Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:11
Fredagen den 13 oktober
Kl. 9.00 - 9.55
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------
1 § Utökning av antalet suppleanter i bostads-
utskottet
Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, på begäran av Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp, tillstyrkt att antalet supple-
anter i bostadsutskottet skulle utökas från 19 till 20.
Kammaren medgav denna utökning.
2 § Val av extra suppleant i bostadsutskottet
Företogs val av extra suppleant i bostadsutskottet.
Kammaren valde i enlighet med Valberedningens
förslag till
suppleant i bostadsutskottet
Dag Ericson (s)
3 § Anmälan om fördröjt svar på interpella-
tion
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 2000/01:3
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:3 av Per Westerberg om
myndigheters ingripande mot småföretagare.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 19 oktober 2000.
Skälet till dröjsmålet är att jag inte kunnat finna
en debattdag som passar både interpellanten och mig.
Stockholm den 9 oktober 2000
Socialdepartementet
Lars Engqvist
4 § Svar på interpellation 2000/01:7 om svart-
taxi
Anf. 1 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Maud Ekendahl har frågat om justi-
tieministern är beredd att skärpa straffen för s.k.
svarttaxiverksamhet. Arbetet i regeringen är så för-
delat att det är jag som ska svara på frågan.
Jag ser mycket allvarligt på den olagliga taxiverk-
samhet som förekommer. Jag delar Maud Ekendahls
uppfattning att den olagliga verksamheten både utgör
ett hot mot en fungerande konkurrens och utsätter
resenären för risker då föraren är en okänd person
som inte står under kontroll av någon tillsynsmyndig-
het.
En skärpning av straffet för olaga yrkesmässig tra-
fik trädde i kraft i oktober 1998 genom den nya yr-
kestrafiklagen. Straffmaximum höjdes då från fängel-
se i sex månader till fängelse i ett år. Straffskärpning-
en är en viktig signal om att det här rör sig om ett
samhällsproblem som det är angeläget att bekämpa.
När man diskuterar vilket straff en brottslig gärning
bör leda till är det dock viktigt att komma ihåg att det
alltid är domstolen som avgör detta.
Mycket arbete sker på gator och torg genom poli-
sens försorg för att komma åt den olagliga taxiverk-
samheten. I samverkan mellan flera aktörer har olika
projekt startats och strategier lagts upp för att komma
åt de personer som ägnar sig åt denna olagliga verk-
samhet. Jag bedömer därför att det i dag inte behöver
införas några nya regler utan hänvisar till de möjlig-
heter som står till buds genom det gällande regelver-
ket.
Anf. 2 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka närings-
minister Björn Rosengren för svaret på min interpel-
lation om svarttaxi. Svarttaxi är ett allmänt begrepp.
För att inte koppla ihop svarttaxi med svensk taxinä-
ring, som bedriver sin verksamhet på ett mycket seri-
öst och legalt sätt, vill jag kalla svarttaxiutövarna
"svartskjutsare".
Svenska Taxiförbundet, enskilda taxiägare samt
många av oss andra är minst sagt irriterade över
svartskjutsarna. Det är glädjande att näringsministern
liksom jag ser mycket allvarligt på den olagliga taxi-
verksamhet som förekommer.
Att jag har ställt den här interpellationen beror på
att jag för några veckor sedan deltog vid en samman-
komst mellan Taxiförbundets skånska regionär, lo-
kala taxiägare från Ängelholm, Båstad och Helsing-
borg samt företrädare för polisen. Det framkom att
man räknar med att i städerna Landskrona och Hel-
singborg i nordvästra Skåne ett tjugotal svartskjutsare
regelbundet är i farten under veckosluten. I min hem-
stad Ängelholm är antalet ungefär hälften så stort.
Vi var helt överens om att svartskjutsarna utgör
ett stort hot mot taxinäringen liksom om att det finns
en uppenbar risk för att de som åker med svarttaxibi-
lar kan utsättas för fara. Inte sällan har svartskjutsarna
utfört också andra kriminella handlingar.
I Stockholm har polisen och taxi genomfört en
gemensam operation, där polisen tog 140 svartskjut-
sare. 34 av dessa personer fanns i brottsregistret, och
27 saknade körkort.
I min interpellation till näringsministern framhål-
ler jag att det bör genomföras en lagändring som
innebär återkallande av körkortet och beslagtagande
av bilen. Om man både återkallar körkortet och be-
slagtar bilen, kan svartskjutsaren inte utöva sin verk-
samhet.
Ministern hänvisar nu till den skärpning som
skedde 1998, då fängelsestraffet höjdes från sex må-
nader till ett år. Jag tycker att det är bra att den skärp-
ningen gjordes. Den tyder på att man ser allvarligt på
det här problemet. Jag skulle ändå för debattens skull
vilja fråga om näringsministern vidhåller sitt mot-
stånd mot mitt förslag om återkallande av körkortet
och beslagtagande av bilen.
Anf. 3 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):
Fru talman! Enligt polisens uppskattning finns det
i hela Sverige i dag mellan 400 och 500 personer som
regelbundet ägnar sig åt att köra svarttaxi. Dessa
personer gör sig skyldiga till olaga yrkesmässig tra-
fik. Det är framför allt under helgerna och i storstä-
derna som denna olagliga verksamhet äger rum, och
det hänger samman med att det då kan vara svårt att
få tag i en vanlig taxi.
I Stockholm startade polisen för några veckor se-
dan en aktion liknande den tidigare aktion som
nämndes av Maud Ekendahl. Den nu aktuella aktio-
nen syftar till att få bort svarttaxiverksamheten från
huvudstadens gator. I samband med aktionen påbör-
jades också en informationskampanj för att upplysa
människor om riskerna med att åka svarttaxi. Flyg-
blad delas ut på platser där verksamheten är vanligt
förekommande under helgerna. Jag har ett sådant
flygblad här i min hand och kan senare ge det till
interpellanten. Avsikten är att förmå folk att avstå
från att använda svarttaxi genom att upplysa dem om
vilka konsekvenserna kan bli av att åka med en
främmande person som inte står under kontroll av
någon tillsynsmyndighet. Det sker, som interpellanten
också har sagt, tyvärr många brott i samband med att
människor åker i en svarttaxi. I synnerhet när man
åker ensam är risken stor att bli rånad, misshandlad
eller, vilket också förekommer, våldtagen.
Det är polisen som ansvarar för den kampanj som
jag här beskriver, men polisen samverkar med fram-
för allt skattemyndigheterna, länsstyrelsen, Svensk
Handel och Taxiförbundet. Kampanjen kommer att
pågå en längre tid med återkommande aktioner. Mål-
sättningen är att få bort en stor del av den olagliga
taxiverksamheten.
Vid en liknande aktion i våras uppskattade polisen
att svarttaxiåkandet minskade med ca 75 %.
Det tycker jag visar att det i stor utsträckning går
att komma till rätta med problemet med tillämpning-
en av dagens regelverk. Jag kan också glädja Maud
Ekendahl med att polisen i de städer som hon nämner
i interpellationen, Landskrona och Helsingborg, se-
dan drygt ett år tillbaka arbetar på ett liknande sätt
som polisen i Stockholm för att få bukt med svart-
taxiverksamheten.
Anf. 4 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag instämmer i att det är alldeles ut-
märkt att ha aktioner där man samarbetar inom taxi
och polis. Men vi vet ju hur polisen har det och vilka
resurser som polisen har. Jag tycker därför att det
vore lyckligast ju mer vi kan se till att få till stånd
lagändringar som gör att vi på olika sätt kan rensa
bort träsket inom en snar framtid. Jag hörde att det
t.ex. nu i Kalmar också börjar växa fram problem och
att polisen tillsammans med landshövdingen är på
väg att försöka utforma någon aktion.
Jag tycker att det är ett glapp i lagstiftningen, om
jag får uttrycka mig så. Jag har här plockat fram ett
tjugotal domar som jag har i min hand. Den första är
från Göteborg år 1995 och den senaste från Uddevalla
i maj i år. Det är bara en enda dom, och det är den
första från år 1995, som handlar om ett fängelsestraff
på två månader. Annars är det enbart dagsböter.
Domstolarna dömer till dagsböter, och sedan har
vi ett glapp ända till fängelse. Det är där jag skulle
vilja se ett mellanting, att vi har flera steg att gå. Jag
tror att det är mer verksamt. Man vet att det är mycket
bättre att återkalla ett körkort och att beslagta en bil.
Det är därför jag tycker att näringsministern ska bära
med sig det och försöka fundera på om det inte är värt
att få in en lagändring i alla fall.
Anf. 5 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Det finns i dag möjlighet att återkalla
körkortet för den som kör svarttaxi. Enligt lagen ska
ett körkort återkallas bl.a. om körkortsinnehavaren
genom upprepade brott i väsentlig grad har visat
bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de be-
stämmelser som gäller i trafiksäkerhetens intresse.
Denna återkallelsegrund är tillämplig på den som kör
svarttaxi. Man kan alltså med den lagstiftning som
finns i dag ta bort körkortet.
När det sedan gäller beslag av bilen torde det, som
Maud Ekendahl konstaterar i interpellationen, inte
finnas någon möjlighet att ta en bil som har använts i
svarttaxiverksamhet i beslag. När man diskuterar
denna fråga bör man dock ha i minnet att den be-
stämmelse som finns för att förklara bilar som har
använts för olovlig körning förverkade har visat sig
relativt svår att tillämpa. Det beror dels på att bilar
har ett relativt högt värde varför tillämpningen av den
s.k. proportionalitetsprincipen oftast leder till att bilen
inte kan förverkas, dels på att de personer som gör sig
skyldiga till upprepade olovliga körningar ofta har
tillgång till flera bilar.
Om det visar sig att det inte går att få bukt med
svarttaxiproblemet inom gällande lagstiftning kan det
självklart finnas anledning för regeringen att titta
närmare på om det finns skäl att strama upp lagstift-
ningen. Jag delar den meningen. Vi får se med kam-
panjerna etc. hur vi bättre kan klara av företeelsen
med svarttaxi.
Anf. 6 MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Jag instämmer med vad näringsmi-
nistern säger. Jag har haft diskussioner med en åkla-
gare innan jag skulle ha den här debatten om just
problemet med att beslagta bilar, eftersom vi också
har en regel att man ska vara ägare av bilen. Jag tyck-
er i så fall att man är tvungen att titta på lagstiftning-
en så att man ska ta personen oberoende av om han
äger bilen eller inte. Det får ägaren och den som har
kört bilen göra upp sinsemellan.
Jag tror inte att lagstiftningen är omöjlig att för-
ändra. Ser man att man inte klarar av det, precis som
Björn Rosengren säger här, kanske man får titta på
det. Det tycker jag är mycket glädjande, och jag vill
tacka ministern för det svaret. Jag tyckte att det kan-
ske kunde vara enklare. Jag ville göra en jämförelse
med fiskerilagen. Där kan man faktiskt beslagta red-
skap, båt eller bil. Det var den kopplingen som jag
gjorde. Varför kan man göra det för en sådan grupp,
och inte komma åt detta?
Avslutningsvis ber jag att få tacka för svaret. Jag
ser fram emot att vi följer frågan. Jag hoppas att det
löser sig, men om det inte gör det hoppas jag att nä-
ringsministern återkommer.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 2000/01:22 om nya
regler för transportbidrag
Anf. 7 Näringsminister BJÖRN ROSENGREN (s):
Fru talman! Åke Sandström har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att dels ompröva
delar av de nya transportbidragsreglerna, dels kom-
pensera de värst drabbade företagen.
Frågorna ställs mot bakgrund av de nya regler
som sedan den 1 januari 2000 gäller för transportbi-
draget. De nya reglerna innebär bl.a. att bidrag för
transporter av jordbruks- och fiskeriprodukter inte
kan lämnas.
Beträffande Åke Sandströms inledande fråga
måste jag klargöra att gällande gemenskapsregler om
statligt stöd för regionala ändamål inte är tillämpbara
på jordbruks- och fiskeriprodukter. Detta innebär i
praktiken att regionalpolitiskt stöd inte kan ges för
transporter av jordbruks- och fiskeriprodukter.
De regler som regeringen måste anpassa sina re-
gionala stöd efter är på denna punkt mycket tydliga,
och jag ser i dag inga möjligheter att ompröva beslu-
tet att inte stödja transporter av jordbruks- och fiske-
riprodukter.
Vad avser Åke Sandströms andra fråga, vilka åt-
gärder jag är beredd att vidta för att kompensera de
värst drabbade företagen, kan jag konstatera att det i
dag är svårt att, utöver befintliga och av EG-
kommissionen godkända stödformer, kompensera
enskilda företag utan att riskera att bryta mot EG:s
statsstödsregler. Detta gör att jag inte finner det
lämpligt att uttala mig i termer av kompensation. Jag
vill dock påpeka att den regionalpolitiska utredningen
nyligen presenterade sitt slutbetänkande, och det
bereds för närvarande inom Näringsdepartementet.
Den framtida utformningen och användningen av
företagsstöden kommer att vara en del i detta arbete.
Anf. 8 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Tack för svaret. Tyvärr måste jag
konstatera att väldigt många frågetecken kvarstår
utifrån mina frågor.
Min huvudinvändning är, för det första: Av vilken
anledning tillämpas denna regel retroaktivt? Varför
tillämpas den retroaktivt ett helt halvår bakåt i tiden?
Anser ministern att det är rättfärdigt?
För det andra: Vem ska stå för de merkostnader
som drabbar berörda företag som gjort upp långsikti-
ga affärsuppgörelser på felaktiga premisser?
För det tredje: Vilket motbud hade den svenska
regeringen när detta infördes? Hade regeringen gjort
något för att behålla transportersättningen på livsme-
delssidan, eller accepterades förändringen bara rakt
av utan protester?
För det fjärde: Gäller inte samma regler för alla
EU-länder? Ett företag i Rosengrens hemlän, Norr-
frys i Haparanda, skulle investera och satsa på 40 nya
jobb. De har nu gått till ett medarbetande företag, en
underleverantör i Glossen utanför Berlin, för livsme-
delsförädling. Där får man i samma EU-värld 35-
procentigt stöd för livsmedelsförädling. Hur är det
möjligt? Har vi inte samma regler?
Fru talman! Det var dessa nischprodukter, bl.a. i
norra Sverige, som skulle rädda livsmedelsproduktio-
nen när vi gick in i EU. Det är de nischprodukterna
som nu tappar marknadsandelar. Det gäller Verum
hälsofil, Västerbottensost, Fjällmessmör, Jockdricka
m.m. Detta är inte rimligt. Man tappar marknadsan-
delar, och får dessutom 8-9 miljoner kronor i mer-
kostnad på årsbasis.
En utomordentligt viktig fråga är: Av vilken an-
ledning införs denna förändring i år? När jag i går
kollade upp detta i detalj såg jag att gällande gemen-
skapsregler infördes den 10 mars 1998. Har regering-
en tillåtit ett felaktigt stöd under hela den här tiden?
Beträffande den regionalpolitiska utredningen
måste jag konstatera att endera är detta ett felcitat
eller så har man inte tänkt igenom innehållet. Det
finns mycket få förslag som kompenserar för av-
ståndsberoende nackdelar. Utredningen har föreslagit
att man tar bort transportstödet i dess helhet. Man tar
också bort flera andra selektiva stöd, t.ex. sysselsätt-
ningsstödet.
Jag vet att det blir ytterligare nya uppgifter för nä-
ringsministern med småföretagen. Det är då viktigt att
vi får klara och långsiktiga spelregler för småföreta-
gen. Att ändra på reglerna under pågående säsong och
dra in poäng för hela säsongen är varken populärt
eller rimligt. Möjligen kan det vara det i samband
med grova fel, och det anser jag inte att företagen har
gjort i det här sammanhanget. Här är det överdoma-
ren som har konstaterat det hela och konstruerat nya
regler.
Jag vill repetera min huvudinvändning. Den gäller
retroaktiviteten i detta. Jag vet att vi i den här kam-
maren inte får fatta retroaktiva beslut. Nu kanske inte
detta är att betrakta som ett beslut, men varför drar
man in detta när det drabbar småföretagen med upp-
skattningsvis - och det är en rätt nära uppskattad
beräkning - 8-9 miljoner på årsbasis?
Anf. 9 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Regeringen anmälde utifrån riksda-
gens godkännande till EG-kommissionen under våren
1999 de förändringar i stödformer som föreslogs i
propositionen Regional tillväxt - för arbete och väl-
färd för kommissionens godkännande. Jag vill här
poängtera att i denna anmälan föreslog regeringen
inga ändringar avseende fortsatt bidrag för transporter
av jordbruks- och fiskeriprodukter.
Utifrån det faktum att gällande gemenskapsregler
om statligt stöd för regionala ändamål inte är tillämp-
bara på jordbruks- och fiskeriprodukter krävde EG-
kommissionen att den möjlighet som tidigare funnits
att stödja dessa typer av produkter skulle tas bort.
Utifrån de klara reglerna fann jag det inte rimligt
att driva frågan vidare, och att genom detta i värsta
fall riskera hela stödets framtid eller åtminstone kraf-
tigt försena kommissionens beslutsprocess. Det hade
kunnat innebära stopp i stödgivningen.
Jag vill också påminna om att fortsatt stöd av
denna typ av produkter utan kommissionens godkän-
nande innebär ett otillåtet stöd. Detta medför återbe-
talningsskyldighet för de enskilda företagen - och det
brukar inte vara så lustigt.
Jag är väl medveten om de problem som kan
drabba vissa företag på grund av de nya reglerna. Jag
kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen i
de regionalpolitiskt prioriterade områdena mycket
noga.
Jag kan också konstatera att informationen kring
ändringarna i stödformer till vissa berörda kan ha
varit bristfällig, vilket jag självfallet beklagar.
Fru talman! Låt mig sedan kort kommentera den
framtida utformningen. Allmänt kring företagsstö-
dens framtid vill jag återigen hänvisa till den regio-
nalpolitiska utredningen, som nyligen presenterade
sitt slutbetänkande. Regeringen avser att återkomma i
frågan under hösten 2001.
Det är också så att utredningen inte har föreslagit
att man ska ta bort transporstödet. Det är inte sant.
Därmed finns det självfallet frågor i utredningen som
jag inte delar, och som kanske inte heller regeringen
och kammaren kommer att dela. Detta är ju en utred-
ning, och den ska sedan behandlas i vanlig ordning
med ett betänkande som går ut på remiss, och sedan
ska en proposition tas fram.
Jag vill särskilt trycka på utredningens konstate-
rande att företagsstödet inte kan ersätta entreprenör-
skap, företagande och dynamik. Vi rör oss nu i stället
från en kompensationspolitik till en stimulanspolitik.
Jag kan alltså klart uttrycka till Åke Sandström att vi
mer går från den klassiska kompensationspolitiken till
en politik som ska stimulera tillväxt och företagens
möjligheter att leva även i min hemort, Norrbotten.
Anf. 10 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag konstaterar att jag fortfarande inte
har fått svar på frågorna. Retroaktiviteten är besvä-
rande, och där tycker jag inte att det är rimligt att man
tar detta under så lång tid bakåt.
Frågan om lika regler i hela EU-området är också
angelägen. Jag saknar en kommentar till varför man
kan ge stöd i Tyskland för liknande verksamhet. Det
borde vara lika.
De långsiktiga spelreglerna hoppas vi mycket på.
Vad gäller förhoppningarna inför den regionalpolitis-
ka utredningen och dess förslag ska vi från Center-
partiets sida med stort intresse följa detta. Om jag har
kunnat läsa mig till en felaktig information så är det
mitt fel. Den beskrivning som jag har fått är att man
ändrar kraftigt i transportstödsreglerna.
Det finns utomordentligt stora uppgifter för regio-
nal utjämning och utveckling, som utgiftsområdet
heter i dag, att jobba vidare på för att vi ska få en
tillväxt i hela landet. Jag konstaterar att vad gäller
kompensationen så är detta inte möjligt.
Jag konstaterar vidare att ministern säger att in-
formationen har varit bristande. Tyvärr kommer inte
det att hjälpa de företag som nu tappar marknadsan-
delar och intäkter.
Det är utomordentligt viktigt att vi skapar lång-
siktiga och, framför allt, stabila spelregler. Så här får
vi inte göra fler gånger. Personligen menar jag att det
är både orättfärdigt och orättvist, och framför allt
också ogenomtänkt att man måste förfara på det här
sättet.
Nu har vi sett att det är högre kostnader och lägre
intäkter som är en klar trend i hanteringen av de här
stöden. Jag har inte kunnat utröna av svaret vad som
var regeringens motbud i de här förhandlingarna.
Men jag tackar som sagt för svaret så långt. Tack!
Anf. 11 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Låt mig göra konstaterandet att retro-
aktivitetsfrågan självfallet är olycklig. Men samtidigt
är det så att om vi inte hade gjort detta så hade det
blivit en återbetalningsskyldighet. Man kanske kan
säga att felet var att man inte tidigare uppmärksam-
made detta, och tog bort det då. Det kan vi kritiseras
för.
När det gäller Tyskland så kan jag tyvärr inte sva-
ra på det. Men det kan röra sig om ett etableringsstöd
eller liknande på 35 %, som har nämnts här. Jag kan
alltså inte svara på detta, men jag ska undersöka det.
Statsstödsreglerna och därvid transportstödet gäller
självfallet för alla länder. Spontant kan jag säga att
det skulle förvåna mig om man i Tyskland har trans-
portstöd. Det är ju väldigt specifikt för de nordliga
länderna i EU. Här tror jag att det handlar om ett
etableringsstöd. Men låt oss titta på det, och ändå
kontrollera att inte Tyskland - vilket jag är helt säker
på - använder ett stöd som inte är tillämpligt och som
vi har funnit oss i att icke använda.
Det här företaget uppe i Haparanda som nämns är
ju ett företag som går mycket bra. Det beror just på
att man har duktiga entreprenörer och inte på stöd.
Anf. 12 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Det duktiga företaget i Haparanda
skulle ha utvecklats ännu mer i Haparanda om man
inte hade ändrat de här reglerna. Det är den beskriv-
ning jag har fått.
Låt mig för tids vinnande konstatera att jag ser
fram emot ett fruktbart samarbete kring genomföran-
det av Regionalpolitiska utredningens förslag och
intentioner. Jag tror att det där finns grund för en
samsyn för regional utjämning och utveckling, vilket
är väldigt viktigt. Utredningen andas tyvärr en del av
att man går mot mer generella stöd och vill ta bort
många selektiva. Det finns en begränsning i värdet av
den inriktningen. Jag vill tacka för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 2000/01:5 om Sveri-
ges kommuner
Anf. 13 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Åsa Torstensson har frågat statsrådet
Lars-Erik Lövdén om han avser att verka för att för-
hindra en utveckling som tvingar fram nya kommun-
sammanslagningar. Åsa Torstensson har vidare frågat
honom på vilket sätt han avser att arbeta för att till-
försäkra alla landets kommuner möjligheten att ut-
vecklas i enlighet med lokala förutsättningar och den
lokala viljan. Arbetet inom regeringen är så fördelat
att det är jag som ska svara på interpellationen.
Vad gäller frågan om utvecklingsmöjligheterna på
lokal och regional nivå kan jag konstatera att rege-
ringen på olika sätt arbetar med detta viktiga område.
Jag kan bl.a. nämna Parlamentariska regionkommit-
téns slutbetänkande, Regionalpolitiska utredningen
och Demokratiutredningens slutbetänkande. Samtliga
dessa har förslag eller överväganden som påverkar
lokalt och regionalt självstyre och förutsättningar för
att delta i utvecklingen av den egna kommunen eller
regionen. De regionala tillväxtavtalen kan även
komma att inverka på dessa frågor. Frågan är således
under beredning i Regeringskansliet.
Vad gäller frågan om kommunsammanslagningar
kan jag inledningsvis nämna att orsaken till att riks-
dagen ursprungligen fattade beslut om kommunsam-
manslagningar var det ökade kravet på en mer om-
fattande offentlig verksamhet. Större kommuner har
dock medfört vissa negativa effekter vad gäller närhet
och demokrati. Detta får ställas mot att de nya sam-
manslagna kommunerna fick ökade resurser för att
tillgodose invånarnas behov av service.
Förutsättningarna för ändringar i kommunindel-
ningen regleras i den s.k. indelningslagen. I denna
anges bl.a. att regeringen får besluta om ändring i
rikets indelning i kommuner om ändringen kan antas
medföra bestående fördel för en kommun eller en del
av en kommun eller andra fördelar från allmänna
synpunkter. Vid prövning av frågan om indelning-
sändring ska särskild hänsyn tas till önskemål och
synpunkter från den eller de kommuner som närmast
berörs av ändringen. Om en sådan kommun motsätter
sig en indelningsändring får beslut om ändringen
meddelas endast om det finns synnerliga skäl.
Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande
1998/99:KU21 att kommunsammanslagningarna har
minskat medborgarnas möjligheter till insyn och
överblick över den kommunala verksamheten samt att
antalet politiskt aktiva minskat. Riksdagen har begärt
att regeringen ska återkomma med förslag som gör
det enklare att dela kommuner genom att procedurer-
na som har samband med kommundelningar under-
lättas.
Regeringen beslutade i november 1999 att tillkalla
en parlamentarisk kommitté med uppdrag att föreslå
åtgärder som bl.a. ska öka medborgarnas möjligheter
till insyn och deltagande i den kommunala demokra-
tin samt stärka den kommunala representativa demo-
kratin. Kommittén ska också enligt sina direktiv göra
en översyn för att se över hur de procedurer som har
samband med kommundelningar kan underlättas, dvs.
hur ärendena utreds, vem som beslutar samt möjlig-
heten att genomföra en snabb indelningsändring när
beslut väl fattas. Kommittén ska enligt sina direktiv
redovisa sitt arbete senast den 1 februari 2001.
Jag vill även återigen nämna Demokratiutredning-
ens slutbetänkande. I betänkandet pekar man på att
kommundelningar är att föredra framför att inrätta
fler kommundelsnämnder men att känslan för solida-
riteten måste fördjupas så att storstädernas starka
socioekonomiska segregering inte leder till sned re-
sursfördelning.
Jag vill i detta sammanhang också peka på det
kommunala utjämningssystemet som syftar till att ge
kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska
förutsättningar. Det innebär även att de senaste årens
tillväxt i den svenska ekonomin kommer hela kom-
munkollektivet till godo.
Fr.o.m. år 1996 har dessutom särskilda medel an-
visats för att skapa möjligheter att tillfälligt bistå
kommuner och landsting som på grund av speciella
omständigheter kan hamna i en särskilt svår ekono-
misk situation. Kommundelegationen och Bostads-
delegationen hanterar dessa frågor. Jag vill också
nämna att regeringen i en proposition föreslagit att ett
omställningsbidrag ska inrättas för de landsting som
har haft en stor befolkningsminskning under en fem-
årsperiod.
Regeringen har således försökt att underlätta för
kommuner bl.a. vad gäller deras möjligheter till sam-
verkan och möjligheter att agera under likvärdiga
förutsättningar. Det ekonomiska stödet har jag nämnt.
Jag vill också nämna att kommuner fått ökade sam-
verkansmöjligheter, bl.a. därför att det införts enklare
regler för tillskapande av kommunalförbund och
möjligheten till att ha gemensamma nämnder. Vissa
kommuner samverkar mer än andra. Oavsett hur nära
en kommun väljer att samarbeta med en annan kom-
mun vill vi från regeringens sida poängtera vikten av
att en fokusering görs på den lokala demokratin. Det
är viktigt att medborgarinflytandet ökar i kommuner-
na. Genom att öka antalet förtroendevalda ledamöter
kan även närheten till medborgarna öka, och på så
sätt kan den lokala demokratin stärkas.
Anf. 14 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag börjar med att tacka Britta Lejon
för svaren på mina frågor. Jag skrev dessa frågor med
anledning av att regeringens tjänsteman, som har ett
mycket tydligt regeringsuppdrag och därtill arbetar
med kommuner i förändring, gick ut och förespådde
nedläggningen av 100 kommuner. Jag ställde inte
frågorna till demokratiministern utan till statsrådet
Lövdén därför att jag förväntade mig att kommuner-
nas statsråd också gjorde någon form av samman-
koppling med de demokratifrågor som demokratimi-
nistern har försökt förankra och förtydliga i regering-
en. Jag förväntade mig att de frågorna skulle föras
samman med de ekonomiska aspekterna som Lövdén
svarar för. Inte vid något tillfälle har jag mött eller
förstått att regeringen eller något statsråd har fört
samman dessa två mycket viktiga aspekter för med-
borgardelaktighet och medborgaransvar. Men jag
accepterar naturligtvis att regeringen explicit har
fångat in demokratiaspekterna i mina frågor.
Då vill jag vända frågan tydligare tillbaka till de-
mokratiministern som fyller svaret med ett flertal
utredningar som demokratiministern har initierat.
Dessa svar ges tillsammans med demokratiministerns
krav, önskemål eller hur man ska uttrycka det om att
det krävs 10 000 nya förtroendevalda i detta land just
för att skapa en ökad delaktighet och lokal demokra-
tisk utveckling.
Detta kan också föras samman med frågan varför
det blev så tyst när en av regeringens tjänstemän
faktiskt agerade på det här sättet och förmedlade att
100 kommuner är i fara och att vi kan förvänta oss att
dessa läggs ned. Var finns det motsatta anslaget? Var
finns regeringens ambition att i praktisk politik påvisa
för oss som engagerar oss i kommundelningar och i
lokalt utvecklingsansvar att det finns en annan plane-
ring än den som en av regeringens tjänstemän tillåts
ta upp utrymme i medierna för?
Det ställs krav på helhet, och det ställs krav på att
se sambanden mellan demokratifrågor och det eko-
nomiska ansvaret på ett lokalt plan.
Jag vänder därför på frågeställningen. När demo-
kratiministern hänvisar till tidigare reformer och
kommunsammanslagningar men egentligen inte be-
kräftar att dessa sammanslagningar har fått negativ
effekt på antalet förtroendevalda och det lokala enga-
gemanget, kan jag inte annat än tolka det som att
denna 50, kanske nästan 60 år gamla reform fortfa-
rande skulle vara aktuell på 2000-talet. Jag vänder på
frågan: Kan ministern på något sätt ge stöd så att 100
nya kommuner tillskapas i stället? Kan det få ta ut-
rymme i medierna som en tydlig politisk inriktning
till skillnad mot när man låter regeringens andra
tjänstemän få uttala 100 kommuners nedläggning?
Anf. 15 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag är helt överens med Åsa Tors-
tensson om behovet av att se till helheten och att se
sambanden. Våra intentioner - och då tror jag att jag
menar både de värderingar som Åsa Torstensson och
som jag själv och våra olika partier står för - är att det
ska finnas goda förutsättningar för en vital demokrati
och ett vitalt lokalsamhälle i Sverige. Och då är det
viktigt att koppla samman de demokratiska aspekter-
na med de ekonomiska.
Den kommunala historien är historien både om de
ekonomiska förutsättningarna för att kunna leva upp
till behoven av service och kommunal verksamhet
och om önskemålen, behoven och förväntningarna på
den lokala demokratin, liksom om hur de historierna
har gått samman och ibland gått på tvärs mot varand-
ra.
Ska våra ambitioner inför framtiden om det vitala
lokala samhället och den fördjupade demokratin i
Sverige kunna realiseras är det viktigt att man ser
sambandet. Det är viktigt att man ser att det inte går
att åstadkomma förändringar när det gäller demokra-
tin om man inte också ser vilken sorts ekonomisk
utveckling och vilka sorters ekonomiska faktorer man
tror att man har att ta hänsyn till inför framtiden i
Sverige.
Därför tror jag att det är viktigt, när vi så små-
ningom behandlar bl.a. Demokratiutredningens för-
slag, när vi tar med alla de synpunkter vi får in vid
rådslaget om Demokratiutredningens slutbetänkande
och i fortsättningen i regeringens arbete med att stötta
kommunerna, att vi ser till helheten, att vi ser både de
ekonomiska och de demokratiska aspekterna på den
framtida utvecklingen.
Åsa Torstensson frågar var regeringens ambition
finns om en motsatt utveckling mot att 100 kommu-
ner försvinner. Jag tror att just medvetenheten om att
vi inte kan se bara den ena sidan av saken utan att vi
måste se både de ekonomiska och de demokratiska
aspekterna i framtiden kan skönjas i den nyligen
förändrade ansvarsfördelningen i regeringen när det
gäller regionalpolitiken. Ulrica Messing har nu som
nytt statsråd ansvar för regionalpolitiska frågor, m.fl.
En av anledningarna till det är att regeringen vill
kunna ägna sig mer åt de här frågeställningarna.
En annan viktig sak när det gäller de här frågorna
är att beskriva för Åsa Torstensson att vi både inom
Finansdepartementets ram men också hos mig på
Justitiedepartementet sedan en tid tillbaka - i mitt fall
sedan några år tillbaka - har inrättat ett uppföljnings-
system. Jag tror att jag vid någon tidigare interpella-
tionsdebatt med Åsa Torstensson har nämnt detta. Vi
försöker dra lärdomar och se effekterna av hur kom-
munernas förändringsarbete och utvecklingsarbete
påverkar bl.a. den demokratiska infrastrukturen.
Allt det här, ambitionen att skaffa oss ökade kun-
skaper men också ambitionen att arbeta mer offensivt
med regionalpolitiken, är några svar som Åsa Tors-
tensson har efterlyst.
Anf. 16 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Om jag tolkar demokratiministern po-
sitivt kan jag utläsa - och ministern får bekräfta det -
att en beskrivning av kravet på och behovet av en
helhetssyn när man ser på demokratifrågor inte enbart
handlar om att gå till valurnan utan också om att
aktivt ta ett stort ansvar för sin lokala närhet och om
att därmed aktivt vara med och påverka de lokala
prioriteringarna t.ex. vid en kommunal budget. Jag
utläser att den del som gäller demokratiaspekten tar
ministern med sig och arbetar aktivt med, på grund av
att den nya ministern för regionalpolitiska frågor
explicit kanske ska jobba med ekonomin. Demokra-
tiministern bör ha ambitionen att skapa en större
helhetssyn på de här frågorna, med demokratifanan
högt. Jag har de förväntningarna.
Men det handlar också om att i praktisk, tydlig,
aktiv politik lägga fram förslag och gå vidare. Minis-
tern har haft och har redan i dag ett redskap. Minis-
tern, liksom jag, vet att det finns ett stort antal kom-
mundelar som väntar på att få starta eget. Det finns
ett stort antal kommuninvånare som är beredda att gå
in i nya politiska förtroendevalsystem. Det är system
som vi har i dag. Man skapar inte något nytt i sig,
utan man går in i befintliga partier och tar på sig
politiska uppdrag just för att påverka vad i ekonomin
som ska prioriteras utifrån ett kommunalt perspektiv.
Man vill vara med och påverka vilken barnomsorgs-
kostnad som kommunerna ska ta ut, man vill vara
med och påverka bostadsutveckling osv. Det handlar
mycket om det lokala ansvaret om närområdet.
Vi vet, eftersom ministern hänvisar till indelning-
slagen, att regeringen har avslagit Torslanda kom-
mundels ansökan om att få starta en ny kommun. I
den delen finns 3 % av Göteborgs kommuns invåna-
re. Därtill bekräftade regeringen att man tillåter 97 %
att ha en otroligt stark vetorätt och att 3 % inte kan
frigöra sig och få starta eget. Det är redskap som
ministern har redan i dag.
Under gårdagen fattade regeringens förlängda
arm, Länsstyrelsen i Västra Götaland, beslut om att
inte tillåta Ljungskile kommundel att gå vidare med
en ny utredning. Återigen motverkar man människor
aktivt genom att blockera möjligheter för människor
att ta på sig nya uppdrag.
Jag har ett förslag till ministern som ministern ak-
tivt skulle kunna föra fram på sin dagordning. Det är
att under tio år ge signaler om att våra kommuner ges
utrymme för att skapa 100 nya kommuner. Det skulle
i förlängningen innebära 10 000 nya människor som
engagerar sig och tar ekonomiskt ansvar. Med en
sådan inriktning skulle man tydligt markera vad det är
för utveckling vi vill ha i samhället där medborga-
ransvar och medborgarens delaktighet tydligare står
på dagordningen när man pratar om kommunernas
utveckling.
Anf. 17 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Åtgärder och att gå vidare utifrån in-
sikter, talar Åsa Torstensson om. Och det är natur-
ligtvis det som är målsättningen för hela politiken.
Åsa Torstensson nämner att det ur hennes per-
spektiv vore lämpligt om regeringen under tio år
kunde ge signaler om att vi nu ska arbeta för 100 nya
kommuner.
Jag hyllar de goda ambitionerna bakom detta för-
slag. Men jag tror att det är viktigt att vi håller i min-
net att förutsättningarna för den lokala demokratin
och den lokala utvecklingen ser oerhört olika ut i
landet. Jag tror att det faktiskt måste vara så. Kom-
muner är ju inte något i sig själva, utan förutsättning-
arna för en god lokal verksamhet och en god lokal
demokrati ser olika ut på olika håll i det här landet.
Ibland kanske förutsättningarna blir bättre om
kommuner, i rak motsats till vad Åsa Torstensson
pratar om, faktiskt ökar sin samverkan över kom-
mungränserna. Det kanske är för dyrt för en kommun
att ha en sorts samhällsservice, en särskild sorts skola.
Det kanske är bättre att man då tillsammans med
några andra kommuner åstadkommer detta, för att
kunna fortsätta att vara en kommun, för att kunna
fortsätta att bedriva en bra service.
Ibland kanske förutsättningarna talar för att gå åt
motsatt håll. Den existerande kommunen är alldeles
för stor för att väl kunna leva upp till de behov och
förväntningar som människorna i den delen av landet
har.
Att lösningen av alla problem är att skapa 100 nya
kommuner undrar jag verkligen om det är sant. Jag
tror att lösningarna måste se olika ut i olika delar av
landet. Men regeringens ansvar är naturligtvis att
skapa så goda förutsättningar som möjligt. Sedan är
det upp till människorna lokalt att själva försöka
forma sin verklighet på bästa sätt.
Jag vill bara tillägga att vi faktiskt från regering-
ens sida har påbörjat ett antal åtgärder, även om det
kanske inte är exakt de som Åsa Torstensson efterly-
ser. Vi har avsatt medel för demokratiutveckling.
Jag anser att några av de viktigaste frågorna för
utveckling av demokratin i Sverige handlar om sko-
lan och demokratin liksom om den lokala demokratin.
Därför är det så oerhört glädjande att kunna konstate-
ra att när nu sista ansökningsdagen för demokratiut-
vecklingsmedlen har löpt ut för det här halvåret har vi
fått in över 400 ansökningar. Olika intressenter, före-
ningar och sammanslutningar av olika slag, har oer-
hört goda förslag om hur man ska kunna utveckla
demokratin ur olika aspekter.
En mycket stor del av de drygt 400 ansökningarna
innehåller just förslag om utveckling av den lokala
demokratin. Det är oerhört glädjande att vi har fått ett
så enormt gensvar. Det är bara att konstatera att det
finns idéer och framåtanda. De ansökningar som
regeringen kommer att kunna bifalla kommer att leda
utvecklingen framåt. Det är jag helt övertygad om.
Anf. 18 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Det är positivt att regeringen får en så
god respons utifrån olika ansökningar. Jag är den
första att bekräfta att det är positivt. Men jag är också
mycket medveten om den rörelse som de här ansök-
ningarna bekräftar finns runt om i landet. Jag har
besökt många av dem. Jag har varit delaktig i många
av dem.
Jag vill också vara den första att bekräfta flexibi-
liteten och tillåtelsen att just se olika ut. Men det jag
efterfrågar är en tydligare inriktning mot just det jag
har tagit upp. Man ska inte enbart se en ensidig ut-
veckling, där sammanslagningar av kommuner fortfa-
rande ska gälla 50 år efter en gammaldags reform.
Den var aktuell på 50-talet.
Det är just med anledning av nya arbetsformer
och samverkan som det ges förutsättningar att skapa
nya, mindre kommuner i dag. Mindre geografiska
enheter och lägre invånarantal är det jag efterfrågar.
Det finns i dag en ensidig bild av den ekonomiska
problematikens lösning. Det är ökade sammanslag-
ningar och en ökad stordrift utifrån ekonomisk effek-
tivitet. Det tror inte jag på. Återigen: Sammanför
detta med kravet på 10 000 nya förtroendevalda!
Anf. 19 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag håller helt med Åsa Torstensson
om behovet av att se till helheten, att se både ekono-
min och demokratin tillsammans. Vi kan inte skapa
goda förutsättningar för vare sig det ena eller det
andra om vi inte ser till helheten.
Jag kan försäkra Åsa Torstensson att regeringen
arbetar aktivt för att ge det svenska lokalsamhället
goda förutsättningar att utvecklas i en positiv riktning
som innebär fördjupad demokrati. Men lösningen
kanske inte alla gånger är 100 nya kommuner. Lös-
ningen kanske är goda förutsättningar för ett vitalt
lokalt samhälle både när det gäller förutsättningar för
en god kommunal verksamhet och förutsättningar för
ett fördjupat folkstyre lokalt.
Vi ser till helheten och det kommer att märkas i
våra förslag framöver.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Anmälan om ersättare för särskild företrä-
dare för partigrupp
Talmannen meddelade att Miljöpartiet de grönas
partigrupp anmält Per Lager som ersättare för Mari-
anne Samuelsson som särskild företrädare för parti-
gruppen.
8 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen
Talmannen anmälde att följande faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
Förslag till förordning om förbud mot försäljning,
leverans och export till Burma/Myanmar av utrust-
ning som kan användas för inre förtryck eller terro-
rism och om spärrande av tillgångar tillhörande vissa
personer med anknytning till regeringen i Bur-
ma/Myanmar KOM (2000) 299 till utrikesutskottet
9 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2000/01:28 till utbildningsutskottet
Motioner
2000/01:Sf5-Sf8 till socialförsäkringsutskottet
10 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 12 oktober
2000/01:32 av Sten Andersson (m) till justitieminis-
tern
Åtgärder mot s.k. ungdomsrån
Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 17 oktober.
11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 13 oktober
2000/01:56 av Margareta Cederfelt (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Tandhälsan
2000/01:57 av Barbro Feltzing (mp) till miljöminister
Kjell Larsson
Oljeutsläppen
2000/01:58 av Anders Sjölund (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Gränsdragningskommissionen
2000/01:59 av Rolf Åbjörnsson (kd) till miljöminister
Kjell Larsson
Föroreningen av Östersjön
2000/01:60 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till finansminister Bosse Ringholm
Beskattning av överskottsmedel från SPP
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 oktober.
12 § Kammaren åtskildes kl. 9.55.
Förhandlingarna leddes av talmannen.