Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:67

Torsdagen den 15 februari

Kl. 12.00 - 13.28

---

14.00 - 15.45

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 9 februari.
2 § Nya riksdagsledamöter, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna

Berättelser om granskning av bevis för riksdagsleda-
mot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Riksskatte-
verket inkommit bevis om att Lars Lilja (s), Vännäs,
utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 mars
2001 sedan Mats Lindberg (s) avsagt sig sitt uppdrag
som riksdagsledamot. Från Riksskatteverket har ock-
så inkommit protokoll angående utseende av ersätta-
re.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och protokollet angå-
ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade
i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 14 februari 2001
Lars Tottie/
Kerstin Siverby

Till Valprövningsnämnden har från Riksskatte-
verket inkommit bevis om att Carl-Axel Johansson
(m), Köpingebro, utsetts till ny ledamot av riksdagen
fr.o.m. den 1 mars 2001 sedan Gun Hellsvik (m)
avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från
Riksskatteverket har också inkommit protokoll angå-
ende utseende av ersättare.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och protokollet angå-
ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade
i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 14 februari 2001
Lars Tottie/
Kerstin Siverby

3 § Svar på interpellation 2000/01:229 om le-
galisering av prostitution

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Lars Elinderson har frågat mig om
jag ämnar ta kontakt med den tyske jämställdhetsmi-
nistern för att markera den svenska regeringens syn
på prostitution. Han frågar också om jag avser att ta
några särskilda initiativ under det svenska ordföran-
deskapet i EU i avsikt att påverka Tyskland i frågan
om en eventuell legalisering av prostitution i landet.
Den svenska regeringen har tydligt markerat att
kvinnokroppen inte ska betraktas som en handelsvara
som kan köpas och säljas. Det mest kända exemplet
på detta ställningstagande är den kriminalisering av
köpare av sexuella tjänster som infördes i samband
med att riksdagen antog regeringens kvinnofridspro-
position.
Inom EU har sedan 1996 frågan om sexslavhandel
och sexuell exploatering av barn stått högt på dagord-
ningen, mycket tack vare insatser från den förre
kommissionären Anita Gradin och Europaparlamen-
tarikern Maj Britt Theorin.
All handel bygger på att det finns kunder och att
det finns en efterfrågan. Om det inte fanns kunder
som tog sig rätten att betrakta kvinnokroppar som
ting, så fanns det ej heller någon marknad där offren
för denna hantering kunde utbjudas och utnyttjas.
Den svenska regeringens syn på denna fråga lig-
ger i linje med tilläggsprotokollet om handel med
människor, speciellt kvinnor och barn bl.a. för pro-
stitution, till FN:s konvention om transnationell orga-
niserad brottslighet, en konvention som även Tysk-
land undertecknat.
Att Sverige har denna syn är väl känt bland samt-
liga EU:s medlemsländer. Under det svenska ordför-
andeskapet kommer jag själv, biståndsministern och
justitieministern att anordna ett flertal möten i syfte
att påskynda och förstärka det gemensamma arbetet
mot människohandel och dess värsta form sexslav-
handel.
I anslutning till de möten som jag deltar i kommer
det att finnas flera tillfällen att påminna om och
tydliggöra den svenska synen i denna fråga och då
även belysa detta särskilt i kontakter med min tyske
kollega.
Jag kommer därför att framhålla att en legitime-
ring av prostitution försvårar arbetet med att bekämpa
sexslavhandeln och att det kan motverka arbetet med
att återföra offren för sexslavhandel och prostitution
till ett fullvärdigt och mänskligt vardagsliv. En legi-
timering skapar också grogrund för en växande pro-
stitution.
Jag vill avslutningsvis understryka att jag i likhet
med Lars Elinderson anser att en legitimering av
prostitution är ett mycket stort bakslag i arbetet för
jämställdhet mellan kvinnor och män.

Anf. 2 LARS ELINDERSON (m):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka jäm-
ställdhetsministern för svaret på min interpellation
men får samtidigt beklaga att jag upplever svaret som
undvikande. Jämställdhetsministern brukar i andra
sammanhang inte skräda orden när det gäller brister i
jämställdhet eller förhållanden som motverkar jäm-
ställdhet mellan könen. Det säger jag inte som en
kritik, tvärtom. Jag tror att det är viktigt att hålla en
hög profil i frågor som gäller jämställdhet och där vi
också från vårt land har ett gott anseende.
I den inhemska debatten om prostitutionen har
tonläget stundtals varit ganska högt trots att me-
ningsmotsättningarna mellan de olika partierna inte
har gällt synen på prostitutionen som sådan utan ute-
slutande, eller nästan uteslutande, rört sig om vilka
medel som är mest verksamma för att motverka pro-
stitutionen. Denna gemensamma syn markeras också
i behandlingen av trafficking-frågan, som just nu är
ganska aktuell.
Men när det gäller tendenserna till liberalisering
och t.o.m. legalisering av prostitution i bl.a. EU:s
största medlemsland verkar, om jag förstår svaret rätt,
jämställdhetsministern inte speciellt upprörd. För det
första berör hon över huvud taget inte i sitt svar det
tyska förslag till legalisering av prostitution som min
fråga avser. Hon talar uteslutande om det negativa i
en legitimisering av prostitution i allmänhet, vilket är
en helt annan fråga.
I Tyskland har man för närvarande presenterat en
radikalt ny lagstiftning där syftet enligt jämställd-
hetsministerns kollega i Tyskland är att prostitution
ska, för att citera tidningspress, jämställas med andra
servicetjänster. Jämställdhetsministern säger visserli-
gen att hon ska tydliggöra den svenska synen i den
här frågan i de möten hon deltar i, särskilt då med sin
tyska kollega. Det kan ju vara bra. Men någon reak-
tion i övrigt mot denna lagstiftning planerar hon up-
penbarligen inte.
Jag framställde, herr talman, min interpellation
bl.a. för att jag reagerade över bristen i balans när
jämställdhetsministrarna, och då särskilt den svenska
jämställdhetsministern, uttalade sig i abortfrågan i
anslutning till mötet med EU:s jämställdhetsministrar
i Norrköping för några veckor sedan. Däremot sakna-
des över huvud taget reaktioner på nyheten om den
planerade tyska legaliseringen av prostitution som
kom ungefär samtidigt.
Interpellationssvaret stärker intrycket att jäm-
ställdhetsministern inte är särskilt upprörd över den
lagstiftning som är på gång i Tyskland. Jag ser det
tvärtom som mycket allvarligt att EU:s största med-
lemsland nu planerar inte bara en legitimering av
prostitutionen utan en ren legalisering.
Det här kommer enligt min uppfattning att öka
svårigheterna att komma till rätta med det växande
problemet med sexslavhandel och övergrepp mot
kvinnor. Frågan hade därför förtjänat en starkare
reaktion från Sveriges sida under ordförandeskapet.

Anf. 3 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lars
Elinderson, som har uppmärksammat den här frågan
och skrivit den här interpellationen. Det är glädjande
att männen går in i debatten på det här sättet. Kvin-
nohandel kan aldrig skiljas från prostitution. Har vi
inte prostitution, eller saknas det en marknad för den,
sker ingen kvinnohandel. Det är beklämmande att det
varje år säljs en miljon kvinnor i världen varav hälf-
ten i Europa. Det finns säkert stora mörkertal här. Det
är många som också upplever psykiskt våld, och
givetvis fysiskt våld. Till Sverige kommer det 200-
500 varje år från andra länder.
Jag vill också tacka jämställdhetsminister Marga-
reta Winberg för arbetet i trafficking-frågan och för
att hon har rest runt till alla ansökarländer, tagit upp
de här frågorna och verkligen reagerat och visat på
problematiken.
Jag förstår i och för sig bekymret, eftersom län-
derna inte erkänner problemet. Jag talade själv med
en tysk delegat för ett tag sedan, och man skyller i
princip på Ryssland och andra östländer och vill inte
ta något eget ansvar. Och då kan man ju förstå att det
undermedvetet ligger att prostitutionen håller på att
legaliseras i Tyskland och att man inte vill tala om
den. Men prostitution är aldrig frivillig.
Om den största nationen i EU väljer att legalisera
prostitutionen driver vi kvinnor till en marknad som
inte är frivillig och som strider mot deras egna intres-
sen och deras egna möjligheter. I detta sammanhang
är det viktigt att vi hela tiden trycker på tanken om
kvinnors empoverment i jämställdhetsarbetet.
Jag förstår att Margareta Winberg under ordför-
andeskapet är på väg att anta ett dokument om traf-
ficking, och vi hoppas att det blir klart för Europa
under ordförandeskapet. Men vad jag där vill trycka
på är att det är FN-protokollet som måste implemen-
teras på ett sådant sätt att prostitution aldrig kan vara
frivillig för någon av parterna. I detta sammanhang är
det också väldigt viktigt att Margareta Winberg tar
fram just kvinnors hälsa och att hon gör ett klart och
tydligt uttalande att legalisering av prostitution strider
mot jämställdheten vad gäller kvinnors hälsa, efter-
som de ju blir svagare både mentalt och fysiskt. Här
har alltså ministern mycket att göra, och jag hoppas
verkligen att jämställdhetsministern kommer att göra
ett tydligt uttalande mot det tyska förslaget, så att det
ger ett mycket klart och tydligt utslag.
Givetvis vet de andra länderna att Sverige har en
lagstiftning mot prostitution som i och för sig bara
behandlar den ena parten. Jag hade själv önskat att
den också skulle behandla den andra, eftersom kvin-
nan blir svagare och svagare i detta sammanhang,
men jag förstår också de sociala skäl som ligger bak-
om ställningstagandet. Men det är viktigt just med ett
tydligt uttalande om att man ställer krav på arbetet för
kvinnors hälsa och att FN-dokumentet implementeras
när det gäller dessa frågor.

Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag blir lite konfunderad när jag hör
Lars Elinderson. Det är möjligt att det skrivna svaret
var otydligt. Men i så fall kan jag gärna förtydliga
mig muntligt. Det finns nämligen inget som helst skäl
för mig att inte offentligt säga att jag skarpt ogillar
det som håller på att ske i Tyskland. Det strider mot
jämställdhet. Det strider mot medmänsklighet. Jag
tycker att det strider mot mänskliga rättigheter, därför
att prostitutionen i sig, köpet och betraktelsesättet när
det gäller kvinnokroppen som om det handlade om
skosnören, en bil eller ett kylskåp är så oerhört främ-
mande för oss alla i Sverige, tror jag, och naturligtvis
för mig också. Och det finns inget som helst skäl att
inte klart och tydligt deklarera det. Och det är ett
bakslag för jämställdheten i Tyskland. Men eftersom
Tyskland är det största landet också i EU så är det
väldigt svårt. Jag har tagit upp frågan om prostitution
i dessa sammanhang. Men jag vet att det finns länder
- Holland är ett sådant land - som inte alls delar vår
åsikt i denna fråga. Jag har mycket svårt att förstå
dem, och de har mycket svårt att förstå oss. Det som
vi kan fortsätta att göra är att diskutera, argumentera
och övertyga. Det är ju bara övertygelse genom ar-
gumentering som gäller.
Sedan säger Lars Elinderson att vi är överens om
målen men att metoderna lär skilja sig åt. Ja, jag vet
att moderaterna var emot den nya lagen när den kom
för två år sedan. Då blir min motfråga: Vilka metoder
ska vi då använda för att minska prostitutionen, för att
eliminera den? Den ska ju helst av allt bort helt och
hållet. Vilka metoder föreslår Lars Elinderson i Sve-
rige och i EU? Och hur ska vi lyckas övertyga länder
som inte tycker som vi när vi nu tror så mycket på det
som vi själva har gjort, i alla fall målen?
Att jag inte tog upp denna fråga i Norrköping be-
rodde på att jag råkade frågan om Bush och inställ-
ningen till aborter. Det var svar på en ren fråga. An-
nars var ju ämnet för Norrköpingsmötet inte riktigt
detta, utan det handlade ju om att ha ett gender-
perspektiv på socialförsäkringssystemen och om
möjligheten att kombinera föräldraskap och förvärvs-
arbete.
Ja, Ulla-Britt Hagström, FN-protokollet ska gälla.
Jag har så sent som i dag förvissat mig om det hos
justitieminstern. Och han säger att också kommissio-
nären Vitorino är helt inne på att det är det som ska
ligga till grund. Och det har ju alla länder åtminstone
inom EU skrivit under på. Och kvinnors hälsa blir
t.ex. en fråga för mötet i New York i början av mars.
Då blir det också tillfälle för mig att ta upp kvinnors
hälsa i perspektivet av prostitution och sexslavhandel.

Anf. 5 LARS ELINDERSON (m):
Herr talman! Jag vill tacka för det något tydligare
uttrycket för jämställdhetsministerns syn på prostitu-
tionen och den lagstiftning som är på gång i Tysk-
land. Jag medger att jag blev ganska besviken när jag
läste svaret, därför att det verkade som om jämställd-
hetsministern inte ville tala om det tyska lagförslaget
i sitt svar, eftersom det över huvud taget inte nämndes
utan enbart allmänna tendenser till legitimering och
liberalisering av prostitutionen i allmänhet.
Jag tror att det är en viktig symbolisk fråga att
Sverige reagerar också mot de olika nationella lag-
stiftningarna. Vi har självklart begränsningar i fråga
om att uttala oss som ordförandeland. När jämställd-
hetsministern i anslutning till en sådan här konferens
kan uttala sig så bestämt och kategoriskt i en fråga
som har jämställdhetsaspekter, så borde det finnas
förutsättningar att också vara åtminstone lika tydlig i
en annan fråga.
Min reaktion var självklart att förståelsen för den
tyska hållningen var något större därför att det är
partikamrater i Tyskland som ligger bakom den lag-
stiftningen. Men jag hoppas att jag får en bekräftelse
på att så inte är fallet.
Även om jag inte var med när den s.k. sexköpsla-
gen antogs så är jag fortfarande tveksam till om man
verkligen når det syfte som lagen har genom den i
detta fall ensidiga kriminaliseringen av den ena par-
ten i sexhandeln. Jag ska inte säga att jag vill ändra
eller riva upp lagen, men jag vill säga att den utvärde-
ring som faktiskt har presenterats i dag i en av landets
tidningar ändå visar att prostitutionen inte har mins-
kat genom denna lag men att den har fått andra for-
mer. Den har t.o.m. inneburit negativa konsekvenser
för de berörda kvinnorna i fråga om den halvöppna
prostitution som bedrivs på gatorna, alltså utomhus.
Det ska bli intressant att se den fortsatta behandlingen
av den utvärdering som har gjorts av polisen när det
gäller hur den här lagen fungerar och om det blir en
diskussion om förändringar i lagstiftningen, kanske
t.o.m. i enlighet med det som vi sade från vårt partis
sida när lagen antogs, nämligen att en sådan lag måste
vara balanserad och att man i så fall måste skjuta in
sig på båda parter i detta sammanhang.
Eftersom statsrådet efterlyste min syn på denna
trafficking-fråga i allmänhet kan jag säga att jag delar
Ulla-Britt Hagströms syn på FN-stadgan. Det finns ju
en motsättning, i varje fall så här långt, mellan EU:s,
eller kommissionens, syn på trafficking-frågan och
FN:s syn, eftersom man har ett snävare och mer in-
skränkt och begränsat synsätt. Man tar inte med pro-
stitutionsfrågan som sådan.
Det har kanske sin förklaring i att det i en del län-
der finns en annan uppfattning i själva prostitutions-
frågan. Därför efterlyser jag återigen en starkare re-
aktion från jämställdhetsministern, inte minst i sam-
band med att vi i olika EU-sammanhang diskuterar
detta, en starkare reaktion mot den lagstiftning som är
på gång i Tyskland.

Anf. 6 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag vill först konstatera att utan lag-
stiftningen hade vi haft ett ännu värre läge. Genom
lagstiftningen, även om vi inte har hunnit med båda
parter, har vi sagt nej till prostitution, och den attity-
den är väldigt viktig. Sedan vill jag tacka Margareta
Winberg för att det är FN-protokollet som ska gälla
och för engagemanget för kvinnors hälsa. Jag vet att
Margareta Winberg engagerar sig enormt i dessa
frågor inte minst genom det jämställdhetsråd som
Margareta Winberg kallar till och lyssnar in alla
kvinnoorganisationers synpunkter, vilket jag tycker är
väldigt positivt och bra.
En fråga dock skulle jag vilja ställa till Margareta
Winberg. Det gäller brottsoffer som kommer till Sve-
rige. Vi har en sådan lagstiftning att man inte kan
stanna och vittna mot hallicken. Man körs i väg hem,
ofta kanske till svårare förhållanden som leder till
prostitution. Vi har exempel på detta. Skulle man
kunna finna en möjlighet att låta trafficking-offer
stanna här, skaffa sig ordnade förhållanden, åtminsto-
ne inte kastas hem utan att få stöd för sitt fortsatta liv
i hemlandet?
Jag tycker det är väldigt bra med inviten från Lars
Elinderson att vi tillsammans, hela riksdagen, skulle
kunna gå ut och tala om att vi är starkt emot den le-
galisering av prostitutionen som Tyskland föresprå-
kar. Det skulle ge ett väldigt tryck. Kanske Margareta
Winberg som regeringens företrädare då skulle kunna
peka på betydelsen av de dokument som vi har skrivit
under. Man måste kunna ha någon form av utvärde-
ring där vi tittar på de dokument länderna har skrivit
under och se hur man följer upp de dokumenten. Det
kan man säkert göra utan att knäppa Tyskland på
näsan som nation utan få dem att inse att det här har
vi skrivit under, och det är viktigt.

Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Vi är bara i början av vår ordföran-
deskapsperiod. Det har gått snart två månader. Vi har
haft ett stort möte om jämställdhet ur en viss aspekt,
men jag kan försäkra både Lars Elinderson och Ulla-
Britt Hagström att det kommer att hända mycket mer
under de månader som återstår. Närmast står den 8
mars, den internationella kvinnodagen. Då kommer
det att tas ett initiativ av kommissionen och ordföran-
delandet i Bryssel i de här frågorna. Då finns det
också skäl att ta upp det här perspektivet, nämligen
prostitutionen. Den stora frågan då kommer att vara
trafficking. Vi kommer också den 8 mars att ha ett
möte med kommissionen som leds av Prodi där just
trafficking kommer att vara ett huvudämne och där
Sverige naturligtvis deltar som ordförandeland.
Vi har ett kalendarium där de olika ministrarna
har skrivit, och vi är många ministrar som har del i
denna fråga. Vi har utifrån våra olika utgångspunkter
beskrivit vad vi ämnar göra under vårt ordförande-
skap. På sista sidan finns ett kalendarium som visar
att vi flera gånger varje månad på ministernivå kom-
mer att ha möten med andra ministrar runtom i EU
och också med ansökarländerna där de här frågorna
tas upp. Jag vill nog hävda att frågan om trafficking
och därmed också frågan om prostitution kommer att
bli mycket väl belyst under det svenska ordförande-
skapet.
När det sedan gäller den polisrapport som kom i
dagarna är det lite olika uppfattningar om huruvida
den är bra eller dålig. Jag har ännu inte läst hela rap-
porten, men jag har fått den föredragen för mig i vissa
delar. Jag har också i dag talat med en av de poliser
som arbetar på gatan och som har en helt annan syn.
Om man ska tala om experter är han en av de verkliga
experterna, som var med innan lagen kom och är med
nu. Han tycker att det är en dålig rapport, den stäm-
mer inte alls med erfarenheterna i Stockholm. Han
menar att gatuprostitutionen här har minskat med två
tredjedelar. Antalet sexköpande män har minskat med
mellan 70 och 80 %, och antalet koppleriingripanden
som lett till fällande dom har fördubblats.
Det var väl ingen som trodde att den här lagen en-
bart skulle lösa alla problem. Så är det ju inte. Det
handlar om någonting mycket djupare och mycket
mer omfattande, nämligen en värdering av hur vi ser
på värdet av kvinnor och hur vi ser på värdet av män.
Där är det så i vår värld, inklusive Sverige, att fortfa-
rande värderas kvinnor lägre än män. I det här fallet
får det till följd att man anser att en kvinnas kropp,
precis som ett kylskåp eller ett par skosnören, kan
vara till salu. Regeringen och efter vad jag förstår
riksdagen delar inte den uppfattningen. Det är som
jag brukar säga när jag håller föredrag utomlands: Not
for sale.

Anf. 8 LARS ELINDERSON (m):
Herr talman! Jag vill betona att det är viktigt att
frågan om prostitution inte försvinner i debatten om
trafficking. Trafficking-frågan är på ganska centrala
punkter skild från prostitutionsfrågan. Det är också
det som är anledningen till att EU-kommissionen i sin
rapport har hamnat något vid sidan av FN, som har ett
bredare perspektiv i diskussionen. Jag vill betona min
uppfattning att Sverige ska driva på i frågan om FN-
protokollet när det gäller synen på trafficking så att
också prostitutionsfrågan kommer in i sammanhang-
et.
Jag hoppas och utgår ifrån att prostitutionsfrågan i
sig i den nationella lagstiftningen lyfts upp som en
diskussionspunkt i det kommande arbetet under ord-
förandehalvåret. Det var också syftet med min inter-
pellation. Jag tycker naturligtvis att det är positivt
med de uttalanden som vi har fått från statsrådet här i
dag men beklagar samtidigt att reaktionen inte kom
automatiskt när det offentliggjordes vilken lagstift-
ning som är på gång i Tyskland.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det är vik-
tigt att utvärdering av all lagstiftning ska vara sank-
tionerad, dvs. att det ska finnas ett arbetssätt som är
accepterat från alla parter. Om nu Rikspolisstyrelsen
utser en grupp som får till uppgift att utvärdera den
här lagstiftningen måste den naturligtvis göra det på
ett sätt som man kan hänvisa till i den fortsatta dis-
kussionen.
Jag har också talat med enskilda polismän och so-
cialarbetare som jobbar med förebyggande av prosti-
tution som hävdar precis motsatsen, att en av anled-
ningarna till att vi har fått en sådan ökning av IT-
handeln på det här området är just lagstiftningen och
att man inte alls med säkerhet kan säga att prostitu-
tionen har minskat därför att den synliga gatuprosti-
tutionen är mindre. Jag tycker att det ska vara en
fråga som det ska vara fokus på i den fortsatta diskus-
sionen om utvärderingen av lagstiftningen.

Anf. 9 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Huruvida handeln på Internet hade
varit mindre eller lika stor som i dag om vi inte hade
haft den nya lag som vi fick för två år sedan tror jag
att vi har väldigt svårt att uttala oss om. Vad vi kan se
är att den synliga gatuprostitutionen har minskat. Vi
kan lyssna till de poliser som arbetar direkt på gatan
med de kvinnor som tidigare var där och som nu har
blivit betydligt färre. Män som köper i den öppna
prostitutionen har blivit betydligt färre. De hävdar
också att de på annat sätt har haft nytta av den här
lagen.
Men min fråga kvarstår. När vi röstade om den
här lagen, innan den trädde i kraft den 1 januari 1999,
var moderaterna emot. Det var 43 moderater som inte
ville att vi skulle ha den här lagen. Jag kan respektera
det under förutsättning att man hade någonting annat.
Det har jag inte fått svar på. Vad är moderaternas
andra alternativ när man inte ville ha den här lagen?
Jag delar uppfattningen att man måste utvärdera så-
dant här. Möjligen är det något tidigt att göra en or-
dentlig utvärdering.
Man ska samtidigt komma i håg att lagen också
speglar ett synsätt, precis som lagen mot barnaga och
lagen mot kvinnomisshandel. Det speglar synsättet:
Vissa saker gör man inte. Vissa saker tycker vi är fel,
och då får vi markera det. Det yttersta sättet att mar-
kera det är genom att stifta en lag.
Det är förstås väldigt viktigt att lagen också re-
spekteras och ger effekt. Men det kan man bara ut-
värdera i efterhand. I det här fallet speglar den också
en åsikt. Regeringen lade fram förslaget eftersom
regeringen tyckte att kvinnokroppen inte är till salu.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2000/01:225 om häs-
tar till slakt utomlands

Anf. 10 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig vilka
åtgärder jag avser vidta för att få bukt med situatio-
nen att hästar från Sverige slaktas utomlands.
Det s.k. transportdirektivet som beslutades år
1991 och ändrades år 1995 är ett harmoniserat direk-
tiv. Det innebär att de bestämmelser som antagits är
gemensamma för alla medlemsstater. Skälet för detta
är en strävan att underlätta handel mellan medlems-
staterna. Det är därför inte tillåtet för enskilda med-
lemsländer att ha strängare regler än direktivets för
transporter som sker mellan EU-länderna. Enligt
direktivet får djur inte transporteras under sådana
förhållanden att de kan komma till skada eller orsakas
lidande. Djuren ska veterinärbesiktigas före lastning.
Djur får endast transporteras när de är lämpliga att
transportera och när åtgärder har vidtagits för djurens
skötsel under sändningen och vid ankomsten till be-
stämmelseorten. Djur som är sjuka eller skadade får
inte transporteras.
Gällande EG-regelverk innebär att levande djur
fritt kan föras mellan medlemsländerna. Sverige har
ingen möjlighet att förhindra utförsel av hästar till
andra medlemsstater vare sig dessa ska säljas som
sport- och fritidshästar eller för slakt. Ekonomiska
intressen gör att hästar, som inte anses vara värda att
behålla, transporteras till slakterier som betalar ett bra
pris. Generellt anser jag att det är nödvändigt att ver-
ka för att långa transporter av levande djur till slakt
ersätts med transporter av kött. Det gäller naturligtvis
inte bara hästar utan alla djurslag.
Självfallet är det varje hästägares eget ansvar att
se till att den häst man äger slaktas på närmaste slak-
teri och slipper utsättas för långa transporter till häst-
marknader och slakterier utomlands.
Kommissionen har nyligen offentliggjort en rap-
port (KOM(2000)809) angående de erfarenheter
medlemsstaterna gjort efter genomförandet av rådets
direktiv 95/29/EG om ändring av direktiv
91/628/EEG om skydd av djur vid transport. Denna
rapport kan utnyttjas som riktlinje i det fortsatta ar-
betet med att förbättra villkoren för djur under trans-
port.
Kommissionens rapport diskuterades på minister-
rådsmötet den 29 januari, och samstämmigheten var
stor bland ministrarna om att det finns behov av för-
bättringar inom området djurtransporter. Några av
synpunkterna som framkom var att transporttiderna
bör minskas samt att djur bör slaktas så nära uppföd-
ningsplatsen som möjligt. Jag kommer självfallet att
fortsätta min kamp mot plågsamma djurtransporter,
och jag vet att jag i detta har stöd från alla EU:s jord-
bruksministrar.

Anf. 11 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som jag
måste säga att jag är förvånad över. Som många kän-
ner till är detta en fråga som också lyfts av Aftonbla-
det i veckan. Man vet att ungefär 5 000 hästar för-
svinner ur landet och går till den slaktprisspekula-
tionscirkus som förekommer.
Dessa hästar försvinner ur landet. De hamnar på
slakterimarknader och slakterier i Belgien, Frankrike
och Italien under förhållanden som där är vidriga.
Margareta Winberg har sagt helt andra saker i Afton-
bladet än vad som står i interpellationssvaret. Jag är
naturligtvis intresserad av att höra om det som står i
tidningen är sådana åtgärder som Margareta Winberg
står fast vid även i riksdagens kammare.
Jag har tagit upp dessa transporter i en motion
hösten 1999. Jag tog också upp dem i EU-nämnden
den 26 januari i år och fick då ett sådant svar att jag
lämnade in en interpellation, eftersom jag tyckte att
svaret var mycket nonchalant. Tyvärr tycker jag lika-
dant om detta svar. Jag kan höra jordbruksministrar
runtom i EU stå och säga ungefär samma saker. Hur
kommer vi då till rätta med transporterna?
Det är naturligtvis dags att gå från ord till hand-
ling, Margareta Winberg. De transporter som före-
kommer i Sverige är inte acceptabla. Dessutom är de
faktiskt illegala, som också påpekats i Aftonbladets
serie. Det kontrolleras inte om de hästar som går ut ur
landet har de intyg dom erfordras. Om det nu finns
krav på intyg för att köra hästar vidare till andra län-
der bör väl någon kontrollera om de har dem eller
inte.
Det intressanta är inte att diskutera hur mycket
jordbruksministern har vetat tidigare eller senare. Den
film som visades här i riksdagen och som jordbruks-
ministern var med och tittade på, Some Lie Dying,
visade precis detta. Även då fick vi höra att jord-
bruksministern skulle tala med sina kolleger i Brys-
sel.
Det är dags att få stopp på transporterna. Jag har
ett antal förslag som jag tänkte höra hur jordbruksmi-
nistern ställer sig till.
Kontrollera transporterna. Kontrollera hästhälsan.
Hur mår de hästar som transporteras? Finns de veteri-
närintyg som ska finnas? Finns alla papper? Och
framför allt, håller transporten de standarder som kan
krävas? Jag är övertygad om att många av transpor-
terna då kommer att stoppas, eftersom det inte för-
håller sig så.
Många av dessa hästar kommer från människor
som tror sig ha sålt dem till ett liv. De säljer hästen
billigt därför att de tror att den ska slippa dö, och så
hamnar den i cirkusen. Jag har varit i kontakt med
många människor som blivit förskräckta när de får
reda på att sådant här existerar.
Sätt i gång med en annonskampanj från regering-
ens sida i Ridsport, Trav och galopp, på nätet och alla
andra ställen där det säljs hästar på annons så att
människor vet att om de säljer en häst för billigt finns
risken att den hamnar i den här cirkusen! Alla ska
veta att minst 5 000 kr är ett pris som de ska ta för att
garantera att hästen inte hamnar i cirkusen. Då tror
jag att många är mycket mer noga när de säljer häs-
ten.
Se till att öka bidragen till nödslakt. Många av
dessa hästar ska inte heller bli livsmedel. Det bästa
vore om de fick dö hemma på gården eller i närheten
av stallet. Man kan införa ett bidrag till det som kallas
nödslakt eller för att slakta hästen hemma så att den
sedan blir kadaver. Det kan t.ex. vara 2 200 kr eller
2 500 kr. Då slipper hästarna att hamna i cirkusen.
Det kan också vara en möjlighet.
Den här problematiken tas också upp i den hästut-
redning som jordbruksministern fick på sitt bord den
1 december. Där finns inga förslag till åtgärder alls.
Sverige har nu chansen, eftersom det ska hållas en
stor hästkonferens med anledning att EU-
medlemskapet, att ta tag i frågan och se till att det blir
ett stopp på hanteringen.
Dessutom, jordbruksministern, har man i dag hit-
tat nya vägar för hästarna, inte inom EU utan till
Polen. Därifrån går de vidare till Italien. Den trans-
porten borde vara ganska lätt att kontrollera, eftersom
den går till vad som kallas för tredje land. Vad tänker
jordbruksministern göra för att sätta stopp för denna
hantering?

Anf. 12 AGNETA BRENDT (s):
Herr talman! Jag hade inte uppmärksammat att det
var interpellationsdebatt i dag. Jag har på morgonen
skrivit en fråga till jordbruksministern angående
hästtransporterna. Jag tyckte att det var lite tokigt att
göra det. Det är bättre att jag anmäler mig till debat-
ten.
Jag har liksom alla andra upprörts över de bilder
jag har sett. Jag har också blivit uppringd tidigare av
den del personer som har uppmärksammat mig på
transporterna av hästar från t.ex. Ukraina ned till
Sydeuropa.
Min fråga till jordbruksministern är: Vad kan vi
som parlamentariker göra för att påverka situationen,
och vilka åtgärder har jordbruksministern för avsikt
att vidta för att vi ska kunna få ett stopp på djurplåge-
riet?

Anf. 13 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det låter väldigt enkelt när man får
höra förslag som går från ord till handling. Det låter
väldigt enkelt. Jag skulle vilja ställa en motfråga. Vad
tycker Gudrun Lindvall att jag ska göra i ett EU där
det finns 15 länder som alla ska komma överens?
Det är nämligen så att det inte är ett land som be-
stämmer. Det är inte Tyskland, Frankrike eller Sveri-
ge som gör det, utan vi bestämmer tillsammans, låt
vara med lite olika röstetal men ändå. Vi bestämmer
med kvalificerad majoritet. Det betyder att ett antal
länder måste tycka likadant.
För att ett antal länder ska tycka likadant behövs
det att man talar. Det behövs ord. Det är inte så lätt att
gå från ord till handling. Tala gärna om vad jag inte
har gjort som jag borde ha gjort i orden. Det är vad
jag kan göra tills det blir så många som tycker som
jag, för då kan det bli handling.
Jag vågar nog påstå att det inte finns något annat
land som har drivit de här frågorna som Sverige har
gjort. Jag kan också jämföra med situationen 1995
när vi började som medlemmar i EU. Då hånflinade
många länder åt mig. Det skickades runt en nidbild på
hur den svenska djuromsorgen såg ut. Det var en gris
som satt och rökte cigarr i baksätet på en limousine
och knackade den mänskliga chauffören på ryggen
och sade: Stopp chaufför, jag måste gå ut och kissa.
Sådana bilder skickas inte runt i dag. Det kan jag
försäkra Gudrun Lindvall. I dag är det en helt annan
diskussion och ett helt annat förhållningssätt till de
här frågorna. Vi är inte framme, men vi har kommit
en bit på vägen därför att inte bara jag, utan många
människor i de olika länderna har pratat och använt
orden mot sina ministrar. Ministrarna är ju trots allt
ängsliga för vad väljarna tycker, och särskilt om det
är många som tycker likadant.
Så tar Gudrun Lindvall upp filmen Some Lie Dy-
ing. Jag vill bara korrigera henne på en punkt. Den
var inte från Sverige. Gudrun Lindvall fick det att
framstå som om den vore det. Den var inte filmad i
Sverige. Den var filmad i andra länder.
Nästa vecka kommer jag att presentera nya rikt-
linjer för djuromsorgen, djurskyddet och djuretiken.
Jag kommer att presentera detta för att få höra de
europeiska djurskyddsorganisationernas synpunkter
på det. Det kommer att resultera i någonting som så
småningom kommer att nå denna riksdag.
Men det är klart att vi också har mycket kvar att
göra här. Gudrun Lindvall tar själv upp kontrollen. Ja,
vem är det som ska kontrollera detta? Det är kommu-
nerna. Vad har Gudrun Lindvall att säga om den
kommunala tillsynen och kontrollen? När vi för dis-
kussioner om att kanske föra över den därför att det
brister, då säger Miljöpartiet att kommunerna ska
fortsätta att göra den. Hur vill Gudrun Lindvall åtgär-
da det?
Agneta Brendt tar upp samma fråga. Vi har inget
förbud mot införsel av t.ex. hästar från Ukraina om
man följer de regler vi har, och framför allt smitt-
skyddsreglerna. När det gäller transporterna är det
inte förrän de kommer in i EU som de ska följa det
transportdirektiv som vi var överens om 1996. Det är
ett transportdirektiv som vi nu diskuterar. Det gjorde
vi på mitt första ministermöte, och det kommer att
komma upp återigen. Sverige anser att det transport-
direktivet, som för övrigt inte ens följs av alla länder,
i sig är för svagt.

Anf. 14 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! För det första är det alldeles själv-
klart att vi stöder jordbruksministern i försöken att få
direktiven bättre. Men det har ingenting att göra med
det som sker i Sverige. Vi måste se till att sopa fram-
för egen dörr för att vi ska bli riktigt trovärdiga i
Bryssel.
Vi kan konstatera att det sker en utförsel av hästar
från Sverige som strider mot de lagar och regler vi
har här. Det krävs veterinärintyg från Jordbruksver-
ket, men många av de hästtransportörer som trans-
porterar ut hästar till den här hemska marknaden har
inte det. De kör transit. De plomberar sina transpor-
ter, och de kontrolleras aldrig. Jag kan bara citera vad
jordbruksministern säger i Aftonbladet: "Det som
stötte mig i artiklarna var att tullen inte tittar in i
vagnarna, de borde kunna göra det." Det håller jag
med om. Jag håller med om vad jordbruksministern
tycker i Aftonbladet. Tullen borde kunna kontrollera
detta. Om jordbruksministern anser att kommunerna
ska kontrollera att Jordbruksverkets direktiv följs,
måste hon informera kommunerna om det så att de
kan göra en sådan kontroll. Det är framför allt i Hel-
singborg det sker. Men här tyckte jordbruksministern
att det var tullen som skulle göra det.
Jag hade ett antal förslag på hur man skulle kom-
ma till rätta med detta. Jag fick inget svar. Jord-
bruksministern kan kanske lyssna den här gånger.
Man måste kontrollera transporterna, precis som
jordbruksministern säger i artikeln. Det vore jättebra
om man började kontrollera. Jordbruksministern själv
antydde att tullen kunde göra det. Om jordbruksmi-
nistern tycker att någon annan kan göra det, vill jag
säga att jag är mest intresserad av att kontrollen
kommer till stånd.
Sätt i gång med en annonskampanj i de tidskrifter
där det säljs hästar så att folk blir medvetna om detta!
Många vet inte detta. Man säljer kanske en häst för
2 000-3 000 till någon som säger att hans hustru ska
ha den för att rida i skogen på, men det är inte sant.
Jag har pratat med många som har fått reda på detta.
Jag vet också människor som håller på med hästar
som köper de här billiga hästarna för att se till att de
inte hamnar i slaktcirkusen. Se till att vi får en rejäl
annonskampanj! Det kan faktiskt regeringen kosta på
sig.
Se till att införa ett bidrag! Det står också här i
Aftonbladet: "Jag har bett att få direktiv om en ny
utredning: Vilka ekonomiska morötter krävs för att i
stället för att skicka ut små kalvar och hästar slakta
dem i Sverige och exportera köttet?" Är det ett för-
slag som bara Aftonbladet ska ha, eller ska vi få höra
ett sådant förslag här i kammaren också? Det vore
utmärkt.
Ett förslag som jag har är att man inför bidrag vid
nödslakt, dvs. slakt hemma. Då hamnar djuret inte i
livsmedelshanteringen. Det går till kadaver. Jag tror
att många skulle välja att slakta hästen hemma om
människor fick ett sådant bidrag eftersom man är rädd
för att den ska hamna i en felaktig hantering.
Avser jordbruksministern att ta upp detta på den
hästkonferens som ska hållas? I så fall tycker jag att
ett krav för att det ska bli trovärdigt är att vi vet att
den typen av hantering inte sker här i Sverige.
Det är hemskt svårt att skydda sig mot cyniska
människor som utnyttjar djur på ett sätt som jag hop-
pas att både jordbruksministern och jag tycker är
förskräckligt, men vi måste ju försöka. Vi måste få
stopp på detta i Sverige. Många transporter finner
dessutom nya vägar via Baltikum och Polen för att
hamna i den cirkus som går vidare ned till Italien.
Bilderna i Some Lie Dying var hämtade därifrån. Jag
måste säga att Sverige faktiskt har ett litet ansvar
även där.
Jag tog upp detta när jag var i Polen med jord-
bruksutskottet, både på tjänstemannanivå och på
politikernivå. Det intressanta var att när jag tog upp
det på tjänstemannanivå talade man om att man var
orolig för situationen. När jag tog upp det på politi-
kernivå sade man att det inte förekom och hänvisade
till att det inte var lagligt. Det är precis så jag känner
att jordbruksministern gör här. Hon hänvisar till att
det inte är lagligt och säger därmed att vi ska jobba
för det i Bryssel. Men vi måste ju se till att få bort det
som sker här och som vi inte vill ha.
Vi måste ha kontroll, men också det som jord-
bruksministern säger i Aftonbladet, nämligen ekono-
miska incitament för att den här hanteringen inte ska
finnas. Det jag tror skulle vara viktigast är en rejäl
informationskampanj till människor som säljer hästar.

Anf. 15 AGNETA BRENDT (s):
Herr talman! Jag tackar för det svar jag fick. Jag
förstår att detta är en fråga som inte är så lätt att lösa.
Jag uppskattar att jordbruksministern kommer att
fortsätta att diskutera transporttiderna. Det är kanske
det som är orsaken till att det fortfarande lönar sig att
slakta så långt bort från den plats där djuren växer
upp. Det här handlar ju inte bara om hästar, utan det
handlar om djur över huvud taget som fraktas runt i
Europa.
Jag hoppas att vi kan vara framgångsrika i den här
frågan.

Anf. 16 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Man kan göra mycket som politiker.
Man kan var väldigt uppfinningsrik och hitta på kam-
panjer, men jag ifrågasätter om regeringen ska ha en
kampanj för vad priserna på gamla hästar ska vara.
Det tycker jag låter något utanför vad en regering ska
syssla med.
Jag undrar också hur Gudrun Lindvall ser på frå-
gan om ägarens ansvar. Vi måste väl ändå säga att
ägaren har ett ansvar för hästen när man använder
den, om man rider på den eller har den för att hålla
landskapet öppet, och även när den blir äldre och
eventuellt sjuk. Jag tycker att Gudrun Lindvall lite
grann bortser från ägarens ansvar och skjuter in all-
ting på regeringen, den ska t.o.m. sätta priser så att de
inte blir för låga. Det är väl ändå att gå lite väl långt.
Gudrun Lindvall säger att vi ska sopa framför
egen dörr. Självklart ska vi göra det. Men jag kan inte
gå på uppgifter som Gudrun Lindvall får någonstans
ifrån eller som Aftonbladet skriver i sin tidning. Om
jag ska kunna arbeta med någotsånär trovärdighet
måste jag gå på vad mina myndigheter undersöker,
kontrollerar och får fram.
Vi har inte fått några uppgifter om plågsamma
transporter av hästar i Sverige. Jag vill säga det. Om
jag skulle få det, skulle jag naturligtvis sopa. Jag har
också ställt frågan eftersom Gudrun Lindvall på olika
sätt tagit upp detta med mig. Jag har inte fått något
bejakande svar. Då är det lite svårt att säga att jag
läste det i tidningen och därför måste vi göra någon-
ting. Det duger inte. Man måste ha mer kött på benen
än att bara hänvisa till en tidningsartikel.
Gudrun Lindvall säger att nu kan tullen få kon-
trollera det här. Är hon då beredd att flytta kontrollen
och tillsynen? Det har ju Miljöpartiet varit stora mot-
ståndare till när vi har försökt att diskutera det. Jag
anser att kommunerna av olika skäl inte kan fullfölja
detta på det bästa sättet. Små kommuner kan inte ha
den här expertisen.
Är Gudrun Lindvall då beredd att ändra sig och
sitt partis uppfattning på den här punkten? Ingen
skulle vara gladare än jag. Detta är ett problem, som
jag ser det.
Sedan till nya stöd för nödslakt. Det är någonting
som näringen har varit med om att avskaffa. Men när
man inför nya stöd kan man inte göra det enbart i
Sverige. Vi är medlemmar i EU nu. Vi tycker båda
två - vi tyckte i alla fall båda två - ganska illa om det.
Vi kan tycka mycket om det nu också. Men nu är vi
där, och då måste sådana här saker notifieras. Då är
det inte så lätt att säga att vi ska införa det här enbart
hos oss.
När det gäller slakt nära uppfödningen håller vi på
att arbeta med direktiv till en utredning som ska se
efter vilka ekonomiska incitament som behövs inte
bara i Sverige, för det går inte, utan över huvud taget.
Men vi börjar i Sverige, och sedan ska vi försöka
applicera det på EU-nivå. Man ska se efter vilka eko-
nomiska incitament som behövs för att bonden ska
behålla kalven - mer än tio dagar i andra länder, 14
dagar i Sverige - tills naveln är läkt och han kan
skicka iväg den till Holland. Det är en, tycker jag,
barbarisk sak som jag gärna vill stoppa. Men nu har
vi detta regelverk, och nu ska vi se om vi på annat
sätt kan förmå bonden att behålla kalven längre. I
slutändan blir det fråga om hur vi ska övertyga
svenska folket om att äta mer kalvkött så att vi slipper
att skicka kalvar till kontinenten, där man uppenbarli-
gen gillar kalvkött mer än i Sverige.

Anf. 17 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Det blir märkligt när jordbruksmi-
nistern i tidningen säger att hon är villig att införa
ekonomiska styrmedel och sedan här i talarstolen
säger att det inte är möjligt. Det finns tydligen en
uppgift till tidningar och en annan uppgift här.
Det som fick Aftonbladet att skriva var en rapport
från en före detta anställd på Jordbruksverket. Det
finns alltså en rapport från Jordbruksverket. Och då
finns det alltså en myndighet som är ansvarig för
detta som slår larm.
Dessutom säger sig riksåklagaren i nästa nummer
vara villig att börja titta på det här. Han har nämligen
fått indikationer på att det finns ganska mycket plåg-
samma, olagliga, illegala transporter. Han vill börja
titta på det här, så det finns alltså myndighetsstöd för
ett agerande.
Det är också lite förvånande att det inte skulle gå
att genomföra det jag säger. Mycket av det som före-
slås i hästutredningen - man föreslår t.ex. stöd till
inköp av ridhästar till ridskolor - anses ligga utanför
jordbrukspolitiken. Man kan mycket väl tänka sig att
slakt av sporthästar, som det här ofta handlar om, ska
ligga utanför jordbrukspolitiken. Den typen av slakt
skulle naturligtvis kunna ligga utanför.
Om jordbruksministern inte alls är villig att börja
informera människor om vad det handlar om kan jag
lova att mitt parti kommer att göra det. Jag föreslår
inte att vi ska sätta något pris på hästar. Jag menar att
vi ska se till att informera alla människor så att man
vet att det här förekommer, så att man försöker und-
vika att den egna hästen hamnar där.
Det finns cyniska människor, men de allra flesta
som har hästar skulle bli förfärade och chockade om
man upptäckte att den häst man har sålt har hamnat i
det här. Något sådant vill man absolut inte. Men man
har inte haft kunskapen. Min vilja med en an-
nonskampanj är att se till att detta blir riktigt känt hos
alla.
Jag hoppas att vi gemensamt kan fortsätta att lösa
den här frågan. Jag får väl ändå ha en stor förhopp-
ning om att den här frågan kommer att lösas på ett
sätt som gör att vi blir av med den här typen av trans-
porter. Jag hoppas att de få hästar som nu går ur lan-
det - om vi inte kan hindra det totalt - transporteras
på ett sätt som är lagligt när det gäller både de papper
som ska vara med och det sätt de transporteras på.
Helst ska de naturligtvis slaktas.
Jag och Miljöpartiet kommer att göra allt för att se
till att den här frågan hålls vid liv och att informatio-
nen kommer ut till alla.

Anf. 18 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det är inte bara Gudrun Lindvall
som kommer att hålla den här frågan vid liv. Det
kommer också regeringen att göra. Vi har ett antal
aktiviteter under vårt ordförandeskap där just djurom-
sorg, djurskydd och djuretik lyfts fram. Jag har bl.a.
sagt att vid ett tillfälle ska vi i denna i övrigt mycket
slutna församling som Ministerrådet utgör ha en öp-
pen debatt om etik och moral när det gäller djurhåll-
ning. Det är av det skälet att våra medborgare runtom
i de olika länderna måste få veta vad deras ministrar
säger när vi sitter där, för att sedan kunna ställa olika
politiker till svars om det inte blir som de lovar. Det
kommer vi att ha i maj.
Vi kommer också i slutet av våren att ha en stor
djurskyddskonferens här i Stockholm där djuren är i
centrum, där djurens egna behov, djurens perspektiv,
är i centrum och inte människans behov av djuren. Då
kommer alla olika djurslag att behandlas - t.ex. cir-
kusdjur, djur i bur och försöksdjur, förutom de djur vi
har för livsmedelsproduktion.
I den rapport som Gudrun Lindvall talar om finns
det ingenting som säger att det är plågsamma trans-
porter. Transporter i sig är ju inte förbjudna. Det kan
vi inte göra. Det finns ingenting som säger att de är
plågsamma. Det är det man har försökt att spegla i
artiklarna.
Jag välkomnar verkligen att Miljöpartiet går ut
med annonskampanjer och annat. Det är också sådant
som djurskyddsorganisationerna har att göra. Det är
därför de finns. De driver opinion, och det är väl
alldeles utmärkt. Jag utesluter inte att vi på andra sätt,
dock inte genom att annonsera - det tror jag inte att
regeringen brukar göra - kommer att upplysa och
genom våra myndigheter tala om för dem som äger
djur hur man ska sköta djur. Det är en uppgift för
myndigheterna.
Jag vill också säga att det förslag om en fristående
djurskyddsmyndighet som nu är ute på remiss - om
det nu blir så, vilket jag hoppas och tror - kan vara ett
bra sätt att ytterligare öka trycket i de här frågorna.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 2000/01:218 om poli-
tisk fri radio

Anf. 19 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Lars Lindblad har frågat mig om jag
ämnar dra tillbaka regeringens proposition
(1999/2000:55) om kommersiell lokalradio och om
jag avser att använda skönhetstävlingsmodellen för
tilldelningen av frekvenser. Han har vidare frågat
vilka åtgärder jag avser att vidta för att konkurrens-
neutralitet ska råda mellan gamla och nya stationer
samt vad jag avser att göra med alla de möjliga licen-
serna på AM- och FM-banden. Jag besvarar frågorna
i ett sammanhang.
Regeringen lade förra året fram nyss nämnda pro-
position om nya bestämmelser för den kommersiella
lokalradion i avsikt att stärka yttrandefriheten i eter-
medierna genom att öka mångfalden och den lokala
förankringen. Syftet med förslaget är att varje lokal-
radiostation ska få en oberoende ställning med själv-
ständig programverksamhet och ha en lokal karaktär.
Bakgrunden är att konstitutionsutskottet i denna
riksdag redan 1994 konstaterade att den kommersiella
radion inte har utvecklats enligt de ursprungliga in-
tentionerna. De lokala stationerna är ofta beroende av
centrala programnätverk, och de regler som skulle
motverka en dominans på marknaden av ett fåtal
kapitalstarka företag hade visat sig otillräckliga. Ut-
skottet ansåg därför att det var nödvändigt att se över
lagstiftningen och lade även fram ett förslag om en
s.k. stopplag. Riksdagen antog lagen hösten 1995.
Lagen innebär att nya tillstånd för kommersiell lokal-
radio inte får meddelas. Regeringen tillsatte därefter
en parlamentarisk kommitté som hösten 1996 pre-
senterade betänkandet Den lokala radion (SOU
1996:176) med förslag om ändrade regler för den
kommersiella lokalradion. Med hänsyn till bl.a. re-
missinstansernas kritik ansåg regeringen emellertid
att det inte var möjligt att genomföra förslagen. En
särskild utredare fick därför i uppdrag att på nytt
lägga fram ett förslag om de framtida villkoren, vilket
resulterade i betänkandet Den framtida kommersiella
lokalradion (SOU 1999:14).
Regeringens proposition innebär i huvudsak att
Radio- och TV-verket ska fördela sändningstillstån-
den. När det uppstår konkurrens om ett sändningstill-
stånd ska urvalet baseras på en samlad bedömning av
ägarförhållanden och åtaganden i fråga om pro-
graminnehåll. Radio- och TV-verket ska sträva efter
en fördelning av tillstånd som innebär att sändningar-
na i hög grad utgörs av eget material och program
med lokal anknytning. Dessutom ska verket sträva
efter att dominans över nyhetsförmedling och opini-
onsbildning motverkas. Det är viktigt att möjligheter-
na till mångfald tas till vara och därför ska beaktas
om den sökande ger ut en dagstidning eller sänder
radio eller TV i sändningsområdet. Sändningsverk-
samheten som ska bedrivas bör också kunna ske var-
aktigt med god kapacitet och kvalitet. Därför ska
verket även ta hänsyn till finansiella och tekniska
förutsättningar vid fördelningen av tillstånd.
För de befintliga tillstånden har regeringen före-
slagit att särskilda övergångsbestämmelser ska gälla.
I huvudsak innebär dessa att de nuvarande bestäm-
melserna fortsätter att gälla t.o.m. 2008. Därefter ska
de nya reglerna gälla även för befintliga tillsånd med
undantag för koncessionsavgifterna. I praktiken inne-
bär detta dock endast att den nuvarande s.k. tredje-
delsregeln, dvs. att det under minst en tredjedel av
dygnet ska sändas program som framställts särskilt
för den egna verksamheten, kommer att ersättas med
en ny tretimmarsregel.
Den nya regeln innebär att tillståndshavarna i
stället måste sända minst tre timmar eget material
under dagtid, alltså från klockan 6 på morgonen till
klockan 21 på kvällen. Avsikten med denna bestäm-
melse är givetvis att minska mängden centralproduce-
rade program och i stället öka mångfalden och den
lokala förankringen i enlighet med de ursprungliga
intentioner som den borgerliga regeringen lade fram i
början av 1990-talet.
Samtidigt föreslås att de befintliga tillstånden ska
kunna förlängas med fyra år i taget även efter 2008,
till skillnad från dagens bestämmelser som ger de
nuvarande radiostationerna rätt till förlängning endast
en gång, dvs. t.o.m. 2008.
Som jag tidigare nämnde ansåg konstitutionsut-
skottet att den kommersiella radion inte har utveck-
lats enligt intentionerna. KU:s uppfattning gör sig
fortfarande gällande. Jag ser därför ingen anledning
för regeringen att dra tillbaka förslaget.
Vad gäller frågan om konkurrensneutralitet utgår
jag ifrån att Lars Lindblad syftar på att olika konces-
sionsavgifter kommer att gälla. Svaret är att förslaget
inte snedvrider konkurrensen mer än vad auktions-
systemet gör i dag. Därför behöver inte heller några
särskilda åtgärder vidtas.
Dagens koncessionsavgifter är nämligen redan nu
mycket varierande. Minimibeloppet är 20 000 kr och
den högsta avgift som betalas ligger på ca 3,5 miljo-
ner kronor. Regeringens förslag är ju att de nya till-
stånden ska kosta 40 000 kr per år, lika för alla.
Det finns cirka tio tillstånd kvar att fördela i FM-
bandet till kommersiell lokalradio. Dessa tillstånd kan
komma att förenas med villkor om t.ex. en viss
mängd eget material. Eftersom det därigenom ställs
större krav på de nya tillståndshavarna än vad som är
fallet i dag, anser jag att det är både rättvist och rim-
ligt att staten inte kräver en större avgift än vad som
behövs för att täcka administrationskostnaderna.
Produktion av program kostar som bekant pengar.
Vårt förslag får, som jag tidigare redogjort för, inte
några särskilt betungande effekter för de befintliga
tillståndshavarna. Det är då också rimligt att de fort-
sätter att betala de avgifter de faktiskt själva har satt
prislappen på. Dessutom är det ingenting som hindrar
att nuvarande tillståndshavare återlämnar sina till-
stånd och ansöker på nytt efter att det lysts ut.
I den särskilda utredarens uppdrag om den framti-
da kommersiella lokalradion ingick att överväga om
sändningar i AM-banden skulle omfattas av förslaget
till nya bestämmelser. Utredningen fann emellertid att
det saknas tillräckligt intresse för sådana sändningar.
Regeringen har i den nu aktuella propositionen sagt
sig dela denna uppfattning och har mot den bakgrun-
den valt att inte låta dessa sändningar i AM-banden
ingå i förslaget.

Anf. 20 LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka kultur-
ministern för svaret på min interpellation.
Över 2 200 000 personer, däribland jag själv,
lyssnar varje dag på den privata lokalradion i Sverige.
Faktum är att på vissa platser är lyssnarantalet större
för den privata lokalradion än lyssnarantalet för P1,
P2, P3 och P4 tillsammans.
85 lokalradiostationer har startat sedan 1993, och
ca 2 000 personer arbetar på dessa 85 radiostationer.
Många unga och äldre får ta del av musik och
program som de inte fått ta del av om radion inte
släppts fri. Dessa miljoner människor anser onekligen
att detta är radio av god kvalitet. Kulturministern
anser att god radio är radio som producerar minst tre
timmar lokalt material. Är det inte så att vad som är
god kvalitet bestäms av lyssnarna? Om man tycker att
en kanal har dålig kvalitet slutar man lyssna. Det får i
sin tur konsekvenser i reklamintäkter osv.
Regeringen lade hösten 1994 tillsammans med
Centern fram en stopplag med syfte att stoppa upp-
komsten av nya lokalradiostationer. Då liksom nu
utnyttjade vi moderater en s.k. vilandeförklaring för
att skjuta upp genomförandet av lagen. Under den
perioden startades nya kanaler i 14 sändningsområ-
den, där det tidigare inte fanns något alternativ till
Sveriges radio.
På platser som Gotland, Blekinge, norra Bohus-
län, Trestadsområdet, Skövde, Mora, Sälen, Hudiks-
vall, Örnsköldsvik, Södertälje, Varberg och västra
Småland skulle det inte finnas några alternativ i dag.
25 radiostationer skulle inte finnas, och alla de män-
niskor som arbetar där skulle inte ha sina jobb.
Socialdemokraterna har vid upprepade tillfällen
gjort allt för att stopa den fria radion. Men det är inte
det enda man försökt stoppa genom åren. Ni stoppade
Radio nord och Radio syd på 1960-talet. Ni var emot
NORDSAT på 1980-talet, den gemensamma nordiska
public service-satelliten. Vissa socialdemokrater
försökte t.o.m. stoppa parabolantennen i Sverige på
1980-talet. Det är en tydlig politik som motverkar fria
medier som inte kontrolleras av politiker.
Den proposition som lagts fram är ett hot mot den
fria radion. En undersökning gjord av Göteborgs
universitet visar att radiobranschen inte skulle klara
av de förändringar som propositionen innebär. Till-
ståndens längd, konkurrenssnedvridningen genom de
nya koncessionsavgifterna och tretimmarsregeln slår
hårt mot de etablerade radiokanalerna.
Justitiekanslern har kritiserat förslaget och anser
att det bryter mot yttrandefrihetsgrundlagens förbud
mot censur.
Är det inte så att kulturministern i grund och bot-
ten är emot den fria radion? Är det inte så att den
proposition som lagts fram är så långt som ministern
och regeringen vågar gå med hänsyn till den starka
opinionen mot förslaget? Är det inte så att om rege-
ringen kunnat så hade man stoppat reklamradion helt?
På Gotland och i Blekinge och på andra platser
hade det inte funnits något alternativ alls till Sveriges
radio om regeringen hade lyckats införa stopplagen
1995.
Jag vill fråga kulturministern: På vilket sett hade
detta lett till en större mångfald på dessa platser?
Anser kulturministern inte att den privata lokalradion
tillfört lyssnarna något? Är det inte så att Marita Ulv-
skog inte tycker om privat reklamradio?

Anf. 21 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Det här är femte gången under den
här mandatperioden som vi diskuterar den kommersi-
ella lokalradion. Ett otal gånger har den också debat-
teras i det utskott jag är ledamot av, konstitutionsut-
skottet.
Positionerna är uppenbarligen väl kända. Vi be-
höver kanske inte repetera alla argument, men på
några punkter bör nog en del frågor belysas extra.
Jag vill ställa ett par frågor till interpellanten Lars
Lindblad.
Har Lars Lindblad tagit del av den stora under-
sökning som publicerades i fjol och som är gjord av
Tekniska högskolan i samarbete med tonsättarnas och
upphovsmännens organisation? Den heter Musikut-
budet i svenska etermedier, med underrubriken Oh, I
play it again.
Den visar med klar tydlighet att den kommersiella
lokalradion inte blev den mångfaldens radio som
utlovades av dem som drev fram auktionsförfarandet
1992-1993.
Har interpellanten Lars Lindblad hunnit ta del av
kandidatuppsatsen Reklamradion versus Ulvskog som
är gjord av Handelshögskolan vid Göteborgs univer-
sitet? Lars Lindblad citerade uppenbarligen ur den.
Läser man vidare i den texten finner man klart och
tydligt att branschen brottas med ett huvudsakligt
bekymmer. Det är de dyra koncessionsavgifterna som
den borgerliga regeringen själv drev att man skulle
införa.
Man har med öppna ögon suttit på Stockholms
auktionsverk och ropat in oerhört dyra konces-
sionsavgifter. I denna utredning visar man med all
önskvärd tydlighet att de var för dyra. De var för
besvärliga. De gav inte möjligheter att utveckla den
radio som man så hett önskade.
Har Lars Lindblad vidare läst den mycket intres-
santa tidningsartikel som publicerades i Aftonbladet
lördagen den 3 februari, signerad Bert Karlsson?
Denne Bert Karlsson, ägare av ett av Sveriges få
kvarvarande musikförlag, Mariann Songs i Skara,
säger där:
"Det finns alltså utrymme för musikproducenter
att marknadsföra nya artister och låtar. I stället spelas
redan befintliga hits om och om igen. Denna likrikt-
ning började med reklamkanalernas intåg i Sverige.
Jag satt själv i riksdagen när tillstånden såldes ut och
ångrar bittert den naivitet som fick mig och andra
riksdagsledamöter att tro på de vinstjagande bolagens
snömos om 'lokal förankring' och 'mångfald'."
Detta är hårda ord från en av Sveriges mest rutine-
rade musikförläggare, en av Sveriges mest fram-
gångsrika utgivare av musik. Han säger vidare:
"I de kommersiella kanalerna spelas enbart ny el-
ler gammal hitmusik. Sveriges Radio P3 hakar på
jakten efter lyssnarsiffror och tror att man gör detta
bäst genom att prioritera utländskt framför
svenskt."
Denne Bert Karlsson ångrar sig, och utan honom
hade den borgerliga regeringen inte kunnat genomfö-
ra sina auktionsförfaranden 1993. Jag satt själv på
Stockholms Auktionsverk 1995 då Hudiksvallsfre-
kvenserna skulle ropas ut. Jag tillhörde ett antal mu-
sikälskare och radio-freaks som var intresserade av
att ropa in en av de frekvenserna. Vad mötte vi? Jo,
ett bulvanförfarande. En person som inte ens var där
ropade via fullmakt in den ena, varpå ett tidningsfö-
retags ledningsfigurer ropade in den andra, helt i strid
med den intention som Birgit Friggebo hade med
lagen.
Jag menar att den lag som sjösattes 1993 har ha-
vererat.

Anf. 22 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Lars Lindblad beskriver hur många
människor som lyssnar på lokalradion, och han gör en
stor sak av att han själv lyssnar på den. Det gör även
jag. Däremot har vi nu hört vad Bert Karlsson tyckte
om resultatet av den lokalradioreform som genomför-
des under den borgerliga regeringen.
Man kan också läsa vad det ansvariga statsrådet
Birgit Friggebo har sagt om detta. Hon säger att hon
inte är ett dugg intresserad. Hon var egentligen aldrig
intresserad, och hon tycker inte att det har blivit bra.
Hon lyssnar på P1.
Det är också ett slags betygssättning. Vi som in-
tresserar oss för och bryr oss om den kommersiella
lokalradion tycker att det är viktigt med innehållet i
den här propositionen, som riksdagen egentligen
redan har tagit ställning till, även om det ännu inte
kunnat fattas beslut om den.
Jag vill dock säga att det icke ska finnas någon
stupstock år 2008 för dem som nu har satt fast sig i
dessa dyra kostnader genom auktionsförfarandet. De
kan fortsätta även efter 2008. De drabbas icke av
Friggebos stupstock. De ska visserligen erbjuda lite
mera mångfald efter 2008, alltså lite mer av lokalt
producerat material, precis som de ursprungliga in-
tentionerna var, i stället för att låta cd-växlare köra
samma hits - en del väldigt gamla - även i de nyaste
kanalerna.
I muren kring monopolen, som man inte heller
ville skapa men som blev ett resultat av auktionsför-
farandet, åstadkommer vi med den nya propositionen
en liten spricka, som gör det möjligt att efter en sam-
lad bedömning av innehållsambitioner och vilka som
står bakom radioföretagen faktiskt få fler än de riktigt
stora och rika att vara med om att göra denna hög-
kvalitativa lokalradio, som i alla fall innehåller mer
av variation. Detta är väldigt viktigt för oss.
Jag tänker inte svara på Lars Lindblads uppräk-
ning av galna saker som har sagts av socialdemokra-
ter i medieföretagen de senaste 50 åren. Jag skulle
med råge kunna matcha det med vad moderater har
sagt. Allt har gått ut på att yttrandefriheten är en
medborgarrätt som heter pengar.

Anf. 23 LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Det känns som om jag har blivit mi-
nister för en dag. Nu är interpellanten, som har ställt
frågorna, plötsligt angripen från två håll.
Det har i diskussionen sagts att den här frågan har
debatterats många gånger. Kenth Högström hade
räknat fram inte mindre än fem sådana tillfällen. Det
är kanske inte så konstigt eftersom det gäller en oer-
hört viktig fråga, som tilldrar sig ett oerhört stort
intresse i opinionen.
Jag tycker personligen att den fria radion är bra,
och den ger mig mycket. Det är roligt att även kul-
turministern lyssnar på den fria radion. Jag lyssnar
gärna på P3 och ibland också på P1, men jag tycker
att musikkanalerna tillför något extra som jag vill ha.
Jag skulle dock inte drömma om att låta mitt tycke få
politiska konsekvenser. Vad jag tycker är bra radio är
inte intressantare än vad de övriga 2,2 miljonerna
dagliga lyssnare tycker. Det är därför främmande för
mig att vi här i riksdagshuset ska besluta hur många
timmar lokalt material som ska produceras. Det
kommer onekligen att ställa till en hel del problem för
de radiokanaler som sänder i dag.
Regeringen påstår sig vilja öka mångfalden, men
för mig handlar mångfald om ett underifrånperspek-
tiv, om vad lyssnare vill ha snarare än om politiskt
godtycke om vad lyssnarna borde lyssna på.
Den andra frågan handlar om radiokanalernas för-
utsättningar. Jag kan lugna Kenth Högström med att
jag visst har tagit del av de rapporter som han nämn-
de. Jag har framför allt satt mig in i Göteborgsrap-
porten, men jag har även skummat de övriga. Visst
pekar man på en del problem, bl.a. på kostnaderna för
dagens koncessioner, men man säger sig också i
summeringen vara allmänt nöjd med de regler som vi
har i dag men vara oroad över de regler som är på
gång.
Radiobranschen har själv pekat på de problemen.
Det finns också ett problem med det nya förfarande
som man ska fördela koncessionerna efter. Framför
allt kommer det att innebära att de i dag etablerade
kanalerna kommer att tvingas ställa sig allra sist i kön
av dem som vill delta i skönhetstävlingen. Det är ett
allvarligt hot mot de kanaler vars utbud många lyss-
nar på i dag.
Men jag vill faktiskt ta upp frågan om vad som
hade hänt om stopplagen hade gått igenom åtminsto-
ne 1995, Marita Ulvskog. Den politik som förs i dag
är en konsekvens av det som fanns då. Man har gång
efter gång konsekvent velat försvåra för de privata
alternativen. Jag vill återigen ställa den fråga som jag
tycker är relevant i den här debatten. Om den lag som
regeringen tillsammans med Centern ville införa 1995
hade drivits igenom, hade det inte funnits alternativ
radio på de ställen som jag räknade upp. På vilket sätt
hade det lett till en större mångfald? Och på vilket
sätt leder det till en mångfald i etern att man styr upp
kanaler att producera just lokalt material?
Man använder i dag på vissa av de viktiga kana-
lerna och på den viktigaste sändningstiden centralt
material, och lyssnarna gillar detta. På vilket sätt
bidrar det till att mångfalden minskar?

Anf. 24 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Det är fullt naturligt att den här de-
batten förs i kammaren för femte gången. Detta har
inte bara interpellanten givit anledning till, utan också
det moderata ungdomsförbundet, som hand i hand
med radioutgivarna driver en politisk kampanj riktad
enbart mot kulturminister Marita Ulvskog som person
och som politiker.
Jag har funderat, och jag har frågat radioutgivarna
om det kan vara meningen att den kommersiella pri-
vata lokalradion upplåter egen sändningstid för egna
politiska budskap. Är det förenligt med t.ex. yttrande-
frihetsgrundlagen? Vi sade att de politiska partierna
skulle ha möjligheter att marknadsföra sig på det
sättet, men kan radioutgivarna själva göra det ihop
med Moderata ungdomsförbundet? Uppenbarligen
kan man det. Radio- och TV-verket har inte ingripit.
Då får frågan en extra dimension. Då måste man ta
debatten där den förs.
Jag har tagit debatten mot er i Radio Match i Ble-
kinge. Jag har tagit debatten i radions P1. Jag har tagit
debatten på olika ställen därför att jag menar att ni går
ut med osaklig information. Den nya lagen som Ma-
rita Ulvskog föreslår gör det möjligt för nya etable-
ringar inom de frekvensband som är tillgängliga. Det
är lokalt producerad radio precis i enlighet med de
intentioner ni själva hade 1993. Vad var det för fel
med de intentionerna? Jo, den politiska praktiken
efter 1993 års auktionsförfarande har havererat samt-
liga de villkor som ställdes upp. Det blev inte det man
sade. Det blev en riksnätverkstäckande radio. Då
menar jag att längre fram, när rökridåerna har lagt
sig, kanske vi kunde formulera ett annat budskap för
radion, t.ex. ett par kommersiella rikskanaler som jag
skulle föredra framför dem vi nu har.

Anf. 25 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! Lars Lindblad vill inte utgå från vad
han tycker. Men den borgerliga regering som kon-
struerade den kommersiella lokalradio vi har i dag
tyckte någonting. De skrev i sin proposition att det är
angeläget att möjligheterna att starta nya radiostatio-
ner får till följd att antalet självständiga röster ökar
väsentligt. Detta kan ske om varje radiostation får en
oberoende ställning med inriktning mot sitt lokala
spridningsområde. En utveckling som skulle leda till
att den privata radion kom att domineras av ett fåtal
kedjeföretag skulle inte nämnvärt öka mångfalden
och bör därför motverkas.
I dag är det fyra nätverk som äger 91 % av till-
stånden. Vi vet hur det har gått med de andra villko-
ren som den borgerliga regeringen satte upp. Kanske
valde man att formulera den väldigt dramatiska stup-
stocken år 2008, då man inte skulle få hålla på längre
med sitt tillstånd, just därför att man ville ha en möj-
lighet att gå in i ett nytt skede om det hade visat sig
att resultaten blev dåliga. Vi tycker att det är att göra
stort våld på dem som har gjort stora investeringar i
de befintliga kommersiella radiostationerna.
Vi kan inte göra så. Vi väljer i stället att förlänga
tillstånden. De får hålla på med denna verksamhet så
långt vi som talar i denna kammare i dag kan över-
blicka, i fyraårsintervaller. Men däremot försöker vi
genom andra villkor se till så att de går att leva upp
till de ursprungliga intentionerna.
Lars Lindblad har helt missuppfattat stopplagen.
Stopplagen var något som riksdagen tog initiativ till
för att de tio tillstånd som finns kvar inte skulle fort-
sätta att auktioneras ut. Det som är vår sak är att vi
älskar den lokala radion, men vi tycker inte att bara
företag som är rika och stora ska dominera. Radio är
så viktigt att många bör vara involverade i detta. Det
är dessutom en väg till mångfald. Vi gillar inte mo-
nopol på mediemarknaden.

Anf. 26 LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Kenth Högström ondgjorde sig över
politiska kampanjer från ungdomsförbund. Det är
viktigt att unga människor engagerar sig. Det är na-
turligt att Moderata ungdomsförbundet engagerar sig
i en fråga som är oerhört viktig för många ungdomar.
Jag kan också påminna lyssnarna om att det inte var
så länge sedan som Moderata ungdomsförbundet
tillsammans med Högströms och Ulvskogs eget ung-
domsförbund SSU bedrev kampanj i radiofrågan.
Det låter fint med att regeringen vill skapa mång-
fald, och att man vill ge dem som inte har möjlighet
att ta sig in på marknaden att göra det. Samtidigt vill
jag citera ur den rapport från Göteborgs universitet
som Högström hänvisade till. Det framgår att de är
beredda att hålla med företrädare för den privata
lokalradion om den snedvridning av konkurrensen
som skulle uppstå vid ett genomförande av proposi-
tionen. De etablerade stationerna skulle få mycket
svårt att klara sig mot nya stationer, vilka skulle be-
tala avsevärt mindre i koncessionsavgifter och följ-
aktligen få en konkurrensfördel gentemot de redan
etablerade stationerna.
Detta är inte att skapa en marknad med lika förut-
sättningar. Detta är att skapa en marknad med olika
förutsättningar som inte bidrar till en bättre radio.
Jag tror att 2,2 miljoner människor inte kan ha fel.
Det är många människor som uppskattar den radio
som finns i dag. Det är också ett faktum att radiob-
ranschen, med många andra, pekar på att regeringens
politik leder till en sämre möjlighet för radiokanaler-
na att verka. Jag tror att det i grunden finns en stor
politisk skillnad när det gäller synen på den fria radi-
on. För mig personligen är det viktigt att det inte är
politiker som ska bestämma vad som är bra radio. Det
är lyssnarna som ska bestämma vad som är bra radio.
Där går vi mot regeringens politik.

Anf. 27 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Herr talman! SSU och Moderata ungdomsförbun-
det slog sig ihop i en kampanj mot det förra förslaget
till kommersiell lokalradio, dvs. hur vi skulle nå fram
till att få bort auktionssystemet och ändå se till att det
finns en bra kommersiell radio.
Vi valde att göra en helt ny utredning, och upp-
draget gav vi till den SSU-ordförande som engagera-
de sig i detta. Det är med detta förslag som grund som
vi har lagt fram en proposition. Men det verkar inte
spela någon roll. Hur vi än förändrar förslagen står
moderaterna där som en vägg för att försvara auk-
tionssystemet, dvs. icke mångfalden, icke de 2,2
miljoner av oss som lyssnar på den kommersiella
lokalradion och njuter av den periodvis men tycker att
det skulle behövas lite mer av variation och att mo-
nopolen inte ska styra. Jag tycker inte att Lars Lind-
blad med automatik ska räkna in de 2,2 miljonerna
bland dem som stöder honom. Vi är många som ger
stöd och som i högsta grad är aktiva när det gäller den
kommersiella lokalradion. Men vi accepterar inte att
fyra nätverk bestämmer att vi ska höra på identiskt
samma s.k. lokalradio över hela landet.
Det har alltså förekommit en kampanj i den kom-
mersiella lokalradion. Jag ska ta en radio-spot som
Tove Lifvendahl i MUF har varit ute med i lokalra-
diosändningarna: Jag heter Tove Lifvendahl och är
ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Nu
hotas den fria radion återigen av maktgalna politiker.
Det är dags att befria radion. Du har rätt!
Jag skulle vilja säga så här: Jag heter Marita Ulv-
skog. Moderaterna vill skrota yttrandefriheten. Pen-
ninggalna politiker vill hindra dig från att höra olika
sorters musik och olika sorters radio. Du har rätt! De
har fel!

Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.28 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 28 TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas nu för riks-
dagens frågestund. I denna frågestund deltar statsmi-
nister Göran Persson, statsrådet Ingela Thalén, för-
svarsminister Björn von Sydow, statsrådet Maj-Inger
Klingvall och miljöminister Kjell Larsson. Statsmi-
nistern besvarar allmänpolitiska frågor. Övriga stats-
råd besvarar frågor var och en inom sitt ansvarsområ-
de.
Låt mig också påminna om att frågor och svar ska
vara korta och konkreta, högst en minut.
Offentlighetsprincipen

Anf. 29 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsministern. Det gäller en av de viktigare frågorna i
vårt land, nämligen offentlighetsprincipen. Den är nu
aktuell beroende på diskussioner inom EU under
svenskt ordförandeskap.
I början av året sade statsministern i en intervju att
han inte ville kompromissa om offentligheten. Han
sade t.o.m. att om det skulle hända någonting som
gick utöver tryckfrihetsförordningens gränser kom-
mer vi att skjuta beslutet vidare till nästa land, dvs.
över halvårsskiftet.
Därefter har det kommit en hel del mindre trevliga
budskap från olika håll. Senast i förrgår framgick det
att några av våra allierade i offentlighetsfrågan, näm-
ligen EU-parlamentarikerna, var besvikna på Sverige,
om man ska tro en artikel i Svenska Dagbladet.
Jag har två frågor till statsministern. Den första är
om han personligen noga följer den här frågan under
det svenska ordförandeskapet. Den andra är om han
personligen kvarstår vid sin utfästelse från början av
året, dvs. att det är bättre att skjuta på det hela än att
ta ett dåligt beslut.

Anf. 30 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag följer frågan så noga som jag
förmår. Det betyder att vi har satt upp den som en av
de frågor som vi har särskild uppmärksamhet riktad
på - av två skäl. Frågan är svår, och den är särskilt
svår för Sverige dels därför att vi har en position
inom unionen där vi inte har en majoritet med oss,
dels därför att vi ska hantera den under vårt ordföran-
deskap. Helst ska vi vara klara före den 1 maj. Det
ligger i Amsterdamfördragets slutsatser.
Jag känner mig trots allt, så här långt, trygg. Jag
tror att vi kommer att komma fram till en lösning som
fyller våra krav - om vi kan fortsätta att jobba kon-
struktivt tillsammans med parlamentet. Men skulle
parlamentet börja glida i väg i en annan riktning har
vi naturligtvis ett nytt politiskt läge. Jag tror inte att
det blir så, och därför tror jag att vi under vårt ordför-
andeskap kommer att förmå att sy ihop en lösning
som är till fördel för unionen och också tillgodoser
svenska krav.

Anf. 31 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag är glad att statsministern följer
frågan noga. Vi inser alla att han naturligtvis har
många andra frågor på sin dagordning, men det här är
en mycket viktig fråga för det svenska folkstyret. Jag
hoppas förstås också att han har rätt i sin bedömning
att det går att få fram en bra överenskommelse.
Men när statsministern hänvisar till behovet av att
vi står nära parlamentet i den här frågan blir jag lite
förvånad. Som jag sade i min första fråga kom det ju
tidningsuppgifter denna vecka på temat inte att Sveri-
ge var besviket på parlamentet utan att EU-
parlamentarikerna var besvikna på Sverige. Jag skulle
gärna vilja höra statsministern utveckla om de har
missuppfattat alltihop så att han i dag kan lugna dem
- man kan väl tänka sig att en del av det som sägs här
kan översättas till lämpliga språk och distribueras
bland EU-parlamentarikerna.
Den bild som jag och andra har fått, bl.a. på grund
av ett radioprogram i går där det ansvariga statsrådet
deltog, är tyvärr att det finns anledning till oro på den
här punkten.

Anf. 32 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Alla EU-parlamentariker tycker sä-
kert inte om den svenska regeringen eller den svenska
hållningen. Men parlamentets gemensamma ställ-
ningstagande i öppenhetsfrågorna är ju av sådant slag
att det ligger nära vår uppfattning. Vi har uppfattat
parlamentet som en allierad.
Nu ska vi sy ihop en lösning under vårt ordföran-
deskap där vi också får med dem som har väldigt
olikartad uppfattning om detta jämfört med den vi
och parlamentet har. Det är den svåra politiska ba-
lansgången vi ska försöka att åstadkomma.
Det skulle förvåna mig mycket om parlamentet
under den processen skulle börja hylla dem som söker
någon typ av kompromiss. Man kommer naturligtvis
att hålla på sin ståndpunkt och driva den stenhårt, så
tydligt och kraftfullt som möjligt, för att få den lös-
ning eller den kompromiss vi kommer fram till så
nära sin egen uppfattning som möjligt. Så fungerar
det, och den processen har jag respekt för. Jag känner
ännu ingen oro, men jag kan inte säga att jag betrak-
tar detta som en lätt uppgift. Den är svår - kanske den
svåraste vi har under det svenska ordförandeskapet.
Fastighetsskatten

Anf. 33 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Min fråga till statsministern är: På
vilket sätt blir det lättare för en barnfamilj med
chockhöjd fastighetsskatt att ha råd att bo kvar i sitt
småhus i Haninge eller Täby bara för att en annan
barnfamilj, t.ex. i Älvsbyn eller i Arjeplog, får sänkt
fastighetsskatt?

Anf. 34 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Hela den här skattediskussionen som
Moderaterna driver utgår ju från att vi ska ta ut så lite
skatt som möjligt. Vi har uppfattningen att vi ska ta ut
den skatt vi behöver för att täcka ett generöst väl-
färdssamhälles åtaganden.
För en barnfamilj i Haninge och en i Älvsbyn är
det viktigt att vi har en skola som fungerar. Det är
viktigt för barnen, oavsett var de växer upp, att ha en
skola av samma höga kvalitet. Den skolan betalar vi i
stor utsträckning med hjälp av skatter, och de skatter-
na tar vi ut på ett sådant sätt att vi fördelar bördorna
och bärkraften över landet. Vid en total sammanväg-
ning ger det här en samhällsmodell som har visat sig
fungera någotsånär väl. Den kan bli bättre. Men att
ställa Haninge mot Älvsbyn, som Moderaterna gör, är
en kortsiktig politik. Möjligen går det att få stöd för
den i några mycket rika Stockholmskommuner, men
jag tvivlar på att landet i övrigt tycker att det är en
klok väg att gå att på det här viset sätta olika landsän-
dar mot varandra.

Anf. 35 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något
svar. Det kanske inte var väntat heller, för svaret
finns inte i någon logik eller verklighet utan mera i
någon ideologisk värld. Det var också vad statsmi-
nistern tog fram.
Skälet till att jag ställer den här frågan är att
statsministerns finansminister vid åtskilliga tillfällen
har uttalat just att han ser dem som bor i småhus som
ett kollektiv. Det är inte människor av kött och blod
som blir tvingade att flytta, utan det är omfördelning
av ett kollektiv det handlar om. Jag måste säga att jag
finner det ganska cyniskt att se på oss medborgare
som ett kollektiv: Man tar inte ut mer skatt totalt, men
någon förlorar på det och någon vinner på det. Så,
statsministern, tycker jag inte att man kan se på en-
skilda människor i Sverige.

Anf. 36 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi har en politik i Sverige där vi
hjälps åt att bära bördorna och där vi fördelar efter
möjlighet att ta bördan och ansvaret. Mot den politi-
ken har Moderaterna ständigt opponerat. Släppte vi
loss er politik och lät den gå skulle vi få våldsamma
klyftor i landet, och det vill vi inte ha.
Det är rätt, på den punkten är jag överens med
frågeställaren, att det här är ideologi. Det är ett ut-
tryck för solidaritet och sammanhållning. Vi kommer
att se till att de hushåll som har en svag ekonomisk
ställning skyddas vad gäller fastighetsskatten. De som
har större marginaler betalar. Samtidigt kommer vi att
se till att inom landet fördela om möjligheterna att
finansiera den gemensamma sektorn. Mot det har
Moderaterna invänt. Den striden får vi ta i kommande
valrörelse. Jag är nyfiken inte på var Moderaterna står
utan mer på vad Moderaternas tilltänkta regeringsun-
derlag tycker i den frågan.
Miljöforskningen

Anf. 37 LENA EK (c):
Fru talman! Min fråga ställer jag till miljöminis-
tern.
Miljöforskning och finansiering av miljöforsk-
ning, liksom vilja till miljöforskning, håller på att bli
en het politisk potatis - äntligen, skulle jag vilja säga.
För några dagar sedan anlände ett brev till riksdagens
ledamöter från en grupp professorer inom miljöområ-
det. Det gäller växtekologi, försurning, tungmetaller,
fauna, markvetenskap, korrosion, geologi, ekologi,
ekotoxi, marinbiologi osv.
De påpekar att 14 professorer vilkas fasta tjänster,
tillsatta offentligt och finansierade efter avtal med
respektive universitet - från början från Naturvårds-
verket, sedan dribblade över till stiftelsen MISTRA
och sedan till Forskningsrådet för miljö - nu inte har
någon finansiering från årsskiftet. Det är alltså några
månader kvar och sedan handlar det om att de här
tjänsterna inte längre finns. Frånsett allmänna frågor
om att hålla skriftligt ingångna avtal och om tvist-
och arbetsrättsligt skydd också för miljöforskare,
något som väl ändå är anständigt - avser miljöminis-
tern att drastiskt skära ned svensk miljöforskning?

Anf. 38 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag är liksom Lena Ek väldigt glad
över att sambandet mellan forskning och miljö har
blivit allt starkare. Jag tror att det inte finns något
område, något politiskt område, som är mer forsk-
ningsberoende än miljöpolitiken. Det är också det
som ligger bakom att vi har stärkt resurserna till mil-
jöforskningen väsentligt de senaste åren, inte minst
genom ett gott samarbete mellan regeringen, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet.
Vi har också bildat ett särskilt forskningsråd för
miljöfrågor och areella näringar, som nu precis har
börjat träda i kraft. Vi har stora resurser inom MIST-
RA. Vi har givit Naturvårdsverket ökade resurser
varav vi har tagit en del till det nya forskningsrådet.
Nu blir det de här nya forskningsfinansiärernas
uppgift att prioritera forskning och bedöma hur man
ska fortsätta att utnyttja de mycket framgångsrika
forskare som frågan avsåg.

Anf. 39 LENA EK (c):
Fru talman! Det gäller forskare spridda på våra
största universitet på tjänster tillsatta efter mycket
hård konkurrens. De är verkligen duktiga. Nu är det
så att jag i min skrivelse har brev från både Forsk-
ningsrådet och MISTRA där man avsäger sig finansi-
eringsansvaret för de här forskarna, likaså från Natur-
vårdsverket. Dessa utgör tillsammans bulken i svensk
miljöforskning. De har tidigare agerat internationellt
för att stödja våra förhandlare vid internationella
miljökonferenser av stor vikt och tyngd.
De här förberedande arbetena akutfinansieras nu
av Tyskland och Schweiz för att få fram underlag till
viktiga internationella miljöförhandlingar. Min fråga
blir då: Har miljöministern för avsikt att handgripli-
gen frånta Sverige en ledande position inom det här
området i och med att ingen av de här institutionerna
har påtagit sig finansieringsansvar? Utländska rege-
ringar får alltså kliva in för att akutbetala vissa insat-
ser.

Anf. 40 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Självfallet har jag inte den ambitio-
nen. Det som har skett nu är en förändring när det
gäller forskningsansvaret och finansieringen av
forskningen. Med den förändringen kommer också ett
ansvar för det nya rådet, för Naturvårdsverket och för
MISTRA att göra sina prioriteringar när det gäller
den här forskningen. Jag är övertygad om att man
kommer att klara av att göra en sådan prioritering och
skapa bättre möjligheter i framtiden än hittills för den
mycket framgångsrika miljöforskning som bedrivs i
Sverige.
Jag kan tyvärr inte gå in i detalj på det ärende som
Lena Ek har tagit upp och t.ex. kommentera de brev
som har kommit eftersom den här frågan formellt sett
ligger hos utbildningsminister Thomas Östros. Men
jag kan som miljöminister garantera att jag kommer
att göra vad jag kan för att fortsätta öka resurserna till
den svenska miljöforskningen och fortsätta markera
det starka sambandet mellan en framgångsrik miljö-
politik, en framgångsrik politik för hållbar utveckling,
och starka insatser på forskningsområdet.
Försäkringssystemen

Anf. 41 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsmi-
nistern. Det gäller våra gemensamt finansierade för-
säkringssystem. Jag tänker på sjukförsäkringen och
på a-kassan. Det är ju en diskussion om vi ska fort-
sätta ha den här typen av system och om de har en
tillräcklig legitimitet, om de som är med och betalar
får ut tillräckligt mycket av dem. Det kommer också
förslag från andra partier, från borgerliga partier, om
att vi ska byta system och gå över till privatiserade
lösningar. Jag tror, och hoppas att vi mellan Social-
demokraterna och Vänstern är överens om, att vi ska
förstärka de här systemen. Vi har ju fört en diskus-
sion, och kommer att föra en diskussion nu i förhand-
lingarna om vårbudgeten, om att bl.a. höja taken.
Nu har det också kommit upp en diskussion som
gäller just a-kassan, att utöka tillträdet till den för fler.
LO har i dag lanserat en idé om att också stärka gol-
ven, dvs. höja lägsta ersättningen i a-kassan för att på
det sättet människor ska bli befriade från att söka
socialbidrag. Min fråga till statsministern är hur han
reagerar på det här.

Anf. 42 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag reagerar. Och jag gör det med en
viss glädje, faktiskt. För vi är nu i ett läge i Sverige då
vi kan ta oss an den tredje fasen av återhämtningen:
Först få ordning på ekonomin, sedan knäcka arbets-
lösheten och nu använda resurserna för att förbättra
välfärden.
A-kassan har vi börjat med. Där har vi redan tagit
de första stegen. Det kommer vi att fortsätta med.
Men vad jag tycker är ideologiskt intressant är att nu
ta oss an uppgiften med de andra sociala försäkring-
arna. Det gäller inte minst taken. Enklare uttryckt
gäller det att höja det försäkringsbelopp som är för-
säkrat så att också inkomsttagare som har bättre in-
komster kommer in i dessa system. Det är viktigt. Det
är inte minst viktigt för att vi då också möter en privat
försäkringsmarknad som annars i framtiden kommer
att vara basen för en privatisering av sjukvården.
Så vi kommer att komma tillbaka med dessa för-
slag. Om det blir till vårbudgeten eller om det är
höstbudgeten som är rätt tillfälle återstår att se. Det
annonserades redan den 20 januari 1996 i en artikel i
tidningen Arbetet kan jag för övrigt tala om.

Anf. 43 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag tycker att det är skönt att höra att
vi är överens om tagen när det gäller de här försäk-
ringarna och att vi ska försöka undvika en privatise-
ring av den här delen av välfärdssektorn. Jag kan väl
också tolka det här som att det är en tydlig signal till
de förhandlare som snart ska påbörja vårens förhand-
lingar så att de vet att det finns positiva signaler i
detta politiska signalsystem.

Anf. 44 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Ja, det är positiva signaler. Men exakt
hur förhandlingarna bedrivs får vi se. Vi ska se vilket
utrymme vi har och allt detta. Dock är det ju så att de
sociala försäkringarna är väldigt effektiva. De är
billiga att hantera. De omfattar alla. De är bra för den
enskilde. Det är oerhört viktigt att man har en upp-
slutning kring dem från breda grupper i samhället.
Det är därför vi vill förbättra dem.
Samtidigt är vi, som jag sade förut, inte särskilt
glada över att det växer fram privata försäkringslös-
ningar som ska betala för en sjukvård där de som har
råd går före i köer. Jag tror att vi möter också en
sådan utveckling, en sådan erodering av försäkrings-
systemen, genom att höja de s.k. taken.
Vad gäller LO:s förslag kommer vi tillsammans
mellan partiet och LO att diskutera det här. Sedan
kommer regeringen tillbaka.
Förändringar i utlänningslagen

Anf. 45 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet
Maj-Inger Klingvall. Förra året fattade vi i riksdagen
ett beslut om anknytningar. Jag ska läsa innantill från
själva beslutet. Där står: "Ett tidsbegränsat uppe-
hållstillstånd ges normalt två gånger under en tvåårs-
period. Om ett förhållande upphört under denna peri-
od ska fortsatt uppehållstillstånd trots detta kunna
beviljas om sökanden eller sökandens barn utsatts för
våld eller för handlingar som innefattar allvarlig
kränkning av sökandens eller barnets frihet eller frid."
Det andra i det här beslutet var att: "Regeln om att
uppehållstillstånd ska ha beviljats före inresa här i
landet ska behållas. Undantag ska dock kunna göras
om utlänningen har stark anknytning till en i Sverige
bosatt person och det skäligen inte kan krävas att
utlänningen återvänder till ett annat land för att ge in
ansökan där."
Lagändringen gällde från den 1 juli 2000. Nu ef-
terföljs inte den här regeln. Har statsrådet tänkt göra
något åt detta?

Anf. 46 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Det här var ju viktiga förändringar i
utlänningslagen, och de var efterlängtade av många.
Det var en fråga som också hade diskuterats mycket
här i kammaren. Det som är självklart när vi nu har
stiftat en ny lag är naturligtvis att vi följer upp om
tillämpningen stämmer överens med lagstiftarens
mening. Så här gäller nu att vi följer resultatet av den
förändrade lagstiftningen väldigt noga.

Anf. 47 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Gång på gång får vi brev och samtal
om att kvinnor, och även barn, som är utsatta för
misshandel ska utvisas. Det finns flera fall även bland
dem som har stark anknytning. Jag undrar vad som är
stark anknytning när det gäller dessa fall, eftersom
det ofta handlar om en kvinna som väntar barn med
mannen, och de är kanske gifta sedan ett eller två år
tillbaka, och de har fått ett utvisningsbeslut. Jag und-
rar om statsrådet kommer att agera i denna fråga,
eftersom lagen måste följas.

Anf. 48 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Avsikten med denna förändring var
att stärka skyddet för kvinnor och barn. I dagsläget är
det därför viktigt att vi följer effekterna av den för-
ändrade lagstiftningen. Den har ju inte varit i kraft
särskilt länge. Därför är det naturligtvis oerhört vik-
tigt att vi noga följer detta. Och om effekterna inte
blir de avsedda, så får vi naturligtvis göra en pröv-
ning. Men jag anser inte att vi är i den situationen
riktigt ännu. Lagstiftningen måste få fungera något
längre innan vi kan göra ett sådant ställningstagande.
Underhållsskyldiga föräldrar

Anf. 49 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ingela
Thalén. Den gäller underhållsskyldiga föräldrar som
oftast är pappor. De gör sitt yttersta för att deras barn
ska ha det bra där de bor. De är angelägna om att
betala underhåll för sina barn. De vill också att deras
barn ska bo hos dem så ofta som möjligt, och de vill
göra något bra när barnen bor hos dem. De vill kunna
gå på bio, gå till badhuset eller göra någon annan
aktivitet tillsammans.
De pappor som jag träffar och som är underhålls-
skyldiga känner att de har ett oerhört skuldtyngt liv.
De har en relativt hög hyra, eftersom de vill att bar-
nen ska ha en egen vrå, kanske inte ett eget rum, men
helst ett eget rum när de bor hos dem. De känner
också en oro för framtiden inför det eventuellt kom-
mande förslaget om att underhållsstödet ska höjas.
Har statsrådet något svar till dessa pappor?

Anf. 50 Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det finns flera sätt att stödja ensam-
försörjarhushållen, och det är den diskussionen som
har varit föremål för debatt under en tid. Då har vi i
dag en möjlighet, och det är att räkna upp underhålls-
stödet. Om vi väljer denna möjlighet är det självklart
att vi också tittar på inkomstgränserna för dem som är
underhållsskyldiga. Utgångspunkten är ju att båda
föräldrarna ska sörja för sina barn.
Jag är medveten om det som Monica Green tar
upp. Och om vi nu går in i underhållsstödet för att
justera upp hushållsekonomin i ensamförsörjarfamil-
jerna då måste vi också titta på de inkomstgränser
som gäller i underhållsstödsreglerna. Det kan finnas
andra sätt att stödja ensamförsörjarhushållen. Och
Familjestödsutredningen som kommer att lämna sitt
betänkande inom kort har behandlat också dessa
frågor.
Men på Monica Greens fråga kan jag svara att om
vi höjer underhållsstödet så måste vi också justera
inkomstgränserna.

Anf. 51 MONICA GREEN (s):
Fru talman! Jag tackar för det. Det känns säkert
bra för dem som hör det svaret.
Jag träffar metallare på Volvo i Skövde. De har
startat en kamratstödjarförening. De träffar bl.a. dessa
pappor. Man tycker att metallare ändå har hyfsat bra
betalt, men ändå har de denna svåra ekonomiska
situation när det gäller att betala sitt underhåll och
klara av sin egen situation. Det gäller att tänka på
dessa underhållsskyldiga pappor framöver.

Anf. 52 Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Jag delar Monica Greens beskrivning
och önskan om att man ska stödja dessa pappor. Vi
får inte glömma bort att hela utgångspunkten för
diskussionen är barnen och att både mamma och
pappa har ansvar för att försörja barnen. Det är viktigt
för mig att stryka under att min utgångspunkt när vi
nu tittar på hushållsekonomin för både dem som är
underhållsskyldiga och dem som är ensamförsörjar-
hushåll är att det är barnens situation som är i fokus.
Men som en förlängning av det är det båda föräldrar-
na som ska ha möjlighet att umgås med sina barn.
Hälsoundersökning av soldater i FN-insatser

Anf. 53 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Uppgifterna om att s.k. uranammuni-
tion som användes i Gulfkriget för tio år sedan bidra-
git till en kraftigt ökad cancerfrekvens både hos civil-
befolkning och hos de FN-trupper som tjänstgjorde
där är väl kända. Och sedan i höstas finns det också
uppgifter om att samma sorts ammunition orsakat
cancer hos civila och FN-trupper som tjänstgjort i
Bosnien och i Kosovo.
Den svenska försvarsmakten har intagit en väldigt
förnekande och nonchalant attityd, från att inga un-
dersökningar alls skulle göras på de svenska FN-
trupperna till att bara för några veckor sedan här i
riksdagen förneka att det fanns några uppgifter om ett
samband mellan denna ammunition och ökad cancer-
frekvens. Nu hörde jag uppgifter i Sveriges Radio i
går om att 10 % av de FN-svenskar som deltog i
Gulfkriget har drabbats av cancer.
Min fråga till försvarsministern är: Vad avser mi-
nistern att göra för att få Försvarsmakten att ta ett
ökat ansvar och bringa klarhet i denna fråga? Och vad
avser ministern att göra för att FN-svenskar i framtida
insatser inte ska behöva riskera att drabbas av sådana
här följdverkningar igen?

Anf. 54 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Jag anser att överbefälhavaren suc-
cessivt har klargjort att Försvarsmakten har en aktiv
och sökande inställning i denna fråga. Jag vågar nog
säga att detsamma har gällt i andra länder, där man
kanske från början intog en position som innebar att
detta inte var vetenskapligt fastställt, eller rättare sagt
att det var fastställt att det inte förelåg några sam-
band.
Det förekommer nu undersökningar i flera länder.
I vårt land har Försvarsmakten inlett ett arbete med
en vetenskaplig undersökning för att klarlägga om det
finns risk för förhöjd cancerfrekvens eller inte hos
våra soldater. Och jag har själv sett till att de behöriga
myndigheterna på detta område och Försvarsmakten
kommit fram till att ta dessa frågeställningar på all-
var. Varje soldat som känner på sig att han eller hon
har varit utsatt för någonting av detta kan söka sig till
Försvarsmakten för att direkt få möjligheter till en
hälsoundersökning.

Anf. 55 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Tack så mycket för beskedet att För-
svarsmakten nu intar en mer aktiv inställning. Det är
nämligen oroande, eftersom svenskar som deltar i
FN-insatser gör det frivilligt. Och om de möts av en
nonchalans och drabbas av sådant som förnekas att
det över huvud taget existerar och inte känner till
riskerna så riskerar man ju att minska antalet frivilliga
i framtida FN-insatser.
Jag skulle också vilja fråga vilka initiativ som mi-
nistern avser att ta under det svenska ordförandeska-
pet i EU för att få de få stater som har s.k. uranam-
munition att sluta använda sådan?

Anf. 56 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är riktigt att frågan först kanske
kom att behandlas inom EU när den togs upp och
blev aktuell på nytt. Den har ju varit känd sedan tidi-
gare, men den togs upp vid årsskiftet. Men egentligen
kom alla våra internationella samarbetsorganisationer
in på frågan. Och det fastställdes en arbetsfördelning
som innebär att det i första hand är Nato och Förenta
nationerna med sina underorgan som är ansvariga för
framtagandet av vetenskapliga undersökningar om
hur förhållandena kan ha varit, både när det gäller
grundforskningsfrågeställningen och om soldater har
utsatts för hälsorisker.
Jag vill också säga att jag instämmer med Lars
Ångström på en punkt, nämligen att om man ska
kunna rekrytera personal på frivillig basis, vilket det
ju handlar om, måste det finnas en trovärdighet i vad
man från ledningen både själv får reda på och talar
om för dem som rekryteras inför det att de ska kom-
ma till ett missionsområde.
Det svenska försvaret

Anf. 57 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Jag har också en fråga till försvarsmi-
nistern. I förra veckan hände det mycket. Vi hade
utrikespolitisk debatt, och försvarsministern var sam-
tidigt i Moskva. Då kunde vi i Svenska Dagbladet
läsa rubriken Försvaret klarar inte ett anfall. Tidning-
en hänvisade till två framtidsstudier om det svenska
försvaret som var beställda av högkvarteret och ut-
förda av Totalförsvarets forskningsinstitut och av en
amerikansk konsultfirma.
Resultatet av studierna var att Sverige vid angrepp
inte har förmåga att klara sig utan militär hjälp uti-
från. Efterverkningarna lät inte vänta på sig. För-
svarsministern fick agera från Moskva. Han uttryckte
sitt missnöje, och den ansvarige generalen fick hastigt
lämna sitt uppdrag i Försvarsberedningen.
Då frågar jag försvarsministern om han menar att
det inte är tillåtet att studera andra scenarier än dem
som är politiskt korrekta och bästafallsalternativ?

Anf. 58 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vi bedriver ett planeringsarbete på
både kort och längre sikt för Försvarsmakten och i
Försvarsmakten. Det ska utgå ifrån det som överbe-
fälhavaren fastställer som möjliga scenarier. Det finns
ingenting i de scenarier som har varit i dessa rappor-
ter som har sin utgångspunkt i det. Följaktligen bör
det inte ligga till grund för Försvarsmaktens plane-
ring.
Nu kommer Försvarsmakten med sina perspektiv-
planer om ungefär två veckor, och där kommer det att
finnas scenarier som naturligtvis är uttryck för att det
kan bli bekymmersamma förhållanden, risker och
väpnade angrepp. Det är självklart att sådant ska
studeras. Men utgångspunkten måste vara det som
överbefälhavaren efter att ha ställt samman alla delar
av högkvarterets arbete finner som riktiga utgångs-
punkter.

Anf. 59 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Tack för det, försvarsministern. Jag
hoppas att det inte är så som jag fick intryck av i förra
veckan, att frågan är så känslig för regeringen och
socialdemokraterna att det inte ens är tillåtet att stude-
ra de obekväma värstafallsalternativen, eftersom det
skulle vara olyckligt om vi baserade hela vår plane-
ring på önskvärd utveckling och inte på sådant som
tyvärr kan inträffa.

Anf. 60 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är absolut inte fråga om att vi har
scenarier som endast uttrycker önskvärd utveckling.
Hela försvaret bygger på att det ska finnas en möjlig-
het att använda försvaret i en icke önskad utveckling.
Däremot försöker vi ange vad som är realistiska situ-
ationer. Min bedömning, grundad på både förutva-
rande och nuvarande överbefälhavarens, är att vi har
ett försvar som förmår att avskräcka ifrån och be-
kämpa den typ av väpnade angrepp som i nuet eller
under en period framåt kan tänkas riktas mot vårt
land.
Irlands ekonomipolitik

Anf. 61 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. I
måndags tillrättavisades Irland av EU:s finansminist-
rar för sin ekonomiska politik. I ett gemensamt utta-
lande uppmanas Irland att justera sin tilläggsbudget
för 2001. Därmed blev Irland det första EMU-land
som fick svart på vitt på att man inte längre är fri att
föra en självständig budgetpolitik efter en EMU-
anslutning.
Irlands ekonomi går bra, arbetslösheten har sjun-
kit till under 4 %, man har ett budgetöverskott och
minskande statsskuld. Nu vill man satsa mer på den
offentliga sektorn. Det gillar inte EU, och Sverige
stöder EU:s linje.
Agerandet mot Irland visar mycket tydligt att ett
inträde i EMU innebär att man ger upp den nationella
suveräniteten över den egna statsbudgeten. Vi gröna
tycker att det är oacceptabelt att EU lägger sig i de
enskilda EU-ländernas ekonomiska politik.
Min fråga till statsministern är: Är det verkligen
rimligt att Sverige accepterar och t.o.m. aktivt stöder
att Irland får en tillrättavisning för att de i sin budget
vill satsa mer på offentlig sektor? Kunde vi inte åt-
minstone ha markerat att statsbudgeten är en nationell
angelägenhet genom att inte delta i beslutet?

Anf. 62 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tycker att det är mycket rimligt
mot bakgrund av vad EMU faktiskt är. Irland har inte
bara ett stort överskott och kraftig tillväxt utan också
en stigande inflation. Den stigande inflationen i en
valutaunion får de andra länderna i valutaunionen ta
bördan av. Nu är Irland en liten ekonomi, så det ska-
kar inte valutaunionen. Hade det varit en stor ekono-
mi som hade betett sig på så sätt hade de andra ome-
delbart fått betala för det. Det är det sambandet som
man hävdar från finansministrarnas sida. Är man med
i den klubben och drar fördel som Irland gör av låga
räntor ska man också ta sitt ansvar så att man inte för
en politik som faktiskt driver upp inflationen och
därmed förstör för andra länder. Det är så det hänger
ihop. Och detta har jag talat om länge. Jag tycker att
det är högst rimligt att de som samverkar i en valu-
taunion också försöker att samordna sin ekonomiska
politik så att man inte förstör för varandra utan tvärt-
om driver en politik där man stöder varandra. Det är
vad det handlar om.

Anf. 63 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag får tacka statsministern för svaret.
Även om det är så att Irland har en hög inflation
skulle Irland ha kunnat påverka sin inflation om de
liksom vi hade haft möjlighet att föra en självständig
räntepolitik. Men nu är Irland anslutet till EMU, och
då är det den europeiska centralbanken som bestäm-
mer räntepolitiken. Då är det inte Irlands verklighet
man utgår ifrån utan, precis som statsministern sade i
Göteborgs-Posten i måndags, den monetära politik
som centralbanken för med sikte på de stora länder-
nas behov.
Här har vi ett av grundproblemen med EMU. Eu-
ropeiska centralbankens politik ligger inte i fas med
verkligheten i Irland. Då begränsas Irlands möjlighe-
ter att föra en självständig politik.
Anser statsministern att de enskilda medlemslän-
derna ska ha rätt att föra en självständig ekonomisk
politik utan att få tillrättavisningar av EU, eller vore
det acceptabelt att Sverige, om vi en dag mot förmo-
dan skulle vara EMU-anslutna, fick kritik för att vi
ville satsa på äldreomsorg och skola?

Anf. 64 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Frågeställaren har rätt på en punkt.
Det är att när Irland gick med i EMU fick de nya
förutsättningar. För Irlands del betydde det kraftigt
sänkt ränta. Skulle Irland nu stå utanför skulle de
naturligtvis ha en räntenivå som åtminstone låg på
samma nivå som den brittiska, alltså en väsentligt
högre ränta än vad de har i dag. Jag tycker att fallet
Irland är värt att studera för oss i Sverige. Irland är ett
litet land i utkanten av den monetära unionen som har
en avvikande ekonomisk utveckling. Den penningpo-
litik som bedrivs bedrivs naturligtvis inte i första
hand med sikte på den irländska situationen - det
vore naivt att tro - utan med något slags samman-
vägning av hela valutaområdets förutsättningar.
Isolerat skulle Irland kanske ha haft, om de hade
haft en egen ekonomi i den meningen, en högre ränta.
Nu är det inte så, utan de drar fördel av att ligga i
skydd av andra och ha en låg ränta och en stabil va-
lutakurs. Då kommer också kraven på den ekonomis-
ka politiken, att inte fördärva detta.
Vi får se hur det fungerar för Irlands del. Att kra-
vet kommer från de andra är fullt rimligt och riktigt.
Vi får se hur det fungerar. Det är en pusselbit för oss
som vi ska väga in när vi ska ta ställning till vårt
eventuella medlemskap i framtiden.
Riksbankens årsredovisning

Anf. 65 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern.
Häromdagen fick vi en årsredovisning från Sveri-
ges riksbank för år 2000. Där ser vi att vinsten är 20
miljarder, valutareserven är mer än 150 miljarder och
bankens samlade tillgångar ligger en bra bit över 200
miljarder.
Nu föreslår Riksbanksfullmäktige att man överför
28 miljarder till staten, och det är bra. Där har vi ett
stort hål att stoppa de miljarderna i. Men, statsmi-
nistern, är det rimligt att det finns så mycket pengar
kvar i Riksbanken nu när vi har en flytande valuta-
kurs och inget växelkursmål för Riksbanken? Skulle
det bli så i framtiden att vi trots folkviljan går med i
EMU kommer de här miljarderna att konfiskeras av
den europeiska centralbanken.

Anf. 66 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag vill inte från denna talarstol re-
censera Riksbanken. Vi har ett fullmäktige som frå-
geställaren har påverkat utseendet av. Det leder fel
om jag recenserar detta fullmäktige och den ledning
som sitter i Riksbanken. Det är frågeställaren som i
det här fallet har större möjligheter än jag att föra
debatten via valda ombud i fullmäktige. Så ser det ut,
och det måste vi komma ihåg.
Jag är egentligen ganska glad att vi har möjlighet
att ställa en sådan fråga. Det säger någonting som
landets ekonomiska utveckling och läge. Jag har varit
med om tider då frågeställningen hade ansetts som
nästintill fullständigt fantasifull att ställa. Nu är det
lite bättre ordning på torpet.
Jag vill alltså inte recensera Riksbankens politik.
Jag hänvisar frågeställaren till fullmäktige.

Anf. 67 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag får tacka statsministern för svaret.
Jag begärde faktiskt ingen recension av Riksbankens
politik, utan jag ville ha statsministerns uppfattning
om det rimliga i att så oerhört mycket pengar ligger
där passivt alldeles i onödan.

Anf. 68 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag är inte säker på att det var så fel
uppfattat av mig. Om jag ska börja på att bedöma
rimligheten i politiken kommer jag trots allt ganska
nära en recension. Jag lämnar detta till Bengt-Ola
Ryttar, en av riksdagens mest framstående ledamöter
vad gäller granskning av penningpolitik, Sveriges
koppling till EU och inte minst diskussionen om en
rimlig avvägning mellan de institutioner vi har i Sve-
rige: en självständig riksbank, en regering och en
riksdag. Hur ska detta hanteras? Jag väntar ivrigt på
den offentliga debatt som Ryttar drar i gång.
Förvarets materiel

Anf. 69 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern
som är lite udda och liten och som egentligen handlar
om livsmedel och djurhantering, men som jag tror att
ministern kan svara på.
Det gäller försvarets materiel. Jag är intresserad
av att tamdjur ska slippa forslas genom hela Sverige
för att slaktas. En som jag tycker strålande idé är att
slaktaren kommer till djuren och inte tvärtom. Nu
finns det väldigt få mobila slakterier i Sverige, och
det tar lång tid att bygga sådana. Jag uppfattar att
regeringen också har detta som en viktig fråga.
Min fråga är följande. Det ryktas att försvaret i sin
ägo har många mobila slakterier som tydligen ska
användas i tider av ofärd och för extrema förhållan-
den. Vet ministern något om att dessa skulle kunna
ställas till djurens förfogande, eller kanske jag kan få
information om vart jag ska vända mig?

Anf. 70 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är faktiskt en svår fråga att svara
på. Jag tror att det förhåller sig som frågeställaren
säger. I den gamla krigsorganisation som nu är under
utrangering skulle försvaret och landet kunna klara
sig flera år, ungefär som det var under andra världs-
kriget. Nog har jag sett i tabeller att det har funnits
den typen av förband, dvs. fältslakterier.
Tanken är nu att entreprenör ska anlitas för att
kunna sälja den materiel som vi inte behöver. För-
svarsmaktens högkvarter håller på att göra upp allde-
les nu i dagarna, tror jag, vem som ska bli entrepre-
nör. Det får bli en fråga för den entreprenören och
eventuella kunder om detta är någonting som skulle
kunna användas på det sätt som frågeställaren tar upp.

Anf. 71 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Jag uppfattar en viss positiv inställ-
ning till frågan hos ministern. Jag förväntar mig att
om det finns en köpare till materielet kommer det att
säljas till rätt personer. Jag väntar på detta.
Bostadsbidraget

Anf. 72 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till Ingela Thalén.
Klyftorna i samhället har ökat under 90-talet. En
grupp som har fått det sämre är bostadsbidragstagar-
na. Reglerna har kraftigt förändrats. Bl.a. får många i
dag återbetalningskrav på bostadsbidrag de fått två år
tidigare. Det kan handla om tusenlappar. Ingen vet
vad som händer med dem som inte kan betala tillba-
ka. Hamnar de hos kronofogden eller i annan pen-
ningnöd?
För att ge människor möjlighet att slippa återbe-
talningskrav infördes en ny lag. Den ger dem som har
sämst inkomst möjlighet att slippa återbetalningen.
Lagen har fungerat mycket dåligt. Inte ens 10 % av
dem som har ansökt om att slippa återbetalningskra-
ven har fått sin sak prövad. Riksförsäkringsverket
skickade en rapport till ministern om detta i augusti
förra året, och än har ingen förändring skett.
Varför har inte ministern agerat i den här frågan?

Anf. 73 Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det är precis som Owe Hellberg sä-
ger. Frågan har varit uppe. Vi har haft ett år på oss att
följa frågan. Nu har det i uppföljningen efter det se-
naste årsskiftet visat sig vara lite bättre, men dessvär-
re inte riktigt så bra som vi hade hoppats på.
Det är min avsikt att under våren gå igenom frå-
gan och återkomma efter en sådan genomgång.

Anf. 74 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Ca 75 000 personer har ansökt om att
få slippa återbetalningskravet, men bara ca 7 000 har
fått sin sak prövad. Dessutom har de fått väldigt olika
behandling beroende på var de bor i landet.
Anledningen till detta är naturligtvis de rigida
kraven på att människor ska anmäla inkomstföränd-
ringar under inkomståret oavsett om de vid tillfället
har bostadsbidrag eller ej. Det är ett orimligt krav på
fattiga människor som ofta får tillfälliga inkomster
som de inte har kunnat räkna med.
Vänsterpartiet reserverade sig mot förslaget och
ville ha en annan modell. Vi ville ha den danska mo-
dellen. Min fråga till minister blir nu: De ca 70 000
som inte har fått sin ansökan prövad, kommer de att
få sin ansökan prövad framöver i det som kommer att
bli någon typ av ny lagstiftning? Den väntar vi på,
men den kan vi inte vänta på hur länge som helst.

Anf. 75 Statsrådet INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det är väldigt viktig att understryka
att en allmän utgångspunkt för bostadsbidragen är att
man ska ha rätt bostadsbidrag i förhållande till den
hyra man har och den inkomst man har i familjen.
Det är därför man tidigare genomförde förändringar-
na.
Jag tycker inte att det är orimligt att man löpande
under året anmäler ändrad inkomst. Däremot är det,
som Owe Hellberg säger, ett bekymmer om de an-
mälningarna inte blir tillgodosedda på rätt sätt och de
visar sig vara av tillfällig karaktär. Det är bl.a. den
typen av förändringar man måste se över. Det är all-
deles rimligt att man har lika behandling över hela
landet.
Mot den bakgrunden är det min avsikt att se över
frågan nu under våren.
Våldet i samhället

Anf. 76 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Våldet i vår tid finns på så många
ställen. Det finns i gatulivet, på idrottsplatsen, inte
minst på krogarna och i deras närhet och tragiskt
också i våra skolor. I en arbetsmarknadsrapport upp-
ger fyra av fem att de känner oro över våldstendenser
också i arbetslivet. Vi har våldet också på många
andra ställen. Det gäller inte minst videovåld. I fil-
mens ofta förljugna värld glorifierar man våldet.
Min fråga till regeringen blir om det just nu pågår
en aktivitet och ett arbete som gör att man på bred
front skulle kunna komma till rätta med de inslag som
det finns en sådan bred, för att inte säga total, upp-
slutning kring att vi måste bekämpa för att få ett mju-
kare och varmare samhälle.

Anf. 77 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Frågan är allmänt hållen. Låt mig
också ge ett allmänt svar.
Först tycker jag att Elver Jonsson har en riktig in-
gång och gör en riktig beskrivning av ett angeläget
samhällsproblem som är växande. Det eländet delar
vi med hela vår omvärld. Här finns en lång rad saker.
Dels handlar det om hur vi som föräldrar agerar i
vår fostrargärning. Det finns anledning att föra samtal
om detta. Dels handlar det om hur vi som vuxna age-
rar som förebilder för ungdomar utanför vår egen
familj. Det finns anledning att fundera på detta. Dels
handlar det om hur vi som vuxna agerar på arbets-
platser gentemot varandra. Mobbning är ingenting
som bara förekommer i skolor.
Det handlar naturligtvis också om hur vi bestämt
från skolans sida exempelvis driver värdregrundsfrå-
gorna. Det handlar om hur vi med olika samhällsin-
satser möter droger, drogliberalism och allt sådant
som breder ut sig och som också är kopplat till dessa
fenomen och företeelser. Det handlar om hur vi kan
hantera sådant som tull och polis för att se till att det
inte strömmar in ytterligare droger över landets grän-
ser.
Det är en lång rad insatser som var för sig kan va-
ra mindre kraftfulla men som sammantaget syftar till
att just skapa det som Elver Jonsson efterlyser, ett
mjukare samhälle.

Anf. 78 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Tack, statsministern, för svaret att re-
geringen också ser det i ett brett perspektiv. Jag tror
att det vill till ett helt batteri av insatser om vi ska
komma till rätta med det. Även om vi inte ska över-
tolka och skrämma upp i onödan är detta en realitet.
Jag noterar med tacksamhet att statsministern också
ser det så. Vi behöver bara bläddra i dagstidningen
för att se det. Man hinner bara till första sidan där det
talas om att bussförare är rädda för våldet, att det är
farligt att arbeta ensam i butik, att våld och hot i ar-
betslivet ökar och att våldet blir allt grövre bland
ungdomarna.
Därför tror jag, precis som Göran Persson sade,
att det behövs ett samlat grepp. Nu när vi lever i pro-
jektens tidevarv blir min fråga: Skulle detta inte kun-
na vara ett projekt där vi får något av en spontan
rörelse som kanske leder till en folklig väckelse och
en samlad insats mot det som är störande och förstö-
rande? Det skulle vara välgörande om statsministern
sade att vi ska ta tag i det här, om inte förr så när EU-
mötet är över.

Anf. 79 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag är inte främmande för ett sådant
initiativ. Det kan vara en god idé att fundera på. Om
Elver Jonsson är så generös och säger att vi kan få
våren på oss att tänka, ska jag väl svara positivt och
säga att vi får se när vi kommer fram till sommaren
och efter sommaren om vi inte ska göra detta till en
gemensam angelägenhet. Det kanske är så att det
redan pågår, och då kan vi göra sådant som redan
pågår mer synligt eller lite större i omfattning. Men vi
tar tiden på oss. Jag delar den oro som frågeställaren
ger uttryck för.
Försvarets ekonomi

Anf. 80 AMANDA AGESTAV (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Mediernas rapportering för några veckor sedan om
nya svarta hål i Försvarsmaktens ekonomi aktualise-
rar en frågeställning och ett förslag som har väckts
här i riksdagen av en kristdemokrat och en moderat.
Det är ett förslag om att tillsätta en parlamentarisk
arbetsgrupp för att granska riksdagsbeslutet från den
30 mars förra året för att försöka hitta de strukturella
felkällor som uppenbarligen finns i försvarsbe-
slutsprocessen och som i förlängningen leder till
budgetproblem.
Min fråga är då: Är försvarsministern beredd att
verka för att regeringen snarast tillsätter en arbets-
grupp för att granska detta?

Anf. 81 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Frågaren menar att det är klarlagt att
det finns strukturella bristfälligheter i det beslut som
riksdagen fattade för ungefär ett år sedan. Jag tror inte
att så är fallet. Den analys vi hittills har fått från För-
svarsmakten pekar inte på att det är strukturella pro-
blem. Däremot finns det överdrag på övnings- och
utbildningsanslaget som, enligt de uppgifter vi har
hittills, kan bero på att avveckling av personal inte
har gått lika snabbt som den borde ha gjort och vissa
andra faktorer.
Den 22 februari kommer överbefälhavaren att
lämna in bokslutet för förra året till regeringen. Då får
vi också se vad överbefälhavaren anser att det finns
att peka på. Regeringen kommer att ta ställning till
frågan om hur vi ska kunna gå vidare i det kommande
budgetarbetet.

Anf. 82 AMANDA AGESTAV (kd):
Fru talman! Tack för svaret. Detta är ju ett åter-
kommande problem. Vid en redovisning i försvarsut-
skottet för någon vecka sedan redovisades det att
bokslutet för tidigare år är minus 700 miljoner och för
innevarande år uppåt 1 miljard. Någonstans måste det
ju finnas ett strukturellt problem. Jag undrar vilka
åtgärder försvarsministern tänker vidta för att komma
till rätta med detta.

Anf. 83 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Ett strukturellt problem som vi ser är
ekonomifunktionen inom Försvarsmakten. Försvars-
departementet har därför också tagit kontakt med
Ekonomistyrningsverket. Ekonomistyrningsverket
kommer att gå in i Försvarsmaktens ekonomisystem
och se om de är tillräckligt starka för att ge den in-
formation som behövs till alla som fattar beslut inom
Försvarsmakten. Jag tror att det finns anledning att
stärka ekonomifunktionerna inom Försvarsmakten.
Frågan vad som kan göras i sak under innevaran-
de år är en sak som överbefälhavaren nu arbetar med.
Tanken är inte att låta det gå dithän att vi också inne-
varande år får ett stort överdrag på övnings- och ut-
bildningsanslaget.
Låt mig få säga att på ett annat viktigt anslag,
nämligen materielanskaffningen, har vi i stället an-
slagssparanden. Det totala nettot för Försvarsmakten
kan ligga på ett visst anslagssparande.
Anhörigbesök

Anf. 84 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Maj-Inger
Klingvall. Det finns i Sverige en del ganska stora
invandrargrupper som en tid har haft påtagliga pro-
blem med att få ta emot besök av nära släktingar och
anhöriga från sina f.d. hemländer. De anhöriga får
inget visum. Förklaringen torde vara att man är rädd
för att de ska hoppa av här.
Det här drabbar bl.a. personer med sitt ursprung i
Eritrea som vill kunna ta emot nära släktingar på
besök här. Det kan vara åldrade föräldrar som vill
besöka barn och barnbarn. Vi har fått en rapport om
detta också.
Jag vill fråga Maj-Inger Klingvall om regeringen
är beredd att ändra den här hållningen och se mer
generöst på ansökningar som handlar om att nära
anhöriga på rimliga villkor får möjligheter att besöka
sina släktingar här i Sverige. Det handlar om nära
släktskap där vi brukar vara angelägna om att man
kan upprätthålla kontakterna.

Anf. 85 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Viseringsreglerna bygger på att vi har
en reglerad invandring till vårt land. Men samtidigt
ska viseringarna naturligtvis användas på ett bra sätt
så att de underlättar för ett normalt besöksutbyte av
släktingar och även av forskare, artister och vilka det
nu kan vara som kommer till Sverige i olika sam-
manhang. Om vi ser på hur viseringarna bedöms och
hur många som får möjlighet att komma hit ligger vi i
dag på ett snitt på 85 % bifallna viseringsansökning-
ar. Det ger ett mått på hur generös viseringspolitiken
är.
Vi har viseringsförordningen i vår utlänningslag,
men det är Migrationsverket som står för praxisbild-
ningen och som tid efter annan omprövar sin praxis.
Den avgörs av styrelsen i Migrationsverket där flera
representanter från de politiska partierna sitter med.

Anf. 86 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag är medveten om att det totalt sett
ser ut på det sätt som Maj-Inger Klingvall redogör
för, men för vissa ganska stora invandrargrupper i
Sverige är detta ett påtagligt och stort bekymmer.
Den här hållningen hos svenska myndigheter förhind-
rar dem faktiskt från att ha någorlunda normala kon-
takter med mycket nära släktingar. Det handlar som
sagt ofta om åldrade föräldrar som vill besöka sina
barn och barnbarn här i Sverige. Jag tycker att det
finns anledning för regeringen att överväga om man
inte ska medverka till att den här hållningen blir nå-
got mer generös.

Anf. 87 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Vi har just aktualiserat den grupp som
Eva Johansson nämner, nämligen de äldre, och deras
möjligheter att komma hit. Därför har jag gett direk-
tiv till Anhörigutredningen att just titta på viserings-
reglerna för äldre anhöriga.
Försvarets ekonomi

Anf. 88 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag vill följa upp frågan till försvars-
ministern om försvarets ekonomi. Vi hörde just om
bristerna på mellan 700 miljoner och 1 miljard. Är det
försvarsministerns ambition att det försvarsbeslut
som förvisso var otillräckligt, men likväl fattades, ska
uppfyllas till hundra procent?

Anf. 89 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Tack för frågan! Svaret är ja. Det jag
särskilt kommer att uppmärksamma i det material
som överbefälhavaren kommer att lämna in är frågan
om ominriktningen sker med den hastighet och kraft
som vi förutsett. Är det så att avvecklingen av för-
band som vi inte behöver i det säkerhetspolitiska läge
som råder inte går tillräckligt snabbt?
Är det så att våra satsningar på forskning och ut-
veckling, framtagande av ny materiel, förmåga till
ledning osv. går i den takt vi vill?
Skapar vi tillräckligt utrymme för att förbereda
oss för internationella insatser?
Just de avgörande faktorerna kommer jag att lägga
tonvikten vid när jag bedömer överbefälhavarens
resultatrapportering.

Anf. 90 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Jag uppfattar försvarsministerns svar
på det viset att han inte är beredd att tillföra ytterliga-
re medel om det visar sig att det skulle behövas, utan
tanken är att minska ambitionsnivån.
Är det korrekt?

Anf. 91 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är inte fråga om att minska ambi-
tionsnivån. Det är fråga om att avveckla den typ av
förband och grundorganisationsbindningar, t.ex. vad
gäller personal, som ska avvecklas för att vi under det
säkerhetspolitiska läge som råder ska ha ett försvar
som är mer relevant både i nuet och några år framåt.
Vi kommer icke att tillföra några extra medel. Den
plan som regeringen fick från överbefälhavaren är i
princip en giltig och fullt genomförbar plan.
EU:s framtid

Anf. 92 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Herr statsminister, en fråga.
I EU-parlamentet i förrgår kritiserade ordförande
Prodi Niceavtalet därför att inte rätt fråga hade be-
handlats och fortsatte: Regeringar, EU-parlamentet
och kommissionen måste bestämma sig om EU:s
framtid och ge svar på frågan om vi alla är klara över
om ifall vi vill bygga en framtida världsmakt, inte
endast ett handelsblock.
Statsministern har uttalat sig för mellanstatligt,
mer begränsat samarbete, inte en federal världsmakt.
Nu är frågan ställd. Står statsministern vid denna
övertygelse? Kommer statsministern att kämpa för sin
övertygelse i den konferens som ordförande Prodi
kommer att sammankalla?

Anf. 93 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi ska kämpa sida vid sida, och vi ska
segra på något sätt. Hur vet jag inte.
Det där är en efterdyning till Nicediskussionen.
Det är känt att alla inte var nöjda med Nicefördraget.
Det fanns de som tyckte att vi skulle ha gått mycket
längre i EU-utveckling mot mer av överstatlighet,
federativa inslag.
Jag tycker inte att det är en bra utveckling. Sveri-
ge har inte stött en sådan linje. Vi var därför ganska
nöjda med Nicefördraget. Jag vet att i Europaparla-
mentet finns stark kritik mot Nicefördraget just därför
att det inte gick tillräckligt långt i den riktning som
Romano Prodi pläderar för. Det är hans uppfattning.
Jag står för den uppfattning som vi kom fram till i
Nice. Jag tycker att den var väl avvägd. Den öppnar
framför allt för utvidgningen av EU. Sedan blir det
här en fortsatt diskussion för framtiden. Det finns
olika uppfattningar. Det kommer att vägas och argu-
menteras fram och tillbaka. Jag känner mig faktiskt
ganska trygg i den svenska positionen. Vi är på inget
sätt isolerade.

Anf. 94 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Tack för svaret. Jag hoppas att stats-
ministern står kvar vid att kämpa. Jag hade önskat att
jag hade kunnat vara med och se till att det verkligen
blir kämpa av. Jag är mycket desillusionerad. Blair
har sagt många gånger att han ska kämpa. Många är
de andra som också har sagt det. Men det har inte
blivit något veto. Det har inte blivit några stridiga
takter från dem som inte vill ha en världsmakt.
Och till sist: Om Niceavtalet är vi inte riktigt
överens, men det är en annan historia.

Anf. 95 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi kan väl göra en liten arbetsfördel-
ning. Om jag klarar den socialdemokratiska sidan, så
kan Margit Gennser ta den moderata. Och sedan
hjälps vi åt med att bekämpa det här med överstatlig-
het och federalism och allt sådant, så tror jag nog att
det blir lite bättre.

Anf. 96 TALMANNEN:
Detta fick bli det sista inlägget i denna frågestund
som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens och
kammarens företrädare för er medverkan. Det var,
som jag tidigare sade, ett mycket stort antal frågor
denna gång. Jag har försökt hinna med så många som
möjligt.

7 § Information från regeringen om FN:s mil-
jöorgan UNEP:s miljöministermöte i Nairobi

Anf. 97 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Innan UNEP:s årliga möte började i
Nairobi besökte jag Kitale i nordvästra Kenya. Kitale
är det första området av numera sex där svenskar
under snart två decennier har stöttat tidningen Vi:s
skogsplantering. Nu finns det sådana planteringar i
två områden i Kenya, i två områden i Uganda men
också i två områden i Tanzania.
Vi besökte en bonde och hans familj efter att ha
färdats på erbarmliga vägar, efter att ha sett den starkt
eroderade jorden, efter att ha upplevt de första teck-
nen på utbredd öken under den ständigt närvarande
starka solen.
Framför en av de tre hyddorna hos bonden stod
familjen uppradad - hustrun, några morföräldrar, de
fem barnen. Den minsta var kanske två år med tjocka
kinder och bruna nyfikna ögon.
Bonden berättade om sitt liv på en alldeles ut-
märkt engelska. När jag berömde honom för hans
engelska berättade han att han också var utbildad
folkskolelärare, men naturligtvis utan möjlighet att få
något jobb.
Hans marker dög inte längre till bete för de två
kor som familjen som hade. Det innebar att han re-
gelbundet fick dra i väg från gården med sina söner
och sina två kor för att under månader i sträck leta
efter lämpliga betesmarker någon annanstans. Det
innebar att korna var borta från familjen. Det fanns
ingen mjölk till de hemmavarande barnen. Det inne-
bar också att pojkarna var tvungna att följa med pap-
pa. De kunde inte gå i skolan under den perioden.
Här bedriver vi nu i samarbete mellan Vi, alla
dem som har varit med och stött projektet och Sida ett
arbete där jag redan nu kunde se hur man kommer att
göra det möjligt för den här familjen att öka sin pro-
duktion, att ha korna hemma, att se till att inte öknen
äter sig in på de här områdena, att stoppa jorderosio-
nen. Jag känner mig ganska glad över att själv ha
varit med och bidragit till detta. Jag känner mig glad
över att vi har kunnat genomföra ett sådant här pro-
jekt under flera decennier med stöd från många
svenskar med sina frivilliga insatser.
Detta berättar jag också därför att det tydligt il-
lustrerar någon av de allra mest brännande globala
miljöproblemen såsom ökenutbredningen och jor-
derosionen. Det illustrerar också kopplingen mellan
miljöproblemen och kampen mot fattigdomen.
Det blir så uppenbart, när man har möjlighet att
besöka de här platserna på jorden, att man inte kan
klara fattigdomen om man inte samtidigt angriper
miljöproblemen, och att man inte kan klara mil-
jöproblemen om man inte samtidigt angriper fattig-
domen.
Den här bonden hade inget alternativ om han ville
ge mjölk till sina barn, än att överbeta de små åker-
lappar som han hade till sitt förfogande.
Fru talman! Den globala miljöpolitiken har egent-
ligen funnits på vår globala politiska dagordning
under knappt tre decennier. Det började med Stock-
holmskonferensen 1972. Nu har vi nästa år i Sydafri-
ka möjlighet att lägga fast riktlinjerna för det fortsatta
arbetet för global hållbar utveckling. Inte minst i
ljuset av det jag just berättade är det en gigantisk
uppgift vi tar på oss.
Vi kan konstatera att miljöfrågorna har kommit
allt högre upp på den internationella politiska dag-
ordningen under de här snart tre decennierna. Vi har
utarbetat och antagit mer än 200 globala miljökon-
ventioner. På en mängd områden pågår ett intensivt
arbete, inte minst när det gäller kemikalier.
Ansträngningarna har inte varit tillräckliga. När
världens miljöministrar, ungefär 100 av oss, samlades
i Malmö förra året, kunde vi konstatera att de grund-
läggande negativa trenderna är svåra att bryta och att
vi inte har lyckats bryta dem än. Det krävs ytterligare
åtgärder, men framför allt måste vi tveklöst och
snabbt genomföra de beslut som redan har fattats, inte
minst under den stora konferensen i Rio.
Tillståndet i världen understryker behovet av
handling. Den rikaste femtedelen av världens befolk-
ningen svarar för 86 % av den totala konsumtionen.
Den fattigaste femtedelen får hålla till godo med
1,3 %. En miljard människor lever under det absoluta
fattigdomsstrecket. Lika många saknar tillgång till
rent vatten.
De välbärgade i-länderna och den växande me-
delklassen i alltfler u-länder har konsumtionsvanor
och livsstilar som kännetecknas av hög energiför-
brukning och hög materialomsättning. Det leder till
ett ohållbart resursslöseri som genererar en allt större
produktion av avfalls- och restprodukter. Den miljö-
förstöring som följer av detta drabbar oftast de redan
fattiga, och förstärker på så sätt fattigdomen.
När vatten, skogar, markområden och kustzoner
överutnyttjas slår det extra hårt mot de människor
som är direkt beroende av naturresurserna för sin
överlevnad. Fattigdomen i kombination med den
fortsatta befolkningsökningen leder i sin tur till ytter-
ligare överutnyttjande av en redan hårt ansträngd
naturresursbas.
Låt mig ge ett litet exempel på hur vi hanterar vå-
ra gemensamma resurser.
När Exxon Valdez förliste 1989 betraktades det
som en stor miljökatastrof - med rätta. Sedan dess har
1,1 miljon ton olja spillts ut i världshaven. Det mot-
svarar 30 fartyg av Exxon Valdez storlek. Detta pågår
hela tiden.
Genom globaliseringen förs människor samman
genom att avstånd krymper och genom att informa-
tion blir tillgänglig för allt fler. Förståelsen mellan
olika kulturer kan komma att öka.
Vi kan få mer av universell samsyn och värde-
grund för hur de globala utmaningarna ska mötas. Jag
vill se mötena i Malmö och Nairobi som uttryck för
detta.
Samtidigt ger globaliseringen inte alla tillgång till
de positiva möjligheterna. Vi ser en kortsiktig hante-
ring av våra gemensamma tillgångar, ojämlikheter
mellan fattig och rik och mellan nord och syd för-
stärks.
Mycket tyder också på att globaliseringen har för-
svårat för utvecklingsländerna att minska fattigdo-
men. De flesta utvecklingsländerna har haft en liten
eller t.o.m. negativ ekonomisk tillväxt de senaste tio
åren med stagnerande export och försämrad levnads-
standard.
Den positiva tillväxten i resten av världen har där-
för inneburit ökade skillnader i inkomst och också
ökade skillnader i teknisk kapacitet och kompetens.
Kapitalet går inte dit där det finns flest fattiga, utan
dit där tillväxtpotentialen är högst. Det kan samman-
falla, men oftast gör det inte det.
Sartaj Aziz, tidigare pakistansk minister, pekade
under Nairobimötet på kopplingen mellan miljö och
fattigdom. Han menade att de globala ansträngning-
arna i dag alltför mycket styrs av EU-världens egen
oro för framtiden och att man glömmer dagens akuta
problem. Jag menar att vi med samma allvar måste
hantera de miljöproblem som försämrar livsvillkoren
för de många fattiga.
Sartaj har naturligtvis rätt, och jag hävdar att vi
måste ta ansvar för hela världens framtid. Vi måste
bekämpa fattigdomen. Det är viktigt för en hållbar
utveckling och för att vi ska åstadkomma en miljö-
mässigt sund ekonomisk utveckling som kan komma
alla till godo.
Därför tycker jag att det är viktigt att miljö och
fattigdom kommer att stå i fokus under nästa års
toppmöte i Sydafrika och att dessa frågor förs in i en
debatt om globaliseringens effekter. Den globala
utmaningen kräver ett starkt politisk agerande inter-
nationellt som kan fördela globaliseringens positiva
sidor och samtidigt begränsa de negativa effekterna.
Det globala miljöministerforumet, det möte som
UNEP hade i Nairobi, innehöll framgångar på en rad
punkter. Mötet lyfte blicken framåt när det gäller det
pågående arbetet på kemikalieområdet. Efter fram-
gångarna med de nyligen avslutade POPS-
förhandlingarna beslutade vi nu att gå vidare för att
forma en global kemikaliestrategi. Som EU-
ordförande lyckades Sverige få gehör för att UNEP
till nästa miljöministerforum 2002 ska utveckla en
sådan strategi. En grundläggande del är naturligtvis
allmänhetens tillgång till information om miljö- och
hälsorisker samt utvecklande av substitutionsprinci-
pen.
Det är en viktig utveckling av UNEP:s verksam-
hetsområde som på sikt kan göra det möjligt att forma
en global kemikaliekonvention. Mötet beslutade även
att påbörja en global riskvärdering av kvicksilver. I
ett nästa steg bör även andra tungmetaller såsom
kadmium inbegripas. UNEP ska också i samråd med
näringslivet påskynda utfasningen av bly i bensin.
Det innebär att vi nu inte bara har en nationell of-
fensiv för en skärpt kemikaliepolitik, att vi även inom
EU nu skärper tagen, utan att vi också på det lokala
området med POPS-strategin och de nya initiativen
tar förhoppningsvis ganska stora steg framåt i hante-
ringen av farliga kemikalier.
Den pågående globaliseringen kräver ett stärkt
politisk agerande också internationellt. Därför var det
viktigt att mötet enades om hur arbetet för en mer
kraftfull internationell miljöförvaltning ska fortsätta.
En ministergrupp ska till nästa möte år 2002 föreslå
förstärkningar och se över finansieringen av UNEP.
Syftet är att minska den splittring som i dag råder
med över 200 olika miljöavtal. Det internationella
miljöarbetet måste bli mer samordnat och antalet
möten minska för att möjliggöra ett aktivt deltagande
från utvecklingsländerna. UNEP har inte i dag den
styrka som krävs för att vara den globala ledande
kraft som behövs på miljöområdet.
Vidare antogs ett nytt tioårsprogram för stärkan-
det av internationell miljörätt - ett väldigt viktigt
område - och en ny vattenstrategi; två viktiga doku-
ment för den fortsatta inriktningen av UNEP:s arbete.
Speciellt glädjande var, tycker jag, de ambitiösa
mål som sattes upp för UNEP vad gäller öppenhet
och kontakt med frivilligorganisationer. Ambitionen
när det gäller ungdomars deltagande i beslutsproces-
sen har höjts betydligt.
Det var lika glädjande för mig vid det här mötet
som vid många tidigare möten att kunna diskutera
med de unga representanterna från alla världsdelar
som fanns på plats i Nairobi, delvis finansierade av
svenska pengar.
När det gäller vårt arbete för att möta den globala
utmaningen är detta inte minst viktigt. Vi måste ar-
beta målmedvetet, med stor öppenhet och ett aktivt
deltagande från det civila samhällets alla aktörer, inte
minst ungdomar som kommer att vara bärare av våra
beslut för framtiden.
Min sydafrikanske kollega, Mohammed Valli
Moosa, sade att toppmötet i Johannesburg år 2002
inte bara får handla om att se bakåt. Världen kräver
att vi också visar vägen framåt - en väg byggd av
mod och övertygelse.

Anf. 98 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag tycker att miljöministern visar ett
bra engagemang i de här frågorna, som är så viktiga:
den globala miljöpolitiken, kampen mot fattigdom
och den skuldavskrivning som diskuteras.
Jag har två frågor. Miljöministern nämnde inget
om någon särskild strategi för att stärka kvinnorna för
bekämpande av fattigdomen. Det finns t.ex. länder
där kvinnor inte ens har möjlighet att äga mark. Vad i
det här projektet innehåller möjligheter att stärka
kvinnorna?
Min andra fråga handlar om kemikalierna. Jag
uppfattar det som en motgång att kommissionens
förslag inte ger något klart besked om vilka kemikali-
er som kommer att fasas ut och inte generellt anger
vilka långlivade kemikalier som kan ansamlas i våra
kroppar osv. Detta har skjutits på framtiden trots att
forskningen visar att dessa ämnen ofta medför skada
på natur och hälsa.
Hur kan vi påverka EU-kommissionen att bli lite
tuffare i de här frågorna?

Anf. 99 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag känner mig nästan benägen att be
om ursäkt för att jag inte nämnde kvinnorna. Vi ska
inte ha en särskild strategi för kvinnorna. Däremot
blir det nu mer och mer så att kvinnornas situation
beaktas i de olika strategier och förslag som vi lägger
fram. Det enkla skälet härtill är att när det gäller de
globala miljöfrågorna, t.ex. vatten i fattiga länder, är
det kvinnorna som blir mest drabbade av den nuva-
rande situationen. Det är i regel de som plågas mest
av att inte ha rent vatten till sina barn. Det är i regel
de som får gå i kanske många timmar för att hitta en
mer eller mindre dyig pöl vatten och släpa hem någon
liter hem till sin hydda eller till sin by.
Detta har inneburit att kvinnornas roll inom de här
politikområdena har förstärkts alltmer. Det gäller
även för de beslut som vi har fattat i Nairobi.
I kemikaliefrågan tar Ulla-Britt Hagström upp
EU:s förslag. Jag nämnde att jag upplever att vi nu
har en mycket stark kemikaliepolitik i vårt land efter
den kemikalieproposition som vi lade fram för inte så
länge sedan. Vi har nu fått ett förslag från EU, och
det finns skillnader mellan det förslaget och det för-
slag som vi har lagt fram, t.ex. när det gäller synen på
bioackumulerbara och persistenta ämnen. Vi ska nu
noga analysera EU:s förslag och ska sedan som ord-
förandeland i EU försöka komma fram till ett bra
ställningstagande för hela EU. Som grund för detta
har vi naturligtvis vårt eget förslag.
Dessutom har vi nu inom UNEP beslutat om en
betydligt skärpt syn på kemikalier. Det lyckosamma
beslutet om persistenta organiska förorenare för-
handlade vi fram för bara någon månad sedan. Vi
följer nu upp det med en ordentlig framryckning när
det gäller kvicksilver, bly i bensin och andra tung-
metaller som t.ex. kadmium.

Anf. 100 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill bara tacka och önska miljö-
ministern lycka till. Jag hoppas att man i de skriftliga
dokumenten behandlar kvinnornas möjligheter.

Anf. 101 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag får tacka tillbaka.

Anf. 102 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Också jag skulle vilja tacka ministern
för den engagerande beskrivning som så tydligt fång-
ar in vårt uppdrag att se sambandet mellan fattigdom
och de globala miljöproblemen. Därmed har man
också, som ministern sade, fångat in kärnan i Riokon-
ferensens uppdrag, nämligen de rika ländernas ansvar
för att gå före och sopa rent för egen dörr.
Miljöministern beskriver i det här sammanhanget
EU:s roll och ministerns roll som framgångsrika i vad
gäller att processa fram olika dokument. Att sopa rent
för egen dörr faller dock tillbaka på Sveriges eget
engagemang. När FN:s klimatpanel för en tid sedan
lade fram en mycket alarmerande rapport om föränd-
ringar av jordens klimat sade sig ministern vara ska-
kad. Rapporten och forskarnas slutsatser är alarme-
rande, och man kan väl förvänta sig att ett land som
Sverige ser om sitt eget hus.
Samtidigt kan vi också läsa om att den svenska
exportkreditnämnden bidrar till att de svenska garan-
tierna i förhållande till landets storlek medverkar mer
till växthuseffekten än något annat lands garantier. De
svenska garantierna avser stora energiintensiva pro-
jekt som bygger fast mottagarländerna i fossilberoen-
de. Detta sker samtidigt som miljöministern så noga
betonar vikten av det globala och internationella
agerandet utan att, som jag tycker, samtidigt sopa rent
för egen dörr. Det vore intressant om ministern fak-
tiskt ville ta tag i det som vi har möjlighet att råda
över på hemmaplan.
Ministern har utlovat en klimatproposition, men
den har skjutits på framtiden. Utan en egen klimat-
strategi blir det svårare för Sverige att i internatio-
nella sammanhang hävda en egen tuff roll. Jag vill
konkret fråga ministern: Undergräver det inte trovär-
digheten att Sverige säger en sak i internationella
sammanhang och på hemmaplan agerar på annat sätt?

Anf. 103 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Nej, Åsa Torstensson, det finns ing-
enting här som undergräver trovärdigheten. Jag skulle
gärna vilja resa med Åsa Torstensson till några av de
här internationella mötena och låta Åsa Torstensson
uppleva det förtroende som finns för svensk miljöpo-
litik och svensk biståndspolitik liksom inte minst för
kopplingen mellan de två frågorna. Det är nästan så
att man ibland blir generad.
Det är klart att detta också innebär stora förvänt-
ningar på att vi ska försöka inta en ledarroll och på-
verka de andra industrialiserade länderna - inte minst
när Sverige nu är ordförandeland i EU - att se till att
EU spelar en progressiv roll i den globala miljöpoliti-
ken. Det är min starka ambition att bidra till detta,
och jag tror att jag so far har lyckats ganska väl.
Vad sedan gäller den svenska klimatpolitiken är
Sverige ett av de industrialiserade länder som har de
lägsta utsläppen av klimatgaser. USA har 20 ton per
invånare och år i koldioxidutsläpp, och Sverige har 6
ton. Vi ligger lite över det europeiska genomsnittet.
Vi har antagit ett mål att 2000 ha samma utsläpp av
koldioxid som 1990. Jag tror att jag nu kan lova att vi
kommer att klara det målet med råge.
Regeringen har nu förklarat att vi ska sätta upp ett
mål att till 2010 minska utsläppen med 2 %. Vi
kommer även 2010 att med marginal klara att tillhöra
de länder som har de lägsta koldioxidutsläppen i den
rika världen. Detta är delvis en följd av en mycket
aktiv politik på klimatområdet. Sverige införde som
första land koldioxidbeskattning 1991. Sverige har
gått före med stöd till, som jag tror, vid det här laget
1 300 olika projekt i lokala investeringsprogram,
varav en stor andel är klimatrelaterade. Jag skulle
kunna räkna upp ett antal ytterligare åtgärder.
Min talartid är nu ute, men jag utgår från att Åsa
Torstensson kommer tillbaka till frågan om EKN, så
att jag kan ta upp den i mitt nästa inlägg.

Anf. 104 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag hoppas att ministern då också
kommenterar den kritik som har riktats mot Export-
kreditnämnden och som vi också har kunnat läsa om i
tidningarna.

