	Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för betalning av skatten		säkerhet för betalning av skatten
på de varor för vilka han är skyl-		på de varor för vilka han är skyl-
dig att betala skatt. Säkerheten		dig att betala skatt. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som		skall uppgå till ett belopp som
4	Senaste lydelse 1999:1004.
5	Senaste lydelse 1997:357.

Prop. 2001/02:127

motsvarar tio procent av den be- räknade årliga skatten på varorna.

Bestämmelserna i 12 § om åter- kallelse tillämpas även på skatte- representant.

motsvarar tio procent av den be- räknade årliga skatten på varorna.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på skatterepresen- tant.

		16 §6
Om annan än upplagshavare, re-		Om annan än upplagshavare, re-
gistrerad varumottagare eller ore-		gistrerad varumottagare eller ore-
gistrerad	varumottagare i Sverige	gistrerad	varumottagare i Sverige
förvärvar skattepliktig vara från ett		förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transpor-		annat EG-land och varan transpor-
teras av säljaren eller av annan för		teras av säljaren eller av annan för
säljarens	räkning (distansförsälj-	säljarens	räkning (distansförsälj-
ning), är säljaren skattskyldig. Säl-		ning), är säljaren skattskyldig. Säl-
jaren skall ställa säkerhet för be-		jaren skall ställa säkerhet för be-
talning av skatten innan transport		talning av skatten innan transport
från det andra EG-landet påbörjas.		från det andra EG-landet påbörjas.
		Ställd säkerhet får tas i anspråk
		om skatten inte betalas i rätt tid.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings- myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till- gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och

har ett fast driftställe här i landet.
Bestämmelserna i 12 § första	Bestämmelserna om återkallelse
meningen om återkallelse tilläm-	i 12 § första stycket 1 och 3 och
pas även på representant som av-	tredje stycket tillämpas även på
ses i andra stycket.	representant som avses i andra
	stycket.
Bestämmelserna i första stycket	Bestämmelserna i första stycket
omfattar även sådana överföringar	omfattar även sådana överföringar
som sker utan vinstsyfte och som	som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelser. I des-	inte utgör gåvoförsändelser. I des-
sa fall gäller dock inte bestämmel-	sa fall gäller dock inte bestämmel-
serna om godkänd representant i	serna om godkänd representant i
andra stycket. Inte heller gäller	andra stycket.
registreringsskyldighet enligt 18 §.
	17 §
Den som är skattskyldig enligt	Den som är skattskyldig enligt
9 § 5 skall, innan varorna transpor-	9 § 5 skall, innan varorna transpor-
teras från det andra EG-landet,	teras från det andra EG-landet,
6 Senaste lydelse 1998:512.

Prop. 2001/02:127

anmäla varorna till beskattnings-	anmäla varorna till beskattnings-
myndigheten och ställa säkerhet	myndigheten och ställa säkerhet
för betalning av skatten.	för betalning av skatten. Ställd
	säkerhet får tas i anspråk om skat-
	ten inte betalas i rätt tid.
	19 §7

När skattepliktiga varor impor- teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 §, skall skatten betalas till Tullverket. Därvid gäller tull- lagen (2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

När skattepliktiga varor impor- teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 §, skall skatten betalas till Tullverket.

Förfaranderegler m.m.

Förfaranderegler

34 §8

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 27 § skall dock endast 1 kap. 5 §, 3 kap. 5–16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tilläm- pas.

7 Senaste lydelse 2000:1297.

8 Senaste lydelse 2001:899.

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket, bestämmel- serna i skattebetalningslagen (1997:483).

Beskattningsmyndigheten beslu- tar om skatt som avses i 27 §. Skatten skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten be- stämmer. I övrigt skall 11 kap. 19 § andra stycket, 13 kap. 1 §, 14 kap. 4, 5 och 7 §§, 16 kap. 1– 3 §§, 17 kap. 2, 3 och 7–11 §§, 19 kap. 6, 7, 8–11, 14 och 15 §§, 20 kap., 21 kap., 22 kap. och 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetal- ningslagen tillämpas.

Om den som är skattskyldig en- ligt 27 § har betalat in skatt och den inbetalda skatten överstiger vad som enligt beslut av beskatt- ningsmyndigheten eller domstol skall betalas, skall det överskju- tande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Före utbetalning av ett överskjutande belopp enligt tredje stycket skall sådan skatt enligt

Prop. 2001/02:127

2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om	Prop. 2001/02:127
	alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1 dels att 17, 21 och 31–31c §§ skall upphöra att gälla,

dels att 10, 12–16, 18, 31 g, 34 och 35 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §2

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 19 § första stycket d. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Ställd säkerhet för tas i anspråk om påförd skatt inte be- talas i rätt tid.

1 Senaste lydelse av
21	§ 2001:517
31	§ 1998:1679
31 a § 1999:1108
31 b § 1998:1679
31 c § 2000:481		95
2 Senaste lydelse 2001:517.

12 §3 Prop. 2001/02:127 Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd

upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upp- lagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. Registrering får meddelas den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig

som registrerad varumottagare.	Registrerad varumottagare skall
Registrerad varumottagare skall	Registrerad varumottagare skall
ställa säkerhet för betalning av	ställa säkerhet för betalning av
skatten på de varor som han tar	skatten på de varor som han tar
emot. Säkerheten skall uppgå till	emot. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio pro-	ett belopp som motsvarar tio pro-
cent av den beräknade årliga skat-	cent av den beräknade årliga skat-
ten på varorna.	ten på varorna. Ställd säkerhet får
	tas i anspråk om skatten inte beta-
	las i rätt tid.
Bestämmelserna i 11 § om åter-	Bestämmelserna om återkallelse
kallelse tillämpas även på registre-	i 11 § första och tredje styckena
rad varumottagare.	tillämpas även på registrerad va-
	rumottagare.
	13 §
Den som, utan att vara upplags-	Den som, utan att vara upplags-
havare eller registrerad varumotta-	havare eller registrerad varumotta-
gare, yrkesmässigt tar emot skat-	gare, yrkesmässigt tar emot skat-
tepliktiga varor från godkänd upp-	tepliktiga varor från en godkänd
lagshavare i ett annat EG-land	upplagshavare i ett annat EG-land
(oregistrerad varumottagare) skall,	(oregistrerad varumottagare) skall,
innan varorna transporteras från	innan varorna transporteras från
det andra EG-landet, anmäla leve-	det andra EG-landet, anmäla leve-
ransen till beskattningsmyndighe-	ransen till beskattningsmyndighe-
ten och ställa säkerhet för skatten.	ten och ställa säkerhet för skatten.
	Ställd säkerhet får tas i anspråk
	om skatten inte betalas i rätt tid.

14 §4

Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levere- rar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses i 12 och 13 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentan- ten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den ut- ländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.

	Skatterepresentanten skall ställa	Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för betalning av skatten		säkerhet för betalning av skatten
på de varor för vilka han är skyl-		på de varor för vilka han är skyl-
dig att betala skatt. Säkerheten		dig att betala skatt. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som		skall uppgå till ett belopp som
3	Senaste lydelse 1999:1005.	96
4	Senaste lydelse 1997:358.

Bestämmelserna om återkallelse i 11 § första stycket 1 och 3 och tredje stycket tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

motsvarar tio procent av den be- räknade årliga skatten på varorna.

Bestämmelserna i 11 § om åter- kallelse tillämpas även på skatte- representant.

motsvarar tio procent av den be- räknade årliga skatten på varorna.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om återkallelse i 11 § första och tredje styckena tillämpas även på skatterepresen- tant.

		15 §
Om annan än upplagshavare, re-		Om annan än upplagshavare, re-
gistrerad varumottagare eller ore-		gistrerad varumottagare eller ore-
gistrerad	varumottagare i Sverige	gistrerad	varumottagare i Sverige
förvärvar skattepliktig vara från ett		förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transpor-		annat EG-land och varan transpor-
teras av säljaren eller av annan för		teras av säljaren eller av annan för
säljarens	räkning (distansförsälj-	säljarens	räkning (distansförsälj-
ning), är säljaren skattskyldig. Säl-		ning), är säljaren skattskyldig. Säl-
jaren skall ställa säkerhet för be-		jaren skall ställa säkerhet för be-
talning av skatten innan transport		talning av skatten innan transport
från det andra EG-landet påbörjas.		från det andra EG-landet påbörjas.
		Ställd säkerhet får tas i anspråk
		om skatten inte betalas i rätt tid.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings- myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till- gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tilläm- pas även på representant som av- ses i andra stycket.

16 §

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall, innan varorna transpor- teras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall, innan varorna transpor- teras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skat- ten inte betalas i rätt tid.

18 §5

När skattepliktiga varor impor-

5 Senaste lydelse 2000:1298.

Prop. 2001/02:127

teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt 12 §, skall skatten betalas till Tullverket. Därvid gäller tull- lagen (2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt 12 §, skall skatten betalas till Tullverket.

31 g §6

Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om

1.förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2.alkoholvaror används för annat ändamål än som anges i godkännan-

det,

3.förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 31 f §, eller

4. förbrukaren	inte medverkar	4. förbrukaren inte medverkar
vid skatterevision enligt lagen		vid skatterevision enligt skattebe-
(1984:151) om	punktskatter och	talningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

34 §7

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 26 § skall dock endast 1 kap. 5 §, 3 kap. 5-16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tilläm- pas.

6 Senaste lydelse 2001:517.

7 Senaste lydelse 2001:900.

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket, bestämmel- serna i skattebetalningslagen (1997:483).

Beskattningsmyndigheten beslu- tar om skatt som avses i 26 §. Skatten skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten be- stämmer. I övrigt skall 11 kap. 19 § andra stycket, 13 kap. 1 §, 14 kap. 4, 5 och 7 §§, 16 kap. 1– 3 §§, 17 kap. 2, 3 och 7–11 §§, 19 kap. 6, 7, 8–11, 14 och 15 §§, 20 kap., 21 kap., 22 kap. och 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetal- ningslagen tillämpas.

Om den som är skattskyldig en- ligt 26 § har betalat in skatt och den inbetalda skatten överstiger vad som enligt beslut av beskatt- ningsmyndigheten eller domstol skall betalas, skall det överskju- tande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Prop. 2001/02:127

2.28	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om	Prop. 2001/02:127
	skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på ener- gi1

dels att 6 kap. 2 och 10 §§, 9 kap. 12–15 §§, 10 kap. 12 § och 11 kap. 6 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 4, 6–8 och 10–12 §§, 5 kap. 3–5 §§, 6 kap. 1 §, 8 kap. 3 §, 9 kap. 9 b §, 10 kap. 11 §, 11 kap. 7 och 11 §§ och 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 12 b §, av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §2

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bear-

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obe- skattade bränslen som upplagsha- varen transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obe- skattat bränsle sker. Ställd säker- het får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EG-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befo- gad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i

1 Senaste lydelse av
6 kap. 2 § 2001:518
6 kap. 10 § 2001:518
9 kap. 12	§ 1998:1680
9 kap. 13	§ 1999:1109
9 kap. 14	§ 2001:518
9 kap. 15	§ 2000:484
11 kap. 13 § 2000:484		101
2 Senaste lydelse 2001:518.		101

Registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten på de bränslen som han tar emot. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio pro- cent av den beräknade årliga skat- ten på bränslena. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad va- rumottagare.

betning eller lagring av bränslen. Säkerheten skall uppgå till ett be- lopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som upp- lagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år.

5 kap. 1 § 4. Säkerheten skall upp- Prop. 2001/02:127 gå till ett belopp som motsvarar tio

procent av skatten på de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Ställd säkerhet får tas i an- språk om skatten inte betalas i rätt tid.

6 §3

Annan än upplagshavare kan ansöka om registrering som varumottaga- re hos beskattningsmyndigheten, om han i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs i Sverige tar emot bränslen från en upplagshavare i ett annat EG-land. Registrering får meddelas den som med hänsyn till sina eko- nomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som regi- strerad varumottagare.

Bestämmelserna i 5 § om åter- kallelse tillämpas även på registre- rad varumottagare.

Den som, utan att vara upplags- havare eller registrerad varumotta- gare, i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs i Sverige tar emot leverans av bränsle från en upp- lagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan transporten från det andra EG-landet påbörjas, lämna en redovisning över bränslet till be- skattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

7 §

Den som, utan att vara upplags- havare eller registrerad varumotta- gare, yrkesmässigt tar emot bräns- le från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan bräns- let transporteras från det andra EG-landet, anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och stäl- la säkerhet för skatten. Ställd sä- kerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

8 §4

Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levere- rar bränsle till en varumottagare som avses i 6 eller 7 §, får utse en skat-

3	Senaste lydelse 1999:1006.	102
4	Senaste lydelse 1997:359.	102

Bestämmelserna om återkallelse i 5 § första stycket 1 och 3 och tredje stycket tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för betalning av skatten på de bränslen för vilka han är skyldig att betala skatt. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den be- räknade årliga skatten på bränsle- na. Ställd säkerhet får tas i an- språk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på skatterepresen- tant.

terepresentant i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas av be- Prop. 2001/02:127 skattningsmyndigheten.

Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för bränsle som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige.

Bestämmelserna i 5 § om åter- kallelse tillämpas även på skatte- representant.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och har ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelserna i 5 § första me- ningen om återkallelse tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

103

11 §5

Den som är skattskyldig enligt 1 § första stycket 5 skall, innan bränslet transporteras från det and- ra EG-landet, anmäla bränslet till beskattningsmyndigheten och stäl- la säkerhet för betalning av skat- ten.

12 §6

Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldiox- idskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6–8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

			1. godkänts som lagerhållare
			enligt 12 b §,
1. tillverkar	eller	bearbetar	2. i annat fall än som avses i 1,
bränsle,			tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra
stycket registrerats som lagerhål-
lare, återförsäljare eller förbruka-
re av bränsle,

3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar

emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för	4. förvärvat bränsle för vilket
vilket ingen skatt eller lägre skatt	ingen skatt eller lägre skatt skall
skall betalas när bränslet används	betalas när bränslet används för
för visst ändamål men som använ-	visst ändamål men som använder
der bränslet för ett ändamål som	bränslet för ett ändamål som med-
medför att skatt skall betalas med	för att skatt skall betalas med hög-
högre belopp.	re belopp.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp torvbränsle.

12 b §

Som lagerhållare får godkännas den som avser att

1. tillverka eller bearbeta bräns- le, eller

2. i större omfattning

a) hålla bränsle i lager, eller

b) återförsälja eller förbruka gasformiga kolväten,

om han med hänsyn till sina

5 Senaste lydelse 1999:1070.

6 Senaste lydelse 2001:518.

Prop. 2001/02:127

104

ekonomiska förhållanden och om- Prop. 2001/02:127 ständigheterna i övrigt är lämplig

som lagerhållare.

5 kap.

3 §7

Skattskyldigheten inträder

1.för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 4, när bränslet av ho- nom levereras till köpare,

2.för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 7 eller 8 eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4, när bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när

a)bränsle av honom levereras till en köpare som inte är registre- rad eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte ut- görs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller

b)han upphör att vara registre- rad, varvid han är skyldig att beta- la skatt för det bränsle som då in- går i hans lager och som inte redan har beskattats.

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 när

a)bränsle av honom levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare eller till eget försälj- ningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än för- säljning, eller

b)han upphör att vara godkänd som lagerhållare, varvid han är skyldig att betala skatt för det bränsle som då ingår i hans lager.

4 §8

Skattskyldigheten inträder för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 6, när bränslet tillverkas eller bearbetas.

Skattskyldigheten inträder för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 6 eller 12 § första styck- et 2, när bränslet tillverkas eller bearbetas.

		5 §9
	När bränsle importeras av någon som inte är
	1. upplagshavare,	1. upplagshavare, eller
	2. registrerad enligt 6 kap. 10 §	2. godkänd lagerhållare
7	Senaste lydelse 2001:518.
8	Senaste lydelse 2001:518.	105
9	Senaste lydelse 2000:1426.	105

8 kap.

3 §11

Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om

1.förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2.bränslet används för annat ändamål än som anges i godkännandet,

3.förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller

4. förbrukaren	inte medverkar	4. förbrukaren inte medverkar
vid skatterevision enligt lagen		vid skatterevision enligt skattebe-
(1984:151) om	punktskatter och	talningslagen (1997:483).
prisregleringsavgifter.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 kap.

9 b §12

I fall som avses i 9 § får beskattningsmyndigheten efter ansökan be- stämma en preliminär koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, en preliminär energiskattesats enligt vilken skatt skall tas ut under ett kalen- derår.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats skall sökanden, när det kalenderår som beslutet avser gått ut, komplettera sin ansökan med upp- gifter om hur mycket bränsle som förbrukats under året och försäljnings- värdet på de produkter som framställts under året. Beskattningsmyndig- heten skall för varje sökande fatta slutligt beslut om skattenedsättning för det bränsle som förbrukats under kalenderåret. Genom beslutet kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till honom.

Den komplettering som avses i andra stycket skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten före mars månads utgång året efter det kalen- derår som ansökan avser.

Kan sökandens uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräk- ning eller saknas uppgifter från honom, får slutligt beslut om skattened- sättning fattas efter skälig grund.

Bestämmelserna i 5 kap. 1– 11 §§ och 16–18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall tilläm- pas på skatt som påförs med stöd av andra stycket.

10 kap.

11 §13

Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och	Bestämmelserna i 20 kap. 1, 2, 4
5 kap. 16 och 18 §§ lagen	och 7 §§ samt 23 kap. 7 och 8 §§
(1984:151) om punktskatter och	skattebetalningslagen (1997:483)
prisregleringsavgifter skall tilläm-	skall tillämpas på avgift enligt
pas på avgift enligt detta kapitel.	detta kapitel.

11Senaste lydelse 2001:518.

12Senaste lydelse 1998:1699.

13Senaste lydelse 2001:518.

Prop. 2001/02:127

107

11 kap.

7 § Skyldigheten att betala energiskatt inträder

1. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2, när

elektrisk kraft		a) levereras till en förbrukare
a) levereras till	en förbrukare	a) levereras till en förbrukare
som inte är registrerad enligt 6 §		som inte är skattskyldig enligt 5 §
(skattepliktig leverans), eller		första stycket 1 eller 2, eller
b) tas i anspråk för annat ända-		b) tas i anspråk för annat ända-
mål än försäljning	(skattepliktig	mål än försäljning, och

egenförbrukning), och

2. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 3, när elektrisk kraft levereras till en köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än för- säljning.

11 §

Annan än den som är registre- rad som skattskyldig får köpa elektrisk kraft utan energiskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören att den elektriska kraften skall användas för ett så- dant ändamål som avses i 9 § för- sta stycket 1–3 eller 5.

Annan än den som är skattskyl- dig enligt 5 § första stycket 1 eller 2 får köpa elektrisk kraft utan energiskatt mot att han lämnar en försäkran till leverantören att den elektriska kraften skall användas för ett sådant ändamål som avses i 9 § första stycket 1–3 eller 5.

12 kap.

1 §14

Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§ får inte överklagas. Övriga beslut enligt denna lag får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol av den skattskyldige och sökanden.

Beslut enligt denna lag får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol av den skattskyldige och sökanden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 kap. 10 § första stycket som skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1, i dess äldre lydelse, eller enligt 6 kap. 10 § andra stycket skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 kap. 12 b §.

14 Senaste lydelse 2000:484.

Prop. 2001/02:127

108

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1667) om skatt på natur- grus,

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Skattskyldighet inträder när

1.naturgrus levereras till en köpare,

2.naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller

3. den skattskyldige avregistre-	3. den skattepliktiga verksamhe-
ras, varvid skattskyldigheten om-	ten upphör, varvid skattskyldighe-
fattar det naturgrus som då ingår i	ten omfattar det naturgrus som då
hans lager.	ingår i den skattskyldiges lager.
	8 §
I en deklaration som avser na-	En skattskyldig får göra avdrag
turgrusskatt får avdrag göras för	för skatt på sådant naturgrus
skatt på sådant naturgrus

1.för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt, eller

2.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

				9 §
Regler för förfarandet vid be-				Regler för förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen finns i skattebetal-
(1984:151)	om punktskatter och			ningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2001/02:127

110

2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om Prop. 2001/02:127 punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol-

varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskattekon- troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter

dels att 2 kap. 13 §, 3 kap. 5 § samt 4 kap. 2 och 5–8 §§ skall ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 8 a och 8 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall Tullverket besluta om skatten på varan om

1.skattskyldighet har inträtt, och

2.varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på

energi.				Beslut enligt första stycket får
Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-				inte fattas om varorna i fråga om-
fattas	av	ett	beskattningsbeslut	fattas av	ett beskattningsbeslut
enligt lagen (1984:151) om punkt-				enligt	skattebetalningslagen
skatter	och	prisregleringsavgifter		(1997:483)	som fattades innan
som fattades			innan varorna om-	varorna omhändertogs.

händertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

3 kap.

5 §2

Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol- skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhänder- tagen alkohol- eller tobaksvara, skall Tullverket besluta om skatten på varan. Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.

	Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut
med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel.		Beslut enligt första stycket får
	Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-		inte fattas om varorna i fråga om-
fattas av ett beskattningsbeslut		fattas av	ett beskattningsbeslut
enligt lagen (1984:151) om punkt-		enligt	skattebetalningslagen
1	Senaste lydelse 2000:1303.		112
2	Senaste lydelse 1999:1331.

skatter och prisregleringsavgifter	(1997:483) som fattades innan
som fattades innan varorna om-	varorna omhändertogs.
händertogs.

Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar skatten.

4 kap.

2 §3

Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till Tullverket inom en månad från dagen för beslutet om transporttillägg, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1 undan-

röjas.	Ett transporttillägg som påförts
Ett transporttillägg som påförts	Ett transporttillägg som påförts
med stöd av 1 § andra stycket skall	med stöd av 1 § andra stycket skall
undanröjas om det i ett ärende el-	undanröjas om det i ett ärende el-
ler mål om skatt enligt denna lag,	ler mål om skatt enligt denna lag,
lagen (1984:151) om punktskatter	skattebetalningslagen (1997:483),
och prisregleringsavgifter, lagen	lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen	lagen (1994:1564) om alkoholskatt
(1994:1564) om alkoholskatt eller	eller lagen (1994:1776) om skatt
lagen (1994:1776) om skatt på	på energi konstateras att den som
energi konstateras att den som	påförts tillägget inte är skattskyl-
påförts tillägget inte är skattskyl-	dig.
dig.

5 §

Transporttillägg tas ut på sam- ma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig på transporttillägg.

6 §

Skatt som beslutats med stöd av

2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfal- ler till betalning omedelbart och skall betalas till Tullverket.

Skatt och transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag skall betalas till Tullverket inom den tid som verket bestämmer.

Om skatt eller transporttillägg inte betalas i rätt tid, gäller be- stämmelserna om kostnadsränta i 19 kap. 8, 9, 11 och 15 §§ skatte- betalningslagen (1997:483).

3 Senaste lydelse 1999:438.

Prop. 2001/02:127

113

En skattskyldig kan av Tullver- ket få anstånd med att betala skat- ten om

1.ett beslut enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § överklagats,

2.den skattskyldige begärt om- prövning,

3.Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller

4.det i andra fall kan antas att skatten kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

Om skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § skall återbetalas efter omprövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5 kap. 14 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ränta utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det återbetalas.

I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16–18 §§ lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter.

7 §4 Prop. 2001/02:127 En skattskyldig kan av Tullver-

ket få anstånd med att betala skat- ten eller transporttillägget om

1. ett beslut om skatt eller trans- porttillägg överklagats,

2. Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller

3. det i andra fall kan antas att skatten eller transporttillägget kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 19 kap. 6 § första och tredje styckena skatte- betalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

8 §

Om skatt eller transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag skall återbetalas skall ränta utgå med den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningsla- gen (1997:483). Ränta utgår från den dag då skattebeloppet eller transporttillägget har betalats till och med den dag då det återbeta- las.

8 a §

I fråga om skatt och transport- tillägg tillämpas bestämmelserna om ansvar för företrädare för ju- ridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §, in- drivning i 20 kap. samt verkstäl- lighet i 23 kap. 7 och 8 §§ skatte- betalningslagen (1997:483).

8 b §

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt

4 Senaste lydelse 2001:334.

114

2.33Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg.

Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ lagen (1999:446) om proviante- ring av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	13 §

Om Tullverket begär det skall tillståndshavaren tillhandahålla bok- föringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten. Till- ståndshavaren skall också lämna tillträde till utrymmen som används i

verksamheten.		Bestämmelserna om handlingar
Bestämmelserna om handlingar
och uppgifter som skall undantas i		och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15–15 d §§ lagen		3 kap. 13–14 c §§ taxeringslagen
(1984:151)	om punktskatter och	(1990:324) skall tillämpas på
prisregleringsavgifter gäller i mot-		handlingar och uppgifter som skall
svarande mån handlingar och upp-		tillhandahållas enligt denna lag.
gifter som	skall tillhandahållas

enligt denna lag.

14 §

Tullverket får återkalla ett tillstånd till proviantering om

1.förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte längre finns,

2.tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än som anges i tillståndet,

3.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,

eller

4. tillståndshavaren inte	sam-	4. tillståndshavaren inte	sam-
verkar vid skatterevision	enligt	verkar vid skatterevision	enligt
lagen (1984:151) om punktskatter		skattebetalningslagen (1997:483).
och prisregleringsavgifter	eller
skattebetalningslagen (1997:484).
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2001/02:127

116

2.36	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen		Prop. 2001/02:127
	(1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:1229) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §1

Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser är skattefria:

– 58 b § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

–5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter,

–40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings- myndigheter,

–5 kap. 21 § tullagen (2000:1281), och

–19 kap. 2 och 12–14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

9 kap.

8 §2

Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av:

–5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter,

–60 § fordonsskattelagen (1988:327),

–5 kap. 14–18 §§ tullagen (2000:1281), och

–19 kap. 2 och 4–9 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsav-

gift får inte dras av.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om rän- ta som bestämts enligt bestämmelserna i 5 kap. 12 eller 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

1 Senaste lydelse 2001:329.

2 Senaste lydelse 2001:329.

119

2.39	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:902) om	Prop. 2001/02:127
	ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:902) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		15 kap.
			6 §
Om den som är skyldig att läm-			Om den som är skyldig att läm-
na en skattedeklaration eller en			na en skattedeklaration eller en
periodisk sammanställning		inte	periodisk sammanställning inte
gjort detta inom föreskriven tid			gjort detta inom föreskriven tid
skall förseningsavgift tas ut. För-			skall förseningsavgift tas ut. För-
seningsavgift tas dock inte ut när			seningsavgift tas dock inte ut när
en	förenklad skattedeklaration		det är fråga om en särskild skatte-
enligt 10 kap. 13 a § får lämnas			deklaration enligt 10 kap. 32 §
eller när det är fråga om en sär-			första stycket.
skild	skattedeklaration	enligt

10 kap. 32 § första stycket.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Avgiften är dock 1 000 kronor om

1.den skattskyldige förelagts att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits,

2.den skattskyldige inte lämnat deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna, eller

3.förseningen avser en periodisk sammanställning.

Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

122

Ärendet och dess beredning

Prop. 2001/02:127

Punktskatternas infogning i skattekontosystemet och andra punktskattefrå- gor

En särskild utredare fick den 18 december 1997 i uppdrag att se över reglerna för förfarandet för punktskatter, m.m. (dir. 1997:152). Översy- nen skulle koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskat- terna, dvs. punktskatterna på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljor. Utredningen har arbetat under namnet 1998 års punktskatteutredning och har avlämnat delbetänkandena Beskattning utan taxfree (SOU 1998:126) och Införsel av beskattade varor (SOU 1999:26). Dessa betänkanden har behandlats i prop. 1998/99:86 och prop. 1998/99:127 (bet. 1998/99:SkU21 och rskr. 1998/99:243 respektive bet. 1999/2000:SkU3 och rskr. 1999/2000:64).

I maj 2000 avlämnande 1998 års punktskatteutredning slutbetänkandet Punktskatterna - Reformerade betalningsregler, m.m. (SOU 2000:46). Utredningens lagförslag, i den del som behandlas i denna proposition, finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttran- dena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2000/2211).

I betänkandet föreslår utredningen bl.a. att punktskatterna skall infogas i skattekontosystemet i skattebetalningslagen (1997:483). I propositionen Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt (2000/01:118), där utred- ningens förslag om att införa ett system med skattebefriade förbrukare m.m. behandlades, uttalade regeringen att infogandet av punktskatterna i skattekontosystemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvalt- ningens sida (bet. 2000/01:SkU26, rskr. 2000/01:240). Enligt Riksskatte- verket var arbetet med detta av sådan omfattning att punktskatterna kun- de komma med i skattekontosystemet först den 1 januari 2003. Med hän- syn härtill valde regeringen att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle.

I propositionen Vissa punktskattefrågor m.m. (prop. 2001/02:29) be- handlades utredningens förslag om att ersätta dagens enhetliga förse- ningsavgift i skattebetalningslagen med en differentierad avgift (bet. 2001/02:SkU9, rskr 2001/02:63).

Hos Riksskatteverket har en arbetsgrupp tagit fram promemorian Ut- redning av hur punktskatter m.fl. kan införlivas i skattekontot. I prome- morian lämnas förslag till lagändringar. I en skrivelse till Finansdeparte- mentet den 15 november 2001 hemställer Riksskatteverket att departe- mentet tar initiativ till de ändringar som föreslås i promemorian (dnr Fi2001/4225).

Det är nu dags att ta upp förslaget att inordna punktskatterna i skatte- kontosystemet.

Vissa justeringar avseende registrering till och förfarandet för återbetal- ning och deklaration av mervärdesskatt

Regeringen överlämnade den 4 oktober 2001 en proposition till riksda- gen om ändrade regler för utländska företagares mervärdesskatt i Sverige

(prop. 2001/02:28). Propositionen avser genomförandet av EG-direktivet

124

2000/65/EG om komplettering av det gemensamma systemet för mervär- Prop. 2001/02:127 desskatt och om ändring av direktiv 77/388/EEG - bestämning av vilka

personer som skall vara betalningsskyldiga för mervärdesskatt (EGT L 269, 21.10.2000, s. 44, Celex 32000L0065). Den nya lagstiftningen (SFS 2001:970 och 2001:971) innebär bl.a. att tillämpningen av s.k. omvänd skattskyldighet utökas vid utländska företagares omsättning inom landet av varor eller tjänster. Omvänd skattskyldighet innebär att förvärvaren istället för säljaren blir betalningsskyldig för mervärdesskatten till staten. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2002 men tillämpas i fråga om de nya reglerna om omvänd skattskyldighet först fr.o.m. den 1 juli 2002. Som en följd av den nya lagstiftningen har det visat sig att vis- sa justeringar måste göras i de bestämmelser i mervärdesskattelagen (1994:200, ML) och skattebetalningslagen (1997:483, SBL) som reglerar registrering till mervärdesskatt och förfarandet för återbetalning och de- klaration av mervärdesskatt. Även i skattebetalningsförordningen (1997:750, SBF) kommer vissa justeringar att behöva göras. Regeringen föreslår även att omvänd skattskyldighet av skatteadministrativa skäl inte skall gälla för de utländska företagare som är skattskyldiga för uthyrning av verksamhetslokal i Sverige. Frivillig skattskyldighet för utländska företagare för uthyrning av verksamhetslokaler kommer därmed även fortsättningsvis att helt och hållet administreras av skattemyndigheten och inte till någon del av Riksskatteverket Särskilda skattekontoret i Ludvika. De föreslagna lagändringarna har beretts med Riksskatteverket, Sveriges Fastighetsägarförbund, Svenskt Näringsliv och Tysk-Svenska Handelskammaren vilka inte haft något att invända mot de föreslagna ändringarna.

Justeringar i skattebetalningslagen

Den 1 januari 2002 trädde lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter i kraft. I detta sammanhang gjordes vissa följdändringar i skattebetalningslagen (1997:483), bl.a. i 10 kap. 26 § som reglerar när en deklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Den be- stämmelsen behöver justeras så att den även omfattar skattedeklarationer. I detta sammanhang bör även vissa ytterligare justeringar göras i skatte- betalningslagen. Det gäller bestämmelserna om skatteavdrag vid utbetal- ning av räntor och vid fria resor inom Europeiska ekonomiska samar- betsområdet och betalningstidpunkt för sådana kontrollavgifter som upp- bärs enligt lagen. De nu föreslagna justeringarna behandlas närmare i författningskommentarerna. Förslaget har beretts genom underhandskon- takter med Riksskatteverket.

Tobaksskatt

Genom ett nyligen antaget EG-direktiv på tobaksskatteområdet har defi- nitionerna av skattepliktiga cigarrer och cigariller ändrats. En ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt bör därför göras. Förslaget har beretts genom underhandskontakter med Riksskatteverket.

125

Genomförande av ändringar i indrivningsdirektivet	Prop. 2001/02:127
Regeringen lägger i detta ärende också fram förslag till en lagändring
som behövs för att genomföra de ändringar i det s.k. indrivningsdirekti-
vet som rådet beslutade den 15 juni 2001, och som väntas träda i kraft
den 1 juli 2002. Förslaget har beretts genom underhandskontakter med
Riksskatteverket.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 februari 2002 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns bilaga 3. Lagrådets yttrande finns I bila-
ga 4. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad Lagrådet
förordat. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten.
De lagförslag som inte remitterats är av sådan lagteknisk enkel beskaf-
fenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

4Punktskatternas infogning i skattekontosy- stemet

4.1		En utvidgning av skattekontosystemet

	Regeringens förslag: Skattekontosystemet utvidgas till att omfatta
	även punktskatt.
	Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.
	Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
	Skälen för regeringens förslag: Fr.o.m. den 1 januari 1998 tillämpas
ett nytt system för redovisning och betalning av de mest frekventa skat-
terna och avgifterna, det s.k. skattekontosystemet. Det syftar till enhet-
lighet och förenkling vid bestämmande, debitering, redovisning och be-
talning av skatter och avgifter genom en samordning av i första hand de
oftast förekommande regelbundna skatterna och avgifterna. Skattekonto-
systemet omfattar bl.a. innehållen skatt, dvs. av arbetsgivare gjorda skat-
teavdrag från ersättning för arbete och av banker gjorda skatteavdrag för
räntor, socialavgifter, mervärdesskatt, inkomstskatt, fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt. Det nya systemet regleras i skattebetalningslagen
(1997:483, SBL).
	Skattekontosystemet omfattar inte samtliga skatter och avgifter. Bl.a.
punktskatterna, kupongskatten samt arvs- och gåvoskatten lämnades från
början utanför skattekontosystemet. Avsikten är emellertid att också des-
sa skatter samt även andra skatter och avgifter på sikt skall omfattas av
den nya ordningen för redovisning och betalning m.m. Genom enkla och
enhetliga förfaranderegler på skatte- och avgiftsområdet kan skatte-
administrationen effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt som
de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges möjlighet att lättare skaffa
sig kunskap om och överblicka gällande regelsystem (jfr prop.
1996/97:100 s. 257 f.).			126

Sedan den 1 juli 2001 omfattar skattekontosystemet även arvs- och gå- voskatten (prop. 2000/01:117, bet. 2000/01:SkU27, rskr. 2000/01:238).

För såväl skattemyndigheterna som de skattskyldiga är det en fördel om punktskatterna infogas i skattekontosystemet. Den som är skattskyl- dig för punktskatt är nämligen nästan undantagslöst även skatt- eller av- giftsskyldig för någon av de skatter eller avgifter som i dag omfattas av systemet, t.ex. mervärdesskatt. Ett inordnande av punktskatterna i skatte- kontosystemet innebär alltså att punktskatterna kan hanteras gemensamt med de skatter och avgifter som i dag ingår i systemet. Detta bör under- lätta administrationen hos både skattskyldiga och skattemyndigheter. Med hänsyn till det nu sagda anser regeringen, i likhet med utredningen och remissinstanserna, att punktskatterna skall infogas i skattekontosy- stemet.

Förfarandet för punktskatter regleras i dag i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). En jämförelse mellan reg- lerna i LPP och skattebetalningslagen visar att de båda lagarna i stora delar innehåller praktiskt taget identiska bestämmelser om beskattnings- beslut, kontroll, särskilda avgifter, omprövning och överklagande. Det saknas mot den bakgrunden skäl att behålla två regelverk utan i stället skall skattebetalningslagen vara direkt tillämplig i fråga om punktskatt och LPP upphävas.

I fortsättningen kommer alltså förfarandet för punktskatter att regleras enbart i skattebetalningslagen. Med punktskatter avses i detta samman- hang de skatter som nu räknas upp i 1 kap. 1 § först stycket 1 LPP, alltså sådana punktskatter för vilka Riksskatteverket i dag är beskattningsmyn- dighet. Här ingår även en avgift, nämligen avgift enligt bilskrotningsla- gen (1975:343). Frågan om skrotningsavgiften bör infogas i skattekonto- systemet behandlas i avsnitt 4.8.

Det krävs endast relativt begränsade ändringar i skattebetalningslagen för att göra den tillämplig på punktskatterna. Ändringar av större princi- piell betydelse behandlas i avsnitten 4.2–4.10. Ändringar av mer teknisk karaktär kommenteras i avsnitt 11.

Förslaget att skattebetalningslagen skall gälla för punktskatterna och att LPP skall upphävas kräver en rad följdändringar. I 1 kap. 1 § första stycket 2 och 1 kap. 2 § LPP anges ett antal skatter och avgifter som i större eller mindre utsträckning använder sig av reglerna i LPP när det gäller förfarandet. Även några inte uppräknade lagar hänvisar till be- stämmelser i LPP. Följdändringar krävs alltså i dessa lagar. Det handlar om att ersätta hänvisningar till LPP med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i skattebetalningslagen eller annan lagstiftning. Dessa änd- ringar kommenteras i avsnitt 4.9 och 11.

En bestämmelse om att skattebetalningslagen skall gälla vid bestäm- mande, debitering, redovisning och betalning av punktskatt tas in i 1 kap. 1 § SBL.

Prop. 2001/02:127

127

4.2		Redovisning och betalning av punktskatt	Prop. 2001/02:127

	Regeringens förslag: Redovisning och betalning av punktskatt skall
	ske vid samma tidpunkt som gäller för övriga skatter och avgifter en-
	ligt skattebetalningslagen (1997:483). Punktskatterna skall redovisas i
	en punktskattedeklaration.
	Utredningens förslag: Utredningen föreslår, till skillnad från reger-
ingen, att punktskatterna skall redovisas i samma skattedeklaration som
övriga skatter och avgifter.
	Remissinstanserna: Svensk Handel anser att förslaget kan leda till att
små handelsföretag drabbas av högre räntekostnader eftersom en tidiga-
relagd redovisning medför räntekostnader för den skattskyldige. Övriga
remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
	Skälen för regeringens förslag: Flertalet punktskatter skall redovisas
och betalas senast den 25 i månaden efter redovisningsperioden, dvs. i
princip den 25 i månaden efter den månad då skattskyldigheten inträdde.
För de harmoniserade punktskatterna och lotteriskatten gäller i stället att
de skall redovisas och betalas senast den 20 i månaden efter redovis-
ningsperioden. Dessutom skall vissa skattskyldiga enligt lagen
(1994:1563) om tobakskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkoholskatt
(LAS) och lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE) redovisa punkt-
skatt för varje skattepliktig händelse, se t.ex. 22 § LTS. I dessa fall skall
redovisning och betalning ske senast fem dagar efter skattskyldighetens
inträde.
	Enligt skattebetalningslagen gäller andra redovisnings- och betalnings-
tider. Det finns två förfallodagar för varje månad. Vilken förfallodag som
gäller styrs av den skattskyldiges beskattningsunderlag för mervärdes-
skatt. Om beskattningsunderlaget, exklusive gemenskapsinterna förvärv
och import, för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kr skall
mervärdesskatten redovisas och betalas senast den 12 i andra månaden
efter redovisningsperioden. Innehållen skatt och arbetsgivaravgifter skall
i sådana fall redovisas och betalas senast den 12 i månaden efter redovis-
ningsperioden (den månad då lönen betalades ut).
	Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna
förvärv och import, för beskattningsåret som överstiger 40 miljoner kr
skall redovisa och betala mervärdesskatt senast den 26 i månaden efter
redovisningsperioden. Samma redovisningstid gäller för innehållen skatt
och arbetsgivaravgifter. Innehållen skatt och arbetsgivaravgifter skall
emellertid även i dessa fall betalas senast den 12 i månaden.
	I månaderna augusti och januari är förfallodagen den 17 i stället för
den 12.
	Den som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som skall redovisa
mervärdesskatt i självdeklaration skall redovisa och betala innehållen
skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden efter redovisnings-
perioden. Mervärdesskatt skall, med vissa undantag, redovisas i självde-
klaration om beskattningsunderlaget, exklusive gemenskapsinterna för-
värv och import, för beskattningsåret uppgår till högst en miljon kr.
	Redovisnings- och betalningstiderna i skattebetalningslagen skiljer sig
alltså från de tider som gäller enligt LPP och de materiella punktskattela-
garna. Mycket av den förenkling som en övergång till skattekontosyste-			128

met innebär skulle gå förlorad om särskilda datum skulle gälla för punkt- skatterna. Regeringen anser därför att de redovisnings- och betalningsti- der som i dag gäller för mervärdesskatt m.fl. skatter även skall gälla för punktskatterna. I första hand bör de redovisnings- och betalningstider som enligt skattebetalningslagen gäller för mervärdesskatt också gälla för punktskatt. Detta är dock inte möjligt i fall då den skattskyldige inte skall redovisa mervärdesskatt eller skall redovisa mervärdesskatt i självdekla- ration. I dessa fall skall punktskatt i stället redovisas och betalas inom samma tid som gäller för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter, dvs. den 12 i månaden efter redovisningsperioden. Detta innebär att betal- ningen tidigareläggs med 13 eller 8 dagar (i augusti och januari med 8 eller 3 dagar) beroende på om den 25 eller 20 i månanden efter redovis- ningsperioden är förfallodag i dag.

Svensk Handel har invänt att förslaget kan leda till ökade räntekostna- der för små handelsföretag. För det första bör det påpekas att det endast är i nyss nämnda fall som förslaget innebär att betalningen av punktskatt tidigareläggs. I övriga fall innebär förslaget att betalningen senareläggs. Vidare torde det vara mycket sällsynt att handelsföretag som är skatt- skyldiga för punktskatt har ett beskattningsunderlag för mervärdesskatt för beskattningsåret på högst en miljon kr. Det är därför mycket sannolikt att förslaget kommer att leda till att nästan alla handelsförtag kommer att få redovisa och betala punktskatt vid en senare tidpunkt än den som gäll- er i dag.

Vilka redovisnings- och betalningstider som skall gälla för de punkt- skatteskyldiga som i dag skall redovisa skatt för varje skattepliktig hän- delse behandlas i avsnitt 4.3.

En övergång till redovisnings- och betalningstiderna i skattebetalnings- lagen innebär att punktskatterna i de allra flesta fall skall betalas några dagar senare än i dag. De offentlig-finansiella effekter som detta medför behandlas i avsnitt 10.

Utredningen föreslår att redovisningen av punktskatt skall ske i samma skattedeklaration som övriga skatter och avgifter och att endast skattens bruttobelopp, yrkade avdrag och skattens nettobelopp skall anges på de- klarationsblanketten. För den som är skattskyldig för flera punktskatter skall bruttobelopp, yrkade avdrag och nettobelopp läggas samman för alla punktskatter. Vidare anser utredningen att skattedeklarationen bör kompletteras med mer detaljerade uppgifter i bilagor där varje skatt re- dovisas för sig efter i stort sett samma mönster som gäller för dagens deklarationer. Frågan är om det är lämpligt eller om punktskatterna i stäl- let bör redovisas i en egen punktskattedeklaration.

Den nuvarande skattedeklarationen upptar redovisning som avser mer- värdesskatt, arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Dessa skatter och av- gifter hanteras i ett gemensamt tekniskt system (MAGI) och beslutsbehö- righeten avseende dem ligger hos den regionskattemyndighet där den skattskyldige är registrerad. Punktskatterna däremot hanteras i dag i ett eget system (BRIS) och beslutsbehörigheten ligger hos Riksskatteverket. Av dem som i dagsläget lämnar skattedeklaration, cirka 420 000, redovi- sar endast cirka 3 500, alltså 0,8 %, också punktskatt. Härtill kommer att en del av de som är skyldiga att redovisa punktskatt, i dagsläget inte är skyldiga att lämna skattedeklaration. Skattedeklarationen i dess nuvaran- de utformning med en sida rymmer inte några ytterligare uppgifter varför

Prop. 2001/02:127

129

redovisningen avseende punktskatterna, om de skall lämnas i skattede- klaration, måste lämnas på sidor som läggs till skattedeklarationen. Att göra skattedeklarationen flersidig är tänkbart men leder till tekniska pro- blem.

Mot den nu angivna bakgrunden synes det mindre lämpligt att kompli- cera dagens skattedeklaration med ytterligare uppgifter och sidor avseen- de punktskatt, inte minst mot bakgrund av att nästan alla som i dag läm- nar skattedeklaration inte kommer att beröras av att punktskatterna info- gas i skattekontosystemet. Dessa skattskyldigas redovisning bör därför inte kompliceras på grund av att punktskatterna infogas i skattekontosy- stemet.

Vidare måste varje enskild punktskatt redovisas och beslutas för sig. Den skattskyldige måste lämna vissa uppgifter, vilka kan variera från punktskatt till punktskatt, enligt formulär för att rätt skatt skall kunna beslutas. För den skattskyldige torde det spela mindre roll om uppgifter- na lämnas på en bilaga till skattedeklarationen eller i en punktskattede- klaration för varje punktskatt. Att redovisa punktskatterna i en punktskat- tedeklaration och mervärdesskatt m.fl. skatter i skattedeklarationen kom- mer alltså inte att vara mer betungande för de skattskyldiga jämfört med utredningens förslag.

Om skattedeklarationen, som utredningen föreslår, skall omfatta också redovisningen av punktskatterna, måste det informationsmaterial som stöder skattedeklarationsredovisningen behandla såväl mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som punktskatter. Med hänsyn till att de som i dag redovisar punktskatt bara utgör ca 0,8 % av dem som redovisar mervärdesskatt m.fl. skatter i skattedeklaration skulle utred- ningens förslag försvåra strävandena att förenkla och målgruppsanpassa informationen från skattemyndigheterna. Den information som krävs för en korrekt beräkning och redovisning av punktskatterna är omfattande och bör därför bara tillställas dem som berörs av informationen.

Begreppet ”Skattedeklaration” är idag förknippat med redovisningen av mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och innehållen skatt. Om även redovisningen av punktskatterna tas in i skattedeklarationen kommer behovet av förklaringar angående vilken skatteredovisning som avses att öka, t.ex. när redovisning av viss skatt som skall lämnas i skattedeklara- tion saknas. Det leder i sin tur till att risken för missuppfattningar och sammanblandningar ökar.

Redovisning av punktskatter i skattedeklarationen, skulle vidare kräva att det administrativa stödet för punktskatter till viss del integrerades med det administrativa stödet för hantering av mervärdesskatt, arbetsgivarav- gifter och innehållen skatt – dvs. de skatter som idag redovisas i skatte- deklaration. Sett från systemadministrativ synpunkt är en sådan koppling mellan systemen inte eftersträvansvärd. Komplexiteten i de administrati- va systemen är stor och kostnaderna för utveckling och förvaltning ökar ju fler skatter som hanteras i samma system. Detta gäller särskilt om det rör sig om skatter som endast betalas av ett fåtal av de skattskyldiga som ingår i systemet. Egna deklarationer för punktskatterna medför således inte bara positiva effekter för uppgiftslämnarna utan även att skatteför- valtningen kan skapa enklare och mer renodlade IT-lösningar.

Prop. 2001/02:127

130

En annan fördel med en egen punktskattedeklaration för varje punkt- Prop. 2001/02:127 skatt är att önskemål om att ta in mer detaljerade uppgifter för skattebe-

räkning och kontroll blir lättare att uppfylla.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att utredningens förslag att punktskatterna skall redovisas tillsammans med mervärdesskatt, arbets- givaravgifter och innehållen skatt i skattedeklarationen inte leder till någ- ra fördelar för de skattskyldiga eller skatteförvaltningen. Däremot finns det, som framgår ovan, klara fördelar med att låta de som är skattskyldi- ga för punktskatt redovisa skatten i en punktskattedeklaration för varje punktskatt och detta utan att fördelarna i stort med att infoga punktskat- terna i skattekontosystemet går förlorade. De avsedda förenklingarna för de skattskyldiga uppnås bl.a. genom att det föreslås att redovisnings- och betalningstiderna för punktskatterna skall vara desamma som för anting- en mervärdesskatt eller arbetsgivaravgifter och innehållen skatt. Företa- gen kommer alltså även om punktskatterna skall redovisas i en punkt- skattedeklaration för varje punktskatt att kunna göra en gemensam inbe- talning för samtliga skatter. Med hänsyn till det nu sagda anser regering- en att punktskatterna skall redovisas i en punktskattedeklaration för varje punktskatt. Hur de skattskyldiga som i dag redovisar skatt för varje skat- tepliktig händelse skall redovisa skatten i skattekontosystemet behandlas i avsnitt 4.3.

Regeringen föreslår alltså att de redovisnings- och betalningstider som i dag gäller för mervärdesskatt m.fl. skatter även skall gälla för punkt- skatterna och att punktskatterna skall redovisas i en egen punktskattedek- laration för varje punktskatt.

Förslaget föranleder ändringar i 10 kap. 18, 19, 22 och 22 a §§ SBL. Dessutom införs två nya paragrafer i skattebetalningslagen, 10 kap. 9 a och 17 b §§.

4.3		Redovisning av skattepliktiga händelser

	Regeringens förslag: Skattskyldiga enligt lagen (1994:1563) om to-
	baksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776)
	om skatt på energi som i dag skall redovisa skatt för varje skattepliktig
	händelse skall göra det även efter det att punktskatterna infogats i
	skattekontosystemet. Detsamma skall gälla för skattskyldiga för skatt
	på vinstsparande. Skatten skall i dessa fall redovisas i en särskild skat-
	tedeklaration.
	Utredningen föreslår att skattskyldiga som redovisar skatt för varje
skattepliktig händelse i stället skall redovisa skatt för redovisningsperio-
der.
	Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det är angeläget att för-
slaget genomförs. Svenska Petroleum Institutet anser att det inte längre
finns behov av att ändra redovisningsreglerna. Övriga remissinstanser
lämnar förslaget utan erinran.
	Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om att vissa skattskyl-
diga skall redovisa punktskatt för varje skattepliktig händelse finns i la-
garna om skatt på alkohol, tobak och energi. Det rör sig om skattskyldiga
som inte skall vara registrerade, t.ex. oregistrerade varumottagare eller			131

den som för kommersiella ändamål för in eller tar emot beskattade varor från ett annat EU-land. Redovisning och betalning av skatten skall ske senast fem dagar efter den dag då skattskyldigheten inträdde (se t.ex. 22 § LTS. Dessutom skall den som är skattskyldig enligt lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande redovisa skatt för varje skatteplik- tig händelse. Skatten skall redovisas och betalas senast 25 dagar efter den skattepliktiga händelsen eller med andra ord vinstdragningen.

Bakgrunden till utredningens förslag är att man från skatteförvaltning- ens sida påpekat att dagens regler för skatteredovisningen i vissa fall medför ett betydande arbete för beskattningsmyndigheten. Ett fall förs fram särskilt. På en del bensinstationer blandas etanol i dieselolja eller bensin. Det leder till att bränslet får en annan miljöklassning och att hög- re skatt skall tas ut för blandningen än för de olika bränslena var för sig. I sådana fall skall skatt redovisas för varje skattepliktig händelse, som i det här fallet är att etanol blandas med annat bränsle. Det innebär att en de- klaration måste lämnas varje gång bränsle blandas. Svenska Petroleum Institutet påpekar dock att det numer är mycket ovanligt att man på ben- sinstationer blandar i etanol i dieselolja eller bensin och att miljöklass- ningen inte längre påverkas. Enligt institutet har därför grunden för att ändra redovisningsreglerna fallit bort.

I departementspromemorian Straffrättslig sanktionering av EG:s punktskatteregler för alkohol, tobak och mineraloljor (Ds 2001:58) före- slås att tidpunkten för att ge in deklaration tidigareläggs. Förslaget berör bl.a. dem som för kommersiella ändamål för in eller tar emot beskattade varor från ett annat EU-land. Dessa skattskyldiga skall enligt förslaget lämna deklaration senast vid skattskyldighetens inträde, dvs. senast när varorna förs in till Sverige. Syftet med förslaget är att skattebrottslagen (1971:69) skall bli tillämplig i fall då oredovisad skatt upptäcks i sam- band med införseln. Promemorian har remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 15 februari 2002.

Utredningens förslag att de som i dag redovisar punktskatt för varje skattepliktig händelse i stället skall redovisa skatt för redovisningsperio- der innebär att deklaration skall lämnas vid en senare tidpunkt än i dag. Utredningens förslag går alltså i en annan riktning än det förslag som läggs fram i departementspromemorian. Att nu gå vidare med utredning- ens förslag skulle försvåra ett eventuellt genomförande av det förslag som läggs fram i promemorian. Med hänsyn härtill och till att skälen för utredningens förslag inte längre är lika starka anser regeringen att de som i dag redovisar punktskatt för varje skattepliktig händelse skall göra det även efter det att punktskatterna infogats i skattekontosystemet.

Däremot finns det skäl att förenkla dagens regler något. Bestämmel- serna i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi på detta område är nämligen onödigt omfattande. Varje skattepliktig händelse har en egen reglering, som föreskriver samma sak, att skatten skall redovisas och betala senast fem dagar efter skattskyldighetens inträde. I stället bör en ny paragraf införas i skattebetalningslagen, 10 kap. 32 a §, som reglerar samtliga de fall som nu regleras i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Redovisningen skall ske i en särskild skattedeklaration. Deklara- tionen skall lämnas in senast fem dagar efter den skattepliktiga händel- sen, vilket innebär att skatten precis som i dag skall redovisas och betalas

Prop. 2001/02:127

132

inom fem dagar. Ändringen innebär att 22 § LTS, 21 § LAS och 6 kap. Prop. 2001/02:127 2 § LSE kan upphävas.

Även i fråga om skatten på vinstsparande bör redovisning för varje skattepliktig händelse behållas. Skatten skall även i dessa fall redovisas i en särskild skattedeklaration. Deklarationen skall i likhet med vad som gäller i dag lämnas in senast 25 dagar efter den skattepliktiga händelsen. För att uppnå detta införs en ny paragraf, 10 kap. 32 b § SBL.

I övrigt innebär förslaget att de gemensamma bestämmelserna om sär- skilda skattedeklarationer flyttas från 10 kap. 32 § SBL till en ny para- graf, 10 kap. 32 c §.

4.4		Skönsbeskattning

	Regeringens förslag: Ett beslut om skönsbeskattning rörande punkt-
	skatt skall inte kunna leda till att den skattskyldige får tillbaka över-
	skjutande skatt.
	Utredningen föreslår inga särskilda regler för punktskatt.
	Remissinstanserna: Har inga invändningar mot förslaget.
	Skälen för regeringens förslag: Såväl LPP som skattebetalningslagen
har regler om beskattningsbeslut i fall då den skattskyldige inte har läm-
nat deklaration eller då de uppgifter som lämnats är för knapphändiga
(skönsbeskattning). Har den skattskyldige inte lämnat någon deklaration
anses skatten ha bestämts till noll kr. Ett sådant nollbeslut kan omprövas
av beskattningsmyndigheten.
	Enligt skattebetalningslagen skall skatten då bestämmas efter vad som
framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram. Därvid får,
om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som på grund
av utebliven eller försenad deklaration bestämts till noll kr bestämmas till
det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de
tre närmast föregående redovisningsperioderna. Ett nollbeslut rörande
mervärdesskatt skall dock kvarstå, om endast överskjutande ingående
skatt har bestämts för de tre perioderna (11 kap. 19 § andra stycket SBL).
	Om omständigheterna inte talar för annat fattas alltså beslut om sköns-
beskattning enligt schablon. Något utredningsarbete föregår inte beslutet
utan beslutet fattas genom automatiserad databehandling.
	LPP innehåller ingen bestämmelse om beslut om skönsbeskattning en-
ligt schablon. Några problem att fatta beslut om skönsbeskattning enligt
schablon beträffande punktskatt finns dock inte. När punktskatterna info-
gas i skattekontosystemet bör därför schablonregeln även gälla för punkt-
skatter.
	Syftet med den spärregel som finns avseende mervärdesskatt är att
hindra att beslut om skönsbeskattning enligt schablon leder till återbetal-
ning av överskjutande ingående mervärdesskatt. Ett överskjutande be-
lopp till den skattskyldiges fördel som grundas på ett beslut om överskju-
tande ingående mervärdesskatt skall nämligen återbetalas automatiskt,
dvs. utan att den skattskyldige begär det.
	Enligt vad regeringen inhämtat från skatteförvaltningen förekommer
det att skattskyldiga för punktskatt redovisar avdrag som överstiger skat-
tens bruttobelopp, överskjutande punktskatt, för tre på varandra följande			133

redovisningsperioder. Eftersom automatisk återbetalning skall ske om ett Prop. 2001/02:127 överskjutande belopp till den skatteskyldiges fördel grundas på ett beslut

om punktskatt behövs en spärregel även beträffande punktskatt. Det före- slås därför att ett nollbeslut rörande punktskatt skall kvarstå, om endast överskjutande punktskatt till den skattskyldiges fördel har bestämts för de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Detta föranleder en ändring i 11 kap. 19 § SBL.

4.5Registrering

Regeringens förslag: Bestämmelser i punktskattelagarna om att vissa skattskyldiga skall vara registrerade slopas. Vilka skattskyldiga för punktskatt som skall registreras skall i stället uteslutande regleras i skattebetalningslagen (1997:483).

Utredningens förslag: Den som skall eller, efter särskilt beslut, får vara registrerad enligt punktskattelagarna skall registreras enligt skatte- betalningslagen.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det är förvirrande att ha bestämmelser om registrering i både punktskattelagarna och skattebetal- ningslagen och att begreppet ”registrerad skattskyldig” därför bör ut- mönstras ur punktskattelagarna. Övriga remissinstanser har inga syn- punkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I punktskattelagarna finns bestäm- melser om att vissa skattskyldiga skall vara registrerade hos beskatt- ningsmyndigheten. Det finns även bestämmelser om att vissa skattskyl- diga får registreras som skattskyldiga om de med hänsyn till sina ekono- miska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpliga. Sådana bestämmelser finns i lagen om tobaksskatt, lagen om skatt på energi och lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel (LSG). Bakgrunden till be- stämmelserna om frivillig registrering är att huruvida en skattskyldig är registrerad eller inte kan påverka skattskyldighetens inträde och andra skattefrågor. Som exempel kan nämnas att skattefria leveranser kan äga rum mellan registrerade skattskyldiga. Det förekommer också att den som är registrerad som skattskyldig inte behöver betala skatt på importe- rade varor till Tullverket utan kan redovisa skatten enligt reglerna i LPP.

Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att det är förvirrande att ha bestämmelser om registrering i såväl skattebetalningslagen som i de olika punktskattelagarna. En registrering är en administrativ åtgärd som bl.a. har betydelse för utskickandet av deklarationer. Eftersom punktskatterna skall redovisas och betalas enligt skattebetalningslagen bör det framgå direkt av den lagen vilka skattskyldiga för punktskatt som skall registreras. För en sådan lösning talar även det faktum att frågan om vem som skall registreras för betalning av innehållen skatt, arbetsgivar- avgifter eller mervärdesskatt uteslutande regleras i skattebetalningslagen. Regeringen föreslår alltså att frågan om vilka punktskatteskyldiga som skall registreras uteslutande skall regleras i skattebetalningslagen. Be- stämmelserna om registrering i de olika punktskattelagarna bör därför slopas. Huruvida det är möjligt och lämpligt att låta en registrering enligt

134

skattebetalningslagen vara avgörande för skattskyldighetens inträde och Prop. 2001/02:127 andra skattefrågor behandlas i avsnitt 5.

Förslaget föranleder bl.a. ändringar i 3 kap. 1 § SBL.

4.6		Proportionalitetsregeln i skattebetalningslagen

	Regeringens förslag: Om en säkerhet som ställts enligt lagen
	(1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller
	lagen (1994:1776) om skatt på energi skall tas i anspråk skall, efter det
	att skatteskulden fördelats proportionellt mellan de skatter som påförts
	under aktuell period, obetald punktskatt fördelas proportionellt mellan
	skatt som omfattas av säkerheten och skatt som inte omfattas.
	Utredningen föreslår inga särskilda regler om säkerhet.
	Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att de problem som rör
proportionalitetsregeln behöver analyseras närmare innan punktskatterna
infogas i skattekontosystemet. Övriga remissinstanser har inget att erinra
mot utredningens bedömning.
	Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan den skatt-
skyldige inte bestämma att det inbetalda beloppet skall avse viss skatt,
t.ex. mervärdesskatt. Samtliga skatter och avgifter behandlas nämligen på
samma sätt. Ingen skatt eller avgift sätts före en annan. Betalningar och
andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo bokförs således
utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på skat-
tekontot.
	Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver anges vilken
skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden fördelas pro-
portionellt mellan de skatter som debiterats på kontot under den aktuella
perioden, den s.k. proportionalitetsregeln.
	Riksskatteverket redogör i sitt remisssvar för en rad tillämpningspro-
blem avseende proportionalitetsregeln. Det rör sig, med ett undantag, om
problem som finns redan i dag och som inte har någon direkt koppling
till punktskatternas infogning i skattekontosystemet. Vidare har skatte-
förvaltningen hittat fungerande lösningar på problemen. Med hänsyn till
det nu sagda och till att problemen inte kommer att accentueras när
punktskatterna infogas i skattekontosystemet behandlas problemen inte
närmare här.
	Ett problem förtjänar dock att behandlas och det är hur säkerheter för
betalning av punktskatt skall behandlas i skattekontosystemet. Enligt
bestämmelser i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt och lagen
om skatt på energi skall skattskyldiga ställa säkerhet för betalning av
skatt. Bestämmelserna grundar sig på rådets direktiv 92/12/EEG av den
25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och
om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k cirkula-
tionsdirektivet (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012).
	Problemet är hur säkerheterna skall tas i anspråk i skattekontosystemet.
Säkerheterna kan naturligtvis inte tas i anspråk för andra skatter än de
punktskatter som de ställts för. Om skattemyndigheten vill ta i anspråk
en säkerhet för betalning av en skatteskuld måste alltså skattemyndighe-
ten fastsälla hur stor del av skattskulden som avser punktskatt för vilken			135

säkerhet ställts. Problemet accentueras av att det i vissa fall inte är till- räckligt att fastställa hur stor del av skatteskulden som avser t.ex. alko- holskatt eftersom säkerheten kan omfatta endast en del av skulden avse- ende alkoholskatt. Det som är nytt är alltså att skattemyndigheten kan bli tvungen att dela upp enskilda skatteslag på två poster. När skattemyndig- heten i det aktuella exemplet fastställt hur stor del av den totala skatte- skulden som skall anses avse alkoholskatt måste skattemyndigheten fast- ställa hur stor del av alkoholskatteskulden som täcks av den aktuella sä- kerheten. Fråga uppkommer då om proportionalitetsregeln ger utrymme för en sådan proportionering.

Enligt 16 kap. 11 § SBL skall en skatteskuld, om det behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden. Av paragrafen framgår hur en skatteskuld som lett till ett underskott på ett skattekonto skall för- delas mellan de olika skatter som genom beskattningsbeslut har debite- rats kontot under den aktuella perioden. Däremot finns ingen bestämmel- se om en längre gående fördelning av en sådan skatteskuld mellan de delposter som kan omfattas av ett beskattningsbeslut, t.ex. ett beskatt- ningsbeslut om alkoholskatt. Paragrafen behöver därför kompletters med föreskrifter om hur en skuld avseende aktuella punktskatter skall fördelas i fall då det är aktuellt att ta en säkerhet i anspråk.

Huvudregeln bör vara att skatteskulden först skall fördelas proportio- nellt mellan olika skatter och avgifter. Proportionalitetsregeln används alltså för att fastställa hur stor del av skatteskulden som skall anses avse t.ex. alkoholskatt. Därefter är det nödvändigt att fastställa hur stor del av skulden avseende alkoholskatt som omfattas av den säkerhet som skall tas i anspråk.

Den som är upplagshavare enligt lagen om tobakskatt, lagen om alko- holskatt eller lagen om skatt på energi skall ställa två slags säkerheter, dels s.k. lagringssäkerhet, dels s.k. transportsäkerhet. Om varorna inte når en mottagare i ett annat EU-land kan en svensk upplagshavare bli skyldig att betala skatt för varorna i Sverige. Det är för denna skatt som säkerheten kan tas i anspråk i Sverige. Genom det förtydligande som föreslås i avsnitt 6 klargörs att lagringssäkerheten endast får tas i anspråk för skattskyldighet som inträtt på grund av att lagerbrister uppkommit. Det innebär att när en skuld avseende t.ex. alkoholskatt har fastställts med hjälp av proportionalitetsregeln måste skattemyndigheten därefter fastställa hur stor del av skulden som omfattas av aktuell säkerhet. För att fastställa det måste myndigheten veta hur stor del av redovisad alkohol- skatt för perioden som är hänförlig till transporter eller lagerbrister. För- hållandet mellan redovisad alkoholskatt för aktuell period och den del av skatten som omfattas av aktuell säkerhet bör sedan ligga till grund för en proportionell fördelning av den skuld avseende alkoholskatt som be- stämts med hjälp av proportionalitetsregeln. Det nu sagda kan illustreras med följande exempel. Anta att en tillämpning av proportionalitetsregeln leder till att av en skattskyldigs skatteskuld skall 100 000 kr anses avse alkoholskatt. För den aktuella perioden har den skattskyldige redovisat alkoholskatt på sammanlagt 500 000 kr. Av det redovisade beloppet av- ser 100 000 kr lagerbrister och täcks alltså av en säkerhet. Det innebär att säkerheten kan tas i anspråk för en femtedel av skulden på 100 000 kr, dvs. 20 000 kr. Detta är naturligtvis ingen enkel regel att tillämpa, inte

Prop. 2001/02:127

136

minst mot bakgrund av att skattemyndigheten måste inhämta uppgifter Prop. 2001/02:127 från upplagshavarna om hur stor del av redovisad alkoholskatt för perio-

den som avser skatt för transporter eller lagerbrister. Det är dock ytterst sällan som säkerheter ställda av upplagshavare behöver tas i anspråk. Sedan lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi trädde i kraft den 1 januari 1995 har det endast förekommit i några enstaka fall att säkerheter har behövts tas i anspråk.

Det är dock inte bara upplagshavare som är skyldiga att ställa säkerhet för betalning av skatt utan sådan skyldighet föreligger även för varumot- tagare, skatterepresentanter, distansförsäljare och s.k. övriga skattskyldi- ga. Dessa skattskyldiga skall dock, till skillnad från upplagshavare, ställa säkerhet för samtliga händelser som medför skattskyldighet. Det innebär att säkerhet skall finnas för all skatt som redovisas. I dessa fall är det inte nödvändigt att fastställa hur stor del av redovisad skatt som omfattas av säkerhet. Säkerheten kan alltså tas i anspråk för den del av den totala skatteskulden som med tillämpning av proportionalitetsregeln anses avse tobaksskatt, alkoholskatt eller energiskatt.

Förslaget innebär att ett nytt stycke förs in i 16 kap. 11 § SBL.

4.7Återbetalningar av punktskatt skall hanteras enligt förfarandet i skattebetalningslagen

Regeringens förslag: Återbetalningar av vissa punktskatter skall han- teras enligt förfarandet i skattebetalningslagen (1997:483).

Utredningen tar inte upp frågan.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det finns administrativa fördelar med att hantera återbetalningarna i skattekontosystemet och för- ordar därför en regel om att återbetalningar skall bokföras på skattekon- tot. Övriga remissinstanser berör inte frågan.

Skälen för regeringens förslag: Regler om återbetalning av skatt finns i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam samt i lagarna om skatt på gödselmedel, tobak, alkohol och energi. Det rör sig i de allra flesta fall om återbetalning på grund av att någon som inte är skattskyldig för punktskatt har använt skattepliktiga produkter på ett sätt som medför skattebefrielse. Rätt till återbetalning av skatt finns också för skatteplik- tiga produkter som har förts ut ur landet. Antalet ansökningar om återbe- talning av skatt uppgår till cirka 93 000 per år. Den helt övervägande delen, över 95 %, avser skatt på energi.

Enligt lagarna om skatt på gödselmedel, tobak, alkohol och energi får beskattningsmyndigheten förelägga tredje man, dvs. någon annan än sö- kanden, att lämna uppgifter om uppgifterna har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning. Det kan t.ex. röra sig om att ta in uppgifter från en bränsleleverantör om hur mycket bränsle denne levererat till sö- kanden under den period som ansökan avser. Beskattningsmyndigheten får även besluta om revision för att kontrollera att den som har ansökt om återbetalning har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter och för att kontrollera att den som förelagts att lämna uppgifter fullgjort denna skyl-

dighet fullständigt och riktigt. Enligt lagen om skatt på energi får be-

137

skattningsmyndigheten dessutom besluta om s.k. tredjemansrevision eller med andra ord revidera någon annan än sökanden i syfte att kontrollera sökandens uppgifter. I övrigt hänvisar bestämmelserna till reglerna om revision och undantagande av handlingar i 3 kap. LPP.

I lagarna om skatt på gödselmedel, tobak, alkohol och energi finns också bestämmelser som gör det möjligt för beskattningsmyndigheten att kräva tillbaka felaktigt återbetalda belopp. Om skatt har återbetalats med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som sökanden lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbise- ende är sökanden nämligen skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket återbetalningen verkställdes. För belopp som en sökande åläggs att betala tillbaka gäller bestämmelserna om betalning av skatt i 5 kap. LPP.

Bestämmelserna om återbetalning i lagen om skatt på annonser och re- klam skiljer sig från bestämmelserna om återbetalning i övriga lagar. Det rör sig nämligen alltid om återbetalning av skatt till någon som är skatt- skyldig. I lagen om skatt på annonser om reklam finns till skillnad från övriga lagar inga särskilda kontrollbefogenheter avseende ansökningar om återbetalning. Det finns inte heller några bestämmelser om återkrav av oriktigt erhållna återbetalningsbelopp.

I dag hanteras återbetalningar av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) enligt förfarandet i skattebetalningslagen. Detta följer av 1 kap. 4 § tredje stycket 2 och 11 kap. 1 § andra stycket 3 SBL. Enligt dessa bestämmelser skall den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt likställas med skatt- skyldig och ett beslut om återbetalning skall anses som ett beskattnings- beslut. Det innebär för det första att sökanden tillgodoförs återbetalning- en genom att beloppet krediteras hans skattekonto. Vidare kan ett beslut om återbetalning av ingående mervärdesskatt omprövas enligt bestäm- melserna i skattebetalningslagen, vilket bl.a. innebär att efterbeskattning kan ske. Dessutom gäller bestämmelserna om betalning av skatt i skatte- betalningslagen för de fall ett beslut om återbetalning omprövas till sö- kandens nackdel.

Det kan alltså konstateras att lagstiftaren på punktskatteområdet byggt upp en särskild ordning för återbetalningar. En ordning med regler för omprövning och kontroll samt omfattande hänvisningar till bestämmelser i LPP. På mervärdesskatteområdet har lagstiftaren däremot valt att hante- ra vissa återbetalningar enligt förfarandet i skattebetalningslagen. Det innebär bl.a. att återbetalning sker via skattekontot och att beloppet kan avräknas mot andra skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Det är en effektivare ordning för såväl skattemyndigheter som sökande. Med hänsyn härtill och till att det inte är nödvändigt att hantera återbe- talningar av punktskatt enligt en särskild ordning anser regeringen att återbetalningar av punktskatt i fortsättningen skall hanteras enligt förfa- randet i skattebetalningslagen. Den som har rätt till återbetalning av punktskatt likställs därför med skattskyldig. Ett beslut om återbetalning av punktskatt skall vidare anses som ett beskattningsbeslut.

Den ordning som nu föreslås skall även gälla för slutliga beslut om skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § LSE. Därmed skall ett sådant beslut

Prop. 2001/02:127

138

anses som ett beskattningsbeslut och den som omfattas av beslutet lik- Prop. 2001/02:127 ställas med skattskyldig.

De återbetalningsberättigade på mervärdesskatteområdet som likställs med skattskyldiga lämnar skattedeklaration. Detta är dock ingen lämplig ordning för återbetalningar av punktskatt. De återbetalningsberättigade på punktskattområdet som nu föreslås likställas med skattskyldiga skall därför inte vara skyldiga att lämna deklaration eller med andra ord åter- betalning skall inte yrkas i en deklaration. I likhet med vad som gäller i dag skall de alltså ge in en ansökan om återbetalning.

När det gäller skatterna på tobak, alkohol och energi kan det förekom- ma att den som ansöker om återbetalning inte har ett skattekonto, exem- pelvis en utländsk företagare. Detta är dock mycket sällsynt och sådana återbetalningar bör därför kunna hanteras genom vanliga utbetalningar, dvs. utanför skattekontosystemet.

Den som i dag lämnar en oriktig uppgift i en ansökan om återbetalning av punktskatt drabbas inte av någon sanktionsavgift. Genom den ordning som nu föreslås kommer dock den som gör det att kunna påföras skatte- tillägg. Detta är rimligt och innebär att kravet på sökande att lämna rikti- ga och fullständiga uppgifter i ansökningarna inskärps.

Enligt 14 kap. 7 § SBL får skattemyndigheten besluta om skatterevi- sion för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt. För den som ansöker om återbetalning av punktskatt anses varken deklarations- eller uppgiftsskyldighet förelig- ga, i vart fall inte i ärendet om återbetalning (se prop. 1998/99:18 s. 30). Det krävs alltså en ändring i revisionsbestämmelsen i skattebetalningsla- gen för att inte beskattningsmyndigheten skall förlora befogenheten att besluta om revision för att kontrollera ansökningar om återbetalning av punktskatt. Det föreskrivs därför i 14 kap. 7 § SBL att skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att den som ansökt om återbetalning av skatt lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. I likhet med vad som gäller i dag skall beskattningsmyndighetens befogenhet att besluta om s.k. tredjemansrevision vara begränsad till ansökningar om återbetalning av energiskatt.

Bestämmelsen om s.k. tredjemansföreläggande i 14 kap. 4 § SBL blir utan att behöva ändras tillämplig även i fråga om ansökningar om återbe- talning av punktskatt.

Förslaget föranleder ändringar i 1 kap. 4 §, 11 kap. 1 § och 14 kap. 7 § SBL samt 9 kap. 9 b § LSE. Dessutom upphävs 8 a–8 d §§ LSG, 31– 31 c §§ LST, 31–31 c §§ LAS samt 9 kap. 12–15 §§ och 11 kap. 13 § LSE.

4.8		Skrotningsavgiften

	Regeringens förslag: Skrotningsavgiften skall inte infogas i
	skattekontosystemet. Förfarandet vid uttag av skrotningsavgift skall
	regleras i bilskrotningslagen (1975:343). Vägverket skall ta över
	huvudansvaret för avgiften från Riksskatteverket.
	Utredningens förslag: Skrotningsavgiften skall omfattas av skatte-
kontosystemet.			139

Remissinstanserna: Riksskatteverket avstyrker förslaget. Övriga re- missinstanser har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Skrotningsavgift skall betalas till sta- ten för personbilar, bussar och lastbilar som har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram och som har registrerats i vägtrafikregistret. Avgiften är 700 kr för bilar som omfattas av producentansvar och 1 500 kr för bilar som inte omfattas av producentansvar.

Avgiftsskyldiga är yrkesmässiga tillverkare, yrkesmässiga importörer eller ägaren. Yrkesmässiga tillverkare skall vara registrerade hos beskatt- ningsmyndigheten. Yrkesmässiga importörer får registrera sig om verk- samheten är av större omfattning. Avgiftsskyldigheten inträder när bilen för första gången förs in i vägtrafikregistret eller, om fordonet samtidigt avställts, då avställningen upphör. Skrotningsavgift beslutas genom au- tomatiserad databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Yrkesmässiga tillverkare och registrerade importörer skall betala avgiften senast inom en månad efter den månad då avgiftsskyldigheten inträdde. För övriga avgiftsskyldiga gäller en betalningstid på tre veckor räknat från dagen för avgiftsskyldighetens inträde.

Bestämmelser om förfarandet finns i LPP. Det innebär bl.a. att Riks- skatteverket är beskattningsmyndighet. För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om skrotningsavgift. Vägverket verkställer även uppbörden av avgiften och ränta på sådan avgift. Vidare ansöker Vägverket om indrivning för beskattningsmyndighetens räkning. Att skrotningsavgiften beslutas genom automatiserad databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret innebär att de avgiftsskyldiga inte behöver lämna någon deklaration. Vägverket påför alltså avgiften enbart med ledning av uppgifter i vägtrafikregistret. Denna åtgärd anses som ett beslut om avgift. Riksskattverket kan dock med stöd av bestämmelserna i LPP ompröva ett avgiftsbeslut.

Eftersom det är Vägverket som i praktiken helt sköter uttaget av skrot- ningsavgift är det förenat med stora svårigheter att infoga avgiften i skat- tekontosystemet. Vägverket skulle bl.a. behöva ha befogenhet att regi- strera beslut och andra åtgärder i skattekontosystemet. Skrotningsavgif- ten bör därför hållas utanför skattekontosystemet.

En annan fråga som det finns skäl att ta upp är om Riksskatteverket även i fortsättningen skall vara beskattningsmyndighet. Att Riksskatte- verket är beskattningsmyndighet beror på att verket tidigare var beskatt- ningsmyndighet för den numer upphävda försäljningsskatten och att av- giften på den tiden togs ut med stöd av bestämmelserna i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon (se prop. 2000/01:31). Det finns alltså inte längre skäl att ha Riksskatteverket som beskattningsmyndig- het. Uppgiften bör därför flyttas över på någon annan myndighet. Efter- som det är Vägverket som redan i dag nästan helt sköter skrotningsavgif- ten föreslås att Vägverket skall vara avgiftsmyndighet.

Eftersom LPP kommer att upphävas när punktskatterna infogas i skat- tekontosystemet är det nödvändigt att införa självständiga regler för för- farandet för skrotningsavgiften. Dessa regler bör tas in i bilskrotningsla- gen (1975:343) eller, där så är möjligt, bilskrotningsförordningen (1975:348). Fråga uppkommer då vilka förfaranderegler som behövs för att ta ut avgiften.

Prop. 2001/02:127

140

I bilskrotningslagen regleras när avgiften skall betalas. Dessa bestäm- melser behöver kompletteras med bestämmelser om ränta, anstånd, in- drivning m.m. i syfte att ersätta bestämmelserna i 5 kap. LPP. Eftersom skrotningsavgift beslutas utan deklarationsförfarande behöver inte be- stämmelserna i 2 kap. LPP om deklarationsskyldighet och deklarationsti- der ersättas.

När det gäller frågan om det behövs några bestämmelser om föreläg- gande och revision bör det hållas i minnet att skrotningsavgiften är en registeravgift. Avgiftsskyldigheten inträder när bilen för första gången förs in i vägtrafikregistret. Bilar som är registreringspliktiga skall regi- streras för att få användas. Enda sättet att undgå avgiften är alltså att låta bli att registrera bilen och köra omkring olagligt. Risken för att så sker får anses som liten. Dessutom kommer bilen att registreras om det upp- täcks att bilen är oregistrerad. Avgiften kommer alltså att tas ut förr eller senare. Vidare har det aldrig förekommit att bestämmelserna i LPP om revision och föreläggande har använts för att kontrollera skrotningsavgif- ten. Mot den nu angivna bakgrunden behöver inte några sådana bestäm- mer tas in i bilskrotningslagen.

Eftersom avgiften tas ut utan något deklarationsförfarande är det inte meningsfullt att införa bestämmelser om särskild avgift motsvarande de som finns i 7 kap. LPP. Skattetillägg har t.ex. aldrig påförts i samband skrotningsavgift. Några bestämmelser om särskild avgift behöver därför inte heller tas in i bilskrotningslagen.

Bestämmelser om omprövning och överklagande behövs självfallet. I dag är tiden för omprövning och överklagande av ett beskattningsbeslut sex år. Detta följer av hänvisningen till LPP. Det är dock svårt att se nå- got skäl till varför tiden för omprövning och överklagande skall vara så lång. Det föreslås därför att beslut om skrotningsavgift skall överklagas enligt förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser. Det innebär att tiden för överklagande är tre veckor räknat från den dagen då klaganden fick del av beslutet.

En annan fråga är om det behövs några särskilda regler för omprövning eller om det är tillräckligt att omprövning kan ske enligt förvaltningsla- gens bestämmelser. En sådan ordning innebär att Vägverket, till skillnad från i dag, inte kommer att kunna ompröva ett beslut till den avgiftsskyl- diges nackdel. Enligt Riksskatteverket är det emellertid högst ovanligt att ett beslut omprövas till den avgiftsskyldiges nackdel. Den situation som verket tar upp är att uppgiften om ägare i vägtrafikregistret är felaktig. I sådana fall har beslut om skrotningsavgift ändrats. Det kan dock diskute- ras om dessa fall utgör omprövningar till en avgiftsskyldigs nackdel. Omprövningen är ju till fördel för den som felaktigt påförts avgiften. Ett beslut att påföra den rätte ägaren avgiften kan knappast ses som en om- prövning eftersom något beslut inte tidigare meddelats honom. Med hän- syn till det nu sagda anser regeringen inte att det behövs någon särskild regel för omprövning.

Däremot bör en bestämmelse om befrielse från avgift motsvarande den som finns i 9 kap. 4 § LPP införas i bilskrotningslagen.

Förslaget innebär att 11 § bilskrotningslagen upphävs och att ändringar görs i 8, 13 och 15–18 §§ nämnda lag. Dessutom införs fem nya paragra- fer, 15 a–15 d och 16 a §§, i bilskrotningslagen.

Prop. 2001/02:127

141

4.9Miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energipro- duktion och avgift enligt lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

Regeringens förslag: Hänvisningen i lagen (1990:613) om miljöav- gift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion till förfarandet i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall er- sättas med hänvisningar till bestämmelser i skattebetalningslagen (1997:483).

Regeringens bedömning: Statens jordbruksverk bör i samband med att lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter upphävs besluta om föreskrifter för förfarandet för avgift enligt lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium.

Utredningens förslag och bedömning: Stämmer överens med rege- ringens.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot förslaget eller be- dömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium omfattas av LPP eller med andra ord det föreskrivs i 1 kap. 1 § första stycket 2 LPP att LPP gäller för avgift som tas ut enligt lagen om återvinning av dryckes- förpackningar av aluminium, s.k. burkavgift. När det gäller lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduk- tion (miljöavgiftslagen) är situationen dock annorlunda. Miljöavgiften räknas nämligen inte upp i 1 kap. 1 § LPP. Miljöavgiftslagen omfattas alltså inte av LPP. Däremot används förfarandet i LPP för att ta ut avgif- ten, vilket följer av 6 § miljöavgiftslagen. Där föreskrivs att när inte an- nat följer av lagen tillämpas LPP utom 7 kap. LPP skall upphävas när punktskatterna infogas i skattekontosystemet. Fråga uppkommer därför hur förfarandet för miljöavgiften och burkavgiften skall regleras i fort- sättningen.

De båda lagarna skiljer sig åt. När det gäller miljöavgiften finns de grundläggande reglerna om avgiften direkt i lagen. Där finns regler om avgiftens storlek, vem som är skyldig att betala avgiften, deklaration osv. I lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium anges endast att regeringen får meddela föreskrifter om avgift vid import av aluminiumburkar. Regeringen får även meddela de andra föreskrifter som kan behövas för att säkerställa att inhemska och importerade burkar kan konkurrera på lika villkor. Regeringen får överlåta åt en förvalt- ningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet. Genom bemyndigande fastställs avgiften av Statens jordbruksverk i särskilda föreskrifter. I före- skrifterna finns också regler om när och hur avgiften skall deklareras och betalas. Eftersom själva avgiften kan fastställas på myndighetsnivå, dvs. av Statens jordbruksverk, och vissa regler för förfarandet redan i dag finns i myndighetsföreskrifter bör samtliga regler för förfarandet kunna meddelas av verket. Statens jordbruksverk bör därför i samband med att LPP upphävs meddela nödvändiga föreskrifter för förfarandet.

Eftersom burkavgiften omfattas av LPP är lagen (1994:466) om sär- skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen) till-

Prop. 2001/02:127

142

lämplig vid revision eller annan kontroll av att avgiften tas ut. I tvångsåt- Prop. 2001/02:127 gärdslagen regleras samtliga tvångsmedel i beskattningsförfarandet för-

utom vite. Med hänsyn till att samtliga regler för förfarandet, dvs. även bestämmelser om kontroll, i fortsättningen kommer att ges i myndighets- föreskrifter bör burkavgiften tas bort från tillämpningsområdet för tvångsåtgärdslagen.

När det gäller miljöavgiften bör däremot precis som i dag reglerna för förfarandet ges i lag. En lösning är att genom en övergångsregel låta LPP fortsätta att gälla för avgiften. En sådan lösning innebär dock problem när det uppstår behov av ändrade regler. Ytterligare en lösning är att till- skapa en ny lag för förfarandet med förebild i LPP. En sådan lag skulle dock bli mycket omfattande, särskilt i förhållande till att den endast skul- le gälla för miljöavgiften. Mot den nu angivna bakgrunden är den lämp- ligaste lösningen att i lagen om miljöavgift föra in de regler för förfaran- det som behövs. Genom att de regler som nu finns i LPP till övervägande del motsvaras av liknande regler i skattebetalningslagen är det lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt hänvisa till skattebetalningslagen. De som betalar miljöavgift bör regelmässigt vara sådana som redan i dag redovisar skatt enligt skattebetalningslagen. De bör således vara bekanta med reglerna.

Det föreslås alltså att hänvisningen i lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion till förfarandet i LPP skall ersättas med hänvisningar till bestämmelser i skattebetalningslagen. Eftersom miljöavgiften inte omfattas av LPP är inte tvångsåtgärdslagen tillämplig på avgiften. Någon ändring i detta avseende föreslås inte.

Förslaget föranleder nya beteckningar på vissa paragrafer i lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion och ändring- ar i 1, 5, 6, nya 8 och nya 16 nämnda lag. Vidare införs nya paragrafer i lagen, 7, 9–14 och 17–21 §§. Dessutom upphävs 3 a § lagen om återvin- ning av dryckesförpackningar av aluminium.

4.10Ikraftträdande- och övergångsregler

Regeringens förslag: Punktskatterna skall infogas i skattekonto- systemet från och med den 1 januari 2003. Genom övergångsregler skall, även sedan punktskatterna inordnats i skattekontosystemet, la- gen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter fortsätta att tillämpas på förhållanden som inträffat före den 1 januari 2003. Skatt- skyldiga med redovisningsperioder som löper över den 1 januari 2003 skall dock redovisa skatt för hela perioden enligt lagen om punktskat- ter och prisregleringsavgifter.

Utredningens föreslår ingen särskild övergångsbestämmelse för skatt- skyldiga med redovisningsperioder som löper över den 1 januari 2003.

Remissinstanserna: Lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Att infoga punktskatterna i skatte- kontosystemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvaltningens sida. Enligt Riksskatteverket är det möjligt att infoga punktskatterna i skattekontosystemet från och med den 1 januari 2003. Ändringarna i

143

skattebetalningslagen, upphävandet av LPP och följdändringarna med Prop. 2001/02:127 anledning av detta bör således träda i kraft den 1 januari 2003.

I samband med att skattebetalningslagen infördes diskuterades frågan om övergångsregler utförligt i förarbetena (prop. 1996/97:100 s. 500– 503). Huvudfrågan var om reglerna i skattebetalningslagen skulle tilläm- pas även på skatter och avgifter för tid före ikraftträdandet. Den slutsats som regeringen kom fram till var att övervägande skäl talade emot att redan från början föra in skatter och avgifter som avsåg tiden före lagens ikraftträdande i det nya systemet. Regeringen pekade särskilt på att kom- plikationer skulle uppstå på grund av olika ränteregler och att det kunde vara problemfyllt att tillämpa den nya lagen på skatter och avgifter även när det gällde olika sanktionsbestämmelser. Vidare kunde det inte bortses från att man skulle behöva föra över en mängd uppgifter från det gamla systemet till det nya där höga krav på säkerheten i hanteringen måste ställas.

De nu nämnda problemen gör sig också gällande när punktskatterna skall infogas i skattekontosystemet, om än inte i så stor omfattning efter- som det inte är lika många skattskyldiga som berörs. Det är svårt att överblicka vilka tillämpningsproblem som skulle uppstå om reglerna i skattebetalningslagen skulle gälla även för punktskatter som avser tiden före den 1 januari 2003. Med hänsyn härtill anser regeringen att LPP bör fortsätta att tillämpas i dessa situationer. Ett särskilt problem är dock de skattskyldiga med redovisningsperioder som löper över den 1 januari 2003 (se 2 kap. 3 § första och tredje stycken och 4 § LPP). Det är inte lämpligt att dela upp en löpande redovisningsperiod. Det föreslås därför att LPP fortfarande skall tillämpas i fråga om redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003. LPP skall alltså fortfarande tillämpas på alla redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003 och detta oavsett om redovisningsperioden löper ut före nämnda datum eller löper över nämnda datum.

5		Godkänd lagerhållare

	Regeringens förslag: Det system som i dag ger den som är registre-
	rad som skattskyldig enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen
	(1994:1776) om skatt på energi eller lagen (1984:409) om skatt på
	gödselmedel rätt att tillverka, lagra, leverera och ta emot varor under
	skatteuppskov skall ersättas med ett system med godkända lagerhålla-
	re. Den som godkänts som lagerhållare skall kunna tillverka, lagra, le-
	verera och ta emot varor under skatteuppskov. Endast den som med
	hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i öv-
	rigt är lämplig skall kunna godkännas. Den som är registrerad som
	skattskyldig när ändringarna träder i kraft skall anses godkänd som
	lagerhållare.
		Utredningen föreslår inga ändringar i systemet med registrerade skatt-
skyldiga.
		Remissinstanserna: Riksskatteverket berör frågan. Övriga remissin-
stanser tar inte upp frågan.			144
			144

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 4.5 föreslås att bestämmelser i punktskattelagarna om att vissa skattskyldiga skall vara registrerade skall slopas och att frågan om vilka skattskyldiga som skall registreras i stället enbart skall regleras i skattebetalningslagen. Som redogjorts för i nyss nämnda avsnitt är en registrering på punktskatteområdet inte enbart en administrativ åtgärd utan en registrering har även betydelse för när skattskyldighet inträder, när skatt skall betalas m.m. Fråga uppkommer därför om det är lämpligt att låta en registrering enligt skattebetalnings- lagen, som tillkommit av administrativa skäl, ha betydelse för sådana skattefrågor. De lagar som i första hand är aktuella är lagen (1974:1776) om skatt på energi (LSE), lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS) och lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel (LSG).

Enligt lagen om skatt på energi gäller delvis olika regler beroende på om fråga är om bränslen som omfattas av rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k. cir- kulationsdirektivet (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012) eller om fråga är om bränslen som inte omfattas av direktivet. För bränslen som omfattas av de harmoniserade reglerna, t.ex. bensin, dieselolja m.m., gäller ett gemensamt system med godkända upplagshavare. Reglerna för övriga bränslen, i första hand naturgas, kolbränslen och petroleumkoks, bygger dock på ett system med registrerade skattskyldiga. Systemet byg- ger på att den som tillverkar eller bearbetar bränslen skall vara registre- rad som skattskyldig. Dessutom kan den som i större omfattning håller bränslen i lager eller återförsäljer eller förbrukar gasformiga kolväten efter ansökan registreras som skattskyldig, s.k. frivillig registrering. En- dast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omstän- digheterna i övrigt är lämplig får dock registreras. Den som registrerats som skattskyldig efter ansökan får avregistreras om han inte längre upp- fyller förutsättningarna för registrering.

Den som är registrerad som skattskyldig kan lagra bränsle under skat- teuppskov. Skattskyldigheten inträder först när bränslet levereras till en köpare som inte är registrerad. Mellan registrerade skattskyldiga kan allt- så skattefria leveranser äga rum. Vidare är den som är registrerad som skattskyldig, till skillnad från andra skattskyldiga, inte skyldig att betala skatt till Tullverket vid import. Dessutom inträder skattskyldighet när en registrerad skattskyldig avregistreras.

I lagen om tobaksskatt finns liknande bestämmelser för den som är skattskyldig för snus eller tuggtobak. Liknande bestämmelser finns också för den som är skattskyldig enligt lagen om gödselmedelsskatt. Även enligt dessa lagar kan alltså skattefria leveranser äga rum mellan registre- rade skattskyldiga. Likaså inträder skattskyldighet vid avregistrering. Den som är registrerad som skattskyldig för snus eller tuggtobak behöver i likhet med vad som gäller enligt lagen om skatt på energi inte betala skatt till Tullverket vid import. Dessutom innehåller lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel (LSB) och lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus (LSN) bestämmelser om att skattskyldighet inträder när den skattskyldige avregistreras.

Enligt flera punktskattelagar har alltså en registrering inte bara admi- nistrativ betydelse utan huruvida en skattskyldig är registrerad eller inte är avgörande för så centrala frågor som när skattskyldighet inträder och

Prop. 2001/02:127

145

när skatten skall betalas. Det rör sig här om föreskrifter om skatt som enligt regeringsformen skall meddelas i lag. Enligt 7 § skattebetalnings- förordningen skall en registrering stå kvar till dess att skattemyndigheten beslutar att den skall upphöra. Att koppla bestämmelser om skattskyldig- hetens inträde m.m. till en sådan bestämmelse bör mot bakgrund av re- geringsformens krav på att föreskrifter om skatt skall meddelas i lag inte komma i fråga. Det är vidare inte lämpligt att frångå principen i skattebe- talningslagen att en registrering endast skall ha administrativ betydelse. Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen att alla skat- temässiga kopplingar till en registrering skall utmönstras från aktuella punktskattelagar.

I fortsättningen skall alltså, även när det gäller punktskatter, en regi- strering endast ha administrativ betydelse. De skattemässiga effekter som en registrering nu har enligt aktuella punktskattelagar, som t.ex. att skat- tefria leveranser kan ske mellan vissa skattskyldiga, bör dock behållas. Det kräver att dagens system med registrerade skattskyldiga ersätts med något annat. Som redogjorts för ovan gäller ett system med godkända upplagshavare för bränslen som omfattas av cirkulationsdirektivet. Samma system gäller enligt tobaksskattelagen för cigaretter, röktobak m.m. Enligt båda lagarna kan skattefria leveranser äga rum mellan god- kända upplagshavare. Den som är upplagshavare är vidare inte skyldig att betala skatt till Tullverket vid import. Det finns alltså likheter mellan systemet med godkända upplagshavare och det system med registrerade skattskyldiga som redogjorts för ovan. Med hänsyn härtill bör systemet med registrerade skattskyldiga ersättas med ett system som liknar syste- met med godkända upplagshavare.

Det föreslås därför att de som i dag skall eller får vara registrerade som skattskyldiga skall kunna godkännas som lagerhållare. I likhet med vad som gäller för upplagshavare skall endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig kunna godkännas. Om förutsättningar för godkännande inte längre finns skall ett godkännande kunna återkallas. För godkända lagerhållare skall skatt- skyldighet inträda vid leverans till en köpare som inte är godkänd lager- hållare. Dessutom skall skattskyldighet inträda om godkännandet återkal- las. Den som är godkänd skall inte betala skatt till Tullverket för import. Förslaget innebär alltså i princip inga förändringar utom i ett avseende. De som i dag skall vara registrerade, i huvudsak tillverkare, och därmed registreras automatiskt kommer genom förslaget att få ansöka om att bli godkända som lagerhållare.

I lagarna om skatt på bekämpningsmedel och naturgrus finns, som nämnts ovan, bestämmelser om att skattskyldighet inträder när den skatt- skyldige avregistreras. Enligt dessa lagar skall dock alla som är skatt- skyldiga registreras. Vidare är bestämmelserna om skattskyldighetens inträde inte uppbyggda kring att skattefria leveranser kan ske mellan re- gistrerade skattskyldiga. Här är det alltså inte nödvändigt att införa be- stämmelser om godkända lagerhållare. Däremot bör en avregistrering, mot bakgrund av vad som anförts ovan, inte leda till att skattskyldighet inträder. I stället bör föreskrivas att skattskyldighet inträder när den skat- tepliktiga verksamheten upphör.

Förslaget föranleder ändringar i 4 och 5 §§ LSG, 5 § LSB, nya 36 och nya 38–40 §§ LST, 4 kap. 12 §, 5 kap. 3, 4 och 5 §§ LSE samt 6 § LSN.

Prop. 2001/02:127

146

Dessutom införs nya paragrafer i LSG och LSE, nämligen 4 a § respekti- Prop. 2001/02:127 ve 4 kap. 12 b §.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003. För att underlätta övergången till det nya systemet föreslås dock att den som vid ändringar- nas ikraftträdande är registrerad som skattskyldig skall anses godkänd som lagerhållare.

6Säkerhet

Regeringens förslag: I lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt och i lagen (1994:1776) om skatt på energi införs uttryckliga bestämmelser om när säkerheter som ställts enligt dessa lagar skall få tas i anspråk. Den säkerhet som upplagsha- vare skall ställa för varor som förvaras i skatteupplag skall avse betal- ning av skatt för lagerbrister.

Utredningen lämnar inget förslag om säkerheter. Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att det i dag är något

oklart när en säkerhet får tas i anspråk. Övriga remissinstanser berör inte frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelser i lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) och lagen (1994:1776) om skatt på energi skall skattskyldiga stäl- la säkerhet för betalning av skatt. Bestämmelserna grundar sig på rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s.k. cirkulationsdirektivet (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012).

Den som är upplagshavare skall ställa två slags säkerheter, dels s.k. lagringssäkerhet, dels s.k. transportsäkerhet. Transportsäkerheten skall inte bara täcka skatt som skall betalas i Sverige utan även skatt som upp- lagshavare kan påföras i andra EU-länder i samband med transporter av obeskattade varor till sådana länder. Lagringssäkerheten skall täcka skatt som uppkommer i samband med lagring av obeskattade varor i skatte- upplag. Det är dock inte bara upplagshavare som är skyldiga att ställa säkerhet för betalning av skatt utan sådan skyldighet föreligger även för varumottagare, skatterepresentanter, distansförsäljare och s.k. övriga skattskyldiga. Dessa skattskyldiga skall ställa säkerhet för varje skattepliktig transaktion, vilket i princip innebär att säkerhet skall ställas varje gång varor förs från ett annat EU-land till Sverige. Säkerheterna skall endast täcka skatt som skall betalas i Sverige.

Det får nästan betraktas som självklart att skall säkerhet ställas för be- talning av skatt får säkerheten tas i anspråk om skatten inte betalas. Det är dock, som Riksskatteverket påpekat, en brist att det inte klart framgår när säkerheten får tas i anspråk. För att undanröja denna brist föreskrivs att en säkerhet skall få tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att säkerheten får tas i anspråk så fort skatten i fråga förfallit till betalning, dvs. så fort betalningstiden enligt skattebetalningslagen löpt ut.

147

Som nämnts ovan kan s.k. transportsäkerhet som ställs av upplagsha- Prop. 2001/02:127 vare tas i anspråk för skatteskulder i andra EU-länder. Eftersom säkerhet

ställs hos beskattningsmyndigheten är det myndigheten som bestämmer om säkerheten får tas i anspråk. Även här bör gälla att skatten skall ha förfallit till betalning i det andra EU-landet för att säkerheten skall få tas i anspråk. Det bör vidare krävas att det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. En sådan regel finns redan i dag när det gäller återbetalning av skatt som påförts i Sverige på grund av oegentligheter och överträdelser i samband med transporter av obeskattade varor. I sådana fall skall nämli- gen den skatt som påförts i Sverige återbetalas om den skattskyldige inom viss tid visar att varorna beskattas i ett annat EU-land. Detta gäller dock endast om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat (se 29 § LTS och prop. 2000/01:118 s. 123).

Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning av skatt i samband med tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor, s.k. lagringssäkerhet. Syftet med att kräva säkerhet i samband med tillverk- ning m.m. är att säkerställa att skatt betalas när varor försvunnit från skatteupplag genom t.ex. stöld och dylikt (se prop. 1996/97:116 s. 65). Det är alltså endast i nu angivna fall som säkerheten kan tas i anspråk. För upplagshavare inträder skattskyldighet när lagerbrister uppkommer. Begreppet lagerbrister omfattar svinn, stöld m.m. (se prop. 2000/01:118 s. 71). För att tydliggöra i vilka fall en s.k. lagringssäkerhet får tas i an- språk föreskrivs därför att säkerhet skall ställas för betalning av skatt till följd av lagerbrister.

Förslaget föranleder ändringar i 11, 13–15, 16 och 17 §§ LTS, 10, 12– 14, 15 och 16 §§ LAS och 4 kap. 4, 6–8, 10 och 11 §§ LSE.

7Vissa justeringar avseende registrering till mervärdesskatt och förfarandet för återbetal- ning och deklaration av skatten

7.1Metod för återbetalning av mervärdesskatt till ut- ländska företagare som är registrerade till mervärdes- skatt

Regeringens förslag: En utländsk företagare som har rätt till återbetal- ning av ingående mervärdesskatt enligt reglerna om återbetalning till utländska företagare i 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) och som även är registrerad till mervärdesskatt för omsättning här i lan- det skall ansöka om återbetalning av ingående mervärdesskatt i skatte- deklarationen. Även den utländske företagare som är registrerad enligt 3 kap. 1 § första stycket 5 skattebetalningslagen (1997:483, SBL) för att han gör ett skattebefriat gemenskapsinternt förvärv i Sverige skall också ansöka om återbetalning i den skattdeklaration som han är skyldig att lämna. En justering görs även i 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL.

Skälen för regeringens förslag: En utländsk företagare som omsätter
varor eller tjänster i Sverige kan omfattas av två system för betalning av	148
	148

mervärdesskatt (skattskyldighet) i Sverige, beroende på vilka slags kun-	Prop. 2001/02:127
der företagaren har här. När kunden är ett företag som är registrerat till
mervärdesskatt i Sverige skall, med vissa undantag, omvänd skattskyl-
dighet tillämpas enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML (se prop.
2001/02:28 om slopande av skatterepresentant i vissa fall samt införande
av omvänd skattskyldighet för utländska företagare). Den utländske före-
tagaren skall fakturera utan mervärdesskatt och ange på fakturan att om-
vänd skattskyldighet föreligger. Det innebär att kunden skall beräkna och
betala mervärdesskatten på det fakturerade beloppet. I de fall omvänd
skattskyldighet inte skall gälla enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 § första
stycket ML skall den utländske företagaren själv vara betalningsskyldig
(skattskyldig). I dessa fall skall den utländske företagaren registreras till
mervärdesskatt, lämna deklaration, redovisa utgående och ingående skatt
samt betala in skatten alternativt kräva skatt åter. Avdrag för ingående
skatt medges med stöd av bestämmelserna i 8 kap. mervärdesskattelagen
(1994:200, ML).
En utländsk företagare som har en kundkrets bestående av enbart mer-
värdesskatteregistrerade personer kommer, med vissa undantag som
framgår av 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML, således inte att vara betal-
ningsskyldig (skattskyldig) för mervärdesskatt och skall således inte re-
gistreras till mervärdesskatt här i landet, se 3 kap. 1 § första stycket skat-
tebetalningslagen (1997:483, SBL). Undantag gäller dock i de fall före-
tagaren omsätter varor till annat EG-land eller förvärvar varor från annat
EG-land. I dessa fall skall registrering till mervärdesskatt ske enligt
3 kap. 1 § första stycket 4 och 5 SBL.
Om den utländske företagaren i de fall omvänd skattskyldighet förelig-
ger och han därför inte behöver registrera sig till mervärdesskatt här, har
haft kostnader för mervärdesskatt på anskaffningar av varor och tjänster i
Sverige får han vända sig till Riksskatteverket Särskilda Skattekontoret i
Ludvika och begära återbetalning enligt reglerna i 10 kap. 1–4 §§ och 19
kap. 1 § ML. Dessa regler motsvaras av reglerna i det 8:e direktivet
(79/1072/EEG) och det 13:e direktivet (86/560/EEG) jämfört med artikel
17.4 a i dess lydelse enligt artikel 28f 1 i det sjätte direktivet1 vilka avser
de fall då någon har en omsättning av varor eller tjänster för vilken om-
vänd skattskyldighet gäller (den utgående mervärdesskatten på försälj-
ningen redovisas av köparen istället för av säljaren).
När kunden är en privatperson skall omvänd skattskyldighet inte till-
lämpas eftersom privatpersoner inte kan registreras till mervärdesskatt. I
dessa fall blir den utländske företagaren själv skattskyldig och skall regi-
streras till mervärdesskatt. Avdrag för ingående skatt görs i deklaratio-
nen. Om den utländske företagaren har en kundkrets som består såväl av
personer som inte är registrerade till mervärdesskatt (t.ex. privatpersoner)
som av personer som är registrerade till mervärdesskatt här, skulle den
utländske företagaren behöva kräva erlagd mervärdesskatt åter både i en
skattedeklaration i form av avdrag för ingående skatt och genom en an-
1 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemssta-
ternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt:
enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s 1, CELEX 377L0388), ändrat senast
genom rådets direktiv 2001/115/EG av den 20 december 2001 om ändring av direktiv
77/388/EG i syfte att förenkla, modernisera och harmonisera kraven på fakturering när det	149
gäller mervärdesskatt (EGT nr L 15, 17.1.2002, s 24, CELEX 32001L0115).	149

sökan om återbetalning till Riksskatteverket Särskilda skattekontoret i Ludvika. Regeringen föreslår nu att ansökan om återbetalning av mer- värdesskatt som avser förvärv som hänför sig till omsättning för vilken omvänd skattskyldighet skall tillämpas skall göras i den skattdeklaration som företagaren ändå är skyldig att lämna enligt 10 kap. 9 § SBL. På så vis undviks tillämpning av två parallella system för återbetalning/avdrag av ingående mervärdesskatt hänförlig till den utländske företagarens om- sättning inom landet. Detta förenklar hanteringen för såväl skattemyn- digheten som för de utländska företagarna. Detta åstadkoms genom att den utländske företagaren får tillämpa det system för återbetalning av ingående skatt som gäller för återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ ML. Förfarandereglerna för återbetalning till utländska företagare i 19 kap. 1 § ML föreslås justerade i enlighet härmed. Denna metod för återbetalning får anses förenlig med artikel 17.2 och 17.3 i det sjätte direktivet.

