Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning bör tillsättas med uppgift att utröna vad en
abort innebär för smärtupplevelser för fostret och vad resultatet bör få för konsekvenser.
Under den stamcellsdebatt som pågått under våren/sommaren 2001 har det framkommit att forskning inte får ske på embryon efter den 14:e dagen, eftersom sinnesupplevelser kan befaras hos det lilla livet från denna tidpunkt. Detta beslut gäller trots att embryot är ämnat att kasseras/dödas.
En abort däremot får utföras på embryon och foster fram till och med den 22:a graviditetsveckan utan hänsyn till sinnesupplevelser, exempelvis i form av smärta. Självklart har fostret utvecklat betydligt bättre förmåga att erfara sinnesupplevelser under de upp till 140 dagar som kan ha gått, jämfört med när de embryonala experimenten får utföras. Ändå höjs inga medicinsk-etiska protester mot att embryon och foster avlivas genom abort, med all sannolikhet under smärta.
Mer och mer vetenskapliga fakta tycks nämligen visa att fostret är en mycket mer kännande och medveten liten krabat än vad vi hittills trott. Alldeles nyligen uppmärksammades detta av författarna till artikeln Fetal pain and stress, (kapitel 11 i Pain in Neonates, 2nd Revised and Enlarged Edition – Pain Research and Clinical Management, Vol 10 – Edited by K.J.S. Anand, B.J. Stevens and P.J. McGrath (c) 2000, Elsevier Science B.V.).
I slutet av artikeln förordar författarna Neena Modi och Vivette Glover bland annat att smärtlindring ges till foster vid medicinska/kirurgiska ingrepp från vecka tolv, eftersom det finns en möjlighet till smärtupplevelser från denna tidpunkt i graviditeten.
De vetenskapliga avhandlingar de bygger sin text på visar att de delar av nervsystemet och hjärnan som är nödvändiga för att uppleva smärta börjar utvecklas från tionde graviditetsveckan och fullbordar sin utveckling under 24:e–28:e graviditetsveckan. Bland de aktiviteter som kan vara potentiellt smärtsamma eller stressande (painful and stressful) för fostret räknar de båda författarna upp sena aborter.
Sedan länge finns det forskare som hävdar att fostret måste smärtlindras vid abort. Enligt professor Nicholas Fisk, Queen Charlotte-sjukhuset i London, får fostret inte del av den narkos eller de smärtstillande medel som ges till kvinnan under aborten, utan fostret tvingas genomgå aborten utan någon som helst smärtnedsättning. (Se exempelvis Fisk, Nicholas, et al. “Fetal Plasma Cortisol and B-endorphin Response to Intrauterine Needling”, Lancet, Vol. 344, 9 juli 1994, s 77). Särskilt smärtsam torde abort med akuumaspiration vara för det obedövade fostret. Efter 15:e graviditetsveckan sker aborten genom att man ger ett värkframkallande medel, vanligen ett prostaglandinpreparat. Men då sammandragningar ofta blir kraftigare än under en förlossning och fostret är mindre utvecklat än vid en förlossning torde även denna metod orsaka fostret avsevärda smärtor. Mot bakgrund av detta har professor Nicholas Fisk föreslagit att fostret skall ges smärtlindring vid abort. Andra menar att fostret inte behöver någon smärtlindring då de får del av den narkos och de smärtstillande medel som ges till kvinnan som genomgår aborten.
Med anledning av de medicinska framstegen kring vetskapen om fostrets förmåga att uppleva smärta och med anledning av diskrepansen i frågan huruvida fostret får del av den narkos eller de smärtstillande medel som ges till kvinnan under aborten, bör en utredning tillsättas med uppgift att utröna vad en abort innebär i smärthänseende för fostret och vad resultatet bör få för konsekvenser.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Kjell Eldensjö (kd) |
Lennart Fridén (m) |