1 Innehållsförteckning 42
2 Förslag till riksdagsbeslut 43
3 Propositionen 43
4 Staten som konkurrent 44
4.1 Den statliga portföljen 44
4.2 Skadligt att staten styr och ställer 44
4.3 Oklar regeringsstrategi 45
5 Staten som aktiespekulant 45
5.1 Assi Domän – bakgrund 45
5.2 Nysocialistiska argument 46
6 Staten skall vara stat och inte aktiespekulant 46
6.1 En ny skogspolitik 46
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att regeringen genom förvärv av aktier skall öka sitt ägande i Assi Domän AB.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att upphäva ett tidigare bemyndigande att försälja statens aktier i Assi Domän AB.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om bemyndigande att genom Riksgäldskontoret ställa en övergångsfinansiering till förfogande för Sveaskog AB.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om bemyndigande att utnyttja de medel som tillförts staten vid en aktieinlösen våren 2001 för att finansiera förvärvet av Assi Domän AB.
Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om bemyndigande att vidta de åtgärder i övrigt som erfordras för att genomföra förvärvet av Assi Domän AB.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten i första hand bör avyttra kommersiell skog till enskilda och privata aktörer och i andra hand sälja sitt innehav av aktier i Assi Domän AB.
Riksdagen bemyndigar regeringen att sälja hela aktieinnehavet i Svenska Lagerhusaktiebolaget.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner att staten genom det helägda statliga bolaget Sveaskog AB blir ägare till samtliga aktier i Assi Domän AB. Sveaskog AB har lämnat ett offentligt bud på av andra än staten ägda aktier i Assi Domän AB. Sveaskog AB tillförs genom aktieägartillskott dels de aktier i Assi Domän AB som nu innehas av Regeringskansliet genom Näringsdepartementet och Förvaltningsaktiebolaget Stattum, dels de medel som tillfördes staten i samband med en inlösenlikvid våren 2001. Riksgäldskontoret föreslås bemyndigas att lämna en överbryggningskredit till Sveaskog AB på högst 12.000 miljoner kronor.
I propositionen föreslås vidare att regeringen får bemyndigande att vid lämplig tidpunkt sälja hela eller delar av statens aktieinnehav i Svenska Lagerhusaktiebolaget samt att vidta de åtgärder som behövs för försäljningen.
Svenska staten är Sveriges största företagare både räknat i omsättning och antalet anställda. Totalt omfattar portföljen 63 bolag med verksamhet inom områdena energi, råvaror, konsumentvaror, tjänster, turism, handel, telekom, transport, finans och fastigheter. 80 procent av bolagen verkar på fullt konkurrensutsatta marknader medan övriga är lagstadgade monopol. Företag med statligt ägande utgör cirka 25 procent av det inhemska näringslivet. Marknadsvärdet på statens börsportfölj uppgår till cirka 175 miljarder kronor.
Totalt är de 63 bolagen för närvarande värda cirka 540 miljarder kronor och har omkring 230.000 anställda.
Statlig kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem för en fri och rättvis konkurrens. Trots statens dominans över företag i Sverige har det aldrig funnits några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag. Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av naturresurserna, senare har motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten även ansett det angeläget att ta över nedläggningshotade företag, som sedan behållits.
Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram i samhället. Enligt denna syn är privatiseringar mer en praktisk än en ideologisk fråga. Skälen till förändringen är flera. En orsak är de allt starkare kraven på tydliga och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en otydlighet i ägarrollen.
En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer ansträngda statsfinanserna i flera länder. Detta tvingar staterna att koncentrera sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till andra. Genom att sälja statliga företag kan finanserna förbättras och skattesänkningar eller angelägna satsningar på andra områden genomföras.
En tredje orsak är att privatiseringar leder till en högre effektivitet. Överlastade statsapparater blir av med uppgifter och skötseln av företagen blir effektivare med nya, tydligare ägare. Privatiseringarna innebär vinster, både för staten och för de nya ägarna.
I en undersökning från Finanstidningen/Demoskop som publicerades i september 2001 ansåg 57 procent att privata majoritetsägare är bättre än staten som storägare. Bara 13 procent tyckte att staten var bättre. Det råder uppenbarligen ingen tvekan om hur medborgarna ser på det statliga ägandet.