För de utländska företagare som skall registreras till mervärdesskatt på grund av att de har företagit en skattebefriad omsättning av varor till an- nat EG-land enligt 3 kap. 30 a § ML gäller att rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt föreligger med stöd av 10 kap. 11 § första stycket ML (jämför artikel 17.3 b) i det sjätte direktivet). Dessa företaga- re skall ansöka om sådan återbetalning enligt reglerna i 19 kap. 11–13 §§ ML. Registreringsskyldigheten för dessa företagare följer av 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL.

Regeringen föreslår att nuvarande punkten 4 i 3 kap. 1 § första stycket SBL justeras så att det framgår att samtliga personer som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt med stöd av 10 kap. 9–13 §§ ML också skall registreras till mervärdesskatt. Enligt 19 kap. 12 § ML skall ansökan om återbetalning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 10 kap. 9–13 §§ ML göras i en skattedeklaration eller i en inkomstde- klaration. För att en sådan ansökan skall kunna göras i en deklaration krävs således en registrering till mervärdesskatt. En person med rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ ML kan t.ex. vara en företagare som omsätter varor från Sverige till ett annat EG-land (gemenskapsin- tern omsättning som är undantagen från skatt enligt 3 kap. 30 a § ML) eller en företagare som ägnar sig åt export av varor till land utanför EG. Ändringen kommenteras mera utförligt i författningskommentaren.

En justering föreslås i huvudrubriken närmast före 10 kap. 5 § ML så att det framgår att bestämmelserna som följer efter rubriken omfattar även utländska företagare i vissa fall, t.ex. de utländska företagare som har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 11 § första stycket ML vid om- sättning av vara till annat EG-land eller de utländska företagare som har rätt till återbetalning med stöd av 10 kap. 12 § ML för att de exporterar varor till länder utanför EG.

De utländska företagare som skall registreras till mervärdesskatt för att de gör ett skattebefriat gemenskapsinternt förvärv skall ansöka om åter- betalning av ingående mervärdesskatt i den deklaration som de är skyldi- ga att lämna på grund av sin registrering. Registreringsskyldigheten för de skattebefriade gemenskapsinterna förvärven framgår av punkten 5 i 3 kap. 1 § första stycket SBL. Denna metod för återbetalning får anses för- enlig med systematiken enligt den s.k. övergångsordningen i det sjätte direktivet om varutransaktioner mellan EG-länder i de fall en näringsid-

Prop. 2001/02:127

150

kare är skyldig att registrera sig till mervärdesskatt och lämna en deklara- Prop. 2001/02:127 tion.

Närmare om EG-rätten

Enligt det sjätte direktivet gäller följande. Regler om avdragsrätt respek- tive rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt återfinns i artikel 17 ( i dess lydelse enligt artikel 28f) i det sjätte direktivet och i det 8:e och 13:e direktivet (79/1072/EEG respektive 86/560/EEG) som särskilt reglerar återbetalning av mervärdesskatt till näringsidkare som inte är etablerade i landet. Motsvarigheten till dessa gemenskapsregler återfinns i svensk rätt i 8 kap., 10 kap. och 19 kap. ML. Artikel 17 i det sjätte di- rektivet kopplas till det 8:e och 13:e direktivet genom hänvisningen till dessa direktiv i artikel 17.4 i det sjätte direktivet. Artikel 17 kan tolkas så att man skiljer på två olika situationer för återbetalning/avdragsrätt för mervärdesskatt:

A. de fall där den som omsätter varor eller tjänster har betalat en utgåen- de skatt som han kan avräkna den ingående skatten mot, och B. sådana fall där någon utgående skatt inte har debiterats på grund av att någon omsättning inom landet inte har ägt rum, eller omsättningen inom landet är undantagen från mervärdesskatt.

Situationen under A. regleras i artikel 17.2 och situationen under B. regleras i artikel 17.3. I artikel 17.3 a regleras de fall där företagaren har betalat mervärdesskatt i ett visst land på varor eller tjänster som han har förvärvat för en verksamhet som han bedriver i ett annat land. Det kan i dessa fall röra sig om mervärdeskatt på kostnader för mat och logi i sam- band med affärsbesök i landet, drivmedel, kostnader för mässor och and- ra utställningstjänster eller kostnader för material eller dylikt som har förvärvats i landet men som är hänförliga till exempelvis tjänster avseen- de fastighet i ett annat EG-land. I artikel 17.3 b och c regleras fall där omsättning av varor eller tjänster har skett i ett visst land men där om- sättningen är undantagen från mervärdesskatt enligt vissa närmare angiv- na artiklar. Det kan i dessa fall röra sig om undantagen omsättning av varor till annat EG-land eller varuexport.

De 8:e och 13:e direktiven tillämpas i det fall en företagare inte är eta- blerad i det land han har erlagt mervärdesskatt på sina förvärv (dvs. då företagaren enligt svensk rätt är en s.k. utländsk företagare) och inte hel- ler har någon omsättning där med undantag av:

Y sådana skattebefriade transporttjänster och därtill anknytande tjänster som avses i 14.1 i, artikel 15 eller artikel 16.1 B, C och D i direktiv 77/388/EEG,

Y tjänster som tillhandahålls i fall där skatten skall betalas ute- slutande av den person åt vilken de tillhandahålls, i överens- stämmelse med artikel 21.1 b i direktiv 77/388/EEG.

Enligt 17.4 a) och b) (i dess lydelse enligt artikel 28 f 12) i det sjätte di- rektivet skall 8:e och 13:e direktiven även tillämpas i de fall då den icke etablerade skattskyldiga personen enbart har tillhandahållit varor och

2 Senast ändrad genom direktiv 2000/65/EG.

151

tjänster inom landet till personer som enligt artikel 21.1 a och c är betal- ningsskyldiga för mervärdesskatten.

Det ovanstående betyder att om den icke etablerade skattskyldiga per- sonen inte har någon omsättning inom landet för vilken han själv blir betalningsskyldig, skall 8:e och 13:e direktiven tillämpas. Vid tillämp- ning av det 8:e och det 13:e direktivet skall återbetalning av erlagd mer- värdesskatt ske genom ett särskilt ansökningsförfarande, dvs. det förfa- rande som motsvaras av det svenska systemet för återbetalning genom ansökan till Riksskatteverket Särskilda skattekontoret i Ludvika. I de fall den utländske företagaren har en omsättning inom landet som är undan- tagen på grund av att varan omsätts till annat EG-land är han skyldig att registrera sig och lämna deklaration enligt reglerna i artikel 22 i det sjätte direktivet. Återbetalning av ingående mervärdesskatt skall i dessa fall ske i deklarationen med stöd av reglerna i artiklarna 17.3 b jämfört med 17.4 i det sjätte direktivet. Tanken bakom återbetalningssystemet i 8:e och 13:e direktiven är således att en icke etablerad företagare som har krav på att återfå mervärdesskatt inte skall behöva registrera sig till mervärdes- skatt och lämna en deklaration om han inte har någon omsättning inom landet för vilken han själv är betalningsskyldig.

Konsekvenserna av de föreslagna ändringarna ovan kan exemplifieras enligt följande:

1.En utländsk företagare köper en vara i Sverige och omsätter den vi- dare här i landet till såväl privatpersoner som mervärdesskatte- registrerade kunder. I sistnämnda fall skall omvänd skattskyldighet till- lämpas enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML och rätt till återbetalning föreligger enligt 10 kap. 1 § andra stycket ML. För omsättning som görs till privatpersoner här i landet föreligger skattskyldighet för den utländske företagaren. Han skall därmed registreras för mervärdesskatt enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 SBL och lämna skattedeklaration. I dessa fall föreligger avdragsrätt med stöd av 8 kap. ML. Avdrag får göras i deklarationen. Sådan återbetalning av ingående mervärdesskatt som företagaren har rätt till med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket ML skall också ske i skattedeklarationen enligt den föreslagna nya lydelsen av 19 kap. 1 § ML. Jfr artikel 17.2 och 17.4 a och b i det sjätte direkti- vet. Eftersom den utländske företagarens omsättning inom landet inte enbart är sådan för vilken kunden är betalningsskyldig, skall ansökan om återbetalning inte göras enligt metoden som anges i 8:e och 13:e direktiven. Ansökan om återbetalning av mervärdesskatten hänförlig till hans omsättning inom landet skall istället göras i den skattedeklaration som företagaren är skyldig att lämna.

2.En utländsk företagare köper en vara här i landet och omsätter den till annat EG-land. Enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL skall företaga- ren registreras här i landet för att han omsätter en vara som transporte- ras till ett annat EG-land. En ansökan om återbetalning av ingående mervärdesskatt medges i skattedeklarationen enligt 10 kap. 11 § första stycket och 19 kap. 12 § ML. Jfr. artikel 17.3 b i det sjätte direktivet avseende undantagen gemenskapsintern omsättning enligt artikel 28c A

Prop. 2001/02:127

152

i det sjätte direktivet. De 8:e och 13:e direktiven tillämpas inte i dessa fall.

3.En utländsk företagare köper en vara här i landet och exporterar den till tredje land. Rätt till återbetalning föreligger med stöd av 10 kap.

12§ ML. Ansökan om återbetalning skall göras i skattedeklaration en- ligt 19 kap. 12 § ML. Registrering till mervärdesskatt skall ske med stöd av 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL. Jfr. artikel 17.3 b i det sjätte direktivet avseende undantagen exportomsättning enligt artikel 15 i det sjätte direktivet. De 8:e och 13:e direktiven tillämpas inte i dessa fall.

4.En utländsk företagare importerar en vara till landet och säljer den vidare här i landet till en mervärdesskatteregistrerad köpare. Omvänd skattskyldighet gäller vid omsättningen inom landet enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML. Rätt till återbetalning av mervärdesskatten på importen föreligger enligt 10 kap. 1 § andra stycket ML. Ansökan om återbetalning av mervärdesskatten skall göras hos Riksskatteverket Sär- skilda Skattekontoret i Ludvika enligt 19 kap. 1 § första stycket ML. Om företagaren omsätter varan till såväl mervärdesskatteregistrerade som icke mervärdesskatteregistrerade personer är företagaren skattskyl- dig för sin omsättning inom landet till icke registrerade personer och skall registreras till mervärdesskatt. Rätt till avdrag föreligger därmed enligt 8 kap. ML. Avdraget görs i deklarationen. För omsättningen till mervärdesskatteregistrerade köpare har han rätt till återbetalning med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket ML. Ansökan om återbetalning när kundkretsen är blandad på detta vis skall göras i skattedeklarationen enligt den föreslagna nya lydelsen av 19 kap. 1 § ML.

5.En utländsk företagare importerar en vara här i landet och omsätter (eller för över) varan till annat EG-land för verksamhet som han bedri- ver utomlands. Registrering skall ske med stöd av 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL. Ombud kan utses enligt 6 § SBF. Rätt till återbetalning av mervärdesskatt föreligger med stöd av 10 kap. 11 § första stycket ML jämfört med 3 kap. 30 a § ML. Återbetalning skall ske i skattede- klaration med stöd av 19 kap. 12 § ML. Se artikel 17.3 b jämfört med artikel 17.4 i det sjätte direktivet. De 8:e och 13:e direktiven tillämpas inte i dessa fall.

6.En utländsk företagare köper en vara som transporteras hit från ett an- nat EU-land. Varan läggs i lager här i landet. Företagaren säljer därefter varan vidare inom landet till mervärdesskatteregistrerade personer. Om- vänd skattskyldighet gäller med stöd av 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML vid vidareomsättningen av varan inom landet. Registrering skall ske med stöd av 3 kap. 1 § första stycket 5 SBL. Det gemenskapsinterna förvärvet är undantaget från skatt enligt 3 kap. 30 d § ML om rätt till återbetalning av hela skatten med anledning av förvärvet skulle ha förelegat enligt 10 kap. 1–4 §§ ML. Rätt till återbetalning föreligger med stöd av 10 kap. 1 § andra stycket ML. Ansökan om återbetalning skall göras i skattedeklara- tionen, enligt den föreslagna nya lydelsen av 19 kap. 1 § ML. Jfr artikel

22om registrerings- och deklarationsskyldighet och artikel 17.3 och 17.4

i det sjätte direktivet.

Prop. 2001/02:127

153

7.2Frivillig skattskyldighet vid uthyrning av verksam- hetslokaler

Regeringens förslag: De nya reglerna om omvänd skattskyldighet för utländska företagare som skall tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2002 skall inte gälla vid frivillig skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokal. Av administrativa skäl skall den utländske företagare som bedriver sådan verksamhet inom landet själv vara skattskyldig och lämna skattedeklara- tion i enlighet med bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 1 och 2 §§ ML skall skyldighet att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första stycket 1 ML för sådan skattepliktig fastighetsuthyrning eller bostadsrättsupplåtelse som gäller enligt 3 kap. 3 § andra och tredje styckena gälla endast under förutsätt- ning att skattemyndigheten har beslutat om detta efter ansökan, s.k. fri- villig skattskyldighet. En utländsk företagare, dvs. en person som inte är etablerad i Sverige, kan bedriva uthyrningsverksamhet här i landet. Om företagaren vill att uthyrningen skall beläggas med mervärdesskatt krävs att skattemyndigheten fattar ett beslut även i dessa fall. Behörig skatte- myndighet för den utländske företagaren är skattemyndigheten i Stock- holm enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 2 § femte stycket SBL eftersom en utländsk företagare per definition varken har sin hemort eller är eta- blerad här i landet (jfr. 1 kap. 15 § ML). När skattemyndigheten har be- slutat om skyldighet att betala skatt enligt 9 kap. 1 § ML skall registre- ring till mervärdesskatt göras enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 SBL. Om fastigheten överlåts eller om användningen av fastigheten ändras kan den frivilliga skattskyldigheten upphöra. Lokaluthyraren är skyldig att anmä- la ändrad användning m.m. till skattemyndigheten. Vidare gäller att jämkning av avdragen ingående skall ske om den frivilliga skattskyldig- heten upphör, med vissa undantag. En utländsk företagare vars omsätt- ning här i landet omfattas av omvänd skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML är emellertid inte skattskyldig här (dvs. skyldig att betala skatt). Någon registrering för frivillig skattskyldighet skulle alltså inte vara nödvändig för dessa företagare. Om den utländske företagaren betalar ingående mervärdesskatt på förvärv hänförliga till uthyrnings- verksamheten i Sverige har han rätt att få återbetalning av skatten från Riksskatteverket Särskilda skattekontoret i Ludvika enligt 10 kap. 1 § andra stycket ML.

Enligt direktiv 2000/65/EG får medlemsländerna enligt artikel 21.1 a andra stycket närmare fastställa villkoren för omvänd skattskyldighet. Frivillig skattskyldighet för uthyrning av verksamhetslokaler kräver en kvalificerad administrativ hantering och större personella resurser än vad sedvanlig hantering av ärenden avseende återbetalning av ingående mer- värdesskatt till utländska företagare normalt sett kräver. Regeringen före- slår därför att omvänd skattskyldighet inte skall tillämpas i de fall en ut- ländsk företagare har ansökt om att få bli frivilligt skattskyldig för uthyr- ning av verksamhetslokal i Sverige. Regeringen anser att den nuvarande ordningen med skattskyldighet (betalningsskyldighet) för uthyraren och registrering till mervärdesskatt och den hantering som följer av registre- ring och redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration bör bibehållas för dessa företagare och även fortsättningsvis hanteras av den skattemyn-

Prop. 2001/02:127

154

dighet som har beslutat om den frivilliga skattskyldigheten. Genom den Prop. 2001/02:127 föreslagna begränsningen i tillämpningen av omvänd skattskyldighet

kommer inte Riksskatteverket Särskilda skattekontoret i Ludvika att be- lastas med den extra administrativa hantering som den frivilliga skatt- skyldigheten kräver. Regeringens förslag föranleder en ändring i 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML.

7.3Tidpunkt för avlämnande av skattedeklaration

Regeringens förslag: Ett förtydligande görs i 10 kap. 18 § skattebe- talningslagen (1997:483) om tidpunkt för avlämnande av skattedekla- ration.

Skälen för regeringens förslag: De bestämmelser som i dag regle- rar tidpunkten för när en skattedeklaration skall lämnas utgår från att den skattskyldige redovisar ett beskattningsunderlag på vilket mervär- desskatt beräknas. I de nya fallen av registreringsskyldighet som in- förts genom regeringens prop. 2001/02:28 (SFS 2001:971) skall en skattedeklaration lämnas när registrering till mervärdesskatt har skett enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller 5, dvs. även i de fall då någon skyldighet att betala skatt inte föreligger för den som förvärvar eller omsätter en vara från eller till ett annat EG-land.

På Lagrådets inrådan preciseras bestämmelsen i 10 kap. 18 § skatte- betalningslagen (1997:483, SBL) så att den även reglerar tidpunkt för avlämnande av skattedeklaration i de fall skattedeklaration skall läm- nas men beskattningsunderlag saknas. Så är fallet då registrering till mervärdesskatt har skett enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller 5, dvs. i de fall någon har registrerats enbart på grund av att rätt till återbetal- ning av ingående skatt föreligger med stöd av 10 kap. 9–13 §§ mer- värdesskattelagen (1994:200) eller på grund av att näringsidkaren gör ett skattefritt gemenskapsinternt förvärv med stöd av 3 kap. 30 d § mervärdesskattelagen. Bestämmelsen får genom sin nya utformning karaktären av en huvudregel, dvs. att bestämmelsen skall gälla om inte annat följer av bestämmelserna i 19–24 §§. Bestämmelsen skall såle- des även gälla de fall då enbart uppgift om omsättning, överföring el- ler förvärv av varor som transporteras mellan EG-länder skall lämnas i skattedeklarationen.

Om den som är registrerad med stöd av 3 kap. 1 § SBL inte lämnar en skattedeklaration vid rätt tidpunkt får skattemyndigheten påföra förse- ningsavgift enligt 15 kap. 6 § samma lag.

8Tobaksskatt

Regeringens förslag; Definitionerna av skattepliktiga cigarrer och ci- gariller i lagen (1994:1563) om tobaksskatt anpassas till ett nyligen antaget EG-direktiv på tobaksskatteområdet. Några andra ändringar med anledning av det nya direktivet föreslås inte för närvarande.

155

Skälen för regeringens förslag: Kommissionen lämnade den 14 mars	Prop. 2001/02:127
2001 en rapport till rådet och Europaparlamentet angående funktionen av
gällande skattestrukturer och skattesatser på tobaksskatteområdet. Vid
sin granskning har kommissionen funnit att det inom EU fortfarande fö-
religger stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller priser och
punktskatter på tobaksvaror. Med anledning härav föreslog kommissio-
nen vissa ändringar i rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992
om tillnärmning av skatt på cigaretter1, rådets direktiv 92/80/EEG av den
19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än ciga-
retter2 och rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra
skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksva-
ror3. Ändringarna har beslutats genom rådets direktiv 2002/10/EG av den
12 februari 2002 om ändring av direktiven 92/79/EEG, 92/80/EEG och
95/59/EG när det gäller strukturer och skattesatser i fråga om punktbe-
skattning av tobaksvaror4. Medlemsstaterna skall sätta i kraft direktivet
senast den 1 juli 2002.
Genom direktiv 2002/10/EG har en bestämmelse införts som innebär
att ett fast minimibelopp per 1000 cigaretter, 60 euro, skall tas ut på ciga-
retter i den mest efterfrågade priskategorin. Från den 1 juli 2006 skall
detta belopp vara 64 euro. Detta krav skall gälla utöver det nuvarande
kravet att punktskatten på cigaretter skall vara minst 57 procent av de-
taljhandelspriset på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Med-
lemsstater som tar ut en punktskatt på minst 95 euro per 1000 cigaretter
behöver inte uppfylla 57-procentkravet. Från den 1 juli 2006 skall detta
belopp vara 101 euro. Vid omräkning av beloppet 95 euro får medlems-
stater som inte anslutit sig till den monetära valutaunionen tillämpa vär-
det av euron i nationell valuta den första arbetsdagen i oktober 2000.
Sverige har ett undantag till och med den 31 december 2002 att uppfyl-
la 57-procentkravet för cigaretter. Eftersom cigarettskatten per 1000 ci-
garetter av den mest efterfrågade priskategorin i Sverige överstiger 95
euro om växelkursen den 1 oktober 2000 tillämpas behöver Sverige på
grund av den nya bestämmelsen i direktivet inte längre något undantag
från 57-procentregeln. Under dessa förhållanden är någon ändring i lagen
om tobaksskatt inte nödvändig på detta område.
Enligt det nya direktivet får medlemsstaterna möjlighet att ta ut en mi-
nimipunktskatt på cigaretter som säljs till ett lägre pris än detaljhandels-
priset på cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin, förutsatt att
denna punktskatt inte överskrider den punktskatt som tas ut på cigaretter
i den mest efterfrågade priskategorin. Detta innebär att som mest får det
skattebelopp som har fastställts för cigaretter i den mest efterfrågade
priskategorin tas ut för samtliga cigaretter på marknaden oberoende av
deras detaljhandelspris. Bestämmelsen skall ge medlemsstaterna en bätt-
re möjlighet att lösa problem med priskrig eller en dramatiskt ökad till-
gång på billiga cigaretter på marknaden. För närvarande får medlemssta-
terna ta ut en minimiskatt på cigaretter förutsatt att denna inte medför en
höjning av den totala skattebelastningen till mer än 90 procent av den
1 EGT L 316, 31.10.1992, s. 8, Celex 31992L0079.
2 EGT L 316, 31.10.1992, s. 10, Celex 31992L0080.
3 EGT L 291, 6.12.1995, s. 40, Celex 31995L0059.	156
4 EGT L 46, 16.2.2002, s. 26, Celex 32002L0010.	156

totala skattebelastningen på den mest efterfrågade priskategorin av ciga- Prop. 2001/02:127 retter.

Under senare tid har ett antal s.k. lågpriscigaretter lanserats på den svenska marknaden. Dessa cigaretter har ett pris som per paket ligger cirka 10 kronor under priset på ett cigarettpaket i den mest efterfrågade priskategorin. Dessa lågpriscigaretters andel av marknaden har successivt ökat. Det låga priset på dessa cigaretter medför risk för att cigarrettrök- ningen kommer att öka. Särskilt unga personer har visat sig känsliga för ett lågt pris. Av folkhälsoskäl är det därför viktigt att priset på cigaretter inte är alltför lågt. Regeringen anser därför att det finns skäl att med stöd av den nya bestämmelsen införa en minimipunktskatt för cigaretter som har ett lägre detaljhandelspris än cigaretter i den mest efterfrågade pris- kategorin. Regeringen avser att återkomma med ett sådant förslag i bud- getpropositionen för år 2003.

I det nya direktivet fastställs en gradvis ökning av minimiskatten på finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter. Vidare sker en justering på grundval av inflationen för minimiskatterna på finskuren och annan röktobak, cigarrer och cigariller. Eftersom den svenska tobaksskatten på dessa produkter överstiger de beslutade minimiskatterna krävs ingen änd- ring av de svenska reglerna.

En förändring av definitionen av cigarrer och cigariller görs i direkti- vet, så att produkter som i flera avseenden liknar cigaretter behandlas som cigaretter och inte som cigariller vid beskattningen. Produkterna konkurrerar med cigaretter som är högre beskattade än cigarrer och ciga- riller. Med anledning av denna förändring behövs en ändrad definition av cigarrer och cigariller i 1 b § lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Reger- ingen föreslår därför en sådan ändrad definition. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

9Genomförande av ändringar i indrivningsdi- rektivet

Regeringens förslag: De ändringar i rådets direktiv 76/308/EEG som beslutades den 15 juni 2001 skall genomföras genom att det i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga tas in en bestämmelse om att ändringsdirektivet, 2001/44/EG, gäller som svensk lag. Texten till ändringsdirektivet skall fogas som en bilaga till nämnda lag.

Skälen för regeringens förslag: Vid Ekofinrådets möte i Göteborg den 15 juni 2001 beslutades omfattande ändringar i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av fi- nansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (indrivningsdirektivet). I direktivet regleras det bistånd som medlemsstaterna är skyldiga att lämna varandra med indrivning av fordringar på skatte- och tullområdet.

157

Ändringarna innebär bl.a. att direktivets tillämpningsområde utvidgas från att bara omfatta indirekta skatter till att omfatta även direkt skatt på inkomst och förmögenhet. Vidare görs ett antal ändringar i syfte att ef- fektivisera indrivningssamarbetet bl.a. genom att tidsfrister förkortas och att det görs till huvudregel att en utländsk exekutionstitel skall erkännas och verkställas direkt i stället för att ersättas med en inhemsk exekutions- titel eller kompletteras. En ytterligare ändring är att det nu öppnas en möjlighet för de medlemsländer som så önskar att ge andra medlemslän- ders skattefordringar samma förmånsrätt som liknande egna fordringar.

Ändringsdirektivet träder enligt rådets beslut i kraft den 1 juli 2002. Kommissionen har vid EG-domstolen väckt talan om ogiltigförklaring av ändringsdirektivet och anfört att detta beslutats med stöd av en rättslig grund som inte är korrekt. Samtidigt har emellertid kommisionen yrkat att ändringsdirektivet skall tillämpas på det sätt som rådet avsett från den 1 juli 2002, i avvaktan på att ett nytt beslut kan fattas med stöd av korrekt rättslig grund. Det får därför antas att indrivningsdirektivet kommer att gälla i sin lydelse enligt det nu aktuella ändringsdirektivet fr.o.m. den 1 juli 2002.

Indrivningsdirektivet har genomförts i Sverige i sin hittillsvarande ly- delse genom lagen (1994:1554) om ändring i lagen (1969:200) om utta- gande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Ändringen inne- bar att det i 1 § nämnda lag fördes in en bestämmelse om att indrivnings- direktivet (och kommissionens tillämpningsdirektiv till detta) skall gälla som svensk lag. Direktivtexten fogades till lagen som en bilaga.

Den metod som sålunda kom till användning för att genomföra direkti- ven har kritiserats i andra sammanhang, och förklaringen till att den val- des i detta fall torde vara den tidsnöd som uppkom när en stor mängd rättsakter skulle genomföras med anledning av Sveriges inträde i Europe- iska unionen. Det är önskvärt att i fortsättningen använda en annan me- tod. Detta måste dock föregås av en noggrann analys av hur direktivens bestämmelser förhåller sig till svensk lagstiftning på området. Regering- en avser att göra en sådan analys och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.

I avvaktan på detta bör ändringsdirektivet genomföras på motsvarande sätt som grunddirektivet och tillämpningsdirektivet till detta i deras hit- tillsvarande lydelse. Det innebär att uppräkningen i 1 § lagen om utta- gande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga skall kompletteras med rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av di- rektiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssy- stemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter, samt att texten till detta ändringsdirektiv skall läggas till som en tredje rättsakt i bilagan till nämnda lag. Med hänsyn till att det åtminstone teoretiskt kan råda tvekan om ikraftträdandedagen för änd- ringsdirektivet bör lagändringen träda i kraft den dag regeringen be- stämmer.

Vad gäller förmånsrätt föreskrivs i 12 § lagen (1990:314) om ömsesi- dig handräckning i skatteärenden att förmånsrätt inte följer med fordran på skatt i främmande stat. Någon ändring föreslås inte på den punkten.

Prop. 2001/02:127

158

Offentlig-finansiella och andra effekter

Prop. 2001/02:127

Att punktskatterna infogas i skattekontosystemet innebär fördelar för såväl Riksskatteverket som de skattskyldiga. Den som är skattskyldig för punktskatt är nämligen nästan undantagslöst även skattskyldig för någon av de skatter som i dag omfattas av systemet, t.ex. mervärdesskatt. Ett infogande av punktskatterna i skattekontosystemet innebär alltså att punktskatterna kan hanteras gemensamt med de skatter som i dag ingår i systemet. Detta kommer att underlätta administrationen hos både skatt- skyldiga och Riksskatteverket. Förslaget i avsnitt 4.7 att återbetalning av vissa punktskatter skall hanteras enligt förfarandet i skattebetalningsla- gen leder också till administrativa fördelar för Riksskatteverket.

Det nuvarande uppbördssystemet för punktskatter är föråldrat. Riks- skatteverket arbetar därför för närvarande med att utveckla ett nytt IT- stöd. I arbetet tas hänsyn till att punktskatterna skall infogas i skattekon- tosystemet från och med den 1 januari 2003. Utvecklingskostnaderna för det nya IT-stödet beräknas uppgå till 25 miljoner kr. Arbetet finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret eftersom Riksskatteverket bedömer att ett nytt IT-stöd och punktskatternas infogning i skattekontosystemet kommer att effektivisera skatteförvaltningens hantering av punktskatter, vilket kommer att leda till minskade kostnader framöver.

När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer det initialt att ställas stora krav på Riksskatteverket. Detta på grund av att ny teknik skall användas för att ta ut punktskatt. Den nya tekniken kräver en inkör- ningsperiod på sex till tolv månader. Kostnaden för den rent praktiska infogningen av punktskatterna i skattekontosystemet beräknas uppgå till 1,5 miljoner kr. Inledningsvis kommer stor kraft att få läggas på s.k. grundhantering. Erfarenheten från driftsättningen av skattekontosystemet och övriga system i anslutning till skattekontot den 1 januari 1998 visar nämligen att en stor del av arbetsinsatsen fick läggas på grundhantering för att rätta upp maskinella feltolkningar.

Det råder ingen tvekan om att förslaget att infoga punktskatterna i skat- tekontosystemet kommer att effektivisera Riksskatteverkets hantering av punktskatterna. Resursåtgången för att administrera punktskatterna kommer alltså att minska och resurser kommer därmed att frigöras för andra arbetsuppgifter. Under genomförandet av förslaget och initialt kommer dock Riksskatteverkets arbetsbelastning att öka något. Denna ökning kan emellertid, inte minst mot bakgrund av att förslaget på sikt leder till effektiviseringar, klaras inom Riksskatteverkets anslag.

Det nya systemet med godkända lagerhållare innebär att Riksskatte- verket måste pröva ansökningar från skattskyldiga som i dag registreras som skattskyldiga utan prövning och i förekommande fall återkalla god- kännanden. Systemet kommer att omfatta cirka 400–500 skattskyldiga. Den övergångsbestämmelse som föreslås och som innebär att den som är registrerad som skattskyldig när det nya systemet träder i kraft skall an- ses godkänd som lagerhållare kommer dock att minska arbetsbelastning- en högst väsentligt. Riksskatteverket kommer alltså i princip enbart att behöva ägna sig åt att återkalla godkännanden som lagerhållare. Antalet återkallelseärenden per år bedöms bli relativt få, varför uppgiften bör kunna klaras av inom befintliga ramar.

159

Vägverket skall enligt förslag i avsnitt 4.8 ta över huvudansvaret för skrotningsavgiften. Redan i dag är det Vägverket som för Riksskattever- kets räkning beslutar om skrotningsavgift. Vägverket hanterar vidare uppbörden av avgiften och ansöker om indrivning av obetalda avgifter. Det är alltså Vägverket som i praktiken helt sköter uttaget av skrotnings- avgift. Riksskatteverkets ansvar för avgiften i egenskap av beskattnings- myndighet får närmast betraktas som formellt. Att Vägverket nu föreslås få även det formella huvudansvaret bör mot bakgrund av nuvarande ar- betsfördelning inte leda till någon ökad arbetsbelastning för Vägverket.

Bestämmelserna om överklagande i skattebetalningslagen stämmer i stort sett överens med motsvarande bestämmelser i LPP. Att punktskat- terna infogas i skattekontosystemet kommer därför inte att öka arbetsbe- lastningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Beslut i ärenden om godkända lagerhållare kommer att kunna överkla- gas till allmän förvaltningsdomstol. Det rör sig delvis om en ny typ av ärenden, i vart fall i fråga om de skattskyldiga som i dag registreras som skattskyldiga utan något ansöknings- och prövningsförfarande. Eftersom det rör sig om en ny typ av ärenden finns det skäl att beröra förslagets påverkan på domstolarnas arbetsbelastning. Det bör inledningsvis näm- nas att beslut i ärenden om skattebefriade förbrukare skall överklagas till Länsrätten i Dalarnas län, se 7 a § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. Länsrätten i Dalarnas län kom- mer alltså som första instans att få hantera samtliga överklaganden.

Ovan har anförts att cirka 400–500 skattskyldiga kommer att omfattas av det nya systemet med godkända lagerhållare. Genom den övergångs- bestämmelse som föreslås kommer dessa skattskyldiga att med automatik föras över till det nya systemet. Själva ikraftträdandet kommer alltså inte att leda till en massa ansökningar om godkännande. Hur det blir när det nya systemet trätt i kraft är svårt att sia om, men det är högst sannolikt att antalet ansökningar per år kommer att vara ytterst få. Förutom beslut i ansökningsärenden kommer beslut om återkallelse av godkännanden att kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Eftersom det inte kommer att finnas mer än cirka 400–500 godkända lagerhållare är det sannolikt att endast ett ytterst litet antal ärenden per år kommer att hamna i Länsrätten i Dalarnas län.

Mot bakgrund av nu angivna förhållanden anser regeringen att försla- gen inte kommer att påverka arbetsbelastningen för de allmänna förvalt- ningsdomstolarna i någon nämnvärd omfattning.

Vid övergången till skattekontosystemet kommer betalningen av punktskatterna för nästan alla skattskyldiga att senareläggas. De ränteför- luster som detta medför innebär en årlig försvagning av statsbudgeten på ca 45 miljoner kr i periodiserade termer. För de skattskyldiga som har ett beskattningsunderlag för mervärdesskatt på högst 40 miljoner kronor, exklusive import och gemenskapsinterna förvärv, kommer dessutom in- betalningarna att förskjutas över ett månadsskifte. Denna uppbördsför- skjutning leder till en kassamässig engångseffekt första året, dvs. år 2003, eftersom staten från nyss nämnda skattskyldiga endast kommer att få in punktskatter för elva månader detta år. På punktskatteområdet står dock ett mindre antal stora aktörer för nästan samtliga skatteintäkter. Dessa aktörer har ett beskattningsunderlag för mervärdesskatt som mer än väl överstiger 40 miljoner kr. Detta faktum gör att den kassamässiga

Prop. 2001/02:127

160

effekten blir förhållandevis liten i relation till de totala intäkterna, som	Prop. 2001/02:127
för år 2003 beräknas uppgå till drygt 77 miljarder. Den kassamässiga
budgetförsvagningen av uppbördsförskjutningen år 2003 kan beräknas
till 143 miljoner.
Effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar m.m.
Förslaget att infoga punktskatterna i skattekontosystemet kommer att
påverka vissa små företags arbetssituation. Nedan analyseras därför
konsekvenserna för de företag som kommer att omfattas av systemet med
skattebefriade förbrukare. Analysen bygger på förordningen (1998:1820)
om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags vill-
kor. Några av de frågeställningar som tas upp i den s.k. checklistan i 3 §
nämnda förordning har redan behandlats på annat ställe i remissen. Det
bör dock nämnas att det egentligen inte finns några stora problem med
dagens ordning utan reformen är motiverad av att det finns fördelar med
att infoga punktskatterna i skattekontosystemet. Hur samråd har skett
med näringslivet och med myndigheter som särskilt berörs framgår av
avsnitt 3 Ärendet och dess beredning. Vilka synpunkter som därvid
kommit fram redovisas i respektive avsnitt.
Tidpunkten när deklaration skall lämnas kommer att senareläggas för
nästan alla skattskyldiga. Det innebär i sin tur en senareläggning av be-
talningen. För den som är skattskyldig för punktskatt och som inte skall
redovisa mervärdesskatt eller som skall redovisa mervärdesskatt i sin
självdeklaration tidigareläggs dock betalningen av punktskatt. Mervär-
desskatt skall, med vissa undantag, redovisas i självdeklaration om be-
skattningsunderlaget, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import,
för beskattningsåret uppgår till högst en miljon kr. I dessa fall skall
punktskatt redovisas och betalas inom samma tid som gäller för innehål-
len skatt och arbetsgivaravgifter, dvs. senast den 12 i månaden efter re-
dovisningsredovisningsperioden (i augusti och januari senast den 17).
Detta innebär att betalningen tidigareläggs med 13 eller 8 dagar (i augusti
och januari med 8 eller 3 dagar) beroende på om den 25 eller 20 i må-
nanden efter redovisningsperioden är förfallodag i dag. Uppskattningsvis
rör det sig om cirka 100 företag som kommer att få betala punktskatt ti-
digare än i dag. Dessa företag kommer emellertid att kunna hantera
punktskatterna gemensamt med innehållen skatt och arbetsgivaravgifter.
Detta är en administrativ fördel som något uppväger nackdelen av att
behöva betala punktskatt tidigare.
Förslaget i avsnitt 4.7 att återbetalningar av punktskatt skall hanteras
enligt förfarandet i skattebetalningslagen innebär i praktiken ingen för-
ändring för de företag som i dag ansöker om återbetalning. Ansöknings-
förfarandet ändras nämligen inte utan företagen skall ansöka om återbe-
talning på samma sätt som i dag. Den enda märkbara skillnaden för före-
tagen är att återbetalningsbeloppet kommer att bokföras på företagets
skattekonto. Om det leder till ett överskott på kontot kommer överskottet
att betalas tillbaka automatiskt, dvs. utan ansökan.
I avsnitt 5 föreslås att dagens system med skattefria leveranser mellan
registrerade skattskyldiga för skatt på snus, tuggtobak, naturgas, kol-
bränslen, petroleumkoks och gödselmedel skall ersättas med ett system
där sådana leveranser förutsätter att de skattskyldiga godkänts som lager-	161

hållare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas. I dag registreras vissa skattskyldiga automatiskt, alltså utan något ansöknings- och prövningsförfarande. Genom den övergångsbestämmelse som före- slås i avsnitt 5 kommer samtliga skattskyldiga som i dag är registrerade och som berörs av det nya systemet med godkända lagerhållare att god- kännas som sådana när systemet träder i kraft. Någon ansökan är alltså inte nödvändig utan de skattskyldiga som berörs kommer automatiskt att föras över till det nya systemet.

Den som i framtiden vill bli godkänd som lagerhållare måste dock an- söka om att bli godkänd. För att beskattningsmyndigheten skall kunna bedöma ett företags lämplighet måste självfallet företaget lämna vissa uppgifter till beskattningsmyndigheten. Det kommer i första hand att röra sig om uppgifter om den egna verksamheten varför uppgifterna borde vara förhållandevis lätta att ta fram. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas en närmare beskrivning av företagets verksamhet, företagets årsredovisning och registreringsbevis från Patent- och registreringsver- ket. I de fall en ansökan inte innehåller tillräckliga uppgifter kommer beskattningsmyndigheten be att få in de uppgifter som saknas. För att undvika att ansökningsförfarandet drar ut på tiden är det viktigt att be- skattningsmyndigheten redan från början klargör vilka uppgifter sökan- den skall lämna. Uppgifter kommer också att inhämtas av beskattnings- myndigheten, t.ex. uppgifter om sökandens skattekonto m.m. Det är vi- dare möjligt att beskattningsmyndigheten kommer att utarbeta ett antal standardfrågor som de sökande skall besvara. Eftersom ett godkännande som lagerhållare kan meddelas tills vidare kommer ansökningsförfaran- det för många företag att bli en engångsföreteelse. Under förutsättning att beskattningsmyndigheten från början klargör för sökanden vilka uppgif- ter han behöver lämna, torde inte ansökningsförfarandet medföra någon större tidsåtgång för företagen.

När det gäller frågan om förslagen kan komma att snedvrida konkur- rensförhållandena till nackdel för små företag kan det konstateras att för nästan samtliga skattskyldiga ändras varken deklarations- eller betal- ningstider. Cirka 100 företag kommer dock att få betala punktskatt tidi- gare än i dag. Dessa företag kommer emellertid i likhet med övriga före- tag att kunna hantera punktskatterna gemensamt med de skatter som i dag ingår i skattekontosystemet. Detta är en administrativ fördel. Med hänsyn till det nu sagda bedöms förslaget att infoga punktskatterna i skat- tekontosystemet inte förändra konkurrensförutsättningarna för små före- tag.

De företag som i fortsättningen vill kunna leverera och ta emot skatte- fria leveranser av snus, kolbränslen, gödselmedel m.m. kommer genom den i avsnitt 5 föreslagna övergångsbestämmelsen att automatiskt föras över till det nya systemet med godkända lagerhållare. Med hänsyn härtill behöver ingen särskild hänsyn tas till småföretagens villkor när det gäller tiden för reglernas ikraftträdande. Detsamma gäller förslaget att infoga punktskatterna i skattekontosystemet.

Riksskatteverket brukar inför varje större regeländring informera om vad förändringarna innebär för berörda företag. Inför nu aktuella regel- ändringar finns, i likhet med tidigare förändringar, behov av information.

Prop. 2001/02:127

162

Det ankommer dock på Riksskatteverket att närmare bestämma behovet Prop. 2001/02:127 av informationsinsatser.

11 Författningskommentar

11.1Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Allmänt

I propositionen behandlas dels frågan om punktskatternas infogande i skattekontosystemet, dels vissa frågor om registrerings- och redovis- ningsskyldighet för mervärdesskatt och dels vissa justeringar i skattebe- talningslagen, som inte har något samband med punktskatternas infog- ning i skattekontosystemet. De olika delarna saknar samband med var- andra och är avsedda att gälla från olika tidpunkter. I två fall berörs dock samma paragraf av förslagen i de olika delarna. I syfte att undvika en delvis komplicerad och svårtolkad övergångsreglering tas därför de olika delarna upp som olika lagförslag med egna ikraftträdande- och över- gångsbestämmelser. Detta är i enlighet med vad Lagrådet förordat. I det- ta avsnitt behandlas dels frågan om registrerings- och redovisningsskyl- dighet för mervärdesskatt och de justeringar i skattebetalningslagen som saknar samband med punktskatternas infogning i skattekontosystemet. I avsnitt 11.2 behandlas frågan om punktskatternas infogning i skattekon- tosystemet.

3 kap.

1 §

I bestämmelsen föreslås att punkten 4 ändras så att det framgår tydligt att samtliga personer som har rätt till återbetalning av ingående mervärdes- skatt med stöd av 10 kap. 9–13 §§ ML också skall registreras till mervär- desskatt. Enligt 19 kap. 12 § ML skall ansökan om återbetalning av mer- värdesskatt enligt bestämmelserna i 10 kap. 9–13 §§ ML göras i en skat- tedeklaration eller i en inkomstdeklaration. För att en sådan ansökan skall kunna göras i en deklaration krävs således en registrering till mervärdes- skatt. En person med rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ ML kan t.ex. vara en utländsk företagare vars aktivitet i Sverige endast utgörs av omsättning av varor till utlandet (gemenskapsintern omsättning som är undantagen från skatt enligt 3 kap. 30 a § ML) eller en person som skall registreras för att denne har rätt till återbetalning av mervärdesskatt under ett uppbyggnadsskede enligt 10 kap. 9 § ML. En person som är registre- rad eller skyldig att registrera sig till mervärdesskatt är även skyldig att lämna en s.k. periodisk sammanställning över omsättning eller förvärv av varor som transporteras mellan EG-länder enligt 10 kap. 33 § SBL. Re- gleringen i de svenska lagen överensstämmer med artiklarna 22.4 och 22.6 i det sjätte mervärdesskattedirektivet där det krävs att deklaration och en periodisk sammanställning lämnas avseende de varutransaktioner som genomförs mellan EG-länder.

163

Av punkten 2 i bestämmelsen framgår att skattemyndigheten skall re- gistrera den som är skattskyldig enligt ML med vissa undantag. En per- son som endast har rätt till återbetalning är inte skattskyldig enligt ML. Stöd för att skattemyndigheten ändå skall registrera dessa företagare har hittills hämtats från 1 kap. 4 § tredje stycket 2 SBL där det stadgas att vad som sägs i skattebetalningslagen om skattskyldig även skall gälla den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ ML i kombination med vad som sägs om deklaration i 19 kap. 12 § ML.

Den föreslagna ändrade lydelsen av punkten 4 avser således inte att ut- göra någon ändring i förhållande till nuvarande tillämpning. Förslaget innebär inte heller någon materiell förändring i förhållande till den lydel- se som punkten fick efter prop. 2001/02:28 avseende registrering av ut- ländska företagare när dessa omsätter varor till andra EG-länder. En ut- ländsk företagare som är registrerad enligt punkten 4 i denna bestämmel- se för att denne endast omsätter varor till andra EG-länder enligt 3 kap. 30 a § ML har rätt att ansöka om återbetalning i skattedeklarationen en- ligt 19 kap. 12 § ML.

Genom det förtydligande som föreslås i förevarande bestämmelse blir det klarare att även de företagare som har rätt till återbetalning skall regi- streras av skattemyndigheten.

5 kap.

9 §

Enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 § skall skatteavdrag från ränta och ut- delning göras endast i den utsträckning som kontrolluppgift skall lämnas för beloppet. Skyldigheten att lämna kontrolluppgift om ränteinkomster har i den nya lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrollupp- gifter (LSK) begränsats till ränta och utdelning för fysiska personer och dödsbon (se 8 kap. 2 § och 9 kap. 2 § LSK). Med hänsyn till detta behövs inte längre den särskilda undantagsregeln i den nu aktuella paragrafens punkt 2. Den har därför slopats.

8 kap.

24 §

Ändringen är av redaktionell natur och görs för att uppnå kongruens med bestämmelserna i 12 kap. 25 § inkomstskattelagen (1999:1229) efter den ändring i paragrafen som föreslogs i prop. 2000/01:22.

10 kap.

9 §

Bestämmelsen justeras så att det framgår att den som skall registreras till mervärdesskatt enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 SBL på grund av att han har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ ML eller den som skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 5 SBL för att han gör ett skattefritt gemenskapsinternt förvärv enligt 3 kap. 30 d § ML, kan redovisa i en inkomstdeklaration när förutsättningarna för detta är uppfyllda enligt 10 kap. 31 § SBL. Oavsett om mervärdes- skatt redovisas i en skattedeklaration eller i en inkomstdeklaration är den som avlämnar deklarationen skyldig att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som

Prop. 2001/02:127

164

transporteras mellan EG-länder, enligt 10 kap. 33 § SBL. Det kan tilläg- gas att skattemyndigheten enligt 10 kap. 11 § SBL skall besluta att mer- värdesskatt som annars skall redovisas i en självdeklaration enligt be- stämmelserna i 31 § första stycket skall redovisas i en skattedeklaration om den skattskyldige begär det eller om det finns särskilda skäl.

18 §

Bestämmelsen reglerar tidpunkten för redovisning av mervärdesskatt i deklarationen. Skyldighet att redovisa utgående och ingående skatt regle- ras i 13 kap. ML. Bestämmelsen i första stycket preciseras så att den även reglerar tidpunkt för avlämnande av skattedeklaration i de fall skat- tedeklaration skall lämnas men beskattningsunderlag saknas. Den som skall redovisa mervärdesskatt har i dessa fall ingen utgående skatt att redovisa. Däremot kan redovisningsskyldigheten avse ingående skatt för vilken rätt till återbetalning föreligger. Så är fallet då registrering till mervärdesskatt har skett enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 och 5, dvs. i de fall någon har registrerats enbart på grund av att rätt till återbetalning av ingående skatt föreligger med stöd av 10 kap. 9–13 §§ ML eller på grund av att näringsidkaren gör ett skattefritt gemenskapsinternt förvärv med stöd av 3 kap. 30 d § ML vilket innebär att rätt till återbetalning förelig- ger enligt 10 kap. 1–4 §§ ML. Bestämmelsen får genom sin nya utform- ning karaktären av en huvudregel, dvs. den gäller om inte annat följer av bestämmelserna i 19–24 §§. Bestämmelsen skall således även gälla de fall då enbart uppgift om omsättning, överföring eller förvärv av varor som transporteras mellan EG-länder skall lämnas i skattedeklarationen.

26 §

Bestämmelsen i första stycket fick sin lydelse genom förslag i prop. 2001/02:25 En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter (se s. 59). Genom ett förbiseende kom bestämmelsen inte längre att omfatta skattedeklarationer. Detta rättas nu till. Samtidigt görs ett förtydligande på det sättet att det anges att de självdeklarationer det är fråga om är pre- liminära självdeklarationer.

16 kap.

6 §

Av 1 kap. 1 § framgår att skattebetalningslagen gäller bl.a. vid betalning av kontrollavgift enligt 15 kap. 6 a § och enligt lagen (1998:514) om sär- skild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. I lagen finns dock ingen uttrycklig bestämmelse om när kontrollavgift senast skall ha beta- lats. För att råda bot på denna brist föreskrivs nu i andra stycket att sådan avgift skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen.

Vilka dagar som är förfallodagar framgår av paragrafens tredje stycke.

Prop. 2001/02:127

165

11.2Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Allmänt

I propositionen behandlas dels frågan om punktskatternas infogande i skattekontosystemet, dels vissa frågor om registrerings- och redovis- ningsskyldighet för mervärdesskatt och dels vissa justeringar i skattebe- talningslagen, som inte har något samband med punktskatternas infog- ning i skattekontosystemet. De olika delarna saknar samband med var- andra och är avsedda att gälla från olika tidpunkter. I två fall berörs dock samma paragraf av förslagen i de olika delarna. I syfte att undvika en delvis komplicerad och svårtolkad övergångsreglering tas därför de olika delarna upp som olika lagförslag med egna ikraftträdande- och över- gångsbestämmelser. Detta är i enlighet med vad Lagrådet förordat. I det- ta avsnitt behandlas frågan om punktskatternas infogning i skattekonto- systemet. I avsnitt 11.1 behandlas dels frågan om registrerings- och re- dovisningsskyldighet för mervärdesskatt och de justeringar i skattebetal- ningslagen som saknar samband med punktskatternas infogning i skatte- kontosystemet.

1 kap.

1 §

Nuvarande bestämmelser i första stycket 8 och 9 har av lagtekniska skäl flyttats till 2 §. Bestämmelserna i 2 § skall gälla även för de punktskatter som räknas upp i andra stycket i förevarande paragraf.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har, också av lagtekniska skäl, flyttats till en ny paragraf, 2 a §. I 2 a § har dessutom tagits in en bestämmelse som rör punktskatter. I andra stycket anges i stället att la- gen gäller för punktskatt. Vad som skall avses med punktskatt i denna lag anges genom en uppräkning. Att termen punktskatt definieras underlättar senare hänvisningar i lagen. En hänvisning kan då helt enkelt avse punkt- skatt.

Bestämmelserna i andra stycket ersätter 1 kap. 1 och 2 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP).

1 a §

Att lagen gäller vid bestämmande, debitering och betalning av ränta på skatt och förseningsavgift enligt lagen (1941:416) om arvs- och gåvo- skatt följer numer av 2 § 5.

1 b §

I paragrafen, som är ny, ges den bestämmelse som tidigare gavs i 2 § 1.

2 §

Här återfinns de bestämmelser som tidigare fanns i 1 § första stycket 8 och 9. I paragrafen återfinns också bestämmelsen om att lagen gäller vid bestämmande, debitering och betalning av ränta på skatt och försenings- avgift enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt, se punkten 5. Detta följde tidigare av 1 a §. Bestämmelsen om att lagen gäller vid redovisning och betalning av särskild inkomstskatt för utomlands bosatta flyttas till 1 b §.

Prop. 2001/02:127

166

2 a §

Paragrafen är ny. Här finns numer bestämmelsen om att lagen inte gäller för mervärdesskatt som tas ut vid import. Bestämmelsen flyttas hit från 1 § andra stycket. Här föreskrivs också att lagen inte heller gäller när punktskatt skall betalas till Tullverket. Denna bestämmelse ersätter 1 kap. 3 § LPP. Att tullagen (2000:1281) gäller när punktskatt skall beta- las till Tullverket följer i dag av 26 § lagen (1972:266) om skatt på an- nonser och reklam, 19 och 41 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), 18 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) och 5 kap. 5 § lagen (194:1776) om skatt på energi (LSE). Detta regleras nu i stället i förevarande paragraf. Genom ändringen kommer punktskatterna att re- gleras på samma sätt som mervärdesskatten. Detta innebär dock ingen ändring i sak. Se även kommentarerna till nyss nämnda paragrafer. Note- ra dock att 41 § LTS ändrar beteckning till 40 §.

2 b §

Paragrafen, som är ny, motsvarar 1 kap. 3 a § LPP.

4 §

Genom de nya punkterna 8 och 9 i tredje stycket skall den som har rätt till återbetalning av punktskatt enligt vissa lagar likställas med skattskyl- dig. Syftet med ändringen är att återbetalningar av punktskatt skall hante- ras med stöd av förfarandet i skattebetalningslagen. För dessa återbetal- ningar skall alltså samma ordning gälla som i dag gäller för återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). En skillnad är dock att de återbetalningsberättigade på punktskatteområdet inte skall lämna deklaration utan precis som i dag ansöka om återbetalning. Se vidare kommentaren till 10 kap. 9 a §.

Att återbetalningar m.m. av energiskatt regleras i egen punkt beror på att de skillnader i kontrollbefogenheter som i dag finns beträffande dessa återbetalningar och övriga återbetalningar skall kunna upprätthållas. Se vidare kommentaren till 14 kap. 7 §.

Enligt 9 kap. 9 b LSE kan den som har rätt till nedsättning enligt 9 kap. 9 § samma lag ansöka hos beskattningsmyndigheten om att skatt skall tas ut enligt en preliminär skattesatts. Skattenedsättningen medges med and- ra ord i förväg. När det kalenderår under vilket en preliminär skattesats tillämpats gått ut och det faktiska utfallet är känt skall beskattningsmyn- digheten fatta ett slutligt beslut om skattenedsättning. Genom ett sådant beslut kan skatt påföras sökanden eller återbetalas till honom. Dessa be- slut skall i fortsättningen hanteras enligt förfarandet i skattebetalningsla- gen och den som omfattas av ett sådant beslut likställs därför genom den nya punkten 9 också med skattskyldig.

Det förekommer att de som har rätt till återbetalning m.m. eller omfat- tas av ett slutligt beslut om skattenedsättning enligt lagen om skatt på energi är skattskyldiga. De är dock inte att anse som skattskyldiga i ett ärende om återbetalning. De nya punkterna 8 och 9 i tredje stycket om- fattar därför även denna kategori återbetalnings- och nedsättningsberätti- gade.

Prop. 2001/02:127

167

6 §

Genom ändringen preciseras vad som skall avses med beskattningsår i denna lag. För punktskatterna skall samma beskattningsår som i 1 kap 14 § mervärdesskattelagen gälla. Detta stämmer överens med vad som gäller i dag enligt 1 kap. 9 § LPP. Från denna huvudregel undantas dock fall där skatteredovisningen inte sker för redovisningsperioder. I sådana fall skall med beskattningsår avses det kalenderår under vilket den skat- tepliktiga händelsen inträffat.

Syftet med nyss nämnda undantag är att bestämma beskattningsår för de skattskyldiga som enligt 10 kap. 32 a och 32 b §§ skall redovisa punktskatt för varje skattpliktig händelse. Bestämmelsen får bl.a. bety- delse för tillämpningen av bestämmelserna om när en begäran om om- prövning eller ett överklagande senast skall ha kommit in till skattemyn- digheten, se 21 kap. 4 § och 22 kap. 3 §. Utgångspunkten för de tidsra- mar som gäller för omprövning och överklagande är utgången av det ka- lenderår under vilket beskattningsåret gått ut. Det bör nämnas att enligt LPP beräknas tiden för omprövning och överklagande för skattskyldiga som redovisar skatt för varje skattepliktig händelse från utgången av det kalenderår under vilket den skattepliktiga händelsen har inträffat, se 4 kap. 4 § och 8 kap. 2 § LPP. Den ordning som i dag gäller för dessa skattskyldiga behålls alltså genom undantaget från huvudregeln att med beskattningsår i fråga om punktskatt skall avses beskattningsår enligt mervärdesskattelagen.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.

2kap.

3§

Paragrafen är ny. I paragrafen, som ersätter 1 kap. 5 § 1 LPP, anges att Riksskatteverket skall fatta beslut i fråga om punktskatter. Riksskattever- ket skall alltså även i fortsättningen vara beskattningsmyndighet för punktskatter. Det innebär att om uttrycket beskattningsmyndigheten an- vänds i någon av punktskattelagarna så avses Riksskatteverket.

Vidare framgår att vad som i lagen sägs om skattemyndighet skall gäl- la Riksskatteverket i fråga om punktskatt. Det är således Riksskatteverket som fattar beslut om t.ex. revision.

Tidigare 2 kap. 3 § upphävdes genom SFS 1999:1300.

5 a §

Av paragrafen, som är ny, framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att uppgifter som enligt 3 § skall fullgöras av Riksskatteverket i stället skall fullgöras av en skattemyndig- het. I skattekontosystemet hanteras inte de olika skatterna och avgifterna för sig. Det är därför inte lämpligt att för t.ex. beslut om ränta eller in- drivning bryta ut punktskatterna. Den föreslagna bestämmelsen innebär att Riksskatteverket, efter delegation från regeringen, genom föreskrifter kan fördela dessa uppgifter på lämpliga skattemyndigheter. I regel torde detta bli den myndighet som enligt bestämmelserna i 2 kap. 1 eller 2 § har att fatta beslut enligt lagen. Verket kan också ge vissa skattemyndig- heter i uppdrag att utföra revision och annan kontroll enligt vad som i dag följer av 3 kap. 16 § LPP.

Prop. 2001/02:127

168

3 kap.

1 §

I första stycket 6 och 7 anges vilka skattskyldiga för punktskatt som skall registreras. Bestämmelserna ersätter motsvarande bestämmelser i respek- tive punktskattelag.

10 kap.

9 a §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs i första stycket att den som skattskyl- dig enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 1 § andra stycket skall lämna en punktskattedeklaration. Bestämmelsen omfattar inte sådana återbetalningsberättigade på punktskatteområdet som enligt 1 kap. 4 § tredje stycket 8 eller 9 skall likställas med skattskyldiga vid tillämpning- en av denna lag. Detta gäller givetvis under förutsättning att de inte är skattskyldiga enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 1 § andra stycket. Den som har rätt till återbetalning m.m. utan att vara skattskyldig är alltså inte skyldig att lämna en punktskattedeklaration. Det är dock den som är skattskyldig och dessutom har rätt till återbetalning. Återbetalning av punktskatt skall dock inte yrkas i punktskattedeklarationen utan precis som i dag i en ansökan till Riksskatteverket. Se även kommentaren till 1 kap. 4 §.

Syftet är att samma regler som gäller för skattedeklarationer skall gälla för punktskattedeklarationer. Detta uppnås genom andra stycket.

I tredje stycket finns en upplysning om att enligt 32 a och 32 b §§ skall vissa skattskyldiga för punktskatt redovisa skatten i en särskild skattede- klaration.

13 §

Den som är registrerad som skattskyldig skall i dag lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon punktskatt att redovisa, se 2 kap. 6 § första stycket LPP. Detta skall gälla även i fort- sättningen. Huvudregeln i första stycket skall alltså gälla utan undantag för den som enligt 3 kap. 1 först stycket 5 och 6 registrerats som skatt- skyldig för punktskatt. Detta följer av att nyss nämnda punkter inte räk- nas upp i andra stycket där en bestämmelse om undantag från första stycket finns. För att klargöra att den som är registrerad som skattskyldig för punktskatt inte omfattas av undantaget i andra stycket har alltså hän- visningen till 3 kap. 1 § preciserats.

13 a §

Ändringen görs för att tydliggöra vilka bestämmelser om skattedeklara- tioner som även gäller för förenklade skattedeklarationer. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd.

Dagens reglering innebär att vad som sägs i det följande gäller om inte något annat anges. Det innebär i sin tur innebär att 15 kap. SBL 6 § om förseningsavgift inte är tillämplig eftersom det där uttryckligen före- skrivs att förseningsavgift inte tas ut i fråga om förenklade skattedeklara- tioner. Genom att 15 kap. 6 § inte räknas upp i tredje stycket följer det numera direkt av förevarande paragraf att förseningsavgift inte skall tas ut när en förenklad skattedeklaration får lämnas. Därmed kan ordalydel-

Prop. 2001/02:127

169

sen ”om inte något annat anges” tas bort. Se även kommentaren till 32 c § och avsnitt 11.39.

14 §

I första stycket har tagits in en reservation för fall då det i lag föreskrivits någon annan redovisningsperiod än en månad. Föreskrifter om en annan redovisningsperiod än en månad finns i fråga om skatt enligt lagen om skatt på annonser och reklam, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt lagen (1999:673) om skatt på avfall. Se även kom- mentaren till 22 a §.

16 a §

Paragrafen är ny. I första stycket finns en bestämmelse som ger Riksskat- teverket befogenhet att besluta att redovisningsperioden skall vara ett helt beskattningsår. Bestämmelsen ersätter 2 kap. 3 § tredje stycket första meningen LPP. Enligt bestämmelsen i LPP får regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett helt beskattningsår. I 12 § förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter (FPP) föreskrivs att det är beskattningsmyndigheten, dvs. Riksskatteverket, som beslutar om redovisningsperiodens längd. Där finns även riktlinjer för Riksskatte- verkets prövning, nämligen att kalenderår kan gälla för den som kan an- tas regelmässigt redovisa ett nettobelopp om högst 10 000 kr per år och för den som ligger mellan 10 000 kr och 20 000 kr kan redovisning ske halvårsvis. Redovisningsperioden skall dock inte bestämmas till helt eller halvt beskattningsår om särskilda skäl talar mot det.

Dagens bestämmelser finns alltså i en förordning. Redovisningsperio- dens längd avgör dock när skatten skall betalas varför bestämmelserna i stället bör ges i lag. Det kan tilläggas att motsvarande bestämmelse be- träffande mervärdesskatt finns i 15 §.

De nya bestämmelserna i första stycket har förenklats med 15 § som förebild. I likhet med vad som gäller för mervärdesskatt skall Riksskatte- verket endast kunna besluta att redovisningsperioden skall vara helt be- skattningsår. Ett sådant beslut skall få meddelas skattskyldiga som be- räknas redovisa punktskatt med högst 20 000 kr netto för beskattnings- året. Om någon är skattskyldig för flera punktskatter skall varje punkt- skatt bedömas för sig. Dagens olika beloppsgränser för att få tillämpa helt eller halvt beskattningsår som redovisningsperiod ersätts alltså med en beloppsgräns. Vidare finns det ingen motsvarighet till föreskriften i FPP om att Riksskatteverket inte skall besluta om förlängd redovisnings- period om särskilda skäl talar mot det. Detta stämmer överens med vad som gäller för mervärdesskatt.

I andra stycket föreskrivs att ett beslut enligt första stycket upphör att gälla om den skattskyldige försätts i konkurs. I dag finns i stället en dele- gationsbestämmelse i 2 kap. 3 § tredje stycket andra meningen LPP. I nämnda bestämmelse bemyndigas Riksskatteverket att meddela före- skrifter om redovisningsperiod för fall då skattskyldiga försatts i kon- kurs. Enligt Riksskatteverkets föreskrifter förfaller ett medgivande om att redovisningsperioden tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår om den skattskyldige försätts i konkurs. Den pågående redovisningsperi- oden löper i sådana fall ut vid utgången av den ordinarie period, dvs. ka-

Prop. 2001/02:127

170

lendermånad i de allra flesta fall, under vilken konkursbeslutet har med- delats. Eftersom bestämmelserna avgör när skatten skall betalas bör de i stället ges i lag.

Se även kommentaren till 22 a §.

17 b §

I paragrafen, som är ny, ges bestämmelser om vad en punktskattedeklara- tion skall ta upp, bl.a. skattens bruttobelopp, yrkade avdrag och skattens nettobelopp. Detta är färre uppgifter än vad som i dag skall tas upp i en deklaration enligt 2 kap. 7 § LPP. Som framgår av andra stycket får rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

18, 19 och 22 §§

Som framgår av avsnitt 4.2 skall samma redovisningsperioder gälla för punktskatt som gäller för andra skatter och avgifter enligt lagen. Punkt- skatterna skall dock enligt 9 a § redovisas i en punktskattedeklaration. I samma paragraf föreskrivs att vad som sägs om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, även gälla punktskattedeklarationer. Det in- nebär att tidpunkterna för att lämna skattedeklaration även gäller punkt- skattedeklaration. För att det skall framgå vilken redovisningsperiod för punktskatt som varje deklaration skall omfatta görs ett tillägg i aktuella paragrafer.

Se även kommentaren till 22 a §.

22 a §

Paragrafen är i dag endast tillämplig på mervärdesskatteskyldiga som enligt 15 § har en redovisningsperiod som är ett helt beskattningsår. Ge- nom en ny paragraf, 16 a §, föreskrivs att även vissa skattskyldiga för punktskatt efter beslut av Riksskatteverket skall få ha beskattningsåret som redovisningsperiod. Vidare förekommer det på punktskatteområdet att skattskyldiga har en redovisningsperiod som är längre än en kalen- dermånad. Sådana bestämmelser finns i 21 § lagen om skatt på annonser och reklam, 10 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel och 9 § lagen om skatt på avfall. Bestämmelserna om när deklaration skall läm- nas i 18, 19 och 22 §§ kan inte tillämpas i fråga om skattskyldiga som har en redovisningsperiod som är längre än en kalendermånad. Det inne- bär att förevarande paragraf måste gå att tillämpa även i fråga om skatt- skyldiga för punktskatt som efter beslut av Riksskatteverket får ha be- skattningsåret som redovisningsperiod och skattskyldiga som enligt sär- skilda bestämmelser har en redovisningsperiod som är längre än en ka- lendermånad. Det föreskrivs därför att förevarande paragraf skall gälla för skattskyldiga som har en redovisningsperiod som är längre än en ka- lendermånad. Dessa skattskyldiga skall som huvudregel lämna deklara- tion senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. I fortsättningen skall alltså paragrafen tillämpas på samtliga skattskyldiga som har en redovisningsperiod som är längre än en kalendermånad.

Prop. 2001/02:127

171

30 a §

I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om när redovisnings- skyldigheten för punktskatter inträder. Bestämmelserna motsvarar 2 kap. 5 § LPP.

32 §

I de nya paragraferna 32 a och 32 b §§ föreskrivas att vissa skattskyldiga för punktskatt skall redovisa skatten i en särskild skattedeklaration. Ef- tersom delegationsbestämmelsen i första stycket och bestämmelserna i 2– 4 styckena skall gälla även för särskilda skattedeklarationer som avser punktskatt flyttas nämnda bestämmelser till en ny paragraf, 32 c §.

32 a §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att skattskyldiga enligt lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi, som inte skall registreras enligt 3 kap. 1 §, skall lämna en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig hän- delse. Detta följer i dag av 22 § LTS, 21 § LAS och 6 kap. 2 § LSE. De- klarationstiden skall i likhet med vad som i dag gäller enligt nyss nämnda paragrafer vara fem dagar räknat från den skattepliktiga händelsen. Före- varande paragraf ersätter alltså bestämmelserna i 22 § LTS, 21 LAS och 6 kap. 2 § LSE, vilka upphävs. Denna paragraf kommenteras även i av- snitt 4.3.

Förseningsavgift enligt 15 kap. 6 § tas inte ut när fråga är om särskild skattedeklaration enligt 32 §. Sådan avgift skall dock tas ut om deklara- tion som avses i förevarande paragraf inte lämnas i rätt tid. Detta följer av att förevarande paragraf inte undantas i 15 kap. 6 § och stämmer över- ens med den ordning som i dag gäller enligt LPP. Se även kommentaren till 32 c §.

32 b §

Den som är skattskyldig enligt lagen om skatt på vinstsparande m.m. skall i dag redovisa skatt för varje skattepliktig händelse eller med andra ord för varje vinstdragning, se 2 kap. 2 § andra stycket och 6 § första stycket LPP. Deklarationen skall enligt 2 kap. 8 § första stycket LPP ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast 25 dagar efter den skatte- pliktiga händelsen. Förevarande paragraf ersätter alltså nämnda bestäm- melser i LPP.

I paragrafen regleras också redovisningsskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2 och 3 LSG. Dessa skattskyldiga skall inte registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 b. I dag är alla skattskyldiga för skatt på gödselmedel registrerade, vilket beror på att registrering i vissa fall är obligatorisk och i andra fall en förutsättning för att bli skattskyldig. Systemet med frivillig registrering och skattefria le- veranser mellan registrerade skattskyldiga föreslås dock i avsnitt 5 ersatt med ett system med godkända lagerhållare. Den som inte är godkänd lagerhållare kan ändå bli skyldig att betala skatt. Antalet skattskyldiga utanför systemet med godkända lagerhållare kommer dock att vara få. Dessutom är det inte sannolikt att det kommer att handla om stadigva- rande skattepliktiga verksamheter utan mer om skattskyldighet för ensta- ka händelser. Detta är bakgrunden till att endast godkända lagerhållare

Prop. 2001/02:127

172

skall registreras och att övriga skattskyldiga skall redovisa skatt för varje skattepliktig händelse.

32 c §

Bestämmelserna flyttas hit från 32 §. Samtidigt görs en lagteknisk änd- ring. Någon ändring i sak är alltså inte avsedd. För att tydliggöra vilka bestämmelser om skattedeklarationer som även skall gälla för särskilda skattedeklarationer ersätts bestämmelsen i 32 § fjärde stycket med en direkt hänvisning till de bestämmelser som även skall tillämpas i fråga om särskilda skattedeklarationer. Bestämmelsen i 32 § tredje stycket er- sätts med en hänvisning till 10 kap. 27 §.

Dagens reglering innebär att vad som sägs i det följande gäller om inte något annat anges, vilket i sin tur innebär att 15 kap. SBL 6 § om förse- ningsavgift inte är tillämplig eftersom det där uttryckligen föreskrivs att förseningsavgift inte tas ut när det är fråga om särskilda skattedeklaratio- ner.

I dag är det bara en kategori skattskyldiga som skall lämna särskild skattedeklarationen, nämligen den som är skattskyldig för mervärdesskatt på grund av en viss typ av förvärv. Detta följer av 32 §. Genom de nya paragraferna 32 a och 32 b §§ utvidgas dock kretsen som skall lämna särskild skattedeklaration med ett flertal skattskyldiga för punktskatt. Dessa skattskyldiga omfattas i dag av reglerna om förseningsavgift i LPP och skall i fortsättningen omfattas av motsvarande regler i skattebetal- ningslagen. Det innebär att dessa skattskyldiga skall omfattas av 15 kap. 6 § SBL. I likhet med vad som gäller i dag skall dock de som lämnar sär- skild skattedeklaration enligt 32 § inte omfattas av 15 kap. 6 § SBL. Det föreskrivs därför i tredje stycket att vad som sägs i 15 kap. 6 § om skatte- deklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skat- tedeklarationer. Av nuvarande lydelse av 15 kap. 6 § följer att förse- ningsavgift inte tas ut när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 32 §. Genom ordalydelsen ”om inte något annat anges” och nuva- rande lydelse av 15 kap 6 § behålls alltså dagens ordning, nämligen att förseningsavgift inte skall tas ut när en särskild skattedeklaration enligt 32 § får lämnas. Förseningsavgift skall dock, i likhet med vad som gäller i dag enligt LPP, tas ut när en särskild skattedeklaration enligt 32 a eller 32 b § får lämnas. Detta följer av att 15 kap. 6 § räknas upp i tredje stycket och av att särskilda skattedeklarationer enligt 32 a och 32 b §§ inte undantas från tillämpningen av 15 kap. 6 §. Se även kommentaren till 13 a § och avsnitt 11.39.

11 kap.

1 §

Genom den nya punkten 5 i andra stycket skall beslut om återbetalning av punktskatt enligt vissa lagar anses som beskattningsbeslut. För dessa återbetalningar skall alltså samma ordning gälla som i dag gäller för åter-

Prop. 2001/02:127

173

betalningar av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervär- desskattelagen. I den nya punkten 6 föreskrivs att beslut om återbetal- ning, kompensation eller nedsättning enligt lagen om skatt på energi ock- så anses som beskattningsbeslut. Genom ett slutligt beslut om skattened- sättning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket LSE kan en sökande inte bara få tillbaka skatt utan även påföras skatt. Se vidare kommentaren till 1 kap. 4 §.

Genom ett beskattningsbeslut kommer det alltså att bestämmas att sö- kanden skall få tillbaka skatt. I fall som avses i 9 kap. 9 b § andra stycket LSE kan skatt dessutom påföras sökanden. Ett beskattningsbeslut kan omprövas enligt bestämmelserna i 21 kap. Enligt dagens regler kan be- skattningsmyndigheten återkräva skatt om återbetalning skett med för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbise- ende. Detta följer av 8 a § LSG, 31 § LST, 31 § LAS och 9 kap. 12 § LSE. Ett beslut om återkrav får inte fattas senare än fem år efter utgång- en av det kalenderår under vilket återbetalningen verkställdes. Dessa be- stämmelser kommer i den nya ordningen att ersättas av bestämmelserna om efterbeskattning i 21 kap. 10–13 §§. Det innebär att efterbeskattning kan ske om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt på grund av att sökan- den under ansökningsförfarandet hos beskattningsmyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslutet eller om en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas. Det är dock inte bara bestämmelserna om omprövning genom ef- terbeskattning som skall gälla utan övriga bestämmelser om omprövning på initiativ av den skattskyldige eller skattemyndigheten skall också gäl- la. Några motsvarande möjligheter till omprövning finns inte i dag. Be- slut om återbetalning av punktskatt och slutligt beslut om skattenedsätt- ning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket LSE kan, bortsett från beskatt- ningsmyndighetens möjlighet att återkräva felaktigt återbetalda belopp, nämligen i dag omprövas endast enligt bestämmelserna i förvaltningsla- gen (1986:223).

Bestämmelserna om betalning av skatt i 5 kap. LPP tillämpas i dag på belopp som den som medgetts återbetalning av punktskatt åläggs att be- tala tillbaka och på skatt som en sökande påförs genom ett slutligt beslut om skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket LSE. Dessa be- stämmelser kommer att ersättas av bestämmelserna om betalning av skatt i förevarande lag. Omprövas ett beskattningsbeslut, som avser återbetal- ning av punktskatt, till nackdel för sökanden skall skatten enligt 16 kap. 6 § betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från dagen för beslutet. Vilka förfallodagar som gäller re- gleras i 16 kap. 6 § tredje stycket. Bestämmelserna om anstånd, ränta, indrivning, överklagande och verkställighet kommer också att gälla för dessa nya kategorier av beskattningsbeslut.

Den som i dag lämnar en oriktig uppgift i en ansökan om återbetalning av punktskatt eller i en ansökan om slutlig skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket LSE drabbas inte av någon sanktionsavgift. Genom den ordning som nu föreslås kommer dock den som gör det att kunna påföras skattetillägg. Enligt 15 kap. 1 § skall skattetillägg tas ut om en skatteskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns

Prop. 2001/02:127

174

oriktig. Eftersom ett beslut om återbetalning av skatt och slutliga beslut om skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket LSE skall anses som ett beskattningsbeslut får uppgifter som lämnas i ansökningar om återbetalning eller nedsättning anses lämnade till ledning för beskatt- ningen. Enligt 15 kap. 1 § andra stycket är skattetillägget 20 procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige. Om en oriktig uppgift i ett ärende om återbetalning eller nedsättning godtas leder det till att skatt återbeta- las med för högt belopp eller med andra ord att skatt felaktigt tillgodo- räknas den skattskyldige.

I vissa fall kan beslut som avses i punkterna 5 och 6 gälla återbetalning till skattskyldiga, se även kommentaren till 1 kap. 4 §. Dessa beslut skall, trots att fråga är om skattskyldiga, inte ses som omprövningsbeslut enligt 21 kap. Detta följer av att omprövningsbeslut nämns i egen punkt, nämli- gen punkt 2, och att nu aktuella beslut regleras särskilt i punkterna 5 och 6. Det innebär att intäktsränta skall beräknas enligt 19 kap. 12 § första meningen. Ränta skall alltså utgå från och med dagen efter den dag då beloppet tillgodoräknats på skattekontot till den dag då beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka. Det kan förekomma att åter- betalning skall ske till någon som inte har ett skattekonto, exempelvis en utländsk företagare. Dessa fall kommer att få hanteras genom vanliga utbetalningar. I dessa fall skall dock ingen ränta utgå eftersom den åter- betalningsberättigade får tillgång till beloppet direkt genom en utbetal- ning. Avslutningsvis kan nämnas att enligt dagens regler har den som har rätt till återbetalning av skatt i nu aktuella fall ingen rätt att få ränta på belopp som återbetalas.

19 §

Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 4.4.

13 kap.

1 §

Genom ändringen i första stycket utvidgas regeringens befrielsemöjlighet till att gälla även i fråga om punktskatt. Motsvarande befrielsemöjlighet finns nu i 9 kap. 4 § LPP.

Enligt 1 kap. 2 a § gäller inte, om det inte särskilt anges, förevarande lag när punktskatt skall betalas till Tullverket. Bestämmelser om att punktskatt skall betalas till Tullverket finns i 26 § lagen om skatt på an- nonser och reklam, 19 och 41 §§ lagen om tobaksskatt, 18 § lagen om alkoholskatt och 5 kap. 5 § lagen om skatt på energi. Där föreskrivs ock- så att 9 kap. 4 § LPP gäller i sådana fall. För att behålla regeringens be- frielsemöjlighet i dessa fall görs en ändring i andra stycket. Se även kommentarerna till nyss nämnda paragrafer. Notera dock att 41 § lagen om tobaksskatt ändrar beteckning till 40 §.

14 kap.

3 §

I ett nytt tredje stycke ges en bestämmelse om skyldighet att, efter före- läggande av Riksskatteverket, lämna prov och att beskriva varor och tjänster som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamhe- ten. En motsvarande bestämmelse finns nu i 3 kap. 3 § första stycket

Prop. 2001/02:127

175

LPP, vilken genom 1 kap. 4 § första stycket LPP även är tillämplig i frå- ga om tjänster.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.

7 §

Den nya punkten 3 i första stycket motsvarar 3 kap. 7 § första stycket 3 LPP.

Bakgrunden till de nya punkterna 4 och 5 i första stycket är följande. I 8 a och 8 b §§ LSG finns bestämmelser om kontroll av ansökningar om återbetalning av skatt. Beskattningsmyndigheten har enligt dessa be- stämmelser två kontrollbefogenheter. Myndigheten kan dels besluta om s.k. tredjemansföreläggande, dvs. förelägga någon annan än sökanden att lämna kontrolluppgift, dels besluta om revision för att kontrollera att sö- kanden har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. Samma befogenhe- ter har beskattningsmyndigheten enligt 31 a och 31 b §§ LTS, 31 a och 31 b §§ LAS och 9 kap. 13 och 14 §§ LSE. När det gäller kontroll av ansökningar om återbetalning, kompensation eller nedsättning av energi- skatt kan beskattningsmyndigheten dessutom besluta om s.k. tredjemans- revision.

Enligt första stycket får skattemyndigheten besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts rik- tigt och fullständigt. För den som ansöker om återbetalning eller nedsätt- ning av punktskatt anses varken deklarations- eller uppgiftsskyldighet föreligga, i vart fall inte i ärendet om återbetalning (se prop. 1998/99:18 s. 30). Förevarande paragraf kan alltså inte tillämpas för att kontrollera om ett beslut om återbetalning eller nedsättning är felaktigt på grund av att sökanden lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Det föreskrivs därför att skattemyndigheten skall få besluta om skatterevision för att kontrollera om den som ansökt om återbetalning eller nedsättning av punktskatt har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter. Lagtekniskt uppnås detta genom en hänvisning till 1 kap. 4 § tredje stycket 8 och 9. Återbetalning m.m. av energiskatt anges i en egen punkt, punkt 4, för att upprätthålla skillnaden i kontrollbefogenheter mellan sådana återbetal- ningar och övriga återbetalningar av punktskatt. Som redan nämnts kan beskattningsmyndigheten i dag endast besluta om tredjemansrevision för att kontrollera ansökningar om återbetalning, kompensation eller ned- sättning av energiskatt. Bakgrunden till denna ordning är att det hittills endast visat sig finnas behov av tredjemansrevision vid kontroll av an- sökningar om återbetalning och nedsättning av energiskatt (se prop. 2000/01:118 s. 107 och 108). Denna skillnad i kontrollbefogenheter upp- rätthålls genom att återbetalning av energiskatt anges i en egen punkt och genom ändringen i andra stycket. I likhet med vad som gäller i dag skall alltså tredjemansrevision enbart få användas för att kontrollera ansök- ningar om återbetalning eller nedsättning av energiskatt.

Det bör tilläggas att några ändringar inte är nödvändiga för att be- stämmelsen om tredjemansföreläggande i 4 § skall kunna tillämpas för att kontrollera återbetalningar av punktskatt. Enligt 4 § får ett föreläg- gande meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning en- ligt denna lag. Eftersom ett beslut om återbetalning eller nedsättning av punktskatt skall anses som ett beskattningsbeslut kommer föreläggande

Prop. 2001/02:127

176

att kunna meddelas för att kontrollera ansökningar om återbetalning eller nedsättning av punktskatt.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena flyttas till en ny paragraf, 7 a §.

7 a §

Bestämmelserna flyttas hit från 7 § för att göra den paragrafen mindre omfattande. Det som är nytt är punkterna 6–9 i första stycket. Dessa punkter motsvarar 3 kap. 7 § tredje stycket 3–6 LPP. I övrigt görs inga sakliga ändringar.

16 kap.

1 §

Den som är skattskyldig för punktskatt omfattas också regelmässigt av andra delar av skattebetalningslagen. Betalning av punktskatt och andra skatter och avgifter skall ske samtidigt till en skattemyndighet. Det inne- bär att punktskatt inte skall betalas till Riksskatteverket, som enligt 2 kap. 3 § beslutar om punktskatt, utan till den skattemyndighet som skall fatta beslut om övriga skatter. För att uppnå detta föreskrivs att skatt skall betalas in till den skattemyndighet som avses i 2 kap. 1, 2 eller 4 §. Eftersom 2 kap. 4 § reglerar beslut om mervärdesskatt på grund av s.k. gemenskapsinterna förvärv innebär det att punktskatt alltid skall betalas in till den skattemyndighet som avses i 2 kap. 1 eller 2 §.

4 §

I första stycket förs punktskatt in. Samtidigt görs en redaktionell ändring. Ändringen i tredje stycket är föranledd av att vissa skattskyldiga för punktskatt skall redovisa skatten i en särskild skattedeklaration. Se

kommentarerna till 10 kap. 32–32 c §§.

11 §

Det nya andra stycket kommenteras i avsnitt 4.6.

17 kap.

4 a §

I paragrafen, som är ny, ges en bestämmelse om anstånd med betalning av punktskatt i fall då den skattskyldige upphört med den skattepliktiga verksamheten eller upphört att vara godkänd upplagshavare eller lager- hållare. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 4 § LPP. Någon särskild be- stämmelse om att anståndet får avse hela skatten eller en del av den be- hövs dock inte här. Det framgår av 17 kap. 9 § skattebetalningslagen.

18 kap.

2 §

I första stycket 2 har tagits in en bestämmelse om att automatisk återbe- talning skall ske i fall då det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om punktskatt. När det gäller punktskatt skall alltså, i likhet med vad som gäller för beslut om överskjutande mervärdesskatt, återbetalning ske även om det överskjutande beloppet inte grundas på ett omprövningsbe- slut eller ett domstolsbeslut. Att återbetalning skall ske i sistnämnda fall följer numer av första stycket 3.

Prop. 2001/02:127

177

Genom ändringar i 11 kap. 1 § skall beslut om återbetalning av punkt- Prop. 2001/02:127 skatt enligt vissa lager anses som beskattningsbeslut. Detsamma gäller

slutligt beslut om skattenedsättning enligt 9 kap. 9 b § LSE. Dessa beslut kommer alltså också att räknas till beslut om punktskatt och därmed kun- na leda till automatisk återbetalning.

21 kap.

11 §

I paragrafen anges i en ny punkt, punkt 4, ytterligare ett fall då efterbe- skattning får ske. Efterbeskattning skall nämligen få ske om en skattskyl- dig för punktskatt inte följt ett föreläggande enligt 14 kap. 3 § tredje stycket, dvs. ett föreläggande om att lämna varuprov eller beskriva varor eller tjänster som används, säljs eller på annat sätt tillhandahålls I verk- samheten. En motsvarande bestämmelse finns nu i 4 kap. 7 § första stycket 4 LPP.

23 kap.

9 §

I stället för en hänvisning till bestämmelserna om förvaring och gallring i lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter där tidsfristen knyts till taxeringsår tas den aktuella regleringen in här. Bestämmelsen har dock utformats med 19 kap. 4 § LSK som förebild. Här knyts emellertid tids- fristen till beskattningsåret för att kunna tillämpas även i fråga om hand- lingar som rör punktskatt.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Övergångsbestämmelserna

Genom lagen upphör LPP att gälla. LPP skall dock fortsätta att tilläm- pas på förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2003. Det finns dock skattskyldiga med redovisningsperioder som löper över den 1 januari 2003 (se 2 kap. 3 § första och tredje styckena samt 4 § LPP). Dessa skattskyldiga skall redovisa skatt för hela perioden enligt LPP. Det föreskrivs därför i punkten 2 a att LPP fortfarande skall tillämpas i fråga om redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003. LPP skall alltså fortfarande tillämpas på alla redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003 och detta oavsett om redovisningsperioden löper ut före nämnda datum eller löper över nämnda datum.

Vissa skattskyldiga redovisar inte skatt för redovisningsperioder utan för varje skattepliktig händelse (se 2 kap. 1 andra och tredje styckena LPP). För dessa skattskyldiga skall LPP fortfarande tillämpas om den skattepliktiga händelsen inträffat före den 1 januari 2003. Detta följer av punkten 2 b.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

1 §
Uppräkningen i första stycket har kompletterats med rådets direktiv
2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om	178
	178

13 §

I dag gäller LPP för skrotningsavgiften. Av 1 kap. 5 § LPP följer att Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer LPP att upphävas. I avsnitt 4.8 föreslås vidare att Riksskatteverket inte längre skall vara beskattningsmyndighet för skrotningsavgiften utan att denna uppgift skall tas över av Vägverket. Eftersom skrotningsavgiften inte längre kommer att ha några direkta kopplingar till skatteförfarandet byts ordet ”beskattningsmyndigheten” ut mot ”avgiftsmyndigheten”. Avgiftsmyndigheten är den myndighet som regeringen bestämmer. Att Vägverket skall vara avgiftsmyndighet kom- mer alltså att anges i bilskrotningsförordningen (1975:348). Det innebär att de avgiftsskyldiga skall vara registrerade hos Vägverket.

I paragrafen definieras termerna registrerad tillverkare och registrerad importör. Eftersom termerna inte finns på något annat ställe i lagen tas definitionerna bort.

15 §

I första stycket föreskrivs att det är avgiftsmyndigheten som beslutar om skrotningsavgift. Ändringen i andra stycket är redaktionell. Med hänsyn till att det numer följer av 13 § att regeringen bestämmer vilken myndig- het som skall vara avgiftsmyndighet och till att det av första stycket föl- jer att avgiftsmyndigheten beslutar om skrotningsavgift slopas tredje stycket. Se även kommentaren till 13 §.

15 a §

I paragrafen, som är ny, anges under vilka förutsättningar en avgiftsskyl- dig kan få anstånd med att betala skrotningsavgiften. Paragrafen ersätter bestämmelserna om anstånd i 5 kap. 5 § och 12 § första stycket 2 samt andra stycket LPP. Hänvisningen till 19 kap. 6 § första och tredje stycke- na skattebetalningslagen (1997:483, SBL) innebär att anståndsränta skall tas ut.

15 b §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att ränta skall tas ut om skrotningsav- gift inte betalas i rätt tid. Det rör sig dels om fall då avgiften inte betalas inom de tider som anges i 15 §, dels om fall då den avgiftsskyldige med- getts anstånd med betalningen men avgiften inte betalas vid anståndsti- dens utgång. Vilken räntesats som gäller anges genom en hänvisning till 19 kap. 8 § SBL. Paragrafen ersätter bestämmelserna om dröjsmålsavgift i 5 kap. 8 och 9 §§ LPP.

15 c §

Enligt paragrafen, som är ny, skall ränta utgå när avgift återbetalas, t.ex. efter överklagande. Vilken räntesats som gäller anges genom en hänvis- ning till 19 kap. 14 § SBL. Paragrafen ersätter 5 kap. 13 § LPP.

15 d §

I paragrafen, som är ny, finns, genom hänvisningar till skattebetalnings- lagen, de regler om indrivning som tidigare fanns i 5 kap. 16 §, 17 § för- sta stycket och 18 § LPP.

Prop. 2001/02:127

181

15 e §

Paragrafen, som är ny, ersätter bestämmelserna i 5 kap 17 § andra stycket och 17 a § andra meningen LPP.

16 §

Se kommentarerna till 13 och 15 §§.

16 a §

Paragrafen, som är ny, ersätter 9 kap. 4 § LPP. Ordalydelsen har dock sin förebild i 13 kap. 1 § skattebetalningslagen.

17 §

I dag överklagas beslut om skrotningsavgift enligt bestämmelserna om överklagande i 8 kap. LPP. Det innebär att tiden för överklagande är sex år räknat från utgången av det kalenderår under vilket bilen för första gången registrerades i vägtrafikregistret. Förfarandet i LPP skall dock inte längre gälla för skrotningsavgiften utan avgiften skall tas ut med stöd av bestämmelser i förevarande lag, se vidare avsnitt 4.8. Beslut om skrotningsavgift kommer med andra ord inte längre att fattas med stöd av LPP. Bestämmelsen i första stycket att vissa beslut enligt LPP, bl.a. be- skattningsbeslut, inte får överklagas enligt den här lagen tas därför bort. Beslut om skrotningsavgift skall alltså överklagas enligt förevarande pa- ragraf i stället för enligt bestämmelserna i LPP, vilket innebär att förvalt- ningslagens (1986:223) bestämmelser skall tillämpas. I fortsättningen kommer alltså tiden för överklagande att vara tre veckor räknat från den dag då klagande fick del av beslutet.

Att beslut av Länsstyrelsen i frågor som avses i 7 § första stycket 2 får överklagas till Naturvårdsverket följer i dag av 26 § första stycket bil- skrotningsförordningen. För att göra reglerna om överklagande mer över- skådliga flyttas bestämmelsen till första stycket i denna paragraf. Detta är även skälet till att bestämmelsen i 26 § tredje stycket bilskrotningsför- ordningen om att Naturvårdsverkets beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 3 inte får överklagas flyttas hit, närmare bestämt till andra styck- et. I dag föreskrivs i andra stycket endast att beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 3 inte får överklagas. I andra stycket föreskrivs nu ock- så att Naturvårdsverkets beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 inte får överklagas. Detta följer i dag av 26 § tredje stycket bilskrotnings- förordningen. Se även kommentaren till 8 §.

I tredje stycket föreskrivs att andra beslut, t.ex. beslut om skrotnings- avgift, får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs att vid överklagande till kammarrätt, vilket är en nyhet när det gäll- er beslut om skrotningsavgift.

Bestämmelsen har i princip utformats i enlighet med vad Lagrådet för- ordat.

18 §

Se kommentaren till 13 och 15 §§.

Prop. 2001/02:127

182

11.8	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen	Prop. 2001/02:127
	(1975:1385)

10 kap.

31 §

När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter att upphävas. Reg- lerna för förfarandet skall i stället finnas i skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Punktskatterna skall redovisas i en punktskattedeklara- tion enligt 10 kap. 9 a SBL och betalas på de förfallodagar som gäller enligt skattebetalningslagen. Detta är bakgrunden till ändringarna.

11.9Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

9 kap.

1 §

På förslag av Lagrådet införs en hänvisning i fjärde stycket till lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduk- tion där det i 18 § föreskrivs att utan hinder av sekretessen enligt föreva- rande paragraf får vissa uppgifter lämnas till enskild. Se även kommenta- ren till 18 § förslaget till lag om ändring i lagen om miljöavgift på ut- släpp av kväveoxider vid energiproduktion.

11.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

I 3 a § föreskrivs i dag att regler för uttag av avgift enligt lagen finns i LPP. När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) att upphä- vas. I avsnitt 4.9 görs bedömningen att det inte är lämpligt att tillämpa skattebetalningslagen (1997:483) i fråga om avgiften. I stället får det an- ses ankomma på Statens jordbruksverk, som redan i dag meddelar före- skrifter om avgiftens storlek, när avgiften skall betalas m.m., att i sam- band med att LPP upphävs meddela nödvändiga föreskrifter för förfaran- det. Detta är anledningen till att 3 a § upphävs.

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel

3 §

Ändringen är en följd av att lagen (1984:151) punktskatter och prisre- gleringsavgifter upphävs och att reglerna för förfarandet i stället skall finnas i skattebetalningslagen (1997:483, SBL).

4 §
Genom ändringen i första stycket införs en ny kategori skattskyldiga,
nämligen godkända lagerhållare. Kategorin rymmer de skattskyldiga som	183
	183

i dag skall vara registrerade eller som efter ett särskilt beslut får vara re- Prop. 2001/02:127 gistrerade, dvs. de som yrkesmässigt tillverkar gödselmedel, för in göd-

selmedel till landet för yrkesmässig försäljning eller användning och de som i större omfattning återförsäljer gödselmedel. Ändringen är en följd av att en registrering som skattskyldig i fortsättningen endast skall ha administrativ betydelse och alltså inte som i dag även betydelse för när skattskyldighet inträder m.m., se vidare avsnitt 5. Den som är godkänd lagerhållare skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 b skattebe- talningslagen.

För att få agera som lagerhållare krävs ett godkännande från beskatt-
ningsmyndigheten. Det behövs därför bestämmelser om skattskyldighet
för den som inte blir godkänd eller väljer att inte ansöka om ett godkän-
nande. Dessa bestämmelser finns i första tycket 2 och 3. Där föreskrivs
att den som inte är godkänd lagerhållare är skattskyldig om han yrkes-
mässigt tillverkar gödselmedel eller för in gödselmedel till Sverige för
yrkesmässig återförsäljning eller egen yrkesmässig användning inom
landet. Dessa skattskyldiga skall inte registreras enligt 3 kap.1 § första
stycket 7 b skattebetalningslagen. De skall redovisa skatten i en särskild
skattedeklaration för varje skattepliktig händelse, se 10 kap. 32 b § SBL.
Nuvarande punkten 3 i första stycket ersätts av bestämmelsen om att
den som är godkänd lagerhållare är skattskyldig. Den möjlighet som i
dag finns för återförsäljare att bli registrerad som skattskyldig ersätts
nämligen med en möjlighet att bli godkänd som lagerhållare, se 4 a §.
4 a §
I paragrafen, som är ny, regleras förutsättningarna för godkännande som
lagerhållare. Systemet med godkända lagerhållare skall ersätta dagens
system med registrerade skattskyldiga. I dagens system kan skattefria
leveranser ske mellan registrerade skattskyldig, vilket innebär att en regi-
strering som skattskyldig inte enbart har administrativ betydelse. När
punktskatterna infogas i skattekontosystemet skall emellertid en registre-
ring enbart ha administrativ betydelse. De skattemässiga effekter som en
registrering har enligt dagens system skall dock behållas. För att uppnå
det införs ett system med godkända lagerhållare. En utförligare redogö-
relse för förslaget finns i avsnitt 5.
Enligt första stycket 1 och 2 får den som avser att yrkesmässigt tillver-
ka gödselmedel eller föra in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig
återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet god-
kännas som lagerhållare. I dagens system skall dessa skattskyldiga enligt
6 § första stycket registreras utan prövning. Den som i dag är registrerad
med stöd av nyss nämnda bestämmelse måste alltså ansöka om att bli
godkänd som lagerhållare, givetvis under förutsättning att han vill behål-
la de fördelar som det i dag finns med att vara registrerad.
Bestämmelsen i första stycket 3 ersätter bestämmelsen i 6 § andra
stycket.
I likhet med vad som gäller för upplagshavare enligt lagarna om skatt
på tobak, alkohol och energi skall endast den som med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som
lagerhållare kunna godkännas. Dessa krav uppställs redan i dag på åter-
försäljare som enligt 6 § andra stycket ansöker om att bli registrerade
som skattskyldiga. Samma krav ställs för övrigt på den som enligt lagen	184
	184

(1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi ansöker om att bli godkänd som skattebefriad förbrukare och den som ansöker om provianteringstillstånd enligt lagen (1999:446) om proviante- ring av fartyg och luftfartyg. Det rör sig alltså om väl inarbetade rekvisit.

I andra stycket föreskrivs att ett godkännande skall återkallas om för- utsättningarna för godkännande inte längre finns. Denna grund för åter- kallelse gäller i dag för upplagshavare, den som är registrerad som skatt- skyldig enligt 6 § andra stycket, skattebefriade förbrukare och den som beviljats provianteringstillstånd. I likhet med nyss nämnda fall skall ett beslut om återkallelse av ett godkännande som lagerhållare gälla ome- delbart, om inte något annat anges i beslutet.

5 §

I första stycket 1 ges bestämmelser om när skattskyldigheten inträder för godkända lagerhållare. Bestämmelserna stämmer i princip överens med dagens regler. I stället för att skattskyldighet inträder vid leverans till köpare som inte är registrerad kommer skattskyldighet att inträda vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, punkten 1 a. Skattefria leveranser kommer alltså i fortsättningen att kunna ske mellan godkända lagerhållare, dvs. samma ordning som i dag gäller för leveran- ser mellan registrerade skattskyldiga.

Bestämmelsen i första stycket 1 b ersätter nuvarande punkten 2 i sam- ma stycke.

Bestämmelsen i första stycket 1 c om att skattskyldighet inträder när godkännandet som lagerhållare återkallas ersätter nuvarande punkten 3 i samma stycke. Återkallas ett godkännande inträder alltså skattskyldighet för allt obeskattat gödselmedel. Någon motsvarighet till dagens bestäm- melse om att skattskyldighet vid avregistrering inträder endast om skatt- skyldigheten inte övergår på någon annan införs inte. Har skattskyldighet inträtt kan nämligen skattskyldigheten inte därefter övergå på någon an- nan. Däremot anges efter förebild i 6 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus vad skattskyldigheten skall omfatta, nämligen, gödselmedel som ingår i den skattskyldiges lager vid återkallelsen.

Iförsta stycket 2 och 3 regleras skattskyldigheten för skattskyldiga som inte är godkända lagerhållare. En avgörande skillnad mellan dessa skattskyldiga och godkända lagerhållare är att en godkänd lagerhållare kan tillverka och föra in gödselmedel under skatteuppskov, dvs. skatt- skyldigheten inträder först vid en senare tidpunkt, t.ex. vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. För skattskyldiga som inte är godkända lagerhållare inträder dock skattskyldighet redan när ett göd- selmedel tillverkas eller förs in till landet. Dessa skattskyldiga skall re- dovisa skatten i en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig hän- delse. Deklarationen skall lämnas in senast 5 dagar efter den skatteplikti- ga händelsen, se även kommentaren till 10 kap. 32 b § SBL.

Iandra stycket har bestämmelserna om skattskyldighetens inträde en- dast delats upp på godkända lagerhållare och skattskyldiga som inte är godkända. I likhet med vad som gäller i dag inträder dock skattskyldig- heten antingen när gödselmedel tillverkas eller när gödselmedel förs in till landet. Detta gäller både för godkända lagerhållare och övriga skatt- skyldiga. När det gäller skatt som regleras i andra stycket medges alltså

godkända lagerhållare inget uppskov med skatten. Det stämmer överens

Prop. 2001/02:127

185

med den ordning som i dag gäller för registrerade skattskyldiga. Sam- manfattningsvis utgör ändringen i andra stycket ingen ändring i sak. Ändringen är alltså redaktionell och föranledd av de nya bestämmelserna om godkända lagerhållare.

Upphävande av 6 §

Bestämmelsen i första stycket om vilka skattskyldiga som skall registre- ras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 b SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena ersätts med de nya be- stämmelserna om godkänd lagerhållare i 4 a §.

7 §

Uttrycket ”I en deklaration som avser gödselmedelsskatt får avdrag gö- ras” ersätts med det enklare uttrycket ”En skattskyldig får göra avdrag”.

8 §

Den som är skattskyldig kan göra avdrag för skatt på gödselmedel i fall som avses i 7 § första stycket 1 och 4. En rätt till återbetalning för skatt- skyldiga som inte är registrerade fyller alltså ingen funktion. Orden ”re- gistrerad som” i första stycket tas därför bort. Därmed kommer paragra- fen att omfatta endast den som inte är skattskyldig.

Upphävande av 8 a–8 d §§

Återbetalningar av skatt på gödselmedel skall i fortsättningen hanteras enligt förfarandet i skattebetalningslagen. Skälen härför redovisas i av- snitt 4.7. Den nya ordningen innebär att den som har rätt till återbetalning av gödselmedelsskatt likställs med skattskyldig och att ett beslut om återbetalning av gödselmedelsskatt skall anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen. Detta uppnås genom ändringar 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer.

I stället för 8 a § kommer bestämmelserna om efterbeskattning och be- talning av skatt i skattebetalningslagen att gälla. Belopp som en sökande i dag kan åläggas att betala tillbaka enligt första stycket kommer i fort- sättningen att behandlas som skatt. Det behövs därför ingen särskild före- skrift för att lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara tillämplig på belopp som en sökande genom efterbe- skattning enligt skattebetalningslagen åläggs att betala tillbaka.

Bestämmelserna i 8 b och 8 c §§ ersätts av bestämmelserna om revi- sion och s.k. tredjemansföreläggande i skattebetalningslagen. Se kom- mentaren till 14 kap. 7 § SBL.

Enligt 2 kap. 3 § SBL, som är ny, skall Riksskatteverket även i fort- sättningen vara beskattningsmyndighet för punktskatter. Vad som i skat- tebetalningslagen sägs om skattemyndighet skall när det gäller punktskatt avse Riksskatteverket. Enligt 2 kap 5 a § samma lag, som också är ny, får dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att uppgifter som enligt skattebetalningslagen skall fullgöras av Riksskat- teverket i stället skall fullgöras av en skattemyndighet. Det nu sagda in- nebär att vilka skattemyndigheter som skall ha befogenhet att besluta om revision och föreläggande i fråga om punktskatt inte längre behöver reg-

Prop. 2001/02:127

186

leras i lag. 8 d § kan därför upphävas. Se även kommentaren till 2 kap. Prop. 2001/02:127 5 a § SBL.

9 §

Ändringen är en följd av att 8 b och 8 c §§ upphävs. Beslut om revision och s.k. tredjemansföreläggande skall i fortsättningen fattas med stöd av skattebetalningslagen. Att beslut om skatterevision och föreläggande vid vite inte får överklagas följer av 22 kap. 2 § SBL. Se även kommentaren till upphävande av 8 a–8 d §§.

Övergångsbestämmelserna

I syfte att underlätta övergången till det nya systemet med godkända lagerhållare föreskrivs i punkten 3 att den som vid lagens ikraftträdande har registrerats som skattskyldig enligt 6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §. Bestämmelsen omfattar dels skattskyldiga som enligt dagens system registreras automatiskt, dels skattskyldiga som i dag registreras först efter en prövning. Om denna bestämmelse leder till att en skattskyldig godkänns som inte uppfyller villkoren för godkännande kan beskattningsmyndigheten återkalla godkännandet med stöd av 4 a § andra stycket.

11.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel

3 §

Ändringen är en följd av att lagen (1984:151) om punktskatter och pris- regleringsavgifter (LPP) upphävs och reglerna för förfarandet i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

5 §

Ändringen är en följd av att en registrering som skattskyldig i fortsätt- ningen endast skall ha administrativ betydelse och inte som i dag även betydelse för när skattskyldighet inträder, se vidare avsnitt 5. Bestäm- melsen i punkten 3 ersätts därför med en bestämmelse om att skattskyl- dighet inträder när den skattepliktiga verksamheten upphör. Med skatte- pliktig verksamhet bör förstås den verksamhet som gör att någon skall anses som skattskyldig. Det innebär att när en skattskyldig inte längre tillverkar bekämpningsmedel eller inte längre för in bekämpningsmedel för yrkesmässig återförsäljning eller egen yrkesmässig användning inträ- der skattskyldighet för bekämpningsmedel som inte redan beskattats. Någon motsvarighet till dagens bestämmelse om att skattskyldighet vid avregistrering inträder endast om skattskyldigheten inte övergår på någon annan införs inte. Har skattskyldighet inträtt kan nämligen skattskyldig- heten inte därefter övergå på någon annan. Däremot anges efter förebild i 6 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus vad skattskyldigheten skall omfatta, nämligen, bekämpningsmedel som ingår i den skattskyldiges lager när den skattepliktiga verksamheten upphör.

187

Upphävande av 7 §	Prop. 2001/02:127
Bestämmelsen om att den som är skattskyldig skall vara registrerad flyt-
tas till 3 kap. 1 § första stycket 7 c skattebetalningslagen (1997:483).
Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.
8 §
Uttrycket ”I en deklaration som avser bekämpningsmedelsskatt får av-
drag göras” ersätts med det enklare uttrycket ”En skattskyldig får göra
avdrag”.

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1 §

När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter att upphävas. Reg- lerna för förfarandet kommer i stället att finnas i skattebetalningslagen. Första stycket 1 kan därför upphävas. Samtidigt flyttas skattebetalnings- lagen (1997:483) upp till punkten 1 från punkten 5. Det innebär alltså att skattebetalningslagen kommer först i uppräkningen och det i fortsätt- ningen endast kommer att finnas sex punkter i stället för sju. Att föreva- rande lag är tillämplig på punktskatter följer alltså även i fortsättningen av punkten 1 trots att punkten får nytt innehåll.

11.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

8 kap.

13 §

11.15 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

3 §

Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter kommer att upphävas och regler för förfarandet för punktskatter kommer i stället att finnas i skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Någon motsvarighet till 1 kap. 6 § LPP införs dock inte i skattebetalningslagen utan bestämmel- sen är av sådan karaktär att den kan ges i förordning. Andra stycket upp- hävs därför.

188

43 §	Prop. 2001/02:127
Hänvisningen till vissa regler i LPP om efterbeskattning tas bort från
första stycket och i stället finns hänvisningar till motsvarande regler i
skattebetalningslagen i ett nytt andra stycke.
47 §
Hänvisningarna till LPP i första stycket ersätts med hänvisningar till
motsvarande regler i skattebetalningslagen. Dessutom anpassas bestäm-
melsen om när skattetillägg inte skall påföras till vad som gäller enligt
5 kap. 13 § taxeringslagen (1990:324). Skattetillägg som inte uppgår till
100 kronor skall alltså inte påföras.
60 §
I nuvarande andra stycket finns regler om ränta vid anstånd. Dessa regler
ersätts med en hänvisning i första stycket till reglerna i skattebetalnings-
lagen om kostnadsränta. Därmed kan andra stycket utgå. Hänvisningen
till 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ SBL är i praktiken överflödig och slopas
därför.
67 §
Hänvisningarna till LPP i första stycket byts ut mot hänvisningar till mot-
svarande regler i skattebetalningslagen.
I andra stycket tas hänvisningen till LPP bort. Eftersom skattebetal-
ningslagen inte bygger på att det finns en beskattningsmyndighet behövs
i fortsättningen ingen motsvarande bestämmelse.
84 §
Hänvisningarna i fjärde stycket till LPP tas bort. I stället återfinns de ma-
teriella bestämmelserna i 84 a §.
84 a §
De materiella bestämmelser som nu ges här fanns tidigare i 84 § fjärde
stycket där det hänvisades till 8 kap. 1 § andra stycket och 8 § LPP. För-
sta stycket motsvarar 8 kap. 1 § andra stycket LPP. Andra och tredje
styckena motsvarar i princip 8 kap. 8 § samma lag. Det är dock inte nöd-
vändigt att föreskriva att den som förpliktats att utge vite får överklaga
en länsrätts beslut om utdömande av vite eftersom det följer av allmänna
regler om vem som har rätt att överklaga ett länsrättsbeslut, se 33 § andra
stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Eftersom det inte finns nå-
got allmänt ombud för fordonsskatt och inte heller för några andra punkt-
skatter ersätts vidare uttrycket ”det allmänna ombudet” i 8 kap. 8 § första
stycket LPP med ”Riksskatteverket”

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energipro- duktion

Allmänt
Ändringarna i lagen är föranledda av att punktskatterna infogas i skatte-
kontosystemet och att lagen (1984:151) om punktskatter och prisregler-	189
	189

ingsavgifter därmed upphävs. De regler för förfarandet som behövs, och som i dag ges genom en hänvisning till LPP, har lyfts in i förevarande lag. I så hög utsträckning som möjligt har hänvisningar gjorts till be- stämmelser i skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Se även avsnitt 4.9. Vidare byts i några paragrafer Statens naturvårdsverk ut mot Naturvårds- verket eftersom myndigheten numer bara heter Naturvårdsverket.

1 §

Ändringen är föranledd av att nuvarande 8 § byter beteckning till 15 §.

5 §

I första stycket läggs ordet ”helt” till före kilogram för att markera att avrundning skall ske till närmast lägre kilogram. Ändringen har föresla- gits av Lagrådet.

6 §

Eftersom LPP skall upphävas går det inte att ha kvar nuvarande hänvis- ning till LPP. I paragrafen anges därför numer endast att Naturvårdsver- ket, liksom i dag, skall vara den myndighet som fattar beslut enligt lagen.

Bestämmelsen om registrering flyttas till nya 8 §. I sin nuvarande ly- delse anger också paragrafen att Naturvårdsverket skall meddela för- handsbesked. Detta bygger på att det tidigare fanns regler om förhands- besked i 6 kap. LPP. Efter en lagändring den 1 juli 1998 (SFS 1998:190) har emellertid 6 kap. LPP upphävts och ersatts med lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor. Sedan lagändringen är det inte möjligt att ansöka om förhandsbesked om miljöavgift. Bestämmelsen om att Natur- vårdsverket meddelar förhandsbesked tas därför bort.

7 §

Paragrafen, som är ny, ersätter hänvisningen i 6 § till LPP, närmare be- stämt 1 kap. 7 §, och bestämmelsen i 6 § om att ett allmänt ombud skall utses hos Naturvårdsverket.

8 §

Paragrafen betecknades tidigare 7 §. Till andra stycket har från 6 § flyt- tats regeln om att avgiftsskyldiga skall vara registrerade hos Naturvårds- verket. De regler som i dag finns i 7 § om deklarationens utformning, deklarationstid och betalningstid flyttas till 9–11 §§.

9 §

I första stycket finns kravet på att den avgiftsskyldige skall lämna en de- klaration. Bestämmelser om skyldighet att lämna deklaration finns i dag i 7 § andra stycket. På förslag av Lagrådet har paragrafen formulerats så att den ansluter till vad som gäller för punktskattedeklarationer enligt de föreslagna reglerna i 10 kap. 17 b § SBL.

I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vad en deklaration skall innehålla.

Prop. 2001/02:127

190

10 §

När deklaration skall lämnas regleras i dag i 7 §. Detta regleras nu i stäl- let här. Hur deklarationsformuläret skall vara utformat fastställs av Na- turvårdsverket.

11 §

I 10 § anges den tidpunkt vid vilken deklaration skall ha kommit in till Naturvårdsverket. När det gäller inbetalning av avgiften gäller däremot enligt nuvarande 7 § tredje stycket att inbetalning skall ske vid tidpunkt som regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, Naturvårdsverket föreskriver. Lagrådet har anfört att goda skäl kan anföras för att även tidpunkten för betalning skall regleras i lag. Enligt 2 § kungörelsen med föreskrifter om inbetalning av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider (SNFS 1992:7) gäller för närvarande att inbetalning av miljöavgift skall ske senast den 1 oktober året efter redovisningsperiodens utgång. På för- slag av Lagrådet överförs denna bestämmelse nu till första stycket i före- varande paragraf.

Andra stycket motsvarar 5 kap. 1 § tredje stycket LPP förutom andra meningen. Den regel som finns i nämnda bestämmelse om att betalning kan delas upp på flera betalningstillfällen om synnerliga skäl föreligger tas dock inte med här. Den ersätts i stället med en hänvisning i 19 § till 17 kap. 7 § skattebetalningslagen.

Tredje stycket motsvarar 5 kap. 2 § första stycket LPP.

12 och 13 §§

Paragraferna motsvarar 5 kap. 6 och 7 §§ LPP.

14 §

Enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och enkla bolag svarar bo- lagsmännen solidariskt för bolagets förpliktelser. Vanligen fastställs del- ägarnas ansvar genom beslut av allmän domstol. När det gäller skatter har det dock ansetts lämpligt att skattemyndigheten beslutar om ansvaret. Beträffande miljöavgiften följer av 5 kap. 17 § andra stycket LPP att Na- turvårdsverket har denna befogenhet i dag. Genom första stycket behåller Naturvårdsverket denna befogenhet.

När ett beslut har fattats om ansvarig delägare och det belopp som han är betalningsskyldig för likställs delägaren med en avgiftsskyldig och beloppet med avgift. Detta följer av andra stycket.

16 §

Ändringen i paragrafen, som tidigare betecknades 9 §, är föranledd av att nuvarande 8 § bytt beteckning till 15 §.

17 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § LPP.

18 §

Av första stycket följer att Naturvårdsverket skall föra register över vad som förekommer i ett avgiftsärende. Enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller absolut sekretess i skatteärenden för uppgifter om en- skildas personliga och ekonomiska förhållanden. Med skatt jämställs

Prop. 2001/02:127

191

enligt andra stycket i nyss nämnda lagrum arbetsgivaravgift, prisregler- ingsavgift och liknande avgift. Miljöavgiften får anses vara en liknande avgift. Det innebär att absolut sekretess kommer att gälla för uppgifter i registret om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. För vissa uppgifter i registret förefaller det onödigt strängt. I andra och tredje styckena föreskrivs därför med förebild i 2 kap. 5 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet att vissa uppgifter i registret skall få lämnas ut till en enskild om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.

I enlighet med vad Lagrådet föreslagit görs det i 9 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen en hänvisning till den nu föreslagna lättnaden i sekretessen. Se därför även kommentaren till 9 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i sekretesslagen.

19 §

Som tidigare framhållits ersätts i så hög utsträckning som möjligt regler som i dag finns i LPP med hänvisningar till motsvarande regler i skatte- betalningslagen. Detta sker i förevarande paragraf. Förutom när det gäller beräkning av ränta innebär detta i princip inga ändringar i sak. De olika strecksatserna i paragrafen kommenteras var för sig huvudsakligen ge- nom att det anges vilken motsvarighet som i dag finns i LPP.

Översändande av uppgift i 2 kap. 6 § SBL. Motsvarar i huvudsak 8 kap. 3 § tredje stycket LPP.

Anstånd med att lämna deklaration i 10 kap. 24 § SBL. Motsvarar 2 kap. 9 § LPP.

Föreläggande att lämna eller komplettera en deklaration i 10 kap. 10 och 27 §§ SBL. Motsvarar 3 kap. 2 § LPP.

Beskattningsbeslut i 11 kap. 2 § första stycket SBL. Hänvisningen in- nebär att Naturvårdsverket skall fatta beslut om avgiften för varje redo- visningsperiod för sig. Detta framgick tidigare av 4 kap. 1 § LPP. I övrigt innebär hänvisningen att beslutet skall fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration eller andra tillgängliga uppgifter.

Skönsbeskattning i 11 kap. 19 § andra stycket andra meningen SBL. Motsvarar 4 kap. 13 § LPP.

Beslut om viss debiteringsåtgärd i 11 kap. 20 § SBL. Motsvarar 4 kap. 15 § LPP.

Ansvar för företrädare för juridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § SBL. Motsvarar 5 kap. 17 § första stycket LPP. Den regel som i dag finns i 5 kap. 17 § andra stycket LPP återfinns nu i 14 §.

Utredning i skatteärende i 14 kap SBL. Motsvarar i allt väsentligt 3 kap. 2–15 d §§ LPP.

Anstånd i 17 kap. 1–3, 7, 9–11 §§ SBL. Avser anstånd med inbetalning av avgift. Motsvarar bestämmelserna om anstånd i 5 kap. 1 § första stycket och 5 § LPP. Den tidigare regeln om anstånd vid bl.a. nedsatt betalningsförmåga ersätts med regeln i 17 kap. 7 § SBL om att anstånd kan medges om synnerliga skäl föreligger.

Ränta i 19 kap. 1, 3, 6–9, 11, 12, 14 och 15 §§ SBL. De regler om dröjsmålsavgift och ränta som i dag återfinns i 5 kap. 8–15 §§ LPP er- sätts med reglerna i skattebetalningslagen om ränta.

Prop. 2001/02:127

192

Indrivning i 20 kap SBL. Nuvarande regel om indrivning i 5 kap. 16 § LPP ersätts med reglerna i skattebetalningslagen om indrivning. Enligt 20 kap. 1 § första stycket 1 SBL får en fordran lämnas till kronofogde- myndigheten för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till minst 10 000 kr i fråga om skattskyldig som skall lämna skattedeklaration. Det- ta medför att för den som är skyldig att lämna deklaration för miljöavgift skall enligt huvudregeln indrivning ske om skulden uppgår till minst 10 000 kr. Av andra stycket i nämnda paragraf framgår dock att indriv- ning också skall ske om ett belopp av minst 500 kr varit obetalt under en längre tid. I förarbetena till skattebetalningslagen angavs att en utgångs- punkt borde vara att tiden i vart fall inte borde vara längre än sex måna- der (prop. 1996/97:100 s. 628).

Omprövning i 21 kap. 1, 3, 4, 6 och 8–20 §§ SBL. Motsvarar 4 kap. 3– 12 §§ LPP. Se också kommentaren till 20 §.

Överklagande i 22 kap. 1–3 §§, 6 § första stycket, 7 och 11 §§ SBL. Motsvarar 8 kap. LPP förutom 8 kap. 9 § som återfinns i 21 §. Se också kommentaren till 20 §.

Avrundning i 23 kap. 1 § SBL. Även beträffande avrundning finns ett antal bestämmelser i LPP. Dessa ersätts nu med den generella regeln i skattebetalningslagen om att avrundning skall ske så att belopp anges i hela krontal så att öretal faller bort. Bestämmelsen skall även tillämpas på ränta.

Vite i 23 kap. 2 § SBL. Bestämmelser om vite finns i flera paragrafer i LPP. Dessa bestämmelser ersätts med en hänvisning till 23 kap. 2 § SBL.

Behörighet att lämna uppgift i 23 kap. 5 och 6 §§ SBL. Motsvarar 2 kap. 10 § LPP.

Verkställighet i 23 kap. 7 och 8 §§ SBL. Motsvarar 5 kap. 18 § LPP.

20 §

För att hänvisningarna till skattebetalningslagen skall fungera behöver vissa uttryck i den lagen ersättas eller jämställas med uttryck i denna lag. Detta sker i förevarande paragraf.

Ipunkten 1 anges att vad som sägs om skatt, skattskyldig, skattemyn- dighet och Riksskatteverket i stället skall gälla avgift, avgiftsskyldig, Naturvårdsverket och det allmänna ombudet när skattebetalningslagen tillämpas på miljöavgiften.

Beträffande intäktsränta har skattebetalningslagen sin utgångspunkt i när en betalning bokförts på skattemyndighetens särskilda konto för skat- teinbetalningar. ”Skattemyndighetens särskilda konto” skall därför när det gäller miljöavgiften ersättas med ”Naturvårdsverket särskilda konto”, dvs. konto enligt 11 § tredje stycket. Detta följer av punkten 2.

Iskattebetalningslagen finns tider angivna inom vilka omprövning och överklagande får ske. Exempelvis skall vissa beslut till den skattskyldi- ges nackdel meddelas senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. För miljöavgiften gäller inget beskattningsår utan redovisningsperioden sammanfaller alltid med ka- lenderåret. För omprövning och överklagande skall därför vad som sägs om beskattningsåret ersättas med redovisningsperioden. Detta följer av punkten 3. Ett omprövningsbeslut till den avgiftsskyldiges nackdel som avser redovisningsperioden 2000 skall alltså fattas senast vid utgången av

kalenderåret 2006.

Prop. 2001/02:127

193

21 § Prop. 2001/02:127 Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § LPP. I förhållande till den nuvarande

lydelsen av 8 kap. 9 § LPP har i förevarande paragraf vissa hänvisningar till taxeringslagen (1990:324) tagits bort. De hänvisningar som inte upp- repas här är hänvisningarna till 6 kap. 11, 12, 15, 16 och 20 §§ taxerings- lagen.

Av 7 § följer att det allmänna ombudet för det allmännas talan hos all- män förvaltningsdomstol. Det innebär att om en avgiftsskyldig överkla- gar ett beslut av Naturvårdsverket blir det allmänna ombudet den avgifts- skyldiges motpart i länsrätten. Här gäller alltså inte huvudregeln i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om att den myndighet som först beslutade i saken, dvs. Naturvårdsverket, skall vara den enskildes mot- part. Om en avgiftsskyldige får helt eller delvis bifall till sin talan får det allmänna ombudet överklaga länsrättens beslut. Detta följer av 33 § and- ra stycket förvaltningsprocesslagen. Någon hänvisning till 6 kap. 11 § taxeringslagen, där det föreskrivs att skattemyndigheten för överklaga beslut av länsrätten om det innebär att den skattskyldige får helt eller delvis bifall till sin talan, behövs därför inte.

Eftersom det allmänna ombudet hos Naturvårdsverket för det allmän- nas talan i mål enligt denna lag behövs det inte heller någon hänvisning till 6 kap. 12 § taxeringslagen, där det föreskrivs att Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare fört det allmännas i målet.

I 6 kap. 15 § taxeringslagen regleras vem som för det allmännas talan i länsrätten, kammarrätten och regeringsrätten. Även 6 kap. 16 § taxe- ringslagen innehåller bestämmelser om företrädare för det allmänna. Nå- gon hänvisning till dessa paragrafer behövs inte eftersom det följer av 7 § att det allmänna ombudet för det allmännas talan i allmän förvaltnings- domstol. Skattetillägg tas inte ut i fråga om miljöavgift. Någon hänvis- ning till 6 kap. 20 § taxeringslagen är därför inte nödvändig.

11.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

10 §

I dag gäller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) för skatt som tas ut enligt 2 § första stycket 6. I fråga om förfaran- det behandlas alltså den delen av avkastningsskatten som en punktskatt. När punktskatterna infogas i skattekontosystemet och LPP därmed upp- hävs kommer alltså skattebetalningslagen (1997:483, SBL) även att gälla för skatt som tas ut enligt 2 § första stycket 6. Detta är bakgrunden till ändringen i första stycket.

Till andra stycket flyttas bestämmelserna i nuvarande tredje stycket om tillämpningen av LPP. Nu gäller bestämmelserna dock i stället tillämp- ningen av skattebetalningslagen. Övriga ändringar är endast redaktionel- la. Tredje stycket utgår.

I tredje stycket, tidigare fjärde stycket, byts hänvisningen till reglerna om överklagande i LPP ut mot en hänvisning till reglerna i skattebetal- ningslagen.

194

11.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om Prop. 2001/02:127 koncessionsavgift på televisionens och radions om-

råde

Allmänt

Enligt en ny paragraf skall Radio- och TV-verket kunna fatta beslut om ansvar för delägare i handelsbolag i enlighet med vad som gäller för skat- temyndigheten när skattebetalningslagen (1997:483) är tillämplig (jfr 1 kap. 4 § och 12 kap. 8 a § i den lagen). Sådana beslut bör, liksom nu gäller för beslut enligt 5–7 §§, 9 § andra stycket och 10 §, kunna över- klagas till allmän förvaltningsdomstol.

Reglerna om överklagande finns för närvarande i 11 §. I syfte bl.a. att undvika hänvisning till en senare paragraf har Lagrådet föreslagit att paragrafordningen ändras så att nuvarande 10–13 a §§ betecknas 12– 17 §§ och att nuvarande 14 § och den nya paragrafen om beslut om an- svar för delägare i handelsbolag betecknas 10 och 11 §§. Detta är bak- grunden till att paragrafordningen ändras.

10 §

Paragrafen betecknades tidigare 14 §. Hänvisningen till reglerna om in- drivning i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter ersätts med en hänvisning till motsvarande regler i skattebetalningslagen.

11 §

Paragrafen är ny. I 5 kap. 17 § LPP finns regler om ansvar för delägare i handelsbolag. Eftersom det blir svårt att genom hänvisningar till skatte- betalningslagen åstadkomma motsvarande regler förs de in direkt i lagen.

13 §

Paragrafen betecknades tidigare 11 §. Ändringen görs dels för att para- grafordningen ändrats, dels för att bestämmelsen även skall omfatta be- slut enligt 11 §. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad Lagrå- det förordat.

16 §

Paragrafen betecknades tidigare 13 §. När punktskatterna infogas i skat- tekontosystemet kommer LPP att upphävas. Hänvisningen till reglerna om revision i LPP ersätts därför med en hänvisning till motsvarande reg- ler i taxeringslagen (1990:324). Att dagens hänvisning inte ersätts med en hänvisning till skattebetalningslagen beror på att nämnda lag i sin tur hänvisar till taxeringslagen.

11.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

2 §
När punktskatterna infogas i skattekontosystemet kommer lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) att upphä-
vas. Reglerna för förfarandet kommer i stället att finnas i skattebetal-
ningslagen (1997:483). Den skrotningsavgift som tas ut enligt bilskrot-	196
	196

ningslagen (1975:343) omfattas av LPP men skall inte infogas i skatte- Prop. 2001/02:127 kontosystemet. Förfarandet skall i stället regleras i bilskrotningslagen.

För att förevarande lag även i fortsättningen skall vara tillämplig i fråga om skrotningsavgift byts LPP i punkten 4 ut mot bilskrotningslagen. Hänvisningen till bilskrotningslagen flyttas dock till punkten 2 för att de olika hänvisningarna även i fortsättningen skall komma SFS- nummerordning.

Att förevarande lag är tillämplig på punktskatter följer numer i stället av punken 8. Eftersom återbetalningar m.m. av punktskatt enligt förslaget i avsnitt 4.7 skall hanteras enligt förfarandet i skattebetalningslagen be- hövs det ingen föreskrift om att förevarande lag även gäller för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i de författningar om punktskatt som anges i skattebetalningslagen. En sådan bestämmelse finns i dag i nuva- rande punkten 4, men den kan alltså utgå (se prop. 1998/99:18 s. 40).

11.23Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

1kap.

2§

I bestämmelsens första stycke punkten 4 b införs en begränsning i regeln om omvänd skattskyldighet vid utländska företagares omsättning av va- ror eller tjänster inom landet. Genom att införa en hänvisning till 3 kap. 3 § andra och tredje styckena om skattepliktig fastighetsuthyrning re- spektive skattepliktig bostadsrättsupplåtelse i punkten 4 b inskränks till- lämpningen av omvänd skattskyldighet i dessa fall. I de fall en utländsk företagare utöver uthyrning av verksamhetslokaler även bedriver annan verksamhet inom landet, skall omvänd skattskyldighet tillämpas för den- na verksamhet om villkoren för detta är uppfyllda enligt 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML. Ansökan om återbetalning av erlagd mervärdesskatt hän- förlig till denna verksamhet skall i sådant fall göras i skattedeklarationen som den utländske företagaren lämnar för sin uthyrningsverksamhet, en- ligt den föreslagna bestämmelsen i 19 kap. 1 § andra stycket ML. Denna ändring kommenteras mera utförligt under avsnitt 7.2.

En justering föreslås även avseende hänvisningen till 7 kap. 1 § tredje stycket. I denna bestämmelse har punkten 7 om personbefordran ersatts med tillträde till djurparker (prop. 2001/02:45). Personbefordran regleras numera i punkten 11. Hänvisningen i 4 b föreslås ändrad i enlighet här- med.

2 d §
I bestämmelsen görs ett förtydligande av texten så att det klart framgår
att den utländske företagare som utnyttjar valmöjligheten att själv få vara
skattskyldig (betalningsskyldig) för mervärdesskatt som skall betalas vid
dennes omsättning inom landet omfattar all omsättning som denne före-
tagare har inom landet och som förvärvaren annars hade varit skattskyl-
dig för enligt 2 § 4 b. När företagaren utnyttjar denna valmöjlighet får
han inte tillämpa omvänd skattskyldighet i något annat fall än de obliga-
toriska fallen som framgår av 2 § första stycket 2, 3 och 4 jämfört med 4
b.	197
	197

10 kap.

1 §

I bestämmelsen kompletteras andra stycket, som avser att motsvara arti- kel 17.4 a i det sjätte direktivet med en hänvisning till punkt 4 i 1 kap. 2 § första stycket. Denna punkt reglerar s.k. trepartshandel (omsättning av vara mellan tre parter, A, B och C som är registrerade till mervärdes- skatt i tre olika EG-länder, men där varan skickas direkt från A till C). När en utländsk företagare är mellanman i en trepartshandel har denne enligt artikel 17.4 a (i dess lydelse enligt direktiv 2000/65/EG) i det sjätte direktivet rätt till återbetalning enligt de regler som gäller i direktiv 79/1072/EEG, det s.k. 8:e direktivet (om återbetalning av ingående mer- värdesskatt till företagare som är etablerade inom EU). Bestämmelsen justeras i enlighet härmed.

Huvudrubriken närmast före 10 kap. 5 §

Rubriken får delvis ny lydelse därför att återbetalning enligt de regler som följer efter rubriken även kan tillämpas på vissa utländska företaga- re.

19 kap.

1 §

Bestämmelsen ändras så att det blir möjligt att ansöka om återbetalning i deklaration enligt 19 kap. 11–13 §§ för de utländska företagare som har en blandad kundkrets i Sverige, t.ex. om företagaren omsätter varor eller tjänster i Sverige till såväl privatpersoner som till mervärdesskatte- registrerade personer. Eftersom dessa utländska företagare blir skattskyl- diga (betalningsskyldiga) för mervärdesskatt här i landet och därför skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 SBL och lämna skattedekla- ration här, får ansökan om återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till de transaktioner för vilka omvänd skattskyldighet gäller göras i skattede- klarationen. På så viss undviks att den utländske företagaren hamnar i dubbla system för återbetalning av ingående mervärdesskatt. Ändringen innebär också att en utländsk företagare som skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 4 på grund av att han har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9–13 §§ ML, t.ex. vid omsättning av vara till annat EG- land enligt 3 kap. 30 a § ML, får rätt att i denna deklaration ansöka om återbetalning för sådan mervärdesskatt som är hänförlig till omsättning inom landet för vilken omvänd skattskyldighet gäller, jfr 1 kap. 2 § första stycket 4 b och 10 kap. 1 § andra stycket ML. Vidare innebär ändringen att en utländsk företagare som skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 5 SBL för att denne gör ett skattefritt gemenskapsinternt förvärv här enligt 3 kap. 30 d § ML får ansöka om återbetalning av mervärdes- skatt hänförlig till förvärvet i den deklaration som han enligt 10 kap. 9 § SBL är skyldig att lämna.

Rubriken närmast före 19 kap. 11 §

Rubriken får delvis ny lydelse därför att återbetalning enligt de regler som följer efter rubriken även kan tillämpas på vissa utländska företaga- re.

Prop. 2001/02:127

198

11.24	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:446) om	Prop. 2001/02:127
	särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

1 §

Ändringarna är en följd av att lagen (1984:151) om punktskatter och pris- regleringsavgifter (LPP) kommer att upphävs när punktskatterna infogas i skattekontosystemet. Att punktskatterna omfattas av lagen följer numer av första stycket 5.

I dag omfattas skrotningsavgift enligt bilskrotningslagen (1975:343) och s.k. burkavgift enligt lagen (1982:349) om återvinning av dryckes- förpackningar av aluminium av LPP, vilket innebär att förevarande lag är tillämplig vid kontroll av dessa avgifter. Skrotningsavgiften skall dock inte infogas i skattekontosystemet utan i stället skall förfarandet regleras i bilskrotningslagen. I avsnitt 4.8 görs dock den bedömningen att det inte behövs bestämmelser om revision och föreläggande för att kontrollera skrotningsavgiften. Förevarande lag behöver alltså inte längre tillämpas i fråga om skrotningsavgift. Någon ändring för att upprätthålla dagens ordning görs därför inte. Förfarandet för burkavgiften skall i fortsättning- en regleras i myndighetsföreskrifter. Med hänsyn härtill görs i avsnitt 4.9 den bedömningen att förevarande lag inte längre bör vara tillämplig i fråga om burkavgift. Någon ändring för att upprätthålla dagens ordning görs därför inte heller avseende burkavgiften.

I avsnitt 4.7 föreslås att återbetalningar av reklamskatt, gödselmedels- skatt, tobaksskatt, alkoholskatt och energiskatt skall hanteras enligt förfa- randet i skattebetalningslagen (1997:483, SBL). Det föreslås därför att den som har rätt till återbetalning skall likställas med skattskyldig och att ett beslut om återbetalning skall anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen. Se kommentarerna till 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL. För kontroll av ansökningar om återbetalning skall bestämmelserna om föreläggande och revision i skattebetalningslagen gälla, se kommen- taren till 14 kap. 7 § SBL. Bestämmelserna om revision och annan kon- troll i lagarna om skatt på gödselmedel, tobak, alkohol och energi upp- hävs därför, se kommentaren till upphävande av 8 a–8 d §§ LSG. Dessa kontrollbefogenheter infördes genom prop. 1998/99:18 och var anled- ningen till att ordalydelsen ”vid revision eller annan kontroll enligt för- fattning som anges i 1 kap. 1 § första stycket lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter” lades till i andra stycket (se prop. 1998/99:118 s. 40). Denna ordalydelse tas nu bort utan att ersättas eftersom det följer av första stycket 5 att förevarande lag är tillämpig vid revision och annan kontroll enligt skattebetalningslagen av ansökningar om återbetalning av punktskatt.

11.25Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

1 b §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.

199

11 §

I andra stycket införs två nya bestämmelser dels en bestämmelse om när säkerhet enligt första stycket får tas i anspråk för en skattefordran i Sve- rige, dels en bestämmelse om när säkerheten får tas i anspråk för en skat- tefordran i ett annat EU-land. Genom bestämmelserna klargörs när en säkerhet får tas i anspråk. Skälen för bestämmelserna redovisas i avsnitt 6.

För en svensk skattefordran skall gälla att säkerheten får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningstiden enligt skattebetalningslagen (1997:483, SBL) gått ut. Säkerheten kan endast tas i anspråk för skattskyldighet som uppkommit på grund av att en transport av obeskattade varor till ett annat EU-land inte kommit fram till mottagaren, se 20 § första stycket a och andra stycket.

En säkerhet enligt första stycket skall omfatta dels betalning av skatt i Sverige, dels betalning av skatt i ett annat EU-land. Enligt Riksskattever- kets föreskrifter på området skall det framgå av säkerheten att den är gil- tig i samtliga EU-länder (RSFS 1997:5). Säkerhet enligt första stycket skall ställas hos beskattningsmyndigheten. Det innebär att det är beskatt- ningsmyndigheten som bestämmer om säkerheten får tas i anspråk. Detta gäller även i fråga om andra EU-länders skattefordringar. Ett annat EU- land som påfört en svensk upplagshavare skatt och som vill ta säkerheten i anspråk måste alltså vända sig till beskattningsmyndigheten, som avgör om säkerheten får tas i anspråk.

Det förekommer dock att medlemsländer inte är ense om var beskatt- ning skall ske när varor, som transporteras under skatteuppskov, försvin- ner på vägen. En redogörelse för gemenskapsbestämmelserna på området finns i prop. 2000/01:118 s. 121–124. Anta t.ex. att obeskattade varor, som transporteras mellan Sverige och Spanien, försvinner i Frankrike. Frankrike kan då hävda beskattningsrätt och påföra den svenske upplags- havaren skatt enligt franska skattesatser. Grunden härför kan vara att en oegentlighet eller överträdelse i förhållande till den s.k. suspensionsord- ningen, dvs. det gemensamma regelsystem som möjliggör att varor transporteras under skatteuppskov mellan EU-länder, begåtts eller upp- täcks i Frankrike, t.ex. en stöld. Om den svenske upplagshavaren inte betalar skatten kan den franska skattemyndigheten vända sig till beskatt- ningsmyndigheten och begära att få ta upplagshavarens säkerhet i an- språk. Delar inte beskattningsmyndigheten den franska skattemyndighe- tens bedömning bör beskattningsmyndigheten kunna vägra att säkerheten tas i anspråk. Beskattningsmyndigheten kanske anser att det inte är utrett var oegentligheten eller överträdelsen begicks och att beskattning därför skall ske i Sverige eftersom det var härifrån som varorna avsändes. Be- fogenheten att vägra skattemyndigheter i andra EU-länder att ta svenska upplagshavares säkerheter i anspråk bör komma till uttryck i lag. Det föreskrivs därför att har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU- land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Liknande bestämmelser finns i 29 § fjärde stycket och 32 § första stycket 8. Huruvida skatten betalats i rätt tid skall bedömas enligt det andra EU-landets regler om betalningstider.

Prop. 2001/02:127

200

Genom ändringen i tredje stycket klargörs att en s.k. lagringssäkerhet endast får tas i anspråk för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 20 § första stycket d. Med lagerbrister förstås svinn, stöld m.m. (se prop. 2000/01:118 s. 71). För lagerbrister som uppkommit till följd av oförutsedda händelser eller force majeure medges avdrag enligt 32 första stycket 2. Det innebär att en säkerhet aldrig behöver tas i anspråk för sådana lagerbrister. Dessutom klargörs att ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i an- språk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningstiden enligt skattebetalningslagen gått ut. Bestämmelserna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk.

Beslut att ta en säkerhet i anspråk och beslut att vägra andra EU- länders skattemyndigheter att ta svenska upplagshavares säkerheter i an- språk får enligt nya 41 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

13–17 §§

Ändringarna klargör att ställda säkerheter får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningsti- den enligt skattebetalningslagen gått ut. Skälen för ändringarna redovisas i avsnitt 6. Bestämmelserna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk. Beslut att ta en säkerhet i anspråk får enligt nya 41 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Vidare görs en redaktionell ändring i 14 §.

I 16 § femte stycket tas sista meningen bort. Att den som är skattskyl- dig för överföringar utan vinstsyfte inte skall registreras följer numer av 3 kap. 1 § första stycket 7 f SBL. Se kommentaren till upphävande av 18 §.

Bestämmelserna om återkallelse i 12 § fick ny lydelse genom förslag i prop. 2000/01:118 Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m. Hänvisningarna till nämnda bestämmelser i 13 § tredje stycket, 15 § tred- je stycket och 16 § fjärde stycket är därför numer något missvisande. Det- ta åtgärdas nu. Att hänvisningen i 16 § fjärde stycket skiljer från de andra två hänvisningarna beror på att representant som avses i 16 § andra stycket inte skall ställa säkerhet.

Upphävande av 18 §

Bestämmelsen om vilka skattskyldiga för tobaksskatt som skall registre- ras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 f SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.

19 §

Att tullagen (2000:1281) gäller när skatt skall betalas till Tullverket föl- jer numer av 1 kap. 2 a § SBL. Den möjlighet till befrielse som i dag finns genom en hänvisning till 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter (LPP) ersätts genom att motsvarande be- stämmelse i skattebetalningslagen, 13 kap. 1 §, görs tillämplig på fall där punktskatt skall betalas till Tullverket. Detta uppnås genom en ändring i

Prop. 2001/02:127

201

13 kap. 1 § SBL. Se även kommentarerna till 1 kap. 2 a § och 13 kap. 1 § SBL.

Upphävande av 22 §

Paragrafen ersätts av en ny bestämmelse i skattebetalningslagen, 10 kap. 32 a §, som är gemensam för samtliga skattskyldiga som i dag omfattas av förevarande paragraf. Deklarationstiden skall i likhet med vad som gäller i dag vara fem dagar räknat från den skattepliktiga händelsen. Se även kommentaren till 10 kap. 32 a § skattebetalningslagen och avsnitt 4.3.

Upphävande av 31–31 c §§

Återbetalningar av tobaksskatt skall i fortsättningen hanteras enligt förfa- randet i skattebetalningslagen. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.7. Den nya ordningen innebär att den som har rätt till återbetalning av tobaks- skatt likställas med skattskyldig och att ett beslut om återbetalning av tobaksskatt skall anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebetalnings- lagen. Detta uppnås genom ändringar 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer.

I stället för 31 § kommer bestämmelserna om efterbeskattning och be- talning av skatt i skattebetalningslagen att gälla. Belopp som en sökande i dag kan åläggas att betala tillbaka enligt första stycket kommer i fort- sättningen att behandlas som skatt. Det behövs därför ingen särskild före- skrift för att lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara tillämplig på belopp som en sökande genom efterbe- skattning enligt skattebetalningslagen åläggs att betala tillbaka.

Bestämmelserna i 31 a och 31 b §§ ersätts av bestämmelserna om revi- sion och s.k. tredjemansföreläggande i skattebetalningslagen. Se kom- mentaren till 14 kap. 7 § SBL.

Enligt 2 kap. 3 § skattebetalningslagen, som är ny, skall Riksskattever- ket även i fortsättningen vara beskattningsmyndighet för punktskatter. Vad som i skattebetalningslagen sägs om skattemyndighet skall när det gäller punktskatt avse Riksskatteverket. Enligt 2 kap. 5 a § samma lag, som också är ny, får dock regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer besluta att uppgifter som enligt skattebetalningslagen skall fullgöras av Riksskatteverket i stället skall fullgöras av en skattemyndig- het. Det nu sagda innebär att vilka skattemyndigheter som skall ha befo- genhet att besluta om revision och föreläggande i fråga om punktskatt inte längre behöver regleras i lag. 31 c § kan därför upphävas. Se även kommentaren till 2 kap. 5 a § SBL.

34 §

Ändringen är en följd av att LPP upphävs och att reglerna för förfarandet i stället skall finnas i skattebetalningslagen. I likhet med vad som gäller i dag skall dock endast vissa bestämmelser gälla i fråga om skatt som av- ses i 27 §.

Om obeskattade varor som sänts i väg av en utländsk upplagshavare inte når mottagaren på grund av oegentligheter eller överträdelser skall varorna enligt 27 § beskattas i Sverige om oegentligheten eller överträ- delsen begåtts i Sverige eller oegentligheten eller överträdelsen upptäckts här. Skattskyldig är den som ställt säkerhet för skatten, vanligtvis den

Prop. 2001/02:127

202

utländske upplagshavaren. Någon deklarationsskyldighet föreligger dock inte. Ett beslut om skatt enligt 27 § är vidare inget beskattningsbeslut enligt LPP. I förevarande paragraf föreskrivs därför att endast vissa be- stämmelser i LPP skall tillämpas. Det rör sig om bestämmelserna om föreläggande och revision i 3 kap., skönsbeskattning i 4 kap. 13 §, betal- ning av skatt i 5 kap., överklagande i 8 kap. och befrielse i 9 kap. 4 §. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. Eftersom LPP kommer att upp- hävas när punktskatterna infogas i skattekontosystemet måste paragrafen ändras.

I ett nytt andra stycke ges bestämmelser om förfarandet för beskattning enligt 27 §. En kommentar till nuvarande regler finns i prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. De ändringar som nu görs innebär i huvudsak att hänvis- ningar till LPP byts ut mot hänvisningar till skattebetalningslagen. I vissa fall ersätts dock hänvisningarna med självständiga bestämmelser i före- varande paragraf.

Hänvisningen till 1 kap. 5 § LPP och hänvisningen till 5 kap. 1 § sam- ma lag ersätts med självständiga bestämmelser om att beskattningsmyn- digheten beslutar om skatt och att skatten skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer.

Hänvisningen till bestämmelsen om skönsbeskattning i 4 kap. 13 § LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i skattebe- talningslagen, nämligen 11 kap. 19 § andra stycket. Detsamma gäller hänvisningen till bestämmelserna om skattekontroll i 3 kap. 5–16 §§ LPP. Denna hänvisning motsvaras nu av en hänvisning till 14 kap. 4, 5 och 7 §§ SBL. Här bör dock tilläggas att eftersom den som är skattskyl- dig enligt 27 § inte är skyldig att deklarera och inte heller omfattas av någon uppgiftsskyldighet kan revisionsbestämmelsen i 14 kap. 7 § SBL endast användas för kontroll av uppgiftsskyldighet som ålagts genom ett s.k. tredjemansföreläggande enligt 14 kap. 4 § SBL. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 125.

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. LPP gäller inte i fråga om beslut om skatt enligt 27 §. I dag kan alltså omprövning endast ske enligt bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:233). Detta är en brist och i fortsättningen skall därför bestämmelserna om omprövning i 21 kap. SBL tillämpas.

Hänvisningen till 5 kap. 2 § LPP ersätts med en hänvisning till 16 kap. 1–3 §§ SBL. I stället för bestämmelserna om anstånd i 5 kap. 3–5 LPP skall motsvarande bestämmelser i 17 kap. 2, 3 och 7–11 §§ SBL tilläm- pas.

Hänvisningarna till bestämmelserna om dröjsmålsavgift och ränta i 5 kap. 8–15 §§ LPP ersätts med en hänvisning till bestämmelserna om ränta i 19 kap. 6, 7, 8–11, 14 och 15 §§ SBL. Vidare ersätts hänvisningen till 5 kap. 16 § LPP med en hänvisning till bestämmelserna om indriv- ning i 20 kap. SBL.

Eftersom det här uteslutande är frågan om utländska skattskyldiga er- sätts inte hänvisningen till bestämmelserna om ansvar för företrädare för juridisk person i 5 kap. 17 och 17 a §§ LPP.

Hänvisningen till bestämmelserna om verkställighet i 5 kap. 18 § LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i skattebetal- ningslagen, nämligen 23 kap. 7 och 8 §§. I stället för bestämmelserna om överklagande i 8 kap. LPP skall bestämmelserna om överklagande i

Prop. 2001/02:127

203

22 kap. SBL tillämpas. Slutligen ersätts hänvisningen till bestämmelsen om befrielse i 9 kap. 4 § LPP med en hänvisning till motsvarande be- stämmelse i 13 kap. 1 § SBL.

I tredje och fjärde styckena ges bestämmelser som ersätter hänvisning- en till 5 kap. 6 och 7 §§ LPP. Att en hänvisning inte görs till skattebetal- ningslagen beror på att det inte finns några bestämmelser i den lagen som motsvarar 5 kap. 6 och 7 §§ LPP. Detta beror i sin tur på att de frågor som regleras i nyss nämnda paragrafer hanteras genom avstämningar av skattskyldigas skattekonton, se 18 kap. SBL.

36 §

Paragrafen betecknades tidigare 38 §. Genom ändringen i punkten 1 in- förs en ny kategori skattskyldiga, nämligen godkända lagerhållare. Kate- gorin rymmer de skattskyldiga som i dag enligt nuvarande 39 § skall vara registrerade eller som efter ett särskilt beslut får vara registrerade, dvs. de som yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak, de som från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak, de som importerar snus eller tuggtobak från tredje land och de som säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. Ändringen är en följd av att en registrering som skattskyldig i fortsätt- ningen endast skall ha administrativ betydelse och alltså inte som i dag även betydelse för när skattskyldighet inträder m.m., se vidare avsnitt 5. Den som är godkänd lagerhållare skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 f SBL.

För att få agera som lagerhållare krävs ett godkännande från beskatt- ningsmyndigheten. Det behövs därför bestämmelser om skattskyldighet för den som inte blir godkänd eller väljer att inte ansöka om ett godkän- nande. Dessa bestämmelser finns i punkterna 2 och 3. Där föreskrivs att den som inte är godkänd lagerhållare är skattskyldig om han yrkesmäs- sigt tillverkar snus eller tuggtobak eller från ett annat EU-land yrkesmäs- sigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak. Dessa skattskyldiga skall inte registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 f SBL, vilket innebär att de skall redovisa skatten i en särskild skattedeklaration för varje skatte- pliktig händelse, se kommentaren till 10 kap. 32 a § SBL.

Skattskyldigheten för import regleras i 37 §, tidigare 38 a §. Någon ändring i den paragrafen krävs dock inte.

38 §

Paragrafen betecknades tidigare 39 §. Bestämmelsen i nuvarande första stycket om vilka skattskyldiga som skall registreras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 f SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5. Bestämmel- serna i nuvarande andra och tredje styckena ersätts med de nya bestäm- melserna i förevarande paragraf.

I paragrafen regleras nu förutsättningarna för godkännande som lager- hållare. Systemet med godkända lagerhållare skall ersätta dagens system med registrerade skattskyldiga. I dagens system kan skattefria leveranser ske mellan registrerade skattskyldiga, vilket innebär att en registrering som skattskyldig inte enbart har administrativ betydelse. När punktskat- terna infogas i skattekontosystemet skall emellertid en registrering enbart ha administrativ betydelse. De skattemässiga effekter som en registrering har enligt dagens system skall dock behållas. För att uppnå det införs ett

Prop. 2001/02:127

204

system med godkända lagerhållare. En utförligare redogörelse för försla- get finns i avsnitt 5.

Enligt första stycket 1 får den som avser att yrkesmässigt tillverka snus eller tuggtobak godkännas som lagerhållare. I dagens system skall dessa skattskyldiga enligt nuvarande 39 § första stycket registreras utan pröv- ning. Den som i dag är registrerad med stöd av nyss nämnda bestämmel- se måste alltså ansöka om att bli godkänd som lagerhållare, givetvis un- der förutsättning att han vill behålla de fördelar som det i dag finns med att vara registrerad.

Bestämmelsen i första stycket 2–4 ersätter bestämmelsen i nuvarande 39 § andra stycket.

I likhet med vad som gäller för upplagshavare enligt förevarande lag och enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) och enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE) skall endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämp- lig som lagerhållare kunna godkännas. Dessa krav uppställs redan i dag på skattskyldiga som enligt nuvarande 39 § andra stycket ansöker om att bli registrerade som skattskyldiga. Samma krav ställs för övrigt på den som enligt LAS eller LSE ansöker om att bli godkänd som skattebefriad förbrukare och den som ansöker om provianteringstillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. Det rör sig alltså om väl inarbetade rekvisit.

I andra stycket föreskrivs att ett godkännande skall återkallas om för- utsättningarna för godkännande inte längre finns. Denna grund för åter- kallelse gäller i dag för upplagshavare, den som är registrerad som skatt- skyldig enligt 39 § andra stycket, skattebefriade förbrukare och den som beviljats provianteringstillstånd. I likhet med nyss nämnda fall skall ett beslut om återkallelse av ett godkännande som lagerhållare gälla ome- delbart, om inte något annat anges i beslutet.

39 §

Paragrafen betecknades tidigare 40. I punkterna 1 a–1 c ges bestämmel- ser om när skattskyldigheten inträder för godkända lagerhållare. Be- stämmelsen i 1 a stämmer i princip överens med dagens regler. I stället för att skattskyldighet inträder vid leverans till köpare som inte är regi- strerad kommer skattskyldighet att inträda vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Skattefria leveranser kommer alltså i fort- sättningen att kunna ske mellan godkända lagerhållare, dvs. samma ord- ning som i dag gäller för leveranser mellan registrerade skattskyldiga.

Bestämmelsen i punkten 1 b stämmer överens med vad som gäller i dag.

Bestämmelsen i punkten 1 c ersätter dagens regel om att skattskyldig- het inträder vid avregistrering. Återkallas ett godkännande inträder alltså skattskyldighet för snus och tuggtobak som då ingår i den skattskyldiges lager och som inte tidigare beskattats.

I punkterna 2–5 regleras skattskyldighetens inträde för skattskyldiga som inte är godkända lagerhållare. En avgörande skillnad mellan dessa skattskyldiga och godkända lagerhållare är att en lagerhållare kan tillver- ka eller föra in skattepliktiga varor under skatteuppskov, dvs. skattskyl- digheten inträder först vid en senare tidpunkt, t.ex. vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. För skattskyldiga som inte är

Prop. 2001/02:127

205

godkända lagerhållare inträder dock skattskyldighet redan när varorna tillverkas eller förs in till landet. Dessa skattskyldiga skall redovisa skat- ten i en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig händelse. Dekla- rationen skall lämnas in senast 5 dagar efter den skattepliktiga händelsen. Detta följer av 10 kap. 32 a § SBL, som är ny. Bestämmelserna i nämnda paragraf ersätter reglerna om redovisning i 22 §. Hänvisningarna i före- varande paragraf till 22 § tas därför bort. Se även kommentaren till upp- hävande av 22 §.

40 §

Paragrafen betecknades tidigare 41 §. I paragrafen byts begreppet ”regi- strerad enligt 39 §” ut mot begreppet ”godkänd lagerhållare”. I likhet med vad som i dag gäller för registrerade skattskyldiga skall godkända lagerhållare alltså inte betala skatt till Tullverket vid import. Skatt för importerade varor skall betalas förts när skattskyldighet inträder enligt 39 § 1 a–c.

Att tullagen gäller när skatt skall betalas till Tullverket följer numer av 1 kap. 2 a § SBL. Den möjlighet till befrielse som i dag finns genom en hänvisning till 9 kap. 4 § LPP ersättas genom att motsvarande bestäm- melse i skattebetalningslagen, 13 kap. 1 §, görs tillämplig på fall där punktskatt skall betalas till Tullverket. Detta uppnås genom en ändring i 13 kap. 1 § SBL. Se även kommentarerna till 1 kap. 2 a § och 13 kap. 1 § SBL.

I andra stycket tas 42 § bort eftersom paragrafen upphävts genom SFS 1998:596. Eftersom 35 § numer betecknas 41 § och alltså kommer efter förevarande paragraf tas även hänvisningen till 35 § bort.

41 §

Paragrafen betecknades tidigare 35 §. Ändringen är en följd av att 31 a och 31 b §§ upphävs. Beslut om revision och s.k. tredjemansföreläggan- de skall i fortsättningen fattas med stöd av skattebetalningslagen. Att beslut om skatterevision och föreläggande vid vite inte får överklagas följer av 22 kap. 2 § SBL. Se även kommentaren till upphävande av 31– 31 c §§.

Övergångsbestämmelserna

I syfte att underlätta övergången till det nya systemet med godkända lagerhållare föreskrivs i punkten 3 att den som vid lagens ikraftträdande har registrerats som skattskyldig enligt 39 § i dess äldre lydelse skall an- ses godkänd som lagerhållare enligt den nya lydelsen av paragrafen. Be- stämmelsen omfattar dels skattskyldiga som enligt dagens system regi- streras automatiskt, dels skattskyldig som i dag registreras först efter en prövning. Om denna bestämmelse leder till att en skattskyldig godkänns som inte uppfyller villkoren för godkännande kan beskattningsmyndighe- ten återkalla godkännandet med stöd av 39 § andra stycket.

Prop. 2001/02:127

206

11.26Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

10 §

Prop. 2001/02:127

207

stycket och 32 § första stycket 11. Huruvida skatten betalats i rätt tid skall bedömas enligt det andra EU-landets regler om betalningstider.

Genom ändringen i tredje stycket klargörs att en s.k. lagringssäkerhet endast får tas i anspråk för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 19 § första stycket d. Med lagerbrister förstås svinn, stöld m.m. (se prop. 2000/01:118 s. 71). För lagerbrister som uppkommit till följd av oförutsedda händelser eller force majeure medges avdrag enligt 32 första stycket 2. Det innebär att en säkerhet aldrig behöver tas i anspråk för sådana lagerbrister. Dessutom klargörs att ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i an- språk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningstiden enligt skattebetalningslagen gått ut. Bestämmelserna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk.

Beslut att ta en säkerhet i anspråk och beslut att vägra andra EU- länders skattemyndigheter att ta svenska upplagshavares säkerheter i an- språk får enligt 35 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

12–16 §§

Ändringarna klargör att ställda säkerheter får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningsti- den enligt skattebetalningslagen gått ut. Bestämmelserna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk. Beslut att ta en säkerhet i anspråk får enligt 35 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Vidare görs en redaktionell ändring i 13 §.

Bestämmelserna om återkallelse i 11 § fick ny lydelse genom förslag i prop. 2000/01:118 Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m. Hänvisningarna till nämnda bestämmelser i 12 § tredje stycket, 14 § tred- je stycket och 15 § fjärde stycket är därför numer något missvisande. Det- ta åtgärdas nu. Att hänvisningen i 15 § fjärde stycket skiljer från de andra två hänvisningarna beror på att representant som avses i 15 § andra stycket inte skall ställa säkerhet.

Upphävande av 17 §

Bestämmelsen om vilka skattskyldiga för alkoholskatt som skall registre- ras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 g SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.

18 §

Prop. 2001/02:127

208

Upphävande av 21 §

Upphävande av 31–31 c §§

Återbetalningar av alkoholskatt skall i fortsättningen hanteras enligt för- farandet i skattebetalningslagen. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.7. Den nya ordningen innebär att den som har rätt till återbetalning av alko- holskatt likställs med skattskyldig och att ett beslut om återbetalning av alkoholskatt skall anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebetal- ningslagen. Detta uppnås genom ändringar 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer.

Bestämmelserna i 31 a och 31 b §§ ersätts av bestämmelserna om revi- sion och s.k. tredjemansföreläggande i skattebetalningslagen. Se kom- mentaren till 14 kap. 7 § SBL.

Enligt 2 kap. 3 § SBL, som är ny, skall Riksskatteverket även i fort- sättningen vara beskattningsmyndighet för punktskatter. Vad som i skat- tebetalningslagen sägs om skattemyndighet skall när det gäller punktskatt avse Riksskatteverket. Enligt 2 kap. 5 a § samma lag, som också är ny, får dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be- sluta att uppgifter som enligt skattebetalningslagen skall fullgöras av Riksskatteverket i stället skall fullgöras av en skattemyndighet. Det nu sagda innebär att vilka skattemyndigheter som skall ha befogenhet att besluta om revision och föreläggande i fråga om punktskatt inte längre behöver regleras i lag. 31 c § kan därför upphävas. Se även kommentaren till 2 kap. 5 a § SBL.

31 g §

Eftersom LPP upphävs när punktskatterna infogas i skattekontosystemet ersätts hänvisningen till LPP med en hänvisning till skattebetalningsla- gen.

34 §

Om obeskattade varor som sänts i väg av en utländsk upplagshavare inte når mottagaren på grund av oegentligheter eller överträdelser skall varorna enligt 26 § beskattas i Sverige om oegentligheten eller överträ- delsen begåtts i Sverige eller oegentligheten eller överträdelsen upptäckts

Prop. 2001/02:127

209

här. Skattskyldig är den som ställt säkerhet för skatten, vanligtvis den utländske upplagshavaren. Någon deklarationsskyldighet föreligger dock inte. Ett beslut om skatt enligt 26 § är vidare inget beskattningsbeslut enligt LPP. I förevarande paragraf föreskrivs därför att endast vissa be- stämmelser i LPP skall tillämpas. Det rör sig om bestämmelserna om föreläggande och revision i 3 kap., skönsbeskattning i 4 kap. 13 §, betal- ning av skatt i 5 kap., överklagande i 8 kap. och befrielse i 9 kap. 4 §. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. Eftersom LPP kommer att upp- hävas när punktskatterna infogas i skattekontosystemet måste paragrafen ändras.

I ett nytt andra stycke ges bestämmelser om förfarandet för beskattning enligt 26 §. En kommentar till nuvarande regler finns i prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. De ändringar som nu görs innebär i huvudsak att hänvis- ningar till LPP byts ut mot hänvisningar till skattebetalningslagen. I vissa fall ersätts dock hänvisningarna med självständiga bestämmelser i före- varande paragraf.

Hänvisningen till bestämmelsen om skönsbeskattning i 4 kap. 13 § LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i skattebe- talningslagen, nämligen 11 kap. 19 § andra stycket. Detsamma gäller hänvisningen till bestämmelserna om skattekontroll i 3 kap. 5–16 §§ LPP. Denna hänvisning motsvaras nu av en hänvisning till 14 kap. 4, 5 och 7 §§ SBL. Här bör dock tilläggas att eftersom den som är skattskyl- dig enligt 26 § inte är skyldig att deklarera och inte heller omfattas av någon uppgiftsskyldighet kan revisionsbestämmelsen i 14 kap. 7 § SBL endast användas för kontroll av uppgiftsskyldighet som ålagts genom ett s.k. tredjemansföreläggande enligt 14 kap. 4 § SBL. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 125.

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. LPP gäller inte i fråga om beslut om skatt enligt 26 §. I dag kan alltså omprövning endast ske enligt bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:233). Detta är en brist och i fortsättningen skall därför bestämmelserna om omprövning i 21 kap. SBL tillämpas.

Prop. 2001/02:127

210

överklagande i 8 kap. LPP skall bestämmelserna om överklagande i Prop. 2001/02:127 22 kap. SBL tillämpas. Slutligen ersätts hänvisningen till bestämmelsen

om befrielse i 9 kap. 4 § LPP med en hänvisning till motsvarande be- stämmelse i 13 kap. 1 § SBL.

35 §

Ändringen är en följd av att 31 a och 31 b §§ upphävs. Beslut om revi- sion och s.k. tredjemansföreläggande kommer i fortsättningen att fattas med stöd av skattebetalningslagen. Att beslut om skatterevision och före- läggande vid vite inte får överklagas följer av 22 kap. 2 §. Se även kom- mentaren till upphävande av 31–31 c §§.

11.27Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel

6 §

I första stycket görs den ändringen att beträffande dröjsmålsavgift hänvi- sas direkt till lagen om dröjsmålsavgift.

I andra stycket ersätts hänvisningen till reglerna om indrivning i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter med en hänvis- ning till motsvarande regler i skattebetalningslagen (197:483, SBL). En- ligt 20 kap. 1 § första stycket 2 SBL finns en beloppsgräns på 500 kr för indrivning i fråga om skattskyldiga som inte skall lämna skattedeklara- tion. Den helt övervägande delen av dem som beskattas enligt förevaran- de lag tillhör denna grupp. Här skall dock gränsen vara 100 kr.

11.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

4 kap.
4 §
I andra stycket införs två nya bestämmelser dels en bestämmelse om när
säkerhet enligt första stycket får tas i anspråk för en skattefordran i Sve-
rige, dels en bestämmelse om när säkerheten får tas i anspråk för en skat-
tefordran i ett annat EU-land. Genom bestämmelserna klargörs när en
säkerhet får tas i anspråk. Skälen för bestämmelserna redovisas i avsnitt
6.
För en svensk skattefordran skall gälla att säkerheten får tas i anspråk
om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i
anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när
betalningstiden enligt skattebetalningslagen (1997:483, SBL) gått ut.
Säkerheten kan endast tas i anspråk för skattskyldighet som uppkommit
på grund av att en transport av obeskattat bränsle till ett annat EU-land	211
	211

inte kommit fram till mottagaren, se 5 kap. 1 § första stycket 1 och andra stycket.

Det förekommer dock att medlemsländer inte är ense om var beskatt- ning skall ske när bränsle, som transporteras under skatteuppskov, för- svinner på vägen. En redogörelse för gemenskapsbestämmelserna på om- rådet finns i prop. 2000/01:118 s. 121–124. Anta t.ex. att obeskattat bränsle, som transporteras mellan Sverige och Spanien, försvinner i Frankrike. Frankrike kan då hävda beskattningsrätt och påföra den svenske upplagshavaren skatt enligt franska skattesatser. Grunden härför kan vara att en oegentlighet eller överträdelse i förhållande till den s.k. suspensionsordningen, dvs. det gemensamma regelsystem som möjliggör att bränsle transporteras under skatteuppskov mellan EU-länder, begåtts eller upptäcks i Frankrike, t.ex. en stöld. Om den svenske upplagshava- ren inte betalar skatten kan den franska skattemyndigheten vända sig till beskattningsmyndigheten och begära att få ta upplagshavarens säkerhet i anspråk. Delar inte beskattningsmyndigheten den franska skattemyndig- hetens bedömning bör beskattningsmyndigheten kunna vägra att säkerhe- ten tas i anspråk. Beskattningsmyndigheten kanske anser att det inte är utrett var oegentligheten eller överträdelsen begicks och att beskattning därför skall ske i Sverige eftersom det var härifrån som varorna avsän- des. Befogenheten att vägra skattemyndigheter i andra EU-länder att ta svenska upplagshavares säkerheter i anspråk bör komma till uttryck i lag. Det föreskrivs därför att har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Liknande bestämmelser finns i 7 kap. 6 § andra stycket och 9 kap. 11 §. Huruvida skatten betalats i rätt tid skall bedömas enligt det andra EU-landets regler om betalningstider.

Genom ändringen i tredje stycket klargörs att en s.k. lagringssäkerhet endast får tas i anspråk för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 5 kap 1 § första stycket 4. Med lagerbrister förstås svinn, stöld m.m. (se prop. 2000/01:118 s. 71). För lagerbrister som uppkommit till följd av oförutsedda händelser eller force majeure medges avdrag enligt 7 kap. 6 § första stycket. Det innebär att en säkerhet aldrig behöver tas i anspråk för sådana lagerbrister. Dessutom klargörs att ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningstiden enligt skattebetalningslagen gått ut. Bestämmel- serna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk.

Prop. 2001/02:127

212

Beslut att ta en säkerhet i anspråk och beslut att vägra andra EU- länders skattemyndigheter att ta svenska upplagshavares säkerheter i an- språk får enligt 12 kap. 1 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

6–8, 10 och 11 §§

Ändringarna klargör att ställda säkerheter får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Det innebär att en säkerhet får tas i anspråk när skatten i fråga förfallit till betalning eller med andra ord när betalningsti- den enligt skattebetalningslagen gått ut. Bestämmelserna har utformats med ledning av bestämmelsen i 17 kap. 3 § första stycket SBL om när s.k. anståndssäkerhet får tas i anspråk. Beslut att ta en säkerhet i anspråk får enligt 12 kap. 1 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

I7 § anpassas dessutom ordalydelsen till ordalydelserna i motsvarande paragrafer i lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564) om alkoholskatt, nämligen 14 § respektive 13 §.

I10 § andra stycket byts ordet ”skatterepresentanten” ut mot ordet ”re- presentanten”. Den representant som avses i 10 § är nämligen ingen skat- terepresentant utan bestämmelser om skatterepresentanter ges i 8 §.

Bestämmelserna om återkallelse i 5 § fick ny lydelse genom förslag i prop. 2000/01:118 Inköp av bränsle och alkohol utan punktskatt, m.m. Hänvisningarna till nämnda bestämmelser i 6 § tredje stycket, 8 § tredje stycket och 10 § fjärde stycket är därför numer något missvisande. Detta åtgärdas nu. Att hänvisningen i 10 § fjärde stycket skiljer från de andra två hänvisningarna beror på att representant som avses i 10 § andra stycket inte skall ställa säkerhet.

12 §

Genom ändringen i första stycket punkten 1 införs en ny kategori skatt- skyldiga, nämligen godkända lagerhållare. Kategorin rymmer skattskyl- diga för bränslen som avses i förevarande paragraf och som i dag enligt 6 kap. 10 § skall vara registrerade eller som efter ett särskilt beslut får vara registrerade, dvs. de som tillverkar eller bearbetar bränsle, de som i större omfattning lagrar bränsle och de som återförsäljer eller förbrukar gas- formiga kolväten. Ändringen är en följd av att en registrering som skatt- skyldig i fortsättningen endast skall ha administrativ betydelse och alltså inte som i dag även betydelse för när skattskyldighet inträder m.m., se vidare avsnitt 5. Den som är godkänd lagerhållare skall registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket 7 h SBL.

För att få agera som lagerhållare krävs ett godkännande från beskatt- ningsmyndigheten. Det behövs därför bestämmelser om skattskyldighet för den som inte blir godkänd eller väljer att inte ansöka om ett godkän- nande. En sådan bestämmelse finns i första stycket punkten 2. Där före- skrivs att den som inte är godkänd lagerhållare är skattskyldig om han yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle. Bestämmelser om skatt- skyldighet i andra fall för den som inte är godkänd lagerhållare finns i punkterna 3 och 4. Den som är skattskyldig utan att vara godkänd lager- hållare skall inte registreras enligt 3 kap.1 § första stycket 7 h SBL, vilket innebär att den skattskyldige skall redovisa skatten i en särskild skattede- klaration för varje skattepliktig händelse, se kommentaren till 10 kap. 32 a § SBL.

Prop. 2001/02:127

213

Skattskyldigheten för import regleras i 12 a §. Någon ändring i den pa- ragrafen krävs dock inte.

12 b

I paragrafen, som är ny, regleras förutsättningarna för godkännande som lagerhållare. Systemet med godkända lagerhållare skall ersätta dagens system med registrerade skattskyldiga. I dagens system kan skattefria leveranser ske mellan registrerade skattskyldiga, vilket innebär att en registrering som skattskyldig inte enbart har administrativ betydelse. När punktskatterna infogas i skattekontosystemet skall emellertid en registre- ring enbart ha administrativ betydelse. De skattemässiga effekter som en registrering har enligt dagens system skall dock behållas. För att uppnå det införs ett system med godkända lagerhållare. En utförligare redogö- relse för förslaget finns i avsnitt 5.

Enligt första stycket 1 får den som avser att tillverka eller bearbeta bränsle godkännas som lagerhållare. I dagens system skall dessa skatt- skyldiga enligt 6 kap. 10 § registreras utan prövning. Den som i dag är registrerad med stöd av nyss nämnda bestämmelse måste alltså ansöka om att bli godkänd som lagerhållare, givetvis under förutsättning att han vill behålla de fördelar som det i dag finns med att vara registrerad. Den som anses som tillverkare enligt 12 § andra stycket skall även anses som tillverkare enligt denna paragraf.

Bestämmelsen i första stycket 2 ersätter bestämmelsen i 6 kap. 10 § andra stycket.

I likhet med vad som gäller för upplagshavare enligt förevarande lag och enligt lagen om tobaksskatt och enligt lagen om alkoholskatt skall endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare kunna godkännas. Dessa krav uppställs redan i dag på skattskyldiga som enligt 6 kap. 10 § andra stycket ansöker om att bli registrerade som skattskyldiga. Samma krav ställs för övrigt på den som enligt förevarande lag eller lagen om alkoholskatt ansöker om att bli godkänd som skattebefriad förbrukare. Det rör sig alltså om väl inarbetade rekvisit.

I andra stycket föreskrivs att ett godkännande skall återkallas om för- utsättningarna för godkännande inte längre finns. Denna grund för åter- kallelse gäller i dag för upplagshavare, den som är registrerad som skatt- skyldig enligt 6 kap. 10 § andra stycket och skattebefriade förbrukare. I likhet med nyss nämnda fall skall ett beslut om återkallelse av ett god- kännande som lagerhållare gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

5 kap.

3 §

I punkten 3 ges bestämmelser om när skattskyldigheten inträder för god- kända lagerhållare. I 4 kap. 12 första stycket 2 regleras numer skattskyl- dighet för andra än godkända lagerhållare. Hänvisningen till denna punkt tas därför bort.

Bestämmelsen i punkten 3 a stämmer i princip överens med dagens regler. I stället för att skattskyldighet inträder vid leverans till köpare som inte är registrerad kommer skattskyldighet att inträda vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Skattefria leveranser

Prop. 2001/02:127

214

kommer alltså i fortsättningen att kunna ske mellan godkända lagerhålla- re, dvs. samma ordning som i dag gäller för leveranser mellan registrera- de skattskyldiga.

Bestämmelsen i punkten 3 b ersätts med en bestämmelse om att skatt- skyldighet inträder när godkännandet som lagerhållare återkallas. Att skatt inte skall betalas för bränsle som redan beskattats får anses själv- klart. Ordalydelsen ”och som inte redan har beskattats” tas därför bort.

4 §

Genom tillägget kommer paragrafen även att reglera skattskyldighetens inträde för den som tillverkar eller bearbetar bränsle utan att vara god- känd lagerhållare. En avgörande skillnad mellan dessa skattskyldiga och godkända lagerhållare är att en lagerhållare kan tillverka eller bearbeta bränsle under skatteuppskov, dvs. skattskyldigheten inträder först vid en senare tidpunkt, t.ex. vid leverans till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. För skattskyldiga som inte är godkända lagerhållare inträder dock skattskyldighet redan när bränslet tillverkas eller bearbetas. Dessa skattskyldiga skall redovisa skatten i en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig händelse. Deklarationen skall lämnas in senast 5 dagar efter den skattepliktiga händelsen. Detta följer av 10 kap. 32 a § skattebe- talningslagen, som är ny.

5 §

Nuvarande punkterna 2 och 3 omfattar den som är registrerad som skatt- skyldig för bränslen som avses i 4 kap. 12 §. Eftersom systemet med re- gistrerade skattskyldiga ersätts med ett system med godkända lagerhålla- re är det tillräckligt att i punkten 2 ange godkänd lagerhållare. Punkten 3 tas alltså bort.

I likhet med vad som i dag gäller för registrerade skattskyldiga skall godkända lagerhållare alltså inte betala skatt till Tullverket vid import. Skatt för importerat bränsle skall betalas först när skattskyldighet inträder enligt 3 § 3.

Att tullagen (2000:1281) gäller när skatt skall betalas till Tullverket följer numer av 1 kap. 2 a § SBL. Den möjlighet till befrielse som i dag finns genom en hänvisning till 9 kap. 4 § LPP ersätts genom att motsva- rande bestämmelse i skattebetalningslagen, 13 kap. 1 §, görs tillämplig på fall där punktskatt skall betalas till Tullverket. Detta uppnås genom en ändring i 13 kap. 1 § SBL. Se även kommentarerna till 1 kap. 2 a § och 13 kap. 1 § SBL.

6 kap.

1 §

Om obeskattat bränsle som sänts i väg av en utländsk upplagshavare inte når mottagaren på grund av oegentligheter eller överträdelser skall bränslet enligt 4 kap. 2 § beskattas i Sverige om oegentligheten eller överträdelsen begåtts i Sverige eller oegentligheten eller överträdelsen upptäckts här. Skattskyldig är den som ställt säkerhet för skatten, van-

Prop. 2001/02:127

215

ligtvis den utländske upplagshavaren. Någon deklarationsskyldighet före- ligger dock inte. Ett beslut om skatt enligt 4 kap. 2 § är vidare inget be- skattningsbeslut enligt LPP. I förevarande paragraf föreskrivs därför att endast vissa bestämmelser i LPP skall tillämpas. Det rör sig om bestäm- melserna om föreläggande och revision i 3 kap., skönsbeskattning i 4 kap. 13 §, betalning av skatt i 5 kap., överklagande i 8 kap. och befriel- se i 9 kap. 4 §. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. Eftersom LPP kommer att upphävas när punktskatterna infogas i skattekontosy- stemet måste paragrafen ändras.

I ett nytt andra stycke ges bestämmelser om förfarandet för beskattning enligt 4 kap. 2 §. En kommentar till nuvarande regler finns i prop. 2000/01:118 s. 124 och 125. De ändringar som nu görs innebär i huvud- sak att hänvisningar till LPP byts ut mot hänvisningar till skattebetal- ningslagen. I vissa fall ersätts dock hänvisningarna med självständiga bestämmelser i förevarande paragraf.

Hänvisningen till 1 kap. 5 § LPP och hänvisningen till 5 kap. 1 § sam- ma lag ersätts med självständiga bestämmelser om att beskattningsmyndigheten beslutar om skatt och att skatten skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten bestämmer.

Hänvisningen till bestämmelsen om skönsbeskattning i 4 kap. 13 § LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i skattebe- talningslagen, nämligen 11 kap. 19 § andra stycket. Detsamma gäller hänvisningen till bestämmelserna om skattekontroll i 3 kap. 5–16 §§ LPP. Denna hänvisning motsvaras nu av en hänvisning till 14 kap. 4, 5 och 7 §§ SBL. Här bör dock tilläggas att eftersom den som är skattskyl- dig enligt 4 kap. 2 § inte är skyldig att deklarera och inte heller omfattas av någon uppgiftsskyldighet kan revisionsbestämmelsen i 14 kap. 7 § SBL endast användas för kontroll av uppgiftsskyldighet som ålagts ge- nom ett s.k. tredjemansföreläggande enligt 14 kap. 4 § SBL. Se vidare prop. 2000/01:118 s. 125.

Bestämmelserna om omprövning i 4 kap. LPP gäller inte i fråga om beslut om skatt enligt 4 kap. 2 §. I dag kan alltså omprövning endast ske enligt bestämmelserna i förvaltningslagen (1986:233). Detta är en brist och i fortsättningen skall därför bestämmelserna om omprövning i 21 kap. SBL tillämpas.

Prop. 2001/02:127

216

22 kap. SBL tillämpas. Slutligen ersätts hänvisningen till bestämmelsen om befrielse i 9 kap. 4 § LPP med en hänvisning till motsvarande be- stämmelse i 13 kap. 1 § SBL.

Upphävande av 2 §

Upphävande av 10 §

Bestämmelsen om vilka skattskyldiga för energiskatt som skall registre- ras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 h SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.

8kap.

3§

Eftersom LPP upphävs när punktskatterna infogas i skattekontosystemet ersätts hänvisningen till LPP med en hänvisning till skattebetalningsla- gen.

9kap.

9 b §

Slutliga beslut om skattenedsättning skall i fortsättningen anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen och de som omfattas av sådant beslut skall likställas med skattskyldiga. Detta uppnås genom änd- ringar i 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer. Det innebär att skatt som en sökande påförs genom ett slutligt beslut om skattenedsättning skall betalas enligt reglerna i skat- tebetalningslagen. Femte stycket kan därför upphävas.

Upphävande av 12–15 §§

Återbetalning av, nedsättning av och kompensation för skatt skall i fort- sättningen hanteras enligt förfarandet i skattebetalningslagen. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.7. Den nya ordningen innebär att de som har rätt till återbetalning, nedsättning eller kompensation likställs med skatt- skyldig och att beslut om återbetalning, nedsättning eller kompensation skall anses som beskattningsbeslut enligt skattebetalningslagen. Detta uppnås genom ändringar 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer.

I stället för 12 § kommer bestämmelserna om efterbeskattning och betalning av skatt i skattebetalningslagen att gälla. Belopp som en sökande i dag kan åläggas att betala tillbaka enligt första stycket kommer i fortsättningen att behandlas som skatt. Det behövs därför ingen särskild

Prop. 2001/02:127

217

sättningen att behandlas som skatt. Det behövs därför ingen särskild före- skrift för att lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall vara tillämplig på belopp som en sökande genom efterbe- skattning enligt skattebetalningslagen åläggs att betala tillbaka.

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ ersätts av bestämmelserna om revision och s.k. tredjemansföreläggande i skattebetalningslagen. Se kommenta- ren till 14 kap. 7 § SBL.

Enligt 2 kap. 3 § SBL, som är ny, skall Riksskatteverket även i fort- sättningen vara beskattningsmyndighet för punktskatter. Vad som i skat- tebetalningslagen sägs om skattemyndighet skall när det gäller punktskatt avse Riksskatteverket. Enligt 2 kap. 5 a § samma lag, som också är ny, får dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be- sluta att uppgifter som enligt skattebetalningslagen skall fullgöras av Riksskatteverket i stället skall fullgöras av en skattemyndighet. Det nu sagda innebär att vilka skattemyndigheter som skall ha befogenhet att besluta om revision och föreläggande i fråga om punktskatt inte längre behöver regleras i lag. 15 § kan därför upphävas. Se även kommentaren till 2 kap. 5 a § SBL.

10kap.

11§

Hänvisningen till bestämmelserna om indrivning och verkställighet i 5 kap. 16 och 18 §§ LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande be- stämmelser i skattebetalningslagen. Någon motsvarighet till 1 kap. 6 § LPP, som är en bestämmelse om att beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig, finns inte i skattebetalningslagen och införs inte heller. Be- stämmelsen är dessutom av sådan karaktär att den kan ges i förordning. En bestämmelse om att beskattningsmyndigheten får anlita sakkunnig kommer därför i stället att tas in i förordningen till förevarande lag.

Upphävande av 12 §

Av hänvisningen till bestämmelserna om revision i LPP följer att revi- sion får genomföras för att begära upplysningar till ledning för beslut om avgift enligt förevarande kapitel. Befogenheten har aldrig använts. Avgift tas ut om bränsletank på fordon eller båt innehåller märkt olja. Avgiften skall betalas av ägaren. Polisen, Tullverket och Kustbevakningen, dvs. tillsynsmyndigheterna, har rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Dessutom har de rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. Med hänsyn härtill och till avgiftens kon- struktion får behovet av revision anses som nästan obefintligt. Paragrafen upphävs därför.

11 kap.

Upphävande av 6 §

Bestämmelsen om vilka skattskyldiga för energiskatt på elektrisk kraft som skall registreras flyttas till 3 kap. 1 § första stycket 7 h SBL. Skälen härför redovisas i avsnitt 4.5.

7 §

Ändringen är en följd av att en registrering som skattskyldig i fortsätt- ningen endast skall ha administrativ betydelse och alltså inte som i dag

Prop. 2001/02:127

218

även betydelse för när skattskyldighet inträder, se avsnitt 5. Den nya be- stämmelsen stämmer i princip överens med dagens regel. I stället för att skattskyldighet inträder vid leverans till en förbrukare som inte är regi- strerad enligt 6 § kommer skattskyldighet att inträda vid leverans till en förbrukare som inte är producent eller leverantör eller med andra ord någon som inte är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2.

11 §

Ändringen är en följd av att en registrering som skattskyldig i fortsätt- ningen endast skall ha administrativ betydelse och alltså inte som i dag även betydelse för när skattskyldighet inträder, se avsnitt 5. Den nya be- stämmelsen stämmer i princip överens med dagens regel. I fortsättningen skall inköp mot försäkran få göras av annan än den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2, dvs. av annan skattskyldig än den som i dag skall vara registrerad enligt 6 §. De som i dag har rätt till inköp mot försäkran kommer alltså även att ha det i fortsättningen.

Upphävande av 13 §

Återbetalningar av energiskatt enligt 12 § skall i fortsättningen hanteras enligt förfarandet i skattebetalningslagen. Skälen härför redovisas i av- snitt 4.7. Den nya ordningen innebär att de som har rätt till återbetalning av energiskatt jämställs med skattskyldiga och att ett beslut om återbetal- ning av energiskatt skall anses som ett beskattningsbeslut enligt skattebe- talningslagen. Detta uppnås genom ändringar 1 kap. 4 § och 11 kap. 1 § SBL, se därför även kommentarerna till dessa paragrafer.

Den nya ordningen gäller även för återbetalningar enligt 9 kap. Mot den bakgrunden upphävs 9 kap. 12–15 §§, se kommentaren till upphä- vande av dessa paragrafer. Förevarande paragraf upphävs som en följd därav.

12 kap.

1 §

Ändringen är en följd av att 9 kap. 13 och 14 §§ upphävs. Beslut om re- vision och s.k. tredjemansföreläggande skall i fortsättningen fattas med stöd av skattebetalningslagen. Att beslut om skatterevision och föreläg- gande vid vite inte får överklagas följer av 22 kap. 2 § SBL. Se även kommentaren till upphävande av 9 kap. 12–15 §§.

Övergångsbestämmelserna

I syfte att underlätta övergången till det nya systemet med godkända lagerhållare föreskrivs i punkten 3 att den som vid lagens ikraftträdande har registrerats som skattskyldig och som berörs av det nya systemet skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 kap. 12 b §. Bestämmelsen omfattar dels skattskyldiga som enligt dagens system registreras automa- tiskt, dels skattskyldig som i dag registreras först efter en prövning. Om denna bestämmelse leder till att en skattskyldig godkänns som inte upp- fyller villkoren för godkännande kan beskattningsmyndigheten återkalla godkännandet med stöd av 4 kap. 12 b § andra stycket.

Prop. 2001/02:127

219

11.32Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

2 kap. 13 § och 3 kap. 5 §

Hänvisningarna till lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter (LPP) byts mot hänvisningar till skattebetalningslagen (1997:483, SBL).

4kap.

2§

Hänvisningen i andra stycket har bytts ut mot en hänvisning till skattebe- talningslagen.

5§

I nuvarande första stycket anges att transporttillägg skall tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. LPP. Stycket upphävs och i stället ges regler- na om hur transporttillägg skall tas ut i 4 kap. 6–8 b §§.

6 §

I första stycket ges nu även bestämmelser om betalning av transporttill- lägg. Transporttillägg skall betalas till Tullverket inom den tid som ver- ket bestämmer. Detta gäller redan i dag genom hänvisningen i 5 § första stycket till bl.a. 5 kap. 1 § tredje stycket LPP. Motsvarande regel skall numer även gälla för skatt som beslutas med stöd av denna lag.

Enligt det nya andra stycket skall kostnadsränta enligt skattebetal- ningslagen tas ut om skatt eller transporttillägg inte betalas i rätt tid. Om transporttillägg inte betalas i rätt tid tas i dag dröjsmålsavgift ut. Det föl- jer av hänvisningen i 5 § första stycket till bl.a. 5 kap. 8 § 2 LPP. Där- emot utgår i dag varken dröjsmålsavgift eller ränta om en skattskyldig dröjer med att betala skatt som beslutats med stöd av denna lag. Att kost- nadsränta skall tas ut om skatt inte betalas i rätt tid är alltså en nyhet.

7 §

Reglerna om anstånd har gjorts gemensamma för skatt och transporttill- lägg. Bestämmelser om anstånd för transporttillägg reglerades tidigare genom hänvisningen i 5 § första stycket till bl.a. 5 kap. 3–5 §§ LPP.

Det finns inget särskilt omprövningsförfarande för beslut enligt föreva- rande lag liknande det som finns i 21 kap. SBL. Det innebär att beslut enligt lagen endast kan omprövas enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223). Bestämmelsen i förvaltningslagen riktar sig till myndigheter och anger i vilka fall en myndighet skall ändra ett beslut. Detta är bak- grunden till att punkten 2 i första stycket tas bort.

Ändringen i andra stycket innebär att kostnadsränta enligt skattebetal- ningslagen skall tas ut om anstånd medges. Om anstånd medges med betalning av transporttillägg gäller i dag att ränta skall utgå enligt 5 kap. 12 § första stycket 2 LPP. Detta följer av hänvisningen i 5 § första styck- et till 5 kap. LPP. När det gäller anstånd med betalning av transporttill- lägg innebär ändringen alltså enbart att en hänvisning till LPP ersätts med en hänvisning till skattebetalningslagen. Om anstånd medges med betalning av skatt utgår i dag ingen ränta på skattebeloppet. Att kostnads- ränta skall utgå vid anstånd med betalning av skatt är alltså en nyhet.

Prop. 2001/02:127

221

Utredningens lagförslag

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 1 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 10 kap. 13, 14, 17–19 och 22 §§,

13 kap. 1 §, 14 kap. 3, 6 och 7 §§, 15 kap. 6 §, 16 kap. 1 och 4 §§, 18 kap. 2 §, 21 kap. 11 §, 22 kap. 10 § och 23 kap. 9 § samt rubriken närmast före 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 1 a, 2 a, 2 b och 4 a §§, 2 kap. 4 a §, 10 kap. 16 a, 30 a och 30 b §§, 17 kap. 4 a § och 20 kap. 3 a § samt närmast före 2 kap. 4 a §, 10 kap. 30 a § samt 17 kap. 4 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal- ning av

1.sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe- ringslagen (1990:324),

2.avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

3.skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster,

4.begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

5.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

6. avgift		enligt	lagen	6. avgift	enligt	lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift,				(1994:1920) om allmän löneavgift,
7. avgift	som	avses	i lagen	och
(1999:291) om avgift till registrerat				7. avgift	som avses	i lagen
trossamfund,				(1999:291) om avgift till registrerat

8.skattetillägg och försenings- trossamfund. avgift i fråga om sådan skatt eller

avgift som avses i 1–7, kontrollav- gift enligt 15 kap. 6 a §, förse- ningsavgift enligt fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) samt kon- trollavgift enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., och

9.ränta på skatt, skattetillägg el-

ler avgift som avses i 1–8.
Om inte annat särskilt anges gäller
lagen inte när skatt skall tas ut
enligt mervärdesskattelagen vid	Lagen gäller dessutom, om inte
import av varor. I sådant fall gäller	Lagen gäller dessutom, om inte
tullagen (1994:1550).	annat särskilt anges, vid bestäm-
1 Senaste lydelse .	225

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervär- desskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut, får dock, när det gäller punktskatt, räkenskapsåret utgöra beskatt- ningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokförings-lagen (1999:1078).

2 kap.

Beslut i fråga om punktskatt

4 a §

Beslut om punktskatt enligt den- na lag fattas av Riksskatteverket. Vad som i denna lag sägs om skat- temyndighet skall, när det gäller punktskatt, avse Riksskatteverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- sluta att uppgifter som enligt första stycket skall fullgöras av Riksskat- teverket i stället skall fullgöras av en skattemyndighet.

3 kap.

1 §3 Skattemyndigheten skall registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala ar-

betsgivaravgifter,	2. den som är skattskyldig enligt
2. den som är skattskyldig enligt	2. den som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),	mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan mervär-	med undantag av en sådan mervär-
desskattegrupp som avses i 6 a kap.	desskattegrupp som avses i 6 a kap.
1 § mervärdesskattelagen och av	1 § mervärdesskattelagen och av
den som är skattskyldig endast på	den som är skattskyldig endast på
grund av förvärv av sådana varor	grund av förvärv av sådana varor
som anges i 2 a kap. 3 § första	som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 nämnda lag, och	stycket 1 och 2 nämnda lag,
3 Senaste lydelse 1999:1300.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

228

3. den som enligt författning som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall eller, efter särskilt beslut, får vara registrerad som skattskyldig, och

3. den som är grupphuvudman. 4. den som är grupphuvudman. En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyn- dighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som

rör den personen.

En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registrering- en skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut.

10 kap.

9 §4 En skattedeklaration skall lämnas av

1.den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgi- varavgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2.den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bo- satta,

3.handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

4.annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med undan- tag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,

5. den som är grupphuvudman,	5. den som är grupphuvudman,
och	6. den som	omfattas av beslut
	enligt 11 §, och
	7. den som	är skattskyldig för
	punktskatt.

13 §

En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.

Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss redo- visningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta,

behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
I fråga om den som är skattskyl-	I fråga om den som är skattskyldig
dig till mervärdesskatt gäller andra	till mervärdesskatt gäller	andra
stycket endast om den skattskyldi-	stycket endast om den skattskyldi-
ge enligt 31 § första stycket skall	ge enligt 31 § första stycket skall
redovisa mervärdesskatten i sin	redovisa mervärdesskatten	i sin
självdeklaration.	självdeklaration. Andra	stycket

4 Senaste lydelse 1998:347.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

229

	gäller inte den som är registrerad
	enligt 3 kap. 1 § första stycket 3.
	14 §
En redovisningsperiod	omfattar En	redovisningsperiod omfattar,
en kalendermånad.	om inte annat särskilt föreskrivits,
	en kalendermånad.
	16 a §
	Skattemyndigheten får för skatt-
	skyldiga som kan beräknas redovi-
	sa punktskatt med låga belopp
	medge att redovisnings-perioden
	för punktskatten tills vidare skall
	vara ett halvt eller ett helt beskatt-
	ningsår.
	Regeringen eller den myndighet
	som	regeringen bestämmer får
	meddela föreskrifter om redovis-
	ningsperiod för punktskatt för fall
	då den skattskyldige har försatts i
	konkurs.

17 § En skattedeklaration skall ta upp

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,

3. följande uppgifter om skatteavdrag:

a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag

b) sammanlagt avdraget belopp,

4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:

a)den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att be- tala arbetsgivaravgifter,

b)sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,

c)periodens sammanlagda avgifter,

5. följande uppgifter om mervär- desskatt:

a)utgående skatt,

b)ingående skatt,

c)omsättning, förvärv och över- föringar av varor som transporteras mellan EG-länder, och

6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgif-

5.följande uppgifter om mervär- desskatt:

a) utgående skatt, b) ingående skatt,

c) omsättning, förvärv och över- föringar av varor som transporteras mellan EG-länder,

6.följande uppgifter om punkt- skatt:

a) skattens bruttobelopp b) yrkade avdrag

c) skattens nettobelopp, och

7.de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgif-

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

230

ter och mervärdesskatt.	ter, mervärdesskatt och punktskatt.	Prop. 2001/02:127
En skattedeklaration som skall	En skattedeklaration som skall	Bilaga 1
lämnas av en grupphuvudman skall	lämnas av en grupphuvudman skall
innehålla de uppgifter som avses i	innehålla de uppgifter som avses i
första stycket 1, 2, 5 och 6 samt	första stycket 1, 2, 5 och 7 samt
omfatta hela gruppen.	omfatta hela gruppen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde- la närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

18 §

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunder- lag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskatt- ningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för	redovisningspe-
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			rioden
ten senast		visningsperioden
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
12 november		oktober			september
12 december		november			oktober
17 januari		december			november

Föreslagen lydelse

Deklaration	som	skall avse skatteav-	samt	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag och arbetsgi-	och	punktskatt för
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-	redovisningsperio-
ten senast		visningsperioden	den		231
					231

12 februari	januari	december	Prop. 2001/02:127
12 mars	februari	januari	Bilaga 1
12 april	mars	februari
12 maj	april	mars
12 juni	maj	april
12 juli	juni	maj
17 augusti	juli	juni
12 september	augusti	juli
12 oktober	september	augusti
12 november	oktober	september
12 december	november	oktober
17 januari	december	november

19 §

Nuvarande lydelse

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter och mervärdes-
senast	skatt för redovisningsperioden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december
Föreslagen lydelse
Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsunder-
lag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskatt-
ningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna
skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten
har beslutat något annat enligt 21	§.	232
		232

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter,	mervärdesskatt
senast	och punktskatt för redovis-
	ningsperioden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december
Nuvarande lydelse	22 §
Nuvarande lydelse

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag och ar-
mit in till skattemyndigheten	betsgivaravgifter för redovis-
senast	ningsperioden
12 februari	januari
12 mars	februari
12 april	mars
12 maj	april
12 jun	maj
12 juli	juni
17 augusti	juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december
Föreslagen lydelse

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter och punktskatt för
senast	redovisningsperioden
12 februari	januari
12 mars	februari	233

12 april	mars							Prop. 2001/02:127
12 maj	april							Bilaga 1
12 jun	maj
12 juli	juni
17 augusti	juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december
	Särskilda bestämmelser om redo-
	visning av punktskatt
	30 a
	Till		varje		redovisningsperiod
	skall hänföras den skatt för vilken
	redovisningsskyldighet					har	inträtt
	under perioden
	Redovisningsskyldigheten							in-
	träder		när affärshändelser,					som
	grundar skattskyldighet, enligt god
	redovisningssed bokförs eller bor-
	de ha bokförts. Är den skattskyldi-
	ge	inte		bokföringsskyldig			enligt
	bokföringslagen				(1999:1078)			in-
	träder			redovisningsskyldigheten
	samtidigt			med	skattskyldigheten.
	Detsamma gäller om skattskyldig-
	heten inträder vid händelser som
	inte föranleder någon bokförings-
	åtgärd.
	Vid försäljning mot kredit kan
	skattemyndigheten, om principerna
	för	den		skattskyldiges		bokföring
	föranleder det, medge att redovis-
	ningsskyldigheten inträder vid be-
	skattningsårets				utgång,	dock		inte
	senare än när betalning inflyter
	eller		fordran		diskonteras			eller
	överlåts.
	Om		en	skattskyldig		försätts i

konkurs inträder redovisningsskyl- dighet genast för de affärshändel- ser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.

30 b §
Den som inte är registrerad en-
ligt 3 kap. 1 § första stycket 3 skall
till varje redovisningsperiod hänfö-	234
	234

	ra den skatt för vilken skattskyldig-	Prop. 2001/02:127
	het har inträtt under perioden.	Bilaga 1
13 kap.
Skatteavdrag, arbetsgivaravgif-	Skatteavdrag, arbetsgivaravgif-
ter och mervärdesskatt	ter, mervärdesskatt och punkt-
	skatt
1 §5
Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får helt	som regeringen bestämmer får helt
eller delvis befria en skattskyldig	eller delvis befria en skattskyldig
från skyldigheten att göra skatteav-	från skyldigheten att göra skatteav-
drag eller att betala arbetsgivarav-	drag eller att betala arbetsgivarav-
gifter eller mervärdesskatt, om det	gifter, mervärdesskatt eller punkt-
finns synnerliga skäl.	skatt, om det finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller även när skatt skall tas ut enligt mervärdesskatte- lagen (1994:200) vid import av varor.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande be- frielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

14 kap.

3 §6

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara dekla- rationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av an- nan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

Skattemyndigheten får också förelägga den som skall utföra identitets- kontroll enligt 1 a § att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som använts vid identitetskontrollen.

Skattemyndigheten får dessutom förelägga den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna prov och be- skrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

6 §

Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av be- tydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt sam- manträffande.

Överenskommelse får träffas Överenskommelse får träffas även även om besiktning av lokaler, in- om besiktning av lokaler, inventa-

5	Senaste lydelse 1999:316.	235
6	Senaste lydelse 1999:641.	235

ventarier, lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.

rier, lager, tillverkningsprocesser Prop. 2001/02:127 eller annat som är av betydelse för Bilaga 1 kontrollen.

7 §7

Skattemyndigheten får besluta	Skattemyndigheten får besluta
om skatterevision för att kontrolle-	om skatterevision för att kontrolle-
ra att deklarations- och annan upp-	ra
giftsskyldighet fullgjorts riktigt och	1. att deklarations- och annan
fullständigt eller, att förutsättningar	uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
finns att fullgöra uppgiftsskyldig-	och fullständigt
het som kan antas uppkomma.	2. att förutsättningar finns att
	fullgöra uppgiftsskyldighet som
	kan antas uppkomma, eller
	3. skatteupplag enligt lagen
	(1994:1563) om tobaksskatt, lagen
	(1994:1564) om alkoholskatt eller
	lagen (1994:1776) om skatt på
	energi.

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos

1.den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokförings- lagen (1999:1078),

2.någon annan juridisk person än dödsbo,

3.den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,


4. den som ansökt om eller fått	5. sådan representant för en ut-
en F-skattsedel enligt 4 kap., och	ländsk	företagare som			avses	i
5. sådan representant för en ut-	23 kap. 4 §,
ländsk företagare som avses i	6. sådan representant som avses
23 kap. 4 §.	i 16 § andra stycket lagen om to-
	baksskatt, 15 § andra stycket lagen
	om alkoholskatt eller 4 kap. 10 §
	andra stycket lagen om skatt på
	energi, och
	7. den som är godkänd som eller
	har ansökt om godkännande som
	upplagshavare		eller	registrerad
	varumottagare		enligt	lagen om
	tobaksskatt, lagen om alkoholskatt
	eller lagen om skatt på energi.
	Vid	skatterevision		får	revisorn
	besiktiga tillverkningsprocesser					i
	verksamheten.

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i 3 kap. 9–14 c §§ taxeringslagen (1990:324).

7 Senaste lydelse 1999:1118.

236

		16 kap.
		1 §
Skatt skall betalas in till den			Skatt skall betalas in till den
skattemyndighet		som skall fatta	skattemyndighet som	skall fatta
beslut om skatten enligt bestäm-			beslut om skatten enligt bestäm-
melserna i 2 kap. 1–4 §§.			melserna i 2 kap. 1, 2 och 4 §§.
			Punktskatt skall betalas in till
			den skattemyndighet	som annars
			har att fatta beslut som rör den
			skattskyldige enligt 2 kap. 1 eller
			2 §.
		4 §
Avdragen	skatt, arbetsgivarav-		Avdragen skatt, arbetsgivarav-
gifter och mervärdesskatt som skall			gifter, mervärdesskatt och punkt-
redovisas i	en	skattedeklaration	skatt som skall redovisas i en skat-
skall ha betalats senast samma dag			tedeklaration skall ha betalats se-
som deklarationen skall ha kommit			nast samma dag som deklarationen
in till skattemyndigheten enligt 10			skall ha kommit in till skattemyn-
kap. 12, 18, 19, 22 eller 22 a §.			digheten enligt 10 kap. 12, 18, 19,
			22 eller 22 a §.

Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration en- ligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklara- tionen skall ha kommit in till skattemyndigheten.

17 kap.

Anstånd med inbetalning av punktskatt

4 a §

Om skyldighet att redovisa punktskatt för lager av skatteplikti- ga varor inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad som skattskyldig eller upphört att vara godkänd upplags- havare får skattemyndigheten med- ge anstånd med betalning av skat- ten om det finns särskilda skäl

Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den månad då skatten förfaller till be- talning.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

237

Handlingar som avses i 14 kap. 8 § skall förvaras hos skattemyn- digheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något an- nat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalen- derår under vilket beskattningsåret gått ut.

		22 kap.				Prop. 2001/02:127
		10 §				Bilaga 1
Beslut av länsrätten i fråga om			1. kostnadsavdrag vid beräkning
1. kostnadsavdrag vid beräkning			1. kostnadsavdrag vid beräkning
av skatteavdrag och arbetsgivarav-			av skatteavdrag och arbetsgivarav-
gifter, och			gifter,
2. särskild redovisning	av	ar-	2. särskild redovisning		av	ar-
betsgivaravgifter enligt	10	kap.	betsgivaravgifter	enligt	10	kap.
12 §			12 §, och
får inte överklagas.			3. förlängning	av redovisnings-
			period enligt 10 kap. 14 § andra
			stycket
			får inte överklagas.

23 kap.

9 §

Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Genom lagen upphävs la- gen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den upphäv- da lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2003.

239

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betal- ningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 §1
Beslut om betalningssäkring får	Beslut	om	betalningssäkring		får
fattas om det finns en påtaglig risk	fattas om det finns en påtaglig risk
att gäldenären försöker undandra	att gäldenären			försöker undandra
sig att betala fordringen och denna	sig att betala fordringen och denna
eller, om det finns flera fordringar	eller, om det finns flera fordringar
mot samma gäldenär, de tillsam-	mot samma gäldenär, de tillsam-
mans uppgår till betydande belopp.	mans uppgår till betydande belopp.
Är fordringen att hänföra till viss	Är fordringen att hänföra till viss
tidsperiod får betalningssäkring	tidsperiod		får	betalningssäkring
beslutas endast om perioden har	beslutas endast om perioden har
gått till ända eller fordringen dess-	gått till ända eller fordringen dess-
förinnan har förfallit till betalning.	förinnan har förfallit till betalning.
	För fordringar som avser punkt-
	skatt och där gäldenären inte är
	registrerad enligt 3 kap. 1 § första
	stycket 3 skattebetalnings- lagen
	(1997:483)		får	betalningssäkring
	beslutas	när skattskyldigheten			har
	inträtt.

Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för gäldenä- ren eller för något annat motstående intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

1 Senaste lydelse 1994:468.

240

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljö- avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

dels att 7, 8, 9 och 10 §§ skall betecknas 8, 15, 16 och 22 §§, dels att 1, 6, nya 8 och nya 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 12 nya paragrafer, 7, 9–14 och 17– 21 §§ samt närmast före 1, 4, 5, 6, 8, 11, 12, 14, 15, 17, 18, och 19 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Lagens tillämpningsområde

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

1 §
Miljöavgift betalas till staten en-	Miljöavgift betalas till staten enligt
ligt denna lag för utsläpp av kvä-	denna lag för utsläpp av kväveoxi-
veoxider från förbränningsanlägg-	der från förbränningsanläggningar
ningar för energiproduktion. Med	för energiproduktion. Med energi-
energiproduktion avses både el-	produktion avses både el- och vär-
och värmeproduktion. Avgiftsbe-	meproduktion.	Avgiftsbeloppen
loppen skall tillgodoföras de av-	skall tillgodoföras de avgiftsskyl-
giftsskyldiga enligt 8 §.	diga enligt 15 §.

2 §1

Avgiften beräknas för varje produktionsenhet inom en förbränningsan- läggning. Med produktionsenhet avses

1.panna i vilken varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i industriella pro- cesser,

2.gasturbin,

3.stationär förbränningsmotor.

Avgift tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller lutpan- nor.

3 §2

Avgift tas ut för produktionsenhet med en uppmätt, nyttiggjord energi- produktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar.

1	Senaste lydelse 1994:1107.	241
2	Senaste lydelse 1994:1107.	241

Avgiftsskyldig	Prop. 2001/02:127
4 §	Bilaga 1
4 §
Avgiften skall betalas av den som framställer elektrisk kraft eller vär-
me. Avgiftsskyldigheten inträder när utsläpp av kväveoxider sker från
produktionsenheten.

Avgiftens storlek

5 §3

Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider, räknat som kvävedioxid.

Beslutande myndighet och all- mänt ombud

				6 §4		fattar
När annat inte följer av denna					Statens naturvårdsverk	fattar
lag tillämpas lagen (1984:151) om					som första instans beslut om miljö-
punktskatter		och prisregleringsav-			avgift.
gifter utom 7 kap. Därvid är Sta-
tens	naturvårdsverk		beskattnings-
myndighet		och	meddelar
förhandsbesked. Ett allmänt ombud
med uppgifter som avses i nämnda
lag skall utses hos Naturvårds-
verket. Den som är avgiftsskyldig
skall	vara	registrerad		hos
Naturvårdsverket.
					7 §
					Hos Naturvårdsverket skall det
					finnas ett allmänt ombud som för
					det allmännas talan hos förvalt-
					ningsdomstol i mål och	ärenden
3 Senaste lydelse 1994:1107.						242
4 Senaste lydelse 1995:619.						242

enkla bolag avseende avgift enligt	Prop. 2001/02:127
denna lag.	Bilaga 1
Om beslut enligt första stycket
har fattats skall vad som sägs om
avgiftsskyldig gälla ansvarig del-
ägare och vad som sägs om avgift
gälla för belopp som delägare är
betalningsskyldig för.

Tillgodoföring av avgiftsmedel

15 §

Avgiftsmedel som inte tas i anspråk för en myndighets verksamhet en- ligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och efter ansökan fördelas mellan dem. Fördelningen av det belopp som skall tillgodoföras skall grundas på varje sökandes andel av den för samtliga sökande samlade nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktionsenheter- na.

9 §5

Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat i fråga om tillgodoföring enligt 8 §, får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten.

16 §

Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat i fråga om tillgodoföring enligt 15 §, får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten.

Befrielse från avgift

17 §

Regeringen får helt eller delvis befria en avgiftsskyldig från skyl- digheten att betala en avgift, om det finns synnerliga skäl. Om be- slut om befrielse fattas får motsva- rande befrielse medges beträffande ränta

18 §

Naturvårdsverket skall föra re- gister över vad som förekommer i ett avgiftsärende.

Utan hinder av vad som är före- skrivet i annan lag får från register över avgiftsskyldiga enligt första

5 Senaste lydelse 1995:1717.

245

stycket uppgift om registrerads namn, firma, person- eller organi- sationsnummer, adress, slag av verksamhet och tidpunkt för regi- strering samt i förekommande fall avregistrering lämnas ut till en- skild, om det inte av särskild an- ledning kan antas att den registre- rade eller någon denne närstående lider men om uppgiften röjs.

Förfarandet i övrigt

19 §

I fråga om förfarandet för miljö- avgiften i övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i skattebe- talningslagen (1997:483) om

- översändande av uppgift i 2 kap. 6 §,

-anstånd med att lämna deklara- tion i 10 kap. 24 §,

-föreläggande att lämna eller

komplettera en deklaration i 10 kap. 10 och 27 §§,

-beskattningsbeslut i 11 kap. 2 § första stycket,

-skönsbeskattning i 11 kap. 19 § andra stycket andra meningen,

-beslut om viss debiteringsåt- gärd i 11 kap. 20 §,

-ansvar för företrädare för juri- disk person i 12 kap. 6 § första,

andra och fjärde styckena, 7	§,
12 § första stycket och 13 §,
- utredning i skatteärende	i

14kap.,

-anstånd i 17 kap. 1–3, 7, 9–

11§§,

-ränta i 19 kap. 1, 3, 6–9, 11, 12, 14 och 15 §§,

-indrivning i 20 kap.,

-omprövning i 21 kap. 1, 3, 4, 6 och 8–20 §§,

-överklagande i 22 kap. 1–3 §§,

6§ första stycket, 7 och 11 §§,

-avrundning i 23 kap. 1 §,

-vite i 23 kap. 2 §,

-behörighet att lämna uppgift i

23kap. 5 och 6 §§, samt

-verkställighet i 23 kap. 7 och

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

246

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §1

Införs till landet från tredje land Införs till landet från tredje land annonsblad som har utgivits i så- annonsblad som har utgivits i så- dant land skall reklamskatt betalas dant land skall reklamskatt betalas till Tullverket. Därvid gäller tulla- till Tullverket. Därvid gäller tulla- gen (1994:1550) och 9 kap. 4 § gen (1994:1550) och 13 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter skattebetalningslagen (1997:483). och prisregleringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättan- det av en tullkodex för gemenskapen.

			33 §2
Regler för förfarandet vid be-				Regler för förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen finns i skattebetal-
(1984:151)	om punktskatter och			ningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter. Bestämmelserna i 3 kap. 5 §

nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller reklam i någon annan form än annons of- fentliggörs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

1	Senaste lydelse 1999:404.	248
2	Senaste lydelse 1998:597.	248

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift1 dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	11 §2
Länsstyrelsens beslut enligt den-		Länsstyrelsens beslut enligt den-
na lag får överklagas hos allmän		na lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.	Skrivelsen	förvaltningsdomstol.	Skrivelsen
med överklagandet skall ha kom-		med överklagandet skall ha kom-
mit in till länsstyrelsen inom tre		mit in till länsstyrelsen inom tre
veckor från den dag då klaganden		veckor från den dag då klaganden
fick del av beslutet. I fråga om		fick del av beslutet.
överklagande tillämpas	vidare 8

kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

1	Senaste lydelse av 10 § 1995:1203.	249
2	Senaste lydelse 1995:1203.	249

7 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 11 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		11 §1
Bestämmelserna	i	lagen	Bestämmelserna	i	lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på			(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon med undantag av 8			motorfordon med undantag av 8
och 15 §§ äger motsvarande till-			och 15 §§ äger motsvarande till-
lämpning i fråga om skrotningsav-			lämpning i fråga om skrotningsav-
gift. Vidare finns bestämmelser för			gift. Vidare finns bestämmelser för
skrotningsavgift i lagen (1984:151)			skrotningsavgift i skattebetalnings-
om punktskatter och prisregler-			lagen (1997:483).
ingsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

1 Senaste lydelse 1994:1790.

251

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräk- ning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter- betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas el-

ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i
1. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Riksskatteverket,				1. lagen (1991:591) om särskild
2. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta				inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,				artister m.fl.,
3. 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskat-				2. 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskat-
telagen (1994:200),				telagen (1994:200),
4. tullagen (1994:1550) och la-				3. tullagen (1994:1550) och la-
gen	(1994:1551)	om tullfrihet		gen	(1994:1551)	om tullfrihet
m.m.,				m.m.,
5. skattebetalningslagen				4. skattebetalningslagen
(1997:483), eller				(1997:483) eller		författning	som
				anges i 1 kap. 1 § andra stycket
				samma lag, eller
6. lagen (1998:506) om punkt-				5. lagen (1998:506) om punkt-
skattekontroll av		transporter	m.m.	skattekontroll av		transporter	m.m.
av	alkoholvaror,	tobaksvaror	och	av	alkoholvaror,	tobaksvaror	och
mineraloljeprodukter.				mineraloljeprodukter.
Vad som sagts i första stycket 1				Vad som sagts i första stycket 4
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.				gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på				1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi och 13 § lagen (1978:69)				energi och 13 § lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfor-				om försäljningsskatt på motorfor-
don.				don.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

255

47 §3

I fråga om skattetillägg skall 7	I fråga om skattetillägg skall 15
kap. 4, 6 och 7 §§ samt 8 § första	kap. 4 och 7–9 §§ samt 21 kap. 7 §
stycket lagen (1984:151) om punkt-	skattebetalningslagen (1997:483)
skatter och prisregleringsavgifter	tillämpas. Om skattetillägget eller
tillämpas. Om skattetillägget eller	det sammanlagda beloppet av flera
det sammanlagda beloppet av flera	skattetillägg som fastställts samti-
skattetillägg som fastställts samti-	digt inte uppgår till 50 kronor, på-
digt inte uppgår till 50 kronor, på-	förs inte tillägg.
förs inte tillägg.

Beslutas om ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav för- anledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

60 §4

Om ett beslut om skatt har över-					Om ett beslut om skatt har över-
klagats eller skatten annars kan					klagats eller skatten annars kan
antas komma att sättas ned, kan					antas komma att sättas ned, kan
den skattskyldige av beskattnings-					den skattskyldige av beskattnings-
myndigheten få anstånd med betal-					myndigheten få anstånd med betal-
ning av skatten. Bestämmelserna i					ning av skatten. Bestämmelserna i
17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebe-					17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ samt 19
talningslagen (1997:483) om an-					kap. 6 § första och tredje styckena
stånd skall då tillämpas.					skattebetalningslagen (1997:483)
					om anstånd och kostnadsränta vid
Ränta skall beräknas på skatt					anstånd skall då tillämpas.

som den skattskyldige fått anstånd
med att betala enligt första stycket
för den del av anståndsbeloppet
som skall betalas senast vid an-
ståndstidens	utgång.		För sådan
ränta tillämpas		bestämmelserna
om ränta i 5 kap. 12 § tredje styck-
et, 14 och 15 §§ lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregler-
ingsavgifter.
				67 §5
Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3					Bestämmelserna i 10 kap. 27 §,
kap. 2–5 §§, 6 § första stycket och					14 kap. samt 23 kap. 2 § skattebe-
7–15 d §§ samt 9 kap. 3 § lagen					talningslagen (1997:483) gäller vid
(1984:151)	om	punktskatter		och	kontroll av fordonsskatt. Vad som
prisregleringsavgifter			gäller	vid	sägs om deklaration gäller i stället

3 Senaste lydelse 1995:1201.

4 Senaste lydelse 1997:534.

5 Senaste lydelse 1995:1201.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

257

kontroll av fordonsskatt. Vad som

uppgifter

som skall lämnas enligt

Prop. 2001/02:127

sägs om deklaration gäller i stället

särskilda föreskrifter och ligga till

Bilaga 1

uppgifter som skall lämnas enligt

grund för beslut om skatt.

särskilda föreskrifter och ligga till

grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, förut-

beskattningsmyndigheten,

av Riksskatteverket och av någon

annan skattemyndighet än beskatt-

ningsmyndigheten. Vad som sägs i

ningsmyndigheten. Innan Riksskat-

3 kap. 13, 14 och 15 a §§ lagen om

teverket eller en annan skattemyn-

punktskatter

och

prisregleringsav-

dighet än beskattningsmyndigheten

gifter om

beskattningsmyndighet

beslutar om revision skall samråd

skall därvid gälla Riksskatteverket

ske med beskattningsmyndigheten.

och

skattemyndigheten.

Innan

Riksskatteverket

eller

annan

skattemyndighet

än

beskatt-

ningsmyndigheten beslutar

revision skall samråd ske med be-

skattningsmyndigheten.

84 §6

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i

89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att

betala skatt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-

skyldige och av Riksskatteverket.

Riksskatteverket får överta beskattningsmyndighetens uppgift att i

länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket

för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Beslut enligt 64 § andra stycket får överklagas hos Riksskatteverket.

Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 §

Riksskatteverket får

föra talan

andra stycket och 8 § lagen

till

den

skattskyldiges

förmån.

(1984:151)

punktskatter

och

Riksskatteverket har

då

samma

prisregleringsavgifter

gäller även

behörighet som den skattskyldige.

för

fordonsskatt.

Riksskatteverket

får föra talan till den skattskyldiges

förmån.

Riksskatteverket

har

då

samma behörighet som den skatt-

skyldige.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om ef-

terbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för

honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande

skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken

det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller för-

faller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

84 a §

Beslut om skatterevision och fö-

6 Senaste lydelse 1998:387.

258

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om av- kastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1

Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxe-
ringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) för avkast-
ningsskatt.
Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pen-
sionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om individu-
ellt pensionssparande.				I fråga om förfarandet vid be-
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen i fall som avses i andra				skattningen i fall som avses i andra
stycket	gäller	bestämmelserna	i	stycket	gäller	bestämmelserna		om
lagen (1984:151) om punktskatter				punktskatt i skattebetalningslagen.
och prisregleringsavgifter i till-				Med skattskyldig avses därvid det
lämpliga delar. Med skattskyldig				pensionssparinstitut med vilket den
avses därvid det pensionssparinsti-				skattskyldige		träffat	pensionsspar-
tut med vilket den skattskyldige				avtal.	Pensionssparinstitutets			be-
träffat pensionssparavtal. Pensions-				skattningsår är redovisningsperiod.
sparinstitutets		beskattningsår	är	Pensionssparinstitutet			skall vara
redovisningsperiod. Pensionsspar-				registrerat		hos	beskattnings-
institutet skall vara registrerat hos				myndigheten.
beskattningsmyndigheten.				Förutom		pensionssparinstitutet
Förutom pensionssparinstitutet
får även skattskyldig som avses i				får även skattskyldig som avses i
2 § första stycket 6 överklaga be-				2 § första stycket 6 överklaga be-
skattningsmyndighetens beslut om				skattningsmyndighetens beslut				om
skatt	enligt	bestämmelserna	i	skatt	enligt	bestämmelserna		i
8 kap. lagen om punktskatter och				22 kap. skattebetalningslagen.
prisregleringsavgifter.				Återbetalas skatt hänförlig till ett
Återbetalas skatt hänförlig till ett
pensionssparkonto till ett pensions-				pensionssparkonto till ett pensions-
sparinstitut skall beloppet tillsam-				sparinstitut skall beloppet tillsam-
mans med räntan enligt 5 kap. 13 §				mans med räntan enligt skattebe-
lagen om punktskatter och prisre-				talningslagen		tillgodoföras kontot.
gleringsavgifter		tillgodoföras kon-		Har kontot avslutats skall institutet
tot. Har kontot avslutats skall insti-				ombesörja att beloppet i stället
tutet ombesörja att beloppet i stället				överförs till det pensionssparkonto
överförs till det pensionssparkonto				till vilket de tillgångar som var
till vilket de tillgångar som var				hänförliga till det avslutade kontot
hänförliga till det avslutade kontot				har överförts. Finns inte sådant
har överförts. Finns inte sådant				konto skall institutet betala ut be-
konto skall institutet betala ut be-				loppet	på det sätt som gäller			för
1 Senaste lydelse 1997:538.								261

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om sär- skild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

			7 §
Regler om förfarandet vid be-				Regler om förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen finns i skattebetal-
(1984:151)	om punktskatter och			ningslagen (1997:483).
prisregleringsavgifter.
			9 §
Regeringen eller den myndighet				Beskattningsmyndigheten			får,
regeringen bestämmer kan, om det				om det behövs med hänsyn till
behövs med hänsyn till uppbörden				uppbörden av skatt enligt denna
av skatt enligt denna lag, medge att				lag, medge att en skattskyldig får
en skattskyldig får tillämpa en an-				tillämpa en annan redovisnings-
nan redovisningsperiod än vad som				period än vad som anges i 10 kap.
anges i 2 kap. 3 § första stycket				14	§	skattebetalningslagen
lagen (1984:151) om		punktskatter		(1997:483).
och prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

263

18 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om konces- sionsavgift på televisionens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsav- gift på televisionens område

dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande ly- delse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		13 §1
Revision för kontroll av att av-			Revision för kontroll av att av-
gift erlagts i enlighet med bestäm-			gift erlagts i enlighet med bestäm-
melserna i denna lag skall utföras			melserna i denna lag skall utföras
av riksskatteverket eller av skatte-			av Riksskatteverket eller av skat-
myndighet.	Beslut	om revision	temyndighet.		Beslut om	revision
fattas efter framställning av Radio-			fattas efter framställning av Radio-
och TV-verket. Vid revision gäller			och TV-verket. Vid revision gäller
3 kap. 7–15 §§ lagen (1984:151)			3 kap.	8–14 c §§ taxeringslagen
om punktskatter och prisregler-			(1990:324) i tillämpliga delar.
ingsavgifter	i tillämpliga delar.
Härvid gäller de bestämmelser som
avser beskattningsmyndighet i stäl-
let den myndighet som skall utföra
revisionen.
		14 §2
Beslut om koncessionsavgift och			Beslut om koncessionsavgift och
ränta får verkställas om avgiften			ränta får verkställas om avgiften
eller räntan är obetald och förfallen			eller räntan är obetald och förfallen
till betalning. Härvid gäller 5 kap.			till betalning. Härvid gäller 12 kap.
16 och 17 §§ lagen (1984:151) om			6 § första, andra och fjärde stycke-
punktskatter		och	na, 7 § och 12 § första stycket samt
prisregleringsavgifter		i tillämpliga	13	§	skattebetalningslagen
delar.			(1997:483) i tillämpliga delar.
Dröjsmålsavgift skall inte utgå.
			14 a §
			Radio- och TV-verket beslutar
			om ansvar för delägare i handels-
			bolag enligt 2 kap. 20 § lagen
			(1980:1102) om handelsbolag och
			enkla bolag avseende avgift enligt
			denna lag.
			Om beslut enligt första stycket
			har fattats skall vad som sägs om
			programföretag gälla			ansvarig
1 Senaste lydelse 1994:402.						266
2 Senaste lydelse 1992:653.

5. fordonsskattelagen (1988:327),

6. lagen (1990:613) om miljöav- gift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

7. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

8. lagen (1994:419) om brottsof- ferfond,

9. skattebetalningslagen (1997:483) eller författning som anges i 1 kap. 1 § andra stycket samma lag, eller

10. lagen (1997:1137) om väg- avgift för vissa tunga fordon.

19 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om in- drivning av statliga fordringar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statli- ga fordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

1.lagen (1972:435) om överlastavgift,

2.lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

3.lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

4. lagen (1984:151) om punkt-	4. lagen (1982:349) om återvin-
skatter och prisregleringsavgifter	ning av dryckesförpackningar av
eller författning som anges i 1 kap.	aluminium,
1 § första stycket 1 samma lag,
5. fordonsskattelagen
(1988:327),

6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

7. lagen (1994:419) om brottsof- ferfond,

8. skattebetalningslagen (1997:483), eller

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

9. lagen (1997:1137) om väg- avgift för vissa tunga fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

1 Senaste lydelse 1998:1682.

268

20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:446) om sär- skilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:446) om särskilda tvångsåt- gärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller

avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. kupongskattelagen (1970:624),				2. lagen (1982:349) om återvin-
2. lagen		(1984:151)	om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,				ning	av dryckesförpackningar av
				aluminium,
3. fordonsskattelagen				3. fordonsskattelagen
(1988:327),				(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),				4. taxeringslagen (1990:324),
				5. lagen (1990:613) om miljöav-
				gift på utsläpp av kväveoxider vid
				energiproduktion,
5. lagen (1991:591) om särskild				6. lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta				inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,				artister m.fl., eller
6. skattebetalningslagen				7. skattebetalningslagen
(1997:483).				(1997:483).
Lagen tillämpas även vid revi-				Lagen tillämpas även vid revi-
sion	enligt	tullagen	(1994:1550)	sion	enligt	tullagen (1994:1550)
och lagen (1998:514) om särskild				och lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och mark-				skattekontroll av torg- och mark-
nadshandel m.m., vid revision eller				nadshandel m.m., vid revision eller
annan	kontroll enligt		författning	annan	kontroll enligt		författning
som anges i 1 kap. 1 § första styck-				som anges i 1 kap. 1 § andra styck-
et 1 lagen om punktskatter och				et skattebetalningslagen			samt för
prisregleringsavgifter			samt för	kontroll av att föreläggande enligt
kontroll av att föreläggande enligt				lagen (1990:325) om självdeklara-
lagen (1990:325) om självdeklara-				tion och kontrolluppgifter, 69 §
tion och kontrolluppgifter, 69 §				tullagen eller 2 § lagen om särskild
tullagen eller 2 § lagen om särskild				skattekontroll av torg- och mark-
skattekontroll av torg- och mark-				nadshandel		m.m. fullgjorts riktigt
nadshandel		m.m. fullgjorts riktigt		och fullständigt.

och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1998:1681.

269

25 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punkt- skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskattekon- troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter

dels att 2 kap. 13 §, 3 kap. 5 § samt 4 kap. 2 och 5–8 §§ skall ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 8 a–8 b §§, av följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

1.skattskyldighet har inträtt, och

2.varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på

energi.	Beslut enligt första stycket får
Beslut enligt första stycket får	Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-	inte fattas om varorna i fråga om-
fattas av ett beskattningsbeslut en-	fattas av ett beskattningsbeslut en-
ligt lagen (1984:151) om punkt-	ligt	skattebetalningslagen
skatter och prisregleringsavgifter	(1997:483) som fattades innan va-
som fattades innan varorna omhän-	rorna omhändertogs.
dertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen (1994:1550).

3 kap.

5 §2

Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut
med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel.	Beslut enligt första stycket får
Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-	inte fattas om varorna i fråga om-
fattas av ett beskattningsbeslut en-	fattas av ett beskattningsbeslut en-
ligt lagen (1984:151) om punkt-	ligt	skattebetalningslagen
skatter och prisregleringsavgifter	(1997:483) som fattades innan va-
1 Senaste lydelse 1999:438.		274
2 Senaste lydelse 1999:1331.

som fattades innan varorna omhän- rorna omhändertogs. dertogs.

4 kap.

2 §3

röjas.						Ett transporttillägg som påförts
Ett	transporttillägg			som påförts
med stöd av 1 § andra stycket skall						med stöd av 1 § andra stycket skall
undanröjas om det i ett ärende eller						undanröjas om det i ett ärende eller
mål om skatt enligt denna lag, la-						mål om skatt enligt denna lag, skat-
gen	(1984:151)		om	punktskatter		tebetalningslagen (1997:483), la-
och	prisregleringsavgifter,				lagen	gen (1994:1563) om tobaksskatt,
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen						lagen (1994:1564) om alkoholskatt
(1994:1564)		om	alkoholskatt		eller	eller lagen (1994:1776) om skatt på
lagen (1994:1776) om skatt på						energi konstateras att den som på-
energi konstateras att den som på-						förts tillägget inte är skattskyldig.
förts tillägget inte är skattskyldig.
Transporttillägg tas ut på samma						5 §

sätt som skatt enligt 5 kap. lagen
(1984:151)		om	punktskatter		och
prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

är tillämplig på transporttillägg.
	6 §4
Skatt som beslutats med stöd av	Skatt som beslutats med stöd av
2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller	denna lag förfaller till betalning
till betalning omedelbart och skall	omedelbart och skall betalas till
betalas till Tullverket.	Tullverket.
	Transporttillägg skall betalas till
	Tullverket inom den tid som verket
	bestämmer.
	7 §5
Om ett beslut enligt 2 kap. 13 §	Om ett beslut om skatt eller
eller 3 kap. 5 § överklagats, den	transporttillägg överklagats, den
skattskyldige begärt omprövning	skattskyldige begärt omprövning
3 Senaste lydelse 1999:438.
4 Senaste lydelse 1999:438.
5 Senaste lydelse 1999:438.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

275

26 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om provi- antering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ lagen (1999:446) om proviante- ring av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

13 §

Bestämmelserna om handlingar	Bestämmelserna om handlingar
och uppgifter som skall undantas i	och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15–15 d §§ lagen	3 kap. 13–14 c §§ taxeringslagen
(1984:151) om punktskatter och	(1990:324) gäller i motsvarande
prisregleringsavgifter gäller i mot-	mån handlingar och uppgifter som
svarande mån handlingar och upp-	skall tillhandahållas enligt denna
gifter som skall tillhandahållas en-	lag.
ligt denna lag.

14 §

Tullverket får återkalla ett tillstånd till proviantering om

1.förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte längre finns,

2.tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än som anges i tillståndet,

3.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,

eller

4. tillståndshavaren inte samver-	4. tillståndshavaren inte samver-
kar vid skatterevision enligt lagen	kar vid skatterevision enligt skatte-
(1984:151) om punktskatter och	betalningslagen (1997:483).
prisregleringsavgifter eller skatte-

betalningslagen (1997:484).

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 1

278

Lagrådsremissens lagförslag	Prop. 2001/02:127
	Bilaga 3

1 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 1 kap. 1, 1 a, 2, 4 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 10 kap. 9, 13, 14, 18,

19, 22 och 32 §§, 11 kap. 1 och 19 §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 3, 6 och 7 §§, 16 kap. 1, 4 och 11 §§, 18 kap. 2 §, 21 kap. 11 § och 23 kap. 9 § samt rubrikerna före 2 kap. 3 § och 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 10 kap. 29 § skall lyda ”Särskilda be- stämmelser om redovisning av mervärdesskatt och punktskatt”,

dels att det i lagen skall införas fjorton nya paragrafer, 1 kap. 1 b, 2 a, 2 b och 4 a §§, 2 kap. 3 och 5 a §§, 10 kap. 9 a, 16 a, 17 b, 30 a, och 32 a–32 c §§, och 17 kap. 4 a § samt närmast före 17 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal- ning av

1.sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe- ringslagen (1990:324),

2.avgift enligt socialavgiftslagen (2000:980),

3.skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster,

4.begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

5.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

6.avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

7.avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund,

9.ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1–8.

Om inte annat särskilt anges gäller lagen inte när skatt skall tas

1 Senaste lydelse 2000:1302.

6.avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

7.avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund.

Lagen gäller även, om inte an- nat särskilt anges, vid bestämman-

284

Om ett beslut som avses i första	Prop. 2001/02:127
stycket upphävs, skall dock lagen	Bilaga 3
anses ha varit tillämplig som om
beslutet aldrig hade fattats.

4 §3

Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även

1.avgift och avgiftsskyldig,

2.belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant avdrag, samt

3.skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta.

Med skatt likställs

2.belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndighe- ten.

Med skattskyldig likställs

1.handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i 1 §,

2.den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

3.den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F- skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,

4.den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall sva- ra för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs genom enkelt bolag eller partrederi,

5.den som är grupphuvudman enligt 6 §,

6.delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om han- delsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt, och

7.dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt skall förskjuta arvsskatt.

6.delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om han- delsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet för skatt,

7.dödsbo som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt skall förskjuta arvsskatt,

8.den som utan att vara skatt- skyldig för punktskatt har rätt till återbetalning av punktskatt enlig

a)8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

b)29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt eller

c)28–30 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

3 Senaste lydelse 2001:328.

287

spel,

Prop. 2001/02:127

b)4 § första stycket 1 lagen Bilaga 3 (1984:409) om skatt på gödselme-

del,

c)lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d)lagen (1990:1427) om sär-

skild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

e)lagen (1991:1482) om lotteri- skatt,

f)10, 13, 15 § eller 16 § första

stycket	eller	38 § 1	lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,

g)9, 12, 13 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

h)4 kap. 3, 6, 8, 10 § eller 12 § 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,

i)lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j)lagen (1999:673) om skatt på avfall, eller

k)lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreakto-

rer.

En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyn- dighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör den personen.

En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registrering- en skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut.

10 kap.

9 §7 En skattedeklaration skall lämnas av

1.den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgi- varavgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2.den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bo- satta,

3.handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

7 Senaste lydelse 2001:970.

290

4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med undan-		Prop. 2001/02:127
tag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda		Bilaga 3
lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,
5. den som är grupphuvudman,
6. den som omfattas av beslut enligt 11 §, och
7. den som skall registreras en-	7. den som skall registreras en-
ligt 3 kap. 1 § första stycket 4 eller	ligt 3 kap. 1 § första stycket 4.
5.
	9 a §
	En punktskattedeklaration skall
	lämnas av den som är skattskyldig
	för punktskatt med undantag av
	den som enligt 1 kap. 4 § tredje
	stycket 8–10 likställs med skatt-
	skyldig.
	Vad som sägs i det följande om
	skattedeklarationer skall, om inte
	något annat anges, gälla även
	punktskattedeklarationer.
	I 32 a och 32 b §§ finns be-
	stämmelser om särskild skattede-
	klaration.
	13 §8
En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
Om den som är registrerad en-	Om den som är registrerad en-
ligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa	ligt 3 kap. 1 § första stycket 1–4
vare sig skatteavdrag eller arbets-	inte skall redovisa vare sig skatte-
givaravgifter i skattedeklaration	avdrag eller arbetsgivaravgifter i
för en viss redovisningsperiod och	skattedeklaration för en viss redo-
om skattemyndigheten skriftligen	visningsperiod och om skattemyn-
upplysts om detta, behöver någon	digheten skriftligen upplysts om
deklaration inte lämnas för den	detta, behöver någon deklaration
perioden. Detta gäller även om en	inte lämnas för den perioden. Det-
förenklad skattedeklaration enligt	ta gäller även om en förenklad
13 a § lämnas för redovisningspe-	skattedeklaration enligt 13 a §
rioden.	lämnas för redovisningsperioden.
I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redo-
visa mervärdesskatten i sin självdeklaration.
	14 §
En redovisningsperiod omfattar	En redovisningsperiod omfattar
en kalendermånad.	en kalendermånad, om inte annat
	särskilt föreskrivs.
	16 a §
	För en skattskyldig som kan be-
8 Senaste lydelse 2000:1000.		291

räknas redovisa punktskatt med Prop. 2001/02:127 högst 20 000 kronor netto för be- Bilaga 3 skattningsåret får Riksskatteverket

besluta att redovisningsperioden för punktskatt skall vara ett helt beskattningsår.

Ett beslut enligt första stycket upphör att gälla om den skattskyl- dige försätts i konkurs. Den pågå- ende redovisningsperioden löper i sådana fall ut vid utgången av den kalendermånad under vilken kon- kursbeslutet har meddelats.

17 b §

En punktskattedeklaration skall ta upp

1.nödvändiga identifikations- uppgifter,

2.uppgift om den redovisnings- period för vilken redovisning läm- nas,

3.skattens bruttobelopp,

4.yrkade avdrag,

5.skattens nettobelopp, och

6.de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av punktskatt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

18 §9

Nuvarande lydelse

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för	redovisningspe-
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			rioden
ten senast		visningsperioden
12 februari		januari			December
12 mars		februari			Januari
12 april		mars			februari
9 Senaste lydelse 1998:232.						292

12 maj	april	mars	Prop. 2001/02:127
12 juni	maj	april	Bilaga 3
12 juli	juni	maj
17 augusti	juli	juni
12 september	augusti	juli
12 oktober	september	augusti
12 november	oktober	september
12 december	november	oktober
17 januari	december	november

Föreslagen lydelse

Deklaration	som	skall	avse	skatteav-	och	mervärdesskatt
skall ha kommit in		drag	och	arbetsgi-	för	redovisningspe-
till skattemyndighe-		varavgifter för redo-			rioden
ten senast		visningsperioden
12 februari		januari			december
12 mars		februari			januari
12 april		mars			februari
12 maj		april			mars
12 juni		maj			april
12 juli		juni			maj
17 augusti		juli			juni
12 september		augusti			juli
12 oktober		september			augusti
12 november		oktober			september
12 december		november			oktober
17 januari		december			november

Vad som sägs i första stycket om redovisningsperiod för mervärdes- skatt skall även gälla redovis- ningsperiod för punktskatt.

293

19 §	Prop. 2001/02:127
Nuvarande lydelse	Bilaga 3

har beslutat något annat enligt 21	§.

Deklaration som skall ha kom-	Skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter och mervärdes-
senast	skatt för redovisningsperioden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december
Föreslagen lydelse

Deklaration som skall ha kom-	Skall avse skatteavdrag, arbets-
mit in till skattemyndigheten	givaravgifter och mervärdes-
senast	skatt för redovisningsperioden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december
	Vad som sägs i första stycket om
	redovisningsperiod för mervärdes-	294

skatt skall även gälla redovis-	Prop. 2001/02:127
ningsperiod för punktskatt.	Bilaga 3
22 §

Nuvarande lydelse

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag och ar-
mit in till skattemyndigheten	betsgivaravgifter för redovis-
senast	ningsperioden
12 februari	januari
12 mars	februari
12 april	Mars
12 maj	April
12 jun	Maj
12 juli	Juni
17 augusti	Juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december

Föreslagen lydelse

Deklaration som skall ha kom-	skall avse skatteavdrag och ar-
mit in till skattemyndigheten	betsgivaravgifter för	redovis-
senast	ningsperioden
12 februari	januari
12 mars	februari
12 april	mars
12 maj	april
12 jun	maj
12 juli	juni
17 augusti	juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december
	Vad som sägs i första stycket om
	redovisningsperiod	för skatteav-	295

Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana va- ror som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattela- gen (1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in se- nast 35 dagar efter förvärvet. Re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde- la närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.

Särskild skattedeklaration skall lämnas till Riksskatteverket enligt fastställt formulär. Bestämmelser- na i 26 § om avlämnande av de- klaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande särskilda skattedeklarationer.

Om någon inte fullgör sin skyl- dighet att lämna en särskild skat- tedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den.

Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.

Den som är skattskyldig endast			Prop. 2001/02:127
på grund av förvärv av sådana va-			Bilaga 3
ror som anges i 2 a kap. 3 § första
stycket 1 och 2 mervärdesskattela-
gen (1994:200)	skall	redovisa
mervärdesskatten	i en	särskild

skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in se- nast 35 dagar efter förvärvet.

32 a §

Den som är skattskyldig enligt
lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkohol-
skatt eller lagen (1994:1776) om
skatt på energi och som inte skall
registreras enligt 3 kap. 1 § första
stycket 6 f–h, skall redovisa punkt-
skatten i en särskild skattedeklara-
tion för varje skattepliktig händel-
se. Deklarationen skall lämnas in
senast fem dagar efter den skatte-
pliktiga händelsen.
32 b §
Den som är skattskyldig enligt
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m. eller 4 § första	297
	297

stycket 2 eller 3 lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel skall re- dovisa punktskatten i en särskild skattedeklaration för varje skatte- pliktig händelse. Deklarationen skall lämnas in senast 25 dagar efter den skattepliktiga händelsen.

32 c §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en särskild skattedeklaration.

Vad som sägs i det följande om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.

11 kap.

1 §11

Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.

Som beskattningsbeslut anses också

1.beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,

2.omprövningsbeslut enligt 21 kap.,

3. beslut	i fråga om återbetal-	3. beslut	i fråga om återbetal-
ning av	ingående skatt enligt	ning av	ingående skatt enligt
10 kap. 9–13 §§ mervärdesskatte-		10 kap. 9–13 §§ mervärdesskatte-
lagen (1994:200), och		lagen (1994:200),
4. beslut	om betalningsskyldig-	4. beslut	om betalningsskyldig-
het för arvsskatt och gåvoskatt		het för arvsskatt och gåvoskatt
enligt lagen (1941:416) om arvs-		enligt lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt.		skatt och gåvoskatt,

11 Senaste lydelse 2001:328.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

298

5. beslut	om	återbetalning			av
punktskatt enligt
a) 24	eller	25	§	lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam,
b) 8 §	lagen	(1984:409)			om
skatt på gödselmedel,
c) 29	eller	30	§	lagen
(1994:1563) om tobaksskatt,

d) 28–30 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt, eller

e) 9 kap. 2–6, 8 a, 9, 10 eller 11 § eller 11 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, och

6. beslut om slutlig skattened- sättning enligt 9 kap. 9 b § andra stycket lagen om skatt på energi.

19 §12

Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndighe-

Bestämmelsen i andra stycket tredje meningen gäller inte i fråga om skatt som har redovisats i en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a §.

12 Senaste lydelse 2000:1000.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

299

	13 kap.
Skatteavdrag,	arbetsgivaravgif-	Skatteavdrag, arbetsgivaravgif-
ter och mervärdesskatt		ter, mervärdesskatt och punkt-
		skatt
		1 §13
Regeringen eller den myndighet		Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får helt		som regeringen bestämmer får helt
eller delvis befria en skattskyldig		eller delvis befria en skattskyldig
från skyldigheten att göra skatte-		från skyldigheten att göra skatte-
avdrag eller att betala arbetsgivar-		avdrag eller att betala arbetsgivar-
avgifter eller	mervärdesskatt, om	avgifter, mervärdesskatt eller
det finns synnerliga skäl.		punktskatt, om det finns synnerliga
		skäl.

Första stycket gäller även när skatt skall tas ut enligt mervärdesskatte- lagen (1994:200) vid import av varor.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande be- frielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

14 kap.

3 §14

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

Riksskatteverket får dessutom förelägga den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna prov och be- skrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

6 §

manträffande.		Överenskommelse	får träffas
Överenskommelse	får träffas
även om besiktning av lokaler,		även om besiktning av lokaler,
inventarier, lager eller	annat som	inventarier, lager,	tillverknings-

13Senaste lydelse 1999:316.

14Senaste lydelse 1999:641.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

300

är av betydelse för kontrollen.

processer eller annat som är av	Prop. 2001/02:127
betydelse för kontrollen.	Bilaga 3
7 §15

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrolle- ra att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förutsätt- ningar finns att fullgöra uppgifts- skyldighet som kan antas upp- komma.

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrolle- ra

1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt,

2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma,

3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi,

4.att den som ansökt om återbe- talning eller nedsättning av punkt- skatt i fall som avses 1 kap. 4 § tredje stycket 9 eller 10 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, eller

5.att den som ansökt om återbe- talning av punktskatt i fall som avses i 1 kap. 4 § tredje stycket 8 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter.

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket 1–4 av någon annan än den som revi- deras.

1.den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokförings- lagen (1999:1078),

2.någon annan juridisk person än dödsbo,

3.den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,

4.den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och

5.sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.

4.den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap.,

5.sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §,

6.sådan representant som avses

i16 § andra stycket lagen om to- baksskatt, 15 § andra stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om skatt på

15 Senaste lydelse 2001:970.

301

energi,

7. den som har ansökt om god- kännande som upplagshavare en- ligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi,

8. den som har ansökt om regi- strering som varumottagare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi, och

9. den som har ansökt om god- kännande som skattebefriad för- brukare enligt lagen om alkohol- skatt eller lagen om skatt på ener- gi.

Vid skatterevision får revisorn besiktiga tillverkningsprocesser i verksamheten.

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i 3 kap. 9–14 c §§ taxeringslagen (1990:324).

16 kap.

1 §

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestäm- melserna i 2 kap. 1–4 §§.

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestäm- melserna i 2 kap. 1, 2 eller 4 §.

Punktskatt skall betalas in till den skattemyndighet som annars har att fatta beslut som rör den skattskyldige enligt 2 kap. 1 eller 2 §.

		4 §16
Avdragen	skatt, arbetsgivarav-	Avdragen skatt, arbetsgivarav-
gifter och	mervärdesskatt som	gifter, mervärdesskatt och punkt-
skall redovisas i en skattedeklara-		skatt som skall redovisas i en skat-
tion skall ha betalats senast samma		tedeklaration skall ha betalats se-
dag som deklarationen skall ha		nast samma dag som deklarationen
kommit in	till skattemyndigheten	skall ha kommit in till skattemyn-
enligt 10 kap. 12, 18, 19, 22 eller		digheten enligt 10 kap. 12, 18, 19,
22 a §.		22 eller 22 a §.

16 Senaste lydelse 1998:232.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

302

Mervärdesskatt som har redovi- sats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten.

Mervärdesskatt och punktskatt Prop. 2001/02:127 som har redovisats i en särskild Bilaga 3 skattedeklaration skall ha betalats

samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyn- digheten enligt 10 kap. 32–32 b §§.

11 §17

17 kap.

Anstånd med betalning av punkt- skatt

4 a §

Har skyldighet att redovisa punktskatt för lager av varor in- trätt på grund av att den skattskyl- dige har upphört med den skatte- pliktiga verksamheten eller upp- hört att vara godkänd upplagsha- vare eller lagerhållare, får skat- temyndigheten medge anstånd med betalning av skatten om det finns särskilda skäl.

		Anståndstiden får bestämmas till
		längst ett år efter utgången av den
		månad då skatten senast skall be-
		talas.
		18 kap.
		2 §18
17	Senaste lydelse 2000:501.	303
18	Senaste lydelse 1998:347.	303

2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag,

3. inte lämnat en skattedeklara- tion eller begärd uppgift, eller

4. inte tillhandahållit begärt va- ruprov.

Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett över- skjutande belopp till den skatt- skyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den skattskyl- dige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall återbetalning ske, om

1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskju- tande ingående mervärdesskatt, eller

2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol.

1.ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt,

2.ett beslut om punktskatt, eller

3.ett omprövningsbeslut eller

ett beslut av domstol.

21 kap.

11 §

Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den skattskyldige

1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos skat- temyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskattnings- beslutet,

2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag, eller

3. inte lämnat en skattedeklara- tion eller begärd uppgift.

23 kap.

9 §19

Bestämmelserna om förvaring och gallring i 19 kap. 4 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter gäller också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.

Skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 § skall förvaras hos skattemyndighe- ten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

19 Senaste lydelse 2001:1329.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

304

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:266) om skatt på annon- ser och reklam1,

dels att 19 § skall upphöra att gälla,

dels att 26 och 33 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	26 §2

Skatt enligt första stycket skall	Skatt enligt första stycket skall
betalas till Tullverket. Därvid gäl-	betalas till Tullverket. Därvid gäl-
ler tullagen (2000:1281) och	ler tullagen (2000:1281) och
9 kap. 4 § lagen (1984:151) om	13 kap. 1 § skattebetalningslagen
punktskatter och prisregleringsav-	(1997:483).

gifter.

33 §3

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsidkare här i landet för vars räkning annons eller re- klam i någon annan form än an- nons offentliggörs.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 19 § 1993:468.

2 Senaste lydelse 2000:1434.

3 Senaste lydelse 1998:597.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

306

3	Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om över-
lastavgift
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift1
	dels att 10 § skall upphöra att gälla,
	dels att 11 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			11 §2
	Länsstyrelsens	beslut enligt	Länsstyrelsens beslut enligt
denna lag får överklagas hos all-			denna lag får överklagas hos all-
män förvaltningsdomstol. Skrivel-			män förvaltningsdomstol. Skrivel-
sen med överklagandet skall ha			sen med överklagandet skall ha
kommit in till länsstyrelsen inom			kommit in till länsstyrelsen inom
tre veckor från den dag då klagan-			tre veckor från den dag då klagan-
den fick del av beslutet. I fråga om			den fick del av beslutet.
överklagande tillämpas vidare 8
kap. 1 § andra stycket lagen
(1984:151) om		punktskatter och

prisregleringsavgifter.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 10 § 1995:1203.

2 Senaste lydelse 1995:1203.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

307

Regeringen föreskriver vilken myndighet som i första instans skall besluta om skrotningsavgift (avgiftsmyndigheten).

5 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs i fråga om bilskrotningslagen (1975:343)1 dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 13 och 15–18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas sex nya paragrafer, 15 a–15 e och 16 a §§, av följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §2

Tillverkare som avses i 12 § 1 skall vara registrerad som avgifts- skyldig hos beskattningsmyndighe- ten (registrerad tillverkare).

Tillverkare som avses i 12 § 1 skall vara registrerad som avgifts- skyldig hos avgiftsmyndigheten

(registrerad tillverkare).

(registrerad importör).

15 §3

Skrotningsavgift beslutas genom automatisk databehandling på grund- val av uppgifter i vägtrafikregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig som avses i 12 § 1 och 2 betalas se- nast inom en månad efter utgången av den månad avgiftsskyldigheten inträder och för avgiftsskyldig som avses i 12 § 3 senast tre veckor efter avgiftsskyldighetens inträde

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om avgift enligt första stycket.

	15 a §
	En avgiftsskyldig kan av av-
	giftsmyndigheten få anstånd	med
	att betala skrotningsavgift om
	1. ett beslut om avgift överkla-
	gats,
	2. den avgiftsskyldige begärt
	omprövning, eller
	3. det i andra fall kan antas att
	avgiften kommer att sättas ned.
	Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9
1	Senaste lydelse av 11 § 2000:1436.
2	Senaste lydelse 2000:1436.	309
3	Senaste lydelse 2001:561.	309

16 §4

Kompensation för betald skrotningsavgift kan beviljas, om fordonet förvärvats av

1.utländsk beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller sådan in- ternationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

Beskattningsmyndigheten prövar		Avgiftsmyndigheten prövar frå-
frågor om kompensation för betald		gor om kompensation för betald
skrotningsavgift.		skrotningsavgift.
		16 a §
		Regeringen eller den myndighet
		som regeringen bestämmer får helt
		eller delvis befria en avgiftsskyldig
		från skyldigheten att betala skrot-
		ningsavgift, om det finns synnerli-
		ga skäl.
		Om beslut om befrielse fattas
		enligt första stycket, får motsva-
		rande befrielse medges för ränta.
		17 §5
Andra beslut enligt denna lag än		Andra beslut enligt denna lag än
beslut i frågor som avses i 7 § för-		beslut i frågor som avses i 7 § för-
sta stycket punkten 2 och sådana		sta stycket 2 får överklagas hos
som anges i 8 kap. 1 § första och		allmän förvaltningsdomstol.
andra styckena	lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregler-
ingsavgifter får	överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol.

Beslut i frågor som avses i 7 § första stycket punkten 3 får inte över- klagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

4 Senaste lydelse 2000:1436.

5 Senaste lydelse 2000:1436.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

311

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på göd- selmedel1

dels att 6 och 8 a–8 d §§ skall upphöra att gälla, dels att 3–5, 7, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydel- se.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §2

Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

4 §3

Med skattskyldig avses i det föl- jande

1. den som inom landet yrkes- mässigt tillverkar gödselmedel,

2. den som inför gödselmedel till landet för yrkesmässig återför- säljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet,

Skattskyldig är den som

1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §,

2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar gödselme- del,

3. i annat fall än som avses i 1, för in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet.

3. den som har registrerats som återförsäljare enligt 6 § andra stycket.

4 a §

Som lagerhållare får godkännas den som avser att

1	Senaste lydelse av
6 § 2001:519
8 a § 1998:1676
8 b § 1999:1092
8 c § 1998:1676
8 d § 2000:472.
2	Senaste lydelse 1995:616.	314
3	Senaste lydelse 1999:1251.

1. yrkesmässigt tillverka göd-	Prop. 2001/02:127
selmedel,	Bilaga 3

2.föra in gödselmedel till Sveri- ge för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig an- vändning inom landet, eller

3.i större omfattning yrkesmäs- sigt återförsälja gödselmedel,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.

Godkännande av lagerhållare får återkallas om förutsättningar- na för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Skattskyldighet inträder, för	5 §4
Skattskyldighet inträder, för	Skattskyldighet,	för	skatt som
skatt som avses i 2 § första styck-	avses i 2 § första stycket, inträder
et, när	1. för den som	är	godkänd
1. ett gödselmedel levereras till	1. för den som	är	godkänd
en köpare som inte är registrerad,	lagerhållare när
	a) ett gödselmedel levereras till
	en köpare som inte är godkänd
	lagerhållare,
	b) ett gödselmedel tas i anspråk
	för något annat ändamål än för-
	säljning, eller
	c) godkännandet	som	lagerhål-
	lare återkallas,

2.ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än för- säljning,

3.den skattskyldige avregistre- ras och skattskyldigheten därvid inte går över på någon annan.

Skattskyldighet inträder, för skatt som avses i 2 § andra stycket, för

1.den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 när ett gödsel- medel tillverkas,

2.den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2 när ett gödsel-

2.för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas,

3.för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet.

Skattskyldighet, för skatt som avses i 2 § andra stycket, inträder

1.för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel tillverkas eller förs in till landet,

2.för den som är skattskyldig enligt 4 första stycket § 2, när ett

4 Senaste lydelse 1995:1527.

315

medel förs in till landet.	gödselmedel tillverkas,
	3. för den som är skattskyldig
	enligt 4 § första stycket 3, när ett
	gödselmedel förs in till landet.
	7 §5
I en deklaration som avser göd-	En skattskyldig får göra avdrag
selmedelsskatt får avdrag göras för	för skatt på sådana gödselmedel
skatt på sådana gödselmedel

1.som har förts ut ur landet,

2.för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,

3.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp,

4.som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som växtnäring.

Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för skatt som av- ses i 2 § första stycket.

Den som inte är registrerad som	8 §6
Den som inte är registrerad som	Den som inte är skattskyldig
skattskyldig kan, i motsvarande	kan, i motsvarande fall som avses i
fall som avses i 7 § 1 och 4, hos	7 § 1 och 4, hos beskattningsmyn-
beskattningsmyndigheten ansöka	digheten ansöka om återbetalning
om återbetalning av gödselmedels-	av gödselmedelsskatt
skatt

	9 §7
Beslut enligt 8 b och 8 c §§ får	Beslut enligt denna lag får över-
inte överklagas. Övriga beslut	klagas hos allmän förvaltnings-
enligt denna lag får överklagas hos	domstol.
allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.Den som vid lagens ikraftträdande är registrerad enligt 6 § i dess äldre lydelse skall anses godkänd som lagerhållare enligt den nya para- grafen, 4 a §.

5 Senaste lydelse 1995:1527.

6 Senaste lydelse 1995:616.

7 Senaste lydelse 2000:472.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

316

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:410) om skatt på be- kämpningsmedel1

dels att 7 § skall upphöra att gälla,

dels att 3, 5 och 8 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §2
Regler för förfarandet vid uttag	Regler för förfarandet vid be-
av skatter enligt denna lag finns i	skattningen finns i skattebetal-
lagen (1984:151) om punktskatter	ningslagen (1997:483).
och prisregleringsavgifter.
Skattskyldighet inträder när	5 §3
Skattskyldighet inträder när

1.ett bekämpningsmedel levereras till en köpare,

2.ett bekämpningsmedel tas i anspråk för något annat ändamål än för- säljning,

3. den	skattskyldige avregistre-	3. den skattepliktiga verksamhe-
ras och	skattskyldigheten därvid	ten upphör.
inte går över på någon annan.
		8 §4
I en deklaration som avser be-		En skattskyldig får göra avdrag
kämpningsmedelsskatt får avdrag		för skatt på bekämpningsmedel
göras för skatt på bekämpnings-
medel

1.som har förts ut ur landet,

2.för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,

3.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 7 § 1995:617.

2 Senaste lydelse 1995:617.

3 Senaste lydelse 1995:617.

4 Senaste lydelse 1995:617.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

317

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräk- ning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid åter- betalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas el- ler annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punkt-	1. bilskrotningslagen
skatter och prisregleringsavgifter	(1975:343),
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket samma lag, i de
fall då utbetalningen ankommer på
Riksskatteverket,

2.lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ar- tister m.fl.,

3.10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4.lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5. skattebetalningslagen	5. skattebetalningslagen
(1997:483),	(1997:483) eller lag som anges i
	1 kap. 1 § andra stycket samma
	lag,

6.lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av al- koholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter, eller

7.tullagen (2000:1281).

Vad som sagts i första stycket 1	Vad som sagts i första stycket 5
gäller inte utbetalning enligt 9 kap.	gäller inte utbetalning enligt 9 kap.
1 § lagen (1994:1776) om skatt på	1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi.	energi.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2000:1433.

318

				47 §3
I fråga om skattetillägg skall 7				I fråga om skattetillägg skall 15
kap. 4, 6 och 7 §§ samt 8 § första				kap. 4 och 7–9 §§ samt 21 kap. 7 §
stycket	lagen	(1984:151)	om	skattebetalningslagen (1997:483)
punktskatter och prisregleringsav-				tillämpas. Om skattetillägget eller
gifter tillämpas. Om skattetillägget				det sammanlagda beloppet av flera
eller det sammanlagda beloppet av				skattetillägg som fastställts samti-
flera skattetillägg som fastställts				digt inte uppgår till 50 kronor,
samtidigt	inte	uppgår till 50	kro-	påförs inte tillägg.

nor, påförs inte tillägg.

Beslutas om ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav för- anledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

60 §4

Om ett beslut om skatt har över- klagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av beskatt- ningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmel- serna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ samt 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetalningslagen (1997:483) om anstånd och kost- nadsränta vid anstånd skall då tillämpas.

67 §5

Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2–5 §§, 6 § första stycket och 7–15 d §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vid

3 Senaste lydelse 1995:1201.

4 Senaste lydelse 1997:534.

5 Senaste lydelse 1995:1201.

Bestämmelserna i 10 kap. 27 §, 14 kap. samt 23 kap. 2 § skattebe- talningslagen (1997:483) gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

320

kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Innan Riksskatteverket eller en annan skattemyndighet än beskatt- ningsmyndigheten beslutar om revision skall samråd ske med be- skattningsmyndigheten.

stället uppgifter som skall lämnas				Prop. 2001/02:127
enligt	särskilda	föreskrifter	och	Bilaga 3
ligga till grund för beslut om skatt.
Skatterevision får företas, förut-
om av	beskattningsmyndigheten,
av Riksskatteverket och av någon
annan skattemyndighet än beskatt-
ningsmyndigheten. Innan			Riks-
skatteverket eller en annan skatte-
myndighet än		beskattningsmyn-
digheten beslutar om revision skall
samråd ske med beskattningsmyn-
digheten.

84 §6

Riksskatteverket får överta beskattningsmyndighetens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Beslut enligt 64 § andra stycket får överklagas hos Riksskatteverket.

Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 §		Riksskatteverket får	föra talan
andra stycket och 8 § lagen		till den skattskyldiges		förmån.
(1984:151) om punktskatter	och	Riksskatteverket har	då	samma
prisregleringsavgifter gäller	även	behörighet som den skattskyldige.

för fordonsskatt. Riksskatteverket får föra talan till den skattskyldi- ges förmån. Riksskatteverket har då samma behörighet som den skattskyldige.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om ef- terbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller för- faller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

	84 a §
	Beslut om skatterevision och fö-
6 Senaste lydelse 1998:387.	321

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljö- avgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

dels att 7–10 §§ skall betecknas 8, 15, 16 och 22 §§,

dels att 1, 6, nya 8 och nya 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 4 § skall lyda ”Avgiftsskyldig” och när- mast före 5 § ”Avgiftens storlek” samt närmast före den nya 15 § ”Till- godoföring av avgiftsmedel”,

dels att det i lagen skall införas tolv nya paragrafer, 7, 9–14 och 17– 21 §§ samt närmast före 1, 4, 5, 6, nya 8, 11, 12, 14, nya 15, 17, 18, och 19 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Lagens tillämpningsområde
	1 §

	Beslutande myndighet och all-
	mänt ombud
	6 §1
När annat inte följer av denna	Naturvårdsverket	fattar	beslut
lag tillämpas lagen (1984:151) om	om miljöavgift.
punktskatter och prisregleringsav-
gifter utom 7 kap. Därvid är Sta-
tens naturvårdsverk beskattnings-
myndighet och meddelar för-
handsbesked. Ett allmänt ombud
med uppgifter som avses i nämnda
lag skall utses hos Naturvårdsver-
ket. Den som är avgiftsskyldig
skall vara registrerad hos Natur-
vårdsverket.
	7 §
	Hos Naturvårdsverket skall det
	finnas ett allmänt ombud som för
	det allmännas talan	hos	allmän

1 Senaste lydelse 1995:619.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

323

			förvaltningsdomstol i mål och	Prop. 2001/02:127
			ärenden enligt denna lag.	Bilaga 3
			Naturvårdsverket utser det all-
			männa ombudet och ersättare för
			denne.
			Redovisning av avgiften
			8 §
Redovisningsperioden för avgiften är kalenderår.
Den som är avgiftsskyldig skall			Den som är avgiftsskyldig skall
i en särskild deklaration för varje			vara registrerad hos Naturvårds-
produktionsenhet ange		avgiftsbe-	verket.
loppet samt grunden för beräk-
ningen av avgiften. Deklarationen
skall ha kommit in till Statens
naturvårdsverk	senast	den 25
januari	året	efter

redovisningsperiodens utgång. Regeringen eller, efter reger-

ingens bemyndigande, Statens na- turvårdsverk föreskriver när avgif- ten skall betalas in.

9 §

Den som är avgiftsskyldig skall i en särskild deklaration för varje produktionsenhet och redovis- ningsperiod ange avgiftsbeloppet samt grunden för beräkningen av avgiften. Därvid skall mängden utsläppta kväveoxider avrundas till närmaste lägre kilogram.

Den avgiftsskyldige bör utöver vad deklarationsformuläret föran- leder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att avgiften skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

10 §

Deklarationen skall lämnas till Naturvårdsverket på blankett en- ligt fastställt formulär. Den skall ha kommit in till Naturvårdsverket senast den 25 januari året efter redovisningsperiodens utgång.

324

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om av- kastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §1

Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxe- ringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) för avkast- ningsskatt.

Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 §

första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pen-

sionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om individu-

ellt pensionssparande.

I fråga om förfarandet vid be-

skattningen i fall som avses i andra

stycket

gäller

bestämmelserna i

stycket gäller bestämmelserna om

lagen (1984:151) om punktskatter

punktskatt i skattebetalningslagen.

och prisregleringsavgifter i till-

Med skattskyldig avses därvid det

lämpliga delar. Med skattskyldig

pensionssparinstitut

med

vilket

avses därvid det pensionssparinsti-

den skattskyldige träffat pensions-

tut med vilket den skattskyldige

sparavtal.

Pensionssparinstitutets

träffat

pensionssparavtal.

Pen-

beskattningsår är

redovisningspe-

sionssparinstitutets

beskattningsår

riod.

Pensionssparinstitutet

skall

är

redovisningsperiod.

Pensions-

vara registrerat hos beskattnings-

sparinstitutet skall vara registrerat

myndigheten.

hos beskattningsmyndigheten.

Förutom

pensionssparinstitutet

Förutom

pensionssparinstitutet

får även skattskyldig som avses i

2 § första stycket 6 överklaga be-

skattningsmyndighetens beslut om

skatt

enligt

bestämmelserna

skatt

enligt

bestämmelserna

8 kap. lagen om punktskatter och

22 kap. skattebetalningslagen.

prisregleringsavgifter.

Återbetalas

skatt

hänförlig

till

Återbetalas

skatt hänförlig

till

ett pensionssparkonto till ett pen-

sionssparinstitut

skall

beloppet

sionssparinstitut

skall

beloppet

tillsammans

med

räntan

enligt

tillsammans

med

räntan

enligt

5 kap. 13 § lagen om punktskatter

skattebetalningslagen

tillgodofö-

och

prisregleringsavgifter

tillgo-

ras kontot. Har kontot avslutats

doföras kontot. Har kontot avslu-

skall institutet ombesörja att be-

tats skall institutet ombesörja att

loppet i stället överförs till det

beloppet i stället överförs till det

pensionssparkonto

till

vilket

pensionssparkonto

till

vilket

tillgångar som var hänförliga till

det avslutade kontot har överförts.

Finns inte sådant konto skall insti-

tutet betala ut beloppet på det sätt

1 Senaste lydelse 1997:538.

329

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om konces- sionsavgift på televisionens och radions område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsav- gift på televisionens och radions område1

dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §2

Revision för kontroll av att av- gift erlagts i enlighet med be- stämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revi- sion fattas efter framställning av Radio- och TV-verket. Vid revi- sion gäller 3 kap. 7–15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de bestäm- melser som avser beskattnings- myndighet i stället den myndighet som skall utföra revisionen.

Revision för kontroll av att av- gift erlagts i enlighet med be- stämmelserna i denna lag skall utföras av Riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter framställning av Radio- och TV-verket. Vid re- vision gäller 3 kap. 8–14 c §§ tax- eringslagen (1990:324) i tillämp- liga delar.

14 §3

Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgif- ten eller räntan är obetald och för- fallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16 och 17 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

Dröjsmålsavgift skall inte utgå.

Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgif- ten eller räntan är obetald och för- fallen till betalning. Härvid tilläm- pas 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 § och 12 § för- sta stycket samt 13 § skattebetal- ningslagen (1997:483).

14 a §

Radio- och TV-verket beslutar om ansvar för delägare i handels- bolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende avgift enligt denna lag.

Om beslut enligt första stycket har fattats skall vad som sägs om

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2001:273.

2 Senaste lydelse 1994:402.

3 Senaste lydelse 1992:653.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

334

18 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 1 kap. 2 och 2 d §§, 10 kap. 1 § samt 19 kap. 1 § skall ha föl-

jande lydelse,

dels att huvudrubriken närmast före 10 kap. 5 § skall lyda ”Åter- betalning i andra fall än som avses i 1–4 §§”,

dels att rubriken närmast före 19 kap. 11 § skall lyda ”Återbetalning i andra fall än som avses i 1 §”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §2

Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är

1.för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat följer av 2–4 b: den som omsätter varan eller tjänsten,

4.för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap. 30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,

4 b. för annan omsättning som anges i 1 § första stycket 1 än som avses i första stycket 2 eller 3 i förevarande paragraf, i 3 kap. 3 §

andra	och tredje styckena,	i
5 kap.6	§ första stycket 1 eller	i

7 kap.1 § tredje stycket 11, om den som omsätter varan eller tjänsten är en utländsk företagare och för- värvaren är registrerad till mervär- desskatt här: den som förvärvar varan eller tjänsten, om inte annat följer av 2 d §,

5.för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvär- var varan, och

6.för import av varor

1 Lagen omtryckt 2000:500.

2 Senaste lydelse 2001:971.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

337

Om en utländsk företagare begär det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvär- varen skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 b. Den utländske företagarens skatt- skyldighet skall gälla för all om- sättning inom landet som omfattas av 2 § första stycket 4 b.

a)som förs in från ett område som ligger utanför Europeiska gemen- skapens tullområde: den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om varorna hade varit tullbelagda,

b)som förs in från ett område som ligger inom Europeiska gemenska- pens tullområde men utanför dess mervärdesskatteområde: den som skul- le ha varit skyldig att betala tull för varorna enligt tullagstiftningen om varorna hade varit tullbelagda och förts in från ett område som ligger utanför Europeiska gemenskapens tullområde.

Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

2 d §3 Om en utländsk företagare begär

det, har han rätt att bli skattskyldig för omsättning som annars förvär- varen skulle ha varit skattskyldig för enligt 2 § första stycket 4 b. Den utländske företagarens rätt att bli skattskyldig skall gälla för all omsättning inom landet.

10 kap.

1 §4

En utländsk företagare har på ansökan rätt till återbetalning av ingåen- de skatt under förutsättning att

1.den ingående skatten avser förvärv eller import som hänför sig till omsättning i verksamhet utomlands, och

2.omsättningen skulle ha medfört skattskyldighet eller rätt enligt 11 eller 12 § till återbetalning om den gjorts här i landet.

Rätt till återbetalning föreligger	Rätt till återbetalning föreligger
även för ingående skatt som avser	även för ingående skatt som avser
förvärv eller import som hänför	förvärv eller import som hänför
sig till omsättning inom landet för	sig till omsättning inom landet för
vilken förvärvaren är skattskyldig	vilken förvärvaren är skattskyldig
enligt 1 kap. 2 § första stycket 2, 3	enligt 1 kap. 2 § första stycket 2,
eller 4 b.	3, 4 eller 4 b.

Rätten till återbetalning gäller endast om den ingående skatten skulle ha varit avdragsgill, om omsättningen medfört skattskyldighet, eller om hinder mot återbetalning inte skulle ha förelegat enligt 13 §.

19 kap.

1 §

Utländska företagare som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1–4 §§ skall ansöka om detta hos Riksskatteverket.

3 Senaste lydelse 2001:971.

4 Senaste lydelse 2001:971.

Utländska företagare som vill få återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 1–4 §§ skall ansöka om detta hos Riksskatteverket.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

338

20 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1 dels att 18, 22 och 31–31 c §§ skall upphöra att gälla,

dels att 11, 13–17, 19, 34, 35 och 38–41 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §2

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obe- skattade varor som upplagshava- ren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obe- skattade varor sker. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte i betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EG-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befo- gad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i 20 § första stycket d. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Ställd säkerhet för tas i anspråk om påförd skatt inte be- talas i rätt tid.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

1 Senaste lydelse av
22	§ 2001:516
31	§ 1998:1678
31 a § 1999:1107
31 b § 1998:1678
31 c § 2000:480.		341
2 Senaste lydelse 2001:516.

13 §3

som registrerad varumottagare.	Registrerad varumottagare skall
Registrerad varumottagare skall	Registrerad varumottagare skall
ställa säkerhet för betalning av	ställa säkerhet för betalning av
skatten på de varor som han tar	skatten på de varor som han tar
emot. Säkerheten skall uppgå till	emot. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio pro-	ett belopp som motsvarar tio pro-
cent av den beräknade årliga skat-	cent av den beräknade årliga skat-
ten på varorna.	ten på varorna. Ställd säkerhet får
	tas i anspråk om skatten inte beta-
	las i rätt tid.

Bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även på registrerad varumottagare.

14 §

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

15 §4

	Skatterepresentanten skall ställa	Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för betalning av skatten		säkerhet för betalning av skatten
på de varor för vilka han är skyl-		på de varor för vilka han är skyl-
dig att betala skatt. Säkerheten		dig att betala skatt. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som		skall uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av den be-		motsvarar tio procent av den be-
räknade årliga skatten på varorna.		räknade årliga skatten på varorna.
3	Senaste lydelse 1999:1004.
4	Senaste lydelse 1997:357.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

342

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna i 12 § om återkallelse tillämpas även på skatterepre- sentant.

		16 §5
Om annan än upplagshavare, re-		Om annan än upplagshavare, re-
gistrerad varumottagare eller ore-		gistrerad varumottagare eller ore-
gistrerad	varumottagare i Sverige	gistrerad	varumottagare i Sverige
förvärvar skattepliktig vara från ett		förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transpor-		annat EG-land och varan transpor-
teras av säljaren eller av annan för		teras av säljaren eller av annan för
säljarens	räkning (distansförsälj-	säljarens	räkning (distansförsälj-
ning), är säljaren skattskyldig. Säl-		ning), är säljaren skattskyldig. Säl-
jaren skall ställa säkerhet för be-		jaren skall ställa säkerhet för be-
talning av skatten innan transport		talning av skatten innan transport
från det andra EG-landet påbörjas.		från det andra EG-landet påbörjas.
		Ställd säkerhet får tas i anspråk
		om skatten inte betalas i rätt tid.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 12 § första meningen om återkallelse tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket	Bestämmelserna i första stycket
omfattar även sådana överföringar	omfattar även sådana överföringar
som sker utan vinstsyfte och som	som sker utan vinstsyfte och som
inte utgör gåvoförsändelser. I des-	inte utgör gåvoförsändelser. I des-
sa fall gäller dock inte bestämmel-	sa fall gäller dock inte bestämmel-
serna om godkänd representant i	serna om godkänd representant i
andra stycket. Inte heller gäller	andra stycket.
registreringsskyldighet enligt 18 §.
	17 §

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall, innan varorna transpor- teras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall, innan varorna transpor- teras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skat- ten inte betalas i rätt tid.

5 Senaste lydelse 1998:512.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

343

När skattepliktiga varor impor- teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 §, skall skatten betalas till Tullverket. Därvid gäller tulla- gen (2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

19 §6								Prop. 2001/02:127
När skattepliktiga varor						impor-		Bilaga 3
teras från tredje land av någon som
inte är upplagshavare enligt 10 §
eller	registrerad			varumottagare
enligt 13 §, skall skatten betalas
till Tullverket. Därvid gäller tulla-
gen (2000:1281) och 13 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483).
34 §7
I fråga om förfarandet vid be-
skattningen gäller bestämmelserna
i			skattebetalningslagen
(1997:483).
Beskattningsmyndigheten						beslu-
tar om skatt som avses i 27 §.
Skatten skall betalas inom den tid
som	beskattningsmyndigheten						be-
stämmer. I övrigt skall 11 kap.
19 §	andra		stycket,	13	kap.		1 §,
14 kap. 4, 5 och 7 §§, 16 kap. 1–3
§§, 17 kap. 2, 3, och 7–11 §§,
19 kap. 6, 7, 8–11, 14 och 15 §§,
20 kap.,		21	kap.,	22	kap.		och
23 kap. 7 och 8 §§ skattebetal-
ningslagen tillämpas.
Om den som är skattskyldig en-
ligt 27 § har betalat in skatt och
den	inbetalda skatten				överstiger
vad han enligt beslut av beskatt-
ningsmyndigheten				eller	domstol
skall betala, skall det överskjutan-
de beloppet återbetalas till den
skattskyldige.
Före utbetalning av ett över-
skjutande		belopp		enligt		tredje

stycket skall sådan skatt enligt denna lag som den avgiftsskyldige är skyldig räknas av. Skattebelopp som den skattskyldige har fått an- stånd med att betala skall dock inte räknas av.

		35 §8
	Beslut enligt 31 a och 31 b §§	Beslut enligt denna lag får över-
6	Senaste lydelse 2000:1297.
7	Senaste lydelse 2001:516.	344
8	Senaste lydelse 2000:480.	344

Som lagerhållare får godkännas den som avser att

1. yrkesmässigt tillverka snus el- ler tuggtobak,

2. från ett annat EG-land yr- kesmässigt föra in eller ta emot snus eller tuggtobak,

3. importera snus eller tuggto- bak från tredje land, eller

4. sälja snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.

Godkännande av lagerhållare får återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

får inte överklagas. Övriga beslut	klagas hos allmän förvaltnings-
enligt denna lag får överklagas hos	domstol av den skattskyldige, sö-
allmän förvaltningsdomstol av den	kanden och säljare som avses i 5 §.
skattskyldige, sökanden och sälja-
re som avses i 5 §.
Skattskyldig är den som	38 §9
Skattskyldig är den som

1.i Sverige yrkesmässigt tillver- kar snus eller tuggtobak,

2.från ett annat EG-land yrkes- mässigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak,

1.har godkänts som lagerhålla- re enligt 39 §,

2.i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak,

3.i annat fall än som avses i 1, från ett annat EG-land yrkesmäs- sigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak, eller

3.säljer snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, eller

4.använder snus eller tuggtobak som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

39 §10

Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 eller 38 a § får efter ansökan registreras, om verksam- heten är av större omfattning eller det annars finns särskilda skäl och han med hänsyn till sina ekono- miska förhållanden och omstän- digheterna i övrigt är lämplig.

Den som registrerats som skatt- skyldig enligt andra stycket får avregistreras om han inte längre uppfyller förutsättningarna för registrering. Beslut om avregistre- ring gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 Senaste lydelse 2000:1424.

10 Senaste lydelse 2001:516.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

345

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är godkänd lagerhål- lare när

a) snus eller tuggtobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare,

b) snus eller tuggtobak tas i an- språk för annat ändamål än för- säljning,

c) godkännandet som lagerhål- lare återkallas, varvid skattskyl- digheten omfattar snus eller tugg- tobak som då ingår i hans lager,

2. den som är skattskyldig enligt

38 § 2, när snus eller tuggtobak tillverkas,

3. den som är skattskyldig enligt

38 § 3, när snus eller tuggtobak förs in till Sverige,

4. den som är skattskyldig enligt

38 § 4, när snus eller tuggtobak används för annat än avsett ända- mål,

5. den som är skattskyldig enligt

38 a § och som enligt 41 § skall betala skatten till Tullverket, när skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat.

40 §11 Skattskyldigheten för den som

är registrerad inträder när snus och tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skatt- skyldiges lager vid avregistrering.

För den som är skattskyldig en- ligt 38 § 2, och som inte är regi- strerad enligt 39 §, inträder skatt- skyldigheten när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra stycket tilläm- pas.

För den som är skattskyldig en- ligt 38 § 4 inträder skattskyldighe- ten när varorna används för annat än avsett ändamål. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § femte stycket tillämpas.

För den som är skattskyldig en- ligt 38 a § och som enligt 41 § skall betala skatten till Tullverket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldig- het att betala tull förelegat.

41 §12

Om snus eller tuggtobak impor-	Om snus eller tuggtobak impor-
teras från tredje land av någon	teras från tredje land av någon som
annan än den som är registrerad	inte är godkänd lagerhållare skall
enligt 39 § skall skatten betalas till	skatten betalas till Tullverket.
Tullverket. Därvid gäller tullagen	Därvid gäller tullagen (2000:1281)
(2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen	och 13 kap. 1 § skattebetalnings-
(1984:151) om punktskatter och	lagen (1997:483).
prisregleringsavgifter.	I övrigt tillämpas 30–32, 34, 35
I övrigt tillämpas 30–32, 34, 35	I övrigt tillämpas 30–32, 34, 35
och 42 §§ även i fråga om snus	och 42 §§ även i fråga om snus
och tuggtobak. Därvid skall vad	och tuggtobak. Därvid skall vad
som gäller om upplagshavare i	som gäller om upplagshavare i
stället avse den som är registrerad	stället avse den som är godkänd
enligt 39 §.	lagerhållare.

11Senaste lydelse 2000:1424.

12Senaste lydelse 2000:1297.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

346

21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alko- holskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1 dels att 17, 21 och 31–31c §§ skall upphöra att gälla,

dels att 10, 12–16, 18, 31 g, 34 och 35 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §2

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Säkerheten skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obe- skattade varor som upplagshava- ren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obe- skattade varor sker. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte i betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EG-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befo- gad och skatten inte har betalats i rätt tid.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

1 Senaste lydelse av
21	§ 2001:517
31	§ 1998:1679
31 a § 1999:1108
31 b § 1998:1679
31 c § 2000:481		348
2 Senaste lydelse 2001:517.

12 §3

som registrerad varumottagare.	Registrerad varumottagare skall
Registrerad varumottagare skall	Registrerad varumottagare skall
ställa säkerhet för betalning av	ställa säkerhet för betalning av
skatten på de varor som han tar	skatten på de varor som han tar
emot. Säkerheten skall uppgå till	emot. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio pro-	ett belopp som motsvarar tio pro-
cent av den beräknade årliga skat-	cent av den beräknade årliga skat-
ten på varorna.	ten på varorna. Ställd säkerhet får
	tas i anspråk om skatten inte beta-
	las i rätt tid.

Bestämmelserna i 11 § om återkallelse tillämpas även på registrerad varumottagare.

13 §

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

14 §4

	Skatterepresentanten skall ställa	Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för betalning av skatten		säkerhet för betalning av skatten
på de varor för vilka han är skyl-		på de varor för vilka han är skyl-
dig att betala skatt. Säkerheten		dig att betala skatt. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som		skall uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av den be-		motsvarar tio procent av den be-
räknade årliga skatten på varorna.		räknade årliga skatten på varorna.
3	Senaste lydelse 1999:1005.
4	Senaste lydelse 1997:358.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

349

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

Bestämmelserna i 11 § om återkallelse tillämpas även på skatterepre- sentant.

		15 §
Om annan än upplagshavare, re-		Om annan än upplagshavare, re-
gistrerad varumottagare eller ore-		gistrerad varumottagare eller ore-
gistrerad	varumottagare i Sverige	gistrerad	varumottagare i Sverige
förvärvar skattepliktig vara från ett		förvärvar skattepliktig vara från ett
annat EG-land och varan transpor-		annat EG-land och varan transpor-
teras av säljaren eller av annan för		teras av säljaren eller av annan för
säljarens	räkning (distansförsälj-	säljarens	räkning (distansförsälj-
ning), är säljaren skattskyldig. Säl-		ning), är säljaren skattskyldig. Säl-
jaren skall ställa säkerhet för be-		jaren skall ställa säkerhet för be-
talning av skatten innan transport		talning av skatten innan transport
från det andra EG-landet påbörjas.		från det andra EG-landet påbörjas.
		Ställd säkerhet får tas i anspråk
		om skatten inte betalas i rätt tid.

Vid distansförsäljning skall säljaren företrädas av en av beskattnings- myndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av alkoholskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas till- gängligt hos representanten.

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Bestämmelserna i 11 § första meningen om återkallelse tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

16 §

Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall, innan varorna transpor- teras från det andra EG-landet, anmäla varorna till beskattnings- myndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

18 §5

När skattepliktiga varor impor- teras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt 12 §, skall skatten betalas till Tullverket. Därvid gäller tulla- gen (2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter

5 Senaste lydelse 2000:1298.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

350

23 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på ener- gi1

dels att 6 kap. 2 och 10 §§, 9 kap. 12–15 §§, 10 kap. 12 § och 11 kap. 6 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 4, 6–8 och 10–12 §§, 5 kap. 3–5 §§, 6 kap. 1 §, 8 kap. 3 §, 9 kap. 9 b §, 10 kap. 11 §, 11 kap. 7 § och 12 kap. 1 § skall ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 12 b §, av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §2

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG- land.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bear-

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatt för sådana lagerbrister som avses i

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

1 Senaste lydelse av
6 kap. 2 § 2001:518
6 kap. 10 § 2001:518
9 kap. 12	§ 1998:1680
9 kap. 13	§ 1999:1109
9 kap. 14	§ 2001:518
9 kap. 15	§ 2000:484
11 kap. 13 § 2000:484		354
2 Senaste lydelse 2001:518.		354

5 kap. 1 § 4. Säkerheten skall upp- gå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Ställd säkerhet får tas i an- språk om skatten inte betalas i rätt tid.

6 §3

Registrerad varumottagare skall	Registrerad varumottagare skall
ställa säkerhet för betalning av	ställa säkerhet för betalning av
skatten på de bränslen som han tar	skatten på de bränslen som han tar
emot. Säkerheten skall uppgå till	emot. Säkerheten skall uppgå till
ett belopp som motsvarar tio pro-	ett belopp som motsvarar tio pro-
cent av den beräknade årliga skat-	cent av den beräknade årliga skat-
ten på bränslena.	ten på bränslena. Ställd säkerhet
	får tas i anspråk om skatten inte
	betalas i rätt tid.

Bestämmelserna i 5 § om återkallelse tillämpas även på registrerad va- rumottagare.

7 §

Den som, utan att vara upplags- havare eller registrerad varumotta- gare, i en yrkesmässig verksamhet som bedrivs i Sverige tar emot leverans av bränsle från en upp- lagshavare i ett annat EG-land (oregistrerad varumottagare) skall, innan transporten från det andra EG-landet påbörjas, lämna en re- dovisning över bränslet till be- skattningsmyndigheten samt hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten.

Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid.

8 §4

Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levere- rar bränsle till en varumottagare som avses i 6 eller 7 §, får utse en skat-

3 Senaste lydelse 1999:1006.

4 Senaste lydelse 1997:359.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

355

terepresentant i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas av be- skattningsmyndigheten.

Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för bränsle som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i

Sverige.
Skatterepresentanten skall ställa	Skatterepresentanten skall ställa
säkerhet för betalning av skatten	säkerhet för betalning av skatten
på de bränslen för vilka han är	på de bränslen för vilka han är
skyldig att betala skatt. Säkerheten	skyldig att betala skatt. Säkerheten
skall uppgå till ett belopp som	skall uppgå till ett belopp som
motsvarar tio procent av den be-	motsvarar tio procent av den be-
räknade årliga skatten på bränsle-	räknade årliga skatten på bränsle-
na.	na. Ställd säkerhet får tas i an-
	språk om skatten inte betalas i rätt
	tid.

Bestämmelserna i 5 § om återkallelse tillämpas även på skatterepresen-

Andra stycket gäller inte en utländsk säljare som är juridisk person och har ett fast driftställe i Sverige.

Bestämmelserna i 5 § första meningen om återkallelse tillämpas även på representant som avses i andra stycket.

	11 §5
Den som är skattskyldig enligt	Den som är skattskyldig enligt
1 § första stycket 5 skall, innan	1 § första stycket 5 skall, innan
bränslet transporteras från det and-	bränslet transporteras från det and-
5 Senaste lydelse 1999:1070.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

356

ra EG-landet, anmäla bränslet till beskattningsmyndigheten och stäl- la säkerhet för betalning av skat- ten.

ra EG-landet, anmäla bränslet till	Prop. 2001/02:127
beskattningsmyndigheten och stäl-	Bilaga 3
la säkerhet för betalning av skat-
ten. Ställd säkerhet får tas i an-
språk om skatten inte betalas i rätt
tid.

12 §6

			1. godkänts som lagerhållare
			enligt 12 b §,
1. tillverkar	eller	bearbetar	2. i annat fall än som avses i 1,
bränsle,			tillverkar eller bearbetar bränsle,
2. enligt 6 kap. 10 § andra
stycket registrerats som lagerhål-
lare, återförsäljare eller förbruka-
re av bränsle,

3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till Sverige från ett annat EG-land eller tar

emot en sådan leverans, och
4. den som förvärvat bränsle för	4. förvärvat bränsle för vilket
vilket ingen skatt eller lägre skatt	ingen skatt eller lägre skatt skall
skall betalas när bränslet används	betalas när bränslet används för
för visst ändamål men som använ-	visst ändamål men som använder
der bränslet för ett ändamål som	bränslet för ett ändamål som med-
medför att skatt skall betalas med	för att skatt skall betalas med hög-
högre belopp.	re belopp.

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp torvbränsle.

12 b §

Som lagerhållare får godkännas den som avser att

1.tillverka eller bearbeta bräns- le, eller

2.i större omfattning

a)hålla bränsle i lager, eller

b)återförsälja eller förbruka gasformiga kolväten,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och om- ständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.

Godkännande av lagerhållare får återkallas om förutsättningar-

6 Senaste lydelse 2001:518.

357

na för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

5 kap.

3 §7

Skattskyldigheten inträder

1.för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4, när bränslet av honom levereras till köpare,

2.för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 6 eller andra stycket eller enligt 4 kap. 12 § första stycket 4 eller andra stycket, när bränslet levereras till en köpare eller tas i anspråk för det ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp, och

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 när

b)han upphör att vara registre- rad, varvid han är skyldig att beta- la skatt för det bränsle som då in- går i hans lager och som inte redan har beskattats.

3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 när

b)han upphör att vara godkänd som lagerhållare, varvid han är skyldig att betala skatt för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

				4 §8
Skattskyldigheten			inträder för	Skattskyldigheten inträder för
den som är		skattskyldig enligt		den	som är	skattskyldig enligt
4 kap. 1 § 6, när bränslet tillverkas				4 kap. 1 § 6 eller 12 § 2, när bräns-
eller bearbetas.				let tillverkas eller bearbetas.
				5 §
När bränsle importeras av någon som inte är
1. upplagshavare,				1. upplagshavare, eller
2. registrerad enligt 6 kap. 10 §				2. godkänd lagerhållare
första	stycket	som	skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket 1,
eller
3. skattskyldig enligt 4 kap. 12 §
första stycket 2				skall skatten betalas till Tullver-
skall skatten betalas till Tullver-				skall skatten betalas till Tullver-
ket.	Därvid	gäller tullagen		ket.	Därvid	gäller tullagen

7 Senaste lydelse 2001:518.

8 Senaste lydelse 2001:518.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

358

(2000:1281) och 9 kap. 4 § lagen	(2000:1281) och 13 kap. 1 § skat-
(1984:151) om punktskatter och	tebetalningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter.

6 kap.

1 §9

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskat- ter och prisregleringsavgifter. Vid beskattning enligt 4 kap. 2 § skall dock endast 2 kap. 5 §, 3 kap. 5– 16 §§, 4 kap. 13 §, 5 kap., 8 kap. och 9 kap. 4 § lagen om punktskat- ter och prisregleringsavgifter tillämpas.

I fråga om förfarandet vid be- skattningen gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483).

Beskattningsmyndigheten beslu- tar om skatt som avses i 4 kap. 2 §. Skatten skall betalas inom den tid som beskattningsmyndigheten be- stämmer. I övrigt skall 11 kap. 19 § andra stycket, 13 kap. 1 §, 14 kap. 4, 5 och 7 §§, 16 kap. 1–3 §§, 17 kap. 2, 3, och 7–11 §§, 19 kap. 6, 7, 8–11, 14 och 15 §§, 20 kap., 21 kap., 22 kap. och 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetal- ningslagen tillämpas.

Om den som är skattskyldig en- ligt 4 kap. 2 § har betalat in skatt och den inbetalda skatten översti- ger vad han enligt beslut av be- skattningsmyndigheten eller dom- stol skall betala, skall det över- skjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Före utbetalning av ett över- skjutande belopp enligt tredje stycket skall sådan skatt enligt denna lag som den avgiftsskyldige är skyldig räknas av. Skattebelopp som den skattskyldige har fått an- stånd med att betala skall dock inte räknas av..

8 kap.

3 §10

Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om

1.förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2.bränslet används för annat ändamål än som anges i godkännandet,

3.förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller

4. förbrukaren	inte medverkar	4. förbrukaren inte medverkar
vid skatterevision enligt lagen		vid skatterevision enligt skattebe-
(1984:151) om	punktskatter och	talningslagen (1997:483).

9 Senaste lydelse 2001:518.

10 Senaste lydelse 2001:518.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

359

prisregleringsavgifter.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

9 kap.

9 b §11

Den komplettering som avses i andra stycket skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten före mars månads utgång året efter det kalen- derår som ansökan avser.

Kan sökandens uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräk- ning eller saknas uppgifter från honom, får slutligt beslut om skattened- sättning fattas efter skälig grund.

Bestämmelserna i 5 kap. 1– 11 §§ och 16-18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall tilläm- pas på skatt som påförs med stöd av andra stycket.

10 kap.

11 §12

Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och	Bestämmelserna i 20 kap. 1, 2, 4
5 kap. 16 och 18 §§ lagen	och 7 §§ samt 23 kap. 7 och 8 §§
(1984:151) om punktskatter och	skattebetalningslagen (1997:483)
prisregleringsavgifter skall tilläm-	skall tillämpas på avgift enligt
pas på avgift enligt detta kapitel.	detta kapitel.
11 kap.
	7 §

Skyldigheten att betala energiskatt inträder
1. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1		eller 2, när
elektrisk kraft	a) levereras till en	förbrukare
a) levereras till en förbrukare
som inte är registrerad enligt 6 §	som inte är skattskyldig enligt 5 §
(skattepliktig leverans), eller	första stycket 1 eller 2 (skatteplik-
	tig leverans), eller

11Senaste lydelse 1998:1699.

12Senaste lydelse 2001:518.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

360

25 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1667) om skatt på natur- grus,

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Skattskyldighet inträder när

1.naturgrus levereras till en köpare,

2.naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller

3. den skattskyldige avregistre-	3. den skattepliktiga verksamhe-
ras, varvid skattskyldigheten om-	ten upphör, varvid skattskyldighe-
fattar det naturgrus som då ingår i	ten omfattar det naturgrus som då
hans lager.	ingår i hans lager.
	8 §
I en deklaration som avser na-	En skattskyldig får göra avdrag
turgrusskatt får avdrag göras för	för skatt på sådant naturgrus
skatt på sådant naturgrus

1.för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt, eller

2.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

				9 §
Regler för förfarandet vid be-				Regler för förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen finns i skattebetal-
(1984:151)	om punktskatter och			ningslagen (1997:483).

prisregleringsavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

363

27 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punkt- skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskattekon- troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter

dels att 2 kap. 13 §, 3 kap. 5 § samt 4 kap. 2 och 5–8 §§ skall ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 8 a och 8 b §§, av följande lydelse.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

1.skattskyldighet har inträtt, och

2.varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på

energi.				Beslut enligt första stycket får
Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-				inte fattas om varorna i fråga om-
fattas	av	ett	beskattningsbeslut	fattas av	ett beskattningsbeslut
enligt lagen (1984:151) om punkt-				enligt	skattebetalningslagen
skatter	och	prisregleringsavgifter		(1997:483)	som fattades innan
som fattades			innan varorna om-	varorna omhändertogs.

händertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281).

3 kap.

5 §2

	Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut
med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
viss privatinförsel.		Beslut enligt första stycket får
	Beslut enligt första stycket får
inte fattas om varorna i fråga om-		inte fattas om varorna i fråga om-
fattas av ett beskattningsbeslut		fattas av	ett beskattningsbeslut
enligt lagen (1984:151) om punkt-		enligt	skattebetalningslagen
1	Senaste lydelse 2000:1303.		365
2	Senaste lydelse 1999:1331.

skatter och prisregleringsavgifter	(1997:483) som fattades innan
som fattades innan varorna om-	varorna omhändertogs.
händertogs.

4 kap.

2 §3

röjas.	Ett transporttillägg som påförts
Ett transporttillägg som påförts	Ett transporttillägg som påförts
med stöd av 1 § andra stycket skall	med stöd av 1 § andra stycket skall
undanröjas om det i ett ärende el-	undanröjas om det i ett ärende el-
ler mål om skatt enligt denna lag,	ler mål om skatt enligt denna lag,
lagen (1984:151) om punktskatter	skattebetalningslagen (1997:483),
och prisregleringsavgifter, lagen	lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
(1994:1563) om tobaksskatt, lagen	lagen (1994:1564) om alkoholskatt
(1994:1564) om alkoholskatt eller	eller lagen (1994:1776) om skatt
lagen (1994:1776) om skatt på	på energi konstateras att den som
energi konstateras att den som	påförts tillägget inte är skattskyl-
påförts tillägget inte är skattskyl-	dig.
dig.

5 §

Transporttillägg tas ut på sam- ma sätt som skatt enligt 5 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig på transporttillägg.

6 §

Skatt som beslutats med stöd av

2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfal- ler till betalning omedelbart och skall betalas till Tullverket.

Skatt och transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag skall betalas till Tullverket inom den tid som verket bestämmer.

Om skatt eller transporttillägg inte betalas i rätt tid, gäller be- stämmelserna om kostnadsränta i 19 kap. 8, 9, 11 och 15 §§ skatte- betalningslagen (1997:483).

3 Senaste lydelse 1999:438.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

366

	7 §4	Prop. 2001/02:127
En skattskyldig kan av Tullver-	En skattskyldig kan av Tullver-	Bilaga 3
ket få anstånd med att betala skat-	ket få anstånd med att betala skat-
ten om	ten eller transporttillägget om
1. ett beslut enligt 2 kap. 13 §	1. ett beslut om skatt eller trans-
eller 3 kap. 5 § överklagats,	porttillägg överklagats,

2.den skattskyldige begärt omprövning,

3.Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller

4. det i andra fall kan antas att skatten kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

4. det i andra fall kan antas att skatten eller transporttillägget kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ samt 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetal- ningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

8 §

I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16–18 §§ lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter.

Om skatt eller transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag skall återbetalas efter ompröv- ning eller överklagande skall ränta utgå med den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningsla- gen (1997:483). Ränta utgår från den dag då skattebeloppet eller transporttillägget har betalats till och med den dag då det återbeta- las.

8 a §

I fråga om skatt och transport- tillägg tillämpas bestämmelserna om ansvar för företrädare för ju- ridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §, indriv- ning i 20 kap. samt verkställighet i 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetal- ningslagen (1997:483).

8 b §

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om

4 Senaste lydelse 2001:334.

367

28 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om provi- antering av fartyg och luftfartyg.

Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ lagen (1999:446) om proviante- ring av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	13 §

verksamheten.		Bestämmelserna om handlingar
Bestämmelserna om handlingar
och uppgifter som skall undantas i		och uppgifter som skall undantas i
3 kap. 15–15 d §§ lagen		3 kap. 13–14 c §§ taxeringslagen
(1984:151)	om punktskatter och	(1990:324) gäller i motsvarande
prisregleringsavgifter gäller i mot-		mån handlingar och uppgifter som
svarande mån handlingar och upp-		skall tillhandahållas enligt denna
gifter som	skall tillhandahållas	lag.

enligt denna lag.

14 §

Tullverket får återkalla ett tillstånd till proviantering om

1.förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte längre finns,

2.tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än som anges i tillståndet,

3.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,

eller

4. tillståndshavaren inte	sam-	4. tillståndshavaren inte	sam-
verkar vid skatterevision	enligt	verkar vid skatterevision	enligt
lagen (1984:151) om punktskatter		skattebetalningslagen (1997:483).
och prisregleringsavgifter	eller
skattebetalningslagen (1997:484).
Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 3

369

30	Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079) Prop. 2001/02:127
	Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 30 § revisionslagen (1999:1079) skall ha föl- jande lydelse.

30 §1

I revisionsberättelsen skall revisorn anmärka om han har funnit att fö- retaget inte har fullgjort sin skyldighet

1.att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2.att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningsla-

gen,

3. att	lämna skattedeklaration		3. att lämna skattedeklaration
enligt 10 kap. 9 eller 10 §			enligt 10 kap. 9, 9 a eller 10 §
skattebetalningslagen		eller	skattebetalningslagen, eller
deklaration enligt 2 kap. 1 § lagen
om	punktskatter	och
prisregleringsavgifter, eller			4. att i rätt tid betala skatter och
4. att i rätt tid betala skatter och
avgifter som omfattas av 1 kap. 1			avgifter som omfattas av 1 kap. 1
och 2	§§ skattebetalningslagen		och 2 §§ skattebetalningslagen.

eller 1 kap. 1 § lagen om punkt- skatter och prisregleringsavgifter.

Om revisionsberättelsen innehåller en anmärkning om att företaget inte har fullgjort en skyldighet som avses i första stycket 1-3, skall revisorn genast sända en kopia av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

1 Senaste lydelse 2001:1225.

371

Lagrådets yttrande	Prop. 2001/02:127
	Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-03-13
Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf
Sandström, justitierådet Dag Victor.

Enligt en lagrådsremiss den 21 februari 2002 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

2.lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

3.lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

4.lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel,

5 lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

6 lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför- packningar av aluminium,

7. lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

8 lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

9.lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

10.lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

11.lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

12.lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen- sionsmedel,

13.lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

14.lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

15.lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande

m.m.,

16.lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi- sionens och radions område,

17.lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford- ringar,

18.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

19.lag om ändring i lagen (1994:446) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

20.lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

21.lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

22.lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privat- införsel,

23.lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,

24.lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

25.lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

26.lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrå-

gor,

27.lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

28.lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och

luftfartyg,	375

29. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall,	Prop. 2001/02:127
30. lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),	Bilaga 4

31.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

32.lag om ändring i lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer,

33.lag om upphävande av lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Petter Classon och departementssekreteraren Ulrika Hansson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

I remissen föreslås omfattande ändringar i skattebetalningslagen och i ett stort antal andra skattelagar. I många av de föreslagna paragraferna finns hänvisningar till andra bestämmelser i samma lag eller i andra lagar. Lagrådet har vid genomgången av remissen sökt verifiera att dessa hän- visningar är korrekta och adekvata och att inga relevanta hänvisningar saknas. På grund av materialets omfattning har dock denna genomgång med nödvändighet blivit tämligen översiktlig, varför det inte kan uteslu- tas att det finns kvarstående inadvertenser som inte undanröjts genom Lagrådets granskning. Detta får dock anses oundvikligt i ett ärende av detta slag.

Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

1 kap. 4 a §

I paragrafen föreskrivs att vid uttag av punktskatt skall vad som i lagen sägs om vara gälla även annan nyttighet eller tjänst. Enligt vad som upp- lysts vid föredragningen torde paragrafen endast kunna vara av betydelse i förhållande till 14 kap. 3 § i förslaget. Lagrådet föreslår att paragrafen får utgå och att 14 kap. 3 § i stället ändras i enlighet med vad Lagrådet anför under den paragrafen.

1 kap. 6 §

Enligt definitionen av beskattningsår i första stycket gäller kalenderår som beskattningsår för skatter som inte avses i inkomstskattelagen och mervärdesskattelagen. Andra och tredje styckena innehåller särbestäm- melser om vad som skall förstås med beskattningsår i speciella fall.

Lagrådet förordar att bestämmelserna om beskattningsår förs samman i första stycket och att definitionen där får följande lydelse:

”beskattningsår: i fråga om

a) skatt som avses i inkomstskattelagen (1999:1229), lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1990:661) om avkastnings- skatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5, lagen

376

(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, beskattningsår enligt 1 kap. 13–15 §§ inkomstskattelagen,

b)mervärdesskatt, beskattningsår enligt 1 kap. 14 § mervärdes- skattelagen (1994:200) eller, för förvärv av sådana varor som avses i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdeskattelagen, det kalenderår under vilket förvärvet skett,

c)punktskatt, samma beskattningsår som i 1 kap. 14 § mervärdesskat- telagen eller, om skatteredovisningen inte sker för redovisningsperioder, det kalenderår under vilket den skattepliktiga händelsen inträffat,

d)skatt som inte avses i a–c, det kalenderår för vilket skatten skall be- talas,”

10 kap. 18 och 22 b §§

Bestämmelserna i 22 b § är avsedda att reglera fall där det föreligger skyldighet att redovisa mervärdesskatt i en självdeklaration men något sådant beskattningsunderlag som avses i 18 och 19 §§ inte föreligger. Att på ett tydligt sätt räkna upp dessa fall i lagtext synes inte helt enkelt. För- utom de situationer som nämns i den föreslagna paragrafen torde det kunna förekomma fall då deklarationsskyldighet föreligger enligt 9 § 4. Ett enklare sätt att reglera fallen synes vara att justera första stycket i 18 § enligt följande:

”Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt skall, om inte annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.”

Med en sådan justering av 18 § kan den föreslagna 22 b § utgå.

14 kap. 3 §

Enligt det föreslagna tredje stycket får Riksskatteverket meddela föreläg- gande om att lämna prov och beskrivning på varor. Avsikten har, som framgår ovan under 1 kap. 4 a §, varit att föreläggande också skall kunna avse tjänster. Detta bör lämpligen framgå direkt av det föreslagna stycket som i enlighet med ett vid föredragningen lämnat förslag skulle kunna formuleras enligt följande:

”Riksskatteverket får dessutom förelägga den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna varuprov eller beskriva varor eller tjänster som används, säljs eller på annat sätt tillhandahålls i verk- samheten.”

23 kap. 9 §

De föreslagna bestämmelserna har sin motsvarighet i 3 kap. 6 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Motsvarande be- stämmelse fanns också i en tidigare lydelse av 17 kap. 1 § andra stycket mervärdesskattelagen. När skattebetalningslagen infördes upphävdes den bestämmelsen och i stället gjordes i den här aktuella paragrafen en hän- visning till 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kon- trolluppgifter, numera ersatt med en hänvisning till 19 kap. 4 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Prop. 2001/02:127

Bilaga 4

377

Det nuvarande läget är att handlingar avseende punktskatt skall förstöras	Prop. 2001/02:127
sju år efter det kalenderår då beskattningsåret gått ut medan det för hand-	Bilaga 4
lingar avseende inkomstskatt m.m. och mervärdesskatt gäller olika tid-
punkter beroende på om det är fråga om aktiebolag och ekonomiska fö-
reningar eller andra subjekt. Vid föredragningen har uppgetts att samma
regler bör gälla för punktskatter som för andra skatter. Lagrådet har inte
något att erinra mot detta. Lagtexten skulle kunna formuleras enligt föl-
jande:
"Skattedeklarationer och andra handlingar innehållande uppgifter som
avses i 14 kap. 8 § skall förvaras hos skattemyndigheten. Handlingarna
skall förstöras sju år eller, i fråga om handlingar som avser ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening, elva år efter utgången av det kalenderår
under vilket beskattningsåret gått ut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att handlingarna skall bevaras under längre tid än som anges i för-
sta stycket."
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I det till Lagrådet överlämnade lagförslaget behandlas dels frågan om
punktskatternas infogande i skattekontosystemet och dels vissa frågor om
registrerings- och redovisningsskyldighet för mervärdesskatt. Förslagets
olika delar saknar samband med varandra och är avsedda att gälla från
olika tidpunkter. I ett fall berörs dock samma paragraf av förslagen i de
olika delarna. Detta har medfört en delvis komplicerad och svårtolkad
övergångsreglering. Under föredragningen har som ett alternativ föresla-
gits att de olika delarna tas upp som olika lagförslag med egna ikraftträ-
dande- och övergångsbestämmelser. Detta skulle leda till en väsentligt
enklare och tydligare reglering. Lagrådet förordar en reglering enligt det-
ta alternativ.

Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen

8 och 17 §§

I 17 § behandlas överklagande av de beslut som meddelas enligt lagen. I första stycket anges att andra beslut än beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Att alla andra beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol är emellertid inte riktigt, eftersom det av andra stycket framgår att det också finns be- slut som inte får överklagas vare sig till allmän förvaltningsdomstol eller i administrativ väg. Det är i detta stycke fråga om beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 3, dvs. beslut om bidrag ur bilskrotningsfonden till verksamhet för materialåtervinning.

När det gäller beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 (om bi- drag ur bilskrotningsfonden till kostnader för vissa kommunala miljö- skyddande åtgärder) måste man dessutom gå till bilskrotningsförordning- en (1975:348) för att få besked om hur överklagande skall ske. Av 22 b § i denna förordning framgår att dessa frågor prövas av länsstyrelsen och av 26 § första stycket i förordningen att länsstyrelsens beslut får överkla-

gas till Naturvårdsverket.

378

Lagrådet finner det önskvärt att undanröja den motsättning som med	Prop. 2001/02:127
den nu föreslagna lydelsen föreligger mellan första och andra styckena	Bilaga 4
och att dessutom göra överklagandereglerna mera överskådliga genom
att sammanföra dem i lagen. För att detta skall ske synes det lämpligt att
också ändra 8 § så att det där framgår vilka myndigheter som fattar beslut
i frågor rörande bidrag enligt 7 § första stycket 2 och 3. Lagrådet föreslår
följande utformning av 8 och 17 §§:
”8 §
Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 2 prövas av länsstyrelsen.
Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 3 prövas av Natur-
vårdsverket.”
”17 §
Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 får över-
klagas till Naturvårdsverket.
Naturvårdsverkets beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 och 3
får inte överklagas.
Andra beslut enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätt.”
Om förslaget följs, bör vissa följdändringar göras i bilskrotningsförord-
ningen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

5 och 9 §§

I 9 § finns regler rörande deklarationsskyldigheten, hämtade från nuva- rande 7 § och från 2 kap. 7 § lagen om punktskatter och pris- regleringsavgifter. Lagrådet anser att reglerna med fördel kan formuleras så att de ansluter till vad som gäller för punktskattedeklarationer enligt de föreslagna reglerna i 10 kap. 17 b § skattebetalningslagen. Bestämmel- serna i 9 § skulle då kunna utformas på följande sätt:

"Den som är avgiftsskyldig skall i en deklaration för varje produktions- enhet och redovisningsperiod ange

1.nödvändiga identifikationsuppgifter,

2.den redovisningsperiod för vilken redovisningen lämnas,

3.avgiftsbeloppet, och

4.de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av avgiften.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad en deklaration skall innehålla."

Enligt det föreslagna första stycket skall mängden utsläppta kväveoxider
vid avgiftsberäkningen avrundas till närmast lägre kilogram. Bestämmel-
sen är av materiell karaktär och bör därför inte placeras i en paragraf som
handlar om deklarationsskyldigheten. Lagrådet föreslår att en ändring
görs i 5 § där avgiftsberäkningen regleras. Enligt 5 § första stycket gäller	379
	379

att "Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider,	Prop. 2001/02:127
räknat som kvävedioxid". Genom att tillägga ordet "helt" före "kilogram"	Bilaga 4
markeras att avrundning skall ske till närmast lägre kilogram.
11 §
I 10 § anges den tidpunkt vid vilken deklaration skall ha kommit in till
Naturvårdsverket. När det gäller inbetalning av avgiften gäller däremot
enligt första stycket i förevarande paragraf att inbetalning skall ske vid
tidpunkt som regeringen, eller efter regeringens förordnande Naturvårds-
verket, föreskriver. Goda skäl kan anföras för att även tidpunkten för
betalning skall regleras i lag. Enligt 2 § kungörelsen med föreskrifter om
inbetalning av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider (SNFS 1992:7)
gäller för närvarande att inbetalning av miljöavgift skall ske senast den 1
oktober året efter redovisningsperiodens utgång. Lagrådet föreslår att
denna bestämmelse överförs till nu förevarande paragraf i lagen.
18 §
Enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen gäller absolut sekretess i skatteärenden
för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Med
skatt likställs vissa avgifter. Som sägs i remissen torde den i lagen regle-
rade avgiften få anses vara en sådan avgift som omfattas av sekretessen.
Behovet av sekretess får dock i detta fall antas vara begränsat. I andra
och tredje styckena föreskrivs också, med förebild i 2 kap. 6 § lagen
(2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskatt-
ningsverksamhet, att vissa uppgifter i det register som Naturvårdsverket
enligt första stycket skall föra får lämnas ut. Lagrådet tillstyrker den fö-
reslagna lättnaden i sekretessen. Även 9 kap. 1 § sekretesslagen bör
emellertid ändras på så sätt att det i paragrafen införs en hänvisning till
förevarande lag (jfr 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).

Förslaget till lag om ändring i lagen om koncessionsavgift på televisionens och radions område

Enligt en ny paragraf (14 a §) skall Radio- och TV-verket kunna fatta beslut om ansvar för delägare i handelsbolag i enlighet med vad som gäller för skattemyndigheten när skattebetalningslagen är tillämplig (jfr 1 kap. 4 § och 12 kap. 8 a § i den lagen). Sådana beslut bör, liksom nu gäller för beslut enligt 5–7 §§, 9 § andra stycket och 10 §, kunna över- klagas till allmän förvaltningsdomstol.

Överklagandereglerna finns för närvarande i 11 §. I syfte bl.a. att und- vika hänvisning till en senare paragraf föreslår Lagrådet att paragraford- ningen ändras så att nuvarande 10–13 a §§ betecknas 12–17 §§ och att nuvarande 14 och föreslagna 14 a § betecknas 10 och 11 §§. Första stycket av 13 § (för närvarande 11 §) bör lyda: "Radio- och TV-verkets beslut enligt 5–7 §§, 9 § andra stycket, 11 § och 12 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol."

380

	om lageravgift på vissa jordbruksprodukter...................	224
Bilaga 1	Utredningens lagförslag ..................................................	225
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna................................	283
Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag...........................................	284
Bilaga 4	Lagrådets yttrande...........................................................	375
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 april 2002.........		382

Punktskatternas infogning i skattekontosystemet,	Prop.
m.m.	2001/02:127

11.38	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om	Prop. 2001/02:127
	behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
	beskattningsverksamhet .................................................	224
11.39	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:902) om
	ändring i skattebetalningslagen (1997:483) ...................	224

2 §	Prop. 2001/02:127
Lagen gäller vid bestämmande,
debitering och betalning av

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				23 §2
Regler för förfarandet vid be-				Regler för förfarandet vid be-
skattningen	finns	i	lagen	skattningen finns i skattebetal-
(1984:151)	om punktskatter och			ningslagen (1997:483).

2.8	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen		Prop. 2001/02:127
	(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om	Prop. 2001/02:127
	särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1482) om		Prop. 2001/02:127
	lotteriskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 5 §§ lagen (1991:1482) om lotteri-
skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

	5 §2
I en deklaration som avser lotte-	För varje redovisningsperiod
riskatt skall för varje redovis-	skall redovisas
ningsperiod redovisas

överklagande till kammarrätten.		Prop. 2001/02:127
Andra beslut av Radio- och TV-
verket enligt denna lag får inte
överklagas.
Överklagande av	beslut enligt
denna lag inverkar inte på skyl-
digheten att betala den avgift eller
ränta som överklagandet avser.
16 §4
Revision för kontroll av att av-
gift erlagts i enlighet med be-
stämmelserna i denna lag skall
utföras av Riksskatteverket eller av
skattemyndighet. Beslut om revi-
sion fattas efter framställning av
Radio- och TV-verket. Vid revision
gäller 3 kap. 8–14 c §§ taxerings-
lagen (1990:324)	i tillämpliga
delar.

11	Senaste lydelse av tidigare 40 § 2000:1424.	93
12	Senaste lydelse av tidigare 41 § 2000:1297.	93

	Före utbetalning av ett över-
	skjutande belopp enligt tredje
	stycket skall sådan skatt enligt
	denna lag för vilken den skattskyl-
	dige står i skuld räknas av. Skatte-
	belopp som den skattskyldige har
	fått anstånd med att betala skall
	dock inte räknas av.
Beslut enligt 31 a och 31 b §§	35 §8
Beslut enligt 31 a och 31 b §§	Beslut enligt denna lag får över-
får inte överklagas. Övriga beslut	klagas hos allmän förvaltnings-
enligt denna lag får överklagas hos	domstol av den skattskyldige och
allmän förvaltningsdomstol av den	sökanden.
skattskyldige och sökanden.

		10 §
Vid	distansförsäljning till en	Vid	distansförsäljning till en
köpare i Sverige skall säljaren,		köpare i Sverige skall säljaren,
innan transporten av bränslet på-		innan transporten av bränslet på-
börjas från det andra EG-landet,		börjas från det andra EG-landet,
hos beskattningsmyndigheten stäl-		hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av skat-		la säkerhet för betalning av skat-
ten.		ten. Ställd säkerhet får tas i an-
		språk om skatten inte betalas i rätt
		tid.
Vid distansförsäljning skall säl-		Vid distansförsäljning skall säl-
jaren företrädas av en av beskatt-		jaren företrädas av en av beskatt-
ningsmyndigheten godkänd repre-		ningsmyndigheten godkänd repre-
sentant.	En sådan representant	sentant.	En sådan representant
skall enligt fullmakt av säljaren		skall enligt fullmakt av säljaren
som ombud för denne svara för		som ombud för denne svara för
redovisningen av skatt och i övrigt		redovisningen av skatt och i övrigt
företräda säljaren i frågor som		företräda säljaren i frågor som
gäller skatt enligt denna lag. Un-		gäller skatt enligt denna lag. Un-
derlag för kontroll av skatteredo-		derlag för kontroll av skatteredo-
visningen skall finnas tillgängligt		visningen skall finnas tillgängligt
hos skatterepresentanten.		hos representanten.

2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om		Prop. 2001/02:127
	förhandsbesked i skattefrågor
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i
skattefrågor skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		1 §1
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen
(1990:324),		2. punktskatt som avses i 1 kap.
2. skatt som avses i 1 kap. 1 §
första stycket 1 lagen (1984:151)		1 § andra stycket skattebetalnings-
om punktskatter och prisregler-		lagen (1997:438),
ingsavgifter,

2.35	Förslag till lag om ändring i revisionslagen	Prop. 2001/02:127
	(1999:1079)

11.34	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om	Prop. 2001/02:127
	skatt på avfall

1	Senaste lydelse av 11 § 1984:1003.	250
2	Senaste lydelse 1984:157.	250

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
3 §1
Regler för förfarandet vid uttag	Regler för förfarandet vid be-
av skatter enligt denna lag finns i	skattningen finns i skattebetal-
lagen (1984:151) om punktskatter	ningslagen (1997:483).
och prisregleringsavgifter.

13	Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137) Prop. 2001/02:127
		Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 2 § tullregisterlagen (1990:137) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Tullregistret får användas för		2 §1

loppet på det sätt som gäller för			utbetalningar	enligt	lagen	Prop. 2001/02:127
utbetalningar	enligt	lagen	(1993:931) om	individuellt	pen-	Bilaga 1
(1993:931) om individuellt pen-			sionssparande.
sionssparande.

I en deklaration som avser lotte-	För varje redovisningsperiod
riskatt skall för varje redovisnings-	skall redovisas
period redovisas

2 kap.	Prop. 2001/02:127
Beslut som rör registrerade Beslut om punktskatt	Bilaga 3
Beslut som rör registrerade Beslut om punktskatt
skattskyldiga

5	Tidigare 3 § upphävd genom 1999:1300.	289
6	Senaste lydelse 2001:970.	289

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. De nya bestämmelserna till-	Prop. 2001/02:127
lämpas dock, om inte annat sägs i punkt 2, först från och med den 1 janu-	Bilaga 3
ari 2003.

	18 §6	Prop. 2001/02:127
Fordon som avses i 12 § 3 får inte användas, om skrotningsavgiften		Bilaga 3
inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och an-
stånd med betalningen inte har lämnats.
Om det finns särskilda skäl får	Om det finns särskilda skäl får
beskattningsmyndigheten besluta	avgiftsmyndigheten besluta att ett
att ett visst fordon får användas	visst fordon får användas trots
trots bestämmelsen i första styck-	bestämmelsen i första stycket.
et.

som gäller för utbetalningar enligt	Prop. 2001/02:127
lagen (1993:931) om individuellt	Bilaga 3
pensionssparande.

4. lagen (1984:151) om punkt-	4. bilskrotningslagen
skatter och prisregleringsavgifter	(1975:343),
eller författning som anges i 1 kap.
1 § första stycket 1 samma lag,

8. skattebetalningslagen	8. skattebetalningslagen
(1997:483), eller	(1997:483) eller lag som anges i 1
	kap. 1 § andra stycket samma lag,
	eller

tant.
		10 §
Vid	distansförsäljning till en	Vid	distansförsäljning till en
köpare i Sverige skall säljaren,		köpare i Sverige skall säljaren,
innan transporten av bränslet på-		innan transporten av bränslet på-
börjas från det andra EG-landet,		börjas från det andra EG-landet,
hos beskattningsmyndigheten stäl-		hos beskattningsmyndigheten stäl-
la säkerhet för betalning av skat-		la säkerhet för betalning av skat-
ten.		ten. Ställd säkerhet får tas i an-
		språk om skatten inte betalas i rätt
		tid.
Vid distansförsäljning skall säl-		Vid distansförsäljning skall säl-
jaren företrädas av en av beskatt-		jaren företrädas av en av beskatt-
ningsmyndigheten godkänd repre-		ningsmyndigheten godkänd repre-
sentant.	En sådan representant	sentant.	En sådan representant
skall enligt fullmakt av säljaren		skall enligt fullmakt av säljaren
som ombud för denne svara för		som ombud för denne svara för
redovisningen av skatt och i övrigt		redovisningen av skatt och i övrigt
företräda säljaren i frågor som		företräda säljaren i frågor som
gäller skatt enligt denna lag. Un-		gäller skatt enligt denna lag. Un-
derlag för kontroll av skatteredo-		derlag för kontroll av skatteredo-
visningen skall finnas tillgängligt		visningen skall finnas tillgängligt
hos skatterepresentanten.		hos representanten.

b) tas i anspråk för annat ändamål än försäljning (skattepliktig egen-	Prop. 2001/02:127
förbrukning), och	Bilaga 3
2. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 3, när elektrisk
kraft levereras till en köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än för-
säljning.
12 kap.
1 §13

Övriga lagförslag	Prop. 2001/02:127
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.	Bilaga 4
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.