Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU17
En förstärkt Barnombudsman
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition
2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman samt en motion
som väckts med anledning av propositionen. Vidare
behandlas en motion från den allmänna motionstiden
2001.
Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag
till åtgärder för att förstärka Barnombudsmannen och
renodla ombudsmannarollen. Barnombudsmannen skall
fortfarande vara en myndighet under regeringen, men
genom de föreslagna lagändringarna ges ombudsmannen
en ökad självständighet i förhållande till
regeringen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
I ärendet finns en reservation.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
En förstärkt Barnombudsman
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman, samt
lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:96
och avslår motionerna 2001/02:So44 och
2001/02:So352.
Reservation (kd)
Stockholm den 16 april 2002
På socialutskottets vägnar
Ingrid Burman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Susanne Eberstein (s), Chatrine Pålsson
(kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht Markström (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars
Elinderson (m), Tullia von Sydow (s), Kent Härstedt
(s) och Lotta N Hedström (mp).
2001/02
SoU17
Redogörelse för ärendet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa åtgärder för att
förstärka Barnombudsmannen och renodla
ombudsmannarollen. Barnombudsmannens roll som
företrädare för barns och ungas rättigheter och
intressen utifrån Sveriges åtagande enligt FN:s
konvention om barnets rättigheter tydliggörs. Vidare
föreslås att Barnombudsmannens mandat skall
bestämmas av riksdagen i lag och att ombudsmannen
skall ges vissa rättsliga befogenheter gentemot
myndigheter, kommuner och landsting. Barnombuds-
mannen skall fortfarande vara en myndighet under
regeringen, men genom de föreslagna åtgärderna ges
ombudsmannen en ökad självständighet i förhållande
till regeringen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
Utskottets överväganden
En förstärkt Barnombudsman
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör anta regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:335) om
Barnombudsman samt lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453). Riksdagen
bifaller därmed propositionen och avslår
motionerna. Barnombudsmannens roll som
företrädare för barns och ungas rättigheter
och intressen görs därmed tydligare.
Barnombudsmannen ges en ökad självständighet
i förhållande till regeringen genom att
ombudsmannens mandat bestäms av riksdagen i
lag. Jämför reservation (kd).
Propositionen
Enligt regeringen bör det i lag slås fast att
Barnombudsmannen är företrädare för barns och ungas
rättigheter och intressen (ombudsmannarollen).
Vidare bör mandatet (självständighet från
regeringen) bestämmas i lag. Därutöver föreslår
regeringen att ombudsmannen ges vissa rättsliga
befogenheter gentemot andra myndigheter, kommuner
och landsting.
Självständighet är viktigt för att en ombudsman
skall kunna arbeta effektivt. Vad det handlar om är
självständighet i förhållande till alla organ som
kan påverka ombudsmannens arbete. Det är dock i
detta sammanhang viktigt att framhålla att en
statlig ombudsman aldrig kan bli helt obunden, anför
regeringen. Lagen sätter vissa gränser för
ombudsmannens arbete, och någon måste besluta om
ombudsmannens budget. Enligt regeringen måste
Barnombudsmannen emellertid kunna bestämma sin egen
dagordning och prioriteringar utifrån sin kunskap
och sina kontakter med dem ombudsmannen skall verka
för och deras åsikter och erfarenheter.
Barnombudsmannen föreslås således alltjämt vara en
myndighet under regeringen. Ombudsmannen blir dock
inte en vanlig förvaltningsmyndighet utan
särbehandlas i sin egenskap av ombudsman och ges så
mycket självständighet som är möjligt.
Barnombudsmannens grundläggande uppgift skall vara
att företräda barns och ungas rättigheter och
intressen mot bakgrund av Sveriges åtagande enligt
FN:s konvention om barnets rättigheter. I
ombudsmannens företrädarroll ingår inte att
företräda enskilda barn och unga eller att handlägga
ärenden som gäller enskilda fall.
För att Barnombudsmannen skall kunna verka
effektivt krävs också att tillräckliga resurser
ställs till myndighetens förfogande. I propositionen
aviserar regeringen att den har för avsikt att föra
över de särskilda medel som har ställts till ombuds-
mannens förfogande för det s.k. strategiuppdraget
till ombudsmannens ordinarie anslag när
Barnombudsmannens pådrivande roll gentemot
myndigheter, kommuner och landsting nu blir en del
av ombudsmannens ordinarie uppgifter. I samband med
budgetpropositionen för år 2003 avser regeringen
att föreslå att inom utgiftsområde 9 föra över ca 5
miljoner kronor från anslaget 18:1 delpost 5.1 Medel
till utbildnings- och fortbildningsinsatser om FN:s
konvention om barnets rättigheter samt utveckling av
metoder för konventionens genomförande till anslaget
15:1 Barnombudsmannen. Därutöver har
Barnombudsmannen fr.o.m. innevarande budgetår
tillförts ca 2 miljoner kronor i nya medel.
De utökade och överflyttade resurserna är ett
viktigt sätt att på en konkret nivå stärka
Barnombudsmannens verksamhet, anförs det. Det
möjliggör ytterligare satsningar inom olika områden
såsom exempelvis det lokala arbetet eller arbetet
med att utveckla kontakterna med barn och unga. Den
långsiktiga resursförstärkningen underlättar också
för ombudsmannen att planera sin verksamhet och att
rekrytera och behålla personal.
En tydligare reglering av Barnombudsmannens
uppgifter i lag, som nu föreslås, minskar, enligt
propositionen, behovet av styrning i
regleringsbrevet. Till detta kommer det utveck-
lingsarbete som pågår inom Regeringskansliet, från
att tillämpa detaljstyrning till mål- och
resultatstyrning. Däremot är det viktigt att rege-
ringen och riksdagen kontinuerligt får relevant
information om hur ombudsmannen med anslagna medel
uppfyller sina uppgifter enligt lagen.
Den ökade självständighet som ombudsmannen nu
föreslås ges hindrar emellertid inte att regeringen
i samråd med ombudsmannen från tid till annan ger
denne uppdrag som inte inkräktar på
ombudsmannarollen, anförs det.
Tyngdpunkten i Barnombudsmannens arbete bör vara
att skapa möjligheter för barn och unga att själva
komma till tals, få framföra sina åsikter direkt
till aktuella beslutsfattare och att få sina åsikter
respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift
i att medverka till att skapa metoder för att barn
och unga skall tillförsäkras inflytande och
delaktighet, att få beslutsfattare och andra att
inse att det också blir bättre kvalitet på
verksamheterna om barns och ungas egna synpunkter
tas till vara.
För att som ombudsman kunna ha ett barnperspektiv
på en generell nivå krävs djup kunskap om barns och
ungas situation och behov i olika åldrar. Barn och
unga är ingen homogen grupp. Flickor och pojkar har
delvis skilda erfarenheter och åsikter som en
barnombudsman måste ha kunskap om, liksom små barn
och tonåringar har olika perspektiv och livsvillkor.
Till detta kommer barn med funktionshinder, barn
från olika etniska eller kulturella grupper,
asylsökande barn, flyktingbarn och barn som av olika
skäl har en svår livssituation. Att nå dessa barn
och unga och ge dem möjlighet att komma till tals är
mycket viktigt för att deras rättigheter skall bli
respekterade.
Barnombudsmannen skall vara pådrivande gentemot
myndigheter, kommuner och landsting när det gäller
genomförandet av barnkonventionen i alla delar av
samhället. Den pådrivande roll i arbetet med att
genomföra barnkonventionen i Sverige som
Barnombudsmannen har haft genom det s.k.
strategiuppdraget föreslås lagfästas.
Barnombudsmannen är den statliga myndighet i
Sverige som får sägas ha störst kunskap om
barnkonventionen och om hur den på ett effektivt
sätt kan förverkligas. Därför är det naturligt att
Barnombudsmannen har fått en nyckelroll i
strategiarbetet. På detta sätt kan Barnombudsmannen
föra ut kunskap till nyckelpersoner inom statlig och
kommunal förvaltning, vilka i sin tur kan sprida
kunskaperna vidare i organisationerna. Denna
centrala roll för Barnombudsmannen innebär inte
något minskat ansvar för andra myndigheter när det
gäller att genomföra och beakta barnkonventionen
inom sitt verksamhetsområde.
Barnombudsmannen skall bevaka efterlevnaden av
barnkonventionen i förvaltningsmyndigheters,
kommuners och landstings verksamheter. I detta
arbete skall Barnombudsmannen ha rätt att begära in
uppgifter om hur långt genomförandet av barns och
ungas rättigheter kommit i respektive verksamhet. De
uppgiftsskyldiga skall vara skyldiga att infinna sig
till överläggningar med ombudsmannen.
I Barnombudsmannens uppgift ligger också att lämna
förslag till regeringen om författningsändringar och
andra åtgärder som ombudsmannen anser behövas för
att tillgodose barns och ungas rättigheter och
intressen.
Barnombudsmannens uppgift att informera, bilda
opinion och ta initiativ till lämpliga åtgärder i
övrigt föreslås också lagfästas. Även ombudsmannens
uppgift att årligen lämna en rapport till regeringen
föreslås lagfästas.
Det skall ingå i Barnombudsmannens uppdrag att
samla kunskap och sammanställa statistik om barns
och ungas levnadsvillkor. Barnombudsmannen har och
kommer även i framtiden att ha begränsade resurser.
Kunskapsinhämtningen måste därför begränsas till det
som är centralt i verksamheten, anförs det. Kunskap
om hur barnkonventionen fungerar i Sverige, om hur
barnen har det i vårt land är grundläggande för
Barnombudsmannen. I detta ligger att situationen för
olika grupper av barn, exempelvis barn med
funktionshinder, barn i storstad respektive
glesbygd, barn med ursprung i andra länder, måste
belysas. Barnombudsmannen måste själv ha ett utrymme
att bedöma inriktningen på sin kunskapsinhämtning.
Barnombudsmannen skall följa den internationella
utvecklingen när det gäller barnkonventionens
tolkning och dess tillämpning.
Det är en naturlig del av Barnombudsmannens arbete
att upprätthålla kontakter med barn och unga,
organisationer, myndigheter, kommuner och landsting
m.fl., anför regeringen. Detta behöver därför inte
fastställas i lag.
Propositionens förslag innebär dels ändringar i 1-3
§§ lagen (1993:335) om Barnombudsmannen, dels att
fyra nya paragrafer, 4-7 §§, införs. Vidare föreslås
en följdändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
I propositionen redovisar regeringen att den
tidigare i år fattat beslut om direktiv till en
utredning som skall se över frågan om en
sammanhållen diskrimineringslagstiftning (dir.
2002:11). I uppdraget ingår att överväga en
samordning eller sammanslagning av någon eller
samtliga av JämO, DO, HO och HomO, samt om någon
eller några av ombudsmannafunktionerna skall vara
underställda regeringen eller riksdagen. Utredningen
skall redovisa sitt uppdrag i slutet av år 2004.
Barnombudsmannen berörs inte av denna översyn.
Regeringen anser dock att det ändå kan vara lämpligt
att utredningen, när den överväger frågan om
huvudmannaskapet för ombudsmännen, även belyser
Barnombudsmannens ställning. BO-utredningens (dir.
1998:21) genomgång av frågan är en naturlig
utgångspunkt för en sådan diskussion. Regeringen har
därför för avsikt att i tilläggsdirektiv ge
utredningen om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över
frågan om Barnombudsmannens ställning.
Motioner
I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs dels om att Barnombudsmannen skall
kunna verka som pådrivare inte bara gentemot
myndigheter, kommuner och landsting utan även mot
regeringen (yrkande 1), dels om
utnämningsförfarandet (yrkande 2) och dels om nakna
regleringsbrev (yrkande 3). Vidare yrkas att
riksdagen begär att regeringen fattar beslut om
tilläggsdirektiv till den parlamentariska kommittén
för en sammanhållen diskrimineringslagstiftning i
enlighet med vad i motionen anförs om en samlad
ombudsmannainstitution (yrkande 4). Motionärerna
välkomnar initiativet att stärka Barnombudsmannens
(BO:s) roll som ombudsman. De anser dock att
regeringen inte går tillräckligt långt. Det finns
inga formuleringar i propositionen som antyder att
BO också skall kunna verka som pådrivare på
regeringen. Motionärerna anser att en ombudsman även
måste kunna påtala förhållanden som kan uppfattas
som kritik mot den verkställande makten. De anser
att detta måste göras tydligt. För att BO skall
kunna vara en självständig aktör måste
utnämningsförfarandet vara sådant till sin karaktär
att det minimerar risken för att den BO som utses
skall kunna ses som jävig. Därför är det ytterst
viktigt att regeringen frånsäger sig
utnämningsmakten. Motionärerna anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om
hur utnämningsförfarandet skall gå till och som
beaktar dessa synpunkter. Vidare anser motionärerna
att regleringsbreven bör begränsas till att
innehålla det som är nödvändigt för att regeringen
skall få en bild av hur BO med anslagna medel
uppfyller sina uppgifter enligt lagen.
Regleringsbreven skall därmed kunna betecknas som
nakna. Motionärerna anser det vara en principiellt
viktig fråga huruvida BO skall ha riksdagen eller
regeringen som huvudman. Denna fråga bör beredas mer
grundligt än vad som gjorts i BO-utredningen. Den
parlamentariska kommittén för en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning bör ges tilläggsdirektiv
där även BO tas i beaktande på samma sätt som övriga
ombudsmän, anför de.
I motion So352 av Gunilla Tjernberg (kd) begärs
tillkännagivanden dels om att ge Barnombudsmannen en
friare ställning gentemot regeringen (yrkande 1),
dels om att ge Barnombudsmannen rättsliga
befogenheter (yrkande 2). Motionären anför att det
finns flera möjligheter att ge BO en friare
ställning gentemot regeringen. En är en lagreglering
av verksamheten.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
Barnombudsmannen bör ges en starkare ställning och
att det i lag bör fastslås att Barnombudsmannen har
till uppgift att företräda barns och ungas
rättigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges
åtagande enligt Förenta nationernas konvention om
barnets rättigheter (barnkonventionen). Tyngdpunkten
i Barnombudsmannens verksamhet bör, enligt
utskottet, vara att skapa möjligheter för barn och
unga att själva komma till tals, få framföra sina
åsikter direkt till aktuella beslutsfattare och att
få sina åsikter respekterade. Barnombudsmannen har
en viktig uppgift i att skapa metoder för att barn
och unga skall tillförsäkras inflytande och
delaktighet, att få beslutsfattare och andra att
inse att det också blir bättre kvalitet på
verksamheterna om barns och ungas egna synpunkter
tas till vara. Däremot skall Barnombudsmannen inte
företräda enskilda barn och unga eller handlägga
ärenden som rör enskilda fall.
Utskottet anser också att Barnombudsmannen skall
vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och
landsting när det gäller genomförandet av
barnkonventionen i alla delar av samhället. Den
pådrivande roll som Barnombudsmannen har haft genom
strategiuppdraget bör därför lagfästas. Utskottet
noterar att regeringen har för avsikt att föreslå
förstärkta resurser för Barnombudsmannen fr.o.m. år
2003.
I motion So44 (kd) yrkas att Barnombudsmannen
skall kunna vara pådrivande också mot regeringen och
att regeringen därför bör frånsäga sig
utnämningsmakten.
Utskottet konstaterar att frågan om vem som skall
vara huvudman för Barnombudsmannen behandlades av
den s.k. BO-utredningen. I betänkandet
Barnombudsmannen - företrädare för barn och ungdomar
(SOU 1999:65) avvisades en överflyttning av
huvudmannaskapet från regeringen till riksdagen
framför allt av konstitutionella skäl, men också med
hänvisning till att riksdagen inte passar som
huvudman för en myndighet som bl.a. bedriver
opinionsarbete. Ett ändrat huvudmannaskap skulle
innebära en avvikelse från regeringsformens
ansvarsfördelning. Det är regeringens uppgift att
styra riket, medan riksdagens uppgift är att
lagstifta, besluta om skatt och fastställa statens
budget. Om ombudsmannen skulle underställas
riksdagen skulle riksdagen få ansvar för en
förvaltningsmyndighet på ett sakområde. I detta
avseende ansåg utredningen att det inte gick att dra
några paralleller med Justitieombudsmannen (JO).
Dels är JO:s ställning särskilt reglerad i
regeringsformen, dels är JO inte någon
förvaltningsmyndighet utan del av riksdagens
kontrollmakt att lagstiftningen följs i den
offentliga verksamheten.
Utskottet delar denna bedömning och vill samtidigt
understryka att ansvaret för att genomföra
barnkonventionen enligt internationella
traktatregler ligger på regeringen. Utskottet vill
vidare understryka att det ankommer på riksdagen att
granska regeringen och dess verksamhet. Utskottet
delar därmed bedömningen att regeringen även
fortsättningsvis bör vara huvudman för
Barnombudsmannen, men att Barnombudsmannens mandat
skall bestämmas av riksdagen. Genom att
Barnombudsmannens uppgifter framgår av lag minskar
behovet av styrning i regleringsbrev. Utskottet
anser det angeläget att Barnombudsmannen själv kan
bestämma sin egen dagordning och prioriteringar
utifrån sin kunskap och sina kontakter med dem
ombudsmannen skall företräda.
Utskottet noterar att regeringen avser att i
tilläggsdirektiv ge utredningen om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över
frågan om Barnombudsmannens ställning.
Utskottet tillstyrker därmed förslagen till lag om
ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman och lag
om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) och
avstyrker motionerna So44 (kd) och So352 (kd) i den
mån de inte är tillgodosedda med det anförda.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation.
En förstärkt Barnombudsman
av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag borde ha följande
lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman och lag
om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) samt ger
som sin mening regeringen till känna vad som anförts
i reservationen. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So44 yrkandena 1-3 och avslår motionerna
2001/02:So44 yrkande 4 och 2001/02:So352.
Ställningstagande
Vi välkomnar initiativet att stärka
Barnombudsmannens (BO:s) roll som ombudsman. Vi
anser dock att regeringen inte går tillräckligt
långt. Vi anser att BO också skall kunna verka
pådrivande på regeringen och påtala förhållanden som
kan uppfattas som kritiska mot den verkställande
makten. För att BO skall kunna vara en självständig
aktör måste utnämningsförfarandet vara sådant till
sin karaktär att det minimerar risken för att den BO
som utses skall kunna ses som jävig. Därför är det
ytterst viktigt att regeringen frånsäger sig
utnämningsmakten. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett nytt förslag om hur
utnämningsförfarandet skall gå till och som beaktar
dessa synpunkter. Vidare anser vi att
regleringsbreven bör begränsas till att innehålla
det som är nödvändigt för att regeringen skall få en
bild av hur BO med anslagna medel uppfyller sina
uppgifter enligt lagen. Regleringsbreven skall
därmed kunna betecknas som nakna. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
BILAGA 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman
har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1993:335) om
Barnombudsman, samt
b)
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
d)
Följdmotion
2001/02:So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Barnombudsmannen skall kunna verka som pådrivare
inte bara gentemot myndigheter, kommuner och
landsting utan även mot regeringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
utnämningsförfarande av Barnombudsmannen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k. nakna
regleringsbrev.
4. Riksdagen begär att regeringen fattar beslut om
tilläggsdirektiv till den parlamentariska
kommittén för en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i enlighet med vad i
motionen anförs om en samlad
ombudsmannainstitution.
Motion från allmänna motionstiden
2001/02:So352 av Gunilla Tjernberg (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Barnombudsmannen en friare ställning gentemot
regeringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Barnombudsmannen rättsliga befogenheter.
BILAGA 2
Regeringens lagförslag
I propositionen framlagda lagförslag
2.1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:335) om Barnombudsman
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:335)
om Barnombudsman
dels att 1-3 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya
paragrafer, 4-7 §§, av följande lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
1 §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen har till Barnombudsmannen har
uppgift att bevaka frågor till uppgift att
som angår barns och företräda barns och ungas
ungdomars rättigheter och rättigheter och intressen
intressen. Ombudsmannen mot bakgrund av Sveriges
skall särskilt åtagande enligt Förenta
uppmärksamma att lagar nationernas konvention om
och andra författningar barnets rättigheter
samt deras tillämpning (barnkonventionen).
stämmer överens med
Sveriges åtaganden enligt
Förenta nationernas kon-
vention om barnets
rättigheter.
-----------------------------------------------------
2 §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen biträds Barnombudsmannen skall
av ett särskilt råd. driva på genomförandet
Ombudsmannen är rådets och bevaka efterlevnaden
ordförande och leder dess av barnkonventionen.
verksamhet. Regeringen Barnombudsmannen skall
utser ombudsmannen och därvid särskilt
rådets övriga ledamöter uppmärksamma att lagar
för en bestämd tid. och andra författningar
samt deras tillämpning
stämmer överens med
barnkonventionen.
-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen skall Barnombudsmannen skall
genast till socialnämnden inom sitt
anmäla om ombudsmannen i verksamhetsområde
sin verksamhet får
kännedom om att någon som 1. hos regeringen
är under 18 år föreslå de
misshandlas i hemmet författningsändringar
eller om det i annat fall eller andra åtgärder som
måste antas att behövs för att barns och
socialnämnden behöver in- ungas rättigheter och
gripa till en underårigs intressen skall
skydd. Om det finns tillgodoses,
särskilda skäl får en
anmälan till 2. informera, bilda
socialnämnden göras även opinion och ta initiativ
i andra fall. till lämpliga åtgärder i
övrigt,
Barnombudsmannen får
lämna socialnämnden alla 3. företräda barns och
uppgifter som kan vara av ungas rättigheter och
betydelse för utredning intressen i den allmänna
av en underårigs behov av debatten,
skydd.
4. samla kunskap och
sammanställa statistik om
barns och ungas
levnadsvillkor, samt
5. följa den
internationella ut-
vecklingen när det gäller
barnkonventionens
tolkning och dess till-
lämpning.
-----------------------------------------------------
4 §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen skall
senast den 1 april varje
år lämna en rap-port till
regeringen om sin
verksamhet under det
närmast föregående
kalenderåret samt om de
frågor om barn och unga
som ombudsmannen anser
att regeringen behöver ha
kännedom om.
-----------------------------------------------------
5 §
-----------------------------------------------------
Förvaltningsmyndigheter,
kommuner och landsting
skall på
Barnombudsmannens
uppmaning lämna uppgifter
till ombudsmannen om
vilka åtgärder som vidta-
gits för att i den egna
verksamheten genomföra
barns och ungas
rättigheter enligt
barnkonventionen. De är
också skyldiga att på
ombudsmannens uppmaning
komma till överläggningar
med denne.
-----------------------------------------------------
6 §
-----------------------------------------
Regeringen utser
Barnombudsmannen
för en bestämd tid.
Ombudsmannen
bestämmer själv sin
organisation och
den närmare
inriktningen av
sitt arbete.
-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------
Barnombudsmannen
skall genast till
socialnämnden
anmäla om
ombudsmannen i sin
verksamhet får
kännedom om att ett
barn misshandlas i
hemmet eller om det
i annat fall måste
antas att social-
nämnden behöver
ingripa till ett
barns skydd. Om det
finns särskilda
skäl får anmälan
till socialnämnden
göras även i andra
fall.
Ombudsmannen får
lämna socialnämnden
alla uppgifter som
kan vara av
betydelse för
utredning av ett
barns behov av
skydd.
-----------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2.2 Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande
lydelse.
-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
14 kap.
1 §
-----------------------------------------------------
Var och en som får kännedom om något som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett
barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom
samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får känne-
dom om något som kan innebära att socialnämnden
behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller
även dem som är anställda hos sådana myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är
verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild
verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på
socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller
i stället vad som sägs i tredje stycket.
De som är verksamma inom familjerådgivning är
skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de
i sin verksamhet får kännedom om att ett barn
utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma
som anges i andra stycket är skyldiga att lämna
socialnämnden alla uppgifter som kan vara av
betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.
-----------------------------------------------------
Om anmälan från Om anmälan från
Barnombudsmannen gäller Barnombudsmannen gäller
bestämmelserna i 3 § bestämmelserna i 7 §
lagen (1993:335) om lagen (1993:335) om
Barnombudsman. Barnombudsman.
-----------------------------------------------------
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.