Anf. 105 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag har tagit del av den här kritiken.
Eftersom jag tidigare under några år har varit chef för
Exportkreditnämnden har jag naturligtvis varit speci-
ellt intresserad av att se vad som ligger bakom de
anförda siffrorna. Jag har även träffat den person,
Dennis Pamlin på Världsnaturfonden, som har tagit
fram de här uppgifterna. Jag har från honom fått ett
antal förslag till hur regeringen skulle kunna agera i
framtiden. Jag ska naturligtvis begrunda dem och
göra vad jag kan.
Exportkreditnämnden har nu utvecklat en miljö-
policy. Det var faktiskt något som jag själv tog initia-
tivet till när jag var chef för Exportkreditnämnden.
Jag är fortfarande inte övertygad om riktigheten i
den kategorisering som har gjorts av Världsnaturfon-
den innebärande att Sverige stöder mer koldioxidge-
nerande export än andra länder. Det är också tvek-
samt att beskriva det så. Vi har en tradition att vara
duktiga på att göra pappersmaskiner eftersom vi har
en lång tradition av skogsbruk. Det viktiga är inte att
pappersmaskinerna genererar koldioxid, utan det
viktiga är att de svenska pappersmaskinerna, som
EKN garanterar när det gäller finansieringen, är bättre
i fråga om miljöprestanda än andra pappersmaskiner
som konkurrerar med dem. Jag ska titta på om det är
möjligt att göra en sådan kartläggning.

Anf. 106 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag vill anknyta till det som miljömi-
nistern började med, nämligen ökenutbredningen.
Miljöministern berättade om ett positivt exempel. Det
är roligt. Jag försöker från gång till annan att stötta
Vi-skogen. Jag hoppas att det finns många sådana
positiva exempel. Men tyvärr blir det mer öken, inte
mindre. Det är ett mycket allvarligt problem som
generar miljöflyktingar, med de problem som det ger
till följd.
Frågan togs upp i en konvention i Rio. Men vad
jag förstår anslogs inte särskilda medel. Vilken är
strategin för att minska ökenutbredningen? Finns det
en särskild strategi gentemot ökenutbredningen?

Anf. 107 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det finns olika strategier, Willy Sö-
derdahl. Låt mig först konstatera att den frågan har
växt i betydelse under det senaste decenniet. Det är
därför speciellt glädjande att vi började med det ar-
betet i Kenya enligt det exempel jag beskrev för så
lång tid som 20 år sedan.
Det växer nu fram en hel del olika projekt som
handlar om olika typer av agro-forestry, som det
kallas för på det fina engelska språket, dvs. kombina-
tionen av skogs- och jordbruk. Det finns ordentliga
insatser som görs när det gäller både FAO och UNEP
för att uppmärksamma detta. Det finns t.o.m. tecken
på att ökenspridningen växer i Europa, vilket gör att
även EU har engagerat sig i frågan.
Sedan har vi självfallet det långsiktiga perspekti-
vet med risker för att klimatförändringarna kommer
att ytterligare förstärka ökenspridningen. Jag besökte
också i Kitale Olof Palme s Agro-Forestry Center,
som också var en hjärtevärmande anläggning som har
funnits i ungefär tio år. Den används för utbildning
och rådgivning till bönderna i hela provinsen. Där
visas med en mängd olika exempel hur man kan för-
stärka produktionen från jordbruket på ett sätt som
förhindrar jorderosion och ökenutbredning.

Anf. 108 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag hoppas att alla projekten som
miljöministern tar upp är framgångsrika och får verk-
lig spridning. De som har nämnts här gäller länder i
Afrika. Men som miljöministern säger närmar sig
problemet Europa.
En del av världen där man inte hör så mycket om
ökenspridning men där det kanske är det största pro-
blemet är Kina. Där finns stora flyktingströmmar med
stora konfliktrisker som följd. Är Kina med i diskus-
sionerna? Har man erkänt problemet? Är man i så fall
beredd att göra någonting åt det och ta hjälp utifrån?

Anf. 109 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Kina är aktivt i det globala miljöar-
betet. Jag har vid flera tillfällen träffat min kinesiske
kollega både i Kina och i Sverige. Han var en av
deltagarna under miljöministermötet i Malmö förra
året. Kina spelar en viktig roll som stort och kraftfullt
land inom gruppen av utvecklingsländer.
Jag vågar däremot inte ge mig in och ha någon
uppfattning om hur Kina ser på ökenspridnings-
problemet i sitt eget land. Jag hoppas att jag kan fors-
ka lite grann i det och sedan lämna över de informa-
tionerna till Willy Söderdahl vid ett annat tillfälle.

Anf. 110 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Miljöministern redovisade en ökande
gemensamhetssyn inom EU vad gäller många pro-
blem och utmaningar på miljöområdet. Det finns
anledning att glädja sig över de steg som nu tas ge-
mensamt inom EU för en bättre miljö.
Statsrådet tog också upp den allvarliga frågan om
de stora oljeutsläpp som sker i haven, tyvärr också
inom Europa och i våra svenska vatten.
Här behövs uppenbart kraftfulla åtgärder för att
komma till rätta med problemen. Är man mellan EU-
länderna helt överens om de offensiva åtgärder och
insatser som behövs på området?

Anf. 111 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det sker nu ordentliga förstärkningar
av EU:s politik på området, delvis som en följd av
den katastrof som inträffade när fartyget Erika gick
på grund utanför Bretagnes kust och med de omfat-
tande oljeskador som det ledde till. Det var något av
en väckarklocka som har lett fram till konkreta åtgär-
der, t.ex. när det gäller kravet på dubbla skrov på
oljefartyg och en hel del annat.
För vår del är detta EU-samarbete självfallet
mycket viktigt, men våra närliggande problem gäller
inte bara EU utan också länder som ligger utanför
EU, även om en del av dem, t.ex. de baltiska länderna
och Polen, är på väg in i EU. Det innebär att vi måste
ha ett samarbete även med de länderna. Det har vi
inom ramen för Östersjöstrategin, HELCOM-
samarbetet. Vi kan nu också redovisa ett antal åtgär-
der där vi har skärpt insatserna. Det finns mottag-
ningsanläggningar runt hela Östersjön där det går att
gratis bli av med sitt oljespill. Det är ökad övervak-
ning, som har inneburit en minskning av de konstate-
rade oljespillen på svenskt vatten. Problemet är att de
möjligen har skett på annat vatten där övervakningen
inte är lika effektiv som här.
Vi jobbar nu på att ta fram en skärpt lagstiftning
på området som ger större möjligheter att komma åt
befälhavarna på fartyg som släpper ut olja. Det är ett
exempel på skärpningarna. Där kommer en proposi-
tion till riksdagen under våren.
Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp en mängd
sådana områden. Jag tror i och för sig att det mest
effektiva sättet att förhindra oljespill är att få tag på
något rederi eller fartyg som gör sig skyldig till ut-
släpp och se till att konsekvenserna blir kännbara. Det
har varit svårt att åstadkomma tidigare. Jag hoppas
och tror att stillaliggandetiden för Alambra, som
fortfarande ligger fast i en baltisk hamn efter att ha
spillt en mängd oljespill även på den svenska sidan av
Östersjön, och de böter som ska betalas tillsammans
med den dåliga PR som detta har inneburit för flagg-
länder, rederi, kommer att innebära försiktighet även
från andra rederier och fartyg.

Anf. 112 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill tacka för den, inom ramen för
den tid som finns, utförliga beskrivningen och redo-
visningen. Det är uppenbart att dessa frågor tas på
stort allvar. Vi får hoppas att just förhållandet att de
baltiska staterna står inför ett medlemskap i EU kan
driva på utvecklingen så att frågorna tas på än större
allvar.
Apropå sätt att upptäcka: Jag hörde i går i mass-
medierna att man från ett JAS-plan hade upptäckt en
båt som släppte ut olja. Jag vet inte hur omfattande
det var. Det visar att man på olika sätt kan engagera
olika organisationer och olika enheter, både statliga
och andra, i arbetet.
Jag hoppas också att den skärpta lagstiftningen
kommer relativt snabbt. Statsrådet sade i vår - jag
hoppas vi hinner med det före sommaruppehållet.

Anf. 113 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Den lagstiftningen ligger på Närings-
departementet. Jag vågar inte säga exakt vid vilken
tidpunkt propositionen ska läggas fram. Jag vågar inte
heller lova att den ska behandlas i riksdagen under
våren. Jag hoppas att så är fallet, men jag är inte rik-
tigt säker på det.
Jag tycker också att det var trevligt att försvaret
hjälpte till att upptäcka skurkarna som släpper ut olja.
Det var visserligen ett ganska litet utsläpp. Men det
gick att genom det snabba militära maskineriet få
snabb informationen om detta, via stridsledningen
och till myndigheter som kunde ingripa. Genom att
det gick så snabbt kunde man knyta fartyget till just
det oljeutsläppet. Nu görs vissa analyser av oljeinne-
hållet för att få fram ytterligare bevisning i frågan.
Även om det var ett litet utsläpp tror jag att det är
viktigt att man tar alla möjligheter att se till att de
som begår dessa brott, som det faktiskt är fråga om,
också får kännas vid följder av detta.

Anf. 114 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Det har på senare tid i kammaren fö-
rekommit vid flera tillfällen att man har ifrågasatt den
vetenskapliga grunden för att klimatförändringarna
skulle ha något samband med mänsklig aktivitet. Min
fråga är då: Kan man se att samma tendenser finns
runtom i världen? Är det så att tilltron till veten-
skapsmän ökar eller minskar? Kan miljöministern i så
fall berätta om de erfarenheter som han har från sina
besök utomlands? Är det så att man blir mer sams om
grunderna, eller blir man mer och mer osams om
skälen till klimatförändringarna?

Anf. 115 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Låt mig svara på det sättet att gene-
rellt sett är det min ganska bestämda uppfattning att
tilltron till t.ex. IPCC och till de vetenskapsmän som
står bakom de rapporterna ökar, parallellt med att
medvetenheten om klimatfrågorna ökar. Jag tror att
det faktum att medvetenheten om klimatfrågorna ökar
hänger ihop med att fler och fler människor upplever
att det är något konstigt som händer med klimatet.
Det räcker egentligen att cykla hit i dag, en dag i
februari, när det är sju åtta grader varmt för att drab-
bas av den tanken.
Vetenskapsmän på det här området har en mycket
trovärdig förklaringsmodell till detta. Vi vet i dag att
vi har mer koldioxid i atmosfären än vi har haft på
420 000 år, kanske än vi har haft på 10 miljoner år,
enligt de beräkningar som man har gjort. Vi vet att vi
har 31 % mer koldioxid i atmosfären än vi hade när
industrialismen började på 1700-talet. Vi vet att kol-
dioxid är en klimatgas. Vi vet att temperaturen har
ökat undan för undan och att 1998 förmodligen var
det varmaste året sedan vi började mäta temperaturen
på ett tillförlitligt sätt i mitten av 1800-talet.
Jag tror att man kan säga att förtroendet för de här
bedömningarna håller på att öka, även om det finns
de som misstror dem. Jag brukar säga till dem som
misstror bedömningarna att även om de själva inte är
övertygade om att detta är sant måste de ta intryck av
att så många framstående vetenskapsmän lyfter fram
detta som den sannolika utvecklingen och av rena
försiktighetsskäl vara med om att vi vidtar åtgärder
för att möta ökningen av mänskligt skapade klimatga-
ser i atmosfären.

Anf. 116 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! För flera år sedan var vi här i kamma-
ren överens om detta. När nu det största oppositions-
partiet flera gånger tar upp och ifrågasätter de här
siffrorna kan man bli konfunderad. Därför undrade
jag om detta var en trend på flera ställen i världen.
Om det nu är så, som jag tycker och som miljömi-
nistern uppenbarligen också tycker, vad anser då
ministern att vi ska göra för att informera allmänheten
så att det inte blir desinformation, så att vetenskaps-
männens rapporter kan komma allmänheten till del
och de också kan bilda sig en uppfattning.

Anf. 117 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Det kan ju vara så att en del av be-
dömningarna här har påverkats av att den tillträdde
amerikanske presidenten i sin valrörelse har uttalat
tvivel om klimatförändringarna och deras ursprung i
mänsklig påverkan och mänskliga utsläpp av växt-
husgaser. Det tvivlet kanske har fångats upp även av
en del representanter för, som Ingemar Josefsson
sade, det största oppositionspartiet här i riksdagen.
Egentligen vill jag inte spekulera över om så är fallet.
Vad ska man göra åt detta? Jag tycker inte att man
ska göra så mycket åt att det finns de som tvivlar. Jag
tycker i och för sig att det är bra att det finns veten-
skapsmän som deltar i debatten och har en annan
uppfattning än den gängse. Det vore lite farligt om
alla vetenskapsmän plötsligt hade exakt samma upp-
fattning - då tror jag att det skulle vara något lurt. Vi
måste naturligtvis se till att konfrontera den breda
enighet som finns bakom klimatförändringarna med
dem som har annorlunda uppfattningar och pröva det
mot varandra.
Sedan håller vi också på, som Ingemar Josefsson
vet, och arbetar med det förslag till en informa-
tionskampanj om klimatfrågorna som Klimatutred-
ningen lade fram ett förslag om. Jag hoppas att vi kan
gå vidare med den frågan inför vårpropositionen i år.
Den ska i och för sig inte behöva vänta på klimatpro-
positionen, som kommer till hösten.
Vi har också dragit i gång ett informationssamar-
bete mellan ett antal organisationer, inklusive Natur-
skyddsföreningen, kyrkan och andra, som också syf-
tar till att skapa information om klimateffekterna och
klimatförändringarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2000/01:76 Förslag till Europaparlamentets och Rå-
dets förordning om åtgärder mot antipersonella
minor (truppminor) KOM (2000) 880 till utrikes-
utskottet
2000/01:77 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets direktiv om livförsäkring (omarbetad version)
KOM (2000) 398 till finansutskottet
2000/01:78 Förslag till Europaparlamentets och rå-
dets förordning om fastställandet av gemensamma
bestämmelser på luftfartsområdet och inrättandet
av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, EASA
KOM (2000) 595 till trafikutskottet
2000/01:79 Förslag till rådets beslut om underteck-
nande av INTERBUS-överenskommelsen om till-
fällig internationell persontransport med buss
KOM (2000) 799 till trafikutskottet
2000/01:80 Rapport från kommissionen till rådet om
godstransporter på väg genom Österrike samt För-
slag till Europaparlamentets och rådets förordning
om ändring av protokoll 9 till Anslutningsakten
för Österrike, Finland och Sverige avseende sys-
temet för miljöpoäng för tunga lastfordon i trafik
genom Österrike KOM (2000) 862 till trafikut-
skottet
2000/01:81 Förslag till Europaparlamentet och rådets
förordning om inrättande av .EU som toppdomän
på Internet KOM (2000) 827 till trafikutskottet
2000/01:82 Meddelande från kommissionen till Eu-
ropaparlamentet och rådet om en andra omgång
gemenskapsåtgärder avseende sjösäkerhet till
följd av oljetankfartyget Erikas förlisning: Förslag
till Europaparlamentets och rådets förordning om
inrättandet av en europeisk sjösäkerhetsbyrå KOM
(2000) 802 till trafikutskottet
2000/01:83 Meddelande från kommissionen till Eu-
ropaparlamentet och rådet om en andra omgång
gemenskapsåtgärder avseende sjösäkerhet till
följd av oljetankfartyget Erikas förlisning: Förslag
till Europaparlamentets och rådets direktiv om in-
rättande av ett gemensamt övervaknings-, kon-
troll- och informationssystem för sjöfarten KOM
(2000) 802 till trafikutskottet
2000/01:84 Meddelande från kommissionen till rådet,
Europaparlamentet, Ekonomiska och Sociala
Kommittén och regionkommittén om resultatet av
världskonferensen om radiokommunikationer
2000 (WRC-2000) med relevans för radiospekt-
rumpolitiken i Europeiska gemenskapen KOM
(2000) 811 till trafikutskottet

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2000/01:60 Ändringar i lagen (1992:1683) om prov-
tagning på djur, m.m.

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 februari

2000/01:248 av Maud Ekendahl (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Smugglingen av punktskattebelagda varor
2000/01:249 av Carina Hägg (s) till vice statsminis-
tern Lena Hjelm-Wallén
Kirunasvenskarna
2000/01:250 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
socialminister Lars Engqvist
Tillsynen av äldrevården
2000/01:251 av Peter Pedersen (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Fonogramstödet
2000/01:252 av Sture Arnesson (v) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Uppsägningarna vid Banverket
2000/01:253 av Rune Berglund (s) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Vindkraften

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 14 februari

2000/01:687 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Reglerna för vapenattrapper
2000/01:688 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Handläggningstiderna för brottsutredningar
2000/01:689 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Ekonomiska ersättningar till gode män och förvaltare
2000/01:690 av Yvonne Ruwaida (mp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Ekonomiska rekommendationer till Irland
2000/01:691 av Tasso Stafilidis (v) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Diskriminering i arbetslöshetsförsäkringen
2000/01:692 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Ingela Thalén
Deltidssjukskrivning vid studier
2000/01:693 av Margareta Viklund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Särbehandlingen av kvinnor
2000/01:694 av Margareta Viklund (kd) till statsmi-
nister Göran Persson
Hedersmord
2000/01:695 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Migrationsverkets tillämpning av Genèvekonventio-
nen
2000/01:696 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till statsrådet Maj-Inger Klingvall
Utvisning av misshandlade kvinnor
2000/01:697 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Ny instansordning i utlänningsärenden
2000/01:698 av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Asyl till österrikiska medborgare
2000/01:699 av Inger Davidson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Utvisning av misshandlade kvinnor
2000/01:700 av Margareta Viklund (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Bantning av försvaret
2000/01:701 av Margareta Viklund (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Försvarsmaktens ekonomiska situation
2000/01:702 av Susanne Eberstein (s) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Förvaring av automatkarbin i bostad
2000/01:703 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Personalavgångar i försvaret
2000/01:704 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Rekryteringen till utlandsstyrkorna
2000/01:705 av Harald Nordlund (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Brist på internationellt jämförbar gymnasiekompetens
2000/01:706 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Skattemedel till prostitution
2000/01:707 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Omfördelningspolitiken
2000/01:708 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Kvinnliga chefer
2000/01:709 av Christina Axelsson (s) till försvars-
minister Björn von Sydow
Avgångsvederlag för officerare
2000/01:710 av Mikael Oscarsson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
PPP-finansiering av E 4 förbi Uppsala
2000/01:711 av Mikael Oscarsson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Byggstarten av E 4 förbi Uppsala
2000/01:712 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Statens ansvar för SAS ur ett näringspolitiskt per-
spektiv
2000/01:713 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Mörkertal om mobbning
2000/01:714 av Kent Härstedt (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Alkoholsmuggling

den 15 februari

2000/01:715 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Zimbabwe
2000/01:716 av Christina Nenes (s) till socialminister
Lars Engqvist
Gränsdragningen mellan god man/förvaltare och
personligt ombud
2000/01:717 av Kenneth Johansson (c) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Ekonomin för personer med funktionshinder
2000/01:718 av Göran Norlander (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Kapitalförsörjning för glesbygdsföretagare
2000/01:719 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Riksväg 45
2000/01:720 av Lena Ek (c) till försvarsminister
Björn von Sydow
Tillgång till reservaggregat
2000/01:721 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Kvinnorna i försvaret
2000/01:722 av Inger Strömbom (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Konsekvenser av det ökade antalet rån
2000/01:723 av Kenth Skårvik (fp) till miljöminister
Kjell Larsson
Uppvärmningen av bostäder
2000/01:724 av Ingegerd Saarinen (mp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Lokalisering av kärnavfall
2000/01:725 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsmi-
nister Göran Persson
EU:s utveckling
2000/01:726 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Poliser som arrestantvakter
2000/01:727 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polistransporter
2000/01:728 av Anita Sidén (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Arbetsmiljön i skolan
2000/01:729 av Lars U Granberg (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Sanktioner vid underlåtenhet att upprätta energiplan

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.

12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 14 februari

2000/01:587 av Gudrun Lindvall (mp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Åtgärder mot kadmium
2000/01:620 av Claes-Göran Brandin (s) till miljö-
minister Kjell Larsson
Övergång till renare båtbensin
2000/01:632 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
försvarsminister Björn von Sydow
Information om pyrotekniska produkter
2000/01:636 av Harald Nordlund (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Telenätsutbyggnadens påverkan på den biologiska
mångfalden
2000/01:652 av Rosita Runegrund (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Nedskräpningen av våra kuster

den 15 februari

2000/01:630 av Lars Hjertén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polissituationen i Västra Götaland
2000/01:638 av Helena Bargholtz (fp) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Vårdnadshavarens samtycke vid vård av barn inom
BUP
2000/01:647 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Studentbostäder i storstadsområdena
2000/01:651 av Göte Jonsson (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polishelikopter
2000/01:657 av Carina Hägg (s) till utrikesminister
Anna Lindh
President Bushs abortpolitik
2000/01:661 av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Studentbostäder
2000/01:662 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Britta Lejon
Statligt grundbidrag till ungdomsorganisationer

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.

13 § Kammaren åtskildes kl. 15.45.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.28 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.