Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU14

Demokrati för det nya seklet


Sammanfattning

Utskottet  behandlar  i detta betänkande regeringens
proposition 2001/02:80  Demokrati för det nya seklet
och   motioner   som   väckts   med   anledning   av
propositionen. Därutöver behandlas  ett  stort antal
motioner  från  allmän  motionstid  som  handlar   i
huvudsak om den kommunala demokratin.

Regeringen  föreslår i propositionen att riksdagen
skall  godkänna   långsiktiga   mål   för  en  aktiv
demokratipolitik.  Målen  avser  att  valdeltagandet
skall  öka,  att en ökad andel av medborgarna  skall
inneha   ett   politiskt    förtroendeuppdrag,   att
medborgarna skall ha bättre möjligheter  att delta i
och   påverka   den  politiska  processen  samt  att
medborgarnas möjligheter  att  påverka den politiska
processen skall bli mer jämlika  än  de  är  i  dag.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner målen.
Utskottet  tillstyrker  vidare regeringens förslag
till  ändringar  i kommunallagen  (1991:900)  och  i
lagen  (1994:692)  om   kommunala  folkomröstningar.
Förslagen innebär bl.a. att  fullmäktige får besluta
att  medborgarna  får  väcka förslag  i  fullmäktige
(medborgarförslag),    att    arbetsvillkoren    för
förtroendevalda i kommuner  och landsting förbättras
och  att möjligheterna till brukarinflytande  stärks
samt att allmänheten skall ha möjlighet till insyn i
privatägda  företag som bedriver kommunal verksamhet
på entreprenad.
Utskottet   avstyrker   regeringens   förslag   om
möjlighet till  insyn  i  verksamheten  i fristående
skolor  utöver  vad  som  föreslagits  i en tidigare
proposition om fristående skolor.
De motioner som behandlas i betänkandet,  och  som
inte    är    direkt   anknutna   till   förslag   i
propositionen,  rör  i  stor utsträckning frågor som
utskottet nyligen behandlat i andra sammanhang (bet.
2001/02:KU13 Författningsfrågor,  m.m.,  2001/02:KU8
Valfrågor  och  2001/02:KU7  Regional samverkan  och
statlig länsförvaltning). Det gäller bl.a. frågor om
författningsöversyn,  den kommunala  självstyrelsen,
olika  frågor om rösträtt  och  valsystemet  och  om
regionalisering.
Andra  motioner  rör  den  kommunala  kompetensen,
såsom  bestämmelserna  om kommunal näringsverksamhet
och  om laglighetsprövning  samt  om  möjlighet  för
kommunerna  att  stödja  barnomsorg  i olika former.
Utskottet  behandlar  också motioner om  kommunernas
organisation  och  verksamhetsformer.   Bland  annat
behandlas   motioner   om  obligatorisk  miljönämnd,
fristående        kommunrevision,        direktvalda
kommundelsnämnder och indelningsfrågor. I anslutning
till   förslag   och  uttalanden   i   propositionen
behandlas    motioner    om    olika    former    av
demokratiutveckling.  Slutligen  behandlas också ett
par  motioner om stöd till politiska  kampanjer  och
politiskt arbete.
Utskottet  avstyrker  huvuddelen  av de behandlade
motionerna. Utskottet föreslår dock på  en punkt ett
tillkännagivande för regeringen. Det rör  frågan  om
s.k.  folkinitiativ  för  att åstadkomma en kommunal
folkomröstning. Utskottet anser  att  den  fortsatta
beredningen  av frågan i Regeringskanslet bör  syfta
till  ett förslag  av  innebörd  att  folkomröstning
skall hållas  om  10  %  av de röstberättigade begär
det.
I  betänkandet  finns  35  reservationer   och  10
särskilda yttranden.


Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Mål för demokratipolitiken

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår  om
mål   för   demokratipolitiken.   Därmed   avslår
riksdagen motionerna 2001/02:K58 yrkandena 2  och
3, 2001/02:K60 yrkande 4 och 2001/02:K63.
Reservation 1 (m)

2. Genomgripande författningsreform

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkande 5.
Reservation 2 (m, fp)

3. Subsidiaritetsprincipen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 1.
Reservation 3 (kd)

4. Grundlagsutredning med
underifrånperspektiv

Riksdagen avslår motion 2001/02:K67 yrkande 13.
Reservation 4 (c)

5. Den kommunala självstyrelsen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K58 yrkande
1, 2001/02:K60 yrkande 10, 2001/02:K67 yrkande 9,
2001/02:K230,    2001/02:K248   yrkande   2   och
2001/02:K371 yrkande 33.
Reservation 5 (m, c, fp)

6. Det kommunala skatteutjämningssystemet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkande 11.
Reservation 6 (m)

7. Domstolarnas ställning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K60 yrkandena 7
och 8.
Reservation 7 (m)

8. Regionala självstyrelseorgan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
7, 2001/02:K67 yrkandena  10–12 samt 2001/02:K371
yrkande 16.
Reservation 8 (c)
Reservation 9 (fp)

9. Åldersgränsen för rösträtt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
1 och 2001/02:K67 yrkande 3.
Reservation 10 (v, c, fp, mp)

10. Rösträtt för utländska medborgare

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkandena 2
och 3.
Reservation 11 (v, mp)

11. Renodlat personval

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
13,  2001/02:K62  yrkande  2,   2001/02:K64   och
2001/02:K67 yrkande 6.
Reservation 12 (m, c, fp)

12. Kommunala utjämningsmandat m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 2.
Reservation 13 (v, kd)

13. Skilda valdagar

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
3 och 2001/02:K66 yrkande 1.

14. Internetröstning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
15 och 2001/02:K70 yrkandena 1–5.
Reservation 14 (m)

15. Tillgänglighet till vallokaler

Riksdagen avslår motion 2001/02:K62 yrkande 8.
Reservation 15 (fp)

16. Kommunal näringsverksamhet

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:K205,
2001/02:K305  yrkandena  1  och  2, 2001/02:K319,
2001/02:K365, 2001/02:K366, 2001/02:Fi296 yrkande
1 samt 2001/02:N312 yrkandena 5 och 6.
Reservation 16 (m, fp)

17. Laglighetsprövning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:K271,
2001/02:K305  yrkandena  3  och  4, 2001/02:Fi299
yrkande   4,   2001/02:N312   yrkande   10    och
2001/02:N370 yrkande 3.
Reservation 17 (m, kd, fp)

18. Kommunalt stöd till enskild
verksamhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K290.

19. Tröghetsregel

Riksdagen avslår motion 2001/02:K381 yrkande 8.
Reservation 18 (mp)

20. Ekonomiskt stöd till enskild
barnomsorg

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:K233,
2001/02:K324 och 2001/02:K331.
Reservation 19 (m)
Reservation 20 (kd, c, mp)

21. Ekonomiskt stöd till adoption och
insemination

Riksdagen avslår motion 2001/02:K390  yrkandena
1 och 2.

22. Utegångsförbud

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:K284 yrkande
16.

23. Kommunmedlemskap och
laglighetsprövning

Riksdagen  avslår motionerna  2001/02:K265  och
2001/02:K284 yrkande 1.

24. Ställningstagande till beslut i
kommunala företag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) såvitt avser 3
kap.  17 §. Därmed  avslår  riksdagen  motionerna
2001/02:K60 yrkande 1 och 2001/02:K65 yrkande 5.
Reservation 21 (m, kd, fp)

25. Insyn i kommunala entreprenader

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen (1991:900) såvitt avser 3
kap. 19  a  §.  Därmed  avslår  riksdagen  motion
2001/02:K60 yrkande 2.
Reservation 22 (m)

26. Krav vid entreprenadupphandling

Riksdagen avslår motion 2001/02:K59 yrkande 1.
Reservation 23 (v)

27. Omstruktureringar inom den offentliga
sektorn

Riksdagen avslår motion 2001/02:K61.

28. Insyn i fristående skolor

Riksdagen  avslår regeringens förslag till  lag
om  ändring  i  skollagen   (1985:1100).   Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2001/02:K60 yrkande
3,   2001/02:K65   yrkande   6   och  2001/02:K66
yrkande 18.   Riksdagen   avslår  vidare   motion
2001/02:K59 yrkande 2.
Reservation 24 (s, v)

29. Obligatorisk miljönämnd

Riksdagen avslår motion 2001/02:K262.
Reservation 25 (v, mp)

30. Närvarorätt och öppenhet vid
nämndsammanträden

Riksdagen  avslår motionerna  2001/02:K289  och
2001/02:K392.

31. Återremiss

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i kommunallagen  (1991:900), såvitt avser
5  kap.  36  §.  Därmed avslår  riksdagen  motion
2001/02:K58 yrkandena 4 och 5.

32. Förtroendevaldas valbarhet och
arbetsvillkor

Riksdagen   avslår    motionerna    2001/02:K66
yrkandena 14 och 15, 2001/02:K381 yrkande  9  och
2001/02:K417 yrkande 2.

33. Kommunrevision

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K65 yrkande
7 och 2001/02:K339.
Reservation 26 (m, kd, fp)

34. Direktvalda kommundelsnämnder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K62 yrkande
4,  2001/02:K341,  2001/02:K371  yrkande  14  och
2001/02:K424 yrkande 5 i denna del.
Reservation 27 (v, c, fp, mp)

35. Kommunala extraval

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
14,  2001/02:K247 yrkande 1, 2001/02:K368 yrkande
7 och 2001/02:K385.
Reservation 28 (m, fp)

36. Återkallelse av uppdrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:K247 yrkande 3.

37. Avgående kommunstyrelse

Riksdagen avslår motion 2001/02:K354.

38. Proportionellt valsätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:K356.

39. Kommunal samverkan över
nationsgränser

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K67 yrkande
8,   2001/02:K408   yrkandena   1   och   2   och
2001/02:K419.

40. Indelningen i kommuner och landsting

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K60 yrkande
12,  2001/02:K62   yrkande   5  och  2001/02:K371
yrkandena 11–13.
Reservation 29 (s, v) - motiv.
Reservation 30 (c)

41. Indelning i polisdistrikt

Riksdagen avslår motion 2001/02:K9 yrkande 3.

42. Folkinitiativ om folkomröstning

Riksdagen  ger som sin mening  regeringen  till
känna  vad  utskottet   anfört.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:K65   yrkande   3,
2001/02:K67  yrkande  5,  2001/02:K247 yrkande 2,
2001/02:K340,   2001/02:K371    yrkande   4   och
2001/02:N364  yrkande  23  och delvis  motionerna
2001/02:K66 yrkande 6, 2001/02:K344 yrkande 2 och
2001/02:K368 yrkande 5.
Reservation 31 (s, v)

43. Beslutande folkomröstning

Riksdagen avslår motion 2001/02:K67 yrkande 4.
Reservation 32 (c)

44. Medborgarförslag och
självförvaltningsorgan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K65 yrkande
4,   2001/02:K66   yrkande  5  och   2001/02:K371
yrkandena 6–8.

45. Demokratiska processer och IT

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:K347,
2000/01:K397 yrkande 1,  2000/01:K401  yrkande 7,
2001/02:K66  yrkande  12, 2001/02:K67 yrkande  7,
2001/02:K368 yrkande 8,  2001/02:K381  yrkande 7,
2001/02:K389 och 2001/02:K424 yrkande 5  i  denna
del och 2001/02:So618 yrkande 15.
Reservation 33 (m, fp)

46. Demokratibokslut m.m.

Riksdagen    avslår    motionerna   2001/02:K66
yrkandena 7–10 och 13, 2001/02:K68,  2001/02:K344
yrkande 1 samt 2001/02:K381 yrkandena 3 och 10.

47. Lokal demokratiutveckling

Riksdagen    avslår    motionerna   2001/02:K67
yrkandena  1  och  2,  2001/02:K371   yrkande  1,
2001/02:K383 yrkandena 1 och 3–5 och 2001/02:A226
yrkande 4.

48. Organisationsstöd

Riksdagen avslår motion 2001/02:K69.

49. Demokratifrågornas position i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 4.

50. Demokratifolder

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 11.
Reservation 34 (mp)

51. Forskningsmedel

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 17.

52. Etik i förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K65 yrkande 8.

53. Bidrag till politiska kampanjer

Riksdagen avslår motion 2001/02:K66 yrkande 16.
Reservation 35 (mp)

54. Stödet till riksdagsledamöter och
partigrupper

Riksdagen avslår motion 2001/02:K418  yrkandena
1 och 2.

55. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
b) lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar,
i  den  mån  lagförslagen  inte  omfattas  av  vad
utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 21 mars 2002

På konstitutionsutskottets vägnar


Per Unckel

Följande  ledamöter  har  deltagit i beslutet: Per
Unckel  (m),  Göran  Magnusson (s),  Barbro  Hietala
Nordlund (s), Pär Axel  Sahlberg  (s), Kenneth Kvist
(v),  Ingvar  Svensson  (kd), Inger René  (m),  Mats
Berglind (s), Lars Hjertén (m), Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s), Kenth Högström  (s),  Mats  Einarsson
(v),  Björn von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius
(m), Per  Lager (mp), Åsa Torstensson (c) och Helena
Bargholtz (fp).
2001/02

KU14


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning


I den beredning som föregått regeringens proposition
har ingått olika utredningar.
Den mest  omfattande  av  dessa har varit den s.k.
Demokratiutredningen. Denna parlamentariska kommitté
hade   regeringens  uppdrag  att   belysa   de   nya
förutsättningar,  problem  och  möjligheter  som det
svenska  folkstyret  möter  inför  2000-talet  (dir.
1997:01) och att utreda orsakerna till det sjunkande
valdeltagandet  och  föreslå  åtgärder  för  att öka
medborgarnas   delaktighet   och  engagemang  i  det
domokratiska   systemet   (dir.   1998:100).    Inom
utredningens ram producerades en rad småskrifter och
forskarvolymer,  vilka tillsammans avsågs utgöra ett
bibliotek      för     studie      i      demokrati.
Demokratiutredningen  överlämnade  i  februari  2000
sitt  slutbetänkande  En uthållig demokrati! Politik
för folkstyrelse på 2000-talet (SOU 2000:1).
En       annan      parlamentarisk       kommitté,
Kommundemokratikommittén,  hade  regeringens uppdrag
bl.a.  att  föreslå  åtgärder som ökar  medborgarnas
möjligheter  till  insyn   och   deltagande   i  den
kommunala  demokratin  och som stärker den kommunala
representativa demokratins  funktionssätt och former
(dir.  1999:98). Kommittén överlämnade  i  maj  2001
sitt huvudbetänkande  Att  vara  med  på  riktigt  –
demokratiutveckling  i  kommuner  och landsting (SOU
2001:48).  Kommittén  har  härefter  fortsatt   sitt
arbete med ytterligare uppgifter.
En  särskild  utredare, Valtekniska utredningen år
2000, hade regeringens  uppdrag  att göra en teknisk
översyn av vissa delar av valsystemet,  bl.a. att se
över  bestämmelserna  om  indelning  i  valdistrikt,
regelsystemet     avseende     möjligheterna     att
förtidsrösta och att rösta i vallokal och formen för
utlandssvenskars  röstning samt föreslå ändringar av
vallagens bestämmelser  om  valbarhetskrav så att de
står  i överensstämmelse med EU:s  s.k.  valrättsakt
(dir. 2000:10).  Utredningen  avgav  i  januari 2001
betänkandet     Teknik    och    administration    i
valförfarandet  (SOU  2000:125).  Huvuddelen  av  de
frågor som tas upp  i det betänkandet har varit uppe
till  riksdagsbehandling   (prop.  2001/02:53,  bet.
2001/02:KU8,   rskr.   2001/02:147).    I   den   nu
föreliggande propositionen tar regeringen upp frågan
om Valmyndighetens roll och Internetval.
Frågan  om  vissa ändringar i lagen (1994:692)  om
kommunala   folkomröstningar    har   behandlats   i
departementspromemorian  Proceduren   vid  kommunala
folkomröstningar (Ds 2001:33).
Vidare   har   en   samlad   utvärdering   av   de
inflytandeformer         –         självförvaltning,
brukarinflytande   m.m.   –  som  kompletterar   det
formella beslutsfattandet i  kommuner  och landsting
gjorts   av  statsvetenskapliga  institutionen   vid
Göteborgs  universitet.  Resultatet av utvärderingen
och  en analys av de juridiska  problem  som  dagens
utformning    av    brukarinflytandet   medför   har
presenterats    i   departementspromemorian    Ökade
möjligheter till brukarinflytande (Ds 2001:34).
Regeringen har  inhämtat  Lagrådets  yttrande över
delar   av   de   lagförslag   som   läggs   fram  i
propositionen.

I   riksdagen   har   propositionen   föranlett   13
följdmotioner.  Till ärendet har förts ett fyrtiotal
motioner som väckts  under  allmän  motionstid eller
med anledning av annan proposition.

Konstitutionsutskottet          har         berett
utbildningsutskottet tillfälle att  yttra  sig  över
propositionen  och  motioner  i  den utsträckning de
berör     utbildningsutskottets    beredningsområde.
Utbildningsutskottets yttrande finns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll


Regeringen  anger  en  långsiktig  strategi  för att
värna  och fördjupa folkstyrelsen och presenterar  i
detta syfte  ett  antal  mål och handlingslinjer för
demokratipolitiken.  Utgångspunkten   är   att   det
medborgerliga   deltagandet   skall   öka   och  ett
demokratiskt  samhälle  främjas.  Dessutom  föreslås
ändringar   i  kommunallagen  (1991:900),  skollagen
(1985:1100) och  lagen (1994:692) om kommunala folk-
omröstningar.   Ändringarna    innebär   bl.a.   att
fullmäktige  får besluta att medborgarna  får  väcka
förslag   i  fullmäktige   (medborgarförslag),   att
arbetsvillkoren  för  förtroendevalda i kommuner och
landsting  förbättras  och  att  möjligheterna  till
brukarinflytande stärks  samt  att allmänheten skall
ha  möjlighet  till insyn i privatägda  företag  som
bedriver kommunal  verksamhet  på  entreprenad och i
verksamheten i fristående skolor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft  den  1 juli
2002.
Utskottets överväganden


Mål för demokratipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet   tillstyrker  regeringens  förslag
till långsiktiga  mål för demokratipolitiken,
som innebär en ökning  av  valdeltagandet och
av   andelen   medborgare  som  innehar   ett
politiskt förtroendeuppdrag  samt  bättre och
mer  jämlika  möjligheter  att  delta  i  den
politiska   processen.   Utskottet  avstyrker
motioner om avslag på propositionen  och nytt
förslag  samt  om  vitalisering av demokratin
efter andra linjer.
Jfr reservation 1 (m).

Propositionen

Regeringen föreslår  att  riksdagen  skall  godkänna
förslaget   att   genom  en  aktiv  demokratipolitik
följande långsiktiga mål skall uppnås:

1         Valdeltagandet  skall  öka väsentligt i de
nationella och kommunala  valen  liksom  i
valet  till  Europaparlamentet. Ett första
delmål är att  valdeltagandet  skall öka i
de allmänna valen 2002.
2
3         En ökad andel av medborgarna skall  inneha
någon form av politiskt förtroendeuppdrag.
Ett   första   delmål   är   att   antalet
förtroendevalda  i  kommuner och landsting
skall öka med 10 000 till år 2010. Antalet
personer  som  någon  gång   i  livet  har
innehaft  ett  politiskt förtroendeuppdrag
skall också öka.
4
5         Medborgarna skall ha bättre möjligheter än
i  dag  att  delta   i   och  påverka  den
politiska  processen.  Andelen  medborgare
som deltar skall också öka.
6
7         Medborgarnas möjligheter  att  påverka den
politiska processen skall bli mer  jämlika
än   de   är   i  dag.  Andelen  ungdomar,
arbetslösa  och  personer   med   utländsk
bakgrund   som   deltar  i  den  politiska
processen skall öka.
8
Regeringen  anser  att  det  finns   behov   av   en
sammanhållen  och  långsiktig strategi för att värna
och fördjupa den svenska  folkstyrelsen. I denna bör
ingå  åtgärder  för  att  värna  den  representativa
demokratins  traditionella kanaler  för  inflytande.
Därutöver  måste   reformarbetet  ta  sikte  på  ett
medborgardeltagande  också mellan valen. Arbetet bör
också inriktas mot att  lyfta  fram värdet av samtal
och diskussion i en demokrati.

Regeringen  framhåller att det  är  angeläget  att
bedöma effekterna av de mål och åtgärder som anges i
propositionen.  Regeringen  avser  därför  att under
2002   ta   initiativ   till   utvecklandet  av  ett
uppföljningssystem som möjliggör detta. Vidare avser
regeringen att följa annat demokratifrämjande arbete
i kommuner och landsting och att  på  lämpligt  sätt
fortlöpande   redovisa   den   svenska   demokratins
utveckling  i  förhållande  till de mål som anges  i
propositionen.
Regeringen   framhåller   också    den    centrala
valmyndighetens   viktiga   uppgift   att  informera
väljarna om de allmänna valen.

I  sin  diskussion  av  strategin för att värna  och
fördjupa demokratin vill  regeringen  – i samma anda
som    Demokratiutredningen    –    förespråka    en
demokratisyn    som    innebär   att   den   svenska
representativa demokratin  värnas. Detta förutsätter
ett brett medborgerligt deltagande.  Deltagandet bör
ske  både  via traditionella kanaler för  inflytande
och via nya kanaler.

Regeringen  betonar  att  de  politiska  partierna
också i framtiden har en uppgift som huvudinstrument
för  den politiska maktutövningen och som bärare  av
folkviljan.  Enligt  Demokratiutredningen  finns det
inget   demokratiskt   acceptabelt  alternativ  till
detta.
Liksom Demokratiutredningen  vill  regeringen dock
även betona samtalets och diskussionens  betydelse i
demokratin.   En   grundläggande  utgångspunkt   för
regeringens demokratisyn  är  alla  människors  lika
värde.  Alla  skall  ha lika möjligheter att påverka
såväl sin vardag som samhällsutvecklingen  i  stort.
Det är först när medborgaren har makt som hans eller
hennes   skapande   förmåga  tas  till  vara,  anger
regeringen. Därför måste  alla  medborgare  ha  makt
över  sina liv, och för att detta skall vara möjligt
måste  medborgaren   bl.a.  ha  del  i  makten  över
samhällsutvecklingen.  Det betyder enligt regeringen
att   det   behövs   vägar   tillsammans    med   de
traditionella  i  vilka  medborgarna  kan  utöva sin
makt,  både  som  individer och som medlemmar i  ett
kollektiv och att demokratin  i  annat fall riskerar
att bli elitistisk.
Regeringen     hänvisar     till     att     flera
demokratiutredningar  har  genomförts  för att följa
upp och utvärdera den svenska folkstyrelsen. Det har
dock med tiden blivit allt svårare att reformera med
utgångspunkt  i utredningars förslag till  förändrad
lagstiftning etc. Bilden av demokratins tillstånd är
enligt regeringen  alltför  motsägelsefull,  och  de
förändringar  vi  står  inför  i  dag djupgående. På
individnivå   handlar   det   bl.a.   om  förändrade
attityder,    beteenden    och   levnadsvanor.    På
strukturell nivå handlar det  exempelvis  om  att vi
blir alltmer beroende av omvärlden och att politiska
beslut fattas på fler arenor och nivåer i samhället.
Hur  detta påverkar demokratins förutsättningar  och
funktion i framtiden är osäkert.
Det  finns  i  dag  enligt  regeringen  inte något
påtagligt  hot mot demokratin som styrelseskick  men
däremot  mot   dess   funktionssätt,   och   det  är
bakgrunden  till  behovet  av  en  sammanhållen  och
långsiktig  strategi  för att värna och fördjupa den
svenska   demokratin.   Det    politiska   systemets
legitimitet och förankring måste  upprätthållas  och
försvaras.  En  långsiktig  strategi  betyder enligt
regeringen     att    det    är    nödvändigt    att
demokratiutveckling  kommer att vara ett prioriterat
område för en lång tid framöver.

I propositionen redogörs  för  en  rad  åtgärder som
vidtagits  och  planeras  för att stärka demokratin.
Sådana åtgärder redovisas senare i betänkandet.

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 4 föreslås att riksdagen  skall  begära  att
regeringen  tillsätter en utredning om ökad makt för
enskilda människor  att  råda  över  sitt  eget liv.
Motionärerna anser att den svenska folkstyrelsen bör
vitaliseras  efter  andra  linjer än de som anges  i
propositionen  och vara ett långsiktigt  arbete  med
början i åtgärder för att stärka enskilda människors
möjligheter  att   bestämma  själva  över  sin  egen
vardag. Motionärerna  anser  att  en samlad prövning
bör göras av vilka uppgifter staten  och  kommunerna
över huvud taget behöver ta ansvar för.

I  motion  2001/02:K58  av  Marietta  de Pourbaix-
Lundin   (m)  föreslås  att  riksdagen  skall  avslå
förslaget  att  godkänna  vad regeringen föreslår om
mål för demokratipolitiken  (yrkande  2)  och begära
att regeringen lägger fram ett nytt förslag till mål
för demokratipolitiken (yrkande 3). Motionären anser
att  förslagen  i  propositionen  inte ens kommer  i
närheten  av en behövlig diskussion  om  de  viktiga
aspekterna    på   politikens   tillgänglighet   och
rekryteringsbekymmer.  Utrymmet för lokala politiska
beslut  måste bli större  på  de  centrala  organens
bekostnad,  och  utrymmet  för enskilda beslut måste
bli större på politikens bekostnad. Motionären anser
att  regeringen  med  dessa  perspektiv   som  grund
snarast  bör  återkomma  till  riksdagen med förslag
till långsiktiga mål för demokratipolitiken.
Liknande synpunkter framförs i  motion 2001/02:K63
av Cristina Husmark Pehrsson (m), där det begärs ett
tillkännagivande för regeringen om  människors  makt
över   den   egna  vardagen.  Motionären  anser  att
regeringen   gör    ett    allvarligt    misstag   i
propositionen  genom att sätta likhetstecken  mellan
ordet demokrati  och  den  representativa demokratin
och därför mena att ett större  antal  politiker per
automatik  kommer  att  öka demokratin totalt  sett.
Regeringen borde i stället  enligt  motionären börja
med att se vilket ansvar medborgarna  själva  kan ta
när det gäller vars och ens vardag.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen framhåller i propositionen finns  det
behov av en sammanhållen och långsiktig strategi för
att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen.  I
strategin  bör  ingå  åtgärder  för  att  värna  den
representativa demokratins traditionella kanaler för
inflytande   och   därutöver   ta   sikte   på   ett
medborgardeltagande också mellan valen. Arbetet bör,
som  regeringen också betonar, även inriktas mot att
lyfta   fram  värdet  av  samtal  och  diskussioner.
Utskottet delar således den bedömning som regeringen
gör  och  föreslår   att   riksdagen  godkänner  vad
regeringen föreslår om mål för demokratipolitiken.

Motion 2001/02:K58 (m) yrkandena  2 och 3 avstyrks
således, liksom motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande 4
och 2001/02:K63 (m).

Författningsfrågor m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utredning  av
en   genomgripande   författningsreform,   av
subsidiaritetsprincipen  som  vägledande norm
för  den  demokratiska  uppbyggnaden,  av  en
grundlag som utgår från makt  underifrån  och
av  förstärkt  kommunal självstyrelse. Vidare
avstyrker utskottet  motionsyrkanden  om  att
avskaffa           det          inomkommunala
skatteutjämningssystemet  och om förstärkning
av domstolarnas ställning.
Utskottet   avstyrker   också   motioner   om
direktvalda   regionala   styrelseorgan   och
regionalisering   samt   om  avskaffande   av
landshövdingämbetet och länsstyrelserna i sin
nuvarande roll.
Jfr reservationerna 2 (m och  fp), 3 (kd) och
4     (c)     om     olika     aspekter    på
författningsöversyn,  5  (m,  c, fp)  om  den
kommunala självstyrelsen, 6 och  7 (m) om det
kommunala    skatteutjämningssystemet     och
domstolarnas ställning samt 8 (c) och 9  (fp)
om regionalisering.

Motioner

Motionsvis föreslås andra vägar och åtgärder  än  de
som  redovisas  i  propositionen  för att stärka den
demokratiska utvecklingen.

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 5 föreslås att riksdagen  skall  begära  att
regeringen  snarast  tillsätter  en  utredning om en
genomgripande    författningsreform.    Motionärerna
framför  tankar om ökad horisontell maktdelning  och
anser att  uppenbarhetsrekvisitet  i  11  kap.  14 §
regeringsformen  bör tas bort så att domstolarna ges
större möjligheter  att  kontrollera lagstiftningens
förenlighet med grundlagen.  De  pekar vidare på att
en  författningsdomstol  skulle  kunna  pröva  denna
fråga, avgöra tolkningstvister i fråga om vallag och
övriga   lagar  som  rör  det  politiska   systemets
funktion  samt   övervaka   de  mänskliga  fri-  och
rättigheterna.   Alternativt   till    en   särskild
författningsdomstol    skulle    Högsta    domstolen
och/eller    Regeringsrätten    kunna    utöva    en
författningsdomstols  funktioner. Även den vertikala
maktdelningen  bör  enligt  motionärerna  ökas,  och
förändringar  bör  utgöra   en   del   av   en   mer
genomgripande  författningsreform.  I  samma  motion
yrkande  10 föreslås att riksdagen skall begära  att
regeringen lägger fram förslag om ett starkare skydd
för den kommunala självstyrelsen i grundlagen.

I motion  2001/02K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
föreslås  vidare  (yrkande  11)  att riksdagen skall
begära  att regeringen lägger fram  förslag  om  att
avskaffa  det inomkommunala skatteutjämningssystemet
och att ersätta  det  med  ett  statligt finansierat
bidragssystem.  I  samma  motion  efterlyses   också
förslag som rör domstolarnas ställning. Motionärerna
anser  att  riksdagen  skall  begära  att regeringen
lägger  fram förslag som ger domstolarna  befogenhet
att själva  besluta  om  sina  egna  arbetsordningar
(yrkande  7)  samt  om  att ansvaret för domstolarna
flyttas från regeringen till  riksdagen  och  om att
avskaffa Domstolsverket (yrkande 8).
Den  kommunala  självstyrelsen  tas  upp  i motion
2001/02:K58   av  Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
yrkande 1. Motionären begär ett tillkännagivande för
regeringen om behovet  av att kraftigt förstärka den
kommunala självstyrelsen  som  ett  led i att förnya
demokratin för det nya seklet. Samma  motionär begär
i  en  motion  från  allmänna  motionstiden,  motion
2001/02:K248 yrkande 2, ett tillkännagivande  om att
en  genomgång bör göras av befintlig lagstiftning  i
syfte  att  vidta  sådana  ändringar  som på berörda
områden återupprättar den kommunala självstyrelsen.
I  motion 2001/02:K230 av Margareta Cederfelt  (m)
föreslås  ett tillkännagivande för regeringen om att
kommunerna    självständigt   skall   få   disponera
vinstmedel     från     kommunala     bolag     utan
regeringsbeslut.  Motionären anser att det kommunala
självbestämmandet  begränsas   av  flera  regelverk,
vilket minskar möjligheten för kommunerna att själva
aktivt  ta  ansvar och utveckla sin  verksamhet  och
nämner som exempel  på begränsningar i det kommunala
självstyret den lagändring  som  genomfördes  den  1
juli  1999,  innebärande  att  kommuner som använder
vinstmedel från sina egna bostadsbolag  får minskade
generella statsbidrag i motsvarande grad.

I  motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl.  (kd)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om en  utredning  om subsidiaritetsprincipen i syfte
att  göra  den  till  en  vägledande  norm  för  den
demokratiska uppbyggnaden.  Motionärerna  anser  att
subsidiaritetsprincipen     bör     vara    styrande
arbetsverktyg  även  för  den  nationella   nivån  i
Sverige,    vilket   kan   åstadkommas   genom   att
subsidiaritetsprincipen  ges en normerande roll. För
detta bör en grundlig genomgång  göras av principen.
Regeringen    bör    låta    genomföra    nödvändigt
analysarbete.

I  motion  2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl.  (c)
yrkande 13 föreslås  att  riksdagen  hos  regeringen
skall begära en utredning med direktiv att  se  över
hur  en  grundlag,  som utgår från att makten kommer
underifrån,  kan utformas.  Motionärerna  anser  att
utgångspunkten   bör   vara   att   öka   människors
självbestämmande och att en naturlig uppgift  är att
åstadkomma   en   vertikal   maktdelning  där  högre
administrativa nivåer förhindras att detaljstyra och
göra ingrepp i det lokala självstyret. De efterlyser
en    omfattande    decentraliseringspolitik     och
förstärkning   av   den  vertikala  maktdelningen  i
Sverige.

I samma motion yrkande  9  föreslås  att riksdagen
hos   regeringen  skall  begära  förslag  till   ett
förstärkt    kommunalt    självstyre.   Starka   och
självständiga   kommuner   är  enligt   motionärerna
grunden för en stark lokal demokrati.  Därför behövs
utom   ett   starkare   skydd   för   kommunerna   i
regeringsformen  också  att  skyddet mot tillfälliga
majoriteter  i  kommunfullmäktige   bör   läggas   i
direktdemokrati   och   att   det   bör  krävas  två
tredjedels majoritet i riksdagen för  att  gå  förbi
det  kommunala  självstyret  samt  att det måste bli
möjligt för kommuner att få statlig  styrning prövad
i domstol.
I  motion 2001/02:K371 av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande   33   begärs   ett   tillkännagivande   för
regeringen   om   en   lagstiftning  med  utkrävbara
individuella  rättigheter  och  förstärkt  kommunalt
självstyre. Motionärerna  anser  att kommunerna, som
den  närmaste  representativa  arenan,   spelar   en
särskild  roll  i  det demokratiska systemet och att
den  breda representation  som  finns  i  kommunerna
innebär   många   kontaktytor  gentemot  det  civila
samhället. De anser  vidare  att  en väsentlig orsak
till det bristande intresset för lokal  politik  och
de  avhopp som drabbat kommuner runt om i landet får
tillskrivas det faktum att kommunerna under lång tid
blivit  alltmer  osjälvständiga.  Det  är  svårt att
finna  mening i att driva politik som bestäms  någon
annanstans.  Att  stärka demokratin är därför enligt
motionärerna i stor  utsträckning  en  fråga  om att
återupprätta    det   kommunala   självstyret.   Det
kommunala  självstyret  bör  inte  kunna  inskränkas
annat  än  med   kommunernas   samtycke   eller  med
hänvisning till de fri- och rättigheter som  anges i
regeringsformen. 1999 års författningsutredning  bör
därför  ges  tilläggsdirektiv  att  utreda  hur  ett
stärkt   kommunalt  självstyre  kan  förverkligas  i
grundlagen, och regeringen bör återkomma med förslag
som möjliggör ett stärkt kommunalt självstyre.

Särskilda   frågor  om  regiondemokrati  tas  upp  i
kommittémotioner från c- och fp-ledamöter.

I motion 2001/02:K67  av Åsa Torstensson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen hos  regeringen  skall begära
förslag   till   ett   regelverk   för   permanenta,
direktvalda,  regionala  styrelseorgan (yrkande  10)
samt tillkännage dels att  folkomröstning bör hållas
vid  ändringar  i  länsindelningen  som  ett  led  i
bildandet av nya regioner  (yrkande  11),  dels  att
såväl landshövdingeämbetet som länsstyrelserna i sin
nuvarande  roll  bör  avvecklas (yrkande 12). Även i
motion  2001/02:K371  av   Agne  Hansson  m.fl.  (c)
yrkande   16   begärs   ett   tillkännagivande    om
folkomröstning  i samband med länssammanslagning och
länsindelning.
I motion 2001/02:K62  av  Helena  Bargholtz  m.fl.
(fp)  yrkande  7  begärs  ett  tillkännagivande  för
regeringen om demokratin i regionerna.

Bakgrund

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade frågor om författningsutredning
och  kommunal  självstyrelse  senast  i sitt nyligen
avlämnade betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet  hänvisade  inledningsvis till  att  det
senast under föregående riksmöte  behandlat motioner
som  rörde  frågor om att den svenska  författningen
borde utredas  (bet.  2000/01:KU11).  Utskottet hade
där  redogjort för innehållet i regeringsformen  och
bakgrunden  till  denna  samt  redovisat de aktuella
utredningar som pågick och som berör skilda delar av
den   svenska  författningen.  Utskottet   hänvisade
vidare  till att det under föregående riksmöte också
behandlat motioner om förstärkning i grundlag av den
kommunala    självstyrelsen   (bet.   2000/01:KU12).
Utskottet hade där lämnat en utförlig redovisning av
gällande bestämmelser  med  förarbeten och redogjort
för  sina  uttalanden  under  senare   år   i  olika
riksdagsärenden   där   frågan   om   den  kommunala
självstyrelsen  hade  behandlats  samt redovisat  de
överväganden  som  gjorts  i  olika  kommittéer  och
utredningar under senare tid.
Utskottet   hade   i  sin  bedömning  av  aktuella
motioner  om författningsutredning  konstaterat  att
1999   års  författningsutredning   ”nyligen”   hade
avlämnat  ett delbetänkande med förslag om skydd för
miljön  och  funktionshindrades  och  andra  utsatta
gruppers  delaktighet  och jämlikhet i samhället och
om skydd för egendom samt  om  vissa  frågor som rör
förhållandet till Europeiska unionen. Utskottet hade
vidare påpekat att utredningen skulle fortsätta sitt
arbete  med  att  bl.a.  utreda  frågorna om  skilda
valdagar och vårval och att se över partibegreppet i
regeringsformen. Utskottet hade vidare hänvisat till
att  det i samma betänkande behandlade  motioner  om
ändringar   i   regeringsformen   som   gällde   den
nationella   nivån  och  i  betänkande  2000/01:KU12
motioner om en  närmare  reglering i regeringsformen
av  den  kommunala  självstyrelsen.  Utskottet  hade
ansett  att  något  tillkännagivande   om   en  bred
utredning  om regeringsformen inte ”nu” var påkallat
och därmed avstyrkt föreliggande motioner.
Utskottet  framhöll  i  det  senaste  betänkandet,
2001/02:KU13,  att  1999  års  författningsutredning
under innevarande vår skall avsluta  sitt arbete när
det  gäller frågorna om skilda valdagar  och  vårval
samt i  fråga  om  partibegreppet i regeringsformen.
Därutöver hänvisade  utskottet  beträffande motioner
om flernivådemokrati och kommunal självstyrelse till
den  översyn  av  uppgifts-  och ansvarsfördelningen
mellan  staten,  kommunerna  och   landstingen   som
regeringen aviserat i proposition 2001/02:7 Regional
samverkan  och  statlig  länsförvaltning.  Utskottet
hade  i  sin  behandling  av  den  propositionen med
motioner  ansett  att  motioner med yrkanden  om  en
översyn, som borde omfatta uppgiftsfördelning mellan
statlig,   regional   och   kommunal    nivå,    var
tillgodosedda  genom  den  aviserade översynen (bet.
2001/02:KU7).
Utskottet ansåg i betänkande  2001/02:KU13 att det
inte  var påkallat att nu göra ett  tillkännagivande
till regeringen  om  en  bred författningsutredning.
Utskottet  instämde  i bedömningen  att  debatten  i
regionfrågan visade att  det  finns ett behov av att
mer  samlat  och långsiktigt se över  uppgifts-  och
ansvarsfördelningen   mellan  de  olika  nivåerna  i
samhällsorganisationen.   Enligt  utskottets  mening
skulle  en sådan översyn, där  inriktningen  är  att
samlat  och   långsiktigt   överväga  uppgifts-  och
ansvarsfördelningen  mellan  samhällsorganisationens
olika nivåer, komma att behöva ske i perspektivet av
grundläggande  och  principiella  ställningstaganden
kring fördelning av uppgifter  och ansvar. Det borde
också enligt utskottet framhållas att regeringen har
anfört   att   utgångspunkten   för  den   aviserade
översynen  är  upprätthållandet  av  en  långtgående
kommunal  självstyrelse.  Mot denna  bakgrund  ansåg
utskottet att det kan antas  att det i den aviserade
översynen, med sitt grundläggande perspektiv, skulle
komma  att  finnas  utrymme  för sådana  frågor  som
berördes i de aktuella motionerna.  Motionerna,  som
rörde flernivådemokratin och kommunal självstyrelse,
borde enligt utskottet avslås i berörda delar.

Utskottet    behandlade    i    samma    betänkande,
2001/02:KU13,  också motionsyrkanden om domstolarnas
ställning. Utskottet redogjorde för gällande ordning
och  riksdagens  tidigare   ställningstaganden  till
liknande   motionsyrkanden.  Utskottet   fann   inte
anledning  att  gå  ifrån  tidigare  uttalanden  och
hänvisade vidare  till  att enligt given redovisning
justitieutskottet så sent som i höstas behandlat och
avstyrkt    motioner   som   rört    Domstolsverkets
ställning. Utskottet  saknade skäl att göra en annan
bedömning och avstyrkte föreliggande motionsyrkande.

Frågan om att ersätta dagens  skatteutjämningssystem
mellan  kommunerna  med  ett  nytt   behandlades  av
riksdagen   senast   i   samband   med   regeringens
budgetförslag  för utgiftsområde 25 Allmänna  bidrag
och två förslag  från  regeringens proposition om en
politik för tillväxt och  livskraft  i  hela landet,
dels  ett  förslag  om utjämningssystemet, dels  ett
förslag om att inrätta  ett bidrag till kommuner och
landsting med minskande befolkning (prop. 2001/02:4,
bet. 2001/02:FiU3, rskr. 2001/02:131–134).

Finansutskottet  konstaterade  i  sitt  betänkande
bl.a. att en avveckling av utjämningssystemet skulle
leda  till  oacceptabla   skillnader   i  ekonomiska
förutsättningar   mellan   landets   kommuner    och
landsting  och  ställde  sig  bestämt avvisande till
motionärernas krav att avskaffa  systemet. Utskottet
ansåg  i  bjärt kontrast mot motionären  att  dagens
utjämningssystem  är väl förenligt med den kommunala
självstyrelsen och  att  för  många kommuner med låg
skattekraft   bidragen  från  inkomstutjämningen   i
själva verket är  en förutsättning för att principen
om  kommunalt  självstyre   skall   ges  ett  reellt
innehåll.   Utan   dessa  bidrag  vore  det   enligt
utskottet   omöjligt   för    många   kommuner   att
upprätthålla  en  nivå på den kommunala  servicen  i
paritet med landet i övrigt.
Finansutskottet  erinrade   vidare   om   att  det
tidigare  hade  behandlat  förslag  om  att avveckla
dagens utjämningssystem och ersätta det med ett nytt
bidragssystem  för  kommunsektorn och då konstaterat
att kommuner med hög tillväxt genom förslagen skulle
få  större  inkomster vilka  finansierades  av  alla
kommuner, inklusive de med lägre tillväxt. Utskottet
hade ställt sig  avvisande  till  detta eftersom det
skulle     bryta     mot     grundprinciperna    för
inkomstutjämningen och innebära ökade klyftor mellan
kommunerna.
Finansutskottet ville slå fast  att  det  inte var
aktuellt  att  ompröva  de grundläggande principerna
för det nuvarande systemet  som  har  ett brett stöd
både  i  den  kommunala  världen och i riksdagen.  I
stället ville utskottet understryka den mycket stora
betydelse som utjämningssystemet  har  för att skapa
likvärdiga förutsättningar för landets kommuner  och
landsting.
Finansutskottet  hänvisade  vidare  till  att  det
återkommande     pekat     på    att    frågan    om
utjämningssystemets   förenlighet    med    Sveriges
grundlag  eller  med grundlagens intentioner prövats
såväl av Lagrådet  som av konstitutionsutskottet och
att utskottet vid ett flertal tillfällen uttalat att
det  delade konstitutionsutskottets  syn  att  någon
omprövning   av   systemet   från   konstitutionella
synpunkter inte var erforderlig.
Finansutskottet     pekade     också     på    att
utjämningssystemet  var  föremål  för ett omfattande
utredningsarbete.      Två     nyligen     framlagda
utredningsbetänkanden hade  lämnat  vissa förslag om
utjämningssystemet  och  pekat  på  behovet   av  en
fortsatt  analys  av  delar  av systemet. Regeringen
avsåg att tillsätta en parlamentarisk  kommitté  för
att   se  över  vissa  delar  av  statsbidrags-  och
utjämningssystemet.  Utskottet  såg  ingen anledning
att för närvarande begära ytterligare  utredning  av
utjämningssystemet.
De  två  utredningsbetänkanden som finansutskottet
syftar  på  är   betänkandena   Förenklad   kommunal
utjämning   (SOU   2000:120)  och  Rättvis  kommunal
utjämning   (SOU  2000:127).   Den   parlamentariska
kommittén som  åsyftas, Kommittén för översyn av det
kommunala statsbidrags-  och utjämningssystemet, har
nu tillsatts (Fi 2001:14, dir. 2001:73).

Frågor om direktvalda regionala styrelseorgan och om
landshövdingeämbetet och länsstyrelsens  roll har så
sent  som  i  januari  2002  behandlats av riksdagen
(prop.    2001/02:7,    bet.   2001/02:KU7,    rskr.
2001/02:138).  Riksdagen  beslöt   därvid   att  den
pågående    försöksverksamheten    med   direktvalda
regionala  självstyrelseorgan  skulle   fortsätta  i
Skåne län och Västra Götalands län till utgången  av
år   2006.  Denna  verksamhet  skall  –  liksom  den
verksamhet   med   regionala   samverkansorgan   som
riksdagen  samtidigt  beslutade  om – följas upp och
utvärderas.  Utskottet  delade i sitt  betänkande  i
princip regeringens uppfattning  om formerna för den
fortsatta   regionala   samverkan.  Någon   generell
förlängning av den nuvarande försökslagens giltighet
borde  därför  inte  ske,  och   inte  heller  borde
försöksverksamheten   utvidgas  till   att   omfatta
ytterligare län. Av detta  följde  enligt  utskottet
att  något  tillkännagivande  om  förberedelser  för
permanentning  av  den nuvarande försöksverksamheten
inte  heller  var  påkallad.   Riksdagen  avslog  på
förslag    av    utskottet   motioner   om    sådana
förberedelser.

Riksdagen avslog vidare på konstitutionsutskottets
förslag   ett   motionsyrkande   om   att   avveckla
landshövdingeämbetet   och   länsstyrelsen   i  dess
nuvarande  roll.  Bostadsutskottet  hade  i yttrande
uttalat   att   det   enligt  utskottet  inte  finns
anledning  att frångå dagens  ledningsstruktur  samt
påpekat  att,  när  staten  fr.o.m.  år  2003  utser
länsstyrelsens  styrelse,  detta kommer att innebära
att större tydlighet skapas kring länsstyrelsens och
därmed också landshövdingens roll.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte skäl för  riksdagen  att ändra
sina   tidigare   ställningstaganden   i   fråga  om
författningsöversyn  och kommunal självstyrelse samt
andra  frågor  om  den  horisontella eller vertikala
maktdelningen.    Utskottet     avstyrker     därmed
motionerna  2001/02:K58 (m) yrkande  1,  2001/02:K60
(m) yrkandena  4,  5,  7, 8 och 10, 2001/02:K63 (m),
2001/02:K65   (kd)  yrkande   1,   2001/02:K67   (c)
yrkandena 9 och  13,  2001/02:K230 (m), 2001/02:K248
(m) yrkande 2 och 2001/02:K371 (c) yrkande 33.

Utskottet  ser  inte  skäl   att   ändra  tidigare
ställningstaganden   i   fråga   om   det  kommunala
skatteutjämningssystemet och avstyrker  även  motion
2001/02:K60 (m) yrkande 11.
Utskottet  avstyrker  med hänvisning till tidigare
ställningstagande också motionerna  2001/02:K62 (fp)
yrkande  7,  2001/02:K67  (c)  yrkandena  10–12  och
2001/02:K371   yrkande   16,   som   rör   regionala
självstyrelseorgan och regionalisering.

Frågor om val och valdeltagande


Rösträtt och valbarhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om rösträtt  för
den  som fyller 18 år under det kalenderår då
allmänna  val  hålls men inte har uppnått den
åldern  på  valdagen   samt   –   delvis  med
hänvisning   till  pågående  beredning   inom
Regeringskansliet   –   motioner   om  utökad
rösträtt för alla utländska medborgare som är
folkbokförda i landet.

Jfr reservationerna 10 (v, c, fp, mp) och 11 (v och mp).

Motioner

Två   motioner   rör   åldersgränsen  för  rösträtt.
Motionärerna anser att rösträtten  skall inträda det
kalenderår då väljaren fyller 18 år.

Ett  tillkännagivande för regeringen  om  att  det
skall vara  möjligt  att rösta det år som man fyller
18 år begärs i motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson
m.fl.  (c) yrkande 3, medan  motionärerna  i  motion
2001/02:K62 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkande 1
föreslår  att  riksdagen skall begära att regeringen
återkommer med förslag  om att alla som fyller 18 år
under valåret får delta och  kandidera  i valen till
kommun, landsting, riksdagen och Europaparlamentet.

Medborgarskapskravet för rösträtt tas upp  i  motion
2001/02:K66  av  Per  Lager  m.fl.  (mp)  yrkande 2.
Motionärerna föreslår att riksdagen skall begära att
regeringen   lägger   fram  förslag  för  att  ändra
nuvarande  rösträttskriterier   från  medborgarskap,
unionsmedborgarskap  eller viss tids  vistelse  till
medborgarskap  och folkbokföring  för  icke  svenska
medborgare. De anser  att  alla som bor och verkar i
Sverige bör ges rösträtt på  nationell, regional och
kommunal  nivå  och att rösträtt  till  riksdag  och
kommunfullmäktige  även  skall  omfatta  rösträtt  i
folkomröstningar.  De  anser  att  det saknas saklig
grund  för  att  ha  särskilda  rösträttsregler  för
invandrare från länder utanför EU,  Island och Norge
och att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer
med  utländsk  härkomst samma rösträtt  som  svenska
medborgare.  Det   avgörande  kriteriet  bör  enligt
motionärerna  vara  att  en  person  är  folkbokförd
(lämpligen   sedan   en   månad   före   val   eller
folkomröstning) i Sverige.  I samma motion yrkande 3
begärs  ett  tillkännagivande  för   regeringen   om
valbarhetskriterier.   Motionärerna   anser  att  en
utvidgning  av  den  valbara  kretsen  kan vara  ett
viktigt  led i att minska segregationen i  samhället
och   ge  direkta   incitament   till   integration,
delaktighet  i  samhällsbyggandet  och  en känsla av
tillhörighet.

Bakgrund

Gällande regler

Bestämmelser  om  rösträtt  vid  val  till riksdagen
finns  i 3 kap. 2 § regeringsformen. Sådan  rösträtt
tillkommer  den  som är svensk medborgare och som är
eller någon gång har  varit  bosatt i riket. Den som
inte har uppnått 18 års ålder senast på valdagen har
inte rösträtt.

Bestämmelser om rösträtt vid  val till landstings-
eller  kommunfullmäktige  finns  i  4  kap.  2–4  §§
kommunallagen   (1991:900).  Av  dessa  bestämmelser
framgår att rösträtt  vid  dessa  val  har,  förutom
röstberättigade vid riksdagsval, medborgare i  någon
av       Europeiska      unionens      medlemsstater
(unionsmedborgare)  samt  medborgare  i Island eller
Norge  i  de kommuner där de är folkbokförda.  Andra
utlänningar  har  rösträtt  vid val till landstings-
och kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Bestämmelser om rösträtt finns  också  i  vallagen
(1997:157).  Enligt  1  kap.  4  §  har  den som har
rösträtt vid val till riksdagen  också  rösträtt vid
val     till    Europaparlamentet.    Därtill    har
unionsmedborgare,  som  är folkbokförda i landet och
som  vid val till Europaparlamentet  inte  röstar  i
någon  annan  medlemsstat  inom  Europeiska unionen,
rösträtt vid ett sådant val i Sverige.

Rösträttsåldern  sänktes, liksom den  civilrättsliga
myndighetsåldern,  från  21  till  20 år 1969. Genom
1974   års   regeringsform  sänktes  rösträttsåldern
ytterligare till nuvarande 18 år. Som skäl framhölls
bl.a.    (prop.    1973:90     s. 162     f.)    att
samhällsutvecklingen  fört  med  sig att ungdomen  i
allmänhet hade större insikter i sociala,  politiska
och   ekonomiska  frågor  än  tidigare  och  att  en
sänkning  av  rösträttsåldern  borde  kunna medverka
till  att  rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor
till   den  politiska   aktivitet   som   hade   den
representativa  demokratin  och dess olika organ som
bas.  Det  ansågs  samtidigt värdefullt  att  bevara
sambandet      mellan      rösträttsåldern       och
myndighetsåldern,  som  sänktes  till 18 år genom en
ändring i föräldrabalken 1974.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade motioner om rösträtt  senast  i
sitt nyligen avlämnade betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet  hänvisade  där  till den redovisning av
förslag i utredningsbetänkanden  under senare år som
rör frågor om åldersgräns för ungas rösträtt samt om
ungas   deltagande   i   politiken  som  lämnats   i
utskottets     betänkande     2000/01:KU11      samt
kompletterade  med  en  redovisning  för förslag som
lämnats  av Kommittén om medborgarskapskrav  i  dess
betänkande  Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning
(SOU 2000:106)  och  av  Kommundemokratikommittén  i
dess   betänkande   Att   vara   med  på  riktigt  –
demokratiutveckling  i kommuner och  landsting  (SOU
2001:48).     Förslaget    från     Kommittén     om
medborgarskapskrav,   som   Kommundemokratikommittén
instämt i, innebär bl.a. att kravet på folkbokföring
i Sverige under minst tre år för att andra utländska
medborgare  än  EU-medborgare  eller   medborgare  i
Island  eller  Norge  skall  ha  rätt  att  delta  i
kommunal- och landstingsval skall tas bort.
Utskottet  vidhöll  i sitt ställningstagande  till
frågan  om rösträtt vid  riksdagsval  för  andra  än
svenska  medborgare   sin   tidigare  bedömning  att
sambandet mellan medborgarskap och rösträtt inte bör
brytas.  Därutöver  var utskottet  alltjämt  av  den
åsikten  att  sambandet  mellan  rösträttsålder  och
myndighetsålder   bör  behållas.  Utskottet  vidhöll
alltså sin tidigare  bedömning  när  det  gäller  en
sänkning  av  rösträttsåldern. Utskottet fann vidare
inte skäl att förorda  en  lagändring  så att de som
uppnår  rösträttsåldern  under  år  då allmänna  val
hålls blir röstberättigade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning  i frågan
om  rösträttsålder  och  anser således att sambandet
mellan   rösträttsålder  och   myndighetsålder   bör
behållas.   Utskottet  avstyrker  därmed  motionerna
2001/02:K62  (fp)  yrkande  1  och  2001/02:K67  (c)
yrkande 3.

Utskottet vidhåller  även sin tidigare bedömning i
frågan   om  sambandet  mellan   medborgarskap   och
rösträtt vid riksdagsval och anser således att detta
samband    inte    bör    brytas.    Såvitt    avser
medborgarskapskravet för rösträtt vid övriga val och
vid folkomröstningar  vill  utskottet  erinra om att
förslaget  från Kommittén om medborgarskapskrav  att
samtliga utländska medborgare skall ges rösträtt vid
de    kommunala     valen    och    vid    kommunala
folkomröstningar om de  är  folkbokförda  i kommunen
respektive landstinget och senast på valdagen fyller
18 år har inte resulterat i någon proposition  inför
årets   val   utan   bereds   enligt   uppgift  från
Regeringskansliet vidare. Denna beredning bör enligt
utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker  med
det  anförda  motion  2001/02:K66  (mp)  yrkandena 2
och 3.

Renodlat personval


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  med hänvisning till att
ytterligare erfarenheter  av nuvarande system
bör avvaktas motioner om att procentspärrarna
vid personröstningen skall tas bort.
Jfr reservation 12 (m, c, fp).

Propositionen

Regeringen  anser  i  propositionen   (s.   40)  att
personvalets  potential  måste utnyttjas bättre  och
hänvisar till att en övervägande  del  av  väljarna,
framför  allt de yngre, enligt Rådet för utvärdering
av 1998 års  val uppfattar att personvalsreformen är
positiv.  Reformen  har  bl.a.  visat  sig  ha  viss
positiv inverkan  på  annars  icke politiskt aktiva.
Enligt regeringens mening skall  personvalssystemet,
såsom   det   nu   är  utformat,  stödjas   så   att
intentionerna  med  det   uppfylls.  Exempelvis  bör
informationen om kandidaterna förbättras.

Motioner

Procentspärrarna  vid  personval   tas  upp  i  fyra
motioner.

I  motion  2001/02:K60  av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 13 föreslås att riksdagen  skall  begära att
regeringen lägger fram förslag om införande  av  ett
rent personvalssystem fr.o.m. riksdagsvalet år 2006.
Motionärerna  anser  att spärrarna vid personval bör
tas  bort  helt. Margareta  Cederfelt  (m)  begär  i
motion   2001/02:K64    ett   tillkännagivande   för
regeringen om att dagens spärrar om 5 respektive 8 %
tas   bort   för   att  underlätta   och   uppmuntra
personvalskandidaturer.
I motion 2001/02:K67  av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande   6   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen  om att avskaffa  spärrarna  i  personval
till  riksdag,   kommun   samt   till  region  eller
landsting. Utvecklingen bör enligt motionärerna inom
en  snar  framtid leda till att spärrarna  helt  tas
bort.
I motion  2001/02:K62  av  Helena  Bargholtz m.fl.
(fp)  yrkande  2  föreslås ett tillkännagivande  för
regeringen om införandet  av personval. Motionärerna
anser att de nuvarande spärrgränserna  bör  tas bort
och att frågan om vilka personer som skall träda  in
på  partiets mandat skall avgöras av hur många kryss
en kandidat  har fått, inte av partiets placering av
honom eller henne på listan.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet har  behandlat  motioner  om  att  ta bort
procentspärrarna   vid   personval   senast  i  sina
betänkanden 2001/02:KU8 och 2001/02:KU13.  Utskottet
redogjorde   i   det   förstnämnda  betänkandet  för
gällande regler och för  det  förslag  som Rådet för
utvärdering   av   1998   års   val   lagt   fram  i
delbetänkandet  Personval  1998 – En utvärdering  av
personvalsreformen (SOU 1999:136).

Utskottet  hänvisade  till  att   det  i  betänkande
2000/01:KU7   behandlat   ett  antal  motioner   med
yrkanden om ändrade regler  för personval. Utskottet
ansåg där att ytterligare erfarenheter  av  systemet
borde   avvaktas   innan  utskottet  föreslog  några
förändringar och ville  därför  inte  förorda  någon
ändring  av t.ex. spärrnivåerna. – Utskottet vidhöll
i de båda betänkandena från innevarande riksmöte sin
tidigare bedömning  att  ytterligare erfarenheter av
systemet  bör  avvaktas,  innan  utskottet  föreslår
några förändringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare  ställningstagande
i   frågan  om  procentspärren  vid  personval   och
avstyrker  motionerna  2001/02:K60  (m)  yrkande 13,
2001/02:K62  (fp)  yrkande  2,  2001/02:K64 (m)  och
2001/02:K67 (c) yrkande 6.


Kommunala utjämningsmandat m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  en motion om  kommunala
utjämningsmandat     och    förändring     av
kommunernas  möjligheter   att   dela   in  i
valkretsar.
Jfr reservation 13 (v, kd).

Motion

En utredning kring representativitetsmässiga problem
i   valkretsindelade   kommuner   begärs   i  motion
2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkande 2.
Motionärerna anser att utjämningsmandat bör  införas
eller  en förändring göras i kommunernas möjligheter
att indela i valkretsar.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet   redogjorde   i  sitt  nyligen  avlämnade
betänkande  2001/02:KU8  för   gällande   regler  om
kommunala  utjämningsmandat  och  valkretsindelning.
Utskottet  framhöll  att  det  vid flera  tillfällen
behandlat  motioner  med  yrkanden   om  att  införa
utjämningsmandat i kommunfullmäktigevalen. Utskottet
hade då ansett bl.a. att man bör hålla  fast vid det
system  som  gäller  och  att någon ny utredning  av
frågan inte heller behövts.  Utskottet  vidhöll  vid
den  senaste behandlingen sin tidigare bedömning och
avstyrkte en motion i frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller sin tidigare bedömning i frågan
om   införande    av    utjämningsmandat    och   om
valkretsindelning. Utskottet avstyrker därmed motion
2001/02:K65 (kd) yrkande 2.


Skilda valdagar


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
pågående utredning motioner  om  skilda dagar
för val till riksdag och kommunfullmäktige.

Motioner

Skilda    dagar    för   val   till   riksdag    och
kommunfullmäktige  önskas   i   två   motioner.  Ett
tillkännagivande för regeringen om detta  föreslås i
motion  2001/02:K62  av Helena Bargholtz m.fl.  (fp)
yrkande 3. I motion 2001/02:K66  av  Per Lager m.fl.
(mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen  skall besluta
att  införa  skilda  valdagar till kommunfullmäktige
och riksdag.

Bakgrund

Utskottet  behandlade  frågan   om  skilda  valdagar
senast  i  sitt  betänkande 2001/02:KU13.  Utskottet
hänvisade där till  att  riksdagen  i  oktober  1999
gjort   ett   tillkännagivande  till  regeringen  om
behovet att utreda  bl.a. frågan om skilda dagar för
val till riksdagen respektive  till  landstings- och
kommunfullmäktige    samt    till   att   1999   års
författningsutredning  därefter   fått   i  särskilt
uppdrag att utreda bl.a. denna fråga.

Utskottet   ansåg   –  liksom  i  sitt  betänkande
2000/01:KU11   –   att  resultatet   av   1999   års
författningsutrednings  arbete  borde  avvaktas  och
avstyrkte föreliggande motioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller sin bedömning att resultatet av
1999 års författningsutrednings  arbete bör avvaktas
och avstyrker motionerna 2001/02:K62  (fp) yrkande 3
och 2001/02:K66 (mp) yrkande 1.


Internetröstning och tillgänglighet till
vallokaler


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om möjlighet att
rösta  via  Internet  och  en  motion  om den
möjlighet för fysiskt funktionshindrade att i
vissa  fall  avge  sin röst i anslutning till
vallokal som riksdagen nyligen beslutat om.
Jfr reservationerna 14 (m) och 15 (fp).

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande   15   begärs   ett   tillkännagivande   för
regeringen om möjligheter att genomföra omröstningar
på  Internet. Motionärerna  anser  att  någon  eller
några  kommuner  bör  ges  möjlighet  att  genomföra
folkomröstning   på  Internet  och  att  försök  med
kommunalval bör göras  år  2006  i någon eller några
kommuner.

I  motion 2001/02:K70 av Anna Kinberg  (m)  begärs
ett tillkännagivande  för  regeringen om elektronisk
röstning i allmänna val (yrkande  1),  förslag  till
lagändring  så  att  elektronisk  poströstning  blir
möjlig  (yrkande  2),   förslag  till ändring så att
elektronisk  brevröstning  blir möjlig  (yrkande  3)
samt   tillkännagivanden  om  tillgängligheten   och
monopolställningen hos Posten Sverige AB (yrkande 4)
och om försöksverksamhet  med  elektronisk  röstning
(yrkande   5).   Motionären   anser   att   inom  de
möjligheter  som  finns  att  rösta utanför vallokal
röstning  borde  få  ske  elektroniskt  och  att  en
möjlighet att avge sin poströst  elektroniskt  borde
underlätta  och effektivisera poströstningen, liksom
möjligheten att  avge  brevröst  elektroniskt  borde
underlätta  och effektivisera brevröstningen. Posten
AB:s monopol  på  poströstning bör enligt motionären
brytas  upp  och  fler   lokaler   kunna   arrangera
poströstning  samt försöksverksamhet med elektronisk
röstning genomföras i någon kommun.

I motion 2001/02:K62  av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om  tillgängligheten  och  demokratin.  Motionärerna
hänvisar till förslaget  i proposition 2001/02:53 om
möjligheten   för   en  väljare   som   är   fysiskt
funktionshindrad att  i  vissa  fall avge sin röst i
anslutning  till  vallokalen  och  anser   att   den
lösningen inte är bra.

Bakgrund

Bedömning i propositionen

Regeringen     bedömer     sammanfattningsvis    att
utgångspunkten vid användning  av informationsteknik
(IT)  i  allmänna  val  bör  vara  att  allmänhetens
förtroende upprätthålls genom att valhemligheten och
rättssäkerheten garanteras. Det är enligt regeringen
för  tidigt  att  i  dag  uttala  sig  om  i  vilken
utsträckning  IT  kan  komma  att  användas vid val.
Ytterligare erfarenheter måste först vinnas.

Regeringen     hänvisar     bl.a.     till     att
Demokratiutredningen  i sitt slutbetänkande pekat på
att   ett   elektroniskt   röstningsförfarande   kan
innebära  att  valhandlingen  tenderar  att  bli  en
opinionsyttring på valdagen och  förlora  den tyngd,
värdighet   och   symboliska   betydelse   som   den
traditionella valhandlingen har, men att utredningen
ändå  ansåg  att försök med Internetbaserat röstande
borde  genomföras   i   någon   kommun,  alternativt
tekniken utvecklas i samband med ett skolval i någon
eller några skolor.
Regeringen  hänvisar vidare till  att  Valtekniska
utredningen ansett att Internetröstning, innan sådan
prövas i ett val,  måste  föregås  av  en omfattande
försöksverksamhet,  lämpligen i form av skolval  och
att det är först efter  en  sådan  försöksverksamhet
som man kan ta slutlig ställning till om förfarandet
kan tillämpas i ett verkligt val.
Regeringens  bedömning är att det i  dag  inte  är
aktuellt med röstning  i  allmänna  val via Internet
utanför  vallokal. Det är enligt regeringen  viktigt
att  valhemligheten   kan   upprätthållas   och  att
identifieringen     av     väljare    kan    klaras.
Valhemligheten  måste  vara absolut.  Valförfarandet
skall därför vara utformat så att väljaren kan lämna
sin    röst    utan    insyn   av   annan.    Liksom
Demokratiutredningen finner regeringen att det finns
risk att ett elektroniskt röstningsförfarande medför
att valhandlingen förlorar  den tyngd, värdighet och
symboliska    betydelse   som   den    traditionella
valhandlingen har. IT bör däremot kunna användas för
att  underlätta   röstning   i   vallokal   och  för
röstsammanräkning.
Regeringen     har     i    regleringsbrev    gett
Valmyndigheten i uppdrag att  följa  den svenska och
internationella utvecklingen i fråga om  elektronisk
röstning.   I förberedelsearbetet inför de  allmänna
valen 2002 har regeringen också givit Valmyndigheten
ett flertal uppdrag för att underlätta för väljarna.
Valmyndigheten  skall  bl.a.  senast den 15 februari
2002 och den 15 juni 2002 rapportera till regeringen
om  tillgången  till  vallokaler inför  de  allmänna
valen 2002. Valmyndigheten skall vidare senast den 1
mars 2002 och den 1 juni  2002  rapportera om Posten
Sverige  AB:s förberedelsearbete inför  de  allmänna
valen    2002     och     förberedelsearbetet    med
institutionsröstningen.
Regeringen  avser också enligt  propositionen  att
tillsätta en arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som
skall följa forskning och utveckling av nya tekniker
och metoder inom  IT för att främja en representativ
demokrati med brett medborgerligt deltagande.

Regeringen  framhåller  att  enligt  den  nationella
handlingsplanen  för handikappolitiken skall lokaler
dit allmänheten har  tillträde vara tillgängliga för
personer med funktionshinder senast 2010. Regeringen
framhåller vidare som  angeläget  att  kommuner  och
landsting  så  snart som möjligt vidtar åtgärder för
att   förbättra  tillgängligheten   till   kommunala
lokaler för politisk verksamhet.

Ändringar i vallagen

Riksdagen   har  nyligen  beslutat  om  ändringar  i
vallagen (prop.  2001/02:53, bet. 2001/02:KU8, rskr.
2001/02:147).  Ändringarna   innebär  bl.a.  att  en
kommun som avser att som vallokal  använda  en lokal
som     inte     är    tillgänglig    för    fysiskt
funktionshindrade    först    skall    samråda   med
länsstyrelsen  om saken. Kommunen skall ange  varför
den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan
användas i stället.  Om  det är omöjligt att använda
någon lämpligare lokal, skall  den  som  på grund av
ett fysiskt funktionshinder inte kan avge sin röst i
vallokalen i stället kunna göra det utanför lokalen.
I  propositionen  hade  uttalats  att poströstningen
borde behållas som huvudregel för röstning  som inte
sker  i  vallokal.  Ändringarna  innebär att, om  en
vallokal   inte   är  tillgänglig  för  en   fysiskt
funktionshindrad   väljare,    valförrättaren    mot
huvudregeln  att  han  eller hon i väljarens närvaro
skall  lägga valkuvertet  i  valurnan  får  ta  emot
väljarens  valkuvert  utanför  vallokalen om det kan
ske under betryggande former.

Utskottets tidigare bedömning

Utskottet behandlade i samband med  det  nyss nämnda
ärendet  om  ändringar i vallagen (bet. 2001/02:KU8)
motioner  om möjligheter  att  rösta  via  Internet.
Utskottet ansåg  att  det  vore  av  värde att kunna
använda   modern   teknik   även   i  valsammanhang.
Samtidigt insåg utskottet att ett antal  frågor  som
bl.a.  har  med  valhemligheten att göra först måste
lösas.  Utskottet  hänvisade   till  att  frågan  om
röstning    via    Internet   bereddes   vidare    i
Regeringskansliet. Enligt utskottet borde resultatet
av denna beredning avvaktas.

Utskottet behandlade  i  samma betänkande motioner
om att röstmottagning, som är  en myndighetsuppgift,
inte  skall  hanteras  av  Posten  AB   och  om  att
funktionshindrade inte skall kunna hänvisas till att
lämna  sin  röst  ”på  trappan”  till  den ordinarie
vallokalen.   Utskottet  påpekade  att  omkring   en
tredjedel av all röstning sker på postkontor och att
det  är  viktigt   att   väljarnas   möjlighet  till
förtidsröstning    inte    försämras.   Även   andra
möjligheter  till  förtidsröstning  än  röstning  på
postkontor   måste   enligt   utskottet   övervägas,
särskilt med hänsyn till  den förändringsprocess som
Posten    AB   genomgår.   Utskottet    ansåg    att
poströstningen   bör   behållas   samt  att  det  är
nödvändigt att Posten AB:s ansvar i  detta  avseende
på olika sätt tydliggörs. Utskottet erinrade  om att
den  centrala  valmyndigheten  har  det övergripande
ansvaret  för  att poströstningen genomförs  på  ett
ändamålsenligt sätt.  I  den  mån Posten AB inte kan
åta sig uppgiften med poströstning i framtiden ansåg
utskottet   liksom  regeringen  att   den   centrala
valmyndigheten   bör  anlita  kommunerna  för  detta
ändamål.
Utskottet erinrade  om att regeringen avsåg att på
lämpligt sätt låta följa  upp och utvärdera 2002 års
val   med   avseende   på  bl.a.  genomförandet   av
förtidsröstningen.  Enligt   utskottet   borde   ett
eventuellt   förslag   till   ändrade   bestämmelser
föreläggas riksdagen i sådan tid att ett nytt system
kan införas till valet år 2006. En motion  om Posten
AB  som  röstmottagare,  där  ett  nytt system inför
valet 2006 efterlystes, fick enligt  utskottet anses
tillgodosedd och avstyrktes.
Utskottet  ansåg vidare att målet måste  vara  att
alla vallokaler skall vara tillgängliga för personer
med fysiska funktionshinder  samt att den föreslagna
nya  bestämmelsen om användning  av  vallokaler  som
inte är  tillgängliga  för fysiskt funktionshindrade
gav uttryck för målsättningen att endast lokaler som
är tillgängliga för fysiskt  funktionshindrade skall
användas till vallokaler. Om emellertid verkligheten
är sådan att det inte finns någon  lokal  att tillgå
som   är   anpassad  för  fysiskt  funktionshindrade
innebar  den   föreslagna  nya  bestämmelsen  enligt
utskottet  en  förbättring   mot   vad  som  gäller.
Utskottet   tillstyrkte   regeringens  förslag   och
avstyrkte    en    motion    om   möjligheten    för
funktionshindrade att lämna röst.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  sin nyligen  gjorda  och  ovan
redovisade bedömning om  röstning  via  Internet och
avstyrker motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande  15 och
2001/02:K70 (m) yrkandena 1–5.

Utskottet  avstyrker även med hänvisning till  sin
nyligen gjorda  och  ovan  redovisade  bedömning  om
vallokalers  tillgänglighet  motion 2001/02:K62 (fp)
yrkande 8.

Demokratins princip i kommunallagen


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
principen  om  demokrati  skall  föras  in  i
kommunallagen.

Propositionen

Regeringen   föreslår   att   det  i  kommunallagens
inledningsparagraf – 1 kap. 1 §  –  skall  slås fast
att  kommuners  och landstings verksamhet bygger  på
principen om demokrati.

Förslaget   innebär,   påpekar   regeringen,   att
kommunallagens     inledningsparagraf     får     en
motsvarighet   till  stadgandet  i  regeringsformens
inledningsparagraf  om  demokrati  som grundläggande
princip. Regeringen vill med förslaget betona vikten
av   att   alla   kommuner  och  landsting  särskilt
uppmärksammar vilka  effekter olika åtgärder får för
den kommunala demokratin.  Regeringen framhåller att
det  för medborgarna är av avgörande  betydelse  att
kommuner och landsting på förhand analyserar hur nya
organisations-,   styr-  och  verksamhetsformer  kan
komma att påverka olika  gruppers  insyn, inflytande
och ansvar.
I sammanhanget pekar regeringen på ett uppdrag som
lämnats till Statskontoret för att skapa  ett system
för kontinuerlig nationell uppföljning av väsentliga
nyckeltal   vad   gäller   samtliga   kommuners  och
landstings       organisations-,      styr-      och
verksamhetsformer  liksom  väsentliga  nyckeltal vad
gäller   demokrati   och  rättssäkerhet  i  samtliga
kommuner  och  landsting.   En   slutredovisning  av
uppdraget skall ske i maj 2002. Systemet syftar till
att  underlätta  för staten att kontinuerligt  kunna
följa kommunernas  och  landstingens förnyelsearbete
och  att  ge indikationer på  utvecklingen  när  det
gäller demokrati och rättssäkerhet. Förhoppningen är
också att kommunerna  och  landstinget  själva skall
stimuleras att använda uppföljningssystemet  som  en
del  i  det egna demokratiutvecklingsarbetet och för
att  bl.a.   öka   kunskapen   om  förnyelsearbetets
konsekvenser för demokrati och rättssäkerhet.

Bakgrund

Kommunallagen (1991:900) är indelad  i  tio kapitel.
Inledningsparagrafen  innehåller bestämmelserna  att
Sverige är indelat i kommuner och landsting samt att
dessa på den kommunala  självstyrelsens grund sköter
de angelägenheter som anges  i kommunallagen eller i
särskilda föreskrifter. Första  kapitlet  innehåller
utöver bestämmelserna om indelningen i kommuner  och
landsting  även  en bestämmelse om kommunmedlemskap.
Andra    kapitlet   innehåller    bestämmelser    om
kommunernas  och landstingens befogenheter. I tredje
kapitlet  regleras   kommunernas   och  landstingens
organisation och verksamhetsformer.  Bestämmelser om
de  förtroendevalda  finns  i  fjärde  kapitlet,  om
fullmäktige  i  femte  kapitlet,  om  styrelsen  och
övriga   nämnder   i   sjätte   kapitlet   samt   om
medbestämmandeformer   i  sjunde  kapitlet.  Åttonde
kapitlet   innehåller  bestämmelser   om   ekonomisk
förvaltning. Bestämmelser om revision finns i nionde
kapitlet.  Slutligen   finns   i   tionde   kapitlet
bestämmelser om laglighetsprövning.

Som   grundprinciper   för  kommunernas  kompetens
gäller                       lokaliseringsprincipen,
likställighetsprincipen  och självkostnadsprincipen.
Dessa  principer  har  getts   uttryck  i  1999  års
kommunallag.
Enligt den allmänna kompetensregeln  i  2 kap. 1 §
får kommuner och landsting själva ta hand om  sådana
angelägenheter   av   allmänt   intresse   som   har
anknytning  till kommunens eller landstingets område
eller deras medlemmar  och  som  inte  skall handhas
enbart   av  staten,  en  annan  kommun,  ett  annat
landsting  eller någon annan. Paragrafen ger uttryck
bl.a. åt lokaliseringsprincipen.
Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen skall kommuner och
landsting behandla  sina medlemmar lika, om det inte
finns    sakliga    skäl    för     något     annat.
Likställighetsprincipen  innebär  att  det inte utan
stöd  av  speciallag  är  tillåtet för kommuner  och
landsting  att  särbehandla  kommunmedlemmar   eller
grupper  av  kommunmedlemmar  på  annat  än objektiv
grund. Likställighetsprincipen gäller bara  gentemot
kommunens eller landstingets egna medlemmar.
Självkostnadsprincipen  kommer  till uttryck  i  8
kap.  3  c  §, där det föreskrivs att  kommuner  och
landsting inte  får  ta  ut  högre  avgifter  än som
svarar   mot   kostnaderna  för  de  tjänster  eller
nyttigheter   som    kommunen    eller   landstinget
tillhandahåller.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning  i denna del
att   principen   om   demokrati   bör  föras  in  i
kommunallagens   inledningsparagraf.  Förslaget   om
ändring  i  1  kap.  1  §  kommunallagen  tillstyrks
således.


Kommunal kompetens


Kommunal näringsverksamhet och
laglighetsprövning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet      avstyrker     motioner      om
inskränkningar i  och  närmare  reglering  av
kommunernas     möjligheter    att    bedriva
näringsverksamhet,    om    förstärkning   av
möjligheterna   till  laglighetsprövning   av
sådan  verksamhet   och  om  sanktionssystem.
Utskottet  avstyrker  vidare   en  motion  om
förtydligande  av  kommuners  möjlighet   att
stödja enskilt företagande.
Jfr reservationerna 16 (m, fp) och 17 (m, kd,
fp).

Motioner

I  motion  2001/02:K271  av  Per  Unckel  m.fl.  (m)
föreslås  att  riksdagen begär att regeringen lägger
fram   förslag   till    förstärkt   möjlighet   för
medborgarna  att  laglighetspröva   verksamhet   som
bedrivs av kommuner och landsting.

Kommunal   verksamhet   bör   enligt  motionärerna
bedrivas  i  förvaltningsform och bolagsform  endast
accepteras   som    en    övergångsform   inför   en
privatisering. Det framstår  som  en  klar brist att
medborgarna    inte    har    möjlighet    att   via
laglighetsprövning  få  prövat  om kommunpolitikerna
följer   kommunallagen   i   den   verksamhet    som
organiseras   i   bolagsform,  och  möjligheten  att
laglighetspröva kommunala  beslut  bör utvidgas till
att gälla även beslut och verksamheter  i  bolag där
kommuner utövar ett bestämmande inflytande.  För  en
kommuninvånare   som   vill   få   till   stånd   en
laglighetsprövning  då en kommun eller ett landsting
bestämmer sig för att  i  förvaltningsform eller via
bolag  gå  ut  på  den  öppna  marknaden  och  sälja
tjänster  som ligger i kommunallagens  utmarker  kan
det finnas problem. Det krävs ett formellt kommunalt
beslut att  överklaga,  och  om  en  kommunal  enhet
inleder   en  försäljningsverksamhet  på  den  öppna
marknaden utan  något formellt beslut om saken finns
det inte något beslut  att  laglighetspröva.  Om  en
kommun  anslår  pengar  till ett kommunalt bolag som
efter en månad visar sig  använda  pengarna  på  ett
otillåtet sätt, kan beslutet inte längre överklagas,
eftersom  beslut  skall  överklagas  inom tre veckor
efter  det  att  det  har  justerats. En kommun  kan
vidare inte tvingas att rätta sig efter ett beslut i
ett laglighetsprövningsärende,  och  om det inte rör
sig om myndighetsutövning finns ingen straffrättslig
eller  civilrättslig  sanktion  att  tillgripa   mot
kommunen.   De   påtalade   bristerna   bör   enligt
motionärerna snarast rättas till.
Liknande synpunkter framförs i motion 2001/02:N312
av   Per   Westerberg  m.fl.  (m)  yrkande  10,  där
motionärerna   föreslår   ett  tillkännagivande  för
regeringen om ändringar i kommunallagen.  Regeringen
bör  enligt  motionärerna  ges i uppdrag att föreslå
förändringar   av   kommunallagen    med    följande
utgångspunkter:    Medborgarnas   möjligheter   till
laglighetsprövning  av   verksamhet   som  drivs  av
kommun,   landsting  eller  kommunala  bolag   skall
stärkas.  Det   bör   vara   möjligt  att  överklaga
verksamhet oavsett om verksamheten  baseras  på  ett
formellt  beslut och oavsett om verksamheten bedrivs
i ett kommunalt  bolag  eller  i en förvaltning. Ett
straffrättsligt sanktionssystem för de fall kommunen
inte rättar ett upphävt beslut bör införas.
Liknande   synpunkter  framförs  också   i   flera
motioner från  enskilda moderata ledamöter. I motion
2001/02:K205 av  Rolf  Gunnarsson  (m)  föreslås ett
tillkännagivande    för   regeringen   om   kommunal
näringsverksamhet. I motion 2001/02:K305 av Christel
Anderberg   (m)   föreslås   tillkännagivanden   för
regeringen  om kommunal  näringsverksamhet  (yrkande
1), om en översyn av 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen
(yrkande 2),  om en översyn av kommunallagens regler
om laglighetsprövning (yrkande 3) samt om sanktioner
vid domstolstrots (yrkande 4). I motion 2001/02:K365
av Cristina Husmark  Pehrsson  och  Ewa Thalén Finné
(m) föreslås ett tillkännagivande för  regeringen om
att kommunallagen måste förtydligas så att det klart
framgår     vad     som    gäller    för    kommunal
näringsverksamhet. I motion 2001/02:K366 av Marietta
de Pourbaix-Lundin (m)  föreslås att riksdagen begär
att regeringen lägger fram  förslag  till  ändring i
kommunallagen så att näringsverksamhet inte  i någon
form får bedrivas av kommuner och landsting.
I motion 2001/02:N312 av Per Westerberg m.fl.  (m)
yrkande  5  föreslås vidare ett tillkännagivande för
regeringen  om   demokratiproblem   till   följd  av
olämplig  verksamhet  som  bedrivs  av  myndigheter,
kommunala och statliga organ. Motionärerna anser att
möjligheterna till insyn och till laglighetsprövning
av den verksamhet som skattebetalarna bidrar till är
otillräckliga   och   att   kommunerna  genom  olika
bolagsbildningar    kan    kringgå    kommunallagens
restriktioner,   såsom  offentlighetsprincipen   och
självkostnadsprincipen.  I  samma  motion  yrkande 6
föreslås ett tillkännagivande för regeringen  om  en
förtroendeklyfta  till  följd av olämplig verksamhet
som bedrivs av myndigheter,  kommunala  och statliga
organ. Motionärerna anför att en väldigt  liten  del
av  svenska  folket tycker att stat och kommun skall
investera skattemedel  i  affärsverksamhet som redan
drivs  av  privata  företag  och  att  den  allmänna
uppfattningen är att stat och kommun bör inrikta sig
på annat samt att myndigheters  främsta  uppgift  är
att inspektera, granska eller ge olika tillstånd.

I  motion  2001/02:N370  av  Alf Svensson m.fl. (kd)
yrkande   3   föreslås  att  riksdagen   begär   att
regeringen  lägger  fram  förslag  till  ändring  av
kommunallagen  i  syfte  att  underlätta prövning av
kommunal näringsverksamhet. Motionärerna  anser  att
lagen bör ses över och att det bör göras lättare för
företag  att  överklaga  kommunala  beslut om stöd i
olika  former  till  företag  – besluten  bör  kunna
prövas  i domstol. Motionärerna  anför  att  det  är
mycket svårt  att överklaga ett kommunalt beslut som
innebär stöd till en konkurrent, att det är omöjligt
om företaget som  drabbas  inte  är  kommunmedlem  i
kommunallagens  mening  och att det över huvud taget
inte går att överklaga om  beslutet  om stöd fattats
av ett kommunalt bolag.

Samma  synpunkter  framförs i motion 2001/02:Fi299
av Per Landgren m.fl.  (kd)  yrkande 4. Motionärerna
föreslår  att riksdagen begär att  regeringen  skall
lägga fram förslag till ändringar av kommunallagen i
syfte att göra det lättare för företag att överklaga
kommunala  beslut   om  stöd  i  olika  former  till
företag.
I motion 2001/02:K319  av  Mikael  Oscarsson  (kd)
föreslås  ett  tillkännagivande för regeringen om en
restriktiv   syn  på   kommunal   näringsverksamhet.
Regeringen bör  enligt  motionären ta initiativ till
en uppföljning och kartläggning  av hur kommuner och
landsting  följer  kommunallagens anda  i  fråga  om
kommunala bolag.

I motion 2001/02:Fi296  av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
yrkande   1   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen om avveckling av  de  kommunala  bolagen.
Enligt motionärerna skall kommunal verksamhet styras
med  full  insyn  och  öppenhet.  Bolagen tar enligt
motionärerna i anspråk kommunala resurser  som borde
användas till kärnverksamheter, konkurrerar  ofta ut
små     privata    tjänsteföretag    och    riskerar
skattebetalarnas pengar i vidlyftiga affärer.

Stöd till enskilt företagande

En motion  rör  möjligheten  för kommuner att stödja
enskilt  företagande  i  den  egna  kommunen.  Kjell
Eldensjö  (kd)  föreslår i motion  2001/02:K290  ett
tillkännagivande  för regeringen om lagförtydligande
såvitt avser 1 kap. 1 § och 2 kap. 8 § kommunallagen
om kommuners möjlighet  att underlätta för företag i
den  egna  kommunen.  Motionären  anser  att  det  i
kommunallagen bör tydliggöras  ytterligare  vad  som
ligger  inom  det kommunala kompetensområdet och var
gränsen går för  begreppet  stödja  enskilt  företag
samt  att det i förarbetena bör definieras tydligare
vad som  i  detta  sammanhang  menas  med  uttrycket
”synnerliga skäl” i lagtexten.

Bakgrund

Gällande ordning

Särskilda  bestämmelser  om  näringsverksamhet  m.m.
finns i 2 kap. 7 och 8 §§. Enligt  7  § får kommuner
och landsting driva näringsverksamhet,  om den drivs
utan  vinstsyfte  och  går  ut på att tillhandahålla
allmännyttiga   anläggningar   eller   tjänster   åt
medlemmarna    i    kommunen    eller   landstinget.
Allmänintresset är utgångspunkten för bedömningen av
det  tillåtna,  dvs.  att  en  verksamhet  eller  en
anläggning  är  avsedd  för medlemmarna  i  kommunen
eller  landstinget.  I  praktiken  finns  det  inget
hinder  för  att  även  andra   än  dessa  utnyttjar
anläggningarna eller tjänsterna. Bestämmelsen om att
verksamheten  skall  drivas utan vinstsyfte  är  ett
uttryck  för  den  kommunalrättsliga   principen  om
förbud  mot  spekulativa företag. Principen  innebär
att en kommun  eller  ett landsting inte får bedriva
en verksamhet som huvudsakligen  syftar  till att ge
ekonomisk vinst. Något absolut förbud mot vinst i en
verksamhet  finns  dock  inte. I vilken utsträckning
verksamheten får ge överskott  och  hur  detta skall
användas    får    bedömas    med   tillämpning   av
självkostnadsprincipen, som finns inskriven i 8 kap.
3 b § kommunallagen.

Kommunerna  kan  anses ha en oomtvistad  rätt  att
vara verksamma på en  rad  områden  som vanligen ses
som  en  del  av näringslivet, t.ex. bostadsföretag,
el-,  gas-  och  värmeverk,   renhållningsverk   och
trafikföretag.  Sådana  verksamheter är att anse som
sedvanlig  kommunal  affärsverksamhet.  Den  del  av
näringslivet, som av tradition  är  förbehållen  den
enskilda    företagsamheten,   brukar   kallas   det
egentliga näringslivet.  (Se  Ingvar Paulsson m.fl.,
Den nya kommunallagen, 1997, s. 106.)
Kommuner  och landsting får enligt  3  kap.  16  §
efter beslut  av fullmäktige lämna över vården av en
kommunal  angelägenhet   till  ett  aktiebolag,  ett
handelsbolag,  en  ekonomisk   förening,  en  ideell
förening, en stiftelse eller en enskild individ. Som
förutsättning gäller att någon särskild ordning inte
har föreskrivits för handhavandet av angelägenheten.
Vården    av    en   angelägenhet   som   innefattar
myndighetsutövning  får  överlämnas  endast  om  det
finns   stöd   för   det   i  lag.  Den  överlämnade
verksamheten   skall   falla  inom   den   kommunala
kompetensen.
Enligt  2  kap.  8 § får  kommuner  och  landsting
genomföra   åtgärder   för    att   allmänt   främja
näringslivet  i  kommunen  eller landstinget,  medan
individuellt  stöd till enskilda  näringsidkare  får
lämnas bara om  det  finns  synnerliga skäl för det.
Kommuner och landsting får i  princip  endast  vidta
åtgärder som allmänt främjar näringslivet i kommunen
eller  landstinget.  Sådana  åtgärder  är  bl.a. att
tillhandahålla   mark   och   teknisk  service  till
företagen.    Inget   hindrar   att   en    generell
lågprislinje tillämpas  vid upplåtelse av mark eller
elkraft,  men  individuella  prisförmåner  får  inte
förekomma. Generellt sett är det inte en uppgift för
kommunerna  eller   landstingen  att  tillhandahålla
näringslivet lokaler.  De  får emellertid tillgodose
hantverkets  och  den  mindre  industrins  behov  av
lokaler   under   förutsättning   att   verksamheten
inriktas  på detta företagarkollektiv  i  allmänhet.
Utanför  kompetensen  faller  individuellt  anpassad
lokalhållning åt enstaka industriföretag.
I förarbetena  till  gällande  kommunallag  lämnas
vissa  exempel  på  vad  som  kan  anses  falla inom
undantagsområdet     för    stöd    till    enskilda
näringsidkare. Om en viss  verksamhet, trots att den
normalt  faller  utanför den kommunala  kompetensen,
har anknytning till  redan  befintlig  eller  erkänd
kommunal verksamhet, kan det te sig opraktiskt eller
verklighetsfrämmande  att inte tillåta verksamheten.
När det enskilda initiativet viker eller faller bort
på ett visst serviceområde som normalt hävdas av den
privata  företagsamheten   kan   det   uppkomma  ett
rättsligt utrymme för kommunala åtgärder  som annars
skulle betraktas som otillåtna. Denna kompetensgrund
har  särskild  betydelse  i  glesbygdsområden,   där
kommunen  kan vilja upprätthålla en viss kommersiell
servicenivå   i  fråga  om  livsmedelsaffärer  eller
bensinstationer.   Många   kommuner   har  sett  sig
föranlåtna  att  göra  ekonomiska insatser  för  att
trygga  tillgången  på  hotell  i  kommunen.  Sådana
insatser kan vara kompetensenliga när det står klart
att enskilda företag och  personer  inte  är beredda
att göra de nödvändiga insatserna.
Om  synnerliga skäl skulle anses föreligga  i  ett
enskilt  fall  måste  också  Europeiska gemenskapens
regler  om  stöd  till näringslivet  beaktas.  Dessa
innehåller ett principiellt  förbud mot stöd som kan
riskera att snedvrida konkurrensen på den gemensamma
marknaden.
Bestämmelser om kommunernas  kompetens finns också
i särskilda kompetensutvidgande  lagar,  såsom lagen
(1968:131)  om  vissa  kommunala  befogenheter  inom
turistväsendet, lagen (1970:663) om  vissa kommunala
befogenheter   i   fråga   om   sysselsättning   för
handikappade och lagen (1993:406)  om kommunalt stöd
till  boendet  samt  lagar som gäller för  särskilda
förvaltningsgrenar. Bestämmelser  finns  främst inom
områdena vatten och avlopp, el, det sociala området,
hälso-  och sjukvård, skolväsendet, renhållning  och
avfallshantering och plan- och byggväsendet.

Bestämmelser   om  laglighetsprövning  av  kommunala
beslut  finns i 10  kap.  kommunallagen.  Institutet
laglighetsprövning   ersätter   det   som   tidigare
kallades kommunalbesvär.

Kännetecknande  för laglighetsprövningen är  bl.a.
att de beslut som överklagas  endast kan angripas på
de  grunder  som  anges  i  kommunallagen   och  att
prövningen  är  begränsad  till  lagligheten  av ett
beslut.   Laglighetsprövningen   skiljer   sig  från
förvaltningsbesvär,  som  kan  avse både laglighets-
och lämplighetsfrågor. Förvaltningsbesvär  används i
allmänhet  beträffande  beslut  som har karaktär  av
myndighetsutövning.
Varje medlem av en kommun eller  ett landsting har
rätt   att   få   lagligheten  av  kommunens   eller
landstingets beslut  prövad  genom att överklaga dem
hos  kammarrätten. Följande beslut  får  överklagas:
beslut  av fullmäktige, beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt  organ,  om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande  art,  samt de
beslut  revisorerna  fattar  om  sin  förvaltning  i
enlighet  med  9  kap.  13 § kommunallagen. – Beslut
fattade  av  kommunala företag  ingår  således  inte
bland dem som kan överklagas.
Om  det  i  lag   eller  annan  författning  finns
särskilda föreskrifter  om  överklagande gäller inte
föreskrifterna  i  10  kap.  kommunallagen.   Sådana
bestämmelser  finns  i  bl.a.  plan-  och  bygglagen
(1987:10) och vallagen (1972:620).
Ett  överklagat  beslut skall enligt 10 kap.  8  §
kommunallagen upphävas  om det inte har tillkommit i
laga ordning, om beslutet  hänför sig till något som
inte   är   en  angelägenhet  för   kommunen   eller
landstinget,  om  det  organ som har fattat beslutet
har överskridit sina befogenheter  eller om beslutet
strider mot lag eller annan författning.

När  det  gäller  möjligheterna till sanktioner  vid
domstolstrots       och       lagtrots       anförde
konstitutionsutskottet i samband med behandlingen av
förslaget  till  ny kommunallag (prop.  1990/91:117,
bet.  1990/91:KU38)   att   det  var  angeläget  att
frågorna  om ett sanktionssystem  fick  sin  lösning
snarast och  förordade  att  regeringen  på lämpligt
sätt    skulle    bereda    dessa    frågor.   Vissa
sanktionsmöjligheter har sedan dess införts  i lagen
(1993:387)   om   stöd   och   service   till  vissa
funktionshindrade     och     i    socialtjänstlagen
(2001:453).

Regeringen har aviserat en proposition om åtgärder
mot kommunalt domstolstrots till  senare  i  vår. De
ändringar   i   kommunallagen   som   föreslagits  i
lagrådsremissen innebär att de kommunala revisorerna
ges vidgade möjligheter att granska ärenden  som rör
myndighetsutövning mot enskilda, att ett beslut  som
kan    överklagas   genom   laglighetsprövning   får
verkställas  innan det har vunnit laga kraft om inte
särskilda skäl  talar  emot  det  och  att beslut om
rättelse  av  ett  redan  verkställt  beslut   skall
meddelas utan oskäligt dröjsmål.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet  behandlade  frågor  om kommunal kompetens
senast  i  sitt  betänkande  2000/01:KU6.  Utskottet
hänvisade där i huvudsak till tidigare bedömningar i
betänkande 1998/99:KU24.

Denna bedömning avsåg bl.a. frågor om omfattningen
av  kommunal  affärsverksamhet  och  om  formen  för
kommunal  verksamhet. Med hänvisning  till  tidigare
ställningstaganden    i   hithörande   frågor   fann
utskottet dels att det  inte  finns  skäl att införa
regler   som  förbjuder  eller  begränsar  kommunala
företag, dels  att  den  kommunala  verksamheten bör
bedrivas i nämndform i största möjliga utsträckning,
dock  att  det också kan finnas skäl som  talar  för
bolagsformen.  Utskottet  fann  inte heller skäl att
frångå tidigare ställningstaganden  som  innebär att
utskottet    anser   att   verksamhetens   speciella
förutsättningar och den samlade kommunala nyttan bör
vara     utgångspunkten      för     organisatoriska
överväganden, att det inte fanns  skäl  att  föreslå
ändringar i kommunallagen om inskränkningar i rätten
att  bilda  bolag  eller  om avveckling av kommunala
bolag   och  att det inte behövs  några  ytterligare
preciseringar   av   kommunallagens  regler  om  den
kommunala    kompetensen     beträffande    kommunal
näringsverksamhet.
Utskottet behandlade i samma  betänkande frågor om
laglighetsprövning  av  kommunal  näringsverksamhet.
Med   hänvisning  till  tidigare  uttalanden   ansåg
utskottet  att bedömningen av huruvida en verksamhet
i ett kommunalt  företag  ligger  inom ramen för den
kommunala  kompetensen  primärt  är en  uppgift  för
styrelsen  samt  att härutöver en politisk  prövning
sker  av  ägaren, kommunen  eller  landstinget,  som
genom   de  av   fullmäktige   valda   ombuden   vid
bolagsstämma  kan ge styrelsen direktiv om att t.ex.
ändra inriktningen  av  verksamheten,  om  den  inte
uppfyller  vissa  formella  krav. Utskottet fann att
den  beskrivna  ordningen  i de  allra  flesta  fall
fungerar på ett tillfredsställande  sätt, en ordning
som stämmer helt överens med bolagsformens principer
vad    gäller    styrning    av   verksamheten   och
ansvarsfördelningen.      En     möjlighet      till
laglighetsprövning ansågs strida  mot de nyss nämnda
grundläggande   villkoren  för  en  verksamhet   som
bedrivs i bolagsform.
Med   hänsyn  till   vad   utskottet   anfört   om
laglighetsprövning   fann   utskottet   liksom   vid
tidigare  behandling  av  denna  fråga  att det inte
fanns  skäl  att  ta  upp  en  sakdiskussion om  ett
sanktionssystem.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning av frågor
om kommunal näringsverksamhet och laglighetsprövning
och  avstyrker därmed motionerna  2001/02:K205  (m),
2001/02:K271  (m),  2001/02:K305  (m)  yrkandena 1–4
2001/02:K319  (kd),  2001/02:K365  (m), 2001/02:K366
(m),  2001/02:Fi296  (fp)  yrkande  1, 2001/02:Fi299
(kd) yrkande 4, 2001/02:N312 (m) yrkandena  5, 6 och
10 samt 2001/02:N370 (kd) yrkande 3.

Utskottet finner inte heller skäl till att  begära
sådant   förtydligande   som   efterlyses  i  motion
2001/02:K290 (kd). Motionen avstyrks.

Tröghetsregel vid överlåtelse av egendom och
verksamhet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker  med  hänvisning   till
pågående beredning  en motion om skärpning av
kraven    för   överlåtelse    av    kommunal
verksamhet.
Jfr reservation 18 (mp).

Motion

En motion rör  möjligheten  att  begränsa rätten för
kommuner  och  landsting  att överlåta  egendom  och
verksamhet. Matz Hammarström  m.fl.  (mp) föreslår i
motion  2001/02:K381  yrkande 8 att riksdagen  skall
begära  att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
ändringar  i relevant lagstiftning  för  att  skärpa
kraven  för utförsäljning  av  kommunal  verksamhet.
Motionärerna framhåller att äldreomsorg och sjukvård
har mycket  stor betydelse för kommunens medborgare.
De  anser  att   ett   beslut  att  sälja  ut  sådan
strategisk verksamhet är  av  den digniteten att det
bör  krävas  två  likalydande  beslut  av  kommunal-
respektive  landstingsfullmäktige  med  val  emellan
eller att beslutet  skall  fattas  med  kvalificerad
majoritet.   Folkomröstning   kan  också  vara   ett
alternativ enligt motionärerna,  som  också påminner
om propositionen om en stopplag för utförsäljning av
akutsjukhus och Kommundemokratikommitténs betänkande
i frågan.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Som nämnts ovan får kommuner och landsting  enligt 3
kap.  16 § kommunallagen efter beslut av fullmäktige
lämna över  vården  av en kommunal angelägenhet till
ett  aktiebolag,  ett  handelsbolag,   en  ekonomisk
förening, en ideell förening, en stiftelse  eller en
enskild individ. Som förutsättning gäller att  någon
särskild   ordning   inte   har   föreskrivits   för
handhavandet   av   angelägenheten.   Vården  av  en
angelägenhet  som innefattar myndighetsutövning  får
överlämnas endast  om  det finns stöd för det i lag.
Den överlämnade verksamheten  skall  falla  inom den
kommunala kompetensen.

Under åren 2001 och 2002 gäller lagen (2000:1440) om
inskränkning   i  landstingens  rätt  att  överlämna
driften av akutsjukhus  till  annan. Lagen förbjuder
att  uppgiften  att  ansvara  för  driften   av  ett
akutsjukhus överlämnas till den som avser att  driva
verksamheten  med  syfte  att  skapa  vinst åt ägare
eller motsvarande intressent.

Utredningar

Kommundemokratikommittén  har  haft  i  uppdrag  att
överväga  hur avgöranden av långsiktig karaktär  och
av  stor principiell  och  ekonomisk  betydelse  kan
skyddas  mot kortsiktigt framhastade beslut samt att
utreda  behovet   av   särskilda   bestämmelser  för
avgöranden  på kommunal nivå av långsiktig  karaktär
och av stor principiell och ekonomisk betydelse.

Kommittén har  i  sitt  betänkande Att tänka efter
före – samråd i kommuner och landsting (SOU 2001:89)
gjort bedömningen att det finns  flera  metoder  som
skulle  kunna  bidra  till att skapa rådrum och till
att   främja   kommun-  och   landstingsmedlemmarnas
deltagande  och  den  politiska  diskussionen  inför
avgöranden  av  långsiktig   karaktär  och  av  stor
principiell och ekonomisk betydelse.  Det kan handla
dels  om särskilda beslutsregler som t.ex.  krav  på
två beslut  med  mellanliggande val, två beslut utan
mellanliggande  val  eller  kvalificerad  majoritet,
dels om särskilda beredningsregler som t.ex. krav på
samråd eller folkomröstning. Kommittén anför att ett
samråd  normalt  sker   på   ett  tidigt  stadium  i
beredningsprocessen   och  ger  medlemmarna   bättre
möjligheter  att  delta  på   ett  djupare  och  mer
engagerat sätt i beredningsprocessen.  De som deltar
i  ett samråd kan själva tillföra något mer  än  att
bara ta ställning till förutbestämda alternativ. Ett
samråd  kan  riktas  inte  bara till röstberättigade
kommun-  eller landstingsmedlemmar  utan  även  till
barn  och ungdomar.  Ett  krav  på  samråd  framstår
således  som  den  mest ändamålsenliga bestämmelsen.
Kommittén  föreslår därför  att  en  bestämmelse  om
samråd förs in i kommunallagen.
Kommitténs   förslag   är   under   beredning  i
Regeringskansliet.  Regeringen  har  i propositionen
ansett     det    lämpligt    att    förslaget    om
samrådsförfarande  hanteras  i  ett  sammanhang  med
frågan  om  ett  stärkt  folkinitiativ och avser att
återkomma till den frågan  i samband med beredningen
av Kommundemokratikommitténs nämnda betänkande.

Vidare  har  en särskild utredare  i  uppdrag  (dir.
2000:103)  att   utreda  förutsättningarna  för  att
införa särskilda tröghetsregler  vid beslut om stora
förändringar av ägar- eller driftsformer inom vården
samt  lämna  förslag  till sådana regler.  Utredaren
skall särskilt beakta intresset  av att upprätthålla
en  verksamhet  som  är tillgänglig för  alla  efter
behov. Utredarens förslag  skall  syfta till att det
demokratiska  inflytandet över beslutsprocessen  vid
överlåtelse av  driftsansvaret  för  den  offentligt
finansierade  vården  stärks. Utredaren skall  lämna
ett delbetänkande senast den 31 mars 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser att i första  hand  beredningen  av
Kommundemokratikommitténs   förslag   bör  avvaktas.
Utskottet   avstyrker   motion   2001/02:K381   (mp)
yrkande 8.


Ekonomiskt stöd för barn


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om sådan ändring
av  bestämmelserna om kommunal kompetens  som
möjliggör  för  kommunerna  att ge ekonomiskt
stöd  i  andra  former  än de nuvarande  till
föräldrar  för vård av egna  barn.  Utskottet
avstyrker  också   en   motion   om   att  ge
kommunerna  möjlighet  att  ekonomiskt stödja
adoption och insemination.
Jfr  reservationerna 19 (m) och  20  (kd,  c,
mp).

Motioner

I flera  motioner förs fram förslag om möjlighet för
kommunerna att ge stöd till barnomsorg.

I motion  2001/02:K324  av  Ingvar  Svensson m.fl.
(kd)  föreslås  att riksdagen genom en särskild  lag
skall besluta att  kommunerna skall ha den generella
rätten    att    fördela    sina    egenfinansierade
barnomsorgssubventioner på ett  rättvist  sätt  till
varje  barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan
erhålla  den  faktiska  valfriheten  att  bedöma och
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det
barn  de har ansvar för. Motionärerna hänvisar  till
att Regeringsrätten  i tidigare beslut (RÅ 1991 ref.
19)  ansett att den allmänt  vedertagna  grundsatsen
när det  gäller  den kommunala kompetensen är att en
kommun inte utan stöd  i  lag  eller författning får
lämna  understöd  till  enskilda  personer  och  att
bidrag som t.ex. vårdnadsersättning eller barnbidrag
således  inte får lämnas av en kommun  utan  stöd  i
speciallagstiftning.    Motionärerna    anför    att
nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till
föräldrar  med  barn i daghemsåldern ensidigt gynnar
vissa  barn  och att  det  rimliga  borde  vara  att
kommunerna skall ha den generella rätten att fördela
sina egna medel,  dvs.  den del som inte finansieras
av  staten,  till barnomsorgssubventioner.  Det  bör
kunna ske på ett rättvist sätt för varje barn och på
ett  sådant  sätt  att  föräldrar  kan  erhålla  den
faktiska valfriheten  att  bedöma  och att genomföra
den barnomsorg som bäst lämpar sig för  det  barn de
har ansvar för. Motionärerna anser det klart att det
råder   en   konflikt   mellan   den   princip   som
Regeringsrätten        åberopat        och       den
likställighetsprincip   som   gäller   generellt   i
kommunal verksamhet.
I  motion  2001/02:K331  av  Birger  Schlaug  (mp)
framförs   liknande  synpunkter  och  föreslås   ett
tillkännagivande   för   regeringen  om  ändring  av
kommunallagen för att möjliggöra  rätten  för kommun
att ge ekonomiskt stöd till föräldrar som väljer att
vara hemma hos eget barn.
I  motion  2001/02:K233  av  Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) föreslås att riksdagen  skall  begära att
regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som
möjliggör  att  ett  antal  kommuner  på försök  får
införa kommunalt vårdnadsbidrag/barnkonto.

Möjlighet  för  kommuner att ge stöd åt föräldraskap
efterlyses i motion  2001/02:K390 av Birgitta Sellén
(c).  Motionären  föreslår   tillkännagivanden   för
regeringen  om  att  ändra  kommunallagen  så att en
kommun kan ge ekonomisk hjälp till familjer som vill
adoptera barn (yrkande 1) och till familjer som vill
skaffa barn genom insemination (yrkande 2).

Bakgrund

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet behandlade frågan om ekonomiskt stöd  till
barnomsorg  senast  i  sitt  betänkande 2000/01:KU6.
Utskottet  hänvisade där i sin  bedömning  till  att
kommunernas  skyldigheter  i  fråga  om barnomsorg i
första hand framgår av socialtjänstlagen  (1980:620)
och  skollagen  (1985:1100).  Deras möjligheter  att
sörja  för barnomsorg i vidare omfattning  begränsas
av  föreskrifterna  i  kommunallagen  (1991:900)  om
kommunernas   befogenheter.  En  allmänt  vedertagen
grundsats när det  gäller  den kommunala kompetensen
är, framhöll utskottet, att en kommun inte utan stöd
i  lag eller författning får  lämna  understöd  till
enskilda   personer.   Om  kommunernas  befogenheter
skulle vidgas i den riktning  som motionerna syftade
till,  måste  det följaktligen till  en  ändring  av
föreskrifterna   i   kommunallagen   eller  särskild
lagstiftning.  Utskottet påpekade att kommunallagens
bestämmelser   om    kommunernas   befogenheter   är
generellt bestämmande för vilka uppgifter kommunerna
kan   ta   sig   an  i  skilda   hänseenden.   Dessa
bestämmelser borde enligt utskottet inte ändras utan
ingående  överväganden   i  ett  vidare  sammanhang.
Utskottet var inte berett  att  med anledning av vad
som  anförts  i  motionerna  förorda   några  sådana
ändringar.  Inte heller fanns det enligt  utskottets
mening skäl att  överväga  särskild lagstiftning för
att vidga kommunernas befogenheter  på  det sätt som
motionärerna önskade.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning  i  fråga
om  stödet  till barnomsorg och avstyrker motionerna
2001/02:K233 (m), 2001/02:K324 (kd) och 2001/02:K331
(mp).  Utskottet  anser  att  motsvarande  skäl  kan
anföras   i   fråga   om   stöd   för  adoption  och
insemination.   Utskottet  avstyrker  således   även
motion 2001/02:K390 (c) yrkandena 1 och 2.


Utegångsförbud


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  en  motion  som  gäller
regler om utegångsförbud för ungdomar.

Motion

I motion 2001/02:K284  av  Agne  Hansson  m.fl.  (c)
yrkande  16  föreslås  att  riksdagen hos regeringen
begär  förslag  som  hindrar  kommuner   att  införa
utegångsförbud  för ungdomar. Motionärerna  beklagar
att det under senare  år  förekommit  debatt i några
kommuner  om att införa utegångsförbud för  ungdomar
under en viss  tid  på  dygnet  i  stället  för  att
angripa   roten  till  de  problem  som  leder  till
skadegörelse och otrygga miljöer.

Bakgrund

Bland  de  i   2   kap.   regeringsformen   stadgade
grundläggande    fri-    och   rättigheterna   finns
mötesfriheten       och      demonstrationsfriheten.
Mötesfrihet innebär frihet  att  anordna och bevista
sammankomst  för  upplysning,  meningsyttring  eller
annat  liknande  syfte  eller  för  framförande   av
konstnärligt  verk.  Demonstrationsfrihet  är frihet
att  anordna  och  delta  i  demonstration på allmän
plats. Medborgarna är vidare gentemot  det  allmänna
skyddade  mot  frihetsberövande. De är även i övrigt
tillförsäkrade frihet  att  förflytta sig inom riket
och att lämna det.

De   nämnda  friheterna  får  begränsas   i   viss
utsträckning.  Det  får  dock  ske  endast  för  att
tillgodose   ändamål   som   är   godtagbart  i  ett
demokratiskt samhälle. Begränsningen  får  aldrig gå
utöver  vad  som  är nödvändigt med hänsyn till  det
ändamål  som  har  föranlett  den  och  inte  heller
sträcka sig så långt  att  den utgör ett hot mot den
fria  åsiktsbildningen såsom  en  av  folkstyrelsens
grundvalar.  Begränsning  får  inte  göras enbart på
grund av politisk, religiös,  kulturell  eller annan
sådan åskådning.

I  ordningslagen (1993:1617) finns vissa möjligheter
för  regeringen eller efter regeringens bemyndigande
en kommun  att  meddela  lokala föreskrifter för att
upprätthålla  den allmänna  ordningen  på  offentlig
plats.

Utskottets ställningstagande

Något  lagstöd  för   kommuner  att  meddela  sådana
föreskrifter som avses i motionen finns inte. Därmed
behövs inte heller något sådant tillkännagivande som
motionärerna efterlyser.  Utskottet avstyrker motion
2001/02:K284 (c) yrkande 16.


Särskilda frågor om rätten att begära
laglighetsprövning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner  om  översyn  av
grunderna  för  kommunmedlemskap  och om rätt
för  den som inte har fyllt 18 år att  begära
laglighetsprövning.

Motioner

I  motion   2001/02:K265   av  Åsa  Torstensson  (c)
föreslås  ett  tillkännagivande  för  regeringen  om
behovet av en översyn  av  grunden  för  vem  som är
medlem  av en kommun enligt kommunallagen. Hon anför
att de gällande  bestämmelserna  innebär  bl.a.  att
många personer är medlemmar i kommuner och landsting
utan  att  betala  någon  skatt  där  och  att en av
medlemskapets viktigaste konsekvenser är rätten  att
begära   laglighetsprövning   av  kommunala  beslut.
Historiskt   kan   det   enligt  motionären   tyckas
självklart att den som har  egendom  också  har rätt
att  påverka  och styra utvecklingen i en kommun  på
grund av ett ägande i kommunen, men hon ifrågasätter
om lagstiftningen  kan  anses rättvis och försvarbar
med tanke på 2000-talets  förändrade  levnadsmönster
och         därmed        kommunernas        ändrade
planeringsförutsättningar      med      ett     ökat
fritidsfastighetsägande och utboägande av  mark  och
jordbruksfastigheter.  Motionären framhåller att det
ligger ett starkt demokratiskt  och politiskt ansvar
på invånarna i en kommun att utveckla  och ta ansvar
för  en  samlad  helhetssyn på en kommuns utveckling
och alla invånarnas servicebehov, där det handlar om
prioriteringar  vad  avser  både  investeringar  och
långsiktighet    i   att    klara    tillväxt    och
utvecklingskrav.  Synen  hos  de  åretruntboende  på
ansvar  och  prioriteringar  delas  inte  alltid  av
fritidsboende   eller   utboägande.  Byggplaner  och
investeringar för utveckling  av  verksamheter kan i
detta sammanhang vara anledning till  skilda åsikter
om  vad  som  är  bäst  för  en  kommun.  Motionären
efterlyser ett starkare samband mellan medinflytande
och  medansvar  än  vad  som  gäller i dag och anser
därför att kommunallagens grunder för medlemskap bör
ses över.

I  motion  2001/02:K284  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
yrkande   1   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen  om att den bör  ta  initiativ  till  att
genomföra  förändringar   i   kommunallagen  så  att
ungdomar  under  18  år  ges  möjlighet   att  väcka
kommunalbesvär.  De  flesta  beslut  som  fattas   i
kommunerna   berör   enligt  motionärerna  barn  och
ungdomar, och förslaget  bör ses som ett steg vidare
för   att   stärka   ungdomars   medverkan   i   den
demokratiska processen.

Bakgrund

Bestämmelser  om  laglighetsprövning   av  kommunala
beslut   finns,   som   nämnts   ovan,   i  10  kap.
kommunallagen.

Varje medlem av en kommun eller ett landsting  har
rätt   att   få   lagligheten   av  kommunens  eller
landstingets beslut prövad genom  att  överklaga dem
hos länsrätten. Beslut som får överklagas  är  bl.a.
beslut  av  fullmäktige  och  av  en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om beslutet  inte  är av rent
förberedande eller rent verkställande art.
Kommunmedlemskapet     regleras     i    1    kap.
kommunallagen.  Medlem  av en kommun är den  som  är
folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen
eller är taxerad till kommunalskatt  där.  Medlem av
ett landsting är den som är medlem av en kommun inom
landstinget.
Vid  införandet  av  den  nuvarande  kommunallagen
diskuterades frågan om kommunmedlemskap  och  rätten
att anföra vad som då betecknades som kommunalbesvär
(prop.  1990/91:117,  bet. 1990/91:KU38). Regeringen
erinrade om att det ursprungliga  motivet  till  att
ägare  eller  brukare  av  fast  egendom  togs upp i
kretsen av kommunmedlemmar var att de borde få utöva
sin  rösträtt  för  egendomen  redan  innan  de blev
taxerade    för    fastigheten.   Sedan   den   till
fastighetsinnehav knutna  rösträtten  upphört,  hade
detta  motiv  för  att  låta innehav av fast egendom
grunda  medlemskap  förfallit.   Trots   detta  hade
fastighetsinnehav  som  grund  för  medlemskap  fått
kvarstå           i          kommunallagstiftningen.
Kommunallagskommittén    hade    inför    1953   års
kommunallag  kommit  till  den  slutsatsen  att   om
innehavare  av  fastigheter  som inte taxerades till
kommunalskatt  skulle  uteslutas   från  medlemskap,
skulle detta drabba stat och landsting i de kommuner
där  de innehade fastigheter av olika  slag.  Frågan
hade diskuterats  även inför tillkomsten av 1977 års
kommunallag, men departementschefen  hade ansett att
någon ändring inte borde göras.
I  förarbetena  till  den  nuvarande kommunallagen
diskuterades frågan om saken kommit i ett annat läge
efter  ändringen  fr.o.m.  1988  års   taxering  att
fysiska   personer  beskattas  för  all  inkomst   i
hemortskommunen.  Det  innebär, påpekade regeringen,
bl.a.  att ägare av fritidsfastigheter  inte  längre
erlägger  skatt  till  den kommun där fastigheten är
belägen  men  ändå är kommunmedlemmar  på  grund  av
fastighetsinnehavet.   Många   remissinstanser  hade
pekat på det problem som finns för  kommuner som har
en omfattande fritidsbebyggelse, och regeringen hade
stor  förståelse för dessa problem. Man  måste  dock
enligt    regeringens    mening    se    frågan   om
fastighetsinnehav som medlemskapsgrund i ett  större
perspektiv. Föremålet för ett fastighetsägande kunde
vara  fastigheter  med  en  rad olika funktioner som
permanentbebodda         småhus,         fritidshus,
hyresfastigheter, industrifastigheter, sjukhus  samt
teatrar  och liknande samlingslokaler, och som ägare
uppträdde  privatpersoner, juridiska personer, stat,
kommun  och  landsting.   Fastigheterna   kunde  bli
föremål  för  en rad kommunala beslut. I många  fall
kunde dessa överklagas  endast genom kommunalbesvär.
Skulle man ta bort fastighetsägandet  som  en  grund
för  medlemskap  skulle  konsekvensen bli att rätten
till  kommunalbesvär  på  dessa   områden  försvann.
Dessutom   kunde  det  få  vissa  konsekvenser   för
tillämpningen  av  kommunalrättsliga grundprinciper,
t.ex.          likställighetsprincipen           och
lokaliseringsprincipen som var svåra att överblicka.
Frågan  om  man  kunde  slopa  ett medlemskap enbart
grundat    på   fastighetsinnehav   krävde    därför
ytterligare  överväganden,  och regeringen avsåg att
ta initiativ till en sådan översyn.
Ett  uppdrag  att göra en sådan  översyn  lämnades
till Lokaldemokratikommittén.  Kommittén  redovisade
resultatet  av  sina överväganden i betänkandet  Det
kommunala medlemskapet  (SOU 1992:72).
Lokaldemokratikommittén  bedömde  det  som möjligt
att  slopa fastighetsägandet som självständig  grund
för kommunalt medlemskap men att förutsättningen för
en sådan  ordning  var att vissa rättigheter som har
anknytning till det  kommunala  medlemskapet behölls
för  den kategori fastighetsägare  som  inte  längre
skulle  komma  att vara medlemmar. Kommittén bedömde
däremot som oacceptabel  en ordning där konsekvensen
av att slopa ägande av fast egendom som självständig
grund    för    kommunalt   medlemskap    var    att
fastighetsägare utan  annan anknytning till kommunen
än  fastigheten  skulle förlora  rätten  att  begära
laglighetsprövning.  Kommittén hänvisade därvid till
Europakonventionen  om   skydd   för   de  mänskliga
rättigheterna  och  de grundläggande friheterna  och
den i konventionens artikel  6  stadgade  rätten för
den  enskilde  att  få  sina civila rättigheter  och
skyldigheter  prövade  i  opartisk   och   offentlig
rättegång  inför en domstol. Kommittén framhöll  att
Europadomstolen  hade  tolkat  konventionen  på  ett
sådant  sätt  att det måste finnas en möjlighet till
domstolsprövning  även av förvaltningsbeslut och att
man inte kunde utesluta  att  ett bortfall av rätten
att    begära    laglighetsprövning    för     vissa
fastighetsägare i kommunen av Europadomstolen skulle
kunna anses stå i strid med Europakonventionen. Även
av denna anledning fann kommittén det angeläget  att
rätten  att  begära  laglighetsprövning skulle bestå
för samtliga fastighetsägare i kommunen. – Kommittén
ansåg också att rätten för fastighetsägare att delta
i  folkomröstningar,  opinionsundersökningar   eller
liknande   förfaranden   i   en   fråga   som  berör
fastigheten skulle kvarstå, liksom rätten att enligt
indelningslagen ansöka om ändrad indelning av kommun
eller landsting.
Konstitutionsutskottet     behandlade    i    sitt
betänkande 1993/94:KU40 över proposition 1993/94:188
Lokal   demokrati   en   motion   om  att   avskaffa
fastighetsinnehav  som  grund  för kommunmedlemskap.
Utskottet  hänvisade  till  Lokaldemokratikommitténs
översyn och framhöll att regeringen  i propositionen
uppgett  sig,  bl.a. mot bakgrund av remissutfallet,
inte vara beredd att lägga fram något förslag men ha
för avsikt att bereda  frågan  vidare.  – Regeringen
har  därefter  enligt uppgift från Regeringskansliet
avskrivit ärendet.

Allmänna bestämmelser om möjligheten att vara part i
rättegång finns  i  rättegångsbalken. Var och en får
vara part i rättegång, men om parten inte råder över
det   som  tvisten  rör  eller   om   den   rör   en
rättshandling  som parten inte själv får ingå, skall
talan föras av den som är partens ställföreträdare.

I ett avgörande  av  Regeringsrätten  1979 (R 1979
2:43)  har  den  som  inte har uppnått myndig  ålder
ansetts   inte   kunna  föra   kommunalbesvärstalan.
Regeringsrätten påpekade  att besvärsskrivelsen hade
undertecknats av två personer  med angivande av vars
och  ens födelsetid och att uppgifterna  visade  att
ingen   av   dem  vid  tiden  för  överklagandet  av
kommunstyrelsens  beslut  uppnått  myndig ålder. Vid
sådant förhållande och då talan inte  förts av deras
förmyndare såsom ställföreträdare hade länsstyrelsen
enligt  Regeringsrätten  inte  bort ta upp  besvären
till  prövning,  och  till  följd  härav  undanröjde
Regeringsrätten länsstyrelsens beslut.

Utskottets ställningstagande

Frågan om grunden för kommunmedlemskap  har  utretts
av  Lokaldemokratikommittén  utan  att det lett till
något förslag till riksdagen. Utskottet  anser  inte
att  det finns skäl att nu begära någon ny utredning
i frågan och avstyrker motion 2001/02:K265 (c).

Utskottet  anser  inte  heller  att det finns skäl
till sådana förändringar i kommunallagen  som begärs
i motion 2001/02:K284 (c) yrkande 1.

Kommunernas organisation och
verksamhetsformer


Gällande ordning

Kommunernas   och   landstingens   organisation  och
verksamhetsformer  regleras i 3 kap.  kommunallagen.
Kommunfullmäktige  respektive  landstingsfullmäktige
är beslutande församlingar. Dessa församlingar skall
tillsätta         kommunstyrelse          respektive
landstingsstyrelse   samt   de  nämnder  som  utöver
styrelsen  behövs för att fullgöra  kommunens  eller
landstingets      uppgifter     enligt     särskilda
författningar och för verksamheten i övrigt. Normalt
skall      fullmäktige      bestämma      nämndernas
verksamhetsområden   och   inbördes    förhållanden.
Fullmäktige får besluta bl.a. att en nämnd  skall ha
hand  om en eller flera verksamheter i hela kommunen
eller landstinget  och att en nämnd skall ha hand om
en eller flera verksamheter  för  en del av kommunen
eller landstinget.

Fullmäktige   får  enligt  7  §  också   tillsätta
fullmäktigeberedningar.  En  sådan  beredning  skall
bestå av förtroendevalda.
Fullmäktige  skall enligt 3 kap. 9 § kommunallagen
besluta i ärenden som är av principiell beskaffenhet
eller  annars av  större  vikt  för  kommunen  eller
landstinget. Sådana ärenden kan exempelvis gälla mål
och riktlinjer för verksamheten, budget, skatt eller
andra viktiga ekonomiska frågor.

Särskilda  bestämmelser om kommunala företag finns i
3 kap. 16–19 §§.

Enligt 16  §  får  kommuner  och  landsting  efter
beslut  av  fullmäktige  lämna  över  vården  av  en
kommunal angelägenhet, för vars handhavande särskild
ordning  inte föreskrivits, till ett aktiebolag, ett
handelsbolag,   en  ekonomisk  förening,  en  ideell
förening, en stiftelse  eller  en  enskild  individ.
Vården    av    en   angelägenhet   som   innefattar
myndighetsutövning får dock överlämnas endast om det
finns  stöd  för  det  i  lag.  Den  verksamhet  som
överlämnas   skall   falla    inom   den   kommunala
kompetensen.
Enligt  17 § skall fullmäktige,  innan  en  kommun
eller  ett  landsting   lämnar  över  vården  av  en
kommunal  angelägenhet  till   ett   aktiebolag  där
kommunen    eller   landstinget   bestämmer   ensam,
fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten,
utse samtliga styrelseledamöter och minst en revisor
samt se till  att  fullmäktige  får  yttra sig innan
sådana  beslut i verksamheten som är av  principiell
beskaffenhet  eller  annars  av  större vikt fattas.
Detsamma gäller när kommunen ensam eller landstinget
ensamt   bildar   en   stiftelse  för  en   kommunal
angelägenhet.
Syftet  med  att  fullmäktige   skall   fastställa
ändamålet med verksamheten är att minimera  riskerna
för   kompetensöverskridanden.   Enligt  förarbetena
(prop. 1990/91:117) bör detta ske  i bolagsordningen
för  aktiebolag,  men det är inget uttryckligt  krav
att   detta   sker.   Kravet   på   precisering   av
ändamålsbestämmelsen är  enligt förarbetena särskilt
starkt om verksamheten ligger nära gränsområdena för
den kommunala kompetensen.  Den rättsliga innebörden
av fullmäktiges yttranderätt  innan  beslut fattas i
verksamheter  som är av principiell betydelse  eller
annars   av  större   vikt   är   att   aktiebolaget
bolagsrättsligt  sett  kan  fatta ett beslut i strid
mot fullmäktiges yttrande. Fullmäktige  kan  då  med
stöd   av   8  kap.  2  §  aktiebolagslagen  avsätta
styrelsen. Aktiebolaget  blir  bundet av reglerna om
yttranderätt  genom bestämmelser  i  bolagsordningen
eller   genom   ägardirektiv   som   fastställs   på
bolagsstämma.
Av 3 kap. 17 §  kommunallagen  framgår  att  om en
kommun  eller  ett landsting med stöd av 16 § lämnar
över vården av en  kommunal  angelägenhet  till  ett
aktiebolag  där  kommunen  eller landstinget innehar
samtliga  aktier, skall fullmäktige  fastställa  det
kommunala ändamålet  med verksamheten, utse samtliga
styrelseledamöter och se till att få yttra sig innan
sådana beslut i verksamheten  som  är av principiell
beskaffenhet  eller  annars av större  vikt  fattas.
Detta   gäller  även  när   kommunen   ensam   eller
landstinget   ensamt  bildar  en  stiftelse  för  en
kommunal angelägenhet.
Syftet med bestämmelsen i 17 § är att tillförsäkra
kommunerna och  landstingen  inflytande och kontroll
över de nämnda juridiska personerna.
I 18 § regleras vad som skall  gälla när en kommun
eller   ett   landsting  lämnar  över  en   kommunal
angelägenhet till  ett  bolag  eller en förening där
kommunen bestämmer tillsammans med någon annan eller
till en stiftelse. Fullmäktige skall se till att den
juridiska personen blir bunden av  villkoren  enligt
17  §  i  den  utsträckning som är rimlig med hänsyn
till  andelsförhållandena,   verksamhetens  art  och
omständigheterna i övrigt.
Kommuner   och   landsting   samverkar    i   stor
utsträckning   inom   både   de  frivilliga  och  de
obligatoriska verksamheterna.  Samverkan  är i regel
frivillig.   På   vissa   områden  har  lagstiftaren
förutsatt   att  kommunerna  samverkar.   Inom   ett
begränsat  antal   områden   är  samverkan  dessutom
obligatorisk. Samverkan sker i första hand om sådant
som inte är att beteckna som myndighetsutövning. Det
handlar  i stället i stor utsträckning  om  kommunal
service.

Ställningstagande till beslut i kommunala
företag


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
ändra  kommunallagens   bestämmelse   om  att
fullmäktige, om en kommun eller ett landsting
lämnar    över    vården   av   en   kommunal
angelägenhet till ett helägt aktiebolag eller
en kommunal stiftelse,  skall  se till att få
yttra  sig innan vissa viktiga beslut  fattas
till att  fullmäktige skall se till att få ta
ställning.    Utskottet    avstyrker   därmed
motioner om avslag i denna del.
Jfr reservation 21 (m, kd, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige,  om  en  kommun
eller   ett  landsting  lämnar  över  vården  av  en
kommunal  angelägenhet  till  ett  helägt aktiebolag
eller  en  kommunal  stiftelse,  skall se  till  att
fullmäktige får ta ställning innan  sådana  beslut i
verksamheten  som  är  av  principiell  beskaffenhet
eller annars av större  vikt fattas. – Förslaget tas
in i 3 kap. 17 § kommunallagen.

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande   1   föreslås  att  riksdagen  skall  avslå
regeringens  förslag   om  ändring  i  3  kap.  17 §
kommunallagen. Motionärerna  hänvisar till Lagrådets
uttalande att förslaget inte tillför något i sak men
kan leda till missuppfattningen  att fullmäktige har
en   formell   vetorätt   och   att   den  nuvarande
formuleringen bör behållas.

Även i motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd)   yrkande   5  föreslås  med  hänvisning   till
Lagrådets uttalande avslag på regeringens förslag om
ändring i 3 kap. 17 § kommunallagen.

Bakgrund

Lagrådets yttrande

Lagrådet   har   förordat    att    den    nuvarande
formuleringen  med krav på att fullmäktige skall  se
till att fullmäktige  får  yttra  sig  behålls,  med
motivering  att den föreslagna lydelsen inte tillför
något i sak och  kan föranleda missuppfattningen att
fullmäktige har en formell vetorätt.

Lagrådet har också  pekat  på  att det viktiga för
den som har att lämna information  till  fullmäktige
om tilltänkta bolags- eller stiftelsebeslut rimligen
är  om  informationen över huvud taget skall  lämnas
och  att  det   för   uppgiftslämnaren  torde  sakna
betydelse om fullmäktige  får  ”yttra sig” eller ”ta
ställning”.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen  anser att åtgärder bör  vidtas  för  att
stärka fullmäktiges ställning när det gäller viktiga
beslut som fattas  i  kommunala  företag.  Det måste
enligt   regeringen   finnas   en  garanti  för  att
fullmäktige  har  det  avgörande  inflytandet   över
frågor  som  är  av  stor  vikt  för  kommunen eller
landstinget,  oavsett om kommunen eller  landstinget
väljer  att bedriva  verksamhet  i  förvaltningsform
eller i annan  form. En lagreglering som innebär att
fullmäktiges  godkännande   av   viktiga   beslut  i
kommunala  bolag skulle krävas riskerar att komma  i
konflikt  med   grundläggande  associationsrättsliga
bestämmelser      om      bolagsstyrelsens       och
styrelseledamöternas ansvar. Ett motsvarande krav på
godkännande av beslut av kommunala stiftelser skulle
komma  i  konflikt  med  de  rättsliga principer som
gäller för stiftelser. Enligt  regeringens mening är
det tillräckligt att fullmäktige  får  en skyldighet
att se till att få ta ställning innan sådana  beslut
i  verksamheten  som  är av principiell beskaffenhet
eller annars av större vikt fattas.

Regeringen bemöter Lagrådets kritik genom att dels
hålla  med om att ett yttrande  av  fullmäktige  per
definition  innefattar  någon  form  av viljeyttring
från fullmäktiges sida och i rent formell mening kan
sägas   innefatta   ett   ställningstagande,    dels
framhålla  att  det  från  demokratisk  synpunkt  är
viktigt  att  det  så långt möjligt skapas garantier
för  att  fullmäktiges   yttrande   grundas  på  ett
verkligt   ställningstagande   i  själva  sakfrågan.
Regeringens avsikt med den föreslagna  nya  lydelsen
är  just  att  fästa  kommunens  eller  landstingets
uppmärksamhet  på  att ett yttrande från fullmäktige
måste   vara  grundat  på   tillräckligt   noggranna
överväganden rörande de faktiska förhållandena i det
enskilda  fallet.  Om  ett krav på ställningstagande
tas in i lagstiftningen  blir  effekten också enligt
regeringen att lagstiftningen bättre speglar vad som
redan  nu  regelmässigt  sker  i  samband   med  att
fullmäktige  tar  ställning  till beslut i kommunala
bolag  som  är  av  principiell  beskaffenhet  eller
annars  av  större  vikt.  Mot  denna  bakgrund  kan
regeringen inte finna att Lagrådets farhågor för att
innebörden     av    lagändringen    skulle    kunna
missuppfattas utgör  något  hinder för att genomföra
den föreslagna ändringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning  om  behovet
av   att   ändra   formuleringen   i  3  kap.  17  §
kommunallagen.    Utskottet   tillstyrker    således
propositionen i denna  del  och avstyrker motionerna
2001/02:K60  (m)  yrkande  1  och  2001/02:K65  (kd)
yrkande 5.


Insyn i kommunala entreprenader


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens  förslag om
sådan   ändring   i   kommunallagen  som  ger
allmänheten möjlighet att  få  insyn i hur en
kommunal   angelägenhet   sköts,   även    om
angelägenheten  har  överlämnats  till annan.
Utskottet  avstyrker  därmed en avslagsmotion
och en motion om omstruktureringar  inom  den
offentliga sektorn.
Utskottet  avstyrker  också  en motion om att
krav  på  informationstillgång skall  ställas
vid upphandling av entreprenader.
Jfr reservationerna 22 (m) och 23 (v).

Propositionen

Regeringen   föreslår   att   en  kommun  eller  ett
landsting,  om  kommunen  eller  landstinget  sluter
avtal med någon annan än som avses  i  17  och 18 §§
kommunallagen  om att denne skall utföra en kommunal
angelägenhet, skall  beakta  intresset  av att genom
avtalet   tillförsäkras  information  som  gör   det
möjligt  för   allmänheten   att   få  insyn  i  hur
angelägenheten utförs. – Förslaget tas  in  i  en ny
paragraf, 3 kap. 19 a § kommunallagen.

Regeringen  utgår  från  att  företrädare  för den
kommunala  sektorn  och  branschorganisationer i  de
flesta fall kan finna gemensamma  utgångspunkter för
vilken   typ  av  uppgifter  som  behövs   för   att
tillförsäkra  allmänheten  den  insyn  som kan anses
vara  befogad  inom  olika  verksamhetsområden  samt
erinrar om att fullmäktige har möjlighet att utfärda
närmare   riktlinjer   för  hur  allmänheten   skall
tillförsäkras insyn.
Regeringen avser att följa utvecklingen på området
och vid behov återkomma i frågan.

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 2 yrkas avslag på  förslaget om införande av
en  ny bestämmelse i 3 kap. 19  a  §  kommunallagen.
Motionärerna  anser  att förslaget utgör en olycklig
sammanblandning av regler. De framhåller att företag
skall styras efter principer  som  gör  sådan  drift
rationell. Om mera långtgående insyn i en verksamhet
är  ett  demokratiskt  krav  skall verksamheten inte
läggas ut på entreprenad.

I  motion 2001/02:K61 av Carl-Axel  Johansson  (m)
begärs   ett   tillkännagivande  för  regeringen  om
medborgerlig  insyn  och  delaktighet  i  offentligt
finansierad verksamhet. Enligt motionären är vad som
behövs omstruktureringar  inom  offentlig sektor med
etableringsfrihet,       kundvalsmodeller        och
kvalitetssäkringar.

I  motion  2001/02:K59  av  Kenneth  Kvist m.fl. (v)
yrkande   1   föreslås   att  riksdagen  begär   att
regeringen lägger fram förslag  till  ändring  av  3
kap.   19   §  kommunallagen  så  att  kommuner  och
landsting åläggs  att i upphandlingen kräva tillgång
till  information som  möjliggör  för  kommunen  att
säkra medborgarnas  insyn i den verksamhet som läggs
ut   på   entreprenad.   Motionärerna    anser   att
skattefinansierad  kommunal  verksamhet  i  huvudsak
skall  bedrivas  i kommunal regi men att alternativa
driftsformer kan fungera som ett komplement. För att
allmänheten skall kunna få erforderlig insyn i sådan
verksamhet bör det i upphandlingen ingå att kommande
avtal skall innehålla krav på vilken information som
skall lämnas ut på anmodan.

Bakgrund

Gällande regler

Företag i vilka kommuner  och  landsting  utövar ett
rättsligt   bestämmande  inflytande  jämställs   med
myndigheter när  det gäller handlingsoffentligheten.
Detta  följer  av  1   kap.   9   §   sekretesslagen
(1980:100).  I  fråga  om delägda företag  som  inte
omfattas av denna bestämmelse  gäller  enligt 3 kap.
18 § kommunallagen att fullmäktige skall  verka  för
att   allmänheten  skall  ha  rätt  att  ta  del  av
handlingar  hos  företaget  enligt  de  grunder  som
gäller  för  allmänna  handlingars  offentlighet i 2
kap.  tryckfrihetsförordningen och i sekretesslagen.
Detsamma   gäller   om  kommunen  eller  landstinget
tillsammans med någon  annan bildar en stiftelse för
en kommunal angelägenhet.

Det   finns  inte  några  bestämmelser   som   ger
allmänheten  en rätt till insyn i privatägda företag
som  bedriver kommunal  verksamhet  på  entreprenad.
Företagen   är   dock   oförhindrade  att  lämna  ut
handlingar och uppgifter  som inte omfattas av någon
lagstadgad    tystnadsplikt    som     gäller    för
verksamheten.  De  uppgifter  om  entreprenören  och
dennes  verksamhet  som  kommunen eller  landstinget
begär  in  för  att  kontrollera   och   följa   upp
verksamheten      blir      i      enlighet      med
offentlighetsprincipen  tillgängliga för allmänheten
hos  kommunen eller landstinget.  Detta  dock  under
förutsättning   att  uppgifterna  inte  omfattas  av
sekretess enligt sekretesslagen.
Innan en kommun  eller  ett  landsting lämnar över
vården av en kommunal angelägenhet  till någon annan
än  som  avses  i  17  §  skall,  som  nämnts  ovan,
fullmäktige   se   till   att   kommunen  respektive
landstinget    tillförsäkras   en   möjlighet    att
kontrollera och följa upp verksamheten.
De kommunala nämnderna  har  enligt  6  kap.  7  §
kommunallagen   det   direkta   ansvaret   för   att
verksamhet  som lagts ut på entreprenad kontrolleras
och följs upp.  Sådan  kontroll  och uppföljning kan
exempelvis  ske  genom  att det i entreprenadavtalet
anges att entreprenören skall ge in vissa handlingar
till  kommunen eller landstinget.  Dessa  handlingar
blir allmänna  handlingar  när  de  kommit  in  till
kommunen  eller landstinget. Det huvudsakliga syftet
med bestämmelsen  om nämndernas ansvar har dock inte
varit att allmänheten  skall  tillförsäkras  insyn i
entreprenadverksamheten.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen  anser  att det från demokratisk synpunkt
finns  risker  med  att   delar   av  den  kommunala
verksamheten          undandras         medborgarnas
grundlagsskyddade  rätt   till   insyn   genom   att
privatägda  företag  tillåts driva sådan verksamhet.
Vid  olika  tillfällen  har   rests   krav   på  att
offentlighetsprincipen    skall   tillämpas,   eller
åtminstone vara vägledande,  i  all  verksamhet  som
utförs för det allmännas räkning och som bekostas av
offentliga medel.

Regeringens   utgångspunkt   är  att  allmänhetens
möjligheter  till insyn i kommunal  verksamhet  inte
skall vara beroende  av  på vilket sätt kommuner och
landsting  väljer  att  låta   utföra  verksamheten.
Starka skäl talar därför enligt  regeringen  för att
allmänheten   bör  tillförsäkras  insyn  i  kommunal
verksamhet som  bedrivs  på  entreprenad. Det skulle
medföra stora svårigheter att  söka  införa ett krav
på  handlingsoffentlighet  hos  privatägda  företag.
Utgångspunkten  måste  i  stället enligt  regeringen
vara att allmänheten skall  vända  sig till kommunen
eller  landstinget  när den vill utnyttja  sin  rätt
till  insyn i kommunal  verksamhet  som  bedrivs  på
entreprenad.   Detta  innebär  att  det  skall  vara
kommunens eller  landstingets ansvar att se till att
allmänheten kan få  den  insyn i verksamheten som är
befogad.
Regeringen påpekar att insyn i kommunal verksamhet
som  bedrivs  på  entreprenad   inte  kan  ha  samma
omfattning som insyn i den verksamhet  som en kommun
eller  ett  landsting  bedriver  i  egen  regi.  Ett
tidigare     förslag    om    insyn    i    kommunal
entreprenadverksamhet  ledde  inte till lagstiftning
eftersom regeringen bl.a. befarade  att  ett krav på
att  allmänheten  skall ha direkt insyn i privatägda
företag kunde minska  intresset  hos  sådana företag
att träffa entreprenadavtal om kommunal  verksamhet.
Därmed  skulle  möjligheterna  att  utsätta lämpliga
delar  av den kommunala verksamheten för  konkurrens
minska (se prop. 1993/94:188 s. 43).
Regeringen  framhåller att bestämmelserna om insyn
inte får utformas  så att de snedvrider konkurrensen
mellan   berörda   aktörer.    Vid   tecknandet   av
entreprenadavtalet bör en avvägning  göras  mellan å
ena  sidan allmänhetens intresse av hur verksamheten
bedrivs och å andra sidan entreprenörens intresse av
att inte  behöva  lämna  ut viss information som kan
vara  till  nackdel  för  företaget   och  snedvrida
konkurrensen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning  om  behovet
av insyn i kommunal verksamhet som överlämnats  till
annan.  Utskottet  tillstyrker således propositionen
såvitt  avser den nya  paragrafen  3  kap.  19  a  §
kommunallagen  och  avstyrker motion 2001/02:K60 (m)
yrkande 2 och 2001/02:K59 (v) yrkande 1.

Utskottet   anser   inte    heller    att    något
tillkännagivande   om   omstruktureringar  inom  den
offentliga sektorn är påkallad  i  detta  sammanhang
och avstyrker motion 2001/02:K61 (m).

Insyn i fristående skolor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker regeringens förslag till
ändring i skollagen  och  tillstyrker  därmed
avslagsmotioner.
Jfr reservation 24 (s, v).

Propositionen

Regeringen   föreslår   att  regeringen  eller   den
myndighet som regeringen  bestämmer skall få meddela
föreskrifter  som  innebär att  huvudmannen  för  en
fristående skola skall  vara skyldig att lämna sådan
information om verksamheten  som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna. – Förslaget tas in
i 15 kap. 11 § skollagen.

Regeringen avser att följa utvecklingen på området
och  vid  behov återkomma i frågan  om  insyn  i  de
fristående skolorna.

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande 3 yrkas  avslag på förslaget om ändring i 15
kap.  11 § skollagen.  Motionärerna  anför  att  det
redan  föreligger  en  rättighet  för  kommuner  som
bedriver   uppföljning  och  utvärdering  att  också
inbegripa fristående  skolor  samt  att  Skolverkets
skyldighet  att utöva tillsyn också av de fristående
skolorna  måste   vara   tillfyllest  och  kunna  ge
allmänheten den insyn som rimligen kan efterfrågas.

Avslag på regeringens förslag om ändring i 15 kap.
11 § skollagen yrkas också  i motionerna 2001/02:K65
av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd)   yrkande   6  och
2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 18.
I  motion  2001/02:K59  av Kenneth Kvist m.fl. (v)
yrkande  2  föreslås  att  riksdagen   beslutar  att
regeringen eller den myndighet regeringen  bestämmer
skall   meddela   föreskrifter   som   innebär   att
huvudmannen  för  en  fristående  skola  skall  vara
skyldig  att lämna sådan information om verksamheten
som gör det  möjligt  för allmänheten att få insyn i
denna.

Bakgrund

Gällande regler och tidigare framlagt förslag om
ändring i skollagen

Med  fristående skolor avses  skolor  som  drivs  av
enskilda  fysiska  eller  juridiska  personer. En av
Statens  skolverk  (Skolverket)  godkänd  fristående
skola som motsvarar grundskolan eller  särskolan kan
förklaras   berättigad   till  bidrag  från  elevens
hemkommun. Detsamma gäller  om en godkänd fristående
skola    bedriver    utbildning    som     motsvarar
förskoleklassen.  Fristående  skolor vars utbildning
motsvarar   utbildning   i   gymnasieskolan    eller
gymnasiesärskolan  kan  också  förklaras berättigade
till bidrag från elevernas hemkommuner.

Den kommun där den fristående  skolan  är  belägen
har  rätt  till  insyn  i verksamheten om skolan får
bidrag av kommunen. Skolorna  är vidare skyldiga att
i den utsträckning som kommunen  bestämmer  delta  i
den  uppföljning och utvärdering som kommunen gör av
sitt eget  skolväsende  (2 b kap. 8 §, 9 kap. 11 och
13 §§ skollagen, 1985:1100).  Allmänheten  har  inte
någon  lagreglerad  rätt till insyn i den verksamhet
som bedrivs i fristående skolor.
Redan  i  dag  lämnar   fristående   skolor   viss
information  till  Skolverket.  Handlingar med sådan
information  blir  allmänna  handlingar   hos  denna
myndighet. Skolverket får information om den  tänkta
skolverksamheten när en ansökan om godkännande eller
förklaring   om   rätt   till  bidrag  ges  in  till
myndigheten. Genom sin skyldighet  att utöva tillsyn
över  bl.a. de fristående skolor som  blir  godkända
och/eller  berättigade  till  bidrag  får Skolverket
också information om verksamheten i skolorna.
Enligt  15  kap.  11  §  skollagen får regeringen,
eller   den  myndighet  som  regeringen   bestämmer,
meddela   föreskrifter    om   skyldighet   för   en
skolhuvudman  att  lämna  sådana   sakuppgifter   om
skolverksamheten  och  sådan  verksamhetsredovisning
som  behövs  för  uppföljning  och   utvärdering  av
verksamheten.    Regeringen    har    i   förordning
föreskrivit  att  bl.a.  fristående  skolor  som  är
godkända eller berättigade till bidrag  är  skyldiga
att  lämna  sådana uppgifter i den utsträckning  som
Skolverket  föreskriver.  Dessa  föreskrifter  skall
dock begränsas  till  vad  som  är  behövligt för en
effektiv uppföljning och utvärdering  av  de mål för
skolverksamheten som har bestämts av riksdagen eller
regeringen.

I  proposition  2001/02:35  Fristående  skolor   har
regeringen  föreslagit  att – för att öka kontrollen
av och den allmänna insynen  i  hur offentliga medel
används   –  regeringen  eller  den  myndighet   som
regeringen  bestämmer  skall få meddela föreskrifter
om  skyldighet  för huvudmannen  för  en  fristående
skola  att  lämna  en   ekonomisk  redovisning  över
verksamheten.    Förslaget   har    behandlats    av
utbildningsutskottet,    som   i   sitt   betänkande
2001/02:UbU7  föreslår  riksdagen   att   anta  det.
Kammardebatt i ärendet är planerad till den  20 mars
2002.

Skälen för regeringens förslag

Regeringen  anser  att offentlighet och allmänhetens
rätt till insyn bör vara huvudregel i verksamhet som
helt eller delvis finansieras  med offentliga medel.
Allmänheten bör tillförsäkras insyn i den verksamhet
som  bedrivs i fristående skolor.  Regeringen  anser
därför att den ändring i skollagen som föreslagits i
proposition  2001/02:35  i  syfte att ge allmänheten
insyn  i fristående skolors ekonomiska  förhållanden
bör vidgas.  Informationen  bör i första hand lämnas
till  den myndighet som har ansvaret  för  tillsynen
över skolan, dvs. i de allra flesta fall Skolverket.
Det kan  dock  enligt  regeringen  i vissa fall vara
lämpligt  att informationen lämnas till  den  kommun
där den fristående  skolan  är belägen. Den enskilde
medborgaren  skall  kunna vända  sig  till  kommunen
eller   Skolverket  för   att   få   tillgång   till
informationen.

Regeringen   anser  att  närmare  föreskrifter  om
vilken information  som  skall ges in, med stöd av 8
kap.  7  §  6  regeringsformen,   bör   meddelas  av
regeringen   eller   den  myndighet  som  regeringen
bestämmer. På samma sätt som vad gäller förslaget om
insyn  i kommunala entreprenader  bör  en  avvägning
göras mellan  å  ena  sidan  den  fristående skolans
intressen och å andra sidan allmänhetens intresse av
hur  verksamheten utförs. Regeringen  vill  särskilt
peka  på  att  den  föreslagna  uppgiftsskyldigheten
också kommer att omfatta elevernas betyg och att ett
grundläggande krav enligt personuppgiftslagen är att
personuppgifter inte behandlas för något ändamål som
är  oförenligt   med   det  för  vilket  uppgifterna
samlades in. Detta krav  gäller  naturligtvis  också
den  information  som lämnas över från de fristående
skolorna.

Yttrande från utbildningsutskottet

Utbildningsutskottet   hänvisar   i   sitt  yttrande
2001/02:UbU1y   till   att  utskottet  i  betänkande
2001/02:UbU7 behandlat förslaget  att bestämmelsen i
15   kap.  11 §  skollagen  skall  ändras   så   att
regeringen   eller   den  myndighet  som  regeringen
bestämmer   skall   få   meddela   föreskrifter   om
skyldighet för huvudmannen  för  en fristående skola
att    lämna    en   ekonomisk   redovisning    över
verksamheten. Utskottet  hade  inte  haft  något att
erinra  mot  regeringens  förslag  i  denna del utan
ansåg  det  med  hänsyn  till  att verksamheten  vid
fristående skolor helt eller delvis  finansieras med
offentliga  medel  vara rimligt att allmänheten  får
möjlighet  till  insyn   hur  de  offentliga  medlen
används. Utskottet föreslog att riksdagen skall anta
regeringens förslag.

Utbildningsutskottet   delar   i   sitt   yttrande
uppfattningen som förts fram  i  motioner  att någon
ytterligare lagändring inte bör göras utöver den som
föreslagits i propositionen om fristående skolor och
som   utskottet   tillstyrkt.   Med   beaktande   av
lägeskommunens  rätt  till  insyn  i och Skolverkets
tillsyn  av  en  fristående skolas verksamhet  anser
utbildningsutskottet  att föreskrifter om skyldighet
att lämna en ekonomisk  redovisning  över fristående
skolas verksamhet är tillfyllest för att  tillgodose
allmänhetens berättigade intresse av insyn.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  har  inte  någon  annan  uppfattning   än
utbildningsutskottet.  Utskottet tillstyrker således
motionerna   2001/02:K60  yrkande   3,   2001/02:K65
yrkande 6 och  2001/02:K66 yrkande 18 samt avstyrker
regeringens förslag  till  ändring  i  skollagen och
motion 2001/02:K59 yrkande 2.


Obligatorisk miljönämnd


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om obligatorisk
miljönämnd.
Jfr reservation 25 (v, mp).

Motion

I motion 2001/02:K262 av Gudrun Lindvall  m.fl. (mp)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
att   miljönämnderna    i   kommunerna   bör   göras
obligatoriska igen. Erfarenheter  från  kommuner där
miljönämnder  bakats  ihop  med  andra nämnder,  som
byggnadsnämnd   eller  teknisk  nämnd,   är   enligt
motionärerna   att    miljöpolitikerna   försvinner.
Motionärerna  anser det  vara  nödvändigt  att  göra
miljönämnderna  obligatoriska  för  att  miljöbalken
skall  få  avsett  genomslag, men också för att  den
lokala    tillsynsmyndigheten     skall    få    den
självständiga  ställning  den behöver  och  för  att
arbetet   med   miljömålen  skall   kunna   bedrivas
engagerat av såväl  politiker  som tjänstemän lokalt
och bli det forum för miljöengagemang i kommunen som
behövs   för  att  skapa  ett  ekologiskt   hållbart
samhälle.

Gällande ordning med bakgrund

Som   redovisats    ovan   skall   kommunfullmäktige
respektive      landstingsfullmäktige      tillsätta
kommunstyrelse respektive landstingsstyrelse samt de
nämnder som utöver styrelsen behövs för att fullgöra
kommunens   eller  landstingets   uppgifter   enligt
särskilda  författningar   och  för  verksamheten  i
övrigt.    Normalt   skall   fullmäktige    bestämma
nämndernas    verksamhetsområden     och    inbördes
förhållanden. Fullmäktige får besluta  bl.a.  att en
nämnd skall ha hand om en eller flera verksamheter i
hela  kommunen  eller  landstinget  och att en nämnd
skall ha hand om en eller flera verksamheter  för en
del av kommunen eller landstinget.

Enligt   tidigare   kommunallag   gällde  att  den
kommunala  nämndorganisationen  var  indelad   i  en
specialreglerad  och  en  kommunallagsreglerad  del.
Vissa  specialreglerade nämnder, dvs. sådana där det
i speciallagstiftning  fanns  särskilda föreskrifter
om nämnderna, var obligatoriska.  Det  ställdes  upp
krav  på  att  det  i  varje  kommun  skulle  finnas
byggnadsnämnd,    miljö-    och    hälsoskyddsnämnd,
socialnämnd och skolstyrelse. De uppgifter  som  låg
på  nämnderna  enligt  lagens krav fick inte flyttas
över på någon annan nämnd.  Som  motiv för den ökade
organisationsfriheten framhölls i  förarbetena  till
den nuvarande lagen (prop. 1990/91:117 s. 40)  bl.a.
att  utvecklingen  under  senare år på det kommunala
verksamhetsfältet har kännetecknats av att gränserna
mellan olika sektorer blivit  mindre  skarpa och att
behovet  av  sektorssamverkan  således ökat.  Vidare
hänvisades  till  det  förändringsarbete  som  varit
inriktat   på  att  decentralisera   den   kommunala
verksamheten.  Utvecklingen  hade enligt regeringens
mening  nått  det  stadiet  att  alla  kommuner  och
landsting  borde  ges möjlighet att  organisera  sin
verksamhet  på  ett friare  sätt  och  själva  kunna
bestämma  hur de ville  fördela  sina  uppgifter  på
olika kommunala  nämnder. För att åstadkomma en ökad
organisatorisk  frihet   på   det   specialreglerade
området borde de återstående kraven på obligatoriska
nämnder  slopas.  Av  lagstiftningen  på  de  skilda
specialområdena borde det i stället framgå att det i
varje kommun skulle finnas ett eller flera ansvariga
politiska organ för respektive verksamhetsområde.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den friare nämndorganisation som
infördes genom den nuvarande kommunallagen bör bestå
och avstyrker motion 2001/02:K262 (mp).


Fullmäktigeberedning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
även  andra  än  redan  förtroendevalda skall
kunna utses till en fullmäktigeberedning.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall kunna utse
även   andra  än  redan  förtroendevalda   till   en
fullmäktigeberedning.  – Förslagen tas in i 4 kap. 5
§ kommunallagen.

I propositionen framhålls att val till nämnder och
beredningar  skall  vara  proportionella   och   att
fördelningen  av ledamöter i en fullmäktigeberedning
därför  kommer  att  återspegla  den  partipolitiska
sammansättningen  i  fullmäktige. På sedvanligt sätt
är  det  en  fråga för de  politiska  partierna  att
avgöra vem de nominerar till uppdraget.

Regeringen     föreslår      vidare      att      en
fullmäktigeberednings sammanträden skall hållas inom
stängda  dörrar, men att en sådan beredning skall få
besluta att dess sammanträden skall vara offentliga,
om fullmäktige har medgett det. – Förslaget tas in i
3 kap. 7 § kommunallagen.

Gällande ordning

Fullmäktige  får  enligt  3  kap.  7 § kommunallagen
inrätta fullmäktigeberedningar för beredning  av ett
visst  ärende  eller  en  viss  grupp av ärenden som
skall  avgöras  av fullmäktige. En  sådan  beredning
skall bestå av en eller flera förtroendevalda.

En  fullmäktigeberedning   får   väcka  ärenden  i
fullmäktige, om fullmäktige har föreskrivit det.
Bestämmelsen  att  en  fullmäktigeberedning  skall
bestå av förtroendevalda innebär  att  den  inte kan
bestå   av   andra  än  ledamöter  och  ersättare  i
fullmäktige   och    nämnd    samt   revisorer   och
revisorsersättare.  Motsvarande   begränsning  finns
inte när det gäller nämndberedningar.
Som  redovisas  närmare i följande  avsnitt  skall
nämnders sammanträden enligt huvudregeln hållas inom
stängda dörrar, men  nämnderna  får besluta att dess
sammanträden skall vara offentliga,  om  fullmäktige
har medgett det.

Utskottets ställningstagande

Några invändningar mot regeringens förslag  har inte
gjorts     motionsvis.     Utskottet     tillstyrker
propositionen i denna del.


Närvarorätt och öppenhet vid nämndsammanträden


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  en  motion  om  att  en
förtroendevald  från  ett  parti  som inte är
representerat  i  en  viss  nämnd  skall   få
närvara   vid   nämndens  sammanträden  efter
endast anmälan.
Utskottet avstyrker  vidare  en  motion om en
översyn  av  reglerna  om  nämndsammanträdens
offentlighet.

Motioner

I  motion  2001/02:K289  av  Ingemar  Vänerlöv  (kd)
föreslås  ett  tillkännagivande  för  regeringen  om
behovet av att ändra  4  kap. 23 § kommunallagen med
syfte  att  fördjupa  och  utveckla   den  kommunala
demokratin. Motionären påpekar att det  ankommer  på
fullmäktige    att    fatta   beslut   om   att   en
förtroendevald i ett parti  som  inte  av egen kraft
får  representation i en nämnd ändå får närvara  vid
nämndens  sammanträden.  Han anser att stora partier
inte sällan är negativt inställda  till  möjligheten
för mindre partier att närvara och därför röstar ned
förslag  om  närvarorätt.  Bestämmelsen  bör  därför
enligt motionären ändras så att endast anmälan  till
fullmäktige  skall  krävas  för  närvarorätt för den
förtroendevalde från det orepresenterade partiet.

I  motion 2001/02:K392 av Carina Hägg  (s)  föreslås
ett     tillkännagivande     för    regeringen    om
nämndsammanträden.     Motionären      anser     att
bestämmelserna för om nämndsammanträden  skall  vara
öppna  eller  slutna skall ändras så att huvudregeln
blir att de skall  vara  öppna  och  att inför varje
sammanträde  får bedömas om det finns skäl  för  att
sammanträdet inte  skall  vara öppet. Frågan bör ses
över  i  lämpligt sammanhang  och  omfatta  ingående
diskussioner och analyser.

Gällande ordning med bakgrund

Bestämmelser om styrelser och nämnder finns i 6 kap.
kommunallagen.  En  nämnds sammanträden skall enligt
19 a § hållas inom stängda  dörrar. Nämnden får dock
besluta att dess sammanträden skall vara offentliga,
om fullmäktige har medgett det.  Sammanträdena skall
dock alltid hållas inom stängda dörrar  i ärenden om
myndighetsutövning eller där det finns uppgifter som
omfattas av sekretess.

En  nämnd  får kalla en ledamot eller ersättare  i
fullmäktige, en  annan  nämnd  eller  beredning,  en
anställd  hos  kommunen  eller  landstinget eller en
särskild sakkunnig att närvara vid  ett  sammanträde
för att lämna upplysningar. Nämnden kan besluta  att
den som har kallats får delta i överläggningarna men
däremot inte i besluten.
Fullmäktige  får  enligt 4 kap. 23 § kommunallagen
besluta att en förtroendevald  som  inte  är ledamot
eller ersättare i en viss nämnd skall få närvara vid
nämndens  sammanträden  och delta i överläggningarna
men inte i besluten. Fullmäktiges beslut om rätt att
närvara  och  delta  i  överläggningarna   får  även
innefatta att den förtroendevalde skall ha rätt  att
få sin mening antecknad i protokollet.
I  förarbetena  till  den  nuvarande kommunallagen
diskuterades   frågan   om   att   ge   obligatorisk
närvarorätt  för  ett  parti som har fått  mandat  i
fullmäktige (prop. 1990/91:117,  bet.  1990/91:KU38,
rskr.  1990/91:360).  I propositionen framhölls  att
det från demokratisk synpunkt  var  angeläget att de
mindre partierna ges rimliga möjligheter  att  agera
och   att   de   får  både  en  god  information  om
verksamheten och insyn  i  den beredningsprocess som
föregår  fullmäktiges  handläggning   av   ärendena.
Vidare framhölls dock att fråga blir om en avvägning
mellan  principen om valutslagets betydelse för  ett
partis   ställning   och   inflytande   och   nämnda
minoritetsintresse.  Enligt regeringens mening måste
den  förstnämnda  principen  ges  företräde  framför
minoritetsintresset.  Till  detta  kom vikten av att
upprätthålla  fullmäktiges  rätt  att  bestämma   om
organisationen   och   arbetsformerna   i  den  egna
kommunen eller landstinget. Av principiella  och  av
praktiska  skäl  samt  mot  bakgrund  av  den mycket
starka  remissopinionen  var regeringen inte  beredd
att föreslå en obligatorisk rätt för företrädare för
mindre partier att vara närvarande  på  sammanträden
med  styrelsen,  delta i överläggningen och  få  sin
mening antecknad i protokollet. Regeringen ansåg att
de mindre partiernas  intressen borde tillgodoses på
frivillighetens   väg   efter    fullmäktiges   egen
bedömning  av  förhållandena  i varje  kommun  eller
landsting.  – Konstitutionsutskottet  fann  vid  sin
behandling  av  frågan  inte  anledning  att  frångå
regeringens bedömning men ville i likhet med vad som
gjorts i propositionen  starkt understryka vikten av
att de mindre partiernas  intressen  av  information
och insyn tillgodosågs.
Möjligheten att hålla offentliga nämndsammanträden
infördes  den  1 juli 1994 (prop. 1993/94:188,  bet.
1993/94:KU40, rskr.  1993/94:379). I förarbetena (a.
prop. s. 57) påpekades  bl.a.  att  ett införande av
offentliga nämndsammanträden aktualiserar  frågan om
vilken    inverkan    offentligheten   har   på   de
ärendehandlingar  som  finns  tillgängliga  vid  ett
sammanträde. I vissa nämnder,  framför  allt  de som
ansvarar  för  specialreglerade uppgifter, handläggs
en stor mängd ärenden  av  integritetskänslig natur,
och hänsyn måste i dessa fall  tas  till  behovet av
skydd  för  det allmännas eller enskildas intressen.
Regeringen framhöll  att en vidgning av allmänhetens
insyn inte fick innebära  ett  försämrat  skydd  för
enskilda människors privatliv.
Som  skäl  till att fullmäktige skall ta ställning
till frågan om  en  nämnd  skall  medges  att  hålla
offentliga  nämndsammanträden  pekade  regeringen på
två  omständigheter.  Den  ena var att frågan  berör
nämndernas verksamhetsformer  och  att  den är av så
principiell beskaffenhet att fullmäktige bör besluta
i frågan. Den andra är att det i fullmäktige  ges en
möjlighet   till   en   öppen   politisk  debatt  om
lämpligheten  av att en viss nämnd  ges  rätten  att
öppna sina sammanträden.  När  fullmäktige  väl  har
medgivit  offentlighet  ligger  det på nämnden att i
sista hand avgöra vilka ärenden som  kan  handläggas
vid  ett  offentligt  sammanträde.  En sådan ordning
stämmer    väl    med    dels    den   grundläggande
kommunalrättsliga  principen  att  nämnderna  själva
bestämmer vilka åhörare man vill ha,  dels med en av
grundstenarna i offentlighetsprincipen  som  innebär
att    varje   myndighet   självständigt   och   med
tryckfrihetsförordningen   och   sekretesslagen  som
grund avgör gränserna för allmänhetens tillgång till
det material man förfogar över. Den  ger  med  andra
ord     nämnderna     det     manöverutrymme     som
offentlighetsprincipen förutsätter.
Utöver    myndighetsutövningsärenden   pekades   i
propositionen  på  att  det även finns andra ärenden
som  inte  lämpar sig för hantering  vid  offentliga
nämndsammanträden.  Som  sådana  nämndes ärenden som
nämnden endast bereder för avgörande  av fullmäktige
och i vissa fall av en annan nämnd samt  de  interna
överläggningarna            om            nämndernas
budgetframställningar.  Regeringen  utgick från  att
den  nämnd som anser att öppna nämndsammanträden  är
ett lämpligt  sätt  att öka allmänhetens insyn också
kommer att bemöda sig  om att göra offentligheten så
vid som möjligt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  vidhåller  den   bedömning  i  frågan  om
närvarorätt för representanter  för  mindre  partier
vid   nämndsammanträden  som  gjordes  då  nuvarande
kommunallag   infördes   och  som  redovisats  ovan.
Utskottet  avstyrker  således   motion  2001/02:K289
(kd).

Utskottet  vill betona vikten av  att  medborgarna
har största möjliga  insyn  i och information om den
kommunala   verksamheten.  Möjligheten   att   hålla
offentliga nämndsammanträden  är  av  stort  värde i
detta  sammanhang.  Utskottet  utgår  från att såväl
fullmäktige  vid  avgörandet av frågan om  en  nämnd
skall  tillåtas hålla  offentliga  sammanträden  som
nämnderna   själva   vinnlägger   sig  om  att  göra
öppenheten  så  vid  som  möjligt.  Som  framhållits
handläggs i vissa nämnder en stor mängd  ärenden  av
integritetskänslig  natur, och risken för att sådana
ärenden av misstag skulle  komma  att handläggas vid
ett offentligt sammanträde bör beaktas.  Av  de skäl
som   anfördes   då   möjligheten   till  offentliga
sammanträden  infördes  – behovet av skydd  för  det
allmännas   eller  enskildas   intressen   –   anser
utskottet att  den  gällande ordningen bör behållas.
Utskottet avstyrker därmed motion  2001/02:K392 (s).

Återremiss


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
reglera   möjligheten  till   återremiss   av
ärenden i kommunallagen.  Utskottet avstyrker
en motion om närmare regler om återremissen.

Propositionen

Regeringen  föreslår att ett  ärende  i  fullmäktige
skall återremitteras  om  det  begärs  av  minst  en
tredjedel   av   de  närvarande  ledamöterna.  Enkel
majoritet  skall dock  krävas  om  ärendet  tidigare
bordlagts eller  återremitterats  på detta sätt. För
återremiss  i  fråga  om  val  skall  krävas   enkel
majoritet. Ett beslut om återremiss skall motiveras.
– Förslaget tas in i 5 kap. 36 § kommunallagen.

Motion

I  motion 2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m)  föreslås att riksdagen skall besluta att det är
den minoritet som begär återremiss som skall utforma
de motiv  för  återremissen  som  krävs  enligt  det
tredje  nya  stycket  i  5 kap.  36  § kommunallagen
(yrkande    4)    samt   att   det   i   fullmäktige
återremitterade ärendet  enligt  5 kap.  36 § första
stycket  kommunallagen  vid  återkomsten för  beslut
måste    innehålla    ett   tillmötesgående    eller
bemötande/kommentarer av de vid återremissen angivna
motiven (yrkande 5).

Bakgrund

Bestämmelser   om   bordläggning    av   ärenden   i
fullmäktige   finns   i   5   kap.   36   och  37 §§
kommunallagen. Ett ärende skall bordläggas,  om  det
begärs  av  minst  en  tredjedel  av  de  närvarande
ledamöterna.  För bordläggning i vissa frågor  krävs
enkel majoritet. Ett bordlagt ärende skall behandlas
på fullmäktiges  nästa  sammanträde,  om fullmäktige
inte beslutar något annat.

Återremiss  är  inte reglerad i kommunallagen.  Om
fullmäktigeledamöterna  anser att ett ärende inte är
tillräckligt berett kan de  ändå  begära att ärendet
återremitteras.  En återremiss innebär  normalt  att
ärendet överlämnas  för  ytterligare  utredning till
den nämnd som lagt fram förslaget. Enligt praxis tar
fullmäktige ställning till ett yrkande om återremiss
före  ställningstagandet  i  sakfrågan.  Beslut   om
återremiss fattas med enkel majoritet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar  regeringens  bedömning i frågan om
återremiss   och tillstyrker propositionen  i  denna
del. Utskottet  anser inte att några föreskrifter av
det slag som aktualiseras  i  motion 2001/02:K58 (m)
yrkandena  4  och 5 behövs, och utskottet  avstyrker
motionen.


Förtroendevaldas valbarhet och arbetsvillkor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker  regeringens förslag om
att fullmäktige skall kunna  besluta  att  en
förtroendevald  som  har valts av fullmäktige
och som under mandattiden flyttar trots detta
kan    behålla   sitt   uppdrag.    Utskottet
tillstyrker   även   regeringens  förslag  om
förbättrade möjligheter  till  ledigheter och
ersättning   för  förtroendeuppdrag.   Vidare
tillstyrker  utskottet   ett  förslag  om  en
särskild   bestämmelse   att   kommuner   och
landsting skall verka för att förtroendevalda
med  funktionshinder  skall  kunna   delta  i
ärendehandläggningen på samma sätt som  andra
förtroendevalda. Utskottet avstyrker motioner
i dessa ämnen.

Propositionen

Propositionen  innehåller  ett  förslag om valbarhet
och  därmed  möjligheten  för en förtroendevald  att
behålla  uppdrag  vid  flyttning   samt  förslag  om
förtroendevaldas arbetsvillkor i olika avseenden.

Förslaget som avser valbarheten är att fullmäktige
skall ges rätt att besluta att en förtroendevald som
valts  av  fullmäktige  och  som  under  mandattiden
upphör  att  vara  valbar  får  ha kvar sina uppdrag
under återstoden av mandattiden.  – Förslaget tas in
i 4 kap. 8 § kommunallagen.

Andra   förslag   rör   rätten  till  ledighet   och
ersättning. Regeringen föreslår  att förtroendevalda
skall   ha   rätt   till  den  ledighet  från   sina
anställningar som behövs  för  att  de  skall  kunna
fullgöra sina uppdrag. Ledigheten skall omfatta  tid
för  möten i kommunala organ, för andra möten som är
nödvändiga  för  uppdragen,  för resor till och från
mötena  och för behövlig dygnsvila  omedelbart  före
eller efter mötena. – Förslaget tas in i 4 kap. 11 §
kommunallagen.

Regeringen   föreslår  också  att  av  fullmäktige
utsedda styrelseledamöter,  styrelsesuppleanter  och
lekmannarevisorer  eller motsvarande andra revisorer
och   deras   suppleanter   i   kommunala   företag,
föreningar och  stiftelser  skall ha samma rätt till
ledighet     från     sina     anställningar     som
förtroendevalda.  –  Förslaget tas  in  i  ett  nytt
stycke i 4 kap. 11 § kommunallagen.
Regeringen föreslår vidare att förtroendevalda ges
rätt till skälig ersättning  för  de arbetsinkomster
och ekonomiska förmåner som de förlorar  på grund av
uppdraget.   Förtroendevalda   med   funktionshinder
föreslås   ha   rätt  till  skälig  ersättning   för
resekostnader som  uppkommer  när  de  fullgör  sina
uppdrag,  och förtroendevalda som har barn med behov
av tillsyn  föreslås  ha rätt till skälig ersättning
för kostnader för barntillsyn  som  uppkommer när de
fullgör sina uppdrag. – Förslagen tas  in  i  4 kap.
12, 13 och 14 §§ samt två nya paragrafer 12 a och 12
b §§ kommunallagen.
Regeringen  anser  att frågan om ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring  bör bli föremål för
vidare överväganden.

Ett  ytterligare  förslag avser förtroendevalda  med
funktionshinder. Regeringen  föreslår  att  kommuner
och  landsting  skall  verka för att förtroendevalda
med   funktionshinder   skall    kunna    delta    i
handläggningen  av  ärenden  på samma sätt som andra
förtroendevalda. – Förslaget tas in i en ny paragraf
4 kap. 33 § kommunallagen.

Motioner

Frågor som rör valbarhetsvillkoren  tas  upp  i  två
motioner.

I  motion  2001/02:K66  av  Per  Lager  m.fl. (mp)
yrkande   15   begärs   ett   tillkännagivande   för
regeringen  om  behovet av en översyn av geografiskt
rörliga   gruppers    möjlighet    att    åta    sig
förtroendeuppdrag. Motionärerna ifrågasätter om inte
valbarhets- och folkbokföringsfrågors komplikationer
för  unga, ekonomiskt svagare, studenter och hemlösa
borde  ha  analyserats  samt  anser  att tillfälliga
bostadslösningar,   tillfälliga  arbeten,   studier,
familjebildning över  kommungränser  osv.  inte  bör
hindra  människor  från  att  få  och  fullfölja ett
politiskt uppdrag.
I motion 2001/02:K417 av Hillevi Larsson m.fl. (s)
yrkande   2   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen om förändring i  kommunallagen så att där
anges att förtroendevalda har rätt till den ledighet
från sina anställningar eller studier som behövs för
uppdragen samt att konsekvensändringar  bör  göras i
högskoleförordningen och utfärdade föreskrifter till
högskoleförordningen. Motionärerna pekar på att  den
enda  reglering  som  finns om studerandes rätt till
ledighet  finns  i högskoleförordningen  (1993:100),
där det i 7 kap. 20 § sägs att en högskola får medge
att   den   som   är  antagen   till   grundläggande
högskoleutbildning  vid  högskola får fortsätta sina
studier    efter   studieuppehåll.    Studieuppehåll
definieras i  föreskrifter av Högskoleverket som ett
uppehåll  i  studierna  som  anmälts  av  studenten.
Högskolans  medgivande   om   att   en  student  får
fortsätta  sina  studier efter studieuppehåll  skall
lämnas för en bestämd tid. Vidare sägs att särskilda
skäl   för   att   få  fortsätta   studierna   efter
studieuppehåll kan vara  sociala,  medicinska  eller
andra   särskilda   omständigheter.   Vilka   sådana
särskilda omständigheter kan vara exemplifieras  med
bl.a.  studentfackliga  uppdrag. Om en högskola inte
anser  att  ett  förtroendeuppdrag  är  en  särskild
omständighet  för  att   få   studieuppehåll   måste
studenten  acceptera det. Privata högskolor omfattas
inte av bestämmelserna  utan  har  egna  regler. Mot
bakgrund  av  den  skeva  ungdomsrepresentationen  i
politiska församlingar borde det enligt motionärerna
vara  självklart  att  införa   samma   regler   för
studerande  som  för  arbetstagare vad gäller rätten
att få komma tillbaka efter  det  att  det politiska
uppdraget avslutats.

Två     motioner     rör     arbetsvillkoren     för
förtroendevalda.

I  motion  2001/02:K66  av  Per  Lager  m.fl. (mp)
yrkande   14   begärs   ett   tillkännagivande   för
regeringen   om   förtroendevaldas   och   politiska
uppdragstagares  rätt  till  ledighet  och ekonomisk
ersättning.  Motionärerna  befarar  att rätten  till
ledighet   för   ”andra   möten”   kan   leda   till
gränsdragningsproblem  och  att detta därför bör ses
över vid den av regeringen förutskickade fortlöpande
utvärderingen.
I  motion 2001/02:K381 av Matz  Hammarström  m.fl.
(mp)  yrkande  9  begärs  ett  tillkännagivande  för
regeringen   om   förbättring   av  förtroendevaldas
arbetsförhållanden. Motionärerna anför att det skall
ses  som  en  värdefull  samhällsinsats  att  arbeta
politiskt och att det är viktigt  att ge i synnerhet
fritidspolitiker  bättre  villkor för  ledighet  och
ersättning  – att tydliggöra  och  uppvärdera  deras
arbete.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

I  4  kap.  kommunallagen   finns   bestämmelser  om
förtroendevalda i kommunerna.

Med  förtroendevalda  avses i lagen ledamöter  och
ersättare     i     fullmäktige,     nämnder     och
fullmäktigeberedningar     samt     revisorer    och
revisorsersättare.  Vidare avses med förtroendevalda
ledamöter   och   ersättare    i    den   beslutande
församlingen, förbundsstyrelsen eller  annan  nämnd,
de   beslutande   församlingarnas  beredningar  samt
revisorer     och    revisorsersättare     i     ett
kommunalförbund.
Förtroendevalda  har  rätt  till den ledighet från
sina anställningar som behövs för  uppdragen. De har
också   rätt   till   skälig   ersättning  för   den
arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner
som  de  förlorar,  när  de  fullgör  sina  uppdrag.
Förtroendevalda  som  fullgör  uppdragen  på  heltid
eller en betydande del av heltid  är dock undantagna
från  denna rätt till ersättning. Fullmäktige  skall
bestämma  enligt  vilka  grunder  ersättningen skall
betalas.
Fullmäktige  får  besluta  att  förtroendevalda  i
skälig   omfattning   skall   få   ersättning    för
resekostnader  och  andra  utgifter som föranleds av
uppdraget,  arvode,  pension samt  andra  ekonomiska
förmåner.

För  att  ha  rösträtt  vid  val  av  ledamöter  och
ersättare  i  kommunfullmäktige   skall  man  enligt
kommunallagen vara folkbokförd i kommunen.  Den  som
har  rösträtt  är också valbar till fullmäktige. Vid
valen av ledamöter  och  ersättare  i nämnderna samt
valen  av  revisorer  och revisorsersättare  är  den
valbar som vid tidpunkten  för  sådant val uppfyller
valbarhetsvillkoren. Om en förtroendevald upphör att
vara valbar, upphör också uppdraget genast.

Tidigare utskottsbedömning

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om rätt till
ledighet  för  studier  för  riksdagsledamöter   och
ersättare   för   dessa  i  sitt  nyligen  avlämnade
betänkande 2001/02:KU13.

Utskottet delade  uppfattningen i motionen att den
skeva   ungdomsrepresentationen   i   de   politiska
församlingarna är ett problem och hänvisade till att
det i proposition 2001/02:80 framhålls bl.a. att det
har blivit  allt svårare att rekrytera ungdomar till
politiska förtroendeuppdrag  och  att ungdomar trots
ökad  utbildningsnivå  fortfarande deltar  i  mindre
utsträckning än medelålders personer i den politiska
verksamheten. Utskottet  konstaterade  att  åtgärder
måste   vidtas   för   att  unga  människor  i  ökad
utsträckning skall engageras  och  ges möjlighet att
engagera  sig  i  politiskt arbete. Utskottet  ville
framhålla   att  bestämmelsen   i   4   kap.   6   §
regeringsformen  inte  innebär någon garanti mot att
arbetsgivare avskedar eller inte återanställer någon
som  avbrutit  sin  anställning   för   utövande  av
riksdagsuppdrag  och  att  bestämmelsen alltså  inte
medför någon rätt att få återgå  till en anställning
efter  att  denna  avbrutits  för  ett  uppdrag  som
riksdagsledamot     eller    ersättare.    Utskottet
konstaterade    vidare    att     föreskrifter    på
högskoleområdet innebär att elever kan medges att få
fortsätta  studier  efter  uppehåll  om   det  finns
särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl avgörs,
såsom  utskottet  har uppfattat det, med ledning  av
Högskoleverkets    föreskrifter    och    respektive
högskolas  egen  praxis.  Utskottet  var  mot  denna
bakgrund  inte nu berett  att  förorda  någon  sådan
ändring  av   regeringsformen  som  efterfrågades  i
motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   tillstyrker   regeringens   förslag   om
ändringar i kommunallagen  avseende förtroendevaldas
valbarhet och arbetsvillkor.

Utskottet  konstaterar  vidare   att   regeringens
förslag att fullmäktige skall kunna besluta  att  en
förtroendevald  som  valts  av  fullmäktige  och som
under mandattiden upphör att vara valbar, vilket kan
ske om den valda flyttar från kommunen, skall  få ha
kvar  sina  uppdrag  under återstoden av mandattiden
innebär  en  märkbar förbättring  för  ungdomar  och
studerande och  andra  geografiskt  rörliga gruppers
möjlighet  att åta sig förtroendeuppdrag.  Utskottet
är   inte  berett   att   förorda   en   ytterligare
försvagning  mellan valbarhet i form av bosättning i
kommunen och förtroendeuppdrag.  Utskottet avstyrker
motion 2001/02:K66 (mp) yrkande 15.
Utskottet anser att den bedömning av möjligheterna
till ledighet från studier för förtroendeuppdrag som
utskottet  gjorde  i  betänkande  2001/02:KU13  äger
giltighet     även     i    fråga    om    kommunala
förtroendeuppdrag.   Utskottet    avstyrker   motion
2001/02:K417 (s) yrkande 2.
Utskottet utgår från att det gränsdragningsproblem
som  anmärks  i motion 2001/02:K66 (mp)  yrkande  14
uppmärksammas  i   den  uppföljning  som  regeringen
aviserat,  och  utskottet   anser   inte  att  något
tillkännagivande  om  detta behövs. Utskottet  anser
vidare att motion 2001/02:K381  (mp)  yrkande  9  om
förbättring    av    förtroendevaldas   villkor   är
tillgodosedd genom regeringens förslag.

Kommunrevision


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner  om  behovet  av
fristående kommunrevision.
Jfr reservationerna 26 (m, kd, fp).

Motioner

I   motion  2001/02:K339  av  Stefan  Attefall  (kd)
föreslås  ett  tillkännagivande  för  regeringen  om
behovet  av  en  fristående  kommunrevision.  Det är
enligt   motionären   fortfarande  ett  problem  att
revisorerna utses av kommunfullmäktige,  samma organ
som  utser  företrädare för de nämnder och styrelser
som  granskas.   Inte   minst   för  politikens  och
revisionens trovärdighet i allmänhetens  ögon är det
viktigt  att  revisionen  i  alla  aspekter  är   så
fristående  att  dess  oberoende,  trovärdighet  och
genomslagskraft  inte  kan  ifrågasättas, framhåller
motionären. Han anser att man  som  modell för en ny
kommunrevision  bör  ha  den  modell  som  riksdagen
nyligen beslutat om för den statliga revisionen  och
som  innebär  att  Riksrevisionsverket slås ihop med
Riksdagens revisorer.  En  från partierna fristående
kommunrevisor skulle själv utse  medarbetare,  välja
vad  som  skall  revideras,  hur och på vilket sätt.
Kommunrevisorn   drar   själv  slutsatser   av   sin
granskning och överlämnar  sedan  sina  förslag till
exempelvis  en  särskild  nämnd  av  förtroendevalda
politiker  som  drar  de  politiska slutsatserna  av
revisorns rapport. På detta sätt skulle man uppnå en
högre  grad  av  oberoende  och  minska  risken  för
misstankar  av  olika  slag beträffande  revisionen,
t.ex. som ett redskap för  kommunens majoritet eller
opposition.  Motionären  anse   att  regeringen  bör
tillsätta  en utredning som ser över  dagens  system
med   kommunrevision    och    föreslår   nödvändiga
förändringar      i      lagstiftningen     gällande
kommunrevision.

Frågan    återkommer    i    en    motion     från
Kristdemokraterna,   som  väckts  med  anledning  av
propositionen.  I  motion   2001/02:K65   av  Ingvar
Svensson   m.fl.   (kd)   yrkande   7   begärs   ett
tillkännagivande  för  regeringen om en utredning om
en oberoende kommunrevision. Utredningen bör föreslå
nödvändiga förändringar  i  lagstiftningen  gällande
kommunrevisionen.  Motionärerna  hänvisar  till  att
behovet    diskuterades    i   Demokratiutredningens
slutbetänkande, där vikten av en så fri revision som
möjligt påtalades. Modellen för en ny kommunrevision
kan  enligt  motionärerna  hämtas   från   den   som
riksdagen beslutat för den statliga revisionen.

Bakgrund

Bestämmelser    om   revision   finns   i   9   kap.
kommunallagen.   Revisorerna   omfattas   av   samma
jävsbestämmelser  som   gäller  förtroendevalda  och
anställda.  Reglerna  om  jäv  i  kommunal  revision
skärptes  genom en lagändring  den  1  januari  2000
(prop.   1998/99:66,    bet.   1998/99:KU30,   rskr.
1998/99:210).  Samtidigt  infördes   regler  om  att
revisorerna  skall  biträdas av sakkunniga,  som  de
själva  väljer  och anlitar  i  den  omfattning  som
behövs.  De  sakkunniga  skall  ha  den  insikt  och
erfarenhet av  kommunal  verksamhet  som fordras för
att kunna fullgöra uppdraget.

Vid    riksdagsbehandlingen    av    den    nämnda
lagändringen   behandlades   också  motioner  om  en
oberoende,  professionell  revision   i  kommunerna.
Konstitutionsutskottet delade därvid den uppfattning
som finansutskottet gett uttryck åt i ett  yttrande.
Finansutskottet   ville  understryka  den  kommunala
verksamhetens särart,  som  bl.a.  tar sig uttryck i
att  det  är  de  förtroendevalda  som ansvarar  för
verksamheten i dess helhet. Mot denna bakgrund ansåg
finansutskottet  det  viktigt  att  revisionen  inte
minst ses som ett instrument för kommunaldemokratisk
självkontroll.     Detta    system    hade    enligt
finansutskottet   fungerat  tillfredsställande,  och
utskottet delade därför  regeringens  bedömning  att
det  ”för  närvarande” inte fanns skäl att genomföra
en genomgripande förändring i ansvarssystemet.
Med  anledning   av  en  motion  om  en  oberoende
revision konstaterade finansutskottet att regeringen
var beredd att överväga  behovet  av en yrkesmässigt
oberoende revision som komplement till  den revision
som skedde av de förtroendevalda revisorerna,  om de
i  propositionen  föreslagna  reglerna om sakkunnigt
biträde  inte  skulle  visa  sig vara  tillräckliga.
Någon  åtgärd av det slag som föreslogs  i  motionen
var därför enligt utskottets mening ”för närvarande”
inte påkallad.
Finansutskottet  kunde vidare, med hänsyn till att
utskottet  ansåg att  systemet  med  förtroendevalda
revisorer borde  bestå,  inte utan vidare ställa sig
bakom förslaget i en motion om försöksverksamhet med
en ordning med enbart professionell revision.

Demokratiutredningen  framhävde   den   demokratiska
funktion   som   den   kommunala   revisionen   har.
Utredningen anförde att förtroendevalda bör granskas
på  ett opartiskt sätt och att revisorers oberoende,
trovärdighet  och  genomslagskraft  är  av avgörande
betydelse. I offentlig verksamhet bör revisionen stå
så   fri   som   möjligt   gentemot   de   politiska
beslutsfattarna,  och  utredningen  uttalade  att  i
kommunerna   en  oberoende  revision  bör  utses  av
fullmäktige   men    under    sådana   villkor   att
revisorernas opartiskhet inte kan ifrågasättas.

Här  kan  också  nämnas att Riksrevisionsverket  i
sitt               remissyttrande               över
Ekonomiförvaltningsutredningens    betänkande    God
ekonomisk  hushållning i kommuner och landsting (SOU
2001:76)  ansett   att   den   nuvarande   kommunala
revisionen  saknar  förutsättningar för en oberoende
kontroll av kravet på  god  ekonomisk  hushållning i
kommuner och landsting.

För   den   statliga  revisionens  del  gäller   att
riksdagen har  fattat ett principbeslut om att en ny
myndighet under  riksdagen,  benämnd Riksrevisionen,
skall inrättas (bet. 2000/01:KU8). Myndigheten skall
i enlighet med föreskrifter som meddelas i lag svara
för  granskning  av  i huvudsak den  verksamhet  som
bedrivs av staten. Regeringen  har lagt fram förslag
till  nödvändiga  ändringar  regeringsformen  (prop.
2001/02:73).  Utskottet kommer  att  behandla  dessa
förslag  samt förslag  till  övriga  lagändringar  i
denna fråga senare i år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser  att  de  skäl  för  den  nuvarande
ordningen  för  kommunal revision som konstitutions-
och finansutskotten  anförde  vid  riksmötet 1998/99
alltjämt äger giltighet. Utskottet avstyrker  därmed
motionerna    2001/02:K65   (kd)   yrkande   7   och
2001/02:K339 (kd).


Direktvalda kommundelsnämnder


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker  motioner om införande av
direktvalda kommundelsnämnder.
Jfr reservation 27 (v, c, fp, mp).

Motioner

Frågan om direktval till kommundelsnämnder tas upp i
fyra motioner.

I  motion 2001/02:K341  av  Stefan  Attefall  (kd)
föreslås  ett tillkännagivande för regeringen om att
en  försöksverksamhet  med  direktvalda  stads-  och
kommundelsnämnder bör möjliggöras.
I motion  2001/02:K371  av  Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande   14   föreslås   ett  tillkännagivande   om
direktval till kommundelsnämnder. Motionärerna anser
att  medborgarnas vilja bör  få  ett  större  lokalt
genomslag  genom att de kommuner som så önskar skall
kunna inrätta direktvalda kommundelsnämnder.
I motion 2001/02:K424  av  Lars  Leijonborg  m.fl.
(fp)  yrkande 5 delvis föreslås ett tillkännagivande
för regeringen  om  åtgärder  för att vitalisera den
lokala   demokratin.  Motionärerna   hänvisar   till
förslag av  Kommundemokratikommittén  och  till  att
Folkpartiets representant i kommittén reserverat sig
för att det bör öppnas en möjlighet för kommuner som
så önskar att införa direktvalda kommundelsnämnder.
I  motion  2001/02:K62  av  Helena Bargholtz m.fl.
(fp)  yrkande  4  begärs  ett  tillkännagivande  för
regeringen    om    möjligheten   till   direktvalda
kommundelsnämnder.

Bakgrund

Utskottet behandlade frågor om kommundelsnämnder och
direktval till sådana  nämnder  senast  i betänkande
2000/01:KU12.   Utskottet   pekade  då  på  att   en
utvärdering av erfarenheterna av kommundelsnämnderna
som organisationsform och deras  betydelse  för  att
öka  medborgarnas  möjligheter till inflytande i det
lokala        samhällslivet         ingick         i
Kommundemokratikommitténs  uppdrag.  Utskottet ansåg
att   resultatet  av  kommitténs  arbete  –   liksom
beredningen  av  Demokratiutredningens  betänkande –
borde avvaktas.

Demokratiutredningen ansåg kommundelning  vara att
föredra  framför  fler  nivåer. Om kommundelning  av
olika skäl inte bedömdes rimlig, borde kommunerna få
införa direktval till kommundelsnämnder  för att öka
genomskinligheten  och  möjligheterna för medborgare
att bestämma vem som skall företräda dem. Oavsett om
man  har indirekt eller direkt  valds  stads-  eller
kommundelsnämnder     fick     enligt    utredningen
variationsrikedomen   inte   bli   så    stor    att
medborgarnas  rätt  till likvärdig offentlig service
äventyrades.
Kommundemokratikommittén  har  haft  i uppgift att
göra     en     samlad     utvärdering     av    hur
kommundelsnämnderna,    främst    ur    demokratiska
aspekter, har fungerat under 1980- och 1990-talen.
Kommittén  har i sitt betänkande Att vara  med  på
riktigt  –  demokratiutveckling   i   kommuner   och
landsting      (SOU      2001:48)     bedömt     att
kommundelsnämnderna  överlag   hittills   inte   har
infriat  förhoppningarna om en bättre kontakt mellan
väljare och  valda  men att de däremot haft positiva
demokratiska  effekter   när   det   gäller  antalet
förtroendevalda,  politikerrollen  och  det   lokala
partiarbetet. Kommittén ansåg en fortsatt diskussion
om vilka uppgifter som kommundelsnämnder bör ansvara
för   vara   betydelsefull   och   konstaterade  att
befintlig lagstiftning inte hindrar  att invånarna i
en kommundel röstar om vilka som skall  representera
dem   i   kommundelsnämnden,   varefter  fullmäktige
konfirmerar  detta  genom  att  utse  ledamöter  och
ersättare  i  enlighet med valresultatet.  Kommittén
pekade på att ett  sådant  förfarande  fordrar  bred
enighet  i  fullmäktige.  Kommittén  ansåg att denna
möjlighet  är tillräcklig och såg i dagsläget  inget
behov  av  ändringar   i   lagstiftningen   i  detta
avseende. De demokratiska vinsterna av direktval  är
enligt  kommittén  osäkra  och  kan sammantaget inte
sägas  överväga  de nackdelar som en  sådan  ordning
skulle  kunna  tänkas   innebära.   Vidare  framhöll
kommittén  att  det  i  andra  sammanhang  kan  vara
värdefullt  att  kommunen fördjupar  samarbetet  med
lokala utvecklingsgrupper utifrån deras intresse och
förmåga  samt  utifrån  förhållandena  i  respektive
kommundel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar Kommundemokratikommitténs bedömning.
Det finns enligt utskottets mening inte nu anledning
att införa direktvalda kommundelsnämnder. Motionerna
2001/02:K62  (fp)   yrkande  4,  2001/02:K341  (kd),
2001/02:K371 (c) yrkande  14  och  2001/02:K424 (fp)
yrkande 5 i denna del avstyrks således.


Kommunala extraval och nämndval


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  motioner  om  möjlighet
till kommunala nyval, om begränsad befogenhet
för avgående kommunstyrelse efter val  och om
ändring av lagen om proportionellt valsätt.
Jfr reservationerna 28 (m, fp).

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande  14 föreslås att riksdagen skall begära  att
regeringen  lägger fram förslag om införande av rätt
till nyval i kommunerna.

I motion 2001/02:K368  av Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande   7   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen     om     upplösningsrätt,      rullande
mandatperioder   samt  möjlighet  att  hålla  nyval.
Frågan hänger samman  med  frågan om skilda valdagar
för kommunal- och riksdagsval,  som  också tas upp i
motionen, och som behandlas i ett annat  betänkande.
Motionärerna  anför  att kommunerna själva skall  få
besluta när val skall  hållas och att sedan rullande
mandatperioder med upplösningsrätt  tillämpas så att
det  finns  en  möjlighet  att  lösa  knutarna   när
politikens valda företrädare kör fast.
Även  i  motion 2001/02:K247 av Carl G Nilsson (m)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om möjligheten  att  utlysa kommunalt nyval. I samma
motion yrkande 3 begärs  ett  tillkännagivande också
om    möjligheten    att    avsätta    en   kommunal
förtroendevald före nästa val.

I motion 2001/02:K385 av Johan Pehrson (fp) föreslås
ett  tillkännagivande  för regeringen om att  försök
med möjligheten till kommunala  nyval bör genomföras
i  tio  kommuner.  Motionären  hänvisar   till   att
Demokratiutredningen  i sitt slutbetänkande pekat på
ett kommunalt extravalsinstitut  som  ett  sätt  att
vitalisera den kommunala demokratin.

Ett snabbare genomslag av valresultatet i kommunerna
önskas  i  motion  2001/02:K354  av  Urban Ahlin och
Kjell  Nordström  (s).  Motionärerna  föreslår   ett
tillkännagivande  för  regeringen om detta. De anser
att kommunallagens bestämmelser  bör  ändras  så att
den avgående kommunstyrelsen endast kan fungera  som
expeditionsministär   och   så   att   den   nyvalda
fullmäktigeförsamlingen skall välja ny styrelse  och
nya  nämnder  vid  sitt första möte, som skall kunna
hållas från den 1 oktober.

En fråga om proportionellt  val  tas  upp  i  motion
2001/02:K356   av   Charlotta   L  Bjälkebring  (v).
Motionären   föreslår   ett   tillkännagivande   för
regeringen  om  att lagen om proportionellt  valsätt
bör ändras för att  säkerställa  proportionaliteten.
Hon anför ett exempel från ett fyllnadsval och anser
att   intentionen   bakom  lagen  om  proportionellt
valsätt  bör vara att  valteknisk  samverkan  mellan
partier bör  kunna  genomföras  och, när ingen sådan
samverkan  gjorts,  garantera  att  de   mandat  som
tilldelats  ett  parti  i  allmänna  val  tillfaller
partiet.

