Kristdemokraternas näringslivspolitik bygger på grundtanken att det goda samhället och en bra välfärd förutsätter ett konkurrenskraftigt och differentierat näringsliv. Ett gott klimat måste skapas för ett dynamiskt företagande, där människors idéer och entre-prenörskap kan blomma ut. Det är de små och medelstora företagen som ska stå i centrum för utformningen av näringslivspolitiken.
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi som förenar frihet och solidaritet. Statens roll ska vara att sätta ramarna för en sund marknadsfunktion, ta särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social trygghet samt se till att miljöhänsyn tas.
En positiv attityd från politiskt håll till företagande är viktigt för att fler ska känna att det är lönt att driva företag. Under lång tid har företagare betraktats enbart som outtröttliga skatteobjekt.
Reglerna som omgärdar företagare måste förenklas och skatterna sänkas. Regeringens tafatta försök duger inte. Regelförenklingsarbetet måste ges högsta politiska prioritet och ledas av statsministern. Småföretagsdelegationens förslag bör skyndsamt genomföras. Kristdemokraterna vill bl.a. göra det enklare att få F-skattsedel och slopa straffavgiften vid försenad deklaration. Vi vill avskaffa de krångliga reglerna för fåmansföretagen genom införandet av en normallönemodell som reglerar hur mycket som beskattas som tjänste- respektive kapitalinkomst.
Kristdemokraterna prioriterar skattesänkningar som påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Bl.a. höjer vi grundavdraget i inkomstbeskattningen till 24 000 kronor per år, jämfört med dagens 10 000 kronor. Vidare införs en särskild skattereduktion för låginkomsttagare, och marginalskatten minskas genom införandet av en statlig skattereduktion (förvärvsavdrag). Dessutom avskaffar vi värnskatten och reducerar marginaleffekterna ytterligare.
För att underlätta för de mindre företagen reduceras arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året. För egenföretagare bör löneunderlaget höjas till 250 000 kronor per år. En god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Kristdemokraterna inför därför ett riskkapitalavdrag upp till 100 000 kronor för investeringar i onoterade bolag.
Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparandet i obligationer, och vi avvecklar därför den s.k. dubbelbeskattningen på utdelningar för fysiska personer.
Mer än hälften av företagen i Sverige är familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp som nu vill träda tillbaka. Dagens skatteregler gör det mycket svårt att ägarmässigt överlåta företag inom familjen. Kristdemokraterna vill förenkla reglerna för arvs- och gåvoskiften och avvecklar också skatten på bundet kapital vid arvs- och generationsskiften när företaget fortsätter som fåmansbolag
Tjänstesektorn har kraftig tillväxtpotential. Skattesystemet måste utformas så att det inte frestar till lagbrott. Inom vissa kontantbranscher, t.ex. taxi-, restaurang- och frisörnäringen, bör en modell med schablonbeskattning prövas för att underlätta för nya företag att bildas och för seriösa företag som upplever illojal konkurrens i dagsläget. En skattereduktion vid köp av hushållstjänster införs vilket stimulerar skapandet av nya företag.
Infrastrukturen är avgörande för företagen.Vi satsar mer än regeringen på vägar och järnvägar. Brottsligheten kostar näringslivet miljardbelopp varje år. Vi satsar mer än regeringen också på rättsväsendet. Kunskapsförsörjningen måste förstärkas. Kristdemokraterna inför bl.a. ett lärlingssystem nära knutet till det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Statens ägande omfattar ca 25 procent av det inhemska näringslivet, vilket är till nackdel för ekonomins funktionssätt och en utförsäljning bör ske. Lagen som reglerar offentlig upphandling måste göras mer kraftfull och befrämja affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Detta bl.a. för att små företag ska ha möjlighet att delta i budgivningen.
Slutligen presenteras förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och för att uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, till gagn för företagarna och deras anställda.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 5
4 Inledning 7
5 Kristdemokratiska grundprinciper för näringslivspolitiken 8
5.1 Social och ekologisk marknadsekonomi 8
5.2 Privat äganderätt och avtalsfrihet 8
5.3 Gemensamt etiskt handlingssätt och stärkt personligt ansvar 9
5.4 Subsidiaritetsprincipen 9
6 Näringslivets nya förutsättningar 9
6.1 Informationsteknik (IT) 10
6.2 Globalisering 10
6.3 Regeringen har fört en dålig näringslivspolitik 11
6.4 Expansionsstarka områden 12
7 Kristdemokraternas näringslivspolitik 12
7.1 Attityder till företagande 12
7.2 Lägre skatter 13
7.2.1 Åtgärda strukturproblemen 13
7.2.2 Beskattning av arbete 13
7.2.3 Sänkta arbetsgivaravgifter 14
7.2.4 Beskattning av och regler för fåmansföretag 14
7.2.5 Beskattning av kapital 15
7.2.6 Beskattning av aktier 16
7.2.7 Avskaffad dubbelbeskattning 16
7.2.8 Arvs- och gåvoskatt 16
7.2.9 Aktiebolagsbeskattningen 17
7.3 Förenklade regler och minskat krångel 17
7.3.1 Solnedgångsparagraf 18
7.3.2 Snabbare patent 18
7.3.3 Patentskydd för uppfinningar 18
7.3.4 Enklare allmänna försäkringar 18
7.3.5 Enklare självdeklaration för företagare 18
7.3.6 Moms och uppbördsdeklaration 18
7.3.7 Enklare få F-skattsedel 19
7.3.8 Enklare kontakter med myndigheter 19
7.3.9 Informations- och samrådsplikt vid markarbeten 19
7.3.10 Tillgång till riskkapital 20
7.3.11 Uppmuntra sparande 20
7.4 Tjänstesektorn 21
7.4.1 Krafttag mot svartjobben 21
7.4.2 Vita jobb och rättvis konkurrens 22
7.4.3 Schablonbeskatta vissa tjänstebranscher 22
7.4.4 Turistsektorn 23
7.5 Kvinnligt företagande 23
7.6 Infrastruktur 24
7.7 Konkurrens och avreglering 24
7.7.1 Rättvis konkurrens mellan offentligt och privat 25
7.7.2 Snedvridande företagsstöd 25
7.7.3 Konkurrensverket 25
7.8 Reformera den offentliga sektorn 26
7.8.1 Statens roll i näringspolitiken 26
7.8.2 Utförsäljning av statliga företag 27
7.8.3 Offentlig upphandling 28
7.9 Forskning, utveckling och innovationer 29
7.10 Utbildning och kompetensutveckling 29
7.10.1 Utbildning för företagande 30
7.10.2 Lärlingsutbildning 30
7.10.3 Ständigt lärande 30
7.11 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 31
7.11.1 Allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring 32
7.11.2 Fungerande lönebildning 32
7.11.3 Arbetsmarknadspolitik 32
7.12 Regionala tillväxtavtal 33
7.12.1 Erfarenheter efter ett år 33
7.12.2 Ta tillvara kommunens resurser 33
7.13 Näringspolitikens mål 33
7.14 Anslagen 33
7.14.1 26:1 Verket för innovationssystem: Förvaltningskostnader 33
7.14.2 26:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling 34
7.14.3 38:1 Verket för näringlivsutveckling: Förvaltningskostnader 34
7.14.4 38:2 Näringslivsutveckling, m.m. 34
7.14.5 38:3 Institutet för tillväxtpolitiska studier: Förvaltningskostnader 34
7.14.6 38:4 Turistfrämjande 34
7.14.7 38:16 Konkurrensverket 34
7.14.8 38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. 34
7.14.9 39:3 Exportfrämjande verksamhet 35
7.14.10 39:6 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 35
7.14.11 40:2 Konsumentverket 35
7.14.12 40:5 Åtgärder på konsumentområdet 35
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens roll i näringspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i näringspolitiken.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av kommunallagen i syfte att underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare konkurrenspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförande av Småföretagsdelegationens förslag.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om sänkta skatter och avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i reglerna för fåmansföretag.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnligt företagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om framtidens arbetsmarknad.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till åtgärder för att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av schablonbeskattning inom vissa tjänstebranscher.2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i lagen om offentlig upphandling i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning, utveckling och innovationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning och kompetensutveckling samt behovet av inriktning på företagande och entreprenörskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.
Riksdagen beslutar att för budgetåret 2002 anvisa anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv, med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag, enligt uppställning:
1 Yrkande 3 hänvisat till KU.
2 Yrkandena 6, 7, 10–12 hänvisade till SkU.
3 Yrkande 9 hänvisat till AU.
4 Yrkande 13 hänvisat till FiU.
|
Anslag |
Regeringens förslag, tkr |
Anslagsändring, tkr |
|
26:1 Verket för innovationssystem: Förvaltningskostnader |
108 087 |
- 5 000 |
|
26:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling |
923 465 |
5 000 |
|
38:1 Verket för näringslivsutveckling: Förvaltningskostnader |
228 497 |
- 10 000 |
|
38:2 Näringslivsutveckling, m.m. |
183 062 |
- 14 000 |
|
38:3 Institutet för tillväxtpolitiska studier: Förvaltningskostnader |
71 182 |
- 10 000 |
|
38:4 Turistfrämjande |
91 318 |
5 000 |
|
38:16 Konkurrensverket Överföring av NOU från UO 2 |
75 809 |
2 000 3 700 |
|
38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. |
25 000 |
- 25 000 |
|
39:3 Exportfrämjande verksamhet |
181 956 |
- 50 000 |
|
39:6 Näringslivsutveckling i Östersjöregionen |
250 000 |
- 250 000 |
|
40:2 Konsumentverket |
103 435 |
- 8 000 |
|
40:5 Åtgärder på konsumentområdet |
36 025 |
- 20 000 |
|
Totalsumman för hela utgiftsområdet |
3 410 185 |
- 376 300 |
Ett land som vill åstadkomma ekonomisk utveckling, förstärkt välfärd och rika möjligheter till arbeten måste bedriva en näringspolitik som stimulerar enskilda initiativ och företagande. Politikens roll är i detta sammanhang att skapa en god jordmån för nya och växande företag.
Inriktningen i Kristdemokraternas ekonomiska politik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Den privata sektorns andel av den totala produktionen behöver således vidgas.
Skolan ska spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll och betydelse i samhället. Många gånger ger skolan en bra utbildning för att bli löntagare men framtiden behöver många nya företagare. Skolan har en viktig uppgift att väcka intresse för företagande och entreprenörskap. Förädling av råvaror och viktiga uppfinningar runt sekelskiftet, i en miljö av stabila institutioner och ett företagarvänligt klimat, utvecklade Sverige från ett av Europas fattigaste jordbruksländer till ett av världens rikaste länder runt 1970. Under drygt 30 år från 1970 har emellertid förutsättningarna för företagande och ekonomisk utveckling försämrats i Sverige. Sjuttiotalet innebar en period av i många stycken skadlig lagstiftning och en dramatisk höjning av skatten på arbete. Detta har starkt hämmat Sveriges välfärdsutveckling.
Målet för Kristdemokraternas näringspolitik är att bygga en långsiktig och stabil grund för välfärden och sysselsättningen genom ökat företagande inom sociala och ekologiska ramar. Detta står också i samklang med Kristdemokraternas målsättning att uppmuntra ett ökat personligt ansvarstagande. Det är olyckligt – även när det gäller villkoren för företagande – att så många fortfarande uppfattar det som om staten har huvudansvaret för våra liv. Den höga skattenivå, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant offentligt åtagande försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och minskar därmed sysselsättningen.
Många lever fortfarande i vanföreställningen att varje förbättring av villkoren för företag och företagare leder till motsvarande försämring för arbetstagarna, vilket bromsar nödvändiga förändringar. Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften idag är att åstadkomma fler jobb i en hårdnande internationell konkurrens. I en värld där nationsgränser spelar allt mindre roll kan inte ett land hålla sig med regelverk och skatter som rejält avviker från omvärldens. Politikers uppgift är att skapa sådana villkor att enskilda människor startar företag och att befintliga företag kan expandera i Sverige. Det är då som jobben kommer och det är då som finanserna för kommunerna, landstingen och staten förbättras. Det är bara så som den välfärd vi vant oss vid kan upprätthållas.
Enligt en rapport från NUTEK, som publicerades i augusti 2000 har, sedan 1997, 46 större företag flyttat från Sverige. En allt större andel av våra universitetsutbildade väljer att etablera sig utomlands. Vi förlorar företag, kunniga medarbetare och huvudkontor till andra länder som förmår att skapa ett bättre klimat än det Sverige i dag kan erbjuda. Exempel på större företag som inte längre styrs från Sverige är: ABB, AGA, Alfa-Laval, ASG, AstraZeneca, Autoliv, BTL, Esselte, Ikea, Kockum, Nobel, Saab Personvagnar, Securitas, Stora och Volvo Personvagnar. Problemet idag är att den socialdemokratiska regeringen saknar en vision om hur Sverige ska utvecklas med nya och växande företag. Därför saknar man också en strategi för hur en sådan utveckling ska kunna åstadkommas. De reformer som fyrpartiregeringen genomförde 1991–94 för att stärka arbete, sparande och företagande har misstänkliggjorts, baktalats och till vissa delar rivits upp.
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Idéerna utvecklades efter andra världskriget som en motvikt till kapitalismen/liberalismen och marxismen/socialismen. Den kristdemokratiska marknadsekonomin vill förena frihet och solidaritet. Grundläggande är frihet under ansvar. En god balans mellan den enskilde och samhället eftersträvas. Marknadsekonomin uppmuntrar till enskilda initiativ och ansvarstagande. Statens roll ska vara att sätta ramarna för en sund konkurrens, förhindra kartell- och monopolbildning, ta särskild hänsyn till mindre verksamheter, säkra social trygghet för alla samt se till att miljöhänsyn tas. Jordens resurser bör användas så att vi med gott samvete kan överlämna dem och en god miljö till kommande generationer. Regleringar, kontrollinstrument men också ekonomiska styrmedel måste användas för att stimulera en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion. Sunda statsfinanser är en grundläggande förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling.
Marknadsekonomins civilrättsliga grund är frivilliga avtal mellan självständiga aktörer. Detta förutsätter privat äganderätt. I jämförelse med andra västeuropeiska länder har Sverige ett sämre lagligt skydd för äganderätten, särskilt när det gäller ersättning vid expropriation. Kristdemokraterna anser att den enskilda äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.
Man måste kunna lita på ingångna avtal. Ett inte oväsentligt problem idag är en allmän försvagning av det etiska medvetandet och rättsuppfattningen som även berör det ekonomiska livet. En sund marknadsekonomi förutsätter en gemensam etisk grund där karaktärsdrag som personligt ansvarstagande och hederlighet betonas mer aktivt än vad som skett i vårt land under lång tid.
Ekonomin är ett av de områden som mest påverkas av kulturella förhållanden. Man kan finna ett tydligt gemensamt drag för de områden där nyföretagande blomstrar, nämligen tillit. Det handlar om att vi förväntar oss ett visst beteende av våra medmänniskor. Där man samarbetar och litar på varandra, där frodas företagsamhet. Tillit är inte något som kan skapas genom direkta politiska beslut. Politiken måste ändock bidra till en process där samhällets inneboende tillit förstärks. Denna process måste dessutom förstärkas genom att familjerna och skolan får bättre förutsättningar att fungera och förmedla positiva normer.
Det personliga ansvarstagandet måste stärkas på bekostnad av kollektivism och centralstyrning. Denna princip är central i den kristdemokratiska ideologin. En brytning av den moraliska förflackningen kan endast ske genom att vi alla tar ett ökat personligt ansvar. Av detta följer att mer av resurser måste behållas av och ges tillbaka till de enskilda individerna, så att ansvarstagandet ges realistiska möjligheter att fungera.
I Sverige har under lång tid funnits en samhällsordning uppbyggd utifrån centralism och maktcentrering. När nu regleringstänkande och centralism framstår som ett praktiskt misslyckande behövs ett ideologiskt verktyg för maktfördelningen. Den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen är en god utgångspunkt för en ny syn på maktfördelning i all mänsklig organisation, även i relationen näringsliv–samhälle.
Subsidiaritetsprincipen innebär att det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta ska den också få sköta. De överordnade gemenskaperna har en skyldighet att stödja där så behövs och detta stöd måste också respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Varje nivå är således i första hand kompletterande till de lägre och ska inte ersätta eller beröva dem vare sig deras uppgifter eller frihet.
När framtidens näringsliv, åtgärder för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning diskuteras är det viktigt att beakta de förändringar som gör att de gamla recepten inte längre fungerar.
Viktiga förändringar är bland andra globaliseringen, regionaliseringen, utvecklingen i Europa, den höjda utbildningsnivån och informationstekniken (IT). Dessa förändringar innebär nya förutsättningar för den nationella politiken. Den miljö av nationella monopol och regleringar mot utlandet som fanns för bara 15–20 år sedan gav vissa möjligheter att driva en nationell särpolitik. Detta är inte längre fallet. Sverige blir allt mer integrerat i Europa och är en del av den internationella marknaden med mycket begränsat utrymme att driva en avvikande näringspolitik med detaljregleringar och selektiva åtgärder. Däremot är de nationella politiska ramarna, som bland annat ska stimulera expansion och sysselsättning, fortsatt viktiga.
Informationstekniken håller på att förändra praktiskt taget all mänsklig verksamhet – inte bara näringslivet utan våra privatliv, sjukvård, utbildning, nöjen och så vidare. Inom näringslivet handlar det inte bara om de så kallade IT-företagen, utan alla företag kommer att tappa konkurrenskraft och slås ut om de inte följer med i utvecklingen.
Ny teknik förändrar gamla strukturer. Tidigare leddes stora företag som pyramider, med tydlig orderstruktur. Idag fungerar de mer och mer som nätverk av små och medelstora företag, vilka knyts samman med modern datateknik. Genom globala nät kan man kommunicera dygnet runt och samverka utan att behöva slås samman i otympliga storföretag.
Tidigare måste företagen, förenklat uttryckt, välja mellan att producera med hög produktivitet och kvalitet till höga kostnader å ena sidan eller lågkostnadslokalisering – men då till lägre kvalitet. Nu, däremot, blir det allt vanligare och lättare att kunna producera billigt men ändå med hög kvalitet. Allt fler regioner med låga kostnader öppnas för modern produktion, samtidigt som det blir allt lättare att flytta modern teknik dit.
Världshandeln ökar nu flera gånger snabbare än världsproduktionen. Handeln sker också i ett helt nytt konkurrensläge. Gamla nationellt skyddade branscher och sektorer utsätts för konkurrens. Efter krisen kommer Asien att med ökad konkurrenskraft fortsätta ta marknadsandelar inom världshandeln. Ett vitaliserat USA försöker öka sina marknadsandelar i Europa. Det räcker inte för oss svenskar att konkurrera i Västeuropa – nu är det världskonkurrens som gäller.
En miljard människor tar nu, under loppet av en enda generation, klivet från fattigdom till en sorts global medelklasstillvaro. Ingen vet i dag hur länge den snabba tillväxten kan fortsätta, men Världsbanken har presenterat ett scenario, där dagens i-länder under de kommande 25 åren minskar sin andel av världsekonomins totala produktion från två tredjedelar till en, medan u-länderna ökar sin andel i motsvarande grad. Under de kommande decennierna sker därmed en aldrig skådad överföring av ekonomisk – och sannolikt också politisk – makt från den gamla i-världen i väst.
Uppgiften för den nationella politiken är att skapa tillräcklig attraktionskraft för att kapital, kompetent arbetskraft och teknik ska lockas hit. Det förutsätter i allmänna ordalag en miljö för företagande som är så bra att fler företag väljer att etablera sig här. Fattiga länder som börjar sin industrialisering får vanligen sin attraktionskraft genom låga lönekostnader. Därefter klättrar de uppåt och adderar annan kompetens, alltmedan kostnaderna stiger. Sverige har relativt höga kostnader, en liten hemmamarknad och ligger dessutom geografiskt avsides. Det betyder att vi för att skapa god attraktionskraft måste kompensera för dessa nackdelar genom att vara desto bättre på andra områden. Det handlar bland annat om god infrastruktur, skatteregler som gynnar arbete, sparande och företagande, tillgång till god kompetens, sunda offentliga finanser och frihandel.
De snabbväxande regionerna i världen kännetecknas just av att de har lyckats skapa sådan attraktionskraft och attraherat ny produktion i stor skala. Recepten har skilt sig åt i vissa avseenden, men gemensamt för dem alla är satsningen på exportdriven tillväxt, avreglerade marknader, aktiva åtgärder för att locka internationellt kapital, liten offentlig sektor i förhållande till den privata, högt sparande och goda utbildningssystem.
Sverige har uppenbarligen under de senaste 30 åren bedrivit en felaktig och misslyckad politik. Landet har under en lång rad av år haft en alltför svag tillväxtkraft. Från att 1970 ha varit det tredje rikaste landet bland OECD-länderna har Sverige rasat dramatiskt på rankinglistan och passerats av en rad länder som betraktats som betydligt fattigare än Sverige. Den svenska modellen, som för 30 år sedan med rätta beundrades över hela världen, har undan för undan underminerat sig själv.
Den internationella integrationen, utmaningen från nya konkurrenter och de kvardröjande svenska skuldproblemen kommer att kräva en fortsatt anpassning av den svenska ekonomin till den internationella konkurrensen. Sverige har försummelser att ta igen, samtidigt som ribban från omvärlden hela tiden höjs. Inser och erkänner man inte detta kommer klyftan mellan den nödvändiga marknadsanpassade ekonomiska politiken å ena sidan och traditionell vänsterretorik å den andra att bli allt mer oöverstiglig.
Vi är på väg in i lågkonjunktur och redan i år viker tillväxten markant. Regeringen har snart försuttit chansen till nödvändiga reformåtgärder för att förhindra att Sverige faller tillbaka ytterligare i jämförelse med övriga länder. Regeringen borde för länge sedan ha gjort något åt strukturproblemen. En ny regering krävs för att konstruktiv handling ska bli verklighet.
Vår uppfattning är att det framför allt är två områden som kommer att vara särskilt expansionsstarka. Sverige intar en tätposition inom informationstekniken. Den tillbakagång som skett inom sektorn får anses vara övergående. Med IT ges mer likartade förutsättningar för olika regioner genom att fysiska avstånd får mindre betydelse. Det ger möjligheter till ökad växtkraft och stärkt nyföretagande i geografiskt avlägsna regioner.
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag. Uppdragsverksamhet bedöms vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En slumrande bransch med stor potential är hushållssektorn. Varje vuxen lägger i genomsnitt ner cirka 26 timmar i veckan på hushållsgöromål, vilket motsvarar 3,7 miljoner heltidsarbeten. Höga skattekilar gör att den legala marknaden för tjänster riktade till hushåll är näst intill obefintlig, medan en omfattande svart sektor breder ut sig. Stimulanser för att påskynda utvecklingen av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Skatten på arbete måste minska. Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget. Förslag till åtgärder inom detta område följer senare i motionen.
De mindre företagen kommer att bli allt viktigare för Sverige. Jämfört med 1950 finns idag färre jobb i den privata sektorn. Hela sysselsättningsökningen sedan andra världskriget har skett i den offentliga sektorn. Idag är det i det privata näringslivet nya jobb måste skapas. Och då främst i de små företagen.
De traditionella basnäringarna, skogen, stålet och kemin, liksom övrig industri kommer fortsatt att vara betydelsefulla. Den nya näringspolitiken måste dock ta sin främsta utgångspunkt i de nya näringarna och de små företagen.
Det politiska etablissemangets attityd till företagare och företagande är inte minst viktigt för att fler än i dag ska känna att det är lönt att starta eller vidareutveckla företagsidéer eller verksamheter. Under alltför lång tid har företagare från politiskt håll enbart betraktats som outtröttliga skatteobjekt. Inte sällan har attityden varit att de flesta företagare är potentiella skattesmitare som behöver klämmas åt genom fler och hårdare regler. Detta har lett till ständigt växande regelverk och kontrollmaskineri.
Om Sverige ska klara den framtida välfärden krävs det fler och nya företag som vågar anställa och vidareutvecklas. Då måste också attityden från politiskt håll förändras så att det blir högsta prioritet att förenkla och utforma regler som angår företagare på ett betydligt bättre sätt än i dag.
Tillväxten i svensk ekonomi blir under år 2001 1,7 procent, enligt budgetpropositionen. Det är tid för Sverige att se till att komma i takt med omvärlden när det gäller en rad olika skatter.
Skattepolitiken måste ges en sådan inriktning att vi också långsiktigt kan åstadkomma en högre tillväxt än tidigare. Endast så kan vi på sikt öka välfärden för alla. De skattesänkningar som därför borde prioriteras är de som direkt påverkar utbud av såväl arbetskraft som kapital positivt. Det är annars stor risk för att inte minst flaskhalsar på arbetsmarknaden snabbt åter bromsar tillväxten.
Det handlar t.ex. om skattesänkningar som stimulerar individen till högre utbildning och ökade arbetsinsatser och samtidigt underlättar för företagen att anställa och expandera. Det handlar om beskattningen av låginkomsttagare. Det handlar om skattesänkningar som gör det mer lönsamt att driva, utveckla och äga företag i Sverige.
Internationaliseringen och integreringen av ekonomierna i allt fler avseenden har gradvis tvingat fram en förändrad syn på beskattningen. Det finns inte längre samma utrymme för stora avvikelser i beskattningen av t.ex. kapital som är extremt lättrörligt över nationsgränserna. Detsamma gäller i växande grad också för kvalificerad arbetskraft. Samtidigt har den svaga sysselsättningstillväxten under flera decennier i Sverige, liksom i stora delar av övriga Europa, fokuserat på skatten på arbete. Lägre skatter på arbete har också blivit en uttalad målsättning från EU för att långsiktigt få bukt med arbetslösheten.
Utformningen av skattepolitiken kan i allt högre grad sägas ha blivit en del av ett lands grundläggande konkurrenskraft. Skattetrycket i Sverige är mycket högt, både ur ett internationellt och historiskt perspektiv, och måste sänkas väsentligt för att bli konkurrenskraftigt och därmed möjliggöra en långsiktigt högre tillväxt. En högre beskattning i Sverige på kapital och humankapital leder bort kapitalet, och det blir allt svårare att attrahera kvalificerad arbetskraft. Resultatet blir att den långsiktiga tillväxtkraften försvagas. Sverige har i hög grad fått känna av detta. Konkurrensnackdelar på skatteområdet har bidragit till många uppmärksammade företagsutflyttningar och allt fler företag bedömer att de kommer att få ökade svårigheter att behålla ung och välutbildad arbetskraft inom landet liksom att attrahera kvalificerad utländsk arbetskraft.
Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Principen om lika lön för likvärdigt arbete får inte via skatte- och bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst oavsett om man arbetar eller ej. Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 procent måste gälla. Den statliga skatten ska därför uppgå till max 20 procent.
Regeringens förslag om skattemässig särbehandling av utländska experter som arbetar i Sverige är ett tydligt uttryck för en situation som i längden blir ohållbar.
Målet med en reformering av skattesystemet är att fler ska kunna klara sig på sin lön, att förbättra företagens utvecklingskraft och att sänka det totala skattetrycket. Skatterna måste sänkas så att hushållen kan köpa varor och tjänster på marknaden i stället för att köpa svart. Skattereformen (1990–1991) var ett viktigt steg mot ett bättre skattesystem. Den reformen är nu nästan helt förfuskad. Arbetet med att utforma ett väl fungerande skattesystem i Sverige måste således gå vidare.
Kristdemokraterna anser att grundavdraget ska höjas i inkomstbeskattningen. Höjningen av grundavdraget innebär att man kan tjäna 24 000 kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med dagens 10 000 kronor. En bonuseffekt av en sådan åtgärd blir att lönebildningen förbättras.
Vidare vill vi minska marginalskatten genom att de kommande åren införa en statlig skattereduktion (förvärvsavdrag) mot beskattningsbara inkomster upp till ett visst belopp. Dessutom avskaffar vi värnskatten och reducerar marginaleffekten med 5 procentenheter för inkomster över den högre brytpunkten för taxerad inkomst. Slutligen bör en speciell skattereduktion införas för låginkomsttagare för att öka arbetskraftsutbudet.
Skatterna på hushållstjänster ska minskas kraftigt. Kristdemokraterna har tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet föreslagit en 50-procentig skattereduktion vid köp av hushållstjänster.
Gränsen för reseavdrag ska sänkas från 7 000 till 5 000 kronor. Detta gynnar dem som har långa avstånd till jobbet. Förslagen utvecklas närmare i Kristdemokraternas skattepolitiska motion, 2001/02:Fi297.
För framför allt små företag med endast ett fåtal anställda innebär arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad. För att underlätta för de mindre företagen föreslår vi att arbetsgivaravgifterna reduceras med totalt 10 procentenheter på löneunderlag upp till 900 000 kronor om året. Förutom detta stöder vi den nedsättning av företagens sociala avgifter från 5 till 15 procent av avgiftsunderlaget på löneunderlag upp till 852 000 kronor som regeringen föreslår ska gälla i stödområde A.
I dag reduceras arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter på löneunderlag upp till 852 000 kronor per år, eller med maximalt 3 550 kronor per månad. Med Kristdemokraternas förslag blir reduktionen maximalt 7 500 kronor per månad. För egenföretagare bör löneunderlaget höjas till 250 000 kronor per år.
Det finns särskilda regler för beskattning av ägare i fåmansbolag. Reglerna är, trots att flera förändringar gjorts sedan de infördes 1990, fortfarande ofördelaktiga jämfört med dem som gäller för andra företag.
Skattereglerna för fåmansbolagen är ytterligt komplicerade. För den enskilde företagaren är det mycket svårt att genomskåda skatteeffekterna vid olika händelser. Det är djupt otillfredsställande att inte regelverket kan överblickas, tolkas och förstås av de som faktiskt berörs. Därigenom undergrävs skattesystemets legitimitet. Inte heller skapas ett klimat i vilket nya företag startas och växer.
När det gäller den utdelning ägaren tar ut, är det oklart vad som ska ses som intäkt av kapital och vad som är inkomst av arbete, lön. Idag gäller att som kapitalinkomst räknas endast ett belopp motsvarande statslåneräntan plus 5 procent. Resten räknas som lön och beskattas därefter. De som äger aktier i ett börsnoterat företag betalar normal 30-procentig kapitalskatt. Innan ägaren betalar skatt på utdelningen har utdelningen också beskattats i företaget (så kallad dubbelbeskattning).
Kristdemokraterna vill stödja den idé som presenterats av näringslivsföreträdare för att lösa problemet för fåmansbolagen. Lösningen innebär att man tillämpar en så kallad normallönemodell vilket innebär att en schablonmässig normallönenivå på inkomsten utgör underlag för inkomstbeskattning och att resterande intäkter beskattas som kapital. Förslaget inbegriper även begränsningar för att undvika ett oskäligt utnyttjande av systemet. Regeringen bör snarast se till att modellen blir verklighet.
Det finns ytterligare en rad regler för fåmansbolag som snarast bör förändras. Utgångspunkten måste vara att delägare i fåmansaktiebolag ska beskattas och behandlas på samma sätt som delägare i större bolag. Dagens regler hindrar företagen från att bygga upp en kapitalbas, vilket motverkar investeringar och expansion.
Kristdemokraterna anser att förslag till nya, enkla regler som jämställer fåmansföretagen med andra företag snarast måste utarbetas.
Skatteregler och lagstiftning måste stimulera till investeringar. En minimimålsättning är att sparandet kan resultera i en real avkastning även efter skatt. Villkoren för sparande får inte försvåra för sparkapitalet att kanaliseras till investeringar i näringslivet.
En väl fungerande marknadsekonomi med god finansiering av småföretag behöver en stor andel privata finansiärer. Dessa är vanligtvis mer riskvilliga än andra finansiärer, och de är därför särskilt viktiga under tider med behov av strukturell förnyelse. Privata finansiärer är ofta mer beredda att ta risker vid företagsetableringar, vilka innebär stora investeringsrisker. Goda villkor för privat riskfinansiering i småföretag är av dessa skäl viktiga.
Kristdemokraterna vill därför införa ett riskkapitalavdrag som innebär att personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag ska ha möjlighet till skattereduktion för investeringar upp till en nivå av 100 000 kronor. Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes fåmansföretag.
Regeringen har drivit igenom att A-aktier ska tas upp till noterat värde på grund av att latent skatteskuld inte längre ska beaktas vid värderingen. Det finns flera motiv varför aktier vid förmögenhetsbeskattning inte ska tas upp till fulla värdet. Det främsta skälet är att det i kursen ligger en latent skatteskuld avseende reavinst vid en framtida försäljning som belastar aktierna. Det är orimligt att beskatta en skatteskuld.
Regeringen har också skapat en skarp gräns mellan A-aktier som tas upp till 100 procent och aktier noterade på OTC- och O-listorna som är skattefria vid förmögenhetsbeskattningen. Lagrådet ansåg att förslagets konsekvenser kunde te sig skäligen godtyckliga och att förslaget stred mot det grundläggande intresset att lika fall behandlas lika. Men regeringen brydde sig inte om Lagrådets invändningar. Den kostnad som förmögenhetsskatt på aktieinnehavet för med sig för aktieägarna leder till att växande företag undviker registrering och att företag vars aktier är registrerade på A-listan söker sig därifrån. Förmögenhetsskatten får en hämmande effekt på riskkapitalförsörjningen och kommer med vår politik att avvecklas successivt under de närmaste åren.
Risksparande ska inte beskattas hårdare än det helt riskfria banksparandet och sparandet i obligationer. Avkastningen på det riskbärande egna kapitalet i aktiebolag beskattas med 51 procent medan avkastningen på riskfritt sparande beskattas med 30 procent. En allvarlig effekt av dubbelbeskattningen är att vinster i företagen inte delas ut till de enskilda aktieägarna så att vinster kan strömma över till nya företag där de skulle kunna skapa investeringar och nya jobb. Därmed försvåras det annars naturliga flödet från stagnerande företag och branscher till mer framtidsinriktade.
Dubbelbeskattningen blir också allt mer orimlig att upprätthålla på en internationaliserad världsmarknad. Om företag ska välja Sverige för nyetableringar och om företag ska stanna kvar i landet krävs det att dubbelbeskattningen slopas.
De senaste åren har den svenska börsen präglats av ett allt större utländskt ägande. Detta är en konsekvens av en politik som gör att svenskar inte kan äga svenska företag på lika gynnsamma villkor som utländska ägare. Detta är ytterligare ett skäl att slopa den svenska dubbelbeskattningen. Dubbelbeskattningen på utdelningar för fysiska personer måste slopas.
Svenskt näringsliv står inför en kraftig föryngring de närmaste åren. Mer än hälften av företagen i Sverige är fortfarande familjeföretag. Bland dem finns en stor grupp fyrtiotalister som nu vill träda tillbaka. Dagens skatteregler gör det mycket svårt att ägarmässigt överlåta företag inom familjen. Orimliga skuldbördor uppstår då företaget överlåts inom familjen med resultat att de nya ägarna tvingas ta lån för att betala arvsskatten. För många blir alternativet att sälja till utomstående, inte sällan till utländska intressen.
Kristdemokraterna vill förenkla reglerna för arvs- och gåvoskiften och avvecklar dessutom skatten på bundet kapital vid arvs- och generationsskiften när företaget fortsätter som fåmansbolag. Beskattning ska ske först när kapital frigörs. Låt svenska investerare få konkurrera på samma villkor som utländska investerare.
Bolagsbeskattningen i Sverige måste ligga i paritet med bolagsskatten i våra viktigaste konkurrentländer. Kapitalrörligheten från mogna till nya dynamiska sektorer av näringslivet måste bli smidig. I denna strukturomvandling spelar små och medelstora företag en mycket viktig roll. För att finansiera andra mer angelägna skattesänkningar för ägarna till företagen förordar Kristdemokraterna en höjning av bolagsskatten från dagens 28 procent till 30 procent. Fortfarande kommer då Sverige att ha en bolagsskatt som väl kan hävda sig internationellt. Höjningen ger möjlighet att avskaffa den tillväxtfientliga förmögenhetsskatten.
Småföretagarens betydelse i svensk ekonomi har ökat och kommer att öka i framtiden. Omkring 75 procent av de privata företagen i Sverige har ingen anställd, vilket gör soloföretagaren till Sveriges vanligaste företagare. Det är därför angeläget att Sverige får ett mer småföretagsvänligt klimat än hittills. Det är i mindre företag som de flesta nya arbetstillfällena skapas.
Avregleringens betydelse för den framtida ekonomiska utvecklingen kan aldrig betonas för mycket. Under den borgerliga regeringen tillkallades en särskild avregleringsdelegation med uppgift att driva på avregleringsarbetet samt föreslå förändringar som stärker konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar.
Erfarenheterna från andra länder där avregleringsarbetet tas på allvar, som Storbritannien, Holland, England och Irland, visar att det krävs ett starkt politiskt stöd från allra högsta nivå. Vi menar att statsministern och finansministern bör leda och politiskt ansvara för arbetet.
Småföretagsdelegationens rapport innehåller en lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för småföretagen utan att statsfinansiella kostnader uppkommer. Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet.
Av Småföretagsdelegationens 81 konkreta förslag till regelförenklingar har idag, tre år senare, bara 28 helt eller delvis genomförts. Närmare två tredjedelar är fortfarande inte genomförda.
Kristdemokraterna anser att de flesta av delegationens återstående förslag kan och bör genomföras skyndsamt. I det följande kapitlet presenteras en rad konkreta förslag.
Regelverken som berör företagare upplevs som svåra att överblicka och begripa. En svensk företagare har över 4 000 regler och cirka 20 000 trycksidor att hålla reda på, och varje år tillkommer cirka 5 000 sidor med omarbetade eller nya regler. Den totala regelmängden som berör företagare måste minska. Kristdemokraterna anser att en så kallad solnedgångsparagraf bör införas så att företagsregler som inte använts på fem år eller mer slopas.
Främjandet av innovationer är självfallet en viktig del av en politik för ökad tillväxt. Många mindre företag skapas kring ett begränsat antal unika innovationer. Patentinstitutet är av stor betydelse för att skydda innovationen under den period som den utvecklas tekniskt och kommersiellt. Detta har delvis tillgodosetts genom det samarbetsprojekt PRV och RSV genomfört, men ytterligare, konkreta åtgärder behövs i samarbete med EU.
Livscykeln för nya produkter blir allt kortare. I tolv av EU:s femton medlemsländer har man valt att möta behovet av ett snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade produkter med ett särskilt bruksmönsterskydd. Ett enklare skydd för uppfinningar efter den modell som förordas i EU:s grönbok Bruksmodellskydd bör införas i Sverige.
I dag belastas företagaren med mängder av administrativa uppgifter när till exempel ett sjukfall klassas om till arbetsskada, eftersom beräkningsunderlagen är olika. Många individer har också svårt att kontrollera att de verkligen har fått rätt ersättning. Utgångspunkten för en reformering bör vara att ersättningsnivåerna hålls konstanta medan reglerna görs enklare.
Nästan ingen av landets cirka 700 000 egenföretagare klarar av att deklarera på egen hand och hela 72 procent tar hjälp av en expert, enligt en undersökning gjord av Riksskatteverket. Problemen med självdeklarationen har samband med de krav som ställs på bokföring och bokslut och den krångliga utformningen av bland annat skattereglerna. Målet för ett förenklingsarbete bör vara att en egenföretagare ska kunna deklarera utan hjälp utifrån.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit förenklingar. Däremot har andra regler förändrats och försämrats i det nya systemet.
I det nya systemet med skattekonto finns en straffavgift som drabbar framförallt småföretagen på ett orimligt sätt. Den åläggs aktiebolag med 1 000 kronor, även om den månatliga deklarationen bara är en dag försenad, och andra skattskyldiga med 500 kronor. I vissa enligt taxeringslagen 5 kap 5 § närmare angivna fall bestäms förseningsavgiften till fyra gånger nämnda belopp.
Dessutom har förfallodagen ändrats när det gäller inbetalning av skatt, arbetsgivaravgifter och moms, så att betalningen anses ha skett när pengarna kommit in på skattemyndighetens konto, och inte som tidigare den dag då betalning skedde i post eller bank. Detta har gjort att företagare nu även måste kalkylera med eventuella förseningar i postgången, helgdagar, klämdagar med mera.
Kristdemokraterna vill slopa straffavgiften för försenad deklaration och ha en översyn av vad som ska räknas som betalningsdag. Dock kvarstår kostnaden för ränta för de dagar momsbetalningen är försenad.
Kristdemokraterna anser också att företagare som i förväg skall beräkna sin inkomst för att sedan månadsvis betala in preliminär F-skatt istället bör får göra det i den takt som faktiskt intjänad inkomst uppstår.
Ett enklare system för föreningar som tillfälligt betalar ut skattepliktiga arvoden eller liknande bör utformas. Idag måste man först registrera sig som arbetsgivare och sen avregistrera sig.
Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Idag finns problem på det området. Bl.a. kan den som utför tjänster åt sin förra arbetsgivare eller som bara har en uppdragsgivare ha svårt att få F-skattsedel. Utgångspunkten måste vara att alla som begär F-skattsedel ska tilldelas sådan. Dock måste det finnas undantag, exempelvis när en person är belagd med näringsförbud. Det finns tyvärr också personer som under föregivande av seriös företagsverksamhet systematiskt lurar sina kunder.
Många företagare upplever att myndigheter har dålig service och inte finns tillgängliga när de behövs. Det kan dessutom ta orimligt lång tid att få ett ärende avgjort hos en myndighet. Myndigheterna bör kunna lämna bindande löften om hur lång tid det får ta att avgöra ett ärende.
Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste betrakta företagare som sina kunder och därmed anpassa servicenivån därefter bl.a. när det gäller tiderna för tillgänglighet. Vidare bör statliga myndigheter och kommuner utse informationsansvariga kontaktpersoner för företagen för att rätt kunna hänvisa den som söker information. Myndigheterna bör i sina årsredovisningar redovisa hur service- och informationskraven klarats gentemot företagen när det gäller handläggningstider, väntetider i telefon osv.
Många företagare har drabbats av att utan förvarning få gatan utanför affären uppgrävd av det lokala gatukontoret. För framför allt små butiker eller serviceinrättningar i hyrda lokaler kan detta innebära ett ekonomiskt avbräck. Småbutiker är beroende av att kunderna enkelt kan se och stiga in i lokalen, eftersom det ofta rör sig om oplanerade köp, där bekvämlighet och tillgänglighet är avgörande faktorer för försäljningen. Om företagarna fick möjlighet att samråda med dem som ska utföra markarbetena i god tid skulle många av dessa problem kunna undvikas.
Kommunen eller annan som beslutar om trafikavstängningar, vägarbeten eller liknande bör åläggas samrådsplikt med de företagare som påverkas av ingreppen.
Det är viktigt att det finns riskkapital, inte minst riskkapital för att finansiera produktens eller tjänstens mycket tidiga utveckling. För att möjliggöra och möta ett ökat nyföretagande och en utveckling av befintliga företag måste tillgången på riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya företagens finansieringsbehov säkras. De företag som inte producerar materiella varor har ofta svårt att erhålla kapital för att finansiera sin affärsidé. Detta är ett stort problem vilket framförallt missgynnar kvinnliga entreprenörer då majoriteten av företagen inom exempelvis servicesektorn startas av kvinnor.
Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att de och deras ägare varit och är skattemässigt missgynnade jämfört med ägarna till stora företag. På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt att få banklån, exempelvis för att finansiera marknadsföring av nya produkter. Den så kallade dubbelbeskattningen har också fått negativa konsekvenser för företagens riskkapitalförsörjning.
Därutöver har de små företagen haft brist på ägarkapital, bland annat beroende på en dålig marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att spara sina pengar i bank eller obligationer. Kristdemokraterna vill därför införa ett riskkapitalavdrag som nämndes tidigare.
Ett sätt att skapa tillgång till kapital är så kallade kreditgarantiföreningar där föreningens medlemsföretag skapar egna riskfonder och därigenom kan garantera delar av det lån som en medlem beviljats av annat långivarinstitut. Genom denna extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta. Ett annat sätt är så kallade nätverkslån. Detta innebär lån till grupper av företagare som har ett begränsat kapitalbehov och som vill ta ett gemensamt ansvar för lånet och samverka för utvecklingen av företagen.
Sparande framställs ibland som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Kristdemokraternas syn på sparande kan härledas bland annat ur den kristdemokratiska förvaltarskapstanken.
Att spara missgynnas i Sverige med gällande skatteregler. Det gör att hushållen får sämre möjligheter att bygga upp en buffert för oväntade utgifter, eller för investeringar. Men det gör också att en allt större andel sparande sker utomlands. Den socialdemokratiska regeringen har genom olika förslag ytterligare skärpt beskattningen på olika former av sparande.
Sparande behövs och ska premieras. Det enskilda sparandet är viktigt både ur individens eget och ur statens och kommunernas perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv. Ett högt sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.
Kristdemokraterna vill stegvis fördubbla avdragsrätten för pensionssparande från ett halvt till ett helt basbelopp.
Ett område som till följd av skattesystem och attityder hållits tillbaka är den privata tjänstesektorn. En mer offensiv politik krävs som förbättrar förutsättningarna för nya jobb i denna sektor.
Den ekonomiska brottsligheten och den svarta sektorns utbredning är ett mycket allvarligt strukturproblem i den svenska ekonomin. Enligt Riksrevisionsverket (RRV) omsätter den svarta sektorn mellan 50 och 60 miljarder kronor om året i Sverige. Effekterna av den svarta ekonomin innebär ett årligt skattebortfall på uppemot 40 miljarder kronor. RRV:s undersökning visar också att uppemot 800 000 personer per år arbetar svart. Det finns dessutom alarmerande signaler om att den svarta sektorn ökar i omfattning.
Förutom att skattesystemet frestar många till lagbrott, leder det också till att sektorer av ekonomin där det egentligen både finns ett utbud och en efterfrågan inte kan växa. En sådan sektor är hushållstjänster. Här skulle en stor mängd vita jobb kunna uppstå om bara skattesystemet omformades. Svartarbetet med enkla hushållstjänster omsätter omkring 3 miljarder kronor varje år enligt en utredning gjord av RSV. Lägger man till de reparationer och underhåll i hemmen som utförs svart, och svarta bilreparationer, får man totalt minst 10 miljarder kronor i svart ersättning per år för tjänster kopplade till hemmen. Därför vill Kristdemokraterna omgående införa den modell som vi presenterat tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet.
Kristdemokraterna vill också underlätta för de arbetstagare som erbjuds hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens förmånsvärde är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster förverkligas bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel många personer som i dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot denna förmån, och skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen. Den svarta sektorn innebär även betydande problem för de seriösa företag som redan finns och verkar på den vita marknaden. Den snedvridande konkurrensen från den svarta sektorn leder till att seriösa företagare inte har en chans om de inte också fuskar med vissa regler. I några branscher har detta blivit en ond cirkel, där företag tvingas fuska för att överleva på marknaden.
Dagens situation riskerar att leda till en kraftigt urholkad skattemoral. Ett fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna.
För att komma till rätta med den svarta sektorn krävs en mängd åtgärder. Kristdemokraterna vill här lyfta fram några viktiga punkter:
En ny skattereform i skattesystemet måste vara utformad så att den inte utmanar moralen. Enkelhet, låga skattesatser, effektivitet, generalitet och breda skattebaser måste därför vara utgångspunkten. Den ständigt pågående internationaliseringen innebär också att skattesystemet måste reformeras så att inte fler företag och arbetstillfällen flyttar utomlands samtidigt som inhemsk verksamhet konkurreras ut av andra länder till följd av skattesystemet. Vidare måste arbete och utbildning löna sig bättre än i dag. Skatten på arbete måste därför sänkas genom att skattereformens mål från 1990–1991 om enkelhet och en maximal marginalskatt om maximalt 50 procent återupprättas. Den statliga skatten ska därför uppgå till 20 procent och den så kallade värnskatten slopas.
Socialförsäkringssystemen måste reformeras. Att jobba svart måste genom socialförsäkringssystemens konstruktion bli att fuska med sig själv. Det nya pensionssystemet är ett bra steg i denna riktning.
Det behövs mer resurser till rättsväsendet. Mer resurser till bekämpning av ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning är nödvändigt för att upprätthålla de lagar som finns. Detta gör också att konkurrensen inte snedvrids till förmån för den som fuskar. Konkurrensverkets roll måste stärkas när det gäller att verka för en effektiv och rättvis konkurrens i privat och offentlig verksamhet.
Den största utmaningen är att återupprätta den allmänna viljan att handla rätt och riktigt. Utan en ökad moralisk medvetenhet och vilja till hederlighet är det förhållandevis lönlöst att omforma skattesystemet. Värderingar och attityder hos individer och grupper kan politiker naturligtvis inte besluta om. Men politiska partier kan och ska bidra till opinionsbildningen. Det är vår förhoppning att Kristdemokraterna kan tillföra bränsle i den debatten.
Krånglet det innebär att starta och driva företag har tidigare nämnts. Regelfloran drabbar inte bara den som driver företag utan avskräcker också många människor som funderar på att starta eget då de inser problemen.
Inom vissa branscher förekommer många små betalningar, ofta med kontanter, vid köp av tjänster, t.ex. i taxi-, restaurang- och frisörnäringen. Inom dessa branscher förekommer också att de seriösa företagen konkurreras ut av sådana som kan hålla lägre priser till följd av undanhållen skatt.
För att underlätta för nya företag att bildas och för att underlätta för seriösa företag föreslår Kristdemokraterna att man bör pröva en modell med schablonbeskattning. Den går ut på att näringsidkare ges en licens till vilken en lägsta avgift kopplas. Avgiften sätts efter det bedömda skattemässiga resultatet av verksamheten. För restaurangbranschen kan det t.ex. vara golvytan och läget, för taxinäringen antalet fordon. Licensavgiften är ingen ersättning för de normala skatterna utan utgör en lägsta nivå för hur mycket skatt som ska betalas in.
Redovisas moms, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter, etc. för högre belopp än licensavgiften räknas den redan inbetalda avgiften av innan den slutliga skatten betalas. Därmed kommer alla företag i en bransch att åtminstone betala licensavgiften, och den snedvridande konkurrensen kan därmed minska. Skattemyndighetens kontrollmöjligheter ökar dramatiskt med ett sådant här system.
Modellen finns redan utredd (Branschsaneringsutredningen SOU 1997:111) och kan lämpligtvis prövas först i en bransch i ett par regioner för att sedan utökas till flera.
En annan mer långtgående variant är att bara ta ut en licensavgift och inga ytterligare skatter från det aktuella företaget. En sådan modell skulle kanske i än högre grad slå ut den svarta ekonomin i de branscher som omfattas.
Också detta system med enbart licensavgifter och ingen övrig beskattning av ett företags vinst och arbetskraft bör prövas i en bransch i ett par regioner. Därmed kan de olika systemens effektivitet och konsekvenser jämföras.
Sverige har goda förutsättningar för en växande turistnäring. Vi har en vacker natur, ren luft och rent vatten, en spännande historia och ett rikt kulturutbud över hela landet.
Sverige har ett perifert läge och få landförbindelser med kontinenten. Avstånden i landet är också långa. Dock har vi en infrastruktur som på de flesta håll tål en tillväxt utan att komma i närheten av de trängselnivåer som förekommer på etablerade turistorter i andra länder. Men det krävs stora investeringar för en väl fungerande infrastruktur. Våra långa avstånd måste till viss del kompenseras genom att vi kan erbjuda god miljö samt hög säkerhet och kvalitet. Vi har också hög kompetens inom strategiskt viktiga områden som språk och IT. Sverige har också goda förutsättningar för en kraftfull ökning av konferensturismen som är den del av näringen som omsätter mest pengar per besökare.
För att Sverige skall kunna växa ordentligt som turistland krävs en ny öppenhet för turistföretagens situation och behov. Det behövs förändringar inom många politikområden. De som berörs är bl.a. näringspolitik, regionalpolitik, infrastruktur, utbildning, skatter och forskning.
Kvinnor startar cirka 30 procent av alla nya företag i Sverige, en andel som har fördubblats under nittiotalet. Två tredjedelar av de nystartade företagen etableras i tjänstesektorn, antingen riktade mot andra företag eller mot privatpersoner. Det kvinnliga företagandet har en stor potential som hittills inte fått utrymme att blomma ut. Kvinnor har inte samma tradition som män att driva företag och därmed inte lika många förebilder. Det är framför allt män som byggt upp de företagartraditioner och organisationer som idag utgör marknaden. Ett ökat kvinnligt företagande kan ge näringslivet förnyelse och ökad mångfald. Det kvinnliga företagandet bör därför uppmuntras och stödjas. Bl.a. bedriver ALMI speciella kurser i kvinnligt företagande samt tillhandahåller företagarlån riktade till kvinnor. Att kvinnliga företag i hög utsträckning verkar i tjänstesektorn innebär att Kristdemokraternas förslag om avdragsrätt vid köp av hushållstjänster särskilt skulle förbättra för kvinnor.
Bra kommunikationer är en förutsättning för att skapa regional balans och ett effektivt näringsliv över hela landet. Järnvägar, vägar och telekommunikationer måste byggas ut för att Sverige ska kunna erbjuda landets olika delar en bra, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga kostnader. Trafikpolitiken ska inriktas mot en fri konkurrens mellan olika transportslag. Miljöaspekter och trafiksäkerhet måste vägas in i utbyggnadsplaner och beskattning. Sveriges trafikförsörjning måste så långt det är möjligt harmoniseras med EG:s gemensamma transportmarknad. Trafiksituationen i storstäderna måste förbättras vad gäller framkomlighet och miljö, bland annat genom satsning på bättre kollektivtrafik och utbyggnad av kringfartsleder.
Kristdemokraterna anser att anslagen till infrastrukturinvesteringar, drift och underhåll öka kraftfullt efter en lång period av minskade anslag. Vi satsar därför 5,7 miljarder kronor mer än regeringen under åren 2002–2004 på vägar och järnvägar, vilket redovisas närmare i vår motion på utgiftsområde 22 Kommunikationer.
En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den så kallade välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande regleringar. Vi får enkelt uttryckt ut förhållandevis lite för våra pengar. I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras intresset oftast helt och hållet till ökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion. Marknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissamverkan och som utövar fusionskontroll. Konkurrenspolitiken kan dämpa prisstegringstakten. Den svenska konkurrenspolitiken bör harmoniseras med utvecklingen inom EU.
Många indikationer finns på att en stor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande regelverk. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare. Såväl privata som offentliga monopol och oligopol ska alltid motverkas. Avreglering bör gå hand i hand med ökat personligt ansvar och ett etiskt riktigt handlande. Minskad yttre styrning och formella regler måste vägas upp av en personlig inre etisk kompass och övertygelse, inom ramar som uppmuntrar den enskilde till arbete, sparande och ansvarstagande.
Kommuner och myndigheter bedriver i ökad utsträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader. Exempel på detta är tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering. Detta pågår trots att kommunallagen i princip förbjuder kommuner och landsting att konkurrera på företagens marknader.
Kristdemokraterna anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte sociala eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.
Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Småföretagsdelegationens lista borde snarast genomföras. Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen.
Många småföretag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkurrenter. I Konkurrensverkets rapport Småföretag – förslag för ökad tillväxt (1997:3) finns en rad exempel på kommuner som verkar konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror, m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå allt för ofta. Det är främst små företag som råkar illa ut. Det är mycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en konkurrent. Om företaget som drabbas inte är kommunmedlem i kommunallagens mening är det omöjligt. Om beslutet om stöd tagits av ett kommunalt bolag går det över huvud taget inte att överklaga.
Kommunallagen bör ses över och det bör göras lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol.
Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer framträdande roll än i dag. Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Vidare anser vi att Nämnden för offentlig upphandling, NOU, i samband med en resursförstärkning bör förändras till en självständig del av Konkurrensverket.
Den offentliga sektorn måste reformeras. Monopol leder till högre priser och ineffektivitet oavsett om det gäller att producera varor eller tjänster. Nyföretagsamhet kan bli viktiga byggstenar i en ny struktur med ett mer decentraliserat och kundstyrt serviceutbud för bl.a. vård och omsorg.
Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära, personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning. Hur stor andel av den traditionellt offentliga servicen som ska erbjudas i privat regi måste avgöras av medborgarnas val i ett utbud av olika tjänster.
Behovet av en reformering av den offentliga sektorn innebär inte att dess uppgifter anses obehövliga utan snarast att de i ökad utsträckning bör erbjudas av fler aktörer och därmed skapa valfrihet för medborgaren. En del av den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad. Möjligheterna att driva enskilda, kooperativa och föreningsdrivna daghem, vårdcentraler och servicehus måste förbättras. Politikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföreträdare och inte samtidigt påta sig dubbelrollen som producentföreträdare.
Samverkan inom olika former av kooperativ verksamhet har goda möjligheter att bli intressanta alternativ bland annat i reformeringen av den offentliga sektorn. Personalkooperativ, föräldrakooperativ, producent- och konsumentkooperativ är former som kan frigöra kreativitet, utvecklingskraft och konstruktivt samarbete.
En reformerad offentlig sektor som effektiviserar och renodlar sin verksamhet ställer ökade krav på enskilda innevånares personliga ansvarstagande. Detta ansvarstagande kan i sig leda till nytänkande och utveckling av de uppgifter som tidigare tillhandahållits av det offentliga. Ett ökat personligt ansvarstagande måste ges materiella förutsättningar att fungera genom att skatteuttaget sänks i motsvarande mån.
Statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.
En av statens viktigaste uppgifter är också att bedriva en ansvarsfull finanspolitik som ger förutsättningar för stabila statsfinanser, låg inflation och minskande statsskuld. Avbetalningar av statsskulden leder till minskande ränteutgifter för statsbudgeten och på sikt också till ökat förtroende för svensk ekonomi. En balanserad finanspolitik är en förutsättning för låga räntor och på både kort och lång sikt för ett gott investeringsklimat. Att Sverige står utanför EMU sedan starten den 1 januari 1999 innebär inte att kraven på finanspolitiken minskar. Kristdemokraterna anser att Sverige bör ansluta sig till EMU:s tredje steg. För företagen skulle det betyda att transaktionskostnaderna sjunker vid affärer med de vanligaste exportländerna. Konsumenterna skulle dessutom få ökade möjligheter att jämföra priser, vilket leder till ökad konkurrens. Kristdemokraternas mål när det gäller statsfinanserna framgår av budgetmotionen.
En mycket viktig roll för staten är att skydda allmän och privat egendom från kriminalitet av alla slag. Skador till följd av brott och kostnader för att skydda sig mot dem kostar svenska småföretag mer än 6 700 miljoner kronor årligen. Över 800 företag utsattes för brott under år 2000. Rättstrygghet är att ha ett bra skydd mot brottslighet och att veta att om brott trots allt begås arbetar polis och domstolar med att klara upp brottet.
Vi anser att eftersom det är staten som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga företag, utom i undantagsfall. Statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis konkurrens.
Staten är en mycket stor aktie- och företagsägare. Dess ägande omfattar ca 25 procent av det inhemska näringslivet. Det statliga ägandet är till nackdel för ekonomins funktionssätt, för företagen och deras anställda, och innebär en orimlig inlåsning av den förmögenhet som nationen disponerar över.
Det finns många skäl för en försäljning av statens aktier, dels att renodla statens roll, dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera bättre. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag ska kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och tillkomsten av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningen ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden. Alla företag bör dock inte säljas. Vissa företag ska av sociala eller hälsopolitiska skäl behållas. Staten ska av detta skäl inte avhända sig ägandet av Systembolaget.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som snabbt kan säljas hör bl.a. Civitas Holding, Vin & Sprit, resterande delar av SAS, Telia, Nordea samt Assi Domän.
De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
I en undersökning av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) framkom att en femtedel av de kommun- och landstingsägda bolagen trodde att de inte omfattades av lagen om offentlig upphandling (LOU). Vidare trodde många av bolagen att de inte ens omfattades av kommunallagen. Detta är alarmerande och bevisar att mycket måste göras för att konkurrens ska ske på lika villkor för samtliga företag på marknaden.
Det samlade värdet av den offentliga upphandlingen beräknas uppgå till ungefär 400 miljarder kronor per år. Beloppet motsvarar cirka 20 procent av BNP. De kommunala inköpen dominerar och uppskattas till omkring 170 miljarder kronor.
Den offentliga upphandlingen fungerar inte som den ska i Sverige. Många små företag har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder. Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i offentlig upphandling försvårar för småföretag att få order. De tre lagar (LOU, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och konkurrenslagen) som rör upphandling och konkurrens i offentlig och privat sektor fungerar i dag dåligt, och det finns en gråzon i kommunallagen som är större än vad den borde vara. Vidare är ansvarsfördelningen oklar. De inblandade myndigheterna är NOU, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Kammarkollegium samt Kommerskollegium. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att se över den splittrade myndighetsbilden. Fördelen med en samordning är att statsmakterna signalerar och fokuserar på den stora betydelsen av tillsynen över den offentliga upphandlingen. Ett samgående med Konkurrensverket visar klart och entydigt att upphandlingslagen i första hand är en konkurrenslagstiftning.
Småföretagsdelegationen konstaterar att LOU fungerar dåligt. Det som behövs är ett samlat grepp om upphandlingsproblematiken i syfte att förverkliga idéerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering som ligger till grund för lagstiftningen. 1997 inrättades Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor med en försöksverksamhet på tre år. Rådet är granskande och rådgivande men saknar fortfarande sanktionsmöjligheter varför problemen kvarstår.
Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt. Denna måste ske på ett sådant sätt att även små företag har goda möjligheter att ta del av förfrågningar och lägga anbud. Alla offentliga handlingar bör kunna nås elektroniskt. All offentlig information i elektronisk form bör vara kostnadsfri. Det ska inte vara förbehållet storföretag och stora tidningsredaktioner att söka i offentliga informationsdatabaser.
Kristdemokraterna vill göra LOU mer kraftfull i en sammanhållen översyn i syfte att förverkliga principerna om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering. Stora upphandlingar bör delas upp i flera mindre poster så att även små företag har en chans att vara med i budgivningen.
Det är avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på forskning och utveckling. Grundförutsättningen är ett bra allmänt företagsklimat med lönsamma företag. Men det är dessutom nödvändigt att samhället bistår de mindre företagen för att de ska kunna ta del i forsknings- och utvecklingsarbetet.
Det mest naturliga är att skatteregler och lagstiftning utformas så att de mindre företagens forsknings- och produktionsutveckling underlättas i kombination med att de får möjligheter att söka särskilda forskningsbidrag.
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I flera konkurrentländer stödjer staten mycket aktivt utvecklingen av nya idéer. Patent som skulle kunna tas tillvara av den svenska industrin exporteras till andra länder. Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på arbetsplatsen med rätt till eget patent bör utredas. Avtal om delad vinst skulle kunna vara en form för samverkan.
Förutom ett allmänt gott investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop. Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år – det skulle höja innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Satsningen på innovativ teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare bör utökas. Erfarenheter från USA, Storbritannien och Nederländerna pekar på framgångar med sådan riktad upphandling. I USA kanaliseras minst en procent av all statlig teknikupphandling till små och medelstora företag. Nya rön inom FoU bör göras mer lättillgängliga för småföretagen.
Immateriella rättigheter bör ges ett bättre skydd. Kopiering av produkter och varumärken är ett allt större problem. Lagstiftningen på detta område bör stärkas.
Den viktigaste konkurrensfördelen i framtiden kommer att vara kunskap. Kunskap är en förutsättning för utveckling, innovationer eller flexibilitet i konkurrensen med andra företag. Utbildning, kompetensutveckling och det ständiga lärandet kommer därför att vara ytterst centralt i framtiden.
Vid en internationell jämförelse finner vi att förhållandevis få svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola. Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige, bland annat är andelen civilingenjörer i industrin låg. Bland små och medelstora företag verkar denna situation vara ännu mer alarmerande. Antalet utbildade forskare är oroande lågt och kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är sämre än i många andra länder. Svensk FoU är dessutom alltför koncentrerad till stora företag i några få branscher.
Redan i grundskolan bör utbildningen vara upplagd så att den uppmuntrar eleverna till ett entreprenöriellt förhållningssätt. Entreprenöriellt lärande ökar förmågan att ta initiativ, att ta ansvar, att fatta beslut och att samarbeta.
Den eftergymnasiala utbildningen kan innebära ett mer omfattande samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsende. Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag. Folkhögskoleformen, som bland annat innebär en stor frihet vid uppläggning av kurser, ger utrymme för denna typ av utbildning. Också arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget företagande.
Även på universitets- och högskolenivå är det viktigt med kurser och utbildningar inriktade mot företagande och entreprenörskap. Det är också viktigt att knyta kontakter mellan det lokala näringslivet och högskolorna. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv måste förbättras för att stimulera kommersialiseringen av forskningen. Så kallade arbetslivscentra, som nu växer upp på flera högskolor, bör uppmuntras. Här möts näringsliv, högskola och studenter på ett naturligt och berikande sätt.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings‑ och utvecklingsverksamhet i Sverige.
Behovet av ett fungerande lärlingssystem är stort. Trots välvilliga uttalanden och löften från ansvariga politiker om att utveckla möjligheterna till lärlingsutbildning inom det svenska utbildningssystemet och inom arbetsmarknadspolitiken sker ytterst lite. De ansatser som görs sker dessutom ofta med fel utformning.
Kristdemokraterna vill se ett eget program inom gymnasieskolans ram med en flexibel utformning och få centrala regler. Det är viktigt att lärlingsutbildningen knyts nära det lokala näringslivet, där praktik varvas med teori redan från första terminen.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En väg kan vara att införa utbildningskonton som innebär att arbetstagare och arbetsgivare ges möjlighet att, upp till en viss nivå, avsätta pengar till ett avdragsgillt konto. Under studietiden kan man ta ut pengar från kontot för att finansiera inkomstbortfallet. Det uttagna beloppet belastas då med inkomstskatt. För den enskilde innebär ett individuellt utbildningskonto en utmärkt möjlighet att ta ansvar för sin egen utveckling.
Kompetens är något annat än formell utbildning. En människas kompetens består också av de erfarenheter hon har och de praktiska färdigheter hon erövrat. Kontakter som byggts upp, personliga egenskaper och personlighet samt attityder är också delar av en persons kompetens. Kompetensutveckling och det ständiga lärandet är därför i stor utsträckning beroende av den organisation arbetet har och den uppmuntran och stimulans som ges på arbetsplatsen till eget ansvar och utvecklandet av egna idéer.
Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta betalades med ökad inflation. Trots höga nominella löneökningar under 1980-talet blev reallöneökningen därför noll. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat och ligger nu över EU-snittet.
Liksom när det gäller marginaleffekter, finns det en utbredd insikt om att den svenska lönebildningen under många år har fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag på samhällsekonomin.
Staten bör i egentlig mening inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som gör att till exempel risken för ökad arbetslöshet tas med som en kostnad när avtal ska tecknas, liksom vinsten med en lägre arbetslöshet. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är i princip obefintliga. I själva verket ingick det som en del i den så kallade solidariska lönepolitiken att facken inte skulle behöva tänka på eventuell arbetslöshet, det var statens uppgift att finansiera a-kassorna.
Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet, mer korttidsanställningar och ett allt större kunskapsbehov. Den nya situationen på arbetsmarknaden kräver att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ses över. Det är avgörande för den fortsatta ekonomiska utvecklingen att riksdagen snarast fattar beslut som undanröjer flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Nu krävs individuella handlingsplaner när det gäller att anpassa en arbetsmarknadspolitisk åtgärd till vad som efterfrågas på marknaden och den enskildes förutsättningar.
Sveriges arbetstagare är historiskt sett kända för sin kompetens. Ska detta även gälla framgent, måste vi fortsätta att satsa på ett bra och modernt utbildningsväsende. Fungerande kunskapskedjor hos medborgarna, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta konkurrera med en hög kompetensnivå.
Nedan presenteras några förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen, så att resultatet från löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet.
Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en högre egenfinansiering av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Egenfinansieringen bör uppgå till 33 procent och kompenseras fullt ut för den enskilde genom en generell höjning av grundavdraget. Höjningen av avgiften med cirka 100 kronor per månad kompenseras fullt ut med sänkt inkomstskatt.
Lagen som reglerar kollektivavtalen bör ses över för att öka den enskildes rättigheter och främja en bättre fungerande lönebildning. Bland annat bör möjlighet för enskilda löntagare att sluta avtal med arbetsgivare utan hänsyn till gällande kollektivavtal underlättas. Riskerna för att enskilda arbetstagare utnyttjas otillbörligt genom att hamna i en underlägsen position, exempelvis vid hög arbetslöshet, måste beaktas i denna översyn.
Arbetsmarknadens parter bör eftersträva ökad flexibilitet vad gäller lönebildning för ungdom. Lägre ingångslöner inom vissa branscher kan vara ett verksamt sätt att få fler unga i arbete. Detta bör i första hand lösas avtalsvägen.
Vinstdelningssystem för de anställda kan med fördel utgöra en del i den framtida lönebildningen. Ett sådant system skapar en god och flexibel koppling mellan företagens vinster och de anställdas ersättningar. Arbetsgivaravgifter bör inte tas ut på ersättning från ett vinstdelningssystem.
Vi anser att arbetsmarknadspolitiken måste utgå från subsidiaritetsprincipen, det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så sätt att samhällets insatser ska vara stödjande, dock utan att skada ordinarie arbetsmarknad.
Vi vill reformera arbetsmarknadspolitiken genom att bland annat utveckla praktik/lärlingssystem för ungdomar, så att möjligheterna att komma in på arbetsplatser ökar. Vi vill också öka den lokala samverkan och minska rundgången i åtgärder för att därmed minska arbetslösheten. Kommunerna, arbetsförmedlingarna och försäkringskassorna bör samverka för att hjälpa de arbetssökande.
Arbetsmarknadsutbildningen bör i högre grad samordnas med det reguljära utbildningsväsendet. Den kvalificerade yrkesutbildningen måste utökas. Det är av största vikt att se över arbetsmarknadspolitiken så att den anpassas till marknadens krav. Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt om i landet för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ska få den genomslagskraft som efterfrågas bland företagen.
Det som ändå är mest betecknande för regeringens toppstyrning av regionalpolitiken är tillväxtavtalen. Om man får tro Näringsdepartementets egen utvärdering av tillväxtavtalen (Ds 2001:15) är det inte företagarna som uttrycker uppskattning över vad de statliga pengarna skapat och skapar i form av tillväxtavtal. Utvärdering visar att endast 30 procent tycker att processen bidragit till en bättre samordning av resurserna för regionens tillväxt. Av kommunerna och företagarorganisationerna är det inte mer än 55 procent som tror på tillväxtavtalen. Det framgår också att kommunernas engagemang i de allra flesta fall varit alltför lågt.
Nu inleds arbetet med andra generationens avtal. Om en starkare lokal tillväxt och en högre utväxling på insatt offentligt kapital ska uppnås i nästa generations avtal måste dels det så kallade tillväxtkapitalet göras synligare och bli lättare tillgängligt, dels måste kommunernas näringslivsansvariga aktivt involveras i processen. Om tillväxtavtalen ska bli vad många önskar måste man på ett bättre sätt nå de människor som är bärare av idéer men saknar resurser att förverkliga dem.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att särskilda mål formuleras för respektive politikområde. Kristdemokraternas förslag till mål lyder:
Att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom fler och växande företag. Politikens roll är att skapa en god jordmån för företagande. Arbete och välfärd åt alla uppnås genom att ansvarstagande individer, familjer och företag tillsammans tillåts växa med goda och stabila regler.
Beträffande regeringens förslag till anslag under utgiftsområde 24 för budgetåret 2002 föreslår vi förändringar enligt följande:
Regeringen föreslår att anslagsnivån förändras p.g.a. att 5 miljoner kronor förs över från anslaget 26:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling, för att finansiera tidigarelagda avbetalningar på investeringar i IT-lösningar som myndigheten behöver göra.
Vi menar att myndigheten bör klara dessa betalningar inom ramen för det anslag man förfogar över. Finansieringen bör alltså inte göras genom att ta pengar från forskningsanslaget, och vi föreslår därför att 5 miljoner kronor överförs till anslaget 26:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling.
Anslaget tillförs 5 miljoner kronor med ovanstående motivering.
Anslaget på 228 miljoner kronor täcker kostnader för myndigheterna NUTEK och ALMI Företagspartner AB. Vi föreslår en besparing på 10 miljoner kronor.
Vi föreslår en besparing på 14 miljoner kronor på områdena stöd till kooperativt företagande samt stöd till främjandet av kvinnors och invandrares företagande. Den besparingen använder vi som delfinansiering av den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter som redogjorts för i motionen.
Anslaget på 71 miljoner går till den nybildade myndighet, ITPS, som är en sammanslagning av NUTEK, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet och Statens institut för regionalforskning. Vi föreslår en besparing på 10 miljoner kronor.
Vi anslår ytterligare 5 miljoner kronor för att finansiera ökade satsningar på marknadsföringen av Sverige som turistland.
Kristdemokraterna vill öka Konkurrensverkets möjligheter att driva viktiga konkurrensmål och anslår därför ytterligare 2 miljoner kronor för ändamålet. Dessutom föreslår vi att Nämnden för offentlig upphandling, NOU, görs till en självständig del av Konkurrensverket och för över 3,7 miljoner kronor från utgiftsområde 2, varifrån NOU finansieras i regeringens förslag.
Företag som är verksamma på en konkurrensutsatt marknad ska inte ägas av staten. Statliga företag bör alltså avyttras i den takt som marknaden kan absorbera. Utförsäljningen bör finansieras inom bolagen. Kristdemokraterna föreslår en besparing på 25 miljoner kronor.
Anslaget på 182 miljoner kronor finansierar bl.a. Exportrådets verksamhet. Regeringen anslår ökade medel om 45 miljoner kronor för utökade satsningar på exportfrämjande åtgärder. Vi avvisar denna satsning och föreslår en besparing på totalt 50 miljoner kronor.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till stöd till företagsetableringar utanför vårt lands gränser. En besparing föreslås därför på 250 miljoner kronor för budgetåret.
I regeringens vårproposition föreslås att Konsumentverket tillförs 5 miljoner kronor för befrämjandet av konsumtionen av ekologiska livsmedel. Vi avvisar den satsningen och föreslår en besparing på 5 miljoner kronor. Dessutom föreslår vi en ytterligare besparing på anslaget på 3 miljoner kronor, vilket ger en total anslagsbesparing på 8 miljoner kronor.
Anslaget tillförs 20 miljoner kronor från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, för en satsning på den kommunala konsumentvägledningen. Vi anser att det ankommer på kommunerna att själva avgöra vilken verksamhet som ska rymmas under den kommunala konsumentvägledningen och att regeringen inte ska detaljstyra verksamheten. Vi sparar därför 20 miljoner kronor på anslaget.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Jan Erik Ågren (kd) |