Moderaterna accepterar regeringens förslag att införliva två EG-direktiv genom lagstiftning. Däremot föreslås att Sverige även framgent avstår från att tillträda ILO:s konvention 175 om deltidsarbete.
Riksdagen avslår regeringens förslag om godkännande av Internationella Arbetsorganisationens (ILO) konvention (nr 175) om deltidsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den oöverskådliga lagstiftningen i diskrimineringsfrågor.
EU:s ministerråd antog 1997 respektive 1999 två direktiv som syftar till att förhindra att deltidsanställda och tillfälligt anställda diskrimineras på arbetsmarknaden. Sverige är skyldigt att genomföra de två direktiven. Trots denna skyldighet vill vi dock framhålla att frågan enligt vår uppfattning inte är av den gränsöverskridande art att den borde ha behandlats på unionsnivå. I stället borde – enligt den s.k. subsidiaritetsprincipen – frågorna om anställningsvillkoren för olika kategorier av anställda ha avgjorts självständigt på nationell nivå. Denna ståndpunkt understryks ytterligare av de mycket olika förutsättningar som råder i EU:s medlemsstater. I flertalet EU-länder anses det vara angeläget att öka möjligheterna till deltidsarbete, inte minst av hänsyn till barnfamiljerna. I Sverige däremot är skattetrycket sådant att få barnfamiljer kan klara sin försörjning med mindre än att alla vuxna arbetar heltid. Därmed blir också den utbredda deltidsarbetslösheten till ett problem i Sverige.
Direktiven överlämnar till medlemsstaterna att avgöra hur de olika bestämmelserna skall tillämpas. Det kan ske antingen genom lagstiftning eller genom att arbetsmarknadens parter träffar kollektivavtal som ger alla arbetstagare motsvarande rättigheter. Regeringens bedömning är att det inte finns några lagar eller andra författningsbestämmelser i Sverige som diskriminerar deltidsanställda eller tillfälligt anställda. Däremot kan regeringen inte med säkerhet utesluta att det förekommer diskriminerande bestämmelser i kollektivavtal eller enskilda avtal. Arbetsmarknadens parter synes också ha olika uppfattningar på denna punkt. Regeringens bedömning är att det i dag inte finns förutsättningar att införliva direktivet avtalsvägen och förordar således lagstiftning, vilket också har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Vi kan godta regeringens bedömning, liksom den föreslagna lagtekniska utformningen. Vi menar också av principiella skäl att bestämmelser som rör obligatoriska och grundläggande villkor på arbetsmarknaden skall anges i lag och inte överlåtas till intresseorganisationer.
Internationella Arbetsorganisationen (ILO) antog 1994 en konvention (nr 175) om deltidsarbete. Sverige beslöt våren 1996 att inte tillträda konventionen. Regeringen menar att de hinder som då ansågs föreligga för en svensk ratifikation nu är undanröjda. Vi anser för vår del att det är tillfyllest att Sverige införlivar de två EG-direktiven genom den föreslagna lagstiftningen. Vi kan inte se att ILO-konventionen tillför något ytterligare i frågan och förordar att Sverige även framgent avstår från att tillträda konventionen.
Slutligen konstaterar vi att Sverige nu får ytterligare två lagar i den långa raden av delvis parallella och delvis överlappande lagar mot diskriminering. Vi får en allt mer komplicerad och oöverskådlig blandning av civilrättslig och straffrättslig lagstiftning med skiftande diskrimineringsgrunder och helt olika räckvidd. Särskilt rörig är den arbetsrättsliga lagstiftningen där det blivit allt svårare för inte minst de små företagen att överblicka de olika lagarnas bestämmelser. Situationen är djupt otillfredsställande och understryker vår ståndpunkt att all lagstiftning mot diskriminering borde sammanföras i en gemensam lag om mänskliga rättigheter. De olika ombudsmannamyndigheter som har inrättats för att övervaka lagarna borde också läggas ihop till en enda myndighet.
|
Stockholm den 7 mars 2002 |
|
|
Mikael Odenberg (m) |
|
|
Kent Olsson (m) |
Patrik Norinder (m) |
|
Henrik Westman (m) |
Anna Kinberg (m) |
|
Ewa Thalén Finné (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Rolf Gunnarsson (m) |
Anna Lilliehöök (m) |