Socialutskottets betänkande
2001/02:SOU17

En förstärkt Barnombudsman


Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition
2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman samt en motion
som väckts  med  anledning  av propositionen. Vidare
behandlas en motion från den  allmänna  motionstiden
2001.

Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag
till åtgärder för att förstärka Barnombudsmannen och
renodla  ombudsmannarollen.  Barnombudsmannen  skall
fortfarande vara en myndighet  under regeringen, men
genom de föreslagna lagändringarna  ges ombudsmannen
en   ökad   självständighet   i   förhållande   till
regeringen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft  den  1 juli
2002.
I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 En förstärkt Barnombudsman

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman, samt
lag  om  ändring  i socialtjänstlagen (2001:453).
Därmed bifaller riksdagen  proposition 2001/02:96
och    avslår    motionerna   2001/02:So44    och
2001/02:So352.
Reservation  (kd)



Stockholm den 16 april 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Susanne Eberstein  (s), Chatrine Pålsson
(kd),  Leif  Carlson  (m),  Conny  Öhman  (s),  Hans
Hjortzberg-Nordlund  (m),  Elisebeht Markström  (s),
Rolf  Olsson  (v),  Lars Gustafsson  (kd),  Cristina
Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin
Heinemann   (fp),  Catherine   Persson   (s),   Lars
Elinderson (m),  Tullia von Sydow (s), Kent Härstedt
(s) och Lotta N Hedström (mp).
2001/02

SoU17


Redogörelse för ärendet


Propositionens huvudsakliga innehåll

I  propositionen föreslås  vissa  åtgärder  för  att
förstärka      Barnombudsmannen      och     renodla
ombudsmannarollen.   Barnombudsmannens   roll    som
företrädare  för  barns  och  ungas  rättigheter och
intressen  utifrån  Sveriges  åtagande  enligt  FN:s
konvention om barnets rättigheter tydliggörs. Vidare
föreslås    att   Barnombudsmannens   mandat   skall
bestämmas av  riksdagen  i  lag och att ombudsmannen
skall  ges  vissa  rättsliga  befogenheter  gentemot
myndigheter,  kommuner  och  landsting.  Barnombuds-
mannen  skall fortfarande vara  en  myndighet  under
regeringen,  men  genom de föreslagna åtgärderna ges
ombudsmannen en ökad  självständighet  i förhållande
till regeringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft  den  1 juli
2002.

Utskottets överväganden


En förstärkt Barnombudsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta regeringens förslag till
lag  om  ändring  i   lagen   (1993:335)   om
Barnombudsman   samt   lag   om   ändring   i
socialtjänstlagen    (2001:453).    Riksdagen
bifaller   därmed  propositionen  och  avslår
motionerna.    Barnombudsmannens   roll   som
företrädare för  barns  och ungas rättigheter
och   intressen   görs   därmed    tydligare.
Barnombudsmannen  ges en ökad självständighet
i  förhållande  till   regeringen  genom  att
ombudsmannens mandat bestäms  av  riksdagen i
lag. Jämför reservation (kd).

Propositionen

Enligt  regeringen  bör  det  i  lag slås  fast  att
Barnombudsmannen är företrädare för  barns och ungas
rättigheter   och   intressen   (ombudsmannarollen).
Vidare    bör    mandatet   (självständighet    från
regeringen)  bestämmas  i  lag.  Därutöver  föreslår
regeringen  att  ombudsmannen  ges  vissa  rättsliga
befogenheter  gentemot  andra  myndigheter, kommuner
och landsting.

Självständighet är viktigt för  att  en  ombudsman
skall kunna arbeta effektivt. Vad det handlar  om är
självständighet  i  förhållande  till alla organ som
kan  påverka ombudsmannens arbete.  Det  är  dock  i
detta   sammanhang  viktigt  att  framhålla  att  en
statlig ombudsman aldrig kan bli helt obunden, anför
regeringen.   Lagen   sätter   vissa   gränser   för
ombudsmannens  arbete,  och  någon  måste besluta om
ombudsmannens   budget.   Enligt  regeringen   måste
Barnombudsmannen emellertid  kunna bestämma sin egen
dagordning och prioriteringar  utifrån  sin  kunskap
och sina kontakter med dem ombudsmannen skall  verka
för    och    deras    åsikter   och   erfarenheter.
Barnombudsmannen föreslås  således  alltjämt vara en
myndighet under regeringen. Ombudsmannen  blir  dock
inte    en    vanlig    förvaltningsmyndighet   utan
särbehandlas i sin egenskap  av ombudsman och ges så
mycket självständighet som är möjligt.

Barnombudsmannens grundläggande  uppgift  skall vara
att   företräda  barns  och  ungas  rättigheter  och
intressen  mot  bakgrund av Sveriges åtagande enligt
FN:s   konvention   om    barnets   rättigheter.   I
ombudsmannens   företrädarroll    ingår   inte   att
företräda enskilda barn och unga eller att handlägga
ärenden som gäller enskilda fall.

För   att   Barnombudsmannen  skall  kunna   verka
effektivt  krävs  också  att  tillräckliga  resurser
ställs till myndighetens förfogande. I propositionen
aviserar regeringen  att den har för avsikt att föra
över de särskilda medel som har ställts till ombuds-
mannens förfogande för  det  s.k.  strategiuppdraget
till    ombudsmannens    ordinarie    anslag     när
Barnombudsmannens     pådrivande    roll    gentemot
myndigheter, kommuner och  landsting  nu blir en del
av ombudsmannens ordinarie uppgifter. I  samband med
budgetpropositionen  för  år  2003 avser  regeringen
att föreslå att inom utgiftsområde  9 föra över ca 5
miljoner kronor från anslaget 18:1 delpost 5.1 Medel
till utbildnings- och fortbildningsinsatser  om FN:s
konvention om barnets rättigheter samt utveckling av
metoder för konventionens genomförande till anslaget
15:1       Barnombudsmannen.      Därutöver      har
Barnombudsmannen    fr.o.m.   innevarande   budgetår
tillförts ca 2 miljoner kronor i nya medel.
De  utökade  och överflyttade  resurserna  är  ett
viktigt  sätt  att   på   en   konkret  nivå  stärka
Barnombudsmannens   verksamhet,  anförs   det.   Det
möjliggör ytterligare  satsningar inom olika områden
såsom exempelvis det lokala  arbetet  eller  arbetet
med att utveckla kontakterna med barn och unga.  Den
långsiktiga  resursförstärkningen  underlättar också
för ombudsmannen att planera sin verksamhet  och att
rekrytera och behålla personal.

En    tydligare   reglering   av   Barnombudsmannens
uppgifter  i  lag,  som nu föreslås, minskar, enligt
propositionen,     behovet     av     styrning     i
regleringsbrevet.  Till  detta  kommer  det  utveck-
lingsarbete som pågår  inom  Regeringskansliet, från
att   tillämpa   detaljstyrning   till    mål-   och
resultatstyrning.  Däremot är det viktigt att  rege-
ringen  och  riksdagen  kontinuerligt  får  relevant
information om  hur  ombudsmannen med anslagna medel
uppfyller sina uppgifter enligt lagen.

Den  ökade  självständighet  som  ombudsmannen  nu
föreslås ges hindrar  emellertid inte att regeringen
i samråd med ombudsmannen  från  tid  till annan ger
denne     uppdrag     som    inte    inkräktar    på
ombudsmannarollen, anförs det.
Tyngdpunkten i Barnombudsmannens  arbete  bör vara
att  skapa  möjligheter för barn och unga att själva
komma till tals,  få  framföra  sina  åsikter direkt
till aktuella beslutsfattare och att få sina åsikter
respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift
i att medverka till att skapa metoder för  att  barn
och   unga   skall   tillförsäkras   inflytande  och
delaktighet,  att  få beslutsfattare och  andra  att
inse  att  det  också  blir   bättre   kvalitet   på
verksamheterna  om  barns  och ungas egna synpunkter
tas till vara.
För att som ombudsman kunna  ha ett barnperspektiv
på en generell nivå krävs djup kunskap  om barns och
ungas situation och behov i olika åldrar.  Barn  och
unga  är ingen homogen grupp. Flickor och pojkar har
delvis   skilda  erfarenheter  och  åsikter  som  en
barnombudsman  måste  ha kunskap om, liksom små barn
och tonåringar har olika perspektiv och livsvillkor.
Till  detta kommer barn  med  funktionshinder,  barn
från  olika   etniska   eller   kulturella  grupper,
asylsökande barn, flyktingbarn och barn som av olika
skäl har en svår livssituation. Att  nå  dessa  barn
och unga och ge dem möjlighet att komma till tals är
mycket  viktigt  för att deras rättigheter skall bli
respekterade.
Barnombudsmannen  skall  vara  pådrivande gentemot
myndigheter, kommuner och landsting  när  det gäller
genomförandet  av  barnkonventionen i alla delar  av
samhället. Den pådrivande  roll  i  arbetet  med att
genomföra    barnkonventionen    i    Sverige    som
Barnombudsmannen    har    haft   genom   det   s.k.
strategiuppdraget föreslås lagfästas.
Barnombudsmannen  är  den  statliga   myndighet  i
Sverige   som   får   sägas  ha  störst  kunskap  om
barnkonventionen och om  hur  den  på  ett effektivt
sätt  kan förverkligas. Därför är det naturligt  att
Barnombudsmannen    har   fått   en   nyckelroll   i
strategiarbetet. På detta  sätt kan Barnombudsmannen
föra ut kunskap till nyckelpersoner inom statlig och
kommunal förvaltning, vilka  i  sin  tur  kan sprida
kunskaperna   vidare   i   organisationerna.   Denna
centrala  roll  för  Barnombudsmannen  innebär  inte
något  minskat  ansvar för andra myndigheter när det
gäller  att genomföra  och  beakta  barnkonventionen
inom sitt verksamhetsområde.
Barnombudsmannen  skall  bevaka  efterlevnaden  av
barnkonventionen     i     förvaltningsmyndigheters,
kommuners  och  landstings  verksamheter.   I  detta
arbete skall Barnombudsmannen ha rätt att begära  in
uppgifter  om  hur  långt genomförandet av barns och
ungas rättigheter kommit i respektive verksamhet. De
uppgiftsskyldiga skall vara skyldiga att infinna sig
till överläggningar med ombudsmannen.
I Barnombudsmannens uppgift ligger också att lämna
förslag till regeringen om författningsändringar och
andra åtgärder som ombudsmannen  anser  behövas  för
att  tillgodose  barns  och  ungas  rättigheter  och
intressen.
Barnombudsmannens  uppgift  att  informera,  bilda
opinion  och  ta initiativ till lämpliga åtgärder  i
övrigt föreslås  också lagfästas. Även ombudsmannens
uppgift att årligen lämna en rapport till regeringen
föreslås lagfästas.
Det  skall ingå i  Barnombudsmannens  uppdrag  att
samla kunskap  och  sammanställa  statistik om barns
och ungas levnadsvillkor. Barnombudsmannen  har  och
kommer  även i framtiden att ha begränsade resurser.
Kunskapsinhämtningen måste därför begränsas till det
som är centralt  i verksamheten, anförs det. Kunskap
om hur barnkonventionen  fungerar  i Sverige, om hur
barnen  har  det  i  vårt land är grundläggande  för
Barnombudsmannen. I detta ligger att situationen för
olika   grupper  av  barn,   exempelvis   barn   med
funktionshinder,    barn   i   storstad   respektive
glesbygd, barn med ursprung  i  andra  länder, måste
belysas. Barnombudsmannen måste själv ha ett utrymme
att bedöma inriktningen på sin kunskapsinhämtning.
Barnombudsmannen  skall  följa den internationella
utvecklingen   när   det  gäller   barnkonventionens
tolkning och dess tillämpning.
Det är en naturlig del av Barnombudsmannens arbete
att  upprätthålla  kontakter   med  barn  och  unga,
organisationer, myndigheter, kommuner  och landsting
m.fl.,  anför regeringen. Detta behöver därför  inte
fastställas i lag.

Propositionens förslag innebär dels ändringar i  1-3
§§ lagen  (1993:335)  om  Barnombudsmannen, dels att
fyra nya paragrafer, 4-7 §§, införs. Vidare föreslås
en  följdändring  i  socialtjänstlagen   (2001:453).
Lagändringarna  föreslås  träda i kraft den  1  juli
2002.

I   propositionen  redovisar  regeringen   att   den
tidigare  i  år  fattat  beslut  om direktiv till en
utredning   som   skall   se  över  frågan   om   en
sammanhållen    diskrimineringslagstiftning    (dir.
2002:11).  I  uppdraget   ingår   att   överväga  en
samordning  eller  sammanslagning  av  någon   eller
samtliga  av  JämO,  DO,  HO och HomO, samt om någon
eller  några av ombudsmannafunktionerna  skall  vara
underställda regeringen eller riksdagen. Utredningen
skall redovisa  sitt  uppdrag  i  slutet av år 2004.
Barnombudsmannen  berörs  inte  av  denna   översyn.
Regeringen anser dock att det ändå kan vara lämpligt
att   utredningen,   när  den  överväger  frågan  om
huvudmannaskapet  för  ombudsmännen,   även  belyser
Barnombudsmannens  ställning. BO-utredningens  (dir.
1998:21)  genomgång  av   frågan   är   en  naturlig
utgångspunkt för en sådan diskussion. Regeringen har
därför   för   avsikt  att  i  tilläggsdirektiv   ge
utredningen        om        en         sammanhållen
diskrimineringslagstiftning  i uppdrag att  se  över
frågan om Barnombudsmannens ställning.

Motioner

I motion So44 av Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd) yrkas
att  riksdagen  tillkännager  för  regeringen vad  i
motionen  anförs dels om att Barnombudsmannen  skall
kunna  verka   som   pådrivare  inte  bara  gentemot
myndigheter, kommuner  och  landsting  utan även mot
regeringen       (yrkande      1),      dels      om
utnämningsförfarandet  (yrkande 2) och dels om nakna
regleringsbrev  (yrkande   3).   Vidare   yrkas  att
riksdagen  begär  att  regeringen  fattar beslut  om
tilläggsdirektiv till den parlamentariska  kommittén
för  en  sammanhållen diskrimineringslagstiftning  i
enlighet med  vad  i  motionen  anförs  om en samlad
ombudsmannainstitution   (yrkande  4).  Motionärerna
välkomnar initiativet att  stärka  Barnombudsmannens
(BO:s)  roll  som  ombudsman.  De  anser   dock  att
regeringen  inte  går tillräckligt långt. Det  finns
inga formuleringar  i  propositionen som antyder att
BO  också  skall  kunna   verka   som  pådrivare  på
regeringen. Motionärerna anser att en ombudsman även
måste  kunna påtala förhållanden som  kan  uppfattas
som kritik  mot  den  verkställande makten. De anser
att  detta måste göras tydligt.  För  att  BO  skall
kunna    vara    en    självständig    aktör   måste
utnämningsförfarandet vara sådant till sin  karaktär
att  det  minimerar  risken för att den BO som utses
skall kunna ses som jävig.  Därför  är  det  ytterst
viktigt     att     regeringen     frånsäger     sig
utnämningsmakten.  Motionärerna anser att regeringen
bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om
hur utnämningsförfarandet  skall  gå  till  och  som
beaktar  dessa synpunkter. Vidare anser motionärerna
att  regleringsbreven   bör   begränsas   till   att
innehålla  det  som är nödvändigt för att regeringen
skall  få en bild  av  hur  BO  med  anslagna  medel
uppfyller     sina     uppgifter    enligt    lagen.
Regleringsbreven skall därmed  kunna  betecknas  som
nakna.  Motionärerna  anser det vara en principiellt
viktig fråga huruvida BO  skall  ha  riksdagen eller
regeringen som huvudman. Denna fråga bör beredas mer
grundligt  än  vad som gjorts i BO-utredningen.  Den
parlamentariska   kommittén   för   en  sammanhållen
diskrimineringslagstiftning bör ges tilläggsdirektiv
där även BO tas i beaktande på samma sätt som övriga
ombudsmän, anför de.

I  motion  So352  av  Gunilla Tjernberg (kd)  begärs
tillkännagivanden dels om att ge Barnombudsmannen en
friare ställning gentemot  regeringen  (yrkande  1),
dels    om   att   ge   Barnombudsmannen   rättsliga
befogenheter  (yrkande  2). Motionären anför att det
finns  flera  möjligheter  att   ge   BO  en  friare
ställning gentemot regeringen. En är en lagreglering
av verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    delar    regeringens    bedömning   att
Barnombudsmannen  bör ges en starkare ställning  och
att det i lag bör fastslås  att Barnombudsmannen har
till   uppgift   att  företräda  barns   och   ungas
rättigheter och intressen  mot  bakgrund av Sveriges
åtagande  enligt Förenta nationernas  konvention  om
barnets rättigheter (barnkonventionen). Tyngdpunkten
i   Barnombudsmannens    verksamhet    bör,   enligt
utskottet, vara att skapa möjligheter för  barn  och
unga  att  själva  komma till tals, få framföra sina
åsikter direkt till  aktuella beslutsfattare och att
få sina åsikter respekterade.  Barnombudsmannen  har
en  viktig  uppgift i att skapa metoder för att barn
och   unga  skall   tillförsäkras   inflytande   och
delaktighet,  att  få  beslutsfattare  och andra att
inse   att   det  också  blir  bättre  kvalitet   på
verksamheterna  om  barns  och ungas egna synpunkter
tas till vara. Däremot skall  Barnombudsmannen  inte
företräda  enskilda  barn  och  unga eller handlägga
ärenden som rör enskilda fall.

Utskottet  anser också att Barnombudsmannen  skall
vara pådrivande  gentemot  myndigheter, kommuner och
landsting   när   det   gäller   genomförandet    av
barnkonventionen  i  alla  delar  av  samhället. Den
pådrivande roll som Barnombudsmannen har  haft genom
strategiuppdraget  bör  därför  lagfästas. Utskottet
noterar  att regeringen har för avsikt  att  föreslå
förstärkta  resurser för Barnombudsmannen fr.o.m. år
2003.
I  motion So44  (kd)  yrkas  att  Barnombudsmannen
skall kunna vara pådrivande också mot regeringen och
att   regeringen    därför    bör    frånsäga    sig
utnämningsmakten.
Utskottet  konstaterar att frågan om vem som skall
vara huvudman  för  Barnombudsmannen  behandlades av
den     s.k.     BO-utredningen.    I    betänkandet
Barnombudsmannen - företrädare för barn och ungdomar
(SOU   1999:65)  avvisades   en   överflyttning   av
huvudmannaskapet   från  regeringen  till  riksdagen
framför allt av konstitutionella skäl, men också med
hänvisning  till  att   riksdagen  inte  passar  som
huvudman  för  en  myndighet   som   bl.a.  bedriver
opinionsarbete.  Ett  ändrat  huvudmannaskap  skulle
innebära    en   avvikelse   från   regeringsformens
ansvarsfördelning.  Det  är  regeringens uppgift att
styra  riket,  medan  riksdagens   uppgift   är  att
lagstifta,  besluta  om skatt och fastställa statens
budget.   Om   ombudsmannen    skulle   underställas
riksdagen   skulle  riksdagen  få  ansvar   för   en
förvaltningsmyndighet  på  ett  sakområde.  I  detta
avseende ansåg utredningen att det inte gick att dra
några  paralleller  med  Justitieombudsmannen  (JO).
Dels   är   JO:s   ställning   särskilt  reglerad  i
regeringsformen,    dels    är    JO   inte    någon
förvaltningsmyndighet   utan   del   av   riksdagens
kontrollmakt   att   lagstiftningen   följs   i  den
offentliga verksamheten.
Utskottet delar denna bedömning och vill samtidigt
understryka   att   ansvaret   för   att   genomföra
barnkonventionen        enligt       internationella
traktatregler ligger på regeringen.  Utskottet  vill
vidare understryka att det ankommer på riksdagen att
granska  regeringen  och  dess verksamhet. Utskottet
delar   därmed  bedömningen  att   regeringen   även
fortsättningsvis     bör     vara    huvudman    för
Barnombudsmannen,  men att Barnombudsmannens  mandat
skall    bestämmas   av   riksdagen.    Genom    att
Barnombudsmannens  uppgifter  framgår av lag minskar
behovet  av  styrning  i  regleringsbrev.  Utskottet
anser det angeläget att Barnombudsmannen  själv  kan
bestämma  sin  egen  dagordning  och  prioriteringar
utifrån  sin  kunskap  och  sina kontakter  med  dem
ombudsmannen skall företräda.
Utskottet  noterar  att  regeringen  avser  att  i
tilläggsdirektiv ge utredningen  om  en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i uppdrag  att  se  över
frågan om Barnombudsmannens ställning.

Utskottet  tillstyrker  därmed förslagen till lag om
ändring i lagen (1993:335)  om Barnombudsman och lag
om  ändring  i  socialtjänstlagen   (2001:453)   och
avstyrker  motionerna So44 (kd) och So352 (kd) i den
mån de inte är tillgodosedda med det anförda.



Reservation



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservation.


En förstärkt Barnombudsman

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag  borde  ha följande
lydelse:

Riksdagen  antar  regeringens  förslag  till lag  om
ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman  och lag
om  ändring i socialtjänstlagen (2001:453) samt  ger
som sin mening regeringen till känna vad som anförts
i reservationen.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:So44  yrkandena  1-3  och  avslår motionerna
2001/02:So44 yrkande 4 och 2001/02:So352.

Ställningstagande

Vi     välkomnar     initiativet     att    stärka
Barnombudsmannens  (BO:s)  roll  som  ombudsman.  Vi
anser  dock  att  regeringen  inte  går tillräckligt
långt.  Vi  anser  att  BO  också skall kunna  verka
pådrivande på regeringen och påtala förhållanden som
kan  uppfattas  som kritiska mot  den  verkställande
makten. För att BO  skall kunna vara en självständig
aktör måste utnämningsförfarandet  vara  sådant till
sin karaktär att det minimerar risken för att den BO
som utses skall kunna ses som jävig. Därför  är  det
ytterst   viktigt   att   regeringen  frånsäger  sig
utnämningsmakten.  Regeringen   bör  återkomma  till
riksdagen    med    ett   nytt   förslag   om    hur
utnämningsförfarandet  skall gå till och som beaktar
dessa    synpunkter.    Vidare    anser    vi    att
regleringsbreven bör begränsas  till  att  innehålla
det som är nödvändigt för att regeringen skall få en
bild  av  hur  BO med anslagna medel uppfyller  sina
uppgifter  enligt   lagen.   Regleringsbreven  skall
därmed kunna betecknas som nakna.  Vad  vi nu anfört
bör  riksdagen  som  sin  mening ge regeringen  till
känna.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag


Propositionen

I proposition 2001/02:96 En  förstärkt Barnombudsman
har regeringen (Socialdepartementet)  föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag   om   ändring   i  lagen  (1993:335)   om
Barnombudsman, samt
b)
c) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
d)
Följdmotion

2001/02:So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Barnombudsmannen skall  kunna  verka som pådrivare
inte  bara  gentemot  myndigheter,   kommuner  och
landsting utan även mot regeringen.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
utnämningsförfarande av Barnombudsmannen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  s.k.  nakna
regleringsbrev.

4. Riksdagen  begär  att regeringen fattar beslut om
tilläggsdirektiv    till    den    parlamentariska
kommittén        för        en        sammanhållen
diskrimineringslagstiftning i enlighet  med  vad i
motionen       anförs       om      en      samlad
ombudsmannainstitution.

Motion från allmänna motionstiden

2001/02:So352 av Gunilla Tjernberg (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   att   ge
Barnombudsmannen   en  friare  ställning  gentemot
regeringen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  ge
Barnombudsmannen rättsliga befogenheter.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag


I propositionen framlagda lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i
lagen (1993:335) om Barnombudsman


Härigenom  föreskrivs  i fråga om lagen (1993:335)
om Barnombudsman
dels att 1-3 §§ skall ha följande lydelse,
dels  att  det  i  lagen skall  införas  fyra  nya
paragrafer, 4-7 §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

1  §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen har till   Barnombudsmannen     har
uppgift att bevaka frågor  till      uppgift     att
som   angår   barns   och  företräda barns och ungas
ungdomars rättigheter och  rättigheter och intressen
intressen.   Ombudsmannen  mot  bakgrund av Sveriges
skall            särskilt  åtagande  enligt  Förenta
uppmärksamma   att  lagar  nationernas konvention om
och  andra  författningar  barnets       rättigheter
samt   deras  tillämpning  (barnkonventionen).
stämmer    överens    med
Sveriges åtaganden enligt
Förenta  nationernas kon-
vention    om     barnets
rättigheter.
-----------------------------------------------------

2  §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen  biträds   Barnombudsmannen   skall
av   ett   särskilt  råd.  driva   på  genomförandet
Ombudsmannen   är  rådets  och  bevaka efterlevnaden
ordförande och leder dess  av      barnkonventionen.
verksamhet.    Regeringen  Barnombudsmannen    skall
utser   ombudsmannen  och  därvid           särskilt
rådets  övriga  ledamöter  uppmärksamma   att  lagar
för en bestämd tid.        och  andra  författningar
samt   deras  tillämpning
stämmer    överens    med
barnkonventionen.
-----------------------------------------------------

3  §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen    skall   Barnombudsmannen   skall
genast till socialnämnden  inom                 sitt
anmäla  om ombudsmannen i  verksamhetsområde
sin    verksamhet     får
kännedom om att någon som   1.     hos    regeringen
är     under     18    år  föreslå                de
misshandlas    i   hemmet  författningsändringar
eller om det i annat fall  eller  andra åtgärder som
måste      antas      att  behövs  för att barns och
socialnämnden behöver in-  ungas   rättigheter   och
gripa  till en underårigs  intressen           skall
skydd.   Om   det   finns  tillgodoses,
särskilda   skäl  får  en
anmälan              till   2.    informera,   bilda
socialnämnden  göras även  opinion  och ta initiativ
i andra fall.              till  lämpliga åtgärder i
övrigt,
Barnombudsmannen     får
lämna  socialnämnden alla   3.  företräda  barns och
uppgifter som kan vara av  ungas   rättigheter   och
betydelse  för  utredning  intressen  i den allmänna
av en underårigs behov av  debatten,
skydd.
4.   samla  kunskap  och
sammanställa statistik om
barns      och      ungas
levnadsvillkor, samt
5.       följa       den
internationella       ut-
vecklingen när det gäller
barnkonventionens
tolkning  och  dess till-
lämpning.
-----------------------------------------------------

4  §
-----------------------------------------------------
Barnombudsmannen   skall
senast  den 1 april varje
år lämna en rap-port till
regeringen     om     sin
verksamhet    under   det
närmast        föregående
kalenderåret samt  om  de
frågor  om  barn och unga
som  ombudsmannen   anser
att regeringen behöver ha
kännedom om.
-----------------------------------------------------

5  §
-----------------------------------------------------
Förvaltningsmyndigheter,
kommuner   och  landsting
skall                  på
Barnombudsmannens
uppmaning lämna uppgifter
till    ombudsmannen   om
vilka åtgärder som vidta-
gits för  att  i den egna
verksamheten    genomföra
barns      och      ungas
rättigheter        enligt
barnkonventionen.  De  är
också   skyldiga  att  på
ombudsmannens   uppmaning
komma till överläggningar
med denne.
-----------------------------------------------------

6  §
-----------------------------------------
Regeringen   utser
Barnombudsmannen
för en bestämd tid.
Ombudsmannen
bestämmer själv sin
organisation    och
den         närmare
inriktningen     av
sitt arbete.
-----------------------------------------------------

7  §
-----------------------------------------
Barnombudsmannen
skall  genast  till
socialnämnden
anmäla           om
ombudsmannen  i sin
verksamhet      får
kännedom om att ett
barn misshandlas  i
hemmet eller om det
i  annat fall måste
antas  att  social-
nämnden     behöver
ingripa  till   ett
barns skydd. Om det
finns     särskilda
skäl   får  anmälan
till  socialnämnden
göras även  i andra
fall.
Ombudsmannen   får
lämna socialnämnden
alla  uppgifter som
kan     vara     av
betydelse       för
utredning   av  ett
barns    behov   av
skydd.
-----------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2.2 Förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (2001:453)


Härigenom   föreskrivs    att    14   kap.   1   §
socialtjänstlagen   (2001:453)  skall  ha   följande
lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

14 kap.
1  §
-----------------------------------------------------
Var  och  en  som  får  kännedom  om  något  som kan
innebära att socialnämnden behöver ingripa till  ett
barns skydd bör anmäla detta till nämnden.
Myndigheter  vars verksamhet berör barn och ungdom
samt andra myndigheter  inom  hälso-  och sjukvården
och  socialtjänsten  är  skyldiga att genast  anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får känne-
dom  om  något  som kan innebära  att  socialnämnden
behöver ingripa till  ett  barns skydd. Detta gäller
även  dem som är anställda hos  sådana  myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet  gäller  också dem som är
verksamma   inom   yrkesmässigt   bedriven   enskild
verksamhet  inom  hälso-  och  sjukvården  eller  på
socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller
i stället vad som sägs i tredje stycket.
De  som  är  verksamma  inom familjerådgivning  är
skyldiga att genast anmäla  till socialnämnden om de
i  sin  verksamhet  får kännedom  om  att  ett  barn
utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare  och yrkesverksamma
som  anges  i  andra stycket är skyldiga  att  lämna
socialnämnden  alla   uppgifter   som  kan  vara  av
betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.
-----------------------------------------------------
Om     anmälan     från    Om     anmälan     från
Barnombudsmannen   gäller  Barnombudsmannen   gäller
bestämmelserna    i   3 §  bestämmelserna    i   7 §
lagen    (1993:335)    om  lagen    (1993:335)    om
Barnombudsman.             Barnombudsman.
-----------------------------------------------------
____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.