Den socialdemokratiska regeringen har inte någon klar strategi angående de statliga bolagen. Näringsminister Björn Rosengren säger sig ”inte kunna avge någon entydig uppfattning om vilka företag som staten bör äga”. Inte heller finns det i den numera årligen utkommande regeringsskrivelsen ”Företag med statligt ägande” några motiv i anslutning till bolagen med statlig ägarinblandning om varför de bör vara statliga.
Rimligen borde bevisbördan ligga på regeringen att – i den ovan nämnda skrivelsen i anslutning till varje bolag med statlig ägarinblandning – motivera varför staten även i fortsättningen bör vara inblandad. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som vi vill att regeringen omgående presenterar.
På en punkt är dock näringsministern fullständigt glasklar. Skogen ska ägas av staten. Staten har redan drygt 1,6 miljoner hektar skogsmark. Med Assi Domän blir det ytterligare 2,4 miljoner hektar. Det innebär sammanlagt 40 000 kvadratkilometer socialiserad skog.
1991, då den borgerliga regeringen tog över regeringsmakten, var Assi Domän ett helstatligt bolag. För att sprida ägandet och ge bolaget Assi Domän tillgång till externt riskkapital beslutade regeringen år 1994 att sälja 49,8 procent av aktierna i bolaget, motsvarande 53,5 miljoner aktier. Av dessa aktier reserverades 70 procent för privatpersoner och anställda i Assi Domän och NCB. Resterande 30 procent (16 miljoner aktier) såldes till svenska och utländska institutioner i ett anbudsförfarande, för att få ett marknadsmässigt pris.
I juni 1999 bildades Sveaskog AB som ett av staten helägt skogsbolag. Bolaget bildades genom att Assi Domän AB förde över cirka en tredjedel av sina skogstillgångar till ett dotterbolag som delades ut till aktieägarna vid ordinarie bolagsstämma den 14 juni 1999. I samband därmed erbjöd sig staten att byta in aktier i Sveaskog mot aktier i Assi Domän som tillhörde staten.
Erbjudandet fick stor anslutning och staten fick i ett första skede 98 procent av aktierna i Sveaskog. Genom detta minskade statens ägarandel i Assi Domän från 50,2 procent till 35,3 procent. Nu ändrar regeringen uppenbarligen strategi och prioriterar i stället färre leverantörer och mer statlig kontroll.
Förslaget om socialisering av Assi Domän är dessutom olämpligt gentemot övriga ägare. Det är inte rimligt att budet kommer från huvudägaren staten som redan äger 35 procent av bolaget, har tillsatt styrelsen, bestämmer spelreglerna för aktörerna och även är domare. Sammanblandningsekonomin är total.
På en presskonferens nyligen med näringsminister Björn Rosengren, samt Sveaskogs ordförande respektive vd, presenterades motiven till budet på Assi Domän. Näringsministern hävdade då att:
skogsindustrins betydelse för svensk export är så viktig att råvaruförsörjningen inte kan lämnas i händerna på privata aktörer,
det är viktigt att den svenska skogen inte bara blir lekstuga för dem i Sverige med mycket pengar,
staten skall fortsätta öka sitt ägande av skog.
Rosengrens uttalanden väcker fler frågor än de besvarar. Innebär detta att alla viktiga exportindustrier skall räkna med statliga råvaruleveranser i framtiden? Och av vilka skäl? Gäller det såväl Ericsson som jordbruket och livsmedelsindustrin? Är det ett sätt att hålla råvarupriserna nere och med skattemedel subventionera vissa företag? Är alla aktörer med god ekonomi olämpliga som underleverantörer till exportindustrin?
Orimligheten i detta är uppenbar.
Privat ägande har visat sig överlägset statligt ägande när det gäller att skapa välfärd och utveckling. Det gäller även skogsnäringen. Att den läxan skulle vara glömd så snabbt efter Berlinmurens fall är trist.
Industrialiseringen av Sverige genomfördes med skogsresurserna som en viktig hävstång. Under hela det förra seklet var skogsbruk och skogsindustri en stark och viktig basnäring. Så är det fortfarande. Sektorns ekonomiska betydelse är oomtvistad. Skogsbruk och skogsindustrier tillsammans med annan verksamhet som är baserad på skogsnäringen, finns i stort sett etablerad i hela landet. Skogsnäringen bär fortfarande upp landsbygden och många mindre orter, även om sysselsättningen i absoluta tal har minskat kraftigt det senaste decenniet.
