Lagutskottets betänkande

2001/02:LU30

Direktivet om sena betalningar

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2001/02:132, Direktivet om sena
betalningar, jämte en med anledning av propositionen
väckt motion. Propositionen innehåller förslag till
ändringar i räntelagen (1975:635) och lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare som
syftar till att i svensk rätt genomföra EG-
direktivet om bekämpande av sena betalningar vid
handelstransaktioner. Ändringarna i räntelagen
innebär att diskontot ersätts av en referensränta
baserad på Riksbankens reporänta. Förslaget i den
delen har medfört förslag till ändringar i annan
lagstiftning där diskontot tjänar som referensränta.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.

I motionen begärs tillkännagivande om ytterligare
lagstiftning i syfte att undvika processer rörande
innebörden av nuvarande avtalsklausuler som hänvisar
till diskontot.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
lagförslag och avslår motionen.
Till betänkandet har fogats en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i jordabalken,
b) lag om ändring i räntelagen (1975:635),
c) lag om ändring i lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag,
d) lag om ändring i lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare,
e) lag om ändring i lagen (1984:649) om
företagshypotek,
f) lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område,
g) lag om ändring i sjölagen (1994:1009),
h) lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti.

2. Övergångsregel

Riksdagen avslår motion 2001/02:L15.
Reservation (m, kd)

Stockholm den 25 april 2002

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tanja
Linderborg (v), Rolf Åbjörnsson (kd), Marianne
Carlström (s), Christel Anderberg (m), Rune Berglund
(s), Karin Jeppsson (s), Nikos Papadopoulos (s),
Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s), Tasso
Stafilidis (v), Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson
(m), Anders Berglöv (s), Ana Maria Narti (fp), Petra
Gardos (m) och Agne Hansson (c).

2001/02

LU30

Redogörelse för ärendet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog
den 29 juni 2000 direktivet (00/35/EG) om bekämpande
av sena betalningar vid handelstransaktioner
(direktivet om sena betalningar). Direktivet kan
beskrivas som ett åtgärdspaket för att stävja
dröjsmål med betalningar i affärslivet. I direktivet
finns bestämmelser om betalningsfrister och ränta,
rätt till ersättning för indrivningskostnader,
skyndsam handläggning vid myndigheter som behandlar
betalningskrav samt ogiltighet av och förbud mot
grovt oskäliga betalningsvillkor. Direktivet skall
vara genomfört senast den 8 augusti 2002.

Som ett led i arbetet med att genomföra direktivet
har inom Justitiedepartementet utarbetats
departementspromemorian (Ds 2001:56) Åtgärder mot
sena betalningar. Departementspromemorian har
remissbehandlats och ligger till grund för förslagen
i förevarande proposition.
Direktivets bestämmelser berör flera rättsområden
såsom allmän förmögenhetsrätt, processrätt,
offentlig rätt och marknadsrätt. I propositionen gör
regeringen bedömningen att svensk rätt på dessa
områden redan i dag till stor del uppfyller
direktivets krav. Vissa lagändringar är dock
påkallade, och den naturliga utgångspunkten för att
genomföra direktivets bestämmelser har varit att
göra de ändringar som behövs i de lagar som redan i
dag innehåller bestämmelser på de aktuella områdena.
För att i svensk rätt genomföra EG-direktivet om
sena betalningar föreslår regeringen sålunda - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i
propositionen framlagda förslag till ändringar i
räntelagen (1975:635) och lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare. Därutöver
föreslår regeringen - också efter hörande av
Lagrådet - ändringar i jordabalken, lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, lagen
(1984:649) om företagshypotek, lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område, sjölagen (1994:1009) och lagen (1995:1571)
om insättningsgaranti, vilka utgör följdändringar
till ändringarna i räntelagen.
Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har en motion
väckts. Motionsförslaget finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Direktivet om sena betalningar

Utskottets förslag i korthet

Propositionen
Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Motionen
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med begäran om en
övergångsregel. Jämför reservationen (m, kd).

Nuvarande ordning

Borgenärers rätt till ränta regleras i räntelagen
(1975:635), som är generellt tillämplig på
penningfordringar på förmögenhetsrättens område.
Lagens bestämmelser är dispositiva och gäller
således endast i den mån inte annat är avtalat eller
utfäst eller särskilt föreskrivet. Ränta på
förfallna fordringar skall enligt 5 och 6 §§
räntelagen beräknas på grundval av diskontot som är
en referensränta, vilken med tillägg av vissa för
olika fall varierande procentenheter blir en
dröjsmålsränta.

Diskontot fastställs kvartalsvis av
Riksgäldskontoret och beräknas som genomsnittet av
de under närmast föregående kalenderkvartal dagligen
noterade räntorna för sexmånaders statsskuldväxlar
och femåriga statsobligationer, minskat med 2,5
procentenheter och avrundat till närmaste hela eller
halva procentenheter.

Direktivet

I artikel 3 i direktivet om sena betalningar
föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att
räntenivån för dröjsmålsräntan skall vara summan av
den räntesats som Europeiska centralbanken har
tillämpat vid sin senaste huvudsakliga
refinansieringstransaktion som utfördes före den
första kalenderdagen av det aktuella halvåret
(referensränta) plus åtminstone 7 procentenheter
(marginalen). För en medlemstat som inte deltar i
tredje etappen av Ekonomiska och monetära unionen -
vilket gäller för bl.a. Sverige - skall nivån på
referensräntan vara den motsvarande ränta som
fastställs av medlemsstatens centralbank.

Vad direktivet beskriver är en s.k. reporänta och
att denna skall vara referensränta vid beräkningen
av dröjsmålsräntan. För Sveriges del innebär
direktivet att reporäntan skall fastställas av
Sveriges riksbank.

Propositionen

Såsom diskontot bestäms i dag uppfyller det inte
direktivets krav på referensränta. Även om
medlemsländerna tillåts avvika från direktivet så
länge avvikelserna är till borgenärernas fördel
anser regeringen att en referensränta baserad på
Riksbankens reporänta bör ersätta diskontot vid
beräkningen av dröjsmålsränta enligt räntelagen. I
syfte att undvika olika dröjsmålsräntor för olika
fordringar föreslår regeringen att reporäntan bör
gälla som referensränta även vid beräkning av
dröjsmålsränta som avser fordringar som faller
utanför direktivet.

Även i andra fall när diskontot tjänar som
referensränta föreslås att diskontot skall ersättas
av reporäntan, nämligen vid beräkningar av
avkastningsränta enligt 5 § räntelagen, ränta på
fordringar som är förenade med panträtt när
borgenären får betalt genom ett tillägg enligt 6
kap. 3 § jordabalken, 2 kap. 5 § lagen (1984:649) om
företagshypotek eller 3 kap. 4 § sjölagen samt ränta
på insatser enligt 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.
Förslaget innebär att reporäntan framdeles
genomgående kommer att användas som referensränta
enligt lag.
Att diskontot försvinner innebär också ändrade
förutsättningar för befintliga avtal, domar m.m. som
hänvisar till diskontot för ränteberäkningar.
Regeringen anser emellertid att diskontot inte
behöver behållas av den anledningen.
Frågan om hur befintliga hänvisningar till
diskontot skall tolkas bör, enligt regeringens
mening, inte lagregleras.

Motionen

I motion L15 anför Christel Anderberg m.fl. (m) att
det bör införas en övergångsregel rörande gällande
ränta i redan ingångna avtal vari diskontot används
som referensränta. Motionärerna anför att det
svårligen kan uppskattas hur pass omfattande det
extraarbete blir som måste läggas ned på kontakter
med motparter för att komma överens om vilken ränta
som skall gälla efter det att diskontot avskaffats.
Osäkerheter om grunden för ränteberäkningen kan
också leda till onödiga processer om räntans storlek
i de avtal som hänvisar till diskontot. Motionärerna
anser att regeringen bör föreslå en övergångsregel
som anger att reporäntan skall ersätta diskontot om
ingenting annat anges eller har överenskommits
mellan parterna. En sådan ordning skulle, enligt
motionärernas mening, göra det lättare att undvika
osäkerhet i tolkningsfrågor om räntans storlek i
befintliga avtal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen erinran mot de i propositionen
framlagda lagförslagen, och utskottet föreslår att
riksdagen skall anta lagförslagen.

När det sedan gäller motionsspörsmålet om en
övergångsregel kan det, enligt utskottets mening,
inte helt uteslutas att diskontots avskaffande i
vissa fall kan leda till viss osäkerhet i fråga om
befintliga hänvisningar i avtal, domar m.m. till
diskontot. Även andra övergångsproblem kan tänkas
uppkomma. Utskottet är emellertid inte berett att
förorda en övergångsbestämmelse i enlighet med
motionsönskemålet. Det mest ändamålsenliga torde,
enligt utskottets mening, vara att frågan får
avgöras av avtalsparterna själva.

Också Lagrådet har avvisat tanken på lagstiftning.
Lagrådet har därvid uttalat att frågan om hur
tvister om tolkningen av avtalsklausuler som i fråga
om ränta hänvisar till diskontot skall lösas
knappast är en fråga för lagstiftaren. Avgörande får
i stället bli den verkliga eller hypotetiska
partsviljan, dvs. om parterna kan anses ha velat
anknyta en avtalsklausul till en viss räntenivå,
representerad av diskontot, eller till den allmänna
räntenivå som vid varje tidpunkt gäller vid
försenade betalningar.
Utskottet ansluter sig till regeringens och
Lagrådets bedömning i denna fråga och föreslår att
riksdagen skall avslå motion L15.

Reservation

Övergångsregel (punkt 2)

av Rolf Åbjörnsson (kd), Christel Anderberg (m),
Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö (kd), Berit
Adolfsson (m) och Petra Gardos (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.

Ställningstagande

Vi anser att det bör införas en övergångsbestämmelse
som reglerar gällande ränta i redan ingångna avtal
vari diskontot används som referensränta. Enligt vår
mening kan det svårligen uppskattas hur pass
omfattande det extraarbete blir som måste läggas ned
på kontakter med motparter för att komma överens om
vilken ränta som skall gälla efter det att diskontot
avskaffats. Vi vill också framhålla att osäkerhet om
grunden för ränteberäkningen också kan leda till
onödiga processer om räntans storlek i de avtal som
hänvisar till diskontot. Mot denna bakgrund bör
regeringen återkomma med förslag till en
övergångsregel som anger att reporäntan skall
ersätta diskontot om ingenting annat anges eller har
överenskommits mellan parterna. En sådan ordning
skulle, enligt vår mening, göra det lättare att
undvika osäkerhet i tolkningsfrågor om räntans
storlek i befintliga avtal.

Vad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall
till motion L15, som sin mening ge regeringen till
känna.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:132 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
3. lag om ändring i lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag,
4. lag om ändring i lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare,
5. lag om ändring i lagen (1984:649) om
företagshypotek ,
6. lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område,
7. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),
8. lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti.
Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till
betänkandet.

Följdmotion

2001/02:L15 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en övergångsregel
rörande gällande ränta i redan ingångna avtal.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
jordabalken

2 Förslag till lag om ändring i
räntelagen (1975:635)

3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag

4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare

5 Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 §
lagen (1984:649) om företagshypotek
skall ha följande lydelse.

6 Förslag till lag om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens och radions område

7 Förslag till lag om ändring i
sjölagen (1994:1009)

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti