Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU14

Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m.

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition
2001/02:51 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m. samt
15 motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
avsikt att fr.o.m. den 1 juli 2002 dels införa ett
högkostnadsskydd för all protetik för äldre, dels
förbättra stödet för bastandvården för äldre.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag
att i 4 § tandvårdslagen (1985:125) föreskriva att
om det finns särskilda skäl skall skäligheten av
vårdgivarens ersättningsanspråk förhandsprövas av
allmän försäkringskassa. Utskottet tillstyrker
förslaget att i tandvårdslagen tydliggöra att
landstingsfullmäktige skall besluta om
folktandvårdens priser. Utskottet tillstyrker också
en ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
för att möjliggöra för försäkringskassorna att pröva
nya administrativa lösningar.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande till
regeringen om att det är angeläget att följa
utvecklingen med avseende på huruvida valet av
behandlingsinsatser påverkas till följd av
högkostnadsskyddets konstruktion.
I ärendet finns 10 reservationer och ett särskilt
yttrande.
Utskottet har vid sammanträdet den 12 mars 2002
uppvaktats av representanter från Metallbiologiskt
centrum i Uppsala och från Sveriges
Privattandläkarförening som lämnat synpunkter med
anledning av propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bastandvård åt äldre

Riksdagen avslår motion 2001/02:So38 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)

2. Behovsstyrt högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkande 1.
Reservation 2 (m)

3. Sänkt åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2001/02:So38 yrkande 1.
Reservation 3 (fp)

4. Kostnaden för visst material

Riksdagen avslår motion 2001/02:So40 yrkande 2.
Reservation 4 (kd) delvis

5. Behandlingsomgång

Riksdagen avslår motion 2001/02:So40 yrkande 3.
Reservation 4 (kd) delvis

6. Utredning av förstärkt
högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:So37 och
2001/02:So40 yrkande 1.
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c)

7. Förhandsprövning av priset

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser
4 §. Därmed avslår riksdagen motion 2001/02: So40
yrkande 4.
Reservation 7 (kd)

8. Uppföljning

Riksdagen tillkännager för regeringen vad
utskottet anfört om att regeringen bör följa
utvecklingen med avseende på huruvida valet av
behandlingsinsatser påverkas till följd av
högkostnadsskyddets konstruktion.

9. Folktandvårdens priser

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser
15 a §.

10. Konkurrens m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkandena
3-5.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd)

11. Personalförsörjning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So39 yrkande 2.

Reservation 10 (m, kd)

12. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) i
den mån det inte omfat- tas av vad utskottet
anfört under tidigare punkter,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

13. Dentala material

Riksdagen avslår motion 2001/02:So36.

Stockholm den 14 mars 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein
(s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Conny
Öhman (s), Lars U Granberg (s), Rolf Olsson (v),
Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s), Lars Elinderson (m), Kent
Härstedt (s), Marina Pettersson (s) och Marianne
Samuelsson (mp).

2001/02

SoU14

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas att regeringen avser att
införa ett högkostnadsskydd för all protetik som
skall gälla från och med det kalenderår under vilket
man fyller 65 år. Kostnaden för protetiska
ersättningar, exklusive kostnaden för vissa
material, bör under en behandlingsomgång uppgå till
högst 7 700 kr.

Eftersom högkostnadsskyddets konstruktion innebär
en risk för att försäkringen utsätts för betydande
kostnadsökningar läggs det i propositionen fram ett
förslag om att vårdgivarens ersättningsanspråk skall
förhandsprövas av allmän försäkringskassa när det
finns särskilda skäl. Förhandsprövningen är avsedd
endast för de fall då tandvårdsersättning kan lämnas
enligt bestämmelsen om högkostnadsskydd.
I propositionen redovisas även att regeringen
avser att förbättra stödet för bastandvården för
äldre.
Regeringen föreslår också att det i tandvårdslagen
(1985:125) förtydligas att det är
landstingsfullmäktige som beslutar om
folktandvårdens priser för tandvård.
För att det skall vara möjligt att pröva nya
administrativa lösningar vid försäkringskassorna
föreslås en ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
I propositionen redovisas vidare att regeringen
har för avsikt att ge Riksförsäkringsverket i
uppdrag att i samråd med vårdgivarna analysera
prisutvecklingen beträffande tandvård och göra
informationen om prisvariationerna kända för
allmänheten. Konsumentverket och Konkurrensverket
avses få i uppdrag att följa prisutvecklingen
respektive analysera konkurrensen på marknaden för
tandvård. Det redovisas även att regeringen har för
avsikt att föra diskussioner med Landstingsförbundet
om landstingens ansvar för att tandvårdspriserna
hålls på en rimlig nivå.
Dessutom redovisar regeringen åtgärder som avser
besvär relaterade till dentala material.
Bestämmelserna om beslut om folktandvårdens taxor
och försäkringskassornas administration föreslås
träda i kraft den 1 juli 2002.
Regeringen avser att utarbeta bestämmelser om ökat
stöd för bastandvård och högkostnadsskydd för
protetik, vilka bör träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets överväganden

Ökat stöd för bastandvård åt äldre

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med begäran om
förebyggande tandvård för äldre. Utskottet
anser att motionen i huvudsak är tillgodosedd
då landstingen redan har ansvar för att genom
uppsökande verksamhet tillse att äldre och
funktionshindrade personer som bor i
särskilda boendeformer samt de som bor i egen
bostad och har motsvarande stora behov av
vård och/eller omsorg får erbjudande att utan
avgift få en munhälsobedömning och få råd om
förebyggande åtgärder. Jämför reservation 1
(fp).

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att det
är ett problem att äldre personer av kostnadsskäl
avstår från regelbundna besök hos tandvården. För
att stimulera de äldre till att hålla en regelbunden
kontakt med tandvården anser regeringen att
tandvårdsersättning bör lämnas med ett grundbelopp
för undersökning från och med det kalenderår under
vilket man fyller 65 år.

För att öka de äldres ekonomiska möjligheter att
få regelbunden bastandvård, bör
tandvårdsersättningen höjas för bastandvårdens
övriga åtgärder i grupperna 1-5. Denna satsning
innebär förbättrade ekonomiska möjligheter att få
förebyggande vård, fyllningar samt vård som innebär
att man kan behålla de egna tänderna även om
rotbehandlingar eller tandköttsoperationer behöver
utföras.
Regeringen avser att utarbeta bestämmelser som
skall träda i kraft den 1 juli 2002.

Bakgrund och gällande bestämmelser

Landstinget ansvarar bl.a. för att tillse att äldre
och funktionshindrade personer som bor i särskilda
boendeformer för service och omvårdnad samt den som
bor i egen bostad och har motsvarande stora behov av
vård och/eller omsorg erbjuds uppsökande vård som
bl.a. omfattar en avgiftsfri munhälsobedömning och
individuell rådgivning. I den uppsökande
verksamheten ingår även handledning till personalen
enligt 8 a § tandvårdslagen (1985:125) och 8 §
tandvårdsförordningen (1998:1338).

Motion

I motion So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om förebyggande åtgärder för bättre
tandhälsa (yrkande 2). Motionärerna anser att det
hade varit rimligt att förslag om förebyggande
tandvård för äldre hade funnits med i propositionen.
Både vad gäller information till alla äldre och
speciella insatser för dem som inte själva kan sköta
sin tandhygien. Det krävs kraftfulla insatser för
att informera såväl äldre som hemtjänstens personal
om hur man kan förebygga försämrad tandstatus bland
äldre, anför motionärerna. Vidare bör underhåll av
tidigare gjorda tandvårdsarbeten prioriteras.

Utskottets ställningstagande

De äldres tandhälsa har under de senaste årtiondena
blivit betydligt bättre. Andelen som har egna tänder
har ökat kraftigt. De som är helt tandlösa eller har
någon form av avtagbar protes har blivit färre. De
som har egna tänder har dock ofta många fyllningar
samt kronor, broar och andra konstruktioner. Detta
leder till att relativt många har ett stort behov av
bl.a. förebyggande åtgärder och reparativ tandvård.

Från och med den 1 januari 1999 infördes ett nytt
tandvårdsstöd för vuxna i Sverige. Åren dessförinnan
hade präglats av kraftiga nedskärningar i
tandvårdsförsäkringen. Inriktningen är att ge alla
vuxna ett ekonomiskt stöd för den vardagliga
hälsobefrämjande tandvården, den s.k. bastandvården.
Äldre personer och personer som till följd av
sjukdom eller funktionshinder har särskilda
tandvårdsbehov gavs ett förstärkt stöd.
Utskottet konstaterar således att landstingen har
ansvar för att genom uppsökande verksamhet tillse
att äldre och funktionshindrade personer som bor i
särskilda boendeformer samt de som bor i egen bostad
och har motsvarande stora behov av vård och/eller
omsorg, får erbjudande att utan avgift få sitt
munhälsotillstånd bedömt och få råd om förebyggande
åtgärder. Tandvårdspersonalen gör en bedömning av
tillståndet i munnen, ger råd om den dagliga
munvården, ger handledning till vårdpersonalen och
ger vid behov erbjudande om att få nödvändig
tandvård utförd. För den nödvändiga tandvården
betalar den enskilde samma avgifter som betalas för
öppen hälso- och sjukvård.
Utskottet delar regeringens bedömning att
tandvårdsstödet även fortsättningsvis skall ha en
tandhälsoinriktning och att stödet för bastandvården
bör förbättras.
Utskottet noterar att regeringen har för avsikt
att fr.o.m. den 1 juli 2002 förbättra stödet för
bastandvården för äldre genom ändringar i
tandvårdstaxan.
Utskottet anser motion So38 (fp) yrkande 2 i
huvudsak tillgodosedd med det anförda.

Högkostnadsskyddets utformning,
tillgänglighet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
högkostnadsskyddets utformning m.m. Utskottet
delar regeringens bedömning att det bör
införas ett högkostnadsskydd för tandvård för
alla, men att det för närvarande är mest
angeläget att förbättra tandvårdsstödet för
de äldre. Utskottet anser vidare att det
pågående utredningsarbetet av
tandvårdsreformen bör avvaktas. Jämför
reservationerna 2 (m), 3 (fp), 4 (kd), 5 (kd)
och 6 (c).

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att ett
högkostnadsskydd bör införas för protetik för äldre
personer. Högkostnadsskyddet bör gälla fr.o.m. det
kalenderår under vilket man fyller 65 år och avse
all protetik. Kostnaden för protetiska ersättningar,
exklusive kostnaden för vissa material, bör under en
behandlingsomgång uppgå till högst 7 700 kr. Utöver
detta karensbelopp får patienten, liksom i dag,
betala kostnaden för ädelmetaller och gjutmetaller
själv. När det gäller titankomponenter bör
tandvårdsersättning lämnas med ett belopp som
motsvarar kostnaden för det implantatsystem som kan
användas i flertalet fall. Merkostnaden i det fall
ett dyrare system används bör betalas av patienten
själv. Åtgärder inom bastandvården ingår inte i
högkostnadsskyddet även om de förekommer i samband
med behandling med protetik.

Vårdgivarens behandlings- och prisförslag skall
förhandsprövas av försäkringskassan.
Enligt 12 § tredje stycket förordningen
(1998:1337) om tandvårdstaxa räknas som
behandlingsomgång vanligtvis en tidsperiod om ett
år. Regeringen anför att en modell där all protetik,
oavsett kostnad, omfattas av högkostnadsskyddet
skulle förutsätta att all protetisk behandling
förhandsprövades, med stora kostnader för
försäkringen som följd. Detta framstår också som
orimligt eftersom det är högst osäkert om patienten
under året kommer upp i en total kostnad om 7 700 kr
för protetik. Vidare kan den som genomgår en
behandling med avtagbar protetik i vissa fall få ett
bättre stöd enligt nuvarande regler eller de nya
regler om partiella proteser som träder i kraft den
1 april 2002. Mot bakgrund av det nu sagda, samt med
beaktande av att det i dag är relativt få patienter
som genomgår flera behandlingsomgångar med protetik
under ett år, anser regeringen att skälen överväger
för att anknyta till begreppet behandlingsomgång
såsom det i dag definieras i förordningen om
tandvårdstaxa. Regeringen förutsätter att
tandläkaren normalt gör en bedömning av det samlade
behovet av protetiska åtgärder när något sådant
behov uppstår. Vid sådant förhållande utförs
samtliga protetiska åtgärder under en
behandlingsomgång, vilket medför att patienten inte
drabbas av onödiga kostnader.

Motioner

I motion So39 av Chris Heister m.fl. (m) begärs att
regeringen lägger fram förslag om ett förbättrat
behovsstyrt högkostnadsskydd i enlighet med vad som
anförs i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser
att personer med normal tandstatus själva bör stå
för tandvårdskostnader upp till ett högkostnadsskydd
på 3 000 kr. Därefter bör 60 % av kostnaden
subventioneras för kostnader upp till 15 000 kr. För
kostnader över 15 000 kr föreslås en subventionsgrad
på 80 %. Förslaget innebär en kraftig sänkning av
självrisken i det nuvarande högkostnadsskyddet för
protetiska arbeten m.m. från ca 5 800 till 3 000 kr.
För den tandvård som i dag betecknas som
bastandvård, dvs. i princip all enklare tandvård,
tas subventionerna bort i motionärernas förslag för
dem som har ett litet tandvårdsbehov. De allra
flesta personer med stort bastandvårdsbehov får i
stället ett förstärkt skydd. Denna effekt förstärks
ytterligare av att man vid beräkningen av
självrisken får lägga ihop kostnaderna för
bastandvård respektive protetik m.m. Motionärerna
anser att deras förslag innebär fördelar i form av
bättre kostnadsmedvetande, större valfrihet för
patienterna, mera frihet för tandläkarnas egen
prissättning samt ett enklare, enhetligare och mer
lättbegripligt system. För att inte bli
kostnadsdrivande skall subventionerna fastställas
som krontalsbelopp med utgångspunkt från de
genomsnittliga kostnaderna i tandvården. Förslaget
innebär kostnader på ytterligare 100 miljoner kronor
både för år 2002 och 2003, anförs det.

I motion So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden dels om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 1), dels om
behovet av förtydliganden avseende kostnaderna för
vissa material (yrkande 2), dels om
konsekvensbeskrivningar av införandet av
karensbelopp per behandlingsomgång (yrkande 3). Ett
mål med förändringar av tandvårdsförsäkringen bör
vara att det inte skall kosta mer att gå till
tandläkaren än till läkaren, anför motionärerna. De
anser att regeringen tydligare bör ange inriktning
och avsikter med uttalandet att ett högkostnadsskydd
för tandvård på sikt bör införas för alla. Hur detta
skall ske bör bli föremål för en utredning som
omfattar övergripande frågor kring dagens
högkostnadsskydd för sjukvård, läkemedel och
tandvård. Motionärerna konstaterar att kostnaden för
gjutmetaller och ädelmetaller inte ersätts via
högkostnadsskyddet, vilket innebär att patientens
kostnader för protetik kan bli betydligt högre än
7 700 kr per behandlingsomgång. De anser att det
finns anledning att överväga om inte samma princip
bör gälla för högkostnadsskydd för protetik som för
hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd, dvs. att
högkostnadsskyddet bör omfatta ett år.

I motion So37 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
utredning för hur högkostnadsskyddet kan förstärkas
så att det ger ett stöd till personer som är i behov
av omfattande tandvård oavsett ålder. Regeringens
förslag uppvisar stora brister för de människor som
närmar sig 65 år samt yngre personer med stora
tandvårdsbehov, anför motionärerna. Trots detta är
det lovvärt att förbättra tandvårssituationen för
äldre. Motionärerna accepterar propositionens
förslag som ett första steg. De anser det dock vara
av yttersta vikt att snabbt få till stånd ett
hållbart system där patienter med höga kostnader på
grund av sitt tandvårdsbehov får ett bättre skydd
oavsett ålder.

I motion So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om sänkt
åldersgräns för högkostnadsskyddet (yrkande 1).
Motionärerna anser att förslagen i propositionen
inte räcker för att uppnå en rättvis
tandvårdspolitik. De är principiellt emot ett
högkostnadsskydd som endast omfattar en åldersgrupp,
eftersom omfattande kostnader kan drabba fler
grupper än dem som bestäms av ålderskriterier.
Motionärerna accepterar ändå regeringens förslag som
ett första steg för att få ett högkostnadsskydd som
omfattar alla som har stora tandvårdskostnader, men
de vill sänka åldersgränsen för högkostnadsskyddet
från 65 år till 60 år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det på
sikt bör införas ett högkostnadsskydd för tandvård
för alla. Eftersom det är en reform som är förenad
med mycket stora kostnader samt att det för
närvarande inte finns ekonomiska möjligheter att
införa ett sådant stöd är det nu mest angeläget att
förbättra tandvårdsstödet för de äldre.

Utskottet anser också att tandvårdsstödet även
fortsättningsvis bör ha en tandhälsoinriktning och
att stödet därutöver bör inriktas på att minska
kostnaderna för protetik. Utskottet har således
inget att erinra mot regeringens avsikt att den 1
juli 2002 införa ett högkostnadsskydd för all
protetik fr.o.m. det kalenderår en person fyller 65
år. Kostnaden för protetiska ersättningar, exklusive
kostnaden för vissa material, föreslås under en
behandlingsomgång uppgå till högst 7 700 kr.
Patienten föreslås, liksom i dag, själv få betala
kostnaden för ädelmetaller och gjutmetaller.
Utskottet avstyrker därmed motion So39 (m) yrkande 1
om ett behovsstyrt högkostnadsskydd. Utskottet kan
inte heller biträda förslaget om att nu sänka
åldersgränsen till 60 år. Motion So38 (fp) yrkande 1
avstyrks därmed. Utskottet anser inte att det behövs
något förtydligande angående kostnaden för visst
material. Även motion So40 (kd) yrkande 2 avstyrks.
I motion So40 (kd) yrkande 3 föreslås att en
behandlingsomgång bör omfatta ett år. Utskottet
förutsätter att tandläkaren normalt gör en bedömning
av det samlade behovet av protetiska åtgärder när
ett sådant uppstår och att det därmed är relativt få
patienter som har anledning att genomgå flera
behandlingar under ett år. Ett högkostnadsskydd som
omfattar ett år skulle förutsätta att all protetisk
behandling förhandsprövades, vilket skulle innebära
stora kostnader för försäkringen. Motionsyrkandet
avstyrks därmed.
I två motioner begärs att ett förstärkt
högkostnadsskydd utreds. Utskottet konstaterar att
den särskilde utredaren (dir. 2000:65,
Tandvårdsöversyn 2000) fortsätter sitt arbete. Efter
delbetänkandet om bättre tandvårdsförsäkring för
äldre skall utredaren nu i vår avlämna ett
slutbetänkande med en samlad utvärdering av det
reformerade tandvårdsstödet och vid behov föreslå
förändringar som leder till att systemet blir
effektivare och möjligheterna att uppnå reformens
syften förbättras. Utskottet anser att riksdagen bör
avvakta resultatet av den pågående utredningen.
Motionerna So37 (c) och So40 (kd) yrkande 1 avstyrks
därmed.
Utskottet har erfarit att förhållandevis många
äldre är patienter hos tandläkare över 67 år.
Åldersgränsen för tandvårdsersättning till
vårdgivare såvitt gäller vård utförd av tandläkare
och tandhygienister är 67 år enligt 2 kap. 3 §
tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Utskottet konstaterar att regeringen har
tillkallat en särskild utredare (dir. 2001:119) med
uppdrag att bl.a.
1. analysera konsekvenserna för hälso- och
sjukvårdens organisation, kvalitet,
kontinuitet och ekonomi för det fall
åldersgränser avskaffas helt i fråga om
ersättning enligt lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning (LOL), lagen (1993:1652)
om ersättning för sjukgymnastik (LOS) och
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL),
2.
3. redogöra för de invändningar som kan finnas
mot att åldersgränsen för vissa vårdgivare för
den aktuella ersättningen inte följer den
generella gränsen för avgångsskyldighet,
4.
5. analysera om det är ändamålsenligt att
avskaffa åldersgränser i syfte att bidra till
att avhjälpa bristen på vårdgivare samt
6.
7. för det fall ett avskaffande av åldersgränsen
föreslås, överväga behovet av att införa
särskilda kontrollrutiner för att bedöma äldre
yrkesutövares lämplighet.
8.
Utskottet vill betona det angelägna i att tandvården
präglas av hög tillgänglighet. Det är av stor vikt
att man som patient, då behov uppstår, kan få
undersökning och behandling utförda utan alltför
långt dröjsmål.

Utskottet förutsätter därför att regeringen noga
följer frågan om tillgängligheten till tandvård och
att regeringen om det bedöms som nödvändigt vidtar
åtgärder för att säkerställa tillgängligheten till
tandvård.

Förhandsprövning av priset

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget att i 4 §
tandvårdslagen (1985:125) föreskriva att om
det finns särskilda skäl skall skäligheten av
vårdgivarens ersättningsanspråk
förhandsprövas av allmän för-säkringskassa.
Utskottet anser det också angeläget att följa
ut-vecklingen med avseende på huruvida valet
av behandlingsinsatser påverkas till följd av
högkostnadsskyddets konstruktion. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Jämför reservation 7 (kd).

Propositionen

I propositionen föreslås en ändring i 4 §
tandvårdslagen (1985:125) med innebörden att om det
finns särskilda skäl skall skäligheten av
vårdgivarens ersättningsanspråk förhandsprövas av
allmän försäkringskassa enligt föreskrifter som
regeringen meddelar. Regeringen anför att
förhandsprövning redan i dag är obligatorisk vid
vissa behandlingar, däribland när protetiska
åtgärder av viss omfattning avses att utföras. Detta
regleras i förordning (1998:1337) om tandvårdstaxa.

Högkostnadsskyddets konstruktion innebär att
tandläkarens pris i princip kommer att sakna
betydelse för patientens val av tandläkare samt att
det när karensbeloppet har passerats kommer att
saknas incitament för patienten att begränsa
arvodeskostnaden, anför regeringen. Det föreligger
alltså en risk för att kostnaden för försäkringen
stiger kraftigt. Regeringen har därför övervägt
vilka medel som står till buds för att förhindra att
priserna för de aktuella åtgärderna sätts på en
högre nivå än vad som är motiverat. En återgång till
en prisreglering av det slag som gällde före 1999
bör undvikas, anförs det.
Regeringen anser att dagens förhandsprövning bör
omfatta även alla fall där arvodeskostnaden för
protetiska åtgärder utförda på patienter som är 65
år eller äldre överstiger karensbeloppet och
tandvårdsersättning därför skall lämnas enligt
reglerna om högkostnadsskydd. Vid sådant förhållande
ligger det nära till hands att priskontrollen sker
genom att förhandsprövningen i dessa fall omfattar
även en prövning av det begärda arvodets skälighet,
anförs det.
Vid skälighetsbedömningen har försäkringskassan
att utgå från vad som sägs i nuvarande lydelse i 4 §
tandvårdslagen om skälig ersättning. Vid bedömningen
av om priset är skäligt är utgångspunkten enligt
denna bestämmelse tjänstens art, omfattning och
utförande. Andra omständigheter som kan inverka på
prisets skälighet är t.ex. om åtgärderna har krävt
särskild kompetens eller att vårdgivaren är
specialist på området. Enligt regeringens
uppfattning bör det begärda priset normalt sett inte
avvika från det pris som vårdgivaren enligt
prislistan tar ut av andra patienter. En jämförelse
bör också göras med folktandvårdens prislista. Vid
skälighetsbedömningen bör folktandvårdens pris vara
vägledande, och ett påtagligt högre pris bör i regel
inte godtas. Eftersom vårdgivarnas priser vid
tillämpningen av högkostnadsskyddet kommer att ha
direkt betydelse för kostnaden för försäkringen,
vill regeringen understryka vikten av prövningen.

Motion

I motion So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande om vad i motionen anförs om
förhandsprövning av priset (yrkande 4). Motionärerna
anför att en priskontroll är nödvändig men samtidigt
riskabel. Bristen på både tandläkare och
tandtekniker skapar köer som i sig utgör ett stort
problem för patienterna. En förhandsprövning av
priset utan noggrann uppföljning kan ytterligare
förvärra läget när det gäller tillgången på
tandvårdspersonal. Det är således viktigt att
försäkringskassans förhandsprövning av priset inte
försämrar patienternas tillgång till en god och
regelbunden tandvård.

Utskottets ställningstagande

Högkostnadsskyddets konstruktion innebär att
tandläkarens pris i princip kommer att sakna
betydelse för patientens val av tandläkare samt att
det när karensbeloppet har passerats kommer att
saknas incitament för patienten att begränsa
arvodeskostnaden. Utskottet anser att det därmed
finns en risk för att kostnaderna för
tandvårdsförsäkringen stiger kraftigt om inte en
effektiv uppföljning görs av behandlingsvalen liksom
av prisutvecklingen inom tandvården. Utskottet
tillstyrker därmed regeringens förslag om att
förhandspröva alla fall där arvodeskostnaden för
protetiska åtgärder utförda på patienter som är 65
år eller äldre överstiger karensbeloppet och
tandvårdsersättning därför skall lämnas enligt
reglerna om högkostnadsskydd.

Förhandsprövningen skall omfatta en bedömning av
om behandlingen är nödvändig för att uppnå ett från
odontologisk synpunkt funktionellt och
utseendemässigt godtagbart resultat. Härvid bör
särskilt beaktas att ersättning från försäkringen
inte lämnas om den försäkrade begär att en
behandling som ingår i bastandvården i stället byts
ut mot en behandling utanför bastandvården.
Vidare bör en prövning göras av det begärda
arvodets skälighet. Utskottet delar regeringens
bedömning att vid skälighetsbedömningen bör
folktandvårdens pris vara vägledande och att ett
påtagligt högre pris i regel inte bör godtas.
Utskottet tillstyrker därmed förslaget till ändring
i 4 § tandvårdslagen (1985:125). Utskottet anser
inte att motion So40 (kd) yrkande 4 bör föranleda
något initiativ från riksdagens sida.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att ge
uppdrag till flera myndigheter att bevaka
prisutvecklingen. Utskottet anser det också
angeläget att följa utvecklingen huruvida valen av
behandlingsinsatser påverkas till följd av
högkostnadsskyddets konstruktion. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Åtgärder för att följa
prisutvecklingen och motverka
alltför stora prisökningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget till ändring i
15 a § tandvårdslagen (1985:125). Utskottet
tillstyrker därmed förslaget att tydliggöra
att landstingsfullmäktige skall besluta om
folktandvårdens priser. Utskottet anser att
riksdagen bör avslå en motion om konkurrens
m.m. Utskottet konstaterar bl.a. att ett
omfattande arbete pågår för att motverka
stora prisökningar och förbättra
konkurrensen. Riksdagen bör även avslå ett
yrkande om personalförsörjningen med
hänvisning till pågående utredning. Jämför
reservationerna 8 (m), 9 (kd) och 10 (m, kd).

Propositionen

I propositionen anför regeringen att det tydligt bör
framgå av tandvårdslagen att det är
landstingsfullmäktige som beslutar om
folktandvårdens priser. En ändring i 15 a §
tandvårdslagen (1985:125) med den innebörden
föreslås.

Regeringen konstaterar att landstingen har ett
avgörande inflytande på tandvårdsprisernas
utveckling. Detta gäller inte enbart inom den i egen
regi drivna folktandvården utan för all tandvård i
landet genom att privattand-vården i stor
utsträckning följer folktandvårdens priser. Reger-
ingen avser därför att ta upp diskussioner med
Landstingsförbundet om landstingens ansvar för att
prishöjningarna i framtiden inte blir högre än vad
som är nödvändigt för en god tandvård.
Av 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) framgår att
fullmäktige beslutar i ärenden av principiell
beskaffenhet eller annars av större vikt för
landstinget. Bland annat är det fråga om budget,
skatt och andra viktiga ekonomiska frågor.
Visserligen får fullmäktige uppdra åt en nämnd att i
fullmäktiges ställe besluta i vissa ärenden, men de
frågor som nämnts ovan eller som enligt lag eller
annan författning skall avgöras av fullmäktige får
inte delegeras till nämnderna. Enligt regeringens
uppfattning är folktandvårdens avgifter en sådan
fråga som skall avgöras av fullmäktige och som inte
får delegeras. Tandvårdslagen bör därför förtydligas
i detta avseende, anförs det.
Vidare anför regeringen att den avser att ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att i samråd med
vårdgivarna analysera prisutvecklingen när det
gäller tandvård. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
kostnaderna för enskilda och för försäkringen samt
effekterna av högkostnadsskyddets utformning.
Riksförsäkringsverket bör göra informationen om
prisvariationerna kända för allmänheten.
Regeringen avser vidare att ge Konsumentverket i
uppdrag att följa prisutvecklingen och
Konkurrensverket att analysera konkurrensen på
marknaden för tandvård. Slutligen anförs att
regeringen avser att föra diskussioner med
Landstingsförbundet om landstingens ansvar för att
tandvårdspriserna hålls på en rimlig nivå. Det
arbete för ökad särredovisning av folktandvårdens
verksamhetsgrenar som främst Landstingsförbundet
bedriver bör fortsätta, anförs det.

Bakgrund

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 (dir. 2000:65) har
i uppdrag att göra en samlad utvärdering av det
reformerade tandvårdsstödet. Utredaren har avlämnat
delbetänkandet Bättre tandvårdsförsäkring för äldre
(SOU 2001:36) som utgör underlag för den nu aktuella
propositionen. Utredaren skall vidare bl.a. bedöma
framtida tillgång och efterfrågan på personal med
olika typer av kompetens inom tandvård. Tandvårdens
utveckling och de förändrade förutsättningarna för
arbetet inom tandvården skall belysas. Utredaren
skall lämna förslag och rekommendationer till
åtgärder som sammantaget bidrar till att över hela
landet trygga tillgången på kompetent
tandvårdspersonal som motsvarar de krav som kommer
att ställas på tandvårdspersonal i framtiden.
Förslagen skall också främja effektiva arbetsformer
och ett väl fungerande samarbete inom tandvården.
Ett slutbetänkande skall avlämnas senast den 31 mars
2002.

Motion

I motion So39 av Chris Heister m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om
åtgärder för en bättre personalförsörjning (yrkande
2), dels om konkurrens och prisutveckling (yrkande
3), dels om landstingens särskilda skyldigheter
eller ansvar enligt tandvårdslagen och om ett
statligt ansvar för all offentligt finansierad
tandvård (yrkande 4), dels om tandvård som led i en
sjukdomsbehandling (yrkande 5). Motionärerna anför
att tillgången på tandläkare måste öka. För att göra
det attraktivt för tandläkare att arbeta i Sverige,
för att minska kostnaderna och öka valfriheten för
den enskilde krävs neutrala regler mellan
folktandvård och privattandläkare. Samma
skatteregler, valfrihet i barn- och
ungdomstandvården och en renodling av landstingets
uppgifter så att det inte fungerar som både
finansiär och utförare, skulle bidra till detta. En
omedelbar åtgärd borde dessutom vara att ta bort den
lagstiftning som tvingar privatpraktiserande
tandläkare att avveckla sin verksamhet vid 67 års
ålder. Ansvaret för att finansiera tandvård åt
särskilt utsatta grupper som har rätt till
uppsökande verksamhet bör tas över av staten.
Förutom att det medför en rättvis konkurrens skulle
det också innebära en bättre verksamhet då den
uppsökande verksamheten fortfarande endast når en
mindre del av de människor den riktar sig till.
Motionärerna anser att tandvårdslagen inte bör
innehålla några skrivningar om landstingens
särskilda skyldigheter eller ansvar på
tandvårdsområdet. Staten bör överta
finansieringsansvaret för all offentligt finansierad
tandvård, utom i vissa avgränsade fall där
gränslinjen mellan sjuk- och tandvård inte är helt
klar och där verksamheten skall regleras av hälso-
och sjukvårdslagen. Tandvård som led i en
sjukdomsbehandling skall liksom sjukvård i övrigt
vara en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen.
Avgiften för sådan behandling bör vara densamma som
för annan sjukvårdsbehandling, heter det i motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 15 a
§ tandvårdslagen (1985:125).

I motion So39 (m) tas flera frågor kring
konkurrens och landstingets särskilda ansvar upp.
Utskottet anser det angeläget att upprätthålla
konkurrensneutralitet mellan offentligt och privat
driven tandvård. I propositionen redovisas att det
pågår en utveckling mot att tydligare definiera och
avgränsa folktandvårdens olika uppdrag och
verksamheter. Regeringen har för avsikt att ge
Riksförsäkringsverket i uppdrag att i samråd med
vårdgivarna analysera prisutvecklingen när det
gäller tandvård. Regeringen avser vidare att ge
Konsumentverket i uppdrag att följa prisutvecklingen
och Konkurrensverket att analysera konkurrensen på
marknaden för tandvård. Utskottet anser inte att
några ytterligare initiativ behövs från riksdagens
sida.
Utskottet kan inte biträda förslaget i motionen om
att upphäva landstingens särskilda ansvar för att
erbjuda dem som är bosatta inom landstingen en god
tandvård och att låta staten överta
finansieringsansvaret för all offentligt finansierad
tandvård.
Utskottet konstaterar att tandvård som led i en
sjukvårdsbehandling är en angelägenhet för
sjukvårdshuvudmännen och att avgiften i dessa
sammanhang tas ut enligt bestämmelserna om
vårdavgift i den öppna vården enligt hälso- och
sjukvårdslagen.
Motion So39 (m) yrkandena 3-5 avstyrks därmed.
Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 skall enligt
sina direktiv belysa frågan om den framtida
tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal med
olika typer av kompetens. Utredaren skall lämna
förslag och rekommendationer som bidrar till att
trygga tillgången på kompetent personal samt främjar
effektivitet och samarbete inom tandvården.
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet
bör avvaktas. Även yrkande 2 i motion So39 (m)
avstyrks således.

Lagförslagen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i tand-vårdslagen (1985:125) i den
mån lagförslaget inte omfattas av vad
utskottet föreslagit ovan. Riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Propositionen

I propositionen anförs att för att det skall vara
möjligt att pröva nya administrativa lösningar vid
försäkringskassorna bör en ändring göras i 2 kap. 10
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. Även de
föreslagna ändringarna i tandvårdslagen föreslås
träda i kraft den 1 juli 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 2
kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
liksom förslaget till ändring i tandvårdslagen
(1985:125) i den mån lagförslaget inte omfattas av
vad utskottet föreslagit ovan.

Åtgärder som avser besvär relaterade
till dentala material

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om besvär
relaterade till dentala material. Motionen är
i huvudsak tillgodosedd med det pågående
arbetet.

Propositionen

I propositionen anförs att hos många människor som
relaterar sina besvär till dentala material, främst
amalgam, finns fortfarande ett missnöje med hur de
blir bemötta i vården. Det har också hävdats att
kraven för att få tandfyllningar utbytta enligt
tandvårdsförordningens regler är alltför höga. Det
finns också stora regionala skillnader i hur många
patienter som fått tandfyllningarna utbytta enligt
förordningens regler.

Regeringen avser att under perioden 2002-2004
avsätta totalt 35 miljoner kronor för åtgärder som
syftar till att öka kunskaperna om hälsoproblem
relaterade till amalgam och andra dentala material
samt förbättra omhändertagandet av patienter som
relaterar sina symtom till sådana material. Både det
nationella kunskapscentrumet för dentala material på
Socialstyrelsen och Metallbiologiskt centrum i
Uppsala kommer att få kraftigt ökat stöd.
Regeringen avser att tillsätta en särskild
utredare med uppdrag att se över dessa frågor.
Eftersom utredningen om en samlad utvärdering av
tandvårdsreformen m.m. har i uppdrag att se över
bestämmelserna om tandvård som ett led i en
sjukdomsbehandling bör samråd med denna utredning
ske.

Motion

I motion So36 av Marianne Andersson (c) begärs
tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om
ett helhetsgrepp såväl när det gäller behandling av
patienter som kunskapen om dentala material (yrkande
1), dels om fördelningen av resurser mellan
Metallbiologiskt centrum och det nationella
kunskapscentrumet (yrkande 2), dels om tillsättandet
av en patientombudsman för patienter med
amalgamrelaterade symtom (yrkande 3). Motionären
anser det viktigt att Metallbiologiskt centrum och
det nationella kunskapscentrumet nu i samverkan tar
ett enhetsgrepp på amalgamfrågan. När det gäller
fördelningen av resurserna är det viktigt att beakta
att det nationella kunskapscentrumet redan får 5
miljoner kronor per år medan Metallbiologiskt
centrum inte har några anslag i dagsläget.
Motionären anför vidare att det finns stora brister
när det gäller rättssäkerheten för patienter med
symtom från sina tandfyllningar - oftast från
amalgam. Dessa patienter behöver stöd.
Socialstyrelsen bör överväga att inrätta en
patientombudsman med juridisk kompetens inom detta
område.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på regeringens förslag att
under perioden 2002-2004 avsätta 35 miljoner kronor
för åtgärder som syftar till att öka kunskaperna om
hälsoproblem relaterade till amalgam och andra
dentala material samt förbättra omhändertagandet av
patienter som relaterar sina symtom till sådana
material. Förslaget innebär att både det nationella
kunskapscentrumet för dentala material på
Socialstyrelsen och Metallbiologiskt centrum i
Uppsala kommer att få kraftigt ökat stöd. Utskottet
ställer sig också positivt till att regeringen avser
att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att
se över dessa frågor. Utskottet anser motion So36
(c) i huvudsak tillgodosedd med vad som anförts.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Bastandvård åt äldre (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So38 yrkande 2.

Ställningstagande

Det förebyggande tandvårdsarbetet är viktigt.
Propositionen tar dock inte upp frågan i någon
större utsträckning. Jag anser att det hade varit
rimligt att förslag om den förebyggande tandvården
vad gäller äldre hade funnits med, både vad gäller
information till alla äldre och speciella insatser
till dem som inte själva kan sköta sin hygien. Det
behövs kraftfulla insatser för att informera såväl
äldre som hemtjänsten om hur man förebygger
försämrad tandstatus bland äldre. Dessutom bör
underhåll av tidigare gjorda tandvårdsarbeten
prioriteras. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

2. Behovsstyrt högkostnadsskydd (punkt 2)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So39 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill införa ett förbättrat behovsstyrt
högkostnadsskydd som omfattar alla med stort
tandvårdsbehov. Personer med normal tandstatus bör
själva stå för tandvårdskostnader upp till ett
högkostnadsskydd på 3 000 kr. Därefter bör 60 % av
kostnaden subventioneras för kostnader upp till 15
000 kr. För kostnader över 15 000 kr bör
subventionen vara 80 %. Vårt förslag innebär en
kraftig sänkning av det nuvarande högkostnadsskyddet
för protetiska arbeten m.m. från ca 5 800 kr till 3
000 kr. För den tandvård som i dag betecknas som
bastandvård tas subventionerna bort för dem med
litet tandvårdsbehov. De allra flesta personer med
stort bastandvårdsbehov får i stället ett förstärkt
skydd. Denna effekt förstärks ytterligare av att man
vid beräkningen av självrisken får lägga ihop
kostnaderna för bastandvård respektive protetik m.m.
Vi anser att vårt förslag innebär fördelar i form av
högre kostnadsmedvetande, större valfrihet för
patienterna, mer frihet för tandläkarnas egna
prissättning samt ett enklare och mer lättbegripligt
system. För att undvika att ersättningssystemet i
sig blir kostnadsdrivande vill vi behålla principen
att subventionerna fastställs som krontalsbelopp med
utgångspunkt från de genomsnittliga kostnaderna i
tandvården. Vi beräknar att vårt förslag kräver en
ekonomisk ram som både för år 2002 och 2003 ligger
ca 100 miljoner kronor över den av regeringen
föreslagna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Sänkt åldersgräns (punkt 3)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So38 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att förslagen i propositionen inte räcker
för att uppnå en rättvis tandvårdspolitik. Jag är
principiellt emot ett högkostnadsskydd som endast
omfattar en åldersgrupp, eftersom omfattande
kostnader kan drabba fler grupper än dem som bestäms
av ålderskriterier. Jag accepterar ändå regeringens
förslag som ett första steg för att få ett
högkostnadsskydd som omfattar alla som har stora
tandvårdskostnader. Däremot anser jag att
åldersgränsen för högkostnadsskyddet bör sättas till
60 år. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

4. Kostnaden för visst material m.m.
(punkterna 4 och 5)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkterna 4
och 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So40 yrkande 2.

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So40 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi konstaterar att högkostnadsskyddet inte kommer
att omfatta kostnader för gjutmetaller och
ädelmetaller. Detta innebär att patientens kostnader
för protetik kan bli betydligt högre än 7 700 kr per
behandlingsomgång. Vi anser att det är högst osäkert
huruvida regeringens förslag till högkostnadsskydd
är tillräckligt för att garantera att den enskilde
inte drabbas av orimliga kostnader. En del patienter
som är äldre än 65 år kommer sannolikt att avstå
från nödvändig tandvård även framöver. Detta bör
klart redovisas.

Det är inte osannolikt att vissa patienter kan
komma att genomgå mer än en behandlingsomgång under
ett år. Vi anser därför att regeringen borde ha valt
en annan lösning vad gäller definitionen av
behandlingsomgång. Det högkostnadsskydd som gäller i
den övriga hälso- och sjukvården begränsar
kostnaderna under ett år från första
behandlingstillfället. Det finns anledning att
överväga om inte samma princip bör gälla för
högkostnadsskyddet för protetik. Vad vi nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

5. Utredning av förstärkt högkostnadsskydd
(punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So40 yrkande 1 och avslår motion
2001/02:So37.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen tydligare borde ha angett
inriktning och avsikter med uttalandet att ett
högkostnadsskydd för tandvård på sikt bör införas
för alla. Ett mål med förändringen av
tandvårdsförsäkringen bör, enligt vår mening, vara
att det inte skall kosta mer att gå till tandläkaren
än till läkaren. Det är betydelsefullt att denna
intention också ges prioritet då förändringar av
tandvårdsstödet diskuteras framöver. Hur detta skall
ske bör bli föremål för en utredning som omfattar
övergripande frågor kring dagens högkostnadsskydd
för sjukvård, läkemedel och tandvård. Vad vi nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

6. Utredning av förstärkt högkostnadsskydd
(punkt 6)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So37 och avslår motion 2001/02:So40 yrkande
1.

Ställningstagande

Det är av yttersta vikt att snabbt få till stånd ett
hållbart system där patienter med höga kostnader på
grund av sitt tandvårdsbehov får ett bättre stöd
oavsett ålder. Jag anser att regeringen skyndsamt
bör utreda hur högkostnadsskyddet kan förstärkas så
att det ger ett stöd till personer som är i behov av
omfattande tandvård oavsett ålder. Vad jag nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

7. Förhandsprövning av priset (punkt 7)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i tandvårdslagen (1985:125) såvitt avser 4
§. Därutöver tillkännager riksdagen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So40 yrkande 4.

Ställningstagande

Priskontroll är nödvändig men samtidigt riskabel.
Bristen på både tandläkare och tandtekniker skapar
köer som i sig utgör ett stort problem för
patienterna. Vi anser att en förhandsprövning av
priset utan noggrann uppföljning ytterligare kan
förvärra läget när det gäller tillgång på
tandvårdspersonal. Det är således viktigt att
försäkringskassornas förhandsprövning av priset inte
försämrar patienternas tillgång till en god och
regelbunden tandvård. Vad vi nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

8. Konkurrens m.m. (punkt 10)

av Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So39 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

För att minska kostnaderna och öka valfriheten för
den enskilde patienten krävs enligt vår uppfattning
neutrala regler mellan folktandvården och
privattandläkare. Samma skatteregler, valfrihet i
barn- och ungdomstandvården och en renodling av
landstingets uppgifter så att det inte fungerar både
som finansiär och utförare skulle bidra till detta.
Vi anser vidare att ansvaret för att finansiera
tandvård åt särskilt utsatta grupper som har rätt
till uppsökande verksamhet bör tas över av staten.
Förutom att det medför en rättvis konkurrens skulle
det också innebära en bättre verksamhet då den
uppsökande verksamheten fortfarande endast når en
mindre del av de människor den riktar sig till. Vi
anser vidare att tandvårdslagen inte skall innehålla
några skrivningar om landstingens särskilda
skyldigheter eller ansvar på tandvårdsområdet.
Staten bör överta finansieringsansvaret för all
offentligt finansierad tandvård, utom i vissa
avgränsade fall där gränslinjen mellan sjuk- och
tandvård inte är helt klar och där verksamheten
skall regleras av hälso- och sjukvårdslagen.
Tandvård som ett led i en sjukvårdsbehandling skall
liksom sjukvård i övrigt vara en angelägenhet för
sjukvårdshuvudmännen. Avgiften för sådan behandling
bör vara densamma som för sjukvårdsbehandling. Vad
vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

9. Konkurrens m.m. (punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So39 yrkande 5 och avslår motion
2001/02:So39 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att tandvård som led i en
sjukvårdsbehandling skall liksom sjukvård i övrigt
vara en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen.
Avgiften för sådan behandling bör vara densamma som
för sjukvårdsbehandling. Vad vi nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10. Personalförsörjning (punkt 11)

av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Lars Gustafsson (kd), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:So39 yrkande 2.

Ställningstagande

Trots tandläkarbrist och köer gör regeringen inget
för att komma till rätta med de grundläggande
systemfel som gör att tandläkare i allt större
utsträckning flyttar utomlands. Under 1990-talet
flyttade var tionde tandläkare utomlands. Vi anser
att de svenska arbetsvillkoren är för dåliga för att
locka såväl utlänningar som svenskar till
kvalificerade yrken. Lönerna för tandläkare i
Sverige ligger långt efter till exempel norska och
engelska löner. Därtill kommer de höga svenska
inkomstskatterna. Regeringens kortsiktiga
tandvårdspolitik är anledningen till de långa köerna
i folktandvården. Inom privattandvården är
situationen inte lika akut, men även där ökar
trycket på mottagningarna. De som drabbas av denna
situation är patienterna som inte får vård i tid,
vilket leder till onödigt lidande. Under den tid de
tvingas vänta förvärras dessutom deras tillstånd.
Köerna leder därför till mer omfattande insatser,
vilket blir dyrare både för den enskilde och för
skattebetalarna.

Samtidigt som regeringen inte kommer med förslag
på åtgärder som får tandläkarna att stanna i Sverige
är den heller inte villig att omgående avskaffa de
ersättningsregler som i praktiken hindrar att
privattandläkare fortsätter sin verksamhet efter 67
års ålder. I år kommer cirka 100 privattandläkare,
vilka bedöms behandla cirka 30 000 patienter, att
beröras av dessa regler. Det är särskilt äldre
patienter som drabbas av detta eftersom många väljer
att gå till samma tandläkare under många år och inte
gärna vill byta på äldre dar. Regeringens förslag om
ett högkostnadsskydd för äldre saknar mot denna
bakgrund trovärdighet.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förhandsprövning av priset (punkt 7)

Chris Heister (m), Leif Carlson (m), Cristina
Husmark Pehrsson (m) och Lars Elinderson (m) anför:

Regeringens förslag har ett flertal nackdelar.
Bland annat är självrisken för protetiska arbeten
så stor som 7 700 kr, men när denna väl uppnåtts
ersätts kostnaderna däremot till hundra procent,
vilket naturligtvis eliminerar varje form av
kostnadsmedvetande. Förslaget är därigenom
kostnadsdrivande. Man kan därför anse att den
hundraprocentiga ersättningsnivån tas till intäkt
för att åter genom förhandsprövning reglera
priserna.

Förslaget om att uppdra åt försäkringskassorna att
förhandspröva skäligheten i att erhålla behandling
inom högkostnadsskyddet innebär i realiteten en
prisreglering. Även om det är ett begränsat antal
patienter som omfattas är detta självfallet ett
stort steg tillbaka både för patienternas valfrihet
och tandläkarnas arbetsförutsättningar.
Ett system som lämnar en procentuell ersättning
oavsett kostnadsnivån underlättar prishöjningar
genom att subventionen i kronor och ören ökar med
priset. För att undvika att ersättningssystemet i
sig blir kostnadsdrivande vill vi därför i vårt
förslag till högkostnadsskydd behålla principen att
subventionerna fastställs som krontalsbelopp med
utgångspunkt från de genomsnittliga kostnaderna i
tandvården. På så sätt undviks ett återfall i
prisreglering.
Vi hänvisar i övrigt till våra reservationer.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:51 Bättre tandvårdsstöd för
äldre m.m. har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag
till

1. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Följdmotioner

2001/02:So36 av Marianne Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett helhetsgrepp
såväl när det gäller behandling av patienter som
kunskapen om dentala material.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fördelningen av
resurser mellan Metallbiologiskt centrum och det
nationella kunskapscentrumet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättandet av
en patientombudsman för patienter med
amalgamrelaterade symtom.

2001/02:So37 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

Riksdagen begär hos regeringen förslag om en
utredning för hur högkostnadsskyddet kan förstärkas
så att det ger ett stöd till personer som är i behov
av omfattande tandvård oavsett ålder.

2001/02:So38 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sänkt åldersgräns
för högkostnadsskyddet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förebyggande
åtgärder för bättre tandhälsa.

2001/02:So39 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om ett förbättrat behovsstyrt
högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för en
bättre personalförsörjning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrens och
prisutveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om landstingens
särskilda skyldigheter eller ansvar enligt
tandvårdslagen och om ett statligt ansvar för all
offentligt finansierad tandvård.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tandvård som led i
en sjukdomsbehandling.

2001/02:So40 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att systemet med
högkostnadsskydd bör utredas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förtydliganden avseende kostnaderna för vissa
material.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
konsekvensbeskrivningar av införandet av
karensbelopp per behandlingsomgång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förhandsprövning av
priset.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 4 och 15 a §§
tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande lydelse

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

4 §[1]
Vårdgivaren får ta ut ersättning för undersökning
och tandbehandling. Ersättningen skall vara skälig
med hänsyn till behandlingens art, omfattning och
utförande samt omständigheterna i övrigt. För
tandvård som avses i 8 a § gäller särskilda
bestämmelser om patientavgift.
-----------------------------------------------------
Om det finns särskilda
skäl skall skäligheten av
vårdgivarens ersätt-
ningsanspråk förhandsprö-
vas av allmän
försäkringskassa enligt
föreskrifter som
regeringen meddelar.
-----------------------------------------------------
Innan en undersökning eller viss behandling påbörjas
skall vårdgivaren upplysa patienten om kostnaden för
åtgärden. Om en följd av behandlingar behövs skall
vårdgivaren upplysa patienten om de beräknade
sammanlagda kostnaderna för behandlingarna. Om
förutsättningarna för behandlingsförslaget eller
kostnadsberäkningen ändras skall patienten upplysas
om detta och om anledningen till ändringen.
15 a §[2]
Tandvård som avses i 7 § 1 skall vara avgiftsfri
för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av
att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök,
får avgift tas ut av patienten enligt grunder som
landstinget bestämmer. Landstinget får också ta ut
avgift, om patienten på begäran ges tandvård som
inte är nödvändig för att uppnå ett från
odontologisk synpunkt funktionellt och
utseendemässigt godtagbart resultat.
-----------------------------------------------------
Av patienter som får Av patienter som får
tandvård som avses i 7 § tandvård som avses i 7 §
2 och 3 får landstinget 2 och 3 får landstinget
ta ut vårdavgifter enligt ta ut vårdavgifter enligt
grunder som landstinget grunder som
bestämmer, om inte något landstingsfullmäktige
annat är särskilt bestämmer, om inte något
föreskrivet. annat är särskilt
föreskrivet.
-----------------------------------------------------

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid
undersökning för och utförande av oralkirurgisk
behandling, som kräver ett sjukhus tekniska och
medicinska resurser och som inte ersätts till någon
del enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
gäller bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna
vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Patienten skall ha rätt att välja om sådan
tandbehandling som avses i 8 a § skall utföras av
folktandvården eller av en enskild näringsidkare,
ett bolag, eller en annan juridisk person som enligt
2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring är uppförd på
förteckning som upprättats av den allmänna
försäkringskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1998:554.
[2]: Senaste lydelse 1998:554.
Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring[3]1 skall ha
följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------

2 kap.
10 §[4]2
Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i
andra fall än som avses i andra stycket av den
allmänna försäkringskassa som enligt 5 kap.
socialförsäkringslagen (1999:799) skall avgöra ett
ärende avseende den försäkrade. Denna
försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäk-
ringskassa att pröva sådana frågor.
-----------------------------------------------------
Frågor om ersättning Frågor om ersättning
enligt 2, 3 och 6 §§ samt enligt 2, 3 och 6 §§ samt
ersättning enligt 4 och 5 ersättning enligt 4 och 5
§§ som inte hänför sig §§ som inte hänför sig
till visst vårdtillfälle till visst vårdtillfälle
prövas av den prövas av den
försäkringskassa inom försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde vars verksamhetsområde
vårdgivaren eller annan vårdgivaren eller annan
som får ersättning som får ersättning
bedriver sin verksamhet. bedriver sin verksamhet.
Detsamma gäller Detsamma gäller
ersättning i övrigt i de ersättning i övrigt i de
fall där vårdtagaren inte fall där vårdtagaren inte
är bosatt i Sverige. är bosatt i Sverige.
Frågor om ersättning Frågor om ersättning
enligt 5 § får efter enligt 5 § får efter
bemyndigande av reger- bemyndigande av reger-
ingen även prövas av ingen även prövas av
Riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket. Om
regeringen, eller den
myndighet regeringen
bestämmer, enligt 18 kap.
2 § har föreskrivit att
det hos en eller flera
försäkringskassor skall
finnas gemensamma enheter
för flera eller alla
försäkringskassor för
vissa ärenden eller
frågor, skall ett ärende
i stället avgöras av en
sådan försäkringskassa.
-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

**FOOTNOTES**
[3]:1 Lagen omtryckt 1982:120.
[4]:Senaste lydelse 1999:800.