För ett sekel sedan fattade staten beslut om en offensiv skogspolitik för att bygga upp de hårt åtgångna skogsresurserna. Det började med en skogsvårdslag, som krävde återbeskogning, samt en halvstatlig skogsvårdsmyndighet, som satte skoglig rådgivning i främsta rummet. Skolbarnen hade sina planteringsdagar. Skogens och skogsbrukets betydelse var självklar för flera generationer svenskar. I dag skördar vi deras sådd. Skogen har förändrats och den innehåller mycket mer virke än för hundra år sedan. Trots successivt ökade uttag av virke är tillväxten större än uttaget.
Utmaningarna för trä- och skogsnäringen har förändrats. Den svenska skogsindustrin är hårt konkurrensutsatt. De starka företagen, också i skogsnäringen, blir mer och mer internationella. Samtidigt har trä som material tappat terräng mot andra tillverkningsmaterial. Satsningarna på FoU i den trämekaniska industrin har däremot varit och är mycket små. Det är några orsaker till att landets trämekaniska industri har hamnat i kris. Med urbaniseringen följer andra värderingar och nya intressenter vill vara med och påverka användningen av skogarna. Oftast har även tillträdande skogsägare sina rötter i lantbruket men allt fler får en allt mindre del av sina utkomster från skogsbruket.
Staten har fortfarande ett ansvar för att det ges goda förutsättningar för skogsnäringen och andra näringar att utvecklas väl. Skogsnäringen i sin helhet är ännu en viktig motor i svensk ekonomi och de komparativa fördelar Sverige har med stora skogsresurser finns där. Men skogspolitiken måste förändras:
Den statliga expansionsivern måste upphöra. Regeringens politik, vilken illustreras av Rosengrens uttalanden, omyndigförklarar och hånar samtliga privata skogsägare.
Ägandet måste spridas. En socialisering av Assi Domän innebär att ägandet av bolaget och dess skogsmark, som i dag är spritt på tusentals olika ägare, koncentreras till en, dvs staten. Europas största skogsägare skapas genom en synnerligen olycklig ägandeöverföring från enskilda och privata aktörer till staten. Koncentrationen av ägandet minskar den biologiska mångfald som är en konsekvens av de många mindre ägarna. Ägarkoncentrationen är också ett hot mot alla de lantbrukare som har skogsbruk som komplement till lantbruket.
Offentligt ägande av skogen är således sämre än det privata ägandet. Inte minst för skogen. Det man äger det vårdar man.
Staten skall vara stat och värna om allemansrätt och naturvård samt inrikta sig på att ta särskilt ansvar för sådan skog som kan behövas för att bevara speciella naturvärden, kunna erbjuda ersättningsmark till enskilda brukare vid reservatsbildning och ta ansvar för markbytesreserv i omarronderingsområden. Detta oavsett vem som äger eller brukar marken.
För detta ändamål har det tidigare skapats särskilda uppgörelser med Assi Domän och senare Sveaskog om markbyten till förmån för små ägare vid bildandet av naturreservat och liknande.
Staten bör i första hand avyttra kommersiell skog till enskilda och privata aktörer och i andra hand sälja sitt innehav av aktier i bolag såsom Assi Domän.
Den nu av regeringen föreslagna socialiseringen av Assi Domän förväntas kosta skattebetalarna åtskilliga miljarder kronor – vilket innebär en överbeskattning av medborgarna till följd av regeringens aktiespekulation.
Vi anser att detta är en synnerligen dålig idé och vill därför avslå förslaget från regeringen. Assi Domän behövs som en stor aktör på skogsmarknaden i konkurrens med helstatliga Sveaskog och övriga aktörer. En socialisering av företaget är således inte önskvärd. I stället vill vi att staten säljer sitt innehav av aktier i Assi Domän till enskilda och privata aktörer.
Dock ställer vi oss positiva till den i propositionen föreslagna försäljningen av statens aktier i Svenska Lagerhusaktiebolaget, något som vi sedan länge föreslagit. Riksdagen bör nu bemyndiga regeringen att sälja hela det statliga innehavet av aktier i Svenska Lagerhusaktiebolaget.
|
Stockholm den 31 oktober 2001 |
|
|
Bo Lundgren (m) |
|
|
Per Unckel (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Anders Björck (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Chris Heister (m) |
Anders G Högmark (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Henrik Landerholm (m) |
|
Göran Lennmarker (m) |
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
Inger René (m) |
Per Westerberg (m) |