Bakgrund

Bestämmelser om mandattider och val till nämnder

Ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs för fyra
år räknat normalt fr.o.m.  den 1 november valåret, i
Stockholm fr.o.m. den 15 oktober valåret.

Ledamöter och ersättare i styrelsen väljs för fyra
år, räknat fr.o.m. den 1 januari året efter valåret.
Fullmäktige   får   dock   bestämma  att  styrelsens
mandattid skall räknas fr.o.m.  det  sammanträde  då
valet  förrättas  intill  det  sammanträde då val av
styrelse  förrättas nästa gång. I  ett  sådant  fall
skall  nyvalda   fullmäktige   välja  styrelsen  vid
fullmäktiges  första sammanträde.  De  kommuner  och
landsting som så  önskar  kan  alltså låta styrelsen
tillträda tidigare än den 1 januari.
För   andra   nämnder   än   styrelsen   bestämmer
fullmäktige mandattiden.
Ledamöter  och  ersättare  i  en  nämnd  väljs  av
fullmäktige.     Om     ersättarna     inte    väljs
proportionellt, skall fullmäktige bestämma  i vilken
ordning  som de skall tjänstgöra. Val av ledamöterna
skall ske genom en enda valhandling, och motsvarande
gäller beträffande ersättarna.
Om en ledamot  i  styrelsen eller i en annan nämnd
avgår under mandattiden,  skall  fyllnadsval hållas.
Om ledamoten har utsetts vid ett proportionellt val,
inträder i stället en ersättare enligt  den  ordning
som har bestämts för ersättarnas tjänstgöring.
Bestämmelser  om  proportionella  val  finns  i en
särskild  lag,  lagen  (1992:339)  om proportionellt
valsätt. Den gäller proportionella val som förrättas
av  kommunfullmäktige, av landstingsfullmäktige,  av
styrelsen  eller  någon annan nämnd i en kommun, ett
landsting    eller    ett     kommunalförbund,    av
förbundsfullmäktige   eller  förbundsdirektionen   i
kommunalförbund        och       av        kommunala
indelningsdelegerade.
Ett  val  skall vara proportionellt,  om  en  viss
andel av de väljande  begär  det,  nämligen minst så
många väljande som motsvarar den kvot som man får om
antalet  närvarande  ledamöter delas med  det  antal
personer  som  valet  avser,   ökat   med  1.  Detta
proportionella valsätt kan enligt kommunallagen vara
tillämpligt bl.a. vid val av ledamöter och ersättare
i nämnder och beredningar.
Den   proportionella   valmetoden   tillämpas    i
praktiken   sällan,   men  bestämmelserna  utgör  en
väsentlig   grund   för  de   överenskommelser   som
partierna regelmässigt träffar om hur mandaten skall
fördelas. Reglerna om  proportionella  val  utgör en
garanti  för  att  en  minoritet  kan  få till stånd
sådana val.

Aktuella utredningsförslag

Demokratiutredningen pekade på extraval som ett sätt
att  vitalisera den kommunala demokratin.  Liksom  i
riksdagen  skulle  man  möjliggöra  utlysande av val
under  mandatperioden  om något avgörande  inträffat
som  förhindrar  att den kommunala  eller  regionala
styrelsen  fungerar   tillfredsställande   och   nya
majoriteter påkallas.

Kommundemokratikommittén  har  haft  i uppgift att
överväga behovet av och formerna för en  lagreglerad
möjlighet  att besluta om extraval med anledning  av
en kommunal  indelningsändring. Kommittén har ansett
det önskvärt att  det  tillskapas  en möjlighet till
extraval,  så att en beslutad indelningsändring  kan
genomföras  inom  kortare  tid  än  vad  som  nu  är
möjligt. Kommittén  har  nu  genom  tilläggsdirektiv
(dir. 2001:75) fått i uppdrag att utreda  om det bör
möjliggöras  för  regeringen att besluta om extraval
vid större indelningsändringar.
1999   års   författningsutredning    har    genom
tilläggsdirektiv  (dir.  2000:21) fått i uppdrag att
utreda   frågan  om  skilda  valdagar.   Utredningen
beräknas avsluta  sitt  arbete  senast  den 30 april
2002.

Tidigare utskottsbedömning av frågan om kommunala
extraval

Utskottet  behandlade  en motion om möjligheten  att
förordna om nyval i kommuner  och landsting senast i
sitt betänkande 1999/2000:KU13. Utskottet fann ingen
anledning   att   frångå   sin  tidigare   uttryckta
uppfattning  i frågan om möjligheten  att  genomföra
extraval  i  kommuner   och   landsting.   Utskottet
hänvisade  till  att  utskottet  tidigare i huvudsak
anfört   att   principen   om   samlingsstyre    och
möjligheten   att   i  vissa  situationer  entlediga
ledamöterna i nämnderna  och  välja  nya  talade mot
införande av ett kommunalt nyvalsinstitut.

Utskottets ställningstagande

Utskottet   ser   ingen  anledning  att  frångå  sin
tidigare  bedömning   i   frågan   om   extraval   i
kommunerna.  Utskottet  avstyrker  därmed motionerna
2001/02:K60   (m)   yrkande  14,  2001/02:K247   (m)
yrkandena 1 och 3, 2001/02:K368  (m)  yrkande  7 och
2001/02:K385 (fp).

Utskottet  ser inte heller skäl att nu föreslå  de
förändringar i  befogenheter  och mandatperioder som
begärs i motion 2001/02:K354 (s).
Enligt utskottets uppfattning  är någon ändring av
lagen om proportionellt valsätt som  begärs i motion
2001/02:K356 (v) inte påkallad.

Kommunal samverkan över nationsgränser


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
pågående      utredning      motioner      om
kommunalförbund   och  främjande   av   annat
samarbete över nationsgränser.

Motioner

I motion 2001/02:K67  av  Åsa  Torstensson m.fl. (c)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om  möjlighet att bedriva kommunalt  samarbete  över
riksgränserna även i form av kommunalförbund.

I  motion  2001/02:K408  av  Birgitta  Ahlqvist  och
Lennart  Klockare  (s)  föreslås  att  riksdagen gör
tillkännagivanden     dels     om    bildandet    av
kommunalförbund eller annan lämplig  juridisk person
mellan  Haparanda  och Torneå kommuner (yrkande  1),
dels om instiftande  av försöksprojekt i avvaktan på
att lagen träder i kraft  (yrkande  2). Motionärerna
anför  att  möjligheten  till  kommunalförbund  över
gränserna kräver grundlagsändring,  som tar tid, och
att  därför  försöksprojekt  bör inledas.  De  anför
vidare att den finska regeringen ligger långt framme
med  förslag  till  lagstiftning  men  avvaktar  ett
svenskt ställningstagande.

I motion 2001/02:K419  av Kent Härstedt (s) föreslås
ett tillkännagivande för  regeringen  om inrättandet
av   ett   forum   för  kontinuerlig  dialog  mellan
beslutsfattare på bägge  sidor  Öresund.  Motionären
anför   att   det   saknas  ett  gemensamt  forum  i
Öresundsregionen, där  de  gemensamma  frågorna  kan
kanaliseras. Möjligheter bör skapas för att etablera
ett   Öresundsparlament   eller   annat  forum,  där
riksdagsledamöter   och   folketingsledamöter   samt
regionala och kommunala företrädare  i  såväl  Skåne
som  Själland får tillfälle att mötas över gränserna
– lämpligen  åtminstone  två  gånger  per  år  – och
diskutera viktiga gemensamma frågor.

Bakgrund

Kommunalförbund  är  en  offentligrättslig  form för
samverkan som kommuner och landsting kan använda. De
flesta       kommunalförbunden       finns      inom
räddningstjänsten,  vatten-  och  avloppsverksamhet,
utbildning och vård/
behandling.

Ett kommunalförbund har kommunalrättslig kompetens
att hantera alla typer av kommunala  frågor,  t.o.m.
myndighetsutövning.  Något  särskilt  lagstöd  krävs
inte.
Bestämmelser  om kommunalförbund finns numera i  3
kap. 20–28 §§ kommunallagen.

Utskottet behandlade  motioner i frågan om samarbete
över  nationsgränsen  mellan  Haparanda  och  Torneå
kommuner i sitt betänkande  2000/01:KU12.  Utskottet
konstaterade    då    att    arbete    pågick   inom
Regeringskansliet för att försöka nå en  lösning  på
den  fråga  om  samarbete  över  nationsgränser  som
motionärerna aktualiserade.

Regeringen  har härefter gett en särskild utredare
(Ju 2001:05, dir.  2001:39), Gränskommunutredningen,
i    uppdrag    att    undersöka     de    rättsliga
förutsättningarna  för  att  svenska kommuner  skall
kunna  samarbeta  med  finska  och  andra  utländska
kommuner     i     gemensamma     offentligrättsliga
samarbetsorgan. Utredaren skall lämna  förslag  till
de  författningsändringar och andra åtgärder som kan
behövas.  En  utgångspunkt  för uppdraget skall vara
att det förslag som presenteras inte skall innefatta
ändringar   i   regeringsformen.   Utredaren   skall
redovisa resultatet av arbetet för regeringen senast
den 31 maj 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet     anser      att     resultatet     av
Gränskommunutredningens arbete,  som  har  betydelse
inte  bara för samarbete över nationsgränsen  mellan
Haparanda   och   Torneå,  bör  avvaktas.  Utskottet
avstyrker  motionerna  2001/02:K67  (c)  yrkande  8,
2001/02:K408  (s) yrkandena 1 och 2 och 2001/02:K419
(s).




Indelningen i kommuner och landsting


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker   med   hänvisning  till
pågående    beredningsarbete   motioner    om
förfarandet vid  förändringar  i  landstings-
och kommunindelningen.
Jfr  reservationerna 29 (s, v) – motiveringen
– och 30 (c).

Motioner

I  motion  2001/02:K60  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)
yrkande  12  föreslås att riksdagen skall begära att
regeringen lägger  fram  förslag  om  att  förbättra
möjligheterna   för   kommundelningar.  Motionärerna
anser   att   om   det  finns   majoritet   för   en
kommundelning och inga  starka  skäl  talar  emot en
delning skall folkviljan respekteras.

I  motion  2001/02:K371  av  Agne  Hansson m.fl. (c)
föreslås   tillkännagivanden   för   regeringen   om
kommuninvånares    rätt    till    initiativ    till
kommundelning  (yrkande  11)  och  om ökat politiskt
inflytande   över   kommundelningar  (yrkande   12).
Motionärerna  anför  att  kommunens  legitimitet  är
avgörande  för att en deltagardemokrati  över  huvud
taget  skall   komma  till  stånd  och  att  det  är
avgörande för att  öka  närheten och legitimiteten i
kommunbildningar att makten  över  dessa  ligger hos
medborgarna.  Kommundelning  bör enligt motionärerna
grundas  på de närmast berörda  människornas  vilja,
och det bör  praktiskt innebära att en kommundelning
skall beviljas  om det i en folkomröstning visar sig
finnas en majoritet  för en delning i det område som
kommer att utgöra den  nya kommunen. Grundregeln bör
enligt motionärerna vara  att en kommundelning skall
beviljas  om  en  majoritet  av   invånarna   i  den
kommundel  som vill dela kommunen röstar ja till  en
delning. Vidare  anser  motionärerna  att  frågan om
kommundelningar  i första hand bör vara en politisk,
och  inte en byråkratisk,  bedömning.  Detta  uppnås
genom  att  regeringen i stället för Kammarkollegiet
tar ansvar för den inledande bedömningen huruvida en
process skall inledas eller inte.

I samma motion  yrkande  13 föreslås att riksdagen
beslutar  om sådan ändring av  lagen  (1979:411)  om
ändringar  i   Sveriges  indelning  i  kommuner  och
landsting att indelningsändringar  skall beslutas av
riksdagen. Motionärerna anser att det finns skäl att
begränsa regeringens möjligheter att,  i  strid  med
riksdagens        vilja,        vägra       godkänna
indelningsförändringar. Frågan om  landets indelning
i  kommuner  och län bör därför framgent  avgöras  i
lag, som beslutas av riksdagen. Riksdagen bör enligt
motionärerna utan  vidare beredning kunna besluta om
detta.

I motion 2001/02:K62  av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om  kommundelningar.  Motionärerna  anser  att  fler
större kommuner bör delas.

En annan aspekt av administrativ indelning tas upp i
motion  2001/02:K9  av  Lars   Elinderson  och  Lars
Hjertén  (m)  yrkande  3.  I motionen  föreslås  ett
tillkännagivande för regeringen om att kommunallagen
och   polislagen   ändras  så  att   landsting   och
polisdistrikt  kan  omfatta   delar   av   ett  län.
Motionärerna  anför  att sammanslagningen av de  tre
tidigare länen till Västra  Götalands län har skapat
ett demokratiskt underskott i  Västsverige,  som  är
mest   påtagligt   när   det   gäller   landstingets
(regionens)  verksamhet  och  inom polisens  område.
Regionaliseringen  inom  dessa områden  har  medfört
fler    besluts-    och    kontaktnivåer,    otydlig
ansvarsfördelning,    längre   avstånd,    försämrad
överskådlighet och sämre  service  för  medborgarna,
samtidigt som primärkommunerna har hamnat  vid sidan
av den regionala politiska processen. Indelningen  i
landsting  och polisdistrikt bör enligt motionärerna
inte behöva följa länsindelningen utan kunna avgöras
från fall till fall.

Bakgrund

Gällande bestämmelser om Sveriges indelning

Enligt 8 kap.  5  §  regeringsformen skall grunderna
för  ändringar  i  rikets   indelning   i   kommuner
bestämmas   i   lag.   Förutsättningarna   för   och
förfarandet  vid ändringar av indelningen i kommuner
regleras i lagen  (1979:411) om ändringar i Sveriges
indelning i kommuner och landsting, indelningslagen.
Enligt  1  kap.  2  § kommunallagen  omfattar  varje
landsting ett län, om  inte  något annat är särskilt
föreskrivet.

Beslut     om     ändring     i    kommun-     och
landstingsindelningen  meddelas  av   regeringen.  I
vissa  –  mera  tekniska  –  situationer får  beslut
meddelas  av  Kammarkollegiet  eller,   i  fråga  om
kommuner inom samma län, av länsstyrelsen.
Som förutsättning för att indelningen av landsting
eller kommuner skall få ändras gäller att  ändringen
kan antas medföra bestående fördel för ett landsting
respektive  en  kommun eller en del av ett landsting
respektive  en  kommun  eller  andra  fördelar  från
allmän synpunkt. För att landstingsindelningen skall
få  ändras gäller  att  hinder  inte  möter  mot  en
ändring i länsindelningen. Regeringen får meddela de
föreskrifter som behövs för ändringens genomförande.
Både  i  fråga  om kommun- och landstingsändringar
skall en ekonomisk  reglering  ske. När en del av en
kommun  förs över till en annan kommun  skall  sedan
reglering   ske,   om  en  kommunal  tillgång  eller
förbindelse som kan  hänföras  till  den  delen  bör
överföras till den andra kommunen eller om det finns
särskilda skäl till reglering.
Frågor  om  indelningsändringar  kan  väckas av en
kommun eller medlem av en kommun, som skulle beröras
av ändringen, respektive av ett landsting  eller  en
medlem  av  ett  landsting  som  skulle  beröras  av
ändringen.  Regeringen och Kammarkollegiet – i fråga
om kommundelning  i  vissa fall länsstyrelsen –  kan
också ta upp en fråga  om  indelningsändring på eget
initiativ.
En  ansökan  om  ändring  i  landstingsindelningen
skall  ges in till Kammarkollegiet.  Kammarkollegiet
skall göra  den utredning som behövs eller uppdra åt
en   särskild   utredare   att   göra   utredningen.
Utredningen skall  omfatta  alla  omständigheter som
inverkar på frågan. Vid utredningen skall samråd ske
med de landsting som har intresse av  frågan. Om den
aktuella   indelningsändringen   bör  föranleda   en
ändring   också  i  någon  annan  indelning,   skall
utredningen omfatta även denna ändring.
Om   Kammarkollegiets    utredning    visar    att
landstingsindelningen  bör ändras, skall ett förslag
upprättas till ändringen  samt  till  den ekonomiska
reglering  och de övriga föreskrifter som  ändringen
kan  ge anledning  till.  Om  även  annan  indelning
behöver  ändras,  skall förslag upprättas också till
en sådan ändring.

Om länsindelningen  och  ändringar i denna indelning
finns inte några bestämmelser  vare  sig i lag eller
förordning. Regeringsformen förutsätter  att Sverige
är   indelat   i   län   eftersom   den   anger  att
länsstyrelserna lyder under regeringen  (11 kap. 6 §
första stycket).

Regeringen  anses i praxis ha rätt att besluta  om
mindre ändringar  i  länsindelningen. Frågor om mera
omfattande ändringar av det område som utgör ett län
anses böra underställas  riksdagen, liksom ändringar
av länsnamn och av residensstäder.
Indelningen    i   län   ges   publicitet    genom
tillkännagivanden    från   regeringen   om   länens
indelning i kommuner.

Uppdrag till Kommundemokratikommittén

Kommundemokratikommittén  har genom tilläggsdirektiv
den 27 september 2001 fått  i uppdrag (dir. 2001:75)
att se över förutsättningarna  för  och  förfarandet
vid  ändringar  i  landstings- och kommunindelningen
samt lämna förslag till behövliga lagändringar.

Översynen skall innefatta följande överväganden:
9         om    förfarandet    vid    ändringar    i
länsindelningen bör lagregleras,
10
11        om det  bör möjliggöras för regeringen att
besluta   om    extra   val   vid   större
indelningsändringar, samt
12
13        om  regeringen, eller  den  myndighet  som
regeringen    bestämmer,    skall    kunna
föranstalta  om  folkomröstning  i  sådana
områden  som indirekt berörs av en ansökan
om indelningsändring.
14
Regeringen erinrar  i  direktiven om att riksdagen
genom indelningslagen har  överlåtit  på  regeringen
att  fatta  beslut  i  indelningsfrågor  som  gäller
kommun-   och  landstingsindelningen.  Principen  om
överensstämmelse   mellan   indelningen  i  län  och
landsting  innebär  dock  att  regeringen  inte  bör
genomföra  större  förändringar  av  landsting  utan
riksdagens medverkan. Den gällande ordningen innebär
också  i praktiken att regeringen kan  handlägga  en
fråga om  ändring  i  landstingsindelningen  på  två
olika  sätt:  antingen  som  ett lagstiftningsärende
eller  som  ett  förvaltningsärende.  Kommittén  bör
överväga om detta  kan anses utgöra en ändamålsenlig
ordning.
Kommittén skall enligt  direktiven göra en översyn
av   förutsättningarna  för  och   förfarandet   vid
ändringar  i  landstings- och kommunindelningen samt
lämna förslag till behövliga lagändringar. Kommittén
bör  därvid  bl.a.   överväga  om  det  finns  någon
anledning att ha kvar  de nuvarande skillnaderna när
det  gäller  rättsliga  villkor   för   delning   av
landsting respektive kommuner.
Om  förfarandet  vid  ändringar  i länsindelningen
bedöms  böra lagregleras skall förslag  lämnas  till
sådana regler.
Det står  kommittén  fritt  att även lämna förslag
till övriga författningsändringar som kan behövas.
Kommitténs  uppdrag  i denna del  skall  redovisas
senast den 31 mars 2002.

Diskuterade utskottsinitiativ

Inom  konstitutionsutskottet  pågår  för  närvarande
diskussioner  om  ett  initiativ  till en ändring av
indelningslagen,  främst  2  kap., på  så  sätt  att
riksdagen i stället för regeringen  skall besluta om
rikets indelning i landsting.

Inom bostadsutskottet har frågan om  ett initiativ
att  genom  lag  bestämma  rikets  indelning  i  län
bordlagts, sedan utskottet beslutat en lagrådsremiss
och inhämtat Lagrådets yttrande.

Indelning i polisdistrikt

Varje  län  utgör  enligt polislagen (1984:387)  ett
polisdistrikt. Regeringen  eller  den  myndighet som
regeringen   utser   kan  bestämma  i  vad  mån   en
polismyndighet skall bedriva verksamhet utanför sitt
distrikt. Polisen skall  enligt  samma lag samarbeta
med  åklagarmyndigheterna och med andra  myndigheter
och   organisationer    vilkas    verksamhet   berör
polisverksamheten,  särskilt med myndigheterna  inom
socialtjänsten.  För ledningen  av  polismyndigheten
skall det finnas en  polisstyrelse. Styrelsen består
av   myndighetens  chef  (polischefen)   och   andra
ledamöter. Polisstyrelsen får inrätta en eller flera
polisnämnder    för   att   under   styrelsen   leda
polismyndigheten   inom   den   eller  de  delar  av
polisdistriktet som styrelsen bestämmer.

Justitieutskottet  behandlade  i  sitt  betänkande
2000/01:JuU1  en  motion  om  möjlighet  till  annan
indelning i polisdistrikt än län.  Utskottet  pekade
på  att  landets  indelning  i  län  inte  är direkt
reglerad  i  lag  eller  på  annat  sätt men framgår
indirekt  av  det  tillkännagivande  (1998:1349)  om
länens indelning i kommuner som regeringen utfärdat.
Utskottet   såg  inte  någon  anledning  att   vidta
åtgärder för  att  åstadkomma  en  annan indelning i
polisdistrikt. Det förhållandet att Västra Götalands
län må vara ett stort län medförde enligt  utskottet
inte  att  det fanns skäl att överge länsindelningen
som utgångspunkt  för indelningen i polisdistrikt. I
sammanhanget   ville   utskottet   också   peka   på
polisstyrelsernas möjlighet att dela in distriktet i
polisområden.

Utskottets ställningstagande

Motionerna om förbättrade möjligheter till ändringar
i indelningen i kommuner och landsting hänger enligt
utskottets   uppfattning    nära   samman   med   de
diskussioner  om  utskottsinitiativ  som  redovisats
ovan. I en av motionerna,  2001/02:K371  yrkande 13,
tas     upp     bl.a.     just    den    fråga    om
landstingsindelningen   som  konstitutionsutskottets
initiativdiskussion gäller.  Bedömningen av de andra
frågor som tas upp i motionerna  kommer att påverkas
av  resultatet av diskussionerna och  däri  ingående
beredning.  Utskottet  anser  med denna utgångspunkt
att   motionerna   2001/02:K60   (m)   yrkande   12,
2001/02:K62  (fp)  yrkande  5  och 2001/02:K371  (c)
yrkandena  11,  12  och  13 bör avslås.  Det  nämnda
yrkandet 13 i motion 2001/02:K371  får i den del som
avser landstingsindelningen anses tillgodosett genom
nämnda diskussioner.

Utskottet finner inte skäl att frångå  den bedömning
i   frågan   om  indelningen  i  polisdistrikt   som
justitieutskottet  gjort  och  som  redovisats ovan.
Utskottet avstyrker motion 2001/02:K9 (m) yrkande 3.


Direkt medborgarinflytande


Rösträtt i kommunala folkomröstningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
anpassa     bestämmelserna    om    kommunala
folkomröstningar    till   bestämmelserna   i
vallagen. Förslaget innebär bl.a. att den som
har  rösträtt  i val till  fullmäktige  också
skall     ha     rösträtt     i     kommunala
folkomröstningar,  dvs. att EU-medborgare och
medborgare i Island  och  Norge  kan  rösta i
sådana  omröstningar,  även  om de inte varit
folkbokförda i landet i tre år.

Propositionen

Regeringen föreslår att den som  har  rösträtt i val
till fullmäktige också skall ha rösträtt i kommunala
folkomröstningar   och   att   lagen   om  kommunala
folkomröstningar   även   i  övrigt  anpassas   till
bestämmelserna i vallagen. – Främst berörs 5 § lagen
(1994:692) om kommunala folkomröstningar.

Gällande ordning

EU-medborgare och medborgare  i Island och Norge har
enligt   vallagens  (1997:157)  och   kommunallagens
(1991:900)  bestämmelser  kommunal rösträtt på samma
villkor  som svenska medborgare.  Övriga  medborgare
med utländskt medborgarskap får kommunal rösträtt om
de   varit   folkbokförda    i   landet   under   en
sammanhängande   tid   av  tre  år  före   valdagen.
Rösträtten vid kommunala folkomröstningar regleras i
lagen (1994:692) om kommunala  folkomröstningar. För
rösträtt vid folkomröstning i en  kommun  krävs  för
andra  än svenska medborgare folkbokföring i Sverige
under  de   närmaste   tre   åren  före  det  år  då
folkomröstningen hålls.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    delar    regeringens   bedömning    och
tillstyrker  förslaget  till   ändring  i  lagen  om
kommunala folkomröstningar.


Folkinitiativ om folkomröstning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  ett tillkännagivande  om
att den fortsatta beredningen  av  frågan  om
folkinitiativ skall syfta till ett förslag om
att folkomröstning skall hållas om 10 % av de
röstberättigade begär det.
Jfr reservation 31 (s, v).

Propositionen

Propositionen innehåller inte något förslag  i fråga
om s.k. folkinitiativ. Regeringen förklarar att  den
avser    att    i   samband   med   beredningen   av
Kommundemokratikommitténs betänkande Att tänka efter
före – samråd i kommuner och landsting (SOU 2001:89)
återkomma till frågan om hur folkinitiativet som ett
led i samrådet med medborgarna kan stärkas.

Som bakgrund till sin bedömning påpekar regeringen
i   propositionen   att,   sedan   bestämmelsen   om
folkinitiativ trädde  i kraft 1994, sådana initiativ
har tagits i knappt 70  fall.  I endast två av dessa
har fullmäktige beslutat att en folkomröstning skall
genomföras med anledning av ett folkinitiativ, medan
i samtliga övriga fall folkinitiativen av olika skäl
inte har lett till att en folkomröstning hållits.
Enligt  regeringens  mening  är erfarenheterna  av
tillämpningen   av  bestämmelsen  om   folkinitiativ
nedslående.   Reformen    har   inte   medfört   att
medborgarnas   mer  direkta  inflytande   över   den
kommunala dagordningen  ökat.  För regeringen är det
tydligt att folkinitiativet inte  kan behållas i sin
nuvarande    utformning    och    att   medborgarnas
möjligheter  att  få  till  stånd  en folkomröstning
måste    stärkas.   Detta   är   också,   framhåller
regeringen,  en uppfattning som delas av ett flertal
remissinstanser.
När det sedan  gäller  frågan  om  på  vilket sätt
folkinitiativet  bör  stärkas  anser regeringen  att
utredningsförslaget i betänkandet  Att  vara  med på
riktigt  (SOU 2001:48) inte är tillräckligt avpassat
för förhållandena  i alla kommuner. Regeringen anser
att de reella möjligheterna  att  få  till stånd ett
folkinitiativ  med  ett  krav  på  att  10 %  av  de
röstberättigade  kommun- eller landstingsmedlemmarna
skall stå bakom en  sådan  begäran  kan  bli  mycket
skiftande  i  större  och  mindre kommuner och anser
därför  att  en  annan  lösning   bör   väljas.  Det
förhållandet  att  remissinstanserna föreslagit  ett
antal alternativa lösningar till hur folkinitiativet
skall kunna stärkas  visar enligt regeringens mening
att frågan är komplex.
Regeringen        hänvisar         till        att
Kommundemokratikommittén  i  betänkandet  Att  tänka
efter före – samråd i kommuner  och  landsting  (SOU
2001:89)  bl.a.  föreslagit  att om ett beslut i ett
ärende   medför   långsiktiga   effekter    och   de
förhållanden   som   rått  före  beslutet  inte  kan
återställas utan stora  ekonomiska konsekvenser, som
ett led i beredningen av  ärendet  samråd  skall äga
rum  med  dem  som  är folkbokförda i kommunen eller
inom landstinget och  att  ett  sådant  samråd skall
kunna ske genom folkomröstning.

Motioner

Frågan om möjligheten för kommuninvånare att få till
stånd folkomröstningar tas upp i motioner från flera
partier.

I  motion 2001/02:K65 av Ingvar Svensson m.fl.  (kd)
yrkande  3  föreslås  att riksdagen skall begära att
regeringen lägger fram  lagförslag  om folkinitiativ
för  lokala  folkomröstningar  med  innebörden   att
sådant  krav  som  omfattas  av  minst  10 %  av  de
röstberättigade i kommun/landstingskommun skall leda
till     att     folkomröstning    genomförs.    Ett
tillkännagivande  för  regeringen  om  att  reglerna
kring lokala folkomröstningar  bör  ses över i syfte
att öka möjligheten att få sådana omröstningar  till
stånd  föreslås  i  motion  2001/02:K340  av  Stefan
Attefall (kd).

Ett tillkännagivande om att 10-procentsregeln  bör
utvecklas  i trappstegsform för storstäder och stora
regioner föreslås  i  motion  2001/02:K344  av Ulla-
Britt  Hagström  (kd)  yrkande 2. Motionären påpekar
att  det  i  Västra Götaland  skulle  behövas  drygt
120 000 namnunderskrifter,  vilket  är ytterst svårt
för en folkopinion att uppnå.
En utredning för att belysa förutsättningarna  för
ökad   direktdemokrati  genom  beslutande  kommunala
folkomröstningar  föreslås riksdagen begära i motion
2001/02:K371 av Agne  Hansson  m.fl.  (c) yrkande 4.
Motionärerna  anser  att  folkomröstningar   är  ett
verktyg  för  påverkan  som inte minst har betydelse
för att skapa en diskussion  och  ger  den  enskilde
medborgaren  större delaktighet samt ger ett tydligt
minoritetsskydd   mot  omvälvande  förändringar  med
tveksamt medborgerligt  stöd.  De  hänvisar till att
Demokratiutredningen  beskrivit  folkomröstning  som
ett  bra verktyg att öka den lokala  självstyrelsen.
Motionärerna i motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson
m.fl. (c) önskar tillkännagivanden för regeringen om
att införa beslutande folkomröstningar på kommunnivå
(yrkande  4)  och  om att kommunala folkomröstningar
bör komma till stånd  om  10 % av kommunens invånare
begär det  (yrkande 5).
I  motion  2001/02:K66  av Per  Lager  m.fl.  (mp)
yrkande 6 föreslås att riksdagen  skall  begära  att
regeringen   lägger   fram   förslag   om   krav  på
genomförande   av  en  kommunal  folkomröstning  vid
folkinitiativ  på   minst  5 %.  I  en  motion  från
allmänna  motionstiden,   motion   2001/02:N364   av
Ingegerd  Saarinen  m.fl.  (mp) yrkande 23, föreslås
ett tillkännagivande om kommunala folkomröstningar.
Tillkännagivanden  för  regeringen   om  kommunala
folkomröstningar  begärs  också i två motioner  från
moderata ledamöter. I motion  2001/02:K247 av Carl G
Nilsson (m) yrkande 2 föreslås, bl.a. med hänvisning
till Demokratiutredningens förslag  att  det bör bli
svårare    för    fullmäktige    att   vägra   ordna
folkomröstningar,    ett    tillkännagivande     för
regeringen  om  lokala  folkomröstningar.  I  motion
2001/02:K368  av Henrik Westman m.fl. (m) yrkande  5
föreslås   ett   tillkännagivande    om    kommunala
folkomröstningar.  Motionärerna  anser  att reglerna
för   att   hålla   folkomröstning   till  följd  av
medborgarinitiativ  bör  förenklas.  Det   bör  vara
tillräckligt att en viss andel av de röstberättigade
i  en  kommun  ställer  sig  bakom ett initiativ  om
folkomröstning   i   viss   fråga   för    att    en
folkomröstning  skall  hållas,  och  det  bör finnas
regler   om   att   folkomröstning   till  följd  av
medborgarinitiativ  skall  hållas  inom skälig  tid.
Sådana omröstningar bör också kunna  vara beslutande
efter beslut i fullmäktige.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Som  ett  led  i  beredningen  av  ett  ärende   som
fullmäktige skall handlägga får fullmäktige enligt 5
kap. 34 § kommunallagen besluta att synpunkter skall
inhämtas    från    medlemmar   i   kommunen   eller
landstinget. Det kan ske bl.a. genom folkomröstning.
Föreskrifter om sådana omröstningar finns i lagen om
kommunala folkomröstningar.

Ärenden i fullmäktige  får  enligt  5  kap.  23  §
kommunallagen  väckas  av  bl.a.  en  nämnd eller en
ledamot  genom  motion.  Ett  ärende  om  att  hålla
folkomröstning  i en viss fråga får väckas också  av
minst  5  %  av  de  röstberättigade  kommun-  eller
landstingsmedlemmarna   enligt  lagen  om  kommunala
folkomröstningar.

Utredningsförslag

Kommundemokratikommittén  föreslog i sitt betänkande
Att  vara  med  på  riktigt – demokratiutveckling  i
kommuner och landsting (SOU 2001:48)  att ett ärende
om att hålla folkomröstning i en viss fråga skall få
väckas  i  fullmäktige   av   minst   10 %   av   de
röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna.
Fullmäktige   skall  enligt  förslaget  besluta  att
genomföra folkomröstningen som ett led i beredningen
av ärendet under  förutsättning att frågan ryms inom
den kommunala kompetensen  och  avser ett ärende som
fullmäktige  enligt kommunallagen  skall  handlägga.
Folkomröstningen   skall  hållas  inom  skälig  tid.
Fullmäktige  skall  fastställa   frågeställning  och
svarsalternativ i folkomröstningen.

Utskottets ställningstagande

Som  regeringen  framhåller  är  erfarenheterna   av
tillämpningen   av   bestämmelsen  om  folkinitiativ
nedslående. Initiativet  kan  inte  behållas  i  sin
nuvarande  utformning  utan medborgarnas möjligheter
att få till stånd en folkomröstning måste stärkas.

Regeringen  har  förklarat   att   den  avser  att
återkomma    i    frågan    vid    beredningen    av
Kommundemokratikommitténs betänkande Att tänka efter
före  –  samråd  i  kommuner  och  landsting. Enligt
utskottets  mening  bör beredningen syfta  till  att
lägga fram förslag för  riksdagen  med  innebörd att
folkomröstning   skall   hållas   om   10 %   av  de
röstberättigade  i  kommunen  respektive landstinget
begär  det.  Utskottet  föreslår att  riksdagen  med
bifall till motionerna 2001/02:K65  (kd)  yrkande 3,
2001/02:K67 (c) yrkande 5, 2001/02:K247 (m)  yrkande
2, 2001/02:K340 (kd), 2001/02:K371 (c) yrkande 4 och
2001/02:N364  (mp) yrkande 23 samt med anledning  av
motionerna 2001/02:K66  (mp) yrkande 6, 2001/02:K344
(kd) yrkande 2 och 2001/02:K368  (m)  yrkande  5 som
sin  mening  ger  regeringen det anförda till känna.
Utskottet är däremot  inte  berett  att  förorda att
sådana  folkomröstningar  skall vara beslutande  och
avstyrker därmed motion 2001/02:K67 (c) yrkande 4.

Medborgerlig förslagsrätt i fullmäktige


Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
fullmäktige    skall    kunna   besluta    om
medborgerlig  förslagsrätt   i   fullmäktige.
Förslagsrätten omfattar inte bara dem som har
rösträtt  i  kommunen eller landstinget  utan
även  barn och  ungdomar  samt  medborgare  i
andra länder som inte har hunnit få rösträtt.
Utskottet avstyrker motioner, bl.a. en motion
om att regeringen skall lägga fram förslag om
att den  medborgerliga  förslagsrätten  skall
göras   obligatorisk   för   kommunerna   och
landstingen.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall få besluta
att  den  som är folkbokförd i kommunen eller  i  en
kommun inom  landstinget  skall  få  väcka ärenden i
fullmäktige (medborgarförslag). Ett medborgarförslag
bör enligt propositionen beredas så att  fullmäktige
kan   fatta   beslut   inom  ett  år  från  det  att
medborgarförslaget väcks.  Om  fullmäktige  beslutar
att  införa  medborgarförslag  skall arbetsordningen
innehålla föreskrifter om hur sådana  förslag  skall
handläggas.  –  Förslagen tas in i 5 kap. 23, 33 och
64 §§ kommunallagen.

Regeringen betonar  att  den föreslagna rätten att
väcka   medborgarförslag  omfattar   alla   som   är
folkbokförda   inom   kommunen   eller  landstinget,
således  även  barn och ungdomar samt  medborgare  i
andra länder som  ännu  inte  har hunnit få kommunal
rösträtt.
Regeringen  framhåller  att  utvecklingen  av  den
lokala  demokratin i första hand  är  en  fråga  för
kommunerna   och  landstingen.  Det  finns  inte  en
demokratimodell  som  passar  alla  utan  den lokala
demokratin  måste  därför  utvecklas  utifrån lokala
förhållanden  och medborgarnas önskemål.  Regeringen
framhåller  också  att  det  inte  finns  något  som
hindrar   att   ett    beslut    om    att    införa
medborgarförslag     avgränsas    till    en    viss
försöksperiod. Om kommunen  eller  landstingen under
en  sådan  period finner att det exempelvis  uppstår
stora  administrativa   problem  finns  naturligtvis
möjlighet för fullmäktige att inte förlänga försöket
eller att eventuellt besluta  att det skall avbrytas
i förtid.

Motioner

I motion 2001/02:K65 av Ingvar  Svensson  m.fl. (kd)
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om  utvärdering av användningen av medborgarförslag.
Motionärerna anser att systemet med medborgarförslag
kan vitalisera  det demokratiska intresset men också
missbrukas  av vissa  personer  och  grupper,  t.ex.
kampanjmässigt  och  i  avseenden  då  man anser sig
felaktigt behandlad. När erfarenheter vunnits  efter
några   år   bör  enligt  motionärerna  en  grundlig
utvärdering genomföras.

I motion 2001/02:K371  av  Agne  Hansson  m.fl.  (c)
yrkande   6   föreslås   att   riksdagen  begär  att
regeringen  lägger  fram  förslag till  ändringar  i
kommunallagen som möjliggör för medborgare att väcka
initiativ    i    kommunfullmäktige.     En    sådan
påverkansmöjlighet kan enligt motionärerna komma att
motverka ett behov av frekventa folkomröstningar. En
möjlighet     är     enligt     motionärerna     att
kommunfullmäktige  årligen  får  en  redovisning  av
inkomna initiativ och där initiativ som samlat minst
2 %   av  invånarna  bakom  sig  skall  behandlas  i
fullmäktige.  Initiativrätten  skall således omfatta
även barn och ungdomar.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
5 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag om införande av medborgarförslag
i    alla    kommuner.   Motionärerna   anser    att
förslagsrätten   uttryckligen   bör   skrivas  in  i
kommunallagen i stället för att fullmäktige skall få
besluta  om  det.  Förslagsrätten bör vidare  enligt
motionärerna  även  innefatta   direktförslag   till
nämnder.

Bakgrund

Av  5  kap.  21  §  kommunallagen framgår att det är
fullmäktige som avgör  vilka,  utöver ledamöter, som
skall    ha    yttranderätt    i   fullmäktige.    I
arbetsordningen   skall  regleras  vilka   som   har
yttranderätt. Omfattningen  av  yttranderätten skall
regleras    så   att   demokratiska   aspekter    på
yttranderätten  inte  eftersätts.  Regeln  är enligt
förarbetena  inte  avsedd att tillämpas så att  alla
kommunmedlemmar  ges   rätt   att   yttra   sig  vid
sammanträden (prop. 1990/91:117 s. 181).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon erinran mot propositionen i
vad    den   avser   medborgerlig   förslagsrätt   i
fullmäktige.  De föreslagna ändringarna i 5 kap. 23,
33  och 64 §§ kommunallagen  tillstyrks.  Den  under
allmänna    motionstiden    2001   väckta   motionen
2001/02:K371  (c)  yrkande  6 bör  härigenom  enligt
utskottets uppfattning kunna anses tillgodosedd.

Utskottet  utgår  från att regeringen  kommer  att
följa    utvecklingen    av     den    medborgerliga
förslagsrätten  och  anser inte att  något  särskilt
tillkännagivande   om   detta    behövs.   Utskottet
avstyrker därför motion 2001/02:K65 (kd) yrkande 4.
Utskottet  anser  vidare,  liksom regeringen,  att
utvecklingen av den lokala demokratin  i första hand
är en fråga för kommunerna och landstingen  och  att
den lokala demokratin därför måste utvecklas utifrån
lokala förhållanden och medborgarnas önskemål. Något
förslag     om     obligatoriskt     införande    av
medborgarförslag  i  alla  kommuner,  som  begärs  i
motion 2001/02:K66 (mp) yrkande 5, finns  det därför
enligt  utskottets uppfattning inte anledning  till.
Motionen avstyrks.

Befogenheter för självförvaltningsorgan


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker regeringens förslag om
möjlighet  för   fullmäktige   att   delegera
ärenden   till   självförvaltningsorgan   och
avstyrker    en    motion    från    allmänna
motionstiden med detta syfte.

Propositionen

Regeringen föreslår att fullmäktige skall få besluta
att  nämnder  i  kommuner  och  landsting  skall  få
delegera ärenden till självförvaltningsorgan i samma
omfattning  som  till  anställda.  Ärenden  som  rör
myndighetsutövning  mot  enskilda  och  som i övrigt
avses  i  6  kap.  34 § skall dock inte få delegeras
till ett självförvaltningsorgan.  – Förslaget tas in
i 7 kap. 18 § kommunallagen.

Motion

I  motion  2001/02:K371  av Agne Hansson  m.fl.  (c)
begärs  tillkännagivanden  för   regeringen  om  att
brukarna  skall  ha  rätt  att  få  sina   initiativ
angående självförvaltningsorgan prövade (yrkande  7)
och  om  en  utvärdering  av  hur  7  kap.  18–22 §§
kommunallagen   har   fungerat,  vad  lagstiftningen
inneburit och vilka följder  den  har  fått (yrkande
8).      Motionärerna      hänvisar     till     att
Demokratiutredningen sett ett värde i att ta vara på
idéer och engagemang genom att  uppmuntra till bl.a.
brukarstyrelser.  De  anser att det  rimligen  borde
vara  möjligt  för kommunala  nämnder  att  delegera
beslutsfattande        direkt        till        ett
självförvaltningsorgan.

Bakgrund

Med  brukare  avses en medborgare som mera varaktigt
använder en offentlig  tjänst som t.ex. en förskola.
Olika  former av brukarinflytande  har  blivit  allt
vanligare  i den kommunala verksamheten under senare
år.

Genom ändringar  i kommunallagen 1994 har kommuner
och  landsting givits  möjlighet  att  inrätta  s.k.
självförvaltningsorgan  inom  alla kommunala områden
om inte annat följer av lag eller annan författning.
Ett    självförvaltningsorgan   skall    bestå    av
företrädare  för  brukarna  och  de anställda vid en
institution.    Den   överordnade   nämnden    skall
fastställa   organets   uppgifter,   sammansättning,
arbetsformer och mandattid i en arbetsordning.
Självförvaltningsorgan kan ges i uppdrag att under
en nämnd helt eller delvis ansvara för driften av en
viss  anläggning.   Med  driften  av  en  anläggning
förstås  att bestämma  över  praktiska  sysslor  vid
institutionen   som   rör  sådant  som  mathållning,
lokalskötsel  inklusive   löpande  reparationer  och
underhåll, lokalanvändning,  öppettider  och löpande
inköp. Detta är frågor som kommunalrättsligt  främst
är  att  se  som  rena verkställighetsfrågor. Sådana
frågor kan därför inte  bli föremål för överklagande
enligt  bestämmelserna om  laglighetsprövning  i  10
kap. kommunallagen.
Självförvaltningsorgan  finns  i  någon  mån  inom
barnomsorgen  och  äldreomsorgen,  men  främst  inom
grund-   och   gymnasieskolans   område.   Genom  de
tidsbegränsade  förordningarna  om försöksverksamhet
med  lokala  styrelser  inom  grundskolan   och  den
obligatoriska   särskolan   (1996:605),   samt  inom
gymnasieskolan  och  den kommunala vuxenutbildningen
(1997:642)    har    självförvaltningsorgan     inom
skolområdet  givits delvis andra befogenheter än vad
som följer av  kommunallagens  bestämmelser. Det rör
sig bl.a. om viss beslutanderätt som annars ankommer
på  rektor  eller den för skolan ansvariga  nämnden.
Försöksverksamheten pågår fram t.o.m. juni 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning om möjligheten
att       delegera        beslutsfattande       till
självförvaltningsorgan och  tillstyrker förslaget om
ändring i 7 kap. 18 § kommunallagen. Utskottet anser
att  motion  2001/02:K371  (c)  yrkandena  7  och  8
härigenom får anses tillgodosedd.


Andra frågor om demokratiutveckling


Demokratiska processer och IT

Utskottets förslag i korthet

Utskottet noterar åtgärder som regeringen har
vidtagit eller avser att vidta och  avstyrker
motioner    om    IT-demokratin    och   dess
möjligheter.
Jfr reservation 33 (m, fp).

Propositionen

Propositionen  innehåller  inte något  förslag  till
riksdagen i detta ämne. Regeringen redovisar däremot
åtgärder som vidtagits eller avses bli vidtagna.

Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet som kan fungera  som ett forum för
erfarenhetsutbyte  mellan aktörer som  är  aktiva  i
frågor som rör ”e-governance”.  Arbetsgruppen  skall
fungera  som  ett forum för erfarenhetsutbyte mellan
aktörer som är  aktiva  i  dessa  frågor  och  följa
forskning och utveckling av nya tekniker och metoder
inom  IT  för  att främja en representativ demokrati
med brett medborgerligt deltagande.
Användningen av  informationsteknik  i demokratins
tjänst  kommer  enligt regeringen under de  närmaste
åren  i  hög  grad  att   präglas   av   försök  och
experiment.
I arbetet med att utveckla metoder för att  främja
dialog med hjälp av IT är enligt regeringen barn och
ungdomar en viktig målgrupp, och det är viktigt  att
information  görs  tillgänglig i lämpliga former för
att barn och ungdomar  i  olika  åldrar  skall kunna
tillgodogöra sig samhällsinformation.
Regeringen  pekar  vidare  på  att  det  under  de
senaste  åren  har kunnat skönjas en utveckling  mot
att  staten  påverkar  samhällsutvecklingen  på  mer
indirekta vägar.  I internationell litteratur brukar
detta sammanfattas som en förändring från government
till   governance.   Det    innebär    att   direkta
styrningsmetoder  ersätts  av indirekta. Staten  kan
genom   förhandlingar,  kontrakt   och   partnerskap
samverka  med näringslivet, det civila samhället och
lokala självstyrelseorgan.  Flera myndigheter deltar
enligt   regeringen   i  en  försöksverksamhet   med
servicedeklarationer       och        servicedialog.
Myndigheterna skall informera medborgarna  om vad de
kan  förvänta sig och kräva av myndighetens service.
Bland  annat  kommer  Internet  att användas för att
lämna sådan information. I försöksverksamheten ingår
också  att  utveckla  dialogen  med  medborgare  och
företag för att inhämta synpunkter från  dem  som är
beroende  av  myndigheternas service. Användning  av
modern teknik kommer  att  vara  ett  av  sätten att
utveckla   denna   dialog.  Enskilda  individer  och
företag bör, så långt  som  det  är  möjligt, enkelt
kunna  hämta  och  lämna  den  information   som  är
relevant  i  varje  enskild  situation,  oavsett hur
informationsansvaret  är fördelat mellan myndigheter
eller mellan stat, kommun och landsting.
Regeringen   framhåller    att   tillgången   till
information är en grundförutsättning  för demokratin
och  redogör  för  information som finns tillgänglig
via   Internet  som  offentlig   statistik,   lagar,
förordningar,         offentliga        utredningar,
regeringspropositioner.  Regeringen  anser  att även
remissvaren   på  de  offentliga  utredningarna  bör
publiceras  på Internet  och  att  i   förlängningen
också bör prövas  att  allmänheten skall kunna lämna
synpunkter  på och diskutera  utredningsförslag  via
regeringens  hemsida.   De   närmare   formerna  för
publicering  av  remissvar  samt närliggande  frågor
kommer  att utredas närmare inom  Regeringskansliets
förvaltningsavdelning     i    samband    med    det
beredningsarbete   som   pågår    för   att   utröna
förutsättningarna  för  elektronisk  publicering  av
uppgifter ur diarieföringssystemet RK-Dia.
Regeringen     hänvisar     vidare     till    det
lagstiftningsärende  om  offentlighetsprincipen  och
informationstekniken som riksdagen nyligen behandlat
(prop.   2001/02:70,  bet.  2001/02:KU17).   I   den
propositionen   lämnas   också  en  redogörelse  för
utvecklingen  av  IT  inom förvaltningen  (a.  prop.
s. 10).
Regeringen anför att  den nya tekniken har en stor
potential  när  det gäller  att  vidga  medborgarnas
möjligheter att delta i och påverka formuleringar av
problem och att delta  i  diskussioner före beslut i
folkvalda församlingar. Det  har  på  några  håll  i
världen   prövats   mer   vetenskapliga   former  av
informerat  deltagande  s.k.  citizen  juries  eller
deliberative polls. I Sverige har det på några orter
genomförts rådslag över Internet, bl.a. i Kalix  och
i Norrmalms stadsdelsnämnd i Stockholm.
Regeringen  anför  vidare  att  den  statliga  och
kommunala politiken i första hand bör inrikta sig på
att  utveckla  tekniker  och metoder inom IT för att
främja   en   representativ  demokrati   med   brett
medborgerligt    deltagande.     Användningen     av
informationsteknik   i   demokratins  tjänst  kommer
därför under de närmaste åren i hög grad att präglas
av försök och experiment.

Här kan anmärkas att den arbetsgrupp med uppgift att
följa  och  främja  utvecklingen   av   demokratiska
processer med stöd av IT som regeringen aviserat  nu
har  tillsatts.  Ordförande  för  gruppen  är  en av
statssekreterarna i Justitiedepartementet.

Motioner

I  motion  2000/01:K347 av Per Unckel m.fl. (m), som
väckts under  allmänna motionstiden förra riksmötet,
föreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om förnyelse av
demokratins     och     politikens     arbetsformer.
Motionärerna  pekar på att den tekniska utvecklingen
medfört   en  ny  potential   att   ge   medborgarna
inflytande.   Tänkbara   förändringar  för  att  öka
inflytandet   är   enligt  motionärerna   offentliga
utfrågningar och olika  former  av debattforum, s.k.
folkinitiativ,  samt  folkomröstningar   och   andra
omröstningar. Det är enligt motionärerna möjligt att
dessa  förändringar  är  bäst  lämpade att genomföra
försöksvis  på  lokal nivå och att  efterhand  utöka
till  nationell nivå.  Offentliga  utfrågningar  kan
arrangeras  med ett tema, där viktiga frågor som rör
en  kommun  tas   upp   och  medborgarna  kan  lämna
synpunkter. Kommunen kan erbjuda invånarna gratis e-
post,  gratis  koppling till  Internet  och  Usenets
diskussionsgrupper,  där  sådana grupper kan startas
av kommunen eller av ett visst antal användare.

I motion 2001/02:K368 av  Henrik Westman m.fl. (m)
yrkande   8   föreslås   ett  tillkännagivande   för
regeringen om att använda  den  nya tekniken för att
genomföra olika rådslag på nätet. Motionärerna anser
att möjligheten att inrätta medborgarpaneler och att
ta  hjälp  av  den  nya  tekniken  till   detta  bör
undersökas,   liksom  de  möjligheter  som  den  nya
tekniken erbjuder  när  det  är  fråga  om att hålla
omröstningar eller rådslag på nätet.

I  motion  2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl.  (c)
yrkande 1 föreslås  att  riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
IT-demokratin  och  dess  möjligheter.  Motionärerna
anför   att  Internet  har  stora  möjligheter   att
återskapa mötesplatser för att förstärka möjligheten
till  delaktighet   och  inflytande  och  nämner  en
förstärkt offentlighet  där  handlingar  läggs ut på
nätet i större utsträckning, liksom möjligheten  att
ge utrymme för lokala medier med lokal bevakning och
debatt.

I  motion 2001/02:K67 av Åsa Torstensson m.fl. (c)
yrkande   7   föreslås   ett   tillkännagivande  för
regeringen om IT och dess betydelse för demokratin.

I motion 2001/02:K424 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp)
yrkande  5 delvis föreslås ett tillkännagivande  för
regeringen om åtgärder för att vitalisera den lokala
demokratin. Motionärerna anför att nya metoder krävs
för att manifestera  politiska  åsikter  och att den
nya   informationstekniken  bör  kunna  utgöra   ett
värdefullt  komplement  till de etablerade kanalerna
när  det  gäller  att locka  nya  grupper,  särskilt
ungdomar, till politiken.  Inte  bara partierna utan
också offentliga myndigheter och institutioner måste
enligt       motionärerna      ta      till      sig
informationstekniken.  De välkomnar lokala initiativ
att   mer   direkt   använda   Internet    som   ett
kommunikationsmedel  i  en  opinionsbildnings-   och
beslutsfattandeprocess.

I  motion  2001/02:So618  av  Lars Leijonborg (fp)
m.fl.    yrkande    15   begär   motionärerna    ett
tillkännagivande för regeringen om en parlamentarisk
kommission med syfte att göra en konsekvensanalys av
den pågående IT-utvecklingen  och utifrån sin analys
lägga   fram   förslag   på   nödvändiga   åtgärder.
Motionärerna  framhåller  här  att   kravet  på  IT-
kunskaper gör sig alltmer gällande på  olika områden
och  att  IT  också börjar bli ett nyckelord  i  den
demokratiska processen.  De  mänskliga  och  sociala
konsekvenserna glöms enligt motionärerna ofta  bort,
som  den  äldre  generationens  svårigheter inför ny
teknik, privatekonomiska skillnader  och synskadades
och  andra funktionshindrades särskilda  svårigheter
med informationstillgången. När såväl den offentliga
som den privata tjänstesektorn alltmer hänvisar till
tele-  och  Internetanvändning  och upphör med eller
fördyrar   alternativen,   handlar   det    om   ett
medborgerligt  rättsproblem. Motionärerna framhåller
att det politiska  systemet  inte  kan helt överlåta
IT-utvecklingen till marknaden utan samhälleliga och
sociala mål måste kontinuerligt sättas  upp  för att
garantera  alla  medborgares  möjligheter  att utöva
sina  rättigheter  och  skyldigheter  samt leva  ett
delaktigt, självbestämmande och oberoende liv.

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
12  föreslås  att  riksdagen  begär  att  regeringen
utreder  Internetteknikens användning i demokratiska
beslutsprocesser   samt  uppmuntrar  och  utvärderar
sådana kommunala initiativ.

I motion 2000/01:K401  av  Matz  Hammarström m.fl.
(mp)  yrkande 7 begärs ett tillkännagivande  om  att
möjligheterna  att  utveckla demokratin med hjälp av
informationstekniken   bör   utredas.   Motionärerna
förespråkar  folkomröstningar  och  möjligheter  för
kommunmedborgarna    att    lämna    förslag    till
kommunfullmäktige    via    Internet.   Motionärerna
framhåller som exempel det försök  med  e-demokrati,
information  och  debatt  främst  via  Internet  som
genomförs    av   Kalix   kommun,   Kalix   rådslag.
Motionärerna,    Matz    Hammarström   m.fl.   (mp),
återkommer  i  denna  fråga  i  motion  2001/02:K381
yrkande 7.

Lena Sandlin-Hedman och Lars Lilja  (s)  föreslår  i
motion   2001/02:K389   ett   tillkännagivande   för
regeringen  om  behovet  av  ett  initiativ  till en
nationell      samling      rörande      tillgänglig
informationsteknik       för      funktionshindrade.
Motionärerna  anför att den  nya  informations-  och
kommunikationstekniken  skapar  både nya möjligheter
och  risker  för  nya  hinder samt att  hindren  för
personer med funktionshinder  kan bestå av brister i
tillgängligheten.  De  anför  vidare   att  det  för
närvarande  pågår ett antal projekt som syftar  till
att   skapa   tillgänglig   informationsteknik   för
funktionshindrade.  Projekten  kommer att utvärderas
och kunskapen kommer att utgöra  en viktig nationell
kunskapsbas.

Utskottets ställningstagande

Den   nya   informationstekniken   erbjuder    stora
möjligheter    att    utveckla    nya   demokratiska
arbetsformer. Dessa måste givetvis  tas  till  vara.
Regeringen   är   enligt   vad  utskottet  uppfattat
medveten om dessa möjligheter  och  angelägen om att
understödja och främja utvecklingen. Utskottet anser
inte att några sådana tillkännagivanden som begärs i
motionerna   2000/01:K347   (m),  2000/01:K397   (c)
yrkande 1, 2000/01:K401 (mp)  yrkande 7, 2001/02:K66
(mp)   yrkande  12,  2001/02:K67  (c)   yrkande   7,
2001/02:K368   (m)   yrkande  8,  2001/02:K381  (mp)
yrkande  7,  2001/02:K389   (s),  2001/02:K424  (fp)
yrkande 5 i denna del och 2001/02:So618 (fp) yrkande
15 behövs, och utskottet avstyrker motionerna.


Demokratibokslut, medborgarpaneler, ungdomsråd
och rekryteringen till förtroendeuppdrag


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker med hänvisning  till  de
lagändringar  som  regeringen  föreslagit och
övrigt  redovisat  demokratiutvecklingsarbete
motioner om insatser för olika grupper.
Utskottet avstyrker  även  övriga  motioner i
denna del.

Propositionen m.m.

Regeringen     anser     i     propositionen     att
medborgarpaneler  utgör  ett värdefullt inslag i den
kommunala demokratin och kan  utgöra  en  kanal  för
medborgerligt deltagande.

Regeringen  anför att dess långsiktiga målsättning
är att medborgarna  skall  ha  goda  möjligheter att
delta  i  och  påverka den politiska processen.  Ett
direkt medborgerligt  inflytande i dess olika former
måste   främst  utformas  lokalt   och   underifrån.
Förutsättningarna   för  det  demokratiska  samtalet
växlar över landet, och  politiken  måste  ta hänsyn
till detta. Medborgarnas engagemang kan också ta sig
olika  former över tiden. Det är därför viktigt  att
samtal förs  kontinuerligt  på  lokal  nivå  om  hur
medborgarnas   synpunkter   kan   fångas   upp.   En
samrådsform  kan  efter  hand  visa sig förlegad för
dialog med medborgarna. Det är då  enligt regeringen
viktigt att pröva nya former där medborgarna  finner
det meningsfullt att engagera sig.
Regeringen  påpekar att exempelvis ungdomar deltar
i  mindre utsträckning  än  medelålders  personer  i
olika politiska aktiviteter. Detta beror inte på att
yngre  är  mindre  intresserade  av  politik,  eller
saknar  tilltro till det politiska systemet i större
utsträckning än äldre. Tvärtom hyser ungdomar större
tilltro   till    det   demokratiska   systemet   än
befolkningen  i  dess   helhet.   Det   finns  olika
anledningar till att ungdomar inte engagerar sig. En
del  unga  väljer  medvetet  bort politiska uppdrag,
andra  engagerar  sig  i  enfrågerörelser.   Oavsett
vilken form av engagemang ungdomar väljer måste  man
dock  enligt  regeringen utveckla metoder för att ta
till vara ungdomarnas engagemang. Regeringen ser som
sin uppgift främst  att  skapa möjligheter för lokal
utveckling   genom   att  tillhandahålla   rättsliga
verktyg. Exempelvis kan  lagstiftning  kring ideella
föreningar   behöva  ses  över  för  att  underlätta
föreningsengagemang.
I sin redovisning  av  skolans roll (prop. s. 118)
pekar regeringen på att frågan  om  elevinflytande i
skolan  utreds  av Skollagskommittén (dir.  1999:15)
och  erinrar  också  om  den  försöksverksamhet  med
brukarinflytande  inom grund- och gymnasieskolan som
redovisats   i   avsnittet   om   befogenheter   för
självförvaltningsorgan.
Regeringen framhåller  betydelsen av folkrörelser,
föreningar,   ungdomsorganisationer   och   liknande
medborgarsammanslutningar  som  viktiga  företrädare
för  olika  grupper  och intressen i samhället.  Ett
starkt föreningsliv som  ger  människor  möjligheter
till   inflytande   och   delaktighet  utgör  enligt
regeringen själva basen i ett demokratiskt samhälle,
och stat, kommuner och landsting underlättar för det
lokala föreningslivet genom  olika  former  av stöd.
Staten  har  ett  ansvar för den demokratiska infra-
strukturen genom att  exempelvis  bidra till att det
finns  ändamålsenliga samlingslokaler  tillgängliga.
Olika former  av  stöd har också utvecklats sedan en
lång   tid  tillbaka.   Stödet   till   det   lokala
föreningslivet  behöver  kontinuerligt  ses över för
att  finna  de bästa formerna. En sådan översyn  bör
ske i samråd med berörda folkrörelser.
Vidare   pekar   regeringen   på   att   särskilda
utvecklingsavtal    inom   ramen   för   regeringens
storstadspolitik  har   träffats   med   ett   antal
kommuner.  I detta arbete har flera nya angreppssätt
utvecklats för att ge de boende i berörda stadsdelar
möjlighet att påverka det lokala utvecklingsarbetet.
Diskussionerna    kring   medborgarinflytandet   har
vitaliserats i de berörda kommunerna.
Även  om  ett behov  av  olika  former  av  direkt
medborgerligt   inflytande  främst  aktualiseras  på
lokal nivå behöver  enligt  regeringen samrådsformer
utformas även på nationell och europeisk nivå.
Regeringen  har  också ett ansvar  att  själv  och
tillsammans med andra  aktörer  initiera,  uppmuntra
och utvärdera olika former av medborgarinitiativ.

Regeringen bedömer att ungdomsråd kan bidra till att
öka ungdomars delaktighet och inflytande och att det
är  angeläget  att  det i den kommunala verksamheten
finns ett ungdomsperspektiv.

Regeringen anför att  det  i  många kommuner finns
ungdomsråd som på olika sätt försöker  ta  till vara
ungdomars  synpunkter på den kommunala verksamheten.
Verksamheten  med  ungdomsråd innebär att det skapas
en   mötesplats   för   ungdomar    och    kommunens
förtroendevalda och tjänstemän. I den relation  till
kommunen  som etableras kan ungdomarna få inblick  i
och  lära  sig   om   den   kommunala  verksamheten,
organisationen och beslutsprocessen  genom att svara
på  remisser, delta i utvärderingar och  driva  egna
frågor.
Ungdomsråd  kan enligt regeringens mening vara ett
värdefullt  sätt  att  i  den  kommunala  demokratin
främja   delaktighet   och   inflytande   för   unga
människor.    Råden    bör   komma   in   tidigt   i
beslutsprocessen i syfte  att ges en reell möjlighet
att påverka, men de kan också spela en betydelsefull
roll för att utvärdera den  kommunala  verksamheten.
Ungdomsråd   kan   bidra   till  att  öka  ungdomars
inflytande och delaktighet men kan inte utgöra någon
patentlösning  på  de  problem   som   upplevs   med
ungdomars  brist  på  engagemang i kommunala frågor.
Det är ändå viktigt att  ta vara på engagemanget och
ge ungdomsråden legitimitet som ett sätt att erhålla
ungdomsperspektiv     på    olika     frågor.     De
förtroendevalda bör enligt  regeringen be ungdomar i
exempelvis  elevråd,  ungdomsorganisationer  och  på
fritidsgårdar om synpunkter.
Regeringen vill dock  betona  att  ungdomsråd, som
inte   är   utsedda   i  representativa  val,   inte
nödvändigtvis speglar alla  ungdomars  uppfattning i
en  viss fråga. Ungdomsråd är därför bara  en  bland
flera   möjliga   metoder   för   att   ge  ungdomar
inflytande.  Det centrala enligt regeringens  mening
är  att  man  lokalt   försöker   upprätthålla   ett
ungdomsperspektiv  inte  bara på de frågor som berör
unga utan även generellt.

Regeringen  framhåller vidare  i  propositionen  att
olika medborgarsammanslutningars förutsättningar och
möjligheter att  delta  i  den  politiska  processen
behöver   utvecklas.  Regeringen  avser  därför  att
genomföra  återkommande  s.k.  folkrörelseforum  för
dialog  mellan  å  ena  sidan  regeringen  och  dess
förvaltningsmyndigheter    och    å    andra   sidan
företrädare för folkrörelser, föreningar  och  andra
medborgarsammanslutningar.

Regeringen  överväger  för  närvarande den närmare
utformningen  av det fortsatta framtida  stödet  för
demokratiutveckling.
Regeringen redovisar  att  den  år 2000 initierade
ett  långsiktigt utvecklingsarbete för  den  svenska
demokratin,  Tid  för  Demokrati. Arbetet skall pågå
under      tiden     2000–2002.     En      särskild
demokratidelegation    tillsattes   för   att   leda
utvecklingsarbetet. Bakgrunden  till  projektet  var
att regeringen bedömde det som angeläget att ta till
vara  medborgarnas  engagemang  och  uppmuntra  till
aktivt  deltagande i de politiska beslutsprocesserna
– i synnerhet  i  valen  men också i samhällslivet i
övrigt.
Inom   ramen   för  utvecklingsarbetet   Tid   för
Demokrati   genomförs    riktade    insatser,    och
information   om   utvecklingsarbetet   har   enligt
regeringen  nått  stora  grupper i samhället, vilket
bl.a.  tagit  sig  uttryck  i   att   drygt   1  000
organisationer  hittills  sökt stöd för olika former
av demokratiutvecklingsprojekt.  Av  dessa  har  126
beviljats  stöd.  Bland  dem  som beviljats stöd för
demokratiprojekt finns kommuner, stiftelser, ideella
föreningar, ungdoms-, invandrar-  och folkbildnings-
organisationer m.fl. De projekt som  beviljats  stöd
uppvisar  tillsammans  en  stor bredd och bidrar med
värdefulla  kunskaper  och erfarenheter,  exempelvis
när  det  gäller  utveckling   av  lokal  demokrati,
förutsättningar för ungdomars engagemang i skola och
föreningsliv,             förenings-             och
organisationsutveckling,  utveckling  på IT-området,
nya vägar för lärande om demokratin samt  nya former
av  mötesplatser  och  forum för debatt, dialog  och
diskussion mellan politiker och medborgare.
Erfarenheterna av arbetet  med  demokratistöd  och
övrigt arbete inom projektet Tid för Demokrati visar
enligt  regeringen  på  ett  stort  engagemang bland
medborgarna och stora utvecklingsmöjligheter när det
gäller   lokal   demokrati.   För  att  kunna   göra
nödvändiga  ställningstaganden  kring   den  närmare
utformningen    av   det   fortsatta   stödet   till
demokratiutveckling  avser  regeringen att genomföra
en  slututvärdering  av projektet,  som  skall  vara
avslutad  hösten  2002.  Regeringen  avser  att  med
beaktande av resultatet  av  utvärderingen  överväga
hur  det  fortsatta  stödet  för demokratiutveckling
skall vara organiserat.

I  den  nationella handlingsplan  för  de  mänskliga
rättigheterna som regeringen lagt fram för riksdagen
(skr.  2001/02:83)  framhåller  regeringen  att  den
avser att  fortlöpande  följa  att  lagändringar med
anledning av FN:s konvention om barnets  rättigheter
får  avsedd  effekt.  Regeringen  avser  också   att
överlämna  en  barnskrivelse  till  riksdagen  våren
2002.

I  skrivelsen hänvisas (s. 72) till den nationella
strategin  för  att  förverkliga  barnkonventionen i
Sverige. Strategin innehåller bl.a. att konventionen
skall vara ett aktivt instrument och  genomsyra allt
beslutsfattande  i Regeringskansliet som  rör  barn,
att  barnperspektivet  i  lämplig  omfattning  skall
finnas     med     i     utredningsdirektiv,     att
barnkonsekvensanalyser   skall  göras  vid  statliga
beslut som rör barn, att kommuner  och landsting bör
inrätta system för att kunna följa hur barnets bästa
förverkligas i det kommunala arbetet  samt att barns
och   ungdomars   inflytande   och   delaktighet   i
samhällsplaneringen skall utvecklas.

Motioner

Två  motioner gäller frågan om medborgarpaneler  och
demokratibokslut.

I motion  2001/02:K66  av  Per  Lager  m.fl.  (mp)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om     medborgarpaneler     och    demokratibokslut.
Motionärerna anför att olika  gruppers  särbehov och
åsikter  kan  ventileras genom medborgarpaneler  och
arenor. De instämmer  i  regeringens  bedömning  men
skulle  gärna ha sett mer substantiella skrivningar.
Motionärerna anför vidare att demokratibokslut, vari
utvärderas  vilka  möjligheter  kommuninvånarna haft
att  ta  del  av  och påverka beslutsprocesser,  bör
biläggas övriga bokslut.  I  motion  2001/02:K381 av
Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 10  föreslås ett
tillkännagivande för regeringen om demokratibokslut.
Samma två motioner behandlar också ställningen för
ungdomsråd.
Per Lager m.fl. (mp) föreslår i motion 2001/02:K66
yrkande   10  att  riksdagen  begär  att  regeringen
utreder förutsättningarna  för att införa ungdomsråd
med  förslagsrätt  till  fullmäktige.   Motionärerna
anser  att  för  att  ungdomsråden skall få ett  mer
reellt  inflytande  bör  de   utvecklas   till  rena
ungdomsfullmäktige,  valda  och  fungerande  utifrån
samma  principer som ett ordinarie, med rätt att  få
godtagna   motioner   behandlade   i  det  ordinarie
fullmäktige.  Ett  tillkännagivande  om   ungdomsråd
föreslås   också   i  motion  2001/02:K381  av  Matz
Hammarström m.fl. (mp) yrkande 3.
Per Lager m.fl. (mp) tar i motion 2001/02:K66 även
upp  en  annan aspekt  av  hänsynen  till  barn  och
ungdomar.  I  yrkande  8 begärs ett tillkännagivande
för  regeringen  om barn-  och  ungdomsperspektiv  i
beslutsfattandet på  samtliga  nivåer.  Motionärerna
anför   att  barns  och  ungdomars  intressen  skall
tillgodoses   och  deras  känsla  av  delaktighet  i
samhällsbyggandet   stärkas.  Motionärerna  hänvisar
också till barnkonventionen.  I  yrkande  9 föreslås
att   riksdagen   begär   att   regeringen   utreder
förutsättningarna    för    att   införa   krav   på
barnkonsekvensanalyser  i  allt  beslutsfattande  på
samtliga beslutsnivåer.
Frågan  om  ungdomars  delaktighet   tas   upp   i
ytterligare motioner.
I  motion  2001/02:K371  av Agne Hansson m.fl. (c)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om  att  ungdomars  möjligheter   till   ett  aktivt
deltagande  i  den demokratiska processen bör  ökas.
Samhället bör enligt motionärerna se som sin uppgift
att stimulera denna  medvetenhet och stärka ungdomar
till   engagemang   och  uppmuntra   till   kritiskt
tänkande. Ungdomar bör  få  ett  reellt inflytande i
skolan  och i kommunen. Genom lokala  styrelser  som
behandlar  t.ex.  miljö- och ungdomsfrågor kan många
aktivas  kompetens  tas   till   vara.   Ett  sådant
tillkännagivande  begärs  också i motion 2001/02:K67
av Åsa Torstensson m.fl. (c) yrkande 2.
Behovet  av lokalt demokratiutvecklingsarbete  tas
också upp i  motioner. I motion 2001/02:A226 av Agne
Hansson   m.fl.   (c)   yrkande   4   föreslås   ett
tillkännagivande  för  regeringen  om  att stimulera
lokalt  utvecklingsarbete.  Motionärerna  framhåller
att  det  är  viktigt  att  främja självbestämmande,
frivillig  samverkan  och  kulturell   mångfald  för
minoriteter  samt  att  det gynnar lokalt självstyre
när människor går samman i lokala utvecklingsgrupper
för  att  lösa  gemensamma  problem  och  att  denna
arbetsform  utvecklar  det demokratiska  inflytandet
och  ansvarstagandet. I motion  2001/02:K67  av  Åsa
Torstensson   m.fl.   (c)   yrkande   1  begärs  ett
tillkännagivande för regeringen om ökade möjligheter
för  en  förbättrad  deltagardemokrati.  I  motionen
förespråkas  bl.a.  en  vardagsdemokrati som  kommer
till uttryck genom engagemang  i lokalt föreningsliv
och delegering av beslut på kommunal nivå t.ex. till
brukarstyrelser  vid  skolor och daghem  eller  till
brukarråd i primärvården.
I motion 2001/02:K383  av Elver Jonsson m.fl. (fp)
yrkande   1   föreslås  att  riksdagen   begär   att
regeringen  utformar   ett  program  som  stimulerar
demokratiskt utvecklingsarbete.  Motionärerna  anser
att   riksdagen  skall  göra  tillkännagivanden  för
regeringen  också om att en bredare folklig politisk
representation    eftersträvas   bl.a.   genom   att
uppmuntra ideella folkrörelser  till ökat engagemang
i  samhällsfrågor genom ekonomisk  och  arbetsmässig
uppmuntran  (yrkande  3),  om att olika samhällsstöd
skall ha formen av generella bidrag och att modeller
med    prestationsersättningar    och    detaljerade
projektbidrag  endast undantagsvis kan komma i fråga
(yrkande 4) och  om att den ideella sektorn får vara
sin egen norm och  bedömas och behandlas utifrån sin
egen särart (yrkande 5).

Rekryteringen till förtroendeuppdrag berörs särskilt
i tre motioner.

I  motion 2001/02:K66  av  Per  Lager  m.fl.  (mp)
yrkande   13   begärs   ett   tillkännagivande   för
regeringen  om  rekryteringen av förtroendevalda och
viljan att åta sig  förtroendeuppdrag.  Motionärerna
anser  att  samhället  måste  verka  mer aktivt  för
jämställdhet mellan könen, jämställdhet  för etniska
och  kulturella  grupper, enskilda individer,  t.ex.
funktionshindrade,   och  motverka  alla  former  av
diskriminering i näringslivet  och på den offentliga
arenan. Det är också viktigt enligt motionärerna att
komma  till  rätta med skillnader  i  det  politiska
engagemanget   hänförliga    till   utbildning   och
arbetsinkomst.
Ulla-Britt   Hagström  (kd)  föreslår   i   motion
2001/02:K344  yrkande  1  ett  tillkännagivande  för
regeringen om att  kommunallagen  bör möjliggöra för
kommunerna  att utveckla den demokratiska  processen
genom olika metoder.  Hon  anser  att  principen  om
demokrati bör lyftas in i kommunallagen. Hon påpekar
betydelsen av att alla människor ges möjligheter och
utrymme  att  bestämma  över  sina liv och anser det
viktigt att nya förtroendeuppdrag  inrättas  så  att
fler  får chansen att delta i beslutsfattande organ.
Hon pekar  vidare  på  att  kvinnor,  särskilt äldre
kvinnor,   kvinnor   med   utländsk   bakgrund   och
lågutbildade,    är   underrepresenterade   i    den
representativa  demokratin   och  att  personer  med
funktionshinder  möter  ett  antal  svårigheter  att
kunna  delta  i den kommunala demokratin.  Ungdomars
delaktighet  och   inflytande   bör  stärkas  enligt
motionären.
Christina  Axelsson  m.fl.  (s)  begär   i  motion
2001/02:K68  ett tillkännagivande för regeringen  om
behovet  av  insatser  för  att  öka  det  politiska
engagemanget   i    grupper    som    i    dag    är
underrepresenterade    i    det   politiska   livet.
Motionärerna anser att särskilda  insatser bör göras
också  för  att  den  stora  grupp  av personer  med
utländsk  bakgrund som redan bor i vårt  land  skall
kunna  engageras   i   politiken.   Vidare   bör  en
utveckling av vår demokrati också ta sikte på att ta
till   vara   de  äldre  i  det  politiska  arbetet.
Samhället behöver deras kunskaper och erfarenheter.

En   motion   rör   statligt   stöd   till   ideella
organisationer. Magda  Ayoub  m.fl.  (kd, c, fp, mp)
föreslår  i  motion 2001/02:K69 ett tillkännagivande
för regeringen om vikten av att statligt stöd i form
av    organisationsbidrag     ges    till    ideella
organisationer  som arbetar för  utveckling  av  den
svenska demokratin  i  enlighet  med  riktlinjerna i
propositionen.

Kommundemokratikommitténs bedömning om
demokratiredovisningar

I Kommundemokratikommitténs uppdrag har  ingått  att
studera   de   försök   som   görs  med  så  kallade
demokratibokslut för att vinna  erfarenheter för det
fortsatta arbetet för demokrati och rättssäkerhet.

Kommitténs  bedömning är att demokratiutvecklingen
i  kommuner  och   landsting   kan   främjas   genom
regelbundna      demokratiredovisningar.      Sådana
redovisningar  innebär att demokratin mäts, granskas
och värderas.

Utskottets ställningstagande

Demokratiutvecklingen  i kommuner och landsting bör,
som   Kommundemokratikommittén   framhållit,   kunna
främjas  genom  regelbundna  demokratiredovisningar.
Det  bör  enligt  utskottets  uppfattning   vara  en
angelägenhet  för kommunerna själva att ta ställning
till  om  regelrätta   sådana   redovisningar  eller
bokslut  skall  införas. Utskottet  anser  inte  att
något tillkännagivande  för regeringen är påkallat i
denna  fråga  och avstyrker  motionerna  2001/02:K66
(mp) yrkande 7 och 2001/02:K381 (mp) yrkande 10.

Utskottet anser  inte att det finns anledning att ge
ungdomsråd  någon särställning  i  förhållande  till
andra medborgarsammanslutningar. Utskottet avstyrker
motionerna 2001/02:K66 (mp) yrkande 10 och 2001/K381
(mp) yrkande 3.

Regeringen  har  själv  framhållit i propositionen
att  det  är  angeläget  att  det  i  den  kommunala
verksamheten finns ett barn- och  ungdomsperspektiv.
Utskottet    anser    inte    heller    att    något
tillkännagivande  till  regeringen om behovet av ett
sådant  perspektiv  och  om   barnkonsekvensanalyser
behövs. Utskottet avstyrker därmed också yrkandena 8
och 9 i motion 2001/02:K66 (mp).

Utskottet  har  ovan  tillstyrkt  förslag  om  ökade
befogenheter  för självförvaltningsorgan  och  anser
att en positiv  inställning  till  dessa  utgör  ett
väsentligt   inslag   i  en  utveckling  mot  lokalt
utvecklingsarbete. Regeringen har också redovisat en
rad     åtgärder     för    att    stödja     sådant
utvecklingsarbete.  Enligt   utskottets  uppfattning
behövs inte något tillkännagivande för regeringen om
förbättring av möjligheterna till  lokal  utveckling
och  deltagardemokrati.  Motionerna 2001/02:K67  (c)
yrkande 1, 2001/02:K383 (fp)  yrkandena  1  och  3–5
samt  2001/02:A226  (c) yrkande 4 kan därmed anses i
huvudsak tillgodosedda.

Utskottet  anser också  att  värdet  av  ungdomars
delaktighet  i   den   demokratiska   processen  har
beaktats i propositionen, och utskottet  anser  inte
att  det behövs något tillkännagivande med anledning
av  motionerna   2001/02:K67   (c)   yrkande  2  och
2001/02:K371 (c) yrkande 1 heller.
De lagändringar om förtroendevaldas  arbetsvillkor
som regeringen har föreslagit och som utskottet  har
tillstyrkt   bör   enligt   utskottets   uppfattning
tillsammans  med  övrigt  demokratiutvecklingsarbete
som  redovisas  i  propositionen   bidra   till  att
underlätta för personer med olika bakgrund att verka
som   förtroendevalda  och  delta  i  det  politiska
arbetet.    Utskottet   anser   därmed   att   något
tillkännagivande   inte   behövs  med  anledning  av
motionerna 2001/02:K66 (mp)  yrkande 13, 2001/02:K68
(s) och 2001/02:K344 (kd) yrkande 1.
Utskottet   utgår  från  att  regeringen   i   den
fortsatta    utformningen     av     stödet     till
demokratiutveckling  även  beaktar  behovet  av stöd
till  ideella organisationer. Något tillkännagivande
med anledning  av motion 2001/02:K69 (kd, c, fp, mp)
behövs enligt utskottets uppfattning inte.

Demokratisk medvetenhet och kunskap


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker    motionsyrkanden   om
skolans  kursplaner  och  om   en  folder  om
demokratiprinciper,   grundlagar  m.m.,   som
utformas på regeringens uppdrag.
Jfr reservation 34 (mp).

Kunskapsförmedling


Propositionen

EU-kunskap

Regeringen bedömer att  den samlade kunskapen om och
förtrogenheten  med demokratiskt  beslutsfattande  i
första hand utgår  från demokratiskt beslutsfattande
inom nationalstatens  ram.  Det  är  viktigt att öka
kunskapen  och medvetenheten om de nya  formerna  av
beslutsfattande som växer fram i och med det alltmer
komplexa flernivåstyret.  Strukturer  bör skapas som
ger    medborgarna   möjlighet   till   god   insyn,
delaktighet     och     inflytande    liksom    goda
förutsättningar  för ansvarsutkrävande.  Regeringens
tillsättande av EU 2004-kommittén och inrättandet av
Expertgruppen för  EU-frågor  bör  ses som ett led i
detta arbete.

Regeringen  anser  också  att  en  kartläggning  bör
genomföras över hur det svenska remissförfarandet  i
dag används avseende frågor med EU-anknytning.

Nya forum för internationellt erfarenhetsutbyte

Regeringen   anser   att  Sverige,  för  att  stärka
demokratin i landet och internationellt, bör delta i
och bidra till utvecklingen  av  forum och processer
för    erfarenhetsutbyte    och   samarbete    kring
demokratiutvecklingsfrågor inom  EU, Europarådet, FN
och det internationella samfundet i övrigt.

Skolan

Regeringen   anser   att   god   kunskap   om   alla
samhällsnivåer   bör  ges  i  skolan.  Vid  kommande
revidering av grundskolans kursplaner bör betydelsen
av kunskap om de olika nivåerna tydliggöras. Behovet
av kommentarer  och  referensmaterial för att stödja
sådan undervisning i grundskolan  och gymnasieskolan
bör också ses över.

Regeringen  redovisar  att det i grundskolans  och
gymnasieskolans kursplaner för samhällskunskapsämnet
inte  finns  några  uttryckliga  mål  för  elevernas
kunskaper  om  den  kommunala   nivån,   utan  vilka
kunskaper eleverna skall uppnå om denna nivå framgår
i   stället   indirekt  av  andra  skrivningar.  Att
eleverna skall  uppnå  goda  kunskaper  om  samtliga
nivåer bör enligt regeringen framgå av kursplanerna.

Regeringen anser att politisk verksamhet och  debatt
bör  främjas  i  skolan.  Det  är  enligt regeringen
angeläget    att    skolelever    ges   återkommande
möjligheter att träffa och diskutera med företrädare
för politiska partier och deras ungdomsförbund.

Regeringen anser att Skolverket bör  ges i uppdrag
att  undersöka vilka hinder som finns för  politiska
partier,     ungdomsförbund,     folkrörelser    och
organisationer att få informera om  sin verksamhet i
skolan  samt ge exempel på hur sådan verksamhet  kan
underlättas.

Introduktionsprogram och svenskundervisning för
personer med utländsk bakgrund

Regeringen   bedömer   att   personer  som  beviljas
uppehållstillstånd     i    Sverige    genom     ett
introduktionsprogram eller  på  annat  sätt  bör ges
goda  kunskaper  om  och  förståelse för den svenska
demokratin.  Regeringen  har   enligt  propositionen
nyligen  tillsatt en utredning med  uppgift  att  se
över mottagande  av och introduktion för flyktingar.
Utredningen skall  bl.a. överväga hur alla nyanlända
invandrare,  genom  introduktionen  eller  på  annat
sätt, skall kunna få  ökad kunskap om och förståelse
för grundläggande normer i det svenska samhället och
det svenska demokratiska  systemet.  Skolverket  bör
ges    i    uppdrag   att   se   över   behovet   av
referensmaterial  och kommentarer som kan användas i
svenskundervisning  för  invandrare  för  att stödja
undervisning   som   förmedlar   kunskaper   om  och
förståelse för den svenska demokratin.

Motioner

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
11  begärs  ett  tillkännagivande för regeringen  om
skolans betydelse för en levande, hållbar demokrati.
Motionärerna anser  att  samtliga kursplaner bör ses
över i syfte att stärka demokratifrågornas position.
Samhällskunskap,   specifikt    kunskap    om   våra
grundlagar och mänskliga rättigheter, bör ges  stort
utrymme  i undervisningen. Historieämnet bör stärkas
för  att  eleverna   skall   få  en  förståelse  för
samhällsutvecklingen  över  tid.  Därtill  vore  det
värdefullt om elevernas insikter  om  andra  länders
styrelseskick ökade för att på så sätt ge ett vidare
perspektiv  på  det  svenska  styrelseskicket.  Även
sådana  studier som disciplinärt faller in under den
antropologiska vetenskapen bör inkluderas.

I   samma    motion    yrkande    4   begärs   ett
tillkännagivande   för  regeringen  om  behovet   av
lättillgänglig    information    om    grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU. Regeringen bör
enligt motionärerna  ges i uppdrag att låta utarbeta
en lättillgänglig folder om demokratiprinciper, våra
grundlagar,   innefattande    styrelseskicket    och
beslutsprocesser    samt    mänskliga   rättigheter.
Materialet bör dessutom innefatta  EU:s konstitution
och behörighetskompetens samt beslutsprocesser.

Utskottets ställningstagande

Av  propositionen framgår att regeringen  anser  att
det bör  framgå  av  kursplanerna att eleverna skall
uppnå  goda  kunskaper om  samtliga  samhällsnivåer.
Regeringen betonar  att  skolan  har en central roll
för  att främja demokratins idéer.  Utskottet  utgår
från att  synpunkter  av  det  slag  som  framförs i
motion   2001/02:K66  yrkande  11  beaktas  vid  den
fortsatta utformningen av skolans kursplaner.

Regeringskansliet har liksom riksdagen en tämligen
omfattande  informationsverksamhet med framställning
av trycksaker  och  informationsblad.  Utskottet  är
inte  berett  att  ställa sig bakom ett uppdrag till
regeringen  att  låta  utarbeta  en  demokratifolder
enligt motion 2001/02:K66 yrkande 4.

Mångvetenskaplig forskning och
demokratistatistik


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker  en  motion om behovet av
pengar för forskning.

Propositionen

Regeringen anser att mångvetenskaplig  forskning  om
demokratin  bör  stimuleras. Regeringen avser enligt
propositionen    att     tillföra    Vetenskapsrådet
5 miljoner kronor från och  med 2003. Medlen skall i
första hand användas för att  bygga  upp ett nätverk
och en nationell plattform där såväl doktorander som
redan  etablerade  forskare  från  olika  ämnen  och
lärosäten  kan mötas. Regeringen avser att återkomma
till riksdagen i frågan om finansiering.

Regeringen anser  att en översyn och inventering bör
göras av befintlig  statistik  som  rör  demokratins
utveckling  och funktionssätt i Sverige och  att  en
sådan översyn bör initieras under år 2002.

Motion

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
17  begärs ett  tillkännagivande  om  forskning  och
statistik.  Motionärerna anser att, om det finns ett
behov av nätverks-  och  plattformsbyggande, kan det
vara lämpligt att medel i första hand går till detta
arbete   och   att  5  miljoner   kronor   inte   är
tillräckligt för att täcka forskningsbehovet.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har aviserat  att den avser att återkomma
till  riksdagen  i  frågan om  finansiering  av  den
omtalade  mångvetenskapliga  forskningen.  Utskottet
anser inte  att något tillkännagivande om behovet av
medel bör göras  nu,  och utskottet avstyrker motion
2001/02:K66 (mp) yrkande 17.


Särskilda frågor


Etik i förvaltningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en  motion  om utveckling
av  ett  offentligt  etos  och en demokratisk
professionalism.

Motion

I motion 2001/02:K65 av Ingvar  Svensson  m.fl. (kd)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande för regeringen
om     en     statlig    utredning    som    utifrån
Demokratiutredningens    synsätt    utvecklar   ”ett
offentligt  etos och en demokratisk professionalism”
för den offentliga förvaltningen.

Bakgrund

I   Demokratiutredningens    betänkande   diskuteras
utvecklingen av ett offentligt etos – en demokratisk
professionalism.  Utredningen  hänvisar   till   att
statsförvaltningen   befinner  sig  i  en  miljö  av
konflikter mellan mål  som var för sig är viktiga. Å
ena   sidan   skall   t.ex.   demokratiska    värden
förverkligas, såsom politisk demokrati och offentlig
etik.  Å andra sidan skall ekonomiska värden skapas,
såsom rationalitet, produktivitet och effektivitet.

Varje  offentligt  system skall enligt utredningen
vårda  denna helhet. Det  är  ett  mångdimensionellt
medborgarperspektiv  på  sådana  angelägenheter  som
bedrivs  med  medborgarnas skattemedel. Demokratiska
värderingar och etiska principer är lika viktiga när
andra    aktörer    övertar     offentligfinansierad
verksamhet. Det gäller exempelvis meddelarfriheten.
För  att  ansvaret  skall  hanteras   klokt,   med
medborgarnas   bästa   för   ögonen,   måste  enligt
utredningen  stora  ansträngningar  göras  för   att
utveckla personalens känsla för ett offentligt etos.
Det   innebär  bl.a.  att  staten  som  arbetsgivare
fortlöpande   måste   värna   om  att  skapa  sådana
arbetsförhållanden      att      statstjänstemännens
integritet och självständighet inte  motarbetas utan
tas  till  vara  och  uppmuntras.  De statsanställda
måste   få   vara   förebilder   i   fråga   om   de
medborgardygder som utredningen förespråkat.

Regeringen  har  i skrivelse 2000/01:151 Regeringens
förvaltningspolitik   lämnat   en   redogörelse  för
arbetet    med    genomförandet    av    regeringens
förvaltningspolitiska    handlingsprogram    –    En
förvaltning  i  demokratins  tjänst  – och en allmän
lägesbeskrivning avseende olika områden.

Regeringen framhåller i ett avsnitt  om  kompetens
och  etik  att  förvaltningens  arbete  bärs upp  av
statsanställda  med  hög kompetens och att  förmågan
att förverkliga de folkvaldas beslut på ett kunnigt,
opartiskt och rättssäkert  sätt är en viktig grund i
förvaltningens  arbete.  Statsförvaltningen  behöver
tjänstemän med god förvaltningskunskap,  god förmåga
att  kommunicera,  integritet,  gott omdöme och  ett
etiskt förhållningssätt som väcker respekt.
Regeringen erinrar om att Statens  kvalitets-  och
kompetensråd  har  i  uppdrag bl.a. att verka för en
god förvaltningskultur  och  etik  hos  de  statliga
myndigheterna. I rådets kompetensanalysmaterial  har
rådet   därför   särskilt   betonat  vikten  av  god
förvaltningsetik.   I  introduktionsprogrammet   för
nyanställda  handläggare   och   till   viss  del  i
programmet   ”Strategisk  chef”  ingår  avsnitt   om
förvaltningsetik.   Här   skapas   tillfällen   till
diskussion      om      och     reflektion     kring
förvaltningsetiska  frågor   i  anslutning  till  de
områden och de situationer där sådana frågor kan bli
aktuella. Rådet arbetar vidare med uppdraget för att
kunna erbjuda de statliga myndigheterna  material om
förvaltningsetik att använda i andra sammanhang än i
de nämnda programmen.
Utskottet    avser    att    behandla   skrivelsen
tillsammans   med   motioner  på  området   i   sitt
betänkande 2001/02:KU24.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att statsförvaltningen
behöver tjänstemän med  god förvaltningskunskap, god
förmåga att kommunicera, integritet, gott omdöme och
–  inte  minst  –  ett etiskt  förhållningssätt  som
väcker  respekt.  Utskottet   anser  det  dock  inte
nödvändigt  med  en  sådan utredning  som  begärs  i
motion  2001/02:K65  (kd)   yrkande   8.   Utskottet
avstyrker därmed motionen.


Bidrag till politiska kampanjer


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
pågående beredning en motion  om  regler  för
redovisning        av        parti-       och
personvalsfinansiering.
Jfr reservation 35 (mp).

Propositionen

Regeringen  anser  att insynen i  hur  de  politiska
partierna finansierar  sin  politiska verksamhet bör
förbättras.  Också  möjligheterna   till   insyn   i
finansieringen   av   personvalskampanjer   bör  bli
bättre. Starka skäl talar enligt regeringen för  att
insynen  i  dessa  fall regleras genom lagstiftning.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga.

Motion

I motion 2001/02:K66 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande
16  föreslås  att  riksdagen  begär  att  regeringen
lägger fram förslag  om  regler  för  redovisning av
parti- och personvalsfinansiering.

Bakgrund

Utskottet  behandlade  en  motion  om personval  och
kampanjbidrag i sitt betänkande 2001/02:KU8.

Utskottet   redovisade   att  det  i  april   2000
träffades       en      överenskommelse       mellan
riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas
intäkter skall vara  så  öppen  som  möjligt. Det är
enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur
partierna  finansierar  sin  verksamhet,   samt  hur
enskilda       kandidater      finansierar      sina
personkampanjer.      Överenskommelsen      omfattar
partiernas   centrala  verksamhet,  men  lokala  och
regionala  organisationer   samt  sidoorganisationer
uppmanas att följa densamma.  Beträffande ekonomiskt
stöd från juridiska personer skall  belopp  och namn
redovisas.   När   det  gäller  stöd  från  enskilda
redovisas   det   totala   beloppet   samt   antalet
bidragsgivare.   Överenskommelsen    omfattar    all
verksamhet,  även sådan som bedrivs i stiftelseform,
bolagsform eller  annan form och som kontrolleras av
partiet. Partiernas bokslut skall utformas på sådant
sätt att det så enkelt  som  möjligt  går att utläsa
hur verksamheten finansieras. Enskilda  kandidater i
allmänna    val    förväntas    lämna    motsvarande
redovisning.  Även  indirekt  stöd, t.ex. i form  av
stödannonsering, subventionering  av annonskostnader
och  personella  resurser,  skall  så långt  möjligt
redovisas.  Partiernas  fastställda  bokslut   skall
finnas  tillgängliga  för  alla som önskar ta del av
dem.  Partiernas  ekonomichefer   eller  motsvarande
skall utveckla gemensamma redovisningsformer som gör
det     möjligt     att     uppfylla     ovanstående
överenskommelse.
Utskottet   erinrade   om  att  det  i  betänkande
2000/01:KU17 behandlat motioner  i  vilka  frågan om
kampanjbidrag  i  samband  med  personval  togs upp.
Utskottet   hänvisade   då   till   att   Rådet  för
utvärdering av 1998 års val ansett att öppenhet  och
frivillighet  i  frågor  kring  finansiering  är ett
bättre  sätt  att  motverka  avarter  på  området än
tvingande   reglering   och  därför  föreslagit  att
riksdagsledamöterna skulle få möjlighet att redovisa
finansiering av personvalskampanjer i ett offentligt
register.  Enligt den överenskommelse  som  träffats
mellan  riksdagspartierna  skulle  redovisningen  av
partiernas  intäkter  vara  så  öppen  som  möjligt.
Överenskommelsen gällde både partiernas och enskilda
kandidaters    verksamhet.   Utskottet   ansåg   att
föreliggande   motioner    härigenom    fick   anses
tillgodosedda, och de avstyrktes.

Utskottet  uttalade  i  betänkande  2001/02:KU8  att
frågan om finansiering av personvalskampanjer enligt
vad utskottet inhämtat från Regeringskansliet skulle
komma  att  beredas  vidare. Enligt utskottet  borde
resultatet av denna beredning avvaktas.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har i propositionen  anfört att den anser
att  starka  skäl  talar för att insynen  i  hur  de
politiska  partierna   finansierar   sin   politiska
verksamhet    bör    förbättras    och   att   också
möjligheterna   till   insyn  i  finansieringen   av
personvalskampanjer bör  bli  bättre. Regeringen har
meddelat att den avser att återkomma  i denna fråga.
Utskottet  vidhåller  sin  tidigare  bedömning   att
resultatet  av  beredningen  i Regeringskansliet bör
avvaktas  och  avstyrker  motion   2001/02:K66  (mp)
yrkande 16.


Stödet till riksdagsledamöter och partigrupper


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker en motion om regler  som
gör att riksdagsledamöter  kan få mer stöd på
hemorten.

Motion

I motion 2001/02:K418 av Kent  Härstedt (s) föreslås
att  riksdagen dels beslutar att  huvuddelen  av  de
framgent   ökande   resurserna   som   avsatts   för
ledamotsstöd  skall  användas  i respektive ledamots
valkrets för kontakter och relationer med respektive
parti,  medborgare,  föreningsliv,  myndigheter  och
näringsliv  samt att riksdagen  med  utgångspunkt  i
Demokratiutredningens   rapporter   och   slutsatser
överväger  behovet av ökat stöd lokalt och regionalt
för utökade medborgarkontakter (yrkande 1), dels ger
regeringen till känna att den bör låta utvärdera hur
det    nuvarande     ledamotsstödet    svarar    mot
personvalsinslagets  ökade   krav   på   ledamöterna
(yrkande 2).

Personvalsinslaget   är   enligt  motionären   ett
viktigt steg i rätt riktning,  och  mycket talar för
att  det  kommer  att  ”växa till sig” och  alltfler
upptäcka  dess  möjligheter.  Motionären  anser  att
personvalsinslaget  kommer  att  föda  fram ett nytt
slags politiker som kommer att lägga än  mer tid och
engagemang  på  medborgarkontakt och förankring  och
att partierna kommer  att få lära sig hantera detta.
Erfarenheterna under de  år som gått hos flera av de
riksdagsledamöter som via  personvalsinslaget blivit
valda är enligt motionären just  att  banden  mellan
medborgare  och  förtroendevalda  stärks.  Distansen
minskar och kraven på den förtroendevalde ökar.
Motionären   framhåller   att  förändringarna  har
ställt kravet på tillgänglighet  på  sin  spets. Det
förväntas   och   är   självklart   att   man  skall
upprätthålla     kontakter     med     den    lokala
partiorganisationen,  följa  den  lokala debatten  i
medier, sköta organisationen av besök på föreningar,
myndigheter och näringsliv och samtidigt  driva  ett
offensivt    förändringsarbete    i    riksdag   och
partiorganisation.  Till  sitt  förfogande   har  en
riksdagsledamot  en  till  två  dagar i veckan i sin
valkrets   och   marginella  resurser   lokalt   och
samtidigt  fler  dagar   och   resurser  centralt  i
riksdagen. Resultatet blir en besvärlig  balansgång.
Förändringar krävs för att riksdagsledamöterna skall
kunna   svara   upp  mot  medborgarnas  rimliga  och
rättmätiga förväntningar  och  samtidigt  bidra till
att  förtroendet  för  demokratin  återbyggs. Därför
anser   motionären   att   det  nu  stegvis   ökande
ledamotsstödet bör ses över  så  att  huvuddelen  av
resurserna hamnar i respektive ledamots valkrets och
att  strukturer  bör  byggas upp för att ha en lokal
medarbetare  som  kan bistå  i  kommunikationen  med
medborgare, parti,  föreningsliv  och näringsliv. På
detta  sätt  har också ledamoten ständigt  öron  och
ögon i valkretsen som följer den lokala debatten och
kan på detta sätt bättre delta i densamma.

Bakgrund

Statligt stöd  till politiska partier som deltagit i
riksdagsval  utgår   enligt   lagen   (1972:625)  om
statligt  stöd till politiska partier som  partistöd
och kanslistöd. Partistödet lämnas som mandatbidrag,
282 450  kr.  Kanslistöd  utgår  som  grundstöd  och
tilläggsstöd. Helt grundstöd utgör 4 928 200 kr.

Bestämmelser om stöd till riksdagsledamöternas och
partigruppernas   arbete  i  riksdagen  finns  i  en
särskild  lag,  SFS  1999:1209.   Stöd  lämnas  till
partigrupper  som basstöd, stöd till  kostnader  för
politiska sekreterare  åt  riksdagens ledamöter samt
stöd  till kostnader för riksdagsledamöters  utrikes
resor.   Basstödet   består   av   grundbelopp   och
tilläggsbelopp.  Grundbeloppet  utgör  1 700 000 kr.
Till en partigrupp som företräder ett regeringsparti
utgår  ett  grundbelopp och till övriga grupper  två
grundbelopp.  Tilläggsbeloppet  utgår  med 57 000 kr
per  mandat.  Stödet  till  kostnader  för politiska
sekreterare  åt  riksdagens ledamöter är avsett  att
bekosta  handläggarhjälp  åt  riksdagens  ledamöter.
Stödet beräknas  efter  normen  att  det skall täcka
kostnaden  för  en  politisk  sekreterare   per  två
ledamöter.  För  en  politisk  sekreterare utbetalas
34 500 kr per månad.
Reglerna   i  lagen  (1999:1209)  om   stöd   till
riksdagsledamöternas  och  partigruppernas  arbete i
riksdagen  grundas  på  arbete  som  utförts  av  en
beredningsgrupp   som   tillsattes   av   riksdagens
dåvarande         förvaltningsstyrelse         1998.
Beredningsgruppen  föreslog  bl.a. att stödet skulle
kanaliseras via partigrupperna  som  även skulle ges
arbetsgivaransvaret och att det slutliga målet borde
vara  att  varje  ledamot  skulle  kunna påräkna  en
politisk  sekreterarresurs.  Enligt förslaget  borde
förvaltningsstyrelsen efter år 2002 lägga in en s.k.
kontrollstation där reformens första del följdes upp
och utvärderades.
Förvaltningsstyrelsen    ställde     sig     bakom
beredningsgruppens  förslag.  Styrelsen  avsåg också
att lägga in en s.k. kontrollstation efter  år  2002
som beredningsgruppen föreslagit.
Konstitutionsutskottet     tillstyrkte    i    sak
förvaltningsstyrelsens förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  anser  att  den modell  för  stöd  till
riksdagsledamöternas  och partigruppernas  arbete  i
riksdagen  som innebär att  stödet  kanaliseras  via
partigrupperna   som  även  ges  arbetsgivaransvaret
alltjämt har fog för sig. Utskottet vill dock erinra
om den utvärdering  av  reformens första del som har
planerats  till  efter  år  2002.  Med  det  anförda
avstyrker   utskottet   motion   2001/02:K418    (s)
yrkandena 1 och 2.
Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Mål för demokratipolitiken (punkt 1)

av Per Unckel (m), Inger René (m),  Lars  Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  godkänner  vad regeringen föreslår om mål
för   demokratipolitiken   samt   tillkännager   för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation  1.  Därmed  bifaller  riksdagen  delvis
motionerna   2001/02:K58  yrkande   3,   2001/02:K60
yrkande  4  och   2001/02:K63   samt  avslår  motion
2001/02:K58 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att förslagen i propositionen  om  mål  för
demokratipolitiken inte på långt när är tillräckliga
för  att komma till rätta med de viktiga aspekter på
politikens  tillgänglighet  och rekryteringsbekymmer
som   behöver   diskuteras.   Det  är   enligt   vår
uppfattning  inte  så enkelt att  ett  större  antal
politiker med automatik ökar demokratin totalt sett.
Den svenska folkstyrelsen  bör,  som anförs i motion
2001/02:K60    (yrkande   4),   vitaliseras    efter
huvudsakligen andra  linjer och vara ett långsiktigt
arbete med början i åtgärder för att stärka enskilda
människors möjligheter  att bestämma själva över sin
egen  vardag. Demokratimålen  handlar  om  makt  och
inflytande,  och  vi anser att utrymmet för enskilda
beslut  måste bli större  på  politikens  bekostnad.
Riksdagen  bör  ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.


2. Genomgripande författningsreform (punkt 2)

av Per Unckel  (m),  Inger René (m), Lars Hjertén
(m),  Nils  Fredrik  Aurelius   (m)   och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkande 5.

Ställningstagande

Den      svenska     författningen     bygger     på
parlamentarismens   principer.   I  andra  politiska
system  bygger folkstyret i större  utsträckning  på
att makten delas.

Maktdelning  kan  ske på olika sätt. Det kan t.ex.
ske  genom  att makten  delas  mellan  de  politiska
organen och rättsväsendet.  Det  är  den princip som
EU:s  och  USA:s  system bygger på. Maktdelning  kan
även ske genom t.ex.  tvåkammarsystem i parlamentet.
Det schweiziska politiska  systemet  har  inslag  av
både  representativ och direkt demokrati. Makten kan
också delas mellan det centrala och det lokala.
Syftet    med   maktdelning   är   att   förbättra
möjligheterna  för ansvarsutkrävande och insyn genom
att olika institutioner  självständigt  kontrollerar
varandra.  Vi anser att maktdelning som princip  har
flera  fördelar.   Bland   annat   motverkas   osund
maktkoncentration,  och  individen  får  en starkare
ställning  gentemot  staten  om domstolar och  andra
rättstillämpande organ får möjlighet  att underkänna
lagstiftning  som  kränker  medborgerliga  fri-  och
rättigheter.
Ökad maktdelning är enligt  vår  uppfattning  inte
ett  nollsummespel där ökad makt för t.ex. domstolar
och  rättsliga   organ   automatiskt   innebär   att
folkvalda  politiker  förlorar  i makt i motsvarande
mån.   Domstolarna   är   en   del  av  rättsstaten,
demokratins andra sida. Domstolarna  agerar  på  det
mandat  som  de tilldelats av den offentliga makten,
och  mandatet kan  tas  tillbaka  av  den  politiska
församling som tilldelat dem det.
För  att  öka inslagen av horisontell maktdelning,
dvs.   ökad  maktbalans   mellan   de   demokratiska
institutionerna   på  samma  nivå,  föreslår  vi  en
förbättrad normkontroll,  dvs.  domstolars och andra
offentliga organs rätt och skyldighet  att  pröva om
normer  på olika nivåer är förenliga med överordnade
regler.    Det     sker     lättast     genom    att
uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § RF   tas bort,
vilket    också    förespråkades    av    en    enig
Demokratiutredning.
De     större    möjligheter    att    kontrollera
lagstiftningens  förenlighet  med  grundlagen som vi
vill ge domstolarna skulle kunna kompletteras med en
särskild  författningsdomstol  eller  genom  att  ge
Högsta   domstolen   och/eller  Regeringsrätten   de
funktioner som en författningsdomstol bör ha.
De förändringar vi nu  föreslår  bör utgöra en del
av   en   mera   genomgripande   författningsreform.
Regeringen bör därför snarast tillsätta en utredning
med detta uppdrag.

3. Subsidiaritetsprincipen (punkt 3)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn  von  der  Esch
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  3.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K65 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi  vill  betona  att den politiska gemenskapen  och
auktoriteten  är  till  för  det  civila  samhällets
medlemmar och gemenskaper  – inte tvärtom. Dess roll
visavi det civila samhället  är rättskipande, regle-
rande, koordinerande och stödjande.  För  att  dessa
verksamheter   skall  kunna  ske  på  ett  sätt  som
respekterar människornas  naturliga  rättigheter och
det  civila  samhällets  legitima  självbestämmande,
måste     staten     låta     sig     vägledas    av
subsidiaritetsprincipen.

Sverige  har  genom  sitt  medlemskap i Europeiska
unionen  införlivat subsidiaritetsprincipen  på  den
övernationella nivån. Det kan förefalla inkonsekvent
att  inte också  applicera  den  på  den  nationella
nivån.
Att  säga  att subsidiaritetsprincipen betyder att
samhällsuppgifter  skall  lösas på ”lägsta effektiva
nivå” är inte hela sanningen.  Snarare är det så att
den socialfilosofiska tradition  i  vilken principen
formulerats förutsätter och understryker de enskilda
människornas och det civila samhällets  gemenskapers
naturliga  rättigheter,  ”aktörskap”,  och  legitima
självbestämmande.   Principen   kan  sägas  vara  en
kompletteringsprincip.
Vad principen innebär är dels att  staten  har  en
skyldighet  att stödja där så behövs, dels att detta
stöd, oavsett  vilken  form  det har i övrigt, måste
respektera de enskilda människornas  rättigheter och
ett     samhälles     olika     gemenskapers    egna
kompetensområden. Alla gemenskaper  har en stödjande
och   kompletterande  roll  visavi  sina  medlemmar.
Större    gemenskaper    har    en   stödjande   och
kompletterande roll visavi mindre  gemenskaper  – en
naturlig   konsekvens   av   uppfattningen  av  sam-
hällsgemenskapen  såsom  uppbyggd   ”underifrån  och
uppåt”.  Ibland  måste  en ny ”högre” gemenskapsnivå
bildas för att de ”lägre”  gemenskapernas gemensamma
bästa  skall  kunna  säkras. Subsidiaritetsprincipen
innebär att en ny gemenskapsnivå  skall begränsa sin
verksamhet  till  just  de  uppgifter för  vilka  de
tidigare   nivåerna   inte  var  tillräckliga.   Det
tänkande  för vilket subsidiaritetsprincipen  är  en
exponent bejakar  alltså  skapandet  av  nya,  högre
gemenskapsnivåer men ställer sig samtidigt avvisande
till  alla  centralistiska  tendenser, det vill säga
försök  att  till en högre ”central”  nivå  överföra
uppgifter som  ändamålsenligt kan lösas av de lägre,
mindre gemenskaperna.

Mycket talar, mot ovanstående bakgrund, för att
subsidiaritetsprincipen alltså bör vara ett
styrande arbetsverktyg även för den
nationella nivån i Sverige. En sådan
styrande effekt kan åstadkommas genom att
subsidiaritetsprincipen ges en normerande
roll. En sådan fastställd norm bör dock inte
göras utan en grundlig genomgång av
principen. Regeringen bör alltså tillkalla
en utredning som får till uppgift att
genomföra nödvändigt analysarbete i syfte
att göra den till vägledande norm för den
demokratiska uppbyggnaden.








4. Grundlagsutredning med underifrånperspektiv
(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i  reservation  4.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:K67 yrkande 13.

Ställningstagande

Från min  utgångspunkt  bör  utvecklingen gå mot att
Sverige alltmer kommer att bestå  av  förhållandevis
självständiga   regioner   genom  att  makt  flyttas
medvetet   och   konsekvent  från   riksdagen   till
regionala nivåer,  såväl i fråga om beslutskompetens
som i makten över resurserna.

Utgångspunkten  bör   vara   att   öka  människors
självbestämmande. Eftersom makten enligt  min mening
inte skall byggas centralt och delegeras nedåt,  bör
en   princip   formuleras   om  delegation  av  makt
underifrån. Regioner och staten  skall  endast fatta
sådana  beslut  som  inte  kan  hanteras på kommunal
nivå. Ett sådant synsätt innebär också att de lokala
och   regionala   beslutsnivåerna  bör   ha   större
möjligheter  att  besluta  om  egna  angelägenheter.
Ytterst bör all makt  som  riksdagen  utövar  gå att
härleda  ur  de  frivilliga gemenskapernas vilja att
avstå  makt  till,  i  tur  och  ordning,  kommuner,
regioner och riksdag.
Demokrati handlar både  om  gemensamt agerande och
om  att  värna  såväl  minoriteters   som  enskildas
rättigheter. Det förutsätter en stark rättsstat  som
kan  hävda  dessa  rättigheter  gentemot tillfälliga
majoriteter i riksdag, regioner och kommuner.
En  fördjupning  av den folkstyrda  demokratin  är
enligt   min   mening   nödvändig    för   att   öka
legitimiteten  i  det  demokratiska styrelseskicket.
Följaktligen        krävs        en       omfattande
decentraliseringspolitik  och  förstärkning  av  den
vertikala maktdelningen i Sverige.
Mot bakgrund av det anförda behövs,  som framhålls
i motion 2001/02:K67, en bred diskussion  om  hur en
grundlag,  som  utgår  från att all makt skall komma
underifrån, skulle utformas  och  en  utredning, med
syftet   att   stärka   det   regionala  och  lokala
självbestämmandet,    om    på   vilken    nivå    i
samhällsstrukturen  beslutsfattandet,   makten   och
ansvaret skall ligga.
Riksdagen  bör  som  sin  mening  ge  det  anförda
regeringen till känna.

5. Den kommunala självstyrelsen (punkt 5)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m), Nils  Fredrik  Aurelius (m), Åsa Torstensson
(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation  5.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna    2001/02:K58   yrkande   1,
2001/02:K60  yrkande  10,  2001/02:K67   yrkande  9,
2001/02:K230,    2001/02:K248    yrkande    2    och
2001/02:K371 yrkande 33.

Ställningstagande

I   reservation   2   till   utskottets   betänkande
2001/02:KU13   framfördes   m-,   kd-,  c-  och  fp-
synpunkter   om   flernivådemokrati   och   kommunal
självstyrelse.   Vi  vidhåller  den  bedömning   som
gjordes   i   reservationen    och   delar   således
uppfattningen   att   nu  gällande  bestämmelser   i
regeringsformen har visat  sig otillräckliga för att
skydda  den  kommunala  självstyrelsen.  Kommunernas
förutsättningar  att  själva   besluta  i  kommunala
angelägenheter bör därför enligt vår mening regleras
i  grundlag  på  ett sätt som garanterar  kommunerna
möjligheter att sörja  för  sina invånares intressen
utan opåkallade ingrepp från  statens sida. Vi anser
att  det  är  en  avgörande demokratifråga  att  den
offentliga makten utövas  så  nära  medborgarna  som
möjligt.   Lokala   beslutsfattare  har  en  närmare
relation   till  sina  väljare   och   kan   lättare
uppmärksamma  deras  önskemål.  En tydligt förstärkt
kommunal kompetens bör enligt vår mening fastställas
i      regeringsformen      med      ledning      av
subsidiaritetsprincipen. Den av regeringen aviserade
översynen   av   uppgifts-  och  ansvarsfördelningen
mellan staten, kommunerna och landstingen bör enligt
vår mening ha till uppgift att lägga fram förslag om
en sådan reglering.  Översynen bör omfatta frågan om
på vilken nivå – grundlag,  lag som beslutas i samma
ordning som riksdagsordningen  eller  vanlig  lag  –
olika kompetenser bör regleras.

Det  anförda  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.

6. Det kommunala skatteutjämningssystemet
(punkt 6)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  6.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi   vill   framhålla   att  den  svenska  kommunala
självstyrelsen ger kommunerna  en grundlagsfäst rätt
att  ta  ut  skatt för skötseln av  sina  uppgifter.
Beskattningsrätten  är  uttryckligen  begränsad till
detta.  Den har emellertid kraftigt urholkats  sedan
det inomkommunala  skatteutjämningssystemet infördes
1996 på ett sätt som med varje rimlig tolkning måste
anses   strida   mot  regeringsformens   andemening.
Systemet innebär att  vissa  kommuner  och landsting
tvingas  att  med  sin uppburna kommunalskatt  lämna
bidrag  till  skötseln   av   andra   kommuner   och
landsting.

En central del av en riktig kommunal självstyrelse
måste  enligt  vår mening vara att kommunerna själva
får förfoga över sina skatteintäkter. Väljarna måste
kunna se hur deras  skattemedel används. Bara då går
det att utkräva ansvar.
Regeringen bör mot  bakgrund  av  det anförda, som
begärs i motion 2001/02:K60, utarbeta och lägga fram
förslag    om   att   avskaffa   det   inomkommunala
skatteutjämningssystemet  och  ersätta  det  med ett
statligt finansierat bidragssystem.

7. Domstolarnas ställning (punkt 7)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  7.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:K60 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

Vi anser att domstolarnas konstitutionella ställning
måste   stärkas.   Till  skillnad  från  polis-  och
åklagarväsendet  är  inte   domstolarnas   uppgifter
begränsade  till  att  medverka  i  arbetet  med att
uppfylla  samhällets  kriminalpolitiska  mål. En  av
domstolarnas  viktigaste  uppgifter är att värna  de
rättsstatliga principerna. Regeringsformen är enligt
vår   uppfattning  otydlig  när   det   gäller   att
förbehålla  riksdagen normgivningsmakten beträffande
rättskipningen  och  domstolarna, liksom regleringen
av       domstolsorganisationen.        Domstolarnas
konstitutionella ställning bör stärkas genom  att  i
regeringsformen   ge  domstolarna  befogenheten  att
själva besluta om sina arbetsordningar.

Vi anser också att  ansvaret  för  domstolarna bör
flyttas     från    regeringen    till    riksdagen.
Domstolsverket bör därför läggas ned och ersättas av
en ny myndighet som är underställd riksdagen.
Regeringen  bör,  som  begärs i motion 2001/02:K60
yrkandena 7 och 8, lägga fram  förslag  i  de nämnda
avseendena.   Riksdagen   bör   som  sin  mening  ge
regeringen detta till känna.

8. Regionala självstyrelseorgan (punkt 8)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 8. Därmed  bifaller
riksdagen  motion 2001/02:K67  yrkandena  10–12  och
2001/02:K371   yrkande   16   samt   delvis   motion
2001/02:K62 yrkande 7.

Ställningstagande

Regionerna har enligt min uppfattning kommit för att
stanna.  Som  en  övergångslösning  på  grund av den
fördröjning      som      uppstår      genom     att
riksdagsmajoriteten intagit en avvisande inställning
till   regionaliseringen   (prop.  2001/02:7,   bet.
2001/02:KU7, rskr. 2001/02:138)  kommer det att vara
nödvändigt   att   ytterligare  några  år   tillämpa
försöksverksamheten.       Inom       ramen      för
försöksverksamheten   bör  enligt  min  mening   nya
regioner få bildas. Alla län som vill bilda regioner
och ta över statligt ansvar  regionalt  bör  få göra
det.  Försöksverksamheten  bör kompletteras med  ett
tydligt utpekande av färdriktningen  som ger nya och
etablerade    regioner    möjlighet    att   planera
verksamheten längre än en mandatperiod.

Jag  anser  att  målsättningen  bör vara att  hela
Sverige på sikt skall bestå av regioner  och  att de
statliga funktioner som i dag tas över av regionerna
kan avvecklas på statlig nivå.
Utgångspunkten för den fortsatta regionaliseringen
i Sverige bör alltså vara följande.

1. Ett  permanent  regelverk bör finnas så att  de
regioner    som    så    vill     kan     välja
regionfullmäktige  i valet 2006 och börja verka
från 1/1 2007.
2.
3. Alla   regioner   bör   ha    ett    direktvalt
regionfullmäktige med beskattningsrätt.
4.
5. Regionerna   bör   ta  över  även  landstingens
uppgifter.   Det  skall   endast   finnas   ett
politiskt tillsatt organ på regional nivå.
6.
7. Regionerna bör  ges egen beslutanderätt i fråga
om  infrastrukturplaner,   tillväxtplaner   och
fördelning  av  utvecklingsmedel, dvs. besluten
bör   inte   villkoras   med   godkännande   av
regeringen eller statliga myndigheter.
8.
9. De  i regionen  ingående  kommunerna  bör  vara
oförhindrade  att öka regionens kompetens genom
att avstå egen kompetens.
10.
11.   Regeringsformen,    liksom    kommunallagen,
vallagen och indelningslagen, bör  ses över för
att    erkänna    regionbildningarna   som   en
självständig politisk nivå.
12.
Som anförs i motion 2001/02:K67  bör  riksdagen  begära förslag
från regeringen till en permanent lösning i enlighet
med vad som ovan anförts.

Jag  vill också framhålla att eventuella beslut om
sammanslagning  eller  delning  av län som ett led i
regionaliseringen   måste   grundas  på   invånarnas
önskemål.  En  sammanslagning  utan   folkligt  stöd
riskerar  att leda till ökad misstro och  misstankar
om  toppstyrning  snarare  än  att  öka  känslan  av
delaktighet    i   beslutsfattandet.   Ändringar   i
länsindelningen  som  ett  led  i  bildandet  av nya
regioner  bör  därför  föregås av en folkomröstning.
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
En lösning som den redovisade bör i sig, som också
anförs   i  motion  2001/02:K67,   leda   till   att
länsstyrelsers  och landshövdingars roll ses över. I
ett regionaliserat  Sverige  ser  jag inget behov av
den  typ  av  samlad  statlig regional  närvaro  som
länsstyrelserna utgör.  De statliga verksamheter som
har  regional  närvaro  bör   däremot   naturligtvis
samordna      sig      och      samarbeta.     Såväl
landshövdingeämbetet som länsstyrelserna  bör därför
i  sin nuvarande roll avvecklas. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

9. Regionala självstyrelseorgan (punkt 8)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K62 yrkande  7  och  delvis
motion 2001/02:K67 yrkande 10 samt avslår motionerna
2001/02:K67  yrkandena  11  och  12 och 2001/02:K371
yrkande 16.

Ställningstagande

Jag  anser  att  medborgarnas  inflytande   på   den
regionala   nivån   bör  stärkas  genom  direktvalda
regionfullmäktige.   På    sikt   bör   de   ersätta
landstingen och dessutom ta  över betydande delar av
länsstyrelsernas   och  andra  statliga   länsorgans
uppgifter.   Ett  folkvalt   regionalt   organ   med
regionala politiker som beslutar om regionala frågor
gör beslutsgången öppnare och det politiska ansvaret
tydligare.     Regionfullmäktige      skall       ha
beskattningsrätt   och   ansvara  för  akutsjukvård,
regional  planering och utveckling,  kommunikationer
samt vissa utbildnings-, kultur- och miljöfrågor.

Mitt  ställningstagande   grundar   sig   på   tre
väsentliga  argument.  För  det  förs-ta:  Det skall
vara  enkelt  att  utkräva  politiskt ansvar av  den
offentliga makten. Direktvalda  politiker  uppfyller
det   kravet   bättre   än   både  centralt  utsedda
tjänstemän och indirekt valda  kommunpolitiker.  För
det  andra: Det är nödvändigt att ha en rationellare
beslutsstruktur   på  länsplanet.  I  dag  råder  en
”regional  röra”.  Flera   regionala   instanser   –
länsstyrelser, landsting, kommunalförbund m.m. – har
överlappande  uppgifter.  Det leder till ineffektivt
dubbelarbete  i  form  av både  höga  administrativa
kostnader och samordningsproblem som kan medföra ett
icke optimalt utnyttjande  av  offentliga  resurser.
För det tredje: Den svenska demokratin i sin  helhet
måste  stärkas  och  ges  en  tydligare medborgerlig
förankring. Tyngdpunkten i det demokratiska systemet
måste förflyttas nedåt, bort från en centralmakt som
befinner  sig  långt  från  medborgarna   ned   till
beslutsfattare   som   finns   närmare  de  enskilda
människorna.
Det  beslut  som  riksdagen fattade  i  höstas  om
regionala  samverkansorgan  (prop.  2001/02:7,  bet.
2001/02:KU7,   rskr.   2001/02:138)   var  en  rejäl
besvikelse och innebär återfall i ett centralistiskt
betraktelsesätt        på        politiken       och
samhällsutvecklingen. Jag anser att  det  finns goda
skäl     att    redan    nu    ge    signalen    att
försöksverksamheten     med    förändrad    regional
ansvarsfördelning i de län  som  tillämpar  systemet
med  direktvalda  regionala organ skall permanentas.
Regeringen bör, som  begärs i motion K62 (fp), lägga
fram förslag som möjliggör en sådan permanentning.
Det  anförda  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.
Jag   anser   att   frågan   om   avskaffande   av
landshövdingeämbetet bör  anstå,  och jag anser inte
heller att något generellt uttalande  bör  göras  om
folkomröstning    i    samband   med   ändringar   i
länsindelningen som ett led i regionalisering.

10. Åldersgränsen för rösträtt (punkt 9)

av Kenneth Kvist (v),  Mats  Einarsson  (v),  Per
Lager   (mp),  Åsa  Torstensson  (c)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  10.  Därmed bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:K62  yrkande   1  och
2001/02:K67 yrkande 3.

Ställningstagande

Under  förutsättning  att  rösträttsåldern  också  i
fortsättningen  är  18  år  bör,  enligt vår mening,
rätten   att  rösta  i  allmänna  val  inträda   det
kalenderår   då   väljaren  uppnår  rösträttsåldern.
Regeringen bör därför, i enlighet med vad som anförs
i motionerna 2001/01:K62  yrkande  1 och 2001/02:K67
yrkande 3, återkomma till riksdagen med förslag till
en sådan lagändring.


11. Rösträtt för utländska medborgare
(punkt 10)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson  (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi   delar  uppfattningen   i   motion   2001/02:K66
(yrkandena  2  och  3)  att riksdagen bör begära att
regeringen lägger fram förslag  till  en ändring som
innebär att också utländska medborgare med hemvist i
Sverige skall ges rätt att rösta i val på nationell,
regional  och  kommunal  nivå och att rösträtt  till
riksdag  och kommunfullmäktige  även  skall  omfatta
rösträtt i folkomröstningar. Med rösträtten bör, som
nu, följa  valbarhet.  Det är enligt vår uppfattning
angeläget     att    en    flykting     som     fått
uppehållstillstånd  och  levt  en  tid  här i landet
skall ha möjlighet att kunna påverka den politik som
bedrivs  här.  Som  anförs  i  den  nämnda  motionen
motverkar  den  gällande  ordningen  den invandrades
möjlighet  att  integreras  i sin omgivning.  Därmed
förstärks också de tendenser  till  utanförskap  som
ändå     ligger    i    själva    flykting-    eller
invandrarskapet.   Vilket  krav  på  hemvist  som  i
enlighet med vad som  nu  anförts bör uppställas för
utländska  medborgares rösträtt  i  riksdagsval  kan
enligt vår mening  lämpligen övervägas i  anslutning
till den beredning som  nu  sker  med  anledning  av
förslaget  från  Kommittén  om medborgarskapskrav på
slopat treårskrav för rösträtt  i  kommunala val och
folkomröstningar.  Vad  som nu har anförts  bör  med
bifall till yrkandena 2 och  3 i den nämnda motionen
ges regeringen till känna.


12. Renodlat personval (punkt 11)

av Per Unckel (m), Inger René  (m),  Lars Hjertén
(m),  Nils  Fredrik Aurelius (m), Åsa Torstensson
(c) och Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  12.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2001/02:K60   yrkande   13,
2001/02:K62  yrkande  2, 2001/02:K64 och 2001/02:K67
yrkande 6.

Ställningstagande

Det är angeläget att stärka  personvalsinslaget i de
svenska    valen.    Procentspärrarna     för    att
personröstningen skall få genomslag bör därför,  som
anförs   i   motionerna   2001/02:K60,  2001/02:K62,
2001/02:K64 och 2001/02:K67,  avskaffas.  Enligt vår
uppfattning   bör   därför   regeringen  utreda  och
därefter  lämna förslag på nödvändiga  åtgärder  för
att ett rent  personvalssystem  skall  kunna införas
fr.o.m. valet år 2006.


13. Kommunala utjämningsmandat m.m. (punkt 12)

av Kenneth Kvist (v), Ingvar Svensson  (kd), Mats
Einarsson (v) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K65 yrkande 2.

Ställningstagande

Nuvarande  system i de  större  kommunerna  inbjuder
enligt  vår  uppfattning   till   manipulation   med
valkretsindelningar   och/eller   antalet  mandat  i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen   är   att  införa  utjämningsmandat   i
valkretsindelade kommuner.  Ett  annat  sätt  är att
förändra   kommunernas   möjligheter  att  indela  i
valkretsar. Vidare kan begränsningar i det nuvarande
systemet övervägas.

Regeringen bör se till att  olägenheterna  med det
nuvarande  systemet  granskas  av  en utredning, som
därefter  kan föreslå åtgärder för att  neutralisera
dessa olägenheter.
Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

14. Internetröstning (punkt 14)

av Per Unckel  (m),  Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  14.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:K60  yrkande  15  och
2001/02:K70  yrkandena  1–3 och 5 samt avslår motion
2001/02:K70 yrkande 4.

Ställningstagande

Den nya tekniken erbjuder  nya och ökade möjligheter
för   människor   att   delta  i  den   demokratiska
processen. Den nya tekniken  kan  inte  ersätta  det
traditionella  röstningsförfarandet  men bör ses som
ett värdefullt komplement till detta.  En  utredning
bör därför göras om hur dessa möjligheter kan  komma
till  bred  användning.  Ett exempel är att utveckla
möjligheterna att rösta via Internet.

Som  ett  led  i  denna  utredning   och   som  en
förberedelse  för  mer  heltäckande  möjligheter bör
någon   eller  några  kommuner  ges  möjlighet   att
genomföra  folkomröstning på Internet och försök med
kommunalval  på  Internet genomföras år 2006 i någon
eller några kommuner.
Utredningen bör  omfatta möjligheterna att använda
den   nya   tekniken  vid   poströstning   och   vid
brevröstning.
Det  anförda  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.

15. Tillgänglighet till vallokaler (punkt 15)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K62 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag  anser att den nyligen  beslutade  lösningen  på
problemet  att funktionshindrade som inte kan ta sig
in i vallokalen,  nämligen  att de skall kunna lämna
sin röst omedelbart utanför vallokalen till någon av
valförrättarna,   visserligen  är   en   förbättring
jämfört med tidigare,  men  att målet måste vara att
alla  människor skall behandlas  lika  på  valdagen.
Vallagen  bör  därför  ge  tydligt  uttryck  åt  att
vallokaler  skall vara tillgängliga för personer med
funktionshinder. Regeringen bör, som anförs i motion
2001/02:K62 (fp) yrkande 8, återkomma med lagförslag
där detta beaktas.

Riksdagen bör  som  sin  mening  ge regeringen det
anförda till känna.

16. Kommunal näringsverksamhet (punkt 16)

av Per Unckel (m), Inger René (m),  Lars  Hjertén
(m),   Nils   Fredrik  Aurelius  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  16.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2001/02:K205,  2001/02:K305
yrkandena  1  och  2,  2001/02:K319,   2001/02:Fi296
yrkande  1 och 2001/02:N312 yrkandena 5 och  6  samt
delvis motionerna 2001/02:K365 och 2001/02:K366.

Ställningstagande

Det är enligt  vår  mening högst otillfredsställande
att kommuner och landsting  under  senare  år utökat
sin  näringsverksamhet  till  områden  som inte  kan
anses  ligga  inom  deras  formella  kompetens   och
naturliga verksamhetsområden. En konsekvens av denna
utveckling   är   att  konkurrensen  mellan  privata
företag och kommunala företag som uppträder på samma
marknad  snedvrids  till   de   privata   företagens
nackdel.  En  grund  för  denna snedvridning är  att
kommunernas  och landstingens  risktagande  är  lågt
eller obefintligt  till  följd  av  möjligheten  att
balansera  eventuella  underskott i verksamheten med
skattemedel. En verksamhet som i många fall erhåller
kapitaltillskott från ägaren och garanteras täckning
av  förluster  med  kommunala   medel   kan   enligt
utskottets mening inte förväntas vara effektiv.  Det
medför  att kommunala medel riskerar att användas på
ett för skattebetalarna otillfredsställande sätt.

Lagregleringen  av  den kommunala kompetensen kan,
som framgår av vad som  redovisats i det föregående,
framstå som relativt klar  och  tydlig.  Enligt  vår
mening  räcker  regelverket  dock  inte till för att
hindra  att  kommuner och landsting ger  sig  in  på
affärsmässig verksamhet,  som  inte  ligger inom vad
som  kan  anses  vara en naturlig kommunal  uppgift.
Konsekvenserna av detta är starkt negativa såväl för
privata  företag,  som   konkurrerar  med  kommunala
företag, som för kommunmedlemmarna.
Kommunala  bolag   kan skapa  problem  beträffande
demokratin,  ekonomin  och   konkurrensen   gentemot
privata    företag.    Vi    vill   särskilt   fästa
uppmärksamheten på att ett stort  inslag  av bolag i
den  kommunala  verksamheten  gör  det  svårare  för
kommunmedlemmarna  att överblicka hela verksamheten,
vilket  är  en  klar  nackdel  från  demokrati-  och
insynssynpunkt. Vi anser  att  det  är angeläget att
göra  en  översyn  av  kommunallagen  i  syfte   att
undanröja de problem som här redovisats.
Mot   denna  bakgrund  bör  riksdagen  begära  att
regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar
i  kommunallagen   som   syftar   till   att  minska
omfattningen  av näringsverksamheten i kommuner  och
landsting. Detta  bör  riksdagen  ge regeringen till
känna som sin mening.

17. Laglighetsprövning (punkt 17)

av  Per Unckel (m), Ingvar Svensson  (kd),  Inger
René  (m),  Lars  Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd),  Nils  Fredrik   Aurelius  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  17.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2001/02:K271,  2001/02:K305
yrkandena   3  och  4,  2001/02:Fi299   yrkande   4,
2001/02:N312 yrkande 10 och 2001/02:N370 yrkande 3.

Ställningstagande

I motionerna  framhålls att laglighetsprövning av en
kommunal verksamhets  kompetensenlighet  endast  kan
ske   i  direkt  anslutning  till  kommunens,  t.ex.
fullmäktiges,  beslut  om  att  en  verksamhet skall
bedrivas  på  visst  sätt.  En verksamhet  kan  inte
överklagas.  Det innebär bl.a.  att  tiden  för  att
överklaga ett beslut om anslag kan hinna gå ut innan
den verksamhet utformas som anslaget avser.

Det   är   inte   heller   möjligt   att   få   en
laglighetsprövning  till  stånd av beslut som fattas
av  kommunala bolag. Än mindre  kan  verksamheten  i
kommunala  bolag  laglighetsprövas. Några sanktioner
för det fall då kommunen  inte  rättar  ett  upphävt
beslut finns inte.
Den  angivna  ordningen  är enligt vår mening inte
tillfredsställande.  Reglerna  i  kommunallagen  för
laglighetsprövning bör därför ändras så att det blir
möjligt   för  förvaltningsdomstolarna   att   pröva
kompetensenligheten   i   verksamhet  som  kommunala
företag  bedriver  och  lagligheten  av  beslut  som
fattats   av  kommunala  bolag.   Vidare   bör   ett
straffrättsligt  sanktionssystem införas. Regeringen
bör  låta  se  över  reglerna   och  återkomma  till
riksdagen med förslag.
Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna
som sin mening.

18. Tröghetsregel (punkt 19)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  18.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K381 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att äldreomsorg och  sjukvård har
mycket stor betydelse för kommunens medborgare.  Ett
beslut  att  sälja ut sådan strategisk verksamhet är
av den digniteten att det bör krävas två likalydande
beslut av kommunal-  eller landstingsfullmäktige med
val    emellan    eller   kvalificerad    majoritet.
Folkomröstning kan  vara  ett  alternativ till detta
förfarande.

Regeringen bör lägga fram förslag till ändringar i
relevant     lagstiftning     som     skapar     den
demokratigaranti  som  begärs i motion 2001/02:K381.
Riksdagen  bör som sin mening  ge  regeringen  detta
till känna.

19. Ekonomiskt stöd till enskild barnomsorg
(punkt 20)

av Per Unckel  (m),  Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  19.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:K233 samt delvis motionerna
2001/02:K324 och 2001/02:K331.

Ställningstagande

Diskussioner   om   hur   ett   neutralt  stöd  till
barnfamiljerna  skall  utformas  präglas   ofta   av
ideologiska   förtecken.   Med   barnens  bästa  som
utgångspunkt  bör  det enligt vår uppfattning  i  de
allra flesta fall vara  föräldrarna  som vet vad som
är bäst för just deras barn.

För  en fortsatt familjepolitisk debatt  vore  det
intressant  och  berikande  att se hur rätten för en
kommun att införa kommunalt vårdnadsbidrag  för barn
skulle  påverka  föräldrarnas  val,  efterfrågan  av
olika     typer     av    barnomsorg,    familjernas
försörjningsförmåga och förvärvsfrekvens.
Vi  anser  att  en möjlighet  för  kommunerna  att
införa vårdnadsbidrag  eller  barnkonto i ett första
skede  bör  vända  sig  till föräldrar  med  barn  i
åldrarna  1–3 år och avse  försöksverksamhet  i  ett
antal kommuner.  Försökskommunerna  bör  givetvis få
statsbidrag  motsvarande det som kommuner som  inför
maxtaxa får.
Regeringen   bör    utarbeta   förslag   till   de
lagändringar   som   behövs   för   att   en   sådan
försöksverksamhet som  vi  förespråkar  skall  kunna
genomföras  i  ett antal kommuner. Riksdagen bör som
sin mening ge regeringen detta till känna.

20. Ekonomiskt stöd till enskild barnomsorg
(punkt 20)

av Ingvar Svensson (kd), Björn von der Esch (kd),
Per Lager (mp) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i  reservation  20.  Därmed  bifaller
riksdagen  motionerna  2001/02:K324 och 2001/02:K331
samt delvis motion 2001/02:K233.

Ställningstagande

Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till
föräldrar med barn i daghemsåldern  gynnar  ensidigt
vissa  barn.  Det  rimliga borde vara att kommunerna
skall ha den generella  rätten att fördela sina egna
barnomsorgssubventioner på  ett  rättvist  sätt till
varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar  kan
erhålla  den faktiska valfriheten att bedöma och att
genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det
barn de har  ansvar  för.  I en sådan rätt bör kunna
ligga möjligheten att exempelvis  ge  föräldrar  som
väljer  att  vårda  sina  barn  i  det  egna  hemmet
ersättning som kommunala dagbarnvårdare. En rätt för
kommunerna att erbjuda föräldrar valfrihet ligger  i
linje med principen om den kommunala självstyrelsen.
För  att vidga den kommunala kompetensen på det sätt
utskottet förordar bör regeringen lägga fram förslag
till relevant lagstiftning.

Riksdagen  bör  som  sin  mening ge regeringen det
anförda till känna.

21. Ställningstagande till beslut i kommunala
företag (punkt 24)

av Per Unckel (m), Ingvar  Svensson  (kd),  Inger
René  (m),  Lars  Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd),  Nils  Fredrik   Aurelius  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens  förslag  till  lag  om
ändring  i  kommunallagen (1991:900), såvitt avser 3
kap.  17  §. Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna
2001/02:K60 yrkande 1 och 2001/02:K65 yrkande 5.

Ställningstagande

Som Lagrådet  har anfört tillför regeringens förslag
till ändring i  bestämmelsen  inte  något nytt i sak
men kan leda till missuppfattningen att  fullmäktige
har  en  formell  vetorätt.  Den  föreslagna ändrade
ordalydelsen  är  således  olämplig.  Förslaget  bör
därför, som anförs i motionerna 2001/02:K60  yrkande
1 och 2001/02:K65 yrkande 5, avslås.


22. Insyn i kommunala entreprenader (punkt 25)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår  regeringens  förslag  till  lag om
ändring  i kommunallagen (1991:900), såvitt avser  3
kap.  19  a  §.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2001/02:K60 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att  regeringens  förslag i denna del utgör
en olycklig sammanblandning av regler. Företag skall
styras efter principer som gör  drift  i  sådan form
rationell.  Avtal  bör  i dessa fall träffas om  hur
förhållandet mellan entreprenören och kommunen skall
ordnas. Om däremot en mera  långtgående  insyn  i en
verksamhet   är   ett   demokratiskt   krav,   skall
verksamheten  enligt  vår  mening  inte läggas ut på
entreprenad. Regeringens förslag bör därför avslås i
denna del.


23. Krav vid entreprenadupphandling (punkt 26)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservation 23. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2001/02:K59 yrkande 1.

Ställningstagande

När     kommunal     verksamhet      överlåts     på
entreprenadföretag,  sker enligt vår uppfattning  en
urholkning  av demokratin,  eftersom  delar  av  den
kommunala  verksamheten  då  undandras  medborgarnas
grundlagsskyddade  rätt till insyn. Regeringen säger
sig ha som utgångspunkt  att  allmänhetens möjlighet
till  insyn inte skall vara beroende  av  på  vilket
sätt kommuner  och  landsting väljer att låta utföra
verksamheten, men förslaget  till lagändring innebär
inte  någon  förpliktelse för kommunen  eller  någon
rättighet för  den  enskilde  medborgaren. Förslaget
innebär knappast någon förbättring  i jämförelse med
förhållandena i dagsläget.

Vi anser att skattefinansierad kommunal verksamhet
i huvudsak skall bedrivas i kommunal  regi  och  att
det  är  enda sättet att garantera medborgarna insyn
enligt      offentlighetsprincipen.      Alternativa
driftsformer  kan emellertid fungera som komplement.
För  att  garantera   medborgarna   insyn   i  sådan
verksamhet behövs mer verksamma lagändringar  än  de
regeringen  föreslår.  Kommuner  och  landsting  bör
åläggas att i upphandlingen av entreprenader se till
att  tillgång  kommer  att  ges till information som
möjliggör  för kommunen respektive  landstinget  att
säkra medborgarnas  insyn i den verksamhet som läggs
ut på entreprenad. Avtalen  skall  innehålla krav på
vilken information som skall lämnas  ut  på anmodan.
Allmänheten  skall  garanteras  insyn i verksamheten
och   kunna  vända  sig  till  kommunen   respektive
landstinget  för  att  få  ut  information. Kommunen
respektive landstinget skall alltså vara den som har
ansvaret  gentemot  medborgarna  för  den  kommunala
verksamheten,  oavsett  om  verksamheten  bedrivs  i
kommunal eller alternativ regi.
Regeringen  bör  återkomma  till   riksdagen   med
förslag   som   tillgodoser  de  synpunkter  vi  har
framfört. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.

24. Insyn i fristående skolor (punkt 28)

av Göran Magnusson  (s),  Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel Sahlberg (s),  Kenneth  Kvist  (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  ändrar  beslutet  den  7 mars 2002 (rskr.
2001/02:184)  såvitt  gäller  lagen  om   ändring  i
skollagen (1985:1100) och beslutar att 15 kap.  11 §
sistnämnda lag skall ha den i proposition 2001/02:80
föreslagna   lydelsen.   Därmed   avslår   riksdagen
motionerna   2001/02:K59   yrkande   2,  2001/02:K60
yrkande  3,  2001/02:K65  yrkande  6 och 2001/02:K66
yrkande 18.

Ställningstagande

Som  anförs  i  propositionen  bör offentlighet  och
allmänhetens  rätt  till  insyn  vara  huvudregel  i
verksamhet  som  helt  eller delvis finansieras  med
offentliga    medel.    Allmänheten    bör    därför
tillförsäkras insyn i den  verksamhet  som bedrivs i
fristående  skolor  utöver  vad  som  föreslagits  i
ärendet om fristående skolor (prop. 2001/02:35, bet.
2001/02:UbU7).

Den  ändring  i  skollagen,  som  föreslås  i  den
proposition som nu behandlas, bör alltså antas.

25. Obligatorisk miljönämnd (punkt 29)

av Kenneth Kvist (v), Mats Einarsson  (v) och Per
Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K262.

Ställningstagande

Erfarenheterna     från     de      kommuner     där
miljönämndsuppgifter   slagits   samman  med   andra
uppgifter,  såsom uppgifter för byggnadsnämnd  eller
teknisk nämnd,  visar  enligt  vår  uppfattning  att
miljöfrågorna     försvinner,     tillsammans    med
miljöpolitiker   och   miljöengagerade   tjänstemän.
Miljönämnden som tillsynsmyndighet  får  inte heller
den  fria  och oberoende ställning som den måste  ha
för   att   kunna   granska   även   den   kommunala
verksamheten.

Regeringen   bör   med  hänsyn  till  det  anförda
återkomma till riksdagen  med  ett  förslag  till de
lagändringar  som krävs för att miljönämnderna  åter
skall bli obligatoriska.  Därmed  tillgodoses motion
2001/02:K262.

26. Kommunrevision (punkt 33)

av  Per Unckel (m), Ingvar Svensson  (kd),  Inger
René  (m),  Lars  Hjertén (m), Björn von der Esch
(kd),  Nils  Fredrik   Aurelius  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  26.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna  2001/02:K65  yrkande  7  och
2001/02:K339.

Ställningstagande

För en levande  demokrati  krävs  kontrollsystem och
genomskinlighet  i  det offentliga beslutsfattandet.
En fungerande, trovärdig  och  effektiv  revision är
därför av största vikt. På den kommunala nivån,  där
en  stor  del av den offentliga verksamheten utförs,
har revisionen  en central betydelse. Revisorerna är
kommunfullmäktiges   kontrollinstrument  beträffande
den kommunala verksamheten.

Vi vill betona vikten  av  revisorernas oberoende.
Oberoendet måste gälla i förhållande till granskande
nämnder, och revisorerna måste fullgöra sitt uppdrag
självständigt.    Även   efter   de   ändringar    i
kommunallagens bestämmelser  om revision som började
gälla  år  2000  är det ett problem  att  revisionen
utses av kommunfullmäktige,  samma  organ  som utser
företrädare i de nämnder och styrelser som granskas.
Inte    minst   för   politikens   och   revisionens
trovärdighet  i  allmänhetens ögon är det enligt vår
mening viktigt att  revisionen i alla aspekter är så
fristående  att  dess  oberoende,  trovärdighet  och
genomslagskraft inte kan ifrågasättas.
Som modell för en ny kommunrevision bör enligt vår
uppfattning  användas  den   modell   som  riksdagen
nyligen beslutat om för den statliga revisionen.  En
sådan från partierna fristående kommunrevisor skulle
själv utse medarbetare, välja vad som ska revideras,
hur  och på vilket sätt. Kommunrevisorn skulle själv
dra slutsatser av sin granskning och sedan överlämna
sina förslag  till  exempelvis  en särskild nämnd av
förtroendevalda  politiker  som  drar  de  politiska
slutsatserna  av revisorns rapport.  På  detta  sätt
skulle man uppnå  en  högre  grad  av  oberoende och
minska   risken   för   misstankar   av  olika  slag
beträffande  revisionen, t.ex. som ett  redskap  för
kommunens majoritet eller opposition.
En utredning  bör  tillsättas  som ser över dagens
system   med   kommunrevision  utifrån   ovanstående
aspekter.   Utredningen   bör   föreslå   nödvändiga
förändringar      i      lagstiftningen     gällande
kommunrevisionen.
Vi  föreslår  att riksdagen  som  sin  mening  ger
regeringen det anförda till känna.

27. Direktvalda kommundelsnämnder (punkt 34)

av Kenneth Kvist  (v),  Mats  Einarsson  (v), Per
Lager   (mp),  Åsa  Torstensson  (c)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  27.  Därmed bifaller
riksdagen   motionerna   2001/02:K62   yrkande    4,
2001/02:K371 yrkande 14 och 2001/02:K424 yrkande 5 i
denna del samt delvis motion 2001/02:K341.

Ställningstagande

Vi    anser    inte    att    den    möjlighet   som
Kommundemokratikommittén pekat på för invånarna i en
kommundel  att påverka vilka som skall  representera
dem i en kommundelsnämnd  är  tillräcklig. Genom att
göra det möjligt för kommunerna att låta direktvälja
kommundelsnämnder skulle den politiska  diskussionen
inför val kunna vitaliseras. Positiv dynamik  skulle
kunna   uppstå.   Regeringen   bör   återkomma  till
riksdagen med förslag som gör att de kommuner som så
önskar     skall     kunna    inrätta    direktvalda
kommundelsnämnder.


28. Kommunala extraval (punkt 35)

av Per Unckel (m),  Inger  René (m), Lars Hjertén
(m),  Nils  Fredrik  Aurelius  (m)   och   Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna  2001/02:K60 yrkande 14,
2001/02:K247 yrkande 1, 2001/02:K368  yrkande  7 och
2001/02:K385.

Ställningstagande

Vi  anser  att  en  rätt  för  kommunerna att utlysa
extraval skulle vitalisera den kommunala demokratin.
Som  en förberedelse till en sådan  ordning  i  hela
landet  skulle  försöksvis  en sådan möjlighet kunna
införas för ett antal kommuner, exempelvis tio.

Regeringen  bör  återkomma  till   riksdagen   med
förslag till relevant lagstiftning.

29. Indelningen i kommuner och landsting
(punkt 40 – motiv.)

av  Göran  Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel  Sahlberg  (s),  Kenneth Kvist (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Ställningstagande

Vi  anser  att  utskottets  ställningstagande  under
punkt 40 borde ha följande lydelse.

Kommundemokratikommittén     har      efter      ett
tillkännagivande  av riksdagen i uppdrag att se över
förutsättningarna för  och förfarandet vid ändringar
i  landstings-  och  kommunindelningen   samt  lämna
förslag  till eventuella lagändringar. Vi anser  att
resultatet  av  kommitténs arbete måste avvaktas och
avstyrker därför  motionerna 2001/02:K60 (m) yrkande
12, 2001/02:K62 (fp)  yrkande 5 och 2001/02:K371 (c)
yrkandena 11–13.


30. Indelningen i kommuner och landsting
(punkt 40)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  30. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2001/02:K60  yrkande 12,
2001/02:K62  yrkande  5  och  2001/02:K371 yrkandena
11–13.

Ställningstagande

Syftet  med yrkandena 11–13 i motion  2001/2001:K371
är  att  öka   kommuninvånarnas  och  det  politiska
inflytandet  över   ändringar   i   kommundelningen.
Grundregeln  bör  vara  att  en kommundelning  skall
beviljas  om  en  majoritet  av  invånarna   i   den
kommundel  som  vill  dela  kommunen  röstar ja till
delning.   Det   finns   också   skäl  att  begränsa
regeringens möjligheter att i strid  med  riksdagens
vilja vägra godkänna indelningsförändringar.  Frågan
om landets indelning i kommuner borde därför avgöras
i  lag,  som  beslutas  av  riksdagen,  och  inte av
regeringen.

Jag   anser   att  regeringen  bör  återkomma  med
lagsförslag som ger  kommuninvånare och riksdag ökat
inflytande på indelningsförändringar.
Det  anförda  bör  riksdagen  som  sin  mening  ge
regeringen till känna.

31. Folkinitiativ om folkomröstning (punkt 42)

av Göran Magnusson  (s),  Barbro Hietala Nordlund
(s), Pär Axel Sahlberg (s),  Kenneth  Kvist  (v),
Mats Berglind (s), Kerstin Kristiansson Karlstedt
(s), Kenth Högström (s) och Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:K65 yrkande 3,
2001/02:K66  yrkande   6,   2001/02:K67  yrkande  5,
2001/02:K247  yrkande 2, 2001/02:K340,  2001/02:K344
yrkande  2,  2001/02:K368  yrkande  5,  2001/02:K371
yrkande 4 och 2001/02:N364 yrkande 23.

Ställningstagande

Utskottet   delar    regeringens    bedömning    att
beredningen  av Kommundemokratikommitténs betänkande
Att  tänka  efter  före  –  samråd  i  kommuner  och
landsting bör  avvaktas.  Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2001/02:K65 (kd)  yrkande  3, 2001/02:K66
(mp) yrkande 6, 2001/02:K67 (c) yrkandena  4  och 5,
2001/02:K247   (m)  yrkande  2,  2001/02:K340  (kd),
2001/02:K344  (kd)   yrkande   2,  2001/02:K368  (m)
yrkande   5,   2001/02:K371   (c)  yrkande   4   och
2001/02:N364 (mp) yrkande 23.


32. Beslutande folkomröstning (punkt 43)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  32.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K67 yrkande 4.

Ställningstagande

För   att   öka   inslaget  av  direktdemokrati   på
kommunnivå bör, som  anförs  i  motion  2001/02:K67,
beslutande   kommunala   folkomröstningar   införas.
Regeringens   fortsatta   beredning   av  frågan  om
kommunala folkomröstningar bör därför leda fram till
ett förslag om sådana omröstningar.

Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

33. Demokratiska processer och IT (punkt 45)

av  Per Unckel (m), Inger René (m), Lars  Hjertén
(m),   Nils   Fredrik  Aurelius  (m)  och  Helena
Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation  33.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2000/01:K347,  2000/01:K397
yrkande  1,  2000/01:K401  yrkande   7,  2001/02:K66
yrkande  12,  2001/02:K67  yrkande  7,  2001/02:K368
yrkande 8, 2001/02:K381 yrkande 7, 2001/02:K389  och
2001/02:K424  yrkande  5  i  denna  del  samt delvis
motion 2001/02:So618 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser det vara viktigt att de möjligheter som den
nya  tekniken  erbjuder tas till vara för att  ordna
offentliga    utfrågningar,    olika    former    av
debattforum,   s.k.    folkinitiativ    samt   olika
omröstningar och rådslag. Vi anser att riksdagen bör
ge  regeringen  till känna att den bör verka  aktivt
för en sådan utveckling.


34. Demokratifolder (punkt 50)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  34. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag  anser  att  det  finns  ett  stort   behov   av
lättillgänglig    information    om    grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU. Regeringen bör
ha ett ansvar för att fylla detta behov.  Som anförs
i  motion  2001/02:K66  bör  därför regeringen  låta
utarbeta     en     lättillgänglig     folder     om
demokratiprinciper  och våra grundlagar innefattande
styrelseskicket och beslutsprocesser  och  mänskliga
rättigheter.    Materialet    bör   innefatta   EU:s
konstitution,        behörighetskompetens        och
beslutsprocesser.

Riksdagen bör ge regeringen det anförda till känna
som sin mening.

35. Bidrag till politiska kampanjer (punkt 53)

av Per Lager (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  53
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  35. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:K66 yrkande 16.

Ställningstagande

Med ett ökat inslag av personval i  valsystemet ökar
riskerna  för missbruk när det gäller  kampanjbidrag
till politiker.

Sverige  har   inte   ens   minimibestämmelser  om
offentlig redovisning och bidragstak som fallet är i
USA.   För   att   förhindra  oegentligheter   såsom
förekomsten  av dolda  politikerköp  anser  jag  att
regler  för  kampanjfinansiering   bör   tas   fram.
Demokratin   undermineras   både   i   sak   och   i
allmänhetens ögon om systemet inte aktivt förhindrar
att  ekonomiska  intressen  köper  politikers  eller
partiers  stöd  och  röst. Regeringen bör lägga fram
förslag  till  ett  heltäckande  regelverk  för  att
förhindra bidragsmissbruk  eller  andra  finansiella
oegentligheter.
Jag föreslår att riksdagen med bifall till  motion
2001/02:K66 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
det anförda till känna.
Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Tidigare behandlade frågor

av Ingvar Svensson (kd)  och  Björn  von  der Esch
(kd).

Utskottet har tidigare under detta riksmöte i skilda
betänkanden        behandlat        behovet       av
författningsöversyn,  den  kommunala självstyrelsen,
renodlade        personval       och       regionala
självstyrelseorgan.  I  dessa  betänkanden behandlas
kd-motioner  i  de  olika  frågorna,   och   vi  har
reserverat  oss  till förmån för dessa motioner.  Vi
anser inte att det finns anledning att nu upprepa de
kristdemokratiska  ståndpunkterna i dessa frågor och
avstår därför från att reservera oss.


2. Skilda valdagar (punkt 13)

av Helena Bargholtz (fp) och Per Lager (mp).

Vi  anser  frågan  om  skilda  dagar  för  val  till
riksdagen och till landsting  och  kommunfullmäktige
vara   av   stor  vikt  för  demokratin.  Vi   delar
emellertid utskottets  uppfattning att resultatet av
1999 års författningsutrednings  arbete bör avvaktas
och avstår därför från att reservera oss.


3. Insyn i fristående skolor (punkt 28)

av Kenneth Kvist (v) och Mats Einarsson (v).

Den av regeringen föreslagna ändringen  i 15 kap. 11
§  skollagen  som  avser  att ge allmänheten  bättre
insyn i de fristående skolornas  verksamhet  är  ett
steg  i  rätt  riktning.  Dock  innebär lagförslaget
endast att det ges en möjlighet för regeringen eller
den  myndighet  regeringen  bestämmer   att  meddela
föreskrifter som innebär att fristående skolor  blir
skyldiga    att    lämna    sådan   information   om
verksamheten.   Lagförslaget  innebär   inte   någon
garanti  att sådana  föreskrifter  verkligen  kommer
till stånd.  Därför  borde,  enligt vår uppfattning,
lagen  ha  utformats  så  som  föreslås   i   motion
2001/02:K59  yrkande  2.  Dock  utgår  vi  från  att
lagförslagets  bemyndigande  kommer  att användas på
avsett  sätt,  och för att inte onödigtvis  splittra
arbetarrörelsens  båda  partier  i en fråga där vi i
huvudsak  är ense avstår vi från att  reservera  oss
till förmån för den nämnda motionen.


4. Förtroendevaldas valbarhet och arbetsvillkor
(punkt 32)

av Per Lager (mp).

I motion 2001/02:K66 framhålls behovet av en översyn
av möjligheterna  för personer i geografiskt rörliga
grupper  att  åta  sig  förtroendeuppdrag.  I  dessa
grupper ingår unga,  ekonomiskt  svagare,  studenter
och hemlösa. Jag anser att de hinder som tillfälliga
bostadslösningar,   tillfälliga   arbeten,  studier,
familjebildning över kommungränser  m.m.  utgör  för
människor  att  få  och  fullfölja förtroendeuppdrag
borde analyseras närmare.

I samma motion framhålls  också risken för att den
rätt till ledighet för ”andra  möten”  som  föreslås
kan leda till gränsdragningsproblem.
Jag utgår från att de nämnda aspekterna beaktas  i
den    uppföljning   som   regeringen   aviserar   i
propositionen  och  anser  inte  att  jag nu behöver
reservera mig.

5. Kommunrevision (punkt 33)

av  Per  Unckel (m), Inger René (m), Lars  Hjertén
(m) och Nils Fredrik
Aurelius (m).

Vi   anser   att   en   försöksverksamhet   med   en
professionell   och   helt  oberoende  revision  bör
startas   i  ett  antal  kommuner   och   landsting.
Därigenom kan erfarenhet fås av hur en sådan ordning
skulle fungera  i jämförelse med den förtroendeledda
modellen. Om försöksverksamheten  blir framgångsrik,
bör övervägas att införa en generell  möjlighet  att
ge  kommuner  och  landsting  frihet  att  välja att
införa en oberoende kommunal revision.


6. Indelningen i kommuner och landsting (punkt
40)

av Helena Bargholtz (fp).

Jag  anser att flera större kommuner bör delas.  Med
fler kommuner  minskar  avståndet mellan väljare och
valda, och fler medborgare får chansen att ta på sig
förtroendeuppdrag.


7. Indelning i polisdistrikt (punkt 41)

av Per Unckel (m), Inger  René  (m),  Lars Hjertén
(m) och Nils Fredrik      Aurelius (m).

Moderata  samlingspartiet motsatte sig bildandet  av
regionen  Västra   Götaland.   Ett   skäl  för  vårt
ställningstagande var att regionen är  för  stor för
att  kunna  fungera på ett demokratiskt och i övrigt
tillfredsställande    sätt.    Bland    annat    har
polisdistriktet   en  omfattning  som  är  unik  för
Sverige.  Att dela upp  distriktet  i  självständiga
polisområden,  vilket  berörs  i  betänkandet, är en
möjlighet  att decentralisera polisens  arbete.  Vår
uppfattning  är  att  det bör utredas hur polislagen
kan  ändras  så  att det blir  möjligt  att  inrätta
polisdistrikt utan kravet att varje län skall utgöra
ett polisdistrikt.


8. Folkinitiativ om folkomröstning (punkt 42)

av Per Lager (mp).

De   regler  för  att   främja   möjligheterna   för
medlemmarna  i  kommuner  och  landsting att få till
stånd  folkomröstning  som  utskottet   förordar  är
enligt min mening ett steg i rätt riktning.  Även om
jag   skulle   förespråka   att   den  andel  av  de
röstberättigade   som  skall  krävas  för   att   en
folkomröstning skall  vara obligatorisk bestäms till
5 %, avstår jag därför nu från att reservera mig.


9. Medborgarförslag och självförvaltningsorgan
(punkt 44)

av Per Lager (mp).

Jag anser att medborgarnas  rätt att väcka ärenden i
fullmäktige borde skrivas in  direkt i kommunallagen
och  inte vara beroende av att fullmäktige  beslutar
om sådan rätt. Jag anser också att det vore lämpligt
att  medborgarna   i   frågor   där   nämnderna  har
beslutanderätt får väcka medborgarförslag  direkt  i
nämnderna.  Därigenom  undviks  en  onödig  omgång i
fullmäktige.  Regeringens  förslag  innebär dock  en
förbättring,  och  jag avser att följa  utvecklingen
till följd av förslaget.  Jag avstår därför från att
reservera mig.


10. Lokal demokratiutveckling (punkt 47)

av Åsa Torstensson (c).

Regeringen har, som utskottet  framhåller, redovisat
en    rad    åtgärder    för   att   stödja   lokalt
utvecklingsarbete. Det lokala utvecklingsarbetet med
inriktning  på  ett brett medborgardeltagande,  från
ungdomar och andra,  utgör enligt min mening grunden
för demokratins utveckling över huvud taget.

Jag kommer att noga  följa den vidare utvecklingen
och avstår nu från att reservera mig.

Övrigt



Tre  av  de  motionsyrkanden   som  har  väckts  med
anledning  av  propositionen  avser   utskottet  att
behandla  i  andra betänkanden, där tidigare  väckta
yrkanden   av  liknande   slag   enligt   utskottets
ärendeplan har lagts in.

Det gäller  två  yrkanden  i  motion  2001/02:K60,
nämligen  yrkande 6 om att Europakonventionen  skall
ges ställning  av grundlag och yrkande 9 om ett nytt
förfarande  vid  utnämningar   av   högre   statliga
tjänstemän.   Yrkande   6   avses  bli  behandlat  i
utskottets  betänkande  2001/02:KU15   om  fri-  och
rättighetsskyddsfrågor  och  yrkande  9 i betänkande
2001/02:KU24 om frågor om statlig förvaltning.
Det   gäller   vidare   ett   yrkande   i   motion
2001/02:K62, yrkande 6, om ett mer demokratiskt  EU,
som  avses  bli  behandlat  i  ett betänkande om EU-
frågor.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag



Propositionen


I  proposition  2001/02:80 föreslår  regeringen  att
riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i kommunallagen (1991:900),
2. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
3. lag om ändring  i lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar,

dels godkänner vad regeringen  föreslår  om  mål för
demokratipolitiken (avsnitt 4.5).

Följdmotioner


2001/02:K58 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad i motionen  anförs  om  behovet  av  att
kraftigt  förstärka den kommunala självstyrelsen som
ett led i att förnya demokratin för det nya seklet.
2. Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  om att
riksdagen skall godkänna vad regeringen föreslår  om
mål  för  demokratipolitiken  i enlighet med vad som
anförs i motionen.
3. Riksdagen begär att regeringen  lägger fram ett
nytt  förslag  till  mål  för  demokratipolitiken  i
enlighet med vad som anförs i motionen.
4. Riksdagen beslutar att det är den minoritet som
begär  återremiss  som skall utforma  de  motiv  för
återremissen som krävs  enligt  tredje nya stycket i
5 kap. 36 § kommunallagen (1991:900)  i enlighet med
vad som anförs i motionen.
5.   Riksdagen  beslutar  att  det  i  fullmäktige
återremitterade  ärendet  enligt  5 kap. 36 § första
stycket kommunallagen (1991:900) vid återkomsten för
beslut  måste  innehålla  ett tillmötesgående  eller
bemötande/kommentarer av de vid återremissen angivna
motiven i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:K59 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av 3 kap. 19 § kommunallagen så
att   kommuner   och   landsting    åläggs   att   i
upphandlingen  kräva  tillgång till information  som
möjliggör för kommunen  att säkra medborgarnas insyn
i den verksamhet som läggs  ut på entreprenad enligt
vad i motionen anförs.
2.  Riksdagen  beslutar att regeringen  eller  den
myndighet   regeringen   bestämmer   skall   meddela
föreskrifter  som  innebär  att  huvudmannen  för en
fristående  skola skall vara skyldig att lämna sådan
information om  verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få insyn i denna.

2001/02:K60 av Bo  Lundgren  m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.   Riksdagen  beslutar  att  avslå   regeringens
förslag  om  ändring  i  3  kap.  17 § kommunallagen
(1991:900) i enlighet med vad som anförs i motionen.
2.   Riksdagen   beslutar  att  avslå  regeringens
förslag om införande  av  en ny bestämmelse i 3 kap.
19 a § kommunallagen i enlighet med vad som anförs i
motionen.
3.  Riksdagen  beslutar  att   avslå   regeringens
förslag   om   ändring  i  15  kap.  11 §  skollagen
(1985:1100)  i  enlighet   med   vad  som  anförs  i
motionen.
4.  Riksdagen begär att regeringen  tillsätter  en
utredning  om  ökad  makt  för  enskilda människor i
enlighet med vad som anförs i motionen.
5.   Riksdagen   begär   att  regeringen   snarast
tillsätter   en   utredning   om  en   genomgripande
författningsreform i enlighet med  vad  som anförs i
motionen.
7.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger  fram
förslag  som ger domstolarna befogenhet  att  själva
besluta om  sina egna arbetsordningar i enlighet med
vad som anförs i motionen.
8. Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om att ansvaret för domstolarna flyttas från
regeringen   till  riksdagen  och  om  att  avskaffa
Domstolsverket  i  enlighet  med  vad  som  anförs i
motionen.
10.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger fram
förslag  om  ett  starkare skydd för  den  kommunala
självstyrelsen i grundlagen  i  enlighet med vad som
anförs i motionen.
11.  Riksdagen  begär att regeringen  lägger  fram
förslag   om   att   avskaffa    det   inomkommunala
skatteutjämningssystemet och att ersätta det med ett
statligt finansierat bidragssystem  i  enlighet  med
vad som anförs i motionen.
12.  Riksdagen  begär  att  regeringen lägger fram
förslag   om   att   förbättra   möjligheterna   för
kommundelningar  i  enlighet med vad  som  anförs  i
motionen.
13. Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  införande  av ett rent personvalssystem
fr.o.m. riksdagsvalet år 2006 i enlighet med vad som
anförs i motionen.
14.  Riksdagen begär att  regeringen  lägger  fram
förslag om införande av rätt till nyval i kommunerna
i enlighet med vad som anförs i motionen.
15. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad i motionen  anförs  om  möjligheter  att
genomföra omröstningar på Internet.

2001/02:K61 av Carl-Axel Johansson (m) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen   anförs   om   medborgerlig   insyn    och
delaktighet i offentligt finansierad verksamhet.

2001/02:K62  av  Helena  Bargholtz  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen begär att regeringen återkommer  med
förslag  om  att alla som fyller 18 år under valåret
får  delta  och   kandidera  i  valen  till  kommun,
landsting, riksdagen och Europaparlamentet.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  införandet  av
personval.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.
4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om  möjligheten  till
direktvalda kommundelsnämnder.
5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommundelningar.
7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  demokratin   i
regionerna.
8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgängligheten och
demokratin.

2001/02:K63 av Cristina  Husmark  Pehrsson  (m) vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  människors makt över den
egna vardagen.

2001/02:K64 av Margareta Cederfelt (m) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen   anförs   om   att  dagens  spärrar  om  5
respektive  8  %  tas bort för  att  underlätta  och
uppmuntra personvalskandidaturer.

2001/02:K65  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en  utredning  om
subsidiaritetsprincipen i syfte att göra den till en
vägledande norm för den demokratiska uppbyggnaden.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  utredning  kring
representativitetsmässiga problem i valkretsindelade
kommuner.
3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger fram
lagförslag     om     folkinitiativ    för    lokala
folkomröstningar med innebörden  att sådant krav som
omfattas  av  minst  10  %  av de röstberättigade  i
kommun/landstingskommun   skall    leda   till   att
folkomröstning genomförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utvärdering av
användningen av medborgarförslag.
5.    Riksdagen    beslutar    avslå   regeringens
ändringsförslag         angående        fullmäktiges
ställningstagande  till  vissa  beslut  i  kommunala
företag i 3 kap. 17 § kommunallagen.
6. Riksdagen beslutar avslå  det  i  propositionen
föreslagna tillägget ”sådan information  som gör det
möjligt  för  allmänheten  att  få insyn i denna”  i
15 kap. 11 § skollagen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning om en
oberoende kommunrevision.
8. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig utredning
som utifrån Demokratiutredningens  synsätt utvecklar
”ett    offentligt    etos    och   en   demokratisk
professionalism” för den offentliga förvaltningen.

2001/02:K66 av Per Lager m.fl.  (mp)  vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  beslutar att införa skilda valdagar
för val till kommunfullmäktige och riksdag.
2.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  för  att ändra nuvarande rösträttskriterier
från medborgarskap,  unionsmedborgarskap  eller viss
tids  vistelse  till medborgarskap och folkbokföring
för icke svenska medborgare.
3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valbarhetskriterier.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  behovet  av
lättillgänglig    information    om    grundlagarna,
demokratiska beslutsprocesser och EU.
5.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  i  enlighet  med  vad  i motionen anförs om
införande av medborgarförslag i alla kommuner.
6.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag  om  krav  på genomförande  av  en  kommunal
folkomröstning vid folkinitiativ på minst 5 %.
7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medborgarpaneler och
demokratibokslut.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  barn-  och
ungdomsperspektiv  i  beslutsfattandet  på  samtliga
nivåer.
9.   Riksdagen   begär  att   regeringen   utreder
förutsättningarna   för    att    införa   krav   på
barnkonsekvensanalyser  i  allt  beslutsfattande  på
samtliga beslutsnivåer.
10.   Riksdagen   begär  att  regeringen   utreder
förutsättningarna  för  att  införa  ungdomsråd  med
förslagsrätt till fullmäktige.
11. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om  skolans  betydelse
för en levande hållbar demokrati.
12.  Riksdagen   begär   att   regeringen  utreder
Internetteknikens    användning    i    demokratiska
beslutsprocesser   samt  uppmuntrar  och  utvärderar
sådana kommunala initiativ.
13. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om  rekryteringen  av
förtroendevalda    och    viljan    att    åta   sig
förtroendeuppdrag.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om förtroendevaldas och
politiska  uppdragstagares  rätt  till  ledighet och
ekonomisk ersättning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av en
översyn  av  geografiskt  rörliga gruppers möjlighet
att åta sig förtroendeuppdrag.
16.  Riksdagen  begär att regeringen  lägger  fram
förslag  om regler för  redovisning  av  parti-  och
personvalsfinansiering.
17. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  forskning  och
statistik.
18. Riksdagen avslår  den  av  regeringen  begärda
ändringen av skollagen.

2001/02:K67   av  Åsa  Torstensson  m.fl.  (c)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om  ökade  möjligheter
för en förbättrad deltagardemokrati.
2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  ungdomars  ökade
möjligheter  till   ett   aktivt  deltagande  i  den
demokratiska processen.
3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  det  skall vara
möjligt  att rösta fr.o.m. det år som man fyller  18
år.
4. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om  ett  införande  av
beslutande folkomröstningar på kommunnivå.
5. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  kommunala
folkomröstningar bör komma till stånd  om  10  %  av
kommunens invånare begär det.
6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om ett avskaffande av
spärrarna i personval till riksdag, kommun samt till
region eller landsting.
7. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  IT  och  dess
betydelse för demokratin.
8. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  möjlighet  att
bedriva kommunalt samarbete över riksgränserna  även
i form av kommunalförbund.
9. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ett
förstärkt  kommunalt  självstyre  i enlighet med vad
som i motionen anförs.
10.  Riksdagen begär hos regeringen  förslag  till
ett regelverk för permanenta, direktvalda, regionala
styrelseorgan  i  enlighet  med  vad  som i motionen
anförs.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om folkomröstning  i
samband med länsdelning och länssammanslagning.
12. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  avveckling  av
landshövdingeämbetet och länsstyrelserna.
13.  Riksdagen begär hos regeringen  en  utredning
med direktiv  att  se över hur en grundlag som utgår
från att makten kommer underifrån kan utformas.

2001/02:K68 av Christina  Axelsson  m.fl.  (s)  vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av insatser för att
öka det politiska  engagemanget  i grupper som i dag
är underrepresenterade i det politiska livet.

2001/02:K69  av Magda Ayoub m.fl. (kd,  c,  fp,  mp)
vari föreslås  att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen  anförs om vikten av att statligt
stöd i form av organisationsbidrag  ges till ideella
organisationer  som  arbetar för utveckling  av  den
svenska demokratin i enlighet  med de riktlinjer som
anges i proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya
seklet.

2001/02:K70 av Anna Kinberg (m)  vari  föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om elektronisk röstning
i allmänna val.
2.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till   sådan  lagändring  att  elektronisk
poströstning blir möjlig.
3.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till   sådan  lagändring  att  elektronisk
brevröstning blir möjlig.
4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillgängligheten och
monopolställningen hos Posten Sverige AB.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om försöksverksamhet
med elektronisk röstning.


Motioner från allmän motionstid m.m.


Motion väckt med anledning av proposition
2001/02:7

2001/02:K9 av Lars  Elinderson  och Lars Hjertén (m)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att kommunallagen
och  polislagen  ändras   så   att   landsting   och
polismyndighet kan omfatta delar av ett län.

Motioner från allmänna motionstiden 2001


2001/02:K205  av  Rolf  Gunnarsson (m) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om kommunal näringsverksamhet.

2001/02:K230   av   Margareta   Cederfelt  (m)  vari
föreslås  att  riksdagen  fattar  följande   beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   att   kommunerna
självständigt  skall  få  disponera  vinstmedel från
kommunala bolag utan regeringsbeslut.

2001/02:K233 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås  att  riksdagen  fattar  följande   beslut:
Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till särskild lagstiftning  som  möjliggör  att  ett
antal   kommuner  på  försök  får  införa  kommunalt
vårdnadsbidrag/barnkonto  i  enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

2001/02:K247 av Carl G Nilsson (m) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad i motionen  anförs  om  möjligheten  att
utlysa kommunalt nyval.
2. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs   om    lokala
folkomröstningar.
3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  avsättning  av
kommunal förtroendevald.

2001/02:K248 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en genomgång av
befintlig  lagstiftning  i  syfte att  vidta  sådana
ändringar som på berörda områden  återupprättar  den
kommunala självstyrelsen.

2001/02:K262  av  Gudrun  Lindvall  m.fl.  (mp) vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om obligatoriska miljönämnder
i kommunerna.

2001/02:K265 av Åsa  Torstensson  (c)  vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen anförs om en översyn av grunden för vem som
är medlem av en kommun enligt kommunallagen.

2001/02:K271 av Per Unckel m.fl.  (m)  vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
begär   att  regeringen  lägger  fram  förslag  till
förstärkt     möjlighet    för    medborgarna    att
laglighetspröva  verksamhet  som bedrivs av kommuner
och  landsting  i  enlighet  med vad  som  anförs  i
motionen.

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att regeringen  bör
ta  initiativ  till  att  genomföra  förändringar  i
kommunallagen  så  att  ungdomar  under  18  år  ges
möjlighet att väcka kommunalbesvär.
16.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  i  motionen anförs om att regeringen bör
återkomma  till  riksdagen   med   ett  förslag  som
förhindrar  kommuner  att införa utegångsförbud  för
ungdomar.

2001/02:K289 av Ingemar  Vänerlöv (kd) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om behovet av att ändra 4 kap. 23  §
kommunallagen  med  syfte  att fördjupa och utveckla
den kommunala demokratin.

2001/02:K290 av Kjell Eldensjö  (kd)  vari  föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen  anförs  beträffande  lagförtydligande   om
kommuners möjlighet att underlätta för företag i den
egna kommunen (kommunallagen 1 kap. 1 § och 2 kap. 8
§).

2001/02:K305 av Christel Anderberg (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   kommunal
näringsverksamhet.
2. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn  av  2  kap. 7  och  8  §§  kommunallagen  i
enlighet med vad i motionen anförs.
3. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
översyn     av     kommunallagens      regler     om
laglighetsprövning  i  enlighet  med vad i  motionen
anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  sanktioner vid
domstolstrots.

2001/02:K319 av Mikael Oscarsson (kd) vari  föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen  anförs om en restriktiv  syn  på  kommunal
näringsverksamhet.

2001/02:K324  av  Ingvar  Svensson  m.fl.  (kd) vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen beslutar genom särskild lag att kommunerna
skall  ha den  generella  rätten  att  fördela  sina
egenfinansierade   barnomsorgssubventioner   på  ett
rättvist sätt till varje barn och på ett sådant sätt
att  föräldrar  kan erhålla den faktiska valfriheten
att bedöma och genomföra  den  barnomsorg  som  bäst
lämpar sig för det barn de har ansvar för.

2001/02:K331  av  Birger  Schlaug (mp) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om ändring av kommunallagen för  att
möjliggöra  rätten för kommun att ge ekonomiskt stöd
till föräldrar  som  väljer  att vara hemma hos eget
barn.

2001/02:K339 av Stefan Attefall  (kd)  vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen   anförs   om  behovet  av  en   fristående
kommunrevision.

2001/02:K340 av Stefan  Attefall  (kd) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för regeringen som sin  mening  att  i
enlighet med vad  i motionen anförs se över reglerna
kring  lokala  folkomröstningar   i  syfte  att  öka
möjligheten att få till stånd sådana.

2001/02:K341 av Stefan Attefall (kd)  vari  föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening att  i
enlighet  med  vad i motionen anförs  möjliggöra  en
försöksverksamhet   med   direktvalda   stads-   och
kommundelsnämnder.

2001/02:K344   av   Ulla-Britt  Hagström  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  kommunallagen
möjliggör   för    kommunerna   att   utveckla   den
demokratiska processen genom olika metoder.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs    om   att
tioprocentsregeln  utvecklas  i  trappstegsform  för
storstäder och stora regioner.

2001/02:K354 av Urban Ahlin och Kjell  Nordström (s)
vari föreslås att riksdagen fattar följande  beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om ett snabbare genomslag  av
valresultatet i kommunerna.

2001/02:K356  av  Charlotta  L  Bjälkebring (v) vari
föreslås  att  riksdagen  fattar  följande   beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att ändra i lagen för  att
säkerställa proportionalitet vid fyllnadsval.

2001/02:K365  av  Cristina  Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m) vari föreslås  att riksdagen fattar
följande   beslut:   Riksdagen   tillkännager    för
regeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om
att kommunallagen måste förtydligas så att det klart
framgår    vad    som    gäller     för     kommunal
näringsverksamhet.

2001/02:K366 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari
föreslås   att  riksdagen  fattar  följande  beslut:
Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till    ändring    i    kommunallagen     så     att
näringsverksamhet  inte i någon form får bedrivas av
kommuner och landsting i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:K368  av  Henrik   Westman  m.fl.  (m)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  kommunala
folkomröstningar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om upplösningsrätt,
rullande  mandatperioder samt  möjlighet  att  hålla
nyval.
8. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  att använda den nya
tekniken för att genomföra olika rådslag på nätet.

2001/02:K371 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ungdomars ökade
möjligheter  till  ett  aktivt  deltagande   i   den
demokratiska processen.
4. Riksdagen begär hos regeringen en utredning för
att     belysa     förutsättningarna     för    ökad
direktdemokrati     genom    beslutande    kommunala
folkomröstningar.
6.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändringar i kommunallagen som möjliggör
för    medborgare     att    väcka    initiativ    i
kommunfullmäktige.
7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  brukarna  skall
ha    rätt    att   få   sina   initiativ   angående
självförvaltningsorgan prövade.
8. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  en  utvärdering  av
hur  kommunallagen,  7  kap.  18–22 §§ fungerat, vad
lagstiftningen inneburit och vilka följder den fått.
11. Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommuninvånares rätt
till initiativ till kommundelning.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  ökat politiskt
inflytande över kommundelningar.
13. Riksdagen beslutar om sådan ändring  av  lagen
(1979:411)  om  ändringar  i  Sveriges  indelning  i
kommuner och landsting att indelningsändringar skall
beslutas av riksdagen.
14.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  i  motionen  anförs  om  direktval  till
kommundelsnämnder.
16.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  i  motionen  anförs  om folkomröstning i
samband med länssammanslagning och länsdelning.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en lagstiftning  med
utkrävbara  individuella  rättigheter  och förstärkt
kommunalt självstyre.

2001/02:K381  av  Matz  Hammarström m.fl. (mp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i kapitel 4.2.2 i motionen  anförs om
ungdomsråd.
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  som  i kapitel 5.2 i motionen anförs om
att    utveckla    demokratin     med    hjälp    av
informationstekniken.
8.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag  till ändringar i  relevant  lagstiftning  i
enlighet med vad som anförs i kapitel 5.3 i motionen
angående utförsäljning av kommunal verksamhet.
9. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad som i kapitel 5.4 i  motionen  anförs  om
förbättring av förtroendevaldas arbetsförhållanden.
10.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad  som  i  kapitel 5.5 i motionen anförs om
demokratibokslut m.m.

2001/02:K383  av  Elver   Jonsson  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  begär att regeringen  utformar  ett
program       som      stimulerar       demokratiskt
utvecklingsarbete.
3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om  att  en  bredare
folklig politisk  representation  eftersträvas bl.a.
genom att uppmuntra ideella folkrörelser  till  ökat
engagemang  i  samhällsfrågor  genom  ekonomisk  och
arbetsmässig uppmuntran.
4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att   olika
samhällsstöd skall ha formen av generella bidrag och
att   modeller   med   prestationsersättningar   och
detaljerade  projektbidrag  endast  undantagsvis kan
komma i fråga.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att den ideella
sektorn  får  vara  sin  egen norm och  bedömas  och
behandlas utifrån sin egen särart.

2001/02:K385 av Johan Pehrson (fp) vari föreslås att
riksdagen   fattar   följande    beslut:   Riksdagen
tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i
motionen  anförs   om   att   försök  genomförs  med
möjligheten till kommunala nyval i tio kommuner.

2001/02:K389 av Lena Sandlin-Hedman  och  Lars Lilja
(s)  vari  föreslås  att  riksdagen  fattar följande
beslut:  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som
sin mening vad i motionen  anförs  om behovet av ett
initiativ till en nationell samling  för tillgänglig
informationsteknik för funktionshindrade.

2001/02:K390  av  Birgitta Sellén (c) vari  föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att   ändra
kommunallagen så att kommunen kan ge ekonomisk hjälp
till familjer som vill adoptera barn.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att   ändra
kommunallagen så att kommunen kan ge ekonomisk hjälp
till   familjer   som   vill   skaffa   barn   genom
insemination.

2001/02:K392 av Carina Hägg  (s)  vari  föreslås att
riksdagen    fattar   följande   beslut:   Riksdagen
tillkännager för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om nämndsammanträden.

2001/02:K408   av   Birgitta  Ahlqvist  och  Lennart
Klockare  (s)  vari föreslås  att  riksdagen  fattar
följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  bildandet   av
kommunalförbund  eller annan lämplig juridisk person
mellan Haparanda och Torneå kommuner.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om instiftande  av
försöksprojekt  i  avvaktan  på att lagen  träder  i
kraft.

2001/02:K417  av  Hillevi  Larsson  m.fl.  (s)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening att 4 kap. 11 § kommunallagen  (SFS 1991:900)
bör  förändras  så att den anger att förtroendevalda
har rätt till den  ledighet  från sina anställningar
eller    studier    som    behövs   för   uppdragen.
Konsekvensändringar bör göras i högskoleförordningen
och        utfärdade        föreskrifter        till
högskoleförordningen.

2001/02:K418  av Kent Härstedt (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen   beslutar   att  huvuddelen  av  de
framgent   ökande   resurserna   som   avsatts   för
ledamotsstöd  skall  användas i respektive  ledamots
valkrets för kontakter och relationer med respektive
parti,  medborgare,  föreningsliv,  myndigheter  och
näringsliv samt att riksdagen  med utgångspunkt från
Demokratiutredningens   rapporter   och   slutsatser
överväger behovet av ökat  stöd lokalt och regionalt
för utökade medborgarkontakter.
2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  låta  utvärdera
hur   det   nuvarande   ledamotsstödet   svarar  mot
personvalsinslagets ökade krav på ledamöterna.

2001/02:K419 av Kent Härstedt (s) vari föreslås  att
riksdagen    fattar   följande   beslut:   Riksdagen
tillkännager för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  inrättandet  av ett forum  för
kontinuerlig dialog mellan beslutsfattare  på  bägge
sidor Öresund.

2001/02:K424  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om åtgärder för att
vitalisera den lokala demokratin.

2001/02:Fi296  av  Karin Pilsäter  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om avveckling  av  de
kommunala bolagen.

2001/02:Fi299   av  Per  Landgren  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4.  Riksdagen begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av kommunallagen i syfte att
göra det lättare för företag att överklaga kommunala
beslut om stöd i olika former till företag.

2001/02:So618  av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om  en parlamentarisk
kommission med syfte att göra en konsekvensanalys av
den pågående IT-utvecklingen och utifrån  sin analys
lägga fram förslag på nödvändiga åtgärder.

2001/02:N312   av  Per  Westerberg  m.fl.  (m)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om demokratiproblem
till  följd av olämplig verksamhet  som  bedrivs  av
myndigheter, kommunala och statliga organ.
6. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  en förtroendeklyfta
till  följd av olämplig verksamhet  som  bedrivs  av
myndigheter, kommunala och statliga organ .
10. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  ändringar  i
kommunallagen.

2001/02:N364  av Ingegerd Saarinen m.fl.  (mp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

23. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening   vad   i  motionen   anförs   om   kommunala
folkomröstningar.

2001/02:N370  av   Alf   Svensson  m.fl.  (kd)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3.  Riksdagen  begär  att regeringen  lägger  fram
förslag till ändring av kommunallagen  i  syfte  att
underlätta prövning av kommunal näringsverksamhet.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera lokalt
utvecklingsarbete.

Motioner från allmänna motionstiden 2000


2000/01:K347 av Per  Unckel  m.fl. (m) vari föreslås
att  riksdagen  fattar  följande  beslut:  Riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om  förnyelse  av  demokratins och
politikens arbetsformer.

2000/01:K397  av  Lennart  Daléus  m.fl.  (c)   vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen  anförs  om  IT-demokratin och
dess möjligheter.

2000/01:K401  av  Matz Hammarström m.fl.  (mp)  vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad som i kapitel 5.2 i motionen  anförs  om
att    utveckla     demokratin    med    hjälp    av
informationstekniken.
Bilaga 2

Regeringens lagförslag


1 Förslag till lag om ändring i
kommunallagen (1991:900)



2 Förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100)


3 Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:692) om kommunala
folkomröstningar





Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande 2001/02:UbU1y


Demokrati för det nya seklet



Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet  har  den  12  februari  2002
beslutat  att  bereda utbildningsutskottet tillfälle
att  avge  yttrande   över   proposition  2001/02:80
Demokrati  för det nya seklet jämte  motioner  i  de
delar      som      berör      utbildningsutskottets
beredningsområde.

Utbildningsutskottet avgränsar
yttrandet till att enbart avse
regeringens förslag till
lagreglering vad gäller allmänhetens
insyn i fristående skolor samt de
motioner som väckts med anledning av
detta förslag.


Allmänhetens insyn i fristående
skolor


Propositionen

I propositionen föreslås  att  regeringen  eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall få  meddela
föreskrifter  som  innebär  att  huvudmannen  för en
fristående  skola skall vara skyldig att lämna sådan
information om  verksamheten som gör det möjligt för
allmänheten att få  insyn i denna. Förslaget innebär
en ändring i 15 kap. 11 § skollagen (1985:1100).

Regeringen  hänvisar   till   att   i  proposition
2001/02:35 Fristående skolor föreslagits  en ändring
i   samma  paragraf  i  skollagen  i  syfte  att  ge
allmänheten  insyn  i  fristående skolors ekonomiska
förhållanden. Enligt regeringen  är  det  emellertid
angeläget   att  allmänhetens  rätt  till  insyn   i
fristående  skolor   inte  bara  omfattar  skolornas
ekonomi. Bemyndigandet  i lagbestämmelsen bör därför
utvidgas på sätt som nu föreslås.
Information om en fristående skolas verksamhet bör
i  första hand lämnas till  den  myndighet  som  har
ansvaret  för  tillsynen  av skolan, dvs. i de allra
flesta fall till Skolverket.  Det  kan  dock,  anför
regeringen,   i   vissa   fall   vara  lämpligt  att
informationen  lämnas  till  den  kommun   där   den
fristående   skolan   är   belägen.   Den   enskilde
medborgaren  skall  kunna  vända  sig  till antingen
kommunen  eller Skolverket för att få tillgång  till
informationen.
Enligt propositionen  kan  informationen  gälla  –
förutom  en ekonomisk redovisning – skolans lokaler,
verksamhetsberättelse,     timplaner,    kursplaner,
scheman och klassorganisation.  Även elevernas betyg
omfattas av förslaget.

Motioner

Moderata   samlingspartiet,  Kristdemokraterna   och
Miljöpartiet  yrkar  i  motioner avslag på förslaget
till ändring i 15 kap. 11 § skollagen.

Enligt Moderaternas motion  2001/02:K60  yrkande 3
syftar   ändringen   till   att   allmänheten  skall
tillförsäkras insyn i fristående skolors verksamhet,
utöver  en insyn i skolans ekonomiska  förhållanden.
Moderaterna  framhåller  att  en kommun redan nu har
rätt   att   inbegripa  fristående  skolor   i   den
uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sitt
eget skolväsende.  De  anser  det vara olämpligt att
ålägga    kommuner    ytterligare    tillsynsansvar.
Skolverkets  skyldighet  att  utöva  tillsyn  av  de
fristående  skolorna  måste anses vara till  fyllest
och kunna ge allmänheten  den insyn som rimligen kan
efterfrågas.
Kristdemokraterna  betonar  i  motion  2001/02:K65
yrkande  6  att  de  förändringar   i  den  aktuella
skollagsparagrafen  som föreslås i propositionen  om
fristående skolor är tillräckliga. Genom den tillsyn
som Skolverket utövar  tillgodoses ett rimligt behov
av offentlighet och öppenhet.
I  Miljöpartiets  motion  2001/02:K66  yrkande  18
anges  som  grund  för  avslag  att  Skolverket  har
tillsyn över fristående skolor  och  att  den kommun
där  en  fristående  skola är belägen har rätt  till
insyn i skolans verksamhet.  Både allmänhetens behov
av    insyn   i   verksamheten   och   behovet    av
myndighetstillsyn är därigenom redan tillgodosett.
Vänsterpartiet,   däremot,   framhåller  i  motion
2001/02:K59 yrkande 2 att det inte  räcker  med  att
regeringen  enligt  det föreslagna bemyndigandet får
meddela föreskrifter.  Bemyndigandet bör utformas så
att    regeringen   skall   meddela    föreskrifter.
Offentlighet,  dvs.  allmänhetens  rätt  till insyn,
skall  gälla  som huvudregel i verksamhet  som  helt
eller delvis finansieras  med  offentliga medel. Det
är  enligt  motionärerna  viktigt  att   denna  rätt
lagregleras även när det gäller allmänhetens insyn i
verksamhet som bedrivs i fristående skolor.

Utbildningsutskottets bedömning

Utbildningsutskottet  har nyligen haft att  behandla
ett  förslag  i  proposition  2001/02:35  Fristående
skolor om ändring  i den här aktuella bestämmelsen i
skollagen. I propositionen  föreslås  att regeringen
eller  den myndighet som regeringen bestämmer  skall
få   meddela    föreskrifter   om   skyldighet   för
huvudmannen för en  fristående  skola  att  lämna en
ekonomisk redovisning över verksamheten. En lagregel
med  denna  innebörd skall enligt förslaget i nämnda
proposition  tas   in  i  15  kap.  11  §  skollagen
(1985:1100).

I  betänkande  2001/02:UbU7   med   anledning   av
propositionen     om     fristående    skolor    har
utbildningsutskottet inte  haft något att erinra mot
den föreslagna bestämmelsen  i skollagen. Med hänsyn
till  att  verksamheten vid fristående  skolor  helt
eller delvis  finansieras med offentliga medel anser
utskottet  det  vara  rimligt  att  allmänheten  får
möjlighet till insyn  i  hur  de  offentliga  medlen
används.  Om  en  fristående skola som får kommunala
bidrag  lämnar  en ekonomisk  redovisning  över  sin
verksamhet till Skolverket  och  till den kommun där
skolan  är  belägen, blir redovisningen  i  och  med
inlämnandet  allmän   handling.  Utskottet  föreslår
således   att  riksdagen  skall   anta   regeringens
förslag. Betänkandet  har  justerats  vid utskottets
sammanträde den 7 mars 2002.
Regeringen    föreslår    i   den   här   aktuella
propositionen   Demokrati   för   det   nya   seklet
ytterligare  en  ändring i 15 kap. 11  §  skollagen.
Bestämmelsen om ekonomisk  redovisning  tas bort och
ersätts  med  en utvidgad lagregel om att regeringen
eller den myndighet  som  regeringen bestämmer skall
få   meddela   föreskrifter   om    skyldighet   för
huvudmannen för en fristående skola att  lämna sådan
information om verksamheten som gör det möjligt  för
allmänheten  att  få  insyn i denna. Denna ändring i
skollagen föreslås träda  i  kraft  den 1 juli 2002,
vilket  är samma datum som utskottet tillstyrkt  för
ikraftträdande av den ändrade lydelsen av 15 kap. 11
§ i propositionen om fristående skolor.
Utbildningsutskottet delar uppfattningen som förts
fram i motioner  att  någon  ytterligare  lagändring
inte   bör   göras   utöver   den   som  föreslås  i
propositionen  Fristående  skolor och som  utskottet
har tillstyrkt. Med beaktande av lägeskommunens rätt
till  insyn  i  och  Skolverkets   tillsyn   av   en
fristående  skolas  verksamhet  anser  utskottet att
föreskrifter  om  skyldighet att lämna en  ekonomisk
redovisning  över fristående  skolas  verksamhet  är
till  fyllest  för   att   tillgodose   allmänhetens
berättigade intresse av insyn.
Regeringens    förslag   om   en   utvidgning   av
bemyndigandet i 15  kap.  11 § skollagen bör således
avslås  av  riksdagen.  Därmed   bifaller  riksdagen
motionerna   2001/02:K60   yrkande  3,   2001/02:K65
yrkande  6 och 2001/02:K66 yrkande  18  samt  avslår
motion 2001/02:K59 yrkande 2.

Stockholm den 7 mars 2002

På utbildningsutskottets vägnar


Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Jan Björkman (s),
Britt-Marie Danestig (v),
Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Inger Lundberg (s), Yvonne
Andersson (kd), Per Bill (m),
Torgny Danielsson (s), Tomas
Eneroth (s), Lennart Gustavsson
(v), Erling Wälivaara (kd),
Catharina Elmsäter-Svärd (m),
Gunnar Goude (mp), Sofia
Jonsson (c), Ulf Nilsson (fp),
Agneta Lundberg (s) och Anders
Sjölund (m).


Avvikande meningar



1. Allmänhetens insyn i fristående
skolor


av Jan  Björkman  (s),  Eva  Johansson (s), Inger
Lundberg (s), Torgny
Danielsson  (s),  Tomas Eneroth  (s)  och  Agneta
Lundberg (s).

Det  är enligt vår mening  viktigt  att  allmänheten
tillförsäkras  insyn  i den verksamhet som bedrivs i
fristående skolor och som finansieras med offentliga
medel.  Vi  ställer  oss därför  bakom  förslaget  i
propositionen   om  ett  vidgat   bemyndigande   för
regeringen  eller   den   myndighet  som  regeringen
bestämmer  att meddela föreskrifter  som  gör  sådan
insyn möjlig.

Konstitutionsutskottet  bör  således  föreslå  att
riksdagen  – med ändring av sitt beslut i ärendet om
fristående skolor  –  antar regeringens förslag till
ändring  av 15 kap. 11 §  skollagen.  Därmed  avslår
riksdagen motionerna 2001/02:
K59 yrkande  2,  2001/02:K60  yrkande 3, 2001/02:K65
yrkande 6 och 2001/02:K66 yrkande 18.

2. Allmänhetens insyn i fristående
skolor


av   Britt-Marie   Danestig   (v)   och   Lennart
Gustavsson (v).

Den av regeringen föreslagna lagändringen  är enligt
vår   mening  inte  tillräcklig  för  att  garantera
allmänheten  insyn  i  den  verksamhet som bedrivs i
fristående skolor.

Vi anser att riksdagen – med  ändring av sitt beslut
i   ärendet  om  fristående  skolor   –   bör   anta
regeringens  förslag  till  lydelse  av 15 kap. 11 §
skollagen  med den ändringen och omformuleringen  av
lagtexten att  regeringen  eller  den  myndighet som
regeringen  bestämmer skall meddela föreskrifter  om
skyldighet  att   lämna  information  om  fristående
skolas verksamhet.  Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:K59 yrkande 2 och avslår motionerna 2001/02:
K60 yrkande 3, 2001/02:K65 yrkande 6 och 2001/02:K66
yrkande 18.