Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:118

Torsdagen den 31 maj

Kl. 12.00 - 17.59

---

19.00 - 21.51

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om partiledardebatt

Talmannen meddelade att ett meddelande om
partiledardebatten måndagen den 11 juni kl. 13.00
delats ut till kammarens ledamöter.
2 § Återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Carina Moberg (s)
fr.o.m. den 1 juni skulle återta sin plats i riksdagen
varigenom uppdraget som ersättare skulle upphöra för
Christina Pettersson.

3 § Anmälan om ersättare

Talmannen anmälde att Christina Pettersson (s)
skulle ersätta Pär Nuder (s) under tiden den 1 juni-
17 september 2001 varigenom uppdraget som
ersättare för Pär Nuder samtidigt skulle upphöra för
Dag Ericsson.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2000/01:128 till socialutskottet
2000/01:129 till konstitutionsutskottet
2000/01:133 till justitieutskottet
2000/01:134 till lagutskottet
2000/01:140 till socialförsäkringsutskottet
2000/01:141 till finansutskottet

Skrivelse
2000/01:142 till arbetsmarknadsutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2000/01:SfU14 och SfU15
Socialutskottets betänkanden 2000/01:SoU17-SoU19

6 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 30 maj

KU17 Skadelidandes rätt att ta del av uppgifter ur
nedlagda förundersökningar samt andra frågor
om offentlighet och sekretess
Punkt 5 (Forskare)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
245 för utskottet
48 för res.
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 68 m, 37 kd, 13 c, 14 fp
För res.: 37 v, 11 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU26 Diskonteringsränta vid beräkning av livför-
säkringsavsättningar
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU22 Beskattningen av anställda ombord på
färjor mellan Sverige och Danmark
Punkt 2 (Svensk sjöfartsnärings konkurrensvillkor)
1. utskottet
2. res. (c)
Votering:
280 för utskottet
13 för res.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 68 m, 37 v, 37 kd, 14 fp, 11 mp
För res.: 13 c
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU27 Arvs- och gåvoskattens infogning i skatte-
kontosystemet, m.m.
Punkt 1 (Arvs- och gåvoskattens infogning i skatte-
kontosystemet, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
227 för utskottet
67 för res.1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 2 m, 37 v, 37 kd, 13 c, 14 fp, 11
mp
För res.1: 67 m
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -
Carl G Nilsson (m) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 4 (Sponsring, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp)
Votering:
163 för utskottet
119 för res. 2
12 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 13 c
För res. 2: 68 m, 37 kd, 14 fp
Avstod: 1 m, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU26 Inköp av bränsle och alkohol utan punkt-
skatt, m.m.
Punkt 1 (Tredjemansrevision i återbetalningsärenden)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
221 för utskottet
71 för res. 1
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 37 kd, 12 c, 12 fp, 10 mp
För res. 1: 69 m, 2 fp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 6 mp,
1 -
Ulf Nilsson (fp) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 3 (Reducerad mervärdesskatt på grund av stöld
eller rån)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp, mp)
Votering:
163 för utskottet
131 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 13 c
För res. 2: 69 m, 37 kd, 14 fp, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU24 Följdändringar till det nya studiestödssys-
temet, m.m.
Punkt 1 (Följdändringar till det nya studiestödssys-
temet)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (m, kd, fp)
Votering:
174 för utskottet
120 för res.
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 13 c, 11 mp
För res.: 69 m, 37 kd, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU23 Förhandsbesked i punktskattefrågor, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

7 § Kommunal uppdragsverksamhet

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU24
Kommunal uppdragsverksamhet (prop. 2000/01:84).

Anf. 1 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! Detta ärende gäller kommunal upp-
dragsverksamhet. Betänkandet behandlar en proposi-
tion från regeringen om att en försöksverksamhet
med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva upp-
dragsverksamhet inom viss yrkestrafik ska förlängas
till utgången av 2005. Regeringen föreslår också
ändringar beträffande hur denna verksamhet ska sär-
redovisas i bolagens årsredovisningar.
Det pågår i dag en försöksverksamhet med rätt för
kommunala bolag att bedriva uppdragsverksamhet
inom viss trafik enligt yrkestrafiklagen. Där får såda-
na bolag under vissa förutsättningar driva linjetrafik
utan att verksamheten har anknytning till kommunen
eller landstinget eller till deras medlemmar. Denna
försöksverksamhet startade 1996 och gäller fram till
utgången av 2002.
En utredare med uppdrag att utarbeta förslag till
eventuell utvidgning av verksamhetsområden pre-
senterade 1998 ett betänkande. Där sades att det sak-
nas förutsättningar att vidga den kommunala kompe-
tensen och bedriva uppdragsverksamhet inom fler
verksamhetsområden. Utredningen visade att för-
söksverksamhetens omfattning och effekt varit mar-
ginella. Vidare påpekades att det i dag råder en funge-
rande konkurrens vad gäller upphandling av kollek-
tivtrafiktjänster. Utredarna ansåg att det inte förelig-
ger behov av att låta kommunala bolag bedriva upp-
dragsverksamhet utanför den egna kommunen. För-
sökslagstiftningen borde därför inte förlängas eller
permanentas. Så långt utredaren.
Vi moderater anser att konkurrensutsatt närings-
verksamhet i första hand bör bedrivas av privata fö-
retag. Kommunerna bör endast i undantagsfall hand-
ha verksamhet i bolagsform. Detta talar i sig emot en
förlängning av försökslagstiftningen.
Försöksverksamheten innebär att den kommunala
kompetensen skulle utvidgas, och en utvidgning
skulle innebära att kommunal verksamhet eller kom-
munala bolag med skattebetalarnas pengar i ryggen
skulle konkurrera med privata företag inom flera
områden som i dag har en fungerande marknad. Detta
vore en felaktig utveckling, tycker vi.
Det finns således ingen anledning att fortsätta
denna försöksverksamhet. Det finns en fungerande
marknad med konkurrens och flera aktörer, och då är
det fel att låta offentliga och kommunala bolag gå in
och driva affärsmässig verksamhet över kom-
mungränserna.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr
1, där vi anser att förslaget bör avstyrkas.

Anf. 2 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Det är principiellt fel att ta affärsris-
ker med skattepengar. Kommunernas och landsting-
ens resurser ska i första hand satsas inom vården,
skolan och omsorgen. Ingen medborgare har nytta av
att kommunal- och landstingspolitiker agerar företa-
gare på marknader med väl fungerande konkurrens.
Det är principiellt fel att bedriva kommunal upp-
dragsverksamhet utanför egna kommunen. Själva
grunden för kommunernas och landstingens verk-
samhet är att de ska finnas till för sina medlemmar.
Dessutom ska inte kommunal verksamhet bedrivas så
att den riskerar att konkurrera ut privat. Tyvärr har vi
sett alltför många exempel på detta.
Fru talman! Kommunala aktiebolag har alltid en
konkurrensfördel framför privata, eftersom deras
verksamhet garanteras med skattepengar. Till skillnad
från privata bolag kommer aldrig ett kommunalt
bolag att försättas i konkurs, utan skattebetalarna
kommer att få skjuta till pengar. Det finns ett antal
exempel på detta. Kommunala aktiebolag har alltså
alltid en konkurrensfördel framför privata, eftersom
ägarnas avkastningskrav är lägre. Man kan fråga sig
hur många fullmäktigeförsamlingar i landet som har
lagt fast avkastningskrav för sina bolag. Finns det
över huvud taget något sådant exempel?
Lagstiftningen tillåter att kommunala bolag som
inte är konkurrensutsatta på sin hemmamarknad be-
driver uppdragsverksamhet utanför den egna kom-
munen. Detta är genuint osunt, eftersom det ger de
kommunala bolagen en klar konkurrensfördel.
Fru talman! Kraven på särredovisning i gällande
försökslag har inte efterlevts. Kraven på utökad sär-
redovisning kommer heller inte att följas. Det är
omöjligt att genom lagstiftning säkerställa att fasta
kostnader såsom ledningskostnader, administrations-
kostnader, tekniska kostnader, lokalkostnader m.m.
fördelas korrekt i bolagens redovisning. Inte ens om
uppdragsverksamheten bedrevs i separat aktiebolag
skulle detta kunna säkerställas.
Mot bolag som inte följer kraven på särredovis-
ning finns det inga sanktionsmöjligheter. De riskerar
inte ens att förlora sina uppdragskontrakt.
Fru talman! Avtal som ingåtts med stöd av nuva-
rande lagstiftning förutsätts löpa ut senast den 31
december 2002. I de avtal som länshuvudmännen
tecknat med kommunala bolag finns inga sådana
skrivningar. Det finns inte ens en möjlighet att med
hänvisning till lagstiftningen häva gällande avtal.
Lagstiftningen kommer därför att leda till fler lag-
överträdelser.
En förlängning av försökslagstiftningen t.o.m.
2005 är meningslös eftersom tidsramen från det att
upphandling av ett trafikuppdrag påbörjas till det att
avtalsperioden löper ut i normalfallet är 5-8 år. Med
andra ord har en upphandling som påbörjas i år en
avtalsperiod som löper ut 2006-2009. Inget kommu-
nalt bolag kan delta i en sådan anbudsgivning med
mindre än att lagen inte efterlevs.
Fru talman! Om vi ser på marknaden utanför de
kommunala bolagen tyder ingenting på bristande
konkurrens på busstrafikmarknaden. I Sverige finns
ca 500 bolag. Dessutom har även utländska bolag
visat intresse för anbud vid trafikupphandlingar i
Sverige, t.ex. norska, danska och engelska. Det indi-
kerar att konkurrensen tenderar att öka i stället för att
minska.
Fru talman! Den mycket dåliga lönsamheten för
bussbranschen är ett kraftfullt bevis för att konkur-
rensen fungerar mellan bolagen. Däremot är det lång-
siktigt ett stort problem att vi har ett köparmonopol
på kollektivtrafikmarknaden, eftersom det innebär att
det i princip bara finns en enda kund i varje kommun
och landsting.
Fru talman! Här är några konkreta exempel på hur
snett det kan gå med den här typen av lagstiftning:
Pitebuss var 1996 ej konkurrensutsatt på sin
hemmamarknad, dvs. stadstrafiken i Piteå, men man
deltog i upphandling av länsbussar i Norrbotten och
slog ut sina privata konkurrenter, såväl stora som små
bolag, med ett pris som var långt under självkostna-
den för att bedriva trafiken. Trafiken startade 1997.
Efter mindre än ett år var Pitebuss konkursmässigt.
Den nya trafiken innebar att bolaget förlorade långt
mer än 1 miljon kronor i månaden, trots att stadstrafi-
ken i Piteå genererade en prydlig vinst. Piteå kom-
mun stod då, som ägare till Pitebuss, i en situation då
de antingen kunde försätta bolaget i konkurs för att
komma ur avtalet med Länstrafiken i Norrbotten eller
besluta att skjuta till skattepengar för att bolaget
skulle fortsätta att bedriva busstrafik i andra kommu-
ner eller försöka sälja bolaget samtidigt som avtalet
med Länstrafiken hävdes. I samtliga tre alternativ är
det Piteås invånare som står som förlorare.
Fru talman! Ett annat exempel gäller SL Buss och
Busslink. I början av 90-talet påbörjade SL konkur-
rensutsättning av busstrafiken i Stockholms län. Det
egna bolaget SL Buss hade haft monopol fram till
dess. Konkurrensutsättningen genomfördes i etapper
med början i länets yttre områden för att successivt
närma sig Stockholms innerstad. SL Buss hade för-
delen av att under hela konkurrensutsättningsproces-
sen ha minst ett avtalsområde, nämligen Stockholms
innerstad, inom vilket man aldrig har varit konkur-
rensutsatt. Lönsamheten för innerstadstrafiken har
varit mycket god för SL Buss. Man skrev själv i sin
personaltidning Omnibuss vid flera tillfällen att man
förlorade pengar på trafiken i de områden som varit
konkurrensutsatta, men tack vare innerstadstrafiken
tjänade bolaget ändå en hygglig peng, ca 50 miljoner
kronor per år. 1998 fusionerades SL Buss AB med
Näckrosbuss. Avsikten från SLL:s sida var att på
detta sätt medverka till att ett tredje stort privat buss-
bolag bildades i Sverige. 60 % av aktierna i det nya
bolaget Busslink såldes till investmentbolag, och
ambitionen var att bolaget skulle bli helt privatägt och
introducerat på börsen inom några år. 1999 upphand-
lades då SL Buss och Busslinks gamla monopoltrafik
i Stockholms innerstad. Busslink vann det nya kon-
traktet men till en mycket lägre prisnivå än den tidi-
gare. Detta innebar att Busslinks resultat störtdök.
Bolaget hamnade i kris. I tidningarna spekulerades
det om en förlust på uppemot 180 miljoner kronor om
inget gjordes. VD:n fick avgå. SL accepterade att
Busslink sade upp sitt avtal för trafiken i Nacka och
Värmdö i förtid, och investmentbolagen ville inte
längre vara med och äga Busslink. SL tvingades att
överta alla aktierna i bolaget för 1 kr. Skattebetalarna
i Stockholms län får stå för notan.
Fru talman! Ett annat exempel är Göteborgs Spår-
vägar. Om detta bolag kan man skriva en hel avhand-
ling. Jag nöjer mig med ett exempel. Göteborgs Spår-
vägar AB, förkortat GS, bedriver buss-, färdtjänst-
och spårvagnstrafik i Göteborgs stad och i kringlig-
gande kommuner. Spårvagnstrafiken är en monopol-
trafik som aldrig har upphandlats. Stadstrafiken med
buss har upphandlats i tre omgångar. Den senaste
omgången 1999 avsåg västra och centrala Göteborg,
ett avtal för drygt 100 bussar. Vinnare i upphandling-
en blev GS med ett pris på ca 100 miljoner kronor per
år, en prisnivå som var 25-30 % lägre än närmaste
medtävlare - detta i en bransch där nettomarginalen i
bästa fall är någon enstaka procent. Utfallet kan inte
ses som något annat än att GS har haft konkurrens-
fördelar av att dels i sitt bolag bedriva lönsam mono-
poltrafik med spårvagn, dels ingå i Göteborgs stads
bolagskoncern inom vilken Göteborgs stad har alla
möjligheter att genom koncernbidrag och andra trans-
aktioner täcka upp för dåliga resultat. Parallellt med
denna affär har GS genom låga anbudspriser vunnit
kontrakt för trafik i flera kommuner i Göteborgsregi-
onen. För Göteborgs skattebetalare blir dessa olön-
samma bussaffärer en hög kostnad. Och de privata
bussföretag som slogs ut i upphandlingarna av GS får
lägga ned sin verksamhet och konstatera att man mot
skattegaranterade bolag utan lönsamhetskrav är
chanslös i konkurrensen.
Fru talman! Den slutsats som enmansutredaren
kom fram till i utredningen från 1999, SOU
1999:118, är att det inte finns några skäl för att för-
länga eller permanenta försökslagstiftningen.
Fru talman! De enda som förespråkade en fort-
sättning var Göteborgs och Skellefteå kommuner,
deras respektive bussbolag och facken i Västsverige
samt det s-styrda Svenska Kommunförbundet. I detta
sammanhang ska noteras att just Göteborg och Skel-
lefteå är två av de kommuner som utnyttjat och brutit
mot lagen genom att ta kontrakt som löper ut efter
den 31 december 2002.
Fru talman! Den sammanfattande slutsatsen av
den här argumenteringen blir att det är mycket tydligt
att propositionen om en förlängning av försöksperio-
den måste avslås. Jag yrkar alltså bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 3 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Folkpartiet har en klar ståndpunkt när
det gäller de kommunala bolagen. Kommunerna ska
inte annat än i undantagsfall bedriva verksamhet i
bolagsform, och skälen för detta är flera.
Kommunen ska inte ge sig in på områden där det
privata näringslivet väl kan svara för de behov som
det handlar om. Ofta innebär den kommunala bolags-
verksamheten att små privata tjänsteföretag på redan
fungerande marknader konkurreras ut. Om kommu-
nen ger sig in för att konkurrera med privata företag
har det kommunala bolaget ett synnerligen ojämlikt
övertag genom att det har kommunen och dess skat-
tebetalare som garant. Det kan aldrig ett enskilt före-
tag möta på jämbördig nivå. Ett visst offentligt bo-
stadsägande kan dock av sociala skäl vara motiverat i
vissa kommuner.
Den kommunala verksamheten ska styras demo-
kratiskt med mesta möjliga insyn för medborgarna,
men med bolagsformen blir i praktiken allmänhetens
insyn sämre. Det är ingen slump att de skandaler som
har varit aktuella i kommunala sammanhang under
senare år ofta har haft en koppling till just den kom-
munala bolagsverksamheten.
Folkpartiet anser att kommuner ska koncentrera
sin verksamhet till det som kan anses vara kommu-
nens kärnuppgifter och att kommunal verksamhet i
allmänhet ska bedrivas i förvaltningsform och endast,
som jag sade, undantagsvis i bolagsform.
Sedan 1996 råder en försökslagstiftning som
medger kommunala aktiebolag att bedriva uppdrags-
verksamhet inom linjetrafik. Försöksperioden sträck-
er sig till utgången av 2002. Den här verksamheten
har utvärderats av en särskild utredning som heter
Utredningen om utvärdering av den kommunala upp-
dragsverksamheten inom kollektivtrafiken. Utred-
ningens betänkande kom då 1999.
Som skäl för införandet av den här försöksverk-
samheten anförde regeringen att den kommunalrätts-
liga principen inte gjorde det möjligt för de kommu-
nala bussbolagen att erbjuda sina tjänster utanför det
egna geografiska området och att de därför kom i ett
sämre konkurrensläge än de privata företagen. Det
här argumentet, som regeringen använde för att starta
verksamheten, avlivas effektivt av den utredning som
regeringen själv tillsatte. Den konstaterar dels att
försöksverksamheten har fått en mycket liten omfatt-
ning, dels att den har varit ytterst marginell. Utred-
ningen anser att det råder en fungerande konkurrens
när det gäller upphandling av kollektivtrafik. Det har
ju tillkommit nya både svenska och utländska aktörer.
Försöksverksamheten har också fått en väldigt liten
omfattning. Och utredningen säger att det inte finns
skäl att vare sig förlänga eller permanenta den pågå-
ende försöksverksamheten.
Regeringen anför ändå ett par konstruerade argu-
ment för att fortsätta. Det bisarra är att det ena argu-
mentet just är detta att verksamheten har fått en så
liten omfattning. Det förhållandet att behovet av den
här specialregeln varit så litet att försöksverksamhe-
ten blivit endast marginell tas till intäkt för att den ska
fortsätta, så att man ska kunna dra några slutsatser.
Regeringens andra argument är hänsyn till det få-
tal kommunala bolag som ingår i försöksverksamhe-
ten. Detta argument har dock utredningen redan dömt
ut.
I formell mening föreslår regeringen inte att verk-
samheten permanentas, men en ständigt pågående
försöksverksamhet blir ju i praktiken permanent.
När försöksverksamheten startade föreskrevs det
att kostnaderna, intäkterna och resultaten av försöks-
verksamheten skulle redovisas särskilt. Det gällde
också borgensförbindelser och andra ansvarsförbin-
delser som kommunen eller landstinget ingått för
bolagets räkning. Skälen var att detta skulle ge en
möjlighet att se till att konkurrensneutralitet rådde
och att kommuner och landsting inte med skattemedel
subventionerade verksamhet som bedrevs åt annan.
Regeringen pekade då på att detta skulle säkerställa
medborgarnas möjligheter till insyn.
Utredningen konstaterar att av detta har inte blivit
någonting. Utredningen fann inte någon sådan särre-
dovisning i något av de aktuella bolagens årsredovis-
ningar. Bolagen har inte uppfyllt de krav som ställdes
på försöksverksamheten. Det går inte att utläsa dess
omfattning, resultat och eventuella subventionering.
Regeringen försöker nu på ett närmast patetiskt
sätt skärpa det här kravet.
Vi noterar vidare att utredningen haft ett antal
synpunkter på trafikhuvudmännens, dvs. kommuners
och landstings, agerande när det gäller t.ex. storleken
på upphandlingar, avtalstider och villkor i övrigt.
Utredningen ställer frågan om inte dessa utformas på
ett sådant sätt att möjligheterna för mindre privata
företag att vara med och konkurrera försvåras i onö-
dan.
Fru talman! Folkpartiets ståndpunkt i de här frå-
gorna är följande: Folkpartiet är först och främst emot
att kommuner och landsting bedriver verksamhet i
bolagsform annat än i undantagsfall. Den verksamhet
det här handlar om strider mot den s.k. lokalisering-
sprincipen, som innebär att kommunal verksamhet
ska tillgodose intressen inom det egna området.
Kommunen får alltså normalt inte bedriva verksamhet
utanför kommunen. Eventuella behov av samordning
av kollektivtrafiken över kommungränser - sådana
kan ju finnas, framför allt i storstadsområden - kan
lösas genom kommunal samverkan i form av kom-
munalförbund.
Som utredningen konstaterar har de argument som
ursprungligen användes för försöksverksamheten inte
någon bärighet alls. Den verklighetsbeskrivning som
låg till grund för införandet är helt enkelt inte sann.
Detta är, som också flera remissinstanser påpekat, i
och för sig nog skäl att avsluta verksamheten, dvs. då
försöksperioden upphör vid slutet av 2002.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 2.

Anf. 4 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Av föregående inlägg skulle man
kunna få uppfattningen att vi här har att göra med en
oerhört dramatisk förändring, ett oerhört genomgri-
pande förslag från regeringen som, får man förstå, i
princip skulle slå sönder all privat verksamhet över
huvud taget. I alla fall får man den uppfattningen när
man hör med vilken intensitet de föregående talarna
går in i debatten.
Jag ska inte relatera hela ärendet och alla dess
detaljer, även om det inte är så oerhört omfattande.
Jag vill bara påminna om att det som regeringen nu
föreslår faktiskt är någonting oerhört begränsat. I
propositionen föreslår regeringen att den försöksverk-
samhet som i dag pågår när det gäller kommunala
bolags rätt att bedriva uppdragsverksamhet, närmare
bestämt i fråga om kollektivtrafik, ska kunna fortsätta
i ytterligare tre år, till år 2005. Jag skulle tro att det
privata näringslivet överlever denna förlängning och
gör det ganska bra.
Vänsterpartiet stöder utskottets förslag, dvs. att bi-
falla regeringens förslag. Vi tycker, även om frågan
inte är dramatisk, att det är mycket angeläget att inte
slå sönder den kommunala verksamhet på det här
området som pågår. Det är sant att den sett i det stora
hela inte är särskilt omfattande. Men den är av bety-
dande vikt där den förekommer, och det vore oansva-
rigt av riksdagen att nu dra undan dess förutsättningar
genom att inte förlänga denna försöksverksamhet.
I och för sig finns det en motion från Hans Sten-
berg m.fl. socialdemokrater om att inte förlänga för-
söksverksamheten utan permanenta den. Det ska jag
säga på en gång: För den motionen har vi från Väns-
terpartiet mycket stor sympati. Om vi beslutade enligt
detta skulle det lösa åtminstone ett av de problem
som Ingvar Svensson tog upp, nämligen svårigheter-
na med att ha så pass korta avtalsperioder som det här
blir fråga om. Med en permanentning skulle det pro-
blemet bortfalla. Men hur som helst: Vi har inte sett
det som konstruktivt eller fruktbart att här gå på nå-
gon särlinje, utan vi har i stället förenat oss med övri-
ga partier på vår kant om att stödja propositionen.
Det vi ser i den här debatten är naturligtvis en
grundläggande ideologisk skillnad, en grundläggande
skillnad i synen på kollektivt ägd, demokratiskt styrd
näringsverksamhet. Både Ingvar Svensson och Hele-
na Bargholtz - och möjligen Per-Samuel Nisser, om
än inte fullt så tydligt - har klargjort att man inte vill
ha kommunala bolag. Man vill inte ha den typen av
verksamhet. Kommunernas medborgare ska inte via
sina valda representanter få ägna sig åt vissa typer av
näringsverksamhet.
Den principen är t.o.m. så stark för dessa partier
att den är överordnad den kommunala självstyrelse
som man i andra sammanhang försvarar med sådan
frenesi. På denna punkt måste den kommunala själv-
styrelsen inskränkas på ett sådant sätt att man inte ska
ha möjlighet att bedriva den här typen av närings-
verksamhet.
Vad använder man då för argument för detta? Ja,
man använder inte argumentet att man vill slå vakt
om vissa privatpersoners möjligheter att göra vinster.
Så uttrycker man sig naturligtvis inte, även om det är
det som ligger i botten. I stället försöker man föra
något slags rättviseresonemang. Man säger att kom-
munala bolag är gynnade jämfört med privata bolag
och frammanar bilden av de stora kommunalägda
jätteföretagen som slår sönder de små stackars privata
entreprenörerna.
Det ska i det sammanhanget bara noteras att man
inte är lika bekymrad när små privata företag slås ut
av stora privata företag. Där finns inga som helst
bekymmer från borgerlighetens sida. Det är bara om
de stora företagen är kollektivt ägda av medborgarna
som det helt plötsligt är väldigt synd om de små fö-
retagen.
Jag ser att jag går mot slutet av min anmälda
talartid, så jag ska inte utveckla detta. Men jag vill
påstå att det i stor utsträckning är en myt att offentligt
ägda bolag skulle vara så oerhört gynnade jämfört
med privata företag. Det är snarare tvärtom på det
sättet att lagstiftningen sätter upp mycket skarpa
hinder för bedrivande av kommunal verksamhet på
ett antal områden. Det här är ett sådant exempel, där
regeln om att man inte får verka utanför den egna
kommunen har förhindrat kommunala bolag att kon-
kurrera med de privata på jämbördig bas - därav
denna försökslagstiftning.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i detta
betänkande.

Anf. 5 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Den här försöksverksamheten trädde i
kraft den 1 juli 1996 och går ut 2002. Nu ska man
förlänga den ytterligare tre år. Min fråga till Mats
Einarsson är: Hur länge kan man hålla på med för-
söksverksamhet, och kan man kalla den försöksverk-
samhet även om den ser ut att vara permanent?
I debatten i går kunde vi notera att Vänsterpartiet
ställde upp bakom den kapitalistiska marknadens
branschpraxis. Men tycker verkligen Mats Einarsson
att det är rimligt att denna branschpraxis ska få strida
mot gällande lagstiftning? Det finns inga sanktioner i
dag, men den strider mot gällande lagstiftning. Tyck-
er Mats Einarsson att detta är rimligt?
Han talar om att han inte vill slå sönder verksam-
heten. Nej, men genom sitt stöd för den här proposi-
tionen vill han fortsätta slösa med skattebetalarnas
medel. Är slösandet med skattemedel verkligen en
ideologisk fråga, Mats Einarsson? Är vi oeniga på
den punkten, att det skulle finnas ideologiska skilje-
linjer när det gäller att slösa med skattemedel? Det
borde vi väl alla vara emot.
Dessutom talar han om privata vinster med visst
förakt. Men han talar inte med samma förakt om de
kommunala förlusterna. Det handlar om en rimlig
konkurrenssituation. Förstår inte Mats Einarsson att
de offentliga bolagen har en helt annan förutsättning
än de konkurrerande bolagen, oavsett om de är stora
eller små?

Anf. 6 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Frågan var hur länge man kan hålla
på med försökslagstiftning. Ja, inte i all evighet, na-
turligtvis. Jag förutsätter att man under den förläng-
ningsperiod som vi nu kommer att besluta om kan
komma fram till en permanent lagstiftning. Om det är
permanentning av just den försökslagstiftning vi nu
har eller om det är någon annan typ av permanent
lagstiftning kan jag i dag inte bedöma. Men det hop-
pas och förutsätter jag att vi ska kunna göra under den
här tiden.
Jag tycker inte att man ska bryta mot svensk lag.
Det vill jag gärna säga här. Jag tror inte att någon
annan i den här kammaren vill det heller.
Jag tycker heller inte att man ska slösa med skat-
tebetalarnas pengar. Jag kan inte se att kommunal
bolagsverksamhet enligt denna försökslagstiftning
eller enligt annan lagstiftning per definition innebär
slöseri med skattebetalarnas medel, vilket Ingvar
Svensson förefaller vilja påstå.

Anf. 7 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Om nu Mats Einarsson har inställ-
ningen att man inte ska få bryta mot gällande lag,
varför har han då inte lagt fram förslag om att införa
sanktioner när man bryter mot en sådan lagstiftning?

Anf. 8 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det helt ärliga och korrekta svaret på
frågan varför jag inte har väckt en sådan motion är att
detta definitivt inte är mitt specialområde i denna
kammare. Jag kan i dag inte bedöma om man ska
införa sådana sanktioner och hur de i så fall ska se ut.
Det får vi nog återkomma till i så fall. Jag kan tyvärr
inte svara på den frågan.

Anf. 9 HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Fru talman! Jag ska vara nöjd med att Mats Ei-
narsson inser med vilket allvar jag ser på den här
frågan. Precis som Mats Einarsson framhåller är det
här också en mycket viktig principiell fråga för
många av oss politiker.
Upprinnelsen till detta är helt enkelt de erfaren-
heter som man har fått under 80- och 90-talen av alla
dessa misslyckade affärer som har skett inom ramen
för de kommunala bolagen. Det är det som har fått
oss att reagera och bli ängsliga för att fortsätta i den
här verksamhetsformen.
Ett mycket tungt argument mot just det här försla-
get är också den totala sågning som gjordes av den
särskilda utredning som regeringen tillsatt för att titta
närmare på det här och som fick i uppgift att göra en
utvärdering av den kommunala uppdragsverksamhe-
ten inom kollektivtrafiken. Den utredningen tycker att
det är fullständigt onödigt att fortsätta med denna
försöksverksamhet.
Regeringen försöker ändå att hitta några konstrue-
rade argument för att få fortsätta. Men man konstate-
rar i sin proposition att det i och för sig skulle kunna
hävdas att det inte finns något egentligt behov av en
utvidgad kommunal kompetens på kollektivtrafikom-
rådet och därför skulle försöksverksamheten kunna
avslutas vid utgången av år 2002. Varför inte följa
denna utredning?

Anf. 10 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är bra att Helena Bargholtz för
tydlighetens skull upprepar vad hon sade i sitt inled-
ningsanförande. Jag uppfattade kanske inte riktigt vad
själva repliken till mig bestod i.
Men det är väl sant att vi har helt olika uppfatt-
ningar om hur man ska se på kommunal bolagsverk-
samhet. Jag skulle vilja säga så här:
De problem som finns på det här området, och de
finns, det ska jag erkänna, härrör mycket från den
privatiserings- och avregleringsvåg som sköljde över
landet under framför allt 90-talet och som genomför-
des på ett sådant sätt att en mängd olika problem
uppstod, bl.a. i gränssnittet mellan offentlig verksam-
het och privat verksamhet. Självfallet uppkommer där
problem, självfallet måste man där se över lagstift-
ningen och förändra den. Jag ser förslaget om en
förlängning av den här försöksverksamheten snarast
som ett led i en strävan att se till att man här får fun-
gerande regler på lång sikt.

Anf. 11 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Skälet till att jag i mina repliker talar
om en gång till vad jag sade i mitt inledningsanföran-
de är att jag vill höra en kommentar från Mats Einars-
son om hur han ser på den här utredningen och dess
totala avsågning av den fortsatta försöksverksamhe-
ten.
Jag har fler citat som jag skulle kunna läsa upp,
men jag avstår från att göra det. Jag tycker att de
argument som utredningen för fram, utöver det som
jag ser som den principiella frågan, är så viktiga att
det här förslaget inte ska gå igenom.

Anf. 12 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Utredningen, ja. Jag ska först erkänna
att jag inte har läst den i dess helhet. Jag har läst delar
av den och referat av den.
Jag är inte helt säker på att beskrivningen av ut-
redningens slutsatser och argument är fullständigt
objektiv och så nyanserad som man kanske skulle
önska. Men bortsett från det, att en utredning kommer
fram till vissa slutsatser innebär inte med nödvändig-
het att vi alla i denna kammare måste hålla med om
dem. Regeringen har gått igenom utredningen efter
remissomgång och efter egna bedömningar i det här
avseendet kommit fram till en annan uppfattning när
det gäller förlängningen av försöksverksamheten. Jag
instämmer i den bedömningen och biträder därför
regeringens förslag på denna punkt.

Anf. 13 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Bakom regeringens bedömning har i
utskottet Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna ställt sig. Den bedömning
som regeringen har gjort beträffande fortsatt giltig-
hetstid för den här lagstiftningen, som medger för-
söksverksamhet på just busstrafikområdet, är att det
finns flera skäl som talar för att försöksverksamheten
ska pågå ytterligare några år. Verksamheten har varit
marginell och det gör det svårt att dra några bestämda
slutsatser vad gäller kollektivtrafikområdet enbart
utifrån den utvärdering som utredningen gjorde.
En förlängning av försöksverksamheten skulle ge
ett bättre underlag för ett definitivt ställningstagande
till om det behövs en permanent lagstiftning på områ-
det eller inte. Regeringen pekar också på att flera
remissinstanser anser att försökslagstiftningen bör
förlängas för att ge ytterligare erfarenheter. Det är en
grund som finns i det här sammanhanget.
I debatten har man utgått från vissa närmast axi-
omatiska förutsättningar. Kommunalt bedriven bus-
sverksamhet i aktiebolagsform leder till stora förlus-
ter och måste på allt sätt förhindras. Man har t.o.m.
uttryckt sig så att man kan förstå det på det sättet att
de här bussbolagsdirektörerna sitter med handen i
kassalådan hos kommunstyrelsens ordförande och har
obegränsad dragningsrätt i den lådan. Jag känner inte
igen den beskrivningen av någon kommunal verk-
samhet, allra minst på kollektivtrafikområdet.
Jag tycker alltså att majoriteten i utskottet, som är
ganska bred, har hamnat på en korrekt ståndpunkt.
Det är angeläget och riktigt att göra den här förläng-
ningen av försöksverksamheten.
Jag kan inte heller undgå att kommentera Ingvar
Svenssons, Helena Bargholtz och Per-Samuel Nissers
inlägg. De är företrädare för det jag brukar kalla för
den kommunala självstyrelsefundamentalismen. I
andra debatter i kammaren har dessa företrädare en-
vist hävdat att varje ingrepp från statens eller riksda-
gens sida i form av lagstiftning osv. är ett hot inte
bara mot demokratin utan också mot den kommunala
självstyrelsen. Men i det här sammanhanget är det
naturligtvis inga som helst restriktioner. Här handlar
det om att värna en annan verksamhet, nämligen den
privat bedrivna busstrafiken.
Det finns ett par ytterligare goda skäl för den
gränsöverskridande kommunaktiviteten, nämligen om
trafiken klaras särskilt i glesbygd genom att i det
lokala området upprätthålla en bättre konkurrens
inom sektorn.
Fru talman! Jag ser inte frågan om kommunalt
gränsöverskridande bussverksamhet som den stora
frågan på kollektivtrafikområdet, utan i stället är det
den enorma koncentrationen på det privata bussområ-
det där det knappast ens längre går att lägga anbud för
de små anbudsgivarna. Det är stora konglomerat som
behärskar marknaden. Där undrar jag om inte hela
frågan om pris och konkurrens borde tas upp. Man
borde satsa med kraft för att se vad som kan hända på
det området.

Anf. 14 PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Fru talman! Försöksverksamheten för kommunala
bolag gäller att kunna konkurrera på en marknad.
Utredaren pekar på att det finns en fungerande mark-
nad redan i dag. Kommunala bolag kan då agera över
kommungränserna. Jag ser en risk i att näringslivet
lokalt påverkas negativt, dvs. man får svårt att kon-
kurrera med ett kommunalt ägt företag som har skat-
tebetalarnas pengar i ryggen. Det finns en fara att
skattebetalarnas pengar riskeras om det kommunala -
offentliga - bolaget får ekonomiska problem i ett
arbete som sker i en annan kommun.
I det här perspektivet är det bättre att låta en fun-
gerande marknad sköta den affärsmässiga verksam-
heten. Ser inte Göran Magnusson risken att det lokala
näringslivet påverkas negativt, dels i den kommun
som verksamheten finns i från början, dels i de andra
kommunerna som bolaget arbetar i och dels att skat-
tebetalarnas pengar riskeras om det sker någonting?
Jag vill ha Göran Magnussons syn på osund konkur-
rens.

Anf. 15 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller det lokala näringslivet
beror det på vilken avgränsning som görs. Syftet med
allmänna och goda kommunikationer är att det lokala
näringslivet ska påverkas positivt. När det gäller de
lokala bussföretag som Per-Samuel Nisser tänker på,
finns det naturligtvis bekymmer. Men lagstiftningen
förutsätter inte att det ska vara kommunala subven-
tioner till den kommunalt bedrivna bussverksamhe-
ten. Den ska särredovisas, och det ska finnas ett rim-
ligt sätt att bedöma denna.
Principiellt vill jag säga om skattepengar - kom-
munala, landstingskommunala och statliga - att jag
alltid har hävdat att man måste vara särskilt försiktig
med skattepengar. Det går inte att vara särskilt slös-
aktig eller se enkelt på de frågorna. Här har pengar
kommit in från medborgarna som man har sagt att
vissa saker ska göras för, och det är viktigt att de
sakerna blir utförda. Därför går det inte att lättsinnigt
pumpa in pengar ens i kommunala bussbolag. Själv-
klart måste man vara strikt på den punkten och se till
att skattepengarna används på ett effektivt och bra
sätt. Jag kan hänvisa till - utan alla jämförelser i
övrigt - vad en tidigare socialdemokrat, Gustav Möl-
ler, har sagt om hur skattepengar ska användas.

Anf. 16 PER-SAMUEL NISSER (m) re-
plik:
Fru talman! Göran Magnusson tog även upp frå-
gan om den kommunala självstyrelsen. Den frågan får
vi ta mer tid att debattera framöver.
Det viktiga och riktiga är inte att offentligt driva
affärsmässig verksamhet. Politikernas roll - den kan
vi också diskutera - är att se till att alla medborgarna
får samma möjligheter och rätt till bl.a. utbildning,
omsorg och sjukvård. Politiker ska inte driva affärs-
mässig verksamhet. Det finns andra som är bättre på
det.
Jag kommer tillbaka till frågan om det lokala nä-
ringslivet. Det finns exempel där lokala småföretag
anser att de inte kan konkurrera och därför undviker
att gå in i ett anbudsförfarande där det finns ett stort
kommunalt bolag med och agerar. Den risken kan
undvikas om det finns en fungerande marknad. Ser
inte Göran Magnusson den risken också? Det finns
många exempel på detta.

Anf. 17 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Det är inte så stor skillnad i vår upp-
fattning om politikernas roll i de allmänna övergri-
pande målen. Man får naturligtvis inte vara så rigid
att man säger att affärsverksamhet eller verksamhet i
bussbolag inte får eller kan bedrivas av kommunerna.
Om det är nödvändigt för att upprätthålla en god och
tillräckligt bra service ska naturligtvis kommunerna
kunna göra det inom de ramar som har satts upp.
Sedan är det naturligtvis inte så konstigt att de
kommunala bussbolagen har uppfattningen att de bör
ha möjlighet att konkurrera inom verksamhet som går
över kommungränserna. De är själva utsatta för ett
konkurrenstryck som bygger på att man jobbar över
ett större område. Själva utgångspunkten för detta är
inte så märklig.
Jag undrar om det är fria och frejdiga företags
klokaste åtgärd att avstå från att lämna anbud om de
vet att det finns ett kommunalt ägt bussföretag. Det är
väl snarare klokare att gå in och ta matchen och se
vilket resultat det blir. Det är att vika undan alldeles i
onödan.

Anf. 18 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Göran Magnusson säger att han inte
har sett till några problem på området. Lyssnade han
inte på mitt inledningsanförande? Jag tog då upp
Piteå, Stockholms län och Göteborg. Jag skulle vilja
veta om jag lämnade några felaktiga sakuppgifter i
den delen.
Den diskussion Göran Magnusson tar upp om den
kommunala självstyrelsen är intressant. Om inte spe-
ciallagstiftningen funnits, hade det inte varit möjligt
för kommunala bussbolag att konkurrera på andra
marknader. Kommunallagen är tydlig på den punkten.
Göran Magnusson borde veta att kommunen ska ägna
sig åt sina angelägenheter och sina invånare och inte
intervenera på andra områden och marknader.
Tycker Göran Magnusson att det är rimligt att ge-
nom underbud slå ihjäl privata företag och sedan få
tillbaka summorna genom att sticka handen i skatte-
kistan? Vi är egentligen inte principiellt emot den
kommunala bolagsformen, även om vi tycker att man
ska vara restriktiv. Men den får inte utnyttjas på ett
sådant sätt att annan verksamhet slås ut. Göran Mag-
nusson måste inse att ett kommunalt bolag har större
säkerhet än ett annat bolag, såvida det inte finns ett
storföretag i ryggen.
Jag ställer samma frågor till Göran Magnusson
som jag ställde till Mats Einarsson: Är det rimligt att
vi stiftar en lag som möjliggör lagbrott i fråga om
avtalstiden? Är det inte rimligt att om försöksverk-
samheten ska fortsätta införa en sanktion mot den
typen av lagbrott?

Anf. 19 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att man i huvudsak ska
hålla på lokaliseringsprincipen. Det är en riktig ut-
gångspunkt. Jag sade i en tidigare replik att det inte är
konstigt om kommunala bussföretag som själva blir
utsatta för konkurrens i upphandlingsögonblicket
reagerar med att de också borde få agera på samma
marknad för att få samma chans. Det kan vara en
vettig utgångspunkt.
Jag tycker naturligtvis inte att ett kommunalt
bussföretag ska gå ut och offerera till underpriser
under förutsättning att man har möjlighet att få subsi-
dier från kassakistan. Jag har från mina utgångs-
punkter lite svårt att känna igen den beskrivningen i
generella termer. Jag ska inte påstå att det inte har
förekommit. Men i generella termer har jag svårt att
känna igen just den beskrivningen.
Jag ska inte märka ord, men Ingvar Svensson frå-
gar om det är rimligt att vi har en lagstiftning som
möjliggör lagbrott. Det är ju först när det finns lag-
stiftning som det faktiskt blir möjligt att begå lag-
brott, så det är väl inte den relevanta frågan.
Den relevanta frågan är väl om det ska finnas
sanktionsmöjligheter eller ej. Det är, tycker jag, en
intressant och viktig frågeställning. Regeringen och
majoriteten i utskottet har funnit att det i varje fall
inte i det här läget, med en relativt måttlig förläng-
ning av försökslagstiftningen, har varit angeläget och
viktigt att nu införa sanktionsmöjligheter. Det kom-
mer naturligtvis också att vara en fråga som man får
ta när försöksperioden är över och man ser vilka
erfarenheter man har vunnit.

Anf. 20 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Göran Magnusson har givetvis rätt på
den punkten. Jag uttryckte mig kanske något märk-
ligt.
Men det är mycket märkligt att man har en lag-
stiftning som inte stämmer överens med bran-
schpraxis. Även Göran Magnusson är ju mycket för-
tjust i branschpraxis, det förstod jag under gårdagens
debatt. Det finns en konflikt mellan branschpraxis
och avtalstider, och lagstiftningen. Och det är märk-
ligt att ingen har uppmärksammat detta.
För oss som ville avslå propositionen är det inget
problem. Verksamheten kommer inte att kunna fort-
sätta. Men ni som vill ha en förlängning har hamnat i
en konfliktsituation.

Anf. 21 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns flera exempel på lagstift-
ning som i och för sig saknar sanktionsmöjligheter, så
det är inget unikum. Jag ska inte ta ett annat trafikom-
råde. Att gå mot röd gubbe är faktiskt inte tillåtet,
men inte heller sanktionsbelagt. Det finns också andra
sådana exempel, så principiellt är det inte någon vik-
tig fråga.
Ett par ord, fru talman, om branschpraxis. Jag har
inte sagt - och inte heller Mats Einarsson som uttala-
de sig tidigare i den här frågan - att all branschpraxis
är bra på alla områden. Det vi diskuterade i går i
konstitutionsutskottets betänkande var frågan om ifall
staten skulle få ingå incitamentsavtal eller avtal där
betalningen utfaller beroende på vilket resultat som
konsulter i det här fallet kommer fram till.
Vi har från majoritetens sida inte velat ha den
uppfattningen att man inte kan göra det, och det tror
jag egentligen inte heller att Ingvar Svensson så små-
ningom kom fram till. I varje fall kunde vi inte säga
att det var fel av regeringen att göra det vid det till-
fället, så någon allmän bekännelse till branschpraxis
vill jag inte stå för. Jag vill i så fall syna bran-
schpraxis i sömmarna innan jag bestämmer mig för
om den är bra eller ej.

Anf. 22 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill ställa samma fråga till Göran
Magnusson som jag ställde till Mats Einarsson.
Det gäller den utredning som vi har talat om så
mycket i den här debatten. Hur uppfattar Göran Mag-
nusson den? Jag kan förstå om Göran Magnusson inte
har hunnit läsa utredningen. Men det finns faktiskt en
hel sida om detta i utskottsutlåtandet, där den kritik
som jag har refererat tidigare mycket tydligt framgår.
Om det nu är så bra med sådan här försöksverk-
samhet skulle jag också vilja höra om Göran Magnus-
son kan tänka sig att gå vidare och utvidga den på
andra kommunala områden.

Anf. 23 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag talade tidigare om lokalisering-
sprincipen och bekänner mig till den som huvudlinje.
Sedan får man naturligtvis genom lagstiftning alltid
se vilka möjligheter man vill skapa för olika verk-
samheter i givna situationer. Men lokaliseringsprinci-
pen tycker jag är helt korrekt. Pengar som man samlar
in från kommunmedborgarna i en kommun ska na-
turligtvis också användas i kommunen.
Den fortsatta försöksverksamheten med busstrafi-
ken bygger inte på - jag ska upprepa det - att kom-
munens kassalåda ständigt står öppen för bussbolags-
direktörerna att hämta pengar ur. Det är en vanföre-
ställning som jag brukar se när jag läser någonting
från Timbro och närstående företag, när de ska be-
skriva kommunal verksamhet i både förvaltningsform
och aktiebolagsform.
När det gäller utredningen hade jag kanske inte
tänkt att likt Mats Einarsson bekänna att jag inte hade
läst den. Nu förutsatte nog Helena Bargholtz närmast
att jag inte hade läst den. Jag har i varje fall läst sidan
i utskottsbetänkandet. Jag ska sträcka mig så långt.
Det är väl ingen invändning mot de faktiska upp-
gifter som står i utredningen. Frågan är hur man vär-
derar dem i ett bredare sammanhang än vad som
framgår av utredningsuppdraget och det utredaren har
gjort. Det är den bedömning som har lett majoriteten i
utskottet fram till att man bör förlänga försöksverk-
samheten.

Anf. 24 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag tycker att Göran Magnusson, som
ju ofta är en klok person, borde ha tagit intryck av
vad utredningen säger. Den är väldigt tydlig i sin
kritik.
Jag vill också fråga om Göran Magnusson är be-
redd att ställa upp på att man borde, som jag tycker,
granska trafikhuvudmännens agerande i en särskild
ordning för att se att kravet på lika konkurrensförut-
sättningar tillgodoses.

Anf. 25 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Utredningen är mycket tydlig. Den
kan inte ifrågasättas, möjligen inte ens någon uppgift
som man har i den. Som jag sade tidigare är det fråga
om vilken sammantagen värdering av utredningen
man gör, jämfört med andra kunskaper och insikter
man kan ha vid olika tillfällen.
Granska trafikhuvudmännen kan man väl tänka
sig att göra. I så fall borde man väl granska hela bran-
schen. Det som jag ser som ett stort problem är inte
trafikhuvudmännen i sig utan de stora, ständigt väx-
ande bussbolagen, som faktiskt är dominerande inom
sektorn. Jag tycker att det kanske kunde vara någon-
ting för Konkurrensverket och andra att kika på, för
att försöka se om det verkligen ska vara tillåtet att
vara så stor som man är, speciellt om man är stor i en
region. Det går inte att måtta bolagen jämfört med
hela landet. Ofta är de ju verksamma i regioner och är
dominerande och stora där.
Det är naturligtvis - det ska man inte bortse från -
rätt komplicerat. Har man en upphandling där det
krävs 100 eller 150 bussar kan man inte byta entre-
prenör så förfärligt ofta. Det är ett stort kapital i bus-
sarna, och sedan är det ett ännu större och ännu vikti-
gare kapital i den personal som är engagerad i detta,
så det är klart att det finns en del problem i samman-
hanget.
Men, som sagt, den alltmer tilltagande storleken
på de bussentreprenörer som finns tycker jag att man
skulle syna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 15 §.)

8 § Stiftelselagen - undantag från viss tillsyn,
m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2000/01:LU20
Stiftelselagen - undantag från viss tillsyn, m.m.
(prop. 2000/01:67).
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 15 §.)

9 § Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt
biträde i vissa fall, m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2000/01:LU21
Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa
fall, m.m. (prop. 2000/01:105).
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 15 §.)

10 § Ändring i atomansvarighetslagen

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2000/01:LU24
Ändring i atomansvarighetslagen.
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 15 §.)

11 § Skyddet för vissa djur- och växtarter och
deras livsmiljöer

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU18
Skyddet för vissa djur- och växtarter och deras
livsmiljöer (prop. 2000/01:111).

Anf. 26 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 2000/01:MJU18 behandlas frågor om skyd-
det för vissa djur- och växtarter och deras livsmiljöer,
detta med anledning av regeringens proposition
nr 111. I denna framförs förslag till ändringar och
förtydliganden i miljöbalken samt en rad andra lagar
som behövs för att direktiven i det s.k. art- och habi-
tatdirektivet samt fågeldirektivet ska kunna följas och
genomföras i enlighet med den svenska lagstiftning-
en.
Från moderat sida har synpunkter och förslag
framförts i motion MJ35. Det gäller principerna för
inrättande av skyddsområden m.m., punkt 1 i betän-
kandet. Det gäller ersättningsreglerna, punkt 7, och
samrådet mellan myndigheter och markägare m.m.,
punkt 9.
Vi har inte i utskottet fått stöd för förslagen i mo-
tionen och redovisar därför våra avvikande stånd-
punkter i reservationerna 1 och 3, och dessutom i
reservationen 6 tillsammans med Kristdemokraterna
och Centern.
Då det gäller principerna för inrättande av
skyddsområden m.m. är det naturligtvis viktigt att de
särskilda skydds- och bevarandeområdena Natura
2000-områdena, hanteras på ett sådant sätt att de
miljöer och arter som ska skyddas också verkligen får
det skydd de behöver. Det är självklart också viktigt
att Sverige genomför de aktuella direktiven på ett
korrekt sätt i lagstiftningen. Men vi menar att när
majoriteten nu vill knyta skyddet till ett tillståndsför-
farande blir det problem.
Risken är stor att markägare drabbas av en lång
period med stor osäkerhet om vad som i praktiken
kommer att gälla. Dessutom blir det markägaren som
tvingas visa att verksamheter och åtgärder inte påver-
kar miljön negativt.
Vårt förslag innebär att det redan före ett beslut
om att inrätta ett Natura 2000-område tydligt bör
framgå vilka restriktioner som kommer att gälla för
den framtida markanvändningen i området. Vi anser
att detta är nödvändigt om man ska undvika påtalade
problem i framtiden. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen detta till känna. Jag yrkar bifall till
reservation nr 1.
Fru talman! I reservation nr 3 under punkt 7 tar vi
moderater upp vilka ersättningsregler som bör gälla.
Det är viktigt att rättigheter och skyldigheter för-
delas på ett rimligt sätt mellan myndigheter och en-
skilda markägare. När ett Natura 2000-område inrät-
tas måste, som jag tidigare har sagt, enligt vår upp-
fattning klart framgå vilka restriktioner som ska råda
för markanvändningen. Självklart ska de då angivna
restriktionernas omfattning vara avgörande för hur
stor ersättning markägaren ska erhålla. Markägaren
ska vara berättigad till full ersättning för de inskränk-
ningar i brukande- och äganderätten som restriktio-
nerna innebär.
I reservation nr 6 under punkt 9 tar vi moderater
tillsammans med Kristdemokraterna och Centerparti-
et upp den viktiga frågan om samråd mellan myndig-
heter och markägare m.m.
Fru talman! Människors engagemang för att
skydda, bevara och rädda värdefulla naturmiljöer
måste tas till vara. Detta gäller inte minst dem som
genom sitt brukande och ägande hittills sett till att
dessa värden finns kvar. Det är viktigt att deras åsik-
ter och intressen tas till vara i framtiden.
Det är mot den bakgrunden det är så viktigt att det
råder ett förtroendefullt samarbete mellan markägare
och myndigheter inför bildandet av nya Natura 2000-
områden.
Tyvärr finns det åtskilliga exempel på dåligt myn-
dighetsarbete där stora motsättningar med berörda
markägare blivit följden. Detta är mycket olyckligt.
Arbetet med att inventera nya Natura 2000-
områden pågår för närvarande på många håll. Arbetet
är ganska så intensivt.
Det är enligt vår uppfattning mycket viktigt att
myndigheter och markägare för en öppen och bred
dialog vid dessa inventeringar. Det måste få ta den tid
som behövs. Det är t.ex. inte rimligt att myndighets-
företrädare utfört inventeringar utan att markägare
varit medvetna eller underrättade om detta, vilket
uppenbarligen skett vid flera tillfällen. Sådant age-
rande måste upphöra.
Fru talman! Utan en öppen och bred dialog mellan
myndigheter och markägare blir det svårt att nå för-
ståelse för arbetet med att skydda markområden. Alla
blir förlorare. Såväl bevarandeintressena som mark-
ägarna och samhället i sin helhet förlorar om inte
detta fungerar väl.
Vi moderater står självklart bakom de reservatio-
ner vi undertecknat, men yrkar bifall och rösträkning
endast till reservation nr 1.

Anf. 27 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Det här betänkandet och underliggan-
de proposition grundar sig på EU:s art- och habitatdi-
rektiv och fågeldirektiv som vi hörde tidigare. Dessa
direktiv påbjuder skydd för livsmiljöer och djur- och
växtarter bl.a. genom ett europeiskt nätverk av skyd-
dade områden; det som kallas Natura 2000.
Sverige har ansett att vi redan före vårt medlem-
skap i EU väl tillgodosåg de här kraven på skydd, och
att vi gör det i ännu högre grad nu tack vare miljöbal-
ken. Men detta har inte EU ansett.
Man förväntar sig vissa formuleringar i vår lagtext
för att garantera skyddet. EU beslöt därför att stämma
Sverige i EG-domstolen. Regeringen ville ju ingen-
ting annat än att skydda. Vi tyckte att vi hade bra
skrivningar. Med hjälp av den proposition som vi nu
behandlar har regeringen föreslagit justeringar av elva
olika lagar, så att ingen ska kunna tveka om att vårt
syfte är att skydda dessa miljöer.
Vi har uppfattat det som att det inte gäller några
nya överväganden beträffande innehållet, utan att det
handlar om tekniska lagändringar för att tillgodose
syftet. Därför har inte Kristdemokraterna lagt någon
egen motion beträffande detta.
Innehållet i direktiven har diskuterats en del när
det gäller listningen av olika arter. Framför allt har
man ju diskuterat frågan om när man får jaga olika
fågelarter. Men det faller inte under den här diskus-
sionen.
Vi delar alltså i sak regeringens åsikt. Vi tycker
att det är bra att man har det här skyddet.
De ändringar som man gör med hjälp av proposi-
tionen innebär att om en verksamhet ska påbörjas i ett
skyddsområde måste man först överväga om någon
av de skyddade arterna eller livsmiljöerna hotas. Man
ska då ansöka om tillstånd. Man kan få tillstånd om
man på något sätt kan kompensera eller garantera att
livsmiljöerna inte försvinner.
Det var vad vi avsåg tidigare också.
Under behandlingen av propositionen i utskottet
har det dock framgått att bildningen av skyddsområ-
dena och kontakten med markägare inte fungerar bra,
åtminstone inte överallt. Vi har därför reserverat oss
beträffande ersättningsreglerna. Vi faller in i reserva-
tion 4, och vi har som vi hörde också deltagit i reser-
vation 6.
Jag står bakom båda reservationerna, men vill yr-
ka bifall till reservation 4.
Det vi reserverar oss mot gäller ersättningsregler-
na. När staten pekar ut vissa områden som särskilt
bevarandevärda är det viktigt att markägaren inte
drabbas negativt, och att han får skälig ersättning för
de miljöinsatser han gör i samband med bildningen av
skyddsområdet. Det kan ske genom att han erbjuds
ersättningsmark eller ekonomisk skogskompensation.
Skogen inom sådana här skyddsområden sköts
annorlunda. Det kan medföra risk för insektsangrepp.
De kan sprida sig till angränsande skog som används
näringsmässigt. Vi tycker, liksom några andra partier,
att det tydligt måste framgå vem som har ansvar för
de eventuella skador som kan uppstå på angränsande
skog.
Arbetet med bildandet av skyddsområden skyndas
på. Det har medfört att inventeringar görs utan mark-
ägares vetskap. Öppenhet och dialog krävs för att det
här arbetet ska möta förståelse hos alla berörda.
Jag upprepar att jag yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 28 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Alla aktörer har ett ansvar för att den
biologiska mångfalden bevaras.
Med utgångspunkt i detta är det positivt om vi up-
pehåller oss vid just skogsbruket en stund. Genom det
certifieringssystem som har utvecklats tar numera
skilda kategorier ägare hänsyn till behovet av skydd
av den biologiska mångfalden.
Samtidigt är det viktigt att slå fast att staten har ett
övergripande ansvar för att enskilda markägare och
bygder inte ska hamna i kläm. Det är därför ett måste
för alla inblandade - inte minst de enskilda små
markägarna - att det finns långsiktiga och tydliga
regler för hur skyddet av den biologiska mångfalden
ska fungera.
Fru talman! Det är t.ex. viktigt att en sådan pro-
cess som inventering av markområden bedrivs öppet
och i en bred dialog med berörda ägare och andra
intressenter.
Inventeringarna i samband med Natura 2000 har
enligt min uppfattning inte varit tillfredsställande i
detta hänseende. Många markägare kan vittna om att
företrädare för staten inventerar marker utan att
markägarna ens är medvetna om att så sker. Av
många upplevs det här - låt mig kalla det så - smy-
gandet från myndigheterna som mycket stötande.
Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå
förståelse och acceptans för behovet av det skydd
som vi kanske i vissa fall vill ha.
Det är nödvändigt, fru talman, och i allra högsta
grad befogat att samråd mellan myndigheter, mark-
ägare och andra intressenter sker i en öppen och fri
dialog. Jag yrkar med anledning av detta bifall till
reservation nr 6.
Fru talman! När staten väl pekat ut vissa områden
som särskilt intressanta att bevara är det viktigt att
den enskilde markägaren inte på något sätt drabbas
negativt. Staten måste ta sitt ansvar för att så inte
sker. Markägaren måste ges skälig ersättning för de
miljöinsatser som görs och vid bildandet av olika
typer av reservat. Det kan ske genom ekonomisk
kompensation men självklart också t.ex. genom er-
bjudande av ersättningsmark.
Jag tycker exempelvis att det är helt otillfreds-
ställande att en markägare får ett interimistiskt av-
verkningsförbud under ofta mycket långa utrednings-
tider för skyddsobjekt utan att någon som helst eko-
nomisk reglering sker, oavsett om området sedan
anses skyddsvärt och avsätts eller inte. Utan en skälig
ekonomisk eller annan ersättning försämras enligt
min uppfattning möjligheterna att få förståelse från de
markägare som drabbas av inskränkningar i nyttjan-
det av den egna marken. Jag och Centerpartiet tycker,
fru talman, att detta är en mycket olycklig utveckling.
Ekonomisk kompensation löser emellertid inte
alla problem. Många markägare som avstår sin mark
till reservat eller accepterar andra inskränkningar för
att skydda den biologiska mångfalden vill inte ge upp
den rörelse som de bedriver och på något sätt är asso-
cierade med. Den behövs för att företaget ska kunna
utvecklas i en positiv riktning. Jag tycker att det är
märkligt att utskottsmajoriteten inte har velat disku-
tera frågan om ersättningsmark på annat sätt än vad
som har skett i det här betänkandet.
Fru talman! Jag yrkar återigen bifall till reserva-
tion nr 6.

Anf. 29 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag som socialliberal ser den här de-
batten som en debatt om solidaritet - global solidari-
tet och solidaritet med kommande generationer. Det
är en debatt om människans frihet, men en frihet som
inte får inskränka en annan människas frihet. Och
min slutsats blir att vi har ett ansvar att vårda jordens
resurser för kommande generationer.
Mänskligheten i den rika delen av världen utarmar
för närvarande naturresurser för kortsiktig egoism.
Men vi har möjligheter att stoppa den här utarmning-
en. Socialliberala honnörsord som kunskap, demo-
krati och marknadsekonomi ger oss dessa möjlighe-
ter.
Naturvård handlar om att skydda och bevara na-
turvärden och om att bevara mångfalden i naturen åt
kommande generationer. Den biologiska mångfalden
och variationerna inom arterna ger uthållighet i eko-
systemen.
Men hur ska vi då agera för att bevara mångfalden
och variationen? Ja, inte genom att, som vissa partier
i riksdagen vill, argumentera för att vi inte ska gå före
andra länder. Vi ska visa vägen.
En väg är Natura 2000, EU:s nätverk av naturre-
servat. Sverige har föreslagit ungefär 2 000 områden
att upptas i Natura 2000, men det är bara ungefär 500
som passar in på EU:s lista. Inget av de områdena har
en unikt nordisk natur. Här måste Sverige se till att få
till stånd en ändring.
En andra väg är att skydda värdefulla områden
som naturreservat eller att på annat sätt skapa skydd.
En tredje väg är att säkerställa rekreationsmarker i
och kring tätorter. Vi socialliberaler anser att natur-
hänsynen ska vara större där än i t.ex. vanlig produk-
tionsskog.
En fjärde väg, fru talman, är att inrätta särskilda
kustreservat. Vi vill att ett nationellt bevarandepro-
gram för kust och skärgård upprättas.
En femte väg är att ge skydd åt öppet vatten,
havsbottnar och undervattensmiljöer genom att inrätta
marina reservat.
En sjätte väg är att ge ett starkare skydd åt våt-
markerna. Här handlar det i första hand om områden
som ska skyddas enligt våtmarkskonventionen och
fågeldirektivet.
Den sjunde vägen handlar om strandskyddet. Det
lokala inflytandet är viktigt. Kommunerna har ett
stort ansvar för att upprätthålla strandskyddet och för
att bevara grunda havsvikar ostörda. Reglerna för
strandskyddet har tyvärr i alltför stor utsträckning
frångåtts. Därför måste tillämpningen av reglerna i
vissa fall bli hårdare.
En del förändringar i lagstiftningen krävs. I miljö-
balken bör införas ett principiellt förbud mot att be-
driva verksamhet som kan orsaka skadliga effekter på
ett bevarandeområde. Undantag ska kunna medges
endast om det saknas alternativa lösningar, och åtgär-
den ska då ha ett allmänintresse.
Fru talman! Vi föreslår en del ändringar i lagtex-
ten för att skapa starkare skydd. Det gäller 4 kap. 1 §,
7 kap. 28 b § och 8 kap. 1 §.
Bl.a. får ingrepp i miljön göras endast om det kan
ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Undantag kan göras då särskilda skäl anses finnas.
Vi anser att de särskilda skälen inte får strida mot
EU-förordning eller direktiv eller mot riksintresse.
Verksamhet får inte heller medges om de arter
som ska skyddas utsätts för störning av verksamhet.
Här vill vi ha tillägg om habitatfragmentering. Det är
ett begrepp som är aningen svårt att översätta, men vi
som deltar i debatten vet ändå vad det handlar om.
Undantag från förbud att döda, skada, fånga eller
störa får göras för att försvara person och värdefull
egendom. Undantag bör också få göras då det är fråga
om att fastställa artens skyddsbehov. Vi vill ha ett
sådant tillägg också.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkt 2 och reservation 5 under punkt 8.
När det gäller reservation 6, som vi inte är med på
och som handlar om samråd mellan myndigheter och
markägare, så instämmer jag i den inriktning som
uttrycks i reservationen, men menar att detta antingen
redan finns reglerat i miljöbalken eller, i de fall det
inte gör det, inte är det stora problem som man har
pekat på. I de fall där det förekommer att man inte
samråder har man självfallet möjlighet att påtala det
från Naturvårdsverket till berörd länsstyrelse.

Anf. 30 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Jag kan till stora delar instämma i Ha-
rald Nordlunds inledning om behovet av att vi skyd-
dar områden för att bevara den biologiska mångfal-
den. Det gäller en av de åtgärder som vi debatterar i
dag, nämligen Natura 2000. Därför tänker jag inte gå
in närmare på de andra skyddsformerna.
När Sverige blev medlem i Europeiska unionen
1995 så blev unionens art- och habitatdirektiv och
fågeldirektivet bindande för Sverige. Sverige begärde
inga undantag i medlemskapsförhandlingarna, utan
förutsatte att de svenska reglerna för skydd av de
aktuella miljöerna var tillräckliga.
Det handlar främst om nätverket med Natura
2000-områden, som avsätts i hela unionen. Syftet är
att bevara, och i en del fall återställa, områden som
har skyddsvärda livsmiljöer och populationer av vissa
djur- och växtarter. Medlemsländerna ska anmäla
förslag på sådana områden - s.k. Natura 2000-
områden - till kommissionen, som sedan i samråd
med de enskilda länderna kan utse områden till beva-
randeområden.
Sverige har hittills föreslagit 2 450 särskilda beva-
randeområden och 395 särskilda skyddsområden för
fågeldirektivet. Detta omfattar närmare fem miljoner
hektar, och då är inte älvsträckorna inräknade.
När dessa områden är uttagna som bevarandeom-
råden ska medlemsstaterna ge dem ett visst skydd,
och det är det som regeringens proposition handlar
om.
De svenska reglerna finns redan, men kortfattat
kan jag säga att EU-kommissionen inte helt godtar
det svenska regelverket. Det är olika lagkulturer som
möts, där kommissionen efterfrågar en mer detaljerad
lagstiftning medan vi har en öppnare i Sverige, som
vi följer upp med förordningar av regeringen. Det
råder alltså ingen tvekan om att vi i Sverige genom
vårt regelverk vill genomföra direktivet om skydd av
områden. Men kommissionen anser att det inte finns
tillräckliga garantier eftersom den inte ser förord-
ningarna som lika starka som lagstiftning.
För att det inte ska råda några som helst tveksam-
heter om att EU:s direktiv på området blir korrekt
införda i den svenska lagstiftningen föreslår regering-
en och utskottet att det görs vissa förtydliganden i
miljöbalken och en hel del andra lagar.
Ändringarna innebär bl.a. att det krävs tillstånd
för att bedriva verksamheter som på ett betydande sätt
påverkar livsbetingelserna för den art som har varit
anledning till att området fått ett skydd.
Det innebär inte att den verksamhet som i dag på-
går får några ändrade förutsättningar. Det kan i en del
fall vara just den verksamheten som är orsaken till att
området är unikt och skyddsvärt. Det är alltså inga
radikala förändringar jämfört med dagens förhållan-
den och de påverkar inte nämnvärt den framtida mar-
kanvändningen.
I några av de sex reservationer som fogats till be-
tänkandet tas frågor om ersättning till markägarna
upp. Den lagändring som nu föreslås ändrar inte för-
utsättningarna för markanvändningen. Om någon
skulle bli nekad tillstånd att exempelvis avverka skog
i ett Natura 2000-område för att det skulle förstöra
den skyddsvärda miljön så träder ersättningsreglerna i
kraft. Då är det att betrakta som att man gör det till ett
reservat.
Harald Nordlund går åt ett annat håll än de övriga
tre partierna. Folkpartiet vill ha fler områden som ges
kvalificerat skydd.
Jag nämnde just att Sverige har föreslagit 2 450
områden. Det var när propositionen skrevs. Till dem
ska vi lägga de 101 områden som regeringen fattade
beslut om i förra veckan, och det finns ytterligare ca
1 000 områden som är under beredning i Regerings-
kansliet.
När det sedan gäller det allmänna bevarandet, i
andra former, kan vi lägga till att det har skett krafti-
ga ökningar i anslagen för biologisk mångfald under
de senaste åren. Även i årets vårproposition, som vi
nu håller på att behandla, finns det ytterligare för-
stärkningar på området.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 31 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller pågående arbete med
att lämna fler områden som ska skyddas så tror jag att
det är viktigt att vi inte fastnar i en diskussion om
antalet områden, utan att vi verkligen diskuterar vad
det är som vi vill skydda.
Nu pågår ett arbete med ytterligare drygt 100 om-
råden, säger Alf Eriksson. Det viktigaste är att de
områden som vi nu rapporterar fortsättningsvis verk-
ligen är skyddsvärda områden. Det är viktigt att vi
kommer ifrån sifferresonemanget, och mer diskuterar
vad det är vi vill skydda.

Anf. 32 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Bland de hittills anmälda områdena
har det uppenbarligen inte funnits hela den bredd som
kommissionen har efterlyst. När det gäller de 1 000
områden som nu är aktuella har man beaktat syn-
punkterna och försöker få fram områden som skulle
göra att vi får den bredd av miljöer som efterfrågas.
Jag är övertygad om att vi, när detta är färdigt, kom-
mer att ha den helhet som efterfrågas.

Anf. 33 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Alf Eriksson talade vitt och brett om
de krav som vi har enligt EU-direktiven, och vi ställer
upp på dem. Det är inte frågan om det.
Men sedan är det lite bekymmersamt att inte Alf
Eriksson ser några som helst problem när det gäller
hur man i praktiken handlägger eller verkar inför
bildande av de här Natura 2000-områdena. Vi anser
att samrådet är oerhört viktigt för att vi ska få ett brett
stöd för intresset att bevara. Men det hade Alf Eriks-
son ingen som helst kommentar till, och det tycker
jag är lite bekymmersamt.
När det gäller ersättningsfrågan säger Alf Eriks-
son att den redan är löst och att man tillämpar detta.
Men i praktiken vet vi att det finns stora problem att
komma överens. Vi menar att principen måste vara
att inskränkningar i brukande- och äganderätten
måste ersättas till dess fulla värde. Jag skulle gärna
vilja ha en kommentar från Alf Eriksson till just den
synpunkten.

Anf. 34 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kommenterade inte samrådsförfa-
randet, men jag tänker göra det nu. I inledningen av
den här processen har det nog begåtts ett och annat
misstag. Det har också nått mina öron. Men det är
påtalat. Under senare tid har jag inte hört talas om
några sådana fall. Det är alltså länsstyrelserna som
identifierar de här områdena och har kontakt med
markägarna. Jag ser det som en självklarhet att man
kan föra den här dialogen i en öppen anda. Ingen är
betjänt av att vi får sådana här områden utsedda mot
markägarnas vilja. Jag tror att den här processen
fungerar ganska bra i dag, precis som Harald Nord-
lund sade. Det finns ingen anledning att göra några
förändringar där.
När det gäller ersättningsfrågorna tror jag att Ing-
var Eriksson har blandat ihop de här frågorna lite
grann med reservatsfrågor osv. Jag sade i mitt anfö-
rande att det inte blir någon inskränkning i brukande-
rätten så länge man fortsätter med den verksamhet
som man har i dag. Det är först när man börjar även-
tyra den miljö som vi vill skydda som det kan bli
fråga om ersättning, och då först när man inte får
tillstånd att göra det man hade tänkt.

Anf. 35 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Det är glädjande att Alf Eriksson
ställer upp på att det är viktigt med en bra dialog
mellan olika intressenter. Jag vill säga att det är helt
avgörande för att det här ska fungera väl och att det
ska gå förhållandevis snabbt. Om man får stora mot-
sättningar med rättsprocesser kan det ta många år.
Och då är risken väldigt stor för att det man vill beva-
ra har försämrats under tiden. Om man inte har en bra
dialog och inte kan komma överens på ett vettigt sätt
om lösningar, finns det risk för att man i förtid begår
våld även på sådana områden som är fina och väl
värda att bevara. Det är oerhört viktigt att markägare
och andra intressenter har förtroende för myndighe-
ternas och politikernas sätt att agera. Jag hoppas att
Alf Eriksson ställer upp på detta.
Det är också glädjande att misstagen har påtalats.
Men det är bara fjorton dagar sedan jag var uppe i
nordöstra Uppland och hörde en väldigt tuff dialog
där det fanns stora motsättningar beroende på att man
inte hade samrått från början. Jag hoppas att Alf
Eriksson har rätt när han säger att de här misstagen är
påtalade, så att detta inte upprepas. Det gagnar inte
saken om man inte lyckas här.
När det gäller ersättningarna står jag fast vid det
jag sade, oavsett på vilket sätt inskränkningarna sker.
Nu säger Alf Eriksson att jag har missförstått det,
men jag tror inte det. Om man börjar skapa restriktio-
ner står man där utan inkomst. Det kan t.ex. handla
om att man får tillfälliga avverkningsförbud som kan
bli ganska långa, som Eskil Erlandsson tog upp nyss.
I det fall jag talade om var det en fastighet på 300
hektar där man hade fått förbud mot att verka på
halva arealen. Var och en förstår problemen.

Anf. 36 ALF ERIKSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har uppenbarligen inga delade me-
ningar när det gäller samrådsförfarandet och den
processen. Jag är övertygad om att det här ska funge-
ra bättre i framtiden, även om man aldrig kan gardera
sig för att ett och annat fall kan inträffa där man har
lite dispyter. Det beror kanske mer på personkemin
än på vad ärendet handlar om.
Jag tror inte att vi kommer att få några större be-
kymmer med ersättningarna när det här systemet
kommer i gång och vi får se hur det fungerar i prakti-
ken. Om man inte får tillstånd att göra vad man har
tänkt och det inte går att lösa på något annat sätt,
träder ersättningsreglerna in.

Anf. 37 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Det här betänkandet gäller skyddet
för vissa djur- och växtarter och även skyddet för
deras livsmiljöer. Här gäller det speciellt det s.k. art-
och habitatdirektivet och fågeldirektivet.
Art- och habitatdirektivet, som rör bl.a. naturty-
per, växtarter, däggdjur och insekter, och fågeldirek-
tivet, som gäller häckande och rastande fåglar, utgör
tillsammans EU:s lagstiftning för att bevara den bio-
logiska mångfalden.
Det s.k. Natura 2000 har tillkommit med stöd av
EG:s art- och habitatdirektiv och fågeldirektivet. EG-
direktiven är en form av EU-lagar som medlemssta-
terna är skyldiga att tillämpa på nationell nivå. Di-
rektiven binder medlemsstaterna till ett viss mål men
ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur
målen ska uppnås.
Det här europeiska nätverket ska vara färdigbyggt
2004. Då kommer flera tusen värdefulla naturområ-
den inom EU att ingå. I dessa finns det i dag, som jag
nämnde tidigare, bevarandevärda arter och naturtyper
som ska bevaras för framtiden.
Men Sverige måste, liksom övriga medlemslän-
der, se till att de nödvändiga bevarandeåtgärderna
vidtas i områdena så att de naturtyper och arter som
finns i områdena upprätthålls i det man kallar en
gynnsam bevarandestatus. Om man vill uttrycka det
enkelt innebär detta att ängen ska förbli äng och att
naturskogen ska fortsätta att vara naturskog samt att
arterna ska få fortleva i livskraftiga bestånd.
Sedan 1979 har det i EU funnits särskilda regler
för skydd av fåglar. Det var då fågeldirektivet inför-
des. Att fåglarna fick särskild uppmärksamhet berod-
de bl.a. på ett stort fågelintresse i flera länder och på
att många fågelarter jagas och dessutom flyttar. Att
fåglarna flyttar innebär att ansvaret för att fåglarnas
antal inte minskar måste tas på internationell nivå.
Därför är det viktigt att vi skyddar sådana här områ-
den.
Det är alltså dessa två nämnda direktiv som ger
oss uppgiften att skapa både ett områdesskydd och ett
artskydd, och det behövs verkligen. Det tror jag att vi
alla inser när vi tittar på den utveckling eller som jag
kanske hellre skulle vilja kalla det, avveckling som
tidigare har varit när det gäller arter och livskraftiga
bestånd.
För många Natura 2000-områden behöver även
skötselplaner tas fram eller revideras. Vissa områden
kan behöva restaureras och värdena i dem följas upp.
Det behövs tillsyn så att områden som ingår i nätver-
ket får den skötsel de behöver samt övervakning av
att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för de
berörda naturtyperna och arterna förblir gynnsamma
även i fortsättningen.
Sverige har fram till juli år 2000 föreslagit ca
2 450 särskilda bevarandeområden enligt art- och
habitatdirektivet och utsett nästan 400 särskilda
skyddsområden för fågellivet. Eftersom vissa områ-
den som är särskilda bevarandeområden eller särskil-
da skyddsområden överlappar varandra så finns det
totalt ca 2 550 områden som är skyddade. Ytan på
dessa områden motsvarar ungefär 10 % av Sveriges
totala yta.
Den här propositionen som betänkandet grundar
sig på har utformats i samarbete mellan s, v och mp.
Propositionen har fått en sådan utformning att vi inte
har behövt reservera oss i betänkandet. Vi ställer upp
på de lagtekniska ändringar som behövs och föreslås i
betänkandet av utskottsmajoriteten för att genomföra
införandet av direktiven på ett riktigt sätt i vår svens-
ka lagstiftning. Som vi hörde tidigare har ju Sverige
fått kritik av EU-kommissionen för att direktiven inte
varit korrekt genomförda i vår lagstiftning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till majoritetens för-
slag i betänkande MJU18.

Anf. 38 MIKAEL JOHANSSON (mp):
Fru talman! Så står vi här med ytterligare ett
verktyg i kampen för en bättre miljö, nämligen den
framförhandlade propositionen om skyddet för vissa
djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Vid till-
verkningen av detta verktyg har Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet medverkat.
Jag kan konstatera att art- och habitatdirektivet
skyddar 170 naturtyper, varav 90 finns i Sverige, t.ex.
grunda vikar, olika typer av myrar och kärr och natur-
skogar med barrskog. Totalt omfattar direktivet 690
arter, varav 54 finns i landet, t.ex. tumlare, klockgro-
da, ekoxe, alvarmalört och fjällviva.
Fågeldirektivet skyddar 185 arter, varav 62 regel-
bundet häckar i Sverige. Exempel på dessa fågelarter
är storlom, tjäder, skärfläcka, berguv, blåhake och
mindre flugsnappare.
Sverige har lämnat ca 2 400 områden enligt habi-
tatdirektivet och ca 400 områden enligt fågeldirekti-
vet att skyddas inom Natura 2000. Och detta har
Miljöpartiet drivit på.
Dessa områden är naturligtvis inte utvalda på me-
riten av att vara rekreationsområden nära tätorter eller
kulturmiljöer. Vi måste nämligen göra skillnad på
skyddet av områden för människor och skyddet av
områden för djur och natur, vilket dessa direktiv
riktar in sin kraft på.
Sverige har fått kritik för sin lagstiftning i och
med att förslaget ger ett starkare skydd för naturom-
råden än man någonsin förut har haft. Det är detta
som vi har uppnått nu.
För att få gå in i ett Natura 2000-område och or-
saka skada eller störa är det 29 § miljöbalken som
gäller, dvs. att tillstånd ges om alternativa lösningar
saknas och om åtgärderna är tvingande eller av vä-
sentligt allmänt intresse och om kompensationsåtgär-
der vidtas för förlorade miljövärden. Det är ett lagför-
slag som är bra och tufft. Det lär nämligen inte bli lätt
att få sådana tillstånd.
De största förstärkningarna i budgeten sedan
Miljöpartiet kom med gäller skydd av naturområden,
inte bara skog. Anslaget A3 gällande skog, Natu-
ra 2000, kalkning m.m. ökar mellan åren 2000 och
2004 från ca 670 miljoner till 1 400 miljoner, alltså
mer än en fördubbling. Möjligt är att det inte räcker,
eftersom Natura 2000-områdena ofta måste lösas ut
på grund av strikta regler och lagar runt skyddet.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 15 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.54 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

12 § Frågestund

Anf. 39 TREDJE VICE TALMANNEN:
Kammarens överläggningar återupptas nu för
riksdagens frågestund. Följande statsråd kommer att
delta: vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, för-
svarsminister Björn von Sydow, jordbruksminister
Margareta Winberg, näringsminister Björn Rosengren
och miljöminister Kjell Larsson.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frå-
gor. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen. Frågor och svar
ska hålla sig inom en minut.
Taken i socialförsäkringarna

Anf. 40 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Jag vill fråga vice statsministern om
taken i socialförsäkringarna. 1,2 miljoner löntagare
ligger nu över taken och får därmed inte, när de blir
sjuka, de 80 % som de betalat för. Fler och fler tar
privata försäkringar och tvingas därmed betala dub-
belt för tryggheten.
I Sydsvenska Dagbladet i dag skriver statsminister
Göran Persson att det är hans förhoppning att det
"under den kommande tiden ska finnas politiska
förutsättningar i riksdagen för att göra upp om en
takhöjning". Vad betyder det? Gäller inte längre
Miljöpartiets vetorätt i takfrågan? Är regeringen nu
beredd att diskutera takfrågan med t.ex. Folkpartiet?

Anf. 41 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Lars Leijonborg vet mycket väl att vi
socialdemokrater anser att det är nödvändigt att höja
taken i sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen därför att det är problema-
tiskt när en så stor andel av löntagarna inte får ut de
80 % som vi har räknat med. Då gäller det att få en
majoritet för det i riksdagen, och då räcker det inte att
vara för det goda, själva höjningen, utan det handlar
även om finansieringen. Det är detta som har varit
svårt för oss. Vi kommer tillbaka till den frågan under
det kommande riksmötet, alltså nästa riksdagsår.

Anf. 42 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Även i Aftonbladets ledare står det i
dag om den här frågan. Man tycker att statsminister
Persson, som ju inte är närvarande här i dag, behand-
lar frågan nonchalant. Han sade häromdagen ungefär
det som vice statsministern nu säger, nämligen att det
här kommer till år 2003, men han talar inte om hur.
Han har också sagt att nu blir det här en valfråga.
Men det innebär ju att den i så fall inte ska avgöras
under den här mandatperioden. Då blir den intres-
santa frågan: Innebär det som vice statsministern nu
säger att ni struntar i Miljöpartiet och föreslår riksda-
gen ett beslut om detta?
Det märkliga är nämligen att ni och andra just i
dag har avslagit ett förslag från Folkpartiet om att
riksdagen nu ska bestämma om en takhöjning. Men
betyder det här att det i budgetpropositionen till hös-
ten kommer ett förslag om en takhöjning?

Anf. 43 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi talar inte i termer av att strunta i
ett samarbetsparti som vi har, utan vi tror väl fortfa-
rande att vi med våra argument ska kunna övertyga
om att en takhöjning är väldigt väsentlig. Det står vi
fast vid. Vi har också sagt att det är år 2003 som
gäller. Det innebär att beslut inte nödvändigtvis måste
fattas under år 2001. Vår inriktning är att takhöjning-
en ska finnas, och att den ska göra det år 2003. För-
visso kommer vi att syna de folkpartistiska korten i
det här sammanhanget. Jag vill bara erinra om att de
också måste ha en finansiering.
Vägarna

Anf. 44 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister
Rosengren. Det gäller vägarna. Vid en genomgång i
veckan inför trafikutskottet redovisade den avgående
vägverkschefen Jan Brandborn tillståndet på landets
vägar. Förutom att trafikanternas förtroende för väg-
systemets tillstånd är mindre än någonsin konstatera-
de generaldirektören att underhållet varit mycket
eftersatt under en följd av år. Det samlade under-
skottet i dag utgör, vilket ministern säkert vet, 13 ½
miljarder kronor och ökar för varje år.
En infraproposition har utlovats. Sedan ett och ett
halvt år tillbaka har vi hoppats på att den ska komma.
Nu får vi höra att det blir en inriktningsproposition
till hösten. Kommer regeringen i den propositionen
att anvisa medel motsvarande behovet av en upprust-
ning så att en sådan kan påbörjas, eller kommer vi än
en gång att få vänta på besked om vad som kan klaras
på den här sidan?

Anf. 45 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! I höst kommer vi att lägga fram en
proposition där infrastrukturfrågor tas upp. Det blir en
s.k. inriktningsproposition som beskriver vad vi ska
göra på infrastrukturområdet under en period av cirka
tio år.
När det gäller det som är eftersatt och som mycket
har att göra med den sanering som den dåvarande
socialdemokratiska regeringen blev tvingad att göra
har man skjutit på en del av de planerade frågorna.
Detta har också drabbat drift och underhåll. Tanken
är att i propositionen kunna lösgöra resurser så att vi
även kan sätta i gång en del verksamhet som är plane-
rad redan 2002 och 2003. Vi har också under den här
tiden, det vill jag säga, prioriterat drift, underhåll,
rekonstruktion och tjälsäkring, dvs. bärighet.

Anf. 46 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Regeringens stödpartier har ju effek-
tivt motarbetat planerna på en höjning av anslagen.
Man kan väl inte säga annat än att de hitintills har
varit ganska framgångsrika.
I en morgonintervju tidigare i veckan sade Miljö-
partiets talesman att han inte bara vill hindra utbygg-
naden av motorvägar. Man vill också dra ned på an-
slagen så mycket att det blir helt omöjligt att i fort-
sättningen klara underhållet. Finns det nu verkligen
pengar i regeringens budget som inte bara innebär
förhoppningar och löften utan som också innebär att
man kan starta de utlovade projekten, till trafikanter-
nas fromma?

Anf. 47 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Man måste ha ett helhetsgrepp när det
gäller infrastrukturen. Inte minst handlar det om att
föra över mycket av de transporter vi i dag har från
väg till järnväg. Det är någonting som jag i alla fall
har ambitionen att i den proposition som ska läggas
fram i höst ha med som en tung bit.
I dag har vi en utveckling innebärande att vi ökar
den tunga lastbilstrafiken oerhört snabbt. Vi måste
föra över mer på tåg. Men självklart måste vi också
tillse att vi i första hand förbättrar vårt vägnät och
bygger ut vår väginfrastruktur.
Vasakronan AB

Anf. 48 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag vill till vice statsministern ställa
en principiell fråga som berör den regionala klyvning
av vårt land som blir allt tydligare.
I morgon, den 1 juni, genomförs det här årets
största fastighetsförvärv i landet när fastighetsbolaget
Norrporten köper av staten helägda Vasakronans
samtliga fastigheter, utom på de fyra koncentration-
sorterna. Efter förvärvet äger helstatliga Vasakronan
fastigheter endast i Stockholm, Göteborg, Öresunds-
regionen och Linköpingsområdet. Därmed har Va-
sakronan gått från att äga fastigheter i 150 kommuner
till att äga fastigheter enbart på de här fyra största
koncentrationsorterna. Detta är en ren och klar spe-
kulation i en koncentrationsutveckling. Tydligare kan
inte den regionala klyvningen exemplifieras.
En rad frågor av principiell art reser sig naturligt-
vis. Vad är regeringens ägarstrategi i ett sådant här
fall? Är det att ta hem höga vinster i egna statliga
bolag med den egna koncentrationspolitiken? Jag
hoppas att det inte så? Om det är så, vilka åtgärder är
regeringen beredd att vidta för att ändra på det?

Anf. 49 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är finansministerns ansvarsområ-
de, men jag ska försöka göra mitt bästa.
Vasakronan har som ett aktiebolag gjort den be-
dömningen att det här är en rimlig strategi. Sedan har
man sålt av, men det innebär inte att inte fastighetsbe-
ståndet finns kvar. Det innebär inte att fastigheterna
inte kommer att utvecklas i Norrporten. Vasakronan
är ett aktiebolag och agerar på marknaden som vilket
annat fastighetsbolag som helst. Den bedömningen
har de gjort, och jag kan inte gå in på bolagets be-
dömning. Fastigheterna kommer att utvecklas även
om de ägs av annan än Vasakronan.

Anf. 50 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Självklart kommer de att göra det, det
är vad jag hoppas. Men det är staten som äger Va-
sakronan, och staten måste väl ändå ha en ägarstrategi
med sitt ägande.
Kan det vara rimligt att ett statligt bolag bara ska
äga fastigheter i fyra koncentrationsorter? Det vore
möjligen en ideologisk strategi att man snarare ägde
fastigheter i de områden som man vill utveckla i
landet. I de här koncentrationsorterna är ju markna-
den självgående.
Min följdfråga blir: Vore det inte bättre att anting-
en sälja Vasakronan eller ge dem ägardirektiv som
går i motsatt riktning än vad de nu håller på med?

Anf. 51 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Nu koncentrerar man sig i sin affärs-
strategi på vissa orter, och man säljer ut på andra
orter. Det gör man med utgångspunkt i att man har
gjort den bedömningen i företagets styrelse såsom ett
bolag som agerar på en marknad. Det är viktigt att
säga att de fastigheter som säljs ut och säljs till andra
bolag, exempelvis Norrporten, också kommer att
utvecklas. Det är inte så att Vasakronan i sig har varit
ett regionalpolitiskt instrument, utan de har agerat
med utgångspunkt i att de har förvaltat statliga fastig-
heter.
Jag kan nämna att det finns ett schweiziskt företag
som äger länsstyrelsens kontorslokaler i Härnösand.
Det är den utveckling vi har haft och med detta en
konkurrens och en viss rationalitet. Men jag kan för-
stå oron, och den tycker jag Vasakronan och vi i
regeringen ska ta till oss.
JAS 39 Gripen

Anf. 52 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Sverige har under många år försökt att sälja JAS
39 Gripen, och det verkar som att man nu skulle börja
lyckas, att strävandena börjar ge resultat. Men JAS 39
Gripen är inte enbart svenskt, utan British Aerospace
har stora ekonomiska och tekniska intressen i det
flygplanet, som de svenska skattebetalarna betalat
stora summor för att få fram. En riksdagsmajoritet
beslutade för några veckor sedan om en nedläggning
av de båda flygskolorna F 10 och F 16 där framför
allt exportstödet för F 10 var ett viktigt argument för
många av oss för att behålla F 10.
Mina frågor till ministern är: Kan vi med den tur-
bulens som nu är och kommer att råda under de när-
maste åren i det svenska flygvapnet säkerställa ex-
portstödet från svensk bas, eller ska vi rikta in oss på
att exportstödet ska ges på brittisk bas? Ska svensk
industri ensam svara för motköpen i de länder där
JAS 39 Gripen kommer att säljas, eller kommer brit-
terna att ta sin del för försäljningen av JAS?

Anf. 53 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är min avsikt att vi ska kunna lö-
sa frågan om att organisera både flygförarutbildningar
och det stöd som vi bör kunna ge inom ramen för det
som riksdagen har beslutat.
När det gäller motköp osv. har det fungerat väl i
Sydafrika, och då har det varit en kombination av
investeringar från svenskbaserade företag och från
brittiskbaserade företag. Det är min bedömning att det
är ett system som också kan vinna erkännande av
andra länder som vill förvärva Gripen.

Anf. 54 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag tackar för det. Men när det gäller
exportstödet tycker jag inte att svaret var särskilt
klargörande, däremot det andra svaret, som jag tackar
för. Om affären med t.ex. Tjeckien kommer att gå
bra, kommer det då att finnas exportstöd för att verk-
ligen ge den service som tjeckerna behöver ha på
svensk mark, eller kommer utbildningarna att ske på
brittisk mark?

Anf. 55 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Min bedömning är att den mest bety-
dande delen av detta s.k. exportstöd kommer att äga
rum i Sverige. Det beror bl.a. på att i Sverige finns
simulatorer för Gripensystemet. I övrigt kommer våra
flygflottiljer att vara anpassade t.ex. när det gäller
miljötillstånd för att bedriva verksamhet som i dag
bedrivs exempelvis med Viggensystemet i Luleå.
Det kommer också att vara så att en del av stödet
kan äga rum i köparlandet. Det ingår i de erbjudanden
som Saab och British Aerospace har gjort och med
stöd av regeringen, att en del av utbildningsverksam-
heten kan äga rum i länderna, t.ex. senare delar av
utbildning av både flygförare och mark- och service-
personal.
Djurmarknader

Anf. 56 CARINA OHLSSON (s):
Fru talman! Häromkvällen fick vi åter se upprö-
rande bilder på hur djur behandlas på marknader. Den
här gången kom bilderna från Sverige. TV visade
hästar som fick skador på hovar, vi fick se bilder på
djur som får stå timme efter timme i solen utan vat-
ten. Det såg mycket obehagligt ut. Några av djuren
skulle lastas i för transport, och det skedde inte heller
på ett bra sätt.
Vi har inget som helst behov av sådana markna-
der. Det rimliga ur både djurskyddssynpunkt och
smittskyddssynpunkt borde vara att djuren endast
transporteras från köpare till säljare, inte via en
marknad. Vad vill jordbruksministern göra för att
komma till rätta med de djurskyddsproblem som
djurmarknaderna innebär?

Anf. 57 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag är lika upprörd som Carina Ohls-
son över det vi såg. Vi har sett många liknande scener
tidigare. Då har det handlat om marknader och trans-
porter av djur i andra länder. Nu handlar det om Sve-
rige. Det gör på sätt och vis frågan lite enklare även
om den är lika upprörande därför att vi då har lite
större möjligheter att agera. När det gäller möjlighe-
ten att anordna sådana marknader i Sverige med han-
del av djur överväger jag i mitt eget departement att
förändra djurskyddslagstiftningen på ett sådant sätt att
det blir möjligt att inte tillåta, alltså förbjuda, den här
typen av djurmarknader.
Vad gäller transporter i övrigt är det lite mer
komplicerat därför att det är EU-bundet. Det ingår i
den gemensamma jordbrukspolitiken. Där arbetar vi
med dels att på nästa ministermöte i juni få till stånd
ett gemensamt beslut, dels att förändra direktiven.

Anf. 58 CARINA OHLSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret så långt, men jag
vill fortsätta och komma in på djurtransporterna.
Det är sannolikt att några av de hästar som var till
salu på marknaden hör till dem som körs till slakt i
södra Europa. Vi vet att ett stort antal hästar skickas
till slakt söderöver. Ofta vet de ursprungliga häst-
ägarna inte om att just deras hästar, efter det att de
sålts, går till slakt. Det medför naturligtvis ett långt
lidande i transportbilarna, mil efter mil. Det är vad
som alltså väntar de här hästarna.
Jag vill höra ytterligare hur diskussionerna går om
försäljning till slakt och hur man ska komma till rätta
med de långa transporterna.

Anf. 59 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Djurtransporterna har vi haft uppe två
gånger under den här våren på de olika ministermöte-
na. Vi kommer att ta upp det på svenskt initiativ i juni
igen. Min förhoppning är att vi då ska kunna ena oss
om ett uppdrag till kommissionen som handlar både
om hur transportfordonen ska se ut och framför allt
om hur långa tider djur ska få transporteras.
Det är kommissionen som lägger fram förslag i
den här delen. Det är ingenting som vi som ett enskilt
land eller ett ordförandeland kan göra.
Sedan har vi i Sverige också nyligen tillsatt en ut-
redning under ledning av Gudrun Lindvall från denna
kammare. Hon ska se över vilka möjligheter det finns
att förhindra långa respektive onödiga djurtransporter
och om man inte kan slakta djur närmare uppföd-
ningsplatsen. Utredningen har ett år på sig att fundera
över detta, och Gudrun Lindvall har många skickliga
experter till sitt förfogande.
Omberg

Anf. 60 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson. Den gäller inrättandet av Omberg som
nationalpark.
För två år sedan övergick 1 700 hektar av
Ombergs ca 2 200 hektar i statlig ägo, eftersom man
bedömde detta område som speciellt skyddsvärt.
För inte så länge sedan beslutade riksdagen om
bildandet av Söderåsens nationalpark, och det är bara
att gratulera. Men när kommer Omberg med i Natur-
vårdsverkets nationalparksplan? Det kan vara dags
nu, miljöministern.

Anf. 61 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Också jag gläder mig över att vi om
tre veckor kan inviga Söderåsens nationalpark. Jag
kommer att vara med när kungen förrättar den invig-
ningen. Det är ett fantastiskt område med mycket
lövskog, många spännande djur- och växtarter och
kuperad terräng. Nationalparken ligger i Skåne, nära
där många människor bor, så den är tillgänglig för
alla som vill söka sig ut till denna vackra natur.
Omberg har också väldigt stora kvaliteter. Det var
därför som vi köpte in en stor del av det området. Jag
skulle önska det ibland, men jag kan tyvärr själv inte
utan vidare besluta om nya nationalparker. Jag kan
inte heller på rak arm säga hur Omberg ligger till i
den prioritering och värdering som Naturvårdsverket
gör. Men jag skulle med stor glädje åka också till
Omberg och inviga den nationalparken.

Anf. 62 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Då kan ju miljöministern börja med
att besöka Tåkern-Omberg-dagen nu på annandag
pingst, den 4 juni, och se att Omberg inte på något vis
står efter bokskogarna i Skåne i skönhet. Hälften av
de flera hundra tusen personer som besöker Omberg
årligen kommer säkert dit nu, så miljöministern är
välkommen.
Jag har hört att man ska påbörja en översyn av
nationalparksplanen under 2001. Länsstyrelsen i
Östergötland har tyvärr fått veta att man inte vill
lägga till något nytt område i planen, men varför gör
man då en översyn? Det måste väl vara för att man
ska kunna värdera och lägga till nya mycket angeläg-
na nationalparksobjekt.

Anf. 63 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Söderåsen är inte den sista national-
park som inrättas. Vi kommer att inrätta flera, och
som jag sade har Omberg väldigt många av de värden
som vi söker när vi skapar nya nationalparker.
Hur länsstyrelsen och Naturvårdsverket har kom-
municerat med varandra och vilka besked som har
getts kan jag naturligtvis inte kommentera. Men jag
kan lova att jag ska titta på hur läget är.
Som jag sade kommer jag inte att tveka ett ögon-
blick att besöka Omberg när vi ska inviga Omberg
som en ny nationalpark. Jag skulle också hemskt
gärna vilja åka till Omberg och Tåkern på måndag,
men jag hoppas att inbjudan gäller ett besök även
senare.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Anf. 64 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till näringsministern.
I tilläggsbudgeten i anslutning till vårpropositio-
nen minskade anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder med 800 miljoner kronor för 2001. Många
arbetslösa och framför allt de arbetslösas förening har
reagerat på detta. Man oroar sig för minskade möjlig-
heter att få genomgå en arbetsmarknadsutbildning
under kommande höst.
Frågan till ministern blir då om han delar denna
oro.

Anf. 65 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! När det gäller arbetsmarknaden, den
ökande sysselsättningen och den sjunkande arbetslös-
heten går det väldigt bra. Den relativa öppna arbets-
lösheten ligger i dag på 3,7 %. Den totala arbetslös-
heten plus åtgärder ligger på ca 6,4 %.
Det innebär att situationen i dag är avsevärt bättre
än tidigare. Samtidigt har antalet varsel ökat. De
uppgår till 5 700. 80 % av dessa kommer från verk-
stadsindustrin. Men den bedömning som AMS gör i
sina prognoser är att sysselsättningen kommer att öka
med 95 000 under det här året, och det är inte dåligt.
Därav följer att jag inte känner någon oro.
Förra året var arbetslösheten större. Vi satsade
mycket på åtgärder. Ändå blev överskottet i AMS
budget 2 miljarder. Budgeten uppgår till ca 45 miljar-
der kronor.
Vi följer detta noga. Skulle det visa sig att ar-
betslösheten ökar kommer vi från regeringen själv-
fallet att vidta åtgärder.

Anf. 66 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag gläder mig naturligtvis över den
statistik och de siffror som näringsministern redovi-
sar, men de varierar ju kraftigt i olika län.
I mitt hemlän, Gävleborg, som fick en neddrag-
ning med 54 miljoner kronor oroar sig även kom-
munpolitikerna och inte minst länsarbetsnämndens
direktör över denna stora neddragning. De har vänt
sig till AMS centralt för att få till stånd en annan
fördelning av åtgärdsmedel som är mer anpassad till
den arbetslöshetssituation som råder regionalt.
Min fråga är: Är ministern beredd att föra en dia-
log med AMS centralt om detta och att verka för
regionala målsättningar när det gäller arbetslöshet och
sysselsättningsmål?

Anf. 67 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag för ständigt en dialog med AMS i
denna fråga.
Det är riktigt att det finns variationer. På vissa
ställen är det en väldigt stor brist på arbetskraft me-
dan det på andra ställen är en relativt hög arbetslös-
het. AMS har både resurser och möjligheter att om-
fördela pengarna. Om det behövs mer pengar på ett
ställe och mindre på ett annat ställe på grund av vari-
ationer i arbetslöshetstalen blir det AMS sak att göra
en omfördelning. Så jag förutsätter att detta ska fun-
gera.
Men jag följer situationen dagligen, kan jag säga.
Gränsdragningskommissionen

Anf. 68 ANDERS SJÖLUND (m):
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till jord-
bruksministern.
I Norrlands inland pågår, som ministern säkert
vet, ett flertal rättsprocesser mellan markägare,
skogsägare och renägande samer om var gränserna
för renbetesområden ska gå. Som vi ser det har dessa
konflikter sin grund i en oklar lagstiftning. Så länge
som oklarheterna består kommer också konflikterna
att bestå och utgöra allvarliga problem för olika nä-
ringar i Norrland.
Vid ett flertal tillfällen har ministern sagt att en
gränsdragningskommission ska påbörja arbetet med
att lösa dessa problem. När nu riksdagen snart går till
sommarvila vill jag återigen fråga statsrådet när
gränsdragninskommissionen ska påbörja sitt arbete.

Anf. 69 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Frågan om de konflikter som det hän-
visas till måste ses i ett större sammanhang. Grunden
för det hela är den utredning som Sven Heurgren
gjorde för några år sedan vars kärnpunkt var huruvida
Sverige skulle underteckna ILO-konventionen 169
eller ej.
Sven Heurgren ville då att man under en period
skulle vidta ett antal åtgärder för att sedan ta ställning
till om det var möjligt att underteckna denna konven-
tion. Bland dessa åtgärder ingick en informations-
satsning om samerna, samernas historia, samernas
rättigheter, samernas liv, kultur osv. Den informa-
tionssatsningen är nu i gång.
En annan fråga handlade om en gränsdragnings-
kommission. Jag har sagt att jag vill göra dessa två
insatser. Gränsdragningskommissionen kommer - om
jag gör en lös beräkning - att kunna starta sitt arbete
någon gång tidigt under hösten.

Anf. 70 ANDERS SJÖLUND (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret att det möjligen
kommer att tillsättas en gränsdragningskommission
tidigt i höst. Det är i så fall ett glädjande besked. Jag
kommer själv från Västerbotten, representerar länet
och känner väl till de konflikter som finns på området
mellan de renägande samerna och den boende be-
folkningen vad gäller jakt, fiske och upplåtelse av
mark. Det vore därför väldigt tacksamt om det till-
sattes en kommission.
Vilka direktiv vill då ministern ge till en sådan
kommission? Vilka uppgifter kommer kommissionen
som startar i höst att få?

Anf. 71 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Den frågan är svår att besvara just nu
eftersom vi arbetar med hela frågan, dels när vi ska
sätta det hela i sjön, dels vilka direktiv kommissionen
ska ha, så jag har inget bra svar på frågan. Låt oss
återkomma tidig höst så ska jag ge ett bättre svar.
Arbetsmiljön

Anf. 72 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Min fråga är till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén och den handlar om arbetsmiljön.
Jag har tidigare både skrivit interpellation och haft
debatt med regeringen om när vi ska få den efter-
längtade nya lagstiftningen om arbetsmiljön. Jag har
nu till min glädje sett att de stora fackliga organisa-
tionerna under veckan, både Kommunal och TCO,
har ägnat mycket tid just åt frågan om ohälsa och
stress i arbetet. Deras ekonomer säger att det är med-
lemmarna som får betala detta med sitt lidande, men
att det är samhället som får stå för kostnaderna för
rehabilitering och annat.
Nu undrar jag vad jag ska svara de fackliga kvin-
norna och männen i allmänhet på frågan om vad
regeringen gör, och i synnerhet vad jag ska svara
kvinnorna.

Anf. 73 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Ohälsan är ett utomordentligt stort
problem, och det är naturligt att viktiga fackliga or-
ganisationer tar upp frågan, som de har gjort på sina
kongresser den här veckan.
Det finns ingen enstaka åtgärd som kan lösa pro-
blemet, utan det behövs ett helt knippe av lösningar.
Målet är naturligtvis att stoppa den negativa utveck-
lingen med alltfler sjuka människor i arbetslivet och
att de som ändå blir sjuka så snart som möjligt ska
kunna rehabiliteras.
Man måste först och främst se till att man har ett
bättre förebyggande arbete ute på arbetsplatserna. De
som kommer undan väldigt lätt här är arbetsgivarna.
Arbetsgivarna och deras ansvar måste in i bilden.
Man måste ha bättre regler för dem som skadas. Ar-
betsskadeförsäkringen kommer att förbättras genom
en proposition till hösten. Man måste också se till att
de som skadas kommer snabbt tillbaka. Rehabilite-
ringsresurserna kommer att öka. Vidare behövs ett
gemensamt arbete mellan alla myndigheter, så att
hela arbetet utgår från människans bästa.

Anf. 74 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Kan vi då räkna med att just kvinnor-
nas situation också kommer att finnas med i det här
arbetet? I dag är det mycket svårare för kvinnor att få
arbetsskador godkända därför att normen oftast är
mannen som ramlar ned från ett tak, och det är klart
att det är lättare att avgöra.
Mycket av diskussionerna bland de fackliga kvin-
norna den här veckan har handlat om att vi måste få
en jämställd situation på arbetsmarknaden vad gäller
just arbetsmiljöfrågorna. Kan vi räkna med det?

Anf. 75 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det har varit en av utgångspunkterna,
eftersom vi ser att det är kvinnor som i mycket högre
grad nu blir sjuka. Det handlar i väldigt hög grad om
stressrelaterade sjukdomar som förstärks av ett ar-
betsliv som inte är väl organiserat. Här måste vi ar-
beta med det förebyggande men också med arbets-
skadeförsäkringen, och där är det inte minst bevis-
reglerna som behöver ändras så att hänsyn tas till de
speciella förutsättningarna för kvinnor. Svaret på
frågan som Inger Segelström ställde är alltså ja.
E 6:an

Anf. 76 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Inte en meter motorväg, sade man
från ett av partierna i regeringsunderlaget häromda-
gen. Det gör att vi är några stycken, för att inte säga
väldigt många, särskilt i norra Bohuslän som är ängs-
liga över den fortsatta utbyggnaden när det gäller väg
E 6.
Jag vill fråga näringsministern om han delar min
oro när det gäller detta.

Anf. 77 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Som frågeställaren så väl vet har vi
fastställt att norra delen av E 6 ska vara klar 2007,
inklusive bron över Svinesund.

Anf. 78 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Tack för svaret. Jag är ändå lite oro-
lig, därför att detta parti tillhör regeringsunderlaget
och man var mycket tydliga i sitt sätt att uttrycka sig.
Då undrar jag på vad näringsministern grundar denna
optimism, som jag i och för sig väldigt gärna skulle
vilja dela.

Anf. 79 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Vi har satt i gång planerna och har
påbörjat en stor del av detta arbete. Vi för också
långtgående diskussioner med norrmännen när det
gäller bron. Och jag repeterar: Detta ska vara klart
2007.
Pilotutbildningen

Anf. 80 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Den 16 maj debatterade vi ju här i kammaren den
militära flygutbildningen. Det blev ett icke-beslut,
dvs. om var flygutbildningen inte ska lokaliseras.
Frågan ligger nu hos Försvarsmakten och ytterst hos
ministern för avgörande.
Min fråga till försvarsministern är: Kan försvars-
ministern se en möjlighet och en klokskap i att när
beslut ska fattas om var den framtida pilotutbildning-
en i landet ska lokaliseras samtidigt se till att den
platsen kan utgöra en plattform för en eventuell euro-
pagemensam pilotutbildning?

Anf. 81 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Det är riktigt att det pågår olika strä-
vanden inom Europa och även inom Norden för att
försöka att samordna stridspilots- och flygvapenpi-
lotsutbildningar. Det finns ett nordiskt arbete och det
pågår ett europeiskt samtal kring detta. De reella
möjligheterna ligger många år framåt, därför att de
flesta länder har genom olika avtal tills vidare löst
sina uppgifter. Men det är givet att i den situation
som riksdagen har beslutat om kommer vi i det sam-
arbete som vi ska ha mellan Försvarsdepartementet
och Försvarsmakten också att belysa de långsiktiga
möjligheterna till samverkan när det gäller utbildning
av flygvapnets förare.

Anf. 82 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för sva-
ret. Men jag hoppas att också den eventuella framtida
europagemensamma flygutbildningen ingår i tankar-
na.

Anf. 83 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vi kommer att ta del av och ånyo un-
dersöka hur alla aktuella internationella samarbets-
strävanden ser ut, och det finns ett samarbete inom
Europa innehållande både länder som tillhör Nato och
länder som inte tillhör Nato. Den typen av samarbets-
strävanden finns också mellan de nordiska länderna
Finland, Sverige, Danmark och Norge. Jag vill inte gå
längre här därför att det finns många hinder på vägen,
åtminstone för att omedelbart kunna slå in på en så-
dan väg.
Tullstationen Hån-Töcksfors

Anf. 84 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! När nu näringsministern är här vill
jag ta chansen att ställa en fråga till honom. Det gäller
ett önskemål från en svensk-norsk grupp som besökte
riksdagen för någon vecka sedan, Värmlands-Öst-
foldskommittén, som är engagerad i E 18 mellan Oslo
och Stockholm.
Det finns ett och annat åderbråck, som vi kallar
det, efter vägen som har samröre med gränsproble-
matiken och tullstationen. Frågan berör både nä-
ringsministerns och finansministerns områden.
När vi tar upp frågan om sträckan på E 18 Hån-
Töcksfors, som är så viktig för att vi ska få i gång
gränstullssamarbetet på en och samma plats, får vi
alltid svaret att man ska se närmare på vägfrågan i
Näringsdepartementet. Sedan säger man från Finans-
departementet att man väntar på ett svar från Nä-
ringsdepartementet.
Den här frågan måste nu få en lösning. Norrmän-
nen satsar för fullt. Värmlands-Östfoldskommittén
väntar ett svar. Den norska kollegan, som då var Odd
Einar Dørum, svarade ja direkt när en svensk kom-
mitté besökte Oslo. Det var klara besked. Även hans
efterträdare svarade ja. Vad svarar den svenska nä-
ringsministern på frågan om E 18 Hån-Töcksfors och
tullstationen vid gränsen?

Anf. 85 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Vi har ett utomordentligt bra samar-
bete mellan Näringsdepartementet och Finansdepar-
tementet. Jag är medveten om situationen när det
gäller både vägen och tullstationen. Vi jobbar nu
inom Regeringskansliet för att titta på alla vägar och
järnvägar. Vi får se var vi hamnar också i denna frå-
ga. Samarbetet fungerar i alla fall utomordentligt bra.

Anf. 86 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Jag har också förstått att samarbetet
fungerar bra. Men jag tror att det borde bli ett sam-
manträde mellan dessa två där denna fråga löstes.
Värmlands-Östfoldskommittén ställer nu frågan till
oss riksdagsledamöter från Värmland: Kan vi räkna
med att frågan om E 18 från Töcksfors och gränspro-
blematiken vid tullstationen i Hån blir löst i höstens
infrastrukturproposition?

Anf. 87 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag hoppas det och det är min ambi-
tion. Jag känner väl till diskussionen, men jag vill inte
tvärsäkert säga att vi ska lösa detta. Jag ska dock ta
till mig detta, och jag känner till det sedan tidigare.
E 4:an genom Uppsala

Anf. 88 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi-
nistern som faktiskt är berörd tidigare här i dag. Det
handlar naturligtvis om vägar. Förra året vid ungefär
samma tid som nu frågade jag näringsministern om
E 4:an, eftersom den fortfarande är en stoppkloss. Jag
frågade när beslutet skulle komma och när E 4:an
skulle vara färdig i hela sin längd från söder till norr -
och naturligtvis genom Uppsala. Jag fick då svaret att
beslutet skulle komma innan sommaren.
När jag sedan tog upp samma fråga med statsmi-
nistern svarade statsminister Göran Persson ungefär
att en Rosengren gör ingen sommar. Han frågade
också: Vilken sommar menar Rosengren egentligen?
Var det förra sommaren eller är det den här eller är
det nästa år? Jag vill veta det.

Anf. 89 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag tycker att Rosengren gör många
somrar, om jag nu får skämta till det lite. Men jag vill
också säga att jag faktiskt var den som fattade ett
beslut före förra sommaren och fastställde planen för
E 4:an utanför Uppsala, vilket man inte kom överens
om i kommunen eller på annat sätt. Vi löste detta från
regeringens sida, och det var det jag svarade på. Det
var det svaret jag gav. Jag gjorde så att säga en som-
mar där.
Sedan kommer nästa fråga, hur det ska finansie-
ras. Där har jag aldrig givit något löfte här inför
kammaren annat än att jag anser att frågan måste
komma upp i den kommande infrastrukturpropositio-
nen. Den är planerad. Den är klar nu. Regeringen har
gjort det som jag utlovade.

Anf. 90 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Det kanske inte är så underligt att vi
är många här i kammaren i dag som just ställer frågor
om vägar eftersom vägar är så oerhört betydelsefulla
för oss enskilda människor, för företag, för näringsli-
vet och för hela Sverige. Det kanske inte är så kons-
tigt med tanke på den diskussion som faktiskt var på
Miljöpartiets kongress. Där sade man: Ingen ny väg!
Jag skulle vilja vädja till näringsministern att inte
lyssna på de tongångarna. Då får vi det inte lätt i
Sverige. Det behövs nya vägar, både små vägar, och
underhåll av dem, och stora vägar. Jag skulle vilja
veta vilken åsikt näringsministern har om detta. Hur
ska vi ha det med vägarna i Sverige?
Nu är jag lite otålig, så jag kan inte låta bli att frå-
ga: Vilket år kommer E 4:an att vara klar?

Anf. 91 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! När det gäller E 4:an vill jag än en
gång säga att regeringen löste de problem som fanns,
dvs. de problem som inte kunde lösas på ort och stäl-
le. Det lyckades vi med. Sedan sade vi också att detta
måste finansieras. Frågan har legat i många år just för
att man inte kunnat lösa det. Nu är det självklart dags
att bygga denna väg. Vi återkommer till hur den ska
finansieras.
Vi måste ha vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar
och båttrafik. Vi måste ha allt. Sedan måste vi tillse,
och där delar jag Miljöpartiets syn, att vi får en ut-
hållig transportpolitik innebärande att vi får en av-
lastning från den typ av trafikslag som är väldigt
miljökrävande till andra trafikslag, som järnväg. Men
E 4:an ska självklart byggas.
Postservicen

Anf. 92 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Jag har också en fråga som berör in-
frastrukturen i vårt land och framför allt något som är
viktigt för en levande landsbygd. Det gäller nämligen
Posten och möjligheten att få sin post utdelad. Det här
har ju varit, och är, en oerhört viktig del för en levan-
de landsbygd och för möjligheten att behålla och ha
företag ute på landsbygden.
Nu kommer det återigen signaler om att man tän-
ker dra ned på postservicen. Bl.a. får vi höra att man i
min egen valkrets, Jönköpings län, kommer att få
posten utdelad i betydligt lägre grad än i dag. Jag
undrar över näringsministerns syn på detta.

Anf. 93 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Posten gör nu en omstrukturering. I
dag finns det 1 800 postställen varav 1 250-1 300 är
postkontor. Man gör nu en förändring innebärande att
man har post i butik. Det gör att man ökar antalet
postställen från ca 1 800 till 3 000. Då blir det närma-
re. Det blir längre öppettider, och man kan oftare gå
och hämta sina paket.
När det gäller posten i glesbygd har vi i dag 2 700
lantbrevbärare. Dessa 2 700 lantbrevbärare kommer
fortfarande att finnas kvar. Regeringens ambition och
de direktiv som posten har är alltså att det ska finnas
fler postställen. Lantbrevbärarna ska finnas kvar.
Därtill är det så att kassaservicen ska finnas i samma
omfattning som tidigare, dvs. på 1 350 ställen.

Anf. 94 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Det låter väldigt positivt att det ska
bli en förbättrad service genom fler ställen. Men
signalerna ut till människor säger ju något annat, att
det bli en försämring och att servicen inte längre
kommer att vara så nära. Bl.a. säger de att lantbrevbä-
rarlinjerna är hotade. Nu säger visserligen ministern
att samtliga ska vara kvar, men då är det också väl-
digt förvånande om att man får höra att man ska få
försämrad utdelning. En del linjer är uppenbarligen
tänkta att försvinna helt. Man ska hämta i näraliggan-
de butiker eller vad det kan vara fråga om. Är dessa
signaler som hörs helt felaktiga? Det skulle jag vilja
veta.

Anf. 95 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag kan ju inte svara på hur det är i
enskilda fall. Det kan vara så att det är en väldigt låg
frekvens, väldigt få som man delar ut post till på
något ställe, och att man därför genomför vissa åtgär-
der. Vad vi är överens med Posten om är att 2 700
lantbrevbärare ska finnas kvar, att man ska öka anta-
let postställen som jag nämnde och att vi fortfarande
ska ha en hög kvalitet på kassaservicen.
Jag vill också säga att posthanteringen väljer and-
ra vägar, inte minst på grund av informationstekni-
ken. Vi ser också på postkontoren att allt färre går dit
och hanterar sin post. När det gäller kassaservicen vet
vi att det är ungefär 4 % som betalar över disk och
går på posten. Sådant måste man förstås också ta
hänsyn till. Men den service som vi har inom gles-
bygden ska behållas och vara av samma standard som
tidigare. Det är de direktiv som Posten har.
Lördagsutdelning av tidningar i glesbygden

Anf. 96 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi-
nister Björn Rosengren. Denna fråga rör också Pos-
ten. Det är oftast Posten som i dag står för distribu-
tionen av dagstidningar i glesbygden på lördagar. I
dag kostar det ungefär 10 kr per tidning att distribuera
under just lördagar. Kunden betalar 5 kr för tidningen
totalt. Den här ökade kostnaden för tidningarna har de
svårt att klara av.
Det här gäller inte bara Norrbotten utan det gäller
glesbygden i Sverige över huvud taget. Det gäller
mellan 55 000 och 60 000 tidningar.
Den demokratiska rättigheten att ha tillgång till en
morgontidning måste vi ta ansvar för. Det är väldigt
viktigt. Jag undrar vad näringsministern tänker göra
för att lösa det här problemet.

Anf. 97 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Denna fråga utreds inom ramen för
Kulturdepartementet, med Marita Ulvskog, och
Presstödsnämnden. Jag får avvakta tills de kommer
med förslag och en rapport om detta.
Jag delar självfallet den uppfattningen att det inte
är bra om man inte kan få sin tidning på lördagarna.
Men med de bedömningar som har gjorts inom posten
skulle tidningar som delas ut på lördagarna, under de
förutsättningar som Birgitta Ahlqvist tar upp, handla
om ungefär 100 kr per tidning och gång.

Anf. 98 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Jag får tacka för det svaret. Jag undrar
också om det här skulle kunna räknas som en regio-
nalpolitisk fråga och kanske tas med i den regional-
politiska proposition som vi får till hösten.

Anf. 99 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det är sådant vi får överväga. Jag vill
inte här lägga ut några löften om detta, utan det får
övervägas vilken betydelse det har i förhållande till
andra regionalpolitiska åtgärder som kommer att
bedömas i den regionalpolitiska proposition som
läggs fram för riksdagen i höst.
Beskattningen av dieselbilar

Anf. 100 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Som miljöministern säkert också har
noterat avlämnade Vägverket en rapport i förra må-
naden med lydelsen Nya dieselbilar är inga miljöbo-
var. Innehållet i den var väl i huvudsak att det mil-
jömotiv som brukar anges för den mycket höga be-
skattningen på framför allt dieselpersonbilar inte
finns. I stället avger den typen av motorer 25-30 %
mindre koldioxid än vad motsvarande bensin gör.
Min fråga till miljöministern är: Vilken slutsats
drar Kjell Larsson av detta, och vilka rekommenda-
tioner är han beredd att ge till finansministern?

Anf. 101 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Den där frågan är lite komplicerad.
Det är helt klart att dieselbilarna har den fördelen att
de är mer bränsleeffektiva, dvs. ger ifrån sig mindre
koldioxidutsläpp. Det är bra för våra satsningar och
ansträngningar för att hålla tillbaka klimatpåverkan.
När det gäller utsläppen i övrigt har samtidigt äld-
re dieselbilar i hög grad utsläpp av framför allt hälso-
farliga partiklar, men också av annat som skadar
miljön och naturen. Nyare dieselbilar däremot, sär-
skilt den allra senaste generationen, har på olika tek-
niska sätt lyckats komma åt detta problem. Det inne-
bär att man inte kan betrakta en dieselbil som en
dieselbil, utan det finns olika dieselbilar med olika
miljöpåverkan.
Den rekommendation som jag ska ge till finans-
ministern om det här är att vi nu måste arbeta vidare
med ekonomiska styrmedel. Det är möjligt att man
måste hitta ett mer differentierat sätt att angripa just
dieselbilarna, om man vill ha styrmedel som angriper
de bilar som ger miljöproblem men som kanske också
stimulerar dem som ger mindre miljöproblem.

Anf. 102 CARL G NILSSON (m):
Fru talman! Eftersom klimatfrågan - det har mil-
jöministern mycket riktigt påpekat vid flera tillfällen
- är en så viktig fråga är just utsläpp av koldioxid en
sådan viktig följdfråga. När nu Vägverket självt, som
väl inte kan sägas vara en part i sammanhanget, säger
att totalt sett är dieselprincipen från miljösynpunkt,
och framför allt från klimatsynpunkt, bättre än ben-
sinmotorer, borde vi åtminstone inte ha högre be-
skattning på de bilarna än på bensinbilarna.

Anf. 103 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag tror att Vägverket och jag är
ganska överens om den beskrivning av dieselbilarnas
miljöeffekter som jag nyss har lämnat. Det finns
alltså även dieselbilar som har skrämmande effekter
och som berör människors hälsa, och där vi de se-
naste åren har fått klart för oss att när det gäller parti-
kelutsläpp är situationen värre än vad vi trodde tidiga-
re, inte minst när det gäller de riktigt små partiklarna,
som vi tidigare knappast kunde hitta eller mäta.
Samtidigt är det riktigt att dieselbilarna ger mind-
re koldioxidutsläpp per körd kilometer. Det här måste
vi försöka väga ihop till en sansad, förnuftig politik
där vi med olika ekonomiska incitament får försöka
styra miljöpåverkan från trafiken på ett klokt sätt. Vi
får inte glömma att miljöpåverkan från trafiken är ett
stort problem, inte minst när det gäller klimateffekter,
med en kraftig ökning av trafikvolymen och ökade
utsläpp av växthusgaser.
Strandskyddet

Anf. 104 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister
Kjell Larsson.
Strandskyddet är en av de viktigaste skyddsåtgär-
der vi har för att kunna lämna våra stränder vid hav
och sjöar till framtida generationer i ett ursprungligt
skick, om jag får uttrycka det så. Har man väl börjat
bygga vid stränderna finns det ju ingen återvändo.
Jag har sett i ett pressmeddelande att Naturvårds-
verket har fått i uppdrag att se över tillämpningen av
reglerna för strandskyddet, och där står det också att
miljöministern har sagt att han kunde tänka sig vissa
lättnader i glesbygd för att främja turism. Jag skulle
vilja veta vad miljöministern egentligen avser med de
lättnaderna.

Anf. 105 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Strandskyddet är en omistlig och oer-
hört viktig del av svensk naturvårdspolitik och har
varit det länge. Jag kommer som miljöminister att
slåss för att vi ska behålla ett starkt strandskydd också
i framtiden.
Det är precis så som Alf Eriksson säger, att pro-
blemet med att använda stränderna är att då gör man
sig av med dem för all framtid. När de väl är exploa-
terade en gång kommer de alltid att vara exploatera-
de. Det hindrar friluftslivet, men det påverkar också
naturförhållandena och de biotoper som är bundna till
strandområden.
Samtidigt upplever jag ett problem med att vi har
en ganska vildvuxen dispensgivning och inte har
någon riktig koll över strandskyddet och hur det ut-
vecklas. Det har enligt min bedömning lett till att vi
har fått en alldeles för stark exploatering av
strandområden, inte minst i närheten av Stockholm,
medan vi har varit väldigt tuffa när det gäller strand-
skyddet i olika glesbygder.
Jag hoppas nu att Naturvårdsverket, som jag
verkligen litar på i den här frågan, kommer med ett
förslag som gör att vi kan hitta en lite mer balanserad
tillämpning.

Anf. 106 ALF ERIKSSON (s):
Fru talman! Tack för svaret! Jag tolkar in i det just
detta att lättnader i glesbygd har av någon kommun i
Västsverige tolkats så att de nu kan börja bygga runt
sjöarna igen därför att de betraktar sig som glesbygd.
Jag tolkar miljöministerns svar så att i de tätbefolkade
områdena är det inte aktuellt med några lättnader i
strandskyddsreglerna.

Anf. 107 Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Fru talman! Jag har viss erfarenhet av västkusten.
Jag har vistats en del både norr om Göteborg, i Göte-
borg och söder om Göteborg, och jag har nog väldigt
svårt att längs västkusten hitta några glesbygdsområ-
den av det slag jag tänker på.
Försvarsmaterielaffärer med andra länder

Anf. 108 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Det har nu avlämnats två remisser för bedömning,
betänkandet Försvarsmateriel på nya villkor och
Forskning och utveckling för totalförsvaret. Det är så
att utredaren när det gäller Försvarsmateriel på nya
villkor inte redovisar frågan rörande offset, alltså
motköpsaffärer. De har ju blivit allt vanligare som
villkor i försvarsuppgörelser, och det är en viktig del
för bibehållandet av en viktig försvarsindustriell
kompetens i Sverige.
Jag undrar nu om försvarsministern är beredd att,
eftersom den frågan inte är belyst i utredningen, ta
några egna initiativ för att närmare analysera frågan
om offset och motköp.

Anf. 109 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Vi var i tillfälle att ha en klargörande
interpellationsdebatt om dessa ting nyligen. Jag fram-
höll då att det som kallas för offset eller investeringar
i samband med materielköp har kommit att bli mera
komplext. Det gäller bl.a. därför att försvarssystemen
ofta är internationella samarbetsprojekt.
Men det är fullt möjligt att fortfarande använda
sig av villkor i samband med att man anskaffar eller
med att en kund köper ett materielsystem från ett
företag som är baserat i Sverige. Jag förutser att vi
ska kunna fortsätta att ha den inriktning som jag var i
tillfälle att redovisa vid den interpellationsdebatt som
vi hade för en tid sedan.

Anf. 110 TREDJE VICE TALMANNEN:
Dagens frågestund är därmed avslutad. Jag riktar
ett tack till regeringens företrädare och kammarens
ledamöter för medverkan i dag.

13 § Trafiksäkerhet

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU13
Trafiksäkerhet.

Anf. 111 BIRGITTA WISTRAND (m):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
vår moderata reservation om trafiksäkerhetens mål
och prioriteringar. Sedan skulle jag vilja gå in på det
som hände här för ett år sedan. Då var det nämligen
så att ett enigt utskott och en enig riksdag tog en rad
beslut, men regeringen har ännu inte vidtagit några
åtgärder.
Det första gäller det viktiga beslutet om att inrätta
en vägtrafikinspektion. Den frågan är grundligt ut-
redd. Utredningen kom redan förra året, och ännu
väntar vi på beslut. Jag anser att en vägtrafikinspek-
tion behövs för att göra tydligt var ansvaret ligger i
frågor som har med säkerheten i vägtransportsystemet
att göra. Det förslag som ligger framme talar för en
fristående myndighet som ska övervaka systemutfor-
marna, så att de tar sitt ansvar för trafiksäkerheten.
När vi får en sådan inspektion vet vi ännu inte,
men vi i utskottet står kvar vid att vi tycker att den
behövs och att den är viktig.
En annan fråga som vi också var eniga om förra
året var att vi skulle få en ny olycksfallsstatistik. Vi
visste och vet fortfarande att den är ofullständig.
Många olyckor rapporteras inte. Gångtrafikanter
omfattas inte. Här har Vägverket fått i uppdrag att
skapa ett nytt informationssystem som kallas för
STRADA, men vi har ännu inte fått klarhet i hur det
kommer att läggas upp och vad det kommer att inne-
hålla. En del vill ha en ordentlig könsuppdelning,
vilket jag också tycker skulle vara bra. Vad händer
med denna fråga?
En tredje punkt som vi också var eniga om i ut-
skottet, där vi heller inte har hört någonting, var att vi
ville utreda frågan om trafikofferjourer. Någon utred-
ning har vi inte hört talas om. Därför undrar vi vad
som händer.
Fru talman! Sällan har det talats så mycket om tra-
fiksäkerhet som i år. Vi hade t.o.m. en debatt här i
riksdagen den 22 februari om trafiksäkerheten. Men
tyvärr sker det inte färre olyckor om man bara pratar.
Det är faktiskt det som det handlar om, dvs. att mins-
ka antalet olyckor. Vi talar ju om nollvisionen.
Vad vi moderater vill ha är handling. Det kostar
pengar. Vi vill alltså se snabba åtgärder för att öka
trafiksäkerheten.
Man kan säga att trafiksäkerhet består av många
komponenter. Kanske kan man säga att det finns tre.
Det första handlar om de vägar, järnvägar och
farleder som vi använder, dvs. själva infrastrukturen.
Det andra som är viktigt är att det finns en trafikant,
en fotgängare och en bilist och hur han eller hon
upplever det. Det tredje är fordonet. Hur ser det ut?
Det är dessa som samverkar. Beroende på vem
som gör rätt och vem som gör fel och hur infrastruk-
turen ser ut kan det hända olyckor om man inte ser
upp.
Jag tänkte börja med att diskutera vägarna. Vi
moderater menar nämligen att vägarna och vägarnas
underhåll och konstruktion är avgörande när det gäl-
ler trafikolyckor. Vi har också därför avsatt 30 mil-
jarder kronor som under de närmaste åren ska använ-
das till att bygga ut infrastrukturen. 14 av dessa mil-
jarder vill vi använda inom de tre närmaste åren.
Dessutom måste vi börja underhålla vårt vägnät.
Vi vet att den avgående generaldirektören har 13
miljarder i eftersläpande underhållskostnader. Han
har inte ett enda öre till nybyggnation. Det ska bli
spännande att se hur den nya generaldirektören Skogö
kan klara av detta fögderi.
Samtidigt måste man fråga sig vad som finns att
göra och hur man inom Vägverket ser på de fysiska
åtgärderna. Man har, enligt Björn Rosengren, satsat
på att åtgärda de hundra farligaste vägarna.
Man kan läsa i Vägverkets trafiksäkerhetstidskrift
att man minsann nu har genomfört en fantastisk för-
ändring. Tidigare kostade det 1 miljard kronor att
rädda ett människoliv, men nu har man ändrat hela
systemet. I stället för att bygga nytt för att förhindra
olyckor gör man nu om och moderniserar befintliga
vägar. Då kostar det bara 50 miljoner kronor att rädda
ett människoliv.
Då skulle jag vilja fråga vilken forskning som lig-
ger bakom, vad som har hänt och hur det kommer sig
att Vägverket plötsligt kan ta steget från 1 miljard per
räddat liv till 50 miljoner kronor. Detta känner jag
inte till. Jag har inte haft möjlighet att diskutera detta
vare sig i utskottet eller på annat sätt. Kanske finns
det någon forskning bakom detta som det skulle vara
intressant att ta del av.
Här är en annan fråga som jag skulle vilja ta upp.
Det är just forskningens betydelse. Vi har fått en ny
myndighet som ska ta hand om trafikforskningen. Det
är viktigt att se hur denna forskning kommer ut och
hur den används vid t.ex. Vägverket.
Fru talman! Jag kan t.ex. nämna att man i en
doktorsavhandling från Chalmers från mars i år redo-
visar att gupp i gator inte ger låg hastighet. Det enda
det gör är att det ser till att vi får ökade avgasutsläpp,
och det leder till ett ryckigt körbeteende.
I hur många år han man hållit på och bygga gupp
på vägar och trott att det har varit någonting bra?
Kommer man nu på Vägverket att sluta att bygga
gupp, eller försvinner denna doktorsavhandling i
glömska medan man arbetar på som tidigare? Forsk-
ningens betydelse tycker jag är oerhört viktig att lyfta
fram.
Självklart måste vi både bygga nya vägar och
rusta upp de gamla. Jag vill, som jag kommer att göra
varje gång jag talar om trafiksäkerhet, lyfta fram att
motorvägar fortfarande är de säkraste vägarna. Jag
tror att vi behöver bygga motorvägstriangeln mellan
Stockholm, Malmö och Göteborg färdig för att vi
bl.a. ska kunna undvika alla olyckor i Markaryd.
Även denna vår har det dött två personer i Markaryd.
Hur länge ska sådant få inträffa?
Det var vägarna, där vi vill satsa ytterligare me-
del.
Nästa fråga är trafikanterna. Här har Vägverket
låtit Transportøkonomisk institutt i Norge utreda
Vägverkets trafiksäkerhetsarbete. Vad de kom fram
till var att Vägverket har satsat för mycket, eller rätta-
re sagt fel, när det gäller åtgärder för att göra om
själva vägbanan. I stället borde man titta på fartsyn-
dare. Man menar att 200 personer dödas i onödan
varje år på grund av att vi kör för fort.
Av tio personer som kör på landsbygden på 70-
vägar kör nio för fort. Jag menar att det inte bara är
trafikanternas fel. Det gäller minst lika mycket dem
som har satt upp fartbegränsningarna. Min erfarenhet
av skånska och småländska vägar är att det kan vara
90 på kurviga vägar och 70 på raka breda vägar, så de
här hastighetsbegränsningarna är oerhört slumparta-
de. Det gör också att bilisterna inte tar hänsyn till de
här begränsningarna. Jag menar att det krävs att vi får
ett förtroende hos bilisterna, så att våra hastighetsbe-
gränsningar verkligen följs. Och Transportøkonomisk
institutt kan, som sagt, inte redogöra varför Vägver-
kets satsningar på fysiska åtgärder inte har lyckats
bara att de inte har lyckats. Det blir spännande att om
några år se om de här nya satsningarna på 50 miljoner
per räddat liv i stället för 1 miljard kommer att ge
bättre resultat.
Det redovisas också, vilket vi kanske alla vet, att
man följer hastighetsbestämmelserna när polisen
övervakar eller när det finns kameror. Då borde det
kanske finnas medel för att låta polisen få mer pengar
för att just övervaka hastigheten. Vi moderater tycker
att det här med kameror är tveksamt om det inte är
tillfälligt, men att polisen borde finnas mer på vägar-
na tror jag att vi alla är eniga om.
En annan fråga som vi har diskuterat mycket i år,
fru talman, gäller alkohol och trafik. Vi vet att unge-
fär 150 olyckor är alkoholrelaterade. Det betyder att
det när det gäller hastighetsolyckor och alkoho-
lolyckor tillsammans blir 350 döda helt i onödan.
Under de senaste åren har det gjorts försök med al-
kolås. Det är klart att alkolås inte kommer att lösa alla
problem med att människor kör berusade, men det är i
alla fall ett sätt att komma åt de här problemen. När
det gäller den försöksverksamhet som pågår vill vi att
den, om den faller väl ut, blir en aktivitet över hela
landet. Och det som jag känner som oerhört viktigt är
att nyttotrafiken tar upp den här frågan.
Ni läste säkert alla i tidningarna om de bussar som
fanns på Finlandsfärjan. När man fick reda på att det
var ett alkoholtest utanför lät man bli att köra ut.
Detsamma gällde även för några lastbilar.
Sedan skulle vi då kunna komma över till fordo-
nen. Det är ju väldigt bra nu att vi har ordentliga
rapporter om hur trafiksäkra våra personbilar är. Men
hur trafiksäkra är våra lastbilar? Det har varit oerhört
mycket olyckor där lastbilar har varit inblandade. Och
i senaste numret av åkeritidningen säger man att un-
gefär en tredjedel av alla bromsar på lastbilar i Sveri-
ge inte håller måttet. Så kan det inte fortsätta. Jag
menar att lastbilstillverkarna borde känna samma
ansvar som personbilstillverkarna gör och ställa upp
med ordentliga bromsar. Det går ju inte att ha det på
det här sättet.
Nya frågor i år gäller barn och trafik. Det har vi
diskuterat ordentligt i utskottet. Man kan återigen
lyfta fram det här med forskningens betydelse. Vi kan
rapportera att man redan på 60-talet visste hur barn
förhöll sig i trafiken, att barn inte kan höra på samma
sätt som vi vuxna och att barn inte kan se på samma
sätt som vi vuxna. Därför måste trafik där barn finns
med byggas upp på ett särskilt sätt, men så har inte
skett. I stället har vi rader av olyckor med barn på
parkeringsplatser och busshållplatser. Självklart
måste då föräldrar beskydda sina barn extra mycket,
vilket får till följd att barn nu nästan inte vågar röra
sig i trafiken. Samtidigt finns det en sak som är gläd-
jande när det gäller barn i trafik, och det är att barn
har cykelhjälm. Ofta kan man ju se en förälder utan
hjälm cykla omkring med ett barn i sadeln som har
hjälm. Man undrar vad det är som har hänt med den
här föräldern. Anser han eller hon att han eller hon
inte behöver hjälm?
Då kan vi komma över till en annan trafiksäker-
hetsfråga, nämligen om det här med hjälmtvång. Vi
tycker att det vore bättre att sprida kunskaper, så att
både vuxna och barn använder hjälm. Då skulle vi
också få säkrare cykling. Väldigt många olyckor
handlar ju om att man slår i huvudet.
Vi moderater tog initiativ till - det är ganska
många år sedan nu - att göra ett stomnät av cykelvä-
gar runt Sverige. Det här projektet håller nu på att
fullföljas. Man kan se att de sex miljoner cyklar som
finns i Sverige finns i städerna. De finns inte på
landsbygden för där finns inte längre några cykelba-
nor. Man försöker nu sätta i gång cykelbanor även på
landet. Det är väl någonting att uppskatta.
Hur ska vi lösa våra trafikfrågor, så att vi kan
närma oss nollvisionen? Som jag ser det är det många
aktiviteter som behövs, men grunden är att vi har bra
vägar, att trafikanterna får ett sådant förtroende för
väghållaren att det lönar sig att följa de trafikregler
som vi har och att bilfabrikanterna - över huvud taget
de som gör våra fordon - också tar sitt ansvar. Först
då kan vi få ett trafiksäkert samhälle, och först då kan
vi nå fram till nollvisionen.

Anf. 112 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på den enda mo-
tionen - den moderata. Jag vill också tacka utskottet
och kansliet för ett konstruktivt samarbete som har
möjliggjort det här betänkandet där vi återigen flyttar
fram positionerna och visar hur viktigt vi i riksdagen
tycker att det är med trafiksäkerhet.
I betänkandet behandlas 31 motioner från den
allmänna motionstiden, och utskottet föreslår två
tillkännagivanden helt enigt.
Det första tillkännagivandet gäller en samlad re-
dovisning för riksdagen av de åtgärder som bör vidtas
för att öka säkerheten för barn i trafiken. Då vill jag
särskilt berömma Taxi Stockholm, som är mitt hem-
mabolag, för att man som första beställningscentral i
Stockholms län nu erbjuder bakåtvända barnstolar.
Bakgrunden är att NTF har startat det här och att man
också ger en viss ekonomisk kompensation.
Det andra tillkännagivandet är att vi föreslår att
regeringen gör en allsidig belysning av frågan om
mobiltelefonerandet under bilkörning.
Vidare säger vi att vi utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen med en samlad redovisning
om trafiksäkerhetsarbetets fortsättning för att uppnå
etappmålet år 2007. Det är bara moderaterna som har
reserverat sig. Det gäller då motion T474, vars inne-
håll främst handlar om vägstandard. Den frågan åter-
kommer utskottet till efter sommaren när det gäller
budget- och infrastrukturpropositionerna.
Jag vill bara göra några reflexioner, eftersom vi är
helt eniga i sakfrågan.
Det känns viktigt att vi återigen bekräftar i riksda-
gen att beslutet om nollvisionen står fast. Förra året
dog 591, och 4 104 skadades svårt. Det är naturligtvis
oacceptabla siffror. En ny trend är enligt VTI, Statens
väg- och transportforskningsinstitut, att lastbilstrafi-
ken ökar kraftigt. I jämförelse med den andra trafiken
ökar den mer.
I betänkandet skriver vi att av de 29 000 indragna
körkorten drogs hälften in på grund av överträdelser
av hastighetsgränserna. Vi beskriver också att mellan
20 och 30 % av alla dödsolyckor i vägtrafiken är
förknippade med alkohol eller droger. Jag kan här-
med konstatera att om alla skulle följa de regler som
riksdagen har beslutat om och köra med angiven
hastighet och nyktra skulle vi förmodligen redan nu
uppnå vårt etappmål för nollvisionen. Det handlar
alltså mycket om beteenden, och det krävs en respekt
i trafiken trafikanter emellan. Det är ett fåtal som
hotar och gör den så viktiga trafiken osäker i stället
för säker.
Jag vill också påpeka att vi, när det gäller de be-
slut som riksdagen tidigare har fattat om att en vägra-
fikinspektion ska inrättas, förutsätter att ett sådant
förslag ska komma till hösten - detta som ett svar till
Birgitta Wistrand. Dessutom tillstyrker vi naturligtvis
förslaget om att verksamheten vad gäller alkolås, som
är så framgångsrik, också utökas till hela landet. Och
det kommer en ny statistik 2003 som Vägverket tar
fram vad gäller olycksfall, precis som utskottet har
efterfrågat.
Fru talman! Eftersom utskottet är enigt i sakfrågan
om trafiksäkerheten behöver inte jag uppta kamma-
rens tid med att upprepa det som tidigare har framgått
eller finns så bra beskrivet i betänkandet bara för
debattens egen skull. Många motionärer har också fått
positiva svar.
Jag vill tacka igen för ett bra samarbete och ett
viktigt betänkande. Jag yrkar återigen bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet och avslag på den mo-
derata reservationen.

Anf. 113 KARIN SVENSSON SMITH (v):
Fru talman! Det blev ett dystert facit för fjolåret:
591 döda och 4 104 svårt skadade. Jag tänker ta mig
friheten att mycket kort referera lite av det som har
förekommit i massmedierna om trafiksäkerheten den
senaste tiden.
Antalet återfallsförbrytare bland dem som fälls för
trafikbrott har ökat stadigt de senaste tre åren. Det
visar BRÅ, Brottsförebyggande rådet.
Var tredje lastbil blev underkänd när bromsarna
kontrollerades.
Vi fick härförleden en rapport om Gumball 3000,
kändisarnas vansinnesrally genom Sverige. Man intog
alkohol på nätterna och körde på dagarna, långt över
hastighetsgränserna. Utländska förare som blev tagna
av polisen betalade sina böter på 2 000 kr och körde
sedan vidare. Det är en fullständig skandal att sådant
får inträffa.
Vad gäller bilbältesanvändningen visar poliskon-
troller att denna faktiskt har minskat. Första halvåret
2000 ertappades 19 538 bälteslösa, jämfört med
15 424 första halvåret 1999.
För ett litet tag sedan visade det sig också att ett
stort antal lastbilschaufförer har pressats att köra upp
till 100 timmar per vecka. Det är väldigt bra att LO
och facket har börjat engagera sig. Transport har gjort
det länge, men det är alldeles utmärkt att LO nu också
tar itu med trafiksäkerhetsfrågorna. Det är en viktig
fråga både för deras medlemmar och för allmänheten.
Konkurrensen mellan åkerierna leder till trafiksäker-
hetsproblem, och det är också en av anledningarna till
att hälften av dem som numera dör vid kollisioner gör
det i kollision mot ett tungt fordon.
När det gäller onyktra yrkesförare finns det också
dystra rekord. Jag refererar till samma nyhet som togs
upp tidigare här i talarstolen i dag. När Stockholm-
spolisen skulle göra en kontroll visade sig de fyra
första fordonen man kontrollerade vara napp. Därmed
var polisens resurser slut. En del bilar stod kvar och
vägrade köra av - man kan bara gissa varför!
Härförleden rapporterades också om en 19-åring
som klockades för att ha kört 79 kilometer i timmen
mer än tillåtet på riksväg 40 mellan Göteborg och
Borås. Han körde i 189 kilometer i timmen. Vad blev
då följden av detta? Ja, han var inte automatiskt skyl-
dig till vårdslöshet i trafik. Han slapp undan med
2 000 kr i böter.
En annan nyhet som har förekommit är att fler
unga förare har skadats i trafiken sedan 16-åringar
började övningsköra. Det är en stadigt ökande trend.
Slutligen visar en rapport från Vägverkets Region
Norr att nio av tio förare som omkom i singelolyckor
förra året var berusade - allt enligt Vägverkets upp-
gifter.
Hur ska man då tolka det här? Är det brist på tyd-
liga mål från oss i riksdagen? Nej, det kan det knap-
past vara. Det finns inget radikalare mål än en nollvi-
sion. Inget annat parlament har gått längre. Våra
etappmål om max 400 döda i fjor, som vi inte klara-
de, och max 200 döda år 2007 är det heller inget fel
på. När det gäller resurserna till detta kan man inte
heller säga att vår ambition är låg. 6 ½ miljard till
Vägverket under fem år är sannolikt också världsbäst.
Vad är då förklaringen till att vi lyckas så dåligt?
Jo, det är att pengarna används fel. Transportøkono-
misk institutt visar tydligt att Vägverket satsar mest
på de minst effektiva metoderna och minst på de
metoder som ger bäst resultat.
Fru talman! Vänsterpartiets recept för detta hand-
lar väldigt mycket om trafikövervakning. Observera:
Det handlar inte i första hand om att vi ska skärpa
regelverket utan att det gällande regelverket verkligen
efterföljs. Det är uppseendeväckande att trafiköver-
vakning i regeringens regleringsbrev till Rikspolissty-
relsen inte finns med som en prioriterad uppgift.
När det gäller hastighet visar rapporten från
Transportøkonomisk institutt att vi hade haft 38 %
färre döda om folk bara hade hållit de gällande has-
tighetsgränserna.
Vad gäller bilbälten behövs också mer övervak-
ning. Hälften av dem som omkommer i trafiken sak-
nar bilbälte.
Vad gäller nykterhet krävs alldeles uppenbart
också en mycket kraftigt ökad övervakning. Här är
det sorgligt att notera att Vägverket minskar och inte
ökar anslagen vad gäller förebyggande alkoholarbete.
Av den stora summa man har till sitt förfogande har
man nu minskat det som går till förebyggande alko-
holarbete till bara drygt en halv miljon.
När det gäller yrkestrafiken behöver vi mer och
inte mindre övervakning. Jag har sagt flera gånger här
i kammaren att det är en skandal att man minskar
antalet fordonsinspektörer. Det behövs onekligen en
ordentlig kontroll vad gäller kör- och vilotider, last-
säkring och andra regler i yrkestrafiken som är till
både för trafikanterna i allmänhet och för de chauffö-
rer som har detta som sitt yrke.
Om trafikövervakningen ska bli effektiv behövs
det också ett nytt påföljdssystem. Det har vi uttalat i
trafikutskottet, och regeringen hade också med det i
sitt 11-punktsprogram 1999. Man säger att man ska
se till att det finns en utredning som ser över gällande
regler för trafikbrott och ger förslag till ändringar
utifrån nollvisionens perspektiv och grundläggande
krav på rättssäkerhet. Vi i utskottet förutsätter att
regeringens 11-punktsprogram fullföljs och att rege-
ringen snarast återkommer till riksdagen med en
redovisning i den här frågan.
Men varför kan det bli så här fel? Varför får vi,
trots höga ambitioner, ett resultat åt fel håll? Jag kan
se två förklaringar.
Först och främst handlar det om väglobbyn i det
här landet, som använder utbyggnad av vägar som
recept mot precis alla problem som finns i trafiken.
Det är sorgligt att konstatera att moderaterna i sin
reservation ställer upp på den här analysen. Birgitta
Wistrand hänvisar ofta till forskning, men titta då på
vad Väg- och transportinstitutet kom fram till när
man analyserade 100 000 olyckor! Man hittade inget
positivt samband mellan dålig vägkvalitet och ökad
olycksförekomst. Om det fanns något samband var
det snarare tvärtom: När förarna ser att spårdjupet
ökar minskar hastigheten och därmed också olyckor-
na. En allmän utbyggnad av vägar leder till mer trafik
och högre hastigheter. Det kan alltså inte påvisas att
detta har någon positiv effekt ur trafiksäkerhetssyn-
punkt - möjligtvis motsatsen.
Den andra orsaken till att det blev så fel är att det
är för få kvinnor i trafikpolitiken. I undersökningar av
upplevd säkerhet uttalar män i stor utsträckning att de
känner sig säkra i sin egen bil. Men tittar man på
resultatet kan man se att detta är en falsk säkerhet.
Frågar man kvinnor om samma sak, var de är säkrast
i trafiken, blir svaret oftare att de känner sig säkra i
kollektivtrafiken. Det leder till den slutsats som också
Vänsterpartiet har dragit och motionerat om vid ett
flertal tillfällen, nämligen att en större andel av trafi-
karbetet borde ske med kollektiva transportmedel.
När det gäller järnvägs- och busstrafik är vi inte sär-
skilt långt ifrån nollvisionen. Skulle fler använda
dessa transportmedel för sina transporter skulle också
dödstalen på vägarna minska.
Samma sak gäller för yrkestrafiken. Mycket av
det gods som går på vägarna i dag i allt tyngre fordon
borde flyttas över till spårtrafik och sjöfart. Då skulle
vägarna bli säkrare för den trafik som måste finnas
där.
Attityderna till säkerhet finns det också en tydlig
könsskillnad i. Vi har flera gånger pratat om att tra-
fikövervakningen borde öka. Ändå blir inte detta
fallet. Här handlar det om att vi kvinnor känner oss
säkrare när fler övervakar vägarna och att detta är
effektivare. Men av någon anledning har vi från
Vänsterpartiet fått negativa reaktioner, framför allt
från män, när vi har påtalat att gällande regelverk vad
gäller hastigheter borde efterlevas.
Det här är sorgligt och man måste ta upp det till
analys. Man måste också se till att få ordning på detta
om vi ska klara nollvisionen.
I Vägverkets instruktioner finns det en liten mot-
sättning. Framkomlighet är ett överordnat mål för
Vägverket. I vissa fall måste man erkänna att det
finns en motsättning mellan begreppet framkomlighet
och begreppet säkerhet. I valet mellan dessa motsatta
begrepp har i alla fall jag lätt att välja. Att man ska
kunna förflytta sig i trafiken utan att riskera att behö-
va omkomma eller bli allvarligt skadad måste vara
överordnat.
Framkomlighet kan man snarare använda till ett
begrepp som handlar om tillgänglighet. Det är ju det
som är det väsentliga i trafiken, att vi når våra mål, att
vi kan förflytta oss till skolan eller till arbetet, att vi
kan nå den service vi behöver, få de behov tillgodo-
sedda som vi inte kan få i hemmen. Men det handlar
om samhällsplanering. Det handlar om att i stället för
att verksamheterna hela tiden flyttar ut och koncent-
reras skapa ett samhälle där människor kommer när-
mare de verksamheter som finns.
Det gäller också att man differentierar mellan tät-
ort och landsbygd. Sverige är ett glesbefolkat land
och man kan inte tillämpa samma recept över hela
landet. Det innebär också att planeringen måste se
annorlunda ut. Kollektivtrafik behövs, men den kan
nog inte användas i hela landet. Jag säger det i före-
byggande syfte.
Återigen, vi står bakom nollvisionen. Vi är bered-
da att anslå de pengar som behövs, men vi förutsätter
en mycket större effektivitet i trafiksäkerhetsarbetet.
Det utskottsbetänkande som vi allihop, frånsett mode-
raterna, har ställt oss bakom är ett stort steg i rätt
riktning. Vi hoppas att flera av de åtgärder vi påtalar
här kommer att efterföljas.

Anf. 114 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Karin Svensson Smith sade att mode-
raterna inte stod bakom betänkandet. Vi har avgett en
reservation. Vi står bakom allt annat. Men vi vill
framhålla vägarnas kvalitet och deras betydelse.
Jag tycker att det som är spännande, men som Ka-
rin Svensson Smith inte tar upp, är nyheten från Väg-
verket att man nu plötsligt kan rädda ett människoliv
för 50 miljoner när det tidigare kostade 1 miljard. För
mig är det en gåta hur man har planerat sina insatser
och resurser. Tänk så mycket pengar vi hade fått
över, t.ex. till poliser och nya bättre vägar, om man
hade tillämpat det här sättet att göra vägarna trafik-
säkrare tidigare. Hur kommer det sig att inte Karin
Svensson Smith tar upp den frågan i den här diskus-
sionen?

Anf. 115 KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Jag har tagit upp den frågan vid tidi-
gare tillfällen. Det jag hävdar - och det gjorde jag
här, fast det kanske var lite för inlindat för att det
skulle framgå - är att Vägverket gärna överdimensio-
nerar så fort man ska vidta en fysisk åtgärd i trafiken.
När man fått pengar till fysiska trafiksäkerhetsåtgär-
der har en stor del gått åt till att avlägsna sidohinder.
Man har koncentrerat sig på motorvägsbyggen. Man
har breddat vägar. Man har rätat ut vägar. Och det har
gett väldigt liten effekt.
De fysiska åtgärder som ger stor effekt är att man
gör två-plus-ett-vägar med mittvajrar och rondeller. I
förhållande till hur många liv de räddar är de väldigt
mycket effektivare än de motorvägar och andra
breddningar som Vägverket satsade på tidigare.
Den förändringen hos Vägverket som Birgitta
Wistrand nämner är helt i linje med det som Vänster-
partiet förespråkar.

Anf. 116 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har bara en enda kommentar till
det Karin Svensson Smith sade. Det gäller Vägver-
kets dubbla roll och att det handlar om att Vägverket
främst prioriterar framkomlighet.
Både regeringen och socialdemokraterna i trafi-
kutskottet har med kraft hävdat och även drivit ige-
nom en omprioritering av vägarna just till förmån för
en gradering efter de mest olycksdrabbade sträckorna.
Vägverket i sig har sin prioritering, men den politiska
styrningen har varit solklar i det här fallet.

Anf. 117 KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Alldeles uppenbart har den politiska
styrningen inte varit tillräcklig för att minska antalet
döda. Det gäller att vi kraftigt understöder den omori-
entering som vi har talat om när det gäller Vägverket.
Det betänkande som vi i stort sett har enats kring är ju
ett steg i den riktningen. Men i praktiken tar det
ganska lång tid. Vägverket är statens näst största
arbetsgivare. Det gäller att vi inte förtröttas i våra
ansträngningar att nå de mål som vi enats om här i
riksdagen.

Anf. 118 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det Karin Svensson Smith och hen-
nes parti har försvårat är ombyggnaden av de vägar vi
har velat bygga om i den takt som kravet har kommit
utifrån landet.
Men när vi nu kommer med den nya infrastruk-
turpropositionen och kan komma i gång med föränd-
ringarna, hoppas jag att vi ska kunna åtgärda det här.
Mycket handlar det ju om både förebyggande arbete
och attitydförändringar, men det handlar också om att
vi behöver bygga om vägarna.

Anf. 119 KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Man kan inte åtgärda allt genom att
bygga om vägarna. Det är inte vägarna som kör på
människorna. Det krävs att beteendet på vägarna är
rätt. Därför efterlyser jag den delen av elva-
punktsprogrammet från 1999 som handlar om ett nytt
påföljdssystem vad gäller trafikbrott.
Jag efterlyser också mer resurser till övervakning
och att det framkommer i regeringens regleringsbrev
att detta blir en prioriterad uppgift för polisen. Så är
inte fallet i dag, tyvärr.

Anf. 120 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Trafikpolitik som all annan politik
handlar om att det är viktigt att vi har olika mening.
Politik är ju ett civiliserat konfliktsystem. Det bygger
på opposition och regering. Någon kritiserar och
någon annan gör med bästa vilja.
Med dagens betänkande var utskottets tanke att vi
skulle lägga fram med ett enigt betänkande för att
markera trafiksäkerhetens stora vikt. Vi lyckas ju
votera om tusentals saker på ett år. Men vissa saker är
vi helt eniga om över alla partigränser.
När det handlar om motstånd mot droger finns det
inget partiskiljande. Socialutskottets betänkanden om
droger är eniga. Jämställdhet mellan kvinnor och män
är inte heller något partiskiljande, även om vägen dit
kan se olika ut. Dödsstraffet är det rörande enighet
om. Ingen svensk parlamentariker förordar ens tyst
dödsstraff. Vi har ett mycket tydligt motstånd mot
aktiv dödshjälp. Det finns heller ingen som ifrågasät-
ter det.
När det kommer till trafiksäkerheten håller vi på
att bilda en kultur där trafikutskottet säger att vi har
ett område som är fredat från partihänsyn. Säkert har
vi 17 olika viljor och mer än det, men vi samlar oss
för att markera enighetens vikt och tyngd. Och det har
vi försökt att göra i det här betänkandet. Vi har lyck-
ats med det tidigare. Den här gången ville moderater-
na inte följa den linjen i en fråga, vilket jag beklagar.
Vi kristdemokrater anser att för att återupprätta
nollvisionen behövs åtgärder för att öka bilbältesan-
vändningen, öka cykelhjälmsanvändningen, få en
ökad polisnärvaro för hastighetsövervakning, få en
mer differentierad och flexibel hastighetsbevakning.
Vi vill befästa trafikmiljön som en vit zon när det
gäller alkohol. Vi vill få en mer förlåtande trafikmil-
jö. Vi vill se mer frivillig vidareutbildning i samband
med körkortsförnyelse. Dessutom vill vi öka opini-
onsarbetet för att få ändrade attityder till trafiksäker-
het.
Vi vill också öka möjligheterna att ta körkort på
skoltid under gymnasiet. Över huvud taget vill vi se
en bättre utbildning i skolan när det gäller trafiksä-
kerhet, ju tidigare desto bättre.
Fast vi inte har reserverat oss vill även vi natur-
ligtvis förbättra vägarnas standard, ge resurser till
vägunderhåll och nyinvesteringar som ökar trafiksä-
kerheten på olycksdrabbade sträckor. Därför har vi i
vårt budgetalternativ avsatt 8 ½ miljarder kronor mer
än regeringen under den närmaste treårsperioden.
Men som jag redan tidigare har sagt får vi tillfälle att
debattera detta tämligen ingående om en infrastruk-
turproposition läggs fram till hösten. Jag vill bara be
Karin Svensson Smith göra en tankeoperation. Om
sämre vägunderhåll innebär att trafiksäkerheten inte
försämras utan kanske t.o.m. förbättras, kanske vi inte
ska vara så noga med järnvägsspåren heller. Om vi
inte underhåller järnvägsspåren kanske säkerheten
blir ännu bättre för SJ.
Vi kristdemokrater ser dagens betänkande som en
framgång för våra - och säkert allas - trafiksäker-
hetspolitiska mål. Vi förutsätter i betänkandet att
regeringen inom kort inrättar en fristående vägtra-
fikinspektion, och vi har ett långt avsnitt om att öka
säkerheten för barn i trafiken. Att skydda våra barn
har naturligtvis högsta prioritet. Barnkonventionen
slår ju fast att varje barn har en inneboende rätt till
livet, och Sverige har som ratificerande konventions-
stat förbundit sig att till det yttersta av vår förmåga
säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Det
innebär att vi vill högprioritera säkerheten för såväl
födda som ofödda barn som utsätts för faror i trafi-
ken. Den som räddar ett barn till livet har räddat en
värld säger ett judiskt talesätt. Därför gläds vi åt det
avsnittet i betänkandet.
Ett annat avsnitt vi kristdemokrater är särskilt gla-
da för är framgången i samsynen när det gäller kam-
pen mot alkohol och droger i trafiken. Vi måste fasa
bort all alkohol från vägarna.
Alkohol och bilkörning är och förblir oförenliga.
Mellan 20 och 30 % av alla dödsolyckor i trafiken är
förknippade med alkohol och droger. Ca 150 männi-
skor dödas och mer än 2 500 skadas allvarligt på
grund av alkohol i trafiken, vilket kostar över 5 mil-
jarder kronor. Det mänskliga lidandet är omöjligt att
mäta. När man vet att det dagligen kör omkring fler
än 14 000 berusade bilförare inser man lätt att nu
måste kraftiga insatser göras.
Varje år återkallas ungefär 10 000 körkort på
grund av trafikonykterhetsbrott, ofta under minst tolv
månader. För många som är beroende av sin bil, t.ex.
i sitt arbete, är det ett hårt straff att mista körkortet.
Ett förlorat körkort kan faktiskt bidra till att ett alko-
holmissbruk förvärras om det leder till att den dömde
isoleras och mister sitt arbete. I många fall kör man
ändå bil utan körkort, tyvärr ofta berusad.
I och med debatten i dag och beslutet i morgon
fattar riksdagen ett viktigt beslut för att komma till
rätta med problemet. Ända sedan Mats Odells tid som
kommunikationsminister under åren 1991-1994 har
alkolåset varit färdigt att tas i bruk i kampen mot
rattonykterheten. Det finns ett enigt betänkande på
den punkten från trafikutskottet, och nu ska beslut
fattas om att den tidigare försöksverksamheten med
alkolås för personer som har dömts för rattfylleri ska
utökas till att gälla hela Sverige. Detta har vi kristde-
mokrater krävt under många år, och vi är mycket
glada att det nu finns en total uppslutning bakom vårt
förslag.
Alkolåset är en teknisk lösning som garanterar att
föraren inte kör med alkohol i kroppen. Det är kopp-
lat till bilens tändningssystem, och det kontrollerar
om det finns alkohol i förarens utandningsluft. Finns
det alkohol i utandningsluften går bilen helt enkelt
inte att starta. Under färden måste föraren med
slumpmässiga mellanrum blåsa igen. Om inte det sker
tänds varningsblinkers och signalhornet ljuder. Bilen
måste därefter till Bilprovningen för kontroll inom
fem dagar; om inte det sker kan inte bilen startas efter
dessa fem dagar. Alla försök att manipulera alkolåset
registreras i låsets dataminne.
Tekniken med alkolås har använts i USA och i
Kanada under ett tiotal år, där tiotusentals fordon har
utrustats med alkolås. Erfarenheterna är mycket goda,
liksom i de svenska försöken. Tiden är inne att i full
skala bruka alkolåset i kampen mot trafikdöden på
grund av alkohol.
Vi kristdemokrater har också gång på gång lyft
fram frågan om det elektroniska körkortet som ett
gott redskap mot rattonykterheten, eftersom vi vet att
60 % av dem som kör rattonyktra saknar körkort. Här
skriver utskottet att utskottet bedömer att systemet
med elektroniska körkort kan ge väsentliga bidrag till
trafiksäkerheten genom att hindra olovlig körning
t.ex. av personer som har fått sitt körkort återkallat på
grund av rattfylleri. Det arbete som bedrivs med
elektroniska körkort är därför viktigt och bör fortgå,
deklarerar utskottet.
Fru talman! Med detta betänkande tar vi ett vik-
tigt, om än isolerat, litet steg mot en säkrare trafik-
miljö. Det roliga är att i alla väsentliga frågor tar vi
steget i total enighet.

Anf. 121 BIRGITTA WISTRAND (m) re-
plik:
Fru talman! Det är viktigt att se trafiksäkerhets-
frågorna på de olika sätt som krävs. Det handlar om
bilarna, om trafikanterna och om vägarna. I våras lade
vi fram en "proposition" för att hjälpa Björn Rosen-
gren på vägen så att han skulle kunna komma fram
till vad han skulle satsa på. Det är synd att kd inte
ställde upp på vår reservation. Det är viktigt att vi inte
låter vägarna släpa efter. Vi behöver få bättre över-
vakning, vi behöver få trafikanter som kör nyktra och
som följer hastighetsbegränsningarna. Det kommer de
inte att göra så länge vi inte bryr oss om vägarna. Allt
hänger ihop. Det går inte att isolera en fråga. Så länge
vi tror att det bara är fråga om trafikanterna eller det
bara är fråga om vägarna går det inte. Det är det som
gör frågan så spännande. Det är synd att vi inte fick
med er på reservationen.

Anf. 122 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Fru talman! Att vi inte ställde upp på reservatio-
nen beror inte på att vi inte har pengar till vägunder-
hållet. 8 ½ miljarder mer än regeringen talar sitt eget
språk. Det beror inte på att vi inte delar synen att
standarden på vägarna är viktig. Det beror inte på att
vi inte häcklar Rosengren för att han ligger efter med
underhållet. Det beror inte på att vi inte delar den
socialdemokratiska regeringens syn på prioriteringar
när det gäller vägunderhållet. Det beror på att vi
överordnar enigheten i ett utskott, där utskottets le-
damöter har satt som mål att vara eniga. Vi tycker att
det är viktigare med varje människoliv som räddas
tack vare enigheten än att vi tar tillfälliga partipolitis-
ka poäng.

Anf. 123 KARIN SVENSSON SMITH (v) re-
plik:
Fru talman! Jag förstod inte riktigt vad Tuve
Skånberg vill ha sagt med att vi vill minska under-
hållet av järnvägen. Jag förstår över huvud taget inte
detta.
Vi är självklart positiva till underhåll av vägarna.
Det behövs för en bra framkomlighet i glesbygden.
Men det leder inte till sparade liv. Det var det som var
poängen i det jag ville ha sagt. För att minska trafik-
döden krävs helt andra åtgärder.
Tuve Skånberg kom in på körkortsundervisningen
i gymnasieskolan. Vi i Vänsterpartiet har resonerat
om den frågan, och vi har ett kongressbeslut på att vi
är negativa till detta. Anledningen är att det är en
glädjande trend i dag att allt färre ungdomar i storstä-
derna tar körkort. De prioriterar att förflytta sig kol-
lektivt. De prioriterar andra mål i livet än att förflytta
sig själva i en bil. Skulle antalet körkort bland yngre
människor öka, kan man vara säker på att dödstalen
på vägarna kommer att öka. Det är anledningen till att
vi är kritiska till att införa körkortsundervisning på
gymnasiet.
Däremot är vi positiva till det vi har ställt oss
bakom i betänkandet, dvs. att ha undervisning om
trafiksäkerhet. Det är en helt annan sak än att pracka
på de ungdomar som i dag inte är intresserade av
körkortsundervisning denna undervisning via det
obligatoriska skolväsendet.

Anf. 124 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Fru talman! Nu hoppas jag att TT har slagit på
mikrofonen. Vänsterpartiet går till val och möter
ungdomsväljarna med att de inte ska ta körkort tidigt.
Det låter intressant. Vi andra tycker att det ska vara
en ännu bättre utbildning så tidigt som möjligt. Vi har
olika sätt att profilera oss på.
När det gäller järnvägsspår och vägar är parallel-
len inte alldeles svår att förstå. Det fanns en gång i
tiden smalspåriga järnvägar. Det fanns skarvar i järn-
vägarna, och vagnarna slängde hit och dit. I dag finns
spår utan skarvar med doserade kurvor. Det går som
"på räls" att ta sig fram på järnvägen.
Karin Svenssons Smiths modell för att öka säker-
heten på vägarna är att det inte är så angeläget med
underhåll. Då kanske det går att komma åt de olyckor
som trots allt sker på järnvägarna genom att återinföra
skarvarna och smalspåren. Ska jag tolka henne så?

Anf. 125 KARIN SVENSSON SMITTH (v)
replik:
Fru talman! Det är under min värdighet att kom-
mentera det sista.
När det däremot gäller vägunderhållet vill jag på-
tala att regeringen i samarbete med oss och Miljöpar-
tiet ökade budgeten för det regionala vägnätet och
underhåll av detsamma, för tjälsäkring och bärighet,
med 1,3 miljarder. Det vill vi satsa på.
Det enda jag vill ha sagt - och jag upprepar det
för tredje gången och hoppas att Tuve Skånberg för-
står det nu - är att ett bättre underhåll inte leder till
färre trafikdöda. Vi ska ha det av helt andra skäl, och
inte för att minska dödligheten i trafiken.

Anf. 126 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Fru talman! Vi är inte överens om att trafiksys-
temet kan gå att förbättra genom ett ökat vägunder-
håll. Det är helt uppenbart. Men Karin Svensson får
själv stå för bevisföringen på den punkten.
Vi andra - och främst jag eftersom jag står i talar-
stolen - vill göra oss till tolk för åsikten att ju mer vi
optimerar trafiksystemet, så att det är förlåtande,
tänkande och trafiksäkert både passivt och aktivt,
desto bättre blir det. I trafiksystemet är det viktigt
med vägunderhåll. Jag trodde att det var självklart.

Anf. 127 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Jag har tyvärr inget koncept eftersom
jag kommer in i den här debatten för Folkpartiet libe-
ralerna ganska sent.
Det känns lite grann som om vi är inne på en re-
petitionsrunda. Det var några månader sedan vi hade
en extra debatt om dessa frågor. Men frågorna är så
aktuella och så viktiga att vi nog borde ha den här
debatten en gång i veckan. Som det i dag ser ut runt-
om i landet tror jag att det är viktigt att trafiksäker-
hetsfrågorna kommer till tals.
När vi som bor i mina trakter slog upp Värm-
landstidningen den här veckan kunde vi läsa om två
döda i Kil och om två döda efter vägen mellan Arvika
och Kil för någon vecka sedan. Så här kan vi räkna
varje dag. Varannan dag är det tre människoliv som
går åt. Går man in i tidningsrummet i Riksdagshuset
och börjar på A med Arvika Nyheter och slutar med
Östersundsposten kan man se hur många liv som
ligger i hyllan just nu. Det är inte riktigt bra. Det
måste vi göra något åt.
Jag skrev ned några ord: Vad beror det på? Jag
tror, trots att utskottet visar så stor enighet, att det
beror på handlingsoförmåga, på genomförandekraft.
Någon måste på något sätt ha missat möjligheten att
använda de medel vi har på rätt sätt. Det handlar
naturligtvis om mer pengar - handlingskraftspengar.
Sedan tror jag också att samverkanspartierna är ett
problem i trafiksäkerhetsfrågorna.
Många gånger har vi i Folkpartiet liberalerna på-
pekat problemet med ordet nollvision. Det är en
vacker vision. Men det händer inte så mycket när det
fortfarande är mellan 500 och 600 liv som går varje
år. Här måste någonting göras.
Vi kommer först och främst osökt in på vägarnas
kvalitet. I de trakter där jag anser att jag har mina
väljare, i Glesbygdssverige, i Värmland, Dalsland,
Dalarna, Jämtland och Härjedalen, är vägbeståndet av
en kvalitet som är mycket undermålig och jag höll på
att våga ta ordet livsfarlig i min mun.
Jag vet att under de veckor som har gått har last-
bilar stått stilla. De kan inte köra sitt virke till sågver-
ken i Nössemark, Årjäng, Edane och Köla på grund
av vägarnas kvalitet. Men det är inte bara vägarnas
kvalitet. Lastbilsförarna säger: Vi måste avvakta
också före det att tjälsäkringsstoppet kommer efter-
som vägkvaliteten är så dålig. Vi möter ju skolbussen
och människor som ska till sina arbeten med våra
stora bilar. Vi måste ta hänsyn till trafiksäkerheten.
Det är ytterligare ett problem för företagsamheten i
glesbygd med det vägsystem vi i dag har. Detta kan
inte fortsätta.
Vi har i dag återigen hört tveksamheter när det
gäller infrastrukturpropositionen. Den kanske inte
kommer. Det får inte ske. Denna höst måste in-
frastrukturpropositionen komma med pengar som har
utlovats. Vi har hört uttalanden om 350 miljarder på
tio år. Vi kan väl inte tro annat än att detta är sanning
och att dessa satsningar kommer.
Cirka en tredjedel av alla offer i trafiken dör på
grund av alkohol och andra droger. Här måste tas
krafttag. Vi hade en debatt med justitieministern en
dag om sådana här frågor. Det hörde vi. Jag tror på att
kontrollera trafiken med poliser och andra möjlighe-
ter. Jag tror inte minst på flygande transportkontroller
runtomkring i landet. Det är någonting som måste
skärpas ordentligt.
Det är de tresiffriga vägarna som vi som åker i
Glesbygdssverige och som har vårt politikerarbete
först och främst där talar om. En tredjedel av alla
olyckor sker på de tresiffriga vägarna. Det är själv-
klart att det är relaterat till vägarnas kvalitet.
Vänsterpartiet tog tidigare här upp frågan om kör-
kort och om när ungdomar ska ta körkort. Det kan
inte vara möjligt att man kan gå ut med ett nytt påbud
om att det är bättre ju senare ungdomar tar körkort.
Vi vill hävda att tvärtom är bäst. Ju tidigare vi lär
våra ungdomar vad det innebär att handskas med bilar
och transporter på vägar, desto bättre. Körkortsut-
bildning kan hållas redan i skolan så att man får lära
sig ordentligt i teorin vad körkortsutbildning är. Jag
tror att det är en stor fördel om man kan övningsköra
redan från 16 års ålder under förutsättning att detta
sker under god kontroll.
Så till forskningspengar. Vid ett flertal tillfällen
har vi uppvaktats här i riksdagen av bilindustrin som
säger att det är viktigt att vi samverkar. Vi hoppas
verkligen att det sker en samverkan mellan statliga
medel och företagens och biltillverkarnas medel för
att konstruera bilar med en sådan säkerhet att vi när-
mar oss nollvisionen.
Järnvägar i all ära. Jag tror att järnvägar endast är
ett alternativ där det är tätbebyggda stråk och man
kan förflytta stora mängder människor mellan dessa
stråk. Vi som bor i stråk där vi inte har sett ett lok på
25 år har ingen förståelse. Vi tror inte att det finns
någon möjlighet att dra nya vägar i de områden runt-
omkring i Sverige där det i dag inte finns.
Vi måste nu från alla partier erkänna bilen som
det färdmedel som är det absolut bästa. Men vi måste
också se till att vi får den säkerhet som behövs för att
vi ska närma oss nollvisionen, det mål vi har satt och
som trafikutskottet så enigt har kommit överens om.
Vägen fram är inte framkomlig just nu på grund
av brist på handlingskraft och pengar och på grund av
de samverkande partierna.
I en motion har folkpartisten Johan Pehrson tagit
upp möjligheten med intelligenta vägar. Jag tror att
det finns en möjlighet att jobba vidare med det. Vi
från Folkpartiet hoppas att man tar ytterligare tag i
det nu, när det ligger bredband utefter vägnätet runt-
omkring i hela landet. Det finns möjligheter att med
indikatorer och liknande i både bilar och nät som
ligger utefter vägarna skapa intelligenta vägar för att
förhindra olyckor av svårare typ. Det kan undvikas
genom att använda den nya tekniken.
Folkpartiet liberalerna vill också i trafikutskottets
anda säga att det är bra med enighet i de här frågorna.
Det är ännu bättre om vi kan få större handlingskraft
och mer pengar till infrastruktur och trafiksäkerhet
och om den som handhar regeringens pengar söker
samverkan med de partier som har samma uppfatt-
ning som regeringen och är beredda att satsa pengar
på trafiksäkerheten.

Anf. 128 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Runar Patriksson säger att han inte
har haft tid att sätta sig in i detta. Jag vill därför re-
kommendera Runar Patriksson att läsa vårt utmärkta
betänkande. Där finns svar på en del av Runar Pat-
rikssons påståenden.
Det är inga upprepningar av tidigare betänkande.
Det handlar om att vi flyttar fram positionerna.
Av min presentation av betänkandet framgick att
vi gör två tillkännagivanden. Dels ett barnavsnitt som
är alldeles nytt och inte har funnits med i trafiksäker-
hetsdiskussionen i våra betänkanden, dels ett initiativ
vad gäller mobiltelefonerande. Det är inte heller någ-
ra upprepningar.
Om Runar Patriksson läser betänkandet kommer
han att upptäcka det.
Utskottet har inte sagt att det först och främst
handlar om vägstandarden. Det står inte heller i be-
tänkandet. Det handlar om många samlade åtgärder.
Det har också utskottet väl beskrivit.
Om Runar Patriksson hade varit här för en timme
sedan och dessutom lyssnat på mig hade han hört att
näringsministern vid frågestunden och jag i mitt anfö-
rande sade att infrastrukturpropositionen kommer i
höst.

Anf. 129 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Det var intressant att höra det inläg-
get.
Jag har före mitt inlägg mycket noga läst betän-
kandet. Jag har strukit under med gult det som är
viktigt; även från vår egen motion. Jag försöker bara
säga att jag kommer från verkligheten.
Jag ser verkligheten ute i landet. Jag hoppas att
det blir en annan framtid för skolbussar, virkestrans-
portörer m.m. Det är något helt annat än mobiltelefo-
ner som jag tog upp i mitt inlägg.
Att vägkvaliteten inte togs upp kan jag inte tro.
Jag har lyssnat hela tiden. Moderaterna har ju också
en reservation.
I alla budgetar från de borgerliga partierna finns
det betydligt fler miljarder till vägstandardhöjningar
än i den socialdemokratiska budgeten. Det betyder att
det finns partier som tycker att också vägkvaliteten är
viktig för trafiksäkerheten.

Anf. 130 INGER SEGELSTRÖM (s) re-
plik:
Herr talman! Jag trodde att alla ledamöter i kam-
maren var valda på samma demokratiska sätt, och att
vi alla lever vanliga liv och vet vad folk tycker. Jag
tycker att det är mycket magstarkt av Runar Patriks-
son att påstå att vi lever i olika världar och att han
skulle ha mer kunskap om verkligheten än trafikut-
skottet.
Om nu Folkpartiet tycker som Moderaterna när
det gäller motionen, varför har då inte Runar Patriks-
son yrkat bifall till Moderaternas motion?
Det handlar ju om att vi i betänkandet gemensamt
flyttar fram positionerna. Det är ingen upprepning.
Runar Patriksson måste ha läst betänkandet dåligt.

Anf. 131 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag har läst det bra.
Den verklighet vi lever i kan ju se lite olika ut. In-
ger Segelströms och min verklighet kan ju vara lite
olika under veckor då vi inte finns i Stockholm. Vi
representerar kanske lite olika verkligheter.
Det är ingen tvekan om att även Inger Segelström
har kunskap om glesbygdens problem. Men jag ser
dem dagligen och lever med dem. Jag ville väcka
dem här.
När det gäller enigheten har ju även Folkpartiet
tyckt att det är viktigt att vi försöker vara så eniga
som möjligt. Vi har kanske inte lika mycket pengar
som Moderaterna så att vi kan ställa oss bakom hela
den summa som Moderaterna vill lägga på vägsats-
ningar. Vi har ändå ett par miljarder mer, och det
skulle betyda otroligt mycket för trafiksäkerheten.
Det är vi övertygade om.

Anf. 132 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Detta är en något märklig debatt om
trafiksäkerheten. Vi är väldigt eniga i trafikutskottet -
sånär som på en lätt populistisk reservation från Mo-
deraterna som Tuve Skånberg förtjänstfullt har kom-
menterat.
Vi är eniga i trafikutskottet om att det är ett viktigt
område och att vi måste prioritera de här frågorna.
Regeringen säger t.o.m. att vi i Sverige är bäst i värl-
den på trafiksäkerhet. Vi ligger säkert i elitklassen,
men att vi är bäst är inte helt säkert.
Samtidigt går märkligt nog utvecklingen bakläng-
es på viktiga punkter när det gäller trafiksäkerheten.
Vi misslyckas med att leva upp till den nollvision vi
antagit här i kammaren. Antalet döda och skadade på
våra vägar ökar igen sedan ett par år tillbaka. Folk
fortsätter att köra för fort, att köra onyktra och att
köra utan bälte. Cykelhjälmsanvändandet kan verka
vara en liten fråga, men vi har strävat efter att öka
användandet av cykelhjälm. Folk använder dock
cykelhjälm i allt mindre utsträckning.
Vi har ett resultat med ungefär 600 döda och
mellan 50 000 och 60 000 skadade, beroende på hur
man räknar, på våra vägar under det senaste året.
Jag skulle vilja lägga till en aspekt som har med
folkhälsan att göra. Vår trafik fortsätter att bidra till
en försämrad livsmiljö. En god och hälsosam
livsmiljö för alla är ju ett av de transportpolitiska
målen. Det misslyckas vi också med att leva upp till.
Varje år får vi en försämrad livsmiljö. Lika många
människor dör faktiskt av försämrad livsmiljö.
Vi från Centerpartiet tycker att det är viktigt att
inte bara tala om fysiska åtgärder och akut trafiksä-
kerhet. Vi bör också öka insatserna för ett mer miljö-
riktigt transportsystem, introducera miljöriktiga
bränslen, förbättra fordonens energieffektivitet och se
till att man kan köra bränslesnålt.
Vi vill också, som flera talare har understrukit,
förbättra vägstandarden så att människor kan ta sig
fram utan att skaka sönder på undermåliga vägar,
främst i våra skogslän. Vi tycker kanske inte att det
riktigt är läge att, som Moderaterna, reservera oss i
det här sammanhanget och t.o.m. hävda att vägstan-
darden skulle vara en av de största orsakerna till en
dålig trafiksäkerhet. Det kan vi inte skriva under på,
även om vi också vill avsätta mer pengar till det här
området.
I betänkandet diskuteras ett antal områden och åt-
gärder som har kommenterats från olika håll. Det
finns två tillkännagivanden som vi också är eniga om
och som det inte finns anledning att kommentera
ytterligare.
Vi har också 11-punktsprogrammet från 1999 som
regeringen presenterade. Det finns god uppslutning
kring det, och vi är angelägna att se det förverkligat.
Låt mig ändå på den korta tid jag har till förfogande
säga något om några viktiga punkter.
För oss i Centerpartiet är det uppenbart att vi
måste leva upp till några centrala åtgärder för att
förbättra trafiksäkerheten och försöka nå ifatt nollvi-
sionen.
För det första: Acceptans och respekt för gällande
hastighetsbegränsningar. Vi tror att vi kan åstad-
komma mycket om vi kan få människor att följa has-
tighetsbegränsningarna. I det sammanhanget vill jag
fråga Moderaterna: Varför så stor tveksamhet till fler
kameror längs våra vägar när det har visat sig vara ett
så effektivt medel att få människor att följa hastig-
hetsbegränsningarna?
För det andra: Nykterheten i trafiken. Den har jag
redan kommenterat. Vi måste förbättra åtgärderna för
att få människor att leva upp till det. Alkolås, som
tidigare har kommenterats, är något som vi från Cen-
terpartiet bejakar.
För det tredje: Bilbältesanvändningen. Även om
80 eller 90 % använder bilbältet är det de som inte
gör det som drabbas så hårt i olyckor på vägarna.
För det fjärde: Det ska sitta bra däck på de fordon
som används. Om vi kan få människor att se till det
kommer vi en bra bit på väg mot nollvisionen.
Tack, herr talman!

Anf. 133 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Vi har talat en del om forskning i
dag. Jag hävdar fortfarande att fysiska åtgärder har
stor effekt när det gäller trafikolyckor, särskilt grava
trafikolyckor.
De djupstudier som görs av Vägverket när det
gäller dödsolyckor visar att 95-98 % beror på kvali-
teten på vägen eller något som har med vägbanan att
göra. Det är orsaken till dödsolyckan.
Detta var punkt 1. Punkt 2 var en fråga om vad vi
har emot kameror. Vi tycker att kameror kan vara bra
tillfälligt, men vi tror inte på att ständigt ha kameror
uppe.

Anf. 134 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Jag noterar att moderaterna i sin
motion skriver: "Den allt sämre vägstandarden är
enligt vår uppfattning den största trafiksäkerhetsris-
ken." Jag skulle gärna vilja syna Birgitta Wistrands
dokumentation på den punkten och få veta vilka ve-
tenskapliga rapporter hon stöder sig på. Det är fak-
tiskt så att nykterheten, hastighetsgränserna och bäl-
tesanvändningen spelar avsevärt större roller.
Därmed är inte sagt att vi inte har den uppfatt-
ningen att det är absolut nödvändigt att satsa på en
bättre vägstandard. Självklart ska man göra det, men
vi tycker att det är populistiskt i överkant när Mode-
raterna som enda parti väljer att sära ut sig i ett i öv-
rigt enhälligt betänkande.
När det gäller kamerorna är jag lite konfunderad
över att ni vill använda dem tillfälligt men inte per-
manent. Varför det? Trafiksäkerheten kommer att
vara ett viktigt område under lång tid framåt, och de
erfarenheter som vi har fått från olika håll i landet
visar att kamerorna är accepterade av människorna. I
min hembygd Hälsingland har vi använt sådana i tre,
fyra år mellan Iggesund och Hudiksvall utan en enda
dödsolycka på denna vägsträcka, som tidigare kalla-
des Dödens väg. Det är inget tvivel om att kamerorna
har en mycket bra effekt och möts av god acceptans
av människor i allmänhet. Varför då denna tveksam-
het från moderaterna?

Anf. 135 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Om Sven Bergström inte tycker att
Vägverkets djupstudier är fakta nog, vet jag inte vil-
ket material jag ska använda. Kan det visa att det är
på det här sättet, tror jag att det är riktigt. Jag har
tidigare sagt, och det tycker jag är viktigt att fram-
hålla när vi diskuterar de här frågorna, att det inte
bara handlar om vägarnas standard, utan också om
trafikanten och om fordonet.
Med en berusad bilist som kör i en dålig bil på en
dålig väg är riskerna stora. Om man kör onykter på en
dålig väg är riskerna också stora, även om bilen är
bra. Man måste ha bra parametrar på alla de här tre
punkterna för att undvika en olycka, men om två av
dem är dåliga och dessutom vägen är dålig, har man
inte en chans. Det är det här som vi försöker bygga
bort.

Anf. 136 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Också jag har tagit del av Vägver-
kets rapporter på olika områden, t.o.m. av djupstudi-
erna, men jag har ingenstans läst att vägstandarden
skulle vara den största trafiksäkerhetsrisken i vårt
land. Birgitta Wistrand och jag kan utanför kammaren
gå igenom de djupstudierna, och det skulle vara in-
tressant att se om hon kan peka ut att det där står
något sådant. Jag tvivlar på det.
Berusade bilister ska naturligtvis motverkas på
alla möjliga sätt. Jag hoppas och tror att vi är eniga
om det. Man ska, som vi föreslår i betänkandet, gå
vidare bl.a. med en utvecklad användning av alkolås.
Jag är dock lite förvånad över att moderaterna i ett
betänkande där vi eftersträvar enighet och tyngd från
trafikutskottets sida uttalar tveksamhet på några cent-
rala punkter. Även om ni inte har någon reservation
t.ex. när det gäller kamerorna, uttalar ni ändå i debat-
ten tveksamhet på det området. I fråga om vägstan-
darden har ni avgivit en särskild reservation.
Det är dock upp till er att göra de bedömningarna.
Från Centerns sida tycker vi att det är angeläget och
bra att vi kan vara eniga i en så här viktig fråga, och
dagens betänkande med de två tillkännagivanden som
vi gör är en tydlig signal till regering och berörda
myndigheter att ytterligare skärpa arbetet för ett mera
trafiksäkert samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 15 §.)

14 § Bilprovningen, fordonskontrollen och
trafiksäkerheten

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU14
Bilprovningen, fordonskontrollen och trafiksäkerhe-
ten (förs. 2000/01:RR9).

Anf. 137 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlar vi
ett antal frågor kring Svensk Bilprovning, fordons-
kontrollen och trafiksäkerheten. Jag ska koncentrera
mitt inlägg på några frågor. Låt mig börja med en-
samrätten för Svensk Bilprovning att utföra kontroll-
besiktningar.
Jag tycker att det är synd, även om jag förstår att
Riksdagens revisorer enbart hade som utgångspunkt
att utgå från riksdagens beslut 1996 att ensamrätten
ska kvarstå och inte drog några ytterligare slutsatser
om vad en konkurrensutsättning skulle kunna innebä-
ra.
Det är intressant att göra en liten reflexion om hur
marknaden på flera andra områden fungerar och hur
vänsterblocket sakta men säkert på område efter om-
råde till sist kommer till viss insikt om att konkur-
rensutsättning är den väg som gagnar verksamheten
och skattekollektivet bäst.
Ett rykande färskt exempel är vänsterblockets av-
styrkande den 6 april i näringsutskottet av de borger-
liga partiernas förslag att regeringen ska ha möjlighet
att minska sitt ägande i Telia. Då fick de borgerliga
reservera sig till förmån för det förslaget. I dag har
näringsutskottet justerat ett utskottsinitiativ där för-
slaget är just det som Socialdemokraterna, Miljöpar-
tiet och Vänsterpartiet så sent som för drygt en månad
sedan röstade emot. Ideologin varade inte längre än
så. Verkligheten kom rusande, genant och snabbt,
mot vänsterblocket, som nu totalt ändrat uppfattning
och röstar med de borgerliga. Förvisso klamrar sig
Vänsterpartiet kvar vid sin åsikt - det är kanske inte
så förvånande - men jag vill i alla fall passa på att till
de övriga säga: Tack för den insikten!
Det är väl förvisso att hoppas alltför mycket att
verkligheten skulle ha kommit i kapp Socialdemo-
kraterna och stödpartierna här i kammaren i frågan
om konkurrensutsättning av bilprovningen. Det vore
bra för Svensk Bilprovning, bra för fordonsägarna,
bra för Sveriges skattebetalare och, sist men inte
minst, bra för den svenska miljön. Insikten kommer
väl så småningom även i den här frågan, får vi hop-
pas. Det finns annars en möjlighet att ändra sig redan
i dag, om majoriteten vill stödja vår reservation nr 1
vid detta betänkande.
Det är intressant att läsa i revisorernas förslag att
remissinstanser som Statskontoret, Konkurrensverket,
Motorbranschens Riksförbund, Trafikförsäkringsfö-
reningen, Motorförarnas Helnykterhetsförbund,
Svenska Taxiförbundet, Kungl. Automobil Klubben,
Svenska åkeriförbundet och Svenska Bussbranschens
Riksförbund anser att Svensk Bilprovnings kärnverk-
samhet bör konkurrensutsättas och monopolet därmed
upphöra. Det kanske är tid för vänsterblocket att
förhöra sig om vilka som egentligen delar dess åsikt
om konserverande av monopolet.
Kreativiteten hos majoriteten sträcker sig inte
långt i detta betänkande, men man har ändå fått upp
ögonen så pass att man inser problemet med Svensk
Bilprovnings monopol och föreslår ett tillkännagi-
vande till regeringen att underlag för kostnadsfördel-
ning, prissättning och ägarstyrning bör förbättras och
utvecklas.
Herr talman! Jag tillåter mig önska att ögonen ha-
de öppnats lite mer, så att klarsynen hade blivit total.
Då hade inte krystade tillkännagivanden om detaljer
varit nödvändiga, utan då skulle affärsmässig konkur-
rens kunna råda på en marknad där staten avvecklar
sina andelar i samägda bolag.
I dag är det ju så att när man ska förbereda sitt
fordon för besiktning, lämnas bilen ofta in på en mär-
kesverkstad. Där görs reparationer av fel på bilen.
Man går igenom alla punkter och gör kontroller och
tester på bilen, samma tester som sedan kommer att
genomföras av Svensk Bilprovning. Kan någon soci-
aldemokrat - jag tänker närmast på Örnfjäder - här i
kammaren redogöra för logiken i att man först får
bilen kontrollerad på en verkstad och sedan får göra
ytterligare en resa till Svensk Bilprovning för att göra
samma kontroll? Detta sker givetvis till fördubblade
kostnader både för arbetstidsbortfall och för resor.
Vad är anledningen till att vi inte kan ha ett sys-
tem med ackrediterade verkstäder som kan konkurre-
ra med Svensk Bilprovning och utföra fordonskon-
troller, givetvis under noggrann kontroll genom ex-
empelvis SWEDAC?
Att jag inte behöver rikta någon direkt fråga till
Vänsterpartiet är rätt uppenbart. Vänsterpartisterna är
emot konkurrensutsättning och vill ha politisk styr-
ning av det mesta. Att deras ställningstagande har
negativa samhällskonsekvenser bryr de sig inte om.
Att ta tid till debatt med dem i den här frågan känns
inte direkt framåtsyftande. Vi vet, och svenska folket
vet, att de vill konservera statliga strukturer oavsett
konsekvenser för den enskilde.
Däremot skulle det vara intressant att få höra
Miljöpartiets argumentering i frågan och varför mil-
jöpartisterna vill ha kvar bilprovningsmonopolet. Det
är trevligt att se Mikael Johansson här i kammaren.
Jag hoppas att han ställer sig på talarlistan så att jag
har möjlighet att få ett svar. Jag vill påminna Mikael
Johansson om att Konkurrensverket i ett tidigare
yttrande framhöll att konkurrensutsättning av Svensk
Bilprovning skulle öka tillgängligheten i glesbygd
och att detta då givetvis skulle gagna miljön.
Om nu ni i Miljöpartiet inte kan se vikten av att
det är bra för människor i glesbygd att slippa ta ledigt
en hel dag från jobbet för att åka långt till bilprovning
med stora kostnader till följd av förlorad arbetsin-
komst och kostnader för dyra resor borde ni väl ändå
se en fördel för miljön om de får kortare sträcka att
åka för att besiktiga en bil. Då krävs det att vi god-
känner ackreditering och konkurrens. Jag ser fram
emot Miljöpartiets motivering här i kammaren nu i
dag.
Att Centerpartiet inte står bakom vår reservation
nr 1 kan jag inte se på något annat sätt än som ett
misstag i Centerns politiska arbete. I förra årets be-
tänkande stod Centerpartiet med oss övriga borgerliga
partier i den reservation vi då hade. Skulle det där-
emot inte vara så som jag tror, att det är ett misstag,
utan att Centerpartiet står för en annan och ny politik
i frågan om Svensk Bilprovning och konkurrensut-
sättning önskar jag att få en redogörelse för det här i
kammaren.
Herr talman! I vår reservation nr 2 tar vi upp en
del frågor om flygande inspektioner. Det är glädjande
att kunna konstatera att resonemanget i betänkandet
om att antalet flygande inspektioner har minskat kan
bero på att regeringen har gett för små resurser till
polisen. Det är värt att notera. Majoriteten anser att
det kan bero på för små resurser till polisen. Det är ett
faktum, och det håller vi moderater givetvis med om.
Det är sällan vi får se en sådan klarhet i betänkanden
om att polisen har små resurser.
Det är också positivt att utskottet ger regeringen
till känna att det kan vara befogat med en utglesning
av den periodiska fordonskontrollen. Moderata sam-
lingspartiet har ändå med i texten i reservation nr 2 att
VTI:s studie talar just för detta att utglesning av for-
donskontrollen ska övervägas. Vi har med det på
grund av att vi alltför många gånger i trafikutskottet
har fått erfara att vi ger regeringen till känna en upp-
fattning men att det därefter stannar med det och att
ingenting händer. Nu kommer vi att lägga även detta
tillkännagivande i högen, och vi kommer givetvis att
bevaka och se om det kommer att hända något i den
här frågan.
När det gäller de kvantitativa målen om antalet
kontroller är det bara att beklaga att inte utskottet går
på moderaternas linje att det borde ställas kvalitativa
mål och inte kvantitativa.
Herr talman! Vi har två reservationer i betänkande
TU14. Moderaterna står givetvis bakom dessa, men
för tids vinning yrkar vi bifall endast till reservation
nr 1.

Anf. 138 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Herr talman! Riksdagens revisorer har granskat
AB Svensk Bilprovnings effektivitet, ägarstyrning
samt hur bolaget avgränsar sin konkurrensutsatta
verksamhet från den verksamhet som bolaget driver
med ensamrätt. Även systemet med s.k. flygande
inspektioner har granskats.
Revisorerna konstaterar i förslaget att bolaget bör
arbeta mer med effektivitet och produktivitet. Där-
emot har man valt att inte ta upp frågan om konkur-
rensutsättning av kärnverksamheten hos bolaget då
revisorerna anser att detta ligger utanför granskningen
även om flera remissinstanser anser att denna fråga
måste lyftas. Vi hörde här Jan-Evert Rådhströms
uppräkning, så jag tar inte samma lista en gång till.
Men det var många remissinstanser som ansåg att
detta borde lyftas. Folkpartiet liberalerna anser också
att AB Svensk Bilprovnings monopol måste avveck-
las snarast möjligt.
Diskussionen om Svensk Bilprovnings framtida
ställning har förts i snart sju år. Den borgerliga rege-
ringen lade våren 1994 fram ett förslag om en avmo-
nopolisering av bilprovningen från den 1 januari 1995
i propositionen 1993/94:167. Riksdagen biföll sedan
detta förslag. Efter regeringsskiftet hösten 1994 lade
den socialdemokratiska regeringen fram propositio-
nen 1994/95:69 som accepterade tanken på en avmo-
nopolisering av Svensk Bilprovning men sköt på
ikraftträdandet till den 1 juli 1995. Sedan dess har
ingenting skett mer än att monopolet har bestått. Det
är nu hög tid att bryta detta monopol.
Herr talman! Folkpartiet liberalerna är tveksamt
till statlig verksamhet bedriven i bolagsform. Det
staten äger ska styras demokratiskt och med full öp-
penhet och insyn för medborgarna. Det finns dess-
utom mycket som staten över huvud taget inte ska
ägna sig åt och som i dag sker i statliga bolag. Endast
verksamhet som kan räknas till den absoluta kärn-
verksamheten eller som är motiverad av t.ex. social-
politiska skäl bör drivas i statliga bolag.
AB Svensk Bilprovning är ett av de bolag som vi
anser bör avvecklas snarast, inte minst mot bakgrund
av att bolaget är ute och konkurrerar på marknader
utanför Sverige samtidigt som de svenska for-
donsägarna inte får en fullgod service på monopol-
marknaden. Varje år nås vi av larmrapporter om att
privatbilister inte hinner få sin bil besiktigad till se-
mesterresan. Yrkesförare som blir tvingade att ställa
sina fordon för att de inte kan få en besiktningstid
lider svåra ekonomiska avbräck som följd. Så här kan
det inte fortsätta.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att snarast
komma med förslag om en konkurrensutsättning av
AB Svensk Bilprovnings kärnverksamhet. En avmo-
nopolisering av den periodiska fordonskontrollen
kommer att innebära att fordonsägaren, dvs. kunden,
får större valfrihet att välja det besiktningsställe som
passar honom bäst. Dessutom kommer konkurrensut-
sättningen sannolikt att innebära att avgifterna för
besiktningen kommer att sjunka till gagn för konsu-
menten. Det är dock viktigt att betona att kvaliteten
på besiktningen inte får bli sämre. Det blir den säkert
inte med en konkurrensutsättning. Konkurrens ger
oftast höjd kvalitet.
Herr talman! Slutligen vill jag ta upp något om
den flygande inspektionen. Den är ett viktigt kom-
plement till de periodiska fordonskontrollerna. För
trafiksäkerheten är det viktigt att dessa inspektioner
av fordonens tekniska skick och kontroller av förar-
nas körtider når upp till planerad nivå. En for-
donsägare ska känna att han måste hålla bilen i ett
trafiksäkert skick även mellan besiktningarna.
Riksdagen har satt upp ett mål om att 120 000
flygande inspektioner ska genomföras årligen. I revi-
sorernas rapporter visar det sig att detta mål inte har
kunnat uppnås något år, utan att nivån ligger någon-
stans vid 90 000 inspektioner per år. Ett skäl till detta
är att regeringen genom regleringsbrev m.m. inte
tydligt uttalat att riksdagens mål måste uppnås. Sig-
naler har dessutom kommit om att antalet inspektio-
ner håller på att sjunka ännu mer. Riksdagen bör
därför uttala att målen vad gäller de flygande inspek-
tionerna måste hållas.
Med detta avslutar jag mitt inlägg i debatten och
yrkar också bifall till reservationerna nr 1 och 3.

Anf. 139 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! I detta ärende ska vi i dag diskutera
Riksdagens revisorers förslag angående Bilprovning-
en, fordonskontrollen och trafiksäkerheten samt de
motioner som väckts med anledning av förslaget eller
under den allmänna motionstiden.
Utgångspunkten för revisorernas överväganden
och förslag har varit att riksdagens beslut år 1996 om
fortsatt ensamrätt för Bilprovningen ligger fast. Vi
socialdemokrater och majoriteten i utskottet anser att
Bilprovningen ska ha fortsatt ensamrätt att utföra
periodisk kontrollbesiktning av motorfordon och
släpvagnar till sådana fordon. Därför avstyrks mo-
tionsyrkandena om avveckling av det s.k. bilprov-
ningsmonopolet.
Vad gäller Bilprovningens verksamhet och effek-
tivitet föreslår vi att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att
tyngdpunkten i Bilprovningens effektivitetsmätningar
bör ligga på jämförelser mellan stationer och att
SWEDAC:s tillsynsansvar för Bilprovningens verk-
samhet bör ses över.
Detta innebär att revisorernas förslag i motsva-
rande del tillstyrks.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande till
regeringen med anledning av revisorernas förslag om
avgränsningen av Bilprovningens konkurrensutsatta
verksamhet. Innebörden är att Bilprovningens under-
lag för kostnadsfördelning och prissättning bör för-
bättras.
Utskottet har ingen erinran mot revisorernas för-
slag om att ägarstyrningen i bolaget bör utvecklas.
Också i denna fråga föreslås ett tillkännagivande
till regeringen. Utskottet delar revisorernas uppfatt-
ning att flera problem är förknippade med polisens
s.k. flygande inspektioner. Mot den bakgrunden till-
styrker utskottet revisorernas förslag om dels en ana-
lys av orsakerna till att verksamheten inte fått avsedd
omfattning och till att verksamhetsutfallet uppvisar
stora länsvisa skillnader, dels om åtgärder för en
förstärkt samordning av verksamheten, dels om möj-
ligheterna till en ytterligare utglesning av den perio-
diska fordonskontrollen.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets förslag och avslag på motionerna.

Anf. 140 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Vi hör Krister Örnfjäder säga att
majoriteten anser att monopolet ska vara kvar. Det
var inte förvånande! Det var väl precis som ni sade i
näringsutskottet den 6 april, men ännu i dag.
Jag bad i mitt anförande att ni skulle redogöra för
logiken. Jag tog upp ett exempel: Om man nu ska
lämna in sin bil på en verkstad och göra en kontroll
och en reparation så ska man sedan göra exakt samma
test en gång till!
Jag tror att svenska folket behöver få veta var lo-
giken är och inte höra att vi ska ha kvar monopolet,
som ni alltid tycker. Kom in på en konkret förklaring!
Det vore önskvärt.

Anf. 141 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) re-
plik:
Herr talman! Jan-Evert Rådhström ska naturligtvis
få ett svar på den frågan.
Vi har inrättat en bilprovning, som har till uppgift
att se till att vi uppnår den trafiksäkerhetsnivå som är
önskvärd på de fordon som vi använder oss av. Detta
har också bilfirmorna upptäckt, vilket innebär följan-
de: Först fanns Bilprovningens tester, och sedan har
bilfirmorna kommit och erbjudit sina kunder - de
som äger de märken som märkesverkstäderna har
ansvar för och säljer - en förtest.
Enligt min tolkning har de gjort detta av två skäl.
Den ena är att de är måna om att märkeskunderna ska
komma just till den märkesverkstaden för att utföra
just de nödvändiga reparationer som måste genomfö-
ras när testet sedan ska göras. Det andra är att det är
viktigt för märkesverkstäderna och för försäljarna av
märkena att de får ett så bra resultat som möjligt hos
Bilprovningen. Annars får de ju skylta i negativa
sammanhang när Bilprovningen presenterar sina
testresultat, och det är någonting som man naturligt-
vis som försäljare nogsamt undviker. Det är ingenting
att skylta med på tidningarnas sidor att man får dåliga
värden hos Bilprovningen.

Anf. 142 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Det var en intressant vinkling - nu är
det viktigt att vi har monopol för att vi har märkes-
verkstäder. Det är väl så jag kan tolka det.
Fortfarande undrar jag: Vad är problemet med ac-
krediterade verkstäder som skulle kunna utföra be-
siktning? Det är fortfarande det som är frågan. Det
kan väl inte vara så att detta beror på att vi har mär-
kesverkstäder som ställer i ordning bilar så att de är i
bra skick? Det kan väl inte bli sämre ur trafiksäker-
hetssynpunkt om vi får ackrediterade verkstäder?
Vilket är ditt budskap till den enskilda människan
ute i vårt land när han eller hon först ska stå på en
verkstad och få bilen kontrollerad och reparerad och
sedan göra en identisk resa till Svensk Bilprovning
till fördubblade kostnader?
Jag kan inte finna ett enda sakskäl. Jag har heller
inget behov av att leta efter ett, men jag tror att det är
viktigt för Örnfjäder att försöka fundera på detta så
att han har någonting att säga till svenska folket i den
här frågan.

Anf. 143 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker nog att Jan-Evert
Rådhström för ett eget resonemang med sig själv just
nu om den här situationen och sin egen argumente-
ring.
Jag tyckte att jag gav ett ganska bra svar när det
gäller vari logiken ligger i att göra två besök. Det
innebär att man inte behöver göra det första besöket
om man inte vill. I och med att man inte behöver göra
det första besöket, men däremot det andra, så kan
man också slippa kostnaden för det första. Där finns
logiken när det gäller den delen.
När det gäller ett ytterligare argument, eller åt-
minstone ett stort frågetecken för om man nu ska
ändra systemet så kan jag säga att märkesverkstäder
naturligtvis är intresserade av att deras egna märken
får så bra omdömen som möjligt. Även om man inte
ska försöka baktala någon organisation så kan man
sätta upp ett varningens finger för att det kanske
skulle kunna uppstå en situation där det inte råder
fullständig objektivitet och neutralitet hos exempelvis
en märkesverkstad när det gäller kontroll av fordon.
För de ska väl inte bara kontrollera sina egna mär-
ken? Det var väl inte det som var avsikten med ytter-
ligare ackreditering.
Vi tycker att det system som finns för närvarande
fungerar bra. Därför finns det ingen anledning att
ytterligare öka kretsen av sådana som ska genomföra
bilprovningen.
Däremot har vi också åsikter och ett uttalat behov
av att det här fungerar på ett bra sätt. Det ska vi na-
turligtvis se till.

Anf. 144 STIG ERIKSSON (v):
Herr talman! Detta betänkande, TU14, behandlar
Riksdagens revisorers skrivelse och förslag angående
Bilprovningen, fordonskontrollen och trafiksäkerhe-
ten.
Jag vill börja mitt anförande med att citera en me-
ning från reservation 1 av Per-Richard Molén m.fl.
Det står: "Enligt vår uppfattning hänger Bilprovning-
ens problem i allt väsentligt samman med bolagets
ensamrätt att utföra periodiska fordonskontroller."
Jag är inte förvånad över texten. Den ligger väl
helt i linje med Moderaternas gamla schlager att allt
som kan förknippas med statligt ansvar eller ägande
bör avvecklas. Vi har nyligen hört Jan-Evert
Rådhström framföra den här schlagern på klingande
värmlandsmål. Det är en moderatdänga som inte fått,
och knappast kommer att få, det genomslag som
Beatles en gång fick. Mikael Niemi beskriver i sin
bok Populärmusik från Vittula hur han för första
gången stötte på Beatles. Han skriver: "Vi kunde inte
tala på en lång stund. Vi bara låg där och blödde,
tomma och lyckliga i den ringande tystnaden. Sedan
reste jag mig och spelade den igen."
Eftersom jag knappast tror att reservationen når
denna höjd borde därför reservanterna lämna den
eviga enkla visan och i stället analysera problemen
med sikte på att förbättra den modell som finns.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är av stor vikt att
behålla den nuvarande modellen, framför allt av tra-
fiksäkerhets- och miljöskäl. Att vår svenska modell,
trots sina brister, bidrar till trafiksäkerheten visar väl
den studie som VTI gjort. Revisorerna pekar i betän-
kandet på denna studie när de framför sina motiv för
en utglesning av de periodiska kontrollbesiktningar-
na. Studien visar att det i en mycket liten andel av
trafikolyckorna är fordonsfel som bidragit till upp-
komsten av olyckan. Detta om något borde väl vara
en indikator på att kontrollbesiktningarna fungerar
ganska väl, även om bilparkens status är ett resultat
av många delposter.
Det vore också intressant att höra av reservanterna
vilket underlag eller vilken forskning som ger vid
handen att en avveckling av bilprovningsmonopolet
ger bättre effektivitet eller främjar trafiksäkerheten.
Herr talman! Det är naturligtvis så att allt går att
göra bättre, så även när det gäller Bilprovningen.
Utskottet går också därför revisorerna till mötes med
att ge regeringen till känna vad som anförts i frågan
om effektivitet samt att SWEDACS:s tillsynsansvar
för Bilprovningens verksamhet bör klarläggas.
Vissa förbättringar har dessutom genomförts.
Bl.a. har man minskat väntetiderna till besiktningen
genom att ändra inställelse för viss slutsiffra. På så
sätt har man kunnat slippa långa kötider, framför allt
under våren. Bilprovningen har också inlett försök
med ändrade rutiner för kallelse. Det är åtgärder som
förhoppningsvis ska leda till att väntetiderna ned-
bringas.
Jag vill också nämna något kort om den del av
betänkandet som handlar om flygande inspektioner
och ökad trafiksäkerhet. Utskottet föreslår att riksda-
gen med anledning av revisorernas förslag ger rege-
ringen till känna behovet av en analys av bl.a. orsa-
kerna till att verksamheten med flygande inspektioner
inte nått den omfattning den skulle och att verksam-
hetsutfallet uppvisar stora länsvisa skillnader.
Vi i Vänsterpartiet har i motioner och debatter
ofta påtalat att dessa inspektioner är en viktig del i
trafiksäkerheten. Vi har också vid ett flertal tillfällen
uttryck vår oro inför neddragningen av antalet in-
spektörer. Vi anser att deras verksamhet och kompe-
tens är en mycket viktig nyckel till en ökad trafiksä-
kerhet. Verksamheten är inte minst viktig när det
gäller t.ex. kontrollen av utländsk tung trafik. Därför
anser vi att det är ett bra första steg att utskottet nu
begär att regeringen analyserar de problem med fly-
gande inspektioner som utskottet och Riksdagens
revisorer påtalat. Vänsterpartiet förutsätter att detta
sker snarast. Skulle det visa sig att regeringens analys
hamnar i någon form av långbänk kommer vi i
Vänsterpartiet att aktualisera frågan i någon form.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-
slagen i betänkande 14 i dess helhet.

Anf. 145 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Jag har förvisso frågat Miljöpartiet,
och de kommer väl att förklara sina miljöskäl till att
monopolet ska finnas kvar lite längre fram i debatten.
Men Vänsterpartiet tog ju upp miljöskälen som en
anledning till att ni tycker att det är viktigt med mo-
nopol. Jag vill givetvis inte dra några paralleller med
tidigare kommunistiska och monopolistiska öststater
när det gäller miljön. Det skulle jag aldrig kunna
tänka mig att nämna. Därför avstår jag. Men jag tyck-
er att det vore väldigt intressant att få höra Vänster-
partiets skäl. Ni säger ju att ett svenskt bilprovnings-
monopol är viktigt av miljöskäl.

Anf. 146 STIG ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det är mycket enkelt, Jan-Evert
Rådhström. En del av kontrollen på bilbesiktningen är
ju att se till att bilen inte släpper ut alltför stora
mängder avgaser. Där mäter man halten CO2 osv. Det
är en del i det.
En annan viktig del som jag också framhöll är tra-
fiksäkerheten. Jag tycker att det finns delar i VTI:s
forskning som visar att vi har en relativt bra kontroll-
besiktning av vår fordonspark. Jag hoppas att vi kan
fortsätta med det och göra den ännu bättre.

Anf. 147 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)
replik:
Herr talman! Jag förmodar, men jag måste ändå
ställa frågan, att Vänsterpartiet känner till att alla de
verkstäder vi har i dag mäter avgasutsläpp på bilarna.
Det är inget unikt för Svensk Bilprovning. Det klarar
de flesta verkstäder av. Om vi hade ackrediterade
verkstäder skulle de ha samma krav på sig. Jag ser
ingen skillnad där.
Konkurrensverket säger att det vore bra av miljö-
skäl att konkurrensutsätta Svensk Bilprovning. Vilka
argument finns det mot detta? Är det bättre av miljö-
skäl att åka två gånger på besiktning och att åka be-
tydligt längre till besiktningen? Jag kommer själv
från glesbygden, och jag tror att Vänsterpartiet vet
vad jag pratar om. Vilka miljöskäl finns det för att ha
monopolet kvar?

Anf. 148 STIG ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Eftersom jag också är glesbygdsbo
tror jag att jag kan glesbygden ganska väl, Jan-Evert
Rådhström. Det är väl inte så att det finns märkes-
verkstäder överallt i glesbygden heller? Det proble-
met blir ju inte speciellt mycket mindre om vi gör
som Jan-Evert Rådhström vill. Jag anser fortfarande
att det är en sammanvägning av trafiksäkerhet, miljö
och regionalt ansvar som gör att bilprovningsmono-
polet bör vara kvar.

Anf. 149 LARS GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Tanken med en obligatorisk bilprov-
ning ligger helt i linje med Kristdemokraternas över-
tygelse om människans ofullkomlighet. Däremot tror
vi inte att monopol är en garant för fullkomlighet, inte
heller när det gäller bilprovning. Det gör inte Riksda-
gens revisorer heller. I sin skrivelse angående Svensk
Bilprovning påtalar man en rad brister i ekonomi,
konkurrensneutralitet, effektivitet, ägarstyrning m.m.
Listan är lång.
Ett antal remissinstanser anser i likhet med oss
kristdemokrater att den enda långsiktigt hållbara
lösningen är att konkurrensutsätta verksamheten.
Problemen med nuvarande strukturer framgår
tydligt i revisorernas skrivelse, och det finns ingen
anledning att förlänga problemen, vilka är knutna till
befintlig verksamhetskonstruktion. Utskottets förslag
kommer inte att rätta till de grundläggande svårighe-
terna. Det har visat sig att beslutet att låta ackredite-
rade verkstäder få möjlighet att sköta efterkontroller
var helt riktigt, och verksamheten har fungerat ut-
märkt. Inget talar mot att samma goda resultat skulle
uppnås vid en konkurrensutsättning av den obligato-
riska bilprovningen. Då vi förespråkar en konkur-
rensutsättning av verksamheten finns det ingen an-
ledning att gå in på de enskilda förslag till justeringar
som utskottet föreslår.
Herr talman! Riksdagen har fattat beslut om noll-
visionen, och som ett led i detta har Vägverket utar-
betat ett nationellt trafiksäkerhetsprogram med kvan-
titativa mål, vilka antagits av regeringen. Ambitio-
nerna med en nollvision har tyvärr långtifrån infriats.
Sedan 1995 har polisen det operativa ansvaret för
flygande inspektioner och de bilinspektörer som utför
kontrollerna. Vägverket är ansvarig myndighet och
fungerar som beställare. Revisorernas granskning
visar att målet om 120 000 årliga inspektioner aldrig
uppfyllts sedan det antogs av riksdagen 1993. Den
organisation som bilinspektörerna verkar under är
långt ifrån idealisk. Osäker ansvarsfördelning, be-
dömningskriterier och otydlig ställning i förhållande
till polisen är några frågor som lyfts fram.
Det är allvarligt att regeringen och Vägverket inte
satsat större resurser på de flygande inspektionerna
och att bilinspektörernas specialistkompetens inte tas
till vara. Bilinspektörerna fyller en viktig funktion i
arbetet med att upptäcka och stävja trafikfarlig for-
donsanvändning. Det är därför viktigt att slå vakt om
denna kompetens och inte dra ned på verksamheten.
Om inspektörerna dessutom ges möjlighet att genom-
föra alkotest med alkometer skulle detta vara ett en-
kelt sätt att öka trafiksäkerheten. Behovet av flygande
inspektioner ökar också i takt med att den tunga trafi-
ken med utländska fordon ökar.
Vägverkets förslag om minskning av antalet fly-
gande inspektioner till 70 000 är helt oacceptabelt.
Riksdagens beslut om målet om 120 000 inspektioner
ska ligga fast. Vi kristdemokrater anser inte att Väg-
verket ska avgöra omfattningen av verksamheten med
flygande besiktningar utan att regeringen i regle-
ringsbrevet till Vägverket ska fastslå kvantitativa mål
för verksamheten med flygande inspektioner.
Det är också angeläget att regeringen, som reviso-
rerna föreslår, ser över hur Rikspolisstyrelsens sam-
ordnande roll kan stärkas genom att en gemensam
ledningsorganisation utreds.
Herr talman! Till sist vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 1 och 3.

Anf. 150 SVEN BERGSTRÖM (c):
Herr talman! Jag fick en fråga av Jan-Evert
Rådhström huruvida Centerpartiet står fast vid ett
tidigare ställningstagande om att konkurrensutsätta
bilprovningen. Svaret på den frågan är ja. I en ge-
mensam reservation förra året gjorde vi ett principi-
ellt ställningstagande om att fristående ackrediterade
besiktningsföretag ska få utföra kontrollbesiktningar,
och vi står fast vid detta ställningstagande.
Den här gången har vi valt att behandla Riksda-
gens revisorers granskning och förslag som en fråga i
första hand om hur bilprovningen fungerar och hur
den kan utvecklas. Nu har vi fått det som jag befara-
de, nämligen en väldigt ensidig debatt där man har
fokuserat på frågan om konkurrensutsättning i stället
för att diskutera hur bilprovningen kan utvecklas och
bli bättre. Jag tillhör dem som tror att den traditio-
nella bilprovningen kommer att ha en viktig roll även
i fortsättningen, även om vi låter den konkurrensut-
sättas.
Låt mig bara kortfattat nämna några punkter i
Riksdagens revisorers rapport som det är viktigt att
understryka.
För alla statliga bolag bör det övergripande syftet
med verksamheten vara tydligt formulerat i bolags-
ordningen. Där finns det en del att göra.
Verksamhetsmålen bör formuleras i ägardirektiv.
Där finns det mycket att göra.
De ekonomiska kraven på bolaget bör preciseras.
Den löpande ekonomiska uppföljningen kan bli
bättre.
Det finns en rad ytterligare förslag som jag inte
ska ta riksdagens tid i anspråk med att läsa upp. Men
jag tror att det är viktigt att man ser till att bilprov-
ningen blir ett väl fungerande företag. Och med en ny
vd och en ny styrelseordförande tror jag att det finns
goda förutsättningar att bilprovningen nu kan ta nya
tag och verkligen bli en väl fungerande bilprovning.
Och revisionsrapporten är ett bra underlag för att ta
dessa steg framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 15 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

15 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

KU24 Kommunal uppdragsverksamhet
Punkt 1 (Försökslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
Votering:
168 för utskottet
114 för res. 1
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 35 v, 13 c, 11 mp
För res. 1: 68 m, 33 kd, 13 fp
Frånvarande: 22 s, 14 m, 8 v, 9 kd, 5 c, 3 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 2 (Utredning om trafikhuvudmännens roll)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, fp)
Votering:
173 för utskottet
117 för res. 2
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 14 c, 12 mp
För res. 2: 69 m, 35 kd, 13 fp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

LU20 Stiftelselagen - undantag från viss tillsyn,
m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU21 Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt bi-
träde i vissa fall, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU24 Ändring i atomansvarighetslagen
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU18 Skyddet för vissa djur- och växtarter och
deras livsmiljöer
Punkt 1 (Principerna för inrättande av skyddsområden
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
219 för utskottet
70 för res. 1
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 35 v, 35 kd, 13 c, 13 fp, 12 mp
För res. 1: 69 m, 1 c
Frånvarande: 20 s, 13 m, 8 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 2 (Ändringar i skyddsreglerna m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (fp)
Votering:
273 för utskottet
17 för res. 2
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 68 m, 36 v, 33 kd, 14 c, 11 mp
För res. 2: 1 m, 2 kd, 13 fp, 1 mp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp,
1 -
Göran Hägglund (kd) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 7 (Ersättningsreglerna)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, c)
Votering:
172 för utskottet
49 för res. 4
69 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 13 fp, 12 mp
För res. 4: 35 kd, 14 c
Avstod: 69 m
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 8 (Utökning av antalet Natura 2000-områden)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
277 för utskottet
12 för res. 5
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 69 m, 36 v, 35 kd, 14 c, 1 fp, 11
mp
För res. 5: 12 fp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 9 (Samrådet mellan myndigheter och markäga-
re m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, m, c)
Votering:
170 för utskottet
119 för res. 6
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 11 fp, 12 mp
För res. 6: 69 m, 35 kd, 14 c, 1 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

TU13 Trafiksäkerhet
Punkt 1 (Trafiksäkerhetens mål och prioriteringar)
1. utskottet
2. res (m)
Votering:
221 för utskottet
69 för res.
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 35 kd, 14 c, 13 fp, 12 mp
för res.: 69 m
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp, 1 -

Punkterna 2-18
Kammaren biföll utskottets förslag.

TU14 Bilprovningen, fordonskontrollen och trafiksäkerheten
Punkt 1 (Bilprovningsmonopolet)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
Votering:
173 för utskottet
117 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 14 c, 12 mp
För res. 1: 69 m, 35 kd, 13 fp
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp, 1-

Punkt 5 (Flygande inspektioner och ökad trafiksäkerhet)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, fp)
Votering:
173 för utskottet
48 för res. 3
69 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 14 c, 12 mp
För res. 3: 35 kd, 13 fp
Avstod: 69 m
Frånvarande: 20 s, 13 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 3 fp, 4 mp, 1-

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag
16 § Lag om vägtrafikregister, m.m.

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU15
Lag om vägtrafikregister, m.m. (prop. 2000/01:95)

Anf. 151 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Regeringen har på ett förtjänstfullt
sätt samordnat och förenklat väldigt mycket vad gäl-
ler lagar och regler på vägtrafikregisterområdet. Vi
har från utskottets sida i huvudsak varit överens om
det mesta.
Vi har från den moderata sidan dock kunnat note-
ra att några av de regler som gäller för registrering av
fordon i internationell trafik inte på något sätt har
moderniserats och beaktats i den nya vägtrafikregis-
terlagen. Reglerna för registrering av fordon tillkom
1987, med andra ord för 14 år sedan. Omvärlden har
förändrats i hög grad. Sverige har inte minst blivit
medlem i Europeiska unionen, och de nya regler för
cabotagetrafiken som infördes inom EU för ett par tre
år sedan har naturligtvis påverkat de regler för regist-
reringen som är aktuella just nu.
Vi har av den anledningen reserverat oss med
motivet att påpeka och fästa uppmärksamheten på att
även dessa regler borde ha moderniserats så att man
inte, som utskottsmajoriteten nu tänker sig, överlåter
det till domstolarna att på något sätt tolka EU-regler
och samtidigt ta hänsyn till en föråldrad svensk lag-
stiftning.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till den
moderata reservationen.

Anf. 152 HANS STENBERG (s):
Herr talman! De nuvarande svenska reglerna in-
nebär bl.a. att ett fordon ska anses vara i internatio-
nell trafik i Sverige om fordonet införts i Sverige för
tillfälligt brukande här. De reglerna förs nu över till
den lag om vägtrafikregister som vi nu debatterar.
I den aktuella EU-förordningen definieras cabo-
tage som rätt att utföra tillfälliga inrikes transporter.
Vad som ska läggas i begreppet tillfälliga är en upp-
gift för de nationella domstolarna och i sista hand
EG-domstolen att tolka.
Både regeringen och vi i utskottsmajoriteten be-
dömer att de nu gällande reglerna för internationell
vägtrafik i Sverige inte står i strid med de EG-
förordningar som reglerar cabotagetrafik. Någon
gemenskapspraxis inom EU som belyser hur EG-
förordningarna ska tolkas har ännu inte hunnit växa
fram. Det är därför i dagsläget inte meningsfullt att
tillsätta en utredning i den här frågan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
och avslag på den moderata reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)

17 § Förändring av aktiestrukturen i SAS

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2000/01:TU17
Förändring av aktiestrukturen i SAS (prop.
2000/01:124).

Anf. 153 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Den förändring av ägarstrukturen
hos SAS som vi nu ska diskutera är ett steg i rätt
riktning. Vi moderater tycker dock att steget är något
för litet. SAS har under många år haft en snårig ägar-
krets bestående av tre nordiska stater med var sitt
nationellt börsnoterat bolag där de tre nordiska stater-
na haft ett 50-procentigt ägande. Sedan har vi haft en
privat ägarkrets med huvudsakligen privata ägare i
Danmark, Sverige och Norge.
Den av regeringen föreslagna förändringen leder
till att de tre nationella bolagen försvinner och att ett
skandinaviskt bolag bildas med säte i Sverige. De
statliga och privata ägarandelarna kommer dock att
vara precis desamma som tidigare.
Regeringens motivering för förändringen, som är
intressant och värd ett studium, är att SAS ska ges
samma förutsättningar som andra flygbolag, anpassa
sig lättare till en ökad avreglering. Man ska klara sig i
en hårdnande konkurrens. Man ska få lättare att kon-
solidera sig och att klara strukturella förändringar.
Man ska kunna uppnå slagkraftigare och effektivare
enheter och uppnå en ökad riskspridning.
Vi moderater ställer oss helt bakom dessa motiv
för förändringen av ägarstrukturen inom SAS, där-
emot är vi inte övertygade om att regeringen inte drar
de rätta konsekvenserna. Man stannar på halva vägen
och detta bidrar till att ett antal av angivna syften inte
kommer att kunna förverkligas.
Vi moderater anser, att de nordiska staterna helt
skulle ha avstått från sitt 50-procentiga ägande och
låtit SAS privatiseras i dess helhet.
De frågor vi ställt oss i samband med behandling-
en av regeringens proposition är följande:
Vad är det som gör SAS starkare med ett statligt
hälftendelägande? Ingenting, enligt vår mening, talar
för detta. Erfarenheten talar för det motsatta.
Kommer SAS att snabbare konsolideras med ett
bibehållet statligt hälftendelägarskap? Svaret är:
Verkligheten talar ett annat språk.
Kommer inte större riskspridning, större globalitet
och slagkraftigare och effektivare enheter att åstad-
kommas bättre om SAS vore helt privatiserat? Där är
det moderata svaret ja. Erfarenheten har visat det.
Ökar möjligheten att delta aktivt i affärer som
gäller företagsförvärv och fusioner med egna aktier
som betalningsmedel om det statliga ägandet ligger
kvar på 50 %? Man kan fråga sig om staten vid såda-
na tillfällen ska använda skattebetalarnas pengar för
att delta i de nyemissioner som kan vara nödvändiga.
Kommer inte SAS att bli en tungrodd koloss att
hantera vid företagsförvärv om man dels ska för-
handla om uppköp av eller samgående med andra
flygbolag, dels ska föra samtal med tre staters rege-
ringar? Jag tycker svaret i sig är uppenbart om man
ser till affärsmässigheten. Det blir inte lätt för SAS i
den situationen.
Herr talman! Låt mig ta Telia som exempel.
Det visar sig i dag att socialisternas försvar av ett
dominerande ägande i Telia under de senaste två åren
har begränsat Telias möjligheter att hävda sig på en
marknad med många och stora konkurrenter. Uppköp
av andra bolag har inte kunnat ske genom betalning
med egna aktier - något som är synnerligen vanligt
vid fusioner mellan stora bolag, där förvärven kan
kosta 10-tals eller hundratals miljarder kronor.
De socialistiska ambitionerna att äga kommersi-
ella bolag går inte att förena med den praxis, som
utvecklats bland de transnationella bolagen. Hänger
man inte med i den mördande konkurrensen är man
på sikt en förlorare, och vi moderater vill varken se
Telia, SAS eller den svenska staten som företrädare
för skattebetalarna som förlorare.
Har man sagt A så får man säga B, och det leder
klart till en privatisering av SAS.
Den självdestruktiva vandringen som socialdemo-
kraterna anträtt längs en alltmer murken socialistisk
återvändsgränd, kantad av ideologiskt ålderstiget
statsägande av kommersiella bolag har vad gäller
Telia lett till att den socialdemokratiska riksdags-
gruppen i sin helhet har gått i väggen. Den tvingas nu
backa tillbaka och halvt förblindade se ljuset från den
farbara marknadsvägen, där privata aktörer snabbt
och behändigt orienterar sig fram till kommersiella
fördelar.
Den verklighet för Telia som grinat illa i socialis-
tiska anleten, och som de nu tvingas acceptera, kom-
mer också att gälla SAS.
Det kommer inte under de närmaste åren att gå att
bibehålla ett 50-procentigt statligt ägande uppdelat på
tre stater, om SAS ska kunna hänga med i de struktu-
rella förändringar som flygbranschen kommer att
undergå. De globala bolagen kommer att bli större
och färre, och det gäller att äta eller ätas. De snabb-
fotade bolagen kommer att vinna. Är det någon uti-
från de erfarenheter vi har av statligt ägande som tror
att ett 50-procentigt statligt ägande i SAS ska kunna
vara en faktor som gör SAS bättre förberett för en
hårdnande internationell konkurrens på flygområdet?
Herr talman! Vi moderater hälsar den förändring
som ägandet i SAS nu innebär med tillfredsställelse.
Den är ett steg i rätt riktning men tyvärr inte tillräck-
ligt långtgående. Vi vill, som jag tidigare har sagt, att
hela SAS ska privatiseras. Det är aktieägarna och inte
de svenska skattebetalarna som ska stå riskerna när
SAS framöver kommer att tvingas till affärer där
risktagandet ökar. Det är inte de svenska skattebeta-
larna som ska vara med och betala vid kommande
nyemissioner utan det är privata risktagare.
Det är värt att notera att samtliga borgerliga parti-
er delar uppfattningen att SAS bör privatiseras.
Jag yrkar därför bifall till betänkandets enda re-
servation som Moderaterna, Kristdemokraterna,
Centern och Folkpartiet gemensamt står bakom.

Anf. 154 MAGNUS JACOBSSON (kd):
Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att
uttala vårt stöd för den nya aktie- och bolagsform
som SAS nu kommer att organiseras i. Det är vår
bedömning att SAS genom denna förändring får be-
tydligt bättre förutsättningar att konkurrera på den
internationella marknaden. Samtidigt är det svårt att
se hur SAS på ett bra sätt ska kunna fortsätta att kon-
kurrera utan en stor frihet när det gäller det framtida
ägandet.
Ser vi på turerna kring Telia är det ett faktum att
riksdagens begränsning av regeringens möjlighet att
sälja ut delar av eller hela bolaget har påverkat bola-
get negativt och försvårat dess utvecklingsmöjlighe-
ter, vilket bl.a. har föranlett riksdagen att fatta ett nytt
beslut för att Telia ska ha rejäla möjligheter att ex-
pandera och konsolidera sig på den internationella
telemarknaden.
Herr talman! Det är också viktigt att vi som par-
lamentariker ser över vad som är parlamentets upp-
gift. Detta är väsentligt oavsett om vi talar om riksda-
gens relation till kommuner och landsting eller när
det gäller olik former av statligt ägande.
Grundinställningen måste enligt vår mening vara
att riksdagen framför allt ska arbeta med det mellan-
mänskliga regelverken, vilket kommer till uttryck i
våra lagar och förordningar. Kommunerna och lands-
tingen jobbar med att hantera dessa regler i enlighet
med de lokala medborgarnas intressen på den lokala
nivån.
Men det finns i sak inget faktiskt skäl till att staten
eller kommunerna ska äga och bedriva näringsverk-
samhet. All form av näringsverksamhet är i någon
mening behäftad med ett risktagande och kontinuerli-
ga nyinvesteringar. Detta borde skötas av dem som
har bäst kompetens att bedriva näringsverksamhet
och som med egna medel väljer att ta den risk som
finns ute på marknaden.
Genom tydliga regler och gränser mellan närings-
liv och lagstiftning kommer vi alla att bidra till flera
jobb och vår gemensamma välfärd. Vi anser därför att
det är rimligt att staten på sikt säljer ut SAS.
Herr talman! Det är utifrån dessa synpunkter som
vi kristdemokrater ställer oss bakom den gemensam-
ma borgerliga reservationen.

Anf. 155 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Vi ska här diskutera förslaget om en
förändring av aktiestrukturen i SAS.
Anledningen till detta förslag är att flygtrafiken
har avreglerats och kommer att avregleras stegvis. I
takt härmed hårdnar konkurrensen, vilket i sin tur
medför krav på ytterligare förändringar i riktning mot
slagkraftigare och effektivare enheter samt mot eta-
blering av internationella samarbeten i form av s.k.
allianser. Mot den bakgrunden finns det anledning för
oss att ge SAS en förändrad aktiestruktur som ger
möjlighet att verka som övriga bolag inom den inter-
nationella luftfarten.
Det är socialdemokraternas uppfattning att en
ändring av aktiestrukturen kan bidra till att minska
SAS kostnader både vad gäller kapital- och driftkost-
nader. Enligt vår mening kommer dessa möjligheter
till kostnadsminskningar att vara en förutsättning för
att SAS ska kunna behålla och utveckla sin interna-
tionella konkurrenskraft.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till tra-
fikutskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på
motionerna.

Anf. 156 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle bara helt kort vilja ställa
följande frågor till Krister Örnfjäder: Vad är det som
talar för att man ska bibehålla ett statligt ägande i
SAS? Vilka fördelar kan Krister Örnfjäder redovisa
med en sådan tanke?
SAS har med det statliga ägandet och det svenska
inrikesflyget inte bidragit särskilt mycket till låga
biljettpriser och inte heller till en ökad konkurrens,
utan SAS har ett de facto-monopol som på något sätt
förhindrar möjligheten för både socialdemokratiska
väljare och många andra att flyga betydligt billigare
än vad man gör nu.
Vilka är fördelarna med ett statligt ägande i för-
hållande till att helt privatisera?

Anf. 157 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) re-
plik:
Herr talman! Till att börja med måste jag väl be-
finna mig i rätt sinnesstämning, för om jag ska kunna
svara på de här frågorna måste jag göra det med ut-
gångspunkt från det anförande som Per-Richard
Molén höll nyss och som jag gick i moll. Jag upple-
ver inte situationen på riktigt samma sätt.
SAS är, om man nu ska vända sig mot Per-
Richard Moléns resonemang, trots sitt ägande med
statligt engagemang från tre olika länder ett mycket
bra företag. SAS har en bra konkurrenskraft. Men det
är en situation som hela tiden förändras, vilket gör att
vi måste anpassa oss till de nya spelregler som gäller
på marknaden, och det är det som vi försöker att göra
här och som vi kommer att lyckas med. Det kommer
SAS att ha nytta av.
Jag skulle kunna nämna ett exempel där jag anser,
av den erfarenhet som jag har av kontakter med andra
länder, att det åtminstone inte är en nackdel att ha ett
statligt engagemang, och det är i mellanstatliga frå-
gor. Det är många länder, i princip samtliga länder,
som har någon form av industriell struktur där staten
är engagerad i ett nationellt flygbolag. Den situation
som vi har i Sverige är inget undantag, snarare regel.

Anf. 158 PER-RICHARD MOLÉN (m) re-
plik:
Herr talman! När man lyssnar på Krister Örnfjä-
der hör man att argumenten är precis desamma som
de man kunde höra när den borgerliga regeringen i
början på 90-talet lade fram ett förslag om att Telia
skulle bolagiseras. Man var helt och hållet emot det.
Jag är helt övertygad om att den anpassning som
Krister Örnfjäder säger sig ha talat för i samband med
en avreglering leder till att vi tyvärr kommer att vand-
ra precis samma väg med SAS som vi gjorde med
Telia.
Socialdemokraterna kommer ständigt att bara bju-
da motstånd. Vi förlorar i dynamik när det gäller SAS
möjligheter att förändras i takt med sina konkurrenter.
Det tycker jag är kolossalt tragiskt. Det är bara att
konstatera att den socialdemokratiska näringspoliti-
ken har gått i väggen. Ni har kört fast. För er social-
demokrater är det tragiskt, och ni är bara att beklaga.
Men det är ändå verkligheten som på något sätt måste
styra den politiska opinionsbildningen. Man måste ta
till sig verkligheten. Det är det som jag rekommende-
rar Krister Örnfjäder att göra och att försöka påverka
regeringen att framöver betydligt snabbare ändra
inställning och privatisera de statliga bolag som be-
driver kommersiell verksamhet. Det är inte skattebe-
talarna som ska stå risker när ni leker med pengarna,
utan låt det vara det privata.

Anf. 159 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) re-
plik:
Herr talman! Det var inga nya tongångar precis.
Det är samma argument som vi får höra hela tiden,
inte minst från Per-Richard Molén. Jag tycker nog att
det också kan vara dags för en så gammal högerman
som Per-Richard Molén att ändra lite grann av sin
argumentering och anpassa den till dagens verklighet.
När det gäller diskussionen om Telia tycker jag
trots allt att Telia har lyckats väldigt bra, åtminstone
om man ser det från den utgångspunkten att Sverige
är det land i världen som kanske har öppnat sig mest
mot andra länder och släppt in nya konkurrenter på
marknaden. Telia skulle kunnat ha en utmärkt situa-
tion i dag om vi hade fortsatt att ha ett statligt mono-
pol. Men det har vi alltså släppt, och det har gjort att
Telia har fått vara med om en stenhård konkurrens.
Det är väl inte så speciellt konstigt. Det måste väl
också ha varit det som var en av meningarna med
förslaget från början.
Om vi tar flyget t.ex. så har det inte precis rosat
marknaden. Det monopolet släppte man ju i början på
90-talet. Och vad är resultatet av det? Ja, inte har vi
sett att det har blivit speciellt mycket bättre för kun-
derna, åtminstone inte billigare, så i det fallet kanske
man inte ska slå sig för bröstet lika mycket. Det finns
alltså både positiva och negativa exempel på markna-
der som har släppts fria.
När det gäller SAS, som vi diskuterar i dag, är det
tre länder som har varit inblandade. Bolaget startades
på 40-talet i en tid då i princip alla bolag hade någon
form av statlig inblandning, åtminstone i Europa.
Sedan dess har det skett en utveckling, och vi anpas-
sar oss till den utvecklingen. SAS har en bra verk-
samhet och kommer att ha goda förutsättningar att ha
en bra verksamhet med det förslag som vi nu ska ta
ställning till.

Anf. 160 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Herr talman! Vi är nu i diskussion om ett statligt
ägande igen.
I dag har vi haft besök av Björn Rosengren i riks-
dagen. Det kanske hade varit lämpligt att ta tillbaka
det här ärendet och göra som med Telia, att omedel-
bart begära att få sälja ut hela bolaget så att det blir
möjligt att agera på marknaden, som är ganska lika
Teliamarknaden, men så blev inte fallet.
I betänkandet behandlas regeringens förslag om
att aktiestrukturen för SAS ändras så att ett börsnote-
rat holdingbolag bildas som i tur och ordning ägs av
de tre SAS-företagen i Danmark, Sverige och Norge.
Statens ägande av SAS kommer ju inte att förändras
genom omstruktureringen.
Folkpartiet liberalerna är tveksamt till statliga fö-
retag. Det som staten äger ska styras demokratiskt
och med full öppenhet och insyn från medborgarna.
Det finns dessutom mycket som staten över huvud
taget inte ska ägna sig åt och som i dag sker i statliga
bolag. Endast verksamhet som kan räknas till den
absoluta kärnverksamaheten eller som är motiverad
av t.ex. socialpolitiska skäl bör få drivas som statligt
bolag. SAS är ett bolag som det inte finns några mo-
tiv för statligt ägande av. Vi föreslår därför att svens-
ka statens andel i SAS säljs ut.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet
liberalerna har varit pådrivande för har ökat flygets
attraktionskraft. Dessvärre har inte konkurrensen ökat
i tillräcklig grad. SAS har fortfarande en alltför do-
minerande ställning på många sträckor i inrikestrafi-
ken och i utrikestrafiken till och från Sverige. Detta
har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de
sträckor där man inte har konkurrens jämfört med de
sträckor där konkurrens förekommer. Speciellt gäller
detta många destinationer till Norrland. På en del
sträckor har även SAS använt sin dominerande ställ-
ning till att konkurrera ut andra operatörer. Det vore
därför bra om fler lågprisflygföretag etablerade sig i
Sverige och kunde sätta press på biljettpriserna. Det
är också viktigt att Luftfartsverket inte agerar konkur-
renshämmande genom att ge bättre start- och land-
ningstider till SAS, s.k. slots.
Med detta korta inlägg ber jag att få yrka bifall till
reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)

18 § Förlängd giltighetstid för vissa bestäm-
melser om kommunala bostadsföretag

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU10
Förlängd giltighetstid för vissa bestämmelser om
kommunala bostadsföretag (prop. 2000/01:116).

Anf. 161 STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
den reservation som finns i det här betänkandet,
BoU10. Det är en fyrpartireservation.
Det här ämnet har vi debatterat tidigare. Det
handlar alltså om en förlängning av nuvarande lag-
stiftning som innebär att regeringen har beslutat att
straffa de kommuner som säljer delar av, eller hela,
sina kommunala bostadsinnehav. Det här är principi-
ellt helt förkastligt i en demokrati. Vi respekterar
alltid människorna. Jag tycker att man ska respektera
lokala väljare och lokala politiker. Det är endast de
som känner till förhållandena i den enskilda kommu-
nen, och deras åsikt i ett val borde fullt ut respekteras.
Herr talman! För att slippa en debatt om inkon-
sekvens kan jag med en gång säga - någon kommer
att tala om det för mig om jag inte gör det själv - att
Moderaterna en gång föreslog ett kommunalt skatte-
stopp. Det förslaget gäller inte längre. Jag tyckte att
det var fel då och det är fel nu. Sådana frågor ska
kommunerna själva avgöra. Staten ska lägga sig i
kommunal verksamhet så lite som möjligt. Regering-
en får inte göra som man har gjort nu, alltså straffa
kommuner som har fört en politik som inte passar
regeringen.
Det står också i betänkandet att sådana försälj-
ningar baseras på kortsiktiga ekonomisk-politiska
beslut. Jag ska bara svara för Moderata samlingspar-
tiet. Vi har sedan lång tid tillbaka i alla partiprogram
talat om att vi ser klara fördelar med att kommunerna
säljer sina kommunala bostadsbolag. Det är absolut
inget kortsiktigt som vi kom på häromdagen. Det
finns, herr talman, varken någon grundlag eller na-
turlag som säger att kommuner ska äga bostäder.
Kommuner ska ge förutsättningar för att det ska kun-
na byggas bostäder, men de behöver inte äga. Privata
eller andra aktörer sköter ägandet och förvaltandet
precis lika bra som, och många gånger bättre än,
kommunerna.
Vi fick faktiskt lite draghjälp i dag under riksda-
gens frågestund. Det var någon som ställde en fråga
till näringsministern. Den gällde att Vasakronan nu
skulle koncentrera sin verksamhet till tillväxtregio-
nerna och sälja det som finns i övriga delar av Sveri-
ge. Det motiverade Rosengren med att säga att det är
fullt okej, för fastigheterna finns fortfarande kvar.
Visst finns de det, men det är ju exakt samma sak
som när vi pratar om att kunna sälja kommunala
bostadsföretag. Lägenheterna finns fortfarande kvar
om än under annan ägare. Rosengrens uttalande i dag
i riksdagens talarstol rimmar inte riktigt med det här
betänkandet.
Nu är det så att även om man skapar en lag har
människor en förmåga att kringgå den. Det kan vara
på gott och ont. Vad gäller den lagstiftning som vi
diskuterar i dag, och som fyra partier mycket skarpt
kritiserar, finns det mängder av olika kryphål. Om ett
kommunalt bolag säljs och man låter den vinst som
man gör stanna kvar i bolaget och betalar av lån som
bolaget har finns det vad jag vet inget hinder för en
sådan verksamhet. Om ett bolag säljer bort, låt säga,
50 % av sina fastigheter och använder pengarna till
att renovera den del av beståndet som man har kvar
måste det också vara tillåtet. Men hur är det om man
låter pengarna ligga kvar i kassakistan i förhoppning
om att riksdagen nästa år fattar ett klokare beslut och
tillåter sådana här försäljningar?
Tyvärr såg vi häromdagen hur det gick när Stock-
holms kommun hade begärt att få använda vinstmedel
från de kommunala bostadsföretagen till att förbättra
standarden på gator och torg i ytterområden i Stock-
holm. De fick nobben av regeringen. Det tycker jag
var lite trist. Här fanns friska pengar som kunde an-
vändas till att ge alla en tryggare tillvaro, men det
nobbade Lars-Erik Lövdén. Det hade varit intressant
att höra hans försvar för det.
Herr talman! Ingen kan väl säga annat än att
kommuninvånare och lokala partier bäst känner vad
majoriteten vill i en viss komun. Vilken politik ska
man bedriva? Så länge man inte i någon kommun för
en politik som står i strid med FN:s mänskliga fri-
och rättigheter tycker jag faktiskt att regeringen, även
om de inte gillar kulören på majoriteten i en kommun,
får acceptera att läget är som det är.
Jag skulle vilja ställa två frågor nu, men då ser jag
att Anders Ygeman, som ska svara för majoriteten,
inte har dykt upp. Han kanske lyssnar i alla fall, eller
så kan någon annan tala om för honom vad jag har
frågat så att han kan ta upp det när han håller sitt
anförande.
Hur länge tänker man fortsätta med den här
stopplagen? Kommer det ett nytt förslag nästa år med
en ny förlängning eller har man något annat i kika-
ren? Och allra sist, herr talman: Finns det fler områ-
den i dag där regeringen kan tänka sig att gå in med
sådana här pekpinnar och hot om vite och böter om
ett parti går till val och vinner på en politik som får
medborgarnas förtroende i den enskilda kommunen?
Det skulle vara mycket intressant att få veta om det
finns fler områden där regeringen tänker gå in och
tafsa i samband med demokratiska val.

Anf. 162 ULLA-BRITT
HAGSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till den gemen-
samma reservationen i betänkandet BoU10.
Att förlänga stopplagstiftningen är ingen heder-
värd uppgift. Denna lagstiftning är ett oerhört märk-
ligt fenomen. Den som inget har, alltså ingen allmän-
nytta, går fri. Den som har mycket, alltså stor andel
allmännytta, bestraffas. Ändå är denna lagstiftning
efter vad jag förstår till för att kommunerna ska till-
godose medborgarna med allmännyttiga lägenheter.
Då borde man ju i stället utgå från att se vilket basbe-
hovet är, att X andel av hyresrätterna i en kommun
ska vara allmännyttiga. Denna lagstiftning gör att för
t.ex. Nacka kommun, som saknar allmännytta, sker
över huvud taget inga sanktioner, medan det för
Kristianstads kommun, där 80 % av hyresrätterna
tillhör det kommunala bostadsbolaget, blir sanktioner
vid försäljning av lägenheter.
Ytterst, även om dispenser ges, kan det också bli
så att inte ens tomma lägenheter får säljas till någon
som skulle kunna fylla dem, utan de står outhyrda och
tickar pengar. Det brukar finnas någon form av logik
bakom en lagstiftning, men denna saknar enligt min
mening all logik. Miljöpartiet visade sig vid lagens
införande stolta över att ha förkortat stopplagstift-
ningen med ett halvår. Nu förlänger också Miljöparti-
et stopplagstiftningen. Det är ytterst ologiskt.
Herr talman! I den gemensamma reservationen
från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och
Folkpartiet har vi pekat på den lokala självstyrelsen.
Den kommunala självstyrelsen är en av de två
grundläggande beståndsdelarna i den lokala demo-
kratin. Denna vill regeringen gång på gång kringskä-
ra, när det inte går som regeringen vill. Det är med-
borgarna i kommunerna som tillsätter våra kommun-
politiker. Också en kommunpolitiker är alltså förtro-
endevald, något som vi riksdagsledamöter måste
komma ihåg. I kommunen är det också lättare att
fortlöpande hålla kontakt mellan beslutsfattare och
enskilda. Jag kan inte fatta varför Socialdemokraterna
och Vänstern vill hindra sina egna kommunpolitiker
att fatta beslut. Jag kan heller inte förstå att samma
partier tror att det är fel på den lokala befolkningen
om den väljer en annan majoritet för kommunen än
den som regeringen lyckats trissa ihop.
Den lokala självstyrelsen i de skandinaviska län-
derna har en lång tradition. Här samlades man i forn-
tiden till ting för att bestämma i gemensamma ange-
lägenheter. Under medeltiden förlorade den lokala
nivån i större delen av Europa. Nu verkar det som
regeringen vill återvända till medeltiden. I Sverige
stärktes statsmakten främst under Gustav Vasas och
Gustaf II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Man kan
undra om statsminister Göran Persson är på väg att
bli den moderna tidens Gustav Vasa, eller Lars-Erik
Lövdén är på väg att bli den moderna tidens Axel
Oxenstierna. Tydligen har man missat upplysningsti-
den, då kravet på lokal självstyrelse pånyttföddes med
bl.a. den engelske liberalen J. S. Mill som baserade
sina samhällsstudier på den unga amerikanska demo-
kratin. Där framkom också uppfattningen att den
lokala självstyrelsen har en fostrande och folkbildan-
de funktion. Kommunalisering visade sig också vara
en ekonomisk och effektiv lösning på samhällets
problem.
Den lokala självstyrelsen har en central ställning i
Sverige. Den fick sin moderna reglering i 1862 års
kommunalförordningar. Den har också skrivits in i
grundlagen i 1 kap. 1 § i regeringsformen, där det
heter att den svenska folkstyrelsen förverkligas ge-
nom ett representativt och parlamentariskt statsskick
och genom kommunal självstyrelse. Denna ordning
konfirmerades också vid grundlagsändringen 1974.
Sverige ratificerade 1989 den europeiska konventio-
nen om kommunalt självstyrelse.
Vid införandet av stopplagstiftningen 1999 hade
flera remissinstanser invändningar mot förslaget och
menade att förslaget skulle strida mot den kommu-
nala självstyrelsen. Regeringen gav sig inte heller tid
att invänta Lagrådets yttrande, så Bostadsutskottet
fick ingripa för att inhämta yttrandet som visade kri-
tik på flera punkter.
Herr talman! Lagen tillämpas på avyttringar och
beslut om frivillig likvidation, på utdelningar och
aktieägartillskott. Regeringen har t.o.m. fastställt den
skäliga avkastningen till 7,5 %. Hela bakgrunden till
stopplagstiftningen är en kamp hos regeringen att
bevara allmännyttan som hyresledande, detta även
om hyresrätterna skulle kunna ha lägre hyror om man
slapp den hyresledande rollen, vilket är fallet i min
hemkommun. ALLBO-kommitténs förslag i delbe-
tänkandet blev ännu mer hårresande. Här skulle man
ändra på hela kommunala beslutsordningen, så att två
tredjedelars majoritet skulle krävas för att fatta beslut
om försäljning av kommunala bostadsbolag. Som väl
är har alla remissinstanser utom möjligtvis en sagt nej
till detta förslag.
Vi kristdemokrater har givetvis en positiv syn på
allmännyttan. Den behövs och ska stimuleras, men
den ska konkurrera på lika villkor. Stockholmspro-
blematiken får inte styra hela landets bostadspolitik.
Också i Stockholm har kristdemokratiska kommun-
politiker skött sitt uppdrag på ett positivt sätt och sagt
ifrån att nu är gränsen nådd för utförsäljning av all-
männyttan, eftersom den har varit så stor. Men märk
väl att det är två tredjedelar som är privata fastighets-
ägare och som har gjort denna ombildning. Kristde-
mokraterna har nu sagt att för nya intresseanmälning-
ar, som alltså ännu inte har kommit in, vill man avslå
ombildning för att få en balans. Det är så det ska gå
till.
Vi kristdemokrater betonar att kommunerna själva
inte behöver äga och förvalta bostadsföretag för att
kunna tillgodose sociala behov, men vi anser inte
heller att en allmän utförsäljning av de kommunala
hyresfastigheterna är ett mål i sig. Vi understryker
vikten av valfrihet i boendet. Det måste finnas ett
allsidigt utbud av olika upplåtelseformer - äganderätt,
bostadsrätt, hyresrätt. En väl fungerande rörlig bo-
stadsmarknad förutsätter att det finns ett tillräckligt
inslag av hyresrätter.
Herr talman! I många kommuner är bostadsföre-
tagen kraftigt underkapitaliserade. Det blev därför
nödvändigt för staten att tillskapa såväl en
"kommunakut" som en "bostadsakut". För drygt två
år sedan beräknade fastighetsekonomer vid KTH att
200 kommuner skulle behöva tillskjuta 40 à 50 mil-
jarder kronor för att full ut rekonstruera sina bostads-
bolag. SABO offentliggjorde för en tid sedan en rap-
port där man uppskattade allmännyttans kostnader
bara för tomma lägenheter till ca 29 miljarder kronor
under perioden 2000 till 2010. För många kommuner
är det alltså en tvingande nödvändighet att minska
riskexponeringen. De kommunala skattebetalarnas
pengar behöver styras till reguljär kommunal verk-
samhet i stället för att riskeras på bostadsmarknaden.
Vad säger statsministern, eller den socialdemokratis-
ke företrädaren i den här debatten, till en kommun
som skulle klara vård, omsorg och skola bättre om
man inte hotades av sanktioner i en kreativ kommunal
verksamhet?
Det finns också tecken på att regeringen försöker
rikta aktioner mot kommuner med annan politisk
representation än den regeringen representerar. Rege-
ringen har inte ens vett att hålla hemligt att stoppla-
gen har sin grund i att vissa kommuner för en av
regeringen oönskad politik, alltså något som vi inte
ens i skolan får utföra - jag har själv varit lärare -
nämligen kollektiv bestraffning.
Slutligen, herr talman: Regeringen borde i stället
koncentrera sig på skattelättnader för nybyggnation
av hyresrätter och på skattelättnader för fastigheter,
på att öka hyregästernas möjligheter till självförvalt-
ning, på att se över allmännyttigas hyresledande roll,
på att se över hyreslagstiftningen med flexibilitet
samtidigt som besittningsskyddet bibehålls, osv. Det
behövs en lång rad åtgärder och mera av positiv bo-
stadspolitik i stället för att göra allt förbjudet så att
man behöver begära undantag för tillstånd. Det borde
vara som i andra länder, där det är tillåtet och förbud
uppstår när det ger olägenheter för medborgarna.
Regeringens klåfingrighet med stopplagstiftningen
gynnar inte ytterst den enskilde.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

18 § (forts.) Förlängd giltighetstid för vissa
bestämmelser om kommunala bostadsföretag
(forts. BoU10)

Anf. 163 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Släpp fångarne loss, det är vår!
Ibland undrar jag om man inte skulle göra något
överraskande här i talarstolen för att få t.ex. bostads-
ministern att rusa hit och lyssna på våra diskussioner
när det gäller bostadsfrågorna. Nyss såg det ut som
om jag hade behövt sjunga även för mina kolleger,
men de kommer nu. Det är jag glad för.
Att vara fånge, att vara bakbunden, är inte bra.
Det ger knappast någon framtidstro och inte heller
någon framtidskraft.
Många kommuner känner sig i dag faktiskt bak-
bundna av den socialdemokratiska regeringen och
dess stödpartier. Det tycks inte nå fram till er berörda.
Inte ens om det är socialdemokratiska kommunalråd
som påtalar att de inte är i behov av några uppifrån
styrda lagregleringar. Det hindrar valfrihet och ny-
tänkande. Men ni lyssnar inte.
Regeringen tar visserligen emot uppvaktningar
och ger sken av att lyssna, men så snart man stängt
dörren bakom sig i Regeringskansliet och kommunal-
råden åkt hem så är allt vid det gamla igen.
Detta betänkande visar med all tydlighet att så är
fallet. Jag hade en förhoppning att socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister efter den debatt
som varit angående kommunernas självstyre och efter
all den kritik som har kommit sedan ALLBO-
kommittén slutfört sitt arbete, skulle ha kommit till
insikt om att det inte är genom statliga pekpinnar,
regleringsiver och sanktionsåtgärder som man får nya
hyresbostäder där de behövs i Sverige.
Åter blir vi som önskar valfrihet och mångfald be-
svikna på regeringen och dess stödpartier. Jag bekla-
gar det.
Fru talman! Vi i Centerpartiet anser att det är ge-
nom att skapa bra förutsättningar för allmännyttan
och för hyresvärdar, även på den privata marknaden,
som man ger möjligheter att såväl bygga nytt som att
behålla hyreshus.
Allmännyttan har enligt Centerpartiets syn en
viktig roll i dagens samhälle. Frågan är om det inte
behövs en modernisering och en harmonisering med
övriga EU-länders agerande för att se till att vi även i
framtiden har bra bostäder för medborgarna att hyra.
Behovet av hyresbostäder kommer med stor san-
nolikhet t.o.m. att öka i framtiden. Den ökade rörlig-
heten mellan länderna visar att det finns ett klart
intresse av att i livets olika skeden ha denna möjlig-
het. Alla kan inte eller vill inte äga sin bostad.
Fru talman! Från Centerpartiets sida anser vi att i
dagens läge är en allmän utförsäljning av de kommu-
nala bostadsbolagen inget mål i sig. Det måste vara
de enskilda kommunerna som beslutar om bostadsfö-
retagens framtid och uppgifter, inte vi här i riksdagen.
De hinder som riksdagsmajoriteten beslutat om
måste undanröjas. Det gäller såväl stopplagstiftningen
som den tokiga bestämmelsen om två tredjedels ma-
joritet av lokala kommunfullmäktigeförsamlingar.
Det får inte ens komma upp på bordet, och gör det
nog inte heller.
Majoriteten envisas tyvärr med att konfirmera
gamla beslut och förlänger nu stopplagstiftningen.
Man tycks inte lita på kommunpolitikerna. Detta trots
att flera ledamöter här i riksdagen sitter på båda sto-
larna; de är representerade både i kommunfullmäktige
och i riksdagen. Det borde borga för att man har för-
ståelse.
Det är ett mycket märkligt agerande från bostads-
utskottets majoritet att föreslå den här förlängningen.
Kan det vara så att man inte litar på sin förda bo-
stadspolitik, utan gör det här för att få rådrum och
tänka efter och kanske t.o.m. tänka lite nytt?
Sten Andersson ställde ju en fråga till Socialde-
mokraterna i sitt anförande. Eftersom ingen var här
kan jag väl upprepa frågan: Vad kommer att hända
efter det datum då den här stopplagstiftningen är slut?
Jag har ännu inte sett några tecken på att det ska
ske något nytt. Däremot vet vi att Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges Fastighetsägare och SABO har
träffat en överenskommelse om att föra diskussioner
som ska möjliggöra en utveckling av hyresrätten och
som också ska ge möjlighet för byggande av nya
hyreslägenheter. De har samma tankar som vi i Cen-
terpartiet och övriga borgerliga partier, nämligen att
man t.ex. bör se över bruksvärdessystemets tillämp-
ning.
Om nu inte regeringen och stödpartierna har viljan
att ta till sig av politiska motståndares åsikter, borde
man väl ändå lyssna på vad intresseorganisationerna
säger och vara tillmötesgående och ändra lagstift-
ningen på ett positivt sätt - man har ju chansen - och
inte ta till ett sanktionsförfarande som det föreslås i
betänkandet.
Fru talman! Till sist kan jag berätta att jag under
den förra plenifria veckan reste runt i Europa och
studerade hur människor lever och bor. Jag gjorde
jämförelser med speciell tonvikt på hyresbostäder
eftersom jag tycker att det är intressant. Jag fann snart
att det råder en helt annan frikoppling från det all-
männa och en större frihet för hyresgästerna att själva
forma sitt boende i Mellaneuropa än här i Sverige.
Det var mycket intressant, och det finns anledning
att återkomma till det. Det ska jag inte göra nu.
Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på försla-
get i betänkandet och bifall till reservationen från de
borgerliga partierna.

Anf. 164 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I det här ärendet har alltså de fyra
borgerliga partierna en gemensam reservation. Före-
trädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har redan väl utvecklat de skäl som vi
tillsammans har anfört mot en förlängning av stopp-
lagen med bestämmelser om kommunala bostadsfö-
retag.
Jag behöver inte upprepa deras argument, men jag
vill med kraft stryka under att vi i Folkpartiet är all-
varligt oroade över att respekten för lokal demokrati
och kommunal självstyrelse är på väg att urholkas.
Jag vill, precis som Ulla-Britt Hagström tidigare,
använda ordet klåfingrighet när det gäller regeringens
och samarbetspartiernas ställningstagande i den här
frågan. Det är uppenbart att man inte kan tolerera att
t.ex. de borgerliga partierna i Stockholms kommun
vill hantera sina tillgångar på det sätt som de anser
rimmar med sina medborgares intressen.
Det är faktiskt inte enbart i storstäderna som man
vill kunna bestämma över sin egen kommun. I den
regionalpolitiska utredningen, där jag var ledamot,
talade vi mycket om och skrev också om att föra ned
så mycket av makt och självbestämmande som möj-
ligt till lokal nivå. Den lag som regeringen och stöd-
partierna nu vill förlänga strider definitivt mot ett
sådant synsätt.
Folkpartiet har den principiella uppfattningen att
kommuner inte bör äga bolag och inte syssla med
sådan verksamhet som andra kan bedriva bättre.
Kommunerna bör ägna sig åt s.k. kärnverksamhet,
precis som flera har sagt tidigare. Men, och det är
mycket viktigt, de kommuner som så vill ska natur-
ligtvis få ha kvar sina bostadsbolag eller andra bolag.
Det ska inte vi i riksdagen bestämma över.
Som skäl att ha kvar de kommunala bostadsbola-
gen anför man ofta behovet av bostäder för svaga
grupper. Jag tycker dock inte att det är nödvändigt att
ha dem i kommunala bolag. Kommunerna kan precis
lika gärna träffa avtal med privata fastighetsägare.
Detta är alltså enligt vår mening inte något tungt
vägande skäl.
Som jag sade har vi i den gemensamma borgerliga
reservationen utvecklat våra skäl för avslag på propo-
sitionen, och det finns ingen anledning för mig att
upprepa dem här. Jag yrkar i stället bifall till reserva-
tionen och rekommenderar den till läsning.

Anf. 165 ANDERS YGEMAN (s):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka
Vänsterpartiet och Miljöpartiet för deras konstruktiva
bidrag, som gjort det möjligt att förlänga denna lag,
vilket vi tvingades till efter det att ALLBO-
kommitténs ordförande tragiskt gick bort. Det är
huvudskälet till att vi tvingas förlänga den här lag-
stiftningen.
Ingen hade varit gladare än jag om vi i dag hade haft
färdiga utredningsförslag att diskutera i stället för en
förlängning av stopplagstiftningen.
Till dem som i kammaren har frågat om vad som
ska komma därefter vill jag säga att det är för att få
ett svar på detta som vi föreslår den här förlängning-
en. Frågan ska utredas, så att vi kan komma tillbaka
till kammaren med förslag som ska garantera en stark
allmännytta och ett bruksvärdessystem, så att alla
medborgare ska kunna bo till rimliga kostnader och
med ett bra inflytande.
Fru talman! Vi har sommarvärme utanför riks-
dagshuset, och jag undrar ibland om inte sommarre-
priserna har nått kammaren. De talare som jag lyssnat
på har hållit exakt samma tal med exakt samma ar-
gument som för ett år sedan. Så är fallet trots att det
faktiskt har gått ett år och vi nu kan börja se resulta-
ten av den borgerliga politiken i Stockholm och
Stockholms kranskommuner.
Sten Andersson pratade om kvalificerad majoritet.
I varje fall är en sak säker: I Stockholms kommun
finns det en kvalificerad majoritet emot utförsäljning
av allmännyttan och emot försöken att införa mark-
nadshyra. I en opinionsundersökning nyligen sade
75 % av stockholmarna att de är emot den utförsälj-
ning som sker. Det om något är väl en kvalificerad
majoritet.
Låt oss lämna riksdagsretoriken och blicka ut över
Stockholm. För mer än hälften av alla allmännyttiga
hyreslägenheter i Stockholms innerstad har anmälts
intresse för ombildning. Under det år som har gått
sedan vi möttes sist här i kammaren har 15 % av de
allmännyttiga hyreslägenheterna i Stockholm ombil-
dats till privata bostadsrätter. Det har lett till en för-
mögenhetsomflyttning enligt Finanstidningen på
mellan 20 och 30 miljarder kronor från kommuninvå-
nare i Rågsved och Högdalen till kommuninvånare på
Kungsholmen och Östermalm, från fattiga till rika.
Det är en förflyttning som också gör att biljetten
för den som vill bosätta sig i innerstan eller i ett annat
attraktivt område i fortsättningen kommer att heta
pengar. Det kommer att vara omöjligt för människor
med vanliga inkomster, sjuksköterskor och bilmeka-
niker, att bosätta sig i ett attraktivt område i Stock-
holm.
När vi möttes här i kammaren för ett år sedan sa-
de ni att bostadsrättsomvandlingen i Stockholm syf-
tade till att skapa bostadsrätter i det som ni kallade
Stockholms mindre attraktiva områden, i Rågsved,
Tensta och Högdalen. Nu ett år senare kan ni se att
inte en enda lägenhet i något av de områden som
omfattas av storstadssatsningen har ombildats till
bostadsrätt. Samtliga lägenheter som har ombildats
ligger i innerstan eller i närförort med sjöutsikt. Det
är russinen i kakan som har ombildats, och det är
också russinen i kakan som har försvunnit från den
allmännytta som 60 000 stockholmare köar till för att
kunna få en lägenhet - 60 000 stockholmare som inte
har en miljon på banken för att kunna bosätta sig i det
borgerligt styrda Stockholm. Det är 60 000 stockhol-
mare som är besvikna på den borgerliga politiken.
Det har t.o.m. gått så långt att ledande företrädare
för Kristdemokraterna i Stockholm säger att allmän-
nyttan hotas i Stockholm och att de nu vill sätta
stopp. De vill t.o.m. ha ett moratorium för vidare
ombildning av hyreslägenheter i Stockholm. Man
kunde tänka sig att det kunde leda till att kristdemo-
kraterna i riksdagen skulle stödja det moratorium som
regeringen har initierat och som vi nu vill förlänga,
men så långt verkar inte effekterna av det borgerliga
misslyckandet i Stockholm ha nått.
Folkpartiet säger sig värna om det kommunala
självstyret. Det är samma folkparti som från denna
talarstol genom Karin Pilsäter när det gäller finansut-
skottets ärenden säger att kommunerna ska förbjudas
att bedriva bostadsbolag. Man ska alltså förbjuda
kommunerna att tillhandahålla allmännyttiga bo-
stadslägenheter. Det ska inte vara möjligt för kom-
munen att ge kommuninvånarna bostäder. Detta om
något är väl ett hot mot den kommunala självstyrelsen
och en inskränkning som omöjliggör för kommunerna
att leva upp till sina förpliktelser.
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten ytterli-
gare. Jag kan bara konstatera att det inte har kommit
ett enda nytt argument mot stopplagstiftningen, att
utvecklingen har visat att det var precis som vi sade
för ett år sedan. Jag hoppas att vi kan mötas här i
kammaren och i stället diskutera vad vi skulle kunna
göra för att garantera allmännyttan och byggande av
hyreslägenheter, så att vanligt folk har råd att bosätta
sig i Sveriges huvudstad.

Anf. 166 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Anders Ygeman säger att stopplag-
stiftningen är konstruktiv och tackar Vänstern och
Miljöpartiet, men det förvånar mig väldigt att hans
huvudskäl är att en utredningsordförande har gått
bort. Jag beklagar detta. Det var en mycket fin män-
niska, som givetvis måste hedras, men inte kan en
handlingskraftig regering vara beroende av en sådan
händelse. Ni har haft ett helt år på er sedan vi sade
samma sak.
Anders Ygeman! Varför är det i ditt intresse att
straffa allmännyttan men inte privata? Två tredjedelar
av de ombildningar som har skett har gjorts av privata
fastighetsägare och en tredjedel av allmännyttan, men
Anders Ygeman vill ha en stopplagstiftning mot all-
männyttan och öppna hela den privata marknaden till
ombildning. Jag förstår inte riktigt Anders Ygemans
sätt att resonera.

Anf. 167 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Först måste jag rätta Ulla-Britt
Hagström. Jag sade att Vänsterpartiet och Miljöparti-
et var konstruktiva, inte att stopplagstiftningen var
konstruktiv. Men jag kan säga att också stopplagstift-
ningen är konstruktiv. Det var Vänsterpartiets och
Miljöpartiets arbete som jag berömde.
Om Ulla-Britt Hagström vill gå längre än rege-
ringen och Socialdemokraterna och förbjuda ombild-
ningar i privata bostadsföretag, får vi väl diskutera
det. Det som skiljer mellan kommunerna och de pri-
vata företagen är att de privata gör ombildningar på
marknadsmässig grund. Där finns inte de 20 miljarder
i omfördelning mellan kommunmedborgare som sker
i Stockholm och i några andra kommuner i dag. Den
omfördelningen sker inte på den privata sidan, och
det är skillnaden. Man skänker faktiskt bort kom-
munmedborgarnas egendom till underpris.
Om Ulla-Britt Hagström är oroad över utveck-
lingen på den privata sidan, vill jag se kd:s bidrag till
den debatten. Det får vi diskutera. Jag tror inte på
något förbud mot privata medborgare att avyttra sin
egendom.

Anf. 168 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Jag tror heller inte på något förbud för
allmännyttan att få avyttra sitt. Det är vidare inte så
illa som Anders Ygeman säger. Stockholms stads
utrednings- och statistikkontor visar att det vid det
gångna årsskiftet fanns drygt 400 000 bostäder i
Stockholm. 59 % av dessa var hyresrätter och hälften
av dessa kommunala bostäder, alltså ca 110 000 all-
männyttiga hyresrätter. Någon brist på kommunägda
bostäder råder således inte. I innerstan finns 173 000
bostäder, varav hyresrätterna uppgår till nästan
100 000 eller 56 %. Av dem är 27 000 eller 16 %
kommunala.
Nu finns det intresseanmälningar för 9 000 till,
och då skulle antalet komma ned till 18 000. Där
säger kristdemokraterna stopp, för vi vill uppehålla
balansen. Det är en uppgift för kommunpolitikerna
som bäst känner sin kommun att se till hur balansen
bäst upprätthålls. Stockholm kan inte styra hela det
övriga landets politik, utan det är en uppgift som dess
kommunpolitiker måste klara.

Anf. 169 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! De siffror jag redovisade för kamma-
ren kommer från ett tjänsteutlåtande från koncernsty-
relsen i Stockholms stad vars majoritet är borgerlig
och vars stadsdirektör som har tagit fram tjänsteutlå-
tandet är borgerlig. Det är inga socialdemokratiska
kampsiffror som jag redovisar för kammaren.
Det som inte märks när Ulla-Britt Hagström redo-
visar samma siffror på ett annorlunda sätt är att om-
bildningen enbart har skett i innerstan. Under föregå-
ende år, och sedan vi möttes här i kammaren, ombil-
dades 15 % av allmännyttiga hyreslägenheter i inner-
stan. Hälften av lägenheterna är anmälda för ombild-
ning. Det är segregationsdrivande.
Samtidigt har inte en enda lägenhet i Rinkeby,
Tensta och Rågsved eller något av de utsatta område-
na ombildats. Segregationen fortsätter. Kd påstår sig
vara emot det men har ingen politik för att hindra
utvecklingen där människor och grupper ställs mot
varandra.

Anf. 170 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Anders Ygeman säger att vi inte
kommer med några nya förslag. Då vill jag påstå att
Anders Ygeman inte heller lyssnar på oss. Det bekla-
gar jag.
Sedan vill jag ställa en fråga, och den vill jag ha
svar på innan jag går vidare. Är det betänkande som
vi nu för fram giltigt för hela Sverige eller är det bara
giltigt för Stockholm?

Anf. 171 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Betänkandet är naturligtvis giltigt för
hela Sverige. Jag vill minnas att vi för ett år sedan
diskuterade om ett betänkande var giltigt för t.ex.
Linköping på en direkt fråga av ledamoten Anders-
son. Det är naturligtvis giltigt för hela Sverige.
Nu hör det till saken att de flesta kommunpolitiker
i landet tar ansvar för sina medborgares bostadssitua-
tion. De vill inte medvetet bidra till segregation. De
gör inte som i t.ex. Nacka och säljer ut hela det all-
männyttiga beståndet så att hyrorna höjs med 4 000
kr för en vanlig barnfamilj, eftersom det inte finns
några allmännyttiga bostäder.
Det gör att problemet finns och fokus hamnar i
Stockholm. Men betänkandet är giltigt för hela lan-
det.

Anf. 172 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Eftersom betänkandet är giltigt för
hela landet måste Anders Ygeman lyfta blicken och
se ut över hela landet. På det här viset straffar man de
kommuner som verkligen har ett behov av att sälja ut
sina bostäder. Jag tycker att det är alldeles orimligt.
Sverige klyvs. Jag hoppas att Anders Ygeman har
hört att vi från Centerpartiet har påtalat det åtskilliga
gånger.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Ygeman.
Jag delar nämligen Anders Ygemans farhågor för hur
det ser ut här i Stockholm. Det gör jag faktiskt. Det är
inte alls bra att man inte har hyresbostäder så att
människor som vill kan få bo här. Det är precis sam-
ma förhållande i hela Stockholms- och Uppsalaregio-
nen. Jag delar de farhågorna.
Har Anders Ygeman sett att stopplagstiftningen
har hjälpt till så att det blir nya hyresbostäder i Stock-
holm? Det har inte jag. Utförsäljningen har fortsatt.

Anf. 173 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att ge Rigmor
Stenmark rätt. Det är naturligtvis inte så att stopplag-
stiftningen har lett till att det har byggts fler hyreslä-
genheter i Stockholm. Det har inte heller varit syftet.
Syftet har varit att hindra ombildning och utförsälj-
ning av allmännyttiga hyreslägenheter.
Rigmor Stenmark och jag har tillsammans varit på
bostadsutskottets hearing när Tyresöbostäder och
Tyresös kommunalråd redovisade sina planer att sälja
ut hela det kommunala bostadsbolaget och göra exakt
samma sak som Nacka. Det hade lett till exakt samma
hyreshöjningar som i Nacka och till exakt samma
situation. Där är man tvungen att hyra in lägenheter
från grannkommunen för att klara sina sociala pro-
blem. Det är något slags social rensning. Stopplagen
har de facto hindrat Tyresö kommun från att gå den
fruktansvärda vägen och vältra över sina sociala pro-
blem på grannkommunerna.
Det andra jag vill säga till Rigmor Stenmark är att
hon har fel. De kommuner som har de problem som
Rigmor Stenmark säger har möjlighet att omstruktu-
rera sitt bestånd. Det har också skett ett antal gånger
under det år den här lagen har varit giltig. Jag vet inte
hur många dispenser vi är uppe i men jag tror att det
har skett 16 eller 18 dispenser, varav hälften på de
grunder som Rigmor Stenmark tar upp.
Den möjligheten har funnits under det år vi haft
lagen och den kommer att finnas även under förläng-
ningen.

Anf. 174 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Anders Ygeman har en något konstig
argumentation. Han talar om utförsäljning vad gäller
oppositionen, men när det gäller kommuner som har
en dålig ekonomi är det omstrukturering. Jag har
svårt att se skillnaden.
Det viktigaste är i alla fall demokratin, och det
tycker jag att vi borde vara överens om i den här
kammaren. Ett parti går ut i ett kommunalt val och
säger: Det ingår i vårt program att vi ska sälja vårt
kommunala bostadsbolag, och får majoritet för detta,
t.o.m. i vissa kommuner en kvalificerad sådan. Anser
då Anders Ygeman att det ur demokratisk synpunkt är
rätt att strunta i hur politiker och framför allt väljare
på lokala nivå tycker att man ska sköta en enskild
kommun och att vi ska köra över det i Sveriges riks-
dag?
Jag vet att det är representativ demokrati. Men det
ni nu gör är att missbruka demokratin och omyndig-
förklara väljarna. Det är ett bra budskap för oss inför
nästa valrörelse.
Fru talman! Anders Ygeman talar om en majoritet
som hade tillfrågats om den tyckte om utförsäljning
eller inte. De siffrorna är säkert rätt. Men jag har sett
andra siffror om vad samma människor tycker totalt
sett om Socialdemokraterna här i Stockholm. Anders
Ygemans parti måste ha mycket dåliga aktier i Stock-
holm. De siffrorna är inget att skriva hem om, An-
ders.

Anf. 175 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Det är fler som vill rösta på Social-
demokraterna i Stockholm än som vill rösta på Mode-
raterna i Malmö, så siffrorna kan vi tala om någon
annan gång.
Om inte Sten Andersson kan se skillnad på om-
strukturering när 15 % eller 20 % av ett kommunalt
bolag säljs ut och utförsäljning när 100 % av bolaget
säljs ut kanske Sten Andersson kan se skillnad på
överskott och underskott. Det är vad som är skillna-
den.
I en mängd kommuner dras man med ett rejält bo-
stadsöverskott. Men i de kommuner där utförsälj-
ningen och ombildningen sker finns ett rejält under-
skott. Man omöjliggör för människor med vanliga
inkomster att bosätta sig i de kommunerna. Det är det
allvarliga. Sedan ser jag fram emot att i stockholms-
debatten ta debatten mot den politik som stockhol-
marna så tydligt avfärdar.
Finns det något riksintresse i detta? Ja, det finns
ett tydligt riksintresse. Det som händer i dessa kom-
muner - Nacka är väl det tydligaste exemplet - är att
man vältrar över sina problem på andra kommuner
runtomkring. Då måste vi ta vårt nationella ansvar för
att se till att människorna i dessa regioner får tillgång
till bostäder på ett rimligt sätt.
Man kan tänka sig situationen att Stockholms
kommun skulle börja gräva upp riksvägarna och
järnvägarna. Då tror jag att Sten Andersson ser det
tydliga riksintresset att riksdagen måste gripa in för
att stoppa den utvecklingen så att människor från hela
landet kan åka.
Ungefär på samma sätt är det med bostadspoliti-
ken. Genom utförsäljningen vältrar man över sina
problem på kringliggande kommuner. Då kan vi inte
stillatigande sitta och se på. Vi måste ta vårt ansvar
för att bostadsförsörjningen fungerar i hela riket.

Anf. 176 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Nu får Anders Ygeman bestämma
sig. När en borgerlig kommun vill sälja ut sitt kom-
munala fastighetsbestånd får det som effekt att hyror-
na kommer att höjas för sjuksköterskor och bilmeka-
niker, berättade Anders Ygeman. Om en kommun
som har en dålig ekonomi och därför tvingas sälja ut
hela eller delar av sitt bestånd, innebär det då lägre
hyror? Är de privata fastighetsägarna då duktigare på
att förvalta fastigheter? Det får i varje fall vara någon
liten konsekvens i argumentationen.
Till sist, fru talman. Anders Ygeman sade att
60 000 stockholmare är besvikna på dagens bostads-
politik. Jag tror att min vän Carl-Erik Skårman kan
förtydliga det sedan. Om man ser på den period där
Anders Ygemans parti har varit i opposition, hur
mycket mer hade man byggt, och hur mycket byggde
man under den tid då Socialdemokraterna hade mak-
ten?
Jag tror att det också - som jag sade i mitt förra
anförande - är någonting som man inte direkt har
anledning att vara stolt över, Anders Ygeman.

Anf. 177 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Först ska jag göra Sten Andersson
glad: Det finns naturligtvis inget samband mellan
vilken politisk majoritet kommunen har och hur hy-
resnivåerna utvecklar sig generellt sett i kommunen.
Däremot finns det ett tydligt samband mellan mark-
nadshyror och brist på bostäder eller överskott på
bostäder enligt den enkla lag om tillgång och efter-
frågan som moderaterna ibland brukar hylla. När det
står 60 000 människor i bostadskö så innebär de
marknadshyror som moderaterna talar sig så varma
för endast en enda sak - hyreshöjning.
Det var precis den hyreshöjningen som Nackas
invånare fick kännas vid när den moderatledda kom-
munen sålde ut samtliga allmännyttiga hyreslägen-
heter. Hyrorna är 15 % högre än i kringliggande
kommuner. Det blir 4 000 kr om året för en vanlig
barnfamilj. Det var effekten för Nackas invånare.

Anf. 178 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Frågan om Stockholm har tagits upp
så många gånger, så jag ska bara upprepa att jag fort-
farande tycker att det är principiellt fel att införa en
lagstiftning av nästan det enda skälet att man vill
straffa de borgerliga politikerna i Stockholm.
När det gäller fråga nummer två så säger Anders
Ygeman att Karin Pilsäter har stått i talarstolen och
anfört att vi vill förbjuda kommunala bostadsbolag.
Jag kan naturligtvis inte svara för varje debattanfö-
rande som hon har hållit, men det skulle förvåna mig
mycket om hon har använt ordet förbjuda.
Vi har sagt i Folkpartiet att vi principiellt tycker
att kommuner inte ska äga bolag och ägna sig åt bo-
lagsverksamhet. Men min uppfattning - och den tror
jag delas av alla i Folkpartiet - är att varje kommun
själv får bestämma det.

Anf. 179 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Jag står här med riksdagens snabb-
protokoll 1998/99:96 från onsdagen den 19 maj 1999.
Karin Pilsäter, ekonomisk talesman för Folkpartiet,
sade då enligt protokollet:
"Fru talman! Vi folkpartister vill rensa upp i bo-
lagsträsket. Vi vill ha en avvecklingsplan för befintli-
ga bolag. Vi vill ha en ändring i kommunallagen som
gör att nya bolag hindras och att avvecklingen av
befintliga bolag främjas."
Det är ett tydligt förbud för kommunerna att be-
driva allmännyttig verksamhet. Det är möjligt att
Folkpartiets politik har ändrats sedan Folkpartiets
ekonomiska talesman sade detta i kammaren. Då är
det ett perfekt tillfälle nu att lugna kommunpolitiker i
landets samtliga kommuner med att de även i fort-
sättningen ska få bedriva allmännyttig bostadsverk-
samhet.

Anf. 180 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag har givetvis inte hunnit diskutera
detta med Karin Pilsäter sedan Anders Ygeman gjor-
de sitt inlägg här. Men jag ska ta upp frågan alldeles
omedelbart.
Min uppfattning - och det gäller alla dem som jag
har diskuterat detta med på senare tid - är att vi inte
ska förbjuda.
Men jag lovar Anders att jag ska gå tillbaka till
partiet och kolla detta för säkerhets skull.

Anf. 181 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Jag hoppas naturligtvis att det som
står där är fel. Men jag vill ändå nämna att jag tog
upp exakt samma uttalande - och statsrådet Lövdén
gjorde det också - när vi förde denna debatt för ett år
sedan. Under den tiden kanske det har funnits tid för
Folkpartiet att kolla upp vilken politik partiet företrä-
der i Sveriges riksdag.

Anf. 182 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Den här debatten handlar om två sa-
ker. Den gäller för det första hur vi ska kunna garan-
tera individens rätt till bostad, och för det andra hur vi
ska kunna definiera det kommunala självstyret.
Efter att ha lyssnat på debatten kan man konstate-
ra att för de borgerliga partierna är detta uppenbarli-
gen en ganska lätt fråga. Marknaden löser det mesta.
Om vi privatiserar och säljer ut offentlig egendom så
är alla problem som bortblåsta. Uppenbarligen är
bristen på insikt i och kunskap om hur och varför den
sociala bostadspolitiken växte fram och därmed ska-
pade goda förutsättningar för alla att få tillgång till en
god bostad till en rimlig kostnad lika med noll hos de
borgerliga partierna.
Förlängningen av stopplagstiftningen är enligt
vårt sätt att se det nödvändig för att skapa rådrum och
förutsättningar för att formulera en strategi för allas
rätt till boende. Bl.a. därför yrkar jag bifall till majo-
ritetens förslag i betänkandet.
Fru talman! Den sociala bostadspolitiken växte
fram som ett svar på de svårigheter som stora grupper
i samhället hade att få tillgång till bra bostäder och
för att motverka plånbokens makt över boendet. Bo-
staden är tillsammans med vård, omsorg och utbild-
ning en förutsättning för att skapa ett jämlikt och
jämställt samhälle där alla har lika förutsättningar att
förverkliga sina livsprojekt.
Den svenska bostadspolitiken utformades efter
principen att staten stod för finansiering och lagstift-
ning och kommunerna tillsammans med andra aktörer
svarade för att bostäder blev tillgängliga för kommu-
nens medborgare.
I den processen blev de kommunala bostadsföre-
tagen en helt avgörande faktor just för att tillgodose
allas rätt till en god bostad.
Fru talman! Under många år var denna uppdel-
ning och inriktning inte ifrågasatt, utan i stort sett alla
aktörer var överens om betydelsen av de allmännytti-
ga bostadsföretagen. Men under 1990-talet har stora
förändringar skett i den sociala bostadspolitiken, som
framför allt inneburit en ökad marknadsanpassning
där hyresgästerna har drabbats hårt. Skattereformen i
kombination med försämrat skydd för de boende och
för blivande hyresgäster har skapat en osund bo-
stadsmarknad.
Vänsterpartiet har under dessa år ständigt varnat
för vad som håller på att ske, och försökt att återupp-
rätta den sociala bostadspolitiken. I dag ser vi trots
allt en viss framgång för vår envishet. Förslaget om
statligt investeringsstöd för nybyggnation och över-
syn av regler för allmännyttan för att kunna bevara en
del av bostadsmarknaden fungerande enligt själv-
kostnadsprincipen är två steg mot en ny social bo-
stadspolitik som vi välkomnar. Förhoppningsvis
kommer vi även att nå framsteg när det gäller våra
krav på obligatoriska boendeplaneringsprogram och
en lagstiftning om kommunernas rätt till bostadsan-
visning.
Ska jag tolka Yvonne Ångström välvilligt så har
uppenbarligen Folkpartiet numera också ställt sig
bakom rätten till bostadsanvisningsavtal för kommu-
nerna. På något annat sätt kan man nämligen inte
garantera att kommunerna får tillgång till några bo-
städer när allmännyttan är borta.
Fru talman! Precis som det står i betänkandet har
vi ingenting emot att kommunerna på olika sätt ut-
vecklar sina bostadsföretag och att nya former av
allmännytta växer fram. För oss vänsterpartister är det
en självklarhet att de boende får en ökad makt över
sitt boende. Däremot är vi övertygade om att detta
bäst sker inom en bevarad och utvecklad allmännytta.
För oss utgår makten från delaktighet och inte från
ägandet.
Utifrån detta ser vi med stor oro på hur alltmer av
allmännyttan säljs ut. Enligt Hyresgästföreningens
beräkningar i mars i år är det mycket stora försälj-
ningar på gång. Redan tidigare har sju allmännyttiga
bostadsföretag med ca 13 000 lägenheter sålts ut av
kommunerna, varav de flesta finns i Stockholmsregi-
onen. Till detta kommer en försäljning av delar av
beståndet med ca 24 000 lägenheter. Totalt har alltså
37 000 allmännyttiga lägenheter sålts ut redan.
Om stopplagstiftningen skulle ha upphört, som re-
servanterna vill, så kommer ytterligare stora försälj-
ningar. Hyresgästföreningen bedömer i dagsläget att
16 allmännyttiga kommunalägda bostadsföretag med
ca 90 000 lägenheter kommer att säljas ut helt. Nio av
dem, med sammanlagt 76 000 lägenheter, finns i
Stockholmsregionen. Till detta kommer ombildning-
arna av allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrät-
ter, som nu också börjar sprida sig till Stockholms
förorter, enligt Hyresgästföreningen i Storstockholm.
Räknar man in de lägenheterna så är det ytterligare
20 000 lägenheter. Det motsvarar ungefär hälften av
de allmännyttiga lägenheterna i Stockholmsregionen.
Utanför Stockholmsregionen är det största företa-
get som är i riskzonen just nu Förbo, som ägs av
Härryda, Kungälvs, Lerums och Mölndals kommu-
ner. Vid sidan av försäljning av hela företag pågår
diskussioner nu om utförsäljning av delar av företa-
gen i elva kommuner. Det berör ca 15 000 lägenheter.
Totalt sett kan alltså ytterligare drygt 120 000 all-
männyttiga lägenheter försvinna under det närmaste
året om stopplagstiftningen försvinner.
Fru talman! Historiskt sett har allmännyttan stått
för skapandet av bostäder åt alla grupper. Med den
utförsäljning som pågår och oviljan att låta allmän-
nyttan växa, framför allt i Storstockholmsregionen,
ökar problemen på bostadsmarknaden. Alltfler grup-
per kommer att få svårigheter att skaffa en bra bostad
till en rimlig kostnad.
Vi kan konstatera att i de allmännyttiga bostads-
bolagen i Stockholm har man genererat en vinst på 4
miljarder kronor som borde användas, inte för att
genomföra allmän kommunal verksamhet som Sten
Andersson föreslår utan som investeringar i ny- och
ombyggnadsprojekt, för att skapa ett billigt och bra
boende åt fler i Stockholmsregionen.
I stället för att använda allmännyttan som ett
verktyg för att lösa bostadsproblemen väljer man att
låta marknaden styra, och skapar på det sättet bara
förutsättningar för byggande av bostäder åt ett litet
fåtal människor med mycket goda inkomster. All-
männyttan har inte bara varit ett kommunalt redskap
för att garantera allas rätt till ett gott boende, utan
kanske framför allt ett av statens verktyg för att klara
det nationella målet för bostadspolitiken. Därför har
statsmakten under flera decennier skjutit till medel
för att stödja och bygga upp allmännyttan.
Att då, som ni borgare vill, bara acceptera en ut-
försäljning och nedmontering av allmännyttan och
därmed en nedmontering av den sociala bostadspoli-
tiken är fullständigt orimligt. En sådan politik leder
ofelbart till problem inte bara för de boende och för
dem som i framtiden vill ha någonstans att bo utan
också för den tillväxt som ni i andra sammanhang
alltid så varmt omhuldar.
Fru talman! I regeringsformens 1 kap. 2 § står att
det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten
till arbete, bostad och utbildning samt verka för social
omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.
Denna grundlagsskrivning bör tolkas så att rätten till
bostad ska gälla alla och denna rätt ska garanteras av
det allmänna, dvs. stat och kommun.
För oss vänsterpartister är det en självklarhet att
individens rätt till bostad måste regleras inom ramen
för det kommunala självstyret, precis som vi reglerar
skolan och socialtjänsten. Enligt vårt sätt att se det är
det fullt rimligt att staten ålägger kommuner att bibe-
hålla och utveckla de allmännyttiga bostadsföretagen.
Efter att ha hört de borgerliga debattörerna kvar-
står några frågor. Hur tänker ni garantera allas rätt till
boende när ni samtidigt inte är beredda att bevara de
allmännyttiga bostadsföretagen? Hur tänker ni värna
bruksvärdesprincipen för hyressättningen när ni har
sålt ut allmännyttan?
I ett ärende som kommer upp om ett par veckor i
kammaren - detta om Heby kommun - hävdar ni att
den lokala folkopinionen ska få ett större inflytande.
Och det är väl bra på sätt och vis. På vilket sätt tänker
ni då låta folkopinionen mot utförsäljningen av all-
männyttan i Stockholm få slå igenom? 62 % av
stockholmarna generellt är emot en utförsäljning av
de kommunala lägenheterna och 65 % är emot infö-
randet av marknadshyrorna, enligt en TEMO-
undersökning som gjordes mellan den 9 och 24 janua-
ri i år. Kan det vara så att det bara är när folkopinio-
nen tycker som ni själva som den är viktig att efterle-
va?
Är ni medvetna om att er marknadsfundamenta-
lism med avregleringar och privatiseringar är en av
grundorsakerna till de problem som vi i dag har på
bostadsmarknaden?

Anf. 183 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Sten Lundström säger att skattere-
formen har orsakat de höga hyror som vi har i dag.
Då borde han mer konkret vända sig till Anders
Ygeman. Han är ju helt och fullt ansvarig för den s.k.
reformen. Det är i alla fall inte Moderata samlings-
partiet.
Sedan pratar Sten Lundström om 62-65 % av
stockholmarna. Är det ett urval av alla stockholmare,
även den majoritet i Stockholm som i dag bor i bo-
stadsrätt eller egnahem? Eller har man bara pratat
med dem som bor i hyresfastigheter? Jag tror att de
som i dag bor i en bostadsrätt accepterar att där styr
verkligen marknaden.
Om vi hade haft en fungerande bostadsmarknad i
Sverige hade vi haft låga hyror som kunnat accepteras
av många människor. Men tack vare den politik som
ni, Sten Lundström, har stött har vi problem i dag. Ni
måste gå in och göra smågrejer för att försöka lappa
ihop ett dåligt täcke. Vi ser resultatet utanför. Vi ser
det i Stockholm och Malmö, och snart ser vi det ock-
så i Göteborg.
Jag tror att jag är en av de få i riksdagen som är
hyresgäst i ett kommunalt bostadsbolag. Alla andra
har själva valt att bo i bostadsrätt eller villa. Har de
gjort något fel? Är det fel att de som i dag bor i hyres-
rätt också skulle vilja bo i en bostadsrätt eller ett
egnahem?
Fru talman! Vi kan vara oense om en del, Sten
Lundström. Men tänk om medborgarna i en kommun
tycker att vilka konsekvenser det än får, så vill de att
den lokala politiska ledningen i kommunen ska kunna
sälja delar av eller hela det kommunala bolaget. Står
det inte i strid med demokratin att neka dem det i det
fall det här budskapet skulle få majoritet?

Anf. 184 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Just nu upprepade Sten Andersson sitt
förra tal.
TEMO-undersökningen omfattade alla stockhol-
mare. Om man begränsar detta och bara tar ut dem
som bor i allmännyttan var siffrorna betydligt högre.
Är det fel av en kommun som har en politisk ma-
joritet som vill sälja ut alla lägenheter att göra det?
Det är en ganska bra fråga. Jag försökte svara på den i
mitt anförande. Det nationella ansvaret för allas rätt
till en god bostad har bl.a. byggt på att vi har en all-
männytta. Allmännyttan är kommunens enda redskap
för att kunna garantera alla rätten till en bra bostad.
Det nationella ansvaret har varit att stifta lagar och
tillföra medel till de allmännyttiga bostadsföretagen. I
regeringsformen sägs att man ska tillgodose allas rätt
till en bra bostad och att det är det allmännas skyldig-
het att göra detta.
Det är inget särskilt ovanligt att man reglerar det
kommunala självstyret med lagar och förordningar.
Vi vill att man även reglerar denna del av det kom-
munala självstyret med lagar och förordningar. Det
finns i dag ungefär 1 500 olika lagar och förordningar
som styr det kommunala självstyret. Om vi har lagar
och förordningar kring rätten till en bostad och kom-
munens skyldigheter när det gäller detta är det inte
särskilt underligt.
Sten Andersson frågade vidare om de som flyttar
gör fel. Nej, de som flyttar gör inte fel. Jag har själv
gjort den vandringen, men jag skulle inte vilja göra
den vandringen på det sättet att varje gång jag vill
byta boendeform ska en del av den boendeformen
försvinna. Jag har valt att flytta från allmännytta till
privat hyresfastighet och vidare till en Riksbyggelä-
genhet i dag, men alla de boenden jag haft tidigare
står kvar. Det finns alltså möjlighet för någon annan
ungdom att flytta in i den lilla allmännyttiga lägenhet
som jag bodde i.

Anf. 185 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Nu börjar Sten Lundström likna en
kopia av Anders Ygeman.
Det värsta som kan hända en människa är att bo i
en kommun där man kanske har en bra ekonomi men
ändå vill sälja ut sitt kommunala bostadsbolag. Då
hamnar den personen i ett eländes träsk.
Men Sten Lundström har ju godkänt att en kom-
mun som har en dålig ekonomi får sälja ut till ett
privat företag. Logiken är inte hundraprocentigt glas-
klar.
Sedan har vi detta med majoritet och politik. Jag
kan göra en stor jämförelse. Häromdagen blev det en
kommunistisk majoritet på Cypern. Häromåret blev
det en högermajoritet i Österrike, och det hände även
i Italien häromdagen.
Jag tycker att vi ska respektera vad människor
tycker och tänker. Om majoriteten i en kommun
tycker att man ska sälja ut sitt bostadsbolag eftersom
man inte vill ha det, så har inte vi i Sveriges riksdag
med det att göra. Det är enkel demokrati, och det är
lättfattligt. Men hur det kan vara dåligt att bo i en
kommun som har bra ekonomi när den säljer ut sitt
bostadsföretag men bra att bo i en kommun som har
en dålig ekonomi när den säljer ut sitt bostadsföretag
kan jag inte förstå. Ge mig en förklaring till hur den
ekvationen ska gå ihop.

Anf. 186 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Delar av det sista som Sten Anders-
son sade skulle jag, trots att han och jag talar samma
malmöitiska, behöva en tolk för att förstå.
Men låt mig svara på den första frågan. Det är inte
så att vi från Vänsterpartiets sida på något sätt har
sagt att kommuner med dålig ekonomi ska få sälja ut
sina allmännyttiga bostadsföretag. Vi har däremot
sagt att kommuner som har ett överskott av bostäder,
där det finns tomma lägenheter, måste få förutsätt-
ningar att förändra sitt bestånd genom att riva husen,
eventuellt sälja ut lägenheterna till norrmän som gör
sommarbostäder av dessa lägenheter eller på annat
sätt. Men vi förespråkar inte privatiseringar och utför-
säljningar i någon kommun över huvud taget. Vi
värnar den sociala bostadspolitiken överallt.
Sten Andersson, jag respekterar också de politiska
majoriteter som finns. Skillnaden mellan Sten An-
dersson och mig i detta fall är att jag ser ett nationellt
ansvar när det gäller bostadspolitiken. Jag ser det
också som en nationell uppgift att garantera alla rät-
ten till en god bostad. Och vi har i dag inget bättre
instrument än allmännyttan för att tillgodose detta
behov. Och jag har inte hört att Sten Andersson vid
något tillfälle har redovisat hur han tänker garantera
alla rätten till bostäder utan de allmännyttiga bostads-
företagen. Jag har inte hört något förslag.
Yvonne Ångström hade i alla fall någon form av
tankar på en bostadsanvisningslag så att man skulle
kunna ta lägenheter från det privata beståndet för att
tillgodose alla. Jag har inte sett något som helst för-
slag från moderaterna när det gäller hur vi ska garan-
tera alla rätten till en god bostad utan att vi har en
allmännytta.

Anf. 187 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Sten Lundström säger att vi alla här
står och talar för marknaden, vilket vi inte alls har
gjort. Jag skulle vilja ställa en fråga till Sten Lund-
ström. Vem är det som i så fall har hindrat allmän-
nyttan att bygga flera bostäder och att växa? Vilken
marknad har hindrat allmännyttan från det? Men
allmännyttan bygger inte hyresrätter därför att skat-
terna ligger på över 60 % i nybyggnationen, så det
går inte.
Allmännyttan ska givetvis konkurrera på lika vill-
kor. Tyvärr är det så Sten Lundström att allmännyttan
inte alltid garanterar att människor med sociala pro-
blem får en bostad. Sten Lundström kan nog i sin
egen kommun Malmö se att så är fallet.
Sedan talade Sten Lundström om makt och om att
man vill ha delaktighet. Vad är då kommunpolitiker-
nas delaktighet? Hur definierar Sten Lundström en
kommunpolitiker? Vad ska en sådan göra? Ska en
kommunpolitiker handlägga beslut från oss riksdags-
ledamöter, eller har man någon frihet i kommunen?
Det finns väldigt mycket att göra på detta område. En
del i detta är t.ex. att ta bort förbudet mot dubbelupp-
låtelse, så att kommunen fortsatt skulle kunna äga en
lägenhet som en familj eller personer med sociala
problem lättare skulle kunna hyra i stället för att be-
höva hyra av sina grannar.

Anf. 188 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det blev ganska många frågor på en
gång. Jag börjar från slutet. I detta sammanhang skil-
jer sig Vänsterpartiet från Kristdemokraterna. Vi ser
inte att lösningen på problemen för människor som
står utanför bostadsmarknaden är en massa andra-
handskontrakt. Vi ser att dessa människor som i dag
står utan bostad, som kanske är hemlösa osv., faktiskt
har styrkan och kraften att inneha ett eget kontrakt.
De behöver inte stå i kö för andrahandskontrakt. De
behöver inte nödvändigtvis ha lägenheter där kom-
munen eller det sociala står för förstahandskontraktet
och där hyresvärden ställer kraven på socialtjänsten i
stället för på de människor som bor i lägenheten.
När det gäller hur jag ser på kommunpolitiker så
försökte jag i mitt replikskifte med Sten Andersson
visa att det redan i dag finns ungefär 1 500 lagar och
förordningar som styr det kommunala självstyret. Det
handlar t.ex. om alla barns rätt att gå i skolan, och det
handlar om socialtjänsten osv. Jag tror inte att krist-
demokraterna är beredda att avskaffa lagar som riks-
dagen har stiftat eller att avskaffa andra förordningar
som reglerar hur kommunerna ska sköta dessa verk-
samheter. När det gäller rätten till sjukvård tror jag
inte heller att kristdemokraterna är beredda att över-
låta hur det ska skötas ute i landstingen utan några
som helst styrningsmekanismer från staten.
Däremot är det uppenbart att när det gäller allas
rätt till en bostad, även de människor som har små
plånböcker, är man fullständigt beredd att överlåta
detta till andra. Då försvinner känslan för det natio-
nella ansvaret, och det är där vi skiljer oss åt, Ulla-
Britt Hagström.

Anf. 189 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Sten Lundström och jag är nog över-
ens om att kommunen har en uppgift i att bistå perso-
ner som inte har en bostad. Men det är därför inte
nödvändigt att kommunen äger bostaden. Bostaden
kan ägas av privata fastighetsägare likaväl som av
kommunala. I min hemkommun är det faktiskt en
privat fastighetsägare som känner väldigt mycket för
hemlösa, och därigenom blir det väldigt lätt. Därför
har vi inga hemlösa.
I ALLBO-kommittén, där jag själv har suttit med,
var det många röster från t.ex. socialdemokratiskt håll
om att allmännyttan inte ska stå för de sociala bostä-
derna. Det är inte allmännyttans roll att hålla i allt
detta. Allmännyttan ska vara på lika villkor. Jag hål-
ler med om att allmännyttan ska vara på lika villkor.
Det handlar inte om vem som äger lägenheten.
Sten Lundström, vi vill ha kvar alla lagar som styr
i positivt syfte för medborgarna. Men stopplagstift-
ningen gör i slutändan att det faktiskt blir negativt för
medborgarna genom att friheten i kommunpolitiken
försvinner.

Anf. 190 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Den sista insatsen var ju positiv. Ulla-
Britt Hagström och kristdemokraterna har ingenting
emot en lagstyrning av hur bostadspolitiken ska se ut
i kommunerna för att man ska uppnå de nationella
målen för bostadspolitiken. Jag gratulerar till klar-
syntheten, eftersom den inte fanns tidigare.
Däremot är jag lite rädd för att det ska vara en-
skilda fastighetsägare som på ett eller annat sätt kan-
ske är eldsjälar och väldigt goda människor som ska
vara räddningen för dem som står utan bostad. Att det
just i Ulla-Britt Hagströms kommun finns en fastig-
hetsägare som tycker att det är angeläget att hjälpa
hemlösa är bra. Det är hedervärt av den fastighetsäga-
ren. Men det är inte på det sättet som vi löser sociala
problem i det här samhället. Sociala problem löser vi
genom en rättighetslagstiftning.
När Ulla-Britt Hagström säger att det inte spelar
någon roll om det är ett kommunalt eller ett privat
ägande utgår jag från att det är precis som i Yvonne
Ångströms fall, alltså att kristdemokraterna är bered-
da att införa en bostadsanvisningslag som ger kom-
munen rätt att förmedla och ta hand om lägenheter
som ägs av de privata fastighetsägarna. I annat fall,
Ulla-Britt Hagström, finns det ingen som helst garanti
för att de svaga grupperna ska få bostäder. Om inte
allmännyttan finns kvar, och om inte de privata fas-
tighetsägarna är goda nog som fastighetsägaren i
Ulla-Britt Hagströms hemkommun, så innebär det att
man står utanför, därför att det inte finns några andra
instrument som ger kommunen rätt att gå in och ta
över bostäder så att man garanterar alla rätten till ett
boende.
Allmännyttan kan användas på två sätt. Man kan
se till att använda allmännyttan för att bygga bort
bostadsbristen. Man kan i ägardirektiv från kommun-
fullmäktige se till att allmännyttan blir det bostadsfö-
retag som tar sitt stora sociala ansvar.

Anf. 191 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström, jag betackar mig å
Centerpartiets vägnar för den beskyllning som han
kom med i början av sitt anförande om att det skulle
vara okunskap om bostadsfrågor som gör att vi säger
nej till sanktioner, till straff för allmännyttan. Över
hela vårt land finns det massor av centerpartister som
är mycket kunniga och som med intresse och enga-
gemang sitter med i allmännyttans bostadsstyrelser.
Runtom i hela vårt land.
Själv sitter jag med i SABO:s styrelse som ersät-
tare och där har vi en mycket kunnig ordinarie leda-
mot - Ivar Franzén, som också har suttit i riksdagen.
Jag skulle önska att Sten Lundström fick ta kontakt
med både honom och med andra centerpartister för att
lära sig lite grann. Trots att man varit med så länge att
man har varit med och byggt upp allmännyttan är
man beredd att modernisera och se nya möjligheter,
så jag betackar mig verkligen för beskyllningen här.
För Centerpartiets räkning kräver jag en ursäkt för
den beskyllning som Sten Lundström framförde. Jag
tycker inte att det är anständigt att här i kammaren
göra så.

Anf. 192 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag sade inte att man var okunnig om
bostadspolitiken, utan jag sade att man uppenbarligen
- med tanke på de resonemang som förts - var okun-
nig om hur den sociala bostadspolitiken växte fram.
Jag har stor respekt för många av de centerpartis-
ter runtom i landet som har arbetat med bostadspoli-
tik, och jag har stor respekt för Ivar Franzéns och
hans kunnande. Däremot har jag inte lika stor respekt
för ett centerparti i riksdagen som inte på en enda
punkt i den här debatten har kunnat visa på hur vi ska
skaffa bostäder åt dem som i dag står utanför bo-
stadsmarknaden när allmännyttan är borta.
På vilket sätt är det nationella ansvaret för den so-
ciala bostadspolitiken avhängigt allmännyttan och på
vilket sätt ska vi reglera det kommunala självstyret
för att tillskapa en bostadspolitik som omfattar alla i
samhället? Jag hörde ingenting i debatten, och alltså
heller inte i Rigmor Stenmarks anförande, om den
saken.

Anf. 193 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det är glädjande att det finns steno-
grafer som sätter på pränt vad vi säger från talarsto-
len. Jag ber därför Sten Lundström att i morgon läsa
anförandena.
Jag kan ändå återge en bit av vad jag tidigare sa-
de, nämligen att i dagens läge är från Centerpartiets
sida en allmän utförsäljning av de kommunala bo-
stadsmålen i sig inte någonting som är självklart. Jag
sade också att jag har tittat på hyresbostäder ute i
Europa, just för att skaffa mig mer kunskap om hur vi
ska göra här i Sverige. Det är faktiskt så att man ute i
Europa har mycket problem, liksom vi har här hem-
ma i Sverige.
Om det är någonting som vi har diskuterat i
ALLBO-kommittén - där Sten Lundström inte satt
med och där han således naturligtvis inte kunde följa
de debatter som vi, bl.a. Ulla-Britt Hagström och jag,
hade med kolleger från samtliga partier - så är det
målen för bostadspolitiken. Om detta med en god
bostad åt alla, till rimliga kostnader, var vi fullstän-
digt överens om. Det ska finnas valfrihet och mång-
fald. Hyresrätt, bostadsrätt, kooperativ och egnahem
ska finnas. Jag hoppas verkligen att Sten Lundström
inte försöker hitta fel som inte finns hos oss i Center-
partiet. Det betackar jag mig än en gång för.

Anf. 194 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Naturligtvis försöker jag hitta fel och
brister hos mina politiska motståndare - precis som
jag försöker hitta fel och brister hos mitt eget parti -
och det kommer jag att fortsätta att göra.
Jag har fortfarande inte fått svar. Valfrihet i boen-
det - visst! Bostadsrätt, villa, kooperativ, hyresrätt
och förhoppningsvis i framtiden också hyresvilla, så
att även större barnfamiljer kan efterfråga ett boende
på marken - visst! Det finns behov av mångfald. Vi
är fullständigt överens där. Vi värnar allmännyttan
genom en tillfällig stopplagstiftning, som förhopp-
ningsvis ersätts av något som är mycket bättre och
som är mycket funktionellt. Och gärna för min del
vetorätt från hyresgästernas sida eller en förordning
om att man för staten ska visa upp hur man klarar sin
bostadsförsörjning vid en eventuell försäljning. Det är
två tänkbara möjligheter. Allra helst ser jag t.ex.
vetorätt för hyresgästerna som då kan säga ifrån och
säga: Jag vill inte bli såld!
Vad jag angriper er i Centerpartiet och de övriga
borgerliga partierna för här i debatten är att ni på intet
sätt har visat hur det nationella målet - allas rätt till
en god bostad - ska kunna leva kvar i de 16 kommu-
ner som nu står i tur för utförsäljning av hela sin
allmännytta. Hur ska ni klara allas rätt till en god
bostad i de kommunerna? Jag har inte läst och inte
hört ett ord om hur ni tänker lösa detta.

Anf. 195 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström ställde en mängd frå-
gor. Jag kan inte svara på alla de frågorna, för det
skulle ta alldeles för lång tid.
Såvitt jag kan bedöma har vi fundamentalt olika
uppfattning. Ni tror att lagstiftning, regleringar och
statliga stöd ska garantera bra bostäder till rimliga
priser. Vi tror inte det, utan vi anser att den situation
som i dag råder till stora delar är ett resultat just av
alltför mycket statlig inblandning - bl.a. av för höga
skatter.
Sedan måste jag göra Sten Lundström besviken.
Jag tror att Sten Lundström tolkade mig fel. Folkpar-
tiet har inte ställt sig bakom någon bostadsanvisning-
slag och kommer heller inte att göra det. I stället tror
vi att det kommer att gå att frivilligt träffa avtal med
privata fastighetsägare, precis som bl.a. Ulla-Britt
Hagström var inne på. Men om det mot förmodan inte
går får vi naturligtvis tänka om.

Anf. 196 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Beträffande det sistnämnda kan vi ba-
ra konstatera att den gamla bostadsanvisningslagen
byggde på principen att man skulle teckna frivilliga
överenskommelser. Man var så förutseende att det,
om det inte gick, fanns en lag att tillämpa i sådana
lägen.
I min hemkommun, Malmö kommun, gick inte
detta. Inte förrän två veckor innan borgerligheten rev
upp bostadsanvisningslagen och tog bort den lyck-
ades Malmö kommun teckna ett avtal med hotet om
att använda lagen när det gällde de privata fastighets-
bolagen.
Uppenbarligen är man beredd - framför allt gäller
det Folkpartiet - att i alla kommuner sälja ut alla
kommunala bostadsföretag, även om man inte vill
förbjuda dem. Som enskild folkpartist i varje kom-
munfullmäktige i vårt land vill man sälja ut de kom-
munala bostadsföretagen, för det är Folkpartiets poli-
tiska idé. Men då måste man ha bättre på fötterna för
att kunna lösa problemen för dem som står utanför
bostadsmarknaden och som är beredda att komma in.
Och då måste man ha bättre på fötterna för att klara ut
det nationella ansvaret vad gäller alla individers rätt
till en bra bostad.

Anf. 197 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Till skillnad från er i Vänsterpartiet
tror vi i Folkpartiet mer på morötter än på piskor. Jag
är alldeles övertygad om att man genom en lämplig
kompensation från kommunerna kan träffa avtal med
privata fastighetsägare. Inte förrän det visar sig vara
omöjligt är jag beredd att ändra uppfattning.

Anf. 198 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det där med morot skulle i detta läge
innebära att kommunen ställer upp med stödpersoner.
Eller skulle det vara fråga om dubbel hyra - eller
vilka principer ska användas för att sälja ut de fattiga
människorna?
Stöd erbjöds från alla kommuners sida, utan att
man lyckades teckna några bostadsanvisningsavtal.
Det måste vara en ekonomisk morot, dubbel hyra, för
att ta in hyresgäster som har sociala problem. Då är
det väl bättre att vi bygger egna bostäder, att allmän-
nyttan faktiskt används till det som den är tänkt för -
nämligen till att bygga bostäder åt alla människor,
både åt dem som har jobb och åt dem som saknar
jobb, både åt dem som har det gott och åt dem som
mår dåligt. Det måste väl vara bättre än att förlita sig
antingen på Ulla-Britt Hagströms vänliga hyresvärd i
hennes kommun eller på att hitta morötter som lockar
folk att släppa in dem som man normalt inte vill ha
som sina hyresgäster i sin fastighet.
Jag kan bara konstatera att det inte heller från
Folkpartiet finns något förslag om hur vi kan skapa
en nationell bostadspolitik som garanterar alla rätten
till en bostad.
Helt kort vill jag sedan göra en kommentar kring
något som flera här har berört. Visst, vi är överens i
vissa delar också när det gäller nödvändigheten att
skapa förutsättningar för att bygga. Tillsammans med
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har vi nu beslu-
tat oss för ett införande av ett nybyggnadsstöd. An-
tagligen är det något för litet men förhoppningsvis
fungerar det och skapar byggande av nya billiga bo-
städer.
Vi har föreslagit - det gäller bl.a. i Stockholm -
att lite tas från de 4 miljarder kronor som har genere-
rats i bostadsbolagen för att använda det till att bygga
nya fastigheter. Vidare föreslår Vänsterpartiet att
fastighetsskatten på sikt helt tas bort för hyresrätter;
detta för att få en rättvis beskattning av boendet. Det
här är andra sätt att sänka kostnaderna, för vi behöver
sänka kostnaderna för boende i hyresrätt.

Anf. 199 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Att förhindra utförsäljning av hyres-
rätter är att värna mångfalden. Jag hoppas att det
framstår som ett av medlen. Jag säger inte att det är
det enda sättet, men vi har tyckt från Miljöpartiet att
allmännyttan är väl värd att värna. Hyresrätterna
behövs.
Det har bollats mycket med siffror under den här
debatten. Jag har med mig TEMO-undersökningen.
Jag ska återkomma till den senare. Det är helt uppen-
bart att den här tiden då stopplagstiftningen har fun-
nits faktiskt varit till väldigt god nytta, nämligen att
man har fått upp ögonen för bostadspolitiken. Jag är
inte så säker att alla var så förskräckligt insatta i att
det man gick till val på 1998 var att allmännyttan
skulle utförsäljas. Det är möjligt, och gjorde man det
har man tydligen helt uppenbarligen helt ändrat sig
sedan dess.
Nu verkar det som att en del politiker i alla fall
börjat lyssna på folkopinionen. Det vore väl inte så
dumt att veta att över hälften var emot borättsbild-
ningar, som vi hörde. Utav dessa var var tredje mode-
rat. Vi har pratat om vilka det var som ville sälja och
vilka som ville ha det kvar. Av dem som redan är
borättsinnehavare är en majoritet emot ombildning.
Likadant var det bland villaägarna. 57 % tyckte att
det var fel att omvandla allmännyttans hyresrätter till
bostadsrätter. Det kan bero på att det är människor
som har vuxna barn som vill göra en sådan boende-
karriär som Sten Lundström beskrev här och som väl
de flesta av oss har varit med om. Man har hyrt en
bostad under en tid. Inte hade jag någon miljon att
hosta upp när jag skulle ha min första bostad. Det är
en fullkomligt orimlig situation här i Stockholm. I
Ödeshög är det inte på det sättet. Det finns ingen som
vill köpa hyresfastigheter där, och det är ett av pro-
blemen.
En av anledningarna till att jag är engagerad i de
här frågorna är att jag är bl.a. socialarbetare. Av den
anledningen utsågs jag av mitt parti att vara med i den
boendesociala beredningen, som var en föregångare
till ALLBO-kommittén. Vi i den sociala beredningen
var ute och reste i Europa. Då var vi nog så eniga om
att social housing ville vi inte ha. Jag tycker inte att
de former av omhändertagande som man har ute i
övriga Europa är någonting att ta efter. Jag är faktiskt
väldigt stolt över den bostadssituation som vi har i det
här landet.
Vi behöver tid för eftertanke i de här frågorna. Vi
behöver ha tid att genomföra de förslag som ALLBO-
kommittén kom med. Det tar lite tid, och jag är min-
sann den som har sett till att vi har förkortat giltig-
hetstiden för stopplagarna så långt det har gått. För
den första lyckades vi förkorta den med ett halvår och
för den här stopplagstiftningen med tre månader. Det
är väl alltid något. Bl.a. hade Lagrådet synpunkter på
att en sådan här sanktionslagstiftning inte skulle vara
alltför långvarig. Det var vi tvungna att rätta oss efter.
Vi kommer helt uppenbart till väldigt olika slut-
satser. Vi är eniga om rätten till en bostad och en
lämplig bostad, adequate shelter. I år pratar vi om i
Habitatagendan som gäller över hela världen. Det är
väl så giltigt i Sverige, för här har vi hemlösa, vi har
ungdomar som får bli mambor i all evighet, kanske
tills de blir 30 år och ska bilda familj själva.
Jag är väldigt intresserad av att vi utvecklar den
här rättigheten. Tak över huvudet ska vara en mänsk-
lig rättighet. Däremot sade Handikappombudsmannen
när vi höll på med tillgänglighetslagstiftningen att
kommunalt självstyre inte är någon mänsklig rättig-
het. Han såg motsättningen när man inte kan tillgodo-
se de svagaste gruppernas behov i samhället. Han
talade om den handikappade. Och vi har våra hemlö-
sa. Där sitter en rättighetslagstiftning inte helt fel.
Då skulle jag naturligtvis vilja höra vad de bor-
gerliga partierna skulle säga om en sådan, om det
skulle vara att gå det kommunala självstyret för när.
Ni har ju väldigt mycket synpunkter på hur vi be-
handlar det kommunala självstyret, bl.a. hur vi fattar
beslut i kommunerna. En anledning till att det här
dröjer, att vi var tvungna att ta till en ytterligare för-
längning av stopplagstiftningen är att man skulle
utreda de här frågorna. Vi i Miljöpartiet är väldigt
angelägna om att besluten faktiskt fattas på kommu-
nal nivå men att man har tid till eftertanke. Det har vi
föreslagit. Vi har fått med som ett tilläggsdirektiv till
Kommundemokratikommittén att man ska kunna
fatta två beslut med mellanliggande val. Då kommer
ju frågan verkligen upp på dagordningen och blir
belyst. Alltså inget idiotstopp, men att man tänker till
lite grann.
Folkomröstning är naturligtvis också en viktig
sak. Det var någon som nämnde Heby här. Det vore
bra om vi kunde höja folkomröstningsinstitutet till
vad det verkligen skulle kunna betyda.
När det gäller sättet att fatta beslut i kommun-
fullmäktige vill jag påminna om en paragraf i kom-
munallagen som fanns i den gamla kommunallagen
och som följde med i den nya. Det är 5 kap. 43 § a.
Vid beslut enligt denna bestäms utgången antingen
genom kvalificerad majoritet bestående av två tredje-
delar eller genom enkel majoritet med två beslut med
mellanliggande val. Men som det står nu är att beslu-
ten ska fattas med enkel majoritet om inte annat är
föreskrivet. Det är precis det som vi vill pröva, att
man kan föreskriva ett annat sätt att fatta beslut, t.ex.
när det gäller så stora strukturfrågor som utförsäljning
av kommunala bostadsbolag. Och det finns andra
saker som är precis lika viktiga.
Därmed yrkar jag bifall bostadsutskottets förslag i
BoU10.

Anf. 200 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Den lokala självstyrelsen har vi dis-
kuterat. Där vet Helena Hillar Rosenqvist vad jag
tycker om att gå in med två tredjedelars majoritet
eller med val emellan, så det ska jag inte ta upp tiden
med nu.
Vad jag vill fråga Helena Hillar Rosenqvist om
rör stopplagstiftningen. Förra gången var Helena
Hillar Rosenqvist stolt över att ha kunnat förkorta
giltighetstiden för stopplagstiftningen ett halvår. Det
måste vara ett tecken på att ni inte gillade den. Nu
säger hon att man har lyckats förkorta den med tre
månader. Då vill jag fråga: Vad är argumenten till att
Miljöpartiet vill förkorta? Det kanske stämmer med
vår syn.
Nu förlänger ni den igen, för andra gången. Då
vill jag fråga: Hur länge kommer Miljöpartiet att vara
med och förlänga giltighetstiden för denna stopplag-
stiftning innan ni slår näven i bordet och säger: Nu får
det vara stopp för vi har en annan syn på den kom-
munala självstyrelsen?

Anf. 201 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Anledningen till att man behövde
förlänga den är helt enkelt den att man inte är klar.
Det är vissa saker som behöver utredas mer. Ulla-
Britt Hagström vet lika väl som jag vilka punkter det
var. Det var självkostnadsprincipen, regleringen av
förköpsordning, utökat boendeinflytande och andra
frågor som var viktiga att utreda. Vi gjorde en lite
annan bedömning än vad regeringen gick ut med
först. Vi tyckte precis om förra gången att man kan-
ske inte behöver ha så lång tid för beredning.
Att det skulle vara så kortvarigt som möjligt var
det inte vi som hittade på utan det var Lagrådet som
tyckte att det inte ska vara en alltför lång tidsutdräkt
på en sanktionslagstiftning. Vi tyckte att det låg nå-
gonting i det.
När det gäller att det nu behövs en förlängning
gjorde vi den bedömningen att det var lämpligt att
fastställa datumet till den 31 mars 2002. Kommun-
demokratikommittén behöver lite mer tid på sig. Man
fick en förlängning med tre månader för sitt arbete.
Det var ett resonemang om vad som är kortast möjli-
ga tid för att man ska kunna ta ställning till de nya
frågor som man fick utreda.

Anf. 202 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! ALLBO-utredningens delbetänkande
var ute på remiss, och jag tror att det bara var en enda
av remissinstanserna som var positiv. Alla sågade
argumentet med två tredjedels majoritet, vilket ju var
positivt.
ALLBO-kommitténs förslag innehåller inte heller
någonting som skulle kunna motverka stopplagstift-
ningen. Egentligen är det bara ett pedagogiskt instru-
ment för att man ska försöka att bevara allmännyttans
hyresledande roll.
Jag har inte hört vad Helena Hillar Rosenqvist vill
ha i stället för stopplagstiftningen. Jag känner med
henne. Det är inte roligt att fatta ett beslut som man
inte tror på. Att ni inte tror på det förstår jag eftersom
ni vill förkorta giltighetstiden. Då gäller det att hitta
någonting annat i stället.

Anf. 203 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det vore bra om jag kunde få stå för
mina egna värderingar och inte få dem pådyvlade av
ett annat parti.
Vi tycker naturligtvis att allmännyttan behöver
moderniseras och utvecklas - det har många här varit
inne på - och det är precis det som detta ska leda till.
Mitt favoritförslag gick ut på två beslut med mel-
lanliggande val. Det bemöttes något mera välvilligt
av en del av remissinstanserna, bl.a. av ett av univer-
siteten. Man ansåg att det var något mindre odemok-
ratiskt. Jag bedömer det som att det har en möjlighet
att bli välvilligt bemött.
Vi lämnade också utrymme för Kommundemo-
kratikommittén att komma med andra förslag. Då
handlar det om folkomröstningar, och det är många
här i kammaren som gärna vill använda sig av det
instrumentet för att få en sak belyst som kanske inte
är så given från början.

Anf. 204 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag hade ungefär samma frågor som
Ulla-Britt Hagström. Men jag kan fylla på med en
annan fråga som handlar om det som Helena Hillar
Rosenqvist talade om, nämligen rättighetslagstiftning.
Redan i dag har vi en rättighetslagstiftning, bl.a. i
regeringsformen där det står så här i 1 kap. 2 §: "Det
skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till
arbete, bostad och utbildning samt att verka för social
omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö."
Kommunerna har också ett tydligt ansvar för bo-
stadsförsörjningen inom sina respektive territorier.
Det kommunala bostadsförsörjningsansvaret fastslogs
i kommunallagen och även i socialtjänstlagen. I plan-
och bygglagen ges också kommunerna ett grundläg-
gande ansvar för att planera markanvändning, vilket
har betydelse för människors rätt till bostad.
Det finns alltså redan i dag en rättighetslagstift-
ning, vilket vi också tog upp i ALLBO-kommittén.
Jag tycker att de ledamöter som inte hade möjlighet
att vara med där borde läsa reservationerna i ALLBO-
kommittén och de remissvar som har avgivits. Det tar
ett bra tag, men det är nyttigt, jag lovar.

Anf. 205 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Att vi har en rättighetslagstiftning
som garanterar ett boende är väl att ta i. Vi har lite
problem med det. Man har möjlighet enligt social-
tjänstlagen att ansöka om bistånd till en bostad, men
den rätten borde vara något starkare.
Det finns många idéer om hur man ska tillgodose
de sociala behoven. I boendesociala beredningen
hade vi ett sammanträffande med socialchefer. I en
större kommun norröver framhöll man att man hade
bättre kontakt med de privata fastighetsägarna än med
de kommunala bostadsföretagen. Nu ser jag att Rig-
mor Stenmark reser på sig. Ja, det var mycket riktigt
Uppsala.
Efter det - det var 1999 som vi höll på med det
här - sades avtalen upp. Det är ju sådant som händer.
Avtal med privata fastighetsägare kan vara tidsbe-
stämda och de kan sägas upp om de inte var så bra för
fastighetsbolaget. Det verkar ha kommit som en över-
raskning för somliga, men det var en varningsklocka.
Jag trodde också ganska mycket på dessa avtal.
Det finns goda exempel på att det kan fungera. Men
kommunerna har ändå lite andra åligganden. Det är
också kommunerna som ska svara för tillämpningen
av socialtjänstlagen. Att ha en uppsättning av allmän-
nyttiga bostäder är inte fel för en kommun som ska ta
sitt bostadsförsörjningsansvar.

Anf. 206 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Jag vill då fråga om Helena Hillar
Rosenqvist tänker ta till vara den överenskommelse
som hyresgäster och hyresvärdar har träffat om att
försöka att utveckla hyresrätten så att det blir möjligt
att göra den fristående. Man ska också se till att alla i
samhället tar ansvar för den sociala biten. Det är
också väldigt viktigt.
Men vi får inte konservera bostadspolitiken. Vi
ska ju inte använda oss av straffsanktioner i sådana
här sammanhang. Såvitt jag kan se vill inte heller
Miljöpartiet det. Då förstår jag inte att man kan låna
ut sig till att återigen bara hålla fast vid något gam-
malt.

Anf. 207 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Vi lånar inte ut oss till någonting.
Som jag inledde med att säga ser vi detta som ett
medel att värna mångfalden.
Det finns ett exempel från Tyresö på vad som kan
hända om man släpper det alldeles fritt. Där hade det,
precis som i Nacka, skett en totalutförsäljning.
Jag ansåg då och jag anser fortfarande att den här
lagstiftningen har varit till god nytta. Bostadspoliti-
ken har kommit upp på dagordningen som aldrig förr.
Det har varit jättebra.

Anf. 208 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag skulle kanske kunna hänvisa till
det längre anförande som jag höll i kammaren den 14
juni 1999 då stopplagen diskuterades första gången.
Många skulle nog bli glada om jag inskränkte mig till
en sådan hänvisning. Jag ska nu inte glädja kamma-
ren så mycket.
När jag ser och hör hur enhetsstatens ideologer
arbetar i kombination med partiintressets advokater
får jag obehagliga upplevelser och associationer. Jag
behöver knappast belägga dessa konstateranden sär-
skilt mycket. Från flera talare här i dag har anförts
alla de principiellt kritiska synpunkter som man kan
ha från demokratisk synpunkt, från grundlagssyn-
punkt och från den kommunala självstyrelsens posi-
tioner.
Vi har t.o.m. här fått höra att en TEMO-
undersökning skulle vara viktigare att ta hänsyn till
än demokratiska val till fullmäktige. Det ger faktiskt
riktigt obehagliga associationer.
När jag har läst yttrandet har jag ansträngt mig för
att få respekt för de skäl som socialdemokraterna
anfört för att det finns ett behov av den lagstiftning
som nu föreslås, men jag har inte funnit några sådana
skäl.
Det sägs att stopplagen är nödvändig för bo-
stadstillgången. Men det är ju faktiskt så att bostäder
inte försvinner från jordens yta om de byter ägare.
Rent av hörde jag alldeles nyss herr Sten Lundström
säga att de lägenheter som han har bott i finns kvar
trots att han inte bor kvar i dem. Och jag vill gärna
erinra om vad statsrådet Rosengren anförde i dagens
frågestund på tal om Vasakronans fastighetsinnehav.
Fastigheter och lokaler som Vasakronan i dag innehar
försvinner inte från marknaden när de säljs, sade han.
Fastigheterna finns ju kvar på marknaden även när de
är sålda, sade Rosengren.
På samma sätt är det med bostadsfastigheter. Ing-
en enda lägenhet kommer till bara därför att fastig-
heterna är kommunala. Bostadsrättsföreningarnas
ambitioner att åstadkomma bostäder i vindsutrymmen
tyder snarare på motsatsen, åtminstone i Storstock-
holmsområdet.
Det sägs att stopplagen är nödvändig för omsor-
gen om boendet. Den skulle ge ett bättre boende i
miljonprogramområdena t.ex. Men regeringens ställ-
ningstagande till Stockholm stads anhållan om att få
använda vinstpengar ur stadens bostadsbolag för att
förbättra boendemiljön i miljonprogramområdena
runt Stockholms centrala delar är avslöjande och ger
en antydan om att de verkliga motiven för den före-
slagna lagstiftningen är några andra än de som an-
förts.
Om man inte ska kunna använda de kommunala
bostadsbolagens överskott till upprustning av den
fysiska miljön, såsom upprustning av bostadsgårdar,
parker, lekparker, torg, lokaler, gång- och cykelvägar,
skolgårdar osv., då är det knappast boendemiljön och
boendet som man vill värna om. Likväl har den soci-
aldemokratiska regeringen avslagit en sådan begäran
så sent som för tre dagar sedan. Jag har en kopia på
avslaget här i min hand.
Det sägs att bruksvärdeshyran kräver att man har
kommunala bostadsföretag. Såsom bruksvärdeshyran
exempelvis har tillämpats i Storstockholmsområdet
har det i stället lett till att vi inte har fått några nya
bostäder byggda. I stället för bostäder åt alla har det
blivit allas rätt till en plats i bostadskön, därför att den
kommunala tillämpningen av hyressättningen i ex-
empelvis S:t Eriksområdet ledde till att vi inte fick
några nya lägenheter. Det ledde dessutom till att
omvandlingen från hyresrätter till bostadsrätter har
blivit särskilt stor i det privatägda beståndet. Det är ju
där som den stora omvandlingen har skett, därför att
det inte har gått att få ekonomi i byggandet av hyres-
rätter. Det är mycket olyckligt, men det är det faktis-
ka förhållandet. Det är ju i det privata beståndet som
omvandlingen till bostadsrätter har varit så domine-
rande i Stockholmsområdet, och det har bl.a. berott
på tillämpningen av bruksvärdeshyror.
Uppenbarligen är det mer av centralstaten och de
socialdemokratiska bastionerna som ska försvaras
med hjälp av stopplagen. De två år som 1999 ansågs
vara tillräckligt för att komma med ett förslag till
lagstiftning som skulle säkra den socialdemokratiska
regeringens intressen i de kommunala bolagen har
uppenbarligen inte räckt till.
Visst kan man fråga sig om det finns så mycket
tid att nuvarande regering skulle kunna producera ett
anständigt förslag som tillgodosåg både socialdemo-
kraternas och regeringens intressen genom den s.k.
ALLBO-kommittén. Det har ju visat sig att det inte
gick. När kommer det att ske? Det blir inte lätt att
åstadkomma något sådant.
I den situation som har uppkommit är det Miljö-
partiet som har hamnat i det stora tvärdraget. Miljö-
partiet tvingas solka ned sin inställning till det lokala
självbestämmandet med en tydlig grundlagsstridande
åtgärd i strid med den kommunala demokratin. Det
måste kännas ganska obehagligt för Miljöpartiets
representanter när Anders Ygerman tackar för bistån-
det för att man på det här sättet trampar på den
kommunala demokratin.
Den föreslagna lagstiftningen i förlängningen av
stopplagen är skamlig. Med detta, fru talman, vill jag
instämma i tidigare framförda moderata yrkanden
från talarstolen.

Anf. 209 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Egentligen hade jag inte tänkt begära
replik, för moderaterna har ju hållit sitt huvudanfö-
rande, men jag kan inte låta bli.
Det mesta har gått Carl-Erik Skårman fullständigt
förbi. Det är inte stopplagen som är den slutliga lag-
stiftningen. För oss är stopplagen det nödvändiga
rådrummet för att komma fram till en lagstiftning
som skapar möjlighet för allas rätt till bostad.
Att inte moderaterna värnar bruksvärdesprincipen
vet vi sedan tidigare. Det finns ju ett antal motioner
sedan tidigare om att man ska avskaffa bruksvär-
desprincipen och införa marknadshyror. Det är grun-
den för den moderata synen på hyrespolitiken. Men
de övriga partierna inom borgerligheten brukar trots
allt ställa upp för bruksvärdesprincipen på ett annat
sätt.
Sedan hänvisar Carl-Erik Skårman, fru talman, till
grundlagen. Jag hänvisar också till grundlagen och till
samma regeringsform, där det står att det ska åligga
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad osv.
Jag tror att även Rigmor Stenmark har tagit upp detta.
Det innebär alltså att det finns två grundlagar, den ena
om det kommunala självstyret och den andra om
rätten till boende och det allmännas skyldighet att
tillse individens rätt till bostad. Det här är rådrummet
för att lösa ekvationen hur vi ska kunna tillgodose
både att det kommunala självstyret fungerar och att
individen har rätt till bostad. Då tycker vi som väns-
terpartister att det här, precis som när det gäller skola,
socialtjänst och alla andra områden som faller under
det kommunala självstyret, finns skäl att reglera det
kommunala självstyret. Det är inte särskilt underligt.
Det finns 1 500 lagar och förordningar som i dag
reglerar det kommunala självstyret. Om vi sätter oss
ned och granskar dessa 1 500 är jag övertygad om att
vi kan hitta flera hundra som kan plockas bort. Men
vi kommer också att hela tiden hitta nya regler och
lagar för att garantera individens rätt i varje kommun
och i varje samhälle att faktiskt vara delaktig på lika
villkor. Det finns ett behov av nya rättighetslagstift-
ningar.

Anf. 210 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill hänvisa till vad Sten Lund-
ström själv sade, att de lägenheter som han bott i
finns kvar trots att han har flyttat ifrån dem. Bostäder
försvinner faktiskt inte från jordens yta därför att de
byter ägare. Detta är en myt som odlas i alla socialis-
tiska sällskap, men så är det inte.
Dessutom är det faktiskt så att om man tillämpar
bruksvärdeslagstiftningen på ett sådant sätt att det
inte byggs nya lägenheter, blir det aldrig någon rätt
för alla att ha en bostad. Det måste produceras bo-
stadslägenheter om det ska finnas någon rätt att bo,
och då måste det finnas en hyreslagstiftning som gör
det möjligt. I annat fall blir det nödvändigt för Sten
Lundström och andra att föreslå en stopplag för att
åtminstone kunna administrera bristen.
Något annat än en stopplag har ju inte kommit
fram trots att det nu har gått två år. Det sades den
14 juni 1999 att det behövdes ett rådrum på två år för
att komma fram med ett förslag. Vad är det då för
förslag som vi har fått här nu? Jo, en förlängning av
stopplagen. Stopplagen är den enda lösning som det
än så länge finns tillgång till.

Anf. 211 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När det gäller det sista kan jag bara
instämma i Carl-Erik Skårmans synpunkt. Jag bekla-
gar att det inte finns ett annat förslag. Jag beklagar att
vi inte kunde få diskutera hur det nationella ansvaret
för allas rätt till bostad ska implementeras i kommu-
nernas verksamhet. Jag beklagar att det inte är detta
som vi debatterar i dag. Men det förslaget finns inte.
Därför är det viktigt att stopplagstiftningen får fortle-
va fram till dess att förslaget finns. Förhoppningsvis
är det bara en graviditet, alltså nio månader, som
Carl-Erik Skårman behöver vänta till dess att försla-
gen finns. Då är jag fullständigt övertygad om att
Moderaterna inte kommer att ställa upp, men det är
en annan sak.
Min lägenhet finns kvar, visst. Men tänk om den
hade blivit såld, omvandlad till en bostadsrätt - eller
den allmännyttiga lägenhet som mina föräldrar fick
på grund av att de var trångbodda. Hade det varit en
bostadsrätt hade inte en familj med den ekonomi som
min familj hade haft en möjlighet att köpa den lägen-
heten. Den hade inte funnits tillgänglig på en bo-
stadsmarknad för min familj. Det är en avsevärd
skillnad.
Allmännyttan och hyresrätten som sådan ger möj-
ligheter för fler att faktiskt få tillgång till en bra bo-
stad. Om inte allmännyttan fungerar på det viset i
enskilda kommuner är det den politiska ledningens
och kommunernas sak att skriva sådana ägardirektiv
åt sina kommunala bostadsbolag att de tar den sociala
hänsyn som de faktiskt bör göra som allmännyttigt
bostadsföretag.
Bruksvärdesprincipen hindrar ingen att bygga lä-
genheter. Det gör däremot de snabba klippens män,
de stora avkastningarnas män. I Stockholms komun
skulle man kunna använda de 4 miljarder som de
kommunala, allmännyttiga bostadsbolagen har gene-
rerat i vinster till att investera i nybyggnad och om-
byggnation. Det skulle skapa ganska många lägenhe-
ter i Stockholms kommun. Om Stockholms kommuns
borgerliga, och i viss mån också, tror jag, socialde-
mokratiska och vänsterpartistiska, grupper hade sett
till att det fanns mark tillgänglig att bygga på hade det
inte varit något större problem. Pengar finns. Viljan
finns hos vissa partier.

Anf. 212 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag sade tidigare att man verkligen
kan fråga sig om det finns så mycket tid att det går att
få fram ett förslag som tillgodoser den nuvarande
majoriteten i kammaren. Jag vidhåller att den frågan
ännu inte har fått något svar. Det enda som kommer
är stopplagar.
Ingen enda bostad försvinner - återigen: ingen
enda bodstad försvinner - för att man byter ägare.
Däremot blir det alldeles för lite nybyggt med den
bruksvärdesprincip som har stoppat all nybyggnation
i bl.a. Stockholm. Detta är ett problem som man
måste lösa om alla ska få en möjlighet att bo någon-
stans.

Anf. 213 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Jag ska inte förlänga den här reprise-
ringen i onödan. Jag ska bara rätta till en av grövsta
felaktigheterna i Skårmans tal. Om det är så att majo-
riteten i Stockholm vill rusta upp gårdar, hus och
trappuppgångar kan man ju använda sig av de
3,8 miljarder kronor som man har plundrat de all-
männyttiga bostadsföretagen på i strid med gällande
lagstiftning. Om man just vill rusta upp trappupp-
gångar och hus går det att använda de pengar som
finns i de allmännyttiga bostadsföretagen. Det finns
ingenting i stopplagen som hindrar det.
Men om man vill använda hyresgästernas pengar
för att rusta upp parkvägar eller centrumanläggningar,
då är det ingenting annat än en extraskatt, som Carl-
Erik Skårman talar om, en extraskatt på hyresrättsbo-
ende. Den extraskatten tänker inte socialdemokrater-
na vara med att bidra till. Kommunala angelägenheter
måste alla kommunmedborgare vara med och bidra
till, även de som bor i bostadsrätt och villa.

Anf. 214 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Vad Stockholms stad har anhållit om
är att överskottet från bostadsföretagen skulle kunna
användas för att åtgärda miljonprogramsområdena.
Det handlar i den fysiska miljön om bostadsgårdar,
grönområden, torg, lokaler, lekparker och skolgårdar.
Men vad säger regeringen? Jag ska läsa sista mening-
en: Regeringen finner mot denna bakgrund att ansö-
kan ska avslås.
Man vill inte att de här överskotten från de kom-
munala bostadsföretagen ska kunna användas för att
förbättra boendemiljön i miljonprogramsområdena.
Inte kan det vara omsorgen om miljonprogramsområ-
denas upprustning som ligger bakom stopplagen?

Anf. 215 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Fru talman! Den här gången får jag försöka tala
långsammare för att nå fram även till Carl-Erik
Skårman. Det behövs inget tillstånd från regeringen
för att rusta upp allmännyttan i Stockholm, alltså
miljonprogramsområdena. Det går bra att använda de
vinstmedel som finns till det. Om man däremot vill
använda de pengar som hyresgästerna har betalat in
för att rusta upp andra saker i kommunen, som skrid-
skobanor och centrumanläggningar, då säger vi nej.
Det ska alla kommuninvånare vara med och betala -
inte bara de som bor i allmännyttig hyresrätt.
Det finns inget hinder i den lagstiftning som i dag
ligger på riksdagens bord för att direkt börja måla om
husen i Rinkeby och Rågsved. Men det tror jag tyvärr
inte att det finns någon vilja för i Stockholms stads-
hus. Det är därför man har plundrat bolagen på
3,8 miljarder kronor i stället för att rusta upp fastig-
heterna.

Anf. 216 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Anders Ygeman talar om vinstmedlen
i de kommunala bostadsföretagen, och det är de som
inte får användas till det här. Regeringen har ju avsla-
git det. Man låter inte bostadsbolagen dela ut det här
till staden. Det är ju faktiskt staden som äger många
av de marker som det handlar om. Det är tomtmark
som ägs av staden.

Anf. 217 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det är ju inte kul med opinionsunder-
sökningar som går en emot, så jag förstår att Carl-
Erik Skårman inte tyckte att det var bra att hänvisa till
den här TEMO-undersökningen. I andra sammanhang
brukar vi politiska partier snegla ganska bra på opini-
onsundersökningar. En del gläds och en del blir
hemskt förargade och vill helst låtsas som om man
inte ser dem - när Miljöpartiet droppade i opinions-
siffrorna t.ex. och en del genast räknade ut oss.
Nu har vi däremot utövat vårt inflytande i Sveri-
ges riksdag genom att samarbeta med Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet i den här frågan. Jag
tycker precis som Anders Ygeman att det har gått
alldeles utmärkt. Jag kan säga att Socialdemokrater-
na, det regerande partiet, fick ge med sig på en hel del
punkter. Det tror jag att Anders Ygeman hade kunnat
intyga om han hade haft replikrätt på mig, men det
har han inte.
Därför fortsätter jag med de här beslutsformerna
som Carl-Erik Skårman mycket väl vet att vi tycker
är oerhört viktiga. Om inte en opinionsundersökning
är tillräckligt för att veta vad folk vill måste väl ändå
de 45 000 namnunderskrifter som man lyckats samla
ihop här i Stockholm vara ett uttryck för folkviljan.
Ett ännu bättre uttryck för folkviljan är att underställa
sådana här beslut en folkomröstning.

Anf. 218 CARL-ERIK SKÅRMAN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är väl medveten om att partier är
väldigt opinionskänsliga. Ibland kan de ändra sig på
en eftermiddag beroende på att de är rädda för opini-
onen. Det såg vi exempel på i helgen. Men min in-
vändning gäller inte det, utan min invändning gäller
att man säger att detta är viktigare än de kommunala
valen. Ingen kan ju faktiskt klaga på att man inte i
Stockholm skulle ha diskuterat frågan om bostads-
rätter i valrörelsen 1998. Det var ju en av de allra
största frågorna.
Man kan inte ifrågasätta förutsättningarna för de
kommunala valen, och de kommunala valen var väl-
digt klara och entydiga med tanke på hur fullmäktige
sedan utformades. Jag tycker att det är fel att man, om
man inte gillar valet, i efterhand kommer och säger
att opinionsundersökningar är viktigare. Jag skulle
vilja råda Miljöpartiet att ha bättre kontakt med opi-
nionen, att ta mer intryck av opinionen och utveckla
sin politik därefter. Men det får Miljöpartiet klara ut
på egen hand.

Anf. 219 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Då drar jag den slutsatsen att Mode-
raterna i Stockholm inte räds ett nytt val där man
eventuellt med god majoritet skulle kunna fatta ett
likadant beslut om utförsäljning. Då är ju saken gre-
jad, så att säga. Då håller det här. Jag är inte så säker
på att det kommer att göra det om man ser på opini-
onsundersökningarna.
Vi försöker ha kontakt med dem som röstar på
Miljöpartiet eller sympatiserar med Miljöpartiet. Vi
ser faktiskt att Miljöpartisterna är de som t.ex. har
mest motstånd mot marknadshyror. Så där tror jag att
vi ligger rätt så bra i fas med våra sympatisörer.
En majoritet av miljöpartisterna är emot en utför-
säljning. Det var precis det jag trodde. Det stämmer
också mycket väl med det resultat vi kom fram till, så
helt fel ute är vi inte.
Sedan tycker jag att det är trevligt när folk följer
vad som händer på våra kongresser.

Anf. 220 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag räds inte ett val framöver. Det gör
inte vi moderater heller, särskilt inte på boendesidan.
Vi menar att bostadsutbudet ska följa de boendes
efterfrågan. Så som folk vill bo, så ska vi bygga. Jag
skulle nog gärna vilja tillråda Miljöpartiet att föra en
sådan politik, i stället för att tafsa på den kommunala
demokratin.

Anf. 221 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Den här diskussionen tenderar att bli
mer allmän bostadspolitik, så jag kan inte heller låta
bli utan frestas, med en stockholmare i talarstolen, att
ställa lite frågor.
Blev det så bra som moderaterna hade tänkt, när
man nu gör bostadsrätter av så många fastigheter som
möjligt här inne i Stockholm?
Var tredje invånare i Stockholm har under de se-
naste åren haft problem med att hitta en lämplig bo-
stad. Av ungdomarna i åldern 19-30 år har över
hälften haft bostadsproblem. Var femte invånare har
flyttat de senaste två åren, och drygt en av fyra plane-
rar att göra det de närmaste två åren. Två av tre säger
numera nej till försäljning av allmännyttan.
7 000 nya bostadsrätter har bildats sedan den 1 ja-
nuari 1999. Sedan den 1 januari 1999 har
186 bostadsrättsföreningar skrivit kontrakt eller sagt
ja till att köpa sina fastigheter av de kommunala bo-
stadsföretagen i Stockholm.
Det här har blivit ett problem. Det går inte att
bortse från. I dag på lunchen hörde jag att en bostads-
rätt på 60 kvadratmeter här inne i Stockholm kostar
över 2 miljoner kronor. Dessutom har man en må-
nadsavgift på över 5 000 kr.
Visst, människor ska ha rätt att ha den möjlighe-
ten. Men gagnar det här verkligen Stockholm? Jag
frågar mig: Gagnar det invånarna i Stockholm när det
går till överdrift?

Anf. 222 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill inte hindra någon som vill ha
möjlighet att köpa sin hyreslägenhet för att göra en
bostadsrätt.
Den stora omvandlingen av hyresrätter till bo-
stadsrätter har skett inom det privata beståndet. Det är
ju så det har skett. Det har skett därför att det inte har
funnits ekonomiska förutsättningar för att producera
hyresrätter.
Jag håller med Rigmor Stenmark om att det hade
varit mycket bättre om vi hade haft sådana förhållan-
den att det hade varit lönsammare att producera hy-
resrätter. Men som bruksvärdeshyran tillämpades
bl.a. av den socialdemokratiska majoriteten 1996
avstannade ju hela hyresrättsbyggandet.
Visst behövs det fler hyresrätter i Stockholm. Det
måste ju också föranleda förändrade förhållanden.

Anf. 223 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Av de uppgifter jag har, Skårman,
kan man se att om alla köp går i lås får de kommunala
bolagen, Svenska Bostäder, Stockholmshem och
Familjebostäder, in drygt 8,3 miljoner kronor. Det är
inte bara i de privata bolagen man gör ombildningar.
Det finns en grund för det här.
Jag tycker faktiskt att det måste finnas någonting
mittemellan som är mer rimligt för människor. Jag
har själv ungdomar som bor här i Stockholm och vet
vilka svårigheter det här innebär för människor i
Stockholm.

Anf. 224 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Den stora kvantiteten ombildningar
har skett på det privata området, beroende på att det
inte har varit ekonomi för byggande av hyresrätter.
Det är mycket olyckligt.
En av de stora orsakerna är bl.a. hyressättningen i
S:t Eriksområdet, som skapade en sådan osäkerhet att
ingen har vågat att bygga hyresrätter. Boende i pri-
vata hyreslägenheter har sett till att få köpa sina lä-
genheter därför att fastighetsägarna har fått ut högre
priser om man har sålt till en bostadsrättsförening.

Anf. 225 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! I regeringens proposition om förlängt
stopp för utförsäljning av kommunala bostadsföretag
kan man läsa att regeringen givit Kommundemokrati-
kommittén i uppdrag att "presentera ett förslag till en
demokratigaranti, innebärande att särskilda tröghets-
regler införs vad gäller avgöranden på kommunal
nivå som är av långsiktig karaktär och av stor eko-
nomisk och principiell betydelse."
Man häpnar, gott folk. På fullt allvar överväger
tydligen regeringen att införa tröghet i ett system som
enligt kritiken ofta lider av att ta sig fram med en
snigels hastighet. Den vanligaste kritiken på kommu-
nalpolitisk nivå är enligt min erfarenhet - och den är
grundad sedan 70-talet - att beslut och förändringar
inte går fort nog. Denna uppfattning är nog inte bara
allmän bland medborgarna i gemen, utan omfattas
säkerligen också av de flesta kommunalpolitiskt akti-
va, oavsett partifärg.
Med tanke på den tid det kan ta för medborgare
att få sina lagliga rättigheter - exempelvis handikap-
pades rätt till tillgänglighet eller personlig assistans
eller föräldrar med barn i kö för barnomsorg - finns
det helt klart ett större behov av att införa särskilda
snabbhetsregler just på den kommunala nivån.
Vilka avgöranden som regeringen avser med den
här skrivningen - förutom att fördröja demokratiskt
fattade beslut om att sälja kommunala bostadsbolag -
vore mycket intressant att få veta. Någon klarhet har
ju inte givits i debatten här i dag.
Att dessutom kalla detta en demokratigaranti, när
det snarare rör sig om administrativa åtgärder för att
förhindra och försvåra för ett demokratiskt valt full-
mäktige i Stockholm att genomföra sin politik, är milt
uttryckt ett försök att införa ett nyspråk, ett språk som
döljer verkligheten genom att kalla saker för sin mot-
sats.
Ska vi med kraft kunna bekämpa segregationen i
boendet, de djupa klassklyftorna, utanförskap och det
faktum att alltfler människor väljer att inte välja i
våra val vart fjärde år är stopplagar, vare sig de gäller
kommunernas rätt att höja sin skatt eller att sälja sina
bostadsbolag, helt fel metod.
Nej, det enda rätta är att ge sig ut bland det myller
av människor som bor här i Stockholm och även ut i
obygdernas allmoge och alla andra delar av vårt vack-
ra land med mer eller mindre öppna landskap. Vi
måste ut och mobilisera medborgarna i ett aktivt
motstånd mot privatisering, mot utförsäljningar, mot
det vi anser vara en bedrövlig borgerlig politik.
Det är hårt politiskt fotarbete som krävs, inte
stopplagar. Det är att förankra ansvaret, engagemang-
et och makten hos varje individ och medborgare. Jag
tror på individens, på medborgarens, på varje männi-
skas förmåga och förstånd att lyssna och ta till sig,
fundera och dra lärdomar därav - t.o.m. på stockhol-
marens förmåga till detta. Därmed inte sagt att vi
människor inte har en osviklig förmåga att göra
misstag, ta felsteg, snubbla och inte begripa vårt eget
bästa. Men gott folk, handen på hjärtat: Det sitter
ändå till vänster och det gör också den bästa politiken
- normalt, vill säga, men inte den här gången.
Stopplagar typ denna är att sätta paragrafer i stäl-
let för politik i vägen för den mycket aktiva höger
som styr här i Stockholm. De enda som tjänar på
detta är just den höger som stopplagen säger sig vilja
stoppa. Det finns självklart ingen absolut, klar och för
evigt given tydlig gränslinje för vad som hör hemma i
det kommunala självstyret och vad som med all rätt
lyder under denna församlings fögderi.
En levande, i folkdjupet förankrad demokrati för-
ändras ständigt. Och så ska det vara.
Det är inte så många år sedan som riksdagen
öronmärkte snart sagt varje krona i bidrag till kom-
muner och landsting för skola, social trygghet, barn-
omsorg, vård och allt annat. Det fanns också ett intri-
kat regelverk som i detalj styrde dessa öronmärkta
kronor på gott och på ont.
Men förändringens vindar har ändrat detta. Kom-
munerna får numera en påse pengar och sedan frihet
inom ramarna för lagar och regler att fritt disponera
denna påse. Så har det blivit, och det kommunala
självstyret har utvecklats. Det tycker jag är bra. Detta
gör att det är meningsfullt att rösta i ett kommunalval.
Är man i Vellinge, av för mig outgrundlig anled-
ning, beredd att ständigt rösta fram en borgerlig ma-
joritet med moderaterna i spetsen ska det sedan bli
skillnad mot den politik vi för hemma i vårt tack och
lov rödgröna Växjö. Självklart ska man såväl i Vel-
linge som i Växjö uppfylla de krav som medborgarna
har rätt att ställa. Skola, vård, omsorg och social
trygghet ska finns för alla, liksom rätt till bostad. Men
formerna bör rimligen kunna skilja sig. Det vore
mycket märkligt annars.
Det är viktigt att så mycket som möjligt av makt
och ansvar läggs nära dem som berörs. Det är det som
kan göra den lokala demokratin meningsfull och värd
att engagera sig i.
Dagens förslag att förlänga stopplagen - en lag
som redan varit i kraft i två år - med ytterligare näs-
tan ett år för att förhindra utförsäljning av kommunala
bostadsföretag ser jag som ett övergrepp på det kom-
munala självstyret. Det är ett övergrepp av samma
slag som när skiftande majoriteter i denna riksdag
införde och förlängde det kommunala skattestoppet.
Det har funnits god tid för regeringen att fundera
fram något vettig. Ett förslag har varit två tredjedels
majoritet. Det är synnerligen märkligt ur demokratisk
synpunkt, och det torde vara borta ur bilden. Ett annat
förslag är två beslut med val emellan. Det har tydli-
gen miljöpartistisk stämpel. Det skulle betyda att
vissa kommunala beslut upphöjdes till grundlag. Det
kan inte vara seriöst menat.
Vi har redan i dag möjlighet att begära folkom-
röstning. Förstärk den möjligheten. Det vore en de-
mokratigaranti värd namnet. Det är ett bra alternativ.
Det skulle dessutom avlasta en arbetstyngd regering
från alla dispenser från stopplagen - 18 stycken,
enligt vad jag har hört här i kväll.
Alternativet till stopplagen är att fördjupa demo-
kratin på alla nivåer. Sten Lundström nämnde tidigare
i debatten vetorätt för hyresgäster. Det kan vara en
möjlighet. Mängder av förslag finns i de många ut-
redningar som gjorts under årens lopp, men dessa
utredningars förslag om direktvalda kommundel-
snämnder och mycket annat har aldrig fått bli verk-
lighet.
Jag yrkar avslag på förslaget i betänkandet, och
bifall till reservationen.
Den är formulerad så att jag betraktar den som ett
principiellt löfte att en mycket eventuell borgerlig
majoritet aldrig skulle återfalla i stopplagar mot höjda
kommunala skatter eller annat som den kan tycka är
socialistiskt otyg.
Jag hoppas innerligt att den 31 mars 2002 blir
stoppdatum för allt vad stopplagar heter i framtiden.
Tack för ordet!

Anf. 226 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Äntligen kommer det lite konstruk-
tiva förslag från en av Vänsterpartiets representanter.
Jag är förvånad över den bristande samstämmig-
het som tycks råda. Jag har suttit tillsammans med
vänsterpartister både i boendesociala beredningen och
i ALLBO-kommittén, och vi har gemensamt fört fram
förslaget. Det är bara att beklaga att det inte går att
förankra en sådan här sak i detta parti.
Lennart Värmby sköt av en skottsalva som höll på
att skjuta det goda samarbetet i sank.
Jag hoppas att Lennart Värmby är ensam om den
här åsikten i Vänsterpartiet. Jag skulle vilja att Len-
nart Värmby utvecklar en paragraf i kommunallagen.
Den finns och den fanns och vad jag vet är den inte
tänkt att förändras. Det är § 43 i 5 kapitlet. Den lyder:
Om ej annat föreskrivs fattas beslut i kommunfull-
mäktige med enkel majoritet.
Har Lennart Värmby, som verkar vara insatt i frå-
gan, någon synpunkt på vad "om ej annat föreskrivs"
ska stå för? Är det inte meningen att Sveriges riksdag
ska kunna fatta beslut i en annan lagstiftning som
säger att när det gäller så här stora och viktiga frågor
önskar man föreskriva om ett annat sätt att fatta be-
slut?

Anf. 227 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte hur jag ska uppfatta
kommentaren att jag som vänsterpartist uttrycker den
uppfattning jag gör. Var det konstruktivt eller inte?
Vänsterpartiet är vid det här laget det tredje
största partiet. Det är en bred vänster. Med den bak-
grund jag har med mycket kommunalpolitik bl.a. har
jag alltid irriterat mig på när överheten kommer och
tror sig veta bättre. Skiftande majoriteter i det här
huset införde ju kommunalt skattestopp. Vi var
många - inte bara i Vänsterpartiet - som hårt kritise-
rade det, och framför allt att det förlängdes år efter år,
precis som den här stopplagen.
Jag uppfattade det som att min kritik av två beslut
med val emellan upprörde därför att det torde vara en
miljöpartistisk uppfinning. Även om jag skulle sym-
patisera med tanken att det skulle behövas någon
sorts tröghetsfaktor i de kommunala besluten - vilket
jag alltså inte gör; det behövs snarare en snabbhets-
faktor - tycker jag att det är mycket märkligt att man
upphöjer en kommunfullmäktigeförsamling till att
näst intill stifta grundlagar. Det är ju det enda undan-
tag som finns här i huset att vi måste ha val emellan
om vi ändrar på grundlagen. Jag tycker att det är att ta
i, om man ska sälja ut allmännytta eller vad det nu
handlar om.
När det gäller paragrafen i kommunallagen står
det att det är enkel majoritet om inget annat före-
skrivs. Om den frågan kommer upp är jag alltså mot-
ståndare till att annat föreskrivs när det gäller kom-
munalfullmäktiges beslut. Det ska vara majoritet.
Folkviljan ska råda.
Gäller det större frågor finns det alla möjligheter
att kräva folkomröstning. Tyvärr har det ingen effekt.
De flesta kommuner har ju sagt nej till folkomröst-
ningar trots massiva namninsamlingar. Det upprör
mitt demokratiska hjärta.
Jag hävdar mycket bestämt att det ska vara skill-
nad på att bo i det mörkblå Vellinge och det rödgröna
Växjö - en skillnad som talar till Växjös fördel.

Anf. 228 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Det är intressant att få det kommu-
nala perspektivet. För inte så länge sedan deltog jag
flitigt i det kommunala beslutsfattandet i min kom-
mun.
Det som var konstruktivt, Lennart Värmby, var att
folkomröstningsinstitutet omnämndes på slutet. På
förslag från Miljöpartiet, vad jag förstår, eftersom det
är vi som har drivit frågan, har Kommundemokrati-
kommittén föreslagit att om 10 % begär det ska
kommunfullmäktige genomföra en rådgivande folk-
omröstning - inte beslutande, som man kanske skulle
önska. Man ska inte ha möjlighet att avslå det. Då
kunde man få höra vad medborgarna tycker.
Vänsterpartiet är visserligen stort och Miljöpartiet
är litet. Men vi har en sammanhållning, vilket inte
verkar vara fallet i det stora Vänsterpartiet. På ett
mycket tidigt stadium sågade man nämligen det som
Vänsterpartiets representant i ALLBO-kommittén
tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöparti-
et hade kommit fram till.

Anf. 229 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Herr talman! Vi kan ta ALLBO-kommittén som
exempel. Vad skulle det vara för vits med om vi i de
parlamentariska utredningar där alla partier är repre-
senterade - eller i andra utredningar - satte in vote-
ringsknappar som bara följde partiprogrammen?
Det är ju självständiga individer med ett partis el-
ler annan organisations förtroende som ska utreda. De
samlar på sig kunskap och bildar sig en uppfattning
och avger ett förslag.
Man måste ju inte köpa förslaget för att en parti-
representant suttit med. Det är lika larvigt som om vi
skulle skicka remisser till kommunfullmäktige och
andra församlingar och få svaren helt efter partibo-
ken.
Landet är avlångt. Det ser olika ut. En moderat i
Kiruna kan ju - och det hoppas jag - tycka tvärt emot
Sten Andersson i Malmö. Det kan ju finnas något
förnuft under norrskenet i Kiruna.
Ingen sammanhållning, säger Helena Hillar Ro-
senqvist. Jag tror att miljöpartister, även när ni är
oense om hur mycket vinst man ska få ta ut på aktie-
investeringar, trots allt besjälas av en gemensam grön
grundideologi. Men ni ser kanske olika vägar att nå
dit.
Så är det inom Vänstern också. Vi har en gemen-
sam grundvärdering. Men jag kanske lägger större
betoning än mina partikamrater på det kommunala
självstyret och vikten av att sänka besluten så nära
människorna som möjligt.
Det ändrar ju inte på det faktum att en socialistisk
glöd flammar i min bröstkorg med hjärtat till vänster
för en knallröd politik, lika intensivt som i mina par-
tikamraters. Men vi är inte helt överens om huruvida
stopplagar är en bit på vägen till det röda Sverige.
Jag har klart deklarerat uppfattningen att jag inte
tror på stopplagar. Man ska inte vara klåfingrig från
centralmaktens håll. Ju mindre nollåtta bestämmer i
riksdagen desto bättre, enligt min uppfattning.

Anf. 230 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag har inte begärt replik för att ta
några poäng. Jag har förstått Lennart Värmbys upp-
fattning. Jag vill göra en likadan deklaration som han
har gjort.
Om vi, vilket jag hoppas, får en ny regering med
borgerlig majoritet i Sveriges riksdag efter nästa val,
men Vänsterpartiet, vilket jag skulle tycka var trist,
får majoritet i min hemkommun Malmö skulle jag
aldrig begära att min borgerliga regering skulle sätta
begränsningar för de förslag som Vänsterpartiet i
Malmö har gått till val på.
Jag hoppas att Lennart Värmby ser detta som är-
ligt och uppriktigt. Jag håller med dig.

Anf. 231 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Herr talman! Det är nog den bästa fråga som jag
någonsin har fått. Med risk för att göra Sten Anders-
son lite ledsen, även om jag förstår andemeningen i
hans inlägg, vill jag säga att läget inför valet år 2002,
vilket bl.a. beror på den bostadspolitik som förs av
hans partikamrater i Stockholm, är mycket gott för
Vänsterns krafter.
Det finns en tendens i maktens boningar att ta till
administrativa metoder. Jag inser att ändamålen bak-
om stopplagen är behjärtansvärda, men den är helt
felaktig. Vi får inte i gång de människor som bor
framför allt i Storstockholm. Det är här som valdelta-
gandet har sjunkit. Det är mycket troligt, om man ska
grunda sin prognos på en bedömning av hur männi-
skor här röstat, att om vi skulle få i gång de många
människor som låg på sofflocket i valet 1998, skulle
den politiska kartan över Stockholm få ett annat utse-
ende.
Då hjälper inga stopplagar i världen, hur bra de än
är, t.o.m. om de är jätteeffektiva och bromsar upp det
elände som mina partikamrater och socialdemokrater
och miljöpartister här har målat ut att de räddat
Stockholms invånare från genom stopplagarna. Även
om det är sant till 110 % är själva grundproblemet det
att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och andra goda och progressiva krafter i Stockholm
måste mobilisera de många människorna så att de går
och röstar. Men det räcker inte heller med att de rös-
tar. De måste också vara vaksamma under mellanval-
sperioderna och se till att den framvalda majoriteten i
fullmäktige oavsett inriktning fattar beslut som har en
folkförankring.
Med all respekt för TEMO-siffror vill jag säga att
det inte är de utan valresultaten som ska styra. Om
allmogen verkligen är upprörd kan den t.o.m. ockupe-
ra kårhus, som den gjorde under det röda 60-talet. Det
var härliga tider, herr talman.

Anf. 232 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det sista är Lennart Värmby och jag
inte överens om, men det får vi leva med. Vi är i alla
fall överens om vikten av kommunalt självstyre. Jag
vet inte vilka kontakter Lennart Värmby har uppåt
eller nedåt eller med Singoalla, och jag har inte någon
spåkula, men jag vill ändå säga: Ta inte ut en valseger
i förskott! Det kan vara en rätt nyttig uppmaning att
ha i bakhuvudet.

Anf. 233 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Herr talman! Jag håller med om vikten av det
kommunala självstyret, och man ska definitivt inte ta
ut någon valseger i förskott. Jag tycker ändå att jag,
oavsett hur det går i nästa val, har anledning att vara
något så när stolt. Hemma i Växjö har vi nämligen
svenskt rekord alla kategorier. Vänstern har där ökat
kommunalt sju val i rad. Siffrorna talar för sig själva.
Folkets kärlek är vår belöning. Vi har en politik med
aktivt fotarbete ute på gator och torg. Om man snack-
ar med folk får man allmogen med sig. Det är så man
bedriver politik, Sten Andersson. Jag hoppas att Sten
Andersson inte förstår budskapet, för då åker han
förmodligen hem till Malmö och lyckas göra det-
samma.

Anf. 234 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Först vill jag säga till Helena Hillar
Rosenqvist att Vänsterpartiet står enat i frågan om att
förlänga stopplagstiftningen. Lennart Värmby är
väldigt ensam på sin kant när vi senare ska trycka på
knapparna i den här frågan.
Jag delar Lennarts syn på demokratin. Han har
sagt mycket viktiga saker, men det kommunala själv-
styret blir inte hotat genom att man förlänger en
stopplagstiftning i nio månader. Det är viktigt att göra
detta för att kunna utföra det uppdrag som ska klaras.
Det är ett hårt arbete att återupprätta den sociala bo-
stadspolitiken, som har nedmonterats under 90-talet
både lagstiftningsmässigt och ekonomiskt.
Att vi i dag måste föra den här debatten beror på
ett misstag som gjordes när lagstiftningen infördes.
Vi avvek ifrån ursprungsförslaget om att den skulle
gälla året ut. Jag tror att det hade varit möjligt att få
fram bra förslag i de här frågorna, både när det gäller
lagstiftning och annat, men nu skedde inte det, och då
får vi komma tillbaka med en förlängning för att se
till att frågan blir behandlad på ett bra sätt.
När det gäller ALLBO-kommitténs arbete får väl
sägas att det blev lite fel på tågordningen. Man börja-
de med frågan om utförsäljning av allmännyttan och
kopplade den inte alls till den sociala bostadspoliti-
ken. Det blev fel ordning på det hela, eftersom dessa
frågor hänger ihop. Man misslyckades med det för-
slag som lades fram och som byggde på två tredjedels
majoritet. Jag tror inte heller att Miljöpartiets förslag
om beslut med val emellan blir en bra ordning som
kommer att genomföras.
Däremot beskriver man andra förslag när det gäl-
ler allmännyttan. Vi har den engelska modellen med
vetorätt för hyresgästerna. Vi har den danska och
holländska modellen, enligt vilken man får vända sig
till regeringen och bostadsministern för att diskutera
frågor om utförsäljning. Vi får väl se vad man får ut
av det här.
ALLBO-kommittén har lagt fram ganska bra för-
slag när det gäller allmännyttans regelverk, men i
fråga om den sociala bostadspolitiken har man fak-
tiskt inte åstadkommit särskilt många idéer och tan-
kar. Man tvekar om lagstiftning och om andra saker.
Här kommer vi från Vänsterpartiet inte att tveka,
vilket Sten Lundström på ett tydligt sätt har redogjort
för i dag.
Som vanligt gör man som man gjorde även i den
bostadspolitiska utredningen. Man hänvisar till plan-
och bygglagen, socialtjänstlagen och kommunallagen
och säger: Visst, det finns en lagstiftning om rätten
till bostad. Men detta är inte sant, för den omfattar
kategorierna äldre och handikappade. De kan över-
klaga och få sin rätt. Övriga har inte den möjligheten.
Här behöver man alltså göra någonting, och då får
man väga det kommunala självstyret mot en reglering
som på något sätt stöder kommunerna och tvingar
dem till andra åtaganden för en social bostadspolitik.
Bostadsanvisningslagen är ett verktyg som man då
skulle kunna använda.
Vi klarar som sagt inte detta i ALLBO-
kommittén, utan för det krävs mera tid, och nio må-
nader är inte särskilt lång tid för behandling av vikti-
ga frågor om en social bostadspolitik, som är grunden
för allas rätt till en bostad till en rimlig kostnad. Det
är faktiskt sex partier som ställer sig bakom en por-
talparagraf med det här innehållet i bostadspolitiken.
De lär väl då också vara med i arbetet på att se till att
den förverkligas.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)

19 § Den bostadsbidragsgrundande inkomsten
för år 2001 m.m.

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU12
Den bostadsbidragsgrundande inkomsten för år 2001
m.m.

Anf. 235 STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag tänker inte använda hela den tid
som jag har anmält mig för på talarlistan. Jag inleder
med att yrka bifall till reservation nr 1 i BoU12.
Det gäller här, för att tala på ren svenska, en tavla
som regeringen har gjort. Den har missat någonting
och fått en effekt som inte var förutsedd. Jag skulle
kunna raljera och säga: Vi begär att medborgarna ska
kunna klara alla klurigheter, men regeringens egna
experter kan inte hantera detta. Frågan är vem det är
fel på, på regeringen eller på människorna?
Men okej: Vi moderater inser att den här juste-
ringen måste göras. Nästa fråga, som är den viktigas-
te, är vad som sker i framtiden. Det står i betänkandet
att man förutsätter att regeringen ska utreda frågorna
om de olika bidragen. Det är viktigt att vi får ett sys-
tem som kommer att hålla länge framöver.
I dagens bidragssystem - de må gälla bostadsbi-
drag, socialbidrag och allt vad de heter - finns det
tröskeleffekter, som ibland leder till att människor
helt enkelt tappar lusten att jobba.
De tycker att de inte får någonting. De får ingen-
ting, någon obetydlig krona eller några obetydliga
kronor för att kanske jobba full vecka. Människan är
bara sådan, eller i varje fall är många sådana.
Det här systemet måste vi försöka komma ifrån.
Hur det ska lösas vet jag inte. Det är verkligen tid att
vi sätter oss ned och tänker efter så att vi får ett sys-
tem som stimulerar den enskilda människan. Han
eller hon ska belönas när de tar ett krafttag för att
komma ur en besvärlig situation.
Herr talman! Jag skulle kunna referera till ett
mycket personligt fall, nämligen min egen situation.
Jag delade ut tidningar i fyra år och gjorde min sista
tidningstur den 1 februari 1983. Sedan tog jag tåget
till Sveriges riksdag som nyvald ledamot.
Jag skulle kunna berätta hur mycket jag fick i
handen efter skatt och med inget bostadsbidrag för att
stiga upp klockan halv tre varenda morgon från mån-
dag till söndag. Men jag ska inte få kammarens leda-
möter att fälla tårar i kväll. Det är lite onödigt.
Jag känner att det skulle stå en benämning på min
rygg, och den vill jag inte uttala här. Jag var inte
riktigt klok som gjorde det jobbet. Men jag hade en
dum idé att jag så länge jag kunde fysiskt inte skulle
begära bidrag. Men att man på den tiden kanske fick
5 kr, och i dag kanske 20 kr, för att gå upp och jobba
en och en halv timme på morgonen när alla andra
sover, utom tuppen möjligtvis, stimulerar inte.
Vi måste ha något system som fungerar. Det är
ingen som är betjänt av att vi håller på att reparera det
lapptäcke vi har i dag.
Herr talman! Jag ska inte tala längre än så. Vi
moderater säger okej till förändringen. Men vi hoppas
intensivt att vi får ett system framöver som är accep-
terat helt och fullt av det stora folkflertalet.

Anf. 236 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Herr talman! När jag iakttar den s.k. svenska mo-
dellens välfärdssystem ser jag ofta bilden av ett spin-
delnät framför mig. När en fluga flyger in i nätet
gungar det till så att spindeln från sin observa-
tionspunkt omedelbart kan lokalisera densamma i
nätet. När en förändring görs i den svenska modellen
händer det saker på andra håll. Skillnaden mot spin-
delnätet är att det är svårt att se hur förändringen slår
i andra delar av systemet.
Betänkandet BoU12, som vi debatterar, handlar
om ett försök att rätta till en miss i bostadsbidrags-
systemet därför att man förbättrat studiestödssystem-
et.
I ett särskilt yttrande med anledning av utskottets
beredning av ärendet i punkt 1 påtalar vi kristdemo-
krater att vi sedan länge reagerat mot regeringens
kortsiktiga politik i fråga om bostadsbidragen.
De förändringar som infördes i detta system med
början 1997 har lett till att bidraget sammantaget fått
en prägel av stöd till ensamstående föräldrar boende i
hyresrätt. Det är i och för sig inte fel, men kretsen
som borde få chansen till och har berättigade behov
av att få bostadsbidrag har gjorts för snäv.
Det är, såvitt jag förstår, inte så att villaboende
familjer generellt under senare delen av 1990-talet
fått så kraftigt ökade inkomster att bara halva antalet
familjer numera är berättigade till bostadsbidrag jäm-
fört med 1995. Men det är just det som skett vad
avser antalet mottagare av bostadsbidrag när det gäl-
ler villaboende sedan 1997.
Nej, avsikten var att kraftigt minska statens kost-
nader för denna stödform, och i så måtto har man
lyckats. Men enligt min mening har man misslyckats
vad gäller bostadsbidragens träffsäkerhet att nå rätt
mottagare.
Herr talman! I mitt anförande med anledning av
BoU1 och BoU2 den 7 december i fjol, då vi debatte-
rade bl.a. bidragssystemets regelverk, framförde jag
kristdemokraternas syn på hur detta borde ändras för
att rätta till de största orättvisorna.
Vi kristdemokrater har sedan dess inte funnit an-
ledning att ändra uppfattning och jag vill upprepa
förslagen som är
- den samlade familjeinkomsten ska vara bidrags-
grundande,
- ytgränserna för oreducerat bidrag höjs med 10
kvadratmeter för alla hustyper,
- det särskilda bidraget för barnfamiljer höjs med
100 kr per barn och månad, och
- avräkningsperioderna görs halvårsvisa i stället för
som nu per helår.
Till den sista punkten vill jag lägga det faktum att
systemet med studiestöd omprövas varje halvår. Då
borde det också vara möjligt att avräkna eller omprö-
va bostadsbidraget halvårsvis.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall
till reservation 2.

Anf. 237 RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! Nej, jag ska inte sjunga Sjung om
studenternas lyckliga dar, även som det kan kännas
rätt i denna sena timma.
Först vill jag säga att jag tycker att det är mycket
bra att vi i utskottet kan vara eniga om och ställer oss
bakom det initiativ som de socialdemokratiska leda-
möterna i utskottet har tagit. De fick signaler och tog
till sig att studenterna skulle få en försämring av sin
disponibla inkomst när studiemedelssystemet föränd-
rades. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i
betänkandet.
Den förändring som vi nu genomför gäller bara
för detta år. Men vi tycker från Centerpartiet att det är
absolut nödvändigt att vi ser över studiemedelssys-
temet lite vidare så att det inte får sådana felaktiga
konsekvenser även i framtiden. Från Centerpartiet har
vi föreslagit ett nytt studiemedelssystem som ger
50 % bidrag och bibehållen totalnivå.
Jag håller i min hand en liten skrift som vi riks-
dagsledamöter har fått från Stockholms universitets
studentkår. Den heter Studenter utan skyddsnät. I den
belyser de väl hur studenterna har det i Sverige i dag,
och jag skulle vilja påstå att det gäller i hela Sverige.
Jag känner igen situationen från kontakterna med
studenter hemma i Uppsala.
Här säger man bl.a. "att samhällets trygghetssys-
tem är uppbyggt utifrån att alla vuxna människor
förvärvsarbetar. Som student med studiemedel faller
Du delvis utanför sjukförsäkringssystemet, föräldra-
försäkringen, a-kassan och socialbidragssystemet. Att
få någonstans att bo är inte heller det lättaste" - det
här gäller Stockholm - "i en stad med 17 månaders
kö till ett studentrum och med hyresvärdar som krä-
ver fast anställning och många år i bostadskön för att
komma på fråga för en lägenhet."
Jag har också med mig ett pressmeddelande. Jag
hade hoppats att bostadsministern skulle ha varit med
här så att jag skulle ha kunnat ställa frågan från Cen-
terpartiets Högskoleförbund. Förbundsordförande
Maria Abrahamsson frågar: "Vill bostadsministern
lägga halva lönen på hyran? Kan du leva på ca 3000
kronor i månader för mat, kläder, nödvändiga resor,
kurslitteratur, motion och dagstidning med mera och
samtidigt spara pengar för att klara både mat och hyra
under två inkomstlösa månader?"
Den frågan ställer man till bostadsministern. Jag
hoppas att det är någon av socialdemokraterna som
kanske kan förklara. Är det detta förslag som nu gör
att studenterna inte behöver komma i den situationen?
Det är helt klart att studenternas hela sociala situation
måste förbättras. Det hjälper inte bara med den rättel-
se som vi gör här i dag, utan det krävs ett helhets-
grepp för hela studiesituationen.
Därför har vi också från Centerpartiet föreslagit
att en studiesocial utredning måste tillsättas. Vi kan
inte från Centerpartiet acceptera att ett dåligt studie-
medelssystem hindrar människor från att ta steget att
investera i en högre utbildning till gagn både för dem
själva och samhället.
Alla som vill och som har nödvändiga förkunska-
per ska kunna gå vidare till högre utbildning - oavsett
kön, ålder, geografisk, kulturell eller social bakgrund.

Anf. 238 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Herr talman! När det gäller beräkning av den bo-
stadsbidragsgrundande inkomsten för studerande har
vi självfallet inte velat motsätta oss det förslag till
tillfällig ändring som Socialdemokraterna har tagit
initiativ till. Det är inte rimligt att vissa grupper utan
möjlighet att själva påverka sin situation plötsligt får
försämringar på grund av förbiseenden vid utform-
ningen av nya stödformer.
Vi har dock i ett särskilt yttrande tillsammans med
Moderaterna och Centern redogjort för vår syn på
regeringens hantering av förändringen av studieme-
delssystemet. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att
man har förbisett vilka konsekvenser ändringarna
skulle leda till. Detta visar att våra bidragssystem är
alldeles för komplicerade och alltför dåligt samord-
nade. Det bör vara möjligt för den enskilda männi-
skan att överblicka sin ekonomiska situation på ett
någorlunda enkelt sätt.
När det sedan gäller bostadsbidragens utformning
efter år 2001 har jag liksom övriga borgerliga leda-
möter fogat en egen reservation till betänkandet.
Vi i Folkpartiet anser att dagens skatte- och bi-
dragssystem skapar stora problem för många männi-
skor. Vi har i dag en situation där bostadsbidragen
tillsammans med skatter, barnomsorgstaxor och un-
derhållsbidrag ger upphov till ofta orimliga margina-
leffekter. För en barnfamilj som ökar sin inkomst går
i många fall större delen av ökningen bort i form av
ökad skatt, minskade bostadsbidrag och höjda barn-
tillsynskostnader.
Det är självfallet inte rimligt att den som t.ex. går
från studier eller arbetslöshet eller ökar sin arbetstid
inte får något ekonomiskt utbyte av det. Ett sådant
system ger inga incitament för den enskilde att gå ut i
förvärvsarbete eller starta egen verksamhet.
Därför anser vi att det är nödvändigt med åtgärder
som minskar marginaleffekterna såväl i stödsystemen
som i skattesystemet. Därför bör en reformering av
bostadsbidragen i enlighet med de förslag som vi
tidigare har lagt fram påbörjas omedelbart.
Vi vill successivt minska bostadsbidragen och
samtidigt öka det generella barnstödet, och vi anser
att ett första steg bör tas redan år 2002. Sedan vill vi
fortsätta den växlingen från individuellt till generellt
stöd under kommande år. Vårt förslag är enligt vår
mening en väg ur den fattigdomsfälla som dagens
bidragssystem utgör.
Därmed yrkar jag bifall till min reservation, nr 4.

Anf. 239 LILIAN VIRGIN (s):
Herr talman! Bostadsutskottets betänkande
BoU12 har kommit till efter ett initiativ från oss soci-
aldemokrater i bostadsutskottet. Förslaget innebär en
lag med särskild bestämmelse om bostadsbidrag för i
år - 2001. Bostadsutskottet har ställt sig bakom det
förslag som vi har lagt fram, och utskottet använder
sig av sin initiativrätt och lägger fram förslaget för
riksdagen.
Initiativet omfattar inkomstberäkningen av bo-
stadsbidragen för studerande. Bakgrunden är att stu-
diemedelssystemet ändras fr.o.m. den 1 juli i år. Bi-
dragsdelen i studiemedlen ökar och lånedelen mins-
kar. Det betyder i normalfallet att studiebidraget vid
heltidsstudier ökar med ungefär 475 kr i månaden,
men att den totala summan studiemedel, dvs. summan
av lån och bidrag, är oförändrad.
Bidragsdelen av studiemedlen ingår i den bo-
stadsbidragsgrundande inkomsten. Bidragsdelen är
inte skattepliktig, men inkomsten läggs till den taxe-
rade inkomsten vid avstämningen av bostadsbidragen.
Det höjda studiebidraget kan medföra att bostads-
bidraget minskar trots att de totala studiemedlen är
oförändrade. För en ensamstående som studerar på
heltid är minskningen 120 kr per månad - och det var
inte avsikten när studiemedelssystemet ändrades.
Avsikten var i stället att uppmuntra till studier och
förbättra för de studerande. Det är därför vi vill göra
en förändring i bostadsbidragen från den 1 juli i år.
Vi har undersökt olika lösningar, och fastnat för
att 80 % av studiebidraget ska tas upp som inkomst
vid ansökan om bostadsbidrag och vid avstämning av
bostadsbidrag för andra halvåret 2001. 80 % av det
höjda studiebidraget motsvarar för de flesta att studi-
ebidraget tas upp till ungefär samma belopp för andra
halvåret som för första halvåret 2001.
Herr talman! För att de studerande som berörs inte
ska få sänkta bostadsbidrag från nästa år så måste
reglerna ändras för att långsiktigt säkerställa att höjda
studiebidrag inte automatiskt leder till sänkta bo-
stadsbidrag. Utskottet gör ett tillkännagivande till
regeringen att återkomma i budgetpropositionen för
2002 med ett långsiktigt hållbart förslag.
Vi gör också ett tillkännagivande till regeringen
om att en översyn bör göras av bostadsbidragens roll
och effekter för särskilda grupper, som socialbi-
dragstagare och arbetslösa, där inkomsten kan variera
kraftigt under året.
Herr talman! De borgerliga partierna har lämnat
särskilda yttranden över förslaget, men inte motsatt
sig den tillfälliga ändringen av beräkningen av den
bidragsgrundande inkomsten. När det sedan gäller
vad som ska göras från 2002 finns det reservationer
från samtliga borgerliga partier. De har olika förslag
- alltifrån Moderaternas förslag om att på sikt av-
veckla bostadsbidragen till Kristdemokraternas för-
slag om utökning av bostadsbidragen genom att höja
bostadsbidragen och minska barnbidragen. Folkparti-
et har ett förslag om det omvända - att minska bo-
stadsbidragen och öka barnbidragen. Det finns såle-
des inte något gemensamt förslag från de borgerliga
partierna.
Majoriteten anser att bostadsbidragen fortfarande
fyller en viktig funktion i möjligheten för barnfamil-
jer och ungdomar att efterfråga en bostad. Bostadsk-
utskottet har aktivt följt utfallet av den stora föränd-
ring av bostadsbidragen som gjordes från 1997. Någ-
ra förändringar har gjorts därefter, men det behövs en
översyn av bostadsbidragens roll och effekter för
särskilda grupper, vilket utskottet nu begär av rege-
ringen.
Herr talman! De kostnader som uppkommer för
andra halvåret i år kan beräknas till högst 25 miljoner
kronor. Utskottet bedömer att utgiftsökningen ryms
inom anslaget trots den minskning som redovisats i
tilläggsbudgeten för i år. Bostadsutskottet har också
redovisat detta till finansutskottet i ett yttrande om
tilläggsbudgeten för 2001.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 240 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig naturligtvis
bakom detta utskottsinitiativ till förmån för de stu-
denter som har bostadsbidrag och under hösten skulle
få sämre inkomster på grund av att studiebidragen
höjs, men inte det samlade försörjningsstödet.
Effekten beror naturligtvis inte på det förändrade
studiemedelssystemet, utan på bostadsbidragssystem-
et. Regeringen har naturligtvis missat det här, vilket
är pinsamt. Desto bättre är det att utskottet nu åtgär-
dar problemet, om än tillfälligt.
Det här, och hanteringen av frågan om eftergift till
återbetalningsskyldighet visar att ansvarig minister,
Ingela Thalén, och Socialdepartementet tar för lätt på
betydelsen av bostadsbidragen som ett bostadspoli-
tiskt instrument. Målformuleringen, som sex partier
står bakom, om allas rätt till en god bostad till en
rimlig kostnad går inte i takt med den kraftiga bant-
ningen av anslaget till bostadsbidragen. Det har
minskat från ca 9 miljarder 1995 till hälften i dag.
Bostadsbidragstagarna blir fattigare och fattigare och
familjebilden alltmer ensidig.
I och med skattereformen skenade boendekostna-
derna i väg. De som inte fick stora skattesänkningar
skulle kompenseras med bostadsbidrag. Hyrorna
ökade under 90-talet med det dubbla, och kostnaderna
för bostadsbidragen likaså. Det är en följd av en för-
ändrad bostadspolitik där det mesta beror på fattade
beslut i den här kammaren.
I rask takt har bidraget sedan förändrats och för-
sämrats med hänvisning till främst budgetbesparing-
ar. Tyvärr har väldigt lite av analys gjorts i samband
med detta utifrån de av riksdagen antagna bostadspo-
litiska målen.
Som kronan på verket kom utredningen om de
ekonomiska familjestöden där bostadsbidragen fått en
omild behandling. Förslaget går ut på att bostadsbi-
draget ska bort och ersättas med ett generellt stöd till
vissa barnfamiljer.
Jag kan redan nu säga att vi i Vänsterpartiet avvi-
sar sådana tankar. Vi anser att bostadsbidraget fyller
en viktig funktion för att uppnå de bostadspolitiska
målen men menar samtidigt att boendekostnaden som
andel av disponibel inkomst ska sänkas generellt med
andra metoder, t.ex. med borttagen fastighetsskatt på
hyresrätter, investeringsstöd för ny- och ombyggna-
tion kopplat till krav på hyrestak osv.
Vi vill inte heller avvakta längre med förslag till
att förbättra det nuvarande bostadsbidragssystemet.
Vi vill trycka på skrivningarna i betänkandet som
säger att den nu föreslagna åtgärden är tillfällig och
bör följas upp i den kommande höstbudgeten. Om det
inte blir några sådana förslag får studenterna med
bostadsbidrag sämre ekonomi och studiemöjligheter
fr.o.m. år 2002. Regeringen måste därför ta till sig
utskottets skrivningar om att se över bristerna i nuva-
rande bostadsbidragssystem. I vårbudgeten saknades
detta helt. I höstbudgeten är det ett måste.
Nu är det studenternas situation vi fokuserar på,
men det finns ju andra grupper som lever under svå-
rare förhållanden än vad många studenter gör och där
bostadsbidragen är en viktig faktor för att upprätthålla
en god boendestandard. Jag tänker på de arbetslösa
och på socialbidragstagare som går mellan tillfälliga
jobb och har osäkra inkomster och där varje inkomst-
förändring påverkar utfallet av bostadsbidragens
storlek.
Många är de med knappa inkomster som får krav
på återbetalning av bostadsbidrag och som har svårt
att klara sina omkostnader även utan detta krav. Möj-
ligheten att få eftergift vid återbetalning är liten, ef-
tersom varje inkomstförändring ska anmälas till för-
säkringskassan, annars blir man inte ens föremål för
en prövning om eftergift. Osäkerhet råder om hur
barns inkomster ska redovisas och behandlas i bo-
stadsbidragssystemet. Föräldrar har försörjningsplikt
för barnen ett par år efter det att de inte längre får
räknas in i bostadsbidragssystemet utom i särskilda
fall. Hur ska tillfälliga inkomster behandlas, t.ex.
avgångsvederlag sent ett år, som ska vara försörjning
under nästkommande år? Det finns flera frågor.
Frågorna är många, men svaren är få. Den famil-
jepolitiska utredningen var inte till någon större hjälp.
Här bearbetas över huvud taget inte de frågeställning-
ar som utskottet skrivit om i sina betänkanden, trots
löften från Socialdepartementets tjänstemän om att
dessa frågeställningar skulle framföras till utredning-
en för en seriös behandling. Utredningen gör ingen
som helst analys av utvecklingen efter 1996 och hur
den förhåller sig till de bostadspolitiska målen.
Då genomfördes ett flertal stora förändringar av
regelsystemet, men utredningen konstaterar i stället
att bostadsbidragen inte på något nämnvärt sätt kan
bidra till att lösa dagens problem på bostadsmarkna-
den. Därför bör bostadsbidragen i huvudsak ses som
ett allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer.
Analysen saknas helt, varför bostadsbidragen mer
eller mindre slumpmässigt närmat sig att fungera som
ett familjepolitiskt stöd. Den utvecklingen var inte
planerad, utan är en följd av de besparingsåtgärder
som anslaget för bostadsbidragen fått kännas vid - en
halvering sedan 1995. Det omfattar nu ca 4 ½ miljar-
der. Glömd är skattereformens förutsättning att höga
boendekostnader skulle kompenseras med höjda
bostadsbidrag för alla hushåll med låga inkomster,
inte enbart barnfamiljer.
Det är dags att utgå från de bostadspolitiska målen
igen. Urholkningen av bostadsbidragen måste upphö-
ra och flera viktiga förbättringar genomföras.
Vänsterpartiet har lämnat en rad förslag på lämp-
liga åtgärder, och jag ska redogöra för en del av dem
här.
För att undvika den kraftiga marginaleffekt som
bostadsbidragen har vill vi tillåta en viss variation i
inkomst - ca 20 000 per år. Den variationen ska en-
bart bero på osäkerheten i att beräkna årsinkomsten,
och det ska kunna styrkas att det har skett i god tro.
Reglerna för att kunna slippa återbetalning av ut-
kvitterat bostadsbidrag måste lindras. Om man inte
har anmält varje inkomstförändring under året ute-
stängs man från prövningsrätten. Prövningen bör i
första hand bygga på bidragstagarens ekonomiska
förutsättningar att klara återbetalningskraven. I dag
får bara 8 % av dem som sökt eftergift sin sak prövad.
Det är någonting som regeringen känt till sedan hös-
ten 2000 utan att ändra regelsystemet.
Kostnaderna för bostadsbidragen sjunker också
eftersom varken inkomstgränsen eller boendekost-
nadsgränsen höjs i takt med kostnadsutvecklingen.
Nivåerna har legat still sedan 1996. Det har fått till
följd att nästan 20 % av bidragstagarna har boende-
kostnader som överstiger boendekostnadsgränsen och
att genomsnittsinkomsten för dem som får bostadsbi-
drag sjunker. Nivåerna måste höjas i takt med in-
komst- och boendekostnadsutvecklingen. Den ur-
gröpning som nu sker är inte acceptabel.
I övrigt bör en mer generell analys genomföras för
att se vilka övriga förändringar som är nödvändiga att
göra för att leva upp till dem av riksdagen antagna
bostadspolitiska målen, nämligen allas rätt till goda
bostäder till en rimlig kostnad. Dessutom ska man
särskilt beakta kravet på goda boendemiljöer och
uppväxtvillkor för våra barn.
Herr talman! Med det vill jag tacka för ordet.

Anf. 241 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Owe Hellberg redogör för i stort sett
hela regelsystemet med både för- och nackdelar. Jag
kan bara konstatera att det hade varit en fördel om
Owe Hellberg hade påverkat sina partikamrater inför
förhandlingarna om vårpropositionen. Då hade vi
kanske kunnat lösa detta med studenternas situation
redan i vårpropositionen.
Vi får väl fortsätta att jobba. Om Owe Hellberg
påverkar sina partikamrater och jag mina kan vi kan-
ske lösa detta i budgetpropositionen.

Anf. 242 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det är väl bara att erkänna att ni so-
cialdemokrater var mer pigga och alerta i den frågan.
Det är bara att ge er beröm för att ni har tagit det här
utskottsinitiativet.
Jag är också glad för att vi faktiskt tog upp de
andra frågor som Vänsterpartiet har lyft fram i tidiga-
re betänkanden. De har inte fått en bra behandling på
Socialdepartementet. Frågorna skjuts åt sidan. Vi har
fått löften om att de skulle behandlas seriöst i den
familjepolitiska utredningen. Det har inte skett. Vi
har lyft fram frågan om återbetalningsskyldigheten
och eftergiftsmöjligheterna. Där står regeringen och
stampar.
Det är nog så att det blir vi i utskottet, Lilian Vir-
gin, som får jobba med de här frågorna. Det är tydli-
gen enbart vi som kan se helheten i bostadspolitiken.

Anf. 243 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det låter bra. Det gör vi. Jag vill ba-
ra upplysa om en sak. Vi har pratat många gånger om
eftergift och likformig tillämpning, och där ligger det
ett uppdrag hos Riksförsäkringsverket att de ska
komma med förslag. De har förut pekat på de sned-
heter som förekommer, men de har inte kommit med
några förslag till förändringar. Det uppdraget ska
redovisas senast i morgon.

Anf. 244 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! När reglerna om eftergift vid åter-
betalningsskyldighet infördes hade Vänsterpartiet en
motion i den frågan. Vi insåg problemet. Vi hade
redan dessa förslag som vi tycker är mycket bra att
genomföra och som fungerar på ett bra sätt i Dan-
mark. Tyvärr fick vi inte med oss socialdemokraterna
i bostadsutskottet den gången, men jag hoppas att vi
får gehör för våra synpunkter i nästa steg när rege-
ringen förhoppningsvis kommer tillbaka med ett
förslag i denna riktning.

Anf. 245 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Herr talman! Helt kortfattat tänker jag yrka bifall
till utskottets förslag. Det är flera som har gjort det,
och det beror på att vi är ganska eniga om detta. Vi är
helt oskyldiga till det som hänt. Och det är väldigt bra
att socialdemokraterna uppmärksammade detta, så att
vi fick en rättelse. Det gäller ju att bevaka sina områ-
den.
Det är också helt uppenbart att vi som bostadspo-
litiker är eniga om att bostadsbidragen fyller en funk-
tion. Så vi får väl fortsätta att jobba för den sakens
skull.
Att vi kom fram till att 80 % av det höjda studie-
bidraget ska vara beräkningsunderlag är ett sätt att
komma till rätta med problemet. Ett annat var Owe
Hellberg också inne på, nämligen en höjning av in-
komstgränsen. Detta är sådana detaljer som jag hop-
pas att vi återkommer till så småningom.
Alla ungdomar har en svår situation när de kom-
mer ut på den bostadsmarknad som råder. Det som vi
som bostadspolitiker tycker är viktigt är bl.a. att alla
ungdomar ska kunna efterfråga bra bostäder. Det
gäller både studerande och andra ungdomar.
Jag tycker att det är väldigt roligt att vi i dessa ex-
amenstider åtminstone kan komma med denna lilla
studentexamenspresent.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 juni.)

20 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 31 maj

2000/01:1313 av Per Bill (m) till statsminister Göran
Persson
Otillåtna aktieinnehav
2000/01:1314 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Värnpliktsutbildning
2000/01:1315 av Murad Artin (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Systematisk förstörelse av kulturminnesmärken i
Turkiet
2000/01:1316 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Assyriers/syrianers och kaldéers rätt att besöka Tur-
kiet
2000/01:1317 av Lars Leijonborg (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Dublinkonventionen
2000/01:1318 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Arvsrätten
2000/01:1319 av Margareta Cederfelt (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Avvikelser från rättspsykiatrin

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 6 juni.

21 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 31 maj

2000/01:1252 av Camilla Sköld Jansson (v) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Godstrafik över hela landet
2000/01:1268 av Sven Bergström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Godstrafik på järnväg
2000/01:1282 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Dödsstraffet i Folkrepubliken Kina
2000/01:1283 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Politisk dialog mellan Taiwan och Folkrepubliken
Kina
2000/01:1289 av Martin Nilsson (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
EU:s agerande gentemot USA:s planer på ett natio-
nellt missilförsvar
2000/01:1292 av Elizabeth Nyström (m) till statsrådet
Britta Lejon
Regionförsöken

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll onsdagen den 6 juni.

22 § Kammaren åtskildes kl. 21.51.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.54,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 13 § 127
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 17.59
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 18 § anf. 225
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.