Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i framtiden snabbare bör ta till sig förslag om att skärpa konkurrensen.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag vad gäller ändring i 3 kap. 1 a § ellagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om leverantörsbyte.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om leveranssäkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett system för benchmarkingkonkurrens på fjärrvärmemarknaden.
Moderata samlingspartiet har under lång tid krävt att tillsynen över de naturliga monopolen inom energiområdet skärps. Trots våra upprepade uppmaningar om att bland annat införa ett system med benchmarkingkonkurrens mellan nätföretagen har regeringen ingenting gjort. Att regeringen och näringsminister Björn Rosengren nu slutligen gör något för att förbättra konkurrensen har vi närmast EU att tacka för. Vi förväntar oss att regeringen och Björn Rosengren i framtiden agerar och värnar konsumentintresset i stället för att vänta på tvingande EU-regler.
En skärpt tillsyn av priser på monopolområden måste syfta till att skydda konsumenterna från att drabbas av oskäliga priser och att uppmuntra till rationaliseringar. Dessutom bör en skälig andel av rationaliseringsvinsterna komma konsumenterna till godo genom lägre priser. Vidare måste tillsynen syfta till att konkurrensen inom elhandeln upprätthålls och förhindra snedvridning genom subventionering med överskott från monopolverksamhet.
Skall energimarknaden fungera krävs en effektiv tillsyn av priserna för överföring av el på nätet och distribution av fjärrvärme, vilka är naturliga monopol. Annars finns det risk att monopolverksamheterna subventionerar den konkurrensutsatta elhandeln. Inte minst Konkurrensverket har påtalat de stora risker som finns med korssubventioneringar och marknadssnedvridningar inom energiområdet.
Mycket talar för att energiföretagens nät- och fjärrvärmepriser i genomsnitt är relativt höga jämfört med kostnaderna för verksamheten. I rapporten Fastigheten Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – en avgiftsstudie för år 1998 – som gjordes av Sveriges Fastighetsägarförbund, HSB, Hyresgästernas Riksförbund m.fl. bostadsorganisationer – redovisas elkostnaderna för en typfastighet med 15 lägenheter. I rapporten framgår att de högsta nätavgifterna i landet är tre gånger högre än de lägsta.
En förklaring till de kraftiga avgiftsskillnaderna inom nätverksamhet är att nätföretag har olika kostnader beroende på andelen tätort och glesbygd. Enligt Energimyndighetens beräkningar förklarar detta enbart ungefär en fjärdedel av den visade skillnaden. Viktigare är sannolikt att nätavgifterna i många fall är orimligt höga jämfört med kostnaderna för att driva verksamheten effektivt.
Mer än hälften av elnätsföretagen ägs av kommuner. I rapporten Kommunala företag som gjorts av Svenska Kommunförbundet redovisas nyckeltal för 18 elnätsföretag. Hälften av företagen hade år 1997 en mycket hög avkastning på totalt kapital, mellan 21 och 73 procent.
Regeringen föreslår i propositionen förbud mot gemensam VD och gemensam styrelsemajoritet i nätbolag respektive elhandelsbolag. Detta framstår som en rent symbolisk åtgärd, som enbart leder till kostnadsökningar för de mindre bolagen. Varken regeringen eller utredningen har kunnat visa att åtgärden skulle kunna minska risken för korssubventionering. För konkurrensen på elmarknaden, som för övrigt utreds i särskild ordning, är det bra om en del lokala energiföretag lever vidare. Om ett mindre företag har duktig chef och duktiga styrelseledamöter vore det fel om inte dessa får ta ansvar fullt ut för den koncern de arbetar i och för. Det blir med regeringens förslag tillåtet att ha fjärrvärme och elhandel under gemensam chef och styrelse men inte elnät och elhandel. Risken för korssubventionering är inte mindre i det första fallet. Problemet med oönskad subventionering bör istället hanteras genom tillsyn av tarifferna. Regeringens förslag bör därför avslås.
När det gäller byte av elleverantör finns det fortfarande stora brister. Svårigheter att byta leverantör försvårar kundernas rörlighet och därmed såväl konkurrensen som effektiviteten på elmarknaden. Den av riksdagen beställda utredningen av sanktionsmöjligheter för bolag som inte uppfyller reglerna bör därför snarast föreläggas riksdagen för ställningstagande.
Vad gäller leveranssäkerheten visade inte minst förra vinterns snöoväder på stora brister i underhållet av näten. För den konsument som är missnöjd med elleverantör är det möjligt att byta leverantör. Vill man byta nätbolag är detta omöjligt eftersom verksamheten bedrivs i monopolform. Monopolformen och den bristande tillsynen har medverkat till att det i vissa områden är alltför låg standard på nätverksamheten. Den särskilde utredaren har bl a föreslagit att straffavgifter vid långvariga elavbrott skall införas. Regeringen avvisar förslaget med hänvisning till att branschen själv nu inför ett likartat system. Om det visar sig att branschens eget system inte blir heltäckande, eller visar sig ha stora brister, är det vår uppfattning att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till lagreglerat system.
När det gäller fjärrvärmemarknaden finns likartade problem som i nätverksamhet. Av bostadsorganisationernas rapport framgår att även fjärrvärmetaxorna varierar kraftigt. Den högsta taxan, beräknad i kronor per kvm bostadsyta, var 1998 mer än dubbelt så hög som den lägsta. En förklaring till de stora skillnaderna är sannolikt anslutningsgraden och bebyggelsestruktur.
Prisskillnaderna beror sannolikt även på att fjärrvärmen inte alltid drivs effektivt och att taxorna i vissa fall är orimligt höga. De genomsnittliga avgifterna på fjärrvärme har ökat under åren 1996–1998 trots att kostnadsutvecklingen på området talar för sänkta priser. Liksom för elnät gäller att kapitalkostnaderna är en dominerande del av kostnaderna. Under perioden har räntan sjunkit kraftigt medan avgiften för fjärrvärme alltså stigit.
Slutsatsen måste bli att det behövs någon form av benchmarkingkonkurrens också på fjärrvärmemarknaden. Regeringens uppfattning att det behövs en ökad uppföljning av prissättningen av fjärrvärme är ett steg i rätt riktning. Vi anser dock att det finns all anledning att redan nu gå ett steg längre och införa ett system för att bedöma om fjärrvärmetaxorna är skäliga. Detta görs lämpligen genom att ett slags index som kan förklara kostnadsbilden inom respektive fjärrvärmeområde tas fram.
|
Stockholm den 6 december 2001 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Karin Falkmer (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Jan Backman (m) |
Mikael Odenberg (m) |
|
Olle Lindström (m) |