Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en översyn och ändring av regler som motverkar arbetslinjen för äldre.
Det finns många skäl för att fler människor borde kunna och vilja stanna kvar på arbetsmarknaden högre upp i åldrarna. Bakgrunden är att den faktiska pensionsåldern är mycket lägre än den formella. Ekonomiska, mänskliga och demografiska skäl talar för att den genomsnittliga pensionsåldern borde höjas för många människor.
Ett av flera skäl till att många människor inte arbetar högre upp i åldrarna är att det saknas tillräckliga ekonomiska incitament för arbetsgivare att anställa äldre framför yngre medarbetare. De ekonomiska incitamenten för äldre arbetskraft att gå med förtida pension är också i många fall större än att arbeta vidare.
Riksdagens revisorer har granskat arbetslinjens tillämpning för äldre. Revisorerna har påpekat att regler och tillämpning av olika ersättningssystem måste förenklas och renodlas. De oklara reglerna måste bort och bättre samordning efterlyses bl.a. mellan socialförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och avtalen på arbetsmarknaden.
De olika systemen har olika ersättningsnivåer och i praktiken är det inte självklart när de olika systemen skall användas. Riksdagens revisorer har i ett räkneexempel illustrerat konsekvenserna av de olika ersättningsnivåerna för en privatanställd arbetare med lång anställningstid och en månadsinkomst på 16 000 kronor som valt eller tvingats att avstå från arbete från och med 61 års ålder.
Tabell 1
Genomsnittlig ersättning per månad fram till att ålderspension utbetalas vid 65 års ålder:
|
Ålder |
61 |
65 |
|
Förtida uttag av pension |
8 475 |
8 475 |
|
Halv förtida uttag av pension |
12 238 |
9 715 |
|
Slutar på egen begäran |
12 156 |
11 040 |
|
Sjukpenning |
12 800 |
11 040 |
|
Förtidspension |
13 540 |
11 040 |
|
Uppsagd av arbetsgivaren |
13 830 |
11 040 |
Andra regler kan ur ett samhällsperspektiv uppfattas som hinder för arbetslinjen, men är både ur fackets och de anställdas perspektiv en framförhandlad förmån. De förmånsbestämda tjänstepensionerna och de generösa garantipensionerna inom de kommunala pensionsavtalen är exempel på sådana regler.
Avtalspensionerna för tjänstemän inom privata, statliga och kommunala arbetsmarknaden är förmånsbestämda. Det innebär att pensionernas storlek är bestämd till viss procent på lönen. Ju äldre den anställde är, desto högre premie måste arbetsgivaren betala. Följande exempel visar hur premien för statens avtalsförsäkringar varierar med den anställdes ålder.
Tabell 2
|
Ålder |
Pensionsgrundande lön |
Årspremie |
|
35 |
375 000 kr |
20 928 kr |
|
45 |
375 000 kr |
60 472 kr |
|
55 |
375 000 kr |
103 169 kr |
|
61 |
375 000 kr |
137 298 kr |
Ovanstående är bara exempel på de många regler som försämrar de ekonomiska incitamenten för äldre att finnas kvar i arbetskraften och hindrar arbetsgivarna att behålla och anställa äldre. Regeländringar behövs sannolikt inom arbetsrätt, skattelagstiftning, socialförsäkringssystemen och kollektivavtalen.
Regeringen borde göra en systematisk genomgång av regelverken och sammankalla parterna till överläggningar för att få till stånd en samsyn om problemen och undersöka förutsättningarna för att göra förändringar. Det är i detta sammanhang viktigt att staten föregår med gott exempel när det gäller bättre möjligheter för äldre att vara kvar på arbetsmarknaden.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Catharina Hagen (m) |