Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

I   likhet   med   regeringen  menar  utskottet  att
Barsebäck  2  skall  stängas   av   men   först  när
riksdagens  villkor  är  uppfyllda. Enligt utskottet
får inte - enligt de villkor som riksdagen satte upp
år 1997 - en stängning medföra  negativa  effekter i
fråga  om  elpriset, tillgången på el för industrin,
effektbalansen  eller miljön och klimatet. Utskottet
delar regeringens  bedömning  att dessa villkor ännu
inte  är  tillgodosedda  men att detta  blir  fallet
senast före utgången av år 2003.

I en reservation (m, kd,  fp)  sägs att riksdagens
beslut   om   att  stänga  den  första  reaktorn   i
Barsebäcksverket   togs   utan   att  de  ekonomiska
effekterna  var kända och i total avsaknad  av  både
miljökonsekvens-  och  samhällsekonomiska  analyser.
Detta har inneburit att svensk elförsörjning, miljö,
ekonomi   och   svenskt  industriklimat  försämrats.
Därför  menar  reservanterna  att  beslutet  om  den
förtida avvecklingen av kärnkraften måste upphävas.
Företrädarna för Vänsterpartiet, Centerpartiet och
Miljöpartiet hävdar  i sina respektive reservationer
att Barsebäck 2 kan stängas under år 2002, men anger
olika  tidpunkter under  detta  år  när  stängningen
skall ske.  Den  gemensamma linjen i reservationerna
är att ett beslut  nu  om  en  stängning klargör att
statsmakterna  visar allvar med energiomställningen,
och att det skapar incitament för marknadens aktörer
att arbeta med energieffektivisering.
I   ett  särskilt   yttrande   (v)   uttalas   att
Vänsterpartiet   i  den  sista  röstningsomgången  i
kammaren - om den  egna  reservationen  dessförinnan
avvisats - har för avsikt att stödja regeringen  när
det  gäller frågan om avveckling av Barsebäck 2. Med
hänvisning till rådande majoritetsförhållande skulle
annars    det    alternativ   som   förespråkas   av
företrädarna    för    Moderata     samlingspartiet,
Kristdemokraterna   och   Folkpartiet   kunna    bli
riksdagens beslut, påpekas det i yttrandet.
Utskottet  håller  fast vid tidigare uttalanden om
energipolitikens inriktning, som går ut på att skapa
förutsättningar för effektiva  energimarknader,  god
försörjningstrygghet  och  långtgående  hänsyn  till
miljö,  hälsa  och klimat. Företrädarna för Moderata
samlingspartiet  och  Folkpartiet  efterlyser  en ny
inriktning  av  energipolitiken  byggd  på  en  fri,
konkurrensutsatt   marknad   där   varje  energislag
används  där  det  är  mest  effektivt. I  en  annan
reservation (kd) sägs att Sveriges energiförsörjning
skall  tryggas  genom  en  långsiktig  och  medveten
energipolitik  med  fasta  spelregler  där  inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Miljöpartiets företrädare i utskottet uttalar i
en reservation att energisystemet  måste  genomgå en
total omställning till en elproduktion med förnybara
energislag   och   en   slutgiltig   avveckling   av
kärnkraften till år 2010.
I  fråga  om  regeringens resultatredovisning till
riksdagen konstaterar  utskottet  att  en  betydande
förbättring har skett jämfört med föregående  år.  I
betänkandet  uttrycker utskottet sin positiva syn på
att  regeringen   redovisar   resultatindikatorer  i
budgetpropositionen    som   ett   instrument    för
uppföljningen. I en reservation  (m, kd, fp) påtalas
att resultatredovisningen med all önskvärd tydlighet
visar att det energipolitiska omställningsprogrammet
inte leder till de uppsatta målen.
Utskottet tillstyrker de av regeringen  föreslagna
anslagen  -  totalt  ca  2,1 miljarder kronor -  för
budgetåret 2002 inom utgiftsområde 21 Energi. Likaså
tillstyrks regeringens förslag  om investerings- och
finansieringsplan  m.m.  för  Affärsverket   svenska
kraftnät  samt  i  övrigt  här aktuella förslag till
riksdagsbeslut som regeringen framlägger under detta
utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för Moderata
samlingspartiet, Kristdemokraterna  och  Folkpartiet
deltar  inte  i  beslutet  om  anslag. De erinrar  i
särskilda   yttranden   om   de  budgetförslag   som
framlagts av respektive parti.  I  förhållande  till
regeringens   förslag   för   utgiftsområdet   ville
Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 637
miljoner  kronor,  Kristdemokraterna med 107miljoner
kronor och Folkpartiet  med  1,  4 miljarder kronor.
Centerpartiet  ville  höja  utgiftsramen   med   100
miljoner kronor.
Utskottet     avstyrker     motionsyrkanden     om
ägardirektiv  till Vattenfall AB om brunkolsbrytning
och skydd mot rivning av byn Horno i östra Tyskland.
På  denna  punkt   anför   utskottet   principiella,
affärsmässiga och etiska synpunkter som stöd för sin
slutsats  att  det  inte  finns skäl att uttala  att
Vattenfall skall upphöra med  denna verksamhet. I en
reservation   (kd,   c,   fp,   mp)  framhålls   att
brunkolsbrytning   innebär   både   en    storskalig
landskaps- och miljöförstöring och ett hot  mot  den
västslaviska     folkgruppen    sorbernas    kultur.
Reservanterna hänvisar  till  att byn Horno nu skall
rivas för att lämna plats åt brunkolsbrytningen. Det
hävdas att Vattenfall i denna fråga  inte  har tagit
mänskliga  och  miljömässiga hänsyn, och ett krav  i
reservationen är  att  riksdagen  skall  uttala  att
regeringen  skall  fatta  beslut om ägardirektiv som
förhindrar rivning av den nämnda byn.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Bedömning av regeringens
resultatredovisning
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
Reservation 1 (m, kd, fp)

2. Riktlinjer för energipolitiken

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:N213
yrkandena    1-5    och    11-13,   2001/02:N225,
2001/02:N253,     2001/02:N267    yrkande     27,
2001/02:N366 yrkandena 2-11, 2001/02:N367 yrkande
1 och 2001/02:N371 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (m, fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (mp)

3. Förnyad prövning av stängningen av
Barsebäck 2

Riksdagen    lägger    regeringens    skrivelse
2001/02:22  till   handlingarna.   Därmed  avslår
riksdagen   motionerna  2001/02:N34,  2001/02:N35
yrkandena   1,   3,   5   och   7,   2001/02:N36,
2001/02:N37,     2001/02:N38,    2001/02:    N39,
2001/02:N40  yrkandena  1-5  och  7,  2001/02:N41
yrkandena 1-3 och 5 och 2001/02:N371 yrkande 3.
Reservation 5 (m, kd, fp)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (c)
Reservation 8 (mp)

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi

a) Riksdagen godkänner att tidigare föreskriven
fördelning av  de  ekonomiska resurserna för stöd
till vindkraftverk och småskaliga vattenkraftverk
under anslaget 35:3  Bidrag  till investeringar i
elproduktion  från förnybara energikällor  upphör
att gälla. Därmed  bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 2.
b) Riksdagen godkänner  att  investeringsbidraget
för vindkraftverk och småskaliga  vattenkraftverk
skall  uppgå  till 10 % av investeringskostnaden.
Därmed bifaller  riksdagen  proposition 2001/02:1
utgiftsområde 21 punkt 3.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen  att  under år
2002,     i    fråga    om    ramanslaget    35:5
Energiforskning,   besluta   om   åtgärder   som,
inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på
högst 827 000 000 kr under åren 2003-2006. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2001/02:1
utgiftsområde 21 punkt 4.
d)  Riksdagen bemyndigar regeringen att under  år
2002,     i    fråga    om    ramanslaget    35:6
Energiteknikstöd,   besluta   om   åtgärder  som,
inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på
högst  385  000  000  kr  under  åren  2003-2006.
Därmed  bifaller riksdagen proposition  2001/02:1
utgiftsområde 21 punkt 5.
e) Riksdagen  bemyndigar  regeringen att under år
2002, i fråga om ramanslaget 35:7 Introduktion av
ny   energiteknik,  besluta  om   åtgärder   som,
inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter på
högst 530 000 000 kr under åren 2003-2006. Därmed
bifaller    riksdagen    proposition    2001/02:1
utgiftsområde 21 punkt 6.
f)  Riksdagen bemyndigar regeringen att under  år
2002, i fråga om ramanslaget 35:8 Energipolitiskt
motiverade     internationella    klimatinsatser,
besluta  om  åtgärder   som,  inklusive  tidigare
åtaganden, innebär utgifter  på  högst 60 000 000
kr   under   åren   2003-2005.   Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2001/02:1 utgiftsområde  21
punkt 7.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen
inom  utgiftsområde  21 Energi enligt regeringens
förslag  i  bilaga 3. Därmed  bifaller  riksdagen
proposition 2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 10.
h)  Riksdagen   avslår  motionerna  2001/02:Fi294
yrkande 20 i denna del, 2001/02:MJ339 yrkande 12,
2001/02:MJ521    yrkande     20,    2001/02:N304,
2001/02:N350 yrkandena 3-9, 2001/02:N367  yrkande
5 och 2001/02: N371 yrkande 22.

5. Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen   godkänner   investeringsplanen  för
Affärsverkskoncernen   svenska    kraftnät    för
perioden  2002-2004  och bemyndigar regeringen de
finansiella  befogenheter  avseende  Affärsverket
svenska kraftnät  för  år  2002  som  föreslås  i
propositionen.    Därmed    bifaller    riksdagen
proposition  2001/02:1 utgiftsområde 21 punkterna
8 och 9.

6. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:N273,
2001/02:N332 och 2001/02: N367 yrkande 3.
Reservation 9 (kd, c, fp, mp)

7. Ändringar av övergångsbestämmelser i
ellagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen  (1999: 770) om ändring i ellagen
(1997:857). Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

Stockholm den 20 november 2001





På näringsutskottets vägnar


Barbro Andersson Öhrn


Följande ledamöter har  deltagit  i beslutet: Barbro
Andersson Öhrn (s), Reynoldh Furustrand  (s), Sylvia
Lindgren  (s),  Lennart  Beijer  (v), Göran Hägglund
(kd)*, Karin Falkmer (m)*, Nils-Göran Holmqvist (s),
Ola Karlsson (m)*, Marie Granlund  (s),  Karl Gustav
Abramsson  (s),  Inger  Strömbom  (kd)*, Ola Sundell
(m)*, Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c), Eva
Flyborg  (fp)*,  Stefan  Hagfeldt (m)*  och  Lennart
Värmby (v).


* Har avstått från att delta  i beslutet under punkt
4.


2001/02

NU3


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels  proposition  2001/02:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,
dels skrivelse 2001/02:22  om  en förnyad prövning
av stängningen av Barsebäck 2,
dels   8   motioner   väckta   med  anledning   av
skrivelsen,
dels 14 motioner från allmänna motionstiden.
Förslagen  i  budgetpropositionen och  i  motionerna
återges i bilaga  1.  Ett lagförslag som framläggs i
propositionen  framgår  av   bilaga  2.  Regeringens
förslag till anslag redovisas i bilaga 3.

Upplysningar  om bl.a. brunkolsbrytning  i  Tyskland
har  inför  utskottet  lämnats  av  företrädare  för
Vattenfall AB.


Bakgrund


Utgiftsområde  21  Energi  omfattar politikområde 35
Energipolitik,  som  i  sin  tur   omsluter   frågor
avseende tillförsel, distribution och användning  av
energi.  Myndigheter  som  ingår i politikområdet är
Statens  energimyndighet  och  Affärsverket  svenska
kraftnät.

I  budgetpropositionen  föreslår   regeringen  att
riksdagen dels godkänner den föreslagna fördelningen
av   anslag  inom  utgiftsområdet,  dels  bemyndigar
regeringen   att  fatta  beslut  om  utgifter  under
perioden 2003-2006 under fyra anslag, dels godkänner
ändringar  i planeringsramen  och  bidragsnivån  för
vindkraftverk  och  småskaliga vattenkraftverk, dels
godkänner           investeringsplanen           för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät samt slutligen
antar ett lagförslag avseende ellagen.
I   september  2000  redovisade   regeringen   sin
bedömning  att  riksdagens  villkor för stängning av
den andra kärnkraftsreaktorn  i Barsebäck före den 1
juli    2001    inte    var   uppfyllda.   Samtidigt
förutskickade regeringen att ytterligare en prövning
av  om villkoren är uppfyllda  skulle  göras  hösten
2001  i  anslutning  till budgetpropositionen för år
2002. Av den nu aktuella  skrivelsen från regeringen
framgår att villkoren fortfarande  inte  bedöms vara
uppfyllda.  Enligt regeringen bör därför ytterligare
en prövning genomföras  år  2003. Vid denna prövning
avser regeringen att redovisa  sin  bedömning  av om
tillräckliga  förändringar skett. Regeringens avsikt
är  också  att  ta   initiativ   till   att   bredda
överläggningarna  om den fortsatta omställningen  av
energisystemet i syfte  att  säkra  en fortsatt bred
politisk  majoritet  för  en  stabil och  långsiktig
energipolitik. Detta arbete skall  samordnas med den
pågående  översynen av energiskatterna,  anförs  det
från regeringen.
Finansutskottet har nyligen tillstyrkt
regeringens förslag om ramar för de olika
utgiftsområdena (prop. 2001/02:1, bet.
2001/02:FiU1). För utgiftsområde 21
Energi innebär det en utgiftsram för år
2002 på ca 2 130 miljoner kronor. I
Moderata samlingspartiets partimotion
2001/02:Fi291 föreslogs en minskad
utgiftsram med 637 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag,
medan Kristdemokraterna i partimotion
2001/02:Fi292 förordade en minskad ram
med 107 miljoner kronor. I Centerpartiets
partimotion 2001/02:Fi293 föreslogs en
ökad utgiftsram med 100 miljoner kronor.
I Folkpartiet liberalernas partimotion
2001/02:Fi211 förespråkades en minskad
utgiftsram med 1 398 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Dessa förslag följdes upp vid
finansutskottets behandling av ärendet i
reservationer av företrädare för
respektive parti. Företrädarna för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
anslöt sig i finansutskottets behandling
till regeringens förslag till utgiftsram
för detta utgiftsområde vad avser
budgetåret 2002.



Utskottets överväganden


Bedömning av regeringens
resultatredovisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  godkänna  vad utskottet anfört
om regeringens resultatredovisning. Utskottet
konstaterar   att   denna   redovisning   har
förbättrats och ställer sig positivt till att
regeringen        använder       sig       av
resultatindikatorer.    Vidare   understryker
utskottet  behovet  av  ökad  konkretion  och
specifika,  uppföljningsbara   mål   för  det
långsiktiga                   energipolitiska
omställningsprogrammet. Jämför  reservation 1
(m, kd, fp).

Propositionen


Riksdagen  beslutade i juni 1997 (prop.  1996/97:84,
bet. 1996/97:NU12)  att  den svenska energipolitiken
skall ha följande övergripande mål:

q  att på kort och lång sikt trygga tillgången på el
och    annan    energi    på    med     omvärlden
konkurrenskraftiga villkor för att främja  en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige,
q
·  att  skapa villkor för en effektiv
energianvändning        och       en
kostnadseffektiv              svensk
energiförsörjning  med  låg  negativ
påverkan  på hälsa, miljö och klimat
samt underlätta  omställningen  till
ett ekologiskt uthålligt samhälle,
·
· att bidra till ett breddat energi-,
miljö-    och    klimatsamarbete   i
Östersjöregionen.
·
Politikområdet     Energipolitik    omfattar     tre
verksamhetsområden:     Elmarknadspolitik,     Övrig
energimarknadspolitik  och Politik för ett uthålligt
energisystem. Elmarknadspolitiken  syftar  till  att
skapa  goda  ramvillkor  för  en  effektiv  och  väl
fungerande      elmarknad.      Insatserna      inom
verksamhetsområdet    Övrig    energimarknadspolitik
fokuserar  i  första  hand på liknande  frågor  inom
övrig ledningsbunden energi,  dvs.  på  naturgas och
fjärrvärme, liksom inom bränslemarknaderna.  Politik
för ett uthålligt energisystem utgörs i huvudsak  av
det  energipolitiska  program som riksdagen godkände
för omställning och utveckling  av  energisystemet i
juni 1997.

Det     är    främst    Statens    energimyndighet
(Energimyndigheten)    och    Affärsverket   svenska
kraftnät (Svenska kraftnät) som har ansvaret för att
genomföra åtgärderna inom energipolitiken.

Mål för Elmarknadspolitiken


Målet   för  elmarknadspolitiken  är   en   effektiv
elmarknad som genererar en säker tillgång på el till
internationellt    konkurrenskraftiga    priser.   I
budgetpropositionen  redovisar regeringen med  hjälp
av   fem   resultatindikatorer    utvecklingen    på
elmarknaden.  Dessa  indikatorer är prisutvecklingen
på    den   nordiska   elbörsen,    elpriser    till
slutanvändare,   nättariffer,  antalet  ärenden  vid
tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalanser.

Regeringen  finner   det   angeläget  att  närmare
analysera konkurrenssituationen  och  prissättningen
på  elmarknaden.  En särskild utredare (generaltull-
direktör  Kjell Jansson)  har  tillkallats  för  att
överväga  åtgärder   för   att  säkerställa  en  väl
fungerande        konkurrens        och       stärka
informationsinsatserna  till konsumenter.  Uppdraget
skall redovisas den 1 december 2001.
Regeringen  vill  ge  hög   prioritet   åt  att  i
framtiden fortsätta att utveckla verktygen  för  att
utöva  tillsyn  av  och förbättra lagstiftningen för
nätverksamheten.   Energimyndigheten    bör,   anför
regeringen, verka för att nätföretagens prestationer
i      samband      med     leverantörsbyten     och
mätvärdesrapportering  förbättras.  Regeringen anser
att   Energimyndigheten   behöver   utveckla    sina
resultat-   och  effektivitetsmått  när  det  gäller
tillsyn   av   nätverksamhet   och   utveckling   av
energimarknaderna    för   att   möjliggöra   bättre
jämförelser mellan åren.
Regeringen  betonar  behovet   av   att   utveckla
marknadsbaserade    instrument   för   att   hantera
effektknapphet,  bl.a.   genom  att  stimulera  till
ekonomiskt motiverade effektreducerande  åtgärder på
användningssidan.  En god försörjningstrygghet  kan,
framhåller    regeringen,     långsiktigt     endast
upprätthållas    genom    ökad    flexibilitet   hos
användarna. En förutsättning för sådan  flexibilitet
är att marknadsmässiga lösningar utvecklas  som  kan
bidra  till  att  garantera tillgången på effekt vid
belastningstoppar.  Men  påtagliga effekter av detta
pågående arbete kan inte förväntas  förrän  på några
års sikt, sägs det från regeringens sida.

Mål för Övrig energimarknadspolitik


Målet  för  naturgasmarknaden  är att vidareutveckla
gasmarknadsreformen     så     att    en    effektiv
naturgasmarknad med reell konkurrens  kan utvecklas.
Även  för  värmemarknaden är målet att stimulera  en
ökad konkurrens och effektivitet.

Som resultatindikatorer  på  detta område använder
regeringen   pris-  och  konkurrensutvecklingen   på
naturgas- och värmemarknaderna.
En  stegvis  öppning   av   naturgasmarknaden  har
inletts under år 2000 med ikraftträdandet av den nya
naturgaslagen.   Regeringen   gör  bedömningen   att
genomförandet  av gasmarknadsreformen  har  fungerat
tillfredsställande  samtidigt  som  ett behov av att
utveckla   tillsynsverksamheten   föreligger.   Inom
Energimyndigheten  planeras ett arbete  för  att  ta
fram metoder och rutiner  för  tillsyn av marknaden.
På regeringens uppdrag har Energimyndigheten  utrett
frågor   om  uppföljningen  av  fjärrvärmesektorn  i
Sverige. Slutsatsen  från  regeringens  sida  är att
ytterligare  insatser  kan  komma att krävas för att
utveckla  marknaden.  Regeringen  avser  därför  att
under hösten 2001 återkomma  till riksdagen med sina
ställningstaganden i denna fråga.

Mål för Politik för ett uthålligt energisystem


Det   energipolitiska  programmet   från   år   1997
innehåller   ett  program  för  ett  ekologiskt  och
ekonomiskt energisystem.  Målet är att energin skall
användas så effektivt som möjligt  med  hänsyn tagen
till  alla  resurstillgångar.  Stränga  krav   skall
ställas  på  säkerhet  och omsorg om hälsa och miljö
vid användning och utveckling av all energiteknik.

De energipolitiska åtgärderna  på kort sikt är den
del   av   programmet   som   avser  att  kompensera
bortfallet   av   elproduktion   från    den   andra
kärnkraftsreaktorn  i  Barsebäck.  Ett  villkor  för
stängningen  av  denna reaktor är att bortfallet  av
elproduktion kan kompenseras  genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. Syftet är
att  minska  användningen  av  el  för  uppvärmning,
utnyttja  det befintliga elsystemet effektivare  och
öka tillförseln  av  el  och  värme  från  förnybara
energikällor  på  ett  kostnadseffektivt  sätt under
femårsperioden 1998-2002.
Som   resultatindikatorer   för   de   kortsiktiga
åtgärderna  används det beräknade effekttillskottet,
den årliga reduktionen/produktionen,  kostnaden i kr
per kW (effekt) och i kr per kWh (energimängd)  samt
miljöindikatorer  (utsläpp  av  svavel,  kväveoxider
m.m.).
Reduktionsmålet  säger  att åtgärderna skall  leda
till en minskad årlig elanvändning  på 1,5 TWh under
perioden  1998-2002.  Fram till och med  anslagsåret
2001 har 932 miljoner kronor av anslagsmedel satsats
för konvertering till fjärrvärme,  konvertering till
individuell bränsleeldning, effektminskande åtgärder
och  solvärme.  Den  faktiska  utgiften   för  dessa
ändamål fram till den 30 september 2001 uppgår  till
488   miljoner   kronor.   För   att  åstadkomma  en
effektivare  energianvändning har till  och  med  år
2001  anslagits   339  miljoner  kronor,  varav  253
miljoner kronor har  förbrukats. Regeringen beräknar
att  den  årliga  reduktionen   under   den  angivna
perioden uppgår till ca 0,5 TWh, alltså 1  TWh  från
det  uppsatta  målet. Med anledning av den bristande
måluppfyllelsen erinrar regeringen om att nya regler
för elminskande  åtgärder  har  trätt  i kraft den 1
juni  2001.  Regeringen  bedömer att dessa  åtgärder
ökar  möjligheten att nå målet.  Det  finns,  enligt
regeringens  uppfattning,  ett behov av att utveckla
de åtgärder som genomförs för  att främja fjärrvärme
och individuell uppvärmning så att  de  blir  bättre
anpassade  till  hur  marknaden  fungerar.  När  det
gäller  bidraget  från  åtgärderna  för  effektivare
energianvändning   till   måluppfyllelsen  redovisar
regeringen    inga   kvantitativa    uppgifter    om
resultaten,  utan   här  lämnas  enbart  kvalitativa
uppgifter. Regeringen  bedömer  att  åtgärderna  för
effektivare      energianvändning      har     varit
verkningsfulla. Den uppföljning som skett  visar att
vissa  av  åtgärderna har påverkat marknaden,  t.ex.
genom att mer  energieffektiva produkter har fått en
större spridning  samt  att  mer effektiva produkter
tagits fram. Regeringen anser  att  det  kommer  att
finnas  behov  av  vissa  statliga  insatser för att
främja en effektivare energianvändning även efter år
2002, då de energipolitiska åtgärderna  på kort sikt
upphör.    Regeringen   har   därför   tillsatt   en
arbetsgrupp med uppgift att föreslå åtgärder för att
främja en mer rationell användning av energi och som
skall redovisa sina förslag under hösten 2001.
Det   uppsatta    produktionsmålet    för    de
kortsiktiga  åtgärderna är att åstadkomma en ökad
tillförsel   av   elektricitet   från   förnybara
energikällor med  totalt  1,5  TWh  per  år under
perioden 1998-2002. Under programtiden fram  till
och  med  år  2001 har 731 miljoner anslagits för
detta ändamål,  och  den  faktiska  utgiften fram
till  den  30  september  2001  uppgår  till  478
miljoner  kronor.  Resurserna  har  använts  till
investeringar   i  biobränslebaserad  kraftvärme,
vindkraft, småskalig  vattenkraft  och  skydd för
småskalig  elproduktion. Regeringen beräknar  att
insatserna lett  till en årlig produktion på 1,44
TWh,  alltså  mycket  nära  det  uppsatta  målet.
Enligt regeringen  är  det  de produktionsmål som
har   ställts   upp  för  vindkraften   och   den
biobränsleeldade  kraftvärmen  som  gör att målet
kunnat uppnås, medan måluppfyllelsen inte är lika
god för den småskaliga vattenkraften.
Ett långsiktigt uthålligt energisystem  är den del
i  programmet som innebär en långsiktig satsning  på
forskning,   utveckling   och  demonstration  av  ny
energiteknik under sjuårsperioden  1998-2004.  Målet
är att under de närmaste 10-15 åren kraftigt öka el-
och  värmeproduktionen  från  förnybara energikällor
och   utveckla   kommersiellt  lönsam   teknik   för
energieffektivisering  och  bidra  till att utveckla
ett     ekonomiskt    och    ekologiskt    uthålligt
energisystem.
Målet  för  energiforskningen  är  att  bygga  upp
vetenskaplig  och  teknisk  kunskap och kompetens på
energiområdet  inom universiteten,  högskolorna  och
näringslivet i enlighet med 1997 års energipolitiska
beslut. Energiforskningen skall också bidra till ett
breddat  energi-,   miljö-   och  klimatsamarbete  i
Östersjöregionen.   Insatserna   kring    forskning,
utveckling   och  demonstration  inom  energiområdet
skall  bidra till  ökad  användning  av  renare  och
effektivare  energiteknik.  Verksamheten skall bidra
till  att  stabila förutsättningar  skapas  för  ett
konkurrenskraftigt  näringsliv och till en förnyelse
och   utveckling   av   den    svenska    industrin.
Verksamheten   skall   bygga  upp  vetenskaplig  och
teknisk kunskap och kompetens  på energiområdet inom
universiteten,    högskolorna    och   näringslivet.
Forskningens inomvetenskapliga kvalitet  skall  vara
hög och insatserna skall vara relevanta.
De   statliga   insatserna   för   att  främja  ny
energiteknik skall bidra till uppbyggnad  av kunskap
inför     framtida    kommersiella    tillämpningar,
effektivisering   av   den   teknik  som  i  dag  är
kommersiell samt utveckling av  ny konkurrenskraftig
teknik    med    högre    verkningsgrad   och    låg
miljöpåverkan. Områden som  särskilt  prioriteras är
bl.a.    kraftvärme    baserad    på    biobränslen,
biobränslebaserad                   kraftproduktion,
biobränsleförsörjning   inklusive   hantering    och
nyttiggörande   av  askor  samt  nya  processer  för
etanolproduktion    baserad    på   cellulosahaltiga
råvaror.  Vidare  skall  alternativa  drivmedel,  ny
teknik för storskaligt utnyttjande  av vindkraft och
havsbaserad  vindkraft,  solceller samt  forsknings-
och  utvecklingsarbete för  energieffektivisering  i
bebyggelse,     industri-    och    transportsektorn
prioriteras.
För  energiforskningen   har   anslagits   ca  1,5
miljarder kronor fram till och med år 2001, varav  1
156 miljoner kronor hade förbrukats fram till den 30
september   2001.   Det   statliga  stödet  till  ny
energiteknik uppgår under programtiden fram till och
med budgetåret 2001 till 480  miljoner  kronor,  där
förbrukningen  fram  till  30 september 2001 uppgick
till   461  miljoner  kronor,  medan   stödet   till
introduktion  av  ny  energiteknik  under den nämnda
perioden  belöper sig till 850 miljoner  kronor  med
ett utfall per den 30 september 2001 på 243 miljoner
kronor.
Regeringen    redovisar    resultaten   inom   fem
temaområden  som  i  sin  tur  uppdelas   i   sexton
utvecklingsområden. Resurserna används i första hand
för  att  finansiera  verksamhet vid universitet och
högskolor.   De  fem  temaområdena   fördelas   över
forskningsprogram,       utvecklingsprogram      och
kompetenscenter. Energimyndigheten  finansierade  år
2000 16 forskningsprogram, 23 utvecklingsprogram och
5 kompetenscenter. I utvecklingsprogrammen medverkar
näringslivet        i        finansieringen       av
utvecklingsprogrammen med ca 60  %  av  kostnaderna.
Överhuvudtaget  lägger  regeringen  stor  vikt   vid
näringslivets     deltagande    i    programmen    i
resultatredovisningen.    Bland   annat   sägs   att
näringslivet   är   representerat    i   46   %   av
styrgrupperna      för     forskningsprogram     och
kompetenscenter, och  i  62  % av styrgrupperna inom
utvecklingsprogram.
Med stöd av genomförda oberoende  utvärderingar av
stödet till forskning, utveckling och  demonstration
med avseende på kvalitet och relevans gör regeringen
bedömningen   att   forskningens   inomvetenskapliga
kvalitet     och     insatsernas     relevans     är
tillfredsställande.  Mot  bakgrund  av  den  samlade
redovisningen  bedömer  regeringen  att verksamheten
har  goda  förutsättningar att uppnå de  formulerade
målen.

Revisionens iakttagelser


Riksrevisionsverket      (RRV)      bedömer      att
årsredovisningen  för  Energimyndigheten  år  2000 i
allt  väsentligt  är  rättvisande.  Det är en tydlig
förbättring av myndighetens prestationer jämfört med
året  innan.  Av  revisionsberättelsen för  år  1999
framgick   att  bristande   styrning,   analys   och
kvalitetssäkring sammantaget hade medfört väsentliga
fel i årsredovisningen  för  detta år. Vissa problem
kvarstår dock vid myndigheten,  som  fick betyget ej
tillfredsställande   i   den   ekonomiadministrativa
värderingen           (EA-värderingen)           som
Ekonomistyrningsverket   presenterade  i  maj  2001.
Regeringskansliet     (Näringsdepartementet)     för
fortlöpande  en  dialog  med   myndigheten   om  det
ekonomiadministrativa  läget.  Myndigheten har under
hösten   2001  förstärkt  sin  ekonomifunktion   och
arbetar med att kvalitetssäkra verksamheten.

Vidare  bedömer   RRV   att   årsredovisning   och
koncernredovisning  för Svenska kraftnät för år 2000
i  allt  väsentligt  är  rättvisande.  Affärsverkets
årsredovisning  och  koncernredovisning  fick  samma
omdöme för år 1999.

Vissa kompletterande uppgifter


I sin bedömning av regeringens resultatredovisning i
föregående års budgetproposition uttryckte utskottet
(bet. 2000/01:NU3 s. 20)  sin tillfredsställelse med
den        omfattande       uppföljnings-        och
utvärderingsverksamhet som bedrivs på energiområdet.
Ett    betydande    sakligt    underlag    för    de
energipolitiska  avgörandena  börjar  att växa fram,
konstaterade utskottet, och i betänkandet åberopades
en  utvärdering  av  effekterna  av  de  kortsiktiga
åtgärderna inom omställningsprogrammet som  skäl för
ett    politiskt   ställningstagande   om   huruvida
villkoren  för  stängning  av  den  andra reaktorn i
Barsebäcksverket var uppfyllda.

Utskottet   framhöll   i  betänkandet  vikten   av
pedagogisk   och   överblickbar   information   till
riksdagen. Det betonades  från utskottets sida att i
takt med ökande informationsmängder från den löpande
uppföljningen av programmet  stiger  också kraven på
informationen till riksdagen. Utskottet påpekade att
det    övergripande    målet    för   politikområdet
Energipolitik hade en identisk formulering som målet
för den underordnade delen Politik för ett uthålligt
energisystem (som i årets budgetproposition  benämns
Ett   långsiktigt  uthålligt  energisystem).  Enligt
utskottets uppfattning bör, sades det, en mer strikt
hierarkisk ordning föreligga mellan målen. Med detta
menades  att  de  underordnade  målen  bör ha en mer
konkret och uppföljningsbar utformning i förhållande
till målet för hela politikområdet.
Utskottet anförde också att det finns ett behov av
att inordna resultatredovisningen inom både områdena
Energimarknadspolitik och Politik för ett  uthålligt
energisystem   i  en  mer  pedagogisk  och  distinkt
verksamhetsindelad  struktur.  Utskottet  ansåg  att
regeringens   sätt   att   redovisa  resultaten  för
programmet  Politik  för ett uthålligt  energisystem
dels under rubrikerna  Åtgärder  på  kort  och  lång
sikt,  dels  på  anslagsnivå ledde till upprepningar
och  i  stället  borde  kunna  utföras  på  ett  mer
sammanhållet sätt.  Här  anförde  utskottet  att  en
mindre    splittrad    struktur    och    en   lägre
detaljeringsgrad  i  resultatredovisningen  är   mer
anpassad   för   riksdagens   informationsbehov.  En
tydligare  verksamhetsindelning  leder  också  till,
påtalade utskottet,  att regeringen kan redovisa sin
egen  bedömning  av  resultatredovisningen   på  ett
bättre och ett för riksdagen mer anpassat sätt.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vill  först  konstatera  att en betydande
förbättring      har     skett     i     regeringens
resultatredovisning till riksdagen i enlighet med de
synpunkter som utskottet  framförde  i  samband  med
beredningen  av  föregående  års  budgetproposition.
Resultatinformationen  koncentreras   nu   till  tre
verksamhetsområden   -   Elmarknadspolitiken,  Övrig
energimarknadspolitik och  Politik för ett uthålligt
energisystem   -   och   under   varje   anslag   är
informationen  strikt  reducerad  till   syftet  med
anslaget och det anslagsmässiga utfallet.

Ett  bra  verktyg  i resultatuppföljningen  -  som
också    har    ingått    i    det     budgetmässiga
utvecklingsarbetet inom omställningsprogrammet  - är
nyckeltal   vad   beträffar  t.ex.  kostnaderna  att
åstadkomma ny elproduktion och minskad elanvändning.
I  budgetpropositionen   återfinns   den   typen  av
nyckeltal i form av resultatindikatorer som inom det
kortsiktiga   programmet   är   uttryckta   i  t.ex.
åstadkommen effekt och energimängd per insatt krona.
Allmänt sett vill utskottet framhålla vikten  av att
resultatindikatorerna     kommer    till    operativ
användning i resultatredovisningen och de slutsatser
som dras av analyserna. Utskottet  anser att arbetet
med att utveckla resultatindikatorer  bör  fortsätta
och utvecklas inom ramen för ett eventuellt fortsatt
energipolitiskt   omställningsprogram.   Även  andra
resultatindikatorer,  och  mer  preciserade  sådana,
måste utarbetas i det fortsatta omställningsarbetet.
Med  det  sagda  vill  utskottet  ge uttryck för sin
positiva    syn    på   att   regeringen   redovisar
resultatindikatorer    som    ett   instrument   för
uppföljningen i budgetpropositionen.
Vad gäller utskottets närmare  bedömning om de mål
som satts upp för de tre verksamhetsområdena  och de
resultatindikatorer som används för att informera om
måluppfyllelsen vill utskottet anföra följande.
Inom  elmarknadspolitiken  pågår utredningsarbeten
som   gör  det  svårt  för  utskottet   att   bedöma
måluppfyllelsen.  Här  är både konkurrenssituationen
och  prissättningen  på elmarknaden  för  närvarande
föremål för analyser. Vidare skall Energimyndigheten
utveckla  resultat- och  effektivitetsmått  när  det
gäller tillsyn  av  nätverksamhet  och utveckling av
energimarknaderna.  Även  behovet  av  att  utveckla
marknadsbaserade    instrument   för   att   hantera
effektknapphet  betonas  från  regeringens  sida.  I
samtliga  fall  handlar  det  om  åtgärder  för  att
utveckla  en effektiv  elmarknad,  ett  nyckelord  i
målformuleringen  på  området,  vilket indikerar att
detta  mål ännu inte har nåtts. Här  vill  utskottet
betona vikten  av att de fem resultatindikatorer som
regeringen använder sig av vidareutvecklas, och även
övervägs  om  de  på  bästa  sätt  förmår  fånga  in
måluppfyllelsen i en  effektiv  elmarknad.  Det  kan
också   finnas   behov   av   att  konkretisera  och
ytterligare      operationalisera     målet      för
elmarknadspolitiken  i  syfte att göra detta lättare
att följa upp i form av t.ex.  närmare  bestämningar
av  innebörden  av  en  säker  tillgång  på  el  och
internationellt konkurrenskraftiga priser. I samband
med  behandlingen  av den proposition om elmarknaden
som regeringen idag  har avlämnat till riksdagen kan
det  finnas anledning för  utskottet  att  återkomma
till dessa frågor.
De  resultatindikatorer  som  används  inom  Övrig
energimarknadspolitik       är       pris-       och
konkurrensutvecklingen      på     naturgas-     och
värmemarknaden. Med hjälp av dessa indikatorer skall
måluppfyllelsen  i  form  av  ökad   konkurrens  och
effektivitet   på   naturgas-  och  värmemarknaderna
bedömas. I nuläget måste  dessa  indikatorer bedömas
vara  grova.  Även  här  vill  utskottet   poängtera
behovet     av     ytterligare     konkretion    och
operationalisering  för  att  enklare  kunna  avgöra
måluppfyllelsen.
När  det  gäller de energipolitiska åtgärderna  på
kort sikt inom  området  Politik  för  ett uthålligt
energisystem     bedömer     utskottet     att    de
resultatindikatorer   som   används   för  att  mäta
effekterna  är relevanta. I fråga om att  åstadkomma
en minskad elanvändning,  där målet är satt till 1,5
TWh, uppgår reduktionen hittills  till  ca  0,5 TWh.
Beträffande bidraget från åtgärderna för effektivare
energianvändning noterar utskottet att insatserna är
svårbedömda, då enbart kvalitativa uppgifter  lämnas
i  propositionen.  Regeringen bedömer att det kommer
att finnas behov av  vissa statliga insatser för att
främja en effektivare energianvändning även efter år
2002, då de energipolitiska  åtgärderna på kort sikt
upphör. Utskottet förutsätter  att  den  arbetsgrupp
som  har tillsatts med uppgift att föreslå  åtgärder
för att främja en mer rationell användning av energi
också  utarbetar lämpliga resultatindikatorer så att
måluppfyllelsen på ett bättre sätt än för närvarande
kan avläsas.
Ett långsiktigt  uthålligt energisystem är den del
av  programmet  som är  inriktad  på  forskning  och
introduktion av ny energiteknik under sjuårsperioden
1998-2004.  I  propositionen   finns  inga  närmare,
specificerade    mål    angivna    för   vare    sig
energiforskningen,     energiteknikstödet      eller
introduktion  av ny energiteknik. Resultatet för  de
tre områdena redovisas  i  form av anslagsutfall och
indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans.
Utskottet  kan  konstatera  att  ett  stort  antal
forsknings- och teknikutvecklingsprojekt  är i gång,
och  att även nivån på näringslivets deltagande  kan
anses  vara  tillfredsställande.  Det handlar om ett
långsiktigt arbete, vars resultat inte kan avläsas i
närtid. Samtidigt gäller att programmet  nu pågått i
snart  fyra  år, och sannolikt börjar det snart  bli
möjligt att se  på  utfallen av projekten. Cirka 1,8
miljarder    kronor    har    betalats    ut    till
energiforskning och insatser  för energiteknik sedan
år  1998,  och  en större fokusering  på  resultaten
måste  nu påbörjas.  Även  här  är  det  önskvärt  -
särskilt  med  hänsyn till en eventuell fortsättning
av programmen -  att  en  ökad  konkretion  ges  för
målsättningen  för  det  långsiktiga programmet, och
att specifika, uppföljningsbara  mål  sätts  upp för
energiforskningen,       energiteknikstödet      och
introduktion av ny energiteknik. En god grund för en
sådan förhöjd ambitionsnivå finns, enligt utskottets
mening,  i  det  omfattande metodarbete  som  pågått
under de senaste åren och som bl.a. har redovisats i
rapporten Plan för  uppföljning  och  utvärdering av
1997  års  energipolitiska program (Ds 2000:14).  En
sådan  precisering   är   också   viktig   inför  de
ställningstaganden  som planeras till våren 2002  om
ett     eventuellt     fortsatt      energipolitiskt
omställningsprogram.
Utskottet vill till sist - i likhet med föregående
år  -  påtala betydelsen av att regeringen  noggrant
följer     upp     revisionens     synpunkter     på
Energimyndighetens årsredovisning. Energimyndigheten
tillhandahåller  regering och riksdag det väsentliga
underlaget för att  kunna  bedöma  utfallet  av  det
energipolitiska   programmet.  Revisionens  betyg  i
Ekonomistyrningsverkets    s.k.    EA-värdering   av
myndigheten   är   inte   tillfredsställande,    och
utskottet     noterar    att    Näringsdepartementet
fortlöpande för  en dialog med myndigheten om hur en
förbättring skall åstadkommas.

Riktlinjer för energipolitiken


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motionsyrkanden med krav
på  en  förändrad  energipolitik.   Utskottet
håller   fast   vid  tidigare  uttalanden  om
energipolitikens      inriktning.      Jämför
reservation 2 (m, fp), reservation 3 (kd) och
reservation 4 (mp).

Propositionen


Energipolitiken    är    inriktad   på   att   skapa
förutsättningar för effektiva  energimarknader,  god
försörjningstrygghet  och  långtgående  hänsyn  till
miljö,  hälsa  och  klimat. Detta görs huvudsakligen
genom  insatser  inom  de   tre  verksamhetsområdena
elmarknadspolitik,  övrig energimarknadspolitik  och
politik för ett uthålligt energisystem.

Enligt  riktlinjerna   för  energipolitiken  skall
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck stängas av. Den 30
november  1999  stängdes  den   första   reaktorn  i
Barsebäck. Den andra reaktorn skulle enligt 1997 års
energipolitiska  beslut ställas av före den  1  juli
2001. Ett villkor  för stängningen är emellertid att
bortfallet  av elproduktion  kan  kompenseras  genom
tillförsel av ny elproduktion och minskad användning
av  el.  I  föregående  års  skrivelse  (2000/01:15)
redovisade  regeringen  bedömningen  att  riksdagens
villkor för en  stängning  av  den  andra reaktorn i
Barsebäck  före den 1 juli 2001 inte var  uppfyllda.
Enligt  villkoren   får   stängningen  inte  medföra
påtagligt negativa effekter  i  fråga  om  elpriset,
tillgången på el för industrin, effektbalansen eller
miljön och klimatet. Regeringen bedömde dock  att en
stängning  kan genomföras efter det att erforderliga
åtgärder fått  genomslag  senast före utgången av år
2003.  Riksdagen  instämde  -  på  näringsutskottets
förslag (bet. 2000/01:NU3 s.  29)  -  i  regeringens
ställningstagande.
Regeringen  har  under  hösten 2001 i en skrivelse
redovisat en förnyad prövning  om  förutsättningarna
för   att   stänga   reaktorn.  Utskottet  behandlar
skrivelsen och de motioner  som väckts med anledning
av denna skrivelse senare i betänkandet.

Motionerna


Statens roll bör inskränkas till  att  fastställa de
spelregler som skall gälla på marknaden  i allmänhet
och  i  synnerhet  spelreglerna  vad  gäller  miljö,
säkerhet   och   beredskap,   heter   det  i  motion
2001/02:N213  (m). Energipolitikens mål  skall  vara
att främja en säker  och  konkurrenskraftig  el- och
energiförsörjning. Som ett komplement till detta mål
skall   energiproduktionen   klara  högt  uppställda
miljö-  och  säkerhetskrav,  anför  motionärerna.  I
motionen uttalas att miljökraven måste vara baserade
på  den  generella  miljöpolitiken   och  inte  vara
uttryck    för    särregler    för    energisektorn.
Huvudprincipen skall vara att det är marknaden som -
på  grundval  av  de  spelregler  som  staten  anger
avseende  säkerhetsaspekter och miljö - skall  styra
över  energiproduktionens   sammansättning.   Vidare
riktar   motionärerna  kritik  mot  avvecklingen  av
kärnkraften.  I  motionen yrkas att riksdagsbeslutet
om en förtida avveckling  av kärnkraften skall rivas
upp. Att i förtid avveckla  säkra  och  miljövänliga
kärnkraftsreaktorer är att ta steg mot en ekologiskt
ohållbar   utveckling,  sägs  det.  I  stället   bör
kraftföretagen  fortsätta  att driva kärnkraftverken
så länge de klarar de högt ställda  säkerhetskraven.
Enligt  motionärerna leder den förtida  avvecklingen
av kärnkraften till allvarliga negativa konsekvenser
för samhällsekonomin,  miljön och jobben. I motionen
pläderas   också   för  att  Vattenfall   AB   skall
börsintroduceras  och   privatiseras.   Motionärerna
anser    att   Vattenfall   bör   bli   ett   strikt
affärsdrivande   energiföretag   som  på  likvärdiga
villkor  med andra företag offensivt  deltar  i  den
alltmer internationellt integrerade energimarknaden.

I motion  2001/02:N225  (m)  sägs  att  det  finns
mycket   starka  skäl  för  att  genomföra  en  bred
miljökonsekvensanalys   av   kommande  effekter  för
miljön   av  en  kärnkraftsavveckling   i   Sverige.
Motionärerna   anser   att   Sverige   inte   klarar
uppställda mål för minskade koldioxidutsläpp vid  en
avveckling  av  kärnkraften.  Det föreligger, hävdas
det,  en  klar  opinion hos svenska  folket  mot  en
förtida  avveckling   av   kärnkraften.   Mot  denna
bakgrund  menar motionärerna att det är rimligt  att
en  ny  folkomröstning   får  avgöra  om  befintliga
svenska kärnkraftverk skall  drivas  så  länge de är
miljömässigt säkra och det är ekonomiskt motiverat.
Sveriges energiförsörjning skall tryggas  genom en
långsiktig  och  medveten  energipolitik  med  fasta
spelregler  där  inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en  växande  bas,  är  temat i motion
2001/02:N371  (kd).  Den svenska kärnkraften  skall,
fortsätter motionärerna,  fasas ut ur energisystemet
i takt med att den kan ersättas med förnybar energi.
I  motionen uttalas att stängningen  av  den  första
reaktorn   i   Barsebäck   har   lett   till   ökade
koldioxidutsläpp.  Detta  visar, anser motionärerna,
att  regeringen  saknar  en  samlad   klimatpolitisk
linje.     Beslutet     om    en    avveckling    av
Barsebäcksreaktorerna innebär  att regeringen och de
partier  som  står  bakom energiuppgörelsen  på  ett
mycket  medvetet  sätt   bidrar   till   en  negativ
utveckling av växthuseffekten, anförs det. Detta går
stick  i  stäv  med  det  s.k. Kyotoprotokollet  som
Sverige  har  godtagit,  heter   det.  Motionärernas
budskap  är att effekterna av stängningen  borde  ha
belysts  i   en   miljökonsekvensbeskrivning   innan
beslutet togs.
I motion 2002/02:N253 (c) erinras om att frågan om
terrordåd   mot   kärnkraftverk   och  riskerna  med
klyvbart  material på villovägar diskuterades  redan
på  1980-talet.  Motionären  konstaterar  att  denna
debatt     nu    aktualiseras    på    nytt    efter
terrorkatastrofen  i  Förenta staterna. Slutsatsen i
motionen  är  att  arbetet  med  att  avveckla  våra
svenska  kärnkraftverk   måste   intensifieras   och
kraftinsatser   måste  vidtas  för  att  alternativa
energikällor på allvar skall komma in på den svenska
marknaden.
I motionerna 2001/02:N267  (fp)  och  2001/02:N367
(fp)  anförs  att  en  rationell energipolitik  bäst
främjas genom fri handel  och produktion av  energi.
Staten  skall  uppställa  krav   beträffande  hälsa,
säkerhet  och  miljö  och  kontrollera   att  kraven
uppfylls samt främja forskning och utveckling. Något
förbud  skall inte riktas mot någon specifik  teknik
för energiproduktion  om  den  uppfyller  miljö- och
säkerhetskrav. I stället är det statens fundamentala
uppgift,  enligt  motionärerna, att kontrollera  att
kraven  uppfylls  samt   att  främja  forskning  och
utveckling.    Den    politiska     styrningen    av
energiproduktionen   måste   förändras.   Valet   av
energiproduktion  skall inte träffas genom politiska
beslut,   lyder  budskapet.   I   stället   är   det
konsumentstyrning och marknadsekonomi som skall råda
inom de ramar  miljökraven  sätter.  Alla  typer  av
produktionsanläggningar   för   energi   kan  därmed
tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella  krav
på  hälsa,  miljö  och säkerhet. Därför, anförs det,
bör kärnkraften utnyttjas  under  hela  sin tekniska
och ekonomiska livslängd.
Den svenska energipolitikens mål bör vara att inom
ramen för en ekologisk bärkraftig utveckling på kort
och  lång  sikt skapa förutsättningar för att  förse
landet med förnybar  energi  på  ett sätt som medför
att   bl.a.   näringslivet   ges  konkurrenskraftiga
villkor och hushållen rimliga  totalkostnader, heter
det i motion 2001/02:N366 (mp).  Kärnkraften  skall,
fortsätter    motionärerna,    avvecklas    med   en
kombination  av  lagreglering  (avvecklingslag)  och
ekonomiska   styrmedel   (skatt   på  kärnkraftsel).
Kärnkraften  skall, sägs det, avvecklas  i  enlighet
med folkomröstningsbeslutet,  dvs.  senast  år 2010.
För  den  fortsatta  avvecklingen  skall  ekonomiska
styrmedel  användas.  Innebörden i detta är,  enligt
vad som uttalas i motionen,  att reaktorägarna skall
betala  sina  fulla risk- och miljökostnader.  Detta
skall ske genom förändringar i atomansvarighetslagen
och en successiv  stegring av ansvarighetsgränsen så
att riskkostnaderna överförs på reaktorägarna.

Vissa kompletterande uppgifter


I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k.
kärntekniklagen) anges  att  den  som  har tillstånd
till kärnteknisk verksamhet skall svara  för  att de
åtgärder  vidtas  som  behövs  för att på ett säkert
sätt  hantera  och slutförvara uppkommet  kärnavfall
och använt kärnbränsle  och  att  avveckla samt riva
anläggningar. Finansieringen av avveckling,  rivning
och   omhändertagande   av  använt  kärnbränsle  och
kärnavfall   regleras   i   lagen   (1992:1537)   om
finansiering   av  framtida  utgifter   för   använt
kärnbränsle m.m.  Kärnavfallsfonden är den myndighet
-  och  fond  -  som  förvaltar   avgiften  för  och
fonderingen   av   de   pengar  som  skall   bekosta
avfallshanteringen.  Vid  årsskiftet  2000/01  fanns
24,3 miljarder kronor i fonden.  För  närvarande  är
avgiften till fonden i ett grovt genomsnitt ca 1 öre
per  kilowattimme  el  från  kärnkraftverken. Totalt
betalar  kraftföretagen in 500-650  miljoner  kronor
per  år  till  Kärnavfallsfonden,  beroende  på  hur
mycket elektricitet från kärnkraften som produceras.
För  att  täcka  oplanerade  händelser,  som  medför
kostnader som inte täcks av Kärnavfallsfonden, skall
kraftföretagen  även  ställa säkerheter till staten.
Säkerhetsbeloppen granskas och fastställs årligen på
samma   sätt  som  avgifterna.   Det   ankommer   på
Riksgäldskontoret    att    pröva    kraftföretagens
säkerheter,   som   därefter   skall  godkännas   av
regeringen. Regeringen planerar  enligt  uppgift  en
översyn  av  systemet  för  finansiering av framtida
utgifter för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Riksdagens  beslut  i mars 2001  (prop.  2000/01:43,
bet.      2000/01:LU7)      om      ändringar      i
atomansvarighetslagen trädde  i  kraft  den  1 april
2001.    Denna   lag   (1968:45)   bygger   på   två
internationella  konventioner.  Den ena konventionen
är 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar  på
atomenergins område, som föreskriver att innehavaren
av  en  atomanläggning  är  ansvarig  för atomskador
oberoende av vållande, dvs. innehavarens  ansvar  är
strikt. Den andra konventionen är en år 1963 antagen
tilläggskonvention   till   Pariskonventionen,   som
innehåller  regler om kompletterande statsansvar för
atomskador. Innebörden i riksdagens ändring är bl.a.
att   ansvarsbeloppet   för   innehavare   av   s.k.
normalriskanläggningar höjdes från 175 miljoner till
300 miljoner  s.k. särskilda dragningsrätter, vilket
motsvarar ca 3,3 miljarder kronor. I den proposition
som låg till grund  för  beslutet anförde regeringen
att målsättningen är att ett  obegränsat  ansvar för
anläggningsinnehavarna    skall    införas   snarast
möjligt. Ett så långtgående ansvar strider  dock mot
den   nuvarande  lydelsen  av  Pariskonventionen  om
skadeståndsansvar     på     atomenergins    område.
Konventionen  är  för  närvarande   föremål  för  en
omfattande  översyn.  De  huvudfrågor som  behandlas
under   den  pågående  revideringen   gäller   bl.a.
konventionens     geografiska    tillämpningsområde,
ansvarsbelopp, obegränsat ansvar och definitionen av
begreppet  "atomskada".   Såvitt  gäller  frågan  om
obegränsat ansvar råder för  närvarande  enighet  om
att  det  i  konventionen skall införas en regel som
möjliggör   för   konventionsstaterna   att   ålägga
anläggningsinnehavare    ett    obegränsat   ansvar.
Revideringsarbetet beräknas vara  slutfört  under år
2001.

Atomansvarighetslagen  ligger  under lagutskottets
beredningsområde.  I  betänkandet  om   ändringar  i
atomansvarighetslagen  reserverade  sig företrädarna
för Moderata samlingspartiet, som bl.a.  anförde att
frågan  om ett höjt skadeståndsansvar måste  kopplas
samman med  frågan  om  borttagande  av  skatten  på
produktion  av  elektricitet  från  kärnkraft.  Även
ledamöterna   från   Kristdemokraterna  i  utskottet
reserverade   sig  med  hänvisning   till   att   de
föreslagna  lagändringarna  på  ett  olyckligt  sätt
föregriper     den     pågående     översynen     av
Pariskonventionen  och  att  konsekvenserna  av  ett
utökat  skadeståndsansvar  inte  går  att överblicka
bl.a.  vad  gäller  tillgänglig försäkringskapacitet
och effekter på konkurrensen  på den internationella
energimarknaden.  I  ett  särskilt   yttrande   (fp)
uttalades  att  Folkpartiet  med kraft motsätter sig
tanken på ett obegränsat ansvar.  Det är, sades det,
i  själva  verket en genuint offentlig  uppgift  att
svara  för det  yttersta  skyddet  i  samhället  mot
naturkatastrofer  eller  vid stora olyckor. Det kan,
fortsatte Folkpartiets representant,  vara motiverat
att diskutera gränsdragningar mellan det  offentliga
och det privata ansvaret i olika avseenden,  men  då
bör  det  inte enbart avse atomansvarighet utan även
andra typer  av stora olyckor eller naturkatastrofer
såsom dammolyckor,  stora översvämningar m.m. Vidare
hänvisades även här till vikten av att beakta frågor
om försäkringskapacitet,  återförsäkringsmöjligheter
och internationell  konkurrenskraft för verksamhet i
Sverige

Utskottets ställningstagande


Utskottet  har  vid  tidigare   tillfällen   avvisat
invändningar mot energipolitiken - om detaljreglerad
och  styrd  energimarknad - liknande dem som uttalas
av  företrädare   för   Moderata  samlingspartiet  i
motionerna  2001/02:N213 och  2001/02:N225.  Även  i
motionerna    2001/02:MJ521,     2001/02:N267    och
2001/02:N367 från företrädare för  Folkpartiet  sägs
att    energipolitiken    främjas   genom   en   fri
energiproduktion och att den politiska styrningen av
energiproduktionen måste förändras.

Utskottet  vill  inledningsvis   erinra   om   att
avregleringen   av   el-   och  naturgasmarknaderna,
införandet  av ett marknadsbaserat  system  för  att
främja den småskaliga  elproduktionen  och uppdraget
till      Svenska      kraftnät     att     utveckla
marknadsmekanismer   i   syfte    att    säkerställa
effektbalansen  i  de  södra  delarna  av landet  är
exempel   på  att  energiproduktionen  sker  på   en
energimarknad i dess rätta bemärkelse. Samma synsätt
finns inom  omställningsprogrammet.  Stöd  ges  till
utvecklandet   av  ny  energiteknik  och  långsiktig
energiforskning  där  staten  i  ett inledningsskede
måste  stå  som  ekonomisk  garant  för   att  vissa
initialt  kommersiellt  olönsamma  verksamheter  kan
komma till stånd. Men meningen är att  resultaten på
sikt  skall  vara  sådana  att tekniktillämpningarna
klarar kommersiella krav på  marknaden.  Här handlar
det  om  ett  statligt  riskkapital  som  står  till
förfogande   för   en   teknikutveckling  som  måste
betecknas som mycket stor.  Staten  är  pådrivande i
denna  omvandlingsprocess,  och då bör också  staten
vara  beredd att tillhandahålla  ett  stöd  som  kan
utnyttjas  i ett inledningsskede. Här finns även ett
omfattande samarbete  med  industrin  inom ramen för
omställningsprogrammet.
När det gäller kärnkraften så skall den  avvecklas
med hänsyn tagen till de villkor som riksdagen  satt
upp. Enligt utskottets uppfattning är det av största
vikt  att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan
att den  leder till oacceptabla effekter för miljön.
Inte heller  får  energipolitiken  leda  till  sämre
konkurrensförutsättningar för den svenska industrin,
särskilt  den elintensiva industrin. Till frågan  om
stängning av  Barsebäck 2 återkommer utskottet i det
följande avsnittet i betänkandet.
I likhet med  tidigare  år  ifrågasätter  Moderata
samlingspartiet   Vattenfalls  strategiska  roll   i
omställningsarbetet.   I   motion  2001/02:N213  (m)
anförs   att   Vattenfall   bör   privatiseras   och
börsintroduceras.  Utskottets  uppfattning  i  denna
fråga  har  kommit till uttryck ett  flertal  gånger
tidigare. Vattenfall  är  en viktig nationell resurs
på  energiområdet  -  inte  minst   i   arbetet  med
omställningen   av  energisystemet  -  och  har   en
ekonomisk styrka som är av stort värde för bl.a. den
svenska industrin som får tillgång till elektricitet
till  rimliga  priser.   Dessa   skäl  talar  enligt
utskottets  uppfattning  för  att  Vattenfall  skall
förbli  i  statlig  ägo  och  vara  ett  verktyg   i
energiomställningen.
De  riktlinjer  för energipolitiken som förordas i
motion 2001/02:N371  (kd) överensstämmer i betydande
utsträckning, enligt utskottets uppfattning, med den
inriktning som ligger  i  1997  års  energipolitiska
beslut.  När  det gäller frågan om olikheter  mellan
länder  i  uttag   av   miljöskatter  kan  utskottet
konstatera   att   frågan   fortfarande   är   under
övervägande      i     EU-arbetet,     liksom      i
Regeringskansliet.
I  motion  2001/02:N253   (c)  uttalas  att  efter
terrorkatastrofen i Förenta staterna  måste  arbetet
med   att   avveckla   våra   svenska  kärnkraftverk
intensifieras.  Utskottet  anser   att   risken  för
terrordåd mot kärnkraftverk är ett hot som måste tas
på  största  allvar.  Samtidigt är detta en realitet
som Sverige delar med en stor del av Europas länder.
Statens kärnkraftinspektion  (SKI)  har  fortlöpande
kontakter  med  kärnkraftsindustrin  när det  gäller
beskaffenheten    i    det    fysiska   skyddet   av
anläggningarna.  Enligt  uppgift   har   SKI   också
kontakter        med       Luftfartsverket       och
Luftfartsinspektionen  vad  avser  allmänna åtgärder
mot     flygburen     terrorverksamhet    och    med
Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till
hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI
är    också    involverat   i   ett    intensifierat
internationellt    samarbete    med   anledning   av
händelserna  i  New  York  och  Washington   den  11
september  2001.  Dock  kan  inte, enligt utskottets
mening, dessa risker motivera  en snabbavveckling av
kärnkraften.
När det gäller vad som sägs i  motion 2001/02:N366
(mp) om kärnkraftsavvecklingen står  utskottet  fast
vid    det   utskottet   uttalade   senast   i   det
energipolitiska   betänkandet   hösten   2000  (bet.
2000/01:NU3). Där sades att samtidigt som  det är av
vikt att avvecklingen av kärnkraften inleds  är  det
betydelsefullt att omställningen och utvecklingen av
energisystemet  sker  under tillräckligt lång tid så
att   inte  problem  uppstår   för   sysselsättning,
välfärd,  konkurrenskraft  och  miljö. Därför gäller
inte längre, enligt beslut av riksdagen, år 2010 som
s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen. Vidare ansåg
utskottet  att den marknadsekonomiska  lösning,  som
motionärerna  argumenterar  för, i syfte att fördyra
produktionen av elektricitet  från  kärnkraftverken,
med    stor   sannolikhet   skulle   medföra   svåra
kostnadsproblem   för   den  svenska  industrin  och
nästintill utslagning av  den elintensiva industrin.
Ett sådant ingrepp i prisbildningen  på marknaden är
inte att tillämpa marknadsekonomiska principer, utan
det är snarare uttryck för en chockterapi  som leder
till  en  rad oönskade och okontrollerbara effekter,
anförde  utskottet.   Utskottet   har   inte  ändrat
uppfattning   i   dessa   delar.   När   det  gäller
reaktorägarnas   ekonomiska  ansvar  vill  utskottet
hänvisa   dels   till   de   medel   som   finns   i
Kärnavfallsfonden  och  som  tidigare  beskrivits  i
betänkandet,  dels till riksdagens beslut våren 2001
om  ett  utökat  skadeansvar   för   innehavare   av
atomanläggningar.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga i detta
avsnitt behandlade motioner i berörda delar.

Förnyad prövning av stängningen av
Barsebäck 2


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  lägga  regeringens  skrivelse
till  handlingarna  och avslå motionsyrkanden
om  och  när Barsebäck  2  skall  stängas.  I
likhet med  regeringen  menar  utskottet  att
Barsebäck  2  skall  stängas  men  först  när
riksdagens   villkor   är  uppfyllda.  Jämför
reservation 5 (m, kd, fp), reservation 6 (v),
reservation 7 (c) och reservation 8 (mp) samt
särskilt yttrande 1 (v).

Skrivelsen


Enligt de energipolitiska  riktlinjer som beslutades
av  riksdagen  år  1997  (prop.   1996/97:84,   bet.
1996/97:NU12)    skulle   den   andra   reaktorn   i
Barsebäcksverket stängas  av  före  den 1 juli 2001.
Ett  villkor  för  stängningen är att bortfallet  av
elproduktion kan kompenseras  genom tillförsel av ny
elproduktion  och  minskad  användning   av  el.  Av
riksdagens  beslut framgår även att riksdagen  skall
ges möjlighet  att bedöma om villkoren för stängning
är uppfyllda. Regeringen redovisade i föregående års
skrivelse  (skr.   2000/01:15)   sin  bedömning  att
villkoren för stängning av reaktorn  före den 1 juli
2001  inte  var uppfyllda. Regeringen meddelade  sin
avsikt att återkomma  till  riksdagen med en förnyad
prövning av villkorsuppfyllelsen  hösten 2001. Under
våren  2001 har regeringen inhämtat  underlag  inför
prövningen  från  Statens  energimyndighet  och från
Svenska kraftnät. Rapporterna har remissbehandlats.

I   den  nu  aktuella  skrivelsen  som  regeringen
avlämnade  till riksdagen i oktober 2001 framgår att
resultatet av  den  förnyade prövning som regeringen
gjort under år 2001 visar att förutsättningarna inte
har  förändrats  sedan  prövningen  under  år  2000.
Enligt  regeringen   bör   Barsebäcksverkets   andra
reaktor  stängas  så snart de villkor riksdagen lagt
fast  är uppfyllda.  Regeringens  bedömning  är  att
villkoren  för  stängningen  bör stå fast. Därigenom
kan, menar regeringen, stängningen  av  Barsebäck  2
inte  ske förrän nödvändiga åtgärder fått genomslag.
Enligt   regeringen   bör  en  ytterligare  prövning
genomföras år 2003.
De viktigaste kriterierna  för att villkoren skall
kunna sägas vara uppfyllda är  enligt regeringen att
kraftbortfallet kan kompenseras  så  att stängningen
inte   medför   påtagligt   negativa  effekter   för
elpriset,   tillgången   på   el   för    industrin,
effektbalansen   eller   för  miljön  och  klimatet.
Regeringen gör bedömningen  att  riksdagens  villkor
för   en  stängning  inte  är  uppfyllda  vad  avser
kraftbortfallet,   effektbalansen   samt  miljö  och
klimat. Regeringen vill dock som tidigare  framhålla
att  det  är en samlad analys av dessa faktorer  som
ligger till grund för bedömningen av om villkoren är
uppfyllda.   Härvid  bör  elmarknadens  övergripande
utveckling  och   nya   typer  av  marknadslösningar
särskilt beaktas. En kompensation av kraftbortfallet
fullt  ut  av  inhemsk  tillförsel  och  effektivare
användning anser regeringen vara nödvändig endast om
det skulle krävas för att  övriga  kriterier  skulle
bli uppfyllda. Regeringen bedömer dock att det finns
möjlighet  att  nå målet på lite längre sikt när  de
åtgärder fått genomslag  som regeringen redovisade i
föregående års skrivelse. Om dessa åtgärder inte får
tillräcklig effekt avser regeringen att intensifiera
arbetet.
Regeringen erinrar om att 1997 års energipolitiska
program  grundar  sig på en  överenskommelse  mellan
Socialdemokraterna,         Centerpartiet        och
Vänsterpartiet.  Denna  överenskommelse   har  varit
basen   för   utvecklingen   av   programmet   under
programperioden. Med hänsyn till att den kortsiktiga
delen   av   detta  program  upphör  år  2002  avser
regeringen  att   ta   initiativ   till  att  bredda
överläggningarna  om den fortsatta omställningen  av
energisystemet. Regeringens ambition är att säkra en
fortsatt bred politisk  majoritet  för en stabil och
långsiktig   energipolitik.   Detta   arbete   skall
samordnas    med    den    pågående   översynen   av
energiskatterna.  Regeringen   vill   också   betona
nödvändigheten  av  en  aktiv dialog med företrädare
för industrin. Omställningen av energisystemet skall
ske   på  ett  sådant  sätt  att   den   elintensiva
industrins  konkurrensläge  inte  äventyras. Enighet
och  långsiktighet  i  energipolitiken  är,  skriver
regeringen, av stort värde för industrins utveckling
i vårt land och på sikt för hela Östersjöregionen. I
övrigt   anser   regeringen    att   den   fortsatta
omställningen av energisystemet i huvudsak bör ske i
enlighet  med  vad  som  redovisades  i  regeringens
skrivelse från september 2000.

Motionerna


I  motion 2001/02:N36 (m) sägs  att  villkoren  inte
kommer  att vara uppfyllda år 2003. Trenden är, sägs
det, att  elförbrukningen ökar, och för ett normalår
år  2010  kommer   det   att   finnas  ett  avsevärt
importbehov även om Barsebäck 2  är i drift. Sverige
blir   i  takt  med  ökande  elförbrukning   alltmer
beroende  av elimport. Motionärerna menar att risken
är stor att  Sverige  i  framtiden  inte  kommer att
kunna importera tillräckligt mycket elektricitet för
att  undvika en bristsituation. Vidare, anförs  det,
kommer utsläppen av koldioxid i de länder från vilka
Sverige  importerar elektricitet årligen att öka med
mellan 2 och 6 miljoner ton beroende på om Barsebäck
2 drivs vidare  eller  ej.  I  motionen  sägs  - med
hänvisning  till uppgifter från Energimyndigheten  -
att en stängning av Barsebäck 2 leder till att 4 TWh
måste  ersättas   av  annan  produktion.  Med  dessa
utgångspunkter,  skriver   motionärerna,   vore  det
mycket märkligt om Sverige medvetet skulle fortsätta
att    driva    en   energipolitik   som   förvärrar
problematiken kring hotande elbrist, risken för akut
effektbrist  samt  utsläppen  av  växthusgaser.  Det
energipolitiska  omställningsprogrammet,  fortsätter
motionärerna, tillkom år 1997 i syfte att möjliggöra
en  stängning  av Barsebäck 1 och 2, vilket hittills
har  kostat  skattebetalarna   mer  än  9  miljarder
kronor. Motionärerna konstaterar  att  villkoren för
att   stänga   Barsebäck  2  trots  detta  inte   är
uppfyllda. I motionen  uppges att själva stängningen
av Barsebäck 1 kostade ca  8,3  miljarder kronor och
att  stänga  Barsebäck  2  kommer  att   kräva   att
ytterligare  miljarder  skattekronor betalas ut till
ingen   nytta.   Riksdagen   bör    därför,   kräver
motionärerna,  riva  upp  beslutet  om  en   förtida
avveckling av kärnkraften.

I  motion  2001/02:N39  (m) uttalas att det enligt
1997  års beslut om stängning  av  Barsebäcks  andra
kärnkraftsreaktor    uppsattes   krav   som   skulle
uppfyllas  för  att  detta   skall   få  ske.  Redan
stängningen av Barsebäcks första reaktor har medfört
negativa  konsekvenser  vad  gäller  samtliga  dessa
krav, sägs det i motionen. En förtida  stängning  av
Barsebäck  2  kommer  naturligtvis  att  ytterligare
förvärra situationen. Motionärerna anser därför  att
1997   års   energiuppgörelse  bör  rivas  upp,  att
Barsebäck 1 åter  bör  startas,  och att Barsebäck 2
inte bör stängas i förtid.
Det  är  bra  att  regeringen  nu konstaterar  att
förutsättningar för fortsatt avveckling  inte finns,
heter   det  i  motion  2001/02:N40  (m).  Det  hade
naturligtvis    varit   långt   bättre   att   detta
konstaterats långt tidigare så att kapitalförstöring
och onödiga elimportkostnader  inte  uppkommit, samt
att osäkerhet om försörjningen av elektricitet  inte
hade  behövt råda, fortsätter motionären. I motionen
sägs att  det  är  helt meningslöst att genomföra en
förnyad prövning år  2003, eftersom det redan nu kan
konstateras att uppställda krav inte kommer att vara
uppfyllda, och att en  avstängning  skulle  innebära
uppenbara    risker   för   vår   energiförsörjning.
Motionären menar  att  den enda realistiska åtgärden
är  att  återstarta Barsebäck  1  i  syfte  att  öka
elproduktionen  i  södra Sverige. I motionen uttalas
vikten av att nu besluta  om  att genomföra analyser
av vilken hälsopåverkan en fortsatt  avstängning  av
Barsebäck   1  medför,  och  att  denna  studie  bör
föreligga före  nästa  beslutstillfälle  vad  gäller
frågan om fortsatt produktion i Barsebäcksverket.
I  motion  2001/02:N34  (v)  erinras  om  att  den
grundliga utvärdering som gjordes år 2000 visade att
villkoren för att stänga Barsebäck 2 den 1 juli 2001
inte   var   uppfyllda.   I   motionen  påpekas  att
regeringen också vid årets analys  funnit att skälen
för  att  skjuta  på  stängningen  av  Barsebäck   2
överväger.  I  motionen hänvisas till att regeringen
framför  allt  pekar   på   risken  för  effektbrist
vintertid.  Men, skriver motionärerna,  arbetet  med
att  åstadkomma   en   fungerande  effekthandel  har
påbörjats  och  är av avgörande  betydelse  för  att
elmarknaden skall fungera. Med en fungerande marknad
är det Vänsterpartiets bedömning att Barsebäck 2 kan
stängas,  anförs  det.   Motionärerna   vill   också
uppmärksamma   en   ny   aspekt  på  säkerheten  vid
kärnkraftverken som har tillkommit sedan förra årets
riksdagsbehandling  av  Barsebäck   2:   risken  för
terroristangrepp på denna typ av anläggningar  måste
anses  ha  ökat  efter  terrorattackerna  i  Förenta
staterna  den 11 september 2001. Redan tidigare  har
Barsebäcks  läge nära Malmö och Köpenhamn varit skäl
för att just dessa reaktorer skall stängas först. En
stängning av Barsebäck 2 den 1 juli 2002 ger en klar
signal  till  medborgare   och   näringsliv  om  att
energiomställningen    skall    fortsätta,     menar
motionärerna.  Det betyder att effektivisering, ökad
satsning  på  kraftvärme   och  förnyelsebar  energi
samtidigt får en starkare ställning  och att arbetet
kan bedrivas mer målmedvetet, sägs det.
I  motionerna  2001/02:N35  (kd)  och 2001/02:N371
(kd)   påtalas   att  Kristdemokraterna  är   starkt
kritiska  mot  hur  regeringen  handlagt  frågan  om
kärnkraftens  avveckling.   Motionärerna  anser  att
beslutet om nedläggningen av  Barsebäck  1 togs utan
att de ekonomiska effekterna var tillräckligt  kända
samt  att  avsaknaden av miljökonsekvensanalyser och
samhällsekonomiska  analyser var total. Motionärerna
konstaterar  att  regeringen  fortfarande  inte  har
kunnat  redovisa dessa  analyser.  Kristdemokraterna
är, sägs  det  i  den  förstnämnda  motionen, starkt
kritiska mot regeringens handläggning  av  frågan om
kärnkraftsavvecklingen.  Sverige hade kunnat  skonat
miljön från drygt 3 miljoner  ton koldioxid varje år
om   Barsebäck   1  fått  fortsätta  att   producera
elektricitet,     heter     det.     En     grundlig
miljökonsekvensanalys  måste  genomföras omedelbart,
är  budskapet.  Motionärerna  menar   att  de  ökade
utsläppen   som  blev  följden  av  stängningen   av
Barsebäck 1 inte  kan  ignoreras.  Med ledning av en
sådan   studie   kan   slutsatser   dras  om   vilka
utsläppsmängder och miljökonsekvenser  som  kan  bli
resultatet  av  stängningen  av Barsebäck 2. Även de
ekonomiska   konsekvenserna   för   skattebetalarna,
näringslivet  och det övriga samhället  måste  bilda
underlag för ett  politiskt  beslut  om stängning av
Barsebäck 2, skriver motionärerna.
I motion 2001/02:N37 (c) välkomnas att  regeringen
även  framdeles  har  för  avsikt att fortsätta  den
omställning av energisystemet  som påbörjats och som
motionärerna till stora delar finner varit lyckosam.
Det  är  glädjande, sägs det, att  regeringen  avser
försöka samla  en bred majoritet i detta arbete. Det
påtalas dock att  den tidigare överenskommelsen från
år  1997 måste vara  uppfylld  innan  ett  fortsatt,
trovärdigt  omställningsarbete  kan fortsätta. Denna
överenskommelse innefattar en stängning av den andra
reaktorn i Barsebäck. Centerpartiet har, anförs det,
för    avsikt   att   medverka   till   att    denna
överenskommelse  uppfylls innan nya överenskommelser
ingås. Det är således av vikt att den andra reaktorn
i  Barsebäck  stängs  innan  en  ny  överenskommelse
träder    i    kraft,    framhåller    motionärerna.
Centerpartiet  anser,   uttalas   det,  att  det  är
nödvändigt  att riksdagen i år beslutar  att  stänga
den andra reaktorn  i Barsebäck under år 2002. Genom
ett sådant beslut i riksdagen  skapas incitament för
marknadens  aktörer  att  arbeta  mer   aktivt   med
energieffektiviseringar   och   investeringar  i  ny
energiproduktion, lyder slutsatsen i motionen.
I  motion  2001/02:N38 (fp) sägs  att  Folkpartiet
kraftfullt motsätter  sig  att  den andra reaktorn i
Barsebäck skall stängas. I motionen hänvisas till de
beräkningar som partiet har redovisat om de positiva
konsekvenserna för statens finanser som skulle följa
av att beslutet om stängningen av  Barsebäck  1 rivs
upp  och  att  denna  reaktor på nytt tas i bruk, så
snart   detta  är  tekniskt   och   säkerhetsmässigt
möjligt. I motionen riktas kritik mot att regeringen
inte har  redovisat  någon  bedömning av kostnaderna
för   stängningen   av   den   andra    reaktorn   i
Barsebäcksverket.   Det   är,   sägs  det,  en  stor
kapitalförstöring  att  stänga  av  väl   fungerande
kärnkraft,  så  länge  den  är  säker och ekonomiskt
försvarbar.  Konsekvensen blir att  Sverige  tvingas
att importera  fossilbaserad  el  från  Danmark  och
Tyskland.  Motionärerna  pekar på att stängningen av
enbart  en  reaktor  i  Barsebäck   leder  till  att
utsläppen av koldioxid ökar med 24 miljoner  ton per
år.   Regeringen  bör  därför,  anför  motionärerna,
snarast  tillsätta  en  miljökonsekvensutredning som
bl.a. redovisar utfallet  av ett ökat beroende av el
från    t.ex.    danska   kol-   och    oljebaserade
elproduktionsenheter.
Miljöpartiet föreslår  att  riksdagen beslutar att
villkoren  för stängningen av Barsebäck  2  upphävs,
lyder  budskapet   i   motion  2001/02:N41  (mp).  I
motionen sägs att det är  ett föråldrat tänkande som
ligger bakom dessa villkor.  Motionärerna  menar att
de  kriterier  som  regeringen hänvisar till i  sitt
beslut att som planerat  inte  stänga  av  den andra
reaktorn i Barsebäck inte är beslutade av riksdagen,
utan de är regeringens egen operationalisering av de
av   riksdagen   beslutade   villkoren   för   denna
stängning.  När  det gäller frågan om effektbalansen
är  detta,  enligt vad  som  sägs  i  motionen,  ett
marknads- och  kontraktsproblem,  dvs.  en  fråga om
leveranssäkerhet. Har en elleverantör åtagit sig att
leverera  el  vid  en  viss  tidpunkt  är det dennes
skyldighet  att  vidta sådana åtgärder att  leverans
kan  garanteras vid  den  kontrakterade  tidpunkten.
Motionärerna  menar  att  det  är  fullt rimligt att
införa ett regelverk som tydliggör ett sådant ansvar
från   den  1  juli  2002.  Vad  avser  miljö-   och
klimatproblemen    så    understryks    i   motionen
nödvändigheten   av  att  effektivisera  och  minska
elförbrukningen, liksom  vikten  att  ställa om till
förnybara  och mer miljövänliga sätt att  framställa
elektriciteten.    Enligt   motionärerna   bör   den
redovisning som regeringen skall förelägga riksdagen
år 2003 - för den händelse Barsebäck 2 inte redan då
är   stängd   -   också   innefatta    analyser   av
miljökonsekvenserna  av  såväl  fortsatt  drift  som
effekter   av   uranbrytningen   i  berörda  länder.
Uppfattningen är att en ytterligare tidsförskjutning
i avvecklingen av Barsebäck 2 skapar  otydlighet  om
statsmakternas verkliga avsikter, och detta kan leda
till en tveksamhet hos aktörerna på marknaden att ta
nödvändiga        initiativ       för       fortsatt
energieffektivisering  och introduktion av förnybara
energikällor.  Motionärernas  slutsats  är  att  det
i dag inte finns några hinder för att verkställa den
redan beslutade  stängningen av Barsebäck 2 före den
1 juli 2002.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt lagen (1997:1320)  om kärnkraftens avveckling
(den s.k. avvecklingslagen),  som trädde i kraft den
1 januari 1998, får regeringen  besluta  att  rätten
att  med  stöd  av  tillstånd enligt kärntekniklagen
driva   en   kärnkraftsreaktor   för   att   utvinna
kärnenergi skall  upphöra  att  gälla  vid  en  viss
tidpunkt.  I  lagen  sägs    (3  §)  att regeringens
beslut skall fattas med utgångspunkt i  att reaktorn
skall  ställas  av vid den tidpunkt som bäst  gagnar
syftet med omställningen  av energisystemet och dess
genomförande. På denna sistnämnda punkt anförs det i
lagen  (1  §) att syftet med  omställningen  är  att
åstadkomma  en   ekologisk  och  ekonomiskt  hållbar
energiförsörjning byggd på förnybara energislag. Det
sägs också att omställningen skall genomföras på ett
sätt  som gör det möjligt  att  tillförsäkra  svensk
industri    och    samhället    i   övrigt   el   på
internationellt konkurrenskraftiga villkor. Av lagen
framgår vidare att hänsyn skall tas  till  reaktorns
geografiska  läge  vid  avgörande  av när en reaktor
skall tas ur drift. För varje reaktor skall i övrigt
beaktas  andra särskilda förhållanden  såsom  ålder,
konstruktion och betydelse för energisystemet.

I samband  med  behandlingen  av  avvecklingslagen
framhöll utskottet (bet. 1997/98:NU5  s. 19) att ett
villkor för avställningen av den andra  reaktorn vid
Barsebäcksverket  är  att bortfallet av elproduktion
kan kompenseras genom tillförsel  av ny elproduktion
och   minskad  användning  av  el.  Även   i   detta
betänkande underströk utskottet att riksdagen, innan
en stängning  av  den reaktorn kan genomföras, skall
ges möjlighet att pröva  om förutsättningarna för en
stängning   av  reaktorn  är  uppfyllda.   Utskottet
erinrade också  om att ny elproduktionskapacitet och
minskad elanvändning  vidare  skall vara ett villkor
också    för   den   fortsatta   avställningen    av
kärnkraftsreaktorer  enligt  de av riksdagen antagna
riktlinjerna     för     energipolitiken.      Efter
avställningen  av  Barsebäcksverket  skall,  anförde
utskottet,  en  uppföljning  ske av utvecklingen  av
elpriser,        investeringar,       miljöpåverkan,
sysselsättnings-   och    fördelningseffekter   samt
elmarknadens funktionssätt  m.m.  Resultatet  av det
energipolitiska   programmet  skall  utvärderas  och
tillsammans med erfarenheterna  från  stängningen av
reaktorerna  i Barsebäcksverket utgöra underlag  för
kommande beslut  om  hur den fortsatta omställningen
skall  genomföras.  I  reservationer   (m,  fp;  kd)
yrkades  avslag på regeringens förslag till  lag  om
kärnkraftens avveckling.
I beredningen  av  regeringens  skrivelse  om  den
fortsatta  omställningen  av  energisystemet  hösten
2000 ställde sig utskottet (bet. 2000/01:NU3 s.  29)
bakom  regeringens  bedömning  att  de  villkor  som
riksdagen  satt  upp  för  stängning  av  den  andra
reaktorn  i  Barsebäcksverket  inte  var  uppfyllda.
Utskottet  ansåg  dock  att  det inom en rimlig  tid
torde finnas goda möjligheter  att  nå de mål som är
uppsatta  för  att  kompensera  kraftbortfallet.   I
likhet  med  regeringen  bedömde utskottet att detta
blir fallet senast före utgången  av år 2003. Vidare
underströk utskottet att det är riksdagen  som  även
fortsättningsvis   prövar   om   nämnda  villkor  är
tillgodosedda inför ett beslut att  stänga den andra
reaktorn i Barsebäcksverket. Riksdagen  ställde  sig
bakom utskottets uppfattning.
I   en   reservation   (m,   kd,   fp)  sades  att
omställningsprogrammet  har  stora svagheter  och  i
praktiken har misslyckats. Denna  omständighet leder
till, anförde reservanterna, att riksdagen  måste ta
initiativ    till    att    upphäva    två   viktiga
energipolitiska beslut, dels avvecklingslagen,  dels
beslutet  om  avvecklingen  av den första reaktorn i
Barsebäcksverket. I en annan reservation (v) gjordes
däremot bedömningen att villkoren  för  en stängning
av Barsebäcksverkets andra reaktor kommer  att  vara
uppfyllda  till  den  1  juli  2002  och  att därför
reaktorn   kan   stängas  av  detta  datum.  Även  i
reservationer från  företrädarna  för  Centerpartiet
och Miljöpartiet framfördes denna uppfattning. I ett
särskilt     yttrande    från    företrädarna    för
Vänsterpartiet  uttalades  - med hänvisning till det
majoritetsförhållande som råder  i  riksdagen  - att
Vänsterpartiet  i  den slutliga röstningsomgången  i
kammaren kommer att  stödja  den  socialdemokratiska
bedömningen av villkoren för avstängningen.  Om inte
detta   stöd   hade  givits  skulle  den  nyssnämnda
reservationen (m,  kd,  fp)  ha  erhållit majoritet,
vilket  inneburit att riksdagen bl.a.  förordat  ett
upphävande    av    avvecklingslagen,    något   som
Vänsterpartiet sade sig inte kunna acceptera.

I  rapporterna  Elmarknaden  2001 och Scenarier  för
eltillförseln  med  och  utan  Barsebäck   redovisar
Energimyndigheten  bl.a.  prognoser  om elanvändning
och elproduktion i Sverige och internationellt.  Den
sistnämnda  rapporten utgör också tillsammans med en
rapport från  Svenska  kraftnät om effektbalansen på
den  svenska  elmarknaden   vintrarna   2000/01  och
2001/02   (prognos)   ett   underlag  i  regeringens
skrivelse.

Energimyndigheten betonar i  rapporterna  att  den
framtida  energianvändningen  i hög grad är beroende
av den allmänna ekonomiska utvecklingen.  I  Sverige
har  elanvändningen sedan början av 1970-talet  ökat
med i  genomsnitt  3  % per år. Ökningen var kraftig
under   1970-talet,   därefter   har   ökningstakten
dämpats. Elanvändningen  beräknas öka med ca 10 TWh,
eller med ca 7 %, mellan åren 1997 och 2010. År 1997
var elanvändningen 143 TWh  och år 2010 beräknas den
uppgå  till  ca 152 TWh. Elanvändningen  år  2010  i
industrin beräknas  uppgå  till ca 58 TWh (prognosen
för  år  2001 är 55,4 TWh) och  inom  bostadssektorn
till ca 75  TWh  (prognosen  för år 2001 är 73 TWh).
Mellan  åren 1990 och 1999 har  elanvändningen  ökat
med  2,6  %.   Energimyndigheten   påpekar   att  om
elanvändningen under 1990-talet temperaturkorrigeras
(utjämning  mellan kalla och milda år) blir ökningen
endast 1 % under detta decennium.
I Energimyndighetens scenarier över elproduktionen
sätts normalårsproduktionen  från vattenkraften till
65 TWh. Normalårsproduktionen motsvarar ungefär 45 %
av   dagens   totala   elproduktion    i    Sverige.
Vattenkraftsproduktionen    kan   variera   kraftigt
eftersom  tillrinningen  varierar   under  året  och
mellan     åren.     Vid     s.k.     torrår     kan
vattenkraftsproduktionen  vara  10-15  TWh  lägre än
under  ett  normalår,  och under ett s.k. våtår  kan
situationen vara omvänd.  Under  hela 1990-talet har
tillrinningen  - med undantag för år  1996  -  varit
över den normala.  Produktionsförmågan  i de svenska
kärnkraftverken  uppgår  i  dagsläget till drygt  68
TWh,      under     förutsättning     att      inget
produktionsbortfall  uppkommer  i form av oplanerade
avställningar.  En stängning av Barsebäck  2  skulle
motsvara ett produktionsbortfall på drygt 4 TWh. Den
installerade effekten  i  vindkraftverken  har  ökat
kraftigt  de  senaste tio åren. Trots detta utgjorde
den år 2000 endast  0,8 % av den totala installerade
effekten  för elproduktion  i  Sverige.  Den  årliga
produktionen  från  vindkraften uppgick år 2000 till
0,44 TWh.
I Energimyndighetens prognoser för elbalansen fram
till  år  2010 beräknas  den  totala  elproduktionen
(netto) uppgå  till ca 150 TWh med respektive ca 148
TWh utan Barsebäck 2 i drift. Kärnkraftsproduktionen
skulle i detta scenario  uppgå  till  ca  68 TWh med
respektive  ca  64  TWh utan Barsebäck 2 i drift  år
2010. Importbehovet år 2010 beräknas uppgå till ca 4
TWh utan Barsebäck 2 i drift och till ca 2,4 TWh med
Barsebäck 2 i drift.  Om  år  2005  skulle  vara ett
torrår      beräknar      Energimyndigheten      att
vattenkraftsproduktionen  minskar  med  ca 8 TWh. Om
Barsebäck 2 stängs, ökar kraftbehovet år  2005 - vid
ett    torrår    -    till   ca   11   TWh.   Enligt
Energimyndigheten kan ett sådant torrår leda till en
brist på elenergi i det nordiska kraftsystemet.
Energimyndighetens  scenarier   för  eltillförseln
fram till år 2010 pekar alltså på att  mellan  2 och
11 TWh elektricitet behöver nettoimporteras per  år.
Då  denna  elektricitet  inte  produceras  i Sverige
påverkas  inte  de  svenska  utsläppen av koldioxid.
Däremot   kan   utsläppen   öka  i  det   land   där
elproduktionen  sker.  Utsläppens  storlek  varierar
enligt Energimyndigheten beroende på vilket land som
exporterar   elen   till   Sverige.    Sverige   har
utlandsförbindelser  för el till Danmark,  Tyskland,
Finland, Norge och Polen.  Vid  ett antagande om att
den  svenska  importen  i scenarierna  för  år  2005
utgörs av en genomsnittlig  elproduktion för Norden,
Tyskland  och  Polen skulle utsläppen  av  koldioxid
under ett normalår  bidra till ökade utsläpp i andra
länder  motsvarande  2-3  miljoner  ton.  Under  ett
torrår skulle importen  i  scenarierna  för  år 2005
enligt Energimyndighetens rapport framför allt komma
ifrån  Tyskland  och  Danmark, vilket skulle medföra
ökade utsläpp på ungefär 4-6 miljoner ton koldioxid,
beroende på om Barsebäck  2  drivs  vidare eller ej.
Energisektorns totala utsläpp av koldioxid i Sverige
uppgick  år  1999 till 52,6 miljoner ton,  av  vilka
elproduktionen stod för 2,8 miljoner ton.

Utskottets ställningstagande


I  likhet  med  regeringen   menar   utskottet   att
Barsebäck  2  skall stängas men först när riksdagens
villkor är uppfyllda.  Utskottet  delar  regeringens
bedömning   att   dessa   villkor   ännu   inte   är
tillgodosedda  men att detta blir fallet senast före
utgången av år 2003.  Utskottet  vill åter erinra om
att  det  är  riksdagen  som skall pröva  om  nämnda
villkor är tillgodosedda inför ett beslut att stänga
den andra reaktorn i Barsebäcksverket.

Utskottet   vill   framhålla   att   målbilden   i
energipolitiken  är  omfattande   och   uttryck  för
ambitiösa   åtaganden   i   förhållande  till  olika
samhällsintressen.  Enligt  utskottet   får  inte  -
enligt de villkor som riksdagen satte upp  år 1997 -
en  stängning  medföra negativa effekter i fråga  om
elpriset,   tillgången    på   el   för   industrin,
effektbalansen eller miljön  och klimatet. Utskottet
vill  understryka  betydelsen  av   att   regeringen
fortlöpande  följer  upp  förutsättningarna för  att
dessa  villkor  som riksdagen  har  ställt  upp  kan
uppfyllas. Den skrivelse  som regeringen nu förelagt
riksdagen om Barsebäck 2 är  ett  uttryck  för denna
kontinuerliga    uppföljning.   I   skrivelsen   gör
regeringen bedömningen att riksdagens villkor för en
stängning fortfarande  inte  är  uppfyllda vad avser
kraftbortfallet,  effektbalansen  samt   miljö   och
klimat.  Regeringen  har  också för avsikt - som ett
led   i   denna   uppföljning  -  att   intensifiera
omställningsarbetet  om  det visar sig att villkoren
riskerar att inte bli uppfyllda  före utgången av år
2003.  Det uttalas också från regeringens  sida  att
ambitionen  är  att  säkra en fortsatt bred politisk
majoritet för en stabil och långsiktig energipolitik
och att söka en aktiv  dialog  med  företrädare  för
industrin.  Utskottet  ser  naturligtvis positivt på
detta och instämmer med regeringen  att  enighet och
långsiktighet  i  energipolitiken är av stort  värde
för industrins utveckling i vårt land.
Regeringen  stöder   sitt  ställningstagande  till
frågan om en stängning av  Barsebäck  2 på en samlad
analys    av    de    faktorer   -   effektbalansen,
kraftbortfall, miljö och  klimat  -  som  ingår i de
stipulerade villkoren för en avstängning. Häri ingår
bedömningar   av   en  situation  med  såväl  extrem
vinterkyla  som  torrår.  Utskottet  anser  att  den
försiktighetslinje  som regeringen valt är klok, och
att det är helt i enlighet med riksdagens riktlinjer
att se till att villkoren  med säkerhet är uppfyllda
innan  ett  så  pass genomgripande  beslut  som  att
stänga  av  en  kärnkraftsreaktor   fattas.   Enligt
utskottets  uppfattning  vore  det  ansvarslöst  att
fatta  ett  sådant beslut innan visshet finns om att
villkoren är uppfyllda och sålunda enbart baserat på
osäkra förhoppningar.  En  sådan  energipolitik  kan
inte föras i ett så energiberoende land som Sverige.
Detta  är också bakgrunden till att utskottet inte
kan ställa  sig  bakom  de  motioner  som  väckts av
företrädare  för  Vänsterpartiet, Centerpartiet  och
Miljöpartiet om avställningen  av den andra reaktorn
i Barsebäcksverket. I dessa motioner förespråkas att
denna reaktor skall stängas under  år  2002, men med
vissa   nyansskillnader   vad   gäller   den  exakta
tidpunkten.  Den  gemensamma linjen i motionerna  är
att en stängning skall  visa att statsmakterna menar
allvar med energiomställningen  och att en stängning
kommer  att skapa incitament för marknadens  aktörer
att   arbeta   med   energieffektivisering.   Enligt
utskottets  uppfattning  bygger en sådan politik mer
på   tro   och   mindre   på   hänsynstagande   till
tillgängligt faktaunderlag. Utskottet vill erinra om
att  utvärderingarna  har  visat  att   arbetet  med
energieffektivisering  är  mycket  svårt  och  måste
bedrivas  konsekvent  och  långsiktigt, ofta i  nära
samarbete   mellan  staten  och   näringslivet.   De
samhällsekonomiska  kostnaderna av ett sådant beslut
som motionärerna förordar  skulle  riskera  att  bli
utomordentligt  höga  och  skulle kunna äventyra den
medverkan från näringslivet som är nödvändig för att
omställningsarbetet skall lyckas.
Med  hänvisning  till  vad som  anförts  avstyrker
näringsutskottet     samtliga      här      aktuella
motionsyrkanden.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  godkänna  de  av  regeringen
föreslagna anslagen  för budgetåret 2002 inom
utgiftsområde 21 Energi  och  avslå  samtliga
motionsyrkanden.

Inledning


Regeringens   förslag  i  budgetpropositionen   till
anslag under utgiftsområde 21 redovisas i bilaga 3.

I budgetpropositionen  sägs  att  utfallet  för år
2000  påverkades  av  flera  faktorer. Intresset har
varit stort för investeringsstöden  för elproduktion
från     förnybara     energikällor     sedan    det
energipolitiska   programmet  påbörjades  år   1998.
Utgifterna  har  samtidigt   hållits   nere,  främst
beroende på de utgiftsbegränsningar som  fanns under
utgiftsområdet  åren  1999  och 2000. Det har  också
tagit  lång  tid  att  initiera  de  energipolitiska
åtgärderna som sträcker sig fram t.o.m.  år 2004. De
begränsade   utgifterna   beror   även   på  att  de
ursprungliga  insatserna  för  elminskande  åtgärder
tillfälligt avbröts i april 1999.
Prognosen   för   år  2001  i  budgetpropositionen
avspeglar     fortsatt     höga     utgifter     för
investeringsstöden för elproduktion  från  förnybara
energikällor,   liksom  för  skyddet  för  småskalig
elproduktion. Utgifterna för elminskande åtgärder är
dock fortfarande  relativt  små, vilket beror på att
reviderade   förordningar   för  konvertering   till
fjärrvärme eller enskild uppvärmning  trädde i kraft
först  den  1  juni 2001. I propositionen  sägs  att
intresset   för  de   nya   investeringsstöden   för
konvertering  är  stort.  När  det  gäller  den  mer
långsiktiga  delen av det energipolitiska programmet
meddelas i propositionen  att  efterfrågan generellt
sett  är  hög.  Regeringen förväntar  sig  dock  att
utnyttjandet  av anslaget  för  introduktion  av  ny
energiteknik kommer att ske fullt ut först under den
senare  delen  av  programperioden.  Vidare  är  det
regeringens  bedömning  att  anslagna  resurser  för
vissa  kostnader  för  att  avveckla  en  reaktor  i
Barsebäcksverket inte är tillräckliga för år 2001.
Totalt  sett  minskar  de anslagna resurserna inom
energiområdet  något  mellan  åren  2001  och  2002,
främst   därför   att   de  kortsiktiga   åtgärderna
successivt trappas ner för  att upphöra vid utgången
av  år 2002. Vidare upphör 2001  års  anslag  (35:9)
Täckande   av  förluster  i  anledning  av  statliga
garantier inom  energiområdet  vid  utgången  av  år
2001,   vilket   dock   endast  påverkar  ramen  för
utgiftsområdet   i  en  mindre   omfattning.   Dessa
garantier  för  berörda   bolag   hanteras  redan  i
enlighet med den nya garantimodellen, som beskrivs i
2001  års  reviderade finansplan under  avsnitt  7.2
Statliga garantier  (prop.  2001/02:1  volym  1,  s.
171).
Av  budgetpropositionen framgår att den tydligaste
minskningen av anslagna resurser uppstår mellan åren
2002 och  2003,  då ramen för utgiftsområdet minskar
med drygt 800 miljoner  kronor.  Det beror främst på
att  de  energipolitiska  åtgärderna  på  kort  sikt
upphör vid utgången av år 2002. Regeringen avser med
anledning av detta att återkomma till riksdagen i en
energipolitisk proposition våren 2002. Även anslaget
för energiforskningen minskar något mellan åren 2002
och 2003 beroende på att anslagsnivån tillfälligtvis
minskades under år 1999 för att åter höjas åren 2001
och   2002.   De   beräknade   anslagsnivåerna   för
energiforskningen under åren 2003  och  2004 stämmer
enligt regeringens uppfattning överens med  1997 års
energipolitiska beslut.
I det följande redovisas regeringens förslag  till
olika  anslag  inom  utgiftsområdet  och motsvarande
förslag  i  aktuella  motioner.  Därefter  redovisas
utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande
avsnitt.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
(35:1)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 127,7
miljoner kronor.

Anslaget    är    avsett    för    att    finansiera
Energimyndighetens  förvaltningskostnader.  I  dessa
kostnader  ingår  även  nätmyndighetens  verksamhet.
Uppbyggnadskostnaderna   för   utlokaliseringen   av
myndigheten,  vilken  skedde  under   år  1998,  har
successivt  minskat  sedan  dess.  Energimyndigheten
finansierar  sina  kostnader  för  uppföljning   och
utvärdering  av  de energipolitiska programmen genom
de  s.k. programanknutna  kostnaderna  som  belastar
anslagen   för   de   olika   åtgärderna   inom  det
energipolitiska   programmet.  Prognosen  för  dessa
programanknutna  kostnader   uppgår  till  drygt  30
miljoner kronor för år 2001.

Regeringen   bedömer  att  Energimyndigheten   har
förvaltat sin verksamhet  på  ett  kostnadseffektivt
sätt. Regeringen avser att återkomma  till riksdagen
i  fråga  om  myndighetens  framtida  uppgifter  och
resurser  i samband med att eventuella nya  åtgärder
presenteras  i  en  energipolitisk proposition våren
2002.

Motionerna


I  motion  2001/02:N350   (m)   hänvisas   till  att
motionärerna  föreslår  omfattande neddragningar  av
anslagen  kopplade till omställningsprogrammet.  Som
en    följd    av     dessa     neddragningar    kan
Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,
sägs  det.  Förslaget  i  motionen  är   därför  att
Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med 42
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Resursförbrukningen inom utgiftsområdet  är  lägre
än  förväntat,  påtalas  det  i  motion 2001/02:N371
(kd).  Resursutnyttjandet inom teknikupphandling  av
energieffektiv  teknik  har  exempelvis  varit  lågt
medan  intresset  för  vindkraften  är mycket stort,
skriver motionärerna. I motionen konstateras det att
år  2002  är  det  sista  året  för  de  kortsiktiga
åtgärderna, och enligt motionärerna leder detta till
att   regeringen   nu   anslår   stora   belopp  för
avslutningen  av programmet. I motionen uttalas  att
Kristdemokraterna  är tveksamma till att de anslagna
medlen kommer att efterfrågas  och  kunna förbrukas,
och  därför  kan  en besparing på 6 miljoner  kronor
genomföras på anslaget.
I  motionerna  2001/02:Fi294  (fp),  2001/02:MJ521
(fp) och 2001/02:N367  (fp) föreslås en besparing på
anslaget  med  50  miljoner   kronor.   Skälet   för
besparingen  -  som  också gäller övriga anslag inom
det energipolitiska omställningsprogrammet  - är att
partiet  anser  att Barsebäck 1 på nytt skall tas  i
drift.   Staten   kan   då   undgå   kostnader   för
avvecklingen   samtidigt   som   större   delen   av
åtgärdsprogrammen  inom  energiområdet kan slopas. I
motionen erinras också om  att  partiet  önskar  att
medel  -  50 miljoner kronor - avsätts för stöd till
energisäkerhet i Östeuropa.

Bidrag för att minska elanvändning (35:2)


Propositionen

Regeringens  förslag  till anslag för år 2002 är 251
miljoner kronor.

Anslaget avser främst bidrag  till  investeringar  i
konvertering   av   elvärme  till  fjärrvärme  eller
enskild uppvärmning.  Inom  anslaget  finns även ett
stöd till investering i solvärme samt ett  stöd till
utbyggnad av fjärrvärmenätet.

Regeringen anför att det kraftiga anslagssparandet
har  uppkommit  genom att de ursprungliga åtgärderna
för att minska elanvändningen stoppades den 20 april
1999 för revidering  av  utformningen. Prognosen för
år  2001 är lägre än anslaget  belopp  för  året  då
reviderade   förordningar   för   konvertering  till
fjärrvärme eller enskild uppvärmning  trädde i kraft
först  den  1  juni  2001.  Intresset  för  de   nya
investeringsstöden rapporteras dock vara stort.

Motionerna


I     motion    2001/02:N350    (m)    anförs    att
energieffektiviseringar  fortlöpande  kan genomföras
på elmarknaden utan statlig inblandning.  Mot  denna
bakgrund  anser  motionärerna  att  inga medel skall
föras upp på anslaget.

Som  tidigare nämnts ställer sig Kristdemokraterna
tveksamma   till   att   de   anslagna  medlen  inom
omställningsprogrammet kommer att efterfrågas, och i
motion 2001/02:N371 (kd) föreslås  en  besparing  på
detta anslag med 6 miljoner kronor.
I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) yrkas  -  med  hänvisning till
tidigare   redovisade   skäl   -   avslag   på  hela
anslagsbeloppet.

Bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor (35:3)


Propositionen

Regeringens  förslag till anslag för år 2002 är  168
miljoner kronor.

Anslaget   avser   bidrag   till   investeringar   i
biobränslebaserad   kraftvärme,   vindkraftverk  och
småskalig   vattenkraft  samt  för  utveckling   och
provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik
för elproduktion med förnybara energislag.

I  propositionen   föreslår   regeringen  att  den
ekonomiska planeringsram som regeringen  föreslog  i
samband  med  1997 års energipolitiska beslut ändras
genom  att  den  föreskrivna   uppdelningen   av  de
ekonomiska resurserna mellan stöd till vindkraftverk
och  småskaliga  vattenkraftverk  upphör  att gälla.
Sammantaget med vissa andra åtgärder innebär det att
regeringen  räknar  med att disponera om 75 miljoner
kronor inom anslaget  som  kan  gynna utbyggnaden av
främst vindkraft under år 2002. Från  den  1 januari
2002    skall    bidraget   till   investeringar   i
vindkraftverk och  småskaliga  vattenkraftverk uppgå
till  10  % av investeringskostnaden.  Vidare  anser
regeringen    att    den   nuvarande   15-procentiga
bidragsnivån  kan  sänkas  utan  att  intresset  för
investeringar i vindkraft  och småskalig vattenkraft
minskar.   Bidrag   för  vindkraft   och   småskalig
vattenkraft bör, anför regeringen, reduceras till 10
% av investeringskostnaden  för  de  ansökningar som
beviljas  efter  den  1  januari  2002.  Regeringens
uppfattning   är   att   vindkraften   är   kraftigt
överkompenserad  i förhållande till övriga kraftslag
under anslaget.

Motionerna


Moderata samlingspartiet  anser  att såväl särskilda
produktionsskatter som subventioner  bör  tas  bort,
uttalas  det  i  motion  2001/02:N350 (m). Mot denna
bakgrund anser motionärerna  att  inga  medel  skall
föras upp på anslaget.

I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) yrkas  -  med  hänvisning till
tidigare   redovisade   skäl   -   avslag   på  hela
anslagsbeloppet.

Åtgärder för effektivare energianvändning
(35:4)


Propositionen

Regeringens  förslag till anslag för år 2002 är  115
miljoner kronor.

Anslaget  avser   bidrag   för   informations-   och
utbildningsinsatser    för    energianvändning   och
energieffektivisering, liksom för  teknikupphandling
för  att  utveckla  och  introducera  energieffektiv
teknik   på   marknaden.   Utfallet   för   år  2000
överensstämde   i   stort   med  anslagna  resurser.
Prognosen  för år 2001 är lägre  än  anvisat  belopp
därför att intresset  är  lågt  för  de åtgärder som
ryms  i  förordningen (1999:344) om statligt  bidrag
till teknikupphandling  av energieffektiv teknik och
ny energiteknik.


Motionerna


Enligt förslag i motion 2000/01:N361  (m) skall inga
medel föras upp på anslaget.

I  motion 2001/02:N371 (kd) föreslås att  anslaget
minskas  med  15 miljoner kronor. Motionärerna menar
att  det är osannolikt  att  hela  anslaget  på  115
miljoner   kan   nyttjas   på   ett   effektivt  och
verkningsfullt   sätt.   Det   uttalas   också   att
tilläggsisoleringens   betydelse   inte   har   fått
tillräcklig   uppmärksamhet  i  det  energipolitiska
programmet.    I    stället     bör     frågan    om
stimulansåtgärder     för    tilläggsisolering    på
motsvarande sätt som gäller  för  konvertering  från
elvärme till annan uppvärmning prövas.
I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) yrkas  -  med  hänvisning till
tidigare   redovisade   skäl   -   avslag   på  hela
anslagsbeloppet.

Energiforskning (35:5)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2002 är 466,3
miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings-  och
utvecklingsinsatser på energiområdet. Det omfattande
anslagssparandet beror, enligt regeringen, till stor
del  på  de  utgiftsbegränsningar  som  fanns  under
anslaget   åren  1999  och  2000.  En  stor  del  av
anslagssparandet  är  samtidigt  uppbundet  av redan
fattade beslut. Prognosen för år 2001 är ett  utslag
av att verksamheten successivt har ökat.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska  åtaganden  under anslaget får uppgå till
827 miljoner kronor för åren 2003-2006.

Motionerna


I    motion    2001/02:N350    (m)    uttalas    att
energiforskningen  skall  vara långsiktig  och  inte
vara direkt relaterad till  regeringens  kortsiktiga
energipolitik. Energiforskningen är viktig  och  bör
på  sikt  öka, sägs det. Motionärerna anser dock att
forskningsinsatserna  avseende etanolproduktion från
skogsråvara          bör          lyftas          ur
energiforskningsprogrammet. Motionärerna vill därför
att anslaget minskas med 30 miljoner  kronor jämfört
med regeringens förslag.

I motion 2001/02:N304 (c) sägs det att  ett utökat
samarbete    med    svensk   fordonsindustri   kring
utvecklingen av mer miljövänliga och energieffektiva
fordon  inte  får gå ut  över  statens  anslag  till
forskning och utveckling inom energiområdet. För att
motverka  en  sådan  nedskärning  vill  motionärerna
tillföra, liksom  tidigare  år,  100 miljoner kronor
till anslaget.
Skogen  är  en  viktig  resurs i arbetet  med  att
ställa  om  Sverige  till  ett  ekologiskt  hållbart
samhälle,  heter  det  i motion  2001/02:MJ339  (c).
Motionärerna vill understryka  att det finns en stor
potential  till  energiutvinning  ur   den   svenska
skogen.  Det  är,  lyder budskapet, av yttersta vikt
att       forskningen      om      energi-       och
drivmedelsframställning ur skogsråvara fortsätter.
I    Folkpartiets    ekonomisk-politiska    motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) föreslås - med hänvisning till
tidigare redovisade skäl  - en besparing på anslaget
med 150 miljoner kronor.

Vissa kompletterande uppgifter


Energimyndigheten finansierar  ett  forsknings-  och
utvecklingsprogram  för  framställning  av etanol ur
träråvaror.  Etanolen  används inom transportsektorn
för fordonsdrift. Programmet  omfattar grundläggande
forskningsfrågor,  teknikutveckling  och  arbeten  i
pilotskala. Som ett resultat av en teknikupphandling
kommer ca 4 000 bränsleflexibla  bilar att levereras
till  den svenska marknaden med start  hösten  2001.
Totalt   satsas   30   miljoner  kronor  årligen  på
Etanolprogrammet som pågår  under åren 1998-2004. En
ansökningsomgång   avslutades  i   september   2001.
Energimyndigheten  undersöker   också   behovet   av
ytterligare     forskningsprogram    inom    området
produktion   av  alternativa   drivmedel.   Aktuella
områden    är    biogas,     biologiskt     baserade
drivmedelskomponenter för blandning i dieselolja och
bensin  samt  drivmedel  framställda  från  förgasad
bioråvara.


Energiteknikstöd (35:6)


Propositionen

Regeringens  förslag till anslag för år 2002 är  130
miljoner kronor.

Anslaget används  för  att främja utvecklingen av ny
energiteknik   genom   stöd   till   forskning   och
utveckling  inom  enskilda  projekt  eller  program.
Regeringen föreslår  att anslagsbeloppet uppgår till
130 miljoner kronor för  åren 2002,  2003 respektive
2004.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
385 miljoner kronor för åren 2003-2006.

Motionerna


I motion 2001/02:N350 (m) understryks att utveckling
av   ny   energiteknik  är  angeläget.  Dock  finner
motionärerna  det  inte  rimligt  att anslaget skall
omfatta  verksamheter  kopplade  till  de  regionala
tillväxtavtalen.   I  motionen  yrkas   därför   att
anslaget minskas med  10 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.

Som tidigare nämnts ställer  sig Kristdemokraterna
tveksamma   till   att   de  anslagna  medlen   inom
omställningsprogrammet kommer att efterfrågas, och i
motion 2001/02:N371 (kd) föreslås  en  besparing  på
detta anslag med 30 miljoner kronor.
I   Folkpartiets   ekonomisk-politiska   motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) yrkas  -  med  hänvisning till
tidigare   redovisade   skäl   -   avslag   på  hela
anslagsbeloppet.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)


Propositionen

Regeringens  förslag till anslag för år 2002 är  230
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av
teknik som baserar  sig  på förnybara energislag och
effektiv energianvändning i industriella processer i
försöks- eller fullskaleanläggningar.  Utfallet  för
år  2000  var  183 miljoner kronor lägre än anslagna
resurser för budgetåret.  Därtill  finns  ett  stort
ackumulerat   anslagssparande.   Det  hittills  låga
utfallet beror till stor del på de  långa  tider som
krävs  för att initiera projekt av den karaktär  som
stöds inom ramen för anslaget.

Regeringen  föreslår  -  förutom anslagsbeloppet -
också  att  bemyndigandet  om  ekonomiska  åtaganden
under  anslaget får uppgå till 530  miljoner  kronor
för åren 2003-2006.

Motionerna


Även under detta anslag anförs i motion 2001/02:N350
(m) att  det  inte  är  rimligt  att  inom ramen för
energiteknikstödet  innefatta  verksamheter  som  är
kopplade  till  de  regionala  tillväxtavtalen.  Mot
denna  bakgrund  yrkar  motionärerna   att  anslaget
minskas   med   20   miljoner   kronor  jämfört  med
regeringens förslag.

Den tveksamhet som Kristdemokraterna  redovisat om
huruvida      de      anslagna      medlen      inom
omställningsprogrammet    kommer   att   efterfrågas
avspeglas också under detta  anslag,  och  i  motion
2001/02:N371  (kd)  föreslås  en  besparing  med  50
miljoner kronor.
I   Folkpartiets   ekonomisk-politiska   motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) föreslås - med hänvisning till
tidigare redovisade skäl  - en besparing på anslaget
med 200 miljoner kronor.

Energipolitiskt motiverade klimatinsatser
(35:8)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år  2002 är 50
miljoner kronor.

Anslaget   avser   insatser   för   att   förbereda,
genomföra,  utvärdera och utveckla metoder för  s.k.
genomförande  och  överlåtbara  utsläppsrätter  inom
klimatområdet.

Utfallet  för år 2001 var 31 miljoner kronor lägre
än anslagna resurser för budgetåret. I propositionen
sägs  att  det   begränsade   utfallet,  liksom  det
betydande  anslagssparandet,  främst  beror  på  att
förhandlingsprocessen  för att formalisera   regler,
riktlinjer, villkor och  avtal  för  att beräkna och
kreditera  utsläppsminskningar  har  försvårat   och
fördröjt                      investeringsprojekten.
Klimatöverenskommelsen   i   Bonn   sommaren    2001
undanröjde  delvis  osäkerheten  om regelverket, men
utfallet  kan,  enligt regeringens bedömning,  komma
att bli lägre än anslagsbeloppet för år 2001.
Regeringen föreslår  -  förutom  anslagsbeloppet -
också  att  bemyndigandet  om  ekonomiska  åtaganden
under anslaget får uppgå till 60 miljoner kronor för
åren 2003-2005.

Skydd för småskalig elproduktion (35:9)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år 2002 är 210
miljoner kronor.

Anslaget disponeras av Energimyndigheten  och  avser
stöd  till  småskalig elproduktion. Stödet utbetalas
med   9   öre  per   kWh   el   som   produceras   i
elproduktionsanläggningar  med  en effekt om högst 1
500 kW.

Prognosen för år 2001 bygger på att elproduktionen
från   vindkraft   beräknas   öka  genom   att   nya
anläggningar tas i drift. Regeringen vill betona att
de avsatta och beräknade resurserna  för  skyddet är
knappa.  Prognoserna  för  både år 2001 och år  2002
överstiger  de  resurser  som  anslagits  respektive
föreslås anslås. Regeringen avser  att  återkomma  i
denna  fråga  i  den energipolitiska proposition som
regeringen  planerar  till  våren  2002.  Regeringen
föreslår  därför   att   anslagsbeloppet  oförändrat
uppgår till 210 miljoner kronor för år 2002.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor i Barsebäcksverket (35:10)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år 2002 är 384
miljoner kronor.

Anslaget infördes den 1 juli 2000. Det  skall  täcka
statens    åtaganden    om   ersättning   av   vissa
merkostnader som uppstår  till  följd av att driften
av  den  första  reaktorn  i  Barsebäcksverken   har
upphört enligt det avtal som träffats mellan staten,
Sydkraft  AB  och  Vattenfall AB. Ersättningen skall
täcka  merkostnader  för   dels   avställnings-  och
servicedrift    av    den    första    reaktorn    i
Barsebäcksverken,  dels  singeldrift  av  den  andra
reaktorn i Barsebäcksverken. Ersättningen kan lämnas
längst t.o.m. år 2017.


Motionen


I     Folkpartiets     ekonomisk-politiska    motion
2001/02:Fi294  och i motionerna  2001/02:MJ521  (fp)
och 2001/02:N367  (fp)  yrkas  - med hänvisning till
tidigare   redovisade   skäl   -  avslag   på   hela
anslagsbeloppet.


Stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa


Motionerna

I     Folkpartiets    ekonomisk-politiska     motion
2001/02:Fi294  och  i  motionerna 2001/02:MJ521 (fp)
och 2001/02:N367 (fp) föreslås att ett nytt statligt
anslag anvisas om 50 miljoner  kronor  för stöd till
kärnsäkerhet i Östeuropa.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   ansluter   sig  till  de  av  regeringen
framlagda      förslagen     till      anslag      i
budgetpropositionen.

När det gäller  partiernas  olika förslag till ram
på detta utgiftsområde och den  fördelning  de  vill
göra   av   utgiftsramen  på  anslagen  framgår  att
Moderata samlingspartiet  vill  göra  besparingar på
anslagen  35:1-7  med  sammanlagt  ca  637  miljoner
kronor.  Kristdemokraterna  föreslår besparingar  på
107 miljoner kronor och fördelar  dem  över anslagen
35:1, 2, 4, 6 och 7. Centerpartiet pläderar  för  en
utökning   av   ramen  för  utgiftsområdet  med  100
miljoner kronor,  och denna förstärkning skall komma
anslaget 35:5 Energiforskning till godo. Folkpartiet
föreslår den största besparingen av samtliga partier
- en ramminskning på  ca  1,4 miljarder kronor - och
fördelar anslagsminskningarna  över  anslagen 35:1-7
och  10.  (Det sistnämnda anslaget avser  ersättning
för den av riksdagen beslutade och numera genomförda
stängningen av Barsebäck 1, en ersättning som alltså
Folkpartiet  -  som  enda oppositionsparti - inte är
berett att ställa upp  på.)  I  Folkpartiets  motion
föreslås  vidare  att  ett  nytt anslag (50 miljoner
kronor)  inrättas  för  stöd  till   kärnsäkerhet  i
Östeuropa.
Näringsutskottet har i ett yttrande  -  i  form av
ett    protokollsutdrag   -   till   finansutskottet
tillstyrkt   regeringens   förslag   till   ram  för
utgiftsområdet.  Av  protokollsutdraget framgår  att
företrädarna    för    Moderata     samlingspartiet,
Kristdemokraterna,  Centerpartiet  och   Folkpartiet
tillstyrkte   förslagen  i  respektive  partimotion.
Finansutskottet   har  nyligen  (bet.  2001/02:FiU1)
tillstyrkt regeringens förslag till anslagsramar för
samtliga politikområden i budgeten.
Av  särskilda  yttranden   till  detta  betänkande
framgår  att  företrädarna för de  nämnda  partierna
vidhåller  sina   förslag   till   ramar  för  olika
utgiftsområden  och  att  de  därför inte  deltar  i
beslutet  om  anslagsfördelning  för   här  aktuellt
utgiftsområde.
Utskottet övergår därmed till att kommentera  en i
detta avsnitt berörd motion.
I  motion  2001/02:MJ339  (c)  påtalas  vikten  av
fortsatt forskning kring och praktisk tillämpning av
energi-  och drivmedelsframställning ur skogsråvara.
Utskottet  har  ingen annan uppfattning, men betonar
samtidigt  att tilldelningen  av  forskningsresurser
prövas  av  ansvariga  myndigheter  på  grundval  av
bedömning av bl.a. vetenskaplig relevans och teknisk
framkomlighet.  I  den  kompletterande redovisningen
ovan framgår i korthet Energimyndighetens arbete med
dessa frågor.
Med  det  anförda  tillstyrker   utskottet  de  av
regeringen  föreslagna anslagen för budgetåret  2002
inom  utgiftsområde   21   (se   bilaga  3).  Likaså
tillstyrks  de  övriga  här  berörda förslagen  till
riksdagsbeslut som lagts fram i budgetpropositionen.
Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Affärsverket svenska kraftnät


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens  framlagda
förslag  till  investeringsplan  för perioden
2002-2004  och  finansiella befogenheter  för
Affärsverket svenska kraftnät för år 2002.

Propositionen


Investeringsplan

Svenska kraftnäts  förslag  till  investerings-  och
finansieringsplan    för    åren    2002-2004    för
affärsverkskoncernen       innefattar      planerade
investeringar  inom  affärsverkskoncernen  till  ett
belopp  om  ca  1  870 miljoner  kronor,  varav  620
miljoner kronor avser  investeringar  under år 2002.
Investeringarna i stamnätet skall genomföras  dels i
befintliga  anläggningar,  s.k. reinvesteringar,  om
690 miljoner kronor, dels som  nyinvesteringar  om 1
180  miljoner kronor. Av nyinvesteringarna skall 280
miljoner   kronor   användas   till  utrustning  för
telekommunikation.   Svenska   kraftnät   kommer   i
huvudsak  att  kunna finansiera investeringarna  med
egna  medel  under   den   kommande  treårsperioden.
Avkastningskravet för affärsverkskoncernen är 7 % på
justerat  eget kapital efter  skatt.  Justerat  eget
kapital skall  vara  lägst  38  %  av totalt kapital
(soliditeten).


Finansiella befogenheter


Regeringen   föreslår   att  följande  bemyndiganden
lämnas av riksdagen till regeringen:

1. att för år 2002 teckna  borgen  för lån och lämna
kreditgarantier  till  bolag,  i  vilka   Svenska
kraftnät   förvaltar   statens  aktier  till  ett
sammanlagt belopp om högst 1 500 000 000 kr,
2.
1. att dels förvärva aktier  i aktiebolag som verkar
inom  Svenska  kraftnäts verksamhetsområde,  dels
bilda aktiebolag  som  skall  verka  inom Svenska
kraftnäts  verksamhetsområde  till ett sammanlagt
belopp om högst 150 000 000 kr,
2.
q  att för år 2002 låta Svenska kraftnät  ta upp lån
i   och   utanför   Riksgäldskontoret   till  ett
sammanlagt belopp om högst 1 500 000 000 kr,
q
·  att  för år 2002 dels låta Svenska
kraftnät placera likvida medel i och
utanför    Riksgäldskontoret,   dels
besluta om förvärv  och avyttring av
aktier samt bildande  av bolag, allt
inom  en  sammanlagd  ram  av  högst
110 0000 000 kr,
·
· att för år 2002 ge Svenska kraftnät
rätten  att  lämna  delägarlån   och
teckna  borgen för lån som upptagits
av  bolag,   i   vilka  affärsverket
förvaltar statens  aktier  till  ett
sammanlagt  belopp  om högst 130 000
000 kr.
·

*Utskottets ställningstagande


*Utskottet tillstyrker regeringens framlagda  förslag
rörande verksamheten vid Svenska kraftnät.


Vattenfall AB och brunkolsbrytning i
Tyskland


*Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motionsyrkanden om bl.a.
ägardirektiv    till    Vattenfall    AB   om
brunkolsbrytning  i  östra  Tyskland.  Enligt
utskottets  uppfattning  finns  inte skäl för
riksdagen  att  göra något uttalande  om  att
Vattenfall   skall    upphöra    med    denna
verksamhet. Jämför reservation 9 (kd, c,  fp,
mp).

Motionerna


I fempartimotionen 2001/02:N332 (mp, kd, c,  fp,  v)
erinras  om  att  Vattenfall AB blivit ägare till en
brunkolsfyndighet i östra Tyskland. Med uppköp av de
tyska energiföretagen Laubag och VEAG har Vattenfall
inte  bara  blivit  ägare  av  två  tyska  kol-  och
elbolag,  utan  också ärvt  problem  som  följer  av
dagbrottsbrytning  av brunkol, heter det. I motionen
sägs  att  denna brunkolsbrytning  innebär  både  en
storskalig landskaps-  och  miljöförstöring  och  en
utplåning  av den västslaviska folkgruppen sorbernas
kultur.  Motionärerna  menar  att  det  finns  flera
utarbetade alternativ för att förhindra ödeläggelsen
av   den   kulturminnesmärkta    byn    Horno    och
tvångsförflyttningen  av  dess  invånare. I motionen
hänvisas till att kolbolaget Laubag  avslagit  dessa
alternativ  med  argumentet  att  de  är  för  dyra.
Motionärernas  slutsats  av  detta är att profit går
före kulturskydd och skydd av mänskliga rättigheter.
När det gäller tvångsförflyttningen  av den sorbiska
minoriteten i Horno har, anförs det, Vattenfall inte
tagit mänskliga och miljömässiga hänsyn.  Mot  denna
bakgrund yrkas det i motionen på att riksdagen skall
besluta  att  regeringen  genom  ägardirektiv  skall
ålägga  Vattenfall  att  leva  upp  till  sina  egna
miljöetiska    krav    och    därmed    skydda   den
kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno och  förhindra
en tvångsförflyttning av dess invånare.

I  motion  2001/02:N367  (fp) betraktas Vattenfall
AB:s  roll  med intresse. Motionärerna  påpekar  att
bolaget svarar  för ungefär 50 % av elproduktionen i
Sverige och är framträdande  i  Sveriges långsiktiga
utvecklings-   och  investeringsplaner.   Vattenfall
köpte, konstateras  det,  för knappt ett år sedan in
det tidigare östtyska bolaget  VEAG med en kapacitet
att   med   brunkol   som   energikälla    producera
elektricitet   motsvarande   60   TWh.  Budskapet  i
motionen  är  att Vattenfall köper upp  elproduktion
från kärnkraftverk  och  smutsig  kolkraft  i  andra
länder  för  tiotals  miljarder  kronor. I Tyskland,
fortsätter motionärerna, har konsekvenserna till och
med blivit att gamla kulturvärden  i byn Horno hotas
av   Vattenfalls   intressen   i   brunkolsbrytning.
Riksdagen  bör därför, anförs det, ge  regeringen  i
uppdrag att  ta  upp en diskussion med Vattenfall om
hur detta projekt kan avbrytas.
Statliga Vattenfall  har  det  trassligt  med sitt
kraftäventyr   i   Tyskland,   heter  det  i  motion
2001/02:N273  (mp).  Motionären erinrar  om  att  en
lokal  strid  pågår  om  brunkolsbrytning   i  östra
Tyskland. I denna konflikt står arbetstillfällen mot
omflyttningar av folk, anförs det. Med anledning  av
denna  strid  ställer  motionären  sig frågan om det
svenska, statliga Vattenfall AB skall  vara med i en
tvångsförflyttning  alternativt  nedläggning  av  en
brunkolsgruva på främmande territorium.  I  motionen
meddelas  att  utnyttjandet  av  brunkol är en sådan
verksamhet som i många avseenden är oförenlig med en
ekologiskt och socialt hållbar framtidsstrategi. Det
sägs    i    motionen    att    en   stor   del   av
brunkolsbrytningen  i  östra  Tyskland   pågår  inom
sorbernas  traditionella  bosättningsområde,  vilket
innebär att den sorbiska minoriteten  akut  är hotad
av    brunkolsbrytningen.    Detta    strider    mot
Europakonventionen    för    skydd   av   nationella
minoriteter  som  även  Sverige  har   undertecknat,
framhåller motionären. Det aktuella dagbrottet  står
i dag 1,5 km utanför den kulturminnesmärkta sorbiska
byn  Horno.  Motionären  vill  påminna  om  att  den
sorbiska  minoriteten  i östra Tyskland åtnjuter ett
grundlagsstadgat  skydd  i   delstaten  Brandenburgs
författning.  De  utpekade  omständigheterna   leder
motionären  till  att i motionen yrka på att Sverige
genom statliga Vattenfall  inte skall engagera sig i
brunkolsbrytningen i Tyskland.

Vissa kompletterande uppgifter


I  ett  svar  på  en fråga (2000/01:1408)  av  Inger
Strömbom (kd) i juni 2001 om Vattenfall och sorbiska
byar erinrade näringsminister Björn Rosengren om att
det är staten som bestämmer  de  övergripande  målen
för  företagets  verksamhet.  Statsrådet anförde att
Vattenfall har som huvuduppgift att på ett effektivt
sätt  producera och leverera el  till  sina  kunder.
Detta,  fortsatte näringsministern, skall ske på ett
affärsmässigt  sätt,  vilket  innebär  att företaget
skall  uppfylla  marknadsmässiga  avkastnings-   och
utdelningskrav  i  sin  affärsverksamhet.  Han ville
samtidigt  påminna om att ansvaret för den operativa
verksamheten  i  Vattenfall ligger hos styrelsen och
ledningen. Därmed  ankommer  det,  fortsatte han, på
dessa  två  instanser  att besluta i frågan  rörande
verksamhet  i  den sorbiska  byn  Horno.  Detta  är,
menade Björn Rosengren, en beslutsordning som gäller
i såväl privata  som helt eller delvis statligt ägda
företag. Här uttalade  ministern  att  han  inte kan
ingripa i denna beslutsordning. Härutöver ville  han
i svaret understryka att energibolagens utvinning av
kol   är  reglerad  av  tysk  lag.  Näringsministern
meddelade  att  han  varit i kontakt med Vattenfalls
ledning och förvissat  sig  om  att bolagets ledning
och   styrelse   följer  gällande  lagstiftning   på
relevanta områden  och  tar hänsyn till där uttryckt
kulturella hänsyn.

Vattenfall AB har under  1990-talet  byggt  upp en
betydande  verksamhet i Tyskland. Under år 2001  har
Vattenfall   förvärvat    aktier    i    det   tyska
energibolaget  HEW (Hamburgische Electricitäts-Werke
AG) så att det svenska  företagets andel i dagsläget
uppgår till drygt 70 %. HEW  har i sin tur förvärvat
VEAG  (Vereinigte  Energiewerke   AG)   och   Laubag
(Lausitzer   Braunkohle   AG).  Med  Vattenfall  som
majoritetsägare bildar det  tyska  dotterbolaget HEW
tillsammans med VEAG och Laubag kraftkoncernen  Neue
Kraft  (den  nya  kraften)  med  en position som det
tredje största elbolaget på den tyska marknaden. Ett
arbete har nu påbörjats med att integrera  koncernen
i   ett  gemensamt  företag  med  affärsområden  som
sträcker  sig  från  gruvdrift  och  produktion över
nätverksamhet  i  östra  Tyskland  till  handel  med
privatkunder i Hamburg.
VEAG  bildades  vid  den  tyska återföreningen  av
tillgångarna  för  elproduktion   i   det   tidigare
Östtyskland.  Bolagets produktionskapacitet omfattar
huvudsakligen    brunkolseldade    kondenskraftverk.
Laubag är det gruvbolag  som  tillhandahåller - från
för  närvarande  fem  dagbrottgruvor   i  det  forna
Östtyskland - större delen av det brunkol  som  VEAG
förbrukar. Utvinning och förbränning av brunkol sker
i  en  integrerad  kedja  där korta avstånd och låga
hanteringskostnader  är  en  förutsättning  för  god
ekonomi. Årsproduktionen uppgår  till ca 50 miljoner
ton brunkol, varav VEAG förbrukar 90 %. Förvärvet av
VEAG  bygger  på  att Vattenfall förbinder  sig  att
producera 50 TWh elektricitet  baserat  på brunkol i
VEAG:s  anläggningar.  Förbindelsen gäller  till  år
2008.
Brunkolet i Tyskland produceras  i dagbrott. Kolet
återfinns  i  främst  tre  regioner:  i östra  delen
(Lausitz), i centrala delen (Mittlerdeutsche revier)
och   i   sydvästra   delen   (Rheinische   revier).
Vattenfall är engagerat i Lausitzområdet via Laubag.
Av tio brunkolsfält i Lausitzregionen i drift  under
den  forna öst-tyska perioden är fortfarande fyra  i
bruk. Jänschwaldefältet i Lausitz är ett av dessa.
Brunkolsfältet  Jänschwalde ligger vid tysk-polska
gränsen i delstaten  Brandenburg  och är det största
av  VEAG:s  anläggningar. Fältet täcker  ett  område
mellan staden  Cottbus och floden Neisse. Brytningen
startade  år  1974.   Planeringen   för  gruvområdet
gjordes  under  1960-talet. Byn Horno -  nordost  om
Cottbus - med ca  350  invånare  ligger mitt i detta
fält.  En  omflyttning  av  Horno  fanns  med  i  de
ursprungliga   planerna   för   brytningen.   Enligt
planerna skall byn Horno rivas, och  en  ny by skall
uppföras  i  anslutning  till  staden  Forst  ca  14
kilometer från Horno. Omflyttningen är planerad till
åren  2002 och 2003. Rivning av husen i Horno kommer
att påbörjas år 2003.
Majoriteten  av  invånarna  i  Horno är sorber, en
västslavisk  folkgrupp som åtnjuter  minoritetsskydd
enligt tysk lag.  Denna  minoritet i Tyskland uppgår
till ca 60 000 personer. Sorberna  är främst bosatta
i   delstaterna   Sachsen        (ca  40  000)   och
Brandenburg   (ca  20   000)   i   östra   Tyskland.
Brandenburgs  sorbiska  minoritet  är  huvudsakligen
bosatt  i  Lausitzområdet.   I  såväl  Sachsens  som
Brandenburgs  författning återfinns  paragrafer  där
respektive  delstat   särskilt   erkänner  sorbernas
rättigheter   (rätt  till  flagga,  språk,   kultur,
representation  m.m.)  samt  bekänner  sig  till att
värna deras särart. Sorbernas intresseföreningar  är
organiserade   via   paraplyorganisationen  Domowina
(hemlandet).
Hornos invånare samt sorbernas paraplyorganisation
m.fl.   intressenter   har    prövat    frågan    om
förflyttningen   på  flera  nivåer  inom  det  tyska
rättsväsendet. Även  Europadomstolen  för  mänskliga
rättigheter har behandlat frågan. De sakärenden  som
har  varit  föremål för överklaganden och besvär har
gällt brunkolsplanen,  rambrytningsplan  (se nedan),
samhälls-  och folkrättsliga frågor för både  Hornos
invånare   och   den   sorbiska   minoriteten   samt
övergångsreglerna  för  den  tyska återföreningen. I
samtliga   fall  har  dessa  processer   förts   mot
myndigheter  som  svarande,  och  ej  mot  företaget
Laubag.
Brandenburgs       regering      ansvarar      för
tillståndsgivningen   för   brunkolsbrytning.   Alla
företag  som  bryter  brunkol   måste   upprätta  en
huvudbrytningsplan.   Denna   skall   godkännas   av
Brandenburgs    bergsmyndighet   (Oberbergamt).    I
anslutning  till  huvudbrytningsplanen   kan   denna
myndighet   kräva   att   företaget   tar   fram  en
rambrytningsplan vilken sträcker sig över en  längre
period  och  som innehåller information om planerade
aktiviteter. Enligt  federal tysk lagstiftning måste
en sådan rambrytningsplan  begäras  in om brytningen
kräver miljökonsekvensbeskrivning för  att tillstånd
skall kunna utfärdas. Den lokala brunkolsplanen  tas
fram  av Brandenburgs brunkolsutskott och innehåller
krav på  hur  myndigheterna  skall  agera  och vilka
hänsyn som skall tas. Planen skall även innehålla en
brytnings- och återställandestrategi. Framtagning av
brunkolsplanen  skall  enligt  gällande lagstiftning
ske med allmänhetens delaktighet,  bl.a.  genom  att
samrådsmöten anordnas.
Ett  stort  antal rättsprocesser i frågan har, som
nyss nämnts, förts  under årens lopp. När det gäller
brunkolsplanen   har   motståndarna    till   Hornos
omflyttning   fått   rätt   i   att  brunkolsplanens
godkännande  fattats  på  grunder  som   inte  varit
författningsenliga.    I    september    2001    var
brunkolsplanen     för    Jänschwaldefältet    under
omarbetning.
I juni 2001 avvisade  Överförvaltningsdomstolen  i
Frankfurt/Oder  överklagande  av  rambrytningsplanen
för Jänschwalde.
I de samhälls- och folkrättsliga  frågorna  har  -
med  hänvisning  till  sorbernas  rättigheter enligt
Brandenburgs        konstitution        -       både
Förvaltningsdomstolen       i       Cottbus      och
Överförvaltningsdomstolen  i  Frankfurt/Oder  slagit
fast  att  dessa rättigheter tillförsäkrar  sorberna
rätten till  språk  och  kultur  samt  rätt att bo i
området men att denna rätt inte omfattar  rätten att
bo på en särskild plats.
EG-kommissionen  har  också  avvisat  besvär   mot
övergångsreglerna    för   återföreningen   angående
miljökonsekvensbeskrivning  för brunkolsbrytning och
elproduktion i östra Tyskland  med  hänvisning  till
att övergångsreglerna är förenliga med EG-rätten.
Både    Laubag    och   Brandenburg   har   utrett
möjligheterna att låta  brytningen  gå förbi Horno i
syfte att undvika en omflyttning av byn. Båda parter
har  kommit  till slutsatsen att detta  skulle  leda
till att brytningen inte kan nå förväntad lönsamhet.
Dock avvisas detta  argument  av de överklagande som
hävdar  att  stora  rationaliseringar   inom  Laubag
förestår  de  närmaste  åren  oavsett om Horno  rivs
eller ej, vilket kommer att leda  till att ett stort
antal  sysselsättningstillfällen  försvinner   under
åren  fram till år 2006. Från detta håll sägs vidare
att för  Laubag skulle ett sådant steg - att gå runt
byn i brytningen  -  inte  innebära  några  tekniska
problem, och det skulle heller inte betyda något för
sysselsättningen.    För   närvarande   sysselsätter
brunkolsutvinningen och elproduktionen i Jänschwalde
omkring 4 000 personer.
Under den östtyska tiden mellan åren 1945 och 1989
omflyttades  71  byar,  vilket  berörde  ca  22  000
personer. Under denna tid togs i princip inga hänsyn
till   personliga   preferenser    eller   materiell
kompensation. Ambitionerna var ej heller så höga när
det   gällde   att  hålla  samman  bygemenskap   och
kulturella enheter.  De  flesta  av  dessa  personer
flyttades  till  stora  hyreskomplex  i utkanten  av
städerna. Efter den tyska återföreningen  har Laubag
arbetat  med  program för omflyttning som är  mer  i
linje   med  vad  som   kan   anses   vara   socialt
acceptabelt.  I  omflyttningsprocessen  deltar  inte
bara  Laubag  och  de  som  skall  flytta  utan även
delstatsregeringen   och   representanter   för  det
samhälle  till  vilket  den  nya  bosättningen skall
anslutas.  Inriktningen  skall  vara  att  adekvata,
familjevänliga      ersättningsfastigheter      utan
skuldsättning   skall  erbjudas  invånarna  och  att
insatser  skall  göras  för  att  samhällslivet  och
företagandet skall bevaras och stödjas. Vidare skall
omflyttningsåtgärderna  genomföras  under en så kort
tid  som  möjligt.  I  programmet  ingår vidare  att
omflyttningen  till  det  nya  stället  skall   vara
gemensam,  att  det skall vara ett aktivt deltagande
av berörda människor  i  att forma det nya samhället
och att dessa skall delta i besluten före, under och
efter omflyttningen. Tysk  lagstiftning lägger stort
ansvar på den exploaterande  parten  att  komma till
frivilliga    överenskommelser.    I   samband   med
godkännande av kolbrytningen och därmed de markbehov
som måste tas i anspråk gör delstaten Brandenburg en
marknadsvärdering  av  mark  och  fastigheter.   Vid
omflyttningen  läggs  stor  vikt  vid att frivilliga
uppgörelser  kan  nås  med fastighetsägarna.  Om  en
frivillig  överenskommelse  inte  kan  erhållas  och
exploatören  kan  visa att alla rimliga åtgärder har
vidtagits  för  att  komma   överens  genomförs  ett
expropriationsförfarande    av    delstaten,     och
fastigheterna  löses  in  till  marknadsvärdet.  Den
kompensationsmodell  som Laubag använder ger, enligt
uppgift,   en   betydligt    högre   ersättning   än
marknadsvärdet    och   avser   att   resultera    i
ersättningsfastigheter utan ny skuldsättning.
Vattenfall AB uppger  att fastighetsägarna i Horno
med  något  enstaka  undantag   redan   har   slutit
principavtal med Laubag om att byta sina fastigheter
mot mark och ekonomisk ersättning som är tillräcklig
för  att  de  skall kunna uppföra nya byggnader. Den
slutliga  värderingen   av   ersättningens   storlek
återstår att göra. Från de överklagandes sida hävdas
dock    att    inga    kontrakt    i   samband   med
"tvångsförflyttningen"   till   staden   Forst   har
undertecknats.
Vattenfall har enligt uppgift förvissat sig om att
Laubag  innehar  de  tillstånd  som  krävs samt  att
företaget  följer  för  frågan relevanta  lagar  och
beslut. Vattenfall gör också  bedömningen att Laubag
arbetar efter riktlinjer som uppfyller  alla rimliga
krav  när  det  gäller  frågorna om ersättning  till
enskilda  som  drabbas av intrång.  Det  understryks
också att Laubag  uppfyller  de  krav  som  ställs i
Vattenfalls  miljöpolicy.  I denna miljöpolicy  sägs
bl.a. att företagets "agerande  präglas  av  respekt
för kultur, seder och värderingar i de länder där vi
verkar i enlighet med vår etiska grundsyn".

*Utskottets ställningstagande


*Utskottet  vill i sitt ställningstagande anföra  tre
bevekelsegrunder:  de principiella, de affärsmässiga
och  de  etiska  aspekterna   som   följer   av  det
engagemang  som  Vattenfall  AB  i  dagsläget  har i
Tyskland.

Den  principiella  synpunkten berörs både i motion
2001/02:N332  (mp,  kd,  c,  fp,  v)  och  i  motion
2001/02:N367 (fp). I  den  förstnämnda motionen sägs
att  riksdagen skall besluta  att  regeringen  genom
ägardirektiv   skall  ålägga  Vattenfall  att  vidta
åtgärder så att  byn Horno skyddas, och i den senare
motionen uttalas att riksdagen skall tillkännage att
regeringen bör ta  upp  en diskussion med Vattenfall
om agerandet i byn Horno.  I båda fallen efterfrågas
sålunda ett aktivt handlande  både  från riksdag och
regering för att påverka Vattenfall att fatta beslut
i  en  enskild  fråga  i  bolagets  verksamhet.  Med
anledning  av  denna  begäran vill utskottet  anföra
följande. Staten är ägare  till  Vattenfall  AB  och
bestämmer   de  övergripande  målen  för  företagets
verksamhet och  tillsätter  en  styrelse  som  skall
tillse  att  bolaget  uppfyller  dessa mål. Bolagets
verksamhet bestäms i bolagsordningen.  Vattenfall är
ett företag som tillhör den grupp av statliga  bolag
som  verkar  under marknadsmässiga villkor och krav.
Den  statliga  ägarpolitiken   utgår   således  från
marknadsmässiga  krav.  Här  måste  ägaren utvärdera
lönsamheten  hos företaget och avgöra  om  företaget
producerar      en       acceptabel      avkastning.
Företagsledningarna  agerar   på   konkurrensutsatta
marknader  och  måste  ta  fullt  ansvar   för   den
operativa   ledningen  av  verksamheten.  Ledningens
skötsel   av   företaget   får   sedan   prövas   av
bolagsstämman. Detta  gäller alltså även beträffande
Vattenfall.    *Utskottets    slutsats    av    detta
principiella resonemang  är  att  det  är  upp  till
Vattenfalls  ledning  och  styrelse  att  besluta  i
frågan om den operativa verksamheten i Tyskland.
Den   affärsmässiga   aspekten   berörs  i  motion
2001/02:N273  (mp) i vilken yrkas att  Sverige  inte
skall engagera  sig  i  brunkolsbrytning i Tyskland.
Något  skäl  för  att uttala  att  Vattenfall  skall
upphöra med denna verksamhet i Tyskland finns inte.
I samtliga de tre  motioner  som  här  är aktuella
finns   synpunkter   på   de  etiska  aspekterna  av
flyttningen av byn Horno som ligger i brunkolsfältet
Jänschwalde.    Utskottet   kan    konstatera    att
brunkolsbrytningen     innebär     en    ofrånkomlig
omflyttning och rivning av fastigheter. Som tidigare
sagts  har  detta  varit  verklighet i framför  allt
östra Tyskland under mycket  lång tid. I Sverige har
likartade  intressekonflikter  uppstått   vid  t.ex.
utbyggnad av vattenkraft i Norrland. Ofrånkomligt är
att  fler  byar kommer att påverkas av den fortsatta
brytningsverksamheten.  I Tyskland har en omfattande
lagstiftning   byggts   upp   som    en   följd   av
brytningsverksamheten.  Vattenfall  har   att  följa
landets  lagar  samt den miljöpolicy och den  etiska
policy som företaget arbetar efter.
Med  hänsyn  till   vad   som   anförts  avstyrker
*utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Ändringar av övergångsbestämmelser i
ellagen


*Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  anta  regeringens förslag  om
förlängning   av   övergångsbestämmelser    i
ellagen för vissa elproducenter till utgången
av år 2002.

Propositionen


Genom ändringar i ellagen (1997:857), vilka trädde i
kraft  den  1  november 1999, infördes nya regler om
mätning av överförd  el.  Huvudregeln är att mängden
överförd  el och dess fördelning  över  tiden  skall
mätas. Mätningen  sker,  vad  gäller  uttagen  el, i
elanvändarens  uttagspunkt  och,  vad gäller inmatad
el,       i       producentens      inmatningspunkt.
Nätkoncessionsinnehavaren     har    ansvaret    för
mätningen. För att kunna fullgöra  denna  skyldighet
måste   nätkoncessionsinnehavaren   installera    en
mätutrustning i relevanta mätpunkter.

Samtidigt   med   denna   huvudregel  infördes  en
undantagsregel,  som i praktiken  omfattar  i  stort
sett alla elanvändare.  Undantagsregeln  innebär att
mängden  överförd el och dess fördelning över  tiden
inte  behöver  mätas  i  uttagspunkterna  hos  dessa
elanvändare  utan  i stället får schablonberäknas på
visst sätt. Innebörden  av  huvudregeln  är därför i
praktiken  att  mätning med mätutrustning skall  ske
dels i inmatningspunkten  hos  samtliga producenter,
dels  i uttagspunkten hos endast  de  allra  största
elanvändarna,  som  utgör  cirka  en halv procent av
samtliga    elanvändare.   Innan   dessa   ändringar
genomfördes hade  regelverket om mätning av överförd
el en annan utformning. Vad gällde uttagspunkten hos
de  flesta  elanvändare   skedde  mätningen  på  ett
betydligt  enklare  sätt  än  enligt  den  nuvarande
huvudregeln, vilket endast krävde  en  mycket  enkel
elmätare.   Vad   beträffade  inmatningspunkten  hos
producenter  saknades  uttryckliga  bestämmelser  om
mätning.  I  inmatningspunkten   hos   alla   större
producenter skedde dock mätningen i enlighet med den
nuvarande  huvudregeln. Däremot var det vanligt  att
mätningen  i   inmatningspunkter   skedde   på   ett
förenklat   sätt   med   en  enkel  mätare  hos  små
elproducenter.
Genom  de nämnda ändringarna  i  ellagen  kom  ett
antal  elanvändare   och  ett  betydande  antal  små
producenter,  vilkas  uttag   respektive   inmatning
dittills  mätts  på ett förenklat sätt, att omfattas
av den nya huvudregeln.  Av detta följde att berörda
nätkoncessionsinnehavare    blev     skyldiga    att
installera  en avancerad och dyrbar mätutrustning  i
de berörda uttags-  respektive  inmatningspunkterna.
För  att  ge  berörda  nätkoncessionsinnehavare   en
rimlig   tid   att  genomföra  dessa  installationer
föreskrevs i övergångsbestämmelserna  till ändringen
i  ellagen  att  uttagen respektive inmatningen  hos
dessa elkunder fick  schablonberäknas enligt den nya
undantagsregeln till utgången av år 2001.
Vad   gäller   berörda   elanvändare    är   denna
övergångstid  väl  avvägd.  Dock är läget annorlunda
vad gäller små elproducenter.  I  en  rapport i mars
2000     om     uppföljning    av    reformen    med
schablonberäkning   påtalade  Energimyndigheten  att
kostnaden  för mätutrustning,  dess  installation  i
berörda inmatningspunkter  samt  drift och underhåll
inte står i rimlig proportion till  den  energimängd
som  produceras  i  små  produktionsanläggningar.  I
rapporten  föreslog  därför   Energimyndigheten  att
sådana produktionsanläggningar  skall  undantas från
den  nya  huvudregeln  om  mätning.  På grundval  av
Energimyndighetens  förslag  och  inkomna  remissvar
avser  regeringen  att  under hösten 2001  förelägga
riksdagen  förslag till nya  regler  om  mätning  av
inmatad el från  små  produktionsanläggningar. Dessa
regler kommer inte att  kunna  träda  i  kraft  före
utgången  av  år  2001.  Därför  bör respittiden för
nätkoncessionsinnehavare        att       installera
mätutrustning  i  dessa inmatningspunkter  förlängas
med ett år.

*Utskottets ställningstagande


*Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  regeringens
förslag som därmed tillstyrks.




Reservationer


*Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i *utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

·  Bedömning av regeringens
resultatredovisning (punkt 1)

·
av  Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer  (m),  Ola
Karlsson  (m),  Inger  Strömbom (kd), Ola Sundell
(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad som anförts i reservation 1.


Ställningstagande


Vi anser att den del av *utskottets ställningstagande
som   börjar   med   "När   det"   och   slutar  med
"energipolitiskt   omställningsprogram"   borde   ha
följande lydelse:

Resultatredovisningen   visar   med  all  önskvärd
tydlighet  att regeringens arbete med  omställningen
av energisystemet inte leder till de uppsatta målen.
Den  bristande   måluppfyllelsen  och  den  fortsatt
felaktiga inriktningen  på  politiken hotar att leda
till allvarliga konsekvenser  för  vårt  land,  både
miljömässiga  och ekonomiska. Det är därför dags att
avveckla den gamla  typen av energipolitik som bland
annat  omställningsprogrammet   ger   uttryck   för.
Energipolitiken    behöver    anpassas    till   den
avreglerade  energimarknadens  villkor. Vi motsätter
oss  den  bidragspolitik som avvecklingen  fört  med
sig.  Staten  skall  inte,  förutom  att  fastställa
villkoren  eller  spelreglerna  för energimarknadens
aktörer,   försöka   styra   vilken   teknik   eller
produktionsform  som  skall  utvecklas.  Detta   bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

2. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)

av  Karin  Falkmer  (m),  Ola  Karlsson  (m), Ola
Sundell (m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att *utskottets förslag under punkt 2  borde
ha följande lydelse:

2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  som  anförts i reservation 2. Därmed
bifaller   riksdagen    motionerna   2001/02:N213
yrkandena    1-5    och   11-13,    2001/02:N225,
2001/02:N267 yrkande  27 och 2001/02:N367 yrkande
1, bifaller delvis motion  2001/02:N371 yrkandena
1  och 2 och avslår motionerna  2001/02:N253  och
2001/02:N366 yrkandena 2-11.


Ställningstagande


Vi anser  att  1997 års energipolitiska beslut om en
förtida kärnkraftsavveckling  skall upphävas. Enligt
vår   mening  leder  den  förtida  avvecklingen   av
kärnkraften  till  allvarliga  negativa konsekvenser
för samhällsekonomin, sysselsättningen  och  miljön.
Avvecklingen  riskerar  att  driva upp kostnadsläget
för den svenska industrin, vilket med särskild kraft
kommer  att  drabba den elintensiva  industrin.  Det
finns mycket starka  skäl  för att genomföra en bred
konsekvensbeskrivning  av  kommande   effekter   för
miljön av en kärnkraftsavveckling i Sverige. I denna
analys  bör  ingå att belysa bl.a. konsekvenserna av
ett ökat beroende  av el från exempelvis danska kol-
och oljebaserade elproduktionsenheter.

En ny inriktning på energipolitiken måste nu komma
till stånd. Energipolitiken  är  ett  instrument för
att  nå  övergripande  mål som konkurrenskraft,  god
miljö och välfärd. Varje  energislag  skall användas
där det är mest effektivt, och detta skall ske på en
fri, konkurrensutsatt energimarknad.
Enligt  vår  mening bör därför följande  principer
vara  vägledande  för  en  förändrad  energipolitik.
Statens  roll  bör inskränkas till att fastställa de
spelregler som skall  gälla på marknaden i allmänhet
och  i  synnerhet  vad gäller  miljö,  säkerhet  och
beredskap.  Staten  skall  inte  styra  över  vilken
teknik eller produktionsform  som  skall  utvecklas.
Därför  måste  spelreglerna  vad  gäller miljö-  och
säkerhetsaspekter vara genomtänkta  och så generella
som  möjligt.  I den utökade fria konkurrens  mellan
energislagen som  då  kommer  att  gälla  vinner  de
energislag  som  klarar miljö- och säkerhetsaspekter
på  ett  kostnadseffektivt  sätt.  På  så  sätt  kan
utvecklingen  av  ny  energiteknik gynnas, samtidigt
som  de  övergripande  målen   för   energipolitiken
uppnås.
När   det   gäller  kärnkraftens  roll  i  en   ny
energipolitik    skall     principen     vara    att
kraftföretagen   skall   få   fortsätta   att  driva
kärnkraftverken  så länge de klarar de högt  ställda
säkerhetskraven. En  eventuell  kärnkraftsavveckling
skall styras av när kraftföretagen  bedömer  att det
inte längre är lönsamt att göra de investeringar som
krävs för att få tillstånd till fortsatt drift.
Vattenfall  är  en  viktig  aktör  i  det  svenska
energisystemet.  Stora  värden  har  byggts upp inom
bolaget  som  måste hanteras på ett effektivt  sätt.
Ägandet i form  av  en  politiserad  styrelse och en
politisk styrning av bolaget påverkar trovärdigheten
och effektiviteten. På den avreglerade marknaden har
en statlig aktör som Vattenfall en mindre finansiell
handlingsfrihet än medtävlarna. Omstruktureringen av
europeiska  kraftbolag  pågår nu för fullt,  och  en
framtida struktur beräknas  vara  tydlig om ett till
två år. För att inte gå miste om bolagets  kompetens
och    möjligheter    att    konkurrera    på    den
internationella  marknaden är det därför av yttersta
vikt    att    Vattenfall    börsintroduceras    och
privatiseras.   Enligt   *utskottets   mening   skall
Vattenfall vara ett  strikt  affärsmässigt bolag som
deltar  i  konkurrensen  på jämbördiga  villkor  med
andra kraftproducenter.
Vi   anser   att   risken   för    terrordåd   mot
kärnkraftverk  är ett hot som måste tas  på  största
allvar. Samtidigt  är  detta en realitet som Sverige
delar  med en stor del av  Europas  länder.  Statens
kärnkraftinspektion  (SKI) har fortlöpande kontakter
med    kärnkraftsindustrin     när     det    gäller
beskaffenheten    i    det    fysiska   skyddet   av
anläggningarna.  Enligt  uppgift   har   SKI   också
kontakter        med       Luftfartsverket       och
Luftfartsinspektionen  vad  avser  allmänna åtgärder
mot     flygburen     terrorverksamhet    och    med
Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till
hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI
är    också    involverat   i   ett    intensifierat
internationellt    samarbete    med   anledning   av
händelserna  i  New  York  och  Washington   den  11
september  2001.  Dock  kan inte, enligt vår mening,
dessa   risker   motivera  en   snabbavveckling   av
kärnkraften.
Vi vill bestämt  avvisa  den  syn  som  uttrycks i
motion 2001/02:N366 (mp) om hur ekonomiska styrmedel
skall användas inom energipolitiken. Att introducera
administrativa  och  ekonomiska  styrmedel av  sådan
omfattning  och verkan för att åstadkomma  en  total
omställning av  energisystemet till elproduktion med
förnybara energislag  och  en  slutgiltig avveckling
till år 2010 är enligt vår uppfattning  fullständigt
orealistiskt.  En  sådan  energipolitik  skulle   få
förödande  konsekvenser  för  svenskt näringsliv och
därmed     för    sysselsättning,    välfärd     och
konkurrenskraft.  Det  skulle leda till mycket stora
svårigheter  -  till  följd   av  ett  alltför  högt
kostnadsläge - för den svenska  industrin  att klara
konkurrensen    på   den   globala   marknaden   där
konsekvenserna för  den elintensiva industrin skulle
innebära nästintill utslagning.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
här berörda yrkanden  i motionerna 2001/02:N213 (m),
2001/02:N225 (m), 2001/02:N267 (fp) och 2001/02:N367
(fp). Det sagda ligger  delvis i linje med vad som i
denna del anförs i motion  2001/02:N371 (kd). Övriga
behandlade motionsyrkanden anstyrks.

3. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)

av Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  som  anförts i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen  motion 2001/02:N371 yrkandena
1 och 2, bifaller delvis  motionerna 2001/02:N213
yrkandena    1-5    och    11-13,   2001/02:N225,
2001/02:N267 yrkande 27 och  2001/02:N367 yrkande
1   och   avslår   motionerna  2001/02:N253   och
2001/02:N366 yrkandena 2-11.


Ställningstagande


Vi anser att målet för  energipolitiken bör vara att
åstadkomma  ett ekologiskt  uthålligt  energisystem,
där den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö
är så liten som  möjligt. Sveriges energiförsörjning
skall  tryggas  genom  en  långsiktig  och  medveten
energipolitik  med  fasta  spelregler  där  inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Investeringar  i  biobränslebaserad kraftvärme,
vindkraftverk   och  småskalig   vattenkraft   måste
stödjas  liksom  den   fortsatta   utvecklingen   av
solenergi    och    ny    teknik.   En   fortlöpande
eleffektivisering,  utveckling  och  ett  successivt
införande   av   förnybar    energiproduktion    gör
elproduktion   från   kärnkraft  överflödig  och  så
småningom  också  de  energisystem   som  bygger  på
fossila    bränslen.    Målet    skall    vara   ett
omställningsarbete  som  syftar  till att bygga  ett
ekologiskt  uthålligt  energisystem  utan  drastiska
prisförändringar,  risk  för   elbrist   och  därmed
ytterligare    påfrestningar    på    välfärd    och
sysselsättning.    Industri    och   hushåll   skall
garanteras   säkra   elleveranser   till    fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser.

Den  avreglerade  elmarknaden  och stängningen  av
Barsebäcks första reaktor har försatt  Vattenfall AB
i   en   ny   situation.  Företaget  har  expanderat
kraftigt,  främst  i  Norden,  Polen  och  Tyskland.
Samtidigt har avyttringar skett av anläggningar både
utomlands och  i  Sverige.  Målet  är  att  bli  ett
ledande  europeiskt energiföretag. Kristdemokraterna
anser att  Vattenfalls  framtida  kapitalbehov under
inga  omständigheter  kan eller skall  täckas  genom
ägartillskott.   Vi   anser    att   företaget   bör
privatiseras, helt eller delvis.
Vi   anser   att   risken   för   terrordåd    mot
kärnkraftverk  är  ett  hot som måste tas på största
allvar. Samtidigt är detta  en  realitet som Sverige
delar  med  en stor del av Europas  länder.  Statens
kärnkraftinspektion  (SKI) har fortlöpande kontakter
med    kärnkraftsindustrin     när     det    gäller
beskaffenheten    i    det    fysiska   skyddet   av
anläggningarna.  Enligt  uppgift   har   SKI   också
kontakter        med       Luftfartsverket       och
Luftfartsinspektionen  vad  avser  allmänna åtgärder
mot     flygburen     terrorverksamhet    och    med
Säkerhetspolisen (SÄPO) i frågor som hänför sig till
hotbilden mot svenska kärntekniska anläggningar. SKI
är    också    involverat   i   ett    intensifierat
internationellt    samarbete    med   anledning   av
händelserna  i  New  York  och  Washington   den  11
september  2001.  Dock  kan inte, enligt vår mening,
dessa   risker   motivera  en   snabbavveckling   av
kärnkraften.
Vi vill bestämt  avvisa  den  syn  som  uttrycks i
motion 2001/02:N366 (mp) om hur ekonomiska styrmedel
skall användas inom energipolitiken. Att introducera
administrativa  och  ekonomiska  styrmedel av  sådan
omfattning  och verkan för att åstadkomma  en  total
omställning av  energisystemet till elproduktion med
förnybara energislag  och  en  slutgiltig avveckling
till år 2010 är enligt vår uppfattning  fullständigt
orealistiskt.  En  sådan  energipolitik  skulle   få
förödande  konsekvenser  för  svenskt näringsliv och
därmed     för    sysselsättning,    välfärd     och
konkurrenskraft.  Det  skulle leda till mycket stora
svårigheter  -  till  följd   av  ett  alltför  högt
kostnadsläge - för den svenska  industrin  att klara
konkurrensen    på   den   globala   marknaden   där
konsekvenserna för  den elintensiva industrin skulle
innebära nästintill utslagning.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
här aktuella yrkanden  i  motion  2001/02:N371 (kd).
Det  sagda  ligger  delvis  i linje med  vad  som  i
aktuell  del anförs i motionerna  2001/02:N213  (m),
2001/02:N225 (m), 2001/02:N267 (fp) och 2001/02:N367
(fp). Övriga  behandlade motioner avstyrks i berörda
delar.

· Riktlinjer för energipolitiken
(punkt 2)

·
av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad som anförts i reservation  4.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2001/02:N366 yrkandena
2-11, bifaller  delvis  motion  2001/02:N253  och
avslår  motionerna 2001/02:N213 yrkandena 1-5 och
11-13,  2001/02:N225,  2001/02:N267  yrkande  27,
2001/02:N367  yrkande  1  och motion 2001/02:N371
yrkandena 1 och 2.


Ställningstagande


Jag menar att energisystemet  måste genomgå en total
omställning  till  en  elproduktion   med  förnybara
energislag   och   en   slutgiltig   avveckling   av
kärnkraften  till år 2010. Detta år bör  återinföras
som  slutår  för  kärnkraftsavvecklingen.  Under  de
närmaste fem åren  bör minst tre kärnkraftsreaktorer
stängas,  samtidigt  som   koldioxidutsläppen   från
energisektorn minskar.

Jag  anser  att  den  svenska energipolitikens mål
skall  vara  att,  inom  ramen   för  en  ekologiskt
bärkraftig utveckling på kort och  lång  sikt, skapa
förutsättningar  för  att  förse landet med förnybar
energi på ett sätt som medför  att  näringslivet ges
konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga
totalkostnader.  Varje energislag skall  långsiktigt
bära  sina egna samhällsekonomiska  kostnader,  även
risk-  och   miljökostnader.   Genom   att   anpassa
energisystemet   till   vad   som   är   långsiktigt
ekologiskt   hållbart,   skapas  förutsättningar   i
Sverige för såväl en robust ekonomisk utveckling som
en god social utveckling.
Enligt  min  uppfattning  bör   marknadsekonomiska
styrmedel     utnyttjas     för    huvuddelen     av
kärnkraftsavvecklingen.  Principen  skall  vara  att
alla energislag skall betala  sina  fulla kostnader.
Kärnkraften skall påföras kostnader för  risker  när
det  gäller reaktorolyckor och den miljöpåverkan som
finns    i   olika   delar   av   kärnbränslekedjan.
Kärnkraftsproducenterna   skall   betala  sina  egna
riskkostnader  och ta ett fullt skadeståndsansvar  i
händelse   av   en   reaktorolycka.   Vidare   skall
produktionsskatten på  elektricitet från kärnkraften
höjas  så att kärnkraften  betalar  kostnaderna  för
både de  kort-  och långsiktiga miljöeffekterna. Som
ett  komplement  till   dessa   verktyg   skall   en
avvecklingslag  utnyttjas.  Jag vill dock påpeka att
det   energipolitiska   målet   inte   innebär   att
bortfallet  av energi skall ersättas  fullt  ut  när
kärnkraften avvecklas. Kompensation skall komma från
dels minskad  elanvändning  genom  konvertering från
eluppvärmning och effektivisering, dels en utbyggnad
av ny elproduktion med förnybara energislag.
Jag   anser   att   risken   för   terrordåd   mot
kärnkraftverk  är ett hot som måste tas  på  största
allvar  och  som  förstärker   argumenten   för   en
omedelbar  avveckling  av  kärnkraften. Riskerna för
attacker mot kärnkraftsanläggningar  i tättbefolkade
områden  kan  inte  längre  avfärdas som osannolika.
Tvärtom är detta en realitet som vi måste räkna med.
Detta innebär att kalkylen för  reaktorolyckor måste
revideras och påverka det kostnadsansvar  som  måste
påläggas kärnkraftsproducenterna.
Med   det   anförda  föreslår  jag  att  riksdagen
bifaller motion  2001/02:N366 (mp) i berörd del. Det
sagda ligger i linje med vad som i denna del anförts
i  motion  2001/02:N253  (c).  Övriga  här  aktuella
motionsyrkanden avstyrks.

5. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck
2 (punkt 3)

av Göran  Hägglund  (kd),  Karin Falkmer (m), Ola
Karlsson (m), Inger Strömbom  (kd),  Ola  Sundell
(m), Eva Flyborg (fp) och Stefan Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3  borde
ha följande lydelse:

3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  som  anförts i reservation 5. Därmed
bifaller   riksdagen    motionerna    2001/02:N35
yrkandena   1,   3,   5   och   7,   2001/02:N36,
2001/02:N38,  2001/02:N39, 2001/02:N40  yrkandena
1-5  och  7 och 2001/02:N371  yrkande  3,  avslår
motionerna     2001/02:N34,    2001/02:N37    och
2001/02:N41  yrkandena  1-3  och  5  samt  lägger
regeringens     skrivelse     2001/02:22     till
handlingarna.


Ställningstagande


Vi  anser  att  de  ökade   koldioxidutsläppen   med
påföljande  växthuseffekt  är  det  enskilt  största
hotet mot vår livsmiljö. Stängningen av Barsebäck  1
har   inneburit  att  svensk  elförsörjning,  miljö,
ekonomi   och   svenskt  industriklimat  försämrats.
Riksdagens beslut  om att stänga den första reaktorn
i  Barsebäcksverket  togs  utan  att  de  ekonomiska
effekterna var kända och  i  total  avsaknad av både
miljökonsekvensanalys     och     samhällsekonomiska
analyser.   Tyvärr   tvingas   vi   konstatera   att
regeringen  inte  heller  nu  har  redovisat   någon
bedömning  av  kostnaderna  för  stängningen  av den
andra  reaktorn  i  Barsebäcksverket. Det är en stor
kapitalförstöring  att   stänga  av  väl  fungerande
kärnkraft,  så  länge den är  säker  och  ekonomiskt
försvarbar. Konsekvensen  blir  att  Sverige tvingas
att  importera  fossilbaserad  el  från Danmark  och
Tyskland och att utsläppen av koldioxid  ökar med 24
miljoner   ton   per   år   för   varje   reaktor  i
Barsebäcksverket  som  stängs av. De ökade utsläppen
måste   också   ställas   i   relation    till    de
internationella åtaganden som Sverige har gjort, som
enskild  nation  och  som  medlem  i  EU. Enligt vår
uppfattning  måste både en samhällsekonomisk  analys
och  en  bred  miljökonsekvensanalys  nu  omedelbart
genomföras   om   effekterna   av   stängningen   av
Barsebäcksverket.

Trenden är att elförbrukningen  ökar  och  för ett
normalår   kommer   det   att  finnas  ett  avsevärt
importbehov även om Barsebäck  2 är i drift. Sverige
blir   i  takt  med  ökande  elförbrukning   alltmer
beroende  av  elimport.  Vi ser en stor risk för att
Sverige i framtiden inte kommer  att kunna importera
tillräckligt mycket elektricitet för  att undvika en
bristsituation.  Med dessa utgångspunkter  vore  det
mycket märkligt om Sverige medvetet skulle fortsätta
att   driva   en   energipolitik    som    förvärrar
problematiken kring hotande elbrist, risken för akut
effektbrist   samt  utsläppen  av  växthusgaser.   I
stället  menar  vi   att  beslutet  om  den  förtida
avvecklingen av kärnkraften måste upphävas.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
här aktuella yrkanden i motionerna 2001/02:N35 (kd),
2001/02:N36 (m), 2001/02:N38  (fp), 2001/02:N39 (m),
2001/02:N40 (m) och 2001/02:N371  (kd).  Motsvarande
yrkanden  i  motionerna 2001/02:N34 (v), 2001/02:N37
(c) och 2001/02:N41 (mp) avstyrks.

6. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck
2 (punkt 3)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad som anförts i reservation  6.  Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:N34, bifaller
delvis  motionerna  2001/02:N37  och  2001/02:N41
yrkandena  1-3  och  5  och   avslår   motionerna
2001/02:N35  yrkandena  1,  3,  5 och 7, 2001/02:
N36,    2001/02:N38,   2001/02:N39,   2001/02:N40
yrkandena  1-5  och  7 och 2001/02:N371 yrkande 3
samt lägger regeringens skrivelse 2001/02:22 till
handlingarna.


Ställningstagande


Den grundliga utvärdering som gjordes år 2000 visade
att villkoren för att  stänga Barsebäck 2 den 1 juli
2001 inte var uppfyllda.  Regeringen  har  vid årets
analys   funnit   att   skälen  för  att  skjuta  på
stängningen  av Barsebäck  2  överväger;  regeringen
pekar  framför   allt   på  risken  för  effektbrist
vintertid. Mot denna bakgrund  vill vi erinra om att
arbetet    med    att   åstadkomma   en   fungerande
effekthandel just har påbörjats och kommer att ha en
avgörande  betydelse   för   att  elmarknaden  skall
fungera.  Vår  bedömning  är  att  Barsebäck  2  kan
stängas om en sådan marknad kommer till stånd.

Vi vill också rikta uppmärksamhet mot en ny aspekt
på säkerheten vid kärnkraftverken som har tillkommit
sedan förra årets riksdagsbehandling av Barsebäck 2,
nämligen  att risken för terroristangrepp  på  denna
typ  av  anläggningar  måste  anses  ha  ökat  efter
terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september
2001. Vi vill  erinra  om  att Barsebäckverkets läge
nära storstäderna Malmö och Köpenhamn redan tidigare
har varit skäl för att just  dessa  reaktorer  är de
första som skall stängas av.
Vår uppfattning är att en stängning av Barsebäck 2
per  den  1  juli  2002  ger  en  klar  signal  till
medborgare och näringsliv om att energiomställningen
skall  fortsätta.  Det  betyder att effektivisering,
ökad satsning på kraftvärme  och förnyelsebar energi
samtidigt får en starkare ställning  och att arbetet
kan bedrivas mer målmedvetet.
Med  det  anförda  föreslår vi att riksdagen  helt
bifaller motion 2001/02:N34 (v) samt delvis bifaller
motionerna 2001/02:N37  (c)  och  2001/02:N41  (mp).
Övriga  här  behandlade motioner avstyrks i aktuella
delar.

7. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck
2 (punkt 3)

av Åke Sandström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad som anförts i reservation  7.  Därmed
bifaller  riksdagen  motion 2001/02:N37, bifaller
delvis  motionerna  2001/02:N34  och  2001/02:N41
yrkandena   1-3   och   5,    avslår   motionerna
2001/02:N35 yrkandena 1, 3, 5 och 7, 2001/02:N36,
2001/02:N38,  2001/02:N39, 2001/02:N40  yrkandena
1-5 och 7 och 2001/02:N371  yrkande 3 samt lägger
regeringens     skrivelse     2001/02:22     till
handlingarna.


Ställningstagande


Jag välkomnar att regeringen även  framdeles har för
avsikt    att    fortsätta   den   omställning    av
energisystemet  som  påbörjats  och  som  har  varit
lyckosam.  Dock  vill   jag   erinra   om   att  den
energipolitiska  uppgörelsen år 1997 innefattade  en
stängning av den andra  reaktorn i Barsebäck. Enligt
min mening är det viktigt  att  den andra reaktorn i
Barsebäck stängs innan en ny överenskommelse  träder
i  kraft.  Mot  denna bakgrund är det nödvändigt att
riksdagen  i  år  beslutar   att  stänga  den  andra
reaktorn i Barsebäck under år 2002. Min bedömning är
att det, genom ett sådant beslut i riksdagen, skapas
incitament  för marknadens aktörer  att  arbeta  mer
aktivt med energieffektiviseringar och investeringar
i ny energiproduktion.


Med det anförda föreslår jag att riksdagen
bifaller motion 2001/02:N37 (c) samt delvis
bifaller motionerna 2001/02:N34 (v) och
2001/02:N41 (mp). Övriga här behandlade
motioner avstyrks i aktuella delar.





8. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck
2 (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad som  anförts  i  reservation 8. Därmed
bifaller  riksdagen motion 2001/02:N41  yrkandena
1-3 och 5, bifaller delvis motionerna 2001/02:N34
och 2001/02:N37,  avslår  motionerna  2001/02:N35
yrkandena   1,   3,   5   och   7,   2001/02:N36,
2001/02:N38,  2001/02:N39, 2001/02:N40  yrkandena
1-5 och 7 och 2001/02:N371  yrkande 3 samt lägger
regeringens     skrivelse     2001/02:22     till
handlingarna.


Ställningstagande


Jag anser att villkoren för stängningen av Barsebäck
2 skall upphävas. Skälet är att det är ett föråldrat
tänkande   som  ligger  bakom  dessa   villkor.   De
kriterier som regeringen hänvisar till i sitt beslut
att inte stänga  av  den  andra reaktorn i Barsebäck
den 1 juli 2002 är inte beslutade av riksdagen, utan
de är regeringens egen operationalisering  av  de av
riksdagen  beslutade  villkoren för denna stängning.
Jag vill anlägga följande två synpunkter.

För det första är effektbalansen ett marknads- och
kontraktsproblem, dvs. en fråga om leveranssäkerhet.
Har en elleverantör åtagit  sig  att leverera el vid
en viss tidpunkt är det dennes skyldighet  att vidta
sådana åtgärder att leverans kan garanteras  vid den
kontrakterade tidpunkten. Jag menar att det är fullt
rimligt  att införa ett regelverk som tydliggör  ett
sådant ansvar från den 1 juli 2002.
För det  andra  måste  en  rad kraftfulla åtgärder
vidtas för att motverka miljö-  och  klimatproblemen
vid   en   avstängning.   Det   är  nödvändigt   att
effektivisera och minska elförbrukningen, liksom att
ställa om till förnybara och mer  miljövänliga  sätt
att framställa elektricitet.
Jag anser också att den redovisning som regeringen
skall förelägga riksdagen år 2003 - för den händelse
Barsebäck  2  inte  redan då är stängd - också skall
innefatta analyser av  miljökonsekvenserna  av såväl
fortsatt  drift  som  effekter  av uranbrytningen  i
berörda   länder.   Min   uppfattning  är   att   en
ytterligare  tidsförskjutning   av  avvecklingen  av
Barsebäck  2  skapar  otydlighet  om  statsmakternas
verkliga avsikter; detta kan leda till en tveksamhet
hos   aktörerna   på  marknaden  att  ta  nödvändiga
initiativ  för  fortsatt  energieffektivisering  och
introduktion av förnybara energikällor.
Enligt min mening måste också uppmärksamhet riktas
mot en ny aspekt  på  säkerheten vid kärnkraftverken
som    har    tillkommit    sedan     förra    årets
riksdagsbehandling  av  Barsebäck  2,  nämligen  att
risken   för   terroristangrepp  på  denna  typ   av
anläggningar   måste    anses    ha    ökat    efter
terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september
2001.  Jag  vill erinra om att Barsebäckverkets läge
nära storstäderna Malmö och Köpenhamn redan tidigare
har varit skäl  för  att  just dessa reaktorer är de
första som skall stängas av.
Mot denna bakgrund anser  jag  att  det i dag inte
finns  några  hinder  för  att verkställa den  redan
beslutade stängningen av Barsebäck 2 före den 1 juli
2002.
Med det anförda föreslår jag  att  riksdagen  helt
bifaller   motion   2001/02:N41   (mp)  samt  delvis
bifaller motionerna 2001/02:N34 (v)  och 2001/02:N37
(c).  Övriga  här  behandlade  motioner  avstyrks  i
aktuella delar.

· Vattenfall AB och
brunkolsbrytning i Tyskland
(punkt 6)

·
av  Göran  Hägglund  (kd),  Inger Strömbom  (kd),
Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström (c) och Eva
Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  som  anförts i reservation 9. Därmed
bifaller  riksdagen   motion   2001/02:N332   och
bifaller   delvis  motionerna   2001/02:N273  och
2001/02:N367 yrkande 3.


Ställningstagande


Vi  anser att  brunkolsbrytning  och  användning  av
brunkol  är  en  verksamhet  som är oförenlig med en
ekologiskt och socialt hållbar  framtidsstrategi. En
stor  del  av  brunkolsbrytningen i  östra  Tyskland
pågår inom de områden  där  den sorbiska minoriteten
bor.  Brunkolsbrytning innebär  både  en  storskalig
landskaps-  och  miljöförstöring och ett hot mot den
västslaviska  folkgruppen   sorbernas   kultur.  Den
sorbiska   byn   Horno   ligger  mitt  i  det  stora
brunkolsfältet Jänschwalde,  och  den skall nu rivas
för att lämna plats åt den fortsatta  expansionen av
brunkolsbrytningen.  Vi  menar  att det finns  flera
utarbetade alternativ för att förhindra ödeläggelsen
av  byn och tvångsförflyttningen av  dess  invånare.
Trots  att  Vattenfall i sin miljöpolicy uttalar att
företagets "agerande  präglas av respekt för kultur,
seder och värderingar i  de  länder  där vi verkar i
enlighet  med vår etiska grundsyn" är det  uppenbart
att bolaget  i  denna fråga inte har tagit mänskliga
och miljömässiga  hänsyn.  Vår  uppfattning  är  att
riksdagen   skall   besluta   att  regeringen  genom
ägardirektiv skall ålägga Vattenfall  att  leva  upp
till   sina   egna   miljöetiska  krav  så  att  den
kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno skyddas och en
tvångsförflyttning av dess invånare förhindras.

Vi  menar  också  att  frågan   om   de   statliga
företagens  etiska förhållningssätt måste resas.  De
stora svenska  privata företagen har för länge sedan
insett behovet av  att  utveckla  etiska och sociala
principer för verksamheten och ställer också krav på
underleverantörerna. De har insett  att  det handlar
om  företagets  överlevnad  och att det inte  längre
räcker  med  att  företaget  har   en   miljö-   och
jämställdhetspolicy. Om inte en etisk policy finns i
vart och ett av de statliga företagen bör regeringen
visa  ansvar  genom  att snarast ge ägardirektiv och
kräva en sådan. Varje  företags  etiska  policy  bör
sedan  redovisas  i  årsberättelsen.  I  regeringens
årliga  redogörelse  för  statligt ägda företag  bör
även anges om företaget har en etisk policy på samma
sätt som det i dag nämns om  miljöarbetet,  mångfald
och jämställdhet.
Vattenfall  står  nu  inför utplåning av en liten,
kulturellt  mycket  värdefull  sorbisk  by.  Om  byn
utplånas  bryter  Vattenfall   inte  mot  tysk  lag.
Företaget har ingen etisk policy, men hade företaget
haft en sådan hade det varit tvunget  att offentligt
redovisa   en   etisk   värdering   av  beslutet   i
förhållande till denna policy.
Med  det  anförda  föreslår vi att riksdagen  helt
bifaller motion 2001/02:  N332  (mp,  kd, c, fp, v).
Det sagda ligger också väl i linje med  vad som sägs
i  motionerna   2001/02:N273  (mp)  och 2001/02:N367
(fp).

Särskilda yttranden


Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förnyad prövning av stängningen av Barsebäck
2 (punkt 3)

av Lennart Beijer och Lennart Värmby (båda v).

I    den    händelse    att   vårt   förslag    till
ställningstagande  från  utskottets   sida  när  det
gäller regeringens skrivelse om en förnyad  prövning
av   stängningen  av  Barsebäck  2  (reservation  6)
avvisas  i  den  förberedande  voteringen i kammaren
vill  vi  deklarera  vår  avsikt  att  i  den  sista
röstningsomgången   stödja   det   alternativ    som
företräds av Socialdemokraterna. Med hänvisning till
det  majoritetsförhållande  som  råder  i  riksdagen
skulle  annars  det  alternativ  som förespråkas  av
företrädarna     för    Moderata    samlingspartiet,
Kristdemokraterna    och   Folkpartiet   kunna   bli
riksdagens beslut. För  oss  och  för Vänsterpartiet
skulle ett sådant voteringsutfall vara oacceptabelt,
och    detta    gör    att   vi   i   den   slutliga
röstningsomgången      kommer       att       stödja
Socialdemokraterna.


2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)

av  Karin Falkmer, Ola Karlsson, Ola Sundell  och
Stefan Hagfeldt (alla m).

Den 9 november 2001 beslöt en majoritet i riksdagens
finansutskott    bestående    av   företrädare   för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
att   förorda   ekonomiska   ramar   för   de  olika
utgiftsområdena  i  den  statliga  budgeten  och  en
beräkning  av  statens  inkomster  avseende år 2002.
Samtidigt beslutades om preliminära  utgiftstak  för
åren 2003 och 2004.

Moderata   samlingspartiet   har   i   parti-  och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska   politiken   och  budgetpolitiken.   Ett
övergripande  mål för den ekonomiska  politiken  bör
vara en sänkt utgiftskvot.  För detta krävs såväl en
moderniserad  arbetsmarknad  och  avregleringar  som
sänkta skatter och lägre offentliga  utgifter.  Våra
förslag  syftar också till att skapa förutsättningar
för ett ekonomiskt,  kulturellt  och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större  möjligheter till ett rikare  liv.  Genom  en
större  enskild   sektor  och  ett  starkare  civilt
samhälle kan både företag  och  människor växa. Ännu
fler kan komma in på den ordinarie  arbetsmarknaden.
Den   sociala   tryggheten   ökar   också   i  andra
bemärkelser   genom  att  hushållen  får  en  större
ekonomisk självständighet. Friheten att välja bidrar
till mångfald,  en  bättre  kvalitet  och  en större
trygghet.  De  enskilda  människorna  får ett större
inflytande över sina liv.
Vi  har  föreslagit  en  långtgående växling  från
subventioner    och    bidrag    till     omfattande
skattesänkningar   för   alla,   främst   låg-   och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har  små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna  genomföra  de  uppgifter  som måste vara
gemensamma.  Avsevärda resurser tillförs  t.ex.  för
att bryta den  ökade  sjukfrånvaron  och  de  ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt  budgetalternativ  -  med  våra  förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
-  bör ses som en helhet där inte någon eller  några
delar  kan  brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. När en majoritet i finans*utskottet har ställt
sig bakom regeringens  förslag  till  ramar  för  de
olika  utgiftsområdena  och  därmed  valt  en  annan
inriktning  av  politiken,  deltar  vi inte i det nu
aktuella   beslutet   om   anslagsfördelning    inom
utgiftsområde 21 Energi.
Våra  principiella  uppfattningar  framgår av våra
reservationer  i  detta  betänkande  under  momenten
Bedömning    av   regeringens   resultatredovisning,
Riktlinjer för  energipolitiken och Förnyad prövning
av stängningen av Barsebäck 2. Den anslagsfördelning
inom utgiftsområdet  som  vi  förordar  redovisas  i
motion 2001/02:N350 (m) och i bilaga 3. Denna syn på
vilka  anslag  som  bör  anvisas för energipolitiska
ändamål bygger på de principiella utgångspunkter som
Moderata  samlingspartiet  anser   bör   gälla   för
energipolitiken    och   som   framgår   av   motion
2001/02:N213 (m).
Sammanlagt  har  vi   föreslagit   -  med  anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde  21 Energi
med ca 637 miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)

av Göran Hägglund och Inger Strömbom (båda kd).

Kristdemokraterna  har i parti- och kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken och budgetpolitiken  än den regeringen och
dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ  tar  sikte på
att       långsiktigt       förbättra       Sveriges
tillväxtförutsättningar  genom strukturella reformer
och  strategiska  skattesänkningar   på  arbete  och
sparande. Därigenom skapas förutsättningar  för  att
sysselsättningen   skall   kunna   öka  i  en  sådan
utsträckning  att  välfärden tryggas för  alla.  Det
handlar bl.a. om arbetsmarknaden,  som  måste  göras
mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och
företagande  som  måste  sänkas och på sikt anpassas
till  omvärldens betydligt  lägre  skattetryck.  Det
handlar  om  det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras.  Vidare  måste  den  offentliga  sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre  tillvarata  personalens  kompetens
och   idéer.   Dessutom   måste   valfriheten   inom
familjepolitiken  öka,  rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas  ekonomiska   situation  stärkas  och
infrastrukturen förbättras. Målet  med våra reformer
på dessa områden är att skapa förutsättningar för en
uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka
utan  att  inflationen  tar fart, där den  enskildes
valfrihet, personliga ansvar  och  välfärd  kan  öka
utan  politisk  detaljstyrning,  där  den offentliga
sektorn kan vitaliseras och möta ökande  behov  utan
att  jagas av krympande skattebaser, och där statens
finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
Eftersom    företrädarna   för   Socialdemokrater,
Vänsterpartiet  och Miljöpartiet den 9 november 2001
i finansutskottet  ställt sig bakom ett förslag till
ramar för de olika utgiftsområdena  och därmed banat
väg  för en annan inriktning av politiken  redovisar
vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik
som rör utgiftsområde Energi.
Kristdemokraterna    instämmer    i    princip   i
huvuddragen  i  omställningsprogrammet,  men  vi  är
starkt  kritiska  mot  regeringens  handläggning  av
frågan om kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är
att den första kärnkraftsreaktorn i Barsebäcksverket
borde  ha fasats ut först när motsvarande  mängd  el
tillförts eller sparats bort.
Vi  anser  att  Sveriges  energiförsörjning  skall
tryggas    genom    en   långsiktig   och   medveten
energipolitik  med  fasta  spelregler  där  inhemska
förnybara energikällor och bränslen utgör en växande
bas. Vi menar också att de små elproducenterna måste
garanteras långsiktigt rimliga villkor samtidigt som
ny teknik, nya metoder  och  nya energikällor, såsom
exempelvis solvärme, utvecklas och prövas.
Våra  principiella uppfattningar  framgår  i  våra
reservationer  i  detta  betänkande  under  momenten
Bedömning    av   regeringens   resultatredovisning,
Riktlinjer för  energipolitiken och Förnyad prövning
av stängningen av Barsebäck 2.
Den anslagsfördelning  inom  utgiftsområdet som vi
förordar redovisas i motion 2001/02:N371  (kd) och i
bilaga 3. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda
motiveringar under berörda anslag i detta betänkande
- en minskning av ramen för utgiftsområde 21  Energi
med 107 miljoner kronor år 2002.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken  deltar vi inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi.

1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)

2.
av Åke Sandström (c).

Centerpartiet  har i kommittémotion 2001/02:N304 (c)
i    princip    ställt     sig     positivt     till
energiforskningsstödet och det föreslagna samarbetet
med fordonsindustrin. Jag vill dock erinra om vikten
av    att    ett   utökat   samarbete   med   svensk
fordonsindustri kring utveckling av mer miljövänliga
och  energieffektiva   fordon   inte   går  ut  över
forskning  och  utveckling  inom  energiområdet  vid
universitet och högskolor.


5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 4)

av Eva Flyborg (fp).

God  tillgång  på  energi  är  en förutsättning  för
välstånd. Det svenska energisystemet  bör successivt
ställas  om  till  att bli ekologiskt hållbart.  Det
långsiktiga målet är  att  såväl fossilt bränsle som
kärnkraft  skall  fasas  ut  ur  energisystemet  och
ersättas   av   ekologiskt  hållbara   energikällor.
Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn
till   Sveriges   behov   av   tillväxt   och   ökad
sysselsättning.   Folkpartiet   anser   därför   att
kärnkraften skall utnyttjas  under hela sin tekniska
och ekonomiska livslängd. Vi säger  därför  nej till
regeringens,    och   dess   stödpartiers,   förtida
stängning av kärnkraftverket  i  Barsebäck. Vi oroar
oss  över effekterna av att koldioxidutsläppen  ökar
som en  följd  av avställningen av Barsebäcksverket,
vilket i sin tur  medfört  en ökad import av el från
kolbaserad produktion i Danmark.  Det  är  därför av
största       vikt       att      en      omfattande
miljökonsekvensbeskrivning av avvecklingen görs, för
att belysa konsekvenserna  på  såväl  kort  som lång
sikt.

Mina  principiella  uppfattningar  framgår  i mina
reservationer  i  detta  betänkande  under  momenten
Bedömning    av   regeringens   resultatredovisning,
Riktlinjer för  energipolitiken och Förnyad prövning
av stängningen av Barsebäck 2.
Det  är  mot  denna  bakgrund  som  Folkpartiet  i
motionerna  2001/02:Fi294  och  2001/02:N367  -  med
anförda motiveringar  under  berörda  anslag i detta
betänkande - har föreslagit en sammanlagd  minskning
av  ramen för utgiftsområde 21 Energi med ca  1  400
miljoner kronor år 2002.
Då riksdagens majoritet har en annan inriktning av
politiken deltar jag inte i det nu aktuella beslutet
om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.
bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2001/02:1 (utgiftsområde
21 Energi)

Regeringen föreslår

1. att  riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1999:770) om ändring i ellagen
(1997:857),

2.  att  riksdagen   godkänner  en  ändring  av  den
ekonomiska planeringsram som regeringen föreslog i
samband med 1997 års energipolitiska beslut (prop.
1996/97:84, bet. 1996/97:NU12,  rskr. 1996/97:272)
som innebär att fördelningen mellan  de ekonomiska
resurserna  för  vindkraftverk  och  miljövänliga,
småskaliga   vattenkraftverk   upphör  att   gälla
(avsnitt 8.1.3),

3.  att riksdagen godkänner att investeringsbidraget
för  vindkraftverk  och  miljövänliga,  småskaliga
vattenkraftverk    uppgår    till    10    %    av
investeringskostnaden för år 2002 (avsnitt 8.1.3),

4.  att riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2002, i fråga om ramanslaget 35:5 Energiforskning,
besluta   om   åtgärder  som,  inklusive  tidigare
åtaganden, innebär  utgifter  på högst 827 000 000
kronor under perioden 2003-2006 (avsnitt 8.1.5),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen  att under år
2002,     i     fråga    om    ramanslaget    35:6
Energiteknikstöd,   besluta   om   åtgärder   som,
inklusive tidigare åtaganden, innebär utgifter  på
högst  385 000 000 kronor under perioden 2003-2006
(avsnitt 8.1.6),

6. att riksdagen  bemyndigar regeringen att under år
2002, i fråga om  ramanslaget 35:7 Introduktion av
ny   energiteknik,  besluta   om   åtgärder   som,
inklusive  tidigare åtaganden, innebär utgifter på
högst 530 000  000 kronor under perioden 2003-2006
(avsnitt 8.1.7),

7. att riksdagen bemyndigar  regeringen att under år
2002, i fråga om ramanslaget  35:8 Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser, besluta
om  åtgärder  som,  inklusive tidigare  åtaganden,
innebär utgifter på högst  60 000 000 kronor under
perioden 2003-2005 (avsnitt 8.1.8),

8.  att riksdagen godkänner  investeringsplanen  för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden
2002-2004 (avsnitt 8.2.1),

9.   att  riksdagen  godkänner  vad  regeringen  har
föreslagit under avsnitt 8.2.2,

10.  att   riksdagen  för  budgetåret  2002  anvisar
anslagen  under  utgiftsområde  21  Energi  enligt
uppställning i bilaga 3.


Skrivelse 2001/02:22


I  skrivelse  2001/02:22  redovisar  regeringen  sin
bedömning av om villkoren för stängning av den andra
reaktorn i Barsebäck är uppfyllda.


Motioner med anledning av skrivelse
2001/02:22


2001/02:N34 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   att   den   andra
kärnkraftsreaktorn  i  Barsebäck  skall  ställas  av
senast den 1 juli 2002.

2001/02:N35 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om energipolitikens
inriktning och  resultatet  av det energipolitiska
programmet.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   att   en
miljökonsekvensanalys   och  en  ekonomisk  analys
måste göras innan beslut om stängning av Barsebäck
2 fattas.

5.  Riksdagen  tillkännager som  sin  mening  vad  i
motionen     anförs      om      den     förnybara
energiproduktionen.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  vad  i
motionen  anförs om den nationella  politiken  och
energifrågorna i EU.

2001/02:N36 av Per Westerberg m.fl. (m):

1.  Riksdagen  beslutar  riva  upp  beslutet  om  en
förtida avveckling av kärnkraften.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
energipolitik  som underlättar tillkomsten  av  ny
el- och energiproduktion.

2001/02:N37 av Åke Sandström m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  stängning  av Barsebäck 2
under år 2002.

2001/02:N38 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   att   en
åtalsbestämd avvecklingspolitik ej kan accepteras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omfattningen och
inriktningen av omställningsåtgärder för att
möjliggöra en stängning av Barsebäck 2.

2001/02:N39 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

Riksdagen beslutar  att  riva  upp  beslutet  om  en
förtida  kärnkraftsavveckling i enlighet med vad som
i motionen anförs.

2001/02:N40 av Roy Hansson (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om elproduktion.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om effektbalansen och
förnyad prövning 2003.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om klimatpåverkan.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om elproduktionens
påverkan på hälsan.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  återstart av
Barsebäck 1.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  effektskatt  på
kärnkraftsel.

2001/02:N41 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1.  Riksdagen beslutar att villkoret för stängningen
av Barsebäck 2 upphävs.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  full
leveranssäkerhet bör vara etablerad på elmarknaden
senast den 1 juli 2002.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  att  Barsebäck  2 skall stängas före den 1
juli 2002.

5.  För  den händelse att riksdagen  ej  beslutar  i
enlighet  med Miljöpartiets förslag under punkt 3,
att riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall redovisa resultatet av
vidtagna  åtgärder   och   sin   bedömning  av  om
tillräckliga förändringar skett.


Motioner från allmänna
motionstiden


2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.  (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret  2002
anslagen  under  utgiftsområde  21  Energi  enligt
uppställning i motionen.

2001/02:MJ339 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av fortsatt
forskning kring, och praktisk tillämpning av,
energi- och drivmedelsframställning ur skogsråvara.

2001/02:MJ521 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20.  Riksdagen  anvisar  med ändringar i förhållande
till    regeringens    förslag    anslagen    inom
utgiftsområde  21  Energi  enligt  uppställning  i
motionen.

2001/02:N213 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om statens roll i
energiförsörjningen.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om långsiktighet i
energipolitiken.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om övergripande mål
med energipolitiken.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om marknadsstyrd
utveckling och avveckling.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  principer  för
skatter, subventioner och stöd.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om privatisering  av
Vattenfall AB.

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en   förtida
avveckling av kärnkraften.

13.  Riksdagen beslutar att riva upp beslutet om  en
förtida kärnkraftsavveckling.

2001/02:N225 av Ingvar Eriksson och Liselotte Wågö
(m):

1.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till en  bred miljökonsekvensanalys av vad
den aviserade kärnkraftsavvecklingen  innebär  för
miljön.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs   om   ökade
koldioxidutsläpp  vid  en  kärnkraftsavveckling  i
Sverige.

3.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om ny folkomröstning kring användandet av
de svenska kärnkraftsreaktorerna.

2001/02:N253 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen   anförs   om   att   intensifiera
avvecklingen av kärnkraftverk.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

27. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om en  stark  och
uthållig energipolitik.

2001/02:N273 av Ewa Larsson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att  Sverige  inte  skall
engagera sig i brunkolsbrytningen i Tyskland.

2001/02:N304 av Åke Sandström m.fl. (c):

Riksdagen  anvisar  med ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen  under utgiftsområde 21
Energi enligt uppställning i motionen.

2001/02:N332 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, kd, c,
fp):

Riksdagen beslutar att regeringen genom ägardirektiv
skall ålägga Vattenfall AB att  leva  upp  till sina
egna   miljöetiska   krav   och  därmed  skydda  den
kulturminnesmärkta  sorbiska  byn   Horno   i  östra
Tyskland och förhindra en tvångsförflyttning av dess
invånare.

2001/02:N350 av Per Westerberg m.fl. (m):

3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen   till   utgiftsområde   21  anslag  35:1
Energimyndighetens  förvaltningskostnader  för  år
2002 85 000 000 kr.

4. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen till utgiftsområde  21 anslag 35:2 Bidrag
för minskad elanvändning 0 kr för budgetåret 2002.

5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen  till  utgiftsområde  21   anslaget  35:3
Bidrag  till  investeringar  i  elproduktion  från
förnybara energikällor 0 kr för budgetåret 2002.

6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen  till  utgiftsområde  21  anslaget   35:4
Effektivare elanvändning 0 kr för budgetåret 2002.

7. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen   till   utgiftsområde   21  anslag  35:5
Energiforskning för år 2002 436 343 000 kr.

8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen   till   utgiftsområde  21  anslag   35:6
Energiteknikstöd för år 2002 120 000 000 kr.

9. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen  till  utgiftsområde   21   anslag   35:7
Introduktion   av  ny  energiteknik  för  år  2002
210 000 000 kr.

2001/02:N366 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om energipolitikens
mål.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att fullt risk-
och miljökostnadsansvar införs i energisektorn.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att precisera och
skärpa kärntekniklagen.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för
kärnkraftsavvecklingen.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  ekonomiska
styrmedel för kärnkraftsavvecklingen.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om lagstiftning om
kärnkraftens avveckling.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att krav på det
egna kapitalets storlek  och/eller  på motsvarande
ekonomiska garantier uttrycks i lag.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ett  ömsesidigt
nationellt          skadeståndsansvar          för
kärnkraftsindustrin i Sverige.

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   bilaterala
riskdelningsavtal        för       att       täcka
kärnkraftsindustrins     skadeståndsansvar     vid
atomolyckor.

11. Riksdagen begär att regeringen utreder en svensk
reaktorolyckas totala kostnader i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2001/02:N367 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  en  fri
energiproduktion.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta  upp  en  diskussion  med  Vattenfall   AB   om
agerandet i byn Horno.

5.  Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till
regeringens   förslag   gällande   anslagen  under
utgiftsområde  21  Energi  enligt  uppställning  i
motionen.

2001/02:N371 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  riktlinjer  för
energipolitiken.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om energipolitiska
insatser på klimatområdet,  såväl  nationella  som
internationella.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   det  i
prövningen   av  villkoren  inför  stängningen  av
Barsebäcks  andra  reaktor  också  skall  ingå  en
ekonomisk  redovisning,  en  miljökonsekvensanalys
och en samhällsekonomisk analys.

22. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2002
anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med
ändringar i förhållande till regeringens förslag
enligt uppställning i motionen.

bilaga 2

Regeringens lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen
(1999:770) om ändring i ellagen
(1997:857)

Härigenom föreskrivs att punkten 4 i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen (1999:770) om
ändring  i  ellagen  (1997:857)  skall  ha  följande
lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
4.    Inmatningen    från  4. Förbrukningen hos
producenter          samt  elkunder     som     inte
förbrukningen         hos  omfattas  av bestämmelsen
elkunder     som     inte  i   3  kap.  10  §  andra
omfattas  av bestämmelsen  stycket får till utgången
i  3  kap.  10   §  andra  av    2001    mätas   och
stycket får till utgången  beräknas    enligt    den
av   år  2001  mätas  och  nämnda      bestämmelsen.
beräknas    enligt    den  Detsamma           gäller
nämnda bestämmelsen.       inmatningen          från
producenter till utgången
av 2002.
-----------------------------------------------------

______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.




Bilaga 3

Regeringens och oppositionspartiernas
förslag till anslag för år 2002 inom utgiftsområde 21
Energi

**Utskottets  förslag  överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning. Företrädarna för (m), (kd) och (fp) har

avstått från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden
2, 3 och 5).

Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
Anslag                                Anslags- Regeringen
typ  förslag
(m)     (kd)    (c)      (fp)
----------------------------------------------
----------------------------------------------
----------------------------------------------
----------------------------------------------
35:1  Statens
energimyndighet: (ram.)  127 712     - 42    - 6 000         - 50 000
Förvaltningskostnader                                          712
----------------------------------------------
----------------------------------------------
35:2  Bidrag för att minska (ram.)  251 000     - 251   - 6 000         - 251
elanvändning
000                      000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:3  Bidrag   till   investeringar  i
elproduktion från för-
nybara energikällor     (ram.)  168 000     - 168                   - 168
000                      000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:4  Åtgärder för effektivare (ram.)  115 000     - 115   - 15            - 115
energianvändning                              000     000              000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:5  Energiforskning       (ram.)  466 343     - 30            + 100   - 150
000             000      000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:6  Energiteknikstöd      (ram.)  130 000     - 10    - 30            - 130
000     000              000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:7  Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 000 - 20    - 50       - 200
000     000              000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:8  Energipolitiskt       motiverade
internationella                   kli-
matinsatser                            (ram.)  50 000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:9  Skydd för småskalig elproduktion        210 000
(ram.)
---------------------------------------------
----------------------------------------------
35:10 Ersättning  för  vissa kostnader
vid avveckling av
en reaktor i Barsebäcksverket    (ram.)  384 000                  - 384
000
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
35:11 Kärnsäkerhet  i  Östeuropa (nytt                               + 50 000
anslag)                          (ram.)
---------------------------------------------
-----------------------------------------------
-----------------------------------------------
---------------------------------------------
Summa                               2 132 055   - 636   - 107   + 100  - 1 398
712     000     000      000
----------------------------------------------
----------------------------------------------