Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU23
Hets mot folkgrupp, m.m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet
proposition 2001/02:59 Hets mot
folkgrupp, m.m. samt fyra motioner som
väckts med anledning av propositionen och
ett antal motioner från de allmänna
motionstiderna 2000 och 2001. Utskottet
har beslutat att till justitieutskottet
överlämna propositionens lagförslag 2.2
Förslag till lag om ändring i
brottsbalken såvitt avser förslaget till
ändring i bestämmelsen i 17 kap. 10 § om
övergrepp i rättssak.
Utskottet har vidare beslutat att
bereda justitieutskottet och
försvarsutskottet tillfälle att avge
yttrande i ärendet i övriga delar såvitt
de berör vardera utskottets
beredningsområde jämte eventuella
motioner.
Försvarsutskottet har meddelat att det
inte har något att erinra mot regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor. Justitieutskottet har avlämnat ett
yttrande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Polisen och rättsväsendet
Riksdagen avslår motion 2001/02:K27
yrkande 2.
2. Ordet ras
Riksdagen avslår motion 2001/02:K27
yrkande 1.
Reservation 1 (fp, mp)
3. Avslag på propositionen
Riksdagen avslår motion 2001/02:K28
yrkande 1 i denna del.
4. Ändring i
tryckfrihetsförordningen
Riksdagen antar som vilande
utskottets i bilaga 3 intagna förslag
till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen. Därmed
bifaller riksdagen delvis regeringens
förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen samt avslår
motionerna 2001/02:K28 yrkandena 2 och
3 och 2001/02:K29 yrkande 2.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (kd)
5. Brottet hets mot folkgrupp
i brottsbalken
Riksdagen beslutar uppskjuta
behandlingen av regeringens i bilaga 2
intagna förslag till lag om ändring i
brottsbalken såvitt avser 16 kap. 8 §
samt av motion 2001/02:K29 yrkande 1
till 2002/03 års riksmöte.
6. Transpersoner
Riksdagen avslår motionerna
2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,
2001/02:K27 yrkande 3, 2001/02:K284
yrkande 9, 2001/02:K361, 2001/02:L367
yrkande 6, 2001/02:L371 yrkandena 3
och 8 samt 2001/02:A388 yrkande 4.
Reservation 4 (c, fp)
7. Predikosituation
Riksdagen avslår motion 2001/02:K26.
8. Lagen om förbud mot
politiska uniformer
Riksdagen antar regeringens i bilaga
2 intagna förslag till lag om
upphävande av lagen (1947:164) om
förbud mot politiska uniformer. Därmed
avslår riksdagen motion 2001/02:Ju421.
9. Lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor
Riksdagen antar regeringens i bilaga
2 intagna förslag till lag om ändring
i lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor.
10. Straffskärpningsreglerna i
29 kap. 2 § brottsbalken
Riksdagen antar utskottets i bilaga
3 intagna förslag till lag om ändring
i brottsbalken. Därmed bifaller
riksdagen delvis regeringens förslag
till lag om ändring i brottsbalken
samt avslår motionerna 2001/02:K29
yrkande 3, 2001/02:L367 yrkande 9 och
2001/02:L371 yrkande 5.
Reservation 5 (fp)
Stockholm den 21 mars 2002
På konstitutionsutskottets vägnar
Per Unckel
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson
(s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär
Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Inger René (m),
Mats Berglind (s), Lars Hjertén (m),
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn
von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)
och Helena Bargholtz (fp).
2001/02
KU23
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Efter beslut av regeringen den 20 augusti
1998 tillsattes en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppdrag att
utreda frågor om straffansvar för
deltagande i organisationer som sysslar
med brottslig verksamhet samt vissa andra
frågor med anknytning därtill (dir.
1998:66).
Kommittén som arbetade under namnet
Kommittén om straffansvar för organiserad
brottslighet, m.m. avlämnade i oktober
2000 sitt betänkande Organiserad
brottslighet, hets mot folkgrupp, hets
mot homosexuella, m.m. - straffansvarets
räckvidd - (SOU 2000:88). Betänkandet är
uppdelat i fyra delar, A-D. Den första
delen, A, innehåller en bakgrund samt en
redogörelse för avgränsningen av
kommitténs uppdrag enligt direktiven. I
del B behandlas frågan om det bör införas
ett straffansvar för aktivt deltagande i
en sammanslutning som har brottslighet
som ett väsentligt inslag i sin
verksamhet. Kommittén gör i denna del
bedömningen att det inte bör ske någon
utvidgning av det kriminaliserade området
såvitt gäller deltagande i eller stöd
till sammanslutningar där det förekommer
allvarlig brottslighet. Del C, som
innehåller förslag till lagstiftning, be
handlar frågor om hets mot folkgrupp,
frågan om att straffbelägga hets mot
homosexuella samt frågan om huruvida
lagen (1947:164) om politiska uniformer
bör upphävas. I betänkandets sista del,
del D, som också innehåller förslag till
lagstiftning, behandlas bl.a. frågor som
rör hotbrott. Propositionen behandlar
alla lagförslag i delarna C och D. Frågan
om det bör införas ett utvidgat
straffansvar för aktivt deltagande i en
sammanslutning som har brottslighet som
ett väsentligt inslag i sin verksamhet
(del B) behandlas inte i propositionen.
Förslagen i propositionen har utformats i
samarbete med Miljöpartiet och
Vänsterpartiet.
Regeringen beslutade den 18 oktober 2001
att inhämta Lagrådets yttrande.
Propositionen
Hets mot folkgrupp, m.m.
Nuvarande reglering och frågans tidigare
behandling
Brottet hets mot folkgrupp
För hets mot folkgrupp döms, enligt
16 kap. 8 § brottsbalken, den som - i
uttalande eller i annat meddelande som
sprids - hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse. Straffet
är fängelse i högst två år. I ringa fall
är dock straffet böter.
Den ursprungliga bestämmelsen om hets
mot folkgrupp tillkom år 1948.
Bestämmelsen utgör en begränsning av den
i regeringsformen grundlagsfästa
yttrandefriheten, närmast med hänvisning
till allmän ordning och säkerhet.
Alla uttalanden av nedsättande eller
förnedrande natur omfattas inte. Ut
talanden som inte kan anses överskrida
gränserna för en saklig kritik av vissa
grupper faller utanför det straffbara
området. För straffbarhet krävs att det
är fullt klart att uttalandet överskrider
gränsen för en saklig och vederhäftig
diskussion rörande gruppen i fråga.
Hänsyn till opinionsfriheten och
kritikrätten får dock inte åberopas som
skydd för uttalanden som uttrycker
missaktning för en hel folkgrupp på grund
av att den t.ex. tillhör en viss
nationalitet och av denna anledning
skulle vara mindre värd.
Med spridning avses i bestämmelsen
överförande av budskapet till andra
personer utanför den helt privata sfären.
I den delen fick bestämmelsen sin
nuvarande utformning år 1988, då det
tidigare kravet på att uttalandet skulle
göras offentligen eller spridas bland
allmänheten togs bort. Detta innebär att
spridning också inom en sammanslutning
eller annars till en begränsad krets kan
omfattas av straffansvaret. Syftet med
lagändringen var att rasistiska
organisationers verksamhet skulle
förhindras.
Av Högsta domstolens domskäl i
rättsfallet NJA 1999 s. 702 framgår att
spridningsrekvisitet skall anses uppfyllt
om ett muntligt uttalande fällts inför en
folksamling eller en grupp på ett sätt
som gjort det ägnat att uppfattas av
denna. I vad mån de i folksamlingen eller
gruppen ingående personerna också lyssnat
och tillgodogjort sig innehållet i
uttalandet påverkar däremot inte
ansvarsfrågan. Spridning kan ske
muntligen eller skriftligen men också på
annat sätt, t.ex. genom åtbörder eller
genom bilder.
De grupper som skyddas genom bestämmelsen
om hets mot folkgrupp är "folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer" när
angreppet sker med anspelning på, dvs.
tar sin utgångspunkt i, ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller
trosbekännelse. Något krav på att hotet
eller uttrycket för missaktning direkt
avser någon sådan grund ställs dock inte
upp. Även uttalanden som innefattar
kränkande beskyllningar om mindervärda
egenskaper eller nedsättande handlingar
men endast medelbart grundas på
exempelvis etniskt ursprung faller under
bestämmelsen.
Bestämmelsen tar sikte på angrepp som
riktas mot kollektivt bestämda grupper
och kollektiv av sådana grupper (t.ex.
"befolkningsgruppen invandrare"), något
som i lagtexten markeras genom ordvalet
"folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer". Enskilda identifierbara
individer eller grupper av sådana
individer, t.ex. en familj som utsätts
för förföljelse i ett bostadsområde,
skyddas däremot inte av bestämmelsen.
Rasistiska angrepp som riktas direkt mot
individer på grund av t.ex. deras
nationella ursprung kan i stället
bestraffas genom andra bestämmelser om
bl.a. olaga hot, ofredande eller
förolämpning.
För straffbarhet krävs inte att någon
bestämd folkgrupp eller annan sådan grupp
av personer pekas ut. Även allmänna
uttalanden, som t.ex. prisar en viss
förment ras, exempelvis "den vita rasen",
på ett sådant sätt att andra förmenta
raser måste anses angripna, är
straffbara.
I rättsfallet NJA 1996 s. 577 tog Högsta
domstolen (HD) ställning till frågan om
bärande, bland andra människor, av
symboler som kan förknippas med
nationalsocialistiska rörelser och deras
idéer kan vara att bedöma som hets mot
folkgrupp. Den i målet åtalade gärningen
bestod i att den tilltalade bland
människor på allmän plats hade burit
vissa märken med olika symboler.
HD:s majoritet konstaterade att bärande
av emblem eller uppträdande i viss
klädsel kan vara att uppfatta som ett
meddelande enligt bestämmelsen om hets
mot folkgrupp, under förutsättning att em
blemet eller klädseln otvetydigt ger en
koppling till en viss åsiktsriktning.
Bland märkena på den tilltalades klädsel
ansåg majoriteten att örnen och
lagerkransen, genom sin likhet med
symboler, frekvent använda i Nazi
tyskland, gav en tydlig koppling till
Tredje riket. Även övriga märken ansågs
vara sådana att de kunde förknippas med
symboler använda av nationalsocialistiska
rörelser under 1930- och 1940-talen. HD
konstaterade att den tilltalade, genom
att bära märkena bland andra människor på
den aktuella platsen, spritt ett sådant
budskap som tidigare berörts, att han
måste ha insett detta och att budskapet
uttryckte missaktning mot människor
tillhörande andra folkgrupper än den
nordiska. Gärningen bedömdes som hets mot
folkgrupp.
Hets mot folkgrupp som ett tryckfrihets-
och yttrandefrihetsbrott
Rätten att ge ut och sprida tryckta
skrifter och att i dem uttrycka tankar
och åsikter regleras i
tryckfrihetsförordningen (TF), medan
motsvarande frihet att yttra sig i vissa
andra närmare angivna medier, såsom
ljudradio, television, filmer, videogram
och ljudupptagningar, regleras i yttrande
frihetsgrundlagen (YGL).
TF innehåller i 7 kap. 4 och 5 §§ en
fullständig uppräkning av de gärningar
som utgör tryckfrihetsbrott, när de begås
genom tryckt skrift och är straffbara
enligt vanlig lag. En av dessa gärningar
är hets mot folkgrupp (7 kap. 4 § 11). I
5 kap. 1 § första stycket YGL sägs att de
gärningar som anges som tryckfrihetsbrott
i 7 kap. 4 och 5 §§ TF skall anses som
yttrandefrihetsbrott om de begås i en av
YGL skyddad framställning och är
straffbara enligt lag.
TF och YGL innehåller båda den s.k.
instruktionen (1 kap. 4 § TF och 1 kap.
5 § YGL). Denna innebär att den som dömer
över missbruk av tryck- eller
yttrandefriheten eller vakar över dessa
friheter skall betänka att de utgör en
grundval för ett fritt samhällsskick,
uppmärksamma syftet mer än
framställningssättet och hellre fria än
fälla.
När det gäller påföljder för tryck- och
yttrandefrihetsbrott hänvisar TF och YGL
till brottsbalken.
I TF och YGL finns särskilda regler för
åtalspreskription. Dessa är för
närvarande föremål för överväganden i ett
annat lagstiftningsärende.
Den kriminaliserade gärningen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att grovt förargelseväckande beteende
inte skall införas som ett nytt brott.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:K27
yrkande 2.
Propositionen
Regeringen anser att kommitténs förslag
till införande av grovt
förargelseväckande beteende inte skall
införas som ett nytt brott eller att
brottsbeskrivningen för hets mot
folkgrupp bör ändras.
Frågan om kriminalisering av hets mot
homosexuella behandlas inte i detta
avsnitt.
Kommittén om straffansvar för organiserad
brottslighet, m.m. ansåg att det finns
goda skäl att strama upp och precisera
rekvisiten när det gäller brottet hets
mot folkgrupp och att man måste överväga
om inte vissa av de gärningar som i dag
anses utgöra hets mot folkgrupp skall
hänföras till någon annan brottskategori.
Som skäl för sitt förslag att införa
det nya brottet grovt förargelseväckande
beteende anförde kommittén att det syftar
till att göra klart att vissa typer av
beteenden på allmän plats i princip
alltid skall vara straffbara. Om en sådan
gärning, t.ex. utförande av s.k.
Hitlerhälsning eller bärande av en
nazistisk symbol, inte uppfyller
kriterierna för att kunna bedömas som
hets mot folkgrupp, skall den i varje
fall kunna bestraffas som grovt
förargelseväckande beteende. Vidare vill
kommittén som grovt förargelseväckande
beteende kriminalisera andra liknande gär
ningar, som i dag inte kan bestraffas på
grund av att spridningsrekvisitet i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte
kan anses uppfyllt. Kommittén föreslog
därför att det i bestämmelsen om
förargelseväckande beteende i 16 kap.
16 § brottsbalken skall införas ett nytt
andra stycke där det anges att det skall
dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader för grovt förargelseväckande
beteende om ett sådant beteende som anges
i bestämmelsens första stycke är grovt
därför att det måste förknippas med brott
mot mänskligheten.
Genom bestämmelsen om
förargelseväckande beteende är det straff
bart att föra oljud på allmän plats eller
att annars offentligen bete sig på ett
sätt som är ägnat att väcka förargelse
hos allmänheten. Brottet förar
gelseväckande beteende tar alltså sikte
på beteenden som är ägnade att väcka
förargelse. Det anses däremot inte få
tillämpas så att det inkräktar på åsikts-
eller yttrandefriheten. Regeringen anser
att det som kommittén emellertid synes ta
sikte på med sitt förslag snarast
förefaller vara manifestationer av
åsikter. Det får nämligen i regel antas
vara innehållet i de aktuella symbolerna,
kännetecknen eller åtbörderna, eller med
andra ord den åsikt som gärningsmannen
genom detta innehåll ger uttryck för, som
är ägnat att provocera och väcka
förargelse. Det avsedda
tillämpningsområdet för det föreslagna
grova brottet skiljer sig således
avsevärt från den nuvarande regleringen
trots att någon ändring inte föreslås
beträffande denna.
Enligt kommitténs förslag skall inte
heller det nya brottet - till skillnad
från vad som gäller för hets mot
folkgrupp - göras till ett tryck- eller
yttrandefrihetsbrott. Detta innebär bl.a.
att det inte skulle vara möjligt att
ingripa mot brottet om det skett i
exempelvis en tryckt skrift.
Regeringen gör bedömningen att
kommitténs förslag till ändringar av den
som hets mot folkgrupp kriminaliserade
gärningen inte bör genomföras. Med denna
bedömning kommer naturligtvis här
aktuella gärningar även fortsättningsvis
att kunna hänföras till brottet hets mot
folkgrupp i samma utsträckning som i dag.
Det kan dock inte uteslutas att ett
införande av ett nytt brott, som mer
specifikt tar sikte på offentligt bärande
av symboler, Hitlerhälsningar etc.,
skulle kunna leda till att sådana
gärningar i stället i ökad utsträckning
skulle komma att bedömas som grovt
förargelseväckande beteende. Risken för
avgränsningsproblem är också påtaglig.
Motion med anledning av propositionen
I motion 2001/02:K27 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
att lagen om hets mot folkgrupp beaktas
och aktivt tillämpas av polisen och
rättsväsendet (yrkande 2). Att enskilda
människor hotas, riskerar utsättas för
våld eller tystas på grund av sin etniska
tillhörighet, religion, sexuella läggning
eller politiska övertygelse är
fullständigt oacceptabelt i en demokrati.
Arbetet mot den här typen av kriminalitet
är därför en högprioriterad uppgift för
polisen och säkerhetspolisen. Polisens
arbete måste backas upp av en effektiv
lagstiftning.
Justitieutskottets yttrande
I motion K27 anför motionärerna att
bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör
beaktas och aktivt tillämpas av
rättsväsendet. Justitieutskottet vill i
detta sammanhang hänvisa till vad det
anför i betänkandena 2001/02:JuU12 och
2001/02:JuU10. Där lämnar utskottet bl.a.
en redovisning av olika åtgärder som
vidtagits och kommer att vidtas inom
rättsväsendet för att förhindra och
bekämpa brott med rasistiska och
homofobiska inslag. Där konstaterar
justitieutskottet vidare att det pågår
arbete med att se över
diskrimineringslagstiftningen inom detta
område. Mot den bakgrunden fann utskottet
att det inte är påkallat med något
uttalande från riksdagens sida och
avstyrkte motioner liknande den här
aktuella. Justitieutskottet, som inte kan
finna att det i detta ärende framkommit
några skäl som ger anledning till någon
annan bedömning, föreslår att
konstitutionsutskottet avstyrker motion
K27 i nu berörd del.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
grovt förargelseväckande beteende inte
skall införas som ett nytt brott.
Utskottet instämmer i vad som anförs i
motion K27 yrkande 2 om att det är
oacceptabelt att människor hotas,
riskerar att utsättas för våld eller
tystas på grund av sin etniska
tillhörighet, religion, sexuella läggning
eller politiska övertygelse.
Justitieutskottet har i sitt yttrande
hänvisat till betänkanden under riksmötet
i vilka justitieutskottet redovisat olika
åtgärder som vidtagits och kommer att
vidtas inom rättsväsendet för att
förhindra och bekämpa brott med
rasistiska och homofobiska inslag samt
till att det pågår arbete med att se över
diskrimineringslagstiftningen inom detta
område. Justitieutskottet fann mot den
bakgrunden det inte påkallat med något
uttalande från riksdagens sida.
Justitieutskottet, som inte kan finna att
det i detta ärende framkommit några skäl
som ger anledning till någon annan
bedömning, har nu föreslagit att
konstitutionsutskottet avstyrker motion
K27 yrkande 2. Utskottet gör ingen annan
bedömning än justitieutskottet och
avstyrker därför motion K27 yrkande 2.
Beskrivningen av de grupper som skyddas,
m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att de grupper som skyddas av
bestämmelsen hets mot folkgrupp även
fortsättningsvis bör beskrivas genom
angivande av kategorierna folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer.
Utskottet delar också regeringens
bedömning att ordet ras inte bör
utmönstras ur den aktuella
bestämmelsen. Utskottet avstyrker
motion 2001/02:K27 yrkande 1.
Propositionen
Regeringen anser att sådana kollektivt
bestämda grupper som skyddas av
bestämmelsen om hets mot folkgrupp även
fortsättningsvis bör beskrivas genom
angivande av kategorierna folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer. Ordet ras
bör, enligt regeringen, inte utmönstras
ur den aktuella bestämmelsen.
Kommittén har föreslagit att ordet
"befolkningsgrupp", utan att någon saklig
förändring är avsedd, skall ersätta
uttrycken "folkgrupp eller annan sådan
grupp av personer". Kommittén har inte
lämnat några förslag till utmönstring av
ordet ras ur bestämmelsen.
De grupper som skyddas genom bestämmelsen
om hets mot folkgrupp är "folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer" när
angreppet sker med anspelning på, dvs.
tar sin utgångspunkt i, någon av
grunderna ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Det är kollektivt bestämda grupper som
avses. Att också kollektiv av olika
sådana grupper - men däremot inte grupper
av enskilda identifierbara individer,
t.ex. en familj som utsätts för
förföljelse i ett bostadsområde -
omfattas av bestämmelsens
tillämpningsområde har markerats genom
att kategorin "annan sådan grupp av
personer" har lagts till i bestämmelsen.
Bestämningen "sådan" markerar härvid
avgränsningen. Ordet "sådan" är alltså
bara en bestämning av storleken på det
kollektiv som omfattas. Kategorierna
"folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer" omfattar sålunda gruppen
"invandrare" och andra liknande
heterogena kollektiv av grupper. I det
relevanta sammanhanget bestäms gruppen
eller grupperna i fråga av den gemensamma
egenskap eller liknande grund som
kränkningarna anspelar på. Regeringen
anser, i likhet med kommittén, att detta
tillämpningsområde bör behållas.
Kommitténs förslag att ersätta
kategorierna folkgrupp och annan sådan
grupp av personer med ordet
befolkningsgrupp syftar inte heller till
någon saklig ändring. Det bör emellertid,
enligt regeringens mening, krävas rätt
starka skäl för att ändra den gällande
ordalydelsen i en bestämmelse kring
vilken praxis har hunnit utbildas utan
att någon saklig ändring är avsedd. Då
det är tveksamt om ordet
"befolkningsgrupp" utan någon saklig
förändring kan ersätta kategorierna
"folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer" anser regeringen att kommitténs
förslag i denna del inte bör genomföras.
Ett par remissinstanser har väckt frågan
om inte ordet ras bör utmönstras ur
bestämmelsen. Riksdagen har uttalat att
det inte finns någon vetenskaplig grund
för att dela in människor i skilda raser
och ur biologisk synpunkt följaktligen
inte heller grund för att använda ordet
ras om människor (bet. 1997/98:KU29,
rskr. 1997/98:185). Mot bakgrund härav,
och då användningen av ordet ras i
författningstexter riskerar att
underblåsa fördomar, har riksdagen
uttalat att regeringen bör göra en
genomgång av i vilken utsträckning
begreppet ras förekommer i svenska
författningar som inte grundas på
internationella texter och, där så är
möjligt, föreslå en annan definition.
Regeringen gav därför den 17 juni 1999
en särskild utredare (Ju 1999:10, dir.
1999:49) i uppdrag att bl.a. göra en
inventering av i vilken mån termen ras
används om människor i lagar och
förordningar och analysera i vilken
utsträckning det är möjligt och lämpligt
att utmönstra termen ur olika
bestämmelser. Utredaren behandlar frågan
i sitt slutbetänkande Ett effektivt
diskrimineringsförbud, Om olaga
diskriminering och begreppen ras och
sexuell läggning (SOU 2001:39).
Utredarens slutsats är att det finns
starka skäl för en utmönstring, eller i
förekommande fall ett utbyte, av ordet
ras i lagstiftningen, och att detta också
är möjligt. Eftersom ordet ras förekommer
i lagstiftning av varierande karaktär är
det dock, enligt utredaren, inte
uteslutet att det kan finnas skäl att
välja olika sätt i olika författningar
för att beskriva den krets av personer
som lagstiftningen i fråga avser att
skydda. Utredaren framhåller att det
självfallet är viktigt att försäkra sig
om att en utmönstring av ordet ras inte
leder till ett försämrat skydd för någon
befolkningsgrupp. För det fall att ordet
ras ändå skulle anses böra förekomma i
lagtext bör, enligt utredaren, ett
avståndstagande markeras, till exempel
genom att man i stället för enbart ordet
"ras" använder uttryck som "föreställning
om ras" eller möjligen "anspelning på
ras".
Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14)
var det dock inte utredarens uppgift att
lämna konkreta förslag till
författningsändringar eller andra åtgär
der. Utredaren skulle i stället
övergripande redovisa sina resultat och
ställningstaganden samt lämna förslag
till inriktning på det fortsatta arbetet.
Anledningen till begränsningen av
uppdraget var, enligt regeringen, att en
annan utredning skall få i uppdrag att
studera möjligheterna till en mer
generell lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet
samhällsområden och
diskrimineringsgrunder. I denna översyn
skall 1999 års diskriminerings-utrednings
ställningstaganden ingå som ett underlag.
Utredningens betänkande har därför inte
remitterats.
Enligt regeringens uppfattning är
frågan om användningen av ordet ras om
människor i lagtext komplicerad. Den
rymmer flera olika aspekter. Frågan
kommer nu att utredas vidare. I avvaktan
på resultatet av en sådan utredning är
det tills vidare viktigt att försäkra sig
om att inte en utmönstring, som görs med
de bästa avsikter, av ordet ras i en viss
författningstext leder till ett icke
avsett försämrat skydd för någon grupp. I
bestämmelsen om hets mot folkgrupp är det
dessutom så att man i lagtexten försöker
beskriva en gärning som grundar sig på en
uppfattning eller föreställning hos
gärningsmannen eller ett särskilt
klandervärt motiv för hans eller hennes
handlande.
Motion med anledning av propositionen
I motion 2001/02:K27 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening att ordet ras bör tas bort eller
bytas ut mot en annan formulering i
svenska författningstexter (yrkande 1).
Regeringen diskuterar i propositionen
förekomsten av ordet ras i lagen om hets
mot folkgrupp. Frågan utreds för
närvarande och regeringen vill avvakta
resultatet innan någon förändring
föreslås. Folkpartiet anser att ordet ras
bör tas bort. Att över huvud taget
använda termen ras om människor ger,
enligt motionärerna, fel signaler.
Rasbegreppet förknippas med rasism och
tanken om att det finns människor av
olika raser. Därför bör ordet tas bort
eller bytas ut mot en annan formulering.
Det gäller, enligt motionärerna, både
lagen om hets mot folkgrupp och andra
lagar och förordningar. Denna ståndpunkt
stöds av det faktum att riksdagen har
uttalat att det inte finns någon
vetenskaplig grund för att dela in
människor i olika raser och därför bett
regeringen göra en genomgång av i vilken
omfattning begreppet ras förekommer i
svensk lagstiftning i syfte att byta ut
ordet.
Kommittédirektiv
Regeringen beslutade den 31 januari 2002
att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med uppdrag bl.a. att överväga en
gemensam lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och
samhällsområden och att överväga om och i
så fall i vilken utsträckning det är
möjligt att utmönstra termen ras ur de
författningar där den förekommer (dir.
2002:11). I direktiven anför regeringen
bl.a.
Enligt regeringens mening är frågan om
en eventuell utmönstring av ordet ras
i lagtext komplicerad. Den rymmer
flera olika aspekter. I Sverige har
ordet ras ofta tolkats i biologiska
termer, medan det i många andra
länder, framför allt anglosaxiska,
sedan länge haft en annan innebörd.
Därför bör innebörden av ordet ras,
framför allt i de konventioner och
andra internationella dokument som
Sverige är bundet av, klargöras innan
ställning kan tas till om det är
möjligt och lämpligt att utmönstra
detta ord ur olika författningar. Det
bör även belysas om en utmönstring kan
ha några negativa konsekvenser.
Uppdraget
Kommittén skall överväga om det, bl.a.
med hänsyn till internationella
konventioner och överenskommelser, är
möjligt och lämpligt att utmönstra
termen ras ur de författningar där den
förekommer.
Kommittén skall redovisa uppdraget senast
den 1 december 2004.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
sådana kollektivt bestämda grupper som
skyddas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp även fortsättningsvis bör
beskrivas genom angivande av kategorierna
folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer. Vidare delar utskottet
regeringens bedömning att ordet ras inte
nu bör utmönstras ur den aktuella
bestämmelsen. Utskottet vill erinra om de
av regeringen den 31 januari 2002
beslutade kommittédirektiven och
avstyrker motion K27 yrkande 1.
Grova fall av hets mot folkgrupp
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motion 2001/02:K28
yrkande 1.
Utskottet delar regeringens bedömning
att det i bestämmelsen hets mot
folkgrupp bör införas en särskild
straffskala för grova brott.
Propositionen
Regeringen föreslår att det i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp införs
en särskild straffskala - fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år - för
grova brott. Vid bedömande av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas om
meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till
ett stort antal personer på ett sätt som
varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Regeringen anser att
kommitténs förslag att införa
straffansvar för förberedelse eller
stämpling till grova brott inte bör
genomföras.
En särskild straffskala för grova brott
Påföljden för hets mot folkgrupp är i dag
fängelse i högst två år eller, om brottet
är ringa, böter. Någon särskild
straffskala för grova brott finns inte.
Domstolspraxis i fråga om val av
påföljd har, enligt vad kommittén har
redovisat, varit ganska varierande. Till
synes liknande gärningar bedöms ibland
som ringa brott och påföljden blir då
böter, medan det i andra fall döms för
normalgraden av hets mot folkgrupp. I det
senare fallet döms ofta till ett kort
fängelsestraff, med hänvisning till att
det är fråga om brott av sådan art att
fängelse bör väljas som påföljd. Ibland
döms dock till en icke frihetsberövande
påföljd, dvs. till villkorlig dom eller
skyddstillsyn.
En annan aspekt är att brott av
allvarligare slag inte tycks föranleda
någon egentlig skärpning av straffet. Vid
rasistiska möten eller konserter har det
t.ex. inte alltid gjorts skillnad mellan
anförare eller arrangörer å ena sidan och
åhörare å andra sidan. Bara i ett fåtal
fall har det dömts till längre
fängelsestraff än en månad.
Enligt regeringens mening kan inte
sådana fall där någon t.ex. i stor skala
och till en vid krets sprider cd-skivor,
videogram, tryckta skrifter m.m. med
rasistiskt och liknande innehåll i
straffvärdehänseende jämställas med att
någon i en trängre krets och vid något
enstaka tillfälle uttalar sig kränkande
eller hotfullt på ett straffbart sätt.
Såsom Lagrådet påpekar i sitt yttrande
ger den nuvarande straffskalan i och för
sig möjligheter att nyansera
straffmätningen, men så tycks hittills
inte ha skett i någon större utsträckning
i rättspraxis.
Regeringen delar kommitténs och
remissinstansernas bedömning att det nu,
mot bakgrund av det stora antal
rasistiska sammanslutningar som vuxit
fram i Sverige under 1990-talet och den
ökande propagandaverksamhet som dessa
bedriver, finns ett behov av att införa
en särskild straffskala för grova brott.
De flesta av dessa sammanslutningar är
visserligen små, men de riskerar att bli
en grogrund för en växande rasism. I
vissa fall bedrivs en systematisk och
noga planlagd verksamhet av uttalad
propagandakaraktär. Sådan brottslig
propagandaverksamhet kan, enligt
regeringen, vara av så allvarlig
beskaffenhet att nu gällande
straffmaximum ter sig otillräckligt. Man
kan t.ex. tänka sig fall där spridningen
har avsett många framställningar av
osedvanligt kränkande karaktär som
dessutom systematiskt har spritts i ett
stort antal exemplar. Mot denna bakgrund
framstår det som motiverat att införa en
möjlighet till strängare påföljder än vad
som i dag är möjligt. Regeringen anser
att detta bör ske genom införande av en
bestämmelse med en särskild straffskala
för grova brott, i vilken sådana
omständigheter som bör beaktas vid
bedömningen av om brottet skall anses som
grovt också anges.
Utformningen bör, enligt regeringens
mening, spegla det förhållandet att
tillämpningen av den stränga straffskalan
är tänkt att präglas av de skäl som
motiverar att den införs, nämligen
behovet av att motverka de rasistiska
sammanslutningar som vuxit fram i Sverige
under 1990-talet och deras ökande
propagandaverksamhet på området. Enligt
regeringens uppfattning är det i detta
sammanhang viktigt att en samlad
bedömning av brottets svårhetsgrad, med
hänsyn tagen till samtliga relevanta om
ständigheter, kan göras vid
tillämpningen. Lagtexten bör därför ange
sådana omständigheter som normalt sett
bör beaktas i sammanhanget, men samtidigt
lämna utrymme för hänsynstagande - i
såväl förmildrande som försvårande
riktning - också till andra
omständigheter.
Att ett uttalande varit av särskilt
kränkande eller hotfull karaktär bör,
enligt regeringens mening, normalt ses
som en försvårande omständighet vid
bedömningen av gärningar som utgör hets
mot folkgrupp. Samtidigt bör i regel inte
den omständigheten att uttalandet haft en
sådan karaktär ensam medföra att
gärningen skall bedömas som grovt brott i
exempelvis ett sådant fall där gärningen
har avsett ett enstaka uttalande inför en
begränsad krets personer. Det bör också
tillmätas stor betydelse om meddelandet
har fått omfattande spridning, särskilt
om spridningen har skett som ett led i en
verksamhet av propagandakaraktär.
Enbart det förhållandet att ett
straffbart meddelande har fått stor sprid
ning bör dock inte alltid medföra att
brottet skall bedömas som grovt. I så
fall skulle straffbara meddelanden som
spritts genom en TV-sändning eller en
dagstidning med större upplaga i princip
regelmässigt, enbart på denna grund,
bedömas som grova brott. Detta är inte
regeringens avsikt. Omständigheterna i
sådana fall behöver nämligen inte alltid
vara så försvårande att de motiverar att
gärningarna bedöms som grova brott. Som
exempel kan nämnas meddelanden i form av
satir eller "tittarröster" eller
insändare, som kanske dessutom endast med
snäv marginal överskridit gränsen för det
tillåtna.
För att en gärning skall bedömas som
grov bör det normalt i stället krävas
både att meddelandets innehåll på angivet
sätt klart överskridit gränsen för det
tillåtna och att meddelandet spritts i
stor omfattning som ett led i en
verksamhet av propagandakaraktär.
Lagrådet förordar i sitt yttrande att
bestämmelsen utformas i enlighet med den
teknik som brukar användas för grova
brott. Lagrådet lämnar också ett exempel
på hur en sådan utformning skulle kunna
se ut. Som Lagrådet påpekar är det
regeringens avsikt att meddelandets inne
håll och dess spridning skall utgöra
sådana omständigheter som skall särskilt
beaktas vid bedömningen av om brottet är
grovt. Regeringen delar Lagrådets
uppfattning när det gäller utformningen
av bestämmelsen. På Lagrådets inrådan
föreslår regeringen därför att det vid
bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett
särskilt hotfullt eller kränkande
innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att
väcka betydande uppmärksamhet.
Förberedelse och stämpling
Hets mot folkgrupp är i dag inte
kriminaliserat på förberedelse- eller
stämplingsstadiet. Inte heller försök
till hets mot folkgrupp är kriminali
serat.
En del sådana gärningar som enligt
regeringens förslag skall anses som grova
fall av hets mot folkgrupp kan tänkas
vara straffvärda redan på planerings- och
försöksstadierna. Detta skulle i och för
sig kunna tala för en kriminalisering av
förberedelse och stämpling liksom även av
försök till sådana brott. För att en
kriminalisering av handlingar som inte
tidigare har varit straffbara skall
genomföras, måste emellertid kriminalise
ringen framstå som en metod som är ägnad
att någorlunda effektivt motverka de
straffvärda handlingarna. I kravet på
effektivitet ligger bl.a. att det skall
vara möjligt att i praktiken upprätthålla
kriminaliseringen, något som också är
viktigt för förtroendet för
straffsystemet som sådant. En
straffbestämmelse måste sålunda kunna ges
en sådan utformning att polis och
åklagare har rimliga möjligheter att
ingripa mot och utreda överträdelser.
I fråga om sådana framställningar som
omfattas av tryckfrihetsförordningens
(TF) och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL)
tillämpningsområden måste dock i detta
sammanhang beaktas det s.k.
censurförbudet. Förbudet innebär att
ingripanden inom TF:s och YGL:s
tillämpningsområden, enligt dessa
grundlagar, inte får ske före den s.k.
utgivningstidpunkten, dvs. den tidpunkt
vid vilken spridningen av ett yttrande
anses påbörjad. Inom grundlagarnas
tillämpningsområden skulle det därför
inte vara tillåtet att ingripa mot
gärningar på planeringsstadiet i andra
fall än då dessa stämplings- eller
förberedelsegärningar i sig begåtts genom
yttranden som spritts. Det skulle alltså
inte vara tillåtet att i andra fall, av
preventiva skäl, ingripa mot planering av
tryck- eller yttrandefrihetsbrottet hets
mot folkgrupp. Med hänsyn härtill har
kommittén gjort bedömningen att
förberedelse och stämpling inte skall
kriminaliseras inom TF:s och YGL:s
tillämpningsområden. Värdet av en
kriminalisering av förberedelse och
stämpling som är begränsad till att gälla
enbart utanför tillämpningsområdena för
TF och YGL kan emellertid ifrågasättas.
Sammanfattningsvis gör regeringen den
bedömningen att kommitténs förslag till
en kriminalisering av förberedelse och
stämpling möter beaktansvärda
invändningar med bäring på
grundlagsreglerade fri- och rättigheter.
Förslaget bör därför inte genomföras.
Motion som väckts med anledning av
propositionen
I motion 2001/02:K28 av Anna Kinberg
m.fl. (m) föreslås att riksdagen beslutar
avslå propositionen (yrkande 1).
Motionärerna delar uppfattningen att det
finns ett behov av att skydda människor
mot hot eller andra uttryck för
missaktning på grund av deras sexuella
läggning. Skyddet för människor mot hets
med anledning av deras sexuella läggning
bör utformas på annat sätt, t.ex. genom
att införa brottet olaga hot i TF:s
brottskatalog. Lagstiftningen skall vara
effektiv mot alla sorters kränkningar,
men bör inte göra undantag i
yttrandefriheten för alla grupper.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
det i bestämmelsen hets mot folkgrupp bör
införas en särskild straffskala, fängelse
i lägst sex månader och högst fyra år,
för grova brott. Utskottet avstyrker
därför motion K28 yrk-
ande 1.
Utskottet har således inget att erinra
mot regeringens förslag till 16 kap.
8 § andra stycket brottsbalken. Ändringen
i tryckfrihetsförordningen föreslås i
propositionen träda i kraft den 1 januari
2003. Den ändringen avser brottet hets
mot folkgrupp. För att undvika diskrepans
föreslår regeringen att även ändringarna
i 16 kap. 8 § brottsbalken skall träda i
kraft den 1 januari 2003. Enligt
utskottet bör därför förslaget till
ändring i 16 kap. 8 § andra stycket antas
i samband med att riksdagen antar
grundlagsändringen.
Hets mot homosexuella
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att hets mot homosexuella bör
kriminaliseras i brottsbalken samt att
motsvarande kriminalisering bör införas
inom tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden. Utskottet
avstyrker motionerna 2001/02:K29
yrkande 2 och 2001/02:K28 yrkandena 2
och 3.
Gällande bestämmelser
Det finns i dag inte någon bestämmelse om
hets mot homosexuella som motsvarar den
om hets mot folkgrupp. Kränkande eller
hotfulla uttalanden med anspelning på
enskilda personers homosexuella läggning
kan dock i en del fall vara straffbara
enligt bestämmelserna i brottsbalken om
förolämpning, förtal eller olaga hot.
Att bland allmänheten uppmana till våld
eller andra brottsliga gärningar mot
homosexuella kan också vara straffbart
som uppvigling enligt 16 kap. 5 §
brottsbalken. Uppvigling är, liksom
förtal och förolämpning, straffbart också
som tryckfrihets- respektive
yttrandefrihetsbrott.
Enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken skall
domstolarna såsom en försvårande
omständighet vid bedömningen av
straffvärdet, vid sidan av vad som gäller
för varje särskild brottstyp, särskilt
beakta om ett motiv för brottet varit att
kränka en person, en folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse eller annan
liknande omständighet. Enligt förarbetena
omfattar bestämmelsen sådana fall där ett
motiv för brottet varit att kränka någon
på grund av dennes sexuella läggning.
Propositionen
Regeringen föreslår att hets mot
homosexuella som grupp skall kriminali
seras i brottsbalken. Motsvarande
kriminalisering skall också införas inom
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämp
ningsområden.
Behovet av att nu införa en
kriminalisering av hets mot homosexuella
Det är i dag inte straffbart att uttrycka
hot eller missaktning mot homosexuella
som grupp.
För att en kriminalisering av
handlingar som inte tidigare varit
straffbara skall genomföras, måste det
föreligga ett påtagligt behov av detta.
Det måste röra sig om handlingar som
typiskt sett framstår som straffvärda.
Införandet av en straffsanktion måste,
enligt regeringen, också framstå som en
åtgärd genom vilket det oönskade
beteendet någorlunda effektivt kan
motverkas. Dessa överväganden gör sig
naturligtvis gällande också inom det
grundlagsskyddade området. Det krävs
mycket starka skäl för att en grundlags
ändring skall företas, och en sådan bör
genomföras endast om den är påkallad av
ett påtagligt behov.
Enligt regeringens uppfattning råder
det ingen tvekan om att homosexuella är
en utsatt grupp i vårt samhälle. Det kan
visserligen sägas att det antal brott som
begås mot homosexuella, såvitt kan
utläsas av statistiken, är relativt sett
litet och utgör en begränsad del av den
totala brottsligheten. Brottsstatistiken
omfattar inte hets mot homosexuella som
grupp eftersom sådana handlingar inte är
straffbara i dag. Att sådana
uttalanden som innebär hets - ofta mycket
obehagliga och våldsamma - utgör en inte
oväsentlig beståndsdel i de skrifter och
andra meddelanden som sprids av
nationalsocialistiska och andra
rasideologiska grupper är dock obestrid
ligt. Agitationen mot homosexuella och
homosexualitet utgör en del i dessa
gruppers propaganda och är invävd i den
rasistiska och antisemitiska agitationen
i övrigt. Det finns många exempel på att
homosexuella som grupp har fått utgöra
måltavla för hat och hot, bl.a. i
skrifter, på Internet och i vit makt-
musiken. En del exempel härpå redovisas i
rapporten Rasistiskt och
främlingsfientligt våld (Ds 1998:35).
Sådan propaganda är relativt vanligt
förekommande. Det bör också nämnas att
den har gjort sig gällande kontinuerligt
under lång tid.
Det finns goda skäl att anta att den
homofobiska inställning som legat bakom
vissa gärningsmäns angrepp på enskilda
människor på grund av deras sexuella
läggning hämtar näring ur den hat-, hot-
och hetspropaganda mot homosexuella som
grupp som bedrivs av flertalet nazistiska
och i övrigt högerextremistiska
grupperingar och nätverk i vårt land.
Homosexuella har alltså - och har under
en längre tid haft - en särskilt utsatt
position jämfört med andra grupper i
samhället. De utsätts för en
hetspropaganda av ett slag som det i dag
inte finns något egentligt skydd mot.
Mot denna bakgrund anser regeringen att
det finns mycket starka skäl för att nu
kriminalisera också hets mot homosexuella
som grupp.
Behovet av att införa motsvarande
kriminalisering också inom tryckfrihets
förordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden
Brottet hets mot folkgrupp är inte bara
ett brott enligt brottsbalken, utan också
ett tryckfrihets- och
yttrandefrihetsbrott. Med hänsyn till de
likheter som finns mellan brottet hets
mot folkgrupp och de gärningar som skulle
kunna straffbeläggas som hets mot
homosexuella, måste man överväga vilka
skäl som talar för respektive emot att
införa en sådan kriminalisering i
brottsbalken utan att göra någon
motsvarande ändring i
tryckfrihetsförordningen (TF) och
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därvid
måste de starka skäl som finns för en
kriminalisering av hets mot homosexuella
som grupp vägas mot intresset av att
bibehålla vidast möjliga yttrandefrihet
och tryckfrihet.
Regeringen delar den uppfattning som
framförts av flera remissinstanser,
nämligen att begränsningarna av
yttrandefriheten, särskilt i tryckt
skrift och andra grundlagsskyddade
framställningar, skall minimeras och vara
så få och tydliga som möjligt.
Tryckfriheten och yttrandefriheten är
grundpelare i ett demokratiskt samhälle
och gränserna för dessa intressen skall
inte vara påverkade av olika tillfälliga
opinionsströmningar i samhället. Med
hänsyn till den stabilitet som bör prägla
grundlagarna måste det alltså finnas
starka skäl för att införa
kriminaliseringen även i TF och YGL.
För en kriminalisering av hets mot
homosexuella också i TF och YGL talar,
enligt regeringen, särskilt den
omständigheten att de uttalanden och
andra meddelanden som skulle omfattas av
kriminaliseringen i stor omfattning
sprids just i skrift eller andra
grundlagsskyddade medier. Det kan kon
stateras att de befintliga
straffbestämmelserna om förolämpning,
förtal och uppvigling etc., som samtliga
kan utgöra såväl tryckfrihets- som ytt
randefrihetsbrott, inte erbjuder
tillräckligt skydd mot den hetspropaganda
som riktas mot homosexuella som grupp.
Behovet av en kriminalisering gör sig
alltså särskilt gällande på det tryck-
och yttrandefrihetsrättsliga området. För
att en bestämmelse om hets mot
homosexuella skall vara effektiv måste en
motsvarighet till denna bestämmelse
finnas i tryckfrihetsförordningens
brottskatalog.
Det är givetvis inte uteslutet att det
i framtiden kommer att resas anspråk på
att ytterligare grupper skall skyddas
genom en motsvarande kriminalisering i
grundlag och att den nu föreslagna
regleringen kommer att anföras som stöd
för sådana anspråk. Enligt regeringens
mening bör emellertid farhågor av detta
slag inte ensamma utgöra hinder för en
ändring av TF och YGL, om en sådan
ändring, som i detta fall, är angelägen.
Bedömningen måste i stället i varje fall
grundas på de faktiska omständigheter som
talar för respektive emot att ge en viss
grupp sådant skydd. Härvid måste beaktas
att, såsom Lagrådet anför, stor
restriktivitet bör iakttas när det gäller
att föra in nya grupper under det skydd
som straffbestämmelsen om hets mot
folkgrupp ger.
Mot den ovan angivna bakgrunden bör
utgångspunkten, enligt regeringen, vara
att en kriminalisering av hets mot
homosexuella skall införas också i TF:s
brottskatalog.
Förutsättningarna för begränsningen av
yttrandefriheten och avvägning mot andra
intressen
I 2 kap. regeringsformen (RF) finns
bestämmelser om de grundläggande fri- och
rättigheterna, bl.a. yttrandefriheten,
informationsfriheten, mötesfriheten,
demonstrationsfriheten, föreningsfriheten
och religionsfriheten. Yttrandefriheten
beskrivs som en frihet att i tal, skrift
eller bild eller på annat sätt meddela
upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor.
Vissa av de grundläggande fri- och
rättigheterna kan begränsas genom lag.
Begränsningar får dock inte göras för
vilka ändamål eller i vilken omfattning
som helst. I 2 kap. 12 § andra stycket RF
anges att begränsning får göras endast
för att tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle
och att begränsningen aldrig får gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som har föranlett den
och att den inte heller får sträcka sig
så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen som en av
folkstyrelsens grundvalar. I 2 kap. 13 §
RF anges därutöver att yttrandefriheten
och informationsfriheten får begränsas
med hänsyn till rikets säkerhet,
folkförsörjningen, allmän ordning och
säkerhet, enskilds anseende, privatlivets
helgd eller förebyggande och beivrande av
brott. I övrigt får begränsningar av
yttrandefriheten och informationsfriheten
såvitt nu är i fråga endast ske om
särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid
bedömningen av vilka begränsningar som
får ske skall särskilt beaktas vikten av
vidaste möjliga yttrandefrihet och infor
mationsfrihet i politiska, religiösa,
fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter.
Sedan den 1 januari 1995 gäller den
europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna
(Europakonventionen), med de ändringar
och tillägg som gjorts genom
tilläggsprotokoll, som lag i Sverige.
Enligt 2 kap. 23 § RF får lag eller annan
föreskrift inte meddelas i strid med
Sveriges åtaganden på grund av
konventionen.
Europakonventionen innehåller i artikel
10 regler till skydd för yttran
defriheten. Enligt artikeln skall envar
äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
sägs innefatta åsiktsfrihet samt frihet
att ta emot och sprida uppgifter och
tankar utan offentlig myndighets
inblandning och oberoende av ter
ritoriella gränser. Av artikeln framgår
dock också att denna frihet får un
derkastas vissa inskränkningar. Det anges
att utövandet av rätten till ytt
randefrihet må underkastas sådana
formföreskrifter, villkor, inskränkningar
eller straffpåföljder som är föreskrivna
i lag och som i ett demokratiskt samhälle
är nödvändiga med hänsyn till bl.a. den
allmänna säkerheten, förebyggandet av
oordning eller brott eller till skydd för
hälsa eller moral eller annans goda namn
och rykte eller rättigheter.
Regeringen anförde i lagrådsremissen
att det är uppenbart att intresset av att
skydda gruppen homosexuella mot hot och
andra uttryck för missaktning är ett
sådant ändamål som är tillåtet för att
begränsa yttrandefriheten enligt såväl
regeringsformen som Europakonventionen.
Lagrådet anför i sitt yttrande att det
ytterst är en värderingsfråga huruvida
detta intresse är tillräckligt som skäl
för att begränsa yttrandefriheten och
uttrycker förståelse för lagrådsremissens
bedömning. Lagrådet finner dock anledning
att framhålla att liknande skäl på goda
grunder kan åberopas även i förhållande
till en rad andra utsatta grupper och att
stor restriktivitet bör iakttas med
hänsyn till yttrandefriheten när det
gäller att föra in nya grupper under det
skydd som straffbestämmelsen om hets mot
folkgrupp ger, särskilt med hänsyn till
det vidsträckta tillämpningsområde som
bestämmelsen har fått. Regeringen gör
inte någon annan bedömning.
Regeringen anser att en sådan
kriminalisering av hets mot homosexuella
som föreslås inte går utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål
som föranleder begränsningen eller
sträcker sig så långt att den utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen. Det
kan också tilläggas att den
straffrättsliga lagstiftningen i flera
europeiska länder, däribland Danmark och
Norge, innehåller förbud mot hets mot
homosexuella som grupp.
Enligt regeringens uppfattning utgör
den föreslagna kriminaliseringen inte
heller något hot mot vetenskapens frihet,
den fria åsiktsbildningen,
religionsfriheten eller den fria debatten
och opinionsbildningen eller människors
frihet att sluta sig samman för att hävda
uppfattningar som inte stämmer med
majoritetens. Den innebär däremot ett
fullt godtagbart krav på att även andra
människors rättigheter och den
grundläggande demokratiska principen om
alla människors lika värde skall
respekteras vid utövandet av dessa fri-
och rättigheter.
Sammantaget anser regeringen att det
finns mycket starka skäl för att nu
kriminalisera hets mot homosexuella som
grupp, såväl i brottsbalken som inom
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden. De skäl som talar
för en sådan kriminalisering väger tyngre
än de skäl som kan anföras däremot,
främst intresset av att behålla
yttrandefriheten oförändrad i denna
fråga. Regeringen föreslår således att
hets mot homosexuella som grupp skall
kriminaliseras, såväl i brottsbalken som
inom tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden.
De starka skäl som talar för en sådan
kriminalisering av hets mot homosexuella
måste emellertid, på motsvarande sätt som
tidigare har gjorts i fråga om andra
skyddade grupper, även vid den
lagtekniska utformningen av
kriminaliseringen vägas mot andra,
möjligen motstående, intressen, t.ex.
intresset av vidast möjliga tryck- och
yttrandefrihet. Det straffbara området
får inte sträckas så långt att det kommer
att omfatta även en saklig diskussion om
eller kritik av homosexualitet.
Kriminaliseringen skall inte utgöra ett
hinder mot opinionsfriheten eller ett hot
mot den fria åsiktsbildningen. Vidare
måste vetenskapens frihet bevaras. I det
sagda ligger också att sådana påståenden
som bäst bemöts eller tillrättaläggs i en
fri och öppen debatt inte bör omfattas av
kriminaliseringen.
Motioner som väckts med anledning av
propositionen
I motion 2001/02:K29 av Per Unckel m.fl.
(m) föreslås att riksdagen beslutar att
avslå regeringens förslag om att utvidga
tillämpningsområdet för bestämmelsen om
hets mot folkgrupp i dels 16 kap. 8 §
brottsbalken (yrkande 1), dels 7 kap. 4 §
11 tryckfrihetsförordningen (yrkande 2) i
enlighet med vad som anförs i motionen.
Enligt motionärerna skall alla människor
i ett demokratiskt samhälle ha lika rätt,
oavsett hudfärg, kön eller sexuell
läggning. Tyvärr förekommer det att
människor trakasseras och utsätts för
brott bl.a. på grund av sin sexuella
läggning. Det är oacceptabelt att någon
utsätts för hot eller våld på grund av
sin sexuella läggning. Motionärerna anser
att det finns all anledning att agera
kraftfullt mot sådana brottsliga
handlingar. För Moderata samlingspartiet
är bestämmelsen i 2 kap. 1 §
regeringsformen (RF) om varje medborgares
rätt till yttrandefrihet en av de mest
fundamentala principerna för ett fritt
och demokratiskt samhälle. Värnandet om
det fria meningsutbytet som en
grundpelare i det fria samhället innebär
att även moraliskt förkastliga åsikter
ges utrymme. Priset för den egna
yttrandefriheten är att också acceptera
andra människors rätt att uttrycka sin
uppfattning.
Motionärerna ifrågasätter om hets med
anspelning på sexuell läggning skall
kriminaliseras på det sätt som nu
föreslagits. I stället för att rikta in
sig på skydd av olika grupper menar
motionärerna att en lämpligare lösning
skulle vara att ta sikte på brott som
begås mot enskilda individer.
Regeringens förslag innebär att en ny
straffsanktion införs. Frågan är, enligt
motionärerna, om regeringens förslag
innebär en förbättring av skyddet för
t.ex. homosexuella. Genom brottsbalkens
bestämmelser om förtal, olaga hot,
misshandel och uppvigling m.m. skyddas
alla människor mot dylika angrepp på sin
person - oavsett sexuell läggning.
Motionärerna anser att förutsättningarna
att ytterligare förbättra möjligheterna
att komma åt kriminella handlingar i form
av hets, hot o.dyl. genom denna
lagstiftning bör utredas. Det finns en
risk med att i lag ange grupper som anses
särskilt skyddsvärda. En översyn av hela
lagstiftningen om hets mot folkgrupp är
därför påkallad. Möjligheterna att göra
lagstiftningen mer generell bör utredas.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser
motionärerna att regeringens förslag om
ändring i 16 kap. 8 § BrB bör avslås.
Regeringen föreslår också att
bestämmelsen i TF om tryckfrihetsbrottet
hets mot folkgrupp skall utvidgas till
att omfatta även hets med anspelning på
sexuell läggning. En sådan bestämmelse
innebär en inskränkning av den
grundlagsstadgade yttrandefriheten.
Inskränkningar i tryck- och
yttrandefriheten måste alltid utgöra de
exceptionella undantagen från huvudregeln
om öppenhet. Möjligheterna till
inskränkning skall alltså tillämpas
restriktivt eftersom det är fråga om att
inskränka grundlagsstadgade rättigheter.
Motionärerna delar uppfattningen att
det finns ett behov av att skydda vissa
grupper mot hot eller andra uttryck för
missaktning på grund av deras sexuella
läggning. Skyddet för enskilda eller
grupper mot hets med anledning av deras
sexuella läggning bör, enligt
motionärerna, utformas på annat sätt,
t.ex. genom att införa brottet olaga hot
i TF:s brottskatalog.
För att inskränka en grundläggande fri-
och rättighet måste det göras en
avvägning mellan intresset av att inte
inskränka rättigheten och andra
motstående intressen. Lagrådet har i sitt
yttrande vad gäller denna avvägning bl.a.
anfört att det ytterst är en
värderingsfråga huruvida ett intresse är
att anse som tillräckligt för att
begränsa yttrandefriheten. Lagrådet
framhöll också i sitt yttrande att man
har förståelse för regeringens bedömning,
men ville ändå framhålla att liknande
skäl som de som nu anförts vad gäller
hets med anspelning på sexuell läggning
också kan anföras när det gäller en rad
andra utsatta grupper. Bestämmelsen om
hets mot folkgrupp i TF är ett ingrepp i
tryck- och yttrandefriheten. Motionärerna
instämmer i Lagrådets påpekande att
hänsyn bör tas till yttrandefriheten när
det gäller frågan om att utvidga
straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Motionärerna ifrågasätter också
effektiviteten i den grundlagsändring som
nu föreslås.
Det är motionärernas bestämda
ståndpunkt att möjligheterna i RF att
inskränka grundläggande fri- och
rättigheter skall tillämpas ytterst
restriktivt. Mot bakgrund av vad som
anförts bör regeringens förslag om
ändring i 4 kap. 7 § 11 TF avslås.
I motion 2001/02:K28 av Anna Kinberg
m.fl. (m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om den
nuvarande lagstiftningen om hets mot
folkgrupp (yrkande 2) och att riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av dagens hetslagstiftning
enligt vad som anförs i motionen (yrkande
3).
Motionärerna anser att hänsyn bör tas
till yttrandefriheten när det gäller att
utvidga skyddet som straffbestämmelsen om
hets mot folkgrupp ger. Bestämmelsen om
hets mot folkgrupp i TF är ett ingrepp i
tryck- och yttrandefriheten.
Det finns, enligt motionärerna, fler
nackdelar än fördelar med att i lag ange
grupper som anses särskilt skyddsvärda.
Därför bör lagen om hets mot folkgrupp
avskaffas och skyddet mot alla former av
kränkningar mot individer ses över och,
vid behov, stärkas.
Det är inte visat att den föreslagna
inskränkningen i yttrandefriheten kommer
att ha någon effekt på de brott som begås
med anledning av vissa personers sexuella
läggning. Rasister och nazister uttrycker
fortfarande i olika publikationer hat och
ringaktning mot vissa folkgrupper - trots
att det är kriminaliserat genom
bestämmelsen om hets mot folkgrupp i TF.
Under vissa förutsättningar är det
möjligt att inskränka några av de fri-
och rättigheter som skyddas i grundlagen.
Det är motionärernas ståndpunkt att
möjligheterna i RF att inskränka
grundläggande fri- och rättigheter skall
tillämpas ytterst restriktivt.
Regeringens förslag om ändring i TF bör
avslås.
I stället vill motionärerna hänvisa
till andra instrument som skyddar
individer mot olika typer av hotfulla
tillmälen o.dyl. I TF:s brottskatalog
anges t.ex. både förtal och uppvigling.
Det finns således redan i dag
åsiktsneutrala lagrum att åberopa när
någon eller några har uttryckt åsikter
som innebär hets mot personer med
anledning av deras sexuella läggning.
Genom brottsbalkens bestämmelser om
förtal, olaga hot, misshandel och
uppvigling m.m. skyddas alla människor
mot dylika angrepp på sin person -
oavsett sexuell läggning.
Förutsättningarna att ytterligare
förbättra möjligheterna att komma åt
kriminella handlingar i form av hets, hot
o.dyl. genom lagstiftning bör utredas.
Regeringen borde återkomma till riksdagen
med ett förslag som ersätter lagen om
hets mot folkgrupp med ett skärpt skydd
för alla dem som utsätts för organiserad
förföljelse och våld.
Justitieutskottets yttrande
I motionerna K28 och K29 yrkas avslag på
propositionens förslag såvitt avser hets
mot folkgrupp. Motionärerna anser att det
straffrättsliga skyddet bör utgå från
individperspektivet i stället för
grupperspektivet och begär att frågan
utreds. Justitieutskottet vill
inledningsvis slå fast att kränkande
tillmälen av den karaktär som faller
under bestämmelsen om hets mot folkgrupp
normalt är straffbar också när de riktas
mot en individ och inte avser en
folkgrupp, se t.ex. 5 kap. 5 § 3 och 4
brottsbalken. Enligt justitieutskottets
mening kan varken den ena eller den andra
typen av straffbud avvaras.
Justitieutskottet är alltså inte berett
att avstyrka bifall till propositionen i
denna del med hänvisning till de argument
som förs fram i motionerna K28 och K29.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottet råder det ingen tvekan
om att homosexuella är en utsatt grupp i
vårt samhälle. Den utsätts för en
hetspropaganda av ett slag som det inte
finns något egentligt skydd mot.
Utskottet anser liksom regeringen att det
finns mycket starka skäl för att nu
kriminalisera också hets mot homosexuella
som grupp.
Begränsningar av yttrandefriheten,
särskilt i tryckt skrift och andra
grundlagsskyddade framställningar, skall
enligt regeringen minimeras och vara så
få och tydliga som möjligt. Tryckfriheten
och yttrandefriheten är grundpelare i ett
demokratiskt samhälle och gränserna för
dessa intressen skall inte påverkas av
olika tillfälliga opinionsströmningar i
samhället. Med hänsyn till den stabilitet
som bör prägla grundlagarna måste det,
enligt regeringen, finnas starka skäl för
att införa kriminalisering även i
tryckfrihetsförordningen (TF) och
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). För en
kriminalisering av hets mot homosexuella
också i TF och YGL talar, enligt
regeringen, särskilt den omständigheten
att de uttalanden och andra meddelanden
som skulle omfattas av kriminaliseringen
i stor omfattning sprids just i skrift
eller andra grundlagsskyddade medier. För
att en bestämmelse om hets mot
homosexuella skall vara effektiv måste
enligt regeringen en motsvarighet till
denna bestämmelse finnas i
tryckfrihetsförordningens brottskatalog.
Utskottet instämmer i regeringens
bedömning.
Utskottet delar regeringens bedömning
att hets mot homosexuella bör
kriminaliseras i brottsbalken samt att
motsvarande kriminalisering också bör
införas inom tryckfrihetsförordningens
och yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområden. Utskottet avstyrker
därför motionerna K29 yrkande 2 samt K28
yrkandena 2 och 3. Eftersom regeringen i
propositionen föreslår att förslaget till
ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken skall
träda i kraft först den 1 januari 2003
och då utskottet föreslår att
behandlingen av det förslaget skall
uppskjutas till 2002/03 års riksmöte (se
s. 35) bör också behandlingen av motion
K29 yrkande 1 skjutas upp.
Avgränsning och lagteknisk lösning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker att utskottets
förslag till 7 kap. 4 § 11
tryckfrihetsförordningen antas som
vilande.
Utskottet föreslår att riksdagen
beslutar skjuta upp behandlingen av
regeringens förslag till 16 kap. 8 §
brottsbalken och behandlingen av motion
2001/02:K29 yrkande 1 till 2002/03 års
riksmöte.
Utskottet avstyrker motionerna
2001/02:K26, 2001/02:K27 yrkande 3,
2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,
2001/02:K284 yrkande 9, 2001/02:K361,
2001/02:L367 yrkande 6, 2001/02:L371
yrkandena 3 och 8 samt 2001/02:A388
yrkande 4.
Propositionen
Regeringen föreslår att brottsbalkens
bestämmelse om hets mot folkgrupp
utvidgas så att den omfattar även hot och
uttryck för missaktning mot folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer med
anspelning på sexuell läggning.
Motsvarande ändring skall, enligt
regeringen, göras i
tryckfrihetsförordningens brottskatalog.
Kriminaliseringen bör, enligt regeringen,
ske genom en utvidgning av de gällande
bestämmelserna om hets mot folkgrupp.
Kriminalisering av hets mot homosexuella
kan ske antingen genom en utvidgning av
de nuvarande straffbestämmelserna om hets
mot folkgrupp eller genom att ett
särskilt brott tillskapas.
Ett stort antal remissinstanser har,
mot kommitténs förslag att införa ett
nytt brott, invänt att det är lämpligare
att föra in gruppen homosexuella bland de
övriga grupper som redan skyddas av den
gällande bestämmelsen. Regeringen
ansluter sig till uppfattningen att
övervägande skäl talar för att
kriminaliseringen bör ske genom en
utvidgning av den befintliga bestämmelsen
om hets mot folkgrupp.
Det finns, enligt regeringen, olika
fördelar med en sådan lagteknisk lösning.
Ett skäl för denna lösning är att en och
samma gärning bestående i sådana
uttalanden eller andra meddelanden som
otvetydigt ger en koppling till nazismen
och dess förföljelse av olika grupper,
t.ex. bärande av hakkors, med kommitténs
förslag skulle kunna bedömas som två
olika brott, nämligen hets mot folkgrupp
och hets mot homosexuella.
Lagtekniskt är det också en fördel att
kunna ansluta till redan utbildad praxis
beträffande hets mot andra grupper som
skyddas av bestämmelsen och markera för
rättstillämparen att han eller hon skall
göra samma principiella överväganden vid
bedömningen av en sådan gärning som avser
homosexuella som då gärningen avser andra
grupper.
Sammanfattningsvis bör, enligt
regeringen, hets mot homosexuella
lagstiftningstekniskt behandlas på samma
sätt som hets mot andra grupper som
skyddas av den nu gällande bestämmelsen.
Skall skyddet begränsas till att avse
endast homosexuell läggning?
En särskild fråga är om skyddet enligt
den utvidgade kriminaliseringen bör
begränsas till att avse endast
homosexuell läggning.
Frågan tas upp i ett särskilt yttrande
av fyra av kommitténs ledamöter. De fyra
ledamöterna anser att det finns goda skäl
att på något sätt inkludera även bisexu
ella och s.k. transpersoner och anger att
det eventuellt skulle kunna ske genom att
man i lagtexten ger skydd mot kränkningar
på grund av sexuell läggning.
Med "transpersoner" brukar i regel
avses transvestiter, transsexuella och
andra personer som har en könsidentitet
eller ett könsrollsöverskridande
beteende, som tidvis eller alltid skiljer
sig från samhällets gängse normer för hur
en man respektive en kvinna förväntas
vara. I betänkandet 2000/01:SfU11
behandlade socialförsäkringsutskottet en
motion med yrkande att även bisexuella
och transpersoner borde omfattas av den
nationella handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering i regeringens skrivelse
2000/01:59. Utskottet konstaterade att
bisexualitet är en sexuell läggning,
varför bisexuella således omfattas av
handlingsplanen i fråga om diskriminering
på grund av sexuell läggning. Angående
transpersoner ville utskottet skilja på
transsexualism och transvestism.
Transsexualism, menade utskottet, har
inget med personens sexuella läggning att
göra utan berör könsidentiteten.
Utskottet framhöll att diskriminering på
grund av transsexualism är att betrakta
som könsdiskriminering. Transvestism
däremot, menade utskottet, är ett
sexuellt beteende.
Regeringen ifrågasätter inte att
enskilda transpersoner ofta drabbas av
hot, våld och andra kränkningar. Detta är
naturligtvis oacceptabelt. Bestämmelsen
om hets mot folkgrupp tar dock inte sikte
på dessa sorters övergrepp mot enskilda.
Sådana gärningar är kriminaliserade
enligt andra bestämmelser. Bestämmelsen
om hets mot folkgrupp tar i stället sikte
på hets mot kollektivt bestämda grupper.
Regeringen vill framhålla att de personer
som ingår i beteckningen transpersoner
naturligtvis inte är mindre skyddsvärda
än andra. Men även om det skulle
förekomma hetspropaganda mot
transpersoner som grupp saknas det i vart
fall belägg för att detta skulle ha skett
på ett sådant sätt att det nu skulle
kunna motivera någon ytterligare
begränsning av yttrandefriheten. Denna
grupp bör därför inte föras in i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Även om det är just de homosexuellas
utsatta situation som motiverar att
tillämpningsområdet för bestämmelsen om
hets mot folkgrupp utvidgas, anser
regeringen att den lagtekniska
utformningen av denna utvidgning bör ske
på ett sätt som stämmer överens med
utformningen av bestämmelsen i övrigt.
Regeringen ansluter sig här till att
brottsbeskrivningen generellt bör avse
straffbara anspelningar på sexuell
läggning. Lagrådet har inte ifrågasatt
det sålunda föreslagna
tillämpningsområdet utan tvärtom funnit
att argumentet får godtas.
Lagrådet anför dock att uttrycket
sexuell läggning kan uppfattas på olika
sätt och att det torde föreligga en
betydande risk för att det kommer att
missuppfattas av många. Med hänsyn till
det intresse av en klar och tydlig
lagstiftning som gör sig särskilt
gällande vid strafflagstiftning förordar
Lagrådet att uttrycket, i
tryckfrihetsförordningens och brottsbal
kens bestämmelser om hets mot folkgrupp,
skall ersättas med "homosexuell,
bisexuell eller heterosexuell läggning".
Regeringen delar Lagrådets uppfattning
i fråga om intresset av en klar och
tydlig strafflagstiftning och har också
förståelse för Lagrådets förslag. Framför
allt är det av rättssäkerhetsskäl viktigt
att inte riskera att åstadkomma
oförutsebara konsekvenser för enskilda.
I fråga om uttrycket sexuell läggning
har riksdagen gett regeringen i uppdrag
att utreda en enhetlig term i svensk lag
för vad som i dag betecknas som sexuell
läggning (bet. 1997/98:JuU20, rskr.
1997/98:276). Regeringen uppdrog därefter
till 1999 års diskrimineringsutredning
att se över användningen av uttrycket
sexuell läggning i syfte att åstadkomma
en konsekvent användning av uttrycket i
lagstiftningen (dir. 1999:49).
Utredningen har - i betänkandet Ett
effektivt diskrimineringsförbud, Om olaga
diskriminering och begreppen ras och
sexuell läggning (SOU 2001:39) - uttalat
att begreppet sexuell läggning, när det
förekommer i lagtext, bör avse homo-, bi-
och heterosexuell läggning.
Enligt regeringens mening är det ett
angeläget intresse att utvecklingen mot
att etablera uttrycket sexuell läggning
som en vedertagen lagteknisk term för
homo-, bi- och heterosexualitet kan
fortsätta, så att uttrycket, nu och
framöver, kan användas med denna innebörd
på ett enhetligt och konsekvent sätt i
lagstiftningen. En sådan fortsatt
konsekvent användning av uttrycket i
lagstiftningen är också ägnad att
undanröja de farhågor för
missuppfattningar som Lagrådet har
uttryckt.
Regeringen gör bedömningen att det inte
heller med en användning av det mer
sammanfattande uttrycket sexuell läggning
skulle kunna uppkomma sådan oklarhet som
kan leda till rättsförluster för
enskilda. Regeringen föreslår att
bestämmelserna utformas så att de träffar
hot och missaktning med anspelning på
sexuell läggning. Uttrycket sexuell
läggning i bestämmelserna om hets mot
folkgrupp skall alltså, liksom i övrig
lagstiftning, omfatta homo-, bi- och
heterosexuell läggning, men inte sådana
sexuella intressen, variationer, inrikt
ningar eller beteenden, som kan finnas
hos såväl hetero- och homo- som
bisexuella personer. Begreppet sexuell
läggning omfattar således inte
transsexualism eller transvestism. Det
omfattar inte heller böjelser såsom
exempelvis pedofili.
Närmare om det straffbara området
Den valda lagtekniska lösningen syftar
till att markera att samma principiella
överväganden skall göras vid bedömningen
av en sådan gärning som avser exempelvis
homosexuella som vid bedömningen av en
gärning som avser någon av de andra
grupper som skyddas av bestämmelserna om
hets mot folkgrupp. Regeringen vill
framhålla att förslaget till en
kriminalisering av hets med anspelning på
sexuell läggning, lika lite som den
motsvarande i dag gällande
kriminaliseringen av hets mot folkgrupp,
är avsett att hindra en fri och saklig
debatt. Meningen är alltså inte att
hindra resonemang och diskussioner om
homosexualitet, bisexualitet eller
heterosexualitet vare sig inom kyrkor
eller på andra håll i samhället. Det
måste också vara möjligt för homosexuella
och andra att i en fri och öppen debatt
bemöta och tillrättalägga felaktiga
uppfattningar och på så sätt motverka
fördomar som annars riskerar att
konserveras och leva kvar i det fördolda.
Den nuvarande lagstiftningen om hets
mot folkgrupp innehåller också
begränsningar så att inte varje yttrande
som innehåller omdömen om en viss grupp
eller varje uttryck för missaktning är
straffbelagt. Således sägs i förarbetena
bl.a. att det för straffbarhet bör krävas
att det är fullt klart att uttalandet
överskrider gränsen för en saklig och
vederhäftig diskussion rörande gruppen i
fråga. Vid prövningen av om en gärning
utgör straffbar hets mot exempelvis
homosexuella, måste också uttalandet
eller meddelandet - liksom annars när det
gäller prövningen av om en gärning utgör
hets mot folkgrupp - alltid bedömas i
sitt sammanhang. Motiven för gärningen
måste därvid beaktas.
Ett visst utrymme för straffria
kritiska eller liknande uttalanden måste
självfallet finnas. Avgörande blir hur
meddelandet framstår vid en objektiv
bedömning. Vidare måste det med hänsyn
till sammanhanget stå klart att
gärningsmannens uppsåt med meddelandet
varit att sprida ett sådant meddelande
som innefattar hot mot eller missaktning
för gruppen i fråga. I detta sammanhang
kan erinras om den uttryckliga s.k.
instruktionen i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen. Den
innebär att den som dömer över missbruk
av tryck- respektive yttrandefriheten
eller vakar över dessa friheter skall
betänka att de utgör grundvalar för ett
fritt samhällsskick, uppmärksamma syftet
mer än framställningssättet och hellre
fria än fälla.
Det som nu föreslås kriminaliseras är
hets mot kollektivt bestämda grupper med
anspelning på sexuell läggning. Det rör
sig alltså om sådana kränkande omdömen
och hotfulla uttalanden om främst
homosexuella som grupp som tar sin
utgångspunkt i att gruppen har den
läggning den har. Att endast citera och
diskutera exempelvis religiösa urkunder
faller inte inom det straffbara området
enligt förslaget. Det bör däremot inte -
lika litet som det i dag är tillåtet att
utifrån religiösa texter hota eller ut
trycka missaktning för muslimer eller
kristna - vara tillåtet att använda
sådant material för att hota eller
uttrycka missaktning för homosexuella som
grupp. Det är här viktigt att skilja
uttalanden och meddelanden som anspelar
på läggningen som sådan och uttrycker hot
eller missaktning mot kollektivet på
grund av denna läggning från sådana
uttalanden eller andra meddelanden som
anspelar på beteenden eller sådana
uttryck som läggningen kan ta sig, men
som inte kan tänkas syfta till att kränka
eller hota hela den grupp av människor
som har denna läggning. Det måste till
exempel - på motsvarande sätt som i dag
gäller i fråga om exempelvis uttalanden
med anspelning på trosbekännelser - vara
möjligt att diskutera olika livsstilar
och livsåskådningar.
Motioner som väckts med anledning av
propositionen
I motion 2001/02:K26 av Ingvar Svensson
m.fl. (kd) föreslås att riksdagen
godkänner vad som i motionen anförs om
att normativa uttalanden i en
predikosituation kring företeelser inom
sexuallivet inte faller inom det
straffbara området vad avser brottet hets
mot folkgrupp. Kristdemokraterna anser i
likhet med regeringen att det finns
starka skäl att nu kriminalisera bl.a.
hets mot homosexuella som grupp.
Motionärerna anser det logiskt att
använda ett generellt, men väl
författningsmässigt avgränsat begrepp.
Det som nu föreslås kriminaliseras är
hets mot kollektivt bestämda grupper med
anspelning på sexuell läggning.
Att endast citera och diskutera
exempelvis religiösa urkunder faller inte
inom det straffbara området hävdar
regeringen. Sveriges Frikyrkosamråd (FSR)
har i ett remissyttrande ansett att om en
ny lagstiftning till äventyrs skall
genomföras, är det ett minimikrav att det
mycket tydligare definieras vad som är
straffbart och att det tydligt framgår
att predikosituationer eller motsvarande
inte omfattas av det straffbelagda
området. Det kan, enligt motionärerna,
möjligen förefalla något oklart vad
regeringen avser med begreppet diskutera
ställt i relation till
predikosituationer. Predikosituationer
eller med andra ord en förkunnelse är i
sig normerande till sin karaktär och kan
alltså innehålla uppmaningar till ett
visst beteende eller en viss livsstil.
Det är diskutabelt om den typen av
företeelser faller in under begreppet
diskutera. Enligt motionärerna måste
opinionsbildning avseende ett visst
beteende eller en företeelse kunna ha ett
normerande inslag utan att därmed falla
inom det straffbara området. Självfallet
måste en företeelse kunna ifrågasättas
som sådan utan att för den skull
kränkande uttalanden om gruppen som
utövar en sådan företeelse görs.
Lagförändringen tar sikte på det vida
begreppet sexuell läggning, som
innefattar såväl homosexualitet, som
bisexualitet och heterosexualitet. Vissa
samfund eller grupper inom samfund har
celibat som villkor i vissa sammanhang.
Kan en predikan som till exempel uppmanar
till celibat för en viss grupp - utan att
ifrågasätta de grupper som inte lever
efter det - innebära ett sätt att
uttrycka missaktning för dem som inte
utövar celibatet? Motionärernas bedömning
är att sådana normativa uttalanden inte
kan eller bör falla inom det straffbara
området. Mot bakgrund av det starka
stödet för religionsfriheten enligt RF
2:1 är det motionärernas uppfattning att
det av lagens förarbeten måste framgå att
normativa uttalanden i t.ex. en
predikosituation kring företeelser inom
sexuallivet inte faller inom det
straffbara området.
I motion 2001/02:K27 av Helena
Bargholtz m.fl. (fp) föreslås att
riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
transvestiter, transsexuella och
transpersoner bör omfattas av lagen om
hets mot folkgrupp (yrkande 3). Enligt
propositionen kommer bestämmelsen att
utökas till att även omfatta anspelning
på sexuell läggning, vilket Folkpartiet
liberalerna välkomnar. Folkpartiet anser
emellertid att också transvestiter,
transsexuella och transpersoner bör
omfattas. Denna fråga bör enligt
motionärerna utredas.
Motioner som väckts under de allmänna
motionstiderna 2000 och 2001
I motion 2000/01:K374 av Kent Härstedt
m.fl. (s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
grundlagsskydd för bi- och homosexuella
samt transpersoner. I dag bedrivs fullt
lagligt, systematisk hatpropaganda mot bi-
och homosexuella samt transpersoner.
Genom att förbjuda hets mot bi- och
homosexuella samt transpersoner kommer,
enligt motionärerna, våldet mot denna
grupp troligen inte att upphöra. Det är
emellertid en viktig markering från
samhällets sida och en hjälp för de
brottsförhindrande myndigheterna i deras
kamp mot de grupperingar som bedriver
hatpropaganda.
I motion 2000/01:Ju724 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av
tryckfrihetsförordningens, brottsbalkens
och regeringsformens bestämmelser om
kränkning av och hets mot person grundad
på tillhörighet till folkgrupp (yrkande
1). Samma mörkerkrafter som angriper
invandrare angriper ofta homosexuella,
transsexuella och transvestiter. Konkreta
åtgärder som enligt motionärerna behöver
vidtas i Sverige är bl.a. att
brottsbalkens bestämmelse om kränkning av
person grundat på tillhörighet till
folkgrupp m.m. kompletteras så att
bestämmelsen om hets mot folkgrupp
utvidgas till att omfatta homo- och
bisexuella och transpersoner.
I motion 2001/02:K284 av Agne Hansson
m.fl. (c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
regeringen bör ta initiativ till att
lägga fram ett lagförslag som förbjuder
hets mot transvestiter, bi-, trans- och
homosexuella (yrkande 9). Trots att
alltfler inte anser homosexualitet vara
något onormalt har andelen som utsätts
för hot och våld beroende på sin sexuella
läggning ökat. Regeringen bör ta
initiativ till att lägga fram lagförslag
som förbjuder hets mot homo-, trans- och
bisexuella samt transvestiter.
I motion 2001/02:K361 av Tommy
Waidelich m.fl. (s) föreslås att
riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förändra brottet hets mot folkgrupp - i
brottsbalken och tryckfrihetsförordningen
- så att både sexuell läggning och
transpersoner inkluderas. I den
förestående ändringen gällande hets mot
folkgrupp förutsätts att benämningen
sexuell läggning hellre än begreppet
homosexuella tillförs. Detta skulle
innebära att det blir straffbart att
hetsa mot homo-, bi- och heterosexuella.
Däremot skulle inte transpersoner
(transvestiter och transsexuella) skyddas
eftersom det inte är fråga om en sexuell
läggning. Det borde, enligt motionärerna,
inte vara större problem att tillföra
också transpersoner till de grupper som
omfattas av det skydd lagen om hets mot
folkgrupp utgör. Den hets och det hot om
våld som transpersoner både som grupp och
som individer utsätts för påminner,
enligt motionärerna, starkt om den som
homo- och bisexuella utsätts för.
I motion 2001/02:L367 av Ana Maria
Narti m.fl. (fp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
tryckfrihetsförordningens bestämmelse om
hets mot folkgrupp (yrkande 6).
Motionärerna hälsar med
tillfredsställelse att det nu finns bred
politisk uppslutning kring ett förslag om
kriminalisering av hets mot homosexuella,
men det är bekymmersamt att den
lagtekniska utformningen innebär att
bisexuella och transpersoner utestängs
från skydd mot politisk hets.
I motion 2001/02:L371 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och
könsidentitet skall omfattas av dels
tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7
kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp
(yrkande 3), dels 16 kap. 8 §
brottsbalken som rör hets mot folkgrupp
(yrkande 8). Motionärerna vill att
bestämmelsen i 7 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen skall ta hänsyn
till att HBT-personer kan bli föremål för
denna form av hets. Regeringen bör ges i
uppdrag att återkomma med förslag med
denna innebörd. Motionärerna anser även
att brottsbalkens bestämmelser om hets
mot folkgrupp skall utvidgas till att
omfatta sexuell läggning och
könsidentitet.
I motion 2001/02:A388 av Magda Ayoub
(kd) föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om hets mot personer på
grund av sexuell identitet (yrkande 4).
Det är enligt motionärerna viktigt att
inse att det inte enbart är homosexuella
som utsätts för förföljelse, trakasserier
och andra hatbrott på grund av sin
sexuella läggning. Även bisexuella och
personer vars könsidentitet tidvis eller
alltid skiljer sig från samhällsnormen
för deras vid födelsen fastställda kön,
oavsett sexuell läggning, tillhör en
utsatt grupp. Ett utvidgat skydd vad
gäller hets mot folkgrupp bör, enligt
motionären, inte inskränka sig till att
enbart gälla homosexuella utan bör
omfatta alla som på grund av sin sexuella
identitet utgör en utsatt minoritet.
Justitieutskottets yttrande
När det gäller frågan om sexuell läggning
och sexuell identitet som lyfts fram i
motionerna K27, K284, L367, L371 och A388
vill justitieutskottet framhålla att
utskottet naturligtvis inte ifrågasätter
att enskilda transpersoner ofta drabbas
av hot, våld och andra kränkningar. Detta
är naturligtvis inte acceptabelt. Som
regeringen anför i propositionen tar
bestämmelsen om hets mot folkgrupp dock
inte sikte på denna typ av övergrepp mot
enskilda. Sådana gärningar är
kriminaliserade enligt andra
bestämmelser. Justitieutskottet vill
alltså understryka att de personer som
ingår i beteckningen transpersoner
naturligtvis inte är mindre skyddsvärda
än andra. Men även om det skulle
förekomma hetspropaganda mot
transpersoner som grupp saknas det i vart
fall belägg för att detta skulle ha skett
på ett sådant sätt att det nu skulle
kunna motivera någon ytterligare
begränsning av yttrandefriheten. Denna
grupp bör, enligt justitieutskottet,
därför inte för närvarande föras in i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
I detta sammanhang bör det, enligt
justitieutskottet, nämnas att regeringen
den 31 januari 2002 beslutade att
tillkalla en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att överväga en gemensam
lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och
samhällsområden (dir. 2002:11). I
kommitténs uppdrag ingår bl.a. att
överväga om ett skydd mot diskriminering
av alla s.k. transpersoner bör införas.
Vad särskilt gäller denna del av
uppdraget anges i direktiven att
kommittén skall kartlägga och analysera
behovet av och formerna för en reglering
av ett förbud mot diskriminering av alla
transpersoner. Kommittén skall belysa
fördelar och problem med att införa en
sådan reglering. Den skall vidare ta
ställning till vilken personkrets som
skall omfattas av ett eventuellt förbud
och hur ett sådant förbud lämpligen kan
avgränsas och sanktioneras samt hur det
skall förhålla sig till förbudet mot
könsdiskriminering. Kommittén skall
överväga om någon myndighet skall ha till
uppgift att särskilt ta till vara
transpersoners rättigheter och om en
eventuell lagstiftning mot diskriminering
av transpersoner skall ingå i en gemensam
diskrimineringslagstiftning. Kommittén
skall lämna de förslag till
författningsändringar och andra åtgärder
som uppdraget kan ge anledning till.
Uppdraget skall redovisas till regeringen
senast den 1 december 2004.
Som justitieutskottet konstaterade
inledningsvis utgör transpersoner, liksom
homosexuella, en utsatt grupp i
samhället. Det förhållandet att
transpersoner som grupp inte föreslås
komma att omfattas av regleringen i 16
kap.
8 § brottsbalken får inte innebära att
enskilda transpersoner åtnjuter ett sämre
skydd mot hot och trakasserier än
personer i andra utsatta grupper. Det är
därför positivt, som utskottet närmare
redovisar i betänkande 2001/02:JuU12, att
det pågår ett omfattande arbete inom
rättsväsendet för att på ett effektivare
sätt kunna bemöta brottslighet med
homofobiska inslag m.m. Situationen för
transpersoner är emellertid inte enbart
en fråga som berör straffrätten utan
sträcker sig över en rad olika områden.
Justitieutskottet välkomnar därför en
översyn av situationen för denna grupp
som den nyss nämnda parlamentariska
kommittén skall genomföra.
Sammantaget innebär det anförda att
justitieutskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker bifall till
samtliga i detta avsnitt behandlade
yrkanden i motionerna K27, K284, L367,
L371 och A388 i berörda delar.
Justitiekanslerns yttrande 2002-03-06
Konstitutionsutskottet har ombett
Justitiekanslern att uttala sig om de
frågor som väckts i motion 2001/02:K26
med anledning av nu aktuell proposition.
Justitiekanslern har i yttrande 2002-03-
06 anfört bl.a. följande.
Till att börja med vill jag framhålla
att jag givetvis inte nu kan "tolka
gällande rätt" i det avseende som är
berört. Den nya lydelsen av
bestämmelsen är ju inte antagen än,
och det framtida rättsläget kommer att
kunna påverkas av de uttalanden som
utskottet eventuellt gör i sitt
betänkande. Däremot kan jag göra en
preliminär bedömning av hur
bestämmelsen i propositionens förslag
kommer att läsas under den
förutsättningen att inga ytterligare
motivuttalanden görs. En sådan
bedömning torde också kunna läsas,
åtminstone i vissa delar, som en
synpunkt om vad som enligt min mening
bör gälla.
Att min bedömning måste vara
preliminär hänger bl.a. samman med min
roll som åklagare på det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga området. Jag
kan naturligtvis inte ge några
bindande förhandsbesked om hur jag
avser att tolka lagen i min
åklagarroll.
Motionen tar särskilt upp frågan om
bedömningen av uttalanden som är
"normerande till sin karaktär" eller
"normativa". Med anledning av vad som
sägs i motionen vill jag framhålla att
det enligt min bedömning inte kan
komma i fråga att generellt
särbehandla normativa uttalanden. Det
kan alltså knappast bli aktuellt att
tolka bestämmelsen så att lagstiftaren
avsett att en gång för alla undanta
sådana uttalanden från det straffbara
området. Men inte heller kan det komma
i fråga att normativa uttalanden
riktade mot en viss grupp med
anspelning på exempelvis sexuell
läggning alltid skulle anses innefatta
hets mot folkgrupp. Det avgörande
måste i stället bli, som över huvud
taget vid tolkning av denna
straffbestämmelse, vilket uppsåtet med
uttalandet är, i vilket sammanhang det
görs och vilken karaktär uttalandet
har i det enskilda fallet. Man måste
alltid ställa sig frågan om uttalandet
inrymmer ett hot eller ett uttryck för
missaktning mot gruppen i fråga.
Inte heller när det gäller den
situation som nämns uttryckligen i
motionen - en predikan som uppmanar
till celibat för en viss grupp - lär
man kunna ge ett svar en gång för alla
på frågan om ett brott har begåtts.
Den som från en predikostol säger
exempelvis "jag måste uppmana Er som
är homosexuella att leva i celibat"
kan inte anses göra sig skyldig till
hets mot folkgrupp, knappast heller om
homosexuella samtidigt "varnas" för
att deras läggning är "skadlig". Den
som däremot från samma predikstol gör
vittgående uttalanden, avsedda att
vanhedra homosexuella, med innehåll
bl.a. att "ett homosexuellt leverne är
syndigt och osedligt, varför alla
homosexuella som inte kan avhålla sig
från att utöva sin avvikande läggning
måste fördömas", ja den gör sig
möjligen skyldig till ett brott.
Med hänsyn till hur frågan angående
en uppmaning till celibat har ställts
i motionen vill jag slutligen påpeka
att det knappast kan komma i fråga att
anse en grupp som inte lever efter ett
celibat utgöra en sådan grupp som
avses i straffbestämmelsen om hets mot
folkgrupp. Det krävs ju att alla i ett
kollektiv utpekas. Man torde sålunda
inte kunna dömas för hets mot
folkgrupp innefattande missaktning
enbart mot - exempelvis - de
homosexuella som inte efterlever ett
av någon påbjudet celibat.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
hets mot homosexuella
lagstiftningstekniskt bör behandlas på
samma sätt som hets mot andra grupper som
skyddas av den nu gällande bestämmelsen.
När det gäller frågan om skyddet enligt
den föreslagna utvidgade
kriminaliseringen bör begränsas till att
avse endast homosexuell läggning anser
regeringen att även om det är just de
homosexuellas utsatta situation som
motiverar att tillämpningsområdet för
bestämmelsen om hets mot folkgrupp
utvidgas bör den lagtekniska utformningen
av denna utvidgning ske på ett sätt som
stämmer överens med utformningen av
bestämmelsen i övrigt. Regeringen anser
att brottsbeskrivningen generellt bör
avse straffbara anspelningar på sexuell
läggning samt att begreppet sexuell
läggning bör, när det förekommer i
lagtext, avse homo-, bi- och
heterosexuell läggning. Utskottet delar
regeringens bedömning när det gäller
förslaget till 16 kap. 8 § första stycket
brottsbalken och 7 kap. 4 § 11
tryckfrihetsförordningen.
Till följd av redaktionell rättelse bör
förslaget till ändring i 7 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen få den lydelse
som framgår av utskottets framlagda
förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen. Förslaget till
ändring i tryckfrihetsförordningen bör
enligt utskottet antas som vilande.
Ändringen i tryckfrihetsförordningen
föreslås i propositionen träda i kraft
den 1 januari 2003. För att undvika
diskrepans föreslår regeringen att även
ändringarna i 16 kap. 8 § brottsbalken
skall träda i kraft den 1 januari 2003.
Enligt utskottet bör därför ändring i 16
kap. 8 § brottsbalken antas i samband med
att riksdagen antar grundlagsändringen.
Utskottet föreslår därför att riksdagen
skjuter upp behandlingen av regeringens
förslag till ändring i 16 kap. 8 §
brottsbalken och motion K29 yrkande 1
till 2002/03 års riksmöte (jfr s. 26 ).
Regeringen framhåller i propositionen
att de personer som ingår i beteckningen
transpersoner inte är mindre skyddsvärda
än andra. Även om det skulle förekomma
hetspropaganda mot transpersoner som
grupp saknas det, enligt regeringen, i
vart fall belägg för att detta skulle ha
skett på ett sådant sätt att det nu
skulle kunna motivera någon ytterligare
begränsning av yttrandefriheten. Denna
grupp bör därför inte föras in i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Utskottet delar denna uppfattning och
avstyrker därför motionerna
2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,
2001/02:K27 yrkande 3, 2001/02:
K284 yrkande 9, 2001/02:K361,
2001/02:L367 yrkande 6, 2001/02:L371 yrk-
andena 3 och 8 samt 2001/02:A388 yrkande
4.
I motion K26 föreslås att riksdagen
skall godkänna vad i motionen anförs om
att normativa uttalanden i en
predikosituation kring företeelser inom
sexuallivet inte faller inom det
straffbara området vad avser brottet hets
mot folkgrupp. För straff bör enligt
regeringen krävas att det är fullt klart
att uttalandet överskridit gränsen för en
saklig och vederhäftig diskussion. Vid
prövningen av om en gärning utgör
straffbar hets måste det aktuella
uttalandet eller meddelandet bedömas i
sitt sammanhang. Motiven för gärningen
måste därvid beaktas. Meddelandet måste,
vid en objektiv bedömning och med hänsyn
tagen till sammanhanget, framstå som
innefattande hot mot eller uttryck för
missaktning för en sådan grupp som avses
i bestämmelsen, och det måste stå klart
att gärningsmannens uppsåt varit att
sprida ett sådant meddelande. Ett visst
utrymme för straffria kritiska eller
liknande uttalanden måste, enligt
propositionen, självfallet finnas.
Avgörande blir hur meddelandet framstår
vid en objektiv bedömning. Vidare anför
regeringen att det som nu föreslås
kriminaliseras är hets mot kollektivt
bestämda grupper med anspelning på
sexuell läggning. Det rör sig enligt
regeringen om sådana kränkande omdömen
och hotfulla uttalanden om främst
homosexuella som grupp som tar sin
utgångspunkt i att gruppen har den
läggning den har. Att endast citera och
diskutera exempelvis religiösa urkunder
faller enligt regeringen inte inom det
straffbara området enligt förslaget. Det
bör däremot inte - lika litet som det i
dag är tillåtet att utifrån religiösa
texter hota eller uttrycka missaktning
för muslimer eller kristna - vara
tillåtet att använda sådant material för
att hota eller uttrycka missaktning för
homosexuella som grupp. Utskottet
instämmer i vad regeringen uttalat.
Med anledning av motionen vill
utskottet framhålla följande. Det är
enligt utskottet inte meningen att
särskilda regler skall gälla för
uttalanden som görs i t.ex. en
predikosituation jämfört med om samma
uttalande sprids i något annat
sammanhang. Utskottet delar
Justitiekanslerns bedömning att det inte
kan komma i fråga att generellt
särbehandla t.ex. vad som i motionen
anges vara uttalanden som är normerande
till sin karaktär eller normativa. När
det gäller predikosituationer torde det,
enligt utskottets mening, normalt komma
att ligga utanför det straffbara området
att citera religiösa urkunder och endast
uppmana åhörarna till att följa
urkundernas inriktning. Utskottet
avstyrker motion K26.
Lagen om förbud mot politiska uniformer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att lagen (1947:164) skall
upphävas. Utskottet avstyrker motion
2001/02:Ju421.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § lagen (1947:164) om förbud mot
politiska uniformer (uniformslagen) är
det förbjudet att bära uniform eller
liknande klädedräkt som tjänar till att
utmärka bärarens politiska
meningsriktning. Förbudet avser också
uniformsdel, armbindel eller annat därmed
jämförligt i ögonen fallande kännetecken.
Den som överträder förbudet kan, enligt 2
'''''''''''''''''''''''''''''''', dömas till böter och det som olovligen
har burits kan förverkas.
Uniformslagen trädde i kraft år 1947
och har inte ändrats i sak sedan dess.
Den föregicks av en provisorisk reglering
i form av en fullmaktslag från år 1933.
Av förarbetena framgår att
uniformsförbudet tillkommit för att
motverka hot mot allmän ordning och
säkerhet. I motiven anförde det
föredragande statsrådet bl.a. att bärande
av politiska uniformer hade visat sig
verka utmanande, skärpa motsättningarna
mellan anhängare av olika åskådningar
samt lätt kunna framkalla stridigheter
och våldshandlingar mellan oliktänkande.
Den nu gällande lagen om förbud mot
politiska uniformer vilar på samma
grunder och är avsedd att klart markera
att bärande av uniformer inte bör ingå
som ett inslag i det politiska livet i
ett demokratiskt samhälle.
Även om förbudet torde ha föranletts
främst av vissa gruppers uniformer-ing
har lagstiftningen utformats så att den
träffar all politisk uniformering utan
åtskillnad i fråga om meningsriktning.
Det saknas således utrymme för att vid en
prövning beakta vilken politisk
inriktning som uniformen eller
kännetecknet representerar.
Det är inte ovanligt att personer och
grupper med rasistiska eller främ
lingsfientliga sympatier offentligen bär
hakkors eller andra symboler med
anknytning till nazism på sina kläder.
Det har tidigare antagits att bärande av
sådana symboler skulle kunna bestraffas
enligt uniformslagen. På senare tid har
det dock satts i fråga om lagen är
förenlig med regeringsformens
bestämmelser om yttrandefrihet. Det finns
sålunda två hovrättsavgöranden, enligt
vilka personer som offentligen burit
nazistiska symboler har frikänts från
ansvar med motiveringen att uniformslagen
är uppenbart stridande mot grundlagen och
därför inte kan tillämpas. Högsta
domstolen har aldrig prövat lagen. Den
anses nu allmänt obsolet, dvs.
överspelad.
Propositionen
Regeringen föreslår att lagen (1947:164)
om förbud mot politiska uniformer
upphävs. Starka skäl talar, enligt
regeringen, för att ett sådant generellt
förbud som uniformslagen ger uttryck för
innebär en icke godtagbar inskränkning i
den grundlagsstadgade yttrandefriheten.
Lagen framstår dessutom som otids-enlig
och föråldrad.
Regeringen anser att det inte finns
något behov av ett specifikt förbud, vid
sidan av bestämmelserna om hets mot
folkgrupp, mot att bära rasistiska
symboler och liknande. Enligt regeringens
bedömning finns det inte heller något
behov av straffrättsliga sanktioner mot
bärande av uniformering av annat slag.
Motion från den allmänna motionstiden
2001
I motion 2001/02:Ju421 av Roy Hansson (m)
föreslås att riksdagen beslutar att lagen
om förbud mot användandet av
nazistsymboler utvidgas till att gälla
även kommunistiska och andra
våldsorganisationers symboler. Vid sidan
av nazistiska organisationer finns,
enligt motionären, även andra
organisationer som inte drar sig för att
använda våld och som menar att det finns
behov av att förändra samhället med våld.
Motionären avser framför allt
kommunistiska organisationer som
bevisligen inte drar sig för
våldsanvändning.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet delar i yttrandet
regeringens bedömning att det inte finns
ett behov av ett specifikt förbud, vid
sidan av bestämmelserna om hets mot
folkgrupp, mot bärande av rasistiska
eller andra liknande symboler.
Justitieutskottet kan inte heller se att
det i övrigt skulle finnas något behov av
straffrättsliga sanktioner mot bärande av
uniformering av annat slag. I det
straffrättsliga perspektivet bör motion
Ju421 enligt justitieutskottet avslås.
Justitieutskottet har inga invändningar
mot att uniformslagen upphävs.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar, liksom
justitieutskottet, regeringens bedömning
att det inte finns ett behov av ett
specifikt förbud, vid sidan av
bestämmelserna om hets mot folkgrupp, mot
bärande av rasistiska eller andra
symboler. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att lagen (1947:164)
om förbud mot politiska uniformer skall
upphävas och avstyrker motion Ju421.
Hotbrott
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens bedömning
att några ändringar beträffande
hotbrotten för närvarande inte bör
göras.
Propositionen
I många av brottsbalkens
brottsbeskrivningar ingår hot som ett
led. Kommittén har föreslagit att i
brottsbalkens bestämmelser om olaga
tvång, olaga hot, utpressning, hot mot
tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman
och övergrepp i rättssak uttryckligen
skall anges att såväl öppna som förtäckta
hot är straffbara. Av det material som
kommittén har samlat in från polis och
åklagare framgår att det är vanligt att
medlemmar i mc-gäng ägnar sig åt
indrivning av verkliga eller konstruerade
fordringar och att detta inte sällan sker
genom användande av olika former av hot.
Enligt kommittén är det också vanligt att
medlemmar i mc-gäng och i rasistiska
sammanslutningar hotar poliser och andra
tjänstemän och att de genom hot försöker
skrämma vittnen och andra som skall höras
inför domstol till tystnad. Enligt
kommitténs uppfattning har det visat sig
att det i rättstillämpningen råder
osäkerhet om de metoder som används vid
indrivningsförsöken alltid innefattar
straffbara gärningar samt att det också
råder oklarhet om huruvida vissa typer av
beteenden kan vara att uppfatta som
straffbara hot. Enligt kommitténs
bedömning utgör den osäkerhet i frågan om
vad som utgör straffbara respektive icke
straffbara gärningar ett reellt problem
för polis och åklagare vilket tycks
medföra att beteenden som verkligen är
straffvärda inte beivras.
Regeringen har förståelse för
kommitténs önskemål om en klar och tydlig
reglering som underlättar för polis och
åklagare i den praktiska
rättstillämpningen. Någon möjlighet för
lagstiftaren att kunna förutse alla
variationer som verkligheten kan bjuda på
finns emellertid inte. Den exakthet som
eftersträvas kan härigenom bli skenbar.
Några påtagliga olägenheter med dagens
reglering har heller inte påvisats.
Sammantaget anser regeringen att
nackdelarna med förslaget väger tyngre än
de skäl som talar för. Förslaget bör
därför inte genomföras.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning att
några ändringar beträffande hotbrotten
för närvarande inte bör genomföras med
anledning av kommitténs förslag.
Uppsåtliga grova brott mot
tillståndsplikten avseende explosiva
varor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor.
Gällande bestämmelser
Vapenlagen
Vapenlagen gäller skjutvapen och
ammunition samt vissa föremål som i lagen
jämställs med skjutvapen (1 kap. 1 §).
Med skjutvapen förstås enligt 1 kap. 2 §
vapen med vilka kulor, hagel, harpuner
eller andra projektiler kan skjutas ut
med hjälp av krutladdningar,
kolsyreladdningar, komprimerad luft eller
andra liknande utskjutningsmedel.
Handgranater, minor, dynamit och andra
sprängmedel är inte vapen i vapenlagens
mening. Dessa föremål faller i stället
under tillämpningsområdet för lagen om
brandfarliga och explosiva varor.
Enligt 2 kap. 1 § vapenlagen krävs
tillstånd för att någon skall ha rätt att
inneha skjutvapen eller ammunition. Den
som uppsåtligen innehar ett skjutvapen
utan att ha rätt till det döms enligt
9 kap. 1 § för vapenbrott till fängelse i
högst ett år. Begås gärningen av
oaktsamhet eller är brottet ringa, döms
till böter eller fängelse i högst sex
månader. Om brottet är grovt döms för
grovt vapenbrott till fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år.
När det gäller frågan om ett olaga
vapeninnehav skall bedömas som grovt
anfördes i förarbetena att det bör vara
fråga om brott under former som medför
att vapnen kan befaras komma till
brottslig användning, exempelvis innehav
av livsfarliga vapen som saknar lagligt
användningsområde och innehav av en
större mängd vapen. Vid straffmätningen
skall, enligt förarbetena, mängden vapen
också ha stor betydelse.
I sitt betänkande En samlad
vapenlagstiftning (SOU 1998:44) fann 1995
års vapenutredning att olaga innehav av
skjutvapen regelmässigt anses utgöra ett
brott av sådan art att starka skäl talar
för att fängelse skall väljas som
påföljd. När det gäller rubriceringen
konstaterade utredningen att innehav av
automatvapen och avsågade hagelgevär
regelmässigt bedöms som grovt brott.
Beträffande andra skjutvapen är praxis
varierande, men det finns enligt
utredningen i vart fall en tendens till
att man i alltfler fall bedömer innehav
av pistol som grovt vapenbrott när för
hållandena är sådana att vapnet kan
befaras komma till användning i den
aktuella situationen.
Regeringen har nyligen (prop.
1999/2000:27 s. 67 f.) övervägt frågan om
ytterligare straffskärpning är motiverad
och funnit att så inte är fallet.
Lagen om brandfarliga och explosiva varor
Lagen gäller enligt 1 § hantering och
import av brandfarliga och explosiva
varor. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får enligt 2 §
meddela föreskrifter om vilka varor som
på grund av sina egenskaper eller sin
sammansättning eller av annan orsak skall
anses utgöra brandfarliga eller explosiva
varor. I 8 § förordningen (1988:1145) om
brandfarliga och explosiva varor anges
att till explosiva varor skall hänföras
varor som består av eller innehåller
explosivämnen. Därefter följer en
definition av vad som avses med
explosivämnen, t.ex. handgranater,
sprängmedel av olika slag och minor.
Lagens syfte är, enligt 1 § andra
stycket, att hindra att brandfarliga och
explosiva varor orsakar brand eller
explosion som inte är avsedd samt att
förebygga och begränsa skador på liv,
hälsa, miljö eller egendom genom brand
eller explosion vid hantering av sådana
varor.
Lagen innehåller grundläggande
bestämmelser om skyddsåtgärder i fråga om
platsen där de brandfarliga och explosiva
varorna hanteras och i fråga om dem som
hanterar sådana varor samt bestämmelser
om kompetenskrav, utredningsskyldighet
och informationsplikt (6-10 §§). Reglerna
riktar sig inte bara till dem som
yrkesmässigt hanterar varorna. De sär
skilda krav som ställs på byggnader och
andra anläggningar där brandfarliga eller
explosiva varor hanteras liksom en allmän
försiktighetsregel riktar sig till alla
som på ett eller annat sätt befattar sig
med hantering av sådana varor.
Enligt 11 § första stycket i lagen om
brandfarliga och explosiva varor krävs
tillstånd för att man skall få hantera
eller importera explosiva varor eller
yrkesmässigt eller i större mängd hantera
brandfarliga varor. Ett tillstånd får
begränsas till viss tid och innehålla
villkor. Det kan också återkallas. Den
som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot kravet på tillstånd eller mot
föreskrift, villkor eller förbud som har
meddelats med stöd av bl.a. 6-10 §§ döms
enligt 21 § till böter eller fängelse i
högst ett år. I ringa fall döms inte till
ansvar.
Propositionen
Ett flertal allvarliga våldsbrott med
anknytning till mc-klubbar har inträffat.
I många fall har skjutvapen och
sprängämnen kommit till användning.
Kommittén har också funnit att beslagen
av handgranater, minor, dynamit och andra
sprängmedel m.m. i de studerade
kriminella miljöerna tycks ha ökat i
omfattning.
Kommittén har tagit upp bl.a. frågan om
de straffbestämmelser som finns i
vapenlagen och i lagen om brandfarliga
och explosiva varor har en lämplig
utformning, främst när det gäller synen
på brottens allvar. Kommittén har inte
funnit anledning att föreslå några
ändringar i vapenlagen. Den har däremot
konstaterat att straffskalorna för brott
mot vapenlagen respektive brott mot lagen
om brandfarliga och explosiva varor ser
olika ut. Olikheten består huvudsakligen
i att det inte finns någon särskild
straffskala för grovt brott mot lagen om
brandfarliga och explosiva varor.
Kommittén anser att denna olikhet bör tas
bort.
Regeringen delar denna uppfattning.
Såsom kommittén anför är det tydligt att
ett otillåtet innehav av t.ex.
handgranater och minor kan vara en väl så
farlig och straffvärd gärning som de
allvarligare fallen av otillåtna innehav
av skjutvapen. Visserligen torde ett
otillåtet innehav av t.ex. handgranater
många gånger kunna bestraffas såsom
förberedelse till allvarlig brottslighet.
Det är emellertid inte alltid som det är
möjligt att visa att gärningsmannen har
tagit befattning med de explosiva varorna
med uppsåt att utföra eller främja sådan
brottslighet. Det bör därför öppnas en
möjlighet att beakta gärningens allvar
även om denna inskränker sig till brott
mot tillståndsplikten.
Regeringen vill för sin del inte
utesluta att lagens straffskalor, åtmin
stone såvitt avser vissa uppsåtliga
brott, även i övrigt kan behöva ses över
i lämpligt sammanhang. Regeringen anser
dock inte att det finns tillräckliga skäl
att låta den nu föreslagna lagändringen,
som framstår som angelägen och som
tillstyrkts av en enig remissopinion,
anstå i avvaktan på en sådan översyn.
Regeringen anser att det skall vara
möjligt att döma till strängare straff
för otillåtet innehav av explosiva varor
än vad det är i dag. Mot bakgrund av den
försiktighet som bör gälla vid
överväganden av utvidgad kriminalisering
och av straffskärpningar anser regeringen
därför att tillämpningsområdet för den
nya straffskalan för uppsåtliga grova
brott bör begränsas till otillåtna
innehav av explosiva varor.
Regeringen föreslår därför att det i
lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor införs ett grovt brott
med samma straffskala som den som gäller
vid grovt vapenbrott, dvs. fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år, i
fråga om uppsåtliga grova brott mot
tillståndsplikten avseende explosiva
varor.
Vid bedömningen av om brottet skall
anses som grovt bör samma typ av
omständigheter kunna beaktas som vid
motsvarande bedömning enligt vapenlagen.
Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet har inte haft något att
erinra mot regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor.
Straffskärpningsreglerna i 29 kap. 2 §
brottsbalken
Rasistiska och liknande kränkande motiv
respektive brottslig verksamhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker i sak regeringens
förslag till ändring av 29 kap. 2 § 7
brottsbalken. Utskottet avstyrker
motionerna 2001/02:K29 yrkande 3,
2001/02:L367 yrkande 9 och 2001/02:L371
yrkande 5.
Gällande bestämmelser
Allmänna bestämmelser om straffmätning
har samlats i 29 kap. brottsbalken.
Enligt kapitlets inledande paragraf skall
straff, med beaktande av intresset av en
enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom
ramen för den tillämpliga straffskalan
efter brottets eller den samlade
brottslighetens straffvärde. Enligt
paragrafens andra stycke skall, vid
bedömningen av straffvärdet, särskilt
beaktas den skada, kränkning eller fara
som gärningen inneburit, vad den
tilltalade insett eller borde ha insett
om detta samt de avsikter eller motiv som
han eller hon har haft.
I kapitlets andra paragraf finns en
uppräkning av försvårande omständigheter,
dvs. omständigheter som ökar det aktuella
brottets eller den aktuella
brottslighetens straffvärde. Det rör sig
genomgående om omständigheter som är
hänförliga till det konkreta brottet.
Uppräkningen är exemplifierande. Det kan
alltså förekomma även andra försvårande
omständigheter än de uppräknade. De
angivna omständigheterna skall beaktas
som försvårande vid sidan av vad som
gäller för varje särskild brottstyp. Vid
bestämmande av straffvärdet skall man
överväga om den aktuella gärningen är
svårare eller lindrigare än andra
gärningar som hör till samma brottstyp.
I paragrafens 6:e punkt anges att som
en försvårande omständighet skall beaktas
om brottet utgjort ett led i en brottslig
verksamhet som varit särskilt noggrant
planlagd eller bedrivits i stor
omfattning och i vilken den tilltalade
spelat en betydande roll. Som exempel på
brottslighet som kan omfattas av punkt 6
nämns i förarbetena försäljning av
narkotika i organiserade former,
systematisk häleriverksamhet, koppleri i
stor omfattning i form av bordeller samt
dobbleri som består i att bedriva
spelklubbar. Tillämpningen av
bestämmelsen inskränks genom att den tar
sikte endast på medverkande som spelat en
betydande roll i den brottsliga
verksamheten. Den är således inte
tillämplig på t.ex. gatuförsäljarna i en
narkotikaliga.
I paragrafens 7:e punkt finns en
bestämmelse som innebär att rasistiska
och liknande motiv kan utgöra grund för
straffskärpning. Enligt denna bestämmelse
skall såsom en försvårande omständighet
vid bedömningen av straffvärdet hos ett
brott, vid sidan av vad som gäller för
varje särskild brottstyp, särskilt
beaktas om ett motiv för brottet har
varit att kränka en person, en folkgrupp
eller en annan sådan grupp av personer på
grund av ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung, trosbekännelse eller
annan liknande omständighet. Med annan
liknande omständighet avses enligt
förarbetena bl.a. sexuell läggning.
Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken infördes den 1 juli 1994.
Redan före denna lagändring var det dock
möjligt att beakta rasistiska och
liknande motiv vid bedömningen av ett
brotts straffvärde. Syftet med den nya
bestämmelsen var att tydligare markera
att kränkningar av rasistiskt eller
liknande slag skall ägnas särskild
uppmärksamhet vid bedömningen av ett
brotts straffvärde.
Propositionen
Regeringen föreslår att bestämmelsen i
29 kap. 2 § 7 brottsbalken förtydligas
genom att det uttryckligen anges att det
som en försvårande omständighet skall
räknas också att gärningsmannens motiv
varit att kränka en person eller en sådan
grupp som avses i bestämmelsen på grund
av sexuell läggning.
Det begränsande villkoret i 29 kap. 2 §
6 brottsbalken att den tilltalade skall
ha spelat en betydande roll i den
brottsliga verksamheten bör, enligt
regeringen, inte tas bort.
Den personkrets som skyddas av
bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken
motsvarar i första hand den krets som
också skyddas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken.
Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 tar dock
inte bara sikte på kränkningar av grupper
utan också på kränkningar av individer.
Bestämmelsen sträcker sig dessutom längre
än den om hets mot folkgrupp även på så
sätt att den också avser kränkningar på
grund av annan, med de särskilt
uppräknade omständigheterna liknande,
omständighet, varmed redan i dag avses
exempelvis sexuell läggning.
Kommittén har inte funnit anledning att
göra någon saklig förändring i 29 kap.
2 § 7 brottsbalken. Däremot anser
kommittén att mindre ändringar i
bestämmelsen bör göras i förtydligande
syfte och i konsekvens med de föreslagna
ändringarna avseende brottet hets mot
folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken.
Regeringen instämmer i denna bedömning.
I konsekvens med regeringens bedömning
i fråga om utformningen av brottet hets
mot folkgrupp anser regeringen att det
förtydligande tillägg som bör göras i
bestämmelsen skall avse sexuell läggning.
Vidare bör de grupper som avses även
fortsättningsvis beskrivas som "folkgrupp
eller annan sådan grupp av personer".
Straffmätningsreglerna i brottsbalken
bör inte vara annat än exemplifierande.
Omständigheter av alltför specifik
karaktär bör därför inte tillföras.
Enligt regeringens uppfattning ger redan
bestämmelsens gällande lydelse, liksom
för övrigt den mer övergripande
straffvärdebestämmelsen i 29 kap. 1 §
andra stycket brottsbalken, domstolarna
möjlighet och anledning att beakta om ett
motiv för brottet har varit att kränka en
person eller en grupp på grund av
exempelvis transvestism eller
transsexualism. Regeringen anser därför
att någon ytterligare specifik
omständighet, utöver vad konsekvensen med
bestämmelsen om hets mot folkgrupp för
anleder, inte behöver eller bör läggas
till i straffskärpningsgrunden.
Motion som väckts med anledning av
propositionen
I motion 2001/02:K29 av Per Unckel m.fl.
(m) föreslås att riksdagen beslutar att
avslå regeringens förslag om ändring i 29
kap. 2 § 7 brottsbalken. (yrkande 3). Som
en följd av att motionärerna anser att
regeringens förslag om utvidgande av
tillämpningsområdet för bestämmelsen om
hets mot folkgrupp skall avslås anser
motionärerna att även detta förslag bör
avslås. Motionärerna anför att det i
motiven till bestämmelsen om försvårande
omständigheter vid straffmätning anges
att också brott som begåtts med anledning
av en persons sexuella läggning skall
vara att anse som en försvårande
omständighet vid straffmätningen.
Motioner som väckts vid den allmänna
motionstiden 2001
I motion 2001/02:L367 av Ana Maria Narti
m.fl. (fp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
översyn av brottsbalkens
straffskärpningsbestämmelse (yrkande 9).
Kommittén om straffansvar för organiserad
brottslighet föreslog i sitt
slutbetänkande att brottsbalkens
bestämmelse om straffskärpning vid
ideologiskt motiverade brott, 29 kap. 2 §
7 BrB, skall förtydligas till att
uttryckligen nämna att det är en
försvårande omständighet om ett motiv för
brottet har varit att kränka en person
eller befolkningsgrupp på grund av
homosexuell läggning. Utredningen
inkluderar dock inte bisexuella och
transpersoner i sitt förslag.
Motionärerna anser att denna aspekt borde
övervägas i den fortsatta beredningen.
I motion 2001/02:L371 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och
könsidentitet skall omfattas av
brottsbalkens bestämmelse om försvårande
omständighet (yrkande 5). HBT-personer
mördas, enligt motionärerna, på grund av
sin sexuella läggning eller sin
könsidentitet på samma sätt som
invandrare mördas på grund av sitt
etniska ursprung. Sedan 1994 är det,
enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken, en
försvårande omständighet att kränka en
person, en folkgrupp eller en annan sådan
grupp av personer på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse eller annan
liknande omständighet. Motionärerna anser
att sexuell läggning och könsidentitet
skall omfattas av bestämmelsen.
Justitieutskottets yttrande
I fyra motioner begär motionärerna att
sexuell läggning och identitet skall
omfattas av brottet hets mot folkgrupp.
Motsvarande ändring föreslås i motionerna
L367 och L371 även beträffande
straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken.
Justitieutskottet anför i sitt yttrande
att personkretsen som skyddas av
bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken
motsvaras i första hand av den krets som
också skyddas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp.
29 kap. 2 § 7 brottsbalken tar, enligt
justitieutskottet, emellertid inte bara
sikte på kränkningar av grupper utan även
av individer. Bestämmelsen sträcker sig
dessutom längre än den om hets mot
folkgrupp även på så sätt att den också
avser kränkningar på grund av annan, med
de särskilt uppräknade omständigheterna
liknande, omständighet, varmed redan i
dag avses exempelvis sexuell läggning.
Justitieutskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
att bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken förtydligas genom att det
uttryckligen anges att det som en
försvårande omständighet skall räknas
också att gärningsmannens motiv varit att
kränka en person eller en sådan grupp som
avses i bestämmelsen på grund av sexuell
läggning. Paragrafen bör, till följd av
redaktionella rättelser, få den lydelse
som framgår av utskottets framlagda
förslag till 29 kap. 2 § brottsbalken.
Utskottet avstyrker motion K29 yrkande 3.
Någon saklig förändring i förhållande
till gällande rätt är, enligt regeringen,
inte avsedd med den föreslagna
lagändringen. Förutom att även individer
skyddas av straffskärpningsbestämmelsen,
omfattar den också kränkningar av
individer eller grupper på grund av andra
omständigheter, hänförliga till individen
eller gruppen, som liknar de i
bestämmelsen specifikt uppräknade
omständigheterna. Detta framgår, enligt
propositionens författningskommentar, av
bestämmelsens mer sammanfattande grund
"annan liknande omständighet".
Bestämmelsen kan, enligt regeringen,
därför tillämpas t.ex. om ett motiv för
brottet har varit att kränka en person
eller en grupp av personer på grund av
transvestism eller transsexualism eller
någon annan sådan omständighet som kan
hänföras till personen eller personerna i
gruppen. Utskottet anser att motionerna
L367 yrkande 9 och L371 yrkande 5 får
anses tillgodosedda och avstyrker dessa.
Ikraftträdande
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att ändringen i
tryckfrihetsförordningen och ändringen
i 16 kap. 8 § brottsbalken skall träda
i kraft den 1 januari 2003 samt att
övriga lagändringar skall träda i kraft
den 1 juli 2002.
Propositionen
Regeringen föreslår att ändringen i
tryckfrihetsförordningen och ändringen i
16 kap. 8 § brottsbalken skall träda i
kraft den 1 januari 2003 samt att övriga
lagändringar skall träda i kraft den 1
juli 2002.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.
Det förslag som innebär ändring i
tryckfrihetsförordningen bör enligt
utskottet antas som vilande. Den
föreslagna ändringen i 16 kap. 8 §
brottsbalken har sådant samband med
förslaget till ändring i
tryckfrihetsförordningen att den enligt
utskottet bör antas först i samband med
att riksdagen antar grundlagsförslaget.
Utskottet föreslår därför att den
behandlas vid 2002/03 års riksmöte. Ett
motionsyrkande har sådant samband med
förslaget till ändring av 16 kap. 8 §
brottsbalken att även detta enligt
utskottet bör behandlas vid 2002/03 års
riksmöte. I övrigt tillstyrker utskottet
regeringens förslag samt avstyrker
motionerna. Fem reservationer har
avlämnats.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken
anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
1.Ordet ras (punkt 2)
av Per Lager (mp) och Helena Bargholtz
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
1. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K27 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringen diskuterar i propositionen
förekomsten av ordet ras när det gäller
brottet hets mot folkgrupp. Frågan utreds
för närvarande och regeringen vill
avvakta resultatet innan någon förändring
föreslås. Vi anser att ordet ras bör tas
bort. Att över huvud taget använda termen
ras om människor ger fel signaler.
Rasbegreppet förknippas med rasism och
tanken att det finns människor av olika
raser. Därför bör ordet tas bort eller
bytas ut mot en annan formulering. Det
gäller både brottet hets mot folkgrupp
och bestämmelser i andra lagar och
förordningar. Denna ståndpunkt stöds av
att riksdagen har uttalat att det inte
finns någon vetenskaplig grund för att
dela in människor i olika raser och
därför bett regeringen göra en genomgång
av i vilken omfattning begreppet ras
förekommer i svensk lagstiftning i syfte
att byta ut ordet. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrker vi motion K27 yrkande
1.
2.Ändring i tryckfrihetsförordningen
(punkt 4)
av Per Unckel (m), Inger René (m),
Lars Hjertén (m) och Nils Fredrik
Aurelius (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K28
yrkandena 2 och 3 och 2001/02:K29 yrkande
2.
Ställningstagande
Alla människor i ett demokratiskt
samhälle skall ha lika rätt, oavsett
hudfärg, kön eller sexuell läggning.
Tyvärr förekommer det att människor
trakasseras och utsätts för brott bl.a.
på grund av sin sexuella läggning. Vi
anser att det finns all anledning att
agera kraftfullt mot sådana brottsliga
handlingar. Bestämmelsen i 2 kap. 1 §
regeringsformen (RF) om varje medborgares
rätt till yttrandefrihet är en av de mest
fundamentala principerna för ett fritt
och demokratiskt samhälle. Värnandet om
det fria meningsutbytet som en
grundpelare i det fria samhället innebär
att även moraliskt förkastliga åsikter
skall ges utrymme. Priset för den egna
yttrandefriheten är att också acceptera
andra människors rätt att uttrycka sin
uppfattning. Trots vårt starka
avståndstagande gentemot alla former av
trakasserier riktade mot homosexuella
ifrågasätter vi om hets med anspelning på
sexuell läggning skall kriminaliseras på
det sätt som regeringen nu föreslagit.
I stället för att rikta in sig på skydd
av olika grupper i
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och
tryckfrihetsförordningen (TF) anser vi
att en lämpligare lösning skulle vara att
ta sikte på brott som begås mot enskilda
individer. Vi ifrågasätter om regeringens
förslag innebär en förbättring av skyddet
för t.ex. homosexuella. Genom
brottsbalkens bestämmelser om förtal,
olaga hot, misshandel och uppvigling m.m.
skyddas alla människor mot dylika angrepp
på sin person - oavsett sexuell läggning.
Det finns också en risk med att i lag
ange grupper som anses särskilt
skyddsvärda. Att ange att hets mot vissa
grupper är brottsligt kan t.o.m. sända
signaler om att hets mot andra, icke
angivna grupper är lagligt. Vi menar att
en översyn av hela lagstiftningen om hets
mot folkgrupp är påkallad.
Regeringen föreslår att bestämmelsen i
TF om tryckfrihetsbrottet hets mot
folkgrupp skall utvidgas till att omfatta
även hets med anspelning på sexuell
läggning. Inskränkningar i tryck- och
yttrandefriheten måste alltid utgöra de
exceptionella undantagen från huvudregeln
om öppenhet. Möjligheterna till
inskränkning skall alltså tillämpas
restriktivt eftersom det är fråga om att
inskränka grundlagsstadgade rättigheter.
Vi instämmer i att hets med anspelning på
en persons sexuella läggning är
oacceptabel och måste förhindras.
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp i
TF är ett ingrepp i tryck- och
yttrandefriheten och införandet av en
ny straffsanktion måste medföra att
det oönskade beteendet kan motverkas
mer effektivt. Av material som bl.a.
Kommittén om straffansvar för
organiserad brottslighet m.m.
presenterade framkommer inte något som
tyder på att så är fallet. Vi
ifrågasätter därför effektiviteten i
den grundlagsändring som nu föreslås.
Mot bakgrund av vad som anförs bör
regeringens förslag om ändring i 7
kap. 4 § 11 TF avslås.
3.Ändring i tryckfrihetsförordningen
(punkt 4)
av Ingvar Svensson (kd) och Björn von
der Esch (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K29 yrkande 2.
Motion 2001/02:K28 yrkandena 2 och 3
avstyrks.
Ställningstagande
I artikel 9 i Europakonventionen sägs
också om tanke-, samvets- och
religionsfriheten att var och en har rätt
till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar
frihet att byta religion eller tro och
frihet att ensam eller i gemenskap med
andra, offentligt eller enskilt, utöva
sin religion eller tro genom gudstjänst,
undervisning, sedvänjor och ritualer.
Friheten att utöva sin religion eller tro
får endast underkastas sådana
inskränkningar som är föreskrivna i lag
och som i ett demokratiskt samhälle är
nödvändiga med hänsyn till den allmänna
säkerheten eller till skydd för allmän
ordning, hälsa eller moral eller till
skydd för andra personers fri- och
rättigheter.
Religionsfriheten är också garanterad i
regeringsformen 2 kap. 1 § 6. Noterbart
är att religionsfriheten inte är
inskränkbar enligt 12 § i kapitlet. Där
hänvisas för de friheter som inskränkbara
till 13-16 §§. I 13 §, som medger
inskränkningar i yttrandefriheten och
informationsfriheten, omtalas vikten av
vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet i politiska, religiösa
och andra uppräknade angelägenheter.
Möjligen föreligger här en
tolkningskonflikt mellan den oinskränkta
religionsfriheten enligt RF 2 kap. 1 § 6
och meningen om yttrandefrihet och
informationsfrihet i religiösa
angelägenheter enligt 13 §.
Religionsfriheten har alltså ett
starkt, till synes oinskränkbart, skydd i
den svenska fri- och
rättighetslagstiftningen.
Regeringen diskuterar detta i
propositionen på följande sätt.
Regeringen framhåller att förslaget till
en kriminalisering av hets med anspelning
på sexuell läggning lika lite som den
motsvarande i dag gällande
kriminaliseringen av hets mot folkgrupp
är avsett att hindra en fri och saklig
debatt. Meningen är alltså inte att
hindra resonemang och diskussioner om
homosexualitet, bisexualitet eller
heterosexualitet vare sig inom kyrkor
eller på andra håll i samhället.
Det som nu föreslås kriminaliseras är
hets mot kollektivt bestämda grupper med
anspelning på sexuell läggning. Det rör
sig alltså om sådana kränkande omdömen
och hotfulla uttalanden om främst
homosexuella som grupp som tar sin
utgångspunkt i att gruppen har den
läggning den har. Att endast citera och
diskutera exempelvis religiösa urkunder
faller inte inom det straffbara området
enligt förslaget. Det bör däremot inte -
lika litet som det i dag är tillåtet att
utifrån religiösa texter hota eller
uttrycka missaktning för muslimer eller
kristna - vara tillåtet att använda
sådant material för att hota eller
uttrycka missaktning för homosexuella som
grupp. Det är här viktigt att skilja
uttalanden och meddelanden som anspelar
på läggningen som sådan och uttrycker hot
eller missaktning mot kollektivet på
grund av denna läggning från sådana
uttalanden eller andra meddelanden som
anspelar på beteenden eller sådana
uttryck som läggningen kan ta sig, men
som inte kan tänkas syfta till att kränka
eller hota hela den grupp av människor
som har denna läggning. Det måste t.ex. -
på motsvarande sätt som i dag gäller i
fråga om exempelvis uttalanden med
anspelning på trosbekännelser - vara
möjligt att diskutera olika livsstilar
och livsåskådningar, hävdar regeringen i
sin proposition.
Det kan möjligen förefalla något oklart
vad regeringen avser med begreppet
diskutera ställt i relation till t.ex.
predikosituationer. Detta konstateras i
en kristdemokratisk motion i anslutning
till propositionen. Predikosituationer
eller med andra ord en förkunnelse är i
sig normerande till sin karaktär och kan
alltså innehålla uppmaningar till ett
visst beteende eller en viss livsstil.
Det är diskutabelt om den typen av
företeelser faller in under begreppet
diskutera, enligt regeringens definition.
Enligt vårt förmenande måste
opinionsbildning avseende ett visst
beteende eller en företeelse kunna ha ett
normerande inslag utan att därmed falla
inom det straffbara området. Självfallet
måste en företeelse kunna ifrågasättas
som sådan utan att för den skull
kränkande uttalanden om gruppen som
utövar en sådan företeelse görs, heter
det i motionen.
Enligt regeringen och utskottet är det
tillåtet att citera religiösa urkunder
avseende sexuell läggning.
Utskottet har emellertid inte klarlagt
på ett tillfredsställande sätt rätten
till en förkunnelse i anslutning till
sådana citat. Vi anser därför att den
oinskränkbara religionsfriheten har
trätts för nära genom denna oklarhet. I
det läget återstår för vår del att yrka
avslag på den utökade kriminaliseringen i
7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen.
4.Transpersoner (punkt 6)
av Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation
4. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:K27 yrkande 3, 2000/01:K374,
2000/01:Ju724 yrkande 1, 2001/02:K284
yrkande 9, 2001/02:
K361, 2001/02:L367 yrkande 6,
2001/02:L371 yrkandena 3 och 8 samt
2001/02:A388 yrkande 4.
Ställningstagande
Trots att alltfler inte anser
homosexualitet vara något onormalt har
andelen som utsätts för hot och våld
beroende på sin sexuella läggning ökat.
Enligt propositionen kommer bestämmelsen
att utökas till att även omfatta
anspelning på sexuell läggning, vilket vi
välkomnar. Vi anser emellertid att också
transvestiter, transsexuella och
transpersoner bör omfattas. Regeringen
bör därför ta initiativ till att lägga
fram lagförslag som förbjuder hets, inte
enbart mot homo- eller bisexuella utan
även mot transsexuella, transvestiter och
transpersoner. Vi anser att riksdagen bör
tillkännage för regeringen som sin mening
vad vi anfört. Därmed bifaller vi
motionerna 2001/02:K27 yrkande 3,
2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,
2001/02:K284 yrkande 9, 2001/02:
K361, 2001/02:L367 yrkande 6,
2001/02:L371 yrkandena 3 och 8 samt
2001/02:A388 yrkande 4.
5.Straffskärpningsreglerna i 29 kap. 2 §
brottsbalken (punkt 10)
av Helena Bargholtz (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i brottsbalken såvitt
avser 29 kap. 2 § samt tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs
i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:K29 yrkande
3, 2001/02:L367 yrkande 9 och
2001/02:L371 yrkande 5.
Ställningstagande
HBT-personer mördas på grund av sin
sexuella läggning eller sin könsidentitet
på samma sätt som invandrare mördas på
grund av sitt etniska ursprung. Vi anser
därför att 29 kap. 2 § 7 BrB skall
förtydligas till att uttryckligen nämna
att det är en försvårande omständighet om
ett motiv för brottet har varit att
kränka en person eller befolkningsgrupp
på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet. Vi anser således att inte
bara sexuell läggning utan också
könsidentitet skall omfattas av
brottsbalkens bestämmelse om försvårande
omständighet. Detta bör ges regeringen
till känna. Därmed tillstyrker vi
motionerna 2001/02:K29 yrkande 3,
2001/02:L367 yrkande 9 och 2001/02:L371
yrkande 5.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2001/02:59 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen,
2.
3. lag om ändring i brottsbalken
(delvis),
4.
5. lag om ändring i lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor,
6.
7. lag om upphävande av lagen
(1947:164) om förbud mot politiska
uniformer.
8.
Följdmotioner
2001/02:K26 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen godkänner vad
som i motionen anförs om att normativa
uttalanden i t.ex. en predikosituation
kring företeelser inom sexuallivet inte
faller inom det straffbara området vad
avser brottet hets mot folkgrupp.
2001/02:K27 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ordet ras bör tas bort
eller bytas ut mot en annan formulering i
svenska författningstexter.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att lagen om hets mot
folkgrupp beaktas och aktivt tillämpas av
polisen och rättsväsendet.
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att transvestiter,
transsexuella och transpersoner bör
omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.
2001/02:K28 av Anna Kinberg m.fl. (m)
vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
1. Riksdagen beslutar avslå proposition
2001/02:59.
2. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om den nuvarande
lagstiftningen om hets mot folkgrupp.
3. Riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändring av
dagens hetslagstiftning enligt vad som
anförs i motionen.
2001/02:K29 av Per Unckel m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
1. Riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag om att utvidga
tillämpningsområdet för bestämmelsen om
hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §
brottsbalken i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2. Riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag om att utvidga
tillämpningsområdet för bestämmelsen om
hets mot folkgrupp i 7 kap. 4 § 11
tryckfrihetsförordningen i enlighet med
vad som anförs i motionen.
3. Riksdagen beslutar att avslå
regeringens förslag om ändring i 29 kap.
2 § 7 brottsbalken.
Motioner från den allmänna motionstiden
2000
2000/01:K374 av Kent Härstedt m.fl. (s)
vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om grundlagsskydd för bi-
och homosexuella samt transpersoner.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, fp, mp, s, c) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
1. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändring av
tryckfrihetsförordningens, brottsbalkens
och regeringsformens bestämmelser om
kränkning av och hets mot person grundad
på tillhörighet till folkgrupp.
Motioner från den allmänna motionstiden
2001
2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)
vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen vad som i motionen anförs om
att regeringen bör ta initiativ till att
lägga fram ett lagförslag som förbjuder
hets mot transvestiter, bi-, trans- och
homosexuella.
2001/02:K361 av Tommy Waidelich m.fl. (s)
vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förändra brottet
hets mot folkgrupp - i brottsbalken och
tryckfrihetsförordningen - så att både
sexuell läggning och transpersoner
inkluderas.
2001/02:Ju421 av Roy Hansson (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen beslutar att lagen om
förbud mot användandet av nazistsymboler
utvidgas till att gälla även
kommunistiska och andra
våldsorganisationers symboler.
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.
(fp) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:
6. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tryckfrihetsförordningens
bestämmelse om hets mot folkgrupp.
9. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av brottsbalkens
straffskärpningsbestämmelse.
2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl.
(v, s, c, fp, mp) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:
3. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och
könsidentitet skall omfattas av
tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7
kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.
5. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och
könsidentitet skall omfattas av
brottsbalkens bestämmelse om försvårande
omständighet, 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.
8. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och
könsidentitet skall omfattas av 16 kap. 8
§ brottsbalken som rör hets mot
folkgrupp.
2001/02:A388 av Magda Ayoub (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:
4. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hets mot personer på grund av
sexuell identitet.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen
2 Förslag till lag om ändring i
brottsbalken
3 Förslag till lag om upphävande av lagen
(1947:164) om förbud mot politiska
uniformer
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:868) om brandfarliga och explosiva
varor
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i
tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen1 skall ha
följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
7 kap.
4 §
Med beaktande av det i 1 kap. angivna
syftet med en allmän tryckfrihet skall
såsom tryckfrihetsbrott anses följande
gärningar, om de begås genom tryckt
skrift och är straffbara enligt lag:
- - -
11. hets mot 11. hets mot
folkgrupp, varige folkgrupp, varige
nom någon hotar nom någon hotar
eller uttrycker eller uttrycker
missaktning för missaktning för
folkgrupp eller an folkgrupp eller an
nan sådan grupp av nan sådan grupp av
personer med personer med
anspelning på ras, anspelning på ras,
hudfärg, nationellt hudfärg, nationellt
eller etniskt eller etniskt
ursprung, trosbe ursprung, trosbe
kännelse eller kännelse eller
sexuell läggning. sexuell läggning;
- - -
Denna lag träder i kraft den 1 januari
2003.
2. Förslag till lag om ändring i
brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2 §
brottsbalken skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
29 kap.
2 §1
Såsom försvårande Såsom försvårande
omständigheter vid omständigheter vid
bedömningen av bedömningen av
straffvärdet skall, straffvärdet skall,
vid sidan av vad vid sidan av vad
som gäller för som gäller för
varje brottstyp, varje särskild
särskilt beaktas brottstyp, särskilt
beaktas
_ _ _
_ _ _
7. om ett motiv
för brottet varit 7. om ett motiv
att kränka en för brottet varit
person, en att kränka en
folkgrupp eller person, en
annan sådan grupp folkgrupp eller en
av personer på annan sådan grupp
grund av ras, av personer på
hudfärg, nationellt grund av ras,
eller etniskt hudfärg, nationellt
ursprung, eller etniskt
trosbekännelse, ursprung,
sexuell läggning trosbekännelse,
eller annan sexuell läggning
liknande eller annan
omständighet. liknande
omständighet.
- - -
Denna lag träder i kraft den 1 juli
2002.
Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2001/02:JuU4y
Hets mot folkgrupp, m.m.
Till konstitutionsutskottet
Inledning
Proposition 20001/02:59 Hets mot
folkgrupp, m.m. har hänvisats till
konstitutionsutskottet.
Konstitutionsutskottet beslutade den 12
december 2001 att till justitieutskottet
- under förutsättning av
justitieutskottets medgivande - överlämna
propositionens lagförslag 2.2 Förslag
till lag om ändring i brottsbalken såvitt
avser förslaget om ändring i bestämmelsen
i 17 kap. 10 § om övergrepp i rättssak.
Konstitutionsutskottet beredde samtidigt
bl.a. justitieutskottet tillfälle att
avge yttrande över propositionens övriga
delar jämte eventuella motioner i de
delar som har samband med respektive
utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har
väckts fyra motioner, K26-29.
Justitieutskottet har tagit emot
propositionens lagförslag 2.2 Förslag
till lag om ändring i brottsbalken såvitt
avser förslaget om ändring i bestämmelsen
i 17 kap. 10 § om övergrepp i rättssak
och behandlar det parallellt med detta
yttrande i betänkande 2001/02:JuU12
Övergrepp i rättsak, m.m.
I övrigt föranleder propositionen
följande yttrande från justitieutskottet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag dels om
ändringar i tryckfrihetsförordningen,
brottsbalken och lagen (1988:868) om
brandfarliga och explosiva varor, dels om
upphävande av lagen (1947:164) om förbud
mot politiska uniformer.
Förslaget innebär att
tillämpningsområdet för bestämmelserna om
hets mot folkgrupp utvidgas så att också
hets med anspelning på sexuell läggning
omfattas. Därutöver föreslås att det
införs en särskild straffskala för grova
fall av hets mot folkgrupp, att
straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken förtydligas så att det
uttryckligen framgår att kränkningar på
grund av sexuell läggning omfattas av
bestämmelsen och att straffet för
övergrepp i rättssak höjs genom att
straffskalan anpassas till den som gäller
för mened.
Förslaget såvitt avser lagen om
brandfarliga och explosiva varor innebär
att det införs en särskild straffskala
för uppsåtliga grova brott mot
tillståndsplikten avseende explosiva
varor.
Lagändringarna föreslås såvitt avser
hets mot folkgrupp träda i kraft den 1
januari 2003 och i övrigt den 1 juli
2002.
Utskottet
Yttrandets omfattning
Utskottet begränsar sitt yttrande till
sådana frågor som ligger inom utskottets
beredningsområde och som behandlas i
propositionen, nämligen frågor som rör
regleringen i brottsbalken av brottet
hets mot folkgrupp och
straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7.
Utskottet yttrar sig också, ur ett snävt
straffrättsligt perspektiv, över
förslaget rörande lagen (1947:164) om
förbud mot politiska uniformer. I
anslutning härtill kommer några av de
motionsyrkanden som väckts med anledning
av propositionen att behandlas, nämligen
motionerna K27 yrkandena 2 och 3, K28 och
K29 yrkandena 1 och 3. Övriga
motionsyrkanden som väckts med anledning
av propositionen föranleder inte något
yttrande från utskottets sida. Härutöver
behandlar utskottet fem motioner väckta
under allmänna motionstiden år 2001 som
avser frågor som tas upp i propositionen
och som föreslås - under förutsättning av
konstitutionsutskottets medgivande - bli
överlämnade till konstitutionsutskottet.
Dessa motioner är K284 yrkande 9, Ju421,
L367 yrkande 9, L371 yrkandena 5 och 8
samt A388 yrkande 4. Regeringens förslag
om ändring avseende brottet övergrepp i
rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken)
behandlas i justitieutskottets betänkande
2001/02:JuU12 Övergrepp i rättssak, m.m.
Utskottets ställningstagande
Hets mot folkgrupp
Regeringen föreslår att brottet hets mot
folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken
utvidgas på flera sätt.
Brottsbeskrivningen utvidgas till att
generellt omfatta straffbara anspelningar
på sexuell läggning. Med sexuell läggning
förstås därmed homo-, bi- eller
heterosexuell läggning men inte sådana
sexuella intressen, variationer,
inriktningar eller beteenden som kan
finnas hos såväl hetero- och homo- som
bisexuella personer. Begreppet sexuell
läggning omfattar således inte
transsexualism eller transvetism (se
prop. s. 40). Vidare föreslår regeringen
en särskild straffskala för grova fall av
hets mot folkgrupp med ett minimistraff
på fängelse sex månader och ett
maximistraff på fängelse fyra år.
I motionerna K28 och K29 (båda m) yrkas
avslag på propositionens förslag såvitt
avser hets mot folkgrupp. Motionärerna
anser att det straffrättsliga skyddet bör
utgå från individperspektivet i stället
för grupperspektivet och begär att frågan
utreds. Som en följd härav yrkas avslag
även till förslaget om förtydligande av
straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7
brottsbalken.
I fyra motioner K27 (fp), K284 (c),
L371 (v, s, c, fp, mp) och A388 (kd)
begär motionärerna att sexuell läggning
och identitet skall omfattas av brottet
hets mot folkgrupp. Motsvarande ändring
föreslås i motionerna L367 (fp) och L371
även beträffande straffskärpningsgrunden
i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.
Utskottet vill inledningsvis slå fast
att kränkande tillmälen av den karaktär
som faller under bestämmelsen om hets mot
folkgrupp normalt är straffbar också när
de riktas mot en individ och inte avser
en folkgrupp, se t.ex. 5 kap. 5 § 3 och 4
brottsbalken. Enligt utskottets mening
kan varken den ena eller den andra typen
av straffbud avvaras.
Utskottet är alltså inte berett att
avstyrka bifall till propositionen i
denna del med hänvisning till de argument
som förs fram i motionerna K28 och K29.
Utskottet vill här också särskilt
påminna om straffskärpningsgrunden i 29
kap. 2 § 7 brottsbalken. Personkretsen
som skyddas av denna bestämmelse
motsvaras i första hand av den krets som
också skyddas av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp. 29 kap. 2 § 7 brottsbalken tar
emellertid inte bara sikte på kränkningar
av grupper utan även av individer.
Bestämmelsen sträcker sig dessutom längre
än den om hets mot folkgrupp även på så
sätt att den också avser kränkningar på
grund av annan, med de särskilt
uppräknade omständigheterna liknande,
omständighet, varmed redan i dag avses
exempelvis sexuell läggning.
När det gäller frågan om sexuell
läggning och sexuell identitet som lyfts
fram i motionerna K27, K284, L367, L371
och A388 vill utskottet framhålla att
utskottet naturligtvis inte ifrågasätter
att enskilda transpersoner ofta drabbas
av hot, våld och andra kränkningar. Detta
är naturligtvis inte acceptabelt.
Som regeringen anför i propositionen
tar bestämmelsen om hets mot folkgrupp
dock inte sikte på denna typ av övergrepp
mot enskilda. Sådana gärningar är
kriminaliserade enligt andra
bestämmelser. Utskottet vill alltså
understyrka att de personer som ingår i
beteckningen transpersoner naturligtvis
inte är mindre skyddsvärda än andra. Men
även om det skulle förekomma
hetspropaganda mot transpersoner som
grupp saknas det i vart fall belägg för
att detta skulle ha skett på ett sådant
sätt att det nu skulle kunna motivera
någon ytterligare begränsning av
yttrandefriheten. Denna grupp bör därför
inte för närvarande föras in i
bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
I detta sammanhang bör nämnas att
regeringen den 31 januari 2002 beslutade
att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att överväga en gemensam
lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och
samhällsområden (dir. 2002:11). I
kommitténs uppdrag ingår bl.a. att
överväga om ett skydd mot diskriminering
av alla s.k. transpersoner bör införas.
Vad särskilt gäller denna del av
uppdraget anges i direktiven att
kommittén skall kartlägga och analysera
behovet av och formerna för en reglering
av ett förbud mot diskriminering av alla
transpersoner. Kommittén skall belysa
fördelar och problem med att införa en
sådan reglering. Den skall vidare ta
ställning till vilken personkrets som
skall omfattas av ett eventuellt förbud
och hur ett sådant förbud lämpligen kan
avgränsas och sanktioneras samt hur det
skall förhålla sig till förbudet mot
könsdiskriminering. Kommittén skall
överväga om någon myndighet skall ha till
uppgift att särskilt ta till vara
transpersoners rättigheter och om en
eventuell lagstiftning mot diskriminering
av transpersoner skall ingå i en gemensam
diskrimineringslagstiftning.
Kommittén skall lämna de förslag till
författningsändringar och andra åtgärder
som uppdraget kan ge anledning till.
Uppdraget skall redovisa till regeringen
senast den 1 december 2004.
Som utskottet konstaterade
inledningsvis i detta avsnitt utgör
transpersoner, liksom homosexuella, en
utsatt grupp i samhället. Det
förhållandet att transpersoner som grupp
inte föreslås komma att omfattas av
regleringen i 16 kap. 8 § brottsbalken
får inte innebära att enskilda
transpersoner åtnjuter ett sämre skydd
mot hot och trakasserier än personer i
andra utsatta grupper. Det är därför
positivt, som utskottet närmare redovisar
i betänkande 2001/02: JuU12, att det
pågår ett omfattande arbete inom
rättsväsendet för att på ett effektivare
sätt kunna bemöta brottslighet med
homofobiska inslag m.m. Situationen för
transpersoner är emellertid inte enbart
en fråga som berör straffrätten utan
sträcker sig över en rad olika områden.
Utskottet välkomnar därför den översyn av
situationen för denna grupp som den nyss
nämnda parlamentariska kommittén skall
genomföra.
Sammantaget innebär det anförda att
utskottet tillstyrker propositionen och
avstyrker bifall till samtliga i detta
avsnitt behandlade yrkanden i motionerna
K27, K28, K29, K284, L367, L371 och A388
i berörda delar.
Myndighetsåtgärder
I motion K27 (fp) anför motionärerna att
bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör
beaktas och aktivt tillämpas av
rättsväsendet.
Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till vad det anför i betänkandena
2001/02:JuU12, som behandlas parallellt
med detta ärende, och 2001/02: JuU10 (s.
20 f). Där lämnar utskottet bl.a. en
redovisning av olika åtgärder som
vidtagits och kommer att vidtas inom
rättsväsendet för att förhindra och
bekämpa brott med rasistiska och
homofobiska inslag. Där konstaterar
utskottet vidare, något som även berörts
ovan, att det pågår arbete med att se
över diskrimineringslagstiftningen inom
detta område. Mot den bakgrunden fann
utskottet att det inte är påkallat med
något uttalande från riksdagens sida och
avstyrkte motioner liknande den här
aktuella.
Utskottet, som inte kan finna att det i
detta ärende framkommit några skäl som
ger anledning till någon annan bedömning,
föreslår att konstitutionsutskottet
avstyrker motion K27 i nu berörd del.
Politiska symboler
Regeringen föreslår att den s.k.
uniformslagen skall upphöra att gälla.
I motion Ju421 (m) begärs att det skall
införas ett förbud mot kommunistiska och
andra våldsorganisationers symboler.
Frågan om inskränkningar i rätten att
bära politiska eller andra symboler är,
som justitieutskottet ser det, i första
hand en fråga om yttrandefrihet, en fråga
som ligger utanför utskottets
beredningsområde. Utskottet yttrar sig
alltså här ur ett snävt straffrättsligt
perspektiv.
Enligt lagen (1947:164) om förbud mot
politiska uniformer är det förbjudet att
bära uniform eller liknande klädedräkt
som tjänar till att utmärka bärarens
politiska meningsriktning (1 §). Förbudet
avser också uniformsdel, armbindel eller
annat därmed jämförligt i ögonen fallande
kännetecken. Den som överträder förbudet
kan dömas till böter och det som
olovligen har burits skall förverkas
(2 §).
Som regeringen anför i propositionen
har det tidigare antagits att bärande av
bl.a. rasistiska symboler skulle kunna
bestraffas enligt nämnda lag. På senare
tid har det dock satts i fråga om lagen
är förenlig med regeringsformens
bestämmelser om yttrandefrihet. Lagen
framstår dessutom som otidsenlig och
föråldrad och anses nu allmänt obsolet,
det vill säga överspelad. Bärande av
rasistiska symboler och liknande bedöms
numera som hets mot folkgrupp, se Högsta
domstolens avgörande NJA 1996 s. 577.
Utskottet delar regeringens bedömning
att det inte finns ett behov av ett
specifikt förbud, vid sidan av
bestämmelserna om hets mot folkgrupp, mot
bärande av rasistiska eller andra
liknande symboler. Utskottet kan inte
heller se att det i övrigt skulle finnas
något behov av straffrättsliga sanktioner
mot bärande av uniformering av annat
slag. I det straffrättsliga perspektivet
bör motion Ju421 alltså avslås. Utskottet
har inga invändningar mot att
uniformslagen upphävs.
Övrigt
I övrigt har utskottet ingenting att
anföra med anledning av regeringens
förslag i de delar som ligger inom
utskottets beredningsområde.
Stockholm den 19 februari 2002
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Reinfeldt
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar
Johnsson (s), Margareta Sandgren (s),
Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv (kd),
Maud Ekendahl (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Helena Zakariasén (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd),
Anita Sidén (m), Kia Andreasson (mp),
Gunnel Wallin (c), Göran Norlander (s),
Lennart Bolander (m), Yilmaz Kerimo (s)
och Helena Bargholtz (fp).
Avvikande meningar
1. Hets mot folkgrupp
av Fredrik Reinfeldt (m), Maud
Ekendahl (m), Anita Sidén (m) och
Jeppe Johnsson (m).
Regeringens förslag innebär att en ny
straffsanktion införs. För att en ny
straffsanktion skall införas måste det
vara fråga om handlingar som typiskt sett
framstår som straffvärda. Vi delar
bedömningen att hets med anspelning på en
persons sexuella läggning är oacceptabel
och måste förhindras. Införandet av en
straffsanktion måste emellertid också
medföra att det oönskade beteendet kan
motverkas mer effektivt. Enligt vår
mening finns det anledning att
ifrågasätta förslagets effektivitet.
I stället för att rikta in sig på skydd
av olika grupper anser vi att det skulle
vara en lämpligare lösning att ta sikte
på brott som begås mot enskilda
individer.
Genom brottsbalkens bestämmelser om
förtal, olaga hot, misshandel och
uppvigling m.m. skyddas alla människor
mot dylika angrepp på sin person oavsett
sexuell läggning. Vi menar att
förutsättningarna att ytterligare
förbättra möjligheterna att komma åt
kriminella handlingar i form av hets, hot
o.d. genom denna lagstiftning bör
utredas.
Vi menar att det finns en risk med att
i lag ange grupper som anses särskilt
skyddsvärda. En översyn av hela
lagstiftningen om hets mot folkgrupp är
därför påkallad. Möjligheterna att göra
lagstiftningen mer generell bör utredas.
Det anförda innebär att vi anser att
konstitutionsutskottet bör tillstyrka
motionerna K28 och K29 i berörda delar
och avslå propositionens förslag om
ändring i brottsbalken såvitt avser 16
kap. 8 § och 29 kap. 2 § 7. Övriga
motioner i berörda delar bör, på de skäl
majoriteten anför, inte föranleda någon
åtgärd.
2. Utvidgning av bestämmelsen om hets mot
folkgrupp
av Gunnel Wallin (c).
Enligt min mening är det inte
tillräckligt att det straffrättsliga
skyddet i 16 kap. 8 § brottsbalken nu
utvidgas till att omfatta även sexuell
läggning, det vill säga hetero-, homo-
och bisexuell läggning. Även olika former
av sexuella beteenden bör omfattas av
lagstiftningen. Frågan brådskar. Det
finns enligt min mening ingen anledning
att avvakta arbetet i den parlamentariska
kommittén mot diskriminering. Regeringen
bör alltså snarast återkomma till
riksdagen med lagförslag.
Det anförda innebär att jag anser att
konstitutionsutskottet bör delvis
tillstyrka motionerna K27, K284, L367,
L371 och A388 i berörda delar. Övriga
motioner i berörda delar bör inte
föranleda någon åtgärd.
_______________________________
1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt
1998:1438.
1 Senaste lydelse 1994:306.