utan lagbrott 
presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten. Tillgång till energi är en förutsättning för utveckling, tillväxt och välstånd. Men de flesta energislag har negativa effekter på miljön. Energipolitik kan därför inte ses isolerat från ekonomi och miljö.
Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den svenska kärnkraften ska fasas ut ur energisystemet i takt med att den kan ersättas med förnybar energi. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk, solenergi och småskalig vattenkraft bör stödjas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra förhållanden.
Kristdemokraterna är för en fri energimarknad som leder till ökad konkurrens och därmed till lägre priser. Uppföljningar av avregleringarna behöver göras. Den övervakande myndigheten bör ges bättre verktyg för att kunna vidta åtgärder mot de företag som inte följer gällande lagar och förordningar.
De kortsiktiga åtgärderna inom det energipolitiska programmet upphör efter år 2000. Resultaten av åtgärderna varierar och samtliga uppställda mål kommer inte att kunna nås.
Elförbrukningen fortsätter att öka, trots programmet. Sverige är en del av den nordiska elmarknaden och handel med el sker även med Tyskland och Polen. Den totala svenska elproduktionen varierar mellan åren. År 2000 blev nettoimporten 4,7 TWh vilket kan jämföras med 1999 års nettoexport av 7,6 TWh.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 4
5 Den nuvarande energiförsörjningen 5
5.1 Sveriges energitillförsel och användning 5
5.2 Förnybar energi 6
5.3 Ökad energiförbrukning 6
5.4 Mål och styrmedel 6
6 Kristdemokraternas energipolitik 7
6.1 Tekniker och energibärare 7
6.1.1 Kärnkraft 7
6.1.2 Naturgas 8
6.1.3 Torv 8
6.1.4 Biobränslen 9
6.1.5 Vindkraft 9
6.1.6 Solenergi 9
6.1.7 Kraftvärme 10
6.1.7.1 Bioenergikombinat 10
6.1.8 Fjärrvärme 11
6.2 Ett uthålligt energiskattesystem 11
6.3 Den småskaliga elproduktionen 11
6.3.1 Förlängning av stödet 12
6.4 Energisparåtgärder 12
6.4.1 Tilläggsisolering 12
6.4.2 Värmepumpar 13
6.5 Växthuseffekten och klimatfrågorna 13
6.6 Energifrågorna i EU 13
6.7 Miljöavgift på importerad kolkraft 14
6.8 En nordisk och europeisk elmarknad 15
6.8.1 Elbrist 15
6.8.2 Effektbrist 15
6.8.3 Effektivare kraftöverföring 16
6.9 Utveckling mot större företag 16
6.10 En avreglerad elmarknad 17
6.10.1 Nätavgifterna 17
6.10.2 Energimyndighetens handläggningstider 17
6.10.3 Energimyndigheten och naturgasmarknaden 17
6.11 Tankeförbudsparagrafen 17
6.12 En ny folkomröstning 18
7 Budgetpropositionen 19
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för energipolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationella som internationella.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i prövningen av villkoren inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk analys.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förhandlingar bör upptas med Danmark och andra exportländer så att kolkraftsproducerad el vid import till Sverige kan beläggas med miljöavgift.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast skall ta ett helhetsgrepp på energiskatterna och presentera ett uthålligt skattesystem där goda miljöegenskaper, hög energieffektivitet och hög elproduktion premieras medan produktion baserad på fossila bränslen beläggs med styrande miljöavgifter.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att garantera att effektbrist inte uppstår.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör påskynda Energimyndighetens utveckling av former för bedömning av nättarifferna och ger myndigheten befogenheter att där så krävs vidta tvingande åtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör bör införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden måste kortas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Energimyndighetens tillsynsansvar över naturgasmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara energikällor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energiforskning och energiteknisk utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder och fastighetsskatt.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder och tilläggsisolering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisparåtgärder och värmepumpar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens inom fjärrvärmesektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett regelverk för att förhindra korssubventionering inom fjärrvärmesektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU skall kunna fatta beslut om miljöavgifter med kvalificerad majoritet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miniminivåer för koldioxidavgifter i EU.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU bör satsa gemensamt på att utveckla och främja omställningen till förnybara bränslen.
Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3).
Riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag, tusental kronor |
Anslagsändring, tusental kronor |
|
|
35:1 |
Statens energimyndighet: förvaltningskostnader |
- 6 000 |
|
|
35:2 |
Bidrag för att minska |
251 000 |
- 6 000 |
|
35:4 |
Åtgärder för effektivare |
115 000 |
-15 000 |
|
35:6 |
Energiteknikstöd |
130 000 |
- 30 000 |
|
35:7 |
Introduktion av ny energi- |
230 000 |
- 50 000 |
|
Summa totalt för utgiftsområdet |
2 132 055 |
- 107 000 |
|
1 Yrkandena 4, 5, 13, 18 och 19 hänvisade till SkU.
Tillgång till energi är en förutsättning för utveckling, tillväxt och välstånd. Den goda tillgången till vattenkraften bidrog i högsta grad till vår industriella utveckling som därmed lade grunden för den svenska välfärden. Men de flesta energislag har en negativ påverkan på miljön. Energipolitik måste därför gå hand i hand med ekonomi och miljö för att vi skall nå en hållbar utveckling.
Begreppet hållbar utveckling definieras ofta som: ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Genom att betona generationsperspektivet, återspeglar denna definition mycket väl en av de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Det ger oss människor ett speciellt ansvar: vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer.
Förvaltarskapet gäller både de egna personliga resurserna och de materiella värdena: miljö och naturresurser. Vi ska agera på ett sådant sätt att vi med stolthet kan överlämna frukterna av vårt arbete.
Som en bakgrund till Kristdemokraternas energipolitik ges i det följande en kort beskrivning av den befintliga situationen inom svensk energipolitik.
Energitillförseln uppgick 1999 till 616 TWh. Av dessa utgör råolja och oljeprodukter ca 33 %. Kärnkraften gav ca 68 TWh el (samt närmare 140 TWh i omvandlingsförluster) och vattenkraften bidrog med 64 TWh. Tillsammans gav vatten- och kärnkraften motsvarande 46 % av energitillförseln. Kol och koks representerade ca 4 % medan tillförseln av biobränsle, torv m.m. motsvarade ca 14 %. Energianvändningen (429 TWh) brukades främst i industrin (38 %), bostäder, service m.m. (38 %), transportsektorn (22 %). Av den totala energitillförseln på 616 TWh var ca 151 TWh elproduktion.
Elproduktionen år 2000 uppgick till 141,9 TWh. Vattenkraftproduktionen uppgick till 77,8 TWh, vilket är 22 % högre än produktionen ett normalår. Rekordet kunde nås tack vare välfyllda vattenmagasin. Kärnkraftsproduktionen uppgick år 2000 till 54,8 TWh, en minskning med ca 20 % jämfört med föregående år. Barsebäck 1 hade stängts och på grund av den goda tillgången på vattenkraft som ledde till låga elpriser skedde en nedreglering av reaktorer.
Vindkraftverken producerade cirka 0,4 TWh under året, vilket motsvarar 0,3 % av den totala elproduktionen. Under året tillkom 38 nya vindkraftverk och vid årsskiftet 2000/01 fanns 517 vindkraftverk med en effekt större än 50 kW.
Elproduktionen med fossila bränslen och biobränslen uppgick till 8,9 TWh, vilket motsvarar ca 6 % av den totala elproduktionen. Flera nya biobränsleeldade kraftvärmeverk togs i drift under året.
Importen av el ökade kraftigt under 2000. Nettoimporten blev 4,7 TWh vilket kan jämföras med 1999 års nettoexport av 7,6 TWh.
Andelen förnybar energi, dvs. vattenkraft, biobränslen och vindkraft motsvarar tillsammans 55 % av Sveriges totala elproduktion. Biobränsleeldade kraftvärmeverk erhåller ett statligt investeringsstöd på 3 000 kr/installerad kW, eller maximalt 25 % av investeringskostnaden. Dessutom utgår ett driftbidrag på 9 öre/kWh till småskaliga anläggningar. Vindkraftverk med en effekt över 200 kW har erhållit ett investeringsstöd på 15 % av investeringskostnaden.
Havsbaserad vindkraft erhåller dessutom ett driftbidrag om 18,1 öre/kWh och ett särskilt driftbidrag på 9 öre/kWh för småskalig elproduktion, vilket gäller anläggningar som är mindre än 1 500 kW. Vid småskalig vattenkraftproduktion har getts ett investeringsstöd på upp till 15 % av investeringskostnaden och det särskilda driftbidraget på 9 öre/kWh. För närvarande pågår en utredning av hur ett nytt stödsystem för förnybar elproduktion skall utformas, s k gröna certifikat.
Sedan 1970-talet har energianvändningen ökat i Sverige. Framförallt är det transportsektorns energianvändning som har ökat. Dock har ökningstakten avtagit, och de senaste åren har temperaturvariationerna tydligt påverkat energianvändningens storlek. Sedan början av 1970-talet har elanvändningen ökat med i genomsnitt 3 % per år. Ökningen var kraftig under 1970-talet, därefter har ökningstakten dämpats. Under perioden 1990–1999 steg den faktiska elanvändningen med 2,6 %.
I enlighet med 1997 års energipolitiska beslut ska de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck avvecklas. Dessutom ingick i beslutet ett omfattande åtgärdsprogram för att stimulera en effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag.
Utredningen om gröna certifikat förväntas redovisas under hösten 2001. Tanken med dessa certifikat är enligt uppgift att alla köpare av energi (både privata och juridiska personer) måste ha en viss andel förnybar energi i den inköpta energimixen. I korthet förväntas detta innebära ett marginellt högre pris för kunden men ett incitament och en marknad för producenter av förnybar energi.
Den första reaktorn, Barsebäck 1, togs ur drift den 30 november 1999. Den andra reaktorn skall, enligt regeringens bedömning, stängas senast före utgången av år 2003, under förutsättning att bortfallet av produktion kan kompenseras genom minskad elanvändning och ökad tillförsel av ny elproduktion. En prövning av om villkoren är uppfyllda skall göras under hösten 2001.
Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas.
Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till billig energi framställd under trygga och säkra förhållanden.
Kristdemokraterna är för en fri elmarknad som leder till ökad konkurrens och därmed till lägre elpriser. Låga elpriser kan dock få som följd att intresset för energisparande åtgärder minskar. Men medvetna konsumenter får större möjlighet att välja energi och el som är producerade med mer miljövänlig teknik och kan därför driva utvecklingen framåt.
För att energisparåtgärder ska få större spridning krävs också att andra förändringar görs. Investeringar som leder till minskad energianvändning måste löna sig och inte föra med sig en ökad fastighetsskatt.
Målet är ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska prisförändringar, elbrist och andra betydande påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att detta ska kunna vara möjligt krävs att stora satsningar görs på energiforskning och energiteknisk utveckling.
Kristdemokraternas inställning till vissa tillgängliga tekniker och energibärare för energiproduktion beskrivs mer ingående i det följande.
Kristdemokraterna vill avveckla kärnkraften. Men det måste ske i takt med energieffektivisering samt att andra förnybara energislag kan ersätta den elproduktion som kärnkraften ger. I 1997 års energipolitiska beslut ingick ett omfattande åtgärdsprogram för att stimulera en effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag.
Kristdemokraterna är starkt kritiska mot hur regeringen handlagt frågan om kärnkraftens avveckling. Vi anser att beslutet om Barsebäcks nedläggning togs utan att de ekonomiska effekterna var tillräckligt kända samt att avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska analyser var total. Idag kan vi konstatera att regeringen fortfarande inte har kunnat redovisa dessa analyser.
Kristdemokraterna anser att det i prövningen av villkoren inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk analys.
Den 1 januari 2000 höjdes skatten på kärnkraft från 2,2 till 2,7 öre/kWh. Den 1 juli 2000 förvandlades skatten till en effektskatt som tas ut månadsvis med 5 514 kronor per MW oavsett hur mycket som produceras. Eftersom Sverige är ensamt om denna beskattning på kärnkraften innebär den en konkurrensnackdel på den avreglerade, numera internationella elmarknaden.
Naturgas har funnits i Sverige sedan 1985 och svarar idag för ca 2 % av Sveriges totala energitillförsel. Gasanvändningen är betydande längs västkusten och i Skåne. Malmö värms t.ex. till 40 % av dansk naturgas. I de 26 kommuner som har tillgång till naturgas svarar denna för cirka 20 % av energianvändningen. Regeringen har nyligen gett koncession för expansion av gasnätet till nya områden i västra Småland.
Kristdemokraterna är emot en statligt finansierad naturgasutbyggnad i Sverige. Ett beslut om en storskalig satsning på naturgas skulle leda till att vi bygger oss fast i ett energisystem som blir ett miljömässigt sämre alternativ än vad som är möjligt att uppnå. Naturgas är ett fossilt bränsle med tillhörande utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen och får därför inte ersätta kärnkraft eller vattenkraft. I de fall gasen ersätter kol eller eldningsolja kan dock utsläppen av koldioxid, kväveoxider, svavel/svaveldioxid och tungmetaller minska.
Kristdemokraterna anser att det även för naturgas skall råda en väl fungerande marknad. Därför välkomnade vi den nya naturgaslagen, även om vi i vissa detaljer ville skärpa lagen. Den fortsatta utbyggnad av naturgasen som sker idag finansieras på den privata marknaden, vilket är en princip som vi finner rimlig.
Torv bildas i processer som huvudsakligen är biologiska och vid en analys hamnar torven närmare biobränslena än de fossila bränslena. I internationella klimatkonventioner räknas dock utsläppen från torveldning som ett fossilt bränsle. Torv används både som bränsle för energiframställning och som jordförbättringsmedel.
Årligen bryts ca 3–4 miljoner m3 torv på 0,1 % av den totala torvtäckta arealen. Tillväxten av torv har beräknats till cirka 20 miljoner kubikmeter per år och har därmed under 1990-talet varit åtminstone fyra gånger så stor som uttaget. Torv kan därför anses vara ett förnybart biobränsle. När torven skördas sker metanutsläpp och vid förbränning sker koldioxidutsläpp. Detta ger ett tillskott till klimateffekten. Idag finns teknik och kunskap om hur man kan skörda torv med stor naturhänsyn, sätt där enbart det översta lagret skördas och där marken återställs till naturrika våtmarker. För närvarande pågår en utredning om torvens roll i ett uthålligt energisystem.
Biobränslena spelar en viktig roll i utvecklingen mot ett uthålligt energisystem. Medan de fossila bränslena naturgas, olja och kol släpper ut mellan 202 000 och 328 000 ton koldioxid per TWh är siffran för biobränslen i praktiken noll. Samma mängd som släpps ut vid förbränning av biobränslen tas upp av växtligheten igen.
1999 var biobränslenas andel av den totala energitillförseln knappt 15 procent, motsvarande ca 90 TWh. Utvecklingen av biobränsleanvändningen har gått snabbt och enligt Skogsstyrelsen är det inom större delen av vårt land möjligt att göra mycket större uttag av skogsbränsle. Även i södra Sverige, där man idag tar ut en större andel skogsbränsle än i norra Sverige, finns en outnyttjad potential.
Eftersom förbränningsbart avfall inte får deponeras från den 1 januari 2002 (enligt förordning 2001:512 om deponering av avfall) kommer det att finnas en hel del bränsle/avfall att hantera. Initialt kommer detta troligen att innebära stora omställningar och behovet av nytt bränsle (så kallat jungfruligt bränsle) i fjärrvärmeverk kommer med all säkerhet att minska.
Utbyggnaden av vindkraften har skett snabbt under de senaste åren, från 157 kraftverk 1994 till 517 vid årsskiftet 2000/2001. Den totalinstallerade effekten har ökat från 38 MW 1994 till 241 MW år 2000. Vindkraftproducerad el har under samma tid ökat från 0,08 till 0,4 TWh. Intresset för vindkraft är mycket stort och en kraftfull utbyggnad planeras över i princip hela landet.
Kommunerna har haft i uppdrag att inrapportera lämpliga områden för placering av vindkraftverk. Kristdemokraterna anser att man bör sträva efter att bygga vindkraftverken på platser där få människor kan bli störda vilket i första hand innebär lokalisering till havs. Den nya vindkrafttekniken Windformer, med upp till 10 MW vindkraftverk att jämföra med dagens konventionella verk på 0,6–1,5 MW, kan placeras upp till tio mil ut från kust, utom synhåll från land.
Även i vårt nordliga land räcker solens strålning till för att vi ska kunna ta till vara en stor del av solenergin på ett effektivt sätt.
Svenska forskare intar en tätposition inom solcellsforskning. Teknik finns, men solceller baserade på kristallint kisel är fortfarande mycket dyra. Nu är det istället s.k. tunnfilmssolceller huvudsakligen av CIGS-typ (Cu(InGa)Se2) som kan bli föremål för massproduktion i Sverige. Solceller har med hänsyn till befintliga kostnader sin största applikation på platser dit det är svårt att dra ordinarie elnät som t.ex. till fyrar. Dagens potential vid ett stort antal mindre anläggningar är ca 10 TWh då dessa förläggs till ett antal lämpliga hustak i söderläge. Solcellsel bedöms kunna svara för fem procent av Sveriges elkonsumtion om drygt tio år. Kristdemokraterna har länge arbetat för en utveckling av den svenska forskningen kring solceller.
Kombinerad produktion av el och värme i ett kraftvärmeverk är bättre än enbart produktion av el eftersom man tar till vara spillvärmen och får ut mer energi ur bränslet.
I ett vanligt s.k. kondenskraftverk kyler man bort värmen i den ånga som passerar ångturbinen. I ett kraftvärmeverk, tar man däremot denna restvärme till vara och skickar ut den i ett fjärrvärmenät. Det innebär att kraftvärmeproduktionen har en mycket hög totalverkningsgrad. I själva verket omvandlas 80–90 procent av bränslets energiinnehåll till el och fjärrvärme. Mellan 30 och 50 procent blir el och resten värme.
I en kraftvärmepanna kan en rad olika bränslen användas, såväl fasta som flytande och gasformiga. Det innebär stor flexibilitet i valet av bränsle. De flesta nybyggda anläggningar använder olika typer av biobränslen.
Biobränslen kan också förgasas, varefter gasen utnyttjas som bränsle i en gasturbin. De heta avgaserna används därefter för att producera el och värme på det sätt som beskrivits ovan. Ett sådant s.k. gaskombikraftverk ger ännu mera el i förhållande till den fjärrvärme som produceras med lika gott resursutnyttjande av bränslet. Även naturgas kan användas i en gaskombianläggning.
Kraftvärmen har fortfarande en begränsad roll i det svenska elproduktionssystemet och stod 1997 för 3 procent av vår el från kombinerad el- och värmeproduktion, mot t.ex. 32 procent i Finland. En bidragande förklaring kan vara dagens skattesystem, som lett till att två gasbaserade kraftvärmeverk står outnyttjade och byggandet av ett planerat inte sätts ingång.
Ett sätt att minska andelen fossila energibärare, t.ex. olja, och de totala utsläppen av koldioxid kan vara att kombinera produktion av el, värme och fordonsdrivmedel. Detta beskrivs i en särskild motion med anledning av 2002 års budgetproposition.
I s.k. biomassabaserad konvertering (bioenergikombinat) sker sådan kombinerad produktion där biomassa från t.ex. skogsbruk, skogsindustri och energiskogsodling kan utnyttjas. Genom s.k. konvertering förgasas biomassan till en s.k. syntesgas som sedan kan användas som bränslegas, för syntes av drivmedel (t.ex. DME eller metanol) eller för elproduktion. Spillvärme kan användas till fjärrvärme eller för att torka ny bioråvara.
För hela Sverige är användningen av fossila energibärare ca 153 TWh per år. Användningen domineras av transportsektorn som står för mer än 75 TWh, följd av individuell husuppvärmning som uppgår till 34 TWh per år. Bränsle till industripannor står för 22 TWh per år och användningen för fjärrvärme och elkraft motsvarar ca 9 TWh per år. Potentialen för ny bioråvara innan konvertering uppskattas till ca 70 TWh per år och efter konvertering till ca 55 TWh. Denna potential utgörs huvudsakligen av ännu inte utnyttjad biomassa från skogsbruk och skogsindustri (inklusive träavfall i samhället). Det borde således vara möjligt att ersätta 30–40 procent av de fossila energidrivmedlen genom konvertering till el, värme och drivmedel med befintlig teknik.
Den omfattande utbyggnaden av fjärrvärmenät och distributionen av fjärrvärme är effektiv och miljömässigt mycket positiv. Dock innebär det att distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och att konkurrensen från andra uppvärmningsformer är mycket begränsad. Fjärrvärmekunder har inte några möjligheter att klaga på priser eller leveransvillkor. Kristdemokraterna anser att konsumenterna bör skyddas från oskäliga prishöjningar, och hur detta skall kunna ske måste utredas.
Möjligheterna att genomföra ett tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten och särredovisning alternativt krav på att fjärrvärmeverksamhet bedrivs i separat juridisk form bör utredas. Korssubvention, dvs att intäkter från nätverksamheten används för att subventionera värmepriset, måste förhindras även inom fjärrvärmeverksamheten.
Sverige behöver ett skattesystem som styr mot en ekologiskt hållbar produktion och konsumtion. Samtidigt måste skattesystemet vara konsekvent och rättvist men inte så belastande att svensk industri förlorar konkurrenskraft gentemot omvärlden.
De förnybara energislagens kostnader för insatsvaror och teknik har blivit lägre, teknikens tillgänglighet och effektivitet har ökat. Ändå är kostnadsskillnaden mellan elproduktion baserad på förnybara energikällor och konventionell fossilbaserad elproduktion fortfarande betydande. Både bioenergin, vindkraften och den småskaliga vattenkraften är beroende av statligt stöd.
Kristdemokraterna anser att det är dags att ta ett helhetsgrepp på energiskatterna och presentera ett uthålligt skattesystem där goda miljöegenskaper, hög energieffektivitet och verkningsgrad vid elproduktionen premieras medan produktion baserad på fossila bränslen beläggs med styrande miljöavgifter.
Kristdemokraterna anser att de små kraftverkens bidrag till eltillförseln är viktig, särskilt som ett kärnkraftverk nu har stängts och en majoritet i riksdagen står bakom en principöverenskommelse om att ett andra verk skall stängas. Tillförsel av ny el måste bygga på förnybara energislag och då är de små elproducenternas bidrag ett viktigt tillskott. Ett annat skäl är EU:s mål om fördubbling av andelen förnybar energi inom EU fram till år 2010, samt de åtaganden som fastställdes vid klimatkonferensen i Kyoto.
Cirka 1 200 små vattenkraftverk och cirka 500 vindkraftverk samt vissa kraftvärmeverk ger omkring 1,5 procent av landets totala elproduktion. Den industriella kompetensnivån måste bibehållas inför det förväntade ökade internationella behovet av utrustningar för förnybar energiproduktion. För närvarande går utvecklingen inom vattenkraftsektorn i fel riktning. Företag läggs ner och kunskap går förlorad. Om denna trend fortsätter kommer Sverige att vara åskådare när världsmarknaden för småskalig vattenkraft lyfter, och vi kommer kanske till och med på sikt att uppleva svårigheter med att underhålla och modernisera vårt eget bestånd av vattenkraftverk, där många anläggningar har hög ålder. Stabila villkor och en rimlig prisnivå är avgörande för den småskaliga produktionen och dess servicebransch.
Eftersom utredning fortfarande pågår och regeringen inte har kunnat presentera ett konkret förslag till hur handeln med den småskaliga kraften skall fungera har riksdagen beslutat, att det nuvarande stödet på 9 öre per kWh skall bibehållas till utgången av 2002. Kristdemokraterna ansåg att stödet borde ligga högre för att garantera fortsatt drift av den befintliga och planerade volymen småskalig elproduktion som är en av grunderna i 1997 års energipolitiska program.
Det finns dessutom en osäkerhetsfaktor i förhållandet att den småskaliga elen upphandlas i konkurrens. Ersättningsnivån för den svenska småskaliga elen är således fortsatt okänd medan man i t.ex. Tyskland redan har beslutat om utfallet för de närmaste tio årens drift för de investeringar som nu görs.
Energihushållningsprogrammen, som är den del av energiöverenskommelsen, har ännu inte fått någon större omfattning. Satsningar på information och åtgärder för att spara energi i hushållen är vällovliga, men för att få effekt måste kontraproduktiva lagar och bestämmelser elimineras. För att verkningsfulla investeringar skall komma till stånd är det avgörande att de investeringar i energisparåtgärder som villaägarna gör inte ökar boendekostnaderna i form av höjd fastighetsskatt.
Kristdemokraterna vill avveckla fastighetsskatten, men så länge den finns kvar måste den ha en utformning som inte håller tillbaka vällovliga investeringar. Därför behöver reglerna för den statliga fastighetsskatten ses över och förändras på denna punkt.
Tilläggsisoleringens betydelse har inte fått tillräcklig uppmärksamhet i programmet. Kristdemokraterna anser att stimulansåtgärder för tilläggsisolering bör inkluderas i programmet på motsvarande sätt som gäller för konvertering från elvärme till annan uppvärmning.
För varje kWh elenergi som en värmepump behöver för att arbeta får man ut ca tre kWh värmeenergi till huset. Värmepump kan användas för uteluftsvärme, frånluftsvärme, berg- samt ytjord- eller sjövärme. En pump med en avgiven effekt som är ca 50 % av husets maximala effektbehov ger ca 80–90 % av årsenergibehovet för uppvärmning och varmvatten. I t.ex. en villa med vattenburen elvärme är värmepump således ett mycket effektivt sätt att minska elförbrukningen. Regeringen bör därför omfördela resurser inom energiomställningsprogrammet så att värmepumpar kan inkluderas.
Regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje. Beslutet om en avveckling av Barsebäcksreaktorerna innebär att regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen på ett mycket medvetet sätt bidrar till en negativ utveckling av växthuseffekten. De ökade koldioxidutsläppen, som kommer att bli följden av att bortfallet kompenseras med el från fossilförbränning har tvingat Sverige att anhålla om tillstånd att, i motsats till andra länder i EU, få öka utsläppen. Detta går stick i stäv med det s.k. Kyotoprotokollet som Sverige har godtagit. Kyotoprotokollet innebär att i-länderna åtar sig att minska sina utsläpp med drygt 5 procent till år 2012. EU skall gemensamt minska utsläppen med 8 %.
Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck har i huvudsak kompenserats av import av dansk kolkraft. Miljöeffekterna av stängningen har blivit årliga ökade utsläpp av ca 3 miljoner ton koldioxid, ca 8 000 ton svaveloxider och ca 6 000 ton kväveoxider.
Kristdemokraterna anser att effekterna av stängningen borde ha belysts i en miljökonsekvensbeskrivning innan beslutet togs. Vi har alla ett ansvar för kommande generationer och växthuseffekten kan vara det största hotet mot framtida livsbetingelser på vår jord.
När regeringen återkommer till riksdagen med sin bedömning av möjligheterna till stängning av Barsebäck 2 bör en miljökonsekvensbeskrivning presenteras, liksom en ekonomisk redovisning och en samhällsekonomisk analys.
Kristdemokraterna har länge drivit kravet att EU ska göras mer handlingskraftigt på miljöområdet, eftersom miljöpolitik bör vara en av EU:s huvuduppgifter. Ett viktigt steg i den riktningen vore att fatta beslut om miljöavgifter med kvalificerad majoritet. Hittills har det, just p.g.a. ett fåtal länders blockering, visat sig omöjligt att driva igenom t.ex. en gemensam miniminivå för koldioxidavgifter. Dessvärre har den svenska regeringen, senast i förhandlingarna om Nicefördraget, konsekvent motsatt sig en förändring, med hänvisning till att skattefrågor är en nationell angelägenhet. Kristdemokraterna anser dock att miljöfrågor, som är en så tydligt gränsöverskridande fråga, bör vara ett undantag.
Om vi vill komma tillrätta med klimatförändringarna räcker inte åtgärder på hemmaplan. Utsläpp av växthusgaser kan inte längre ses enbart som en nationell angelägenhet. Miljöföroreningarna känner inga gränser. Det krävs gemensamma europeiska åtgärder för att sänka koldioxidutsläppen. Ett effektivt sådant medel vore att lagstifta om en miniminivå, vilka medlemsländerna sedan kan överskrida.
Europa är i dag på väg mot en gemensam energimarknad. Det är en utveckling som bör leda till ökad effektivitet och därför gynna konsumenterna. Men med en gemensam marknad behövs också gemensamma spelregler. Inte minst för att ge klara incitament för miljövänlig energi. De globala klimatförändringarna, vår tids kanske allvarligaste utmaning, kan bara undvikas genom en tydlig och målmedveten politik, som är samordnad på europeisk nivå. EU har gemensamt åtagit sig att sänka koldioxidutsläppen med 8 % fram till 2010, enligt Kyotoprotokollet. Dessutom slår EU i sitt nya miljöhandlingsprogram fast att senast år 2010 ska 12 % av den totala energianvändningen grundas på förnybara energikällor. Europas beroende av extern energiimport ökar snabbt. För att oönskat beroende ska motverkas behövs en europeisk dialog om energifrågorna.
Potentialen för effektivisering av Europas energiförbrukning är mycket stor, och betydligt större än det tillskott som gröna energikällor kan ge inom överskådlig framtid. Även ett utökat europeiskt forskningssamarbete skulle vara betydelsfullt, när det gäller t.ex. förnybara energikällor. En möjlighet vore dessutom att inrätta en gemensam myndighet som kan ta ett övergripande ansvar för att driva på utvecklingen på energiområdet. En sådan ”Energy Program Agency” skulle de olika ländernas och myndigheternas arbete samordnas på ett bättre sätt.
På en gemensam energimarknad bör EU-länderna gemensamt främja övergången till förnybar energiproduktion. Det kan t.ex. ske genom att existerande lagstiftningshinder undanröjs, genom att förnybar energiproduktion ges ett särskilt undantag från alla konsumtionsavgifter, energi- eller klimatskatter över hela EU, och genom stimulansåtgärder som uppmuntrar till investeringar i effektivare kraftverk. Forskningen på alla dessa områden bör främjas genom Europagemensamma satsningar.
Regeringen bör genom förhandlingar med Danmark och andra kraftproducerande länder skapa möjlighet att ålägga importerad kolkraft en svensk miljöavgift. Idag är förhållandet sådant att Danmark lägger en koldioxidavgift och svavelavgift i konsumtionsledet på den vattenkrafts- och kärnkraftsel som importeras från Sverige. Dansk kolkraft kan däremot försäljas till Sverige utan motsvarande avgifter vilket ger den ett mycket förmånligt pris. Detta innebär en konkurrensfördel på miljöns bekostnad, något som Kristdemokraterna anser vara helt förkastligt.
Genom den stora andelen vattenkraft och kärnkraft i Norden är utsläppen av växthusgaser från elproduktionen relativt små i ett internationellt perspektiv. I Danmark svarar dock fossilbaserad värmekraftproduktion för mer än 90 procent av elproduktionen.
Elhandelsströmmarna mellan de nordiska länderna varierar både över året och mellan åren beroende främst på tillrinningen i vattenmagasinen. Under vintern importerar Sverige och Norge el från i första hand Danmark, men också från Finland. Genom Polenkabeln har Sverige fått en ytterligare länk för export/import av el, och elhandeln sker således på en europeisk marknad.
Beräkningar visar att Norge, Finland och Sverige för närvarande saknar 18 TWh per år vid normal elproduktion och en antagen oförändrad konsumtion. Vid torrår kan underskottet bli det dubbla.
Nordel, samarbetsorganet för Nordens systemoperatörer, har i en färsk rapport redovisat att förutsättningarna för att Norden klarar ett lindrigt torrår är små. Det förutsätter bl.a. att konsumtionen momentant kan dras ner med 10 TWh, att 12 TWh reservkraft kan aktiveras och att överföringsmöjligheterna finns. Dessutom förutsätts att Danmark, som är det enda landet med överskottskapacitet, överskridet alla CO2-kvoter.
Eftersom elanvändningen ökar blir elförsörjningen helt beroende av import från främst Danmark, Polen, Tyskland och Ryssland. Denna el är till största delen kolkraft eller kärnkraft. Sannolikheten är stor att vi efter den för skattebetalarna kostsamma stängningen av Barsebäcks första reaktor kommer att använda mer kärnkraftsel än före stängningen. I Finland finns beredskap för utbyggnad av kärnkraft om bristen på el blir permanent. Naturgasföretagen planerar också för en utbyggnad av elproduktionen i Sverige. Den kortsiktighet som präglar den svenska energipolitiken har lett till att investeringar i nya anläggningar hittills har uteblivit.
Effektbrist är ett ännu värre problem. Stängningen av den första reaktorn i Barsebäck ökade risken för effektbrist i södra Sverige. Redan tidigare hade en stor del av reservkraftverken i landet avvecklats. Södra Sverige är särskilt sårbart på grund av att överföringskapaciteten av el från norra till södra Sverige är otillräcklig och behöver byggas ut, liksom överföringskapaciteten mellan Norge och Sverige. Överföringskapaciteten från norra till mellersta Sverige ligger idag på 6 700–7 000 MW. Överföringskapaciteten mellan mellersta och södra Sverige är begränsad till 3 500–3 900 MW.
I början av februari år 2001 hade vi kallt väder i fyra fem dagar vilket ledde till att vi måndagen den 5 februari satte ett nytt rekord i elkonsumtion. Trots att all svensk elproduktion togs i anspråk importerades över 2 000 MW under den timme när förbrukningen var som störst. Vi var mycket nära den gräns när effektbrist skulle uppstå.
En tillfällig lösning hade utarbetats av Svenska Kraftnät och elbranschen, men för att inte liknande situationer skall uppstå krävs en permanent lösning så att effektbalansen kan upprätthållas. Elförbrukningen har ökat sedan i februari, trots en mild vinter. När elpriserna är låga minskas produktionen i verk med höga produktionskostnader. Svensk Energi bedömer att risken för effektbrist är större inför den kommande vintern än för ett år sedan. Regeringen måste vidta erforderliga åtgärder för att garantera att effektbrist inte uppstår.
Med hjälp av likströmsledningar kan man väsenligt öka kraftöverföringen på långa sträckor. Tekniken används redan på Gotland där 20 procent av all el produceras av vindkraftverk på norra och södra udden. Eftersom befolkningen är koncentrerad mitt på ön måste elen transporteras dit utan stora förluster, och utan luftburna högspänningsledningar.
Lösningen är nergrävda likspänningskablar. De kan idag transportera sex gånger så mycket elkraft som motsvarande traditionella högspänningskabel för växelström. Utvecklingen fortsätter. Om två år kommer vi sannolikt att ha likströmskablar som kan transportera sexton gånger mer effekt än dagens högspänningskablar. Då kan vi med en enda likströmsledning försörja en stad som Göteborg med el.
Kraftföretagen struktureras mot allt större och mer integrerade energiföretag med verksamheter i flera länder. I Sverige domineras elproduktionen av tre aktörer: Vattenfall, Sydkraft och Birka/Hemel. De svarar tillsammans för cirka 80 procent av den totala kraftproduktionen. Vattenfall är den största elproducenten i Norden och har som mål att bli ett av de ledande kraftföretagen i Europa.
Vattenfall koncentrerar nu sina resurser till expansion i främst Tyskland och Polen där produktionen baseras på kol och kärnkraft. Kapitalbehovet är stort och Kristdemokraterna anser att istället för eventuellt ägartillskott bör privatisering övervägas. Delar av Vattenfall kan med fördel privatiseras. I dagens läge är svenska staten, samtidigt som vi till höga kostnader stänger ren kraftproduktion i Sverige, en stor ägare av stora tyska kärnkraftverk och polska brunkolsanläggningar och kan bli en stor leverantör av dessa oönskade energislag till Sverige.
Kristdemokraterna vill ha en väl fungerande energimarknad och elmarknad för att främja näringslivets konkurrenskraft och ge låga kostnader för hushållen. Avregleringen har också initialt visat sig ge lägre elpriser och valfrihet för konsumenterna. Reformen genomfördes snabbt och därför uppstod vissa problem av övergångsnatur. Dock drabbas konsumenterna fortfarande av omotiverat höga nätavgifter.
Nätavgiften utgör nära en tredjedel av totalbeloppet på elfakturan. Avgiften skall enligt ellagen vara skälig. Energimyndigheten har ansvaret för att granska skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor. För att täcka statens kostnader för att bevaka skäligheten i nät- och elpriser betalar elkonsumenterna en nätövervakningsavgift en gång per år.
Det finns drygt 200 nätföretag och under 1999 begärde Energimyndigheten förklaringar från cirka 100 operatörer som höjt eller haft tveksamheter i sina tariffer. I Täby klagade villaägarna till Energimyndigheten och ett par tusen villaägare fick en sänkning av nätavgiften med 700–1 200 kronor per år. Fortfarande betalar många ett överpris och det är angeläget att regeringen påskyndar.
Energimyndighetens utveckling av former för bedömning av nättarifferna ger myndigheten befogenheter att där så krävs vidta tvingande åtgärder. De 46 företag som höjt sina avgifter under 2000 har förelagts att sänka dem till 1998 års nivå. Energimyndighetens beslut har emellertid regelmässigt överklagats och slutliga beslut är ännu inte fattade.
Antalet koncessionsärenden har minskat något jämfört med 1999. Under år 2000 spänner handläggningstiderna mellan 227 dagar för tillsynsärenden till 340 dagar för prövningsärenden. Detta är oacceptabelt. Energimyndigheten måste skapa snabbare rutiner för handläggning av dessa ärenden.
Energimyndigheten är även tillsynsmyndighet för naturgasmarknaden. Marknaden öppnades under 2000 och det är angeläget att verksamheten fungerar tillfredsställande. Energimyndigheten bör intensifiera sitt arbete med att utveckla tillsynsmetoder och uppfylla sitt ansvar.
Det s.k. tankeförbudet bör slopas. År efter år har riksdagen behandlat kärntekniklagens 6 § som stadgar: ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.” För brott mot bestämmelsen stadgas fängelse med en straffsats motsvarande den som gäller för vållande till annans död.
Tankeförbudet har sedan dess tillkomst kritiserats från olika utgångspunkter. Klart är att det har en hämmande effekt på den akademiska friheten, och det kan t.o.m. ifrågasättas om det över huvud taget är möjligt att utan lagbrott presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den energipolitiska debatten.
Forskningen har i princip avstannat i Sverige och kunniga forskare flyr landet. Tankeförbudet har behandlats i riksdagen ett flertal gånger, men förslaget om slopande har avvisats. Sannolikt beror detta på att frågan helt felaktigt har ansetts kopplad till den vidare frågeställningen om kärnkraftens ställning i vårt land. Principiell kritik mot tankeförbudet framförs numera helt oberoende av inställningen till kärnkraftens nyttjande i Sverige, och detta stärker vår uppfattning att paragrafen både kan och bör slopas.
År 1980 genomfördes en rådgivande folkomröstning om kärnkraften. Utfallet av omröstningen blev, genom den olyckliga uppdelningen på tre olika alternativ, inte den vägledning för beslutsfattandet som många önskade. Skillnaderna i tolkningen av resultatet är avsevärda, och resultatet används som ett argument för snart sagt varje hållning ifråga om kärnkraften. Detta har bidragit till en 20-årig politisk låsning ifråga om energipolitiken.
Energipolitiken är av mycket stor vikt för hushåll och för företag. Politiken måste vara långsiktig och förutsebar. Av det skälet är en bred politisk enighet av stor betydelse. Tyvärr är inte detta något som präglar den svenska energipolitiken.
När det nu gått 20 år kan vi konstatera att många av dem som var med och genom den rådgivande folkomröstningen beslutade om energipolitikens inriktning inte längre finns i livet, medan många nya röstberättigade tillkommit. Detta gör att värdet av folkomröstningen som underlag för dagens politik inte utan fog kan ifrågasättas. Kristdemokraterna anser att det kan finnas skäl att aktualisera frågan om en ny folkomröstning om energipolitiken. Opinionsläget är idag helt annorlunda än för 20 år sedan. Kunskapen om de miljömässigt negativa effekterna av förbränning av fossilbränslen inklusive klimatfrågorna har ökat och detta påverkar opinionen.
Temo undersökte i maj 2001 svenskarnas inställning till kärnkraften. Undersökningen visar att stödet för kärnkraften fortfarande är mycket stort. Åtta av tio svenskar är för fortsatt användning av kärnkraft i Sverige. Fem av tio av de tillfrågade anser att vi bör behålla och driva kvarvarande reaktorer till dess att dessa tjänat ut och var fjärde person är för en utbyggnad av kärnkraften. Endast två av tio anser att Sverige bör avveckla kärnkraften genom regeringsbeslut även om tillsynsmyndigheterna inte anser detta nödvändigt av säkerhetsskäl.
I budgetpropositionen redovisas tre verksamhetsområden; Elmarknadspolitik, Övrig energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt energisystem.
Resursförbrukningen inom utgiftsområdet är lägre än förväntat. Detta har flera förklaringar. Dels har vissa åtgärder inom det energipolitiska progammet inte fullföljts i den takt och omfattning som planerat beroende på låg efterfrågan. Dels avser huvuddelen av kostnaderna åtgärder där utgifterna utfaller först när resultaten av åtgärderna har redovisats och åtgärderna har varit alltför otillräckliga.
De energipolitiska åtgärder på kort sikt som ingår i det energipolitiska programmet har haft varierande framgångar. Resursutnyttjandet inom teknikupphandling av energieffektiv teknik har exempelvis varit lågt medan intresset för investeringsbidrag för vindkraften är mycket stort. 2000 är det sista året för de kortsiktiga åtgärderna och regeringen anslår nu stora belopp för avslutningen av programmet. Kristdemokraterna är tveksamma till att de anslagna medlen kommer att efterfrågas och kunna förbrukas, varför vi föreslår vissa besparingar.
Regeringen anser att stödet till investering i vindkraft är för frikostigt och genom att återigen omfördela anslag kan man öka det totala anslaget för stödet till vindkraft med 75 miljoner samtidigt som bidraget till investeringar i vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk minskar från 15 till 10 %. På så sätt kan man stödja byggande av fler vindkraftverk, men med lägre investeringsstöd. Omfördelningen görs bl.a. från stödet till investeringar i småskalig vattenkraft, som inte utnyttjats i förväntad omfattning. En förklaring till detta är att man känner stor osäkerhet inför framtida ersättningsnivåer och att man därför valt att vänta med investeringarna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Harald Bergström (kd) |
|
Sven Brus (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Per Landgren (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |