med anledning av prop. 2001/02:89 Behandling av ofrivillig barnlöshet

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att avslå proposition 2001/02:89 Behandling av ofrivillig barnlöshet.

Motivering

De flesta vuxna människor känner en längtan efter att ha barn att vårda och vara en förebild för. Behovet att få ge det värdefullaste i livet till nästa generation är så starkt att det ofta blir en del av den egna identiteten. Det är därför naturligt att ofrivillig barnlöshet för många människor kan bli en nästan outhärdlig känsla av att något av det viktigaste i livet saknas – man vill dela sitt liv med sina barn.

Adoption är ett av de alternativ som kan vara en möjlighet för barnlösa par. Tyvärr är dock adoptionsförfarandet mycket kostsamt, och ofta är proceduren komplicerad. En adoption kan kosta upp till i vissa fall över 100 000 kr. Vi anser därför att adoption bör på olika sätt underlättas av staten, så att det blir ett alternativ för dem som önskar ett barn.

Vid barnlöshet som orsakas av att könsceller saknas eller är defekta hos någon av de blivande föräldrarna kan befruktning ske med hjälp av ägg eller spermier från en donator. Det som gör att så många väljer att söka denna väg ut ur barnlösheten är måhända föreställningen att barnet känns mer ”eget” om det fått växa i moderns kropp. Säkerligen har också många föräldrar till barn som kommit till genom ägg- eller spermiedonation kunnat bekräfta denna upplevelse. Det kan dock sägas att adoptivföräldrar ofta framhåller samma känsla av gränslös gemenskap med adoptivbarnet.

Könsceller (ägg och spermier) från en donator kan användas vid olika former av så kallad assisterad befruktning. Donation av könsceller kan komma att på olika sätt beröra de familjer och individer som ingår i givarens och mottagarens närhet. Det är därför viktigt att ifrån ett helhetsperspektiv analysera de potentiella problem som donationen kan medföra.

I FN:s barnkonvention är den bärande principen ”barnets bästa”, det vill säga vid all lagstiftning som rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. Kristdemokraterna anser att det är tveksamt om assisterad befruktning med donerade könsceller ligger i linje med barnets bästa.

För barnet, som kommer till genom denna typ av befruktning, kan det uppstå problem under uppväxtåren oavsett om det får vetskap om sitt verkliga ursprung eller ej. Om ursprunget inte avslöjas, finns en familjehemlighet med allt vad det kan tänkas innebära för den känslomässiga miljön. Om ursprunget meddelas eller avslöjas kan nya komplicerade relationer skapas mellan donatorn å ena sidan och barnet, den biologiska föräldern (som mottagit ägget eller spermien), den andra föräldern, syskon, mor- och farföräldrar etc.

Det kan också tänkas att mamman och pappan i den familj där barnet växer upp kan störas av osäkerhet om hur barnet kommer att reagera under uppväxten. Man kan inte heller bortse från att spänningar kan uppstå i relationen mellan man och hustru på grund av vetskapen om en donator.

Donatorn och hans eller hennes eventuella familj kan inte med säkerhet förväntas leva oberörda av vetskapen om att det kan finnas barn vilkas öde är okänt.

Ett annat problem gäller urvalet av donatorer. Donatorn av ägg är oftast en kvinna som på grund av egen ofruktsamhet genomgår IVF, in vitrofertilisering (provrörsbefruktning). Hon är därmed beroende av sjukvården för att få den hjälp hon önskar. Det blir då svårt att fatta ett helt självständigt och utan tvång påverkat beslut. På samma sätt kan andra i beroendeställning komma att utnyttjas. En vanlig kategori av spermiedonatorer är blivande läkare. Donatorns integritet kan genom detta beroendeförhållande komma att kränkas.

Ägg- eller spermiedonation (dvs. könsceller som kommer från en annan person än det barnlösa paret) kan visserligen lösa problemet med barnlöshet. Dock är de tänkbara etiska komplikationerna som synes stora.

Makeinsemination eller IVF (provrörsbefruktning) som sker med könsceller från de blivande föräldrarna har inte de etiska komplikationer som beskrivits ovan.

Den pågående medicinska utvecklingen leder till att behovet av givarinsemination (spermiedonation) minskar. Med nya metoder kan man erhålla befruktningsdugliga könsceller också från män som tidigare betraktats som infertila. Vi anser att befruktning utanför kvinnans kropp (IVF) med donerade könsceller inte ska tillåtas.

Motsvarande komplikationer innebär att också givarinsemination är problematisk. Vår uppfattning är att man genom information om de etiska komplikationerna och genom underlättande av adoption bör få givarinsemination att på sikt upphöra.

Mot bakgrund av det nu sagda yrkar Kristdemokraterna avslag på propositionen.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 7 februari 2002
Chatrine Pålsson (kd)
Inger Davidson (kd)	Dan Kihlström (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Ester Lindstedt-Staaf (kd)	Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Fanny Rizell (kd)
Magda Ayoub (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Désirée Pethrus Engström (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Erling Wälivaara (kd)	Ulla-Britt Hagström (kd)
Maria Larsson